1. Lagen om ändring av lagen om bostadssparpremier

Ikraftträdande.

Enligt den utredning som utskottet fått kan verkställigheten av den föreslagna lagen i finansiella institut inledas tidigast ett halvt år efter det att lagförslaget har godkänts och blivit stadfäst. När avtal om bostadssparande ingås och räntestödslån beviljas bör finansinstitutens personal ha tillräcklig förtrogenhet med de ändrade bestämmelserna och tolkningen av dem. Genomförandet av ändringarna förutsätter anvisningar och utbildning. Ändringarna påverkar också de it-system som bankerna använder vid verkställigheten av lagen. Enligt finansinstitutens bedömningar tar det minst ett halvt år att utveckla it-systemen. För att säkerställa en tillräcklig övergångstid och se till att systemet är tydligt och förutsägbart slår utskottet fast att tidpunkten för ikraftträdandet av den föreslagna lagen bör vara den 1 januari 2023. 

Ikraftträdandebestämmelsen innehåller inga övergångsbestämmelser, och propositionen redogör inte för huruvida avsikten är att vissa av de föreslagna bestämmelserna ska tillämpas också på redan befintliga bostadssparavtal när den föreslagna lagen träder i kraft. Då finns det skäl att anta att den föreslagna lagen avses gälla avtal som ingås efter lagens ikraftträdande. I lagförslaget ingår emellertid sådana ändringar som är förmånliga för bostadsspararen och som kan vara förmånliga också för de nuvarande bostadsspararna. Av dessa är det motiverat att tillämpa bestämmelserna om ersättning för insättningsgaranti i 9 a § också på bostadssparavtal som ingåtts före lagens ikraftträdande i syfte att trygga bostadsspardeponentens ställning. Till övriga delar kan de föreslagna ändringarna tillämpas, om parterna kommer överens om ändring av ett befintligt avtal om bostadssparande. Således föreslås det att ikraftträdandebestämmelsen får ett 2 mom. enligt vilket bestämmelserna i lagförslaget tillämpas på bostadssparavtal som ingåtts före lagens ikraftträdande, om penninginrättningen och bostadsspardeponenten kommer överens om detta. 

Enligt förslaget kan räntestödslånets maximibelopp vara högst 50 procent högre, om två bostadsspardeponenter skaffar en bostad på basis av ett gemensamt bostadssparavtal eller två separata avtal. Räntestödslånets maximibelopp är då till exempel i Helsingfors 322 500 euro och köpesumman för bostaden kan vara sammanlagt 358 333 euro med en besparingsandel på 10 procent (35 833 euro). På grund av begränsningarna av det maximala inlåningsbeloppet per kvartal kan dock högst 24 000 euro sättas in på ett bostadssparpremiekonto på två år. Detta tak gäller också för två separata bostadssparpremiekonton. Enligt inhämtad utredning kan ett fullt utnyttjande av höjningen av maximibeloppet för räntestödslån således förutsätta en höjning av det ovan nämnda maximibeloppet av besparingar, vilket kan genomföras genom en ändring av den relevanta statsrådsförordningen. Enligt Statskontorets nuvarande anvisningar beräknas räntestödslånets maximibelopp enligt den person som sparat mindre. Om två bostadsspardeponenter vill utnyttja sina BSP-förmåner i bostaden, ska de ha ägt var sin hälft av bostaden. Om bostadsspardeponenter som sparat separat vill ha ett gemensamt lån, har man tolkat att maximibeloppet bestäms enligt den person som sparat mindre för att denne inte ska få en ogrundad förmån. I fråga om ett gemensamt bostadssparavtal är det motiverat att beräkna maximibeloppet av separata räntestödslån på basis av sparsumman på det gemensamma bostadssparpremiekontot. Utskottet anser det motiverat att det sammanlagda sparbeloppet för två bostadssparpremiekonton i fortsättningen kan användas vid fastställandet av det eventuella maximibeloppet för bostadssparlånet, om personerna har haft två separata bostadssparavtal och de ingår ett gemensamt låneavtal för anskaffning av bostaden. Om ägarna till två bostadssparpremiekonton däremot skaffar en gemensam bostad med två separata lån, kan maximibeloppet av lån som baserar sig på båda kontona beräknas på basis av det sammanlagda sparbeloppet, och vardera bostadsspardeponenten ska ha egna besparingar på 10 procent av anskaffningspriset. Således fogas det till 2 mom. en bestämmelse enligt vilken man vid beräkningen av det höjda maximilånebeloppet beaktar de sammanlagda besparingarna i bostadssparpremiekontona. 

Ikraftträdande.

Som det sägs ovan i fråga om lagförslag 1 kan man enligt inkommen utredning inleda verkställigheten av den föreslagna lagen i finansiella institut tidigast ett halvt år efter det att lagförslaget har godkänts och blivit stadfäst. Enligt finansinstitutens bedömningar tar det minst ett halvt år att utveckla it-systemen på det sätt som verkställigheten av lagarna förutsätter. Den övergångsperiod för elektronisk dataöverföring och vitespåföljd som föreslås i propositionen löser inte de nämnda problemen. Därför anser utskottet att tidpunkten för ikraftträdandet av den föreslagna lagen bör vara den 1 januari 2023. 

Huvudinnehållet i lagförslag 2 i propositionen är en höjning av maximibeloppet för räntestödslån. I den föreslagna lagens ikraftträdandebestämmelse sägs det att på lån som har lyfts före ikraftträdandet av lagen tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. Med andra ord tillämpas lagen på lån som lyfts efter lagens ikraftträdande. Syftet med förslaget har alltså varit att lagen ska tillämpas retroaktivt på befintliga avtal om bostadssparpremier. Såsom ovan har framförts är villkoren för räntestödslån bland annat i fråga om lånets maximibelopp kopplade till bostadssparavtalet. Bestämmelser om beviljande av räntestödslån för ett lån eller en del av ett lån som avses i ett bostadssparavtal enligt lagen om bostadssparpremier finns i 2 § 1 mom. i den lag som ändras. Vid utskottsbehandlingen har det aktualiserats en fråga om huruvida de befintliga bostadssparavtalen bör ändras direkt med stöd av lag på grund av det nya maximibeloppet för räntestödslån som gäller makar. Vissa ändringar i systemet med bostadssparpremier har genomförts så att bestämmelserna i ändringslagen tillämpas på avtal som ingåtts innan de trätt i kraft endast om penninginrättningen och bostadsspardeponenten kommer överens om det. När det föreskrivs om villkoren för räntestödslån har det i sin tur föreskrivits om en begränsad tillämpning av ändringsbestämmelserna på bostadssparavtal som ingåtts innan bestämmelserna trädde i kraft. 

Utskottet lyfter upp bostadssparavtalens privaträttsliga karaktär. Grundlagsutskottet har granskat retroaktivt ingripande i privaträttsliga avtal bland annat i anslutning till bostadsrättssystemet (GrUU 45/2002 rd — RP 100/2002 rd och GrUU 5/2021 rd — RP 189/2020 rd). Enligt grundlagsutskottet etablerade utlåtandepraxis säkrar egendomsskyddet i grundlagen också varaktigheten i ett avtalsförhållande, även om förbudet mot retroaktiva ingrepp i avtalsförhållanden inte har varit absolut i utskottets praxis. Bakom skyddet för förmögenhetsrättsliga rättshandlingars giltighet ligger tanken att skydda rättssubjektens berättigade förväntningar i ekonomiska frågor. Grundlagsutskottet har i allmänhet ansett att det i skyddet för berättigade förväntningar ingår en rätt att lita på att lagstiftningen om viktiga rättigheter och skyldigheter i avtalsförhållanden är bestående och att dessa frågor därför inte kan regleras på ett sätt som urholkar avtalsparternas rättsliga ställning i oskälig grad. 

Utskottet har fått höra att maximibeloppen för räntestödslån har höjts upprepade gånger, och i samband med dessa ändringar har det inte förekommit problem med retroaktiv tillämpning av bestämmelserna. I det lagförslag som ingår i propositionen föreskrivs det emellertid om makarnas möjlighet att få ett lånebelopp som är 1,5 gånger så stort för en bostad samt om att man vid beräkningen av lånets maximibelopp med avvikelse från nuvarande praxis beaktar makarnas sammanlagda insättningar av bostadssparpremier. Detta kan ha en betydande inverkan på möjligheterna att få lån och på hur fördelarna med BSP-systemet kan utnyttjas i fråga om ett eller flera bostadssparpremiekonton. Således kan den föreslagna ändringen ha en större inverkan på avtalens varaktighet jämfört med de tidigare ändringarna. Det är fråga om en ändring som kan anses vara förmånlig med tanke på bostadsspardeponenten. Också finansbranschen understöder i sitt yttrande en höjning av maximibeloppet för räntestödslånet. Trots detta ska den retroaktiva tillämpningen av bestämmelserna vara exakt reglerad samt skälig och tydlig för parterna i avtalen om bostadssparpremier. Det ligger i och för sig i allas intresse att banken och bostadsspardeponenten, om de så önskar, kan ändra sitt avtal under spartiden. Då kan banken senast i samband med låneförhandlingarna erbjuda sina kunder lån i enlighet med den nya lagstiftningen. Med tanke på avtalsfriheten är det motiverat att gå vidare enligt parternas vilja i stället för att de ändrade lånevillkoren tillämpas direkt på befintliga avtal med stöd av lag. Således bör ikraftträdandebestämmelsen kompletteras med ett 3 mom. med en bestämmelse enligt vilken 4 § 2 mom. i lagförslaget till-lämpas på bostadssparavtal som ingåtts före lagens ikraftträdande endast om penninginstitutet och bostadsspardeponenten kommer överens om detta. De övriga bestämmelserna i lagförslaget som bland annat gäller koncentreringen av tillsynen till Statskontoret inverkar närmast indirekt på bostadsspardeponenten, och de är inte avtalspliktiga ärenden. Det är i praktiken tydligast att till-lämpa bestämmelserna om tillsyn på räntestödslån som lyfts efter lagens ikraftträdande oberoende av när ett bostadssparavtal har ingåtts. Enligt uppgift är avsikten att Statskontoret ger aktörerna närmare anvisningar i frågor som gäller ikraftträdandet och övergångsbestämmelserna. 

På de grunder som framförs i fråga om lagförslag 1 anser utskottet att tidpunkten för ikraftträdandet av den föreslagna lagen bör vara den 1 januari 2023.