Motivering

I sin ansökan om principbeslut om att få uppföra slutförvaringsanläggningen för kärnbränsle utbyggd begär Posiva Oy tillstånd att utöka anläggningens kapacitet så att det använda kärnbränslet från kärnkraftverksenheten Olkiluoto 4 kan lagras i samma anläggning. Kapaciteten hos slutförvaringsanläggningen, som nu är dimensionerad för 6 500 ton uran, ska ökas med 2 500 ton, dvs. till högst 9 000 ton uran.

I fråga om uranreserven, livscykeln för uran och kärnbränsle och riskerna med uran och kärnbränsle hänvisar utskottet till sina utlåtanden MiUU 10/2010 rd och MiUU 12/2010 rd.

De undersökningar av berggrunden som har gjorts utifrån det nuvarande tillståndet har varit koncentrerade till det område där byggstarten ska ske och den egentliga slutförvaringen avses starta tids nog. Det området är grundligt utforskat, men det använda kärnbränsle som redan finns kommer att fylla upp största delen av området, dvs. 80—95 procent av berggrunden i det undersökta området. Den sökta utbyggnaden ska uppföras österut från området utifrån antagandet att berggrunden också på det området har samma egenskaper och lämpar sig lika väl för slutförvar som det redan undersökta området.

Långtidssäkerheten i slutförvaret bygger på principen om flera barriärer, dvs. flera barriärer som säkrar varandra, så att långtidssäkerheten inte riskeras även om någon av barriärerna fungerar bristfälligt. Barriärerna består av bränslestav, kapsel, bentonitbuffert, fyllnadsämne i slutförvaringstunnlarna och intakt berg kring slutförvaringsutrymmena.

Undersökningarna har stärkt uppfattningen att den här lösningen gör det möjligt att uppfylla säkerhetskraven mycket långt in i framtiden. Barriärerna kommer med mycket stor sannolikhet att förbli funktionsdugliga så länge det behövs för att förhindra att de radioaktiva ämnena frigörs och sprids. Men de här frågorna utreds fortfarande för att säkerhetsfaktorerna ska vara tryggt dokumenterade senast när ansökan om byggtillstånd lämnas.

Sakkunniga har lyft fram att den reducerande miljön i berggrunden har betydelse för säkerhetsanalysen. Den geokemiska miljön i den kristallina berggrunden har med undantag av berggrundens övre del visat sig ha stabil oxidations-reduktionspotential och vara klart reducerande under 50—200 meters djup, vilket oavsett tekniska barriärer för sin del bekräftar att det använda kärnbränslet baserat på urandioxid kommer att förbli mycket svårlösligt och därmed behålla fast form i berggrunden. Många omfattande internationella undersökningar befäster också uppfattningen att urandioxiden länge är beständig i berggrunden. Jämförelsevis är det betydelsefullt att uranmineralen uraninit, som förekommer i naturen och i kemiskt hänseende liknar urandioxid, har konstaterats vara mycket beständig i den reducerande miljön i berggrunden i flera hundratals miljoner år.

Utskottet ser det som viktigt att all byggplanering och allt genomförande redan före byggtillståndsfasen väger in möjligheten att permafrosten kan tränga ner till mer än 400 meters djup, så långt som till 800—900 meters djup. Smältvattnet efter en istid uppges kunna föra med sig syre till slutförvaringsutrymmet på 400—500 meters djup. Berggrunden kan sjunka ungefär 800 meter under en istid och höja sig lika mycket igen när inlandsisen smälter, och då kan det förekomma kraftiga jordskalv. De resulterande förkastningarna kan skada slutförvaringsutrymmena. Också trycket på grund av permafrosten riskerar hållbarheten i slutförvaringsutrymmet och kapslarna. Dessutom kan en oxiderande miljö uppstå till följd av mikrober och sönderfallsprodukter av vatten som orsakas av strålning. Detta bör beaktas i alla grundläggande planer.

För att kärnavfallshanteringen ska kunna genomföras säkert måste det finnas övergripande insikter i processer och naturfenomen som påverkar säkerheten, teknisk kompetens och en strikt säkerhetskultur. En del av besluten om hur slutförvaret ska genomföras kommer att fattas först om flera decennier. Långsiktig forskning ska därför säkra att tillsynsmyndigheterna och de som ansvarar för avfallshanteringen kommer att ha behövlig expertis att tillgå. Fonderingssystemet för kärnavfallshanteringen ska garantera att kostnaderna är täckta i förväg.

För att slutförvaret ska få genomföras måste statsrådet bevilja byggnadstillstånd och driftstillstånd, så man kommer först då att slutgiltigt försäkra sig om säkerheten i genomförandet av slutförvaret.

Utskottet anser att man med hjälp av det underjordiska forskningsutrymmet Onkalo har kunnat få fram behövlig ytterligare kunskap om förhållandena inne i berget för att kunna planera slutförvaringstekniken. Det behövs mer information om de mekaniska, hydrogeologiska och geokemiska egenskaperna hos djupbergarterna, men det går att förvärva sådan information planmässigt. Posiva Oy har de senaste tio åren enligt egna planer tagit fram fungerande modeller för kapslar, bentonitbuffert och fyllnad av tunnlar. Metoder för tillverkning, hantering och kvalitetskontroll har testats i forskningsutrymmet. I ett övergripande perspektiv har undersökningsresultaten inte visat på någonting som betydligt skulle avvika från tidigare uppfattningar eller hindra fortsatt projektplanering. Det återstår nu att försäkra sig om kopparkapslarnas korrosionsbeständighet, som en viss undersökning i Sverige kritiskt har pekat på.

Posiva Oy arbetar för närvarande på en omfattande säkerhetsmotivering med analyser av bergsmiljöns betydelse för säkerheten i slutförvaret, slutförvaringsteknikens funktion i hundratusentals år framåt och i föränderliga klimatförhållanden, riskerna för den organiska naturen i alla tider och de återstående osäkerhetsfaktorernas betydelse för tillförlitligheten hos säkerhetsanalysen.

Utskottet anser att en öppen och interaktiv infallsvinkel som i stor omfattning tar hänsyn till olika parter och avancerar stegvis är ett nyckelvillkor för att valet och genomförandet av slutförvaringsplatsen ska lyckas. Det här kravet är tillgodosett i fråga om den sökta utbyggnaden av slutförvaringsanläggningen.

Utskottet ser det som motiverat att principbeslutet om utbyggnaden behandlas samtidigt som beslutet om uppförandet av enheten Olkiluoto 4 trots osäkerhetsfaktorerna ovan. Om utbyggnaden beviljas tillstånd, bör slutförvaret vara ordnat på det sättet att man i den fortsatta planeringen möjligast tidigt kan beakta hela den slutliga avfallsmängd som ska förvaras.

Utskottet understryker att forskningsrön och vetenskapliga fakta inte är fullständiga och att det finns osäkra faktorer som bör klarläggas och undanröjas genom forskning och utvecklingsarbete. Det är en enorm utmaning för människans uppfattningsförmåga och kunskap att planera slutförvar som ska vara säkert i tusentals år, för att inte säga i hundratusentals år. Den största osäkerhetsfaktorn gäller berggrundens egenskaper under nästa istid. Även om miljökonsekvenserna säkert går att hantera på kort sikt så att slutförvaringen inte orsakar skada, är säkerheten på längre sikt en fråga av helt annan kaliber. Vi kan inte få säkra svar på hur förhållandena kommer att se ut ens om ett hundratal eller tusental år, för att inte säga om tiotusentals eller hundratusentals år. Det här är motiveringen till att slutförvaret enligt den modell som Finland gått in för bygger på en lösning som inte slutgiltigt hindrar kommande generationer från att välja andra slags lösningar, om det visar sig uppkomma ett behov av det t.ex. till följd av den tekniska utvecklingen.

Slutsats

Utskottet anser att statsrådets principbeslut om Posiva Oy:s ansökan om att slutförvaringsanläggningen för använt kärnbränsle ska uppföras utbyggd måste betraktas som förenlig med samhällets helhetsintresse och därmed kan godkännas.