Motivering
Allmän bedömning
Meddelandet ska komma med ett konkret svar på utmaningarna
i EU:s strategi för hållbar utveckling, EU:s sjätte
miljöprogram och handlingsprogrammet för hållbar
utveckling från FN:s konferens i Johannesburg att lägga
om produktions- och konsumtionsvanor som står i strid med
principen om hållbar utveckling. Kommissionen vill främja
produktförbättringar över hela linjen
och prioritera de produkter som har den bästa förbättringspotentialen.
Miljöutskottet anser att metoderna och strategierna i meddelandet i
princip är riktiga. Den integrerade produktpolitiken omfattar
givetvis flera politikområden och alla samhälleliga
och ekonomiska aktörer, men det betyder samtidigt att riktlinjerna
i handlingsplanen är rätt generella och att enskilda åtgärdsförslag
inte konkretiseras. Det är viktigt att lyfta fram de mest
centrala åtgärdsförslagen eftersom kommissionen
kommer att lägga fram konkreta åtgärds-
och lagstiftningsförslag utifrån responsen på sitt
meddelande.
Miljöutskottet understryker att målen för
en hållbar utveckling kräver att också de
viktigaste miljöutmaningarna måste lösas.
Det gäller bl.a. att kontrollera klimatförändringen,
minska utsläppsmängderna, värna ett helgjutet
och mångfaldigt ekosystem och minska hälso- och
miljöpåverkan på grund av ökad
användning av skadliga ämnen. Ett av de viktigaste
resultaten från Johannesburg var ett åtagande
om att lägga om produktions- och konsumtionsvanor som står
i strid med principen om hållbar utveckling. Det ska ske
med hjälp av ett tioårigt handlingsprogram. Genom
ekologisk effektivitet, dvs. genom att producera mera med mindre
resurser, kan vi spara på naturresurserna och lägga
oss till med hållbara produktions- och konsumtionsvanor. Den
ekologiska effektiviteten ska höjas med hjälp
av den s.k. Faktorprincipen (bäst känd är Faktor
4, dvs. fyrfaldig höjning av den ekologiska effektiviteten
på 20 år och Faktor 10, dvs. tiofaldig
höjning på 50 år). Principen har redan
tilllämpats inom produktplanering. För enstaka produkter
har effektivitetshöjningen varit ännu större.
Bland metoder för att höja den ekologiska
effektiviteten kan nämnas mindre materialanvändning
i produktionen och styrning av konsumtionen från varor
till tjänster och sociala innovationer. Livscykelperspektivet är
utgångspunkten för ekologisk effektivitet. Livscykeln
ska synliggöras och ändringar sättas
in i alla faser. Den springande punkten är att alla aktörer
engageras. Utskottet omfattar meddelandets utgångspunkt
att alla politikområden och alla samhälleliga
och ekonomiska aktörer engagerar sig för livscykelperspektivet,
men anser att det behövs fler element som kan konkretisera
den ekologiska effektiviteten.
En allmän och en särskild produktpolitik
Miljöutskottet ser det som mycket viktigt att det på det
politiska planet skapas förutsättningar för kontinuerlig
produktförbättring över hela linjen men
att det samtidigt tas fram metoder för att reducera miljöpåverkan
från de klart skadligaste produkterna. Mål måste
ställas upp för alla produkter för att
de viktigaste målen med den integrerade produktpolitiken
ska nås, men för att lagstiftningen ska vara effektiv
gäller det att ta fram i sista hand legislativa metoder
för att minska de skadligaste produkternas miljöpåverkan.
Bestämmelserna bör absolut genomföras
på den nivå som är effektivast och de
bör anpassas till det eftersträvade målet.
Det betyder att frivilliga överenskommelser, offentligt
stöd och liknande mjukare metoder lämpligen kunde
anlitas för att ta fram en allmän produktpolitik.
Däremot bör tvingande lagstiftning inriktas på att minska
speciellt skadliga produkters miljöpåverkningar.
Det produktpolitiska livscykelperspektivet kunde gärna
få genomslag t.ex. i gemenskapens kemikaliepolitik och
principen att skadliga kemikalier ersätts med mindre skadliga införas.
Bedömningen av produkters miljöpåverkan är alltid
en relativ och kulturbetingad fråga och därför
bör det satsas mera på att ta fram redskap för
att hantera konflikter mellan olika synsätt. I detta sammanhang
kan man tänka sig olika produktstrategier t.ex. för
produkters säkerhet, kvalitet och etiska aspekter. Det
händer att t.ex. miljökraven på en produkt
står i strid med säkerhetskraven. Då måste
miljökraven anpassas till konsumentens funktions- och kvalitetskrav
på produkten så att alla olika aspekter blir beaktade.
Centrala element
Med tanke på systemets effektivitet är det
väsentligt att säkerställa kompatibiliteten
och synergin mellan olika styrredskap. Det är viktigt att
livscykelperspektivet och andra centrala element i produktpolitiken
integreras t.ex. i gemenskapens kemikaliepolitik, anser utskottet.
Den produktpolitiska utgångspunkten är att konsumenterna
ska ha en möjlighet att ta sitt miljöansvar. Det
behövs fungerande styrredskap på marknaden och
handeln bör engageras fullt ut. Handeln spelar en central
roll som förmedlare av miljöinformation. Med tanke
på konsumenten bör miljöinformationen
vara så enkel och lättfattlig som möjligt.
Om det t.ex. inte går att få reda på en
produkts ursprung blir också miljöinformationen
till stor del otillgänglig. Produktpolitiken bör
vara ett komplement till andra politikområden som har samband
med en produkt och ge mera plats för livscykelperspektivet.
Begreppet "från jord till bord" som tillämpas
t.ex. inom jordbruk och livsmedelssäkerhet visar att livscykelperspektivet
redan har integrerats i vissa politikområden som har med
produkter att göra. Utskottet menar att kompatibiliteten och
synergin mellan olika politikområden bör utredas
närmare i framtiden. Det bör över lag
utredas hur transport- och logistikfrågor inverkar på livscykeln.
Nytt konsumentbeteende efterlyses
Vid sidan av själva produkterna är också konsumtionsvanorna
och en omläggning av dem värda att uppmärksammas
som en metod att minska miljöpåverkan. Meddelandet
konkretiserar inte i tillräcklig grad frågan om
att lägga om konsumtions- och produktionsmetoder som står
i strid med de i Johannesburg antagna målen för hållbar
utveckling. Det kommer inte heller tillräckligt tydligt
fram att resurser kan sparas om vi går från varor
till tjänster. Arbetsfältet är enormt
och därför kommer kommissionen först att
koncentrera sig på produkter och först senare på tjänster.
För att människor ska kunna lägga
om sina konsumtionsvanor och andra rutiner måste det civila
samhället ta till sig principen om en hållbar
produktpolitik. Det behövs dels mera och lättare
tillgänglig miljöinformation, dels miljöupplysning
för att öka efterfrågan på miljöinformation
och få till stånd en attitydförändring.
Det är viktigt att se till att det finns resurser för
miljöupplysning, anser utskottet.
Ekonomiska styrmedel
Ekonomiska styrmedel spelar en viktig roll. Därför
tillstyrker utskottet på det varmaste kommissionens långsiktiga
ambition att integrera produkters externa miljökostnader
i priset. Meddelandet drar inte upp några konkreta riktlinjer
för ekonomiska styrmedel, men där framhålls
rent generellt att kommissionen främjar och stöder skatteåtgärder
lokalt, nationellt och på gemenskapsnivå. Utskottet
anser att kommissionen bör bedöma vilka möjligheter
det finns att samordna olika styrmedel, däribland ekonomiska,
och eliminera skadliga stödformer som miljöpolitiskt styrmedel.
I grönboken 2001 om produktpolitik fanns det konkreta förslag
till ekonomiska styrmedel. Miljöutskottet menar att meddelandet
i högre grad bör ta fasta på ekonomisk
styrning.
Offentlig upphandling
Lagstiftningen om offentlig upphandling är ett viktigt
område i och med att det handlar om en bred marknadssektor
som myndigheterna kan utnyttja för att främja
miljövänliga produkter. Det är möjligt
att ta hänsyn till miljöaspekter också enligt
gällande lagstiftning, men det är fortfarande
en utmaning att göra lagstiftningen om offentlig upphandling
mera förpliktande och tydligare miljötillvänd.
EU:s upphandlingsregler hindrar inte att man tar hänsyn
till miljöaspekter, men tolkningen av dem har berett problem.
Direktivet om offentlig upphandling är under lupp, men
inga större förändringar är
att vänta när det gäller miljöaspekter.
Utskottet understryker att man fortfarande i en samlad ekonomisk
anbudsbedömning ska kunna väga in kvalitets- och
miljöaspekter på en produkt eller tjänst
utöver priset när anbud begärs enligt
lagstiftning och modern rättspraxis.
Kommissionen tänker bl.a. ge ut en gemensam myndighetshandledning,
webbsidor och en databas om produktgrupper. De behövs verkligen
för behovet av information är stort. För
att reglerna ska vara till största möjliga nytta är
det viktigt att de är entydiga och praktiska. De myndigheter
i städer och kommuner som svarar för offentlig
upphandling spelar på det hela taget en stor roll. Om myndigheterna
förpliktas att ta hänsyn till miljöaspekter
i all offentlig upphandling bidrar det till att klarlägga
upphandlingsmyndigheternas ansvar och till att de anvisas adekvata
resurser.
Miljömärkning av produkter
Miljömärkning av produkter har visat sig vara
en bra metod att locka konsumenter till miljövänligare
köpbeslut. När det gällt att godkänna
kriterier för miljömärkning har det också visat
sig svårt att väga olika verkningar mot varandra
och att bibehålla en viss proportionalitet. Finland och
de övriga nordiska länderna har lång
erfarenhet av den nordiska svanmärkningen. Systemet har
fungerat rätt bra, inte minst när det gällt att
bedöma kriterierna. Miljömärket har lärt
konsumenterna att fästa sig vid miljösynpunkter
i sina köpbeslut. Den allmänna miljömedvetenheten
har ökat bland konsumenter, köpare och tillverkare.
Inte förrän efterfrågan på miljöinformation ökar
och kunderna klart anger vilket slag av information och miljöinformationssystem
de önskar kommer producenterna att tillhandahålla dem,
förutsatt att trycket är tillräckligt
starkt. Med tanke på Svanmärket har marknadens
litenhet och systemets kostnadsstruktur varit ett problem. Utskottet
anser att det behövs adekvata offentliga medel för
att ställa upp kriterier för miljömärket
och för att marknadsföra det.
Det är viktigt att miljömärkningssystemet samordnas
i framtiden. Varudeklarationerna måste också utvecklas
och samordnas.