Motivering
Allmänt
Utskottet konstaterar att redogörelsen ger en heltäckande översikt över
livsmedelssäkerheten i dag och över framtida hotbilder.
Miljöutskottet granskar redogörelsen om livsmedelssäkerheten utifrån
sitt eget ansvarsområde med särskild fokusering
på klimatförändringen, miljöföroreningar
och effekterna av skadliga kemiska ämnen.
Livsmedelsäkerheten i Finland är till alla
delar i toppklass. Matens kemiska säkerhet och renhet är
en central del av livsmedelssäkerheten. Med tanke på primärproduktionen är
miljöföroreningen en stor riskfaktor i hela livsmedelskedjan.
Skadliga ämnen kan hamna i livsmedel på flera
olika sätt; genom atmosfäriskt nedfall, via vattnet
eller jordmånen. Utskottet understryker att en hög
standard på miljöskyddet och hög livsmedelssäkerhet är
nära kopplade till varandra. Utskottet påpekar
att betydelsen av hur lokala utsläppskällor hanteras
blir större i och med att närproducerad mat blir
allt populärare.
Råvaror och livsmedel rör sig med accelererande
hastighet från land till land till följd av den mer
komplicerade internationella handeln. Finländarna äter
huvudsakligen inhemsk mat, men den globala handeln växer
snabbt. De hälsorisker som orsakas av livsmedel är
mångfalt större i den internationella livsmedelshandlen
och därför är behovet stort av effektivare
internationell reglering av ren miljö och rena livsmedel.
Klimatförändringen
Redogörelsen tar på allmän nivå upp
vilka konsekvenser klimatförändringen har för
matsäkerheten. Utskottet menar att klimatuppvärmningen
har omfattande återverkningar på livsmedelssäkerheten över
hela jordklotet. Jordbrukets skördar kan på sikt
sjunka på många ställen i världen
och skördens kvalitet kan försämras.
Det är mycket svårt att förutsäga
exakt hur klimatförändringen påverkar
den kemiska livsmedelssäkerheten i Finland. Allmänt
taget kan man säga att till följd av förändringen
kommer exponeringen för skadliga ämnen bland befolkningen
sannolikt att öka. Dricksvattnet innehåller mycket
få rester av bekämpningsmedel, men risken är
att läget försämras om användningen
av bekämpnings- och växtskyddsmedel tydligt måste ökas.
Utskotter framhåller att i anpassningen till klimatförändringen
måste också faktorer som skadliga växtförstörare
och spridning och förökning av invandrade arter
vägas in. I Finland kan ökad nederbörd
också betyda ökade mögelangrepp på sädesslagen.
Klimatuppvärmningen kan resultera i att användningen
av växtskyddsmedel ökar och att för människors
hälsa eventuellt skadliga mögelgifter också tilltar.
Samtidigt kan intresset för att i större omfattning
ta i bruk genteknik i odlingen öka.
Utskottet konstaterar att det behövs adekvata forskningsresultat
om hur klimatförändringen inverkar på livsmedelssäkerheten.
I Finlands miljöcentral pågår flera samlade
projekt som anknyter till anpassningen till klimatförändringen, till
exempel beträffande sädesarter. I framtiden kommer
det att behövas kännedom om systemiska ändringar
i hela matsystemet och hur de påverkar matsäkerheten.
För tillfället är det effektivaste
sättet att minska miljökonsekvenserna av matproduktion
att lägga om konsumtionsvanorna och minska matsvinnet.
För konsumtionsvanornas del förutsätter
det att konsumenten är tillräckligt väl
insatt i konsekvenserna av olika produkter. Näring och näringsfostran
i ett tidigt skede har sin egen centrala betydelse för
hurudana våra matvanor blir. Utskottet understryker också i
det här sammanhanget vikten av att minska matsvinnet. I
livsmedelskedjan slösar vi i vårt land bort i
snitt 330-460 miljoner kilo ätbar mat om året,
vilket motsvarar 10-15 % av den konsumerade maten. I de
olika delarna av matkedjan är svinnet störst i hushållen.
Att systematiskt minska svinnet i alla delar av kedjan är
ett effektivt sätt att reducera växthusgasutsläpp
i matkedjan. Matsvinnet bör reduceras utan att livsmedelssäkerheten äventyras.
Storskaliga miljöolyckor
Mark, luft och hav som förorenas till följd
av miljöolyckor är en risk i synnerhet för
primärproduktionen av livsmedel och därigenom
för hela livsmedelskedjan. Oförutsedda och omfattande
föroreningar kan ske till exempel på grund av
kärnkraftsolyckor, oljeolyckor eller omfattande okontrollerade
luftemissioner. Med tanke på livsmedelssäkerheten
och livsmedelsproduktionen uppkommer de största skadliga
effekterna till följd av kärnkraftsolyckor, menar
utskottet. Eventuell olycka vid oljetransport i Finska viken kan
också ha omfattande konsekvenser för fiskodling
och fiskerinäringen.
Utskottet påpekar att den ökade aktiviteten inom
gruvindustrin kan leda till omfattande föroreningar av
närmiljön och till omedelbar effekt också på livsmedelskedjan,
vilket gruvolyckan i Talvivaara i Sotkamo hösten 2012 visade.
Miljöskydd och livsmedelssäkerhet
Utskottet understryker att miljöskyddslagstiftningen,
som är inriktad på att bekämpa förorening
av miljön, har central betydelse då det gäller
att trygga ren primärproduktion av livsmedel. Utskottet
framhåller särskilt att det behövs nära
samarbete mellan miljö- och livsmedelsmyndigheterna för
att förhindra skador som överförs från
miljön till livsmedlen.
Miljölagstiftningen i Finland innehåller stränga
förbud till exempel för kontaminering av grundvattnet
och marken. I punkten Åtgärder i redogörelsens
avsnitt om förorening av miljön (5.2.5.) konstateras
att en ren miljö säkerställs genom övervakning
av utsläpp och avloppsvatten. Utskottet anser att utsläppsnormerna
bör bestämmas i miljötillstånden
på ett sätt som förhindrar kontaminering.
Det här kräver adekvata resurser för
miljötillståndsmyndigheterna. Utskottet uppmärksammar
vidare miljökonsekvensbedömning inom gruvindustrin
och riskanalyser av primärproduktionen i samband med tillståndsförfarandet.
Samtidigt bör livsmedelssäkerheten beaktas.
I handlingsplanen för att skydda Östersjön anges
11 farliga föreningar eller ämnen som särskilt
bör beaktas. Av dem hör en stor del till ämnen
som redan en längre tid har reglerats eller till ämnen
som regleras i ramdirektivet för vatten och ramdirektivet
om en maritim strategi. I det omfattande EU-Interreg projektet (COHIBA) har
nya rekommendationer tagits fram för att på ett
kostnadseffektivt sätt minska utsläpp. Inom ramen
för HELCOM pågår en granskning av rekommendationerna.
Syftet är att åstadkomma ett ställningstagande
för minskning av utsläpp. Utskottet anser att
om ett ställningstagande godkänns blir det också lättare
att uppnå livsmedelssäkerhet.
Kemisk livsmedelssäkerhet
I fråga om kemisk livsmedelssäkerhet lyfter
redogörelsen fram främmande och skadliga ämnen
som tas upp i livsmedelskedjan vid primärproduktionen och
från omgivningen. Olika särskilt skadliga ämnen,
såsom tungmetaller eller organiska föreningar,
kan hamna i födan och i omgivningen oavsiktligt eller avledda
med tillstånd, till exempel när gödselmedel
och växtskyddsmedel används. Intag av kemikalier
som stör hormonverksamheten sker också via livsmedel.
Några av dem nämns i redogörelsen. Utskottet
påpekar att också då det gäller
de här kemikalierna behövs ytterligare forskning
som preciserar vilken roll livsmedlen har i exponeringen. Ekologisk
produktion kan öka livsmedels kemiska säkerhet,
men det behövs mera dokumenterad information. Gödselmedel är
fortfarande källa till skadliga ämnen som hamnar
i mark- och vattenområden. Organiska gödselfabrikat,
särskilt de som framställs av slam från
avloppsreningsverk kan innehålla tungmetaller och skadliga
organiska ämnen. Finland har fastställda gränsvärden
för högsta tillåtna halt i organiska
gödselfabrikat av tre tungmetaller (kvicksilver, kadmium,
bly) och av arsen, men inte tillsvidare gränsvärden
eller rekommendationer för halten av skadliga organiska ämnen.
Det bör fästas vikt vid halten av skadliga organiska ämnen
i alla gödselfabrikat.
Även avloppsvattnet utgör en risk för
produktionskedjan för livsmedel och för livsmedelssäkerheten.
Avloppsvattnet för med sig ut i vattendragen ämnen
som man inte effektivt kan avlägsna ur avloppsvattnet,
bland annat läkemedelsrester. Mediciner bör i
större omfattning returneras till apoteken. Därigenom
effektiveras avfallshanteringen även om största
delen av läkemedelsresterna hamnar i avloppsvattnet via sekret
som utsöndras från människor. Utskottet understryker
att reningen av läkemedelsrester och andra motsvarande
skadliga ämnen från hushållsspillvatten
och -slam bör snabbt förbättras. Utvecklingsarbetet
bör ske i aktivt internationellt samarbete för
effektivare rening av avfallsvattnet i samtliga kuststater runt Östersjön.
Rengöringen av slam bör utvecklas så att
man kan utnyttja det bättre som gödselmedel.
Utskottet konstaterar att EU har fastställt gränser
för högsta tillåtna halter av dioxin
och PCB-föreningar i livsmedel och foder. Halterna av dioxiner,
PCB-föreningar och klorerade pesticider har redan länge
minskat hos oss. Den huvudsakliga källan för de
här föreningarna i Finland är fisk, särskilt
feta Östersjöfiskar. I strömming och
lax överskrids gränsvärdet fortfarande ofta.
Finland har beviljats undantag och får tilllåta
att strömming och lax läggs ut på den
nationella marknaden på grund av de positiva effekterna
av att äta fisk. En undersökning bland finländska
yrkesfiskare i Östersjön visar att det med tanke
på hälsan är bättre att äta
fiska än att låta bli att äta Östersjöfisk
på grund av miljögifter. Kalkylerad riskbedömning
stöder också slutsatsen att nyttan av att äta
fisk är större än skadan.
Utskottet konstaterar att miljöministeriet i enlighet
med regeringsprogrammet har sammanställt ett nationellt
program för farliga kemikalier. Programmet blev nyligen
klart och det innehåller flera rekommendationer som syftar
till att minska olägenheter för människors
hälsa och för miljön. I redogörelsen
behandlas också kort skadliga organiska ämnen
som kan förekomma i gödselfabrikat. Utskottet
påpekar att särskilt användning av slam
från avloppsvatten i produktionen av gödselmedel
kan innebära avsevärda risker. Den globala forskningen ökar,
men i Finland är forskningen och uppföljningen
av organiska skadliga ämnen i samband med slam obetydlig.
Bristen lyfts fram i kemikalieprogrammet. Utskottet understryker
att för att genomföra de åtgärder
som nämns i redogörelsen och förbättra
den kemiska livsmedelssäkerheten kan det krävas
att forskningsresurserna delvis ses över.
Nanomaterial
Det finns prov på att vissa nanomaterial är
förknippade med hälso- och miljörisker,
till exempel eventuella toxiska effekter på människor
och miljö. Utskottet konstaterar att det är nödvändigt
att fastställa särskilda krav för nanomaterial.
Inom jordbruket och livsmedelsekonomin betyder det framför
allt fungerande riskutvärderingar av nanomaterial som avsiktligt är
tillverkade för att användas som livsmedel, förpackningsmaterial,
foder eller växtskyddsmedel.
Strålningssäkerhet rörande livsmedel
Enligt utskottet förekommer det radioaktiva ämnen
som härrör från naturen i dricksvattnet.
Radon ger upphov till den största strålningsexponeringen
då det gäller hushållsvatten. De naturliga radonhalterna är
i allmänhet högre i vatten i borrbrunnar jämfört
med vatten i ringbrunnar och vattenverk. Med undantag av vatten
i borrbrunnar är halterna i naturens radioaktiva ämnen
mycket små i Finland.
Efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl spridde sig radioaktiva ämnen
med luftströmmarna till Finland. Av de här radioaktiva ämnena
märks i dag endast cesium- 137. I jordbruksprodukterna är
cesium- 137 koncentrationerna ytterst små. I livsmedel
som man får från naturen, t.ex. vilt, skogsbär,
rovfisk från insjöar och svampar, kan det ställvis
finnas ganska höga halter. Särskilt i rovfisk
och vissa svamparter kan de högsta halterna fortfarande
ställvis överskrida EU-kommissionens rekommendationer,
men trots det har man inte längre behövt införa
begränsningar för konsumtionen av naturprodukter
på grund av radioaktivt cesium.
Till följd av läckaget i bassängen
för gipsslam i Talvivaara rann flera hundra kilo uran i naturen,
till största delen in i bottensedimentet i de närliggande
sjöarna. I sjöarna nära gruvområdet
har man uppmätt höjda uranhalter, men tillsvidare
har man inte upptäckt höjda uranhalter i fiskar
eller komjölk. Men enligt utskottet är det viktigt
att situationen följs upp och att också de faktorer
analyseras genom vilka man i fortsättningen kan förhindra
att uran från gruvor kommer ut i naturen.
Sammanfattning
Utskottet fäster uppmärksamhet vid behovet
av miljöriskbedömning, riskhantering och adekvat forskning
i anknytning till livsmedelssäkerhet. Utskottet vill också understryka
att uppgifterna om livsmedel, miljö och kontroll bör
utnyttjas inom flera olika förvaltningsområden.
Utskottet hänvisar till redogörelsen och konstaterar
att samverkan mellan kemikalier länge har varit föremål
för diskussion. Ämnen kan förstärka
eller försvaga varandras verkan. Kunskaperna om nanomaterial
och ämnen som stör hormonverksamheten är
fortfarande bristfälliga. Utskottet anser att det är
ytterst viktigt att åtgärder i enlighet med redogörelsen
vidtas för ökad forskning av samverkan mellan
kemiska ämnen. Utskottet uppmanar till internationellt
forskningssamarbete.
Avslutningsvis konstaterar utskottet att för att garantera
att åtgärdsrekommendationerna i redogörelsen
genomförs hade det varit befogat att utse ansvariga parter
som ska sörja för de praktiska åtgärderna.
De föreslagna åtgärderna går
i och för sig i stort sett i rätt riktning också ur
miljösynvinkel.