Motivering
Genom propositionen ses den nuvarande lagen om utsläppshandel över
i sin helhet. Ändringen bygger på det reviderade
direktivet om utsläppshandel, som förvandlar utsläppshandeln
till ett mycket koncentrerat och harmoniserat system. Därmed
finns det bara lite plats kvar för nationell prövning
i genomförandet. Under den handelsperiod som börjar
2013 kommer till exempel den totala kvantiteten utsläppsrätter,
auktioneringen och reglerna för gratis tilldelning att ingå i
EU:s behörighet. Utskottet tillstyrker ändå det
harmoniserade systemet eftersom det är den primära
metoden för att hindra konkurrenssnedvridning och för
att utsläppshandeln är det mest kostnadseffektiva
och bäst fungerande instrumentet bland de nu tillgängliga
för att reducera växthusgasutsläppen.
Ett utsläppstak som täcker in hela EU är
en garanti för att minskningsmålet på minst
20 procent ska nås. Den lineära minskning som
anges i direktivet gör systemet mer förutsebart
om minskningen är 1,74 procent om året, alltså att
utsläppen minskar med 21 procent jämfört
med 2005. Enligt Europeiska miljöbyrån var den
fungerande utsläppshandeln den faktor som starkast bidrog
till att unionens totala utsläpp minskade 2008.
Det mest väsentliga med tanke på miljökonsekvenserna är
hur den totala kvoten för växthusgasutsläpp
fastställs och utsläppshandelns räckvidd.
Europeiska rådet har ställt som mål att stegringen
av medeltemperaturen på jordklotet ska begränsas
till under 2 Celsiusgrader jämfört med förindustriell
tid. För att målet ska nås bör det
bindande utsläppsmålet för de utvecklade länderna
vara att minska växthusgasutsläppen med 25—40
procent från basåret 1990 till 2020 och med 80—95
procent fram till 2050. Även om de totala utsläppen
enligt utsläppshandelsdirektivet minskar på detta
sätt fram till 2020 är det klart att minskningsmålen
härefter skärps för att ett mål
om 80 procent ska nås fram till 2050. Också det är
möjligt att EU:s gemensamma utsläppsminskningsmål
skärps till 30 procent fram till 2020. Det skulle betyda ändringar
också i kvantiteten utsläppsrätter i
direktivet och kvantiteten auktionerade utsläppsrätter.
EU arbetar på en s.k. färdplan eller modell
för utsläppsminskning för att nå målen
på sikt. Utskottet hänvisar till behovet av att
utvärdera för- och nackdelarna med en klimatlag
av brittisk modell och dess tillämplighet på finländska
förhållanden. Trots att utsläppen inom
den handlande sektorn minskar effektivt och säkert finns
det ingen motsvarande mekanism för att säkerställa att
utsläppen minskar i de icke-handlande sektorerna. Finland
måste reducera utsläppen från sina icke-handlande
sektorer med 16 procent från utsläppen 2005 till
2020.
Intäkterna från auktionen av utsläppsrätter bokförs
som intäkter för staten. I samband med regeringens
rambeslut och budgetprocess fattas det varje år ett beslut
om grunderna för inkomster i statsbudgeten och
fördelningen av anslag bland annat för att uppfylla
de klimatpolitiska målen och avtalen. Enligt utsläppshandelsdirektivet
ingår det i medlemsstaternas behörighet att bestämma
hur intäkterna från auktionen av utsläppsrätter
används, men rekommendationen är att minst 50
procent av auktionsintäkterna ska användas bland
annat till minskning av växthusgasutsläppen och
anpassning till klimatförändringens konsekvenser.
Ambitionen bör vara att mer än 50 procent av intäkterna
används för att uppfylla de klimatpolitiska målen.
Det är viktigt för att främja innovationer
kring kolsnål teknik och öka den internationella
klimatfinansieringen. Det har setts som ett problem att bestämmelserna
blir mer bindande på denna punkt för att de möjligen
står i strid med riksdagens budgetmakt.
I lagen om utsläppshandel föreskrivs det om tillämpning
av projektmekanismer (projekt för gemensamt genomförande
JI och mekanism för en utveckling CDM) på verksamhetsutövare
som omfattas av utsläppshandel. Projektmekanismer kan fortfarande
användas för att minska utsläpp inom
systemet med utsläppshandel. Det nya utsläppshandelsdirektivet
innehåller både kvalitativa och kvantitativa begränsningar
för användningen av projektmekanismerna. Reglerna
för användningen preciseras emellertid först
längre fram genom beslut i kommittéförfarande.
Enligt propositionen är det på grund av att EU-bestämmelserna ännu
inte är slutligt utformade omöjligt att föreskriva
någonting om eventuella nya mekanismer, sammanlänkning
av utsläppshandelssystem eller ändring av den
s.k. mekanismlagen (lag om användning av Kyotomekanismerna).
Vid internationella klimatförhandlingar arbetar EU för
att nya mekanismer (sektorskreditering och den vägen till
utsläppshandel) i allt större omfattning ska tillämpas
vid utveckling av kolmarknaden). Den nuvarande CDM- mekanismen bör
samtidigt utvecklas och riktas till de minst utvecklade länderna.
Utskottet konstaterar att det inte står i lagen om utsläppshandel
om beslutsfattandet om projekt och de företags rättigheter
och skyldigheter som deltar i dem utan i mekanismlagen.
Användningen av projektmekanismer gör att insatserna
för att minska utsläpp flyttas utöver de
nationella gränserna och utanför EU. Därför är
det viktigt att se till att utsläppsminskningarna i regel ändå genomförs
genom nationella åtgärder. Det är också viktigt
att säkerställa genom kvalitetskriterier att projekten är
hållbara. En utveckling som backas upp med projektmekanismer
bör vara så hållbar som möjligt
och ha största möjliga minskningspotential.
Enligt utsläppshandelsdirektivet kan kommissionen också besluta
begränsa användningen av olika projekttyper i
systemet med utsläppshandel. På grund av vissa
fall med missbruk på marknaden har kommissionen beslutat
begränsa användningen av utsläppsminskningar
som genererats av vissa projekttyper i handelssystemet (projekt
med fluoroform, HFC23, och projekt med kväveoxidul från
framställning av adipinsyra). Det bästa alternativet
förefaller att vara att förbjuda användningen
av de här projekttyperna i utsläppshandeln för
att hindra missbruk med att tanke både på konsekvenserna
och genomförbarheten.
Utskottet vill ytterligare ta upp frågan om gratis
tilldelningen i utsläppshandeln. En betydande del av utsläppsrätterna
tilldelas enligt det nya direktivet om utsläppshandel genom
auktion. I direktivet finns ett undantag som gäller auktion
i samband med elproduktion. Det är på vissa villkor
möjligt att fortsätta gratis tilldelningen av utsläppsrätter
under en övergångsperiod fram till 2027. Kommissionen
kommer också att lägga ett förslag om översyn
av den lineära minskningsfaktorn för utsläppsminskning
fram till 2020 och meningen är att fatta beslut i saken
senast 2025. Tanken är att verksamhetsutövarna
i god tid ska kunna förbereda sig för förestående ändringar och
att deras förpliktelser inte ska förändras
med kort varsel. Fjärrvärme och effektiva kraftvärmeverk
hör till denna grupp. Utskottet understryker gratistilldelningens
betydelse för kraftvärmeproduktionen (CHP) som är
mycket vanlig i Finland. Kraftvärmeproduktionen kan ge
en mycket hög verkningsgrad, till och med mer än 90
procent. Omkring 35 procent av den el som produceras i Finland produceras
i CHP-verk. CHP-värmeproduktionen tilldelas gratis utsläppsrätter,
men inte elproduktionen. Kvantiteten utsläppsrätter
minskas årligen lineärt.
Det har fattats ett beslut i kommittéförfarande
om en harmoniserad gratis tilldelning på 100 procent till
industribranscher med risk för betydande kolläckage.
Utsläppsrätterna täcker ändå inte
in företagens alla utsläpp på grund av
de stränga reglerna för gratis tilldelning. Enligt
direktivet får gratis tilldelningen av utsläppsrätter till
de här branscherna fortsätta ännu 2013—2014
och först därefter justeras förteckningen över
branscher som omfattas av gratis tilldelning. Merparten av den energiintensiva
industrin omfattas av gratis tilldelning. Utskottet hänvisar
till kommissionens meddelande om kostnader och fördelar
om EU:s mål för att reducera växthusgasutsläpp
höjs till 30 procent. I sitt meddelande ser kommissionen
också på risken för kolläckage
från energiintensiva branscher. Den viktigaste slutsatsen är
att de nuvarande metoderna för att hindra kolläckage
i de här industribranscherna — gratis utsläppsrätter
och möjlighet till internationella kompensationer — är motiverade
och att det bara har en begränsad effekt för att
kolläckaget om utsläppsminskningsmålet
skärps och nuvarande åtgärder fortsatt
gäller. Det är nödvändigt med
en sammanfattande kritisk granskning av risken för kolläckage
och de industribranscher som omfattas av gratis tilldelning för
att se hur systemet med utsläppshandel fungerar och med
beaktande av att utsläppsminskningarna kommer att skärpas
avsevärt i framtiden.