Motivering

Utskottet har behandlat propositionen utifrån sitt behörighetsområde i ett miljöperspektiv. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande anmärkningar.

Den gällande dammsäkerhetslagen () härstammar från 1984. Den innehåller föråldrade lagstiftningselement och motsvarar inte på alla punkter dagens dammsäkerhetspraxis som uppstått utan egentligt lagstiftningsstöd. I vårt land är merparten av dammarna i vattendrag byggda på 1940—1970-talen. De är alltså i många fall så gamla att de behöver byggas om och dammsäkerheten förbättras. I dagsläget omfattar dammsäkerhetslagen ca 500 dammar, av vilka de flesta är dammar i vattendrag och ungefär 60 avfallsdammar. Utskottet konstaterar att den nya lagen på det hela taget tydliggör dammsäkerhetskraven, ökar dammsäkerheten och genom hörandeförfarande förbättrar dammägarnas ställning.

Dammsäkerhetslagen utgör teknisk speciallagstiftning om dammkonstruktioner. Syftet med den är att minska de risker som människor, egendom, miljö och natur utsätts för vid dammolyckor. Lagen saknar fortfarande ett eget tillståndsförfarande; regler för uppdämning av vatten finns i vattenlagen och regler för uppdämning av avfall i miljöskyddslagen. Med tanke på en övergripande hantering av miljörisker är det utmärkt att dammsäkerhetslagen utsträckts till att även gälla dammar ovan jord som hör samman med gruvdrift och till översvämningsvallar.

Behovet av att se över dammsäkerhetslagstiftningen ökar ju vanligare det blir med extrema väder- och vattenförhållanden till följd av klimatförändringen, påpekar utskottet. Som ett led i anpassningen till klimatförändringen måste Finland rusta sig för kraftigare översvämningar. Dammarna och översvämningsvallarna måste därför göras säkrare både då de byggs och då de används. Genom tydligare dammsäkerhetsbestämmelser och effektivare övervakning kan miljöriskerna minskas.

Enligt den föreslagna 16 § utfärdas närmare bestämmelser om säkerhetsarrangemangen genom förordning av statsrådet. Enligt ett utkast till förordning ska dammägaren vidta varningsarrangemang och andra arrangemang för att avvärja dels den fara som de som befinner sig nedströms om dammen utsätts för, dels den fara som skadegörelse eller ofog medför för dammsäkerheten. Dammsäkerheten utsätts för hårt prov om markanvändningen ändras. Utskottet framhåller att man med hjälp av markanvändnings- och bygglagen bör se till att riskerna från dammarna beaktas i planläggningen och att byggnader inte placeras alltför nära riskområdena.

Jord- och skogsbruksministeriet har genom beslut enligt lagen om miljöförvaltningen uppdragit de tillsynsuppgifter som enligt dammsäkerhetslagen hör till miljöcentralerna åt Tavastlands, Norra Savolax, Västra Finlands, Kajanalands och Lapplands miljöcentraler. De regionala miljöcentralerna kommer fortsatt att vara tillsynsmyndighet enligt dammsäkerhetslagen. Tanken är enligt propositionen att koncentreringen av dammsäkerhetsärenden inom miljöförvaltningen ska fortsätta. Det är angeläget, menar utskottet, att det finns expertis på dammsäkerhetsfrågor inom miljöförvaltningen också i framtiden och att nya experter utbildas i behövlig mån.