Motivering
I enlighet med sitt behörighetsområde behandlar utskottet
redogörelsen ur miljösynvinkel och vill att ekonomiutskottet
uppmärksammar följande synpunkter.
Om miljökonsekvensbedömning
Utskottet konstaterar att lagstiftningen om el- och naturgasmarknadens
direkta miljökonsekvenser är relativt små.
Lagförslagens direkta miljökonsekvenser anknyter
till åtgärder för förbättrad
leveranssäkerhet, en ökning av andelen jordkablar
i elnätet samt placeringen av jordkablar och luftledningar
längs landsvägarna. Fler jordkablar minskar luftledningarnas
negativa inverkan på landskapet och gör skogarna
mer sammanhängande i och med att de trädlösa
korridorerna försvinner från skogarna. Om jordkablarna
och elledningarna dras längs vägarna, minskar
det behovet av att göra ingrepp i den omgivande naturen. Ändå är
jordkablar inte alltid det skonsammaste alternativet för
naturmiljön. Ibland kan en trädlös korridor
ersätta de ställvis hotade ängsmiljöerna.
När deras antal minskar ökar i stället
behovet av att skydda ängar på annat håll.
Utskottet anser att miljökonsekvenserna skulle ha förtjänat
en mer detaljerad beskrivning i propositionen. Lagstiftningen om
placering av ledningar ingår i sig i miljölagstiftningen.
Bestämmelser om placering av ledningar på en privat
markägares fastighet ingår i 161 § i
markanvändnings- och bygglagen. Enligt den är ägaren av
en fastighet skyldig att tillåta att en ledning som betjänar
samhället eller en fastighet placeras på det område
han eller hon äger, om inte placeringen kan ordnas på något
annat tillfredsställande sätt och till skäliga
kostnader. Elledningar i stam- och regionnätet byggs enligt
förfarandet i lagen om inlösen av fast egendom
och särskilda rättigheter. Till en ansökan
om inlösningstillstånd som gäller ett
projekt enligt lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning
ska fogas en konsekvensbeskrivning enligt nämnda lag. Om
ansökan om inlösningstillstånd gäller ett
sådant projekt som uppenbart har sådana följder
som avses i naturvårdslagen, ska dessutom iakttas vad som
stadgas i naturvårdslagen och med stöd av den.
Att förnya elnätet kommer att ta åratal
i anspråk: den sammanlagda längden för
luftledningar i medelspänningsnätet i hela landet är
enligt energiindustrins utredning nästan 120 000 km, varav
ca 67 500 km på skogsmark. Den totala arean för
ledningsgator i skog beräknas vara 67 000 ha.
Enligt 1 § i förslaget till elmarknadslag är
lagens syfte att säkerställa förutsättningarna
för att den nationella och regionala elmarknaden ska fungera
effektivt och säkert samt miljömässigt hållbart.
I bestämmelsen om mål ingår dessutom
att främja en effektiv och sparsam användning
av elektricitet i såväl sin egen som kundernas
och elnätsanvändarnas verksamhet, vilket innebär
en strävan att utveckla elföretagens verksamhet
så att företagen i allt högre grad blir energiservicebolag. Ändå innehåller
lagförslaget egentligen inga bestämmelser om skyldighet att
främja miljömässig hållbarhet
eller energibesparing. En bättre energieffektivitet och
energibesparing utgör en central del av den nationella energi-
och klimatstrategin (SRR 2/2013 rd). Utskottet vill därför
poängtera att elmarknadslagstiftningen indirekt kan ha
ett betydande inflytande t.ex. på att främja småskalig
elproduktion och på så vis på främjandet
av förnybar energi som ett led i energi- och klimatpolitiken.
Därför hade en analys av såväl
direkta som indirekta miljökonsekvenser förtjänat
mer uppmärksamhet.
Att främja produktion i liten skala
Ett mål för energi- och klimatstrategin är
att främja elproduktionen i liten skala. Det kan främja
lokala lösningar och öka användningen av
förnybar energi eftersom produktion i liten skala ofta
inbegriper förnybar energi. Potentialen för elproduktion
i liten skala i Finland är givetvis begränsad,
men den kan trots allt i framtiden ha en betydande effekt när
det gäller att minska förbrukningen av köpt
el under den ljusa årstiden. Dessutom finns det lösningar
kring s.k. intelligenta nät i anslutning till småskalig
produktion av överskottsel. Om de blir mer allmänna
kan det bidra till en ökad exportpotential.
Utskottet erfar att en reglering om att främja produktion
i liten skala på grund av tidsbrist inte kunde fås
med i den aktuella propositionen. Det är redan nu juridiskt
och tekniskt möjligt att mata in småskaligt producerad
el i elnätet, men i praktiken måste förfarandena
utvecklas för att det ska gå att främja.
Vi har sporrande exempel i Tyskland och Danmark, och även
Finland borde avancera snabbare än för närvarande.
Enligt energi- och klimatstrategin tillsätts det en arbetsgrupp
för att utreda möjligheterna att främja
den småskaliga produktionen. Arbetsgruppens uppgift är
att bedöma vilken roll småskalig produktion har
i främjandet av den förnybara energin och särskilt
i främjandet av energieffektiviteten i byggnader inklusive
nära-nollenergi- och nollenergibyggande. Arbetsgruppen
ska dessutom ha till uppgift att överväga åtgärder
för främjande av lönsamheten hos småskalig
produktion. Utskottet vill påskynda detta arbete.
Utskottet föreslår att ekonomiutskottet kontrollerar
och följer upp lagstiftningen om el- och naturgasmarknaden
med avseende på främjandet av förnybar
produktion i liten skala och säkerställer att
lagstiftningen inte ställer hinder i vägen för
småskaligt producerad förnybar energi i nätet
och för ökad produktion. Det ska tvärtom
främjas av lagstiftningen. Dessutom bör det skapas
redskap för efterfrågeflexibilitet, dvs. konsumenterna
ska sporras att reducera toppbelastningen och använda energi
sparsamt. En förutsättning är övergång
till timbaserad mätning genom avläsning på distans.
Mål för leveranssäkerhet
När leveranssäkerheten fastställs är
det enligt propositionen viktigt att försöka hitta
ett så optimalt förhållande som möjligt
mellan å ena sidan en rimlig nivå på den
leveranssäkerhet som nätanvändarna förväntar
sig och å andra sidan de kostnader de måste betala
för att den nivån ska uppnås. Propositionens
utgångspunkt är att den maximala tillåtna
avbrottstiden i distributionsnätet begränsas till
sex timmar inom detaljplaneområden och till 36 timmar utanför
detaljplaneområden, vilket medför kostnader om
3,5 miljarder euro under 15 års tid samtidigt som störningar
förorsakade av avbrotten medför kostnader om ca
3 miljarder euro. Överföringspriset stiger uppskattningsvis
till 1,2 cent per kilowattimme, men den faktiska höjningen
kommer att variera och ligga både under och över
det genomsnittliga beloppet beroende på nätinnehavaren
och de nuvarande tekniska lösningarna i elnätet.
Utskottet vill att ekonomiutskottet noterar att elnätet
måste förnyas nästan helt för
att den nämnda målnivån ska kunna nås.
Det bör också ses ur miljösynvinkel mer
allmänt. Om målet för leveranssäkerhet är överdimensionerat
kan förnyandet av nätet också medföra
onödiga miljökonsekvenser samt för glesbygdsområdenas
del prisstegringar som medför höjda boendekostnader
och som kan upplevas som oskäliga. Utskottet föreslår
at ekonomiutskottet bedömer målet för
leveranssäkerheten också ur ett övergripande
miljömässigt hållbarhetsperspektiv, och
på så sätt också bedömer
vad som är en godtagbar nivå på kostnaderna.