Motivering
Utskottet uttrycker än en gång sin djupa oro över reduceringen
av den totala ramen för miljöministeriets förvaltningsområde.
Förvaltningsområdets totalram på 271,2
miljoner euro minskar enligt förslaget årligen
så att den år 2018 uppgår till endast
201 miljoner euro. Det innebär en minskning på 25
procent jämfört med budgeten för 2014.
Utskottet menar att en så kraft försämring
av resurserna är ett hot mot förvaltningens funktionsförmåga
och mot möjligheterna att sköta de lagstadgade
uppgifterna på ett fullgott sätt.
Utskottet uttrycker sin oro över miljöförvaltningens
försämrade möjligheter att arbeta långsiktigt
och målmedvetet för att förebygga och åtgärda
miljöproblem och förbättra energieffektiviteten
inom byggandet. De största minskningarna beror på att
de extra satsningar som skrevs in i regeringsprogrammet, däribland
anslagen för naturvård och för främjande
av grön ekonomi, dras in. Syftet med anslaget för
grön ekonomi var att finansiera projekt för främjande
av grön ekonomi särskilt i fråga om att
förbättra ekoeffektiviteten inom produktionen
och konsumtionen samt effektivisera materialhanteringen och återvinningen.
Likaså utgår anslaget för ombyggnad av
oljebekämpningsfartyget Hylje och satsningarna på att
förbättra tillståndet i Östersjön,
vilket är en negativ utveckling med hänsyn till
det långsiktiga arbetet för Östersjön.
I och med att anslagen minskar blir det också svårare att
stöda saneringen av förorenade områden, trots
att det vore angeläget. Förorenat grundvatten
kan leda till skador som blir åtskilligt dyrare att åtgärda än
de förebyggande insatserna.
Möjligheterna att stödja nya matarledningar för
avlopp försvinner helt i och med att utgiftsbesparingen
till denna del stiger till 10 miljoner euro. Enligt regeringsprogrammet
ska reningen av avloppsvatten från tätbebyggelse
effektiviseras genom ett nationellt program för avloppssystem
och genom att främja projekt för byggande av matarledningar
för avlopp. Matarledningar för avlopp är
ett effektivt sätt att minska belastningen från
avloppsvatten genom centralisering av avloppsvattenreningen, men
eftersom det är frågan om stora investeringar
för kommuner har statliga understöd behövts
för att sätta igång projekten. Utskottet
menar att projekt som omfattas av programmet för avloppssystem
ska genomföras. Det vore motiverat att starta projekten
innan övergångstiden för förordningen
om glesbygdens avloppsvatten träder i kraft, dvs. senast 2016.
Det innebär att resurserna måste sättas
in nu.
Det är likaså oroväckande att finansieringen av
insatserna för att minska fukt- och mögelproblem
upphör. För 2015 finns ett anslag på 700 000
euro, men därefter upphör all särskild finansiering.
Utskottet hänvisar till de uttalanden som riksdagen godkände
med anledning av revisionsutskottets betänkande (ReUB
1/2013 rd — Ö 5/2013
rd) om fukt och mögelproblem i byggnader och
understryker i likhet med revisionsutskottet att det är
nödvändigt med investeringar som avvärjer
och eliminerar skador, eftersom underlåtenheten att underhålla
byggnader och reparera vid rätt tidpunkt har lett till
att vi är uppe i 30—50 miljarder euro för
det eftersatta underhållet. Utskottet påminner
om att riksdagen inte bara förutsatt att fukt- och mögeltalkot fortsätter
efter 2014 utan också att regeringen vidtar åtgärder
för att ändra villkoren för statliga
stöd så att de styr och uppmuntrar kommunerna
till att systematiskt och proaktivt underhålla sina byggnader
och reparera dem vid rätt tid under deras livscykel.
Med tanke på att politiken bör vara långsiktig är
det ett problem att anslagen för stöd till sanering
av byggnader sjunker till 25 miljoner euro. Såväl
målen för den nationella energi- och klimatpolitiken
som avvärjandet och elimineringen av fukt- och mögelproblem
förutsätter att den långsiktiga, positiva
inställningen till adekvat underhåll och behövliga
saneringar fortsätter. Eftersom antalet ombyggnader redan överskrider
antalet nybyggnationer är det av högsta vikt att
fästa uppmärksamhet vid ombyggnaderna. Satsningar
på ombyggnad påverkar också sysselsättningen
positivt.
I fråga om bostadspolitiken betonar utskottet än
en gång behovet av att främja produktionen av
bostäder till rimliga priser och sanera bostadsmarknaden.
En välkommen långsiktig åtgärd är
att fullmakten för investeringsstöd till grupper
med särskilda behov höjs i syfte att minska antalet äldre
som behöver sluten vård och i stället
förbättra möjligheterna att bo hemma.
Välkomna är också besluten om statens
bostadsfonds tidsbegränsade startbidrag, den nya tjugoåriga
räntestödsmodell som faller utanför lagstiftningen
om allmännytta samt den temporära sänkningen
av självriskräntan för ungdoms- och studerandebostäder
fram till slutet av 2015. Utskottet understryker att främjandet
av en mångsidig produktion av bostäder till rimliga priser
förutsätter en långsiktig politik också framöver.
Halveringen av reparationsunderstöden innebär
dock ett avsteg från denna positiva linje.
Utskottet betonar slutligen att det också med tanke
på företagens verksamhetsförutsättningar och
eventuella industriella investeringar är av stor vikt att
miljöförvaltningen ges de resurser den behöver
för att sköta sina lagstadgade uppgifter. Regionförvaltingsverken
måste kunna behandla företagens ansökningar
om miljötillstånd snabbt och smidigt och på ett
sätt som är acceptabelt och lämpligt
ur hela samhällets synvinkel och håller hög
standard i fråga om miljöskyddet.
Samtidigt som resurserna minskar, ökar antalet ansökningar
om miljötillstånd när det blir aktuellt
att förnya tillstånd som beviljats för
viss tid. På samma sätt medför genomförandet
av direktivet om industriutsläpp ökad skyldighet
att granska tillstånden, i och med att slutsatserna om
bästa tillgängliga teknik blir rättsligt
bindande. Faktum är dock att det ännu finns många äldre
ansökningar kvar att behandla.
Det finns dessutom ett stort tryck på effektivare efterkontroll
av miljöskyddet, vilket också kräver
resurser. Också anslagen för närings-,
trafik- och miljöcentralerna kommer att sjunka väsentligt
och anställningsstopp har redan införts. Utskottet
kräver att personalminskningarna görs på sakliga
grunder och inte slumpartat beroende på vem som råkar
gå i pension. I det senare fallet slår nedskärningarna
hårdast mot de miljöansvarsområden som
har den äldsta personalen.
Utskottet hänvisar till sina tidigare ställningstaganden
och menar fortfarande att det av de skäl som nämns
ovan krävs nya finansieringsmodeller. Exempelvis kunde
förvaltningsområdet införa interna, flexibla
finansieringssätt, däribland temporära
modeller för hantering av uppgiftsbalansen. Utskottet har
också efterlyst en reformering av miljöskyddslagstiftningen
så att avgifter kan bäras upp för miljötillsynen
och avgiftsintäkterna styras till tillståndshanteringen och
tillsynen. Bland annat denna fråga ingår i den
proposition med förslag till miljöskyddslag (RP
214/2013 rd) som utskottet behandlar som bäst.
Införandet av en tillsynsavgift kommer dock inte att lösa
de förhandenvarande resursproblemen.
Inte heller den föreslagna förenklingen av miljötillståndsförfarandet,
med smidigare förhandstillsyn och översyn av tillstånden,
ger någon snabb lösning på det akuta
problemet. Utskottet påpekar att miljöministeriet
har startat ett pilotprojekt för ett smidigare tillståndsförfarande
för Metsä Fibres planerade bioproduktfabrik i Äänekoski,
givet de möjligheter lagstiftningen tillåter.
Syftet är att under projektets gång sammanställa
god praxis för tillståndsförfarandet
så att också andra verksamhetsutövare
och myndigheter kan dra nytta av de goda exemplen. Projekt av denna
typ kan dock inte ersätta de basresurser som myndigheterna
behöver. Det är därför nödvändigt
med åtminstone temporär tilläggsfinansiering.