Motivering

Miljöutskottet har behandlat utredningen till den del den har med utskottets behörighet att göra. I vårrapporten konstateras att medlemsstaternas miljövårdsinsatser allmänt sett varit otillräckliga. Det är alarmerande att det inte har gått att frikoppla ekonomisk tillväxt och ökade miljöolägenheter t.ex. i fråga om utsläpp av växthusgaser och energikonsumtion. Det har inte heller lyckats att frikoppla ökningen i transportvolymer och transportrelaterade miljöolägenheter. Också på andra områden ger utvecklingen fog för oro, t.ex. jorderosion, biologisk mångfald, luft- och vattenkvalitet.

I rapporten redovisas läget i fråga om målen för Lissabonstrategin men där föreslås inga åtgärder för att hjälpa upp situationen. I avsaknad av politiska åtgärder måste övervägandena gå tillbaka till utgångspunkterna, dvs. Lissabonstrategin kompletterad med Göteborgstrategin för hållbar utveckling.

Utskottet omfattar regeringens syn att hållbar utveckling i ett brett perspektiv ska tas in i målen för Lissabonstrategin och att miljöavsnittet i vårrapporten behöver utvecklas och fördjupas. Kommissionens årliga miljörapport bör kunna nyttiggöras bättre också i granskningen av miljöavsnittet i Lissabonstrategin utan att miljöperspektivet underställs det ekonomiska. Synergifördelarna mellan ekonomi och miljö bör tas till vara bättre. Enligt ett flertal utredningar kan konkurrenskraften höjas med en högkvalitativ miljöpolitik och miljökompetens. Finland är ett bra exempel på detta.

Enligt rapporten ska Göteborgstrategin för hållbar utveckling utvärderas på unionsnivå inom 2004. Det är inte förnuftigt att skilja åt utvärderingen och Lissabonstrategin eftersom strategin för hållbar utveckling är integrerad i Lissabonstrategin. Hållbar utveckling bör inte kopplas fri från strategin för bättre konkurrenskraft utan den bör integreras ännu djupare i den. En hållbar utveckling är en organisk del av konkurrenskraftsstrategin.

Genom att ta till vara synergifördelarna av ekonomi och miljö kan vi främja ekonomisk tillväxt och samtidigt minimera miljöolägenheterna. Kommissionen har redan infört resultatutvärdering som tillämpas på alla betydande förslag. För att förbättra konkurrenskraften och miljöskyddet bör också rådet och Europaparlamentet göra en resultatutvärdering när de ändrar kommissionens förslag i betydande grad. Resultatutvärderingen bör omfatta effekterna för ekonomi, sysselsättning och miljö. Den nya resultatutvärderingen har redan tillämpats t.ex. på översynen av gemenskapens kemikalielagstiftning, i beredningen av den s.k. REACH-förordningen. Förslaget tar sikte på ett balanserat slutresultat med tanke på både miljöskyddet och ekonomiska aktörer. Utskottet erinrar ändå att grundfördraget föreskriver att miljö- och hälsomål i konfliktsituationer klart bör ställas framför den fria rörligheten för varor. Förslaget till förordning kan utifrån detta fortsatt utvecklas så att åtgärder primärt sätts in på de frågor som är viktigast med tanke på miljösäkerheten.

Utskottet understryker vidare att man vid sidan av ambitionen att frikoppla ekonomisk tillväxt och ökade miljöolägenheter bör komma ihåg åtagandet vid FN:s toppmöte om hållbar utveckling i Johannesburg att trenden mot minskade naturtillgångar måste vändas så fort som möjligt utan att ange något exakt år. EU:s planerade naturresursstrategi bör utgå från minskning i absoluta tal och hanteringen av miljöeffekterna av användningen av naturresurser bör komma först därefter i hierarkin.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att kommissionen har lagt en konkret handlingsplan för att främja miljöteknik. För att uppnå målen med hållbar utveckling krävs det en kraftfull satsning på miljöteknik. Bättre miljöteknik ger nya möjligheter till hållbart utnyttjande av naturresurser, affärsverksamhet och sysselsättning och förstärker konkurrenskraften.

Om strukturindikatorer tas fram blir det lättare att analysera situationen i medlemsländerna. Bara tre av indikatorerna i vårrapporten är miljörelaterade, nämligen utsläpp av växthusgaser, ekonomins energiintensitet och transportvolymer/BNI. I likhet med regeringen anser utskottet att rapporten i fortsättningen bör innefatta en indikator för biologisk mångfald och att indikatorerna också i övrigt bör utvecklas.