Omsorgsminister Paula Risikko (översättning): Oppositionen har framställt en interpellation om en synnerligen viktig sak; tryggandet av de kommunala välfärdstjänsterna. Att utveckla de välfärdstjänster som finländarna behöver är det centralaste målet för regeringens politik. Detta framgår av både det nya regeringsprogrammet och av regeringens budgetproposition för 2008.

Mot bakgrunden av den snabba ökningen av skatteinkomsterna och statsandelarna ser utvecklingen inom kommunekonomin relativt positiv ut. Under ramperioden ökar statsandelarna med sammanlagt cirka 2,6 miljarder euro. Nästa år är statsandelsbeloppet cirka 870 miljoner euro större än i år. I budgeten för 2008 uppgår statsandelen för social- och hälsovården till inemot 5 miljarder euro. Jämfört med budgeten för 2007 är ökningen nästan 580 miljoner euro. Ökningen av kommunernas statsandelar fokuseras på bl.a. stärkning av primärvården och utökning av personalen inom äldreomsorgen.

Vid sidan av att man höjer statsandelarna kommer man att utveckla social- och hälsovården och öka personalresurserna också genom statsunderstöd som anvisas vissa projekt. För det ändamålet har 25 miljoner euro per år reserverats för de fyra följande åren. Den här summan kommer man att använda i synnerhet för att utveckla personalresurserna. En del av utvecklingspengarna ska anslås för utvecklandet av psykiatrisk vård och rehabilitering för barn och unga.

Trots att anslagen inom social- och hälsovården ökar och att verksamheten utvecklas finns det naturligtvis alltid plats för förbättringar när det gäller servicen.

För att servicen ska kunna utvecklas måste tillgången på kunnig personal tryggas. Situationen är svår redan nu och den kommer att förvärras när de stora årsklasserna går i pension. Konkurrensen om arbetskraften hårdnar. I den konkurrensen måste social- och hälsovårdsbranschen klara sig. Enligt en utredning som social- och hälsovårdsministeriet i oktober 2005 gjorde i samarbete med Kommunala arbetsmarknadsverket var 3 procent av de kommunala tjänsterna inom social- och hälsovården helt obesatta. Motsvarande andel året innan var 1,4 procent. Man har försökt tillgodose det ökade behovet av vårdpersonal. Antalet anställda har ökat kraftigt inom två grupper: mängden sjukvårdare och närvårdare har ökat markant under 2000-talet.

Vårdgarantin ledde till att vårdköerna minskade med 60 000 personer inom loppet av fem år. För närvarande är cirka 5 000 finländare i vårdkö. På många orter leder läkarbristen till att vårdgarantin inte kan fullföljas — detta trots att man i början av 2000-talet gick in för att kraftigt öka antalet nya studerande inom läkarutbildningen. Under de tre senaste åren har antalet läkare som utexamineras varit tvåhundra fler än det antal som gått i pension.

Däremot ser bristen på tandläkare ut att förvärras. Det beror på att tandvårdstjänsterna förbättrades i och med vårdgarantin. För att förbättra tillgången på tandvårdstjänster kommer man från början av nästa år att höja sjukförsäkringsersättningarna för tandvård. Undervisningsministeriet kommer att utöka antalet nya studieplatser inom tandläkarutbildningen.

Enligt prognoser som gjorts kommer cirka 200 000 arbetsplatser att uppstå inom social- och hälsovården fram till år 2020, vilket innebär att så gott som var femte nya arbetsplats placerar sig inom denna sektor. Det är därför viktigt att se till att social- och hälsovårdsbranschen framstår som attraktiv och att utveckla bl.a. arbetsförhållandenas längd, arbetsmiljöförhållandena och lönesättningen. För att vi ska kunna undvika arbetskraftsbrist inom social- och hälsovårdsbranscherna kommer både återflyttningen och invandringen också att vara nödvändiga partiella lösningar.

Regeringen har med egna åtgärder strävat efter att förbättra lönesättningen inom de kvinnodominerade vårdbranscherna. I regeringsprogrammet står det så här: ”Regeringen är beredd att genom en förhöjd statsandel stödja en löneuppgörelse inom den kommunala sektorn som främjar konkurrenskraftiga löner inom kvinnodominerade branscher. Storleken på den förhöjda statsandelen beror på hur väl löneuppgörelsen inom den kommunala sektorn kan inriktas på kvinnodominerade branscher med utbildad arbetskraft där lönerna inte motsvarar arbetets krav.”

Ett sådant löfte har aldrig tidigare ingått i ett regeringsprogram. Regeringen har nu för avsikt att infria detta löfte. Vi stöder löneuppgörelsen inom den kommunala sektorn med en årlig extra statsandel på 150 miljoner euro. Denna valperiod kommer det att innebära att statsandelarna till kommunerna höjs med sammanlagt 600 miljoner extra. Utöver detta betalar staten den normala statsandelen för social- och hälsovården, det vill säga en tredjedel av de ökade lönekostnaderna.

Avtalsnivån inom hälsovårdssektorn är över tolv procent. Den är betydligt högre än de uppgörelser som under våren nåddes inom exportbranscherna. Den likalönspott som finns i avtalet riktas till vårdpersonalen. Andelen utgör 3,1 procent för dessa branscher. För jämförelsens skull kan det konstateras att jämställdhetspotten för den kommunala sektorn i de två senaste inkomstpolitiska uppgörelserna har varit 0,4 procent.

Den extra statsandel som regeringen gett som stöd för uppgörelsen har medverkat till att den totala nivån på det ingångna avtalet har stigit så här högt och att statsandelen har kunnat inriktas på kvinnodominerade branscher och branscher med utbildad arbetskraft. Arbetet bör emellertid fortgå och uppmärksamhet bör utöver lönen också fästas vid att arbetsförhållandena förbättras och tillräckliga personresurser tryggas.

Alla arbetstagarorganisationer inom kommunsektorn — med undantag för Tehy — har beslutat godkänna den kommunala arbetsgivarens anbud. Regeringen hoppas att förhandlingarna mellan Tehy och Kommunala arbetsmarknadsverket ska leda till ett resultat som bägge parterna är nöjda med och att man kan undvika strejk i sjukvårdsbranschen. Regeringen har meddelat det belopp med vilket löneuppgörelsen stöds. Vår andel kommer inte längre att ändras.

Utvecklingen av kommun- och servicestrukturen fortgår. För att social- och hälsovårdstjänsterna ska kunna säkerställas är det nödvändigt med strukturella reformer. Det viktigaste målet med servicestrukturreformen med tanke på social- och hälsovården är att befolkningens hälsa och välfärd samt tjänster av god kvalitet ska kunna tryggas oavsett boningsorten. Kommun- och servicestrukturreformen inleddes av den föregående regeringen. Också oppositionen engagerades under den förra valperioden i detta arbete. Man har fortsatt på samma sätt efter riksdagsvalet. Också den nya regeringen har kallat oppositionen att delta i arbetet med kommun- och servicestrukturreformen.

På grund av den exceptionellt höga nivån i löneuppgörelsen bör kommun- och servicestrukturreformen genomföras ännu kraftfullare och snabbare än vad som hittills planerats. I beredningen av Paras-projektet är det på både statlig och kommunal nivå nödvändigt med ett brett engagemang från alla politiska gruppers sida för att processerna för tillhandahållande av tjänster ska kunna effektiviseras, nya beställar–utförarmodeller införas och servicesedlar utnyttjas samt för att sätten att tillhandahålla tjänster ska bli så mångsidiga som möjligt genom att man utnyttjar den privata och den tredje sektorn.

Paras-projektet föregicks av det nationella hälsovårdsprojektet och utvecklingsprojektet inom social- och hälsovården. Med hjälp av dessa projekt påbörjades de strukturella reformerna i kommunerna och samkommunerna. Likaledes kommer man att dra nytta av resultaten från dessa projekt i framtiden.

I regeringsprogrammet nämns cirka 30 åtgärder som syftar till att förbättra äldre personers ställning och service. Tjänsterna inom äldreomsorgen reformeras med sikte på att stärka framför allt hemvården och att utveckla relaterade stödtjänster. En reform av kvalitetsrekommendationen om vård och tjänster för äldre pågår som bäst vid social- och hälsovårdsministeriet i samarbete med Finlands Kommunförbund. En ny rekommendation träder i kraft vid ingången av 2008.

I fråga om handikappservicen genomförs systemet med en personlig assistent gradvis. Systemet med personlig assistans utvecklas som ett led i revideringen av lagstiftningen om handikappade. I samband med detta uppgörs en övergripande plan med tidsplaner och kostnadseffekter. Till att börja med säkerställs att de personer som har de gravaste handikappen får en assistent.

Tjänster för barnfamiljer koncentreras till familjecentraler. Familjerna stöds och möjligheterna att välja tjänster förbättras genom ökat samarbete mellan den offentliga sektorn, den privata sektorn och den tredje sektorn.

Parallellt med Paras-projektet har beredningen av en ny hälsovårdslag påbörjats. Målet är att samordna lagstiftningen om primärvård och specialiserad sjukvård så att samtliga handlingsmodeller för hälsovården ses över. Genom en gemensam lag stöds och stärks primärvården samt främjas tillgången till hälsovårdstjänster samt effektivt tillhandahållande av dem och utvecklingen av dem. Ett mål är att stödja minskade hälsoskillnader mellan befolkningsgrupper och regioner. Den nya hälsovårdslagen och strukturreformerna enligt ramlagen kommer att träda i kraft enligt samma tidsplan.

Inom social- och hälsovården införs ett nytt styrmedel, ett nationellt utvecklingsprogram för social- och hälsovården. Statsrådet kommer i november att fastställa detta program för de följande fyra åren. I programmet fastställs de viktigaste social- och hälsopolitiska målen samt åtgärdshelheterna för hela programperioden. För de prioriterade områdena i programmet utarbetas regionala verkställighetsplaner i vilka arbetsfördelningen för de olika aktörerna samt utvecklingsmedlen överenskoms. De centrala målen med programmet kommer att vara minskad utslagning, bättre hälsa och välfärd och minskade hälsoskillnader samt en förbättring av tjänsternas kvalitet och effektivitet samt av tillgången till dem.

Och till sist: Social- och hälsovårdstjänster tillhandahålls av människor för människors behov. Strukturella och funktionella ändringar i kommunerna och de kommunala samarbetsorganisationerna bör utvärderas med avseende på vilken nyttan av dem är för kommuninvånarna och särskilt för dem som utnyttjar de olika tjänsterna. Vi fick inget färdigt Finland av den föregående regeringen, liksom inte heller den föregående regeringen fick ett färdigt Finland av sin föregångare. Inte heller den nuvarande regeringen kommer att kunna bygga upp ett färdigt Finland. Trots det är jag övertygad om att vi kan förbättra vårt land, såsom också de föregående regeringarna lyckats göra. Vi har nu skridit till verket. Vi har identifierat problemen, vi söker lösningar och vi gör förbättringar.