Statsminister Matti Vanhanen (översättning): Statsrådet har sammanställt en säkerhets- och försvarspolitisk redogörelse för riksdagen. Den föregående säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen gavs till riksdagen sommaren 2001. Regeringen anser det viktigt att de säkerhets- och försvarspolitiska linjerna genom dessa redogörelser regelbundet tas upp till behandling i riksdagen och att ett så brett politiskt samförstånd som möjligt kan uppnås om dem. Riksdagen har redan gjort en viktig insats för denna redogörelse via den säkerhetspolitiska uppföljningsgruppen under ledning av riksdagsledamot Ranta-Muotio.

Redogörelsen utgår från att Finlands säkerhets- och försvarspolitiska linje tar sikte på att trygga landets självständighet och de grundläggande värderingarna i samhället samt på att främja medborgarnas säkerhet och välfärd med hjälp av en konsekvent utrikespolitik, ett trovärdigt försvar och internationellt samarbete och genom att Finland är en aktiv medlem i Europeiska unionen. Detta är syftet med Finlands säkerhets- och försvarspolitik.

Den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen innefattar en analys av Finlands säkerhets- och försvarspolitiska omvärld, en handlingslinje, utvecklande av den yttre handlingskapaciteten, utvecklande av försvaret, utvecklande av den inre säkerheten och tryggande av de grundläggande samhällsfunktionerna. Redogörelsen är mera övergripande än tidigare.

För Finland är säkerhets- och försvarspolitiken uttryckligen politik. Vi utgår från att deltagande i internationellt samarbete är det bästa sättet att främja också vår egen säkerhet. Säkerhet skapas inte i första hand med vapen. Militära maktmedel är den sista utvägen, som tillgrips först när alla andra metoder har prövats utan resultat. I den internationella verksamheten är det viktigt att ta tag i orsakerna till konflikterna och de omständigheter som utgör grogrund för dem. Utvecklingssamarbete, mänskliga rättigheter, utveckling av rättsstaten, handelspolitik och ett starkare multilateralt internationellt system är den bästa krishanteringen och det bästa fredsarbetet.

En trovärdig utrikespolitik är också i fortsättningen fronten för vår säkerhetspolitik. Det internationella samarbetet för att förhindra spridning av massförstörelsevapen samt vapenkontroll är konkreta exempel. Aktiv verksamhet i multilateralt samarbete inom Förenta nationerna och som medlem i EU samt goda grannförhållanden skapar säkerhet i Finland. Internationellt samarbete är det bästa sättet att förebygga kriser och förbättra vår säkerhet.

I och med globaliseringen har Finlands säkerhet blivit allt mer beroende av den globala internationella utvecklingen. Med sin öppna ekonomi har Finland dragit nytta av globaliseringen. Vår levnadsstandard är i hög grad relaterad till exporten och det internationella umgänget. Den internationella handeln och den ekonomiska internationaliseringen ökar välståndet globalt och ger också utvecklingsländerna möjligheter. Samtidigt är det viktigt att den internationella hanteringen av globaliseringen utvecklas i syfte att öka säkerheten och rättvisan samt minska utslagning och diskriminering.

Vi anser det viktigt att det internationella systemet utvecklas till ett rättvist system som bygger på normer. I detta arbete spelar FN en viktig roll. Vi är en aktiv medlem i Europeiska unionen. Genom att agera aktivt via EU har Finland goda möjligheter att tillsammans med de övriga medlemsländerna arbeta för en stabil global utveckling. EU:s internationella handlingskapacitet bör stärkas. Det är i Finlands intresse att EU är en effektiv internationell aktör och att EU:s roll som säkerhetsgemenskap stärks.

I sin egen politik och i EU-politiken betonar Finland också betydelsen av övergripande transatlantiskt samarbete i skötseln av internationella frågor. Europeiska unionen och dess säkerhetsdimension bör inte utvecklas till något som konkurrerar med eller ersätter säkerhetssamarbetet mellan Förenta staterna och Europa. Detta är viktigt för säkerheten i Finland och i Europa samt i ansträngningarna för att lösa internationella problem.

Vår säkerhets- och försvarspolitik är alltid ett svar på de utmaningar som säkerheten i vår omvärld ställer oss inför. Vår näromgivning har utvecklats i en positiv riktning efter den förra redogörelsen. EU:s utvidgning har stabiliserat Europa. Natos utvidgning och de baltiska ländernas medlemskap i Nato är också en positiv sak med tanke på stabiliteten. Risken för krig i våra närområden är liten. Samtidigt bär vi ansvar för att Finland också i fortsättningen stöder säkerheten och stabiliteten i Nordeuropa.

Insatser för att främja säkerheten och stabiliteten i Nordeuropa är fortfarande ett primärt mål för Finlands säkerhets- och försvarspolitik. I de bilaterala relationerna med Ryssland satsar Finland på ett fortsatt och stärkt samarbete på bred front och deltar aktivt i genomförandet av EU:s Rysslandspolitik och utvecklandet av dialogen mellan EU och Ryssland.

Sverige är en viktig samarbetspartner för Finland. Finland understryker vikten av det ömsesidiga nordiska samarbetet och av ett utökat samarbete med Estland, Lettland och Litauen. I och med unionens utvidgning har Östersjöområdets och Östersjöländernas betydelse ökat.

Trots den positiva utvecklingen i vår näromgivning de senaste åren är det viktigt att vi förbereder oss på olika militära krissituationer. Vi värnar om ett trovärdigt försvar. På detta sätt bibehåller Finland en trovärdig ställning och beredskap att handla i krissituationer, vilket har en stabiliserande inverkan på säkerheten i vår omvärld. Vår försvarsmakt måste kunna avvärja återverkningarna av en regional kris, t.ex. påtryckning som inbegriper hot med militära maktmedel samt ett strategiskt överfall eller ett militärt anfall som inleds med ett strategiskt överfall.

Samtidigt som den grundläggande stabiliteten i vår näromgivning har utvecklats i en positiv riktning de senaste åren har nya typer av hot, såsom terrorism, dykt upp. I redogörelsen förutspås att denna trend fortsätter. Tyvärr har detta varit fallet i vårt grannland under redogörelsens sista beredningsfas. Terrorism, risk för spridning och användning av massförstörelsevapen, gränsöverskridande organiserad brottslighet och miljöhot är exempel på nya typer av allvarliga hot mot vårt samhälle. Karaktäristiskt för dessa hot är att bekämpningen av dem förutsätter ett omfattande internationellt samarbete och samtidigt allt bättre samarbetsförmåga av våra egna myndigheter. Dessa hot riktar sig inte nödvändigtvis speciellt mot Finland, men vår beredskap att bekämpa dem utgör en viktig del av upprätthållandet av säkerheten. Vi vill inte att Finland blir ett mjukt mål eller ett passivt transiteringsland.

I och med dessa nya hot är det allt viktigare att granska säkerheten över lag. Ett hot som kommer utifrån kan vara ett icke-militärt hot, varvid det bästa sättet att svara på det är att använda medel som faller inom området för inre säkerhet eller internationellt samarbete. Det är viktigt att en för situationen lämplig metodarsenal alltid står till det allmännas förfogande. Redogörelsen utgår från att den inre säkerheten är en organisk del av vår säkerhetspolitik. Statsrådet har också en strategi för tryggande av samhällets livsviktiga funktioner i krissituationer.

Finland är inte medlem i någon militärallians, utan försvaret har ordnats på basis av militär alliansfrihet. Det finns inte några sådana orsaker inom synhåll som skulle förutsätta en militär allians. Ansökan om medlemskap i Nato kvarstår som en möjlighet inom ramen för Finlands säkerhets- och försvarspolitik. Det är viktigt att vi inom vårt försvarssystem upprätthåller beredskap att samarbeta med Nato. Det får inte uppkomma några praktiska hinder för vår medlemskapsoption. Finland deltar aktivt i det samarbete som Nato erbjuder, bl.a. partnerskapet för fred. Finland engagerar sig också i det internationella militära samarbetet, det allt intensivare europeiska och transatlantiska säkerhetssamarbetet.

Regeringen anser det viktigt att EU:s säkerhets- och försvarspolitiska beredskap höjs. EU måste vara en trovärdig och ännu starkare aktör än tidigare inom krishanteringen. De steg som tagits för utvecklande av försvarsmaterielsamarbetet är välkomna. Här har Finland och den finländska försvarsmaterielindustrin något att vinna.

Den djupa politiska samhörigheten mellan EU-länderna stärker Finlands säkerhet. Denna nära politiska samhörighet kommer till uttryck i solidaritetsklausulen och artikeln om s.k. säkerhetsgaranti i det nya konstitutionella fördraget. EU är en solidarisk politisk gemenskap som inte lämnar ett enskilt medlemsland i sticket i nödens stund. Det är viktigt att också Finland har beredskap att ta emot och ge sådant bistånd som avses i solidaritetsklausulen och artikeln om säkerhetsgaranti.

EU:s krishantering utvecklas via s.k. permanent strukturerat samarbete. I praktiken innebär detta bättre krishanteringsberedskap. Inom EU håller man också på att sätta upp snabbinsatsstyrkor som i krissituationer kan skickas ut med betydligt kortare varsel än de nuvarande trupperna. Finland bereder sig på att delta i denna verksamhet. Vi vill också på detta sätt bära vårt ansvar för världsfreden och stabiliteten. Krishanteringen måste vara mångsidig. Regeringen anser det viktigt att den civila krishanteringsberedskapen förbättras. Vid sidan av krishanteringen är det också viktigt att förhindra konflikter.

Det är ett faktum att ett aktivt deltagande i krishanteringen samtidigt också förbättrar säkerheten i vårt eget land. Genom krishanteringen skapas den praktiska samarbetsförmåga som också ett trovärdigt mottagande av hjälp i en eventuell krissituation grundar sig på. Utgångspunkten är att försvarsmaktens beredskap när det gäller internationell krishantering stöder vårt eget försvar.

I redogörelsen konstateras att det finns behov av att bedöma hur tillämplig lagen om fredsbevarande verksamhet är när det gäller krävande krishantering. Det är viktigt att frågor som vilken instans som kan ge det mandat som krishanteringsoperationerna kräver, hurudan användning av maktmedel som kan komma i fråga och hur snabbt beslutsfattande som väntas av oss behandlas. Vad bedömningen kommer att resultera i har man inte velat förutspå i redogörelsen.

Försvarsmakten i Finland hålls på en tidsenlig nivå och beredskapen förbättras. Försvaret av hela landet är utgångspunkten och i Finlands förhållanden förutsätter detta en försvarsmakt som bygger på allmän värnplikt och som kan skydda hela landet. I framtiden kommer de krigstida trupperna att omfatta 350 000 man, av vilka 250 000 i de territoriella trupperna och 100 000 i de operativa trupperna. Truppernas rörlighet och eldkraft förbättras. Flygvapnets prestationskapacitet höjs. En viktig tyngdpunkt inom marinen är att skydda sjöförbindelserna.

Utvecklandet av lednings- och kontrollsystemet utgör en viktig del av utvecklandet av försvarsmakten. Försvarsmakten måste vara effektiv för att resurserna skall kunna koncentreras till den grundläggande uppgiften, dvs. försvaret. Genom att se till att verksamheten är effektiv kan en tillräckligt stor del av de ekonomiska resurser som står till försvarsmaktens förfogande anvisas för anskaffningsutgifter som är väsentliga för försvarsförmågan.

Finland kommer att tillträda Ottawakonventionen om förbud mot infanteriminor år 2012. Detta innebär att användningen av infanteriminor upphör före utgången av 2016. System som ersätter infanteriminorna anskaffas 2009—2016. Redan i den föregående säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen drogs riktlinjerna upp för tillträde till Ottawakonventionen. Nu anges en konkret tidpunkt för tillträdet och fattas beslut om förutsättningarna för genomförandet av det.

Jag hoppas riksdagen nu gör en aktiv insats i samband med behandlingen av denna viktiga redogörelse.