Omsorgsminister Liisa Hyssälä (översättning): Förbättrande av barnfamiljernas ställning, stödjande av föräldraskapet samt främjande av barns och ungas välfärd uppställdes som centrala uppgifter för nuvarande regeringsperiod. För att trygga barnens välfärd förband sig regeringen att skapa stabilitet och förutsebarhet i barn- och familjepolitiken. Så har även skett.

Problemet med interpellationen är att den baserar sig på en undersökning som slutar vid år 2003. Recessionen i början av 1990-talet och långtidsarbetslösheten återspeglade sig som ekonomiska och sociala problem hos familjerna.

Under Vanhanens regering har man fortsatt att stärka för barnen viktig service och inriktat resurser på familjepolitiska inkomstöverföringar. Barndomen ses som ett skede i livet som det är värt att satsa på. Man har också lyckats genomföra en övergripande höjning av de familjepolitiska inkomstöverföringarna.

En stabil familjepolitik samt bättre sammanjämkning av arbete och familj har en gynnsam effekt på den befolkningspolitiska utvecklingen och på det faktum att ingen skall behöva skjuta upp sina planer på att bilda familj av ekonomiska orsaker eller av orsaker som hänför sig till arbetslivet. Födelsetalet har hållits på en god nivå och för detta år väntas till och med en liten ökning. I internationell jämförelse är nativiteten i Finland fortfarande högre än genomsnittsnivån i EU.

Enligt den undersökning som sträcker sig till 2003 ser de ökade utkomstsvårigheterna bland barnfamiljer ut att i högre grad koncentreras till ensamförsörjarfamiljer, småbarnsfamiljer och familjer med många barn. Långtidsarbetslösheten framträder i de barnfamiljer som fått utkomststöd. Det är på dessa familjer de familjepolitiska åtgärderna har inriktats. Mängden barnfamiljer som får utkomststöd har minskat under innevarande regeringsperiod.

I regeringsprogrammet definierades inom de ekonomiska ramarna vilka stöd som skall höjas. Regeringen har genomfört detta och använt ytterligare resurser uttryckligen till att förbättra barnfamiljernas ställning. Till följd av detta har mera förmåner inriktats på barnfamiljerna än vad som ingår i det familjepolitiskt accentuerade regeringsprogrammet. Barnfamiljernas serviceavgifter har inte höjts under innevarande regeringsperiod.

Genast i början av regeringsperioden höjdes barnbidragen för det första barnet med tio euro per månad. Ställningen för familjer med låga inkomster har förbättrats genom att boendeutgifternas självrisk på 7 procent slopades. Höjningen av ensamförsörjartillägget och nästa års höjningar av underhållsbidraget underlättar framför allt ensamförsörjarhushållens ekonomiska situation. Situationen för småbarnsfamiljer med många barn hjälps för sin del av höjningen av stödet för hemvård av barn med 42 euro per månad och den syskonhöjning på 10 euro som görs nästa år. Även stödet för privat vård av barn har höjts med 19,60 euro per månad.

En betydande förbättring för föräldrar med låga inkomster var den höjning av minimibeloppet för föräldradagpenningarna med 33 procent som genomfördes i fjol och som i praktiken innebär en höjning på ungefär 94 euro per månad. Nivån på höjningen av dagpenningarnas minimibelopp har således överstigit den allmänna utvecklingen av inkomst- och prisnivån.

Från och med 2005 innebär på varandra följande förlossningar inte längre att man faller tillbaka på minimidagpenning. Samtidigt underlättades korttidsanställda personers möjlighet att få dagpenning avvägd enligt förtjänst.

I nästa års budget förbättras möjligheten att få stöd för privat vård av barn för syskon till barn för vilket erhålls stöd för hemvård av barn. Likaså utvidgas adoptivföräldrars rätt att få stöd för hemvård av barn och förlängs adoptivföräldrars föräldrapenningsperiod.

Familjen bär det primära ansvaret för barnens uppfostran och välfärd. Största delen av barnen och de unga mår bra, kanske bättre än någonsin under Finlands historia. Det finns dock alltför många barn och unga som mår dåligt. I samhället har det uppkommit olika hot mot barnens välfärd, som i en del av barnfamiljerna tar sig uttryck i oförmåga att kontrollera den egna livssituationen och i att det uppkommer kedjor av utslagning. De mest centrala av dessa är utkomstsvårigheter i anslutning till långtidsarbetslöshet och de rusmedels- och mentalvårdsproblem som ofta hänger samma med dessa. Dessa familjer måste få stöd och hjälp att ta sig ur sina svårigheter. Jag tror att vår gemensamma åsikt är att vi inte har råd att låta denna utveckling fortsätta. Regeringen har genom olika program inom social- och hälsovården ingripit i denna utveckling på flera olika sätt, vilket jag nu kommer att redogöra för.

Deltagande i arbete är en viktig faktor när det gäller att säkerställa barnfamiljernas ekonomiska utkomst. Tack vare den positiva sysselsättningsutvecklingen har man kunnat skapa arbetsplatser även för föräldrarna i barnfamiljer. Arbetslöshetsgraden bland barnfamiljer med två vårdnadshavare har följaktligen varit lägre än genomsnittet. Skattelättnaderna har för sin del förbättrat barnfamiljernas ekonomiska ställning.

Finländska föräldrar har i allmänhet heltidsarbete och har också långa arbetsveckor. Fortfarande är deras genomsnittliga arbetstid under en vecka klart längre än hos barnlösa par. I synnerhet männen har långa arbetsdagar även då de har små barn.

Regeringen har på olika sätt förbättrat sammanjämkningen av yrkesutövning och vård av barn. Regeringen har förnyat moderskaps-, faderskaps- och föräldraledighetssystemen och de stödsystem som anknyter till dem. Målsättningen har varit att öka föräldrarnas valmöjligheter så att båda föräldrarna får samma rätt och faktiska möjligheter att delta i skötseln av de förpliktelser inom familjen som barnets födsel och uppväxt medför. Genom en jämnare fördelning av familjeledigheterna mellan föräldrarna försöker man även åstadkomma en jämnare fördelning av de kostnader som utnyttjandet av familjeledigheter orsakar mellan olika arbetsgivarsektorer.

Genom familjeledighetsreformen förbättras familjernas utkomst i situationer där arbetsgivaren till den moder som åtnjuter förmånen inte betalar lön för tiden i fråga. Även den så kallade pappamånaden görs mera flexibel för familjerna.

I arbetsavtalslagens familjeledighetsbestämmelser gjordes år 2006 ändringar som underlättar sammanjämkningen av arbete och familjeliv för föräldrar till barn i särskilda situationer. Den förälder som inte bor med barnet fick rätt att stanna hemma för att sköta sitt plötsligt insjuknade barn under tio år och adoptivföräldrar fick rätt att vara vårdlediga två år från och med adoptionen. I detta sammanhang förlängdes också rätten till partiell vårdledighet för en förälder till ett handikappat eller kroniskt sjukt barn tills barnet fyller 18 år. Nästa år stiger även specialvårdspenningen för ett sjukt eller handikappat barn med 15 euro per månad.

Under innevarande regeringsperiod har nivån på den partiella vårdpenningen höjts och rätten till stöd utvidgats till att gälla föräldrar till barn i första och andra klass samt föräldrar till barn i vissa specialgrupper.

Även omvandlingen av arbetsmarknadsstödet från passivt till aktivt stöd från ingången av 2006 har förbättrat sysselsättningen för föräldrar. På detta sätt stöds sysselsättningen av arbetslösa och förhindras att arbetslösheten blir långvarig.

Utvecklingen av servicen för barnfamiljer är fortsättningsvis en fungerande och viktig form av familjepolitiskt stöd. Högklassig och lättillgänglig service vid rätt tidpunkt förbättrar barnens och barnfamiljernas livssituation märkbart och förebygger risken för marginalisering.

Av alla barn under skolåldern är cirka 46 procent i dagvård. Den finska dagvården har även i internationell jämförelse ansetts höra till världens mest högklassiga och välfungerande system. Systemets funktion förutsätter att man sköter om alla dess delar.

Vad gäller småbarnsfostran har man under innevarande regeringsperiod särskilt satsat på utvecklingen av specialdagvården samt på byggandet av ett system för kvalitetsstyrning på kommunal nivå. På detta sätt främjas samarbetet mellan hemmet och dagvården i fråga om barnets vård, fostran och undervisning samt stöds familjerna. Nästa år förbättras tillgången på specialbarnträdgårdslärartjänster inom den kommunala dagvården.

Vid sidan av dagvården är skolan viktig med tanke på barnens välfärd. Finlands system för grundläggande utbildning har i flera sammanhang konstaterats vara ett av världens bästa till sin grundläggande struktur. Undervisningsministeriet har startat en långsiktig åtgärdshelhet för att öka välbefinnandet i skolan och motverka utslagning. Man fokuserar på åtgärder för att ingripa i ett tidigt skede, förnya skoldagens uppläggning, öka delaktigheten samt förhindra skolavbrott.

Under innevarande regeringsperiod lagstiftades om små skolelevers morgon- och eftermiddagsverksamhet. Genom reformen förebyggs otrygghet och ensamhet hos barn. Nästa år utökas timantalet från tre till fyra timmar per dag. Under denna regeringsperiod infördes även avgiftsfrihet för transporter i anslutning till förskoleundervisningen.

Kommunernas servicesystem för barnfamiljer bildar ett omfattande nät för att stödja barnfamiljerna i olika skeden av livet. Multiprofessionellt samarbete inom kommunal service fungerar i högsta grad som förebyggande verksamhet inom barnskyddet. Hörnstenarna i detta system utgörs av mödra- och barnrådgivningsverksamheten, barndagvården, hemtjänsten för familjer, uppfostrings- och familjerådgivningen samt elevvården och skolhälsovården. Även familjecentermodellen har utvecklats kraftigt till stöd för familjerna.

Behovet av barnskydd har tyvärr ökat ytterligare. Antalet nya omhändertaganden har fördubblats på tio år. De vanligaste orsakerna till placering utom hemmet är att föräldrarna har rusproblem eller psykiska problem. I dag baserar sig omplaceringen av unga allt oftare på att de har egna problem som tar sig uttryck i skolsvårigheter, brottslighet eller drogmissbruk.

Regeringen har vidtagit åtgärder för att ändra barnskyddsbehovets riktning samt för att revidera barnskyddssystemet. Som ett led i utvecklingsprogrammet för det sociala området genomförs ett utvecklingsprojekt för barnskyddet, som stöder totalreformen av barnskyddet. Projektets arbete har tillvaratagits vid beredningen av den nya barnskyddslagen. Vid utvecklingen av barnskyddet har tyngdpunkten legat på åtgärder för att ingripa i ett tidigt skede och att i högre grad beakta barnets intresse. Familjevårdarnas arvoden, index och kostnadsersättningar har höjts. På detta sätt förstärks familjevårdens ställning inom barnskyddet.

Som en helt ny institution i anslutning till barnfamiljernas välfärd inledde barnombudsmannen sin verksamhet i början av september 2005. Detta hade man väntat på länge i Finland.

När det gäller barnfamiljers boende har förändringen under de senaste tio åren i genomsnitt varit positiv. De maximala boendeutgifter som tillämpas vid beviljandet av bostadsbidrag har under innevarande regeringsperiod justerats två gånger för att bibehålla bostadsbidragets realvärde. I nästa års budgetproposition ingår en ändring av barns familjepensioner till prioriterad inkomst då bostadsbidrag fastställs. Även avskaffandet av självrisken för boendeutgifterna för dem som erhåller utkomststöd i början av september innebär att ekonomin för nästan 60 000 barnfamiljer förbättras med flera tiotal euro per månad.

Det finländska familjepolitiska systemet bör vidareutvecklas så att det bättre beaktar barnfamiljernas behov och främjar en trygg uppväxt för barnen. I denna princip ingår en tanke om respekt för familjernas val och stödjande av familjernas egna resurser.

Regeringen har stärkt barnfamiljernas ställning samt löst de särskilda problem som drabbar familjer genom att öka de familjepolitiska inkomstöverföringarna, stärka servicesystemet för barn och barnfamiljer samt genom effektiva åtgärder för förbättring av sysselsättningsläget. Dessa regeringsåtgärder hindrar en utveckling mot ökad ojämlikhet och förbättrar föräldrarnas arbetsmarknadssituation. Åtgärderna syns i familjernas vardag redan nu, men en del av dem kan genom undersökningar påvisas först om flera år. Det är skäl att fortsätta arbetet för att stärka barnfamiljernas välfärd.