7.1
Kreditinstitutslagen
15 kap. Förfaranden vid kundtransaktioner
11 §.Maximal belåningsgrad. Det föreslås att 1 mom. kompletteras. Enligt den föreslagna ordalydelsen får ett kreditinstitut lämna konsumentkrediter där andelar i en sammanslutning som ger rätt att besitta en bostadslägenhet eller där en bostadsfastighet eller nyttjanderätten till en fastighet inklusive byggnader lämnas som säkerhet för krediten. Den gällande lagen hänvisar inte till byggnader i samband med nyttjanderätten till en fastighet. Vidare föreslås det att gällande 2–4 mom. kombineras till ett nytt 2 mom. i syfte att förtydliga bestämmelsens ordalydelse. Ändringen påverkar inte nuvarande tillämpningspraxis för bestämmelsen. Gällande 5–7 mom. blir 3–5 mom. och det görs ändringar i hänvisningarna inom paragrafen.
11 a §.Begränsningar som gäller krediter till bostadssammanslutningar. Den föreslagna paragrafen är ny. Genom den införs begränsningar för krediter som beviljas bostadssammanslutningar. Syftet med åtgärderna är att begränsa den kreditgivningspraxis som uppkommit i samband med nybygge av bostäder och på så sätt dämpa hushållens växande skuldsättning genom lån till bostadssammanslutningar. Bestämmelsen är inte avsedd att gälla finansieringen av renoveringsprojekt, eftersom de inte har ansetts vara förenade med motsvarande problem som nybyggnad. Den växande skuldsättning som sker genom krediter till bostadssammanslutningar ska enligt förslaget särskilt dämpas genom att de kreditbelopp som beviljas bostadssammanslutningar begränsas och en ny maximal återbetalningstid införs. För att förhindra att regleringen kringgås är det behövligt att fastställa lika långa begränsningar av löptiden för lån till husbolag som för bostadslån. Vidare är avsikten att skapa klarhet i helhetsbilden av lånekostnaderna genom att förbjuda amorteringsfria perioder under de första åren av lånet.
I föreslagna 1 mom. fastställs den kreditgivning som omfattas av begränsningarna. Det föreslås att kreditinstitut i byggnadsfasen får bevilja bostadsaktiebolag kredit till ett belopp som motsvarar högst 60 procent av det skuldfria priset för de bostadsaktier som saluförs. Även om krediten beviljas vid en tidpunkt då det exakta skuldfria priset för de bostadsaktier som saluförs inte är känt ska kreditgivaren beakta ovannämnda begränsning i förutsättningarna för beviljandet och lyftandet av krediten. Som byggnadsfas betraktas den byggnadsfas som avses i 1 kap. 5 § i lagen om bostadsköp (843/1994). Således gäller begränsningen av kreditgivningen enligt förslaget alla typer av nybyggnad: egentlig nybyggnad, med nybyggnad jämförbar tillbyggnad samt nya bostadslägenheter som senare byggs till. Vid tillbyggnad gäller den föreslagna gränsen på 60 procent endast sådan kredit vars återbetalning finansieras genom regelbundna finansieringsvederlag som aktieägarna betalar.
Föreslagna 2 mom. innehåller bestämmelser om begränsning av amorteringsfria perioder för krediter enligt 1 mom. Kreditavtalet får enligt förslaget inte när krediten beviljas eller vid senare avtalsändringar innehålla villkor med stöd av vilka inga regelbundna amorteringar betalas på skuldkapitalet under de fem första åren. Perioden på fem år räknas från det att byggnadsfasen har avslutats på det sätt som avses i 1 kap. 5 § i lagen om bostadsköp. När det är fråga om ett nybyggnadsobjekt, börjar ovannämnda tidsperiod löpa från det att kontrollen över bolaget överlåtits till aktieägarna genom att en styrelse valts för bolaget. I fråga om tillbyggnad räknas tidsperioden från det att byggnadstillsynsmyndigheten har godkänt de nya bostadslägenheterna för användning. Med regelbundna amorteringar enligt momentet avses det att krediten under hela lånetiden amorteras med regelbundna belopp i euro som antingen till sina betalningsrater eller till sitt kapital är lika stora. Regelbunden amortering av skuldkapitalet är alltså enligt förslaget tillåtet antingen med jämna rater eller annuitet som amorteringssätt för hela lånetiden. Således är det inte tillåtet att kringgå begränsningen genom att gradera återbetalningsprogrammet för krediten till en bostadssammanslutning så att betalningsraterna under de första åren är mindre än under de kommande åren.
Resten av föreslagna 2 mom. innehåller undantag från begränsningarna. Enligt 1 punkten i momentet är det tillåtet att för det första året avtala om antingen amorteringsfria perioder eller om ett betalningsprogram som är annars lättare. Det föreslagna undantaget gör det bl.a. möjligt att organisera ett nytt bostadsaktiebolags förvaltning på behörigt sätt efter överlåtelsen av kontroll och att vidta behövliga ekonomiska åtgärder inför återbetalningen av bolagslånet. Enligt 2 punkten i momentet får det i kreditavtal även avtalas om andra temporära betalningsarrangemang som är nödvändiga för att trygga bostadsaktiebolagets likviditet. Ett nödvändigt behov av att trygga likviditeten för en bostadssammanslutning kan uppstå på grund av t.ex. betalningssvårigheter i fråga om bolagsvederlag. Som ett temporärt betalningsarrangemang enligt momentet ska i allmänhet betraktas ändringar i betalningsplanen för högst ca tre månader. En sådan tidsperiod kan i allmänhet anses vara skälig för att arrangera andra åtgärder som tryggar likviditeten, såsom t.ex. att kalla till bolagsstämma för att besluta om åtgärder som förbättrar likviditeten och att verkställa besluten. För att det föreslagna undantaget ska kunna utnyttjas förutsätts det att betalningsarrangemangen är nödvändiga. Med andra ord ska en bostadssammanslutning sakna andra metoder för att förbättra likviditeten tillräckligt för att sammanslutningen ska förmå fullgöra sina skyldigheter när de förfaller.
Föreslagna 3 mom. innehåller bestämmelser om en maximal återbetalningstid för krediter till bostadssammanslutningar. I momentet förbjuds sådana villkor i kreditavtal med stöd av vilka återbetalningstiden för krediten blir längre än 30 år. Den maximala återbetalningstiden föreslås börja löpa antingen den dag krediten lyfts eller från den sista raten som lyfts. Enligt förslaget får kreditgivaren dock under varje kvartal avvika från den maximala återbetalningstiden i 10 procent av kreditavtalen. Procentandelen räknas ut på det totala beloppet av utlåningen i euro under kvartalet i fråga. I fråga om medlemskreditinstitut enligt lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker (599/2010) räknas procentandelen ut på sammanslutningsnivå, inte på kreditinstitutsnivå.
Enligt föreslagna 4 mom. tillämpas bestämmelserna om bostadsaktiebolag och bostadsaktier även på andra bostadssammanslutningar och andra sådana andelar i en sammanslutning som ger rätt att besitta en bostadslägenhet. Således omfattas också t.ex. bostadsandelslag av tillämpningsområdet för bestämmelsen.
11 b §.Hantering av insolvensrisker vid konsumentkreditgivning. Den föreslagna paragrafen är ny. Den innehåller bestämmelser om de ramar som ett kreditinstitut ska följa när det beviljar krediter till konsumenter. Den föreslagna bestämmelsen förbjuder kreditinstitut från att tillämpa sådana affärsmodeller som enligt en helhetsbedömning grundar sig på att krediter beviljas konsumentkunder vars insolvensrisk är oskäligt hög. Det är fråga om reglering av kreditinstitutens affärsmodeller på allmän nivå. Syftet med bestämmelsen är att begränsa användningen av sådana affärsmodeller som har en särskild koppling till problem i samband med hushållens överskuldsättning. Vidare syftar bestämmelsen till att förhindra att kreditgivningspraxis som hotar den finansiella stabiliteten blir vanligare.
De skyldigheter som föreslås ingå i paragrafen skiljer sig från bestämmelserna i 7 och 7 a kap. i konsumentskyddslagen på så sätt att skyldigheterna enligt den föreslagna paragrafen gäller kreditgivarens affärsmodeller som helhet, medan konsumentskyddslagens konsumentskyddsbestämmelser i fråga om konsumentkreditgivning i huvudsak är reglering av enskilda kreditavtal. Även om kreditgivarens affärsmodell i sig uppfyller kraven enligt den föreslagna paragrafen, ska kreditgivaren vid enskilda kreditavtal också fullgöra skyldigheterna enligt konsumentskyddslagen, bl.a. i fråga om bedömning av kreditvärdigheten och beviljande av kredit. Den föreslagna bestämmelsen påverkar således inte på något sätt skyldigheten enligt konsumentskyddslagen att bedöma en konsuments kreditvärdighet.
Enligt föreslagna 1 mom. ska kreditinstituts konsumentkreditgivning ha sunda och på förhand skriftligt definierade kriterier som inte uppenbarligen äventyrar konsumenternas solvens. Därutöver får kreditinstitutets kreditgivning inte enligt en helhetsbedömning leda till att krediter beviljas sådana konsumenter vars insolvensrisk är oskäligt hög. Det föreslagna momentet kompletterar de skyldigheter enligt 9 kap. 10 § som hänför sig till hanteringen av kreditrisker på så sätt att man i de principer som iakttas vid kreditgivningen ska utöver kreditgivarens egen riskhantering även beakta kundskyddet och den finansiella stabiliteten. Såsom det nedan föreslås i 18 kap. 6 § ska den föreslagna bestämmelsen tillämpas på alla aktörer som bedriver kreditinstitutsverksamhet i Finland oberoende av om det är fråga om ett kreditinstitut eller en filial som beviljats koncession i Finland eller om ett kreditinstitut som är etablerat i en annan EES-stat och som bedriver sin verksamhet i Finland utifrån rätten att fritt tillhandahålla tjänster.
Med andra ord får kreditinstitut inte enligt föreslagna 1 mom. bedriva en sådan kreditgivningspolitik där kreditgivningen enligt en helhetsbedömning riktar sig till sådana konsumentkunder vars insolvensrisk är oskäligt hög, även om kreditrisken för kreditgivaren kan täckas genom prissättningen av krediten. Kreditgivningspraxis av den här typen kan inte anses vara godtagbar, eftersom de kundgrupper som sådan kreditgivning riktar sig till vanligtvis är i en ekonomiskt sårbar position och särskilt utsatta för att hamna i en skuldspiral. Riskerna uppkommer inte enbart för kreditgivare som tillämpar tvivelaktig kreditgivningspraxis, utan även för andra fordringsägare. När osund kreditgivningspraxis blir vanligare bidrar den också till omfattande hot mot den finansiella stabiliteten och till osund konkurrens. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska kreditinstituts kreditgivningspraxis bedömas på helhetsnivå. På så sätt ställer inte den föreslagna bestämmelsen en skyldighet för kreditgivare att kategoriskt vägra att bevilja kredit enbart utifrån riskklassificering. Lämpligheten att i enskilda fall bevilja kredit ska fortsättningsvis bedömas även med stöd av konsumentskyddslagen.
Enligt föreslagna 2 mom. ska kreditinstitutet ha ett system för riskklassificering med vilket det kan följa och bedöma insolvensrisker vid konsumentkreditgivning. Detta moment kompletterar skyldigheterna enligt 1 mom. så att kreditinstitutet enligt förslaget ska göra en riskklassificering och följa i vilken mån riskerna för insolvens realiseras på enskilda kreditavtals nivå. Föreslagna 2 mom. förutsätter att kreditgivaren vid bedömningen av kreditvärdigheten i tillräcklig mån använder befintliga uppgifter, så att kreditgivaren kan följa och bedöma insolvensrisker även i fråga om enskilda krediter. För att fullgöra skyldigheterna enligt momentet ska kreditgivaren i synnerhet följa allvarliga betalningsdröjsmål som varat minst 90 dagar, andelar av krediter som förfallit samt slutgiltiga kreditförluster. För att fullgöra de skyldigheter som föreslås räcker det i regel att kreditinstitutet upprättar ett system för riskklassificering med grund i Finansinspektionens föreskrifter om hantering av kreditrisker. Om klassificeringssystemet inte kan anses tillräckligt för att bedöma riskerna för kundskyddet och den finansiella stabiliteten, får Finansinspektionen med stöd av föreslagna 4 mom. utfärda för kreditinstituten bindande närmare föreskrifter om system för riskklassificering.
Föreslagna 3 mom. innehåller bestämmelser om kreditinstitutens skyldighet att regelbundet lämna uppgifter till Finansinspektionen. Utifrån dessa uppgifter är det möjligt för Finansinspektionen att utöva tillsyn över kreditgivarens affärsmodell och bedöma huruvida den uppfyller förutsättningarna enligt 1 mom. Finansinspektionen kan även utifrån uppgifterna rikta den tillsyn som hänför sig till 7 och 7 a kap. i konsumentskyddslagen. I momentet ingår också ett förbud mot överlappande rapportering, om Finansinspektionen någon annan väg får de uppgifter som behövs för tillsynen.
Regelbunden rapportering som sker minst årligen föreslås gälla för betalningsdröjsmål, oreglerade fordringar och realiserade kreditförluster. Med oreglerade fordringar avses åtminstone kreditavtal med ett betalningsdröjsmål som varat över 90 dagar. När kreditgivaren har gjort en slutlig nedskrivning av skulden i sin bokföring är det fråga om realiserade kreditförluster. Finansinspektionen ska i först hand utnyttja uppgifter som fås med stöd av annan lagstiftning. Finansinspektionen kan dock enligt förslaget förutsätta ytterligare rapportering, om det med tanke på tillsynen är behövligt.
I föreslagna 4 mom. ingår ett normgivningsbemyndigande för Finansinspektionen. Normgivningsbemyndigandet konkretiserar det närmare innehållet i skyldigheterna som föreslås i denna paragraf.
Enligt föreslagna 1 punkten får Finansinspektionen utfärda närmare föreskrifter om de gränsvärden och fördelningar som behövs för bedömning av insolvensrisk enligt 1 mom. Med andra ord ska de gränsvärden och fördelningar som Finansinspektionen fastställer användas för att precisera i vilka fall det är fråga om affärsmodeller som strider mot 1 mom., dvs. där kreditgivningen enligt en helhetsbedömning leder till att krediter beviljas gäldenärer vars insolvensrisk är oskäligt hög. Normgivningsbemyndigandet föreslås gälla gränsvärden och andra parametrar som styr kreditgivningsverksamheten på allmän nivå. Således omfattar bemyndigandet inte bindande gränsvärden som tillämpas på enskilda krediter. Kreditgivningens lämplighet från fall till fall ska även i fortsättningen bedömas med stöd av bestämmelser i 7 och 7 a kap. i konsumentskyddslagen, särskilt 7 kap. 16 a §. Enligt förslaget är det möjligt för Finansinspektionen att utfärda bindande föreskrifter om innehållet i 1 punkten efter det att kreditgivarna med stöd av 3 mom. har lämnat Finansinspektionen uppgifter om krediter som de beviljat eller Finansinspektionen på annat sätt har fått den statistik som behövs för att göra en analys.
Enligt föreslagna 2 punkten får Finansinspektionen utfärda föreskrifter om de uppgifter och förfaranden som används i de system för riskklassificering som avses i 2 mom. Normgivningsbemyndigandet omfattar bl.a. vilka uppgifter kreditinstitut vid kreditgivning ska samla in antingen från gäldenärerna eller från andra källor, så att systemet uppfyller kraven enligt 2 mom. Vidare föreslås det att Finansinspektionen får utfärda föreskrifter även om andra verksamhetsmodeller som hänför sig till systemen för riskklassificering. Det är i regel tillräckligt för kreditinstitut att iaktta Finansinspektionens föreskrifter om riskklassificering, men Finansinspektion kan därutöver utfärda bindande föreskrifter, om det är motiverat med tanke på kundskyddet och den finansiella stabiliteten.
Enligt föreslagna 3 punkten får Finansinspektionen utfärda närmare föreskrifter om det sätt på vilket kreditinstitut ska lämna de uppgifter som avses i föreslagna 3 mom. till Finansinspektionen. Normgivningsbemyndigandet omfattar förutom informationsinnehållet i uppgifterna även de informationstekniska lösningarna för lämnandet av uppgifterna samt tidpunkten för lämnandet. Dessutom får Finansinspektionen enligt förslaget även vid behov utfärda föreskrifter om att uppgifterna ska lämnas oftare än vad kreditinstituten är skyldiga att göra enligt föreslagna 3 mom. En mer frekvent rapportering kan behövas i synnerhet under perioden efter det att bestämmelsen trätt i kraft, så att Finansinspektionen får behövliga uppgifter för de analyser som utgör grunden för bedömningen av huruvida sådana föreskrifter som avses 1 punkten ska utfärdas.
18 kap. Särskilda bestämmelser om utländska kreditinstitut
6 §.Marknadsföring och avtalsvillkor samt andra förfaranden. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras så att de begränsningar enligt föreslagna 15 kap. 11 a § som gäller krediter till bostadssammanslutningar och de skyldigheter enligt föreslagna 15 kap. 11 b § som gäller hantering av insolvensrisker vid konsumentkreditgivning utvidgas till att också gälla utländska kreditinstituts filialer och kreditinstitut som tillhandahåller gränsöverskridande tjänster. Tillägget behövs för att regleringen inte ska kunna kringgås på det sättet. Samtidigt föreslås i momentet en uttrycklig hänvisning till bestämmelserna om betalkonton med grundläggande funktioner (15 kap. 6 a–6 d §). Detta tillägg ändrar inte nuvarande tolknings- och tillsynspraxis.
20 kap. Administrativa påföljder
1 §.Påföljdsavgift. Paragrafen gäller försummelser och överträdelser för vilka Finansinspektionen kan påföra påföljdsavgift i enlighet med lagen om Finansinspektionen. Påföljdsavgift kan påföras om ett kreditinstitut bryter mot de föreslagna bestämmelserna om begränsningar som gäller krediter till bostadssammanslutningar eller om hantering av insolvensrisker.
Till paragrafens 1 mom. fogas det enligt förslaget en ny 7 a punkt som gäller bestämmelserna i 15 kap. 11 a § i denna lag om begränsningar som gäller krediter till bostadssammanslutningar. På motsvarande sätt fogas det till 1 mom. en ny 7 b punkt som gäller bestämmelserna i 15 kap. 11 b § i denna lag om hantering av insolvensrisker. Sådan verksamhet som strider mot bestämmelserna kan enligt förslaget påföras sanktioner, så att Finansinspektionen har tillräckliga befogenheter att ingripa i sådan verksamhet. Detta är viktigt med tanke på regleringens verkningsfullhet. Motsvarande bestämmelser inom området för Finansinspektionens påföljdsavgifter föreslås även i den föreslagna lagen om registrering av vissa kreditgivare och kreditförmedlare. Den föreslagna regleringen är till denna del enhetlig.
7.2
Lagen om Finansinspektionen
5 §.Andra finansmarknadsaktörer. Det föreslås att paragrafen ändras så att de näringsidkare som omfattas av tillämpningsområdet för den föreslagna lagen om registrering av vissa kreditgivare och kreditförmedlare definieras som andra finansmarknadsaktörer enligt lagen om Finansinspektionen. Genom den föreslagna ändringen överförs dessa aktörer, som inte tidigare omfattades av Finansinspektionens tillsyn, till att omfattas av Finansinspektionens tillsynsbefogenheter.
Till paragrafens 1 mom. fogas enligt förslaget en ny 40 punkt, som kompletterar listan över andra finansmarknadsaktörer. Enligt den föreslagna 40 punkten är aktörer som är skyldiga att göra en anmälan till det register över kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån som förs av Finansinspektionen andra finansmarknadsaktörer enligt 5 § i lagen om Finansinspektionen. Denna komplettering föreslås så att Finansinspektionens befogenheter i fråga om andra finansmarknadsaktörer kan utvidgas till att även gälla näringsidkare som hör till det föreslagna registret över kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån. Dessa näringsidkare överförs enligt detta förslag till Finansinspektionens tillsyn.
Som en teknisk ändring byts skiljetecknet i paragrafens 1 mom. 39 punkten från punkt till kommatecken, eftersom 39 punkten inte längre efter den föreslagna ändringen är den sista punkten.
10 §.Direktionens uppgifter. Det föreslås att paragrafens 1 mom. 6 punkten kompletteras. Enligt förslaget får Finansinspektionens direktion behörighet att fatta beslut som gäller den maximala belåningsgrad som avses i 14 § i den föreslagna lagen om registrering av vissa kreditgivare och kreditförmedlare. Direktionen föreslås alltså få lika befogenheter att också besluta om maximal belåningsgrad enligt den lagen. Detta tillägg behövs för att beslutsfattandet om den maximala belåningsgraden ska vara konsekvent.
26 §.Återkallande av verksamhetstillstånd och registrering samt därmed jämförbara förordnanden om avslutande av verksamhet. Det föreslås att det till paragrafens 8 mom. fogas en hänvisning till registreringsskyldiga kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån enligt den föreslagna lagen om registrering av vissa kreditgivare och kreditförmedlare. Paragrafen innehåller bestämmelser om de grunder och tillämpliga förfaranden enligt vilka Finansinspektionen föreslås kunna återkalla registreringen av tillsynsobjekt som är införda i registret över kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån. Tillägget behövs eftersom tillsynen över kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån överförs till Finansinspektionen. Enligt den gällande lagstiftningen har regionförvaltningsverket behörighet att återkalla registreringen av näringsidkare som är införda i registret över kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån. På återkallelse av registreringen av kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån är det motiverat att i fortsättningen tillämpa samma förutsättningar och förfaranden som på andra registreringsskyldiga aktörer som Finansinspektionen utövar tillsyn över.
27 §.Begränsning av verksamhet som baserar sig på verksamhetstillstånd eller registrering. Det föreslås att det till paragrafens 5 mom. fogas en hänvisning till registreringsskyldiga kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån enligt den föreslagna lagen om registrering av vissa kreditgivare och kreditförmedlare. Paragrafen innehåller bestämmelser om de grunder och tillämpliga förfaranden enligt vilka Finansinspektionen föreslås kunna för en viss tid begränsa verksamheten hos tillsynsobjekt som är införda i registret över kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån. Tillägget behövs eftersom tillsynen över kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån överförs till Finansinspektionen. Enligt den gällande lagstiftningen har regionförvaltningsverket behörighet att meddela näringsidkare som är införda i registret över kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån ett temporärt verksamhetsförbud för vissa allvarliga eller upprepade försummelser. På begränsning av verksamheten hos kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån är det motiverat att i fortsättningen tillämpa samma förutsättningar och förfaranden som på andra registreringsskyldiga aktörer som Finansinspektionen utövar tillsyn över.
29 §.Tillsättning av ombud. Paragrafen gäller Finansinspektionens rätt att i situationer som nämns i paragrafen tillsätta ombud för att övervaka auktoriserade tillsynsobjekts eller med sådana jämställda tillsynsobjekts verksamhet. I 5 mom. fastställs de tillsynsobjekt som i denna paragraf jämställs med auktoriserade tillsynsobjekt.
Det föreslås att det till 5 mom. fogas de tillsynsobjekt som är skyldiga att registrera sig i det register över kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån som avses i 4 § i den föreslagna lagen om registrering av vissa kreditgivare och kreditförmedlare och som förs av Finansinspektionen. Befogenheten att tillsätta ombud behövs för att trygga tillräckliga tillsynsbefogenheter för Finansinspektionen. Tillsättning av ombud är en viktig befogenhet särskilt i situationer där kreditgivaren hotas av insolvens. Sådan insolvens inverkar också på ställningen hos kreditgivarens kunder. Tillgodoseendet av kundskyddet talar alltså för en utvidgning av regleringen till att omfatta tillsynsobjekten i fråga.
31 §.Revisorernas anmälningsskyldighet. Paragrafen ålägger revisorer för auktoriserade tillsynsobjekt eller med sådana jämställda tillsynsobjekt en skyldighet att underrätta Finansinspektionen om uppgifter som specificeras närmare i paragrafen. I paragrafens 4 mom. räknas de tillsynsobjekt som i denna paragraf jämställs med auktoriserade tillsynsobjekt upp.
Till 4 mom. och därmed till tillämpningsområdet för paragrafen fogas enligt förslaget de tillsynsobjekt som är skyldiga att anmäla sig till det register över kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån som avses i 4 § i den föreslagna lagen om registrering av vissa kreditgivare och kreditförmedlare och som förs av Finansinspektionen. Utvidgningen av tillämpningsområde har ansetts behövlig för att en effektiv myndighetstillsyn ska kunna tryggas även i fråga om dessa tillsynsobjekt. I och med det föreslagna tillägget har Finansinspektionen möjlighet att reagera snabbare på situationer som kan utgöra ett hot mot tillsynsobjektens kunder.
38 §.Ordningsavgift. Till paragrafens 1 mom. fogas enligt förslaget en ny 11 punkt som gäller åläggande av ordningsavgift för den som försummar att till Finansinspektionen anmäla ändringar i registeruppgifterna eller att verksamheten upphört. En sådan här överträdelse som är lätt att leda i bevis ska anses vara av ringa art, så det är inte behövligt att till följd av den påföra påföljdsavgift, som är ämnad för mer klandervärda förseelser och försummelser.
Finansinspektionen kan enligt föreslagna 11 punkten ålägga den att betala ordningsavgift som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar eller bryter mot anmälningsskyldigheten enligt 8 § 3 mom. i den föreslagna lagen om registrering av vissa kreditgivare och kreditförmedlare. Enligt 8 § 3 mom. i den föreslagna lagen ska en kreditgivare eller förmedlare av person-till-person-lån till Finansinspektionen anmäla ändringar i de i registret införda uppgifterna samt att verksamheten upphör. Samtidigt ändras det avslutande skiljetecknet i 10 punkten från punkt till kommatecken.
Sanktioner behövs framför allt för att trygga marknadsintegriteten. Uppdaterade uppgifter underlättar tillsynen över aktörerna och förbättrar därigenom kundskyddet. Det behövs sanktioner så att tillsynsmyndigheten kan sköta sin tillsynsuppgift effektivt genom att vid behov med sanktioner ingripa i negativa förfaranden.
40 §.Påföljdsavgift. Till paragrafens 1 mom. fogas enligt förslaget en hänvisning till den föreslagna lagen om registrering av vissa kreditgivare och kreditförmedlare. Det föreslås att påföljdsavgift ska påföras den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar eller bryter mot de bestämmelser eller beslut som avses i 21 § i den föreslagna lagen. Dessa bestämmelser är enligt 21 § i den föreslagna lagen den lagens bestämmelser om förvaring och hantering av kundmedel, hantering av insolvensrisker, den maximala belåningsgraden, begränsningar som gäller krediter till bostadssammanslutningar och ledningens skyldigheter.
Det är väsentligt med sanktioner i fråga om dessa bestämmelser, så att Finansinspektionen effektivt ska kunna ingripa i negativa förfaranden på marknaden. Trovärdiga sanktioner förebygger sannolikt lagstridiga förfaranden och bidrar till att förhindra att aktörer som bryter mot bestämmelserna får konkurrensfördelar i förhållande till de aktörer som iakttar bestämmelserna. Försummelse av eller brott mot de föreslagna bestämmelserna i fråga ska anses särskilt klandervärt, så det är motiverat att påföra påföljdsavgift till följd av det. Påföljdsavgiftens belopp bedöms i enlighet med 41 § i lagen om Finansinspektionen.
45 §.Tillämpningsområdet för bestämmelserna om tillsyn över kundskyddet. Till paragrafens 1 mom. fogas enligt förslaget en hänvisning till näringsidkare enligt lagen om registrering av vissa kreditgivare och kreditförmedlare. I och med det föreslagna tillägget är det möjligt att tillämpa det särskilda tillsynsförfarandet enligt 5 kap. i denna lag även på dessa aktörer.
7.4
Lag om registrering av vissa kreditgivare och kreditförmedlare
Det föreslås att lagen om registrering av vissa kreditgivare och kreditförmedlare upphävs och en ny lag med samma namn stiftas. Den nya lag som föreslås motsvarar till sitt innehåll huvudsakligen det gällande lagen, med undantag för de ändringar, tillägg och preciseringar som följer av denna proposition. Den främsta ändringen i innehållet är att Finansinspektionen i fortsättningen föreslås ansvara för tillsynen över efterlevnaden av lagen och användningen av befogenheterna enligt lagen. Dessutom föranleds ändringar i innehållet av att det nya begreppet krediter till bostadssammanslutningar införs i lag.
1 §.Tillämpningsområde. Föreslagna 1 mom. motsvarar till sitt innehåll 1 mom. i den gällande lagen.
Föreslagna 2 mom. är till sitt innehåll nytt. Genom det tas näringsidkare som beviljar krediter till bostadssammanslutningar in i lagens tillämpningsområde. Krediter till bostadssammanslutningar definieras som krediter som beviljats bostadsaktiebolag eller andra bostadssammanslutningar. Som en bostadssammanslutning enligt den föreslagna lagen betraktas en sådan sammanslutning vars aktier eller andelar berättigar till besittning av en viss lägenhet i en byggnad som ägs av sammanslutningen. Det är behövligt att ta in en definition av krediter till bostadssammanslutningar i lag, så att det är möjligt att tillämpa de föreslagna bestämmelserna om krediter till bostadssammanslutningar på dem.
Föreslagna 3 mom. motsvarar till sitt innehåll i huvudsak gällande 2 mom., där det fastställs vilka näringsidkare lagen inte gäller. Det föreslagna momentet skiljer sig från det gällande momentet på så sätt att 1 punkten är annorlunda till sitt innehåll och 2 och 6 punkten stryks i den nya lagen.
I den nya 1 punkten ändras enligt förslaget den gällande hänvisningen till 4 § om tillsynsobjekt i lagen om Finansinspektionen till en snävare hänvisning till 4 § 2 mom. 1 punkten i den lagen, som gäller kreditinstitut och filialer till tredjeländers kreditinstitut. Den föreslagna lagen ska alltså inte tillämpas på dessa aktörer. Övriga tillsynsobjekt enligt 4 § i lagen om Finansinspektionen föreslås omfattas av tillämpningsområdet för nya 2 § i den föreslagna lagen.
Den gällande lagens 2 mom. 2 punkten om tillhandahållare av betaltjänster enligt 5 § 23 punkten i lagen om Finansinspektionen ingår inte i den föreslagna paragrafen. Tillhandahållare av betaltjänster enligt 5 § 23 punkten i lagen om Finansinspektionen nämns i den föreslagna lagens 2 §.
Gällande 2 mom. 3 punkten om pantlåneinrättningar motsvaras till innehållet av 2 punkten i den nya lagen. På samma sätt blir gällande 4 punkten, som gäller näringsidkare som lämnar konsumentkrediter endast för finansiering av köp av konsumtionsnyttigheter som de själva säljer, till sitt innehåll nya 3 punkten. Gällande 5 punkten, som gäller staten, kommunerna och andra offentliga samfund, motsvaras av 4 punkten i den nya lagen.
Den gällande lagens 2 mom. 6 punkten ingår inte i den föreslagna lagen. I sin nuvarande form utesluter punkten från lagens tillämpningsområde näringsidkare som är etablerade i en annan EES-stat och tillfälligt erbjuder konsumentkrediter eller förmedlar lån i Finland. Strykningen av punkten hänför sig till tolkningsproblem som förekommit i tillsynspraxis, där kreditgivare för att kringgå bestämmelserna har hänvisat till att verksamheten är tillfällig. Således förenhetligas regleringsmiljön av att punkten stryks enligt förslaget.
2 §.Begränsning av tillämpningsområdet i vissa fall. Den föreslagna paragrafen är till sitt innehåll ny jämfört med den gällande lagen. Paragrafen innehåller begränsningar av bestämmelsernas tillämplighet i vissa fall. Enligt förslaget ska näringsidkare över vilka Finansinspektionen utövar tillsyn med stöd av 4 § 2 mom. 2–6, 8, 8 a och 9–16 punkten eller 3–6 mom. i lagen om Finansinspektionen samt den som tillhandahåller betaltjänster enligt 5 § 23 punkten i den lagen inte omfattas av tillämpningsområdet för 3–12 och 23 § i den nya lagen. Dessa aktörer omfattas inte av tillämpningsområdet för den gällande lagen med stöd av 1 § i den lagen. Enligt den föreslagna ändringen ska den nya lagen tillämpas begränsat på dessa aktörer så att 3–12 och 23 §, vilka hänför sig till förutsättningarna för införande i registret över kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån samt till mottagande av kundmedel, inte gäller dem. På ovannämnda aktörer tillämpas trots detta bestämmelserna om t.ex. kreditgivningspraxis och tillsyn. Undantaget omfattar inte de övriga aktörer som nämns i 5 § 23 punkten i lagen om Finansinspektionen, dvs. den som ger ut elektroniska pengar eller tillhandahåller kontoinformationstjänster.
3 §.Rätten att lämna konsumentkrediter samt krediter till bostadssammanslutningar och att förmedla person-till-person-lån. Den föreslagna paragrafen motsvarar till sitt innehåll i huvudsak 2 § i den gällande lagen. Det föreslås att paragrafens rubrik och innehåll ändras jämfört med den gällande lagen, så att de krediter till bostadssammanslutningar som tas in i lagens tillämpningsområde nämns.
4 §.Register över kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån samt registeranmälan. Den föreslagna paragrafen motsvarar till sitt innehåll i huvudsak 3 § i den gällande lagen. Eftersom den personuppgiftsansvarige för registret över kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån byts ut i och med den föreslagna nya lagen, föreslås det att hänvisningarna till regionförvaltningsverket i 1, 2 och 3 mom. ändras till hänvisningar till Finansinspektionen. Därutöver ändras 2 mom. 2 punkten i förhållande till den gällande lagen. Till punkten fogas ett omnämnande av att det i registeranmälan ska ingå uppgift om huruvida anmälaren avser att lämna krediter till bostadssammanslutningar.
Föreslagna 4 mom. är nytt jämfört med den gällande lagen. Enligt momentet får Finansinspektionen meddela närmare föreskrifter om fullgörandet av den anmälningsskyldigheten som anges i denna paragraf. Finansinspektionen har i samband med andra till sin karaktär motsvarande anmälningsförfaranden ansett det behövligt att meddela närmare föreskrifter om t.ex. hur uppgifterna i anmälan ska lämnas och vilken form de ska ha. Till denna del möjliggör det föreslagna momentet mer enhetlig tillsynspraxis.
5 §.Förutsättningar för registrering. Den föreslagna paragrafen motsvarar till sitt innehåll i huvudsak 4 § i den gällande lagen, men i enlighet med förslaget ändras den personuppgiftsansvarige till Finansinspektionen.
Vidare föreslås det att det i den nya ordalydelsen i 2 mom. nämns tillhandahållande av krediter till bostadssammanslutningar, så att registrering får vägras om det med beaktande av omständigheterna är uppenbart att anmälaren har för avsikt att tillhandahålla konsumentkrediter eller krediter till bostadssammanslutningar eller förmedla person-till-person-lån såsom ombud för någon annan. Den bestämmelse om vägran av registrering som i den gällande lagen endast gäller konsumentkrediter och förmedling av person-till-person-lån ska alltså enligt förslaget också gälla tillhandahållande av krediter till bostadssammanslutningar såsom mellanhand för någon annan.
6 §.Tillförlitlighet. Den föreslagna paragrafens 1 mom. motsvarar i huvudsak 5 § 1 mom. i den gällande lagen. Enligt lagförslaget ska det vid bedömningen av tillförlitligheten enligt 1 mom. även beaktas huruvida anmälaren är uppenbart olämplig att tillhandahålla krediter till bostadssammanslutningar.
Den föreslagna paragrafens 2 mom. ändras i förhållande till 5 § 2 mom. i den gällande lagen till följd av det föreslagna bytet av tillsynsmyndighet. Enligt den föreslagna bestämmelsen har Finansinspektionen rätt att ur bötesregistret få de uppgifter som behövs för att utreda om en person som avses i 1 mom. är tillförlitlig. Till momentet fogas dessutom en informativ hänvisning om att bestämmelser om Finansinspektionens rätt att få uppgifter ur straffregistret finns i straffregisterlagen (770/1993).
7 §.En juridisk person som anmälare. Paragrafens 1 mom. motsvarar enligt förslaget i huvudsak 6 § 1 mom. i den gällande lagen. Den föreslagna paragrafens 2 mom. preciseras med en hänvisning till tillhandahållande av krediter till bostadssammanslutningar.
8 §.Uppgifter som ska föras in i registret och anmälan om ändringar. Den föreslagna paragrafen motsvarar till sitt innehåll i huvudsak 7 § i den gällande lagen. Det föreslås att 1 mom. 3 och 8 punkten till sitt innehåll delvis ändras i förhållande till den gällande lagen. Med stöd av 3 punkten i den föreslagna lagen antecknas det i registret även eventuell uppgift om att näringsidkaren lämnar krediter till bostadssammanslutningar. Till 1 mom. 8 punkten fogas enligt förslaget en hänvisning till administrativa påföljder som meddelas med stöd av lagen om Finansinspektionen.
I paragrafens 2 mom. föreslås en hänvisning till förbud enligt 22 § i den föreslagna lagen. Nya 22 § 1 mom. om förbudsrätten motsvarar till största del gällande 17 § 1 mom., med undantag av att den myndighet som utövar förbudsrätten byts ut. Till momentet fogas dessutom enligt förslaget ett omnämnande av att också uppgifter om dem som har meddelats ett förbud att utan registrering tillhandahålla krediter till bostadssammanslutningar ska antecknas i registret.
Den andra meningen i föreslagna 2 mom. avviker från bestämmelsen i 17 § 1 mom. i den gällande lagen så att hänvisningen till sanktioner enligt 1 mom. 8 punkten i den gällande lagen ersätts med en hänvisning till påföljder, uppmaningar och förbud enligt 1 mom. 8 punkten i den föreslagna lagen. Ändringen är en följd av att det föreslås att tillsynsmyndigheten byts ut. Uppgifterna ska strykas ur registret fem år efter utgången av det år då påföljden eller förbudet påfördes. Den tredje meningen i 2 mom. förblir oförändrad.
Föreslagna 3 mom. avviker från den gällande lagens motsvarande bestämmelse så att den gällande lagens hänvisningar till regionförvaltningsverket ändras till hänvisningar till Finansinspektionen.
9 §.Utlämnande av uppgifter. Den föreslagna paragrafen motsvarar till sitt innehåll i huvudsak 8 § i den gällande lagen. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett i förhållande till den gällande lagen nytt 1 mom., som gäller Finansinspektionens rätt att lämna ut uppgifter trots sekretessbestämmelserna. Det är fråga om en hänvisning av informativ karaktär. Enligt det föreslagna momentet finns närmare bestämmelser om denna rätt i 71 § i lagen om Finansinspektionen.
Till följd av det föreslagna tillägget blir 1 mom. i den gällande lagen 2 mom. i den nya lagen. Till föreslagna 2 mom. fogas dessutom en hänvisning till 71 § i lagen om Finansinspektionen.
10 §. Skyldigheter för ledningen hos en kreditgivare och en förmedlare av person-till-person-lån. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 9 § i den gällande lagen.
11 §.Rätt att ta emot kundmedel. Det föreslås att den gällande paragrafen ändras så att hänvisningarna till regionförvaltningsverket ändras till hänvisningar till Finansinspektionen. Det föreslås en teknisk ändring i 1 mom. genom vilken hänvisningen till 11 § 1 mom. ändras till en hänvisning till föreslagna 12 § 1 mom., i enlighet med paragrafnumreringen i den föreslagna lagen. I övrigt motsvarar den föreslagna paragrafen 10 § i den gällande lagen.
12 §.Förvaring och hantering av kundmedel. Den föreslagna paragrafen motsvarar till sitt innehåll 11 § i den gällande lagen. Den enda ändring som föreslås i förhållande till den gällande lagen är att 2 mom. delas upp i två moment. Meningen om jämkning av skadestånd och fördelning av skadeståndsansvaret blir ett nytt 3 mom.
13 §.Hantering av insolvensrisker vid konsumentkreditgivning. Den föreslagna paragrafen är ny. Den innehåller bestämmelser om de ramar som kreditgivare ska följa när de beviljar krediter till konsumenter. Den föreslagna bestämmelsen förbjuder kreditgivare från att tillämpa sådana affärsmodeller som enligt en helhetsbedömning grundar sig på att krediter beviljas konsumentkunder vars insolvensrisk är oskäligt hög.
Den bestämmelse som föreslås motsvarar föreslagna 15 kap. 11 b § i kreditinstitutslagen.
14 §.Maximal belåningsgrad. Den föreslagna paragrafen är till sitt innehåll ny jämfört med den gällande lagen. Genom paragrafen utvidgas den maximala belåningsgraden till att gälla kreditgivning även utanför kreditinstitutssektorn. Bestämmelsen ska begränsa kreditbeloppet i förhållande till de säkerheter som används. Den föreslagna utvidgningen är en beredskapsåtgärd inför att bostadskrediter kan börja tillhandahållas utanför kreditinstitutssektorn, vilket har skett i vissa av Europeiska unionens medlemsstater. För att bereda sig på den möjligheten är det motiverat att utvidga den maximala belåningsgraden. Utvidgningen förenhetligar även bestämmelserna om kreditgivare, eftersom aktörerna i så fall inte längre behandlas olika bara på grund av hur de är organiserade juridiskt.
Den föreslagna paragrafens 1 mom. innehåller ett krav på att konsumentkrediter med säkerheter får högst lämnas upp till den maximala belåningsgraden, om krediten är avsedd att användas för förvärv av bostad eller för renovering av en bostad. Med säkerhet avses här en bostadsfastighet eller nyttjanderätten till en fastighet, inklusive byggnader, eller andelar i en sammanslutning som ger rätt att besitta en bostadslägenhet.
I föreslagna 2 mom. fastställs den maximala belåningsgraden. Enligt förslaget får kreditbeloppet då krediten beviljas inte överstiga 90 procent av det verkliga värdet av säkerheterna. Ett undantag görs för den maximala belåningsgraden i fråga om krediter som lyfts för förvärv av den första bostaden, där kreditbeloppet enligt förslaget får uppgå till högst 95 procent av det verkliga värdet av säkerheterna. Personborgen beaktas inte som säkerhet enligt detta moment.
Enligt föreslagna 3 mom. har Finansinspektionen rätt att i syfte att begränsa en exceptionell ökning av risker som hotar den finansiella stabiliteten besluta att sänka de maximibelopp för kredit som avses i 2 mom. Sänkningen får vara högst 10 procentenheter. Vidare föreslås det att Finansinspektionen får begränsa användningen av andra säkerheter än realsäkerheter för beräkning av belåningsgraden, om det behövs för hantering av riskerna. Beslut om huruvida ovan nämnda beslut ska ändras eller om giltighetstiden ska förlängas ska fattas minst en gång i året. Enligt förslaget ska Finansinspektionen därutöver på sina webbsidor informera om de principer som iakttas vid bedömningen av momentets tillämplighet. På beredningen av beslut tillämpas enligt förslaget vad som i 10 kap. 4 § i kreditinstitutslagen föreskrivs om beredningen av beslut som gäller kontracykliska buffertkrav, med undantag av den tidsfrist som anges i 2 mom. i den paragrafen. Det föreslagna momentet motsvarar alltså i huvudsak motsvarande moment i kreditinstitutslagen.
I 4 mom. föreslås det bestämmelser om när beslut som gäller den maximala belåningsgraden träder i kraft. Ett beslut ska i regel träda i kraft tre månader efter det att det fattades eller alternativt vid en tidpunkt som Finansinspektionen bestämmer.
Genom föreslagna 5 mom. får Finansinspektionen rätt att meddela föreskrifter om hur de säkerheter som avses i paragrafen och deras verkliga värde ska bestämmas. Vidare får Finansinspektionen meddela föreskrifter om sådana situationer där en kreditgivare eller förmedlare av person-till-person-lån får avvika från den maximala belåningsgraden.
15 §.Begränsningar som gäller krediter till bostadssammanslutningar. Den föreslagna paragrafen är till sitt innehåll ny i förhållande till den gällande lagen. Den innehåller begränsningar som gäller beviljande av krediter till bostadssammanslutningar. Den bestämmelse som föreslås motsvarar i huvudsak föreslagna 15 kap. 11 a § i kreditinstitutslagen. Föreslagna 3 mom. avviker från motsvarande bestämmelse i kreditinstitutslagen på så sätt att det inte innehåller en hänvisning till lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker.
16 §.Bevarande av handlingar och uppgifter som gäller kreditgivning och förmedling av per-son-till-person-lån. Den föreslagna paragrafen motsvarar till sitt innehåll 12 § i den gällande lagen.
17 §.Tystnadsplikt. Den föreslagna paragrafen motsvarar till sitt innehåll i huvudsak 13 § i den gällande lagen. I den föreslagna lagen utvidgas tystnadsplikten till att också gälla lämnande av krediter till bostadssammanslutningar.
18 §.Tillsyn. Det föreslås att paragrafen ändras i förhållande till 14 § om tillsyn i den gällande lagen så att det är Finansinspektionen som med stöd av den föreslagna lagen utövar tillsyn över efterlevnaden av lagen.
19 §.Tillsynsbefogenheter. Den föreslagna paragrafen är av informativ karaktär. I paragrafen klargörs det att bestämmelser om Finansinspektionens tillsynsbefogenheter finns i 3 kap. i lagen om Finansinspektionen.
20 §.Påförande och verkställighet av administrativa påföljder. Den föreslagna paragrafen är av informativ karaktär. I paragrafen preciseras det att bestämmelser om påförande, offentliggörande och verkställighet av administrativa påföljder finns i 4 kap. i lagen om Finansinspektionen.
21 §.Påföljdsavgift. I den föreslagna paragrafen fastställs de bestämmelser och beslut som avses i 40 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen och för vilka det vid försummelse eller överträdelse påförs en påföljdsavgift. Dessa bestämmelser och beslut är de föreslagna bestämmelserna i 10 § 1 mom. om ledningens skyldigheter, de föreslagna bestämmelserna i 12 § om förvaring och hantering av kundmedel, de föreslagna bestämmelserna i 13 § om hantering av insolvensrisker, de föreslagna bestämmelserna i 14 § om den maximala belåningsgraden och de föreslagna bestämmelserna i 15 § om begränsningar som gäller krediter till bostadssammanslutningar.
Det är behövligt med sanktioner för försummelse av bestämmelserna för att skydda kunder, trygga marknadseffektiviteten och marknadsintegriteten och förebygga negativa förfaranden. Påföljdsavgift stärker också Finansinspektionens tillsyn, eftersom den ökar Finansinspektionens möjligheter att ingripa i förfarandena. Dessutom bidrar påföljdsavgift till att säkerställa att aktörer som bryter mot bestämmelserna inte får konkurrensfördelar.
22 §.Särskild förbudsrätt. Den föreslagna paragrafen är ny, men motsvarar i huvudsak de tre första meningarna i 1 mom. i den gällande lagens 17 § om tvångsmedel. Förbudsrätten är till stor del likadan även i den föreslagna nya lagen, men den myndighet som utövar rätten ändras från regionförvaltningsverket till Finansinspektionen.
I paragrafen föreslås det att Finansinspektionen får en särskild förbudsrätt, med stöd av vilken den kan förbjuda sådant tillhandahållande av konsumentkrediter och sådan förmedling av person-till-person-lån som sker utan registrering. Vidare åläggs Finansinspektionen att förbjuda mottagande av kundmedel om rätt enligt 11 § inte har beviljats eller om kreditgivaren eller förmedlaren av person-till-person-lån på grund av ändrade förhållanden har blivit uppenbart olämplig att ta emot kundmedel. Enligt den föreslagna paragrafen får förbudet av särskilda skäl också meddelas så att det gäller en anställd hos den som bedriver förbjuden verksamhet eller någon annan som agerar för dennes räkning.
23 §.Straffbestämmelser. Det föreslås att paragrafens 1 och 3 mom. ändras delvis jämfört med 19 § i den gällande lagen. Till den föreslagna paragrafen fogas också ett i förhållande till den gällande lagen nytt 3 mom., varvid gällande 3 mom. blir 4 mom.
Det föreslås att 1 mom. kompletteras med ett omnämnande av tillhandahållande av krediter till bostadssammanslutningar, vid sidan om det gällande omnämnandet av tillhandahållande av konsumentkrediter. Paragrafens 2 mom. motsvarar till sitt innehåll den gällande lagen.
Föreslagna 3 mom. är nytt till sitt innehåll. Enligt momentet ska straff för brytande av tystnadsplikten enligt 17 § dömas som sekretessbrott eller sekretessförseelse enligt 38 kap. 1 och 2 § i strafflagen (39/1889), om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag.
Paragrafens föreslagna 4 mom. motsvarar i huvudsak 3 mom. i den gällande lagen. Enligt den föreslagna ordalydelsen får den som bryter mot ett förbud som har meddelats med stöd av 22 § i denna lag eller med stöd av lagen om Finansinspektionen och som har förenats med vite inte dömas till straff för samma gärning, om vitet genom ett lagakraftvunnet beslut har dömts ut.
24 §.Ändringssökande. Det föreslås att paragrafen ändras jämfört med den gällande lagen så att den motsvarar bytet av tillsynsmyndighet.
Föreslagna 1 mom. är nytt till sitt innehåll. Enligt det momentet får ett beslut som fattats av Finansinspektionen överklagas genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Ändringssökande enligt förslaget motsvarar i detta avseende 73 § i lagen om Finansinspektionen, med stöd av vilken Finansinspektionens beslut överklagas genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol.
Paragrafens 2 mom. om sökande av ändring i förvaltningsdomstol ändras enligt förslaget inte till sitt innehåll.
Det föreslås att det till paragrafen fogas ett i förhållande till den gällande lagen nytt 3 mom., med stöd av vilket ett beslut av Finansinspektionen kan verkställas också utan att det har vunnit laga kraft. Även ett överklagat beslut ska iakttas tills vidare, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat eller om inte annat föreskrivs någon annanstans i lag.
Gällande 4 mom. tas inte in i den föreslagna lagen. Enligt det gällande momentet ska ett beslut om avregistrering och om verksamhetsförbud för viss tid iakttas även om det överklagas, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.
25 §.Ikraftträdande. I föreslagna 1 mom. föreskrivs det om lagens ikraftträdande.
Genom föreslagna 2 mom. upphävs den gällande lagen om registrering av vissa kreditgivare och kreditförmedlare.
Genom 3 mom. föreslås det att hänvisningar annanstans i lagstiftningen till den upphävda lagen uppdateras till hänvisningar till den nya lagen.
26 §.Övergångsbestämmelser. Den föreslagna paragrafen innehåller övergångsbestämmelser som hänför sig till överföringen av myndighetstillsynen. Enligt föreslagna 1 mom. överförs uppgifterna om de näringsidkare som är antecknade i registret över kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån automatiskt till det nya register som avses i denna lag. Regionförvaltningsverket ska alltså enligt förslaget överföra det register som verket driver till Finansinspektionen, som därefter driver registret. På så sätt behöver de näringsidkare som är antecknade i registret inte registrera sig på nytt trots bytet av tillsynsmyndighet.
Föreslagna 2 mom. gäller tillhandahållare av krediter till bostadssammanslutningar, vilka tas in i lagens tillämpningsområde. Dessa tillhandahållare ska enligt förslaget anmäla sig till Finansinspektionen inom sex månader från ikraftträdandet av lagen. Med stöd av föreslagna 3 mom. får näringsidkare fortsätta tillhandahålla krediter till bostadssammanslutningar till dess beslut om registrering har fattats, om registeranmälan görs inom sex månader från lagens ikraftträdande.
Enligt föreslagna 4 mom. gäller beslut som regionförvaltningsverket har meddelat för ikraftträdandet av denna lag efter ikraftträdandet som om Finansinspektionen hade meddelat dem. Enligt föreslagna 5 mom. ska ärenden som är anhängiga vid regionförvaltningsverket behandlas färdigt i enlighet med den gällande lagen. Bestämmelserna i den gällande lagen tillämpas enligt 6 mom. också på gärningar och försummelser som skett före ikraftträdandet av denna lag.