2
EU-författningarnas mål och huvudsakliga innehåll
Målet med F-gasförordningen är att minska utsläppen av fluorerade växthusgaser. Förordningen innehåller bestämmelser bland annat om utsläppande av HFC-föreningar på marknaden, förebyggande av utsläpp av F-gaser, rapportering och om certifieringen av personer och verksamhetsutövare. Ett ytterligare mål är att effektivisera övervakningen och myndigheternas samarbete i förebyggandet av olaglig handel och uppmuntra medlemsstaterna att införa en administrativ påföljdsavgift, så att det är möjligt att ingripa effektivt och proportionerligt också i små överträdelser.
Syftet med ozonförordningen är att minska utsläppen av ämnen som bryter ned ozonskiktet och säkerställa att förpliktelserna i Montrealprotokollet fullgörs genom att effektivisera genomförandet och förbättra uppföljningen.
Den rättsliga grunden för F-gas- och ozonförordningarna utgörs av artikel 192.1 (miljö) i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, vilken möjliggör nationella åtgärder som är striktare än förordningen för att skydda miljön. I enlighet med artikel 10.4 i F-gasförordningen kan medlemsstaterna inrätta ytterligare program för certifiering och utbildning avseende annan utrustning och andra aktiviteter än de som avses i F-gasförordningen.
I artikel 32 i F-gasförordningen definieras förutsättningarna för utövande av delegering.
Kommissionen ges befogenhet att tills vidare anta delegerade akter om utestängning av viss användning från kvotsystemet för HFC-föreningar i enlighet med besluten i Montrealprotokollet, om volymen på kvoterna för HFC-föreningar eller om kvotsystemets funktion vid allvarliga marknadsstörningar eller vid situationer där tillämpningen av förordningen leder till icke-önskade konsekvenser och där ändring av bilagorna till förordningen om Montrealprotokollet så förutsätter. En delegerad akt kan också ges om infångnings- och märkningskraven för utrustning och produkter, åtgärder för att bekämpa olaglig handel och komplettering av förordningen, när det handlar om handel med stater som inte är partier i Montrealprotokollet.
I ozonförordningen finns motsvarande bestämmelser i artikel 29 och de gäller ändringen av bilagorna till förordningen eller rapporteringskraven om Montrealprotokollet så förutsätter, förlängning av undantag som gäller kritisk användning av haloner vid behov, åtgärder för att bekämpa olaglig handel, komplettering av förordningen om det handlar om handel med stater som inte är parter i Montrealprotokollet och om utvidgande av kraven på tillvaratagande till nya produkter.
Europeiska parlamentet eller rådet kan när som helst återkalla en delegering av befogenhet. Ett beslut om återkallelse påverkar inte giltigheten för delegerade akter som redan gäller.
Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning.
3
Nuläge och bedömning av nuläget
Det nationella genomförande som F-gas- och ozonförordningarna förutsätter ingår i miljöskyddslagen. I 17 kap. i den finns det bestämmelser om hur kompetensen för personer och verksamhetsutövare visas, läckagekontroll, överlämnande av uppgifter om F-gaser och myndighetens anmälningsskyldighet. I 21–24 a § i lagen finns det bestämmelser om den behöriga tillsynsmyndigheten, tillsynsmyndigheterna och marknadstillsynsmyndigheten. Det finns bestämmelser om påföljder i miljöskyddslagens 225 §. Statsrådets förordning om kompetenskrav för den som hanterar anordningar som innehåller fluorerade växthusgaser eller ämnen som bryter ned ozonskiktet (766/2016), nedan
serviceförordningen
, har utfärdats med stöd av miljöskyddslagen. Den innehåller bestämmelser om detaljer i anknytning till ansvariga hos verksamhetsutövare och personalens kompetenskrav och certifiering av kompetens, nödvändiga anordningar samt kontroller av anordningar och servicejournaler.
De nationella bestämmelserna om certifieringen är mer omfattande än vad den hävda F-gasförordningen och den hävda ozonförordningen förutsätter. Dessa nationella krav gäller certifiering av personer som behandlar mobil utrustning, certifiering av verksamhetsutövare inom verksamhetsområden där EU-rättsakten inte förutsätter det samt den krävda certifieringen för den ansvarige hos en verksamhetsutövare. Dessa krav som går längre än EU-regleringen är behövliga med tanke på miljöskyddet, eftersom läckage av köldmedier från mobil utrustning i allmänhet är större än från stationär utrustning, varvid kompetent och regelbunden service är synnerligt viktigt. En certifierad ansvarig är en väsentlig förutsättning för att säkerställa att installationsföretagen bedriver ändamålsenlig verksamhet. Krav på certifiering av den ansvarige hos verksamhetsutövaren har framförts i Finland redan före EU:s första F-gasförordning, som gavs år 2006.
För närvarande får vem som helst installera och underhålla utrustning innehållande naturliga köldmedier som räknas som alternativa köldmedier, såsom pentan och propan, koldioxid och ammoniak. Utrustning innehållande dessa medier är tekniskt sett av annan typ än utrustning innehållande F-gaser. Behandling av dessa kräver ny form av kompetens, så att de inte utgör en arbetssäkerhetsrisk eller äventyrar byggnadernas brandsäkerhet. Centralorganisationen för kylbranschen Kylfirmornas Förbund i Finland rf har redan år 2018 gett ett förslag om att utvidga certifieringskraven till alternativa köldmedier till arbets- och näringsministeriet och miljöministeriet. Enligt branschens syn borde endast certifierade personer och företag få behandla köldmedier och utrustning och system som innehåller sådana, oberoende av köldmediernas egenskaper.
Finlands miljöcentral är behörig myndighet och marknadstillsynsmyndighet enligt F-gas- och ozonförordningarna och centralen ansvarar i huvudsak för tillsynen enligt 21 § och 24 a § i miljöskyddslagen. Oberoende av den mycket kraftiga tillväxten inom kylbranschen och de ökade och skärpta bestämmelserna, verkar Finlands miljöcentral ännu med samma personalresurser som på 2010-talet och dess möjlighet att övervaka F-gasförordningen är inte tillräcklig. Säkerhets- och kemikalieverket beviljar certifieringar och övervakar också dessa i enlighet med 183 §. Säkerhets- och kemikalieverket tar ut en avgift enligt lagen om avgiftsgrunder för beviljande av certifiering, vilket möjliggjort bättre resurser för att sköta uppgiften.
De allmänna tillsynsmyndigheterna enligt 23 § i miljöskyddslagen utgörs av närings-, trafik- och miljöcentralen och den kommunala miljövårdsmyndigheten. Miljöskyddsmyndighetens övervakning av F-gas- och ozonförordningarna utgörs i huvudsak av dokumentövervakning, det vill säga granskning av servicejournaler för olika former av stationär kyl- och luftkonditioneringsutrustning. Utifrån servicejournalerna granskas att läckagekontrollerna utförts och gjorts av en certifierad person. I många kommuner görs kontrollen som kontrollkampanjer. Den kommunala miljöskyddsmyndigheten är också tillsynsmyndighet enligt 24 § i avfallslagen (646/2011), vilken övervakar bland annat den separata avfallsinsamlingen på byggarbetsplatser. För närvarande finns det inte något krav som gäller separat insamling av F-gaser eller ämnen som bryter ned ozonskiktet och den övervakas inte.
Enligt 24 § i miljöskyddslagen övervakar de kommunala hälsoskyddsmyndigheterna, de i konsumentsäkerhetslagen avsedda tillsynsmyndigheterna och livsmedelstillsynsmyndigheterna var och en inom sitt behörighetsområde efterlevnaden av statsrådsförordningar som utfärdats med stöd av bestämmelserna i 17 kap. Utifrån denna grund övervakar livsmedelstillsynsmyndigheterna för tillfället stationär kylutrustning i livsmedelslägenheter. I enlighet med livsmedelslagen (297/2021) övervakar den kommunala livsmedelstillsynsmyndigheten i enlighet med den egna tillsynsplanen bland annat uppföljningen av temperaturen i kylutrustning. I detta samband är det möjligt att granska också de uppgifter som F-gasförordningen förutsätter om läckagekontroller från servicejournalerna för kylutrustningen I praktiken övervakas servicejournaler dock sällan. Om brister i servicejournalerna upptäcks, meddelas de till den kommunala miljöskyddsmyndigheten, som är den allmänna tillsynsmyndigheten enligt miljöskyddslagen. I enlighet med livsmedelslagen omfattas också kyltransporter av livmedelstillsynen på samma sätt som till exempel kylutrustning i butiker.
Avfallslagen (546/2022) och statsrådets förordning om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (519/2014), som getts med stöd av lagen, uppfyller kraven på utökat producentansvar i artikel 9 i F-gasförordningen. Det nuvarande producentansvarssystemet täcker alla kostnader som orsakas av tillvaratagande, återvinning, regenerering och förstöring av köldmedier.
Det utvidgade tillämpningsområdet för F-gasförordningen förutsätter en ändring av miljöskyddslagen och serviceförordningen, som utfärdats med stöd av den.
Miljöskyddslagens 17 kap. bör ändras, eftersom certifieringssystemen för verksamhetsutövare och personer ska anpassas till det utvidgade tillämpningsområdet för F-gasförordningen, det vill säga till ännu mer utrustning och till behandling av alternativa köldmedier till F-gaser. Certifieringen ändras också till tidsbestämd certifiering. Motsvarande ändringar ska göras i serviceförordningen. Därtill ska företagens skyldighet att överlämna utsläppsuppgifter utvidgas till att gälla alla ämnen i bilagorna I–III till F-gasförordningen. Preciseringar föreslås för 164 §, som gäller det kompetensregister som administreras av Säkerhets- och kemikalieverket och den offentliga informationstjänsten.
Miljöskyddslagens 225 § innehåller bestämmelser om påföljder för överträdelse av lagen och F-gas- och ozonförordningarna, vilka ska uppdateras för att överensstämma med de nya förordningarna. De behövliga ändringarna, inklusive inkludering av eventuella administrativa påföljdsavgifter i miljöskyddslagen, görs senare tillsammans med de andra miljöförfattningarna som ska genomföras på samma gång. De ändringar som är behövliga i strafflagen genomförs i samband med genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1203 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser och om ersättande av direktiven 2008/99/EG och 2009/123/EG (miljöbrottsdirektivet). Utöver detta är det behövligt att i samband med reformen av de nationella avfallsförfattningarna bedöma om statsrådets förordning om avfall 978/2021 borde kompletteras i fråga om separat insamling av isolerande skumplast som rivs från byggnader.
Främst tekniska ändringar, som inte förutsätter nationellt genomförande, har gjorts i ozonförordningen. Regleringen om påföljder i ozonförordningen har ändrats så att den överensstämmer med F-gasförordningen.
6
Remissvar
6.1
Inledning
Under remissbehandlingen gavs sammanlagt 23 utlåtanden om utkastet till proposition.
6.2
Kompetenskrav och övergångsbestämmelsen
Flera remissinstanser understödde att kompetenskraven utvidgas till säker installation, användning, service och garanti också i fråga om utrustning med alternativa köldmedier. Enligt Säkerhets- och kemikalieverket behövs inte certifiering för alternativa köldmedier eller deltagande i repetitionskursen inom fordonsbranschen. Säkerhets- och kemikalieverket ansåg att repetitionskursen inte var behövlig heller inom kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpbranschen, eftersom nuvarande yrkes- och grundexamina omfattar också alternativa köldmedier. Kylfirmornas Förbund i Finland rf ansåg att repetitionskursen var behövlig för redan certifierade installatörer på grund av den snabba utvecklingen inom branschen och ändringarna beträffande köldmedier, men anmärkte att det inte är behövligt att delta i repetitionskursen vart sjunde år. Enligt Utbildningsstyrelsen borde man i kraven på repetitionskurserna beakta att kursdeltagarna är personer som redan genomgått grundläggande utbildning för uppgifterna. Det nationella kompetenskravet för behandling av alternativa köldmedier i luftkonditioneringen i fordon har avlägsnats från propositionen. Så som nämnts i avsnitt 4.1 kan ett sådant krav ingå i genomförandeförordningen för F-gasförordningen, vilken ges i slutet av år 2024. Deltagande i repetitionskurser är ett krav enligt F-gasförordningen, varför det inte kan avlägsnas på det nationella planet. Det är dock möjligt att stifta nationella bestämmelser om sättet att avlägga repetitionskursen och det föreslås att detta i enlighet med 162 § görs genom förordning av statsrådet.
Rederierna i Finland rf ansåg att det inte var ändamålsenligt att certifieringar som är mer omfattande än i F-gasförordningen krävs av fartygsbesättning. Kompetenskravet skulle öka kostnaderna inom branschen och utbildning inom branschen på svenska har inte varit tillgänglig. Det nationella extra kravet som gäller certifiering av fartygsbesättning enligt den gällande lagen har avlägsnats från propositionen. Kravet på läckagekontroll på stationär utrustning, kylcontainrar och intermodala containrar på fartyg samt certifieringskravet för behandling av dessa utrustning, kommer direkt från F-gasförordningen och de kan inte ändras nationellt.
Enligt flera remissinstanser borde övergångsperioden vara enhetlig med F-gasförordningen. Då fördelar sig de kostnader som orsakas för företagen och det ökade antalet uppgifter för Säkerhets- och kemikalieverket över en längre tid, då förmågan att erbjuda utbildning för deltagarna i repetitionskurserna hos de aktörer som tillhandahåller utbildning beaktas. Därtill föreslog Säkerhets- och kemikalieverket att lagens ikraftträdande ändras för att överensstämma med övergångstiderna i F-gasförordningen, varvid Säkerhets- och kemikalieverket hinner göra de behövliga ändringarna i kompetensregistret och den offentliga informationstjänsten. Övergångstiderna för certifieringen har förlängts i enlighet med F-gasförordningen, det vill säga till den 12 mars 2029. Kompetensregistret och den offentliga informationstjänsten enligt 164 § i lagen borde anpassas till lagen inom 18 månader från det att lagen trätt i kraft, så att behövliga tekniska ändringar hinner göras.
Kylfirmornas Förbund i Finland rf ansåg att det var viktigt att behålla kompetenskraven för de ansvariga.
6.3
Kompetensregister och offentlig informationstjänst
Justitieministeriet ansåg att det i de framlagda motiveringarna till bestämmelserna finns skäl att precisera den rättsliga grunden för behandlingen av personuppgifter i fråga om användningen av rörelsefriheten i den allmänna dataskyddsförordningen. Bedömningen har kompletteras på det sätt som justitieministeriet förutsatt.
Det föreslogs att sökgrunderna för informationssökning från den offentliga informationstjänsten utökas med verksamhetsutövarens och personens tillståndsnummer, vilket gör det lättare att granska certifieringen för klienter, slutanvändare och övriga aktörer inom branschen. Denna komplettering har gjorts i 164 § 7 mom.
6.4
Lämnande av uppgifter om fluorerade växthusgaser
Kylfirmornas Förbund i Finland rf understödde förslaget om rapporteringen av volymerna på tillvaratagna köldmedier.
6.5
Tillsynsmyndigheter
Finlands miljöcentral, som är behörig myndighet enligt F-gas- och ozonförordningarna, ansåg att de extra resurser som föreslagits för den var oundgängliga för att den ska kunna stödja verksamhetsförutsättningarna för företagen på tillräckligt sätt. Finlands miljöcentral har länge skött sin myndighetsuppgift med otillräckliga personalresurser och tillsynen över läckagekontroller av luftkonditioneringsutrustning i mobil utrustning skulle vara en helt ny uppgift för centralen.
Enligt Kommunförbundet borde man utreda om det är möjligt att centralisera ärenden som gäller övervakningen av F-gaser och ämnen som bryter ned ozonskiktet samt anknutna förvaltningstvångsärenden till statens myndigheter. De kommunala myndigheterna gör kontroller enligt deras områden bland annat i livsmedelslägenheter. Följaktligen vore det inte kostnadseffektivt att överföra tillsynen över utrustning i sådana objekt till sådana myndigheter som inte i övrigt övervakar sådana objekt. Enligt etablerad praxis utövas förvaltningstvång av samma myndighet som ansvarar för tillsynen och det är inte ändamålsenligt att skilja åt tillsynen och utövandet av förvaltningstvång.
Rederierna i Finland rf föreslog att tillsynen över läckagekontroll av mobil utrustning i fråga om sjöfart koncentreras till Traficom eller regionförvaltningsmyndigheterna i stället för till Finlands miljöcentral. Traficom eller regionförvaltningsverket har inte alls övervaknings- eller andra uppgifter i anknytning till F-gaser eller ämnen som försvagar ozonskiktet. Det anses inte vara ändamålsenligt att utse en helt ny tillsynsmyndighet.
6.6
De huvudsakliga konsekvenserna
Flera remissinstanser anmärkte att propositionen inte innehåller bedömningar av de totala konsekvenserna av de nya bestämmelserna om F-gaser. I propositionen har konsekvensbedömningen preciserats i den utsträckning som det är möjligt utifrån de tillgängliga uppgifterna och den gäller konsekvenserna av regeringens proposition.
I utlåtandena riktades uppmärksamhet på tillräckligheten i myndigheternas resurser och konstaterades ett tilltagande behov av att utveckla rådgivningen och handledningen till såväl verksamhetsutövare som tillsynsmyndigheter.
Finansministeriet anmärkte att finansieringsbehoven för de nya uppgifterna som följer av genomförandet av regeringens produktivitetsprogram i regel ska lösas genom att slopa existerande uppgifter eller effektivisera användningen av befintliga resurser. I propositionen föreslås extra resurser till Säkerhets- och kemikalieverket och Finlands miljöcentral på grund av den tilltagande arbetsmängden och för att trygga verksamhetsförutsättningarna för verksamhetsutövarna.
6.7
Övriga kommentarer
Enligt justitieministeriet är 225 § som gäller påföljdsbestämmelser problematisk och om den ändras, borde kriterierna för straffbestämmelser av blancotyp beaktas. Med anledning av justitieministeriets utlåtande föreslås inte ändringar i 225 §, som gäller påföljder, i denna regeringsproposition, utan 225 § revideras i sin helhet senare.
7
Specialmotivering
21 §. Statliga myndigheter.
I paragrafens 3 mom. ändras hänvisningarna till de gällande F-gas- och ozonförordningarna. I fortsättningen omfattar uppgifterna för Finlands miljöcentral den nya övervakningen av läckagekontrollen av luftkonditioneringsutrustning i mobil utrustning.
17 kap. Ämnen som bryter ned ozonskiktet, fluorerade växthusgaser och alternativa köldmedier.
Till kapitlets rubrik fogas ett omnämnande om alternativa köldmedier, som används för att ersätta ämnen som bryter ned ozonskiktet och F-gaser. Sådana köldmedier är till exempel naturliga köldmedier, som avser koldioxid och ammoniak och kolväte, såsom till exempel pentan och propan. Kapitlets rubrik täcker också eventuella andra alternativa köldmedier som senare släpps ut på marknaden. Detta överensstämmer med formuleringen i F-gasförordningen, där man hänvisar till relevanta alternativ till F-gaser, utan att precisera vilka alla gaser som avses. Syftet är att säkerställa att alla köldmedier behandlas säkert av kompetenta personer och på samma gång att utrustningen fungerar energisnålt.
159 §. Kompetens som krävs och hur kompetensen visas.
Omnämnandet av de köldmedier som behandlas avlägsnas från paragrafens rubrik, eftersom 17 kap. gäller enbart köldmedier. I paragrafens moment harmoniseras den term som använts för kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpanläggningar på svenska (anläggning) för att svara mot översättningen i F-gasförordningen (utrustning). I paragrafens 1 mom. beskrivs vilken slags utrustning som innehåller köldmedier och för vilka åtgärder i utrustningen certifiering förutsätts av enskilda personer och verksamhetsutövare. Till paragrafen fogas en hänvisning till bilagorna I–III i F-gasförordningen och alternativa köldmedier på det sätt som F-gasförordningen förutsätter.
Paragrafens 2 mom. innehåller föreskrifter om certifieringssystemet i Finland. I enlighet med den gällande miljöskyddslagen påvisas kunnande inom kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpbranschen med en yrkesexamen. På det sätt som F-gasförordningen förutsätter gäller detta i fortsättningen även för behandling av organiska Rankinecykler, kylenheter i kyltransportfordon, intermodala containrar, kylcontainrar och tågvagnar. I övriga branscher godkänner Säkerhets- och kemikalieverket i enlighet med den gällande miljöskyddslagen de aktörer som kan ordna prover för att påvisa kompetensen. Samma aktörer som ansvarar för utbildningen ansvarar enligt förslaget för repetitionskurserna och bedömningarna av kompetensen.
I paragrafens 3 mom. samlas förutsättningarna för en tillräckligt sakkunnig aktör enligt 2 mom, vilka motsvarar den gällande lagen.
161 §. Ansvarig för verksamheten samt anordningar.
Paragrafens 1 mom. innehåller föreskrifter om kompetenskraven för den ansvarige. Propositionen innehåller en informativ hänvisning som motsvarar EU-författningarna, enligt vilken enbart verksamhetsutövare som vidtar åtgärder som kräver certifiering för tredje parter ska utse en ansvarig. Enligt förslaget preciseras att den ansvarige kan vara en verksamhetsutövare eller en person som tjänstgör för denne. Den ansvarige ska på ett sätt som överensstämmer med den nuvarande bestämmelsen ha kompetens. Enligt förslaget behöver den ansvarige inte längre huvudsakligen tjänstgöra för verksamhetsutövaren, men han eller hon ska dock ha reell möjlighet att sköta sin uppgift. Detta harmoniserar praxis till exempel med författningarna om brandsäkerhetsutrustning.
I paragrafens 2 mom. finns bestämmelser om bemyndigandet att utfärda en förordning om utrustning och redskap avsedda för verksamheten. Bemyndigandet att utfärda en förordning kompletteras med ett omnämnande av läckagekontroller, eftersom serviceförordningen gäller också utrustning och redskap som behövs för läckagekontroller.
162 §. Certifiering och dess giltighet.
Eftersom certifieringarna i enlighet med F-gasförordningen ändras och blir tidsbestämda, fogas ett omnämnande om certifieringens giltighet till paragrafens rubrik. I enlighet med F-gasförordningen ska medlemsstaterna säkerställa att certifierade personer deltar i en repetitionskurs eller kompetensbedömning åtminstone vart sjunde år. Därför fogas till paragrafens 1 mom. en bestämmelse om den tidsbundna giltigheten för ett certifikat och om förutsättningarna och förfarandena för att förnya kompetens. I paragrafens 2 mom. korrigeras hänvisningen till de författningar som ges med stöd av F-gas- och ozonförordningarna, det vill säga i praktiken kommissionens genomförandeförordningar. På samma sätt som i 159 § 1 mom. preciseras att certifiering för en verksamhetsutövare förutsätts enbart av en verksamhetsutövare som direkt vidtar åtgärder som förutsätter certifiering för tredje part.
Paragrafens 4 mom. innehåller bestämmelser om bemyndigandet att utfärda en förordning om innehållet i anmälningar som gäller certifieringen och om anmälningsförfarandet. Bemyndigandet att utfärda en förordning kompletteras genom att i den lägga till ett bemyndigande att stifta närmare bestämmelser också om förfaranden för att förnya certifiering, såsom innehållet i en fortsatt ansökan, repetitionskurser och kompetensbedömningen.
162 a §.Installationsbevis
. Enligt förslaget fogas en ny paragraf till lagen. I dess 1 mom. föreskrivs att ett installationsbevis ska upprättas för installation av stationär kylnings-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustning. På installationsbeviset specificeras den installerade utrustningen och beskrivs tester och andra åtgärder som vidtagits för att verifiera driftsfunktionen. Installationsbeviset är ett dokument som upprättas av den verksamhetsutövare som ansvarat för arbetet och det undertecknas av den ansvarige hos verksamhetsutövaren. Enligt paragrafens 2 mom. är det möjligt att utfärda närmare bestämmelser om innehållet i ett installationsprotokoll genom förordning av statsrådet. Skyldigheten att upprätta ett installationsbevis skulle vara ett nationellt krav.
Med installationsbeviset försäkrar verksamhetsutövaren att utrustningen fungerar säkert och energisnålt och att installationen är förenlig med kraven. Motsvarande installationsbevis förutsätts bland annat för brandskyddsutrustning och gas- och oljeuppvärmningsutrustning och sådana görs redan i viss mån redan frivilligt åtminstone för värmepumpsutrustning. Därtill är det möjligt att bostadsaktiebolagen kräver ett installationsbevis för att godkänna installation av värmepumpsutrustning.
163 §. Läckagekontroller.
I paragrafens 1 mom., som är en informativ hänvisning till F-gas-, och ozonförordningarna, ändras hänvisningar till artiklarna i F-gas- och ozonförordningarna. I paragrafens 3 mom. lindras bemyndigandet att utfärda en förordning, det vill säga att en förordning av statsrådet kan utfärdas vid behov.
164 §. Kompetensregister och offentlig informationstjänst.
Det föreslås att regleringen i paragrafen preciseras för att bättre än för närvarande svara mot de krav som ställts för bestämmelser om personregister. Enligt 1 mom. är Säkerhets- och kemikalieverket personuppgiftsansvarig för registret. Enligt förslaget förs registret för skötseln av de lagstadgade uppgifterna, i synnerhet för övervakningen av certifierade personers och verksamhetsutövares verksamhet, och för att stödja att de som anlitar tjänster kan förvissa sig om att verksamheten är ändamålsenlig. I paragrafens 1 mom. görs ett tillägg om att också uppgifter om godkända anordnare av kompetensprov i enlighet med 159 § 2 mom. 1 punkten läggs till i det kompetensregister som administreras av Säkerhets- och kemikalieverket.
I enlighet med paragrafens 2 mom. sparas tillståndsnumret för certifieringen för de ansvariga för certifierade verksamhetsutövare och information om certifieringens giltighetstid i registret. I paragrafens 3 mom. görs ett tillägg av dessa samma uppgifter om certifierade personer.
Enligt förslaget innehåller paragrafens 4 mom. bestämmelser om att uppgifter om anordnare av kompetensprov införs i registret, vilka utgörs av anordnarens namn, verksamhetsställets adress och den i 159 § 2 mom. avsedda bransch som provet gäller.
I paragrafens 5 mom. tilläggs en hänvisning till 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), som innehåller bestämmelser om förutsättningarna att lämna ut uppgifter i elektronisk form ur ett personregister. Enligt förslaget kompletteras de uppgifter som ges via det offentliga datanätet med ovan i 1–3 mom. avsedda uppgifter, det vill säga tillståndsnumret för den ansvarige hos verksamhetsutövaren och giltighetstiden för certifieringen samt uppgifter om namnet på en anordnare av kompetensprov, verksamhetsställets adress och den bransch som provet gäller. I enlighet med F-gasförordningen ska tillståndsnumret för personer finnas i de utrustningsspecifika servicejournalerna, med vilken man visar att läckagekontroller av utrustningen gjorts så som bestämmelserna förutsätter. Enligt F-gasförordningen har därtill företag, som ger ett annat företag ett uppdrag som förutsätter certifiering, en skyldighet att förvissa sig om att det andra företaget har den behövliga certifieringen. Informationen om tillståndsnumret för personer och de ansvariga hos verksamhetsutövare och om kompetensens giltighet underlättar övervakningen. Ifall uppgifterna alltid måste begäras separat av registeradministratören, kan detta också göra det besvärligt att tillgodose medborgarnas rättigheter. På motsvarande läggs tillståndsnumret till också i de sökvillkor för den offentliga informationstjänsten vilka räknats upp i 7 §.
Paragrafens 8 mom. kompletteras så att också uppgifter om anordnare av kompetensprov ska utplånas ur registret och den offentliga informationstjänsten om anordnaren av kompetensprov begär det eller har upphört med sin verksamhet.
165 §. Lämnande av uppgifter om fluorerade växthusgaser
. I paragrafens 1 mom. görs en teknisk ändring, det vill säga en hänvisning till den gällande författningen i fråga om EU-rapporteringen av växthusgaser. I paragrafen preciseras att skyldigheten att överlämna uppgifter i enlighet med F-gasförordningen gäller också för de ämnen som finns i bilaga III till F-gasförordningen. I paragrafen tilläggs en skyldighet att på begäran överlämna uppgifter om mängderna tillvaratagna köldmedier till Finlands miljöcentral. Skyldigheten att överlämna dessa uppgifter gäller verksamhetsutövare som sköter installation, service eller avfallshanteringen i fråga om utrustning med de köldmedier som nämns i paragrafen. Information om de tillvaratagna mängderna köldmedier och följaktligen mängder köldmedier som kan återvinnas skulle minska behovet av att skaffa eller till landet föra in nya köldmedier, vilket ger upphov till nya verksamhetsmodeller och möjligheter för tillvaratagande, återvinning och regenerering av köldmedier. Informationen möjliggör också tillsyn, då det är möjligt att jämföra de tillvaratagna mängderna med de förstörda, återvunna och regenererade mängderna ämnen.
183 §. Förbud och förelägganden som gäller ämnen, kemikalier, preparat, produkter, anordningar och maskiner.
Från paragrafens 2 mom. avlägsnas hänvisningen till den hävda förordningen av statsrådet om ämnen som bryter ned ozonskiktet, vilken getts med stöd av 216 §. Tillsynen över skyldigheten att överlämna ett installationsbevis enligt 162 a § läggs till i Säkerhets- och kemikalieverkets tillsynsuppgifter beträffande certifiering. Därtill preciseras, på ett sätt som motsvarar den gällande lagen, att den allmänna tillsynsmyndigheten enligt 23 § 1 mom. i enlighet med 189 § i lagen meddelar ett förbud att använda enskilda anordningar eller ett föreläggande att fullgöra underhållsskyldigheten. Då det handlar om tillsyn över andra än tillståndspliktiga, anmälningspliktiga eller registreringspliktiga funktioner hör ansvaret för tillsynen till den kommunala miljöskyddsmyndigheten utifrån den allmänna behörigheten enligt 23 § 1 mom. i lagen. I paragrafens 2 mom. ändras bestämmelsernas ordningen genom att gruppera alla omständigheter som anknyter till F-gas- och ozonförordningarna efter varandra.
Lagen är avsedd att träda i kraft den 1 januari 2025. Kompetenskraven utvidgas i enlighet med F-gasförordningen till att gälla ny utrustning och alternativa köldmedier. En övergångstid behövs för att starta utbildningen enligt kompetenskraven och utbildningen av personer. För att personer och verksamhetsutövare som behandlar kylenheter i kyltransportfordon, tågvagnar, intermodala containrar eller kylcontainrar och organiska Rankinecykler ska kunna uppfylla certifieringskraven beviljas en övergångstid fram till den 12 mars 2029. Det föreslås att övergångstiden är förenlig med F-gasförordningen.
Med stöd av den gällande lagen ska certifierade personer och verksamhetsutövare förnya sin certifiering genom att delta i en repetitionskurs senast den 12 mars 2029. Det föreslås att övergångstiden är förenlig med F-gasförordningen. Fram till dess kan personer och verksamhetsutövare arbeta med stöd av deras nuvarande certifikat.
Enligt förslaget iakttas 164 § i den gällande lagen i 18 månader efter att den föreslagna lagen trätt i kraft, så att det finns tid att göra behövliga tekniska ändringar i Säkerhets- och kemikalieverkets register och offentliga informationstjänst.
12
Förhållande till grundlagen och lagstiftningsordning
12.1
Näringsfrihet
Enligt 18 § i grundlagen har var och en rätt att skaffa sig sin försörjning genom arbete, yrke eller näring som han eller hon valt fritt. Grundlagsutskottet har av hävd ansett att grundlagen utgår från att näringsfrihet ska råda men att det kan krävas tillstånd för näringsverksamhet i undantagsfall (GrUU 48/2017 rd, s. 2, GrUU 46/2016 rd, s. 3, och GrUU 13/2014 rd, s. 2). Begränsningarna ska vara noggranna och exakt avgränsade och deras väsentliga innehåll, såsom begränsningarnas omfattning och förutsättning, ska framgå av lagen (till exempel GrUU 9/2005 rd).
Grundlagsutskottet har av hävd ansett att inskränkningar i de grundläggande fri- och rättigheterna måste uppfylla kravet på proportionalitet. Det betyder att inskränkningarna måste vara nödvändiga för att ett godtagbart syfte ska nås. Vissa inskränkningar i de grundläggande fri- och rättigheterna är tillåtna bara om målet inte kan nås genom mindre ingrepp i rättigheterna. En inskränkning får inte heller vara mer genomgripande än vad som är motiverat med hänsyn till hur tungt vägande det bakomliggande intresset är i relation till det rättsobjekt som ska inskränkas (GrUB 25/1994 rd 5, GrUU 15/2016 rd, s. 3 och GrUU 18/2013 rd, s. 3).
Enligt 20 § i grundlagen ska det allmänna sträva efter att trygga rätten till en sund miljö för var och en och var och en bär ansvaret för miljön. Med det aktuella förslaget om att utvidga certifieringen för personer och verksamhetsutövare tryggas de mål för näringsidkare och medborgare vilka föreskrivits i 20 § 1 mom. i grundlagen.
Propositionen handlar om vägning mellan näringsfriheten enligt 18 § i grundlagen och de grundläggande miljörättigheterna, där begränsning av näringslivet anses skydda miljön och hälsan. Med lagändringen säkerställs saklig behandling av alla köldmedier, vilket förbättrar rätten till en sund och trygg miljö. Den föreslagna ändringen är på det sätt som grundlagsutskottet iakttagit noggrant avgränsad, exakt och förenlig med proportionalitetsprincipen. Följaktligen kan den avgränsning som nämns i propositionen anses vara motiverad med tanke på den näringsfrihet som föreskrivs i 18 § i grundlagen.
12.2
Skyddet av personuppgifter
De föreslagna ändringarna av lagen innehåller enligt förslaget reglering om ett register som administreras av en myndighet, i vilket personuppgifter sparas, och om en offentlig informationstjänst, i vilken personuppgifter som ingår i registret publiceras. Lagen är till denna del relevant med avseende på skyddet för privatlivet och för personuppgifter, som tryggas i 10 § i grundlagen. Enligt 10 § 1 mom. i grundlagen är var och ens privatliv tryggat. Skyddet av personuppgifter föreskrivs närmare genom lag.
Grundlagsutskottet har i sin etablerade praxis ansett att det med tanke på skyddet för personuppgifter vid en registrering är viktigt att reglera åtminstone registreringens syfte, de registrerade personuppgifternas innehåll, tillåtna användningsändamål, inbegripet möjligheten att lämna ut uppgifterna samt bevaringstiden för uppgifterna i personregistren och den registrerades rättsskydd. Regleringen om dessa omständigheter på lagnivå ska dessutom vara heltäckande och detaljerad (GrUU 14/2018 rd, s. 2, GrUU 25/1998 rd, s. 2). Kravet på bestämmelser i lag gäller också möjligheten att överlåta personuppgifter via en teknisk anslutning (GrUU 11/2008 rd, s. 3, GrUU 12/2002 rd, s. 5). Med tanke på skyddet för privatlivet och för personuppgifter är det också väsentligt att uppgifterna i ett sådant personregister på internet som föreslagits inte kan hämtas genom olika masshämtningar, utan till exempel endast som enskilda sökningar (GrUU 35/2020 rd, s. 4, GrUU 2/2018 rd, s. 7, GrUU 17/2016 rd, s. 7, GrUU 32/2008 rd, s. 3/I).
Enligt grundlagsutskottet är det i regel tillräckligt att bestämmelserna uppfyller kraven enligt dataskyddsförordningen. Enligt utskottet bör skyddet för personuppgifter härefter i första hand tillgodoses med stöd av den dataskyddsförordningen och den nationella allmänna lagstiftning som ska stiftas. Den nationella speciallagstiftningen bör vara avgränsad till nödvändiga bestämmelser inom ramen för det nationella handlingsutrymme som dataskyddsförordningen medger (GrUU 14/2018 rd, s. 4–5).
Utgångspunkten i dataskyddsförordningen är att de personuppgifter som behandlas ska vara tillräckliga och väsentliga och begränsas till det som är nödvändigt med tanke på ändamålet för behandlingen av dessa. I artikel 6 i dataskyddsförordningen föreskrivs det om laglig behandling av personuppgifter. Enligt punkt 1.e i artikeln i fråga är behandlingen lagenlig, om den är behövlig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller utöva offentlig makt som hör till den personuppgiftsansvarige.
Därtill förutsätter artikel 6.3 i dataskyddsförordningen att den grund för behandlingen som avses i punkt 1 c och e ska fastställas i enlighet med unionsrätten, eller en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av. Syftet med behandlingen ska fastställas i den rättsliga grunden eller, i fråga om behandling enligt punkt 1 e, ska vara nödvändigt för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning.
Föreslagna 164 § innehåller bestämmelser om det nationella kompetensregistret och den offentliga informationstjänsten i anknytning till kylbranschen. Uppgifter om certifierade personer och verksamhetsutövare vilka är betydelsefulla för tillsynen och uppgifter om godkända anordnare av kompetensprov läggs enligt förslaget till i Säkerhets- och kemikalieverkets register. Alla ovan nämnda omfattar behandling av personuppgifter.
Innehållet i de personuppgifter som registreras föreskrivs noggrant i 164 § och i registret sparas enligt förslaget enbart sådana personuppgifter, som är nödvändiga för övervakningen och för att säkerställa att de som behöver tjänster enligt lagen kan förvissa sig om att verksamheten är ändamålsenlig.
Säkerhets- och kemikalieverkets rätt att behandla personuppgifter på det föreslagna sättet grundar sig på utövningen av offentlig makt och bevakning av ett allmänt intresse (artikel 6.1 e). De tillåtna användningsändamålen för personuppgifter skulle utgöras av tillsynen över Säkerhets- och kemikalieverket och utlämnande av uppgifter ur registret med ett allmänt datanät för att säkerställa att i lag avsedda aktörer är certifierade och att verksamheten är ändamålsenlig. Informationsinnehållet i kompetensregistret och den offentliga informationstjänsten beskrivs i lagen på så sätt att informationsinnehållen är kopplade till användningsändamålet för uppgifterna. Säkerhets- och kemikalieverket behandlar inte personuppgifter för andra ändamål än de som föreskrivits för verket i 164 §.
Enligt föreslagna 164 mom. är Säkerhets- och kemikalieverket personuppgiftsansvarig för registret enligt paragrafen. Med stöd av den allmänna dataskyddsförordningen är det möjligt att stifta bestämmelser om den personuppgiftsansvarige inom ramen för det nationella handlingsutrymmet (artikel 4.7). Grundlagsutskottet har i synnerhet i samband med reglering med koppling till de grundläggande fri- och rättigheterna ansett att det är oundgängligt att den behöriga myndigheten framgår entydigt av lagen (GrUU 21/2001 rd, s. 4/I).
Enligt föreslagna 164 § är det via den offentliga informationstjänsten, det vill säga Säkerhets- och kemikalieverkets webbplats, möjligt att hämta uppgifter om certifierade personer, verksamhetsutövare och anordnare av kompetensprov ur Säkerhets- och kemikalieverkets register.
Via den offentliga informationstjänsten är det möjligt att få information om verksamhetsutövarens namn, företags- och organisationsnummer, verksamhetsställets adresser, verksamhetsrättigheter, registreringsbeteckningar och namnen på de ansvariga för verksamheten, tillståndsnummer och kompetensens giltighet. Via den offentliga informationstjänsten är det möjligt att beträffande certifierade personer få information om personens namn, rätten att utöva verksamhet, tillståndsnumret och kompetensens giltighet. Därtill är det möjligt att få information om namnet på anordnare av kompetensprov, verksamhetsställenas namn och den bransch som provet gäller. Uppgifter kan enligt förslaget hämtas från den offentliga informationstjänsten enbart som en enskild sökning, det vill säga inte som masshämtning.
Utlämnande av personuppgifter om centrala aktörer som är certifierade för kylbranschen via den offentliga informationstjänsten kan anses tillgodose principen om offentlighet för officiella handlingar och vara förenligt med det allmänna intresset (stycke 154 i skälet till dataskyddsförordningen). Den som skaffar tjänster via den offentliga informationstjänsten skulle ha tillgång till vissa personuppgifter, som är centrala för identifieringen av aktörernas certifiering. Syftet med informationstjänsten är att möjliggöra användning av sakkunniga och säkra tjänster, varvid det är motiverat att också personuppgifter som gäller vissa personer och företag är allmänt tillgängliga. I andra fall borde uppgifterna alltid begäras separat av den personuppgiftsansvarige, vilket kan göra det besvärligt att till exempel tillgodose medborgarnas rättigheter. Den samhälleliga nyttan med den offentliga informationstjänsten kan, med beaktande av den effekt som informationstjänsten har när det gäller att trygga tillgodoseendet av de grundläggande fri- och rättigheterna, anses ha ett värde som motiverar att skyddet för personuppgifter till en viss grad kan begränsas så att en viss typ av personuppgifter kan delas i den offentliga informationstjänsten.
Följaktligen kan det anses att den föreslagna regleringen är proportionerlig med beaktande av att rättigheterna för registrerade i artiklarna 12–22 i dataskyddsförordningen är tillgängliga och att den personuppgiftsansvarige ansvarar för sina förpliktelser i anknytning till detta.
12.3
Bemyndiganden
Enligt 80 § i grundlagen kan republikens president, statsrådet och ministerierna utfärda förordningar med stöd av ett bemyndigande i grundlagen eller i någon annan lag. Genom lag ska dock utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag.
När man bedömer om en delegering av lagstiftningsmakt är tillåten fästs enligt grundlagsutskottets etablerade praxis generellt avseende vid att bemyndigandet ska vara exakt och noggrant avgränsat (RP 1/1998 rd, s. 131, GrUU 11/1999 rd, s. 2/I).
Den föreslagna lagen innehåller flera bemyndiganden att utfärda förordning. Bestämmelserna om bemyndigade är placerade och sakligt kopplade till den paragraf som gäller det ärende som regleras. Det bemyndigande som överensstämmer med den gällande lagen gäller det detaljerade innehållet i utbildnings- och certifieringskravet för personer och verksamhetsutövare, innehållet i anmälningar om verifiering av certifiering till Säkerhets- och kemikalieverket och anmälningsförfarandet, bestämmelser om den utrustning och de redskap som behövs i behandlingen av utrustning och system, uppgifter om läckagekontroll och service- och kontrolljournalen samt uppgifter som behövs för utsläppsrapporteringen och anmälningsförfarandet för dessa. Det föreslagna nya bemyndigandet att utfärda en förordning i 162 § gäller förfarandena i anknytning till förnyande av certifiering, såsom repetitionskursen och kompetensbedömningen. Det nya föreslagna bemyndigandet att utfärda en förordning i 162 a § gäller innehåller i det installationsbevis som krävs för viss utrustning. De föreslagna bemyndigandena har beskrivits noggrant och exakt avgränsat. Bestämmelserna om bemyndigande kan anses uppfylla kraven i 80 § i grundlagen.
12.4
Ålands behörighet
Enligt 18 § 10 punkten i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) hör ärenden som gäller natur- och miljövård till lagstiftningsbehörigheten för landskapet Åland. Den ny föreslagna regleringen gäller ärenden som enligt självstyrelselagen hör till lagstiftningsbehörigheten för landskapet Åland. Landskapsregeringen har år 2011 bemyndigat Säkerhets- och kemikalieverket att registrera kylanläggningsrörelserna och certifieringen av personer i landskapet. Landskapet övervakar att kompetenskraven följs.
Utifrån det ovan framlagda är propositionen i samklang med grundlagen och den lag som ingår i den kan behandlas i riksdagen i normal lagstiftningsordning.