1
Nuläge
Definition av narkotika
Den internationella narkotikapolitiken grundar sig på statsfördrag, enligt vilka även Finland har förbundit sig att innefatta de ämnen och preparat som överenskommits mellan de fördragsslutande parterna i kontrollen av narkotika.
När ett ämne har klassificerats som narkotika är enligt de allmänna förbuden i 5 § i narkotikalagen (373/2008) produktion, tillverkning, import till och export från Finlands territorium, transport, transitering, distribution, hantering, innehav och användning av samt handel med ämnet förbjudet. Att bryta mot dessa förbud är straffbart enligt 50 kap. i strafflagen (39/1889). Undantag från förbudet kan göras av medicinska skäl, forskningsskäl eller kontrollskäl.
Enligt 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkterna a och b i narkotikalagen definieras sådana ämnen och preparat som narkotika som ingår i förteckningarna i Förenta nationernas (FN:s) allmänna narkotikakonvention från 1961 (FördrS 43/1965 och FördrS 42/1975) och i 1971 års konvention angående psykotropa ämnen (FördrS 60/1976). Förteckningarna i konventionerna kompletteras utifrån riskbedömningar med några års intervall vid FN:s narkotikakommissions möten, och processen för klassificering av ett enskilt ämne som narkotika tar flera år.
De ämnen och preparat som FN har definierat som narkotika har med stöd av bemyndigandet att utfärda förordningar i 3 § 2 mom. i narkotikalagen räknats upp i bilaga I och II till statsrådets förordning om ämnen, preparat och växter som anses som narkotika (543/2008).
I Europeiska unionen har man ansett att nya syntetiska droger snabbare bör innefattas i kontrollen av narkotika än vad FN:s beslutsfattande medger. Som narkotika definieras enligt 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt c i narkotikalagen också sådana ämnen om vars innefattande i kontrollen det beslutas i enlighet med rådets beslut 2005/387/RIF om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll avseende nya psykoaktiva ämnen.
I enlighet med rådets beslut informerar en medlemsstat Europeiska unionens myndigheter och de andra medlemsstaterna inom ramen för ett särskilt tidigt varningssystem (Early warning system, EWS) om nya psykoaktiva ämnen som den upptäckt. Utifrån en omfattande riskbedömning av ett nytt pyskoaktivt ämne kan rådet besluta att innefatta ämnet i kontrollen av narkotika, varefter medlemsstaterna ska genomföra beslutet i sin egen lagstiftning inom utsatt tid.
De ämnen och preparat som EU har definierat som narkotika räknas upp i bilaga III till statsrådets förordning om ämnen, preparat och växter som anses som narkotika.
Utöver de system som baserar sig på samarbete mellan FN och EU har Finland beslutat definiera nya ämnen som narkotika också genom nationella beslut.
I Finland definieras i 3 § 1 mom. 5 punkten i narkotikalagen växten kat, kaktusväxter innehållande meskalin och Psilocybesvampar särskilt som narkotika.
Genom en ändring av 3 § i narkotikalagen (322/2011) som trädde i kraft 2011 föreskrevs det dessutom om ett förfarande genom vilket ämnen genom en förordning av statsrådet kan definieras som narkotika när de är farliga för hälsan och har anmälts för att innefattas i kontrollen i enlighet med rådets beslut 2005/387/RIF eller när de till sina farmakologiska egenskaper är en läkemedelssubstans som kan likställas med narkotika. I lagens 3 a och 3 b § föreskrivs det om bedömningen av egenskaperna hos ämnena i fråga samt om beaktandet av möjligheten att ämnet kan vara användbart inom industrin.
Nödvändigheten av nationella beslut motiverades med att produktutvecklingen i fråga om nya droger, dvs. s.k. designdroger, är snabb och det internationella samarbetet långsamt. Efter 2011 har sammanlagt 63 ämnen genom nationella beslut definierats som narkotika genom förordning av statsrådet.
De ämnen och preparat som genom nationella beslut har definierats som narkotika räknas upp i bilaga IV till statsrådets förordning om ämnen, preparat och växter som anses som narkotika.
År 2014 ändrades narkotikalagen så att nya psykoaktiva ämnen även kan definieras som för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen, vars tillverkning, import, lagring, hållande till salu och överlåtelse är förbjudet. Psykoaktiva ämnen som är förbjudna för konsumentmarknaden är uppräknade i statsrådets förordning om för konsumentmarknaden förbjudna psykoaktiva ämnen som utfärdats med stöd av 3 § 3 mom. i narkotikalagen.
Kontroll av narkotikaprekursorer
Bestämmelser om kontrollen av narkotikaprekursorer finns i EU-lagstiftning som grundar sig på 1988 års FN-konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen (FördrS 44/1994).
Avsikten med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer, nedan förordningen om handel med narkotikaprekursorer inom gemenskapen, är att övervaka handeln med narkotikaprekursorer på samma sätt inom hela EU och att förhindra att dessa ämnen avleds till olaglig tillverkning.
Målet för förordning (EG) nr 111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer, nedan förordningen om handel med narkotikaprekursorer med tredjeländer, är att förhindra att narkotikaprekursorer avleds till olaglig tillverkning i handeln mellan EU och tredjeländer. De ämnen som övervakas enligt förordningen om handel med narkotikaprekursorer med tredjeländer har definierats och klassificerats på samma sätt som i förordningen om handel med narkotikaprekursorer inom gemenskapen. Även bestämmelserna om icke förtecknade ämnen sammanfaller med motsvarande bestämmelser i förordningen om handel med narkotikaprekursorer inom gemenskapen.
I förordningarna om handel med narkotikaprekursorer inom gemenskapen och med tredjeländer förutsätts att varje medlemsstat vidtar nödvändiga åtgärder för att ge de behöriga myndigheterna möjligheter att fullgöra sina skyldigheter i fråga om kontroll och övervakning. Sådana åtgärder är bl.a. inhämtande av information om alla beställningar av förtecknade ämnen eller transaktioner där förtecknade ämnen ingår och tillträde till marknadsaktörernas affärslokaler i syfte att få bevis för oegentligheter. Enligt förordningarna ska medlemsstaterna även fastställa bestämmelser om påföljder för överträdelser av bestämmelserna i förordningarna.
Dessutom har man antagit kommissionens förordning (EG) nr 1277/2005 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 om narkotikaprekursorer och för rådets förordning (EG) nr 111/2005 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer, nedan förordningen om tillämpning av förordningarna om narkotikaprekursorer.
Förordningen om handel med narkotikaprekursorer inom gemenskapen, förordningen om handel med narkotikaprekursorer med tredjeländer och förordningen om tillämpning av förordningarna om narkotikaprekursorer är definierade i 3 § 1 mom. 2–4 punkten i narkotikalagen. Det hänvisas till förordningarna i 2, 3, 33, 34, 38, 42, 46, 47, 49 § i narkotikalagen.
Ändringar i EU-lagstiftningen
Rådets beslut 2005/387/RIF om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll avseende nya psykoaktiva ämnen, som det hänvisas till i 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt c i narkotikalagen, har upphävts i slutet av 2017 genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/2103 om ändring av rådets rambeslut 2004/757/RIF i syfte att inkludera nya psykoaktiva substanser i definitionen av narkotika och om upphävande av rådets beslut 2005/387/RIF.
Enligt direktivet gäller för narkotika som definierats på EU-nivå i fortsättningen rådets rambeslut 2004/757/RIF, sådant det lyder ändrat genom direktivet.
Dessutom hänvisas det i 3 § 3 mom. i narkotikalagen till det upphävda beslutet av rådet. Enligt bestämmelsen kan som ett för konsumentmarknaden förbjudet pyskoaktivt ämne definieras ett ämne som har anmälts för den kontroll som avses i rådets beslut, men som ändå inte på EU-nivå definierats som narkotika.
Anmälningsförfarandet för nya psykoaktiva ämnen grundar sig på EU-nivå i fortsättningen, efter upphävandet av rådets beslut 2005/387/RIF, på Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1920/2006 om Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk, sådan den lyder ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2101 om ändring av förordning (EG) nr 1920/2006 vad gäller informationsutbyte, och ett system för tidig varning och riskbedömningsförfarande, avseende nya psykoaktiva substanser. Lagstiftningsförslagen i fråga har översänts till riksdagen i form av U-skrivelserna U 77/2013 rd, U 78/2013 rd, UK 6/2015 rd och UK 24/2016 rd.
De angivna hänvisningarna i narkotikalagen ska därmed ändras till att motsvara de nya bestämmelserna.
År 2015 kompletterades förordningen om handel med narkotikaprekursorer inom gemenskapen och förordningen om handel med narkotikaprekursorer med tredjeländer genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/1011 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 om narkotikaprekursorer och rådets förordning (EG) nr 111/2005 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan unionen och tredjeländer, samt om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 1277/2005, nedan kommissionens delegerade förordning.
Genom förordningen upphävdes förordningen om tillämpning av förordningarna om narkotikaprekursorer och i den föreskrivs bland annat om förutsättningarna för beviljande av tillstånd och registrering för handel med narkotikaprekursorer.
Samtidigt antogs kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1013 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 om narkotikaprekursorer och för rådets förordning (EG) nr 111/2005 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer, nedan kommissionens genomförandeförordning.
I förordningen föreskrivs bland annat om förfarandereglerna för beviljande av tillstånd och registreringar. Lagförslagen i fråga som gäller kontroll av narkotikaprekursorer har översänts till riksdagen i U-skrivelserna U 65/2012 rd och U 66/2012 rd.
Det hänvisas till den upphävda förordningen om tillämpning av förordningarna om narkotikaprekursorer i 2, 3, 33, 34 och 42 § i narkotikalagen. Trots att kommissionens delegerade förordning och kommissionens genomförandeförordning i vilket fall som helst tillämpas automatiskt, ska hänvisningarna ändras så att de motsvarar de nya bestämmelserna.
2
Föreslagna ändringar
De ovan nämnda EU-bestämmelserna som gäller definitionen av narkotika och kontrollen av narkotikaprekursorer och som det hänvisas till i narkotikalagen har upphävts och i lagen föreslås det att det hänvisas till de nya bestämmelserna som ersätter enligt följande.
2 §. Tillämpningsområde. Hänvisningen till den upphävda förordningen om tillämpning av förordningarna om narkotikaprekursorer i paragrafen ändras till en hänvisning till förordningarna om tillämpning av förordningarna om narkotikaprekursorer.
3 §.Definitioner. I paragrafens 1 mom. 4 punkt stryks hänvisningen till den upphävda förordningen om tillämpning av förordningarna om narkotikaprekursorer. I punkten hänvisas till kommissionens delegerade förordning och kommissionens genomförandeförordning och de definieras som förordningarna om tillämpning av förordningarna om narkotikaprekursorer.
I 1 mom. 5 punkten underpunkt c hänvisas det till rådets rambeslut 2004/757/RIF, sådant det lyder ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/2103 om ändring av rådets rambeslut 2004/757/RIF i syfte att inkludera nya psykoaktiva substanser i definitionen av narkotika och om upphävande av rådets beslut 2005/387/RIF.
Dessutom föreslås det att det nu i 3 mom. hänvisas till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1920/2006 om Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk, sådan den lyder ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2101 om ändring av förordning (EG) nr 1920/2006 vad gäller informationsutbyte, och ett system för tidig varning och riskbedömningsförfarande, avseende nya psykoaktiva substanser. Som ett för konsumentmarknaden förbjudet pyskoaktivt ämne kan således definieras ett ämne, som har anmälts på EU-nivå för den kontroll som avses i nämnda förordning, men som ändå inte på EU-nivå definierats som narkotika.
33 §. Aktörernas skyldigheter enligt förordningarna om handel med narkotikaprekursorer inom gemenskapen och med tredjeländer. Hänvisningen till den upphävda förordningen om tillämpning av förordningarna om narkotikaprekursorer ändras till en hänvisning till förordningarna om tillämpning av förordningarna om narkotikaprekursorer.
34 §. Tillstånds- och övervakningsmyndigheter. Hänvisningen till den upphävda förordningen om tillämpning av förordningarna om narkotikaprekursorer ändras till en hänvisning till förordningarna om tillämpning av förordningarna om narkotikaprekursorer.
42 §. Polisen och tull- och gränsbevakningsmyndigheterna som behöriga myndigheter. Hänvisningarna till förordningen om tillämpning av förordningarna om narkotikaprekursorer stryks. De hänvisningar som stryks har gällt behörigheten hos de myndigheter, särskilt polis- tull- och gränsbevakningsmyndigheterna, som i varje fall enligt 42 § utövar den tillsyn som avses i förordningarna om narkotikaprekursorer.
52 §.Kompletterandebestämmelser. I paragrafen föreskrivs för närvarande om att ämnen som ska innefattas i kontrollen i enlighet med rådets beslut 2005/387/RIF på det sätt som avses i 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt c jämställs med de ämnen som i enlighet med rådets beslut vilka fattats med stöd av den upphävda gemensamma åtgärden om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll av syntetiska droger (97/396/RIF) ska innefattas i kontrollen. Enligt propositionen ska sådana ämnen som definierats som narkotika med stöd av båda dessa förfaranden även efter de ändringar som anges i propositionen vara sådan narkotika som avses i 3 § 1 mom. 5 punkten underpunkt c och de bevaras därmed även i fortsättningen i statsrådets förordning om ämnen, preparat och växter som anses som narkotika.