1.1  Bakgrund

1.2  Beredning

2.1  Serviceprocessen för arbetssökande

2.1.12  Särdrag i serviceprocessen för unga

I november 2024 fanns det cirka 62 800 unga arbetslösa arbetssökande under 30 år. De unga utgör cirka 21 procent av alla (292 400) arbetslösa arbetssökande. Arbetslöshetssiffrorna för unga kan dock variera stort från månad till månad. Exempelvis på sommaren efter att skolorna har slutat finns det betydligt fler unga arbetslösa arbetssökande än under andra årstider. 

Enligt rekommendationen från Europeiska unionens råd till medlemsstaterna ska alla unga under 30 år inom fyra månader efter det att de blivit arbetslösa eller avslutat sin formella utbildning få ett högkvalitativt erbjudande om sysselsättning, vidareutbildning, lärlingsutbildning eller praktik (2020/C 372/01). Finland har också åtagit sig att följa rådets rekommendation. 

Serviceprocessen för arbetskraftsservice tillämpas i princip på samma sätt på alla kunder, även unga. Serviceprocessen beskrivs närmare ovan. 

Inom den offentliga arbetskraftsservice som tillhandahålls och ordnas för unga finns det dock vissa särdrag och undantag. Exempelvis kan endast kunder vars läroplikt har upphört antas till arbetskraftsutbildning. Frivilliga studier för arbetssökande som fyllt 25 år kan stödjas med arbetslöshetsförmån. Samtidigt kan lönesubvention beviljas för anställning av en arbetslös arbetssökande i åldern 15–24 år, även om personen har varit i förvärvsarbete under de senaste sex månaderna. 

Arbetskraftsmyndigheten kan hänvisa en ung person till den samarbetsmodell för sektorsövergripande stöd som avses i lagen om sektorsövergripande främjande av sysselsättningen (381/2023), om hindren för arbete består av sådana begränsningar av arbets- och funktionsförmågan eller problem med livshanteringen som inverkar på möjligheterna att få arbete och samordning av service baserat på samarbetsmodellen krävs för att personen ska få arbete. Dessutom erbjuds unga med stöd av den ovannämnda lagen sysselsättningsfrämjande samservice för sektorsövergripande stöd, vilket inte förutsätter registrering som arbetssökande, men inom servicen kan den unga också anvisas att registrera sig som arbetssökande.  

Lagen om utkomstskydd för arbetslösa innehåller bestämmelser om att mottagandet av den service som arbetskraftsmyndigheten tillhandahåller är en förutsättning för att få arbetslöshetsförmån. I regel är den arbetssökande skyldig att delta i den service som tillhandahålls för att inte förlora sin arbetslöshetsförmån. 

Arbetsförmedlingsstatistik 2022, ändrad till tabellform. 

Enligt arbetsförmedlingsstatistiken har arbetslöshetsperioderna för unga (under 30 år) slutat med deltagande i service i början av jobbsökningen snabbare än för äldre arbetssökande. De unga hänvisas alltså sannolikt också aktivt till service. 

Arbetskraftsmyndigheterna har en betydande roll i tillhandahållandet av service, eftersom de bedömer den arbetssökandes servicebehov och erbjuder den arbetssökande individuell service. Lagen om ordnande av arbetskraftsservice stöder alltså ett snabbt personligt bemötande av unga genom en omfattande inledande intervju och en därpå följande serviceprocess, men de ungas tillgång till servicen är beroende av den offentliga arbetskraftsservice och de resurser som arbetskraftsmyndigheten tillhandahåller.  

På de grunder som anförts ovan uppnås målet i regeringsprogrammet om att särskilt unga snabbt ska hänvisas till service redan i nuläget. När bestämmelserna om serviceprocessen för arbetskraftsservice lättas upp måste man se till att nuläget inte försämras för de ungas del.  

Skyldighet att söka studieplats som en förutsättning för fortsatt arbetslöshetsförmån

Syftet med systemet med utkomstskydd för arbetslösa är bl.a. att styra unga som endast har grundläggande utbildning att söka sig till utbildning som ger yrkesfärdigheter. Därför föreskrivs det i lagen om utkomstskydd för arbetslösa att unga personer under 25 år som saknar utbildning årligen ska söka minst två studieplatser i det ansökningsförfarande som gäller studier som inleds på höstterminen. Unga personer anses sakna utbildning om de inte har avlagt en utbildning som leder till examen och ger yrkesfärdigheter efter grundskolan eller gymnasiet. 

Den unga personen ska söka till studieplatser i fråga om vilka han eller hon uppfyller kriterierna för antagning som studerande. Studierna kan omfatta utbildning som leder till examen och ger yrkesfärdigheter, eller gymnasiestudier avsedda för unga som endast slutfört grundskolans lärokurs. Med studier som ger yrkesfärdigheter avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa studier som avläggs vid såväl yrkesläroanstalter som högskolor. 

Till ansökningsskyldigheten hör bland annat skyldigheten att delta i inträdesprov och även i övrigt medverka till att få en studieplats. 

Om en ung person försummar att ansöka om en studieplats eller avbryter sina studier utan en sådan giltig orsak som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa , förlorar han eller hon sin rätt till arbetslöshetsförmån tills vidare. Förmånen betalas dock ut under tiden för vissa sysselsättningsfrämjande tjänster. Den övriga förmånsrätten återställs när den unga fyller 25 år eller när han eller hon har avlagt en examen som ger yrkesfärdigheter. Förmånsrätten återställs också till exempel när den unga har arbetat i ett arbete som uppfyller vissa förutsättningar i minst 21 kalenderveckor eller när han eller hon under motsvarande tid har deltagit i vissa sysselsättningsfrämjande tjänster. 

Skyldigheten att söka till utbildning har tidvis kritiserats och det har bl.a. föreslagits att skyldigheten ska slopas helt eller ändras delvis. Behovet av att utveckla skyldigheten att söka till utbildning utreddes i en undersökning som arbets- och näringsministeriet och undervisnings- och kulturministeriet beställde 2010. Aho, Simo – Pitkänen, Sari – Vanttaja, Markku: Nuorten työmarkkinatukioikeus ja koulutukseen hakeutuminen. Työmarkkinatuen saamisen edellytyksenä olevan kouluttautumisvelvoitteen arviointitutkimus. Työ- ja elinkeinoministeriön julkaisuja; Työ- ja yrittäjyys 3/2012. De insikter som undersökningen gav användes vid beredningen av en ändring av bestämmelserna om ansökningsskyldighet i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Ändringarna trädde i kraft vid ingången av 2013.  

Enligt tidigare forskning påverkar en avlagd examen klart personens möjligheter att få arbete, och systemet med utkomstskydd för arbetslösa bör styra de arbetslösa på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt. Den ändamålsenliga ansökningsskyldigheten stöder det allmänna målet att påskynda studierna och förlänga tiden i arbetslivet. Dessutom gäller villkoren för erhållande av arbetslöshetsförmån en relativt stor grupp unga och därför kan även små ändringar ha betydande ekonomiska konsekvenser och konsekvenser för sysselsättningen. Ur läroanstalternas synvinkel kan en oändamålsenlig ansökningsskyldighet dock leda till att studierna avbryts. 

Skyldigheten att söka till utbildning har senare granskats som en del av genomförandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan. Haikkola, Lotta m.fl.; Skyldighet att söka till utbildning villkor för utkomstskydd för ungdomar. Granskning av ändamålsenlighet med tanke på registermaterial, TE-tjänster, läroanstalter och ungdomar. Statsrådets kansli, Helsingfors 2022 Ansökningsskyldigheten ansågs i huvudsak vara ändamålsenlig i utredningen, men det finns vissa behov av att utveckla den. Utvecklingsbehoven gäller bl.a. vilka studier personer som saknar utbildning kan söka till för att fullgöra sin ansökningsskyldighet.  

2.2  Utkomstskydd för arbetslösa, serviceprocess och jobbsökningsskyldighet

Systemet med utkomstskydd för arbetslösa har som princip att om den arbetssökande själv varit orsak till sin arbetslöshet eller det att arbetslösheten förlängs, kan den arbetssökande förlora sin rätt till arbetslöshetsförmån antingen för viss tid eller tills vidare. Den arbetssökande anses ha orsakat sin utdragna arbetslöshet t.ex. om personen har vägrat att delta i den arbetskraftsservice som överenskommits i sysselsättningsplanen eller i en plan som ersätter den. 

Syftet med påföljdssystemet inom utkomstskyddet för arbetslösa är att styra arbetssökande att aktivt söka jobb och att delta i service som förbättrar förutsättningarna att få arbete. I systemet används som påföljder för den arbetssökandes förfaranden som är arbetskraftspolitiskt klandervärda tider utan ersättning, dvs. så kallade karenser, och skyldigheter att vara i arbete. 

En tid utan ersättning innebär att den arbetssökande förlorar arbetslöshetsförmånen under sju, 14, 30 eller 45 kalenderdagars tid på grund av arbetskraftspolitiskt klandervärt förfarande. Skyldigheten att vara i arbete innebär sida att man förlorar arbetslöshetsförmånen tills vidare. Efter skyldigheten att vara i arbete återfås rätten till förmånen när personen i enlighet med villkoren för arbetslöshetsdagpenning har varit i arbete som räknas in i arbetsvillkoret, studerat på heltid, varit sysselsatt i företagsverksamhet eller eget arbete på heltid eller deltagit i sysselsättningsfrämjande service som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa under en viss tid. Arbetslöshetsförmåner kan också betalas för tiden man deltar i dessa tjänster oberoende av tiden utan ersättning och skyldigheten att vara i arbete. 

Den arbetssökandes förfarande i anslutning till jobbsökning och arbetskraftstjänster granskas under en granskningsperiod om ett år. Granskningen görs bakåt från respektive förfarande som granskas. Påföljder som påförts på grund av att någon lämnat arbetet eller blivit uppsagd eller vägrat ta emot arbete beaktas inte vid granskningen av om ett annat förfarande upprepas. 

För förfarande i anslutning till jobbsökning och som kan anses arbetskraftspolitiskt klandervärt föreläggs tider utan ersättning och skyldighet att vara i arbete stegvis. Det första klandervärda förfarandet under en granskningsperiod om ett år medför ingen påföljd. Om det förekommer två klandervärda förfaranden förlorar den arbetssökande sin rätt till arbetslöshetsförmåner under sju kalenderdagar. För det tredje klandervärda förfarandet förloras arbetslöshetsförmånen under 14 kalenderdagar. En arbetssökande som ännu en fjärde gång förfar klandervärt ska föreläggas skyldighet att vara i arbete i 12 kalenderveckor. 

För alla ovannämnda påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa att påföljden inte föreläggs om den arbetssökande har en arbetskraftspolitiskt sett giltig orsak till sitt förfarande. I lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs det om vad som i varje enskilt fall kan anses vara en giltig orsak, men bestämmelserna ger också arbetskraftsmyndigheten en del prövningsrätt. 

Som klandervärt förfarande av den arbetssökande anses uteblivande från en inledande intervju, ett samtal om jobbsökning eller en bedömning av behovet av tjänster enligt lagen om främjande av integration (681/2023). Som klandervärt förfarande betraktas därtill vägran att utarbeta eller revidera en sysselsättningsplan eller en plan som ersätter den och annat förfarande som förorsakar att planen inte kan utarbetas eller revideras. På motsvarande sätt betraktas som klandervärt att vägra bedömningen av behovet av tjänster enligt lagen om främjande av integration samt annat förfarande som förorsakar att bedömningen av behovet av tjänster inte kan göras. 

Som klandervärt förfarande betraktas också försummelse av den jobbsökningsskyldighet som förutsätts i sysselsättningsplanen eller den plan som ersätter sysselsättningsplanen samt den arbetssökandes förfarande som leder till att jobbsökningen inte leder till sysselsättning. Om det har förflutit minst sex månader sedan den senaste inledande intervjun ordnades, är också underlåtenhet att söka arbete som arbetskraftsmyndigheten erbjuder klandervärt förfarande. 

Klandervärt förfarande är också vägran att delta i jobbsökarträning, karriärträning, arbetskraftsutbildning, utbildningsprövning, arbetsprövning, frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån enligt lagen om främjande av integration, arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte eller annan service som överenskommits i planen och förfarande som leder till att service inte kan ordnas samt avbrytande av sådan service. 

Klandervärt förfarande är också vägran att delta i en undersökning eller bedömning av arbetsförmågan som behövs för bedömning av servicebehovet eller ett förfarande som förorsakar att sådan service inte kan ordnas. Också underlåtenhet att iaktta vad som i en sektorsövergripande sysselsättningsplan har överenskommits om förbättrande av de allmänna förutsättningarna för jobbsökning och sysselsättning är också klandervärt förfarande. 

År 2024 gavs det enligt uppgifter från arbets- och näringsbyråernas kundinformationssystem cirka 29 000 arbetskraftspolitiska utlåtanden om en tid utan ersättning på sju kalenderdagar. Det gavs cirka 13 000 utlåtanden om en längre tid utan ersättning, 14 kalenderdagar, och cirka 6 000 utlåtanden om föreläggande av skyldighet att vara i arbete. I Arbetsförmedlingsstatistiken statistikförs inte fall där en arbetssökande t.ex. försummar att söka arbetsmöjligheter eller att delta i servicen för första gången under granskningsperioden om ett år och ingen påföljd föreläggs. Dessa fall är dock minst lika många som antalet tider utan ersättning på sju kalenderdagar som föreläggs. 

Enligt responsen från dem som verkställer offentlig arbetskrafts- och företagsservice stöder påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa dock inte på bästa möjliga sätt förverkligandet av tanken att erhållande av arbetslöshetsförmåner ska kräva motprestationer. I praktiken innebär detta till exempel att arbetssökande försummar att delta i möten med arbetskraftsmyndigheten som ingår i serviceprocessen eller försummar att på tillbörligt sätt fullgöra den jobbsökningsskyldighet som ålagts dem med stöd av lagen om ordnande av offentlig arbetskraftsservice (380/2023). Om det är fråga om den arbetssökandes första försummelse, medför detta inte förlust av rätten till utkomstskydd för arbetslösa. 

I september 2023 genomförde arbets- och näringsministeriet en riktad enkät till arbetsgivare bland annat om jobbsökningsskyldighetens inverkan. Enkäten skickades per e-post till cirka 40 000 företag. Man fick cirka 1 600 svar, varvid svarsprocenten var fyra procent. Trots att svarsprocenten var låg har man dock på grund av det relativt stora antalet svar ansett att det har varit möjligt att dra tillförlitliga slutsatser. Fördelningen av de företag som besvarade enkäten beskriver på ett täckande sätt företagsfältet i Finland i fråga om storleksklass, näringsgrenar och regionalt verksamhetsområde. Företag som inte hade några utomstående anställda uteslöts dock från enkäten. 

En dryg tredjedel (36 procent) av alla respondenter upplevde att antalet ogrundade ansökningar Med ogrundade ansökningar avses här arbetsansökningar vars avsändare inte är intresserad av arbetsplatsen i fråga. Detta kan framgå i praktiken t.ex. genom att någon har sökt ett arbete som han eller hon de facto inte har förutsättningar att utföra, eller genom att det i arbetsansökan anges att den har skickats endast för att personen ska uppfylla jobbsökningsskyldigheten enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice. ökat efter att lagändringarna som gäller jobbsökningsskyldighet trädde i kraft. I svaren från stora företag var situationen dock nästan den motsatta. En klar majoritet (61 procent) av de företag som sysselsätter minst 100 personer upplevde att antalet ogrundade ansökningar har ökat. I de ogrundade ansökningarna syns framför allt sökandenas uppenbara brist på engagemang i det arbete som sökts och cirka hälften (49 procent) av de företag som fått ogrundade ansökningar hade tagit emot ansökningar där det nämndes att man sökt arbetet endast för att arbets- och näringsbyrån ställt en jobbsökningsskyldighet. Bland de ogrundade ansökningarna fanns det därtill enligt företagen många ansökningar där sökandenas faktiska möjligheter att få det sökta arbetet var låga på grund av otillräcklig kompetens- eller utbildningsbakgrund.  

De tillgängliga statistikuppgifterna stöder responsen som fåtts från arbetskraftsmyndigheterna i olika sammanhang. Enligt uppgifterna i arbets- och näringsbyråernas kunddatasystem gjordes sammanlagt 301 500 påminnelser under perioden 2.5.2022–31.3.2024. Enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice får den arbetssökande en påminnelse bl.a. när den arbetssökande underlåter att sköta ärenden hos arbetskraftsmyndigheten, underlåter att inleda service som överenskommits i sysselsättningsplanen eller en ersättande plan eller underlåter att söka arbetsmöjligheter på det sätt som förutsätts i planen. Som försummelse av jobbsökningsskyldigheten betraktas också situationer där den arbetssökande har sökt arbetsmöjligheter som han eller hon inte har möjlighet att få. Under den nämnda perioden skickades påminnelser till totalt 38 procent av de arbetssökande som var kunder hos de dåvarande arbets- och näringsbyråerna. 

År 2023 gjordes nästan 200 000 påminnelser, och cirka 26 procent av arbetssökandena fick en påminnelse. Flest påminnelser gjordes om försummelse av jobbsökningsskyldigheten (132 000 stycken) och underlåtelse att komma till ett kundmöte (31 000 stycken). Uttryckt i procent gällde 66 procent av påminnelserna försummelse av jobbsökningsskyldigheten och 16 procent underlåtelse att komma till ett kundmöte. Av alla arbetssökande som fått en påminnelse påfördes 80 procent inga påföljder inom För jämförelsens skull söktes under perioden 2.5.2022–30.9.2023 cirka 3,5 miljoner arbetsmöjligheter. utkomstskyddet för arbetslösa på grund av förfarandet, dvs. efter påminnelsen handlade de inte klandervärt på det sätt som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.  

2.3  Skyldigheter för deltidsanställda

Berättigade till arbetslöshetsförmåner är arbetslösa arbetssökande som söker heltidsarbete. En arbetssökande anses söka heltidsarbete om syftet med jobbsökningen och en eventuell sysselsättningsplan är sysselsättning i heltidsarbete. För att en person i deltidsarbete ska få arbetslöshetsförmån förutsätts i praktiken i nuläget att personen meddelar att han eller hon söker heltidsarbete. 

För att den jobbsökningsskyldighet som föreläggs deltidsanställda ska fullgöras räcker det enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice att personen söker en arbetsmöjlighet inom tre månader. Skyldigheten kan fullgöras t.ex. genom att man ber den egna arbetsgivaren om fler arbetstimmar. Inom vissa branscher, t.ex. inom handeln, kan arbetsgivarna betrakta deltidsarbete som mycket viktigt för organiseringen av arbetsskift. 

Arbetserbjudandena är i princip förpliktande för dem som arbetar på deltid efter att sex månader har förflutit från den inledande intervjun. I lagen om utkomstskydd för arbetslösa finns det dock ytterligare undantag från plikten, såsom att den som är deltidsanställd i minst två veckor har giltig orsak att låta bli att söka ett jobb som arbetskraftsmyndigheten erbjuder. 

En deltidsanställd är skyldig att delta i service som en förutsättning för att få arbetslöshetsförmån på samma sätt som andra. På grund av de begränsade resurserna prioriteras deltidsanställda dock inte nödvändigtvis när service tillhandahålls. 

År 2023 var cirka 58 000 deltidsarbetande arbetssökande enligt arbetsförmedlingsstatistiken, av vilka uppskattningsvis cirka fem procent deltog i den egentliga arbetskraftsservicen. De som arbetade på deltid hänvisades oftast till arbetskraftsutbildning (cirka 1 500 kunder) och träningstjänster (cirka 1 000 kunder). Till andra tjänster (alterneringsledighetsvikariat, arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån samt arbets- och utbildningsprövning) hänvisades sammanlagt 450 arbetssökande som arbetade på deltid.  

Arbetskraftsmyndigheten har inte tillgång till heltäckande uppgifter om arbetstiden för personer som arbetar på deltid. Uppgift om arbetstiden kan registreras manuellt i personens uppgifter. En manuellt registrerad uppgift har dock ett format som inte direkt kan användas vid erbjudanden om arbete och service eller vid statistikföring. Personens arbetstid nämns inte i 114 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice som en uppgift som får behandlas om en enskild kund. Tolkningen har dock varit att den ingår i de andra uppgifter som behövs inom arbetsförmedlingen. 

För att det ska vara möjligt att på ett ändamålsenligt sätt erbjuda mer service för deltidsanställda eller utvidga jobbsökningsskyldigheten bör utöver lagstiftningen också informationssystemen utvecklas så att arbetskraftsmyndigheten har tillgång till bättre uppgifter än för närvarande om t.ex. arbetstiden för en person som arbetar på deltid. 

2.4  Jobbsökarprofiler och uppgifter som den privata arbetsförmedlingen behöver

Jobbsökarprofiler

Bestämmelserna om arbets- och näringsförvaltningens riksomfattande informationssystemtjänster (lagen om ändring av lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, 337/2022) trädde i kraft den 23 maj 2022. Syftet med bestämmelserna var att göra det möjligt att bl.a. ta i bruk en ny serviceplattform som tillhandahålls av det allmänna. Syftet med införandet av den nya serviceplattformen var bl.a. att förbättra matchningen av arbetstagare och arbetstillfällen samt att göra arbetsförmedlingen effektivare.  

Serviceplattformen har en funktion som förbättrar matchningen av jobbsökarprofiler och platsannonser med hjälp av sådan profilering som avses i den allmänna dataskyddsförordningen. Matchningsfunktionen ordnar annonserna om lediga jobb för den arbetssökande så att de annonser som bäst passar ihop med de uppgifter om utbildning, kompetens och önskemål som anges i jobbsökarprofilen syns först i listan över lediga jobb. Matchningsfunktionen hindrar inte den arbetssökande från att se några av de platsannonser som lagts ut på plattformen, utan ordnar bara annonserna utifrån de uppgifter som den sökande angett i sin jobbsökarprofil och skapar på det sättet en personanpassad lista över lediga arbetsmöjligheter. För arbetsgivare visas jobbsökarprofilerna på plattformen i en ordning som bestäms utifrån de uppgifter som arbetsgivaren har meddelat. De personuppgifter som ingår i jobbsökarprofilerna är alltså föremål för automatisk behandling. De tekniska utgångspunkterna för matchningsfunktionen har redogjorts för närmare i RP 225/2021 rd, s. 42. 

Enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice har den arbetssökande möjlighet att skapa och publicera en jobbsökarprofil om sig själv på den nationella serviceplattform som förvaltas av UF-centret. Det går att skapa en jobbsökarprofil också utan att registrera sig som arbetssökande. Det är helt frivilligt att skapa en jobbsökarprofil och personen har när som helst möjlighet att redigera uppgifterna i sin jobbsökarprofil eller radera profilen. För att kunna skapa en jobbsökarprofil måste man logga in på serviceplattformen, vilket i sin tur förutsätter att man identifierar sig och godkänner användarvillkoren.  

En jobbsökarprofil består av de uppgifter om kompetens, arbetsrelaterade önskemål och arbets- och utbildningserfarenhet som personen själv vill uppge i sin jobbsökarprofil. Den som vill kan lägga till en fritt formulerad presentation av sig själv och länkar till tjänster utanför serviceplattformen. Profilen får dock inte innehålla uppgifter som enligt lag är sekretessbelagda. I samband med publiceringen påminner serviceplattformen användaren om hur de uppgifter som publiceras påverkar integritetsskyddet.  

Utgångspunkten är att jobbsökarprofilerna publiceras utan kundens namn. Att skapa och att publicera en jobbsökarprofil är två olika åtgärder. Jobbsökarprofilen publiceras för att den ska vara synlig på serviceplattformen. Användaren kan själv bestämma vilka delar av jobbsökarprofilen som ska vara synliga och hur länge, men ett slutdatum måste alltid anges. Efter publiceringen är jobbsökarprofilen publicerad i högst sex månader åt gången. Därefter kan profilen publiceras på nytt. 

Arbetsgivare som loggat in på serviceplattformen kan söka och granska publicerade jobbsökarprofiler. Inloggning på serviceplattformen förutsätter att användaren identifieras och användarvillkoren för plattformen godkänns. Lagen om ordnande av arbetskraftsservice begränsar möjligheten att söka och granska profiler till endast arbetsgivare. Bestämmelsens ordalydelse innebär att bl.a. arbetsförmedlingsföretag och serviceproducenter inte kan granska eller söka jobbsökarprofiler om de inte har rollen som arbetsgivare. Begränsningen motiveras inte i regeringens proposition (RP 225/2021 rd, s. 77). I praktiken kan i nuläget en arbetsgivare med företags- och organisationsnummer, som kan vara en näringsidkare, en verkställande direktör eller en bolagsmedlem med namnteckningsrätt, logga in på serviceplattformen. 

Arbetsgivaren kan med Suomi.fi-fullmakter ge t.ex. en anställd fullmakt att agera för arbetsgivarens räkning på serviceplattformen. En Suomi.fi-fullmakt är en separat rättshandling mellan fullmaktsgivaren och fullmaktstagaren och har inget att göra med serviceplattformen. I praktiken innebär detta att en person som är anställd hos arbetsgivaren kan logga in på serviceplattformen för arbetsgivarens räkning samt söka och granska publicerade jobbsökarprofiler, om personen fått fullmakt för en sådan roll. 

På serviceplattformen kan arbetsgivare söka jobbsökarprofiler endast genom enskilda sökningar. Det innebär att det inte med ett enda sökvillkor går att få fram all information eller en stor del av informationen. Som sökvillkor ska man använda åtminstone yrkesbeteckning, kompetens eller geografiskt arbetsområde, men sökningen kan preciseras och sökresultaten avgränsas med hjälp av andra sökvillkor som t.ex. utbildningsnivå, språkkunskaper och uppgift om körkort. 

Den arbetssökande kan fullgöra sin jobbsökningsskyldighet genom att publicera en jobbsökarprofil. Genom att publicera en jobbsökarprofil kan man i princip fullgöra en jobbsökningsskyldighet en gång. Genom att uppdatera jobbsökarprofilen och publicera den uppdaterade profilen kan jobbsökningsskyldigheten dock fullgöras på nytt, om man av grundad anledning har kommit överens om det med arbetskraftsmyndigheten. Möjligheten att fullgöra jobbsökningsskyldigheten skapar alltså ett incitament för den arbetssökande att publicera en jobbsökarprofil. 

Bestämmelserna om serviceplattformen och jobbsökarprofilen antogs med grundlagsutskottets medverkan (RP 225/2021 rd och GrUU 14/2022 rd). Grundlagsutskottet hade inga anmärkningar om bestämmelserna om jobbsökarprofiler och publicering av dem. Grundlagsutskottet noterade på ett allmänt plan att en del av de funktioner som nämns i propositionen, såsom matchningsfunktionen, i själva verket verkar vara myndighetsuppgifter och att en del är förenade med förfaranden som kan inverka på kundernas intressen, rättigheter och skyldigheter inom arbetskraftsservicen. När förvaltningens verksamhet utvecklas t.ex. på de sätt som beskrivs i propositionen ska det ses till att utövningen av offentlig makt grundar sig på lag och att bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter utfärdas genom lag. Utskottet ansåg det vara viktigt att man vid beredningen av reformer gestaltar vad ärendet juridiskt handlar om och att det också redogörs för detta i beredningsmaterialet (GrUU 14/2022 rd, s. 3). 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterade i sitt betänkande om propositionen om serviceplattformen att serviceplattformens nya matchningsfunktion utnyttjar profilering. Serviceplattformens profilering används dock inte som grund för beslutsfattande och det är inte heller fråga om automatiserat beslutsfattande. Profileringen medför inga skyldigheter för personen, såsom att reagera på jobberbjudandena, och det att jobbsökarprofilen syns för arbetsgivaren i listan över de lämpligaste profilerna medför inte heller några rättsverkningar för den person som skapat profilen. Dessutom ansåg utskottet att införandet av matchningsfunktionen inte förutsätter några nya bestämmelser. (Utskottets betänkande AjUB 3/2022 rd ─ RP 225/2021 rd, s. 6–7). 

I regeringens proposition (RP 225/2021 rd) om jobbsökarprofiler och matchningsfunktionen i anslutning till dem bedömdes det att sysselsättningseffekten är större än ringa. Enligt uppgifter från arbets- och näringsbyråernas kundinformationssystem publicerade cirka nio procent av de arbetssökande en jobbsökarprofil mellan den 1 april 2023 och 31 mars 2024. Under den perioden publicerades sammanlagt cirka 33 300 jobbsökarprofiler. Sett till åldersgrupp publicerade yngre arbetssökande fler jobbsökarprofiler än äldre arbetssökande. 

Uppgifter som behövs för privat arbetsförmedling samt utlämnande av uppgifter om arbetssökande

I riksdagens uttalande och i regeringsprogrammet nämns arbetslösa arbetssökande och uppgifter om dem. Arbetslösa arbetssökande definieras i lagen om ordnande av arbetskraftsservice så att arbetssökande som står i anställningsförhållande och vars ordinarie arbetstid per vecka överstiger fyra timmar eller vars varierande arbetstid per vecka enligt ett arbetsavtal med garanterad minimiarbetstid är över fyra timmar inte omfattas av definitionen. Utanför definitionen av arbetslösa faller också arbetssökande som enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa är företagare på heltid, sysselsatta i eget arbete eller studerande samt delvis permitterade arbetssökande och arbetssökande i heltidsarbete.  

Syftet med riksdagens uttalande och skrivningen i regeringsprogrammet är att främja matchningen av arbetsmöjligheter och arbetstagare genom att förbättra möjligheterna för företag som tillhandahåller arbetsförmedlingstjänster att få uppgifter om personer som är utan arbete, söker nytt arbete eller överlag söker fler arbetstimmar. Med hänsyn till detta syfte är det motiverat att genomförandeåtgärderna inte begränsas till arbetslösa arbetssökande enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice, eftersom man då går miste om sysselsättningspotential i fråga om andra arbetssökande. För att sysselsättningspotentialen ska vara så stor som möjligt bör åtgärderna inriktas på alla arbetssökande och alla potentiella aktörer som hyr, förmedlar eller rekryterar arbetssökande. 

Aktörer som företräder företag som hyr ut personal och tillhandahåller andra personaltjänster samt serviceföretag anser att uppgifter som behövs för privat arbetsförmedling är den arbetssökandes jobbsökningsstatus, arbets- och utbildningshistoria, intresse för arbetsplatser och yrken, geografiska arbetsområde samt kontaktuppgifter. Det bör finnas ett kontaktsätt som är direkt eller åtminstone snabbt, såsom ett telefonnummer. Uppgifter om utkomstskydd för arbetslösa eller arbetssökandes hälsa behövs däremot inte. 

Enligt de aktörer som nämns i föregående stycke behövs för den privata arbetsförmedlingen information om att jobbsökningen är aktuell eller om datumet då jobbsökarprofilen publicerats, eftersom uppgifterna ger en fingervisning om huruvida den arbetssökande söker nya arbetsmöjligheter. Uppgift om arbetshistoria behövs för att man ska kunna bedöma arbetserfarenheten och kompetensen i förhållande till lediga jobb. Uppgifter om utbildningshistoria och olika behörigheter samt kurser (språkkunskaper, olika pass, kort och certifikat) behövs eftersom det på vissa arbetsplatser krävs formell behörighet eller viss utbildning, och dessutom ger uppgifterna bakgrundsinformation för att fastställa hurdana jobb som kan erbjudas den arbetssökande. Uppgifter om den arbetssökandes intresse för olika jobb och yrken behövs för att man till ett ledigt jobb ska kunna söka experter som är potentiellt intresserade av uppgiften och inrikta jobberbjudanden. Uppgift om det geografiska arbetsområdet behövs för att arbetssökande inte ska erbjudas jobb utanför sitt eget arbetsområde. Den arbetssökandes direkta kontaktuppgifter, som telefonnummer och e-post, behövs eftersom rekryteringssituationerna är snabba och den första kontakten i regel alltid sker per telefon. 

Uppgifterna om arbetsförvaltningens enskilda kunder är sekretessbelagda enligt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999, nedan offentlighetslagen). Uppgifter om arbetsförvaltningens kunder och deras förmåner, stödåtgärder eller service är sekretessbelagda.  

Enligt offentlighetslagen kan uppgifter ur en sekretessbelagd myndighetshandling lämnas ut om det i lag särskilt tagits in uttryckliga bestämmelser om rätten att lämna ut eller att få uppgifter. Dessutom kan uppgifter ur en sekretessbelagd myndighetshandling lämnas ut när sekretessplikt har föreskrivits till skydd för någons intressen och denne samtycker till att uppgifter lämnas ut. 

Uppgifter om kunder inom offentlig arbetskraftsservice får enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice behandlas bl.a. för ordnande och produktion av sådan service och sådana uppgifter som avses i den lagen och i vissa andra lagar samt för tillsyn, utveckling, uppföljning, utvärdering, statistikföring, prognostisering och styrning med avseende på de uppgifterna. Lagen innehåller bestämmelser om de uppgifter som får behandlas om enskilda kunder. 

I lagen om ordnande av arbetskraftsservice föreskrivs det om arbetskraftsmyndighetens rätt att med den arbetssökandes skriftliga samtycke till en arbetsgivare lämna ut sådana uppgifter som behövs för att tillsätta en plats. I lagen om ordnande av arbetskraftsservice finns också bestämmelser om rätten för en serviceproducent som producerar service med stöd av ett avtal att trots sekretessbestämmelserna avgiftsfritt av arbetskraftsmyndigheter och av UF-centret få de uppgifter om enskilda kunder som är nödvändiga för att producera och ge service. Om ett företag eller en annan aktör inte har dessa roller – arbetsgivare som anställer en arbetssökande eller serviceproducent – har företaget eller aktören inte lagstadgad rätt att få uppgifter om den arbetssökande. 

Bedömning

Enligt offentlighetslagen och lagen om ordnande av arbetskraftsservice är det inte möjligt att fritt till privata arbetsförmedlingsföretag för arbetsförmedlingsändamål lämna ut alla behövliga uppgifter om dem som registrerat sig som arbetssökande.  

De uppgifter som den privata arbetsförmedlingen behöver är inte sekretessbelagda med stöd av offentlighetslagen, så länge det inte framgår av dem om personen är kund hos arbetskraftsservicen. Uppgifter om kundrelationen hos arbetskraftsservicen är enligt lagen sekretessbelagda.  

De uppgifter som den privata arbetsförmedlingen behöver är i huvudsak samma uppgifter som för närvarande kan uppges i en jobbsökarprofil som publiceras. Undantaget från detta är telefonnumret. Telefonnumret efterfrågas inte i profilen, eftersom avsikten är att jobbsökarprofilen i princip ska vara anonym. En jobbsökarprofil som publiceras med ett telefonnummer kan lätt kopplas till en viss person, så att profilen inte längre är anonym. Privata arbetsförmedlingsföretag kan kontakta den som skapat en profil via en kontaktknapp, och då går meddelandet till skaparens personliga e-postadress, på samma sätt som arbetsgivare redan i nuläget kan göra. 

En möjlig orsak till det låga antalet publicerade jobbsökarprofiler torde vara att publiceringen är frivillig. Att man en gång kan fullgöra jobbsökningsskyldigheten med en publicerad profil verkar inte vara ett tillräckligt incitament för arbetssökande att publicera och hålla en jobbsökarprofil offentlig. Enligt arbetsförmedlingsstatistiken var 508 654 personer arbetssökande i februari 2024. Det finns alltså uppskattningsvis över 450 000 arbetssökande som kan publicera en jobbsökarprofil, om man antar att alla arbetssökande har möjlighet till det. 

För att antalet publicerade jobbsökarprofiler ska öka bör lagstiftningen ändras så att utgångspunkten är att alla arbetssökande ska skapa och publicera en jobbsökarprofil. Vid publiceringen av en jobbsökarprofil bör man dock införa undantag för att beakta t.ex. arbetssökande i utsatt ställning. 

För att riksdagens uttalande och skrivningen i regeringsprogrammet ska kunna genomföras bör fler aktörer ha möjlighet att inloggade granska och göra sökningar på serviceplattformen. Lagstiftningen bör ge åtminstone arbetsförmedlingsföretagen möjlighet att granska och göra sökningar på serviceplattformen. 

Fler publicerade jobbsökarprofiler och en möjlighet för andra än arbetsgivare att söka och granska jobbsökarprofiler är förutsättningar för att de arbetsförmedlingsföretag som är inloggade på serviceplattformen ska få de uppgifter om arbetssökande som behövs för arbetsförmedlingen i enlighet med målen i regeringsprogrammet och riksdagens uttalande. 

2.5  Allmän lagstiftning om behandling av personuppgifter och informationshantering

4.1  De viktigaste förslagen

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

4.2.4  Övriga samhälleliga konsekvenser

4.2.4.1  Konsekvenser för de grundläggande och mänskliga rättigheterna

Konsekvenser för jämlikheten 

De föreslagna ändringarna har konsekvenser i fråga om tillgodoseendet av jämlikheten som tryggas i 6 § i grundlagen. Enligt 6 § 2 mom. i grundlagen får ingen utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. 

De ändringar som föreslås i ordnandet av kompletterande samtal om jobbsökning främjar faktisk likabehandling, eftersom det inte ska ordnas lika många kompletterande samtal om jobbsökning schematiskt för alla arbetssökande, utan så att alla arbetssökande får det stöd de behöver för jobbsökningen och för att förbättra förutsättningarna för att få arbete. De föreslagna ändringarna gör det möjligt att rikta de begränsade resurserna till dem som behöver mer stöd och främjar deras möjligheter att få arbete på lika villkor som de som har bättre förutsättningar att självständigt söka och få arbete.  

Samtidigt kan ordnandet av kompletterande samtal om jobbsökning på basis av servicebehovet också öka antalet situationer där det för arbetssökande som befinner sig i samma situation ordnas olika antal kompletterande samtal om jobbsökning. Arbetskraftsmyndigheterna ska därför ta hänsyn till likabehandling vid bedömningen av servicebehovet och ordnandet av de kompletterande samtal om jobbsökning som baserar sig på bedömningen. Utvecklingen och användningen av det verktyg för att förutse sysselsättningssannolikheten som planerats till stöd för bedömningen av servicebehovet kan öka enhetligheten i bedömningen också mellan olika regioner.  

I jobbsökarprofilen ska inte efterfrågas uppgifter som avses i 6 § 2 mom. i grundlagen. Till denna del påverkar de föreslagna ändringarna alla arbetssökande i lika grad och främjar jämlikhet.  

Undantagen i fråga om skyldigheten att publicera en profil tar hänsyn till utsatta arbetssökande som t.ex. inte kan utnyttja serviceplattformen för att söka jobb eller vars faktiska möjligheter att få arbete inte gynnas av att publicera en jobbsökarprofil. De arbetssökande kan alltid också själv skapa och publicera en jobbsökarprofil, även om de inte behöver göra det. Undantagen kan till denna del betraktas som positiv särbehandling som främjar faktisk likabehandling. 

Konsekvenserna av den matchningsfunktion som används på serviceplattformen för likabehandling och jämställdhet har redan bedömts i regeringens proposition om den nuvarande användningen av jobbsökarprofiler (RP 225/2021 rd, s. 50–52). I denna proposition föreslås inga ändringar i den matchningsfunktion som används på serviceplattformen. Därför gäller den tidigare konsekvensbedömningen fortfarande även i fråga om arbetssökande. 

Konsekvenser för skyddet för privatlivet

Uppgifter som publiceras i jobbsökarprofilerna betraktas som offentliga personuppgifter, eftersom det inte är fråga om uppgifter som enligt lag är sekretessbelagda och som omfattas av ett sekretessintresse enligt offentlighetslagen.  

Uppgifter som lagras i profilen och publiceras utgör en jobbsökarprofil som i regel inte innehåller namn, men inte är garanterat anonym. Den arbetssökande kan t.ex. inkludera information om sin arbetserfarenhet utan att specificera arbetsgivaren, såsom namn eller andra uppgifter som specificerar arbetsgivaren, vilket bedöms ytterligare öka anonymiteten i profilerna. Den arbetssökande kan också lägga till en fritt formulerad presentation och länkar till externa tjänster i sin profil. Med dessa uppgifter är profilen sannolikt inte längre anonym, dock beroende på vilka uppgifter den arbetssökande lägger till. 

En profil som arbetskraftsmyndigheten skapar för en arbetssökande har ett något mer begränsat informationsinnehåll, eftersom arbetskraftsmyndigheten inte får publicera t.ex. uppgifter som specificerar arbetsgivaren. Uppgifterna utgör en profil som i regel inte innehåller namn, men inte är garanterat anonym. 

En jobbsökarprofil som skapats och publicerats av arbetskraftsmyndigheten får inte heller innehålla uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter, om inte den arbetssökande själv har publicerat uppgifterna i sin profil eller begärt att de ska publiceras. 

Jobbsökarprofilen får inte innehålla uppgifter som enligt lag är sekretessbelagda. I praktiken innebär detta att om den arbetssökande själv eller arbetskraftsmyndigheten bedömer att någon uppgift är sekretessbelagd enligt lag, får den inte läggas till i profilen. På motsvarande sätt bör det bedömas om någon uppgift kan avslöja uppgifter som är sekretessbelagda enligt lag, varvid avgränsningen också fungerar så att denna uppgift inte behöver läggas till. Alternativt kan den arbetssökande eller arbetskraftsmyndigheten presentera sådana uppgifter i en mer generell form, t.ex. endast som information om en bransch. 

På de grunder som anförts ovan bedöms det att en arbetssökande i regel inte kan identifieras genom en profil som personen själv publicerat eller som arbetskraftsmyndigheten publicerat. Detta kan dock inte garanteras, eftersom personen eventuellt kan identifieras med hjälp av jobbsökarprofilen genom att man kombinerar personuppgifter som avsiktligt söks i olika databaser, i synnerhet om den arbetssökande t.ex. har en ovanlig arbetserfarenhet eller utbildning. Detta kan tolkas som att det bidrar till att försvaga individens rättsskydd. 

Det är dock möjligt att den arbetssökande av misstag eller ofrivilligt lägger till oönskade uppgifter i sin jobbsökarprofil, t.ex. uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter eller sekretessbelagda uppgifter. Risken minskas genom att arbetssökande och enskilda kunder innan profilen publiceras informeras om begränsningarna i fråga om uppgifter som ingår i jobbsökarprofilen och om hur publiceringen påverkar skyddet av personuppgifter. Själva serviceplattformen styr inte till att mata in sekretessbelagda uppgifter eller uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter. Dessutom kan den arbetssökande när som helst redigera och radera innehållet i sin profil och därmed påverka sitt eget integritetsskydd och profilens anonymitet. 

Personuppgifter som den arbetssökande publicerar av misstag eller ofrivilligt och den risk som detta medför för skyddet av personuppgifter kan minskas väsentligt genom att serviceplattformen utvecklas så att den som skapar en jobbsökarprofil får närmare instruktioner i fråga om varje personuppgift som läggs till i profilen och vad det innebär att lägga till uppgifter. I praktiken kan detta innebära t.ex. att en ”banner” på serviceplattformen i samband med att uppgifter läggs till i profilen anger vilka uppgifter som är obligatoriska för den arbetssökande och vilka som är frivilliga samt i vilken form uppgifterna ska anges för att anonymiteten ska bevaras. Exempelvis i fråga om arbetserfarenhet kan det i den ovannämnda ”bannern” anges att det inte är nödvändigt att fylla i arbetsgivarens namn eller någon annan identifierare, utan för en viss anställning räcker det med t.ex. anställningstid och arbetsuppgift eller bransch. På motsvarande sätt kan serviceplattformen utvecklas i fråga om varje uppgift som begärs så att den motsvarar det som föreslås i denna proposition. Alternativt eller dessutom kan serviceplattformen ha ett modellexempel på en jobbsökarprofil där personuppgifterna har skyddats så långt som möjligt samt ett exempel på en profil där personen kan identifieras. Med hjälp av dessa exempel är det möjligt att vägleda och visa den som skapar en profil hur man bäst kan skydda sin anonymitet om man så önskar, men ändå fullgöra sin skyldighet som arbetssökande att skapa en jobbsökarprofil samt undvika att publicera uppgifter som man inte vill publicera i profilen. Motsvarande vägledning i fråga om utvecklandet av systemet kan också ges arbetskraftsmyndigheterna. 

Det bör särskilt beaktas att de publicerade jobbsökarprofilerna eventuellt kan avslöja någon uppgift som hör till särskilda kategorier av personuppgifter, direkt eller indirekt, t.ex. genom en lista över tidigare anställningar. Sådana uppgifter kan vara t.ex. tidigare anställning hos ett politiskt parti, ett religiöst samfund eller organisationer som främjar minoriteters rättigheter, av vilket man kan härleda uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter. Arbetskraftsmyndigheten får inte lägga till dessa uppgifter i en jobbsökarprofil utan den arbetssökandes medverkan. Den arbetssökande ska i sin tur ha möjlighet att presentera t.ex. sin arbetserfarenhet utan uppgifter som specificerar arbetsgivaren, så att en tidigare anställning hos ett politiskt parti kan anges mer generellt utan uppgifter som specificerar partiet. Den arbetssökande kan därmed se till att inte inkludera uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter i sin profil, om han eller hon inte själv vill göra det för att främja sin jobbsökning. Alternativt kan den arbetssökande presentera informationen på ett mer allmänt plan, t.ex. som politikrelaterat arbete. De föreslagna skyddsåtgärderna anses skydda de arbetssökandes rättigheter i och med att profilerna inte innehåller uppgifter som direkt hör till särskilda kategorier av personuppgifter och de inte indirekt avslöjar uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter, om inte den arbetssökande själv beslutar att lägga till dessa uppgifter. 

Det kan också vara möjligt att en publicerad jobbsökarprofil avslöjar att en viss person är kund hos arbetsförvaltningen, vilket är en sekretessbelagd uppgift med stöd av 24 § 1 mom. 25 punkten i offentlighetslagen. I RP 87/2002 rd, s. 9 sägs i detaljmotiveringen till den ovannämnda bestämmelsen att tystnadsplikten omfattar alla sådana uppgifter om en enskild kund som kan identifiera en viss person. För att en kundrelation till arbetsförvaltningen ska avslöjas krävs det dock att personens identitet framgår i den publicerade profilen och dessutom att profilen innehåller information om att personen är kund hos arbetsförvaltningen som personen själv har uppgett. Att det av profilen framgår att personen är arbetslös eller söker arbete avslöjar inte i sig en sådan kundrelation, eftersom profiler också kan publiceras av personer som inte är registrerade som arbetssökande. Det kan dock ge en stark indikation på att personen är kund hos arbetsförvaltningen. Med beaktande av hurdana uppgifter som med stöd av lagstiftningen ska publiceras i profilerna, dvs. offentliga personuppgifter, kan de inte anses vara förenade med ett motsvarande sekretessintresse som uppgifter som också enligt offentlighetslagen direkt avslöjar personens identitet, kundrelation till arbetsförvaltningen och omständigheter som gäller kundrelationen t.ex. med avseende på arbetsförvaltningens tjänster. Till denna del bör risken för att det avslöjas att en viss person är kund hos arbetsförvaltningen anses vara mycket liten, men inte helt utesluten, om profilen endast innehåller obligatoriska uppgifter. Om personen själv lägger till presentationer och länkar kan risken för att uppgifterna avslöjas vara större, men det är alltid frivilligt att lägga till dem. Uppgifter som avses i 24 § 1 mom. 32 punkten i offentlighetslagen ska bedömas på samma grunder. 

Jobbsökarprofiler som skapas och publiceras för arbetssökande bidrar alltså till att försvaga individens grundlagsfästa grundläggande rätt till skydd för privatlivet, eftersom det inte kan garanteras att publicerade profiler är helt anonyma, och då kan uppgifter som nämns i detta avsnitt avslöjas. Samtidigt har uppgifter som personen själv lägger till eller låter bli att lägga till en stor betydelse för skyddet för personuppgifter.  

Med beaktande av det som anförts ovan kan ett potentiellt avslöjande av enskilda personers identitet, i regel på grund av uppgifter som personen själv har lagt till, och därmed en faktisk försämring av de grundläggande fri- och rättigheterna, inte anses vara för oproportionellt med tanke på helheten och vad som eftersträvas med ändringen, dvs. matchning av arbetsplatser och arbetstagare, snabbare sysselsättning av arbetssökande samt främjande av det allmännas grundlagsfästa uppgift att trygga allas rätt till arbete och främja sysselsättningen.  

Jobbsökarprofilerna publiceras dessutom i en endast delvis offentlig informationstjänst på internet, dvs. en serviceplattform där endast inloggade arbetsgivare och privata arbetsförmedlingsföretag kan granska och göra sökningar i profilerna, alltså aktörer som har intresse av att sysselsätta arbetssökande. Att serviceplattformen är delvis offentlig och att endast en avgränsad grupp aktörer kan söka i och granska jobbsökarprofilerna anses också minska riskerna för de grundläggande fri- och rättigheterna avsevärt jämfört med en helt öppen informationstjänst på internet där vem som helst fritt kan göra sökningar och se innehållet. 

Enligt den gällande lagen om ordnande av arbetskraftsservice kan en arbetssökande vara föremål för behandling av ett flertal personuppgifter som behövs för att ordna och producera de tjänster som avses i lagen. Till de uppgifter som får behandlas för bedömning av servicebehovet fogas uppgifter om löner och inkomster samt uppgifter om de tidpunkter när inkomstposterna har intjänats och yrkestiteln. Det är fråga om uppgifter enligt lagen om inkomstdatasystemet som arbetskraftsmyndigheterna har rätt att få enligt den nuvarande rätten att få uppgifter och den föreslagna ändringen i den lagen. I bestämmelserna om användning av uppgifter har målet varit att ta hänsyn till omständigheter som minimerar riskerna för integritetsskyddet och att begränsa behandlingen av uppgifterna så att den kan anses stå i rätt proportion till syftet att främja sysselsättningen. Uppgifterna behandlas i det riksomfattande kundinformationssystemet, vars risker i fråga om profilerna behandlas närmare i bedömningen av konsekvenserna för dataskyddet. Dessa risker gäller dock systemet också på ett mer allmänt plan. Med tanke på det verktyg som utvecklas för bedömning av servicebehovet är det av betydelse för individen att den arbetssökande vid bedömningen av sitt servicebehov inte blir föremål för sådant automatiserat beslutsfattande som avses i dataskyddsförordningen, utan den mer omfattande bedömningen görs av en människa. 

Konsekvenser för rätten till arbete

Enligt 18 § i grundlagen har var och en i enlighet med lag rätt att skaffa sig sin försörjning genom arbete, yrke eller näring som hen valt fritt. Det allmänna skall sörja för skyddet av arbetskraften. Dessutom ska det allmänna främja sysselsättningen och verka för att alla tillförsäkras rätt till arbete. 

Genom de ändringar i lagstiftningen som gäller jobbsökarprofiler eftersträvas sysselsättningsfrämjande effekter. Publiceringen av jobbsökarprofiler kan anses främja sysselsättningen, eftersom det gör det möjligt för arbetsgivare att få uppgifter om sådana arbetssökande som inte annars nödvändigtvis söker arbete hos arbetsgivaren i fråga. Det gör det också möjligt för arbetsgivare att kontakta arbetssökande vars uppgifter de annars inte skulle ha. En effektivare arbetsförmedling och matchning förbättrar sysselsättningen. 

De ändringar som gäller påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa och jobb som anvisats av arbetskraftsmyndigheten bidrar till att de omständigheter som anges i 18 § i grundlagen förverkligas, eftersom ändringarna främjar sysselsättningen. Utgångspunkten är att den arbetssökande själv väljer vilka arbetsmöjligheter han eller hon söker och hurdant arbete han eller hon behöver stöd av arbetskraftsmyndigheten för. I dessa situationer säkerställer dock påföljdernas styrande effekt att jobbsökningen och deltagandet i servicen sker aktivt. 

Arbetskraftsmyndigheten kan anvisa den arbetssökande att söka en viss arbetsplats. En del av dessa s.k. arbetserbjudanden är villkor för att den arbetssökande ska få arbetslöshetsförmån. Till denna del minskar de ändringar som hänför sig till påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa de facto den i grundlagen avsedda möjligheten för den arbetssökande att välja vilket arbete han eller hon söker. 

Konsekvenser för rätten till social trygghet

I 19 § 2 mom. i grundlagen garanteras rätten till social trygghet. När en påföljd inom utkomstskyddet för arbetslösa föreläggs redan efter den första försummelsen i anslutning till jobbsökning och arbetskraftsservice i stället för efter upprepade försummelser som för närvarande, inskränks den arbetssökandes rätt till arbetslöshetsförmånen som är avsedd som den primära orsaksbaserade förmånen. Å andra sidan har den arbetssökande fortfarande möjlighet att genom sitt eget förfarande påverka att inga påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa föreläggs. I praktiken inverkar de föreslagna ändringarna på situationer där den arbetssökande medvetet överväger om han eller hon till exempel ska delta i den service som erbjuds eller om han eller hon på tillbörligt sätt ska följa sysselsättningsplanen eller den ersättande planen. 

Förutom att påverka ovannämnda försummelser som grundar sig på medvetna beslut leder ändringarna till att den arbetssökande har ett större ansvar än för närvarande att agera så att inga påföljder för utkomstskyddet för arbetslösa föreläggs. I praktiken kan detta innebära åtminstone att det av den arbetssökande krävs mer omsorgsfullhet än för närvarande när de åtgärder som krävs av honom eller henne genomförs. 

I lagen om ordnande av arbetskraftsservice föreskrivs det bl.a. om på vilka grunder den arbetssökande föreläggs jobbsökningsskyldighet. Exempelvis den arbetssökandes arbetsförmåga beaktas i detta sammanhang. Också i övrigt görs den primära bedömningen av den arbetssökandes förmågor och vad som förutsätts av honom eller henne i samband med serviceprocessen när arbetskraftsmyndigheten tillsammans med den arbetssökande utarbetar en sysselsättningsplan eller en plan som ersätter den, när jobbsökningsskyldighet inkluderas i planen, när den arbetssökande anvisas att söka ett visst arbete samt när den arbetssökande erbjuds någon viss service. 

Utgångspunkten är att det inom ramen för de förutsättningar som anges i lagen om ordnande av arbetskraftsservice inte krävs att den arbetssökande vidtar sådana åtgärder som arbetskraftsmyndigheten bedömer att personen inte klarar av. Också t.ex. användningen av e-tjänster ska enligt 34 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice avtalas vid den inledande intervjun. Om den arbetssökande har svårt att använda elektroniska kommunikationsmedel, kan man i detta sammanhang avtala om något annat sätt att uträtta ärenden. Det som nämns ovan och det system med sms-påminnelser som ska införas i samband med verkställandet av de föreslagna ändringarna hjälper de arbetssökande att vidta de åtgärder som förutsätts av dem. 

Föreläggande av en tid utan ersättning för den första försummelsen i anslutning till jobbsökning och arbetskraftsservice kan medföra ett behov för den arbetssökande att ty sig till den förmån i sista hand som avses i 19 § 1 mom. i grundlagen, i praktiken utkomststöd. En tid utan ersättning på sju kalenderdagar är dock fortfarande en ganska kort period för vilken förmånen inte betalas ut. 

Enligt förslaget förkortas den tid i arbete eller den tid för deltagande i service som krävs för att rätten till förmåner ska återställas efter att en skyldighet att vara i arbete har förelagts. Detta stöder den arbetssökandes möjligheter att delvis genom egen aktivitet återfå rätten till den primära orsaksbaserade förmån som avses i 19 § 2 mom. i grundlagen. Konsekvenserna bedöms gälla i synnerhet de arbetssökande som också för närvarande strävar efter att återfå rätten till förmåner, men som t.ex. har svårt att hitta tillräckligt många eller tillräckligt långa arbetsmöjligheter eller som inte erbjuds tillräckliga möjligheter att delta i sysselsättningsfrämjande service. 

Till sistnämnda del förbättrar ändringen också jämlikheten mellan arbetssökande, om det på den arbetssökandes boningsort eller i närområdet endast finns få arbetsmöjligheter. Även arbetskraftsmyndighetens möjligheter att erbjuda tjänster kan variera, och även i detta avseende förbättrar ändringen situationen för arbetssökande som förlorat sin rätt till förmåner på grund av en skyldighet att vara i arbete. 

I nuläget föreläggs flest påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa inom de verksamhetsområden för närings-, trafik- och miljöcentralerna där det finns stora städer och samtidigt flest arbetstillfällen och möjligheter att delta i servicen. Detta innebär i praktiken att en arbetssökande i dessa regioner lättare kan förlora sin rätt till utkomstskydd för arbetslösa på grund av försummelser i samband med jobbsökning eller arbetskraftsservice, eftersom den arbetssökande har kunnat föreläggas fler skyldigheter än i andra regioner. Samtidigt innebär detta att det i regioner där det är svårare att fullgöra en eventuell skyldighet att vara i arbete inte heller kommer att föreläggas skyldigheter att vara i arbete lika ofta. 

Ändringarna i påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa kan öka de arbetssökandes behov av utkomststöd. Detta gäller särskilt arbetssökande som föreläggs skyldighet att vara i arbete. Antalet förelagda skyldigheter att vara i arbete beräknas öka från cirka 6 000 till cirka 15 000. Antalet helt nya mottagare av utkomststöd bedöms dock vara mindre än det ovannämnda. Detta beror på att cirka två tredjedelar av påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa i nuläget gäller dem som ansöker om grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd, av vilka många får utkomststöd utöver arbetslöshetsförmånen. 

I regel ska varje person som registrerar sig som arbetssökande skapa och publicera en jobbsökarprofil på serviceplattformen. Att en jobbsökarprofil inte publiceras påverkar inte jobbsökningens giltighet eller annan lagstadgad offentlig arbetskraftsservice som erbjuds den arbetssökande, och den som inte publicerar en profil förlorar inte sin förmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Indirekt kan publicering av en jobbsökarprofil tolkas som en åtgärd som hänför sig till erhållande av arbetslöshetsförmån, eftersom det krävs bl.a. registrering som arbetssökande för att få förmånen. Som motvikt till erhållandet av arbetslöshetsförmån kan arbetssökande dock ha skyldigheter som de ska iaktta för att få förmånen. Syftet med att publicera en jobbsökarprofil är att stödja den arbetssökandes sysselsättning, och därför kan den inte anses avsevärt inskränka den grundlagsfästa rätten till social trygghet. 

4.2.4.2  Konsekvenser för jämställdheten mellan könen

Jobbsökningsskyldighet

Enligt uppgifter från arbets- och näringsförvaltningens kundinformationssystem från slutet av oktober 2024 hade 261 777 kunder förelagts jobbsökningsskyldighet. Jobbsökningsskyldighet hade förelagts 58 procent av alla män och 59 procent av alla kvinnor som var arbetssökande kunder. Det är således inte någon större skillnad mellan kvinnor och män i fråga om vilken andel som förelagts jobbsökningsskyldighet och propositionen innehåller inga förslag som påverkar detta.  

Däremot finns det skillnader mellan kvinnor och män i fråga om jobbsökningsskyldighetens omfattning. Av männen hade 36 procent förelagts full jobbsökningsskyldighet (medeltal 1,24), medan motsvarande andel för kvinnor var 27 procent (medeltal 1,06). Den största förklarande orsaken till denna skillnad mellan kvinnor och män beror på att kvinnornas andel av deltidsarbetande är betydligt större än männens. Enligt arbetsförmedlingsstatistiken fanns det i slutet av september 2024 sammanlagt 42 192 kunder inom arbets- och näringstjänsterna som arbetade på deltid. Av dem var 13 413 män (31 procent) och 28 779 kvinnor (69 procent). Enligt den föreslagna ändringen ska undantaget från jobbsökningsskyldigheten för deltidsarbetande slopas och de ska omfattas av normal jobbsökningsskyldighet. Den föreslagna ändringen påverkar således kvinnor mer än män. Den föreslagna ändringen minskar skillnaden mellan kvinnor och män i fråga om jobbsökningsskyldighetens omfattning.  

Påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa

Av de personer som fick en påföljd inom utkomstskyddet för arbetslösa på grund av en försummelse som gäller jobbsökning eller arbetskraftsservice var i genomsnitt 64 procent män under åren 2018–2024. Av de cirka 388 000 personer som var arbetslösa arbetssökande 2024 var cirka 55 procent män och cirka 45 procent kvinnor enligt UF-centrets arbetsförmedlingsstatistik. Således har män påförts något mer påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa än deras relativa andel av de arbetslösa arbetssökandena. 

På lagstiftningsnivå riktar sig påföljderna enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa på samma sätt till män och kvinnor. I praktiken kan det uppstå skillnader till exempel på basis av hur en enskild arbetssökande förhåller sig till de tjänster som erbjuds honom eller henne och till den skyldighet att söka jobb som ingår i sysselsättningsplanen eller den ersättande planen. Det kan också finnas skillnader i de tjänster som erbjuds till exempel på grund av skillnader i servicebehovet hos personer som arbetat inom vissa mansdominerade eller kvinnodominerade branscher. 

På grund av de orsaker som nämns ovan bedöms skillnaden mellan könen inte vara särskilt betydelsefull uttryckligen med tanke på påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa. Man bör dock fästa uppmärksamhet vid skillnaden t.ex. i rådgivningen till arbetssökande genom att betona hur försummelse av att följa planerna påverkar rätten till arbetslöshetsförmån. Trots rådgivningen kan det finnas skillnader mellan könen också i fråga om hur samvetsgrant man förhåller sig till skyldigheterna i anslutning till jobbsökning. Dessa eventuella skillnader har inte utretts närmare för bedömningen av konsekvenserna av påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa. 

4.2.4.3  Konsekvenser för personer med funktionsnedsättning

De föreslagna ändringarna får konsekvenser också för personer med funktionsnedsättning som är arbetssökande kunder. Propositionens allmänna mål om en mer kundorienterad arbetskraftsservice samt större prövningsrätt i serviceprocessen för arbetssökande bidrar också till ett mer ändamålsenligt genomförande av arbetskraftsservicen för personer med funktionsnedsättning.  

I propositionen föreslås det att den skyldighet att söka studieplatser som hör till de allmänna arbetskraftspolitiska villkoren för att få arbetslöshetsförmån ändras så att skyldigheten också kan fullgöras genom ansökan till utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv. En förutsättning för denna s.k. TELMA-utbildning är att den unga personen på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning inte kan fortsätta direkt med examensinriktad utbildning. Detta bedöms direkt främja möjligheterna för unga personer med funktionsnedsättning att uppfylla de allmänna arbetskraftspolitiska villkoren för att få arbetslöshetsförmån. 

Undantagen i fråga om jobbsökarprofiler tar hänsyn till utsatta arbetssökande som t.ex. inte kan utnyttja serviceplattformen eller vars faktiska möjligheter att få arbete inte gynnas av att publicera en jobbsökarprofil. Genom undantagen beaktas dessutom de arbetssökandes olika situationer, jobbsökningsfärdigheter och faktiska möjligheter att få arbete. I synnerhet de sistnämnda undantagen kan ha direkta konsekvenser för personer med funktionsnedsättning när det gäller skyldigheten att skapa och publicera jobbsökarprofiler. 

4.2.4.4  Konsekvenser av ändringarna i utkomstskyddet för arbetslösa för hushåll och olika grupper av arbetssökande

Den ökade risken för förlust av rätten till utkomstskydd för arbetslösa

Den risk för att förlora sina arbetslöshetsförmåner till följd av försummelse av jobbsökningsskyldigheterna som arbetssökandena upplever påverkas både av antalet utlåtanden som lämnats och av hur stränga påföljderna är (antalet förmånsdagar som går förlorade). I propositionen föreslås inga ändringar i tillämpningsområdet för påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa Utökningen av prövningsrätten vid ordnandet av kompletterande samtal om jobbsökning har sannolikt inte någon betydande inverkan på uppföljningen av arbetssökandenas försummelser, eftersom t.ex. uppföljningen av jobbsökningsskyldigheten i regel sker med hjälp av automatiseringen i arbetskraftsmyndighetens informationssystem. Också den kvantitativt sett relativt måttliga ökningen av antalet arbetserbjudanden har beaktats i denna konsekvensbedömning. . Det föreslås dock ändringar i hur strikta påföljderna är. Även om försummelserna som leder till påförande av påföljd är desamma som för närvarande, är det möjligt att strängare påföljder minskar antalet påföljder som påförs. Bedömningen grundar sig på att de arbetssökande har en större orsak än för närvarande att försöka undvika försummelser. Det är också möjligt att tröskeln för att påföra stränga påföljder ökar för de myndigheter som tillämpar lagen (t.ex. Lombardi, 2019). Förändringen i risken för förlust av förmånen beror alltså på arbetssökandenas beteende, varvid bedömningen av konsekvenserna inte är entydig, och i beskrivningen av konsekvenserna för myndigheter ovan bedöms att påföljdernas antal förblir oförändrat.  

Eftersom den påföljdsmodell som föreslås i propositionen i viss mån påminner om den modell som användes före införandet av den s.k. nordiska modellen för arbetskraftsservice (ändringarna av lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (918/2012) och 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, som trädde i kraft i maj 2022), har konsekvenserna för beteendet bedömts utifrån antalet utlåtanden under den tidigare regleringens tid: Fram till covid-19-pandemin lämnades årligen cirka 50 000 arbetskraftspolitiska utlåtanden om påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa i anslutning till jobbsökning och arbetskraftsservice. 

År 2023, efter att den nordiska modellen för sysselsättningstjänster trädde i kraft, lämnades fortfarande ca 50 000 motsvarande arbetskraftspolitiska utlåtanden. Därtill hade arbetssökandena dock minst 28 000 försummelser för vilka ingen påföljd inom utkomstskyddet för arbetslösa påfördes och inget arbetskraftspolitiskt utlåtande lämnades, eftersom det var fråga om den första försummelsen under en granskningsperiod om ett år. Det finns inga tillförlitliga statistiska uppgifter om antalet påminnelser efter den första försummelsen. Man kan dock dra slutsatsen att antalet sådana påminnelser (efter den första försummelsen) är minst lika stort som antalet påföljder som påförts efter den andra försummelsen (28 000 år 2023). I verkligheten är antalet större än detta minimiantal. Vid beräkningen av konsekvenserna har man dock använt denna nedre gräns för att ändringens inverkan inte ska bli överskattad. Sysselsättningseffekten i nuläget har beräknats enligt detta minimiantal utlåtanden och med antagandet att påminnelsens sysselsättningseffekt motsvarar sysselsättningseffekten av en fem dagars sanktion. Känslighetsanalyserna har gjorts med antagandet att effekten motsvarar en sanktionsdag. Detta innebär att antalet försummelser har ökat till uppskattningsvis cirka 78 000 efter ikraftträdandet av den nordiska modellen för sysselsättningstjänster.  

I fråga om konsekvenserna av de föreslagna ändringarna i utkomstskyddet för arbetslösa antas det att antalet försummelser återgår till nivån som föregick den nordiska modellen för sysselsättningstjänster och covid-19-pandemin till följd av de skärpta påföljderna. Antalet utlåtanden om påföljder förblir oförändrat (~ 50 000), eftersom det för närvarande endast har getts en påminnelse utan påföljder efter den första försummelsen. Antalet dagar under vilka rätten till förmånen förloras ökar, eftersom tiderna utan förmån till följd av försummelser blir längre än för närvarande. Risken för förlust av förmånen (med beaktande av både antalet utlåtanden och längden) ökar med cirka 37 procent jämfört med nuläget, men blir dock lägre än 2019, eftersom förlusten av förmånsdagar till följd av den första försummelsen är kortare (fem förmånsdagar) än 2019 (15, 30 eller 60 dagar). 

Tabell SEQ Taulukko \* ARABIC 5 Antalet försummelser av jobbsökningsskyldigheterna och utlåtanden som leder till förlust av förmånsdagar till följd av dem samt den genomsnittliga ”sanktionsrisken”. 

	2018	2019	2023	Förslag
1:e försummelsen	33 602	36 617	min. 28 000*	35 471
2:e försummelsen	11 974	14 998	28 042	14 529
3:e försummelsen			12 739
4:e försummelsen			8 389
Försummelser totalt	45 576	51 615	min. 77 212	50 000
Utlåtanden totalt	45 576	51 615	49 170	50 000
Antal förlorade förmånsdagar *	3 733 621	4 503 052	2 071 235	3 155 744
Sanktionsrisk (antal och längd) (dag/arbetssökande)	4,2 %	5,4 %	2,7 %	3,8 %
Förändring				39,8 %

** Längden på skyldigheten att vara i arbete har i nuläget antagits vara 215 dagar, vilket motsvarar det genomsnittliga antalet betalningsdagar efter skyldigheten för närvarande. Längden på de nya skyldigheterna att vara i arbete i sex veckor har på motsvarande sätt antagits vara 200 dagar, eftersom en förkortning av tiden för fullgörande av skyldigheten sannolikt i viss mån också leder till att perioderna utan förmån blir kortare.

Konsekvenser för olika grupper av arbetssökande

De ändringar som gäller påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa beräknas minska förmånsutgifterna med cirka 15 miljoner euro per år och beröra cirka 50 000 arbetssökande. Fördelningen av förmånsförlusterna kan bedömas genom att man granskar hur de nuvarande arbetskraftspolitiska utlåtandena om påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa fördelas mellan olika befolkningsgrupper.  

Åren 2018–2024 har 55 procent av de arbetskraftspolitiska utlåtanden som gäller jobbsökning, serviceprocessen för arbetssökande och påförande av påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa getts till personer under 35 år, dvs. konsekvenserna är koncentrerade till yngre åldersgrupper. Detta kan åtminstone delvis bero på att yngre arbetssökande i viss mån kan erbjudas mer service än andra arbetssökande. Således är det naturligt att det också sker fler försummelser. 

Omkring en tredjedel av de ovannämnda arbetskraftspolitiska utlåtandena gäller personer som får förtjänstskydd och resten personer som får grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd. Enligt Folkpensionsanstaltens statistik fick 60 procent av dem som fick arbetslöshetsförmån i slutet av 2023 grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd och 40 procent inkomstrelaterad dagpenning. Med beaktande av att det i synnerhet bland dem som får inkomstrelaterad dagpenning finns permitterade, för vilka arbetskraftsmyndigheten i allmänhet erbjuder mindre service än andra arbetssökande på grund av att deras servicebehov är mindre, bedöms påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa fördelas rätt jämnt mellan dem som får olika förmåner. 

Ekonomiskt har föreläggandet av en påföljd inom utkomstskyddet för arbetslösa en större inverkan på arbetssökande som får inkomstrelaterad dagpenning. Enligt databasen Kelasto var den genomsnittliga inkomstrelaterade dagpenning som betalats på grund av arbetslöshet 71,01 euro per dag år 2024. Arbetsmarknadsstödets genomsnittliga belopp var 35,43 euro per dag och grunddagpenningens belopp 32,28 euro per dag. Beräknat på denna grund innebär den föreslagna tiden utan ersättning på sju kalenderdagar (fem betalningsdagar för förmånen) en förlust på cirka 355 euro för mottagare av inkomstrelaterad dagpenning, cirka 161 euro för mottagare av grunddagpenning och cirka 177 euro för mottagare av arbetsmarknadsstöd. 

Oberoende av beloppet i euro kan konsekvenserna av påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa ha en varierande inverkan på den individuella ekonomin av andra orsaker. För mottagare av inkomstrelaterad dagpenning har förmånens belopp varit större än grundskyddet före påföljden, men den arbetssökande har haft möjlighet att anpassa sin ekonomiska bärkraft till beloppet av den förmån som betalas vid respektive tidpunkt. I synnerhet de som länge fått arbetsmarknadsstöd kan för sin del ha möjlighet att få andra sociala förmåner som jämnar ut effekterna av att förlora arbetslöshetsförmånen. 

Figur SEQ Kuva \* ARABIC 1 Fördelning efter ålder och kön i fråga om personer som fått en påföljd inom utkomstskyddet för arbetslösa på grund av en försummelse i samband med jobbsökning eller arbetskraftsservice 2018–2024 

Konsekvenserna av påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa koncentreras till de stora städerna, där det även i övrigt finns flest arbetssökande. Av de personer som fått en påföljd inom utkomstskyddet för arbetslösa på grund av en försummelse i anslutning till jobbsökning och arbetskraftsservice var en tredjedel kunder i Nyland, 11 procent i Birkaland och sju procent inom verksamhetsområdet för Närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland. 

Såsom det har konstaterats vid bedömningen av sysselsättningseffekterna ovan kan föreläggandet av en påföljd inom utkomstskyddet för arbetslösa leda till att den arbetssökande strävar efter att effektivisera sin jobbsökning. Eftersom arbetslöshetsförmån trots påföljder betalas under tiden för deltagande i sysselsättningsfrämjande service som anges i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, kan påförandet av påföljder också öka efterfrågan på sådan service. I stora städer bedöms arbetssökande ha bättre möjligheter än i glesbygdsområden att med hjälp av dessa metoder undvika inkomstbortfall till följd av att en påföljd föreläggs. 

I synnerhet i områden där det finns färre nya arbetsmöjligheter eller ett mindre utbud av arbetskraftsservice bör man fästa uppmärksamhet vid att det inte ens ska påföras påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa. Den arbetssökande kan påverka detta genom sitt eget förfarande, eftersom den arbetssökande på basis av de gällande bestämmelserna i 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och de ändringar som föreslås i dem aldrig förlorar sin rätt till förmåner till exempel på grund av att jobbsökningen inte leder till arbete. Rätten till förmåner kvarstår när den arbetssökande söker arbetsmöjligheter på det sätt som förutsätts i sysselsättningsplanen eller den ersättande planen och deltar i serviceprocessen och i den service som erbjuds honom eller henne i enlighet med arbetskraftsmyndighetens anvisningar. 

Om den arbetssökande föreläggs skyldighet att vara i arbete, återställs rätten till förmåner förutom genom deltagande i service även bl.a. genom en tillräckligt lång tid i arbete. Enligt bestämmelserna om det arbetsvillkor som är en förutsättning för arbetslöshetsdagpenning i lagen om utkomstskydd för arbetslösa uppfylls en månad av arbetsvillkoret när personen har fått minst 930 euro i lön per kalendermånad och en halv månad om personen har fått minst 465 euro i lön per kalendermånad. 

Vid fullgörandet av skyldigheten att vara i arbete anses en månad som räknas in i arbetsvillkoret fullgöra skyldigheten med fyra kalenderveckor och en halv månad som räknas in i arbetsvillkoret med två kalenderveckor. Relevant är endast beloppet av den lön som betalats för arbetet. Arbetstiden eller anställningens längd har ingen betydelse i detta sammanhang. På grund av beräkningssättet kan skyldigheten att vara i arbete fullgöras förutom genom heltidsarbete också genom deltidsarbete eller kortvariga anställningar, förutsatt att villkoren för lönebeloppet uppfylls. Skyldigheten att vara i arbete fullgörs t.ex. genom 26 timmar arbete under två kalenderveckor, om den arbetssökande under kalendermånaden får 18 euro i timmen i lön för detta arbete (26 timmar x 18 euro/timme = 468 euro). 

Figur SEQ Kuva \* ARABIC 2 Fördelning av personer som fått ett utlåtande 2018–2024 enligt NTM-centralen 

4.2.4.5  Andra konsekvenser av ändringarna i påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa

Påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa har också konstaterats ha negativa konsekvenser Pattaro, S.; Bailey, N.; Williams, E.; Gibson, M.; Wells, V.; Tranmer, M. & Dibben, C. (2022). Litteraturöversikt: The Impacts of Benefit Sanctions: A Scoping Review of the Quantitative Research Evidence. Journal of Social Policy (2022), 51, 3, 611-653 och en sammanställning av tidigare forskning Mäkinen, N., & Ojala, S. (2024). Etuussanktioiden vaikutukset toimeentuloon, hyvinvointiin ja palveluihin osallistumiseen: systemaattinen kirjallisuuskatsaus. Sosiaalilääketieteellinen Aikakauslehti, 61(1). https://doi.org/10.23990/sa.130266. Enligt författarna till den sistnämnda utredningen kan sanktioner fördjupa den arbetslösas fattigdomsrisk och materiella brist. Sämre försörjningsmöjligheter, stigmatisering till följd av sanktionerna och en alltför strikt styrning av de arbetslösas handlande medför psykosociala problem särskilt för utsatta förmånstagare. Alltför strikta krav och sanktioner i samband med utkomstskyddet för arbetslösa kan också försvaga de arbetslösas motivation att delta i offentlig arbetskraftsservice, och förmånstagarna kan bli utan den service de behöver. Sanktioner riktas också relativt ofta mot utsatta grupper av arbetssökande som redan har svårt att få arbete och som har en svagare förmåga att klara sig i den ”djungel av skyldigheter” som utkomstskyddet för arbetslösa medför.Sammantaget kan ett sanktionssystem som inbegriper skyldigheter att agera på ett visst sätt fördjupa den onda cirkeln av arbetslöshet och marginalisering och därmed minska sannolikheten att hitta arbete. Dessa konsekvenser har inte bedömts alls i Finland. Vårt nuvarande sanktionssystem har utsträckts till utkomststödet, vilket innebär att det gäller hela befolkningen i arbetsför ålder, med undantag för dem som har tydliga, motiverade skäl för att stå utanför arbetsmarknaden. I framtiden bör sanktionernas proportionalitet bedömas ur perspektivet för de befolkningsgrupper som är i behov av olika förmåner och tjänster. När arbetslösheten blir längre och behovet av sektorsövergripande service blir större ökar de oavsiktliga effekterna av sanktionerna när de borde minska. . Vid sidan av att öka sysselsättningen kan de öka antalet övergångar utanför arbetskraften (t.ex. Busk), försämra kvaliteten på framtida anställningsförhållanden van den Berg, Gerard J.;Uhlendorff, Arne;Wolff, Joachim; The Impact of Sanctions for Young Welfare Recipients on Transitions to Work and Wages, and on Dropping Out. Economica 2021. och i fråga om långtidsarbetslösa till och med försämra sysselsättningen Huuskonen, J. (2023). Essays on the role of public employment services in labour market matching. JYU Dissertations 2023/681. . Påföljderna till följd av försummelse av de skyldigheter som är en förutsättning för erhållande av arbetslöshetsförmån kan också öka egendomsbrottsligheten Machin, S.& Marie, O. (2006). Crime and benefit sanctions. Portuguese Economic Journal, 2006, vol. 5, issue 2, 149-165. och de psykiska problemen William, E. (2020). Welfare Conditionality and Activation in the UK: the mental health impacts of benefit sanctions. University of Glasgow. .  

I en finländsk intervjuundersökning Ylistö, S. (2023). Työttömyys, nuoret ja aktivointi. Tutkimus pitkäaikaistyöttömien Nuorten elämänhallinnallisista valinnoista työmarkkinoilla. JYU Dissertations 718. Jyväskylä universitet. om aktivering av unga långtidsarbetslösa konstaterades det att arbetskraftsservice å ena sidan kan skapa kumulativa upplevelser av framgång, men å andra sidan finns det utmaningar i fråga om de förmånspåföljder som styr deltagandet i service. Utifrån intervjuerna är en central utmaning i samband med påföljderna förekomsten av okontrollerade avbrott i åtgärderna (rusmedel, psykiska problem, bristande funktionsförmåga, insjuknanden utan sjukintyg, undvikande av kontakter, utsökning), eftersom de unga då åtminstone tillfälligt står utanför servicen, den ekonomiska nöden ökar och upplevelserna av misslyckande fördjupas. Då hamnar de unga utanför de tjänster som är avsedda att hjälpa dem. Reglerna för arbetskraftsservicen är inte heller tydliga för alla. I ett annat exempel visste en ung person inte att det var förpliktande att söka det jobb som arbetskraftsmyndigheten anvisat, men som en följd av en påförd påföljd inom utkomstskyddet för arbetslösa inledde personen arbetsträning.  

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

5.2  Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet

6.1  Serviceprocessen för arbetssökande

Inledande intervju

De flesta kommuner, sysselsättningsområden och organisationer som yttrade sig samt nätverket av direktörer för sektorsövergripande samservice, utvecklings- och förvaltningscentret, Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland samt riksdagens justitieombudsmans kansli understödde den föreslagna förlängningen av tidsfristen för att ordna inledande intervjuer. Några städer och servicefacket PAM understödde inte förlängningen av tidsfristen eller ansåg att tidsfristen bör vara målsatt men inte bindande. Några städer ansåg att den inledande intervjun borde slopas helt för vissa arbetssökande eller att det är oändamålsenligt att ordna fysiska möten med alla. Samtidigt ansåg några städer att det är viktigt att betona fysiska möten för den inledande intervjun. Enligt yttrandena från en del städer och nätverket av direktörer för sektorsövergripande samservice bör kompletterande samtal om jobbsökning också framöver kunna ordnas före den inledande intervjun, bl.a. på grund av de här mötenas kopplingar till sektorsövergripande service och utkomstskyddsärenden. 

Inga ändringar gjordes på grund av remissvaren. Ambitionen bör vara att arbetskraftsservicen ska tillhandahållas och serviceprocessen även i övrigt löpa på lika villkor för alla. Dessutom behövs en tidsfrist för ordnandet av en inledande intervju med tanke på kundernas rättsskydd och förvaltningens lagbundenhet. Arbetskraftsmyndigheten kan även i fortsättningen vid behov vara i kontakt med kunden före den inledande intervjun, och ärenden som gäller utkomstskyddet för arbetslösa ska också framöver utredas utan obefogat dröjsmål. När det gäller den inledande intervjuns koppling till behovet av sektorsövergripande stöd kan man konstatera att kunden efter den inledande intervjun under vissa förutsättningar kan hänvisas till en sektorsövergripande bedömning av servicebehovet. Inte heller i nuläget är avsikten att ett kompletterande samtal om jobbsökning före den inledande intervjun ska ersätta den inledande intervjun. Enligt förslaget kan man av vägande skäl ordna intervjun på något annat sätt än ansikte mot ansikte. Långa avstånd och upphörande arbetslöshet, som tas upp i remissvaren, är enligt motiveringen skäl som beaktas. 

Remissvaren lyfter också upp att de föreslagna bestämmelserna leder till en skärpt tidsfrist för den inledande intervjun eftersom de gällande fem vardagarna avses vara en målsatt tidsfrist. Förslaget ändrades inte på grund av yttrandena. I princip har tiden inte kunnat förlängas med mer än några dagar, och i regel är avsikten att den inledande intervjun alltid om möjligt ska ordnas inom fem vardagar. Tidsfristen skärps alltså inte. Tidsfristen har också samordnats med den föreslagna tidsfristen för publicering av jobbsökarprofiler.  

Kompletterande samtal om jobbsökning enligt kundernas servicebehov

Största delen av de kommuner, sysselsättningsområden och organisationer som yttrade sig om förslaget att kompletterande samtal om jobbsökning ska utgå från kundens servicebehov understödde förslaget. Också statens revisionsverk, social- och hälsovårdsministeriet, Folkpensionsanstalten, nätverket av direktörer för sektorsövergripande samservice, utvecklings- och förvaltningscentret och riksdagens justitieombudsmans kansli yttrade sig och understödde förslaget. En del av kommunerna och sysselsättningsområdena ansåg att antalet kompletterande samtal eller tidsfristerna för dem inte alls behöver nämnas i bestämmelsen. Några städer, Hyvil och nätverket av direktörer inom sektorsövergripande samservice ansåg att kompletterande samtal om jobbsökning kan slopas helt så att bara samtal om jobbsökning ordnas. Yttrandena ledde inte till några ändringar i propositionen. Serviceprocessen kommer fortsättningsvis att innehålla tre typerna av samtal och bygga på samtal om jobbsökning med tre månaders mellanrum, vilket enligt de arbetssökandes varierande servicebehov kan kompletteras med kompletterande samtal om jobbsökning.  

Social- och hälsovårdsministeriet, Folkpensionsanstalten, riksdagens justitieombudsmans kansli, utvecklings- och förvaltningscentret och Arbetslöshetskassornas Samorganisation rf tog upp kopplingen mellan likabehandling och arbetskraftsmyndighetens ökade handlingsfrihet. Utvecklings- och förvaltningscentret föreslog en bestämmelse om att kompletterande samtal om jobbsökning ska ordnas på den arbetssökandes begäran. På grund av yttrandena togs en sådan bestämmelse in i propositionen. 

Slopade påminnelser och när en jobbsökning upphör att vara i kraft

De flesta som yttrade sig om förslaget att slopa påminnelserna understödde förslaget. De flesta ansåg dock att det är viktigt att man utvecklar ett system med föregripande påminnelser. Bland annat Åbo stad ansåg att uppgiften att utveckla systemet bör anvisas UF-centret genom lag. En stor del av organisationerna och några kommuner/sysselsättningsområden understödde inte att påminnelserna slopas.  

De flesta städer och sysselsättningsområden samt några organisationer (KT, Palta, HELA ry) understödde förslaget att jobbsökningen upphör att vara i kraft efter den första försummelsen. Dessutom understödde JHL och flera städer och sysselsättningsområden förslaget, men påpekade effekterna bl.a. för de arbetssökandes rättsskydd och utsatta personer. I flera yttranden nämndes också att jobbsökningen bör kunna inledas på nytt på nätet och att arbetskraftsmyndigheten bör ha prövningsrätt. Många av de organisationer och några av de kommuner som yttrade sig om detta understödde inte förslaget.  

Utifrån yttrandena ändrades paragrafen om information till arbetssökande och paragrafens motivering så att information ska ges till arbetssökande också under jobbsökningen. 

Innehållet i sysselsättningsplanen

Några städer och organisationer ansåg att det är väsentligt att innehållet i sysselsättningsplanen anges för att serviceprocessen ska fungera. JHL, Hyvil och några städer var för att minimiinnehållet anges. De flesta som yttrade sig ansåg att innehållet inte bör föreskrivas alltför exakt eller att det alltid bör utgå från och utgöras av servicebehovet. Några kommuner och organisationer, regionförvaltningsverket och UF-centret yttrade sig dessutom separat om tillägget som gällde situationer där ingen jobbsökningsskyldighet föreläggs, och understödde förslaget. Åbo stad ansåg att förslaget inte kan understödas. En del av kommunerna/sysselsättningsområdena samt UF-centret understödde inte att kompletterande samtal om jobbsökning skrivs in i planen. Förslaget ändrades inte med anledning av yttrandena, eftersom bestämmelserna anger minimiinnehållet medan det övriga innehållet i enlighet med yttrandena beror på servicebehovet. 

Innehållet i kundmötena

En del av organisationerna, några kommuner/sysselsättningsområden samt Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland ansåg att det är väsentligt för en fungerande serviceprocess att innehållet i kundmötena anges. Största delen av remissinstanserna ansåg att innehållet inte behöver anges alltför exakt. En betydande del ansåg att innehållet ska utgå från servicebehovet och kunna övervägas från fall till fall. KT och några städer/sysselsättningsområden ansåg att innehållet inte behöver anges över huvud taget. Yttrandena innehöll också anmärkningar om att samtalens innehåll är mycket lika. 

Finansministeriet konstaterade i sitt utlåtande att en stor del av de arbetssökande inte har någon uppdaterad sysselsättningsplan. 

Propositionen ändrades så att samtalens snarlika innehåll har kombinerats i en och samma paragraf, där det föreskrivs gemensamt om innehållet i samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning. Inga andra ändringar gjordes med anledning av yttrandena. I innehållet anges de centrala uppgifter som ska utföras i serviceprocessen, och kundmötenas exakta innehåll bestäms individuellt enligt servicebehovet.  

Jobbsökningsskyldighet

Största delen av remissinstanserna ansåg att de relevanta faktorerna har tagits i beaktande i samband med föreläggande av jobbsökningsskyldighet. I några utlåtanden nämndes att mer uppmärksamhet behöver ägnas åt svårsysselsatta, personer som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte samt vikten av arbetsförmågan. Några städer ansåg också att ingen jobbsökningsskyldighet bör föreläggas personer som studerar frivilligt. Flera organisationer och kommuner ansåg att den föreslagna förenklingen och slopandet av vissa undantag bidrar till att jobbsökningsskyldigheten föreläggs på ett ändamålsenligt sätt. Flera städer ansåg att de föreslagna ändringarna inte förenklar processen tillräckligt, och att det trots ändringarna är svårt att tolka hur jobbsökningsskyldighet ska föreläggas. Samtidigt konstaterade många att ett visst mått av förenkling är positivt, men att det också är ändamålsenligt att behålla vissa tydliga undantag. Social- och hälsovårdsministeriet ansåg att man i propositionen också bör beakta yrkesgrupper där det är vanligare med säsongsbetonad arbetslöshet.  

Några organisationer och flera kommuner/sysselsättningsområden understödde förslaget att deltidsarbetande ska omfattas av den allmänna minskade jobbsökningsskyldigheten. En del organisationer och flera kommuner och sysselsättningsområden yttrade sig mot förslaget eller tog upp problem med det. Några viktiga orsaker som togs upp i yttrandena var svårigheten att kombinera flera deltidsjobb, deltidsjobbens dominerande roll i vissa branscher, behovet av att beakta faktiska arbetstimmar och det att vissa personers arbetsförmåga endast räcker för deltidsarbete. Dessutom ansåg de att deltidsarbete bör definieras tydligare.  

En ny bestämmelse som bättre beaktar arbetsförmågans betydelse för deltidsarbetande togs in i propositionen. Jobbsökningsskyldighet föreläggs inte om den arbetssökande är deltidsanställd och på grund av sjukdom eller skada inte kan arbeta på heltid eller ha flera deltidsarbeten samtidigt. Dessutom kompletterades motiveringen om tillämpning av kriterierna för minskad jobbsökningsskyldighet på deltidsarbetande. Inga andra ändringar gjordes eftersom den arbetssökandes arbetserfarenhet, utbildning och övriga kompetens samt arbetsförmåga och arbetsmöjligheter som kan sökas i pendlingsområdet redan kan tas i beaktande vid minskning av jobbsökningsskyldigheten för deltidsarbetande och det föreskrivs i 48 § om när jobbsökningsskyldighet inte föreläggs. Den faktiska arbetstidens betydelse beaktas i sin tur i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

Anvisning att söka arbetsmöjlighet

De flesta av remissinstanserna understödde att skyldigheten inträder genast när jobbsökningen inleds. Vissa tog dock upp att det är viktigt att se till att erbjudandena är av god kvalitet och lämpliga för den arbetssökande. Några organisationer och kommuner understödde inte att jobbsökningen blir mer förpliktande. Enligt några organisationer och kommuner bör jobbsökningsskyldigheten kunna fullgöras med de anvisade platserna. Inga ändringar gjordes i propositionen med anledning av yttrandena.  

Behandling av personuppgifter

Särskilt justitieministeriet, dataombudsmannen, justitiekanslersämbetet och finansministeriet yttrade sig om aspekter av behandlingen av personuppgifter. I sina yttranden tog de upp behovet av att komplettera propositionen med en bedömning av hur verktyget för att bedöma servicebehovet förhåller sig till dataskyddsförordningens bestämmelser om profilering och automatiserat beslutsfattande. Dessutom bör det preciseras vilka uppgifter i inkomstdatasystemet som behövs för att bedöma servicebehovet, och det bör bedömas om behandlingen av dem är nödvändig och proportionell. Det bör också förtydligas vilken gällande bestämmelse rätten att få information grundar sig på i det här fallet, eller vid behov bör bestämmelserna kompletteras. Förhållandet till principen om ändamålsbegränsning bör också kompletteras, och dessutom bör det preciseras i vilka föreslagna bestämmelser det nationella handlingsutrymmet har använts. Ändringar gjordes i propositionen med anledning av dessa yttranden så att iakttagelserna beaktas i paragraferna och motiveringen till lagen om ordnande av arbetskraftsservice. 

6.2  Jobbsökarprofiler

De flesta som yttrade sig, t.ex. Akava rf, Företagarna i Finland, Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT, Työttömien keskusjärjestö ry, Fackförbundet Pro, Finlands Kommunförbund, Henkilöstöala HELA ry, Arbetsgivarna för servicebranscherna Palta rf, städerna, kommunerna och sysselsättningsområdena understödde med vissa förbehåll propositionen eller ställde sig neutralt till de arbetssökandes skyldighet att skapa och publicera jobbsökarprofiler. I största delen av dessa yttranden fanns dock återkommande kritik om att arbetskraftsmyndigheten inte bör ges en ny lagstadgad uppgift, utan att det bör vara den arbetssökande som publicerar profilen, och att denna skyldighet kopplas till påföljdssystemet i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, samt att arbetskraftsmyndighetens prövningsrätt om den arbetssökandes publiceringsskyldighet bör utökas t.ex. genom att man avtalar om den i en plan. I yttrandena påpekades också att arbetskraftsmyndigheternas lagstadgade uppgifter ökar och att resurserna bör inriktas ändamålsenligt. Det föreslogs att tjänster för att skapa och publicera profiler bör kunna köpas av tjänsteproducenter. 

Några få remissinstanser, t.ex. FFC rf, PAM rf och vissa städer, motsatte sig den arbetssökandes skyldighet att skapa och publicera en jobbsökarprofil. STTK rf kritiserade däremot i sitt yttrande den tidigare skyldigheten att publicera ett cv. Enligt de kritiska remissinstanserna bör det fortsättningsvis vara frivilligt för arbetssökande att publicera en jobbsökarprofil. 

Arbetskraftsmyndighetens lagstadgade uppgift har inte strukits ur propositionen med anledning av remissvaren, och publiceringen av profilen har inte kopplats till påföljdssystemet i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, eftersom arbetskraftsmyndigheternas arbetsmängd i vilket fall som helst ökar då man ska avtala om publiceringen av profilen varje gång sysselsättningsplanen upprättas och uppdateras. Dessutom ökar arbetsmängden i form av utredningar, uppföljning, arbetskraftspolitiska utlåtanden och ändringssökande enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Undantag från skyldigheten att publicera en profil grundar sig huvudsakligen på bedömningar som redan i nuläget ingår i arbetskraftsmyndighetens uppgifter enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice. I det avseendet anses resursfördelningen vara ändamålsenlig, och delvis knuten till uppgifter som också finns i nuläget. Det anses motiverat med tanke på uppgiftens art att skapandet och publiceringen av jobbsökarprofiler om arbetssökande ska vara en lagstadgad uppgift för myndigheten. 

Social- och hälsovårdsministeriet, Arbetslöshetskassornas Samorganisation rf och arbetslöshetskassan YTK framhävde i sina yttranden att arbetslöshetskassorna inte kommer att kunna utnyttja anonyma profiler för att främja medlemmarnas möjligheter att få arbete. Också dataombudsmannens byrå tog i sitt yttrande upp huruvida kassornas rätt är nödvändig. Med anledning av remissvaren ströks arbetslöshetskassornas rätt att söka och granska publicerade jobbsökarprofiler som onödig. 

Remissinstanserna fäste särskild uppmärksamhet vid utsatta arbetssökande och deras möjligheter att självständigt skapa och publicera jobbsökarprofiler. En rätt för tjänsteproducenter, kommunalt anställda som inte är tjänsteinnehavare, läroanstalter och föreningar att söka och granska profiler efterlystes också. 

Med anledning av remissvaren inkluderades i propositionen ett undantag för utsatta arbetssökande från skyldigheten att skapa och publicera jobbsökarprofiler. Rätten att söka och granska profiler utvidgades inte med anledning av remissvaren, eftersom de föreslagna aktörerna kan logga in på serviceplattformen och söka och granska publicerade jobbsökarprofiler om de är arbetsgivare. 

UF-centret understödde propositionen, men tog upp att arbetskraftsmyndigheterna bör ha prövningsrätt också när det inte är ändamålsenligt att publicera en profil av någon annan orsak som t.ex. gäller den sökande som person. Centret tog också upp att kraven på jobbsökarprofilens innehåll bör bedömas närmare i förhållande till offentlighetslagen. UF-centret föreslog att också hushållsarbetsgivare ska kunna söka jobbsökarprofiler eftersom det kan främja sysselsättningen. Dessutom föreslog UF-centret att personer som arbetar med internationell rekryteringsservice eller utför uppgifter vid det europeiska arbetsförmedlingsnätverket Eures nationella samordningskontor ska ha användarrättigheter. Dessutom föreslog UF-centret i sitt yttrande att de ändringar som gäller jobbsökarprofiler införs i produktionen först den 1 september 2026. 

Propositionen ändrades delvis enligt UF-centrets förslag, men hushållsarbetsgivare har inte separat tagits i beaktande som en aktör som inloggad kan söka och granska publicerade profiler. För dessa aktörer gäller samma krav som för arbetsgivare. 

Finansministeriet påpekade i sitt yttrande att den föreslagna lagstiftningen innehåller oklarheter med avseende på regleringen om informationshantering och i synnerhet utlämnande av uppgifter och elektroniska utlämningssätt, och att dessa oklarheter kräver uppmärksamhet. Det är också oklart varför det ska föreskrivas särskilt om möjligheten att automatiskt skapa en jobbsökarprofil, om det inte handlar om ett fall som kräver särskilda skyddsåtgärder eller att man vill säkerställa att principen om lagbundenhet uppfylls. 

I specialmotiveringen i regeringens proposition kompletterades villkoren i informationshanteringslagen utifrån remissvaren, och elektroniskt utlämnande av uppgifter togs i beaktande. Dessutom förtydligades raderingen av uppgifter. Momentet om jobbsökarprofiler som skapas automatiserat ströks eftersom det är onödigt. 

Justitiekanslern i statsrådet lyfte i sitt yttrande upp att propositionen behöver kompletteras i fråga om hur anonymiseringen av uppgifterna tryggas, och att det måste förtydligas i vilken omfattning uppgifter som publiceras är personuppgifter eller inte och vilka risker som kan leda till att anonymitet inte kan garanteras. Profilering och automatiserad behandling av personuppgifter bör behandlas mer konsekvent i propositionen, och det föreslagna förfarandets förhållande till förordningen om artificiell intelligens förtydligas. Motiveringen till lagstiftningsordningen bör också kompletteras till den delen.  

Propositionens avsnitt om att trygga anonymiteten preciserades utifrån remissvaren, och propositionen preciserades också så att det framgår vilka risker som kan leda till att uppgifterna inte längre är anonyma samt att de uppgifter som publiceras är personuppgifter. Den profilering som används i matchningsfunktionen har beskrivits närmare i propositionen, och funktionen har bedömts mer ingående i förhållande till förordningen om artificiell intelligens. Även motiveringen till lagstiftningsordningen preciserades i de avseendena. 

Justitieministeriet föreslog att en del av bestämmelserna preciseras så att det framgår tydligare vilka rättigheter och skyldigheter en enskild kund, en arbetssökande och en myndighet har. Paragraferna preciserades med anledning av yttrandet. 

Dataskydd

I de flesta yttranden nämndes dataskyddsaspekter. Justitieministeriet och dataombudsmannens byrå uppmärksammade användningen av termen ”anonym jobbsökarprofil”, eftersom personen i vissa fall kan identifieras med hjälp av jobbsökarprofilen. Båda tog också upp att en jobbsökarprofil som arbetskraftsmyndigheten skapar och publicerar om den arbetssökande är förenad med omfattande prövningsrätt, även om bestämmelserna avgränsas enligt det föreslagna 129 b § 2 mom., och att motiveringen inte beskriver hur den bestämmelsen relaterar till principen om uppgiftsminimering. Båda remissinstanserna påpekade att den arbetssökandes rätt att radera en jobbsökarprofil som skapats och återkalla en jobbsökarprofil som publicerats begränsas med stöd av artikel 17 i den allmänna dataskyddsförordningen. Motiveringen bör förtydligas i det avseendet, eller också bör begränsningen grunda sig på artikel 23 i dataskyddsförordningen. Justitieministeriet föreslog en mer ingående analys av hur man kan försäkra sig om i vilken bransch en organisation som granskar jobbsökarprofiler är verksam, och att man ska överväga om det är mer motiverat att föreskriva om tillåtna användningsändamål för uppgifterna i jobbsökarprofiler i stället för vilka typer av organisationer som har rätt att granska dem. Justitieministeriet, dataombudsmannens byrå och finansministeriet nämnde i sina yttranden att överföringen av uppgifter mellan personuppgiftsansvariga som föreslås i 130 a § varken bedöms eller föreskrivs i propositionen. Justitieministeriet påpekade också att användarvillkoren kan vara problematiska i en myndighetstjänst. 

På grund av remissvaren ströks termen ”anonym” eftersom man inte fullständigt kan garantera att profilerna är anonyma, och eftersom arbetskraftsmyndigheten identifierar profilen för att kunna sköta sina lagstadgade uppgifter. I det föreslagna 129 b § 2 mom. preciserades vilka uppgifter som får ingå i en jobbsökarprofil som arbetskraftsmyndigheten har publicerat om en arbetssökande, så att arbetskraftsmyndighetens prövningsrätt begränsas direkt i lag. Dessutom förtydligades bestämmelsernas förhållande till principen om uppgiftsminimering i specialmotiveringen. Den arbetssökandes rätt att radera en jobbsökarprofil som skapats eller återkalla publiceringen av en jobbsökarprofil förtydligades i propositionen så att åtgärderna gäller funktioner på serviceplattformen och inte en begränsning av den arbetssökandes rätt att radera uppgifter inom ramen för det nationella handlingsutrymmet. Det preciserades hur arbetsgivare och privata arbetsförmedlingsföretag som söker och granskar jobbsökarprofiler ska identifiera sig, och dessutom begränsades behandlingsgrunden för arbetsgivare och privata arbetsförmedlingsföretag i 129 d § 1 mom. så att uppgifterna i en profil får behandlas endast för rekrytering och arbetsförmedling. Specialmotiveringen till den föreslagna 130 a § kompletterades så att det anges hur och på vilken grund uppgifter om personer överförs mellan gemensamt personuppgiftsansvariga. Dessutom preciserades personuppgiftsansvaret. I motiveringen till 131 § preciserades användarvillkorens innehåll och karaktär av element som styr funktionen och datasäkerheten. Dessutom beskrevs villkorens rättsliga karaktär som ett element som inte är avtalsrättsligt, utan grundar sig på lag. I motiveringen till lagstiftningsordningen behandlades villkoren också i relation till 2 § 3 mom. i grundlagen. 

Enligt justitieministeriet har det faktum att arbetserfarenheten i jobbsökarprofilen kan avslöja uppgifter som är sekretessbelagda eller hör till särskilda kategorier av personuppgifter inte bedömts i propositionen. I det avseendet bör man också bedöma riskerna med att publicera uppgifter som är väsentliga för jobbsökningen och möjligheten att få arbete. I konsekvensbedömningen vore det också bra att ta upp hur man i praktiken säkerställer att endast aktörer med ett genuint intresse av att sysselsätta arbetssökande söker och granskar profiler. Justitieministeriet och dataombudsmannen tog också upp att omständigheter som har att göra med informationen till arbetssökande bör behandlas ingående i propositionen. Justitieministeriet och dataombudsmannens byrå nämnde dessutom allmänt att de aspekter de tagit upp i sina yttranden bör beaktas i bedömningen av konsekvenserna för dataskyddet.  

På grund av remissvaren inkluderades en bedömning av möjligheten att uppgifter som är sekretessbelagda eller hör till särskilda kategorier av personuppgifter avslöjas i olika situationer beroende på profilens innehåll samt relaterade risker och hur den arbetssökandes egna val påverkar jobbsökarprofilens anonymitet. I propositionen förtydligades hur arbetsgivare och privata arbetsförmedlare identifierar sig och loggar in på serviceplattformen, vilket förutsätter att företagets företrädare har en viss roll, och dessutom bedömdes användarvillkorens förhållande till förslagen. I konsekvensbedömningarna och specialmotiveringen förtydligades informationen till arbetssökande på relevanta ställen. Information om profilen ska utgöra en helhet och ges från och med att personen registrerar sig som arbetssökande. De övriga relevanta aspekter som justitieministeriet och dataombudsmannen tog upp inkluderades dels i avsnittet om konsekvenser för dataskyddet, dels i avsnittet om konsekvenser för skyddet för privatlivet. 

Dessutom gjordes andra mindre allmänna korrigeringar i propositionen utifrån remissvaren, särskilt i fråga om dataskydd.  

6.3  Utkomstskydd för arbetslösa

Jobbsökningsskyldighet och anvisande av arbetssökande att söka en viss plats

Enligt propositionen föreläggs särskilda påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa om den arbetssökande försummar sin kvantitativa jobbsökningsskyldighet enligt sysselsättningsplanen eller en plan som ersätter den eller inte söker en plats som anvisats. I nuläget föreläggs endast en påföljd för dessa efter att granskningsperioden för jobbsökningsskyldigheten har löpt ut. Dessutom räknas ansökan till en plats som anvisats inte längre in i antalet jobbsökningar som förutsätts för att fullgöra jobbsökningsskyldigheten. 

En del remissinstanser ansåg att dessa ändringar i utkomstskyddet för arbetslösa är onödiga skärpningar, medan en del ansåg att de är ändamålsenliga och förtydligar den arbetssökandes skyldigheter samt genomförandet. Propositionen ändrades inte med anledning av detta, eftersom ändringarna bedöms förtydliga den arbetssökandes skyldigheter och eftersom antalet platser som arbetskraftsmyndigheten anvisar en arbetssökande att söka bedöms öka bara måttligt. 

Påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa

Motståndet mot de föreslagna ändringarna i propositionsutkastet var omfattande i remissvaren. Bl.a. de sysselsättningsområden som yttrat sig ansåg att ändringarna förtydligar påföljdssystemet inom utkomstskyddet för arbetslösa, men samtidigt ur den arbetssökandes synvinkel är väldigt strikta i förhållande till den förväntade effekten. Många remissinstanser ägnade också uppmärksamhet åt arbetssökande som är utsatta på olika sätt och kan ha svårigheter med att förstå vad som förutsätts av dem. 

Dessutom uppmärksammades situationer där en arbetssökande försöker göra rätt men på grund av glömska, misstag eller något motsvarande skäl förlorar sin rätt till arbetslöshetsförmån. Flera ändringar föreslogs också i de omständigheter som enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte leder till påföljder, så att olika orsaker förknippade med arbetsförmåga, familjeförhållanden, livssituationer och andra motsvarande faktorer ska tas i beaktande i högre grad än nu. 

Motiveringen kompletterades utifrån responsen bl.a. med en närmare redogörelse över föreläggandet av skyldigheter för arbetssökande. Däremot ändrades inte bestämmelserna i lagen om utkomstskydd för arbetslösa enligt förslagen i yttrandena. Exempelvis faktorer som har att göra med den arbetssökandes arbetsförmåga har redan i nuläget beaktats i såväl lagen om ordnande av arbetskraftsservice som lagen om utkomstskydd för arbetslösa. De skyldigheter som föreläggs arbetssökande grundar sig huvudsakligen på den förstnämnda lagen. Olika faktorer med koppling till familjesituationen beaktas i sin tur endast begränsat i systemet med utkomstskydd för arbetslösa, eftersom förmånens syfte är att trygga försörjningen under arbetslösheten och jobbsökningen och det finns särskilda förmånssystem för olika andra sociala situationer. 

Vissa remissinstanser föreslog ändringar i utkastet till proposition så att den avsedda helheten av påföljder i två steg ersätts av en helhet i tre steg där en tid utan ersättning föreläggs för den arbetssökandes två första försummelser och en skyldighet att vara i arbete först efter den tredje försummelsen. Förslaget motiverades med att en skyldighet att vara i arbete då skulle föreläggas först i ett senare skede än vad som föreslogs i utkastet till proposition. Den modell som remissinstanserna föreslog skulle vara mindre strikt för den arbetssökande och eventuellt minska behovet av utkomststöd. 

Efter remissbehandlingen kompletterades propositionens avsnitt om alternativa handlingsmodeller med ett nytt exempel där sju kalenderdagar utan ersättning föreläggs för den arbetssökandes första försummelse, 14 kalenderdagar för den andra försummelsen och en skyldighet att vara i arbete för den tredje försummelsen. En sådan modell skulle öka förmånsutgifterna med uppskattningsvis 2,5 miljoner euro per år. Dessutom uppskattas modellens sysselsättningseffekt vara negativ, vilket också ökar kostnaderna inom de offentliga finanserna. Av dessa orsaker föreslås det inte att lagen om utkomstskydd för arbetslösa ändras enligt remissinstansernas förslag. 

I flera yttranden nämndes den arbetssökandes möjligheter att fullgöra skyldigheten att vara i arbete. Bland annat konstaterade vissa sysselsättningsområden att olika områden kan ha mycket olika möjligheter att ordna service som en arbetssökande kan delta i för att fullgöra sin skyldighet att vara i arbete. Detta kan påverka bl.a. jämlikheten mellan arbetssökande. 

Motiveringen i propositionen kompletterades utifrån remissvaren. Olika tjänster är inte i första hand avsedda för att en arbetssökande ska kunna fullgöra en skyldighet att vara i arbete. Avsikten är inte att ändra på detta, utan service ska också i fortsättningen tillhandahållas enligt den arbetssökandes behov. Den arbetssökandes egen motivation att delta i service kan ändå ha betydelse. Dessutom kan t.ex. jobbsökningsskyldigheten vara striktare i områden som har fler arbetsmöjligheter och tjänster för att fullgöra skyldigheten att vara i arbete, och därför kan också risken att förlora rätten till arbetslöshetsförmån på grund av försummelser vara större. 

I vissa yttranden föreslogs att skyldigheten att vara i arbete helt ska ersättas med en tid utan ersättning. En sådan ändring skulle eliminera vissa problem med jämlikheten mellan arbetssökande. Men tiden utan ersättning måste vara mycket lång för att effekten ska motsvara de föreslagna ändringarna, och därför föreslås ingen sådan ändring. 

Dessutom är enbart en lång tid utan ersättning inte nödvändigtvis ett lika starkt incitament som det nuvarande systemet för en arbetssökande som aktivt försöker fullgöra sin skyldighet, även om arbetslöshetsförmån betalas ut under tiden för vissa tjänster trots tid utan ersättning samtidigt som den utsatta tiden löper. 

I yttrandena föreslogs också en kortare granskningsperiod för försummelser, t.ex. ett halvt år i stället för nuvarande ett år. Granskningsperioden är den tid under vilken försummelser tas i beaktande när man bedömer om en arbetssökandes förfarande upprepats. Granskningsperioden var sex månader tills ändringarna i lagen om utkomstskydd för arbetslösa trädde i kraft våren 2022. Då förlängdes granskningsperioden till ett år samtidigt som nya graderade påföljder infördes i stället för de tidigare striktare påföljderna. Propositionen ändrades inte heller i det avseendet. 

En utvidgning av tillämpningsområdet för påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa har behandlats i olika sammanhang, men inga konkreta och motiverade ändringsförslag har gjorts. Här avses med tillämpningsområde vilka åtgärder i samband med jobbsökning och sysselsättning som är förpliktande för att den arbetssökande ska få arbetslöshetsförmån. 

Under remissbehandlingen tillfrågades remissinstanserna om tillämpningsområdet behöver ändras. De flesta av dem som svarade ansåg att det nuvarande tillämpningsområdet är oproblematiskt eller motsatte sig en utvidgning med motiveringen att det är en onödig skärpning. Vissa remissinstanser uppgav ändå utvidgningsbehov, men de situationer som togs upp (bl.a. anlitande av service som tillhandahålls på nätet) kan vara förpliktande för den arbetssökande redan i nuläget. 

Unga personer som saknar utbildning

Unga personer som saknar utbildning måste i regel söka minst två studieplatser som leder till examen i studier som börjar på höstterminen för att ha rätt till utkomstskydd för arbetslösa. I propositionen utvidgas de ansökningsalternativ som uppfyller förutsättningarna till att omfatta också andra studier än sådana som leder till examen. Remissinstanserna understödde huvudsakligen ändringarna i propositionen. 

Arbetskraftsutbildning som ordnas tillsammans med arbetsgivaren inom ramen för gemensam anskaffning av utbildning införs som alternativ om man avtalat om ansökningen i sysselsättningsplanen eller en plan som ersätter den. Vissa remissinstanser ansåg att åtskillnaden till övrig arbetskraftsutbildning var ogrundad. Övrig arbetskraftsutbildning accepteras inte heller i nuläget för att fullgöra ansökningsskyldigheten eftersom avsikten är att styra in unga på en normal studieväg med studier som finansieras med studiestöd. Av den anledningen ändrades inte propositionen utifrån remissvaren. 

Enligt utkastet till proposition skulle utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv (Telma) vara ett alternativ även om planen inte skulle innehålla någon överenskommelse om att söka till den. Undervisnings- och kulturministeriet, Utbildningsstyrelsen och Handikappforum rf ansåg att detta var problematiskt eftersom utbildningen som är avsedd för en avgränsad målgrupp redan nu har för få studieplatser för att möta efterfrågan. Propositionen ändrades utifrån yttrandena så att utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv duger som ansökningsalternativ endast om man avtalat om det i sysselsättningsplanen eller en plan som ersätter den. 

Bland annat Utbildningsstyrelsen ansåg dessutom att utbildning som handleder för examensutbildning alltid ska betraktas som ett godtagbart ansökningsalternativ. I utkastet till proposition förutsattes att man avtalat om ansökningen i sysselsättningsplanen eller en plan som ersätter den. Propositionen ändrades inte med anledning av dessa yttranden eftersom antagningen till den utbildningen görs på individuella grunder, och det är möjligt att unga som inte behöver sådan utbildning söker till den om inte arbetskraftsmyndigheten prövar fallet. 

Delar av yrkesinriktade grundexamina införs som ett alternativ som uppfyller skyldigheten att söka till utbildning, om det avtalas om detta i sysselsättningsplanen eller en plan som ersätter den. Vissa remissinstanser ansåg att en del av en examen ska betraktas som en genomgången utbildning, och att ansökningsskyldigheten inte längre ska tillämpas efter det. Propositionen ändrades inte heller i det avseendet. Om en ung person inte får arbete efter att ha avlagt en del av en examen är det ändamålsenligast att hänvisa personen till ytterligare utbildning också med hjälp av den styrande effekten i systemet med utkomstskydd för arbetslösa. I praktiken innebär detta t.ex. att den unga hänvisas till att avlägga en hel examen. 

6.4  Konsekvensbedömningar

I remissvaren om bedömningen av konsekvenserna för sysselsättningen lyfte flera remissinstanser upp att de uppskattade sysselsättningskonsekvenserna var blygsamma. Propositionen ändrades inte. Särskilt den utökade prövningsrätten när det gäller att ordna kundmöten höjer risken för negativa sysselsättningskonsekvenser, vilket framgår av de uppskattade konsekvenserna för sysselsättningen. De övriga elementen i den bedömda propositionen bedömdes ha positiva konsekvenser för sysselsättningen och därmed delvis kompensera för den negativa bedömningen av kundmötenas sysselsättningskonsekvenser.  

Bland annat Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna nämnde i sitt yttrande att bedömningarna av propositionens konsekvenser för sysselsättningen inte beaktar hur den ökade prövningsrätten påverkar inriktningen av service eller insatser. Propositionen ändrades inte med anledning av yttrandet eftersom dessa ändringar har tagits i beaktande i bedömningen av konsekvenserna för sysselsättningen. I bedömningen av propositionens konsekvenser för sysselsättningen beror konsekvenserna av kundmöten enligt kundservicemodellen i hög grad på hur många möten som ordnas och för vem. Ju fler kompletterande samtal om jobbsökning som ordnas och ju bättre man lyckas med att nå de kundgrupper som mest behöver dem, desto större blir sysselsättningskonsekvenserna. Detta framhäver vikten av hur kundmötena genomförs när man bedömer propositionens konsekvenser för sysselsättningen. 

När det gäller bedömningen av jobbsökarprofilernas konsekvenser för sysselsättningen framhävde en del av arbetsmarknadsorganisationerna och sysselsättningsområdena i sina yttranden att ett mekaniskt sätt att beräkna effekten av en mer omfattande publicering av jobbsökarprofiler leder till en betydande överskattning av förändringen i sysselsättningen. I det sammanhanget framfördes att det inte uppstår något incitament för den arbetssökande att skapa en jobbsökarprofil om det i praktiken är arbetskraftsmyndigheten som ansvarar för att skapa den. I ett yttrande bedömdes det att de arbetssökande på grund av de ovannämnda orsakerna inte självständigt kommer att skapa så många jobbsökarprofiler som man bedömt i propositionen. Bedömningarna av jobbsökarprofilernas konsekvenser för sysselsättningen är i viss mån osäkra, men bedömningen ändrades inte på grund av yttrandet eftersom osäkerheterna i uppskattningarna tas upp i propositionen och inte kan minskas bl.a. i det material som är tillgängligt.  

När det gäller konsekvenserna för arbetskraftsmyndigheterna betonade flera remissinstanser osäkerheten i bedömningarna, och vissa sysselsättningsområden ansåg att bedömningarna underskattar omfattningen av de nya uppgifter som propositionen medför för arbetskraftsmyndigheterna. Bedömningen av konsekvenserna för arbetskraftsmyndigheterna ändrades utifrån yttrandena så att myndigheternas arbetsbörda för att skapa och publicera jobbsökarprofiler justerades uppåt. Dessutom tillfogades en uppskattning av den ökade arbetsmängden till följd av kunder som fler än en gång om året behöver få en jobbsökarprofil skapad och publicerad.  

Vissa sysselsättningsområden påpekade i sina yttranden att konsekvensbedömningarna om arbetskraftsmyndigheternas arbetsmängd inte beaktade alla element i propositionen som påverkar arbetskraftsmyndigheternas arbetsmängd. Enligt yttrandena var sådana element ökningen av förpliktande arbetserbjudanden och uppföljningen av dem, utvidgningen av jobbsökningsskyldigheten till att gälla nya kundgrupper och det extra arbetet på grund av detta, arbetet med att inleda en ny process när en kunds jobbsökning avbryts snabbare samt det verkliga extra arbetet med den förpliktande publiceringen av jobbsökarprofiler. Dessutom tog finansministeriet upp att de slopade påminnelserna, som minskar arbetskraftsmyndigheternas arbetsmängd, inte beaktats bland de ändringar som påverkar arbetskraftsmyndigheternas arbetsmängd. Utifrån yttrandena tog man i konsekvenserna för arbetskraftsmyndigheterna in en uppskattning av det extra arbete som följer av att antalet förpliktande arbetserbjudanden ökar. Det extra arbete som de föreslagna ändringarna i jobbsökningsskyldigheten medför togs i beaktande i bedömningen i samband med att den genomsnittliga längden på ett samtal om jobbsökning ökar. Propositionen ändrades inte när det gäller extra arbete på grund av snabbare avbrott i jobbsökningen, eftersom man bedömer att detta inte leder till mer arbete för arbetskraftsmyndigheterna då kunden trots ändringarna kan inleda jobbsökningen elektroniskt. Konsekvenserna för arbetskraftsmyndigheternas arbetsmängd av att påminnelseförfarandet slopas togs in i propositionen i enlighet med finansministeriets yttrande.  

I sitt yttrande kritiserade finansministeriet sättet att beräkna propositionens ekonomiska konsekvenser. Ministeriet ansåg att i synnerhet uppskattningarna av minskade årsverken för kompletterande samtal om jobbsökning och minskningen av finansieringen för kommunernas statsandelar på grund av detta låg i underkant. Finansministeriet ansåg att man i den fortsatta beredningen bör bedöma besparingens storleksklass på nytt och precisera hur besparingarna förhåller sig till finansieringsprincipen. Metoden för att beräkna de ekonomiska konsekvenserna ändrades på grund av yttrandet. De föreslagna ändringarnas inverkan på antalet kompletterande samtal om jobbsökning bedömdes på nytt. Dessutom togs det in en beräkning som visar hur stor del av reformen av kundservicemodellen 2022 som utgjordes av ordnandet av kompletterande samtal om jobbsökning. Utgående från de ovannämnda elementen har man bedömt de föreslagna ändringarnas konsekvenser för arbetskraftsmyndigheternas arbetsmängd i förhållande till de lagstadgade uppgifter som infördes i reformen av kundservicemodellen 2022. I samband med de ekonomiska konsekvenserna tog man också in en bedömning av kommunernas faktiska möjligheter att klara av sina uppgifter. 

Finansministeriet och vissa aktörer som företräder kommunerna föreslog i sina yttranden om påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa att konsekvensbedömningarna kompletteras med bedömningar av kommunernas ekonomi. Konsekvensbedömningarna kompletterades till den delen. 

6.5  Regeringens propositioner som helhet

Justitiekanslern i statsrådet och flera andra aktörer föreslog i sina yttranden om påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa att kopplingarna mellan de propositioner som arbets- och näringsministeriet och social- och hälsovårdsministeriet parallellt bereder bör beskrivas och deras sammantagna effekter bedömas i propositionerna. Propositionen kompletterades med en kort beskrivning av helheten av propositioner som påverkar arbetslösa. 

6.6  Utlåtande av rådet för bedömning av lagstiftningen

Rådet för bedömning av lagstiftningen har gett ett utlåtande om utkastet till proposition. Rådet ansåg att utkastet till regeringens proposition uppfyller kraven i anvisningarna om konsekvensbedömning vid lagberedning och rekommenderade att utkastet kompletteras i enlighet med rådets utlåtande innan regeringen lämnar propositionen till riksdagen. 

Ett av de främsta utvecklingsbehov som rådet tog upp i sitt utlåtande var att det behövs en beskrivning av hur de föreslagna ändringarna i skyldigheten att vara i arbete påverkar de vanligaste kunderna inom arbetskraftsservicen, exempelvis de möjliga konsekvenserna för arbetssökande som inte arbetar på heltid eller deltid. Ett annat centralt utvecklingsbehov var enligt rådet att bedöma jobbsökarprofilernas konsekvenser för de grundläggande och mänskliga rättigheterna med fokus på hur riskerna i samband med skyddet för personuppgifter kan minskas t.ex. genom att man utvecklar serviceplattformen. 

Positiva aspekter som togs upp i utlåtandet var bl.a. att den arbetskraftsservice som utkastet gäller och hur servicen fungerar behandlas i beskrivningen av nuläget med hjälp av kvantitativa data som tydligt visar att lagen behöver ändras. Rådet ansåg också att det var positivt att konsekvenserna för de offentliga finanserna tas upp i avsnittet om alternativa handlingsvägar. En annan positiv aspekt var enligt rådet att ändringarnas konsekvenser för utkomststödet och bostadsbidraget togs i beaktande i kalkylerna för de offentliga finanserna. Rådet ansåg också att det var positivt att utkastets sammantagna konsekvenser för sysselsättningen angavs som variationsintervaller på grund av att uppskattningarna var osäkra, och att litteratur och olika material använts i kalkylerna samt att egna kalkyler gjorts för att bedöma konsekvenserna för sysselsättningen. 

Rådet tog också upp andra aspekter som behöver utvecklas. Rådet ansåg bl.a. att utkastet bör innehålla en redogörelse för de dataskyddsrisker i samband med behandlingen av personuppgifter som kan uppstå för arbetssökande när automatisering används för att skapa jobbsökarprofiler. Dessutom ansåg rådet att det saknas en jämförelse av t.ex. hur arbetssökandes möten med arbetskraftsmyndigheterna har ordnats i de nordiska länderna och hur intensiv kontakten är. 

I den fortsatta beredningen av propositionen beaktades de viktigaste utvecklingsbehov som togs upp i utlåtandet. Konsekvensbedömningen kompletterades med en beskrivning av möjligheten att fullgöra skyldigheten att vara i arbete genom deltidsarbete eller kortvarigt arbete. Dessutom preciserades behandlingen av jobbsökarprofiler i utkastet med en bedömning av vilka utvecklingsåtgärder på serviceplattformen som skulle kunna minska risken i samband med skyddet för personuppgifter med tanke på konsekvenserna för de grundläggande och mänskliga rättigheterna. 

Utkastet kompletterades också med en bedömning av de dataskyddsrisker som kan uppstå i samband med behandlingen av personuppgifter på grund av automatisering som används när jobbsökarprofiler skapas. Utkastet kompletterades också med en beskrivning av hur möten med arbetssökande ordnas i de andra nordiska länderna. 

7.1  Lagen om ordnande av arbetskraftsservice

1 kap.Allmänna bestämmelser 

10 §.Den arbetssökandes bostad, hemkommun och pendlingsområde . I 1 mom. finns bestämmelser om den arbetssökandes skyldighet att underrätta arbetskraftsmyndigheten om sina kontaktuppgifter och om ändringar i dem. Paragrafens 1 mom. upphävs eftersom det innehåller bestämmelser som överlappar 27 § 2 mom. och 39 § 4 mom. 4 kap. Serviceprocessen för arbetssökande 

28 §.När en jobbsökning upphör att vara i kraft . Paragrafen ändras. I 1 mom. 1 och 2 punkten finns motsvarande bestämmelser som för närvarande om de orsaker som leder till att jobbsökningen upphör. I 3 punkten föreskrivs det att en jobbsökning upphör att vara i kraft om den arbetssökande underlåter att sköta ärenden hos arbetskraftsmyndigheten inom den tid som myndigheten har satt ut och på det sätt som myndigheten förutsätter. Ändringen jämfört med den gällande bestämmelsen är att det inte längre krävs att förfarandet upprepas, utan jobbsökningen upphör att vara i kraft efter den första försummelsen. I 4 punkten föreskrivs det att en jobbsökning upphör att vara i kraft om den arbetssökande inte kommer till en inledande intervju, ett samtal om jobbsökning eller ett kompletterande samtal om jobbsökning vid en tidpunkt som personen själv reserverat i nättjänsten för ändamålet. I sak motsvarar bestämmelserna det gällande 2 mom. och ändringen är lagteknisk.  

Det föreslagna 2 mom . motsvarar gällande 3 mom.  

29 §.Inledande av jobbsökning på nytt . I 2 mom . görs en ändring som föranleds av den ändring som föreslås i 28 §. I sak motsvarar bestämmelsen den gällande och ändringen är lagteknisk.  

30 §.Information till arbetssökande . Paragrafens 1 mom . ändras så att arbetskraftsmyndighetens skyldighet att informera den arbetssökande inte bara gäller i samband med att en person registreras som arbetssökande eller utan dröjsmål därefter , som i nuläget, utan också under jobbsökningen.  

Vikten av information under jobbsökningen accentueras på grund av att förfarandet med påminnelser i efterhand enligt 41 § föreslås upphävas och på grund av den föreslagna ändringen i 28 § om när en jobbsökning är i kraft. Detta syftar till att minska de arbetssökandes oavsiktliga försummelser. Till momentet fogas ett omnämnande av att arbetskraftsmyndigheten ska informera på ett ändamålsenligt sätt. Ett ändamålsenligt sätt att informera en arbetssökande är t.ex. att skicka ett meddelande för att påminna om ett överenskommet möte eller någon annan tidsfrist. Genomförandet beskrivs närmare i avsnitt 9. 

Dessutom görs språkliga ändringar i momentet. 

31 §.Ordnande av inledande intervju . Paragrafen ändras så att den tidsfrist som i 1 mom . anges för ordnande av en inledande intervju förlängs. Arbetskraftsmyndigheten ska ordna en inledande intervju utan obefogat dröjsmål, dock inom tio vardagar från det att jobbsökningen inleddes, i stället för fem vardagar som i nuläget. Tio dagar är den utsatta tiden, och beroende på situationen ska den inledande intervjun ordnas så snart som möjligt efter att jobbsökningen inletts.  

Bestämmelsen om möjligheten att ordna ett lättare kompletterande samtal om jobbsökning före den inledande intervjun slopas eftersom tidsfristen för att ordna en inledande intervju förlängs och för att förenkla regleringen och göra den tydligare och begripligare. 

Enligt de gällande bestämmelserna ska arbetskraftsmyndigheten ordna en inledande intervju eller ett kompletterande samtal om jobbsökning med en arbetssökande inom fem vardagar från jobbsökningens början. Enligt specialmotiveringen (RP 167/2021 rd) är avsikten att den gällande tidsfristen såtillvida endast ska vara en målsättning att den ska ge möjlighet att ordna verksamheten på ett smidigt sätt. Avsikten är att den arbetssökande ska erbjudas en inledande intervju inom fem dagar från det att jobbsökningen inleddes, men också tider senare än inom fem vardagar kan erbjudas. Förlängningen av tidsfristen är dock i princip inte avsedd att vara längre än några vardagar, och denna möjlighet ska inte användas för att kringgå tidsfristen. Till skillnad från nuläget är avsikten att den tidsfrist på tio dagar som föreslås i denna proposition ska vara bindande. Arbetskraftsmyndigheten ska även i fortsättningen kunna kontakta kunden före den inledande intervjun och t.ex. instruera kunden att fylla i en digital kompetenskartläggning på förhand.  

I 3 mom. görs en språklig ändring. Den inledande intervjun ska liksom nu ordnas vid arbetskraftsmyndighetens verksamhetsställe eller något annat serviceställe, om det inte finns vägande skäl som gör det mer ändamålsenligt att ordna intervjun på annat sätt. Den inledande intervjun ska alltså i regel ordnas på plats, och endast undantagsvis på något annat sätt. När man bedömer hurdana skäl som är vägande kan man åtminstone beakta situationer där man vet att arbetslösheten eller permitteringen kommer att upphöra eller där kunden har exceptionellt lång väg till verksamhetsstället. Vetskap om att arbetslösheten kommer att upphöra är relevant främst om arbetslöshetsperioden är mycket kort, högst några veckor. Om en person som fortfarande arbetar eller studerar anmäler sig som arbetssökande kan man också ta hänsyn till att personen inte har möjlighet att komma till verksamhetsstället på grund av arbetet eller studierna. Om intervjun ordnas på annat sätt ska den dock alltid bygga på personlig interaktion mellan den arbetssökande och arbetskraftsmyndighetens sakkunniga, och kan inte ersättas med t.ex. ett webbformulär eller möten i grupp.  

32 §.Innehållet i den inledande intervjun . Hela paragrafen ändras så att den föreskriver om innehållet i den inledande intervjun. Dessutom fogas ett nytt 3 mom . till paragrafen. I 1 mom . finns i huvudsak samma bestämmelser som i det gällande 34 § 1 mom. om bedömning av servicebehovet och upprättande av en sysselsättningsplan. Bestämmelserna omformuleras. Också den ändring som gäller planen är en omformulering så att ingen sysselsättningsplan utarbetas för integrationskunder vid den inledande intervjun om en integrationsplan utarbetas för dem.  

I verkställigheten har det varit oklart om man vid den inledande intervjun kan utarbeta en integrationsplan ifall den ersättande plan som nämns i bestämmelsen inte har utarbetats före den inledande intervjun. Enligt förarbetena (RP 167/2021 rd) är avsikten att en sysselsättningsplan utarbetas för en i integrationslagen avsedd integrationskund vid den inledande intervjun enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice, om en integrationsplan ännu inte kan utarbetas för den personen. Med andra ord får man också i fortsättningen vid den inledande intervjun utarbeta en integrationsplan enligt integrationslagen, om det är möjligt att utarbeta en sådan plan. I verkställigheten har det dessutom varit oklart om man i samband med en inledande intervju också kan bedöma en integrationskunds servicebehov enligt 14 § i integrationslagen. I lagen om ordnande av arbetskraftsservice finns bestämmelser om vad som åtminstone ska ingå i en inledande intervju. Den lagen hindrar alltså inte att man gör en bedömning av servicebehovet enligt 14 § i integrationslagen i anslutning till den inledande intervjun, om arbetskraftsmyndigheten har möjlighet att göra det. 

I 2 mom. finns bestämmelser som motsvarar innehållet i det gällande 34 § 2 mom. om vägledning av arbetssökande till att söka arbetsmöjligheter som är lämpliga för dem och uppsöka behövlig service samt om att den service som erbjuds den arbetssökande ska presenteras vid intervjun, och att arbetskraftsmyndigheten ska avtala om hur den arbetssökande uträttar ärenden och hur kontakten mellan myndigheten och den arbetssökande övrigt ska skötas.  

I 3 mom. föreskrivs det om arbetskraftsmyndighetens uppgift att vid behov hänvisa den arbetssökande att skapa och publicera en jobbsökarprofil på serviceplattformen. Syftet med bestämmelsen är att arbetskraftsmyndigheten vid den inledande intervjun ska hänvisa den arbetssökande att skapa och publicera en i 14 kap. avsedd jobbsökarprofil på serviceplattformen. Hänvisandet inbegriper också att informera och påminna den arbetssökande som den skyldighet som gäller jobbsökarprofilen. En arbetssökande som redan har publicerat en jobbsökarprofil behöver inte hänvisas att skapa och publicera en jobbsökarprofil.  

33 §.Bedömning av den arbetssökandes servicebehov . Paragrafen ändras helt så att den föreskriver om bedömning av den arbetssökandes servicebehov. I 1 mom. finns bestämmelser om vad arbetskraftsmyndigheten åtminstone ska bedöma när den bedömer vilken service en arbetssökande behöver, och i 2 mom . om omständigheter som ska beaktas vid bedömningen av servicebehovet. Bestämmelserna motsvarar delvis gällande 37 §, men kompletteras, preciseras och förtydligas eftersom bedömningen av servicebehovet i fortsättningen mer än tidigare påverkar hur serviceprocessen fortsätter för den arbetssökande.  

Enligt 1 mom. 1 punkten ska arbetskraftsmyndigheten liksom enligt den gällande 37 § 1 mom. 1 punkten bedöma den arbetssökande personens kompetens och yrkesskicklighet. Den arbetssökandes servicebehov utgår alltså från den kompetens och yrkesskicklighet som personen skaffat genom utbildning och arbetserfarenhet, men också annan kompetens t.ex. från fritidsintressen ska tas i beaktande.  

Enligt 1 mom. 2 punkten ska arbetskraftsmyndigheten bedöma den arbetssökande personens jobbsökningsfärdigheter och förutsättningar för jobbsökning på egen hand. Punkten motsvarar delvis 37 § 1 mom. 3 punkten i den gällande lagen, enligt vilken personens jobbsökningsfärdigheter beaktas när arbetskraftsmyndigheten bedömer vilken service en arbetssökande behöver. Syftet med den föreslagna punkten är att den arbetssökandes jobbsökningsfärdigheter ska bedömas, och att den bedömningen också ska utnyttjas när man bedömer förutsättningarna för jobbsökning på egen hand. I bedömningen av jobbsökningsfärdigheter kan man beakta t.ex. hur den arbetssökandes jobbsökarprofil ser ut. Detta säger inte direkt något om den arbetssökandes jobbsökningsfärdigheter, men om profilen är dåligt gjord eller den arbetssökande inte skapat sin profil själv kan det tyda på att jobbsökningsfärdigheterna behöver utredas närmare.  

Enligt den föreslagna 3 punkten ska arbetskraftsmyndigheten bedöma personens möjligheter att få arbete på den öppna arbetsmarknaden.  

Enligt 4 och 5 punkten ska arbetskraftsmyndigheten bedöma hur sannolikt det är att arbetslösheten förlängs och hur sannolikt det är att personen blir arbetslös. Punkterna motsvarar den gällande 37 § 1 mom. 4 punkten, enligt vilken de omständigheterna ska tas i beaktande i bedömningen av servicebehovet.  

Enligt det föreslagna 2 mom . ska den arbetssökandes egna mål för att utveckla sin kompetens och yrkesskicklighet beaktas när servicebehovet bedöms. Det motsvarar bestämmelsen i den gällande 37 § 1 mom. 1 punkten, vilket innebär att den arbetssökandes egna önskemål och målsättningar även i fortsättningen är relevanta, och att arbetskraftsmyndigheten ska ge den arbetssökande stöd för att uppnå dessa mål. Liksom för närvarande har dock ingen en ovillkorlig rätt att få t.ex. vissa tjänster om det inte finns uttryckliga bestämmelser om det.  

Enligt det föreslagna 2 mom . ska man dessutom beakta den arbets- och funktionsförmåga som inverkar på förutsättningarna för att söka och få arbete. Momentet motsvarar den gällande 37 § 2 punkten. Även andra omständigheter som inverkar på personens möjligheter att få arbete ska beaktas på samma sätt som enligt den gällande 37 § 1 mom. 3 punkten.  

I 3 mom . finns motsvarande bestämmelser som i gällande 37 § 2 mom. om undersökningar och bedömningar av arbetsförmågan samt andra sakkunnigbedömningar och samarbete.  

34 §.Ordnande av samtal om jobbsökning . Hela paragrafen ändras så att den föreskriver om ordnande av samtal om jobbsökning. I 1 mom . föreskrivs det om samtal om jobbsökning som ordnas med tre månaders mellanrum. I 2 och 3 mom . finns bestämmelser om undantag från den huvudregel som föreslås i 1 mom. I 4 mom . föreskrivs det om hur samtalet ska ordnas.  

Enligt 1 mom . ska arbetskraftsmyndigheten för en arbetslös arbetssökande, en arbetssökande som hotas av arbetslöshet och en arbetssökande som är anställd på deltid ordna ett samtal om jobbsökning efter det att tre månader har förflutit från den inledande intervjun, och därefter alltid när det har förflutit tre månader från det föregående samtalet om jobbsökning. De föreslagna bestämmelserna motsvarar delvis den gällande 32 § 1 mom. 2 punkten, enligt vilken ett samtal om jobbsökning ska ordnas för en arbetssökande som är arbetslös eller hotas av arbetslöshet eller som antingen är anställd på deltid eller permitterad genom förkortad arbetstid, alltid när tre månader har förflutit från den inledande intervjun, det senaste samtalet om jobbsökning eller det senaste samtalet om jobbsökning som ordnas efter den inledande intervjun.  

Liksom i nuläget räknas de tre månaderna som förflutit efter den inledande intervjun eller det senaste samtalet om jobbsökning utan att eventuella avbrott beaktas, och endast tidsavståndet från det föregående samtalet om jobbsökning ordnades tas i beaktande. Om den inledande intervjun ordnas t.ex. den 9 maj 2026 och den arbetssökande har börjat deltidsarbeta den 18 maj 2026 ordnas följande samtal om jobbsökning den 9 augusti 2026, eftersom tre månader förflutit från den inledande intervjun. Följande samtal om jobbsökning ordnas den 9 november 2026 eftersom tre månader förflutit sedan det föregående samtalet om jobbsökning. Det spelar ingen roll om t.ex. jobbsökningen upphör att vara i kraft under den tiden. 

Enligt det föreslagna 2 mom. ska ett samtal om jobbsökning ordnas för en arbetssökande som deltar i arbetskraftsutbildning, arbetsprövning, lönesubventionerat arbete eller rehabilitering eller studerar med stöd av arbetslöshetsförmån en månad innan servicen i fråga beräknas upphöra. Bestämmelsen motsvarar innehållet i de undantag som tillämpas på samtal om jobbsökning enligt gällande 33 § 1 och 2 mom. I det föreslagna momentet nämns inte längre kravet att servicen ska fortgå längre än en månad, utan det framgår av bestämmelsens ordalydelse. Avsikten är att ändringen ska vara språklig, och det förutsätts även i framtiden att servicen beräknas fortgå längre än en månad.  

I 3 mom . föreskrivs det liksom i gällande 33 § 3 mom. om samtal om jobbsökning som ordnas för arbetssökande som deltar i arbetskraftsutbildning ordnad tillsammans med arbetsgivaren inom ramen för gemensam anskaffning av utbildning eller på motsvarande sätt.  

Enligt 4 mom . ska samtalen på motsvarande sätt som enligt första meningen i gällande 32 § 4 mom. ordnas på det sätt som med beaktande av den arbetssökandes servicebehov och av omständigheterna är mest ändamålsenligt.  

35 §.Ordnande av kompletterande samtal om jobbsökning . Hela paragrafen ändras så att den föreskriver om ordnande av kompletterande samtal om jobbsökning.  

I 1 mom. föreskrivs det om den nya utgångspunkten för ordnande av kompletterande samtal om jobbsökning. Utgångspunkten är den arbetssökandes servicebehov. Arbetskraftsmyndigheten ska utöver den inledande intervjun och samtalen om jobbsökning med en arbetssökande ordna kompletterande samtal om jobbsökning så att den arbetssökande får behövligt stöd för jobbsökningen och för att få bättre förutsättningar att få arbete. Arbetskraftsmyndigheten ska dessutom ordna ett kompletterande samtal om jobbsökning om det krävs för att revidera eller upprätta den arbetssökandes sysselsättningsplan eller för att förelägga jobbsökningsskyldighet. Dessa uppgifter sköts huvudsakligen vid den inledande intervjun och därefter i enlighet med den föreslagna 34 § vid de regelbundna samtalen om jobbsökning. I denna proposition föreslås ändringar i serviceprocessen som innebär att en del av de schablonmässigt föreskrivna mötena frångås. Av den anledningen kan det förekomma situationer i serviceprocessen där det följande regelbundna samtalet infaller först när en jobbsökningsskyldighet som förelagts den arbetssökande inte längre är i kraft och arbetskraftsmyndigheten bör ordna ett kompletterande samtal om jobbsökning.  

I 2 mom. föreskrivs det att kompletterande samtal om jobbsökning ska ordnas i början av serviceprocessen under tiden mellan den inledande intervjun och det första samtalet om jobbsökning. Under denna tid, ungefär tre månader, ska arbetskraftsmyndigheten i regel ordna fem kompletterande samtal om jobbsökning. Till skillnad från den gällande regleringen ska arbetskraftsmyndigheten ha prövningsrätt och kunna bestämma antalet samtal om jobbsökning utifrån den arbetssökandes servicebehov. Arbetskraftsmyndigheten ska alltså kunna ordna ett annat antal kompletterande samtal om jobbsökning än just fem, beroende på vilket stöd den arbetssökande behöver i jobbsökningen och vad som krävs för att förbättra förutsättningarna för att få arbete.  

Arbetssökande som sannolikt inte behöver ett enda kompletterande samtal om jobbsökning är de målgrupper som nämns i gällande 32 § 3 mom. Dit hör arbetssökande vars arbetslöshet kommer att upphöra inom tre månader av någon annan orsak än arbetskraftsutbildning, frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån, lönesubventionerat arbete eller deltidsarbete i vilket arbetstiden motsvarar högst 80 procent av den inom branschen tillämpade maximala arbetstiden för heltidsanställda. Till målgruppen hör också arbetssökande som inom tre månader kommer att inleda beväringstjänst, civiltjänst eller familjeledighet. I den gällande regleringen förutsätts dessutom att den kommande förändringen kommer att vara i minst tre månader. Även framöver är det ändamålsenligt att beakta hur länge en ändring i den arbetssökandes situation förväntas vara. Om förändringen varar i mindre än tre månader innebär det sannolikt att kompletterande samtal om jobbsökning behöver ordnas eftersom den arbetssökandes situation förbättras endast tillfälligt. 

I 3 mom. föreskrivs det om arbetskraftsmyndighetens skyldighet att ordna kompletterande samtal om jobbsökning på begäran av den arbetssökande, om det inte är uppenbart onödigt. Ett samtal är uppenbart onödigt t.ex. om den arbetssökande upprepade gånger begär samtal och arbetskraftsmyndigheten bedömer att personen har fått det stöd om behövs, och personen har en gällande och uppdaterad sysselsättningsplan. Det kan också vara uppenbart onödigt om ett samtal om jobbsökning eller ett kompletterande samtal om jobbsökning i vilket fall som helst inom kort kommer att ordnas för den arbetssökande.  

36 §.Innehållet i samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning . Hela paragrafen ändras så att den föreskriver om innehållet i samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning.  

Enligt den första meningen i 1 mom. ska arbetskraftsmyndigheten se över bedömningen av den arbetssökandes servicebehov, sysselsättningsplanen och jobbsökningsskyldigheten så att de är uppdaterade. Detta motsvarar delvis innehållet i den gällande 37 § till den del det handlar om att se över servicebehovet. En språklig ändring görs i bestämmelsen. Dessutom kompletteras bestämmelsen med ett krav om uppdatering. Tillägget betonar vikten av bedömningen av servicebehovet när serviceprocessen för den arbetssökande fastställs, och därigenom för främjandet av sysselsättningen. Ett syfte är också att bli av med s.k. skenservice. Det som föreslås gäller också innehållet i kompletterande samtal om jobbsökning. Sannolikt handlar kompletterande samtal om jobbsökning liksom enligt gällande 36 § 1 mom. om att man fortsätter utreda servicebehovet.  

Den första meningen i momentet innehåller också en bestämmelse om arbetskraftsmyndighetens skyldighet att se till att den arbetssökande har en uppdaterad sysselsättningsplan och en uppdaterad jobbsökningsskyldighet som ingår i den. Planen och den jobbsökningsskyldighet som ingår i den revideras främst vid de regelbundna samtalen om jobbsökning, vilket motsvarar gällande 35 § 2 mom. Vid behov ska planen också revideras vid ett kompletterande samtal om jobbsökning. Enligt det föreslagna 35 § 1 mom. ska ett kompletterande samtal om jobbsökning ordnas alltid när det krävs för att revidera eller upprätta en sysselsättningsplan eller förelägga jobbsökningsskyldighet. Vid behov ska det vid samtalet upprättas en sysselsättningsplan eller en plan som ersätter sysselsättningsplanen. En plan behöver upprättas vid ett samtal om jobbsökning alltid när den arbetssökande av någon anledning inte har någon plan. 

För tydlighetens skull har en plan som ersätter sysselsättningsplanen lagts till bestämmelserna om revidering och upprättande av planen, eftersom också i synnerhet en integrationsplan kan komma att revideras eller upprättas vid samtalet. 

Enligt 2 mom. ska arbetskraftsmyndigheten vägleda den arbetssökande till att söka arbetsmöjligheter som är lämpliga för den personen och ge personen stöd i jobbsökningen. Dessutom ska arbetskraftsmyndigheten hänvisa den arbetssökande till behövlig service. För närvarande finns särskilda bestämmelser om dessa uppgifter i 35 § 1 mom. om innehållet i samtal om jobbsökning och i 36 § 1 mom. om innehållet i kompletterande samtal om jobbsökning.  

37 §.Sysselsättningsplanens innehåll och uppföljning av planen . De arbetssökande har rätt till en sysselsättningsplan, men också skyldighet att följa den, och rätten till arbetslöshetsförmåner är beroende av att planen följs. Dessutom är sysselsättningsplanen relevant för tillsynsmyndigheten, som i efterhand också utifrån planen på ett tillförlitligt sätt ska kunna kontrollera att myndigheten har fullgjort sina lagstadgade skyldigheter.  

Av de ovannämnda orsakerna ska det tydligt framgå av sysselsättningsplanen på vilket sätt kunden är i kontakt med myndigheten, vilka uppgifter och tidsfrister kunden har, vilka de följande stegen i serviceprocessen är och vilka grunderna för jobbsökningsskyldighet och kompletterande samtal om jobbsökning är. Det föreslås att paragrafen ändras för att främja dessa mål. Ändringarna behövs dessutom på grund av de ändringar som föreslås i denna proposition för att öka prövningsrätten i serviceprocessen. Paragrafens struktur ändras för att göra regleringen tydligare, så att 1 mom. innehåller bestämmelser om åtgärder som alltid ska ingå i sysselsättningsplanen och 2 mom. bestämmelser om åtgärder som kan inkluderas vid behov.  

Enligt 1 mom. 1 punkten ska sysselsättningsplanen innehålla en jobbsökningsskyldighet eller en grund för att inte förelägga eller för att minska omfattningen av en jobbsökningsskyldighet. När det gäller jobbsökningsskyldigheten motsvarar bestämmelsen det som föreskrivs i gällande 38 § 1 mom. och kompletteras med en skyldighet att ange grunden om ingen jobbsökningsskyldighet föreläggs. Med grund avses en i 48 § föreslagen grund att inte förelägga jobbsökningsskyldighet. Bestämmelser om grunder för att minska jobbsökningsskyldighetens omfattning finns i 47 §.  

Enligt den föreslagna 2 punkten ska sysselsättningsplanen enligt vad som också föreskrivs i gällande 1 mom. innehålla andra åtgärder som gäller jobbsökning eller utvecklande av företagsverksamhet och som syftar till att den arbetssökande snabbt ska få arbete på den öppna arbetsmarknaden.  

Enligt 3 punkten ska parterna i sysselsättningsplanen komma överens om hur genomförandet av planen ska övervakas och sätta ut en tidsfrist inom vilken den arbetssökande ska informera om hur planen har följts. Bestämmelsen motsvarar gällande 2 mom.  

I 2 mom . finns bestämmelser om åtgärder som arbetskraftsmyndigheten vid behov ska inkludera i sysselsättningsplanen.  

I den föreslagna 1 punkten föreskrivs det om tidpunkterna för kompletterande samtal om jobbsökning, som ska ingå i sysselsättningsplanen. I nuläget finns ingen uttrycklig bestämmelse om att kompletterande samtal om jobbsökning ska tas in i sysselsättningsplanen. En uttrycklig bestämmelse behövs på grund av de allmänna motiveringarna ovan, och särskilt för att arbetskraftsmyndigheten föreslås få större prövningsrätt. När man slutar ordna kompletterande samtal om jobbsökning schablonmässigt blir det ännu viktigare att tydligt komma överens om antalet samtal och samtalens tidpunkter. Grunderna för att ordna eller inte ordna kompletterande samtal om jobbsökning ska också framgå av sysselsättningsplanen. Det ska vara tydligt för den arbetssökande vad som är att vänta i serviceprocessen och vad den arbetssökande förbundit sig till.  

Bestämmelserna i 2–4 punkten motsvarar gällande 1 mom. Därmed ska sysselsättningsplanen vid behov innehålla offentlig arbetskraftsservice enligt den arbetssökandes servicebehov och annan service som förbättrar den arbetssökandes kompetens, arbetsmarknadsfärdigheter och arbets- och funktionsförmåga. Dessutom ska planen vid behov innehålla åtgärder i anslutning till en utredning av arbets- eller funktionsförmågan eller hälsotillståndet som påverkar jobbsökningen, utvecklingen av företagsverksamheten och möjligheterna att få arbete. I 5 punkten föreskrivs på motsvarande sätt som i gällande 2 mom. om utredningar som krävs av den arbetssökande för att visa att planen följts. Här avses utredningar som arbetskraftsmyndigheten eventuellt kräver utöver den arbetssökandes egna upplysningar. Om arbetskraftsmyndigheten kräver sådana ska detta skrivas in i planen. 

Enligt 6 punkten ska sysselsättningsplanen eller en plan som ersätter den vid behov inkludera undantag som gäller skyldigheten att skapa och publicera den arbetssökandes jobbsökarprofil. Med undantag som gäller skyldigheten att skapa och publicera den arbetssökandes jobbsökarprofil avses 1 mom. i den föreslagna 129 b §, där det föreskrivs om när en arbetssökande eller arbetskraftsmyndigheten inte ska skapa eller publicera en jobbsökarprofil för den arbetssökande på serviceplattformen. Med stöd av punkten ska ett undantag inkluderas i planen om 129 b § 1 mom. är tillämpligt på den arbetssökande. 

I det föreslagna 3 mom. finns motsvarande bestämmelser som i gällande 38 § 3 mom. om att arbetskraftsmyndigheten och den arbetssökande ska godkänna sysselsättningsplanen. I momentet föreskrivs det också om arbetskraftsmyndighetens skyldighet att följa hur sysselsättningsplanen genomförs. En motsvarande bestämmelse finns i gällande 40 § 1 mom. 

Det föreslagna 4 mom. innehåller ett bemyndigande att utfärda förordning som motsvarar den gällande lagen, förutom att arkivering av sysselsättningsplanen inte längre nämns. 

38 §.Den arbetssökandes skyldigheter . Hela paragrafen ändras. Den första meningen i 1 mom . motsvarar i huvudsak den första meningen i gällande 39 § 1 mom. Skyldigheten att söka arbete ändras till en skyldighet att söka arbetsmöjligheter. Med arbetsmöjligheter avses också annat än arbete som utförs i egenskap av löntagare. Dessutom görs ett förtydligande om att det som avses är aktiv sökning av arbetsmöjligheter som den arbetssökande själv väljer, i motsats till den föreslagna andra delen av meningen, där det föreskrivs om den arbetssökandes skyldighet att söka platser som arbetskraftsmyndigheten anvisar den arbetssökande att söka.  

För närvarande finns bestämmelser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa om både den arbetssökandes skyldighet att söka arbete som arbetskraftsmyndigheten anvisar och hur en försummelse av ansökningsskyldigheten påverkar rätten att få utkomstskydd för arbetslösa. För att göra systematiken i regleringen tydligare föreslås det att bestämmelserna om skyldigheten att söka arbete som arbetskraftsmyndigheten anvisar i fortsättningen ska finnas i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Dessutom innehåller 1 mom. en informativ hänvisning till lagen om utkomstskydd för arbetslösa i fråga om konsekvenserna av försummelser av ansökningsskyldigheten.  

Enligt det föreslagna 2 mom. ska en arbetssökande som ansöker om arbetslöshetsförmån delta i åtgärder och service som ingår i serviceprocessen för arbetssökande och som är till stöd för jobbsökningen och som förbättrar arbetsmarknadsfärdigheterna och förutsättningarna att få arbete. Innehållet i den föreslagna bestämmelsen motsvarar i sak huvudsakligen den andra meningen i gällande 39 § 1 mom. enligt vilken en arbetssökande som ansöker om arbetslöshetsförmån ska medverka i bedömningen av servicebehovet och i upprättandet och revideringen av sysselsättningsplanen samt delta i service som är till stöd för jobbsökningen och förbättrar arbetsmarknadsfärdigheterna och förutsättningarna att få arbete. Med åtgärder som ingår i serviceprocessen avses i det föreslagna 2 mom. utöver det som nämns ovan även andra åtgärder som enligt lagen hör till serviceprocessen, t.ex. olika samtal. 

Paragrafens 3 mom . motsvarar gällande 2 mom. och den andra meningen i gällande 3 mom. En språklig ändring görs i bestämmelsen. I 4 mom . föreskrivs liksom i den första meningen i gällande 3 mom. om den arbetssökandes skyldighet att informera arbetskraftsmyndigheten om ändringar i sina kontaktuppgifter.  

39 §.Den arbetssökandes skyldigheter . Paragrafen upphävs. I paragrafen föreskrivs det om den arbetssökandes skyldigheter. I fortsättningen finns bestämmelserna om den arbetssökandes skyldigheter i den föreslagna 38 §.  

40 §.Arbetskraftsmyndighetens skyldigheter . Paragrafen upphävs. I paragrafen finns bestämmelser om arbetskraftsmyndighetens allmänna skyldigheter, och enligt dem ska arbetskraftsmyndigheten erbjuda arbete och utbildning samt ordna service som ingår i sysselsättningsplanen. Dessutom ska arbetskraftsmyndigheten följa hur sysselsättningsplanen genomförs och bidra till att serviceprocessen framskrider. Bestämmelsen om att arbetskraftsmyndigheten följer hur sysselsättningsplanen genomförs fogas till 38 § om sysselsättningsplanens innehåll och uppföljning av planen. Bestämmelsen om arbetskraftsmyndighetens skyldighet att ordna service som ingår i sysselsättningsplanen upphävs eftersom den överlappar andra bestämmelser. Arbetskraftsmyndigheten ska även framöver ordna service som ingår i sysselsättningsplanen. Bestämmelser om ordnande och tillhandahållande av offentlig arbetskraftsservice för kunderna finns i 4 §. Bestämmelserna om att arbetskraftsmyndigheten ska erbjuda arbete förtydligas och finns i den föreslagna 42 §.  

41 §.Påminnelse . Paragrafen upphävs.  

5 kap.Arbetsförmedling och jobbsökningsskyldighet 

42 §.Anvisande av platser att sökas av den arbetssökande . Paragrafen ändras. Det föreskrivs om platser som arbetskraftsmyndigheten anvisar den arbetssökande att söka.  

Det föreslagna 1 mom . motsvarar gällande 1 och 2 mom.  

I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det om arbetskraftsmyndighetens uppgift att anvisa den arbetssökande att söka lämpliga platser. I gällande 40 § 1 mom. föreskrivs det om arbetskraftsmyndighetens skyldighet att erbjuda arbete. I den praktiska tillämpningen har man använt termen arbetserbjudande för de platser som arbetskraftsmyndigheten anvisar den arbetssökande att söka med stöd av bestämmelsen. I lagen om utkomstskydd för arbetslösa finns bestämmelser om hur förpliktande arbetserbjudandena är och hur rätten att få arbetslöshetsförmån påverkas om man inte söker dem. Det föreslagna momentet handlar om samma arbetserbjudanden. Enligt förslaget ändras bestämmelsen så att den i stället för ”ska erbjuda arbete” lyder ”ska anvisa den arbetssökande att söka platser som är lämpliga för den arbetssökande”, eftersom detta bättre beskriver arbetskraftsmyndighetens uppgift. Arbetskraftsmyndigheten erbjuder inte arbete, utan förmedlar uppgifter om ledigförklarade platser till de arbetssökande. Eftersom en arbetssökande som får arbetslöshetsförmån måste söka en sådan plats används ordet anvisa för att beskriva arbetskraftsmyndighetens uppgift. Ändringarna förtydligar regleringen om platser som arbetssökande anvisas att söka.  

Dessutom föreskrivs det i 2 mom. om omständigheter som ska beaktas vid bedömningen av platsens lämplighet. Dessa är den arbetssökandes arbetserfarenhet, utbildning, övriga kompetens och arbetsförmåga. Detta motsvarar de faktorer som tas i beaktande när jobbsökningsskyldigheten minskas. 

I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det också om arbetskraftsmyndighetens skyldighet att följa hur jobbsökningen framskrider. Med detta avses i första hand frågor som har att göra med arbetsförmedlingen, t.ex. varför en arbetssökande inte fått en plats som personen sökt eller om personen kallats till arbetsintervju. Samtidigt bevakas försummelser, och om arbetskraftsmyndigheten upptäcker en försummelse leder det till en utredning om utkomstskyddet för arbetslösa. 

43 §.Arbetsförmedlingsservice . Paragrafen ändras. I 1 mom . föreskrivs det om arbetsgivarens möjlighet att publicera information om lediga platser och arbetskraftsmyndighetens möjlighet att publicera information om lediga platser. Momentet motsvarar första och andra meningen i gällande 1 mom. Enligt det föreslagna 2 mom . ska arbetskraftsmyndigheten förmedla information om lediga platser och presentera sådana arbetssökande som är lämpliga för en ledig plats för arbetsgivaren, på det sätt som överenskommits med denna. Det föreslagna 2 mom. motsvarar den tredje meningen i gällande 1 mom. Ändringarna är språkliga.  

I 3 mom. föreskrivs det om den arbetssökandes möjlighet att alltid själv skapa och publicera en jobbsökarprofil på serviceplattformen. I samband med anmälan som arbetssökande har den arbetssökande möjlighet att skapa och publicera en jobbsökarprofil, och kan också under den tid jobbsökningen pågår skapa, publicera eller redigera en profil. Jobbsökarprofilen är en offentlig arbetsförmedlingsservice som ordnas för den arbetssökande.  

44 §.Internationell arbetsförmedling . Hela paragrafen ändras så att den innehåller motsvarande bestämmelser om internationell arbetsförmedling som gällande 42 § 3 mom.  

45 §.Föreläggande av jobbsökningsskyldighet . Hela paragrafen ändras så att den föreskriver om föreläggande av jobbsökningsskyldighet. Liksom i gällande 44 § 1 och 2 mom. föreläggs jobbsökningsskyldighet för en arbetslös arbetssökande eller en person som hotas av arbetslöshet, och för vissa arbetssökande som studerar frivilligt eller i arbetskraftsutbildning och får arbetslöshetsförmån eller som har ett lönesubventionerat arbete eller ett deltidsarbete. Liksom för närvarande är huvudregeln att sysselsättningsplanen ska innehålla tre granskningsperioder på en månad, under vilken den arbetssökande ska söka fyra arbetsmöjligheter.  

I 2 mom . finns samma bestämmelser som i gällande 2 mom. om arbetssökande som ska föreläggas jobbsökningsskyldighet trots att de inte är arbetslösa eller hotas av arbetslöshet. Dessa är arbetssökande som deltar i en arbetskraftsutbildning eller deltar i frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån eller är i lönesubventionerat arbete. Med personer som deltar i frivilliga studier avses personer som deltar i sådana studier med stöd av antingen 9 kap. eller lagen om främjande av integration.  

I 3 mom . finns bestämmelser om föreläggande av jobbsökningsskyldighet för deltidsanställda arbetssökande och arbetssökande som permitterats med förkortad arbetstid. Om deltidsarbetet inte varar i minst två veckor hotas den arbetssökande av arbetslöshet, och då föreläggs jobbsökningsskyldighet med stöd av 1 mom. Momentet innehåller också en informativ hänvisning till 2 a kap. 12 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, där det föreskrivs om hur den faktiska arbetstiden inverkar på jobbsökningsskyldigheten.  

46 §.Tidpunkt när jobbsökningsskyldighet inträder i vissa fall. Paragrafen ändras. Den innehåller bestämmelser om när jobbsökningsskyldighet inträder. I 1 mom . föreskrivs det liksom i gällande 1 mom. när jobbsökningsskyldighet inträder för arbetssökande som är i arbete som varar längre än två veckor och inte utgör lönesubventionerat arbete och vars arbetstid överstiger 80 procent av den maximala arbetstid för heltidsanställda som tillämpas i branschen. Liksom för närvarade inträder jobbsökningsskyldigheten i de fallen förts när anställningsförhållandet upphör. Detta blir tillämpligt t.ex. på arbetssökande som omfattas av den utbildning inom omställningsskyddet som avses i 8 kap.  

I 2 mom . föreskrivs i huvudsak detsamma som i gällande 3 mom. om avvikande tidpunkt för när jobbsökningsskyldigheten inträder för arbetssökande som i längre än en månad beräknas delta i arbetskraftsutbildning, delta i arbetsprövning, vara i lönesubventionerat arbete där arbetstiden överstiger 80 procent av den inom branschen tillämpade maximala arbetstiden för heltidsanställda eller delta i rehabilitering utan avbrott. Bestämmelserna omformuleras.  

I det föreslagna 3 mom . föreskrivs det på motsvarande sätt som i gällande 46 § 2 mom. att jobbsökningsskyldighet för permitterade inträder när tre månader har förflutit sedan en permittering började.  

47 §.Minskning av antalet arbetsmöjligheter som ska sökas under granskningsperioden . Paragrafen ändras. Den innehåller bestämmelser om minskning av jobbsökningsskyldigheten så att den arbetssökande inte måste söka fyra arbetsmöjligheter enligt huvudregeln. Arbetskraftsmyndigheten kan minska jobbsökningsskyldigheten om den bedömer att det på den arbetssökandes pendlingsområde inte finns fyra sådana arbetsmöjligheter som den arbetssökande kan få. Liksom enligt gällande 44 § 3 mom. ska man vid bedömningen beakta den arbetssökandes arbetserfarenhet, utbildning, övriga kompetens, arbetsförmåga och eventuella skydd för yrkesskicklighet som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Arbetsmöjligheterna ska bedömas i förhållande till den arbetssökandes pendlingsområde.  

Liksom i nuläget beror en minskning alltid på att det i praktiken är omöjligt att fullgöra jobbsökningsskyldigheten. Jämfört med nuläget behöver det dock preciseras hur minskning ska tillämpas. Om myndigheten bedömer att det inte finns fyra sådana arbetsmöjligheter att söka som den arbetssökande kan få ska jobbsökningsskyldigheten minskas ett steg i taget. Med andra ord ska arbetskraftsmyndigheten först bedöma om det finns tre arbetsmöjligheter att söka. Jobbsökningsskyldigheten ska inte minskas direkt till de lägsta nivåerna, dvs. en eller två arbetsmöjligheter, eller inte föreläggas alls bara för att full jobbsökningsskyldighet inte kommer på fråga. Liksom för närvarande måste myndigheten minska jobbsökningsskyldigheten om den bedömer att villkoren uppfylls. Myndigheten har prövningsrätt endast för att bedöma vad som är ett lämpligt antal arbetsmöjligheter som måste sökas. En minskning gäller endast den aktuella granskningsperioden. 

Vid bedömningen ska endast den arbetssökandes arbetserfarenhet, utbildning och övriga kompetens, arbetsförmåga och eventuella skydd för yrkesskicklighet beaktas även framöver. Andra omständigheter som har att göra med personen beaktas inte i bedömningen. I gällande 44 § 3 mom. finns ett bemyndigande att utfärda förordning enligt vilket närmare bestämmelser om grunderna för en minskning utfärdas genom förordning av statsrådet. Detta bemyndigande har inte utnyttjats, och därför finns i nuläget inga närmare bestämmelser än lagens om grunderna för minskning. 

Om jobbsökningsskyldigheten med stöd av bedömningen föreläggs på de lägsta möjliga nivåerna, dvs. 1–2 arbetsmöjligheter per granskningsperiod, ska arbetskraftsmyndigheten ägna särskild uppmärksamhet åt den arbetssökandes servicebehov. I de fallen ska arbetskraftsmyndigheten avtala om andra behövliga åtgärder som förbättrar den arbetssökandes arbetsmarknadsfärdigheter.  

I denna proposition föreslås ändringar i föreläggandet av jobbsökningsskyldighet, så att en del undantagsbestämmelser frångås. Syftet är att arbetssökande som tillhör dessa målgrupper i fortsättningen ska omfattas av den allmänna minskning av jobbsökningsskyldigheten som föreslås i detta moment. Detta inkluderar t.ex. arbetssökande som avses i gällande 44 § 3 mom. och vars arbetslöshet kommer att upphöra inom tre månader av någon annan orsak än arbetskraftsutbildning, frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån, lönesubventionerat arbete eller deltidsarbete, eller som inom tre månader kommer att inleda beväringstjänst, civiltjänst eller familjeledighet. Med frivilliga studier avses frivilliga studier enligt 9 kap. och lagen om främjande av integration. Villkoret för deltidsarbete är att arbetstiden är högst 80 procent av den inom branschen tillämpade maximala arbetstiden för heltidsanställda. 

Till målgruppen hör också deltidsarbetande som regelbundet arbetar högst 80 procent av den inom branschen tillämpade maximala arbetstiden för heltidsanställda. Även i jobbsökningsskyldigheten för deltidsarbetande bedöms faktorer som har att göra med personen, dvs. den arbetssökandes arbetserfarenhet, utbildning och övriga kompetens, arbetsförmåga och eventuella skydd för yrkesskicklighet, i förhållande till arbetsmöjligheterna i den arbetssökandes pendlingsområde. Avsikten är inte att deltidsarbetande ska behöva söka t.ex. ett annat deltidsarbete som de i praktiken inte kan kombinera med sitt befintliga deltidsarbete. De faktiska arbetstimmarna för en arbetssökande med ett deltidsarbete kan under en viss granskningsperiod överstiga 80 procent av den inom branschen tillämpade maximala arbetstiden för heltidsanställda. Arbetskraftsmyndigheten ska förelägga jobbsökningsskyldigheten enligt de uppgifter den har vid den tidpunkten. De faktiska arbetstimmarnas inverkan på jobbsökningsskyldigheten beaktas i lagen om utkomstskydd för arbetslösa som en giltig orsak att inte fullgöra jobbsökningsskyldigheten. 

I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det i sak på motsvarande sätt som i gällande 47 § 3 mom. om avvikande jobbsökningsskyldighet för arbetssökande som saknar utbildning och deltar i frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån. 

48 §.Situationer där jobbsökningsskyldighet inte föreläggs . Paragrafen ändras. Enligt gällande 44 § 3 mom. ska det inte ingå någon jobbsökningsskyldighet i sysselsättningsplanen om arbetskraftsmyndigheten bedömer att det med beaktande av den arbetssökandes arbetserfarenhet, utbildning, övriga kompetens och arbetsförmåga inte finns några som helst arbetsmöjligheter att söka. Den arbetssökandes eventuella skydd för yrkesskicklighet enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska också beaktas. I 1 mom . 1 punkten finns motsvarande bestämmelser om situationer där jobbsökningsskyldighet inte föreläggs.  

Enligt gällande 48 § 1 mom. 5 punkten föreläggs ingen jobbsökningsskyldighet om den arbetssökande är förhindrad att vara på arbetsmarknaden på det sätt som avses i 3 kap. 1 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. I det moment som hänvisningen gäller finns bestämmelser om situationer där en arbetssökande inte är berättigad till arbetslöshetsförmåner. En arbetssökande är inte berättigad till arbetslöshetsförmåner då personen fullgör sin värnplikt eller civiltjänst, avtjänar ett fängelsestraff, är intagen för vård på sjukhus eller därmed jämförbar anstaltsvård, eller är förhindrad att vara på arbetsmarknaden av orsaker som kan jämföras med dessa. I 6 punkten stryks hänvisningen till lagen om utkomstskydd för arbetslösa, och det föreskrivs att ingen jobbsökningsskyldighet föreläggs om de ovannämnda grunderna föreligger. Grunderna är desamma som räknas upp i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, och avsikten är att punkten ska tillämpas enligt den etablerade tolkningen. 

Enligt 1 mom. 7 punkten föreläggs ingen jobbsökningsskyldighet om den arbetssökandes arbetslöshet upphör inom en månad av annan orsak än arbetskraftsutbildning eller med arbetslöshetsförmån stödda frivilliga studier. Jobbsökningsskyldighet föreläggs inte heller om den arbetssökande inleder bevärings- eller civiltjänst eller familjeledighet inom en månad. 

Paragrafens 1 mom. 2, 4 och 5 punkter motsvarar gällande 48 § 2, 3 och 4 punkten.  

I 1 mom. är 3 punkten ny. Jobbsökningsskyldighet föreläggs inte om den arbetssökande är deltidsanställd och på grund av sjukdom eller skada inte kan arbeta på heltid eller ha flera deltidsarbeten samtidigt. Arbetstiden för en arbetssökande med deltidsarbete begränsas inte. Arbetskraftsmyndigheten gör dock en sådan bedömning som bestämmelsen förutsätter om den arbetssökandes möjligheter att ta emot annat arbete alltid när sysselsättningsplanen eller en plan som ersätter den uppdateras. I den bedömningen beaktas möjligheten att arbeta mer. Den arbetssökandes arbetsförmåga bedöms utifrån tillgängliga utredningar. Vid behov ska den arbetssökande hänvisas till en sådan bedömning av arbetsförmågan som avses i 37 § 2 mom. 

Enligt den gällande 1 mom. 1 punkten föreläggs jobbsökningsskyldighet inte om arbetskraftsmyndigheten, välfärdsområdets social- och hälsovårdsmyndighet eller Folkpensionsanstalten har konstaterat att den arbetssökande behöver sektorsövergripande stöd som främjar sysselsättningen. Dessutom förutsätter gällande 2 mom. att den arbetssökandes situation som helhet betraktad är sådan att sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden inte är möjlig. Lagen om sektorsövergripande främjande av sysselsättningen innehåller en hänvisning till den bestämmelsen. Enligt 5 § 3 mom. i den lagen ska en sektorsövergripande sysselsättningsplan innefatta en sådan jobbsökningsskyldighet som avses i 5 kap. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice, om inte något annat följer av 48 § i den lagen. 

Enligt det föreslagna 3 mom. föreläggs jobbsökningsskyldighet inte i situationer som avses i 1 mom. 7 punkten under den granskningsperiod då arbetslösheten upphör eller bevärings- eller civiltjänsten eller familjeledigheten inleds. 

Enligt lagen om sektorsövergripande främjande av sysselsättningen ska arbetskraftsmyndigheten hänvisa en arbetslös till en sektorsövergripande bedömning av servicebehovet om den bedömer att den arbetslösa inte kommer att få arbete utan att man samordnar den arbetskraftsservice och de social-, hälsovårds- och rehabiliteringstjänster som arbetskraftsmyndigheten, välfärdsområdet och Folkpensionsanstalten ansvarar för att ordna. 

Enligt 4 mom. ska arbetskraftsmyndigheten, om den hänvisar en arbetslös till en sådan sektorsövergripande bedömning av servicebehovet som avses i lagen om sektorsövergripande främjande av sysselsättningen, först efter den sektorsövergripande bedömningen inkludera jobbsökningsskyldighet i den sektorsövergripande sysselsättningsplanen med stöd av den lagen. 

48 a §.Verksamhet som fullgör jobbsökningsskyldigheten . Paragrafen är ny. Den innehåller i huvudsak motsvarande bestämmelser som i nuläget finns i 45 § om verksamhet som fullgör jobbsökningsskyldigheten. Jobbsökningsskyldigheten kan inte längre fullgöras genom att man publicerar en jobbsökarprofil som avses i gällande 43 § 2 mom. Ändringen beror på de ändringar som i denna proposition föreslås i bestämmelserna om jobbsökarprofiler, och som innebär att en arbetssökande i regel är skyldig att publicera en jobbsökarprofil . I fortsättningen kan man inte heller fullgöra jobbsökningsskyldigheten genom att söka en sådan specifik plats som arbetskraftsmyndigheten har erbjudit, utan den arbetssökande måste söka det anvisade platsen trots att personen redan har fullgjort sin jobbsökningsskyldighet.  

I den föreslagna 1 punkten föreskrivs det på motsvarande sätt som i den gällande 45 § 1 punkten att jobbsökningsskyldigheten kan fullgöras genom att den arbetssökande söker ett arbete i anställningsförhållande som varar minst två veckor.  

I den föreslagna 2 punkten föreskrivs det att jobbsökningsskyldigheten fullgörs om man söker ett arbete i anställningsförhållande som varar kortare tid än två veckor, om det har avtalats om detta i sysselsättningsplanen. Det här kan komma ifråga t.ex. i situationer som avses i den gällande 45 § 1 punkten, där det hänvisas till arbetssökande vars arbetslöshet kommer att upphöra inom tre månader av någon annan orsak än arbetskraftsutbildning, frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån, lönesubventionerat arbete eller deltidsarbete. Till målgruppen hör för närvarande också arbetssökande som inom tre månader kommer att inleda beväringstjänst, civiltjänst eller familjeledighet.  

Enligt den föreslagna 3 punkten kan en arbetssökande liksom enligt den gällande 45 § 1 mom. 3 punkten fullgöra sin jobbsökningsskyldighet genom att söka mertidsarbete hos sin egen arbetsgivare. Enligt det föreslagna 2 mom. kan jobbsökningsskyldigheten dock fullgöras på det sättet endast en gång under granskningsperioden. En arbetssökande som har flera arbetsgivare kan fullgöra sin jobbsökningsskyldighet en gång per arbetsgivare. 

De föreslagna 4 och 5punkterna motsvarar gällande 45 § 4 och 6 punkten. 

9 kap. Arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån 

75 §.Överenskommelse om studier i sysselsättningsplanen . Paragrafens 2 mom . ändras så att arbetsprövning läggs till. I praktiken innebär det att 2 mom. också kan tillämpas om den arbetssökande har inlett studier under arbetsprövningen.  

13 kap.Behandling av kunduppgifter samt riksomfattande informationssystemtjänster 

114 §.Uppgifter som får behandlas . Till 1 mom. fogas en ny 11 punkt om uppgifter som avses i lagen om inkomstdatasystemet. Dessa är uppgifter om löner, och inkomster samt uppgifter om tidpunkterna för när inkomstposterna har intjänats och yrkestitlar, som arbetskraftsmyndigheten får behandla vid bedömning av det servicebehov som avses i 33 §. Till en bedömning av servicebehovet hör också en bedömning av sysselsättningssannolikheten. De ovannämnda uppgifterna är av betydelse särskilt vid bedömningen av sysselsättningssannolikheten, som i genomsnitt är större ju kortare tid som gått sedan den arbetssökande senast hade löneinkomster. En person som inom arbetskraftsservicen definieras som arbetslös kan också ha löneinkomster. Dessutom får uppgifter behandlas när man bedömer deltidsarbetande arbetssökandes servicebehov. Arbetskraftmyndigheten behöver också ha rätt att behandla uppgifter om den i bedömningen av servicebehovet använder ett automatiserat beräkningsverktyg som utnyttjar de uppgifter om en arbetssökande som lämnats till inkomstregistret.  

119 §.Särskilda bestämmelser om utlämnande av uppgifter . Paragrafens 1 mom. upphävs eftersom det är onödigt. I momentet finns bestämmelser om utvecklings- och förvaltningscentrets skyldighet att på eget initiativ lämna ut uppgifter till arbets- och näringsministeriet för upprättande av arbetsförmedlingsstatistik. Momentet upphävs eftersom arbets- och näringsministeriet inte längre ska upprätta arbetsförmedlingsstatistik.  

14 kap. Serviceplattform 

127 §.Syfte . Ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen. I det nya 3 mom. finns bestämmelser om serviceplattformens utvidgade syfte, dvs. om att arbetssökandes jobbsökarprofiler skapas och publiceras på serviceplattformen. Bestämmelsen preciserar serviceplattformens syfte.  

I propositionen föreslås det att alla som registrerar sig som arbetssökande i regel ska skapa och publicera en jobbsökarprofil på serviceplattformen och hålla den publicerad. Om en arbetssökande inte gör det skapar och publicerar arbetskraftsmyndigheten en jobbsökarprofil om den arbetssökande. Tack vare jobbsökarprofilerna möts inloggade personer, arbetssökande, arbetsgivare och privata arbetsförmedlingsföretag på serviceplattformen när lediga platser ska tillsättas. Detta syfte fullgör mer omfattande än i dag det allmännas skyldighet enligt 18 § 2 mom. i grundlagen att främja sysselsättningen och verka för att alla tillförsäkras rätt till arbete. Skyldigheten fullgörs med hjälp av jobbsökarprofiler och lediga platser som publiceras på serviceplattformen och med hjälp av en matchningsfunktion som arbetar i bakgrunden.  

128 §.Skapande och publicering av jobbsökarprofil . Hela paragrafen ändras så att den innehåller bestämmelser om skapande och publicering av en jobbsökarprofil. I 1 mom. föreskrivs det att skapande och publicering av en jobbsökarprofil förutsätter inloggning av enskilda kunder på serviceplattformen. Inloggning förutsätter i sin tur att användaren identifieras och användarvillkoren för plattformen godkänns. För tydlighetens skull innehåller 1 mom . liksom gällande 128 § 1 mom. en informativ hänvisning till 6 § i lagen om tillhandahållande av digitala tjänster. (306/2019) som gäller identifiering av tjänsteanvändare.  

Att skapa och att publicera en jobbsökarprofil är två separata frivilliga åtgärder. Skapande och publicering av en profil förutsätter inte registrering som arbetssökande. Efter att ha skapat en profil kan en enskild kund använda serviceplattformens matchningsfunktion också utan att publicera sin profil, och på det sättet försöka få arbete. Efter att jobbsökarprofilen har publicerats kan den hittas med serviceplattformens sökfunktion. 

I 2 mom . finns bestämmelser om möjligheten för en enskild kund att på serviceplattformen ange vilka delar av jobbsökarprofilen som ska publiceras och för hur lång tid. Det ska ändå alltid anges ett slutdatum för den tid jobbsökarprofilen är publicerad. Efter slutdatumet kan en publicerad jobbsökarprofil inte längre hittas med sökfunktionen, vilket innebär att matchningsfunktionen inte föreslår profilen för arbetsgivare eller privata arbetsförmedlingsföretag som gör sökningar. Slutdatumet för den tid en jobbsökarprofil är publicerad är samtidigt en mekanism som skyddar personuppgifter som publiceras i jobbsökarprofiler, eftersom det säkerställer att uppgifterna är publicerade endast en viss förbestämd tid.  

I 3 mom . finns bestämmelser om den enskilda kundens möjlighet att när som helst radera sin jobbsökarprofil samt återkalla publiceringen av jobbsökarprofilen, under förutsättning att kunden inte har registrerat sig som arbetssökande. En arbetssökande kan alltså inte utföra de åtgärder som avses i momentet medan jobbsökningen är i kraft, men efter att jobbsökningen upphört kan personen återkalla publiceringen av sin profil och radera sin jobbsökarprofil.  

Med att radera en jobbsökarprofil avses en åtgärd som raderar en profil som skapats, men inte att personuppgifter raderas ur informationsresursen för jobbsökarprofiler. Särskilda bestämmelser om sådan radering finns i den föreslagna 129 d §. Med att återkalla publiceringen av en profil avses en åtgärd som leder till att profilen inte längre är offentlig. Arbetsgivare och privata arbetsförmedlingsföretag kan alltså inte längre hitta profilen med hjälp av sökfunktionen. 

De åtgärder på serviceplattformen som avses i momentet begränsar inte den registrerades rättigheter i nationell rätt enligt artikel 23 i dataskyddsförordningen när det gäller arbetssökande.  

I 4 mom . finns bestämmelser om skyldigheten för den som upprätthåller serviceplattformen, dvs. UF-centret, att innan jobbsökarprofilen publiceras informera den enskilda kunden om begränsningarna med avseende på uppgifterna i jobbsökarprofilen och om hur publiceringen inverkar på skyddet för personuppgifter. Begränsningar med avseende på uppgifter syftar på begränsningarna i de föreslagna 128 a och 129 § av de uppgifter som profilen innehåller.  

Den enskilda kunden bör åtminstone informeras om att jobbsökarprofilen i regel inte innehåller några namn, men att det inte går att garantera att den är anonym, och om hur en fritt formulerad presentation och länkar kan påverka jobbsökarprofilens anonymitet. Informationen bör också ta upp att de uppgifter som personen inkluderar kan innehålla uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter. Dessutom bör man informera om att profilen inte får innehålla uppgifter som enligt lag är sekretessbelagda och att sådana uppgifter t.ex. kan vara uppgifter som avses i 24 § 1 mom. 25 och 32 punkten.  

128 a §.Uppgifter som ingår i den enskilda kundens jobbsökarprofil. Paragrafen är ny.  

I sak motsvarar innehållet i 1 mom . i huvudsak den andra och den tredje meningen i 128 § 2 mom. i den gällande lagen om ordnande av arbetskraftsservice, men innehållet preciseras i fråga om de uppgifter som är väsentliga med tanke på jobbsökningen och möjligheten att få arbete. Detta för att förtydliga innehållet i den information som ingår i profilen. Enligt 1 mom. kan jobbsökarprofilen innehålla uppgifter som är väsentliga med tanke på jobbsökningen och möjligheten att få arbete om den enskilda kundens arbetserfarenhet, utbildning, övriga kompetenser och arbetsönskemål. Övriga kompetenser kan t.ex. inkludera uppgifter om språkkunskaper eller beviljade tillstånd och behörigheter som hygienpass eller arbetssäkerhetskort. Arbetsönskemål kan inkludera information om den bransch där personen söker arbete, de geografiska områden där personen söker arbete, den tidpunkt då personen kan börja ta emot arbete och om personen kan ta emot arbetsmöjligheter på heltid, deltid, tills vidare eller för viss tid. Dessa uppgifter utgör en jobbsökarprofil som i regel inte innehåller namn, men som inte är garanterat anonym.  

Dessutom föreskrivs det i 1 mom. att jobbsökarprofilen kan innehålla en fritt formulerad presentation av den enskilda kunden och länkar till tjänster utanför serviceplattformen. Om sådana uppgifter inkluderas är profilen sannolikt inte längre anonym. 

Syftet är att styra innehållet i jobbsökarprofilen, men momentet anger ändå inget minimiinnehåll för den. Enskilda kunder kan alltid fritt välja vilka uppgifter de inkluderar i sina jobbsökarprofiler och publicerar. 

I 2 mom . föreskrivs det att jobbsökarprofilen inte får innehålla uppgifter som enligt lag är sekretessbelagda. Momentet motsvarar den fjärde meningen i gällande 128 § 2 mom. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Det kan t.ex. vara fråga om uppgifter som avses i 24 § 1 mom. 25 och 32 punkten i offentlighetslagen.  

I 3 mom . finns bestämmelser om den enskilda kundens rätt att när som helst redigera eller radera uppgifter i sin jobbsökarprofil på serviceplattformen. Bestämmelserna motsvarar delvis gällande 128 § 3 mom.  

129 §.Jobbsökarprofil som den arbetssökande skapar och publicerar . Hela paragrafen ändras så att den innehåller bestämmelser om den arbetssökandes skyldighet att skapa och publicera en jobbsökarprofil. I 1 mom. finns bestämmelser om den arbetssökandes skyldighet att skapa och publicera en jobbsökarprofil på serviceplattformen inom 15 vardagar från det att jobbsökningen inleddes eller efter det att undantaget som gäller skapande och publicering enligt 129 b § 1 mom. upphört. Den arbetssökande ska både skapa och publicera jobbsökarprofilen på serviceplattformen inom den utsatta tiden.  

Den dag då en person registrerar sig som arbetssökande räknas in i tidsfristen på 15 vardagar. Om jobbsökningen upphör att vara i kraft och personen inleder den på nytt gäller samma tidsfrist om inte profilen fortfarande är publicerad. Tidsfristen är ändamålsenlig eftersom den arbetssökande fortfarande efter den inledande intervjun har möjlighet att agera inom utsatt tid. Arbetskraftsmyndigheten informerar den arbetssökande om jobbsökarprofilen också under den inledande intervjun, och går då igenom de undantag som enligt 129 b § 1 mom. gäller skapande och publicering av jobbsökarprofilen. Tidsfristen exkluderar också personer som är arbetssökande i högst 15 vardagar. 

Det undantag i den föreslagna 129 b § 1 mom. som gäller skapande och publicering av jobbsökarprofilen antecknas i sysselsättningsplanen eller en plan som ersätter den, och undantaget är i kraft så länge planen är i kraft. I praktiken har den arbetssökande 15 vardagar på sig att skapa och publicera en jobbsökarprofil efter att planen upphört att vara i kraft, om undantaget enligt 129 b § 1 mom. är tillämpligt. 

Dessutom ska den arbetssökande enligt andra meningen i 1 mom. hålla jobbsökarprofilen publicerad så länge jobbsökningen är i kraft. I praktiken innebär det här också att den arbetssökande ska publicera jobbsökarprofilen på nytt innan den upphör att vara publicerad. En vecka och en dag innan publiceringen upphör får den arbetssökande ett meddelande till den e-postadress som registrerats på serviceplattformen. 

Enligt 2 mom . ska en arbetssökandes jobbsökarprofil innehålla sådana uppgifter om den arbetssökandes arbetserfarenhet, utbildning, övriga kompetenser och arbetsönskemål som är väsentliga med tanke på jobbsökningen och möjligheten att få arbete. Arbetsönskemål kan inkludera information om den bransch där personen söker arbete, de geografiska områden där personen söker arbete, den tidpunkt då personen kan börja ta emot arbete och om personen kan ta emot arbetsmöjligheter på heltid, deltid, tills vidare eller för viss tid. Dessutom kan jobbsökarprofilen innehålla en fritt formulerad presentation av den arbetssökande och länkar till tjänster utanför serviceplattformen. I jobbsökarprofilen får dock inte inkluderas uppgifter som enligt lag är sekretessbelagda.  

Uppgifter om arbetserfarenhet, utbildning, övriga kompetenser och arbetsönskemål utgör en profil där inget namn i regel ingår, men det går inte alltid att garantera att profilen är anonym. Om den arbetssökande inkluderar en fritt formulerad presentation och länkar till tjänster är profilen sannolikt inte längre anonym. 

I momentet avses med uppgifter som är väsentliga med tanke på jobbsökningen och möjligheten att få arbete att den arbetssökande inte behöver inkludera alla de uppgifter som nämns i momentet från hela sitt liv, utan endast uppgifter som den arbetssökande upplever som väsentliga för sin egen jobbsökning och sin möjlighet att få arbete. Om utbildning och arbetserfarenhet kan man t.ex. uppge de senaste uppgifterna eller endast de uppgifter som är relevanta för den aktuella jobbsökningen och möjligheten att få arbete, om personen t.ex. söker arbete inom en annan bransch. Avsikten är att den arbetssökande så fritt som möjligt ska få välja vilka uppgifter som är väsentliga för jobbsökningen och möjligheten att få arbete.  

Förbudet att inkludera uppgifter som enligt lag är sekretessbelagda ökar den arbetssökandes möjligheter att lämna bort uppgifter ur sin jobbsökarprofil, om den arbetssökande bedömer att en uppgift är sekretessbelagd enligt lag eller kan avslöja en sådan uppgift. Det kan t.ex. vara fråga om uppgifter som avses i 24 § 1 mom. 25 och 32 punkten i offentlighetslagen. 

Den arbetssökande kan ändå presentera uppgiften på en mer allmän nivå. Den arbetssökande kan inkludera sin arbetserfarenhet, utbildning och övriga kompetens utan specificerande uppgifter. I praktiken innebär det här att man t.ex. uppger endast titeln och anställningens längd i arbetserfarenheten, utan uppgifter som specificerar arbetsgivaren. När det gäller utbildning räcker namnet på en examen eller annan yrkeskvalifikation och eventuellt utbildningens längd utan uppgifter som specificerar läroanstalten. I den övriga kompetensen räcker det med att uppge t.ex. namnet på ett tillstånd eller en behörighet. Utan specificerande uppgifter är det säkrare att den arbetssökandes jobbsökarprofil förblir anonym och inte innehåller sekretessbelagda uppgifter. Den arbetssökande har också större prövningsrätt när det gäller de publicerade uppgifternas format och innehåll, och möjlighet att själv påverka profilens anonymitet samtidigt som innehållsvillkoren i 2 mom. uppfylls. 

I 3 mom . finns en informativ hänvisning om att det som föreskrivs i 128 § tillämpas på skapandet och publiceringen av den arbetssökandes jobbsökarprofil. Där finns också en informativ hänvisning om att det som föreskrivs i 128 a § 3 mom. tillämpas på den arbetssökande, men att den arbetssökandes jobbsökarprofil alltid ska innehålla de uppgifter som avses i 129 § 2 mom.  

129 a §.Arbetskraftsmyndighetens skyldighet att skapa och publicera en jobbsökarprofil om arbetssökanden . Paragrafen är ny. I 1 mom . finns bestämmelser om arbetskraftsmyndighetens nya lagstadgade uppgift att utan dröjsmål skapa och publicera den arbetssökandes jobbsökarprofil på serviceplattformen om den arbetssökande inte har gjort det på det sätt som föreskrivs i 129 § 1 mom.  

Arbetskraftsmyndigheten ska med stöd av momentet också publicera den arbetssökandes jobbsökarprofil på nytt efter att publiceringstiden har gått ut om den arbetssökande inte gör det själv. Även i det fallet ska profilen publiceras utan dröjsmål, men arbetskraftsmyndigheten kan överväga om det är ändamålsenligare att först t.ex. informera den arbetssökande, om man misstänker eller om det är uppenbart att den arbetssökande har glömt att publicera profilen på nytt. Det mest ändamålsenliga är om den arbetssökande själv kan publicera profilen på nytt. Om den arbetssökande inte heller efter att arbetskraftsmyndigheten tagit kontakt publicerar profilen på nytt ska arbetskraftsmyndigheten publicera den arbetssökandes profil. Då kan arbetskraftsmyndigheten fortfarande anses ha publicerat den utan dröjsmål, eftersom arbetskraftsmyndigheten utan dröjsmål har vidtagit åtgärder för publiceringen. 

En person kan också ha skapat och publicerat en jobbsökarprofil före registreringen som arbetssökande, och då gäller momentets bestämmelser inte arbetskraftsmyndigheten, utom i samband med återpublicering. Arbetskraftsmyndigheten och den arbetssökande kan trots det som föreskrivs i momentet skapa och publicera en jobbsökarprofil tillsammans t.ex. under serviceprocessen. Då begränsas profilens innehåll dock av den föreslagna 129 a §. För tydlighetens skull konstateras det att 128 och 128 a § inte tillämpas på en profil som arbetskraftsmyndigheten har publicerat. 

När arbetskraftsmyndigheten har publicerat den arbetssökandes jobbsökarprofil kan den arbetssökande utföra åtgärder som avses i 129 § i sin profil, t.ex. redigera eller radera innehåll, men profilen ska innehålla de uppgifter som anges i 129 § 2 mom. 

Dessutom ska arbetskraftsmyndigheten enligt 1 mom. informera den arbetssökande om publiceringen av profilen. Det föreskrivs inte närmare om informationssättet. Informationen kan ges t.ex. i samband med den inledande intervjun eller någon annan del av serviceprocessen, eller på något annat informationstekniskt sätt. Bestämmelsen låter arbetskraftsmyndigheten avgöra det ändamålsenligaste informationssättet för en enskild arbetssökande. Syftet med informationen är att det aldrig ska komma som en överraskning för den arbetssökande att arbetskraftsmyndigheten publicerar en jobbsökarprofil utan den arbetssökandes medverkan. 

Enligt 2 mom . får arbetskraftsmyndigheten i en jobbsökarprofil som den skapar och publicerar om en arbetssökande inkludera endast sådana uppgifter om den arbetssökande som behövs med tanke på skapandet och publiceringen av profilen. Uppgifter som behövs är de uppgifter som anges i 1–5 punkten i momentet. Momentet ger arbetskraftsmyndigheten rätt att avgöra om någon av uppgifterna i 1–5 punkten behövs med tanke på skapandet och publiceringen av profilen. Om uppgiften inte behövs får den enligt principen om uppgiftsminimering i artikel 5 i den allmänna dataskyddsförordningen inte inkluderas i jobbsökarprofilen. Dessutom ska arbetskraftsmyndigheten samtidigt tillämpa 3 mom . på innehållet i jobbsökarprofilen. På det sättet innehåller en publicerad profil i regel inte den arbetssökandes namn, men profilens anonymitet kan inte garanteras.  

Om arbetskraftsmyndigheten bedömer att det är uppenbart att någon av uppgifterna i 2 mom. avslöjar den arbetssökandes identitet ska arbetskraftsmyndigheten inte inkludera uppgiften i den jobbsökarprofil som publiceras, eller ändra uppgiften så att den är mer allmän, t.ex. en uppgift om branschen för arbetserfarenheten eller utbildningen. Detta följer direkt av dataskyddsförordningens princip om uppgiftsminimering och av att jobbsökarprofilerna inte ska innehålla namn. 

Enligt 1 punkten kan en uppgift som behövs vara den arbetssökandes arbetserfarenhet som är väsentlig med tanke på jobbsökningen och möjligheten att få arbete, utan uppgifter som specificerar arbetsgivaren. Med arbetserfarenhet avses beteckningen på arbetet, uppgiften eller branschen samt arbetserfarenhetens längd. Om en arbetssökande t.ex. har arbetat i en restaurang inkluderas i jobbsökarprofilen restaurangarbetets arbets- eller uppgiftsbeteckning, som kock, servitör eller hovmästare, samt arbetserfarenhetens längd utan specificerande uppgift som arbetsgivarens namn eller någon annan identifierare. Jobbsökarprofilen kan också innehålla endast branschuppgiften, t.ex. restaurangarbete eller restaurangarbetare. Avsikten är att profilen inte ska innehålla hela personens arbetshistoria, utan den arbetserfarenhet som är väsentlig för jobbsökningen och möjligheten att få arbete, vanligen den senaste arbetserfarenheten eller de senaste arbetserfarenheterna. 

Enligt 2 punkten kan en uppgift som behövs vara den arbetssökandes utbildning som är väsentlig med tanke på jobbsökningen och möjligheten att få arbete, utan uppgifter som specificerar utbildningsanordnaren. Uppgiften om utbildning kan då t.ex. vara namnet på en examen, annan utbildning eller yrkeskvalifikation som den arbetssökande har avlagt eller studerar för. Den arbetssökandes högsta utbildning betraktas i regel som väsentlig utbildning. Man kan också ange flera uppgifter om utbildning, om den arbetssökande har flera utbildningar.  

Enligt 3 punkten kan uppgifter som behövs vara uppgifter om den arbetssökandes gällande tillstånd och behörigheter som är väsentliga med tanke på jobbsökningen och möjligheten att få arbete, utan uppgifter som specificerar den beviljande instansen.  

Enligt 4 punkten kan uppgifter som behövs vara den arbetssökandes arbetsönskemål, geografiska arbetsområde och språkkunskaper. Den arbetssökande uppger sina arbetsönskemål och sitt önskade geografiska arbetsområde vid registreringen som arbetssökande, och arbetskraftsmyndigheten känner då till uppgifterna. Det geografiska arbetsområdet inkluderas i profilen åtminstone på landskapsnivå. 

Enligt 5 punkten kan uppgifter som behövs vara uppgifter som avses i 129 § 2 mom. och som den arbetssökande själv publicerat eller som den arbetssökande begärt att få publicerade i jobbsökarprofilen. Med uppgifter som den arbetssökande själv publicerat avses uppgifter som den arbetssökande själv inkluderat och publicerat i sin jobbsökarprofil. Exempelvis när en jobbsökarprofil publiceras på nytt är det viktigt att arbetskraftsmyndigheten kan publicera uppgifter som den arbetssökande själv publicerat, för att de inte ska behöva raderas ur profilens innehåll i samband med att den publiceras på nytt. Att radera uppgifter i det skedet skulle skada jobbsökningen och försämra möjligheten att få arbete. 

Den arbetssökande och arbetskraftsmyndigheten kan tillsammans skapa jobbsökarprofilen, och då kan en profil som arbetskraftsmyndigheten skapar och publicerar om den arbetssökande innehålla sådana i 129 § 2 mom. avsedda uppgifter som den arbetssökande begär att arbetskraftsmyndigheten inkluderar i den jobbsökarprofil som publiceras.  

Arbetskraftsmyndigheten använder uppgifter som lagrats i den informationsresurs som avses i 120 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice för att skapa jobbsökarprofiler för arbetssökande. Enligt 27 § 2 mom. 1 punkten i lagen om ordnande av arbetskraftsservice ska en person som registrerar sig som arbetssökande lämna de uppgifter om sin arbetserfarenhet, utbildning och övriga kompetens som behövs med tanke på sysselsättning och offentlig arbetskraftsservice till arbetskraftsmyndigheten. Dessutom frågar man personen om arbetsönskemål och geografiskt arbetsområde i samband med registreringen som arbetssökande. Dessa uppgifter lagras i den nationella informationsresurs som avses i 120 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Enligt 112 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice får uppgifter om kunder användas bl.a. för ordnande och produktion av sådan service och sådana uppgifter som avses i den lagen. I lagens 114 § finns bestämmelser om uppgifter som får behandlas om enskilda kunder. En arbetssökande är en sådan kund som avses i 112 § och en sådan enskild kund som avses i 114 § med stöd av definitionen i 3 § 1 mom. 3 punkten i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Skapandet och publiceringen av en jobbsökarprofil är ett sådant användningsändamål för kunduppgifter som avses i 112 §, eftersom jobbsökarprofilen är en service för den arbetssökande och skapandet och publiceringen av jobbsökarprofilen en lagstadgad uppgift för arbetskraftsmyndigheten. På den grunden kan uppgifter som lagrats i den nationella informationsresurs som avses i 120 § användas för att skapa och publicera en jobbsökarprofil om de behövs för uppgiften. 

Avsikten är att assisterande automatisering ska användas när jobbsökarprofiler skapas. Att publicera och att skapa en profil är två separata åtgärder. Med hjälp av assisterande automatisering kan man utarbeta ett utkast till jobbsökarprofil av de uppgifter som uppgetts vid registreringen som arbetssökande. Både den arbetssökande och arbetskraftsmyndigheten kan utnyttja en jobbsökarprofil som skapats med hjälp av assisterande automatisering. Innan jobbsökarprofilen publiceras ska den arbetssökande anpassa utkastet så att profilen är förenlig med 129 §. På motsvarande sätt ska arbetskraftsmyndigheten anpassa profilen så att den är förenlig med 129 a § innan profilen publiceras.  

Arbetskraftsmyndighetens behandlingsgrund enligt den allmänna dataskyddsförordningen är för informationsresursen för jobbsökarprofiler artikel 6.1 c, eftersom arbetskraftsmyndigheten är gemensamt personuppgiftsansvarig för informationsresursen och ansvarar för de lagstadgade uppgifter som anges i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. 

Bestämmelserna i 2 mom. om innehållet i en jobbsökarprofil som arbetskraftsmyndigheten skapar ska betraktas som nödvändiga eftersom principen om uppgiftsminimering enligt artikel 5 i den allmänna dataskyddsförordningen inte kan anses vara tillräcklig för att styra arbetskraftsmyndighetens behandling av personuppgifter i en situation där arbetskraftsmyndigheten publicerar personuppgifter i en databas på internet. Därför anses det vara nödvändigt med tanke på de arbetssökandes rättsskydd att det finns närmare bestämmelser om profilens innehåll som på lagnivå styr arbetskraftsmyndigheten när det gäller innehållet i jobbsökarprofilen. Bestämmelserna i momentet anses inte stå i strid med principen om uppgiftsminimering, eftersom arbetskraftsmyndigheten har prövningsrätt när det gäller huruvida någon av de uppgifter som anges i momentet behövs för skapandet och publiceringen av profilen eller kan avslöja personens identitet. Arbetskraftsmyndigheten ska också i enlighet med principen om uppgiftsminimering bedöma om uppgifterna behövs innan de inkluderas i jobbsökarprofilen. 

I 3 mom . föreskrivs det att den jobbsökarprofil som arbetskraftsmyndigheten publicerar om den arbetssökande inte får innehålla uppgifter som enligt lag är sekretessbelagda. Det kan t.ex. vara fråga om uppgifter som avses i 24 § 1 mom. 25 och 32 punkten i offentlighetslagen. Jobbsökarprofilen får inte heller innehålla uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter, om inte något annat följer av 2 mom. 5 punkten.  

Med uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter avses de uppgifter som anges i artikel 9.1 i den allmänna dataskyddsförordningen, dvs. ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening och behandling av genetiska uppgifter, biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person, uppgifter om hälsa eller uppgifter om en fysisk persons sexualliv eller sexuella läggning. 

Förbudet att inkludera uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter och uppgifter som enligt lag är sekretessbelagda i jobbsökarprofilen inskränker vilka uppgifter arbetskraftsmyndigheten med stöd av 2 mom. får inkludera i den arbetssökandes jobbsökarprofil. Om arbetskraftsmyndigheten bedömer att någon av de uppgifter som behövs och avses i 2 mom. hör till en särskild kategori av personuppgifter eller är sekretessbelagd enligt lag, eller kan avslöja sådana uppgifter, får den uppgiften inte inkluderas i den jobbsökarprofil som publiceras. Principen om uppgiftsminimering kompletterar direkt tillämpningen av bestämmelserna. 

I 3 mom. ingår dock ett undantag som gäller uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter, nämligen att arbetskraftsmyndigheten får inkludera en uppgift som hör till särskilda kategorier av personuppgifter i jobbsökarprofilen om den arbetssökande själv har publicerat uppgiften i sin jobbsökarprofil. I praktiken tillämpas detta i situationer där den arbetssökande själv har publicerat sin profil, men inte under jobbsökningen publicerar sin profil på nytt trots skyldigheten att göra det. Dessutom får särskilda kategorier av personuppgifter inkluderas i jobbsökarprofilen om uppgiften är en sådan som avses i 129 § 2 mom. och den arbetssökande begär att uppgiften inkluderas. En sådan situation kan uppstå om den arbetssökande och arbetskraftsmyndigheten skapar och publicerar profilen tillsammans t.ex. i samband med serviceprocessen. 

I den sista meningen i momentet föreskrivs det att arbetskraftsmyndigheten alltid ska fastställa ett slutdatum för den tid jobbsökarprofilen är publicerad, för att skydda hur länge åt gången personuppgifter om den arbetssökande är publicerade. 

129 b §Undantag som gäller skapande och publicering av den arbetssökandes jobbsökarprofil . Paragrafen är ny. I 1 mom . föreskrivs det om undantag från skyldigheterna att skapa och publicera en jobbsökarprofil. Momentets 1 och 2 punkt är uttömmande, dvs. de tillämpas om villkoren i punkten uppfylls. Enligt 3 och 4 punkten har arbetskraftsmyndigheten utrymme att pröva skyldigheten att skapa och publicera en profil om den arbetssökande.  

Undantaget antecknas i sysselsättningsplanen eller en plan som ersätter den. Då vet den arbetssökande entydigt att han eller hon inte behöver skapa eller publicera en jobbsökarprofil, och att arbetskraftsmyndigheten inte heller skapar eller publicerar en jobbsökarprofil om honom eller henne. Undantaget tillämpas så länge sysselsättningsplanen eller en plan som ersätter den är i kraft.  

Enligt 1 punkten ska ingen jobbsökarprofil skapas eller publiceras om den arbetssökande inte föreläggs jobbsökningsskyldighet med stöd av 48 §. Om ingen jobbsökningsskyldighet föreläggs kommer man alltid överens om det i sysselsättningsplanen eller i en plan som ersätter den.  

Enligt 2 punkten ska ingen jobbsökarprofil skapas eller publiceras om den arbetssökande får heltidsarbete eller är sysselsatt på heltid som företagare eller är studerande på heltid på det sätt som avses i 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Med heltidsarbete avses arbete i arbetsavtals- eller tjänsteförhållande där arbetstiden överstiger 80 procent av den inom branschen tillämpade maximiarbetstiden för arbetstagare i heltidsarbete. 

Enligt 3 punkten ska ingen jobbsökarprofil skapas eller publiceras om arbetskraftsmyndigheten utifrån en bedömning av servicebehovet bedömer att den arbetssökande inte självständigt kan utnyttja serviceplattformen för att främja jobbsökningen och möjligheten att få arbete. Avsikten är att ta hänsyn till sådana utsatta arbetssökande som inte självständigt kan utnyttja serviceplattformenför att främja jobbsökningen och möjligheten att få arbete. Sådana arbetssökande kan t.ex. ha brister i fråga om arbets- eller funktionsförmåga, it-kunskaper, jobbsökningsfärdigheter eller andra färdigheter för att självständigt söka jobb och få arbete, t.ex. språk-, läs- eller skrivkunskaper. 

Arbetskraftsmyndigheten bedömer den arbetssökandes situation som helhet och fattar utifrån den övergripande bedömningen ett beslut om den arbetssökandes skyldighet att skapa och publicera en jobbsökarprofil. Momentets 3 punkt är inte uttömmande, utan avsikten är att arbetskraftsmyndigheten ska ha utrymme att pröva om den arbetssökande självständigt kan utnyttja serviceplattformen för att främja jobbsökningen och möjligheten att få arbete. Avsikten är inte heller att med stöd av den punkten skapa kategoriska undantag från skyldigheten att publicera en jobbsökarprofil. 

Enligt 4 punkten ska ingen jobbsökarprofil skapas eller publiceras om arbetskraftsmyndigheten bedömer att det på grund av en annan orsak som hänför sig till den arbetssökande är uppenbart ogrundat att publicera en jobbsökarprofil. Arbetskraftsmyndigheten avgör om det på grund av en annan orsak som hänför sig till den arbetssökande är uppenbart ogrundat att publicera en jobbsökarprofil. Arbetskraftsmyndigheten ska grunda sin bedömning på den arbetssökandes situation som helhet.  

Med en annan orsak som hänför sig till den arbetssökande avses t.ex. att personen inte använder it-verktyg i kontakten med arbetskraftsmyndigheten eller har en gällande spärrmarkering. Orsaker som avses i 4 punkten anges inte uttömmande, men grundar sig alltid på arbetskraftsmyndighetens övergripande bedömning av den arbetssökandes situation som helhet. Då kan arbetskraftsmyndigheten överväga den arbetssökandes skyldighet att publicera en jobbsökarprofil ska i situationer som inte kan anges uttömmande på förhand i lagstiftningen. 

När 1 mom. tillämpas ska man ta i beaktande att undantagen inte ska innebära att jobbsökarprofilen inte behöver skapas och publiceras under hela den tid jobbsökningen är i kraft, utan att undantaget enligt 1 mom. kan upphöra att gälla om den arbetssökandes situation förändras. Det är dock möjligt att 1 mom. tillämpas på en arbetssökande under hela jobbsökningen. Avsikten är att undantagen ska bedömas på nytt i samband med den övriga serviceprocessen medan jobbsökningen pågår. 

För tydlighetens skull konstateras det att en arbetssökande trots 1 mom. alltid själv kan skapa och publicera sin jobbsökarprofil. 

I 2 mom . föreskrivs det att arbetskraftsmyndigheten på den arbetssökandes begäran ska återkalla publiceringen av den arbetssökandes jobbsökarprofil, om någon av omständigheterna i 1 mom. uppfylls. En arbetssökande kan inte återkalla publiceringen av sin jobbsökarprofilmed stöd av 128 § 3 mom . medan jobbsökningen är i kraft, och därför föreskrivs det särskilt om den arbetssökandes möjlighet att begära att publiceringen av jobbsökarprofilen återkallas om någon av omständigheterna i 1 mom. uppfylls. Med den arbetssökandes begäran avses vilken som helst fritt formulerad viljeyttring om återkallande av publiceringen av en jobbsökarprofil på serviceplattformen oberoende av vad som föreskrivs i 1 mom.  

Det är ändamålsenligt att publiceringen återkallas på den arbetssökandes begäran, eftersom den arbetssökande kan vilja utnyttja en publicerad jobbsökarprofil i jobbsökningen och för att få arbete, trots att profilen med stöd av 1 mom. inte behöver skapas och publiceras. 

Dessutom föreskrivs det i andra meningen i 2 mom. att arbetskraftsmyndigheten ska återkalla publiceringen av jobbsökarprofilen om personen begär det efter att jobbsökningen upphört att vara i kraft. Personen kan fritt återkalla publiceringen av sin jobbsökarprofil trots 128 § 3 mom. efter att jobbsökningen upphört, men om personen t.ex. inte kan logga in på serviceplattformen för att återkalla publiceringen kan personen begära att arbetskraftsmyndigheten gör det. 

Att återkalla en publicering är en åtgärd på serviceplattformen, och särskilda bestämmelser om radering av uppgifter från informationsresursen för jobbsökarprofiler finns i 129 d §. Möjligheten att begära att en publicering återkallas är en extra skyddsåtgärd, eftersom publicerade jobbsökarprofiler i vilket fall som helst är publicerade endast fram till en förhandsbestämd tidpunkt. Återkallande av publiceringen av en publicerad jobbsökarprofil på den arbetssökandes begäran är en faktisk förvaltningsåtgärd, inte ett förvaltningsbeslut.  

Den arbetssökande kan inte utöva sina rättigheter enligt artikel 18 i den allmänna dataskyddsförordningen, och därför är det ändamålsenligt med tanke på den arbetssökandes rättsskydd att föreskriva om möjligheten att begära att en publicerad profil återkallas. Genom bestämmelsen kompletteras den arbetssökandes rätt att begränsa användningen av sina personuppgifter i en situation där den nationella lagstiftningen annars skulle begränsa rättigheten. Regleringen är möjlig med stöd av artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen. Den uppfyller också ett mål av allmänt intresse och är proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. 

129 c §.Sökning av jobbsökarprofiler på serviceplattformen . Paragrafen är ny. I 1 mom . finns bestämmelser om rätten för arbetsgivare och privata arbetsförmedlingsföretag som loggat in på serviceplattformen att söka och granska jobbsökarprofiler som publicerats på serviceplattformen. Dessutom föreskrivs det i momentet att arbetsgivare och privata arbetsförmedlingsföretag får behandla uppgifterna i jobbsökarprofilerna endast för rekryterings- eller arbetsförmedlingsändamål.  

Arbetsgivare definieras inte uttömmande, men det ska vara fråga om en arbetsgivare som har möjlighet att logga in på serviceplattformen. Med privat arbetsförmedlingsföretag avses arbetsförmedlingsservice som tillhandahålls av en enskild eller juridisk person och som är oberoende av arbetskraftsmyndigheten samt aktörer som hyr ut arbetskraft. Dessa ska ha möjlighet att logga in på serviceplattformen. I praktiken kräver inloggningen ett företags- och organisationsnummer och en viss roll i företaget eller organisationen, liksom i nuläget. 

Arbetsgivare och privata arbetsförmedlingsföretag får behandla uppgifterna i jobbsökarprofilerna endast för rekryterings- eller arbetsförmedlingsändamål. Med rekryteringsändamål avses att en arbetsgivare söker en arbetstagare. Med arbetsförmedlingsändamål avses att en arbetstagare förmedlas till en tredje part för arbete. Syftet är att bestämmelserna på lagnivå ska styra arbetsgivares och privata arbetsförmedlingsföretags behandling av uppgifter i jobbsökarprofilerna, även om deras ställning i sig också styr behandlingen av uppgifter. Arbetsgivarnas och de privata arbetsförmedlingsföretagens behandling av uppgifter i jobbsökarprofilerna grundar sig på deras berättigade intresse, även om uppgifterna i jobbsökarprofilerna skulle vara offentliga personuppgifter. Bestämmelserna gör det också möjligt att foga användningsändamålen till de användarvillkor för serviceplattformen som avses i 131 § 1 mom. för att styra arbetsgivarna och de privata arbetsförmedlingsföretagen att använda serviceplattformen på ett datasäkert sätt och bidra till en säker behandling av uppgifter i publicerade profiler. 

Momentets första mening motsvarar i sak den första meningen i 129 § 2 mom. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice, men också privata arbetsförmedlingsföretag ges möjlighet att inloggade söka och granska publicerade jobbsökarprofiler. 

I 2 mom . finns bestämmelser om inloggning på serviceplattformen, vilket förutsätter att användaren identifieras och användarvillkoren för plattformen godkänns. På identifiering av arbetsgivare och privata arbetsförmedlingsföretag som använder serviceplattformen tillämpas 6 § 2 mom. i lagen om tillhandahållande av digitala tjänster. De ovannämnda aktörerna identifieras med stark autentisering. I sak motsvarar momentet andra och tredje meningen i 129 § 2 mom. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice, men med de ändringar i fråga om privata arbetsförmedlingsföretag som förutsätts på grund av ändringen i 1 mom.  

I 3 mom . finns bestämmelser om att jobbsökarprofiler kan sökas endast genom enskilda sökningar och om de sökvillkor som åtminstone ska anges. På det sättet säkerställer man att det inte går att få fram alla jobbsökarprofiler och inte heller största delen av dem med ett fåtal separata sökningar. Det föreslagna 3 mom. motsvarar i sak 129 § 3 mom. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice.  

129 d §.Informationsresurs för jobbsökarprofiler, radering och överföring av uppgifter . Paragrafen är ny. I 1 mom . finns bestämmelser om att i 128 a,129 och 129 a § avsedda uppgifter i jobbsökarprofiler registreras i en egen informationsresurs för jobbsökarprofiler, som inte ingår i den nationella informationsresurs för arbetskraftsservice som avses i 120 §.  

I 2 mom . föreskrivs det om UF-centrets skyldighet att radera uppgifterna från informationsresursen för jobbsökarprofiler när en person raderar sin jobbsökarprofil från serviceplattformen, men senast när det har gått ett år sedan personen sist loggade in på serviceplattformen. Till den delen motsvarar momentets innehåll och tillämpningsområde den andra meningen i 130 § 2 mom. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice, men i lagen preciseras vem som ansvarar för raderingen av uppgifterna.  

En enskild kund kan när som helst radera sin jobbsökarprofil och återkalla publiceringen av en profil som personen publicerat med stöd av 128 § 3 mom. Den arbetssökande kan utföra samma åtgärder efter att jobbsökningen upphört att vara i kraft. Jobbsökarprofilen är dock alltid publicerad högst fram till det slutdatum som bestämts på förhand. Dessa åtgärder ska inte sammanblandas med UF-centrets skyldighet att radera uppgifterna från informationsresursen för jobbsökarprofiler. 

Enligt 21 § 2 mom. i informationshanteringslagen ska informationsmaterialen utan dröjsmål arkiveras eller förstöras på ett informationssäkert sätt efter det att förvaringstiden gått ut. I samband med att uppgifterna raderas ska informationsmaterialen också förstöras utan dröjsmål på ett informationssäkert sätt eftersom uppgifterna inte arkiveras. 

Enligt principen om lagringsminimering i artikel 5 i den allmänna dataskyddsförordningen får personuppgifter lagras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade endast så länge som det är nödvändigt för de ändamål för vilka personuppgifterna behandlas. Enligt artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen får nationell rätt innehålla särskilda bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i förordningen. Sådana särskilda bestämmelser kan gälla bl.a. lagringstider, som genom 2 mom. anpassas i den nationella lagstiftningen. Arbetskraftsmyndigheten är tillsammans med UF-centret gemensamt personuppgiftsansvarig för informationsresursen för jobbsökarprofiler, och behandlingen av uppgifter är nödvändig för att sköta deras förpliktelser enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Den föreslagna tidsfristen på ett år anses vara proportionell mot målet, eftersom de registrerade kanske inte använder serviceplattformen på ett år, och det inte är ändamålsenligt att deras uppgifter under en sådan tidsperiod omedelbart raderas från serviceplattformen så att arbetskraftsmyndigheterna eller de registrerade inte kan utnyttja sina uppgifter på nytt för att publicera en jobbsökarprofil. Även det att jobbsökarprofilernas uppgifter inte är publicerade om profilen inte är publicerad, dvs. i en situation där profilen endast har skapats, stärker förslagets proportionalitet. Den registrerade kan dessutom utnyttja en skapad profil i jobbsökningen och för att få ett nytt jobb, och det är inte ändamålsenligt att uppgifterna raderas omedelbart så att den registrerade blir tvungen att lämna uppgifterna på nytt. 

I 3 mom . föreskrivs det att bestämmelserna i 2 mom. inte tillämpas på arbetssökande medan jobbsökningen är i kraft. Utvecklings- och förvaltningscentret ska efter det att den arbetssökandes jobbsökning upphört att vara i kraft radera uppgifterna i informationsresursen för jobbsökarprofiler på det sätt som föreskrivs i 2 mom. I praktiken innebär det här att den arbetssökandes uppgifter raderas från informationsresursen när personen själv efter att jobbsökningen upphört att vara i kraft raderar sin jobbsökarprofil, men senast när det efter att jobbsökningen upphörde att vara i kraft har gått ett år sedan personen sist loggade in på serviceplattformen.  

Den arbetssökande kan efter att jobbsökningen har upphört att vara i kraft fritt radera sin jobbsökarprofil och återkalla publiceringen av sin jobbsökarprofil med stöd av 128 § 3 mom. Om den arbetssökande aldrig har loggat in på serviceplattformen och arbetskraftsmyndigheten har publicerat personens jobbsökarprofil kan den arbetssökande när jobbsökningen upphört att vara i kraft be arbetskraftsmyndigheten att återkalla publiceringen av profilen. Om personen inte begär att publiceringen av jobbsökarprofilen återkallas, är profilen publicerad högst fram till det angivna slutdatumet. Att publiceringen av profilen återkallas innebär att arbetsgivare och privata arbetsförmedlingsföretag inte längre kan hitta profilen med sök- och granskningsfunktionen. 

Den föreslagna maximala tidsfristen på ett år anses vara nödvändig och proportionell mot målet, eftersom de registrerades jobbsökning tillfälligt kan upphöra att vara i kraft och det inte är ändamålsenligt med tanke på den registrerades eller arbetskraftsmyndigheternas lagstadgade uppgifter att uppgifterna i det fallet omedelbart raderas från informationsresursen. Oberoende av om jobbsökningen upphör att vara i kraft är det möjligt att den registrerade vill utnyttja sin jobbsökarprofil, och med tanke på skötseln av arbetskraftsmyndigheternas lagstadgade uppgifter kan det inte anses vara ändamålsenligt att uppgifterna ska raderas omedelbart efter att den registrerades jobbsökning upphört att vara i kraft, eftersom jobbsökningen kan upphöra t.ex. på grund av ett misstag från den registrerades sida. Även det att jobbsökarprofilernas uppgifter inte är offentliga om profilen inte är publicerad, dvs. i en situation där profilen endast har skapats, ökar förslagets proportionalitet. 

Enligt principen om lagringsminimering i artikel 5 i den allmänna dataskyddsförordningen får personuppgifter lagras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade endast så länge som det är nödvändigt för de ändamål för vilka personuppgifterna behandlas. Enligt artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen, får nationell rätt innehålla särskilda bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i förordningen. Sådana särskilda bestämmelser kan gälla bl.a. lagringstider, som genom 3 mom. anpassas i den nationella lagstiftningen.  

Genom 3 mom. begränsas de registrerades rätt att få sina uppgifter raderade från informationsresursen för jobbsökarprofiler med stöd av artikel 17.1 i den allmänna dataskyddsförordningen efter att uppgifterna inte längre är direkt nödvändiga med stöd av artikel 17.3 för att arbetskraftsmyndigheten eller UF-centret ska kunna uppfylla sina rättsliga förpliktelser. Enligt artikel 23 i dataskyddsförordningen är det möjligt att inom det nationella handlingsutrymmet begränsa raderingen av uppgifter, om en sådan begränsning sker med respekt för andemeningen i de grundläggande rättigheterna och friheterna och utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle i syfte att säkerställa t.ex. andra av unionens eller en medlemsstats viktiga mål av generellt allmänt intresse, särskilt ett av unionens eller en medlemsstats viktiga ekonomiska eller finansiella intressen, däribland penning-, budget- eller skattefrågor, folkhälsa och social trygghet. Begränsningen respekterar de grundläggande rättigheterna och friheterna och anses vara en nödvändig och proportionell åtgärd i förhållande till det mål som eftersträvas, eftersom målet gäller myndighetens möjligheter att ändamålsenligt uppfylla sin rättsliga förpliktelse. Dessutom kan den arbetssökande själv redigera innehållet i sin profil och omedelbart efter att jobbsökningen upphört återkalla publiceringen av sin profil samt radera en profil som personen skapat. En profil som inte är publicerad syns inte på serviceplattformen. Därför anses den registrerades grundläggande rättigheter vara tryggade och den föreslagna raderingen av uppgifter från informationsresursen för jobbsökarprofiler vara en proportionell åtgärd också med hänsyn till antalet jobbsökningar som årligen upphör. 

I 4 mom . föreskrivs det om möjligheten för den som är registrerad i informationsresursen för jobbsökarprofiler att själv överföra uppgifter i sin jobbsökarprofil till en annan aktör, om utvecklings- och förvaltningscentret har möjliggjort elektronisk överföring av uppgifter till en annan aktör via serviceplattformen. Det är alltid frivilligt för den registrerade att överföra uppgifter.  

Momentets syfte är inte att förplikta UF-centret att göra det möjligt för den registrerade att obegränsat överföra uppgifter i jobbsökarprofiler till andra aktörer, utan UF-centret kan bestämma till vilka andra aktörer uppgifter ska kunna överföras via serviceplattformen. Det är alltid frivilligt för en registrerad att överföra uppgifter till en annan aktörer. Den registrerade kontrollerar själv överföringen av sina uppgifter efter inloggningen på serviceplattformen och ansvarar själv för överföringens rättsliga följder för skyddet av de egna personuppgifterna. Bestämmelsen gör det inte möjligt för arbetskraftsmyndigheten eller UF-centret att på eget initiativ lämna ut uppgifter till en annan aktör utan att de lagstadgade villkoren uppfylls. 

Syftet är att en registrerad som vill det ska kunna överföra uppgifter i sin jobbsökarprofil till en annan aktör, som t.ex. kan använda dem som basuppgifter för en annan aktörs profil eller för en arbetsansökan. Den nya personuppgiftsansvarige, dvs. den aktör som den registrerade överför jobbsökarprofilens uppgifter till, ansvarar för de skyldigheter som anges i den allmänna dataskyddsförordningen när det gäller de överförda uppgifterna. 

I momentet är det inte rättsligt fråga om att myndigheten lämnar ut uppgifter om en viss person till en annan aktör med stöd av speciallagstiftning eller allmän lagstiftning, utan UF-centret gör det endast möjligt för den registrerade att överföra sina egna uppgifter elektroniskt till en annan aktör. Det föreskrivs inte heller närmare om hur uppgifterna i praktiken ska överföras elektroniskt. Detta får UF-centret avgöra, och bör då beakta den relevanta allmänna lagstiftningen och att uppgifterna överförs på ett informationssäkert sätt. Om sådana tekniska gränssnitt som avses i informationshanteringslagen används för att överföra uppgifterna ska 22 och 24 § i informationshanteringslagen tillämpas på dem. 

Momentet står inte i strid med 24 § i informationshanteringslagen och 16 § i offentlighetslagen, eftersom den registrerade själv bestämmer och godkänner att uppgifterna om personen i jobbsökarprofilen överförs till en annan aktör via serviceplattformen. I praktiken innebär det här också att myndigheten i en situation som avses i 4 mom. inte behöver försäkra sig om att den som får uppgifterna har rätt att få och behandla dem, eftersom det rättsligt sett inte är myndigheten som självständigt lämnar ut uppgifter till en annan aktör. Därför är det också nödvändigt att i en speciallag föreskriva om den registrerades möjlighet att överföra sina uppgifter. 

Enligt artikel 20.1 i den allmänna dataskyddsförordningen har den registrerade rätt att få ut de personuppgifter som rör honom eller henne och som han eller hon har tillhandahållit den personuppgiftsansvarige i ett strukturerat, allmänt använt och maskinläsbart format och har rätt att överföra dessa uppgifter till en annan personuppgiftsansvarig utan att den personuppgiftsansvarige som tillhandahållits personuppgifterna hindrar detta, om a) behandlingen grundar sig på samtycke enligt artikel 6.1 a eller artikel 9.2 a eller på ett avtal enligt artikel 6.1 b, och b) behandlingen sker automatiserat. Enligt artikel 20.3 gäller den registrerades rätt inte i fråga om en behandling som är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som är ett led i myndighetsutövning som utförs av den personuppgiftsansvarige. 

Enligt skäl 68 i ingressen till den allmänna dataskyddsförordningen är den registrerades rättighet som avses här av sådan art att den inte bör utövas mot personuppgiftsansvariga som behandlar personuppgifter som ett led i myndighetsutövning. Därför bör den inte vara tillämplig när behandlingen av personuppgifterna är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige eller för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning som utförs av den personuppgiftsansvarige. Den registrerades rätt att överföra eller motta personuppgifter som rör honom eller henne innebär inte någon skyldighet för de personuppgiftsansvariga att införa eller upprätthålla behandlingssystem som är tekniskt kompatibla. I skäl 68 i ingressen konstateras dock också att personuppgiftsansvariga bör uppmuntras att utveckla kompatibla format som möjliggör dataportabilitet. 

Rätten för de personuppgiftsansvariga för informationsresursen för jobbsökarprofiler att behandla uppgifterna grundar sig på artikel 6.1. c i den allmänna dataskyddsförordningen, och därför har den registrerade inte rätt till dataportabilitet enligt artikel 20.3 i dataskyddsförordningen. Den allmänna dataskyddsförordningen hindrar dock inte att den personuppgiftsansvarige gör det möjligt för den registrerade att elektroniskt överföra uppgifter om sig själv, om den personuppgiftsansvarige för den registrerade utvecklar en möjlighet att överföra uppgifter till andra aktörer. 

130 §.Användningsändamålet för uppgifterna i jobbsökarprofilerna och uppgifter som behandlas . Rubriken och 2 mom . ändras, och 3 och 4 mom . upphävs.  

Paragrafens 1 mom. ändras inte. Av den föreslagna 130 a § följer dock att UF-centret och arbetskraftsmyndigheterna är gemensamt personuppgiftsansvariga för informationsresursen för jobbsökarprofiler. Grunden för de gemensamt personuppgiftsansvarigas behandling av uppgifter är artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen, och i 1 mom. föreskrivs det om ändamålet för användningen av uppgifterna på det sätt som krävs enligt artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen. Gällande 1 mom. uppfyller principen om uppgiftsminimering och ett mål av allmänt intresse och är proportionellt mot det mål som eftersträvas. 

Enligt 2 mom . får också andra uppgifter om enskilda kunder än de som avses i 114 § 1 mom. behandlas om de är nödvändiga för att skapa eller publicera en jobbsökarprofil eller för att övervaka användningen av serviceplattformen. Nödvändiga uppgifter som avses i momentet är uppgifter som en enskild kund själv har lagt till sin jobbsökarprofil, men som inte kan behandlas med stöd av 114 § 1 mom. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Uppgifterna kan inte förtecknas på förhand eftersom den enskilda kunden kan skriva en fritt formulerad presentation, inkludera länkar och fritt redigera innehållet i sin jobbsökarprofil. Arbetskraftsmyndigheten behandlar dessa nödvändiga uppgifter t.ex. när den ska skapa, publicera eller på nytt publicera en arbetssökandes jobbsökarprofil med stöd av den föreslagna 129 a §. Dessutom kan det vara nödvändigt att behandla uppgifterna i samband med att användningen av serviceplattformen övervakas. Med att övervaka användningen avses uppgifterna i den föreslagna 131 § som arbetskraftsmyndigheterna och UF-centret utför i fråga om sina kunder.  

Enligt 112 § 1 mom. 1 punkten i lagen om ordnande av arbetskraftsservice får uppgifter om kunder användas för ordnande och produktion av sådan service och sådana uppgifter som avses i den lagen. I lagens 114 § finns bestämmelser om uppgifter som får behandlas om enskilda kunder. En arbetssökande är en sådan kund som avses i 112 § i lagen om ordnade av arbetskraftsservice och en sådan enskild kund som avses i 114 § med stöd av definitionen i 3 § 1 mom. 3 punkten i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Skapandet och publiceringen av den arbetssökandes jobbsökarprofil är ett sådant användningsändamål för kunduppgifter som avses i 112 §, eftersom jobbsökarprofilen är en service för den enskilda kunden och den arbetssökande och skapandet samt publiceringen av jobbsökarprofilen om den arbetssökande är uppgifter som i lagen om ordnande av arbetskraftsservice föreskrivs för arbetskraftsmyndigheten. Uppgifterna i en arbetssökandes jobbsökarprofil får behandlas med stöd av 114 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice, eftersom uppgifterna i de arbetssökandes jobbsökarprofiler ingår i de uppgifter som får behandlas om en enskild kund, vilket också en arbetssökande är. På den grunden får uppgifterna om en arbetssökande i informationsresursen för jobbsökarprofiler behandlas för att skapa och publicera en jobbsökarprofil på serviceplattformen. Till den delen är dock de uppgifter som behandlas begränsade till uppgifter enligt 114 §, och därför bör det föreskrivas särskilt om det som anförs ovan om 2 mom. 

Enligt 114 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice får identifieringsuppgifter om en arbetssökande, som också är enskild kund, (personbeteckning, namn, hemkommun) också behandlas för ändamål som anges i 112 §. Till dessa ändamål hör att skapa och publicera en jobbsökarprofil och uppgiften att övervaka användningen. Identifieringsuppgifterna visas inte i en skapad eller publicerad jobbsökarprofil, utan de identifieringsuppgifter som behövs sparas i informationsresursen för jobbsökarprofiler för att arbetskraftsmyndigheten ska kunna identifiera en viss arbetssökandes jobbsökarprofil när den utför sina lagstadgade uppgifter. På motsvarande sätt ska en profil som arbetskraftsmyndigheten har skapat eller publicerat kunna kopplas till en arbetssökande när den arbetssökande loggar in på serviceplattformen. Identifieringsuppgifterna påverkar alltså inte på något som helst sätt att jobbsökarprofilerna i princip inte innehåller namn, eftersom personens identifieringsuppgifter inte visas i jobbsökarprofilen utan endast för den personuppgiftsansvarige, som utför sin lagstadgade uppgift för sina kunder.  

Behandlingen av nödvändiga uppgifter som avses i 2 mom. grundar sig på artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen, dvs. behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. I momentet preciseras de typer av personuppgifter som den personuppgiftsansvarige får behandla vid utförandet av lagstadgade uppgifter. Preciseringen är möjlig enligt artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen och ska anses vara proportionell mot det avsedda målet, dvs. att utföra myndigheternas lagstadgade uppgifter. 

De uppgifter som avses i 2 mom. kan också innehålla uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter enligt artikel 9.1 i den allmänna dataskyddsförordningen. En sådan situation kan uppstå t.ex. när en enskild kund själv av misstag eller avsiktligt inkluderar särskilda kategorier av personuppgifter i sin jobbsökarprofil. Arbetskraftsmyndigheten och UF-centret får behandla i artikel 9.1 avsedda uppgifter om en enskild kund, eftersom behandlingen är tillåten med stöd av artikel 9.2 e, dvs. den rör personuppgifter som på ett tydligt sätt har offentliggjorts av den registrerade. 

Paragrafens 3 och 4 mom. upphävs. 

130 a §.Personuppgiftsansvariga för informationsresursen för jobbsökarprofiler . Paragrafen är ny. I 1 mom . föreskrivs det vilka som är gemensamt personuppgiftsansvariga för informationsresursen för jobbsökarprofiler, nämligen UF-centret och arbetskraftsmyndigheterna. Ansvarsområdena för UF-centret och arbetskraftsmyndigheterna i egenskap av gemensamt personuppgiftsansvariga fastställs i lagstiftningen.  

Enligt artikel 26 i den allmänna dataskyddsförordningen ska två eller fler personuppgiftsansvariga vara gemensamt personuppgiftsansvariga om de gemensamt fastställer ändamålen med och medlen för behandlingen. Ansvarsområdena för gemensamt personuppgiftsansvariga kan fastställas genom ett inbördes arrangemang eller helt eller delvis genom medlemsstatens nationella rätt. Arrangemanget eller lagstiftningen ska på lämpligt sätt återspegla de gemensamt personuppgiftsansvarigas respektive roller och förhållanden gentemot den registrerade. Den registrerade får utöva sina rättigheter enligt den allmänna dataskyddsförordningen med avseende på och emot var och en av de personuppgiftsansvariga oberoende av de gemensamt personuppgiftsansvarigas ansvarsfördelning. Bestämmelser om den personuppgiftsansvarige kan antas med stöd av artikel 4.7 i dataskyddsförordningen, eftersom ändamålen med och medlen för behandlingen av personuppgifter i sin tur anges i 14 kap. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. 

I 116 § 1 mom. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice finns bestämmelser om UF-centrets rätt att oberoende av sekretessbestämmelserna av bl.a. arbetskraftsmyndigheten få de uppgifter som är nödvändiga för att centret ska kunna sköta sina lagstadgade uppgifter enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice eller någon annan lag när det gäller verkställighet, uppföljning och utvärdering av arbetskraftsservice. I 115 § 1 mom. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice finns bestämmelser om arbetskraftsmyndighetens rätt att oberoende av sekretessbestämmelserna av bl.a. andra arbetskraftsmyndigheter och statliga myndigheter få de uppgifter som är nödvändiga för att verkställa arbetskraftsservice. Med stöd av dessa bestämmelser kan uppgifterna överföras mellan de gemensamt personuppgiftsansvariga. Varje arbetskraftsmyndighet och UF-centret behandlar dock i regel endast uppgifter om sina egna kunder, som de också är ansvariga för. 

I 2 mom . finns bestämmelser om UF-centrets ansvar för uppgifter som föreskrivs för den personuppgiftsansvarige i den allmänna dataskyddsförordningen.  

UF-centret svarar för 

skyldigheter för personuppgiftsansvariga enligt artikel 12.1 och 12.2 i den allmänna dataskyddsförordningen, 

inbyggt dataskydd och dataskydd som standard enligt artikel 25 i den förordningen, 

säkerhet i samband med behandlingen enligt artikel 32 i den förordningen, 

konsekvensbedömning avseende dataskydd enligt artikel 35 i den förordningen, 

förhandssamråd enligt artikel 36 i den förordningen och sådana andra skyldigheter med anknytning till informationssystemets informationssäkerhet som den personuppgiftsansvarige har enligt den förordningen. 

Enligt 6 punkten svarar UF-centret i fråga om informationsresursen för jobbsökarprofiler för den personuppgiftsansvariges skyldigheter enligt den allmänna dataskyddsförordningen i fråga om sådana registrerade som inte är kunder hos arbetskraftsmyndigheten. Kundrelationen med arbetskraftsmyndigheten fastställs enligt 17 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice, där det inte föreskrivs om någon skyldighet att tillhandahålla tjänster för kunder som bor utomlands eller inte har hemkommun i Finland och som inte huvudsakligen vistas i någon kommun. 

En jobbsökarprofil kan också skapas t.ex. av personer som bor utomlands, och därför behövs särskilda bestämmelser om ansvaret enligt dataskyddsförordningen i fråga om dessa registrerade. Annars måste möjligheten att skapa och publicera en jobbsökarprofil spärras för sådana utländska personer, vilket skulle försvåra den internationella arbetsförmedlingen till Finland. 

I 3 mom . finns bestämmelser om arbetskraftsmyndigheternas skyldigheter enligt den allmänna dataskyddsförordningen i fråga om informationsresursen för jobbsökarprofiler. Arbetskraftsmyndigheterna ansvarar för de i 2 mom. avsedda skyldigheter som i den allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs för personuppgiftsansvariga och som inte har föreskrivits för UF-centret. Varje arbetskraftsmyndighet är personuppgiftsansvarig för sina kunder  

Uppgifter som i den allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs för personuppgiftsansvariga och som arbetskraftsmyndigheterna ska ansvara för är t.ex. skyldigheten enligt artikel 28.1 att endast anlita personuppgiftsbiträden som ger tillräckliga garantier om att genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder på ett sådant sätt att kraven i förordningen uppfylls. Arbetskraftsmyndigheterna ska också utföra den personuppgiftsansvariges uppgifter som har att göra med tillgodoseendet av den registrerades rättigheter, med undantag för uppgifter som UF-centret ska utföra. Den personuppgiftsansvariges uppgifter fördelas mellan arbetskraftsmyndigheterna enligt var den registrerade är kund enligt 17 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice.  

Enligt artikel 26.3 i den allmänna dataskyddsförordningen får den registrerade utöva sina rättigheter enligt förordningen med avseende på och emot var och en av de personuppgiftsansvariga oavsett hur ansvaret är fördelat mellan gemensamt personuppgiftsansvariga. Med detta avses att den registrerade kan inleda ett ärende oavsett till vilken personuppgiftsansvarig begäran riktas. För att den registrerades rättigheter ska kunna tillgodoses måste en begäran eller en förfrågan som riktats till någon av de personuppgiftsansvariga vid behov förmedlas till den personuppgiftsansvarige som enligt den inbördes ansvarsfördelningen ansvarar för ärendet. Om en registrerad t.ex. kräver att UF-centret ska rätta uppgifter om personen kan UF-centret i enlighet med förvaltningslagen överföra ärendet till den arbetskraftsmyndighet där den registrerade är kund. 

I 4 mom . föreskrivs det om ansvarsfördelningen när uppgifter lämnas ut ur informationsresursen för jobbsökarprofiler. UF-centret eller respektive arbetskraftsmyndighet för sina kunders del lämnar ut uppgifter ur informationsresursen för jobbsökarprofiler.  

130 b §.Rätt att använda serviceplattformen . Paragrafen är ny. I 1 mom. föreskrivs det att användning av serviceplattformen förutsätter personliga användarrättigheter. Dessutom föreskrivs det om de myndigheter vars anställda får beviljas rätt att använda serviceplattformen och om de arbetsuppgifter för vilka rätten får beviljas. Enligt momentet får UF-centret, en kommun eller en samkommun bevilja personer som är anställda hos dem och som sköter uppgifter som avses i 1 eller 2 punkten rätt att använda serviceplattformen.  

Enligt 1 punkten får rätt att använda serviceplattformen beviljas personer som sköter uppgifter enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Uppgifter som anges i den lagen är t.ex. arbetskraftsmyndighetens skyldighet enligt den föreslagna 129 a § att skapa och publicera den arbetssökandes jobbsökarprofil på serviceplattformen. 

Enligt 2 punkten får rätt att använda serviceplattformen beviljas personer som sköter tjänster för internationell rekrytering enligt lagen om livskraftscentralerna och Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret (531/2025). I 13 § 2 mom. 3 punkten i den lagen föreskrivs som en uppgift för Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret (tidigare UF-centret) att sköta de nationella tjänster genom vilka invandring av kompetent arbetskraft samt arbetskraftens rörlighet främjas ( tjänster för internationell rekrytering ).  

Det är ändamålsenligt att ge inte enbart UF-centret utan också kommunerna och samkommunerna uppgiften att bevilja användarrättigheter, eftersom de har bäst möjligheter att säkerställa att användarrättigheterna beviljas till kommunernas och samkommunernas anställda i rätt omfattning.  

Informationshanteringslagens 16 § begränsar inte uppgiften att administrera användarrättigheterna endast till den systemansvariga myndigheten, dvs. UF-centret. Enligt detaljmotiveringen till den paragrafen i regeringens proposition om informationshanteringslagen (RP 284/2018) ska den myndighet som ansvarar för ett informationssystem inte nödvändigtvis upprätthålla användarrättigheterna, men den myndighet som använder ett informationssystem kan vara ansvarig för uppdatering av användarrättigheterna. I motiveringen konstateras det också att det är kännetecknande för sådana informationssystem att fördelningen av ansvaret för användarrättigheterna sker i nätverksbaserade informationssystem som är i gemensam användning av flera myndigheter, exempelvis i enlighet med tjänsteproduktionsmodeller som organiserats som servicecentraler. Det är således servicecentralen som definierar användarrättigheterna i egenskap av den myndighet som ansvarar för informationssystemet, men den myndighet som använder informationssystemet ska hålla användarrättigheterna uppdaterade. Med stöd av det som sanges ovan är det möjligt att också kommuner och samkommuner utöver UF-centret ansvarar för att bevilja användarrättigheter. 

Enligt 16 § i informationshanteringslagen ska den systemansvariga myndigheten definiera användarrättigheterna för informationssystem. Användarrättigheterna ska definieras och uppdateras utifrån användarens uppgiftsrelaterade användningsbehov. UF-centret ansvarar i enlighet med 120 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice för att utveckla och förvalta serviceplattformen och ska betraktas som systemansvarig myndighet enligt 16 § i informationshanteringslagen. Därmed är det UF-centret som definierar användarrättigheterna till informationssystem. 

I 17 § i informationshanteringslagen finns bestämmelser om insamling av logginformation. Enligt den paragrafen ska en myndighet ombesörja att logginformation insamlas om användning av dess informationssystem och om utlämnande av information från dem, om användningen förutsätter identifiering eller annan registrering. Syftet med logginformationen är uppföljning av användningen och utlämnandet av information från informationssystem samt utredning av tekniska systemfel. Eftersom UF-centret ansvarar för serviceplattformen ansvarar det också för insamling av logginformation enligt 17 § i informationshanteringslagen. 

Enligt detaljmotiveringen till 17 § i informationshanteringslagen (RP 284/2018 rd) är syftet med och grunden för insamling av logginformation att genomföra informationssäkerheten i fråga om myndigheternas informationssystem så att det är möjligt att med stöd av logginformationen utreda felsituationer och övervaka användningen av systemen, bland annat i syfte att förverkliga rättssäkerheten och fastställa tjänsteansvaret. Syftet med logginformation är också att dokumentera överföringar från informationssystem och samtidigt säkerställa att det funnits en laglig grund för utlämnandet. På detta sätt uppkommer informationssystemens användarloggar och överföringsloggar. Eftersom UF-centret ansvarar för att samla in logginformation om serviceplattformen är det också centret som följer upp hur uppgifterna i informationssystemet används och lämnas ut samt reder ut tekniska fel i informationssystemet enligt 17 § i informationshanteringslagen. 

Enligt 2 mom . är det UF-centrets uppgift att tekniskt aktivera, ändra och upphäva användarrättigheterna på basis av anmälan från den myndighet som beviljat användarrättigheterna. I praktiken ber myndigheten UF-centret att tekniskt aktivera, ändra eller upphäva användarrättigheter som den har beviljat, ändrat eller upphävt. Den myndighet som beviljat användarrättigheterna är dock alltid ansvarig för beviljandet, trots att UF-centret tekniskt aktiverar, ändrar eller upphäver dem.  

Enligt detaljmotiveringen till 16 § i informationshanteringslagen ska upprätthållandet av informationssystemen och de ansvar som är förenade med dem definieras i informationshanteringsmodeller. Närmare bestämmelser om informationshanteringsmodeller finns i 5 § i informationshanteringslagen. Avsikten är att användarrättigheter till serviceplattformen ska kunna beviljas, ändras och upphävas på motsvarande sätt och grunder och med motsvarande åtgärder som användarrättigheter till den riksomfattande helheten av kundinformationssystem. Närmare bestämmelser om att bevilja, ändra och upphäva användarrättigheter till den riksomfattande helheten av kundinformationssystem finns i 125 och 126 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Informationshanteringslagen gör det möjligt att bygga upp informationshanteringsmodellerna för användarrättigheterna till serviceplattformen på samma sätt som för användarrättigheterna till helheten av kundinformationssystem. I praktiken innebär det här att den myndighet som beviljat användarrättigheterna också ansvarar för att ändra och upphäva dem, och att UF-centret utför de tekniska åtgärderna. 

I 3 mom . finns bestämmelser om en skyldighet för den myndighet som beviljat, ändrat eller upphävt användarrättigheterna att utan dröjsmål underrätta UF-centret om att rättigheterna beviljas, ändras eller upphävs. I praktiken gäller denna skyldighet UF-centret, kommunerna och samkommunerna.  

131 §.Övervakning av användningen av serviceplattformen . Det föreslås att paragrafen ändras och ett nytt 4 mom. fogas till den. I 1 mom . finns bestämmelser om att UF-centret upprättar användarvillkoren för serviceplattformen. Dessutom föreskrivs det närmare om hurdana villkor användarvillkoren kan omfatta. Användarvillkoren kan omfatta tjänsteanvändares och administratörens ansvar, tekniska krav avseende användning av serviceplattformen, preciserande genomförandevillkor för datasäkerheten och giltighetsvillkor för användarvillkoren. Med tekniska krav avses t.ex. med vilken utrustning plattformen fungerar. Dessutom kan användarvillkoren omfatta preciserande genomförandevillkor för datasäkerheten på plattformen, bl.a. villkor för användningen av kakor samt användarvillkorens giltighet.  

I det här sammanhanget är användarvillkoren inte civilrättsliga avtalsvillkor, utan grundar sig på den lagstiftning som reglerar myndigheten, dvs. lagen om ordnande av arbetskraftsservice och den allmänna lagstiftningen. Användarvillkoren styr användningen av plattformen och skyddar såväl användarna som myndigheten. Användarvillkoren innehåller alltså villkor för säker, laglig och ändamålsenlig användning av tjänsten. 

I den sista meningen i momentet föreskrivs det på motsvarande sätt som i gällande 131 § 1 mom. att statsrådet får utfärda förordningar om det närmare innehållet i användarvillkoren. 

I 2 mom. föreskrivs det att UF-centret och arbetskraftsmyndigheterna övervakar användningen av serviceplattformen samt att det innehåll som publiceras på plattformen överensstämmer med lag och användarvillkoren. Att det innehåll som publiceras överensstämmer med lag avser de uppgifter som de publicerade jobbsökarprofilerna innehåller, och som det föreskrivs närmare om i de föreslagna 128 a, 129 och 129 a §. I praktiken utförs övervakningen i efterhand. När det gäller de arbetssökandes jobbsökarprofiler kan arbetskraftsmyndigheten utföra övervakningen i samband med olika delar av serviceprocessen, t.ex. vid ett samtal om jobbsökning. 

I momentets andra och tredje mening finns bestämmelser om påföljder som UF-centret och arbetskraftsmyndigheten kan påföra. Det primära sättet att ingripa i olämplig användning av innehåll som plattformen är att uppmana användaren att inom utsatt tid radera sådant innehåll som personen publicerat som strider mot lag eller mot användarvillkoren. Om användaren inte iakttar uppmaningen inom utsatt tid, får UF-centret eller arbetskraftsmyndigheten radera innehållet i fråga. 

I praktiken är påföljderna avsedda att föreläggas genom förvaltningsbeslut som är förenade med en rätt att söka ändring. Vid övervakningsförfarandet ska förvaltningslagens bestämmelser bl.a. om hörande av parter följas. Det krävs dock inget förvaltningsbeslut för att uppmana användaren att radera lagstridigt innehåll, men i övrigt ska förvaltningslagen tillämpas. 

I den sista meningen i 2 mom. föreskrivs det att UF-centret och arbetskraftsmyndigheten svarar för den övervakning och de påföljder som anges i detta moment, var och en i fråga om sina kunder. 

I 3 mom. föreskrivs det om UF-centrets möjlighet att förhindra användaren från att använda serviceplattformen för viss tid om innehåll som användaren publicerat på serviceplattformen upprepade gånger strider mot lag eller användarvillkoren.  

Det ska fattas ett förvaltningsbeslut om förhindrande av användningen, och användaren ska ha rätt att söka ändring i beslutet. I övrigt tillämpas förvaltningslagens bestämmelser. Arbetskraftsmyndigheten underrättar UF-centret om sina kunders upprepade förfarande som avses i 3 mom., men UF-centret, som upprätthåller serviceplattformen, ansvarar för att göra upp förvaltningsbeslutet och förhindra användningen av serviceplattformen för en viss tid. 

Gällande 131 § 3 mom. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice blir 4 mom . Innehållet i det nya 4 mom. motsvarar 3 mom. och föreskriver om UF-centrets befogenhet att ta bort en platsanmälan från serviceplattformen.  

Ikraftträdande . Innehåller en ikraftträdandebestämmelse och övergångsbestämmelser.  

7.2  Lagen om sektorsövergripande främjande av sysselsättningen

4 §.Sektorsövergripande bedömning av servicebehovet och upprättande av en sektorsövergripande sysselsättningsplan . Till 3 mom. fogas ett omnämnande av att planen ska vara godkänd. Till momentet fogas också ett bemyndigande att utfärda förordning, enligt vilket närmare bestämmelser om sysselsättningsplanens struktur och om hur planen godkänns utfärdas genom förordning av statsrådet.  

5 §.Innehållet i en sektorsövergripande sysselsättningsplan . Paragrafens 3 mom . ändras. I momentet föreskrivs det att en sektorsövergripande sysselsättningsplan ska inkludera en sådan jobbsökningsskyldighet som avses i 5 kap. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. En jobbsökningsskyldighet ska inkluderas i den sektorsövergripande sysselsättningsplanen om inte något annat följer av 48 § i den lagen. Enligt 48 § föreläggs jobbsökningsskyldighet inte om arbetskraftsmyndigheten, välfärdsområdets social- och hälsovårdsmyndighet eller Folkpensionsanstalten har konstaterat att den arbetssökande behöver sektorsövergripande stöd som främjar sysselsättningen. Ett ytterligare villkor är att den arbetssökandes situation som helhet betraktad är sådan att sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden inte är möjlig.  

I denna proposition föreslås ändringar också i 48 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Avsikten är att om arbetskraftsmyndigheten hänvisar en arbetssökande till en sektorsövergripande bedömning av servicebehovet på det sätt som avses i 3 § ska den enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice inte inkludera någon jobbsökningsskyldighet i sysselsättningsplanen. När arbetskraftsmyndigheten har hänvisat en arbetssökande till en sektorsövergripande bedömning av servicebehovet har den arbetssökande ännu inte konstaterats behöva sektorsövergripande sysselsättningsfrämjande stöd. Enligt de gällande bestämmelserna ska arbetskraftsmyndigheten därmed förelägga jobbsökningsskyldighet för en arbetssökande efter att ha hänvisat personen till sektorsövergripande bedömning av servicebehovet. Det är ändamålsenligt att inte förelägga någon jobbsökningsskyldighet i det skede då en arbetssökande har hänvisats till sektorsövergripande bedömning av servicebehovet. Enligt förslaget ska jobbsökningsskyldigheten inkluderas först i en sektorsövergripande sysselsättningsplan, och ska föreläggas i enlighet med 5 kap. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. 

7.3  Lagen om främjande av integration och lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte

I dessa lagar görs tekniska ändringar som föranleds av de föreslagna ändringarna i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. 

7.4  Lagen om utkomstskydd för arbetslösa

2 kap.Allmänna arbetskraftspolitiska förutsättningar för erhållande av förmåner 

10 §.Studier . I bestämmelsen avses att alla prestationer som ingår i en studiehelhet, också den arbetsmängd som en doktorsavhandling kräver, ska tas i beaktande när man bedömer om studier för en påbyggnadsexamen vid ett universitet är heltidsstudier (närmare i specialmotiveringen i RP 176/2022 rd). Men universiteten har för påbyggnadsstuderande börjat utarbeta studieplaner som inte inkluderar det arbete som en doktorsavhandling kräver. Vid vissa universitet har arbetsmängden fastställts till cirka 200 studiepoäng.  

Formuleringen i 2 mom . 8 punkten preciseras så att inte bara omfattningen enligt studieplanen, utan också andra prestationer som hör till samma studiehelhet tas i beaktande när man bedömer vad som betraktas som heltidsstudier. I tillämpningspraxis har den arbetsmängd som en doktorsavhandling kräver tagits i beaktande i studiernas totala omfattning även om den inte har skrivits in i studieplanen.  

13 §.Rätt till arbetslöshetsförmån för unga personer som saknar utbildning som ger yrkesfärdigheter . Bestämmelserna om unga personer som saknar utbildning omstruktureras så att 13 § innehåller bestämmelser om skyldigheten att söka studieplatser som villkor för att beviljas arbetslöshetsförmån och bl.a. bestämmelser om hur rätten till arbetslöshetsförmån påverkas om personen avbryter sina studier. I en ny 13 a § finns bestämmelser om vilka studieplatser en ung person kan söka för att uppfylla sin ansökningsskyldighet. Bestämmelserna om undantag från skyldigheten att söka till en utbildning finns i 14 § och bestämmelserna om giltig orsak att låta bli att söka en studieplats eller att avbryta studierna finns i 15 §. Bestämmelser om återfående av rätten till utkomstskydd för arbetslösa ska enligt förslaget finnas i 16 §.  

Som det nämns ovan föreskrivs det i en ny 13 a § om studieplatser som uppfyller ansökningsskyldigheten, och de studieplatser som ska sökas nämns inte längre i 13 § 1 mom. I övrigt motsvarar 1 mom. det gällande momentet. 

I 2 mom. ändras 2 och 3 punkten så att en hänvisning till den nya 13 a § tas in i stället för att vissa studier nämns. I praktiken innebär ändringen att möjligheterna att uppfylla ansökningsskyldigheten med stöd av 13 a § ökar, samtidigt som alla studier som uppfyller ansökningsskyldigheten är sådana att den som avbryter dem utan giltig orsak förlorar rätten till arbetslöshetsförmån med stöd av 13 § 2 mom. 

Paragrafens 3 och 4 mom. motsvarar de gällande momenten. 

13 a §.Studier som ska sökas . Paragrafen är ny, men 1 mom. 1 och 2 punkten samt 3 mom. motsvarar den avslutande delen av gällande 13 § 1 mom. Skyldigheten att söka studieplatser kan även framöver uppfyllas genom att personen söker till en utbildning som leder till examen och ger yrkesfärdigheter. Detta är samtidigt liksom i nuläget det primära alternativet och syftar till att styra unga uttryckligen till att avlägga en examen, eftersom det är det effektivaste sättet att främja en ung persons möjligheter att få arbete på lång sikt. Med utbildning som leder till examen och ger yrkesfärdigheter avses också examina som avläggs vid en högskola.  

Liksom för närvarande kan ansökningsskyldigheten också uppfyllas genom att personen söker till gymnasiestudier för unga som betraktas som heltidsstudier. Det förutsätter att den unga inte tidigare har slutfört några andra studier än grundskolans lärokurs. 

I 1 mom. är 3 punkten ny. Där föreskrivs det om utbildning vid folkhögskolor eller idrottsutbildningscenter som uppfyller ansökningsskyldigheten. Folkhögskolor är internat för heltidsstudier, vilka tillhandahåller möjligheter till frivilliga studier, förbättrar de studerandes studiefärdigheter och fostrar dem som individer och samhällsmedlemmar. 

Idrottsutbildningscenter är i sin tur internat på riksnivå eller regionala läroanstalter som ordnar undervisning för hela befolkningen som främjar motion, idrott, välmående, välfärd och hälsa samt undervisning och träningsverksamhet som tjänar idrottsorganisationernas och idrottsföreningarnas verksamhet. 

Såväl folkhögskolorna som idrottsutbildningscentren har ett relativt brett utbud av utbildningar. För att uppfylla villkoren för utbildning som ska sökas ska studierna vara heltidsstudier, dvs. studiernas omfattning enligt undervisningsprogrammet ska i genomsnitt vara minst 5 studiepoäng per studiemånad eller 25 undervisningstimmar per vecka. Det bör också noteras att en ung person som anmäler sig som arbetssökande fortfarande är en i 13 § avsedd ung person som saknar utbildning trots en utbildning som avlagts inom det fria bildningsarbetet vid en folkhögskola eller ett idrottsutbildningscenter. 

I 2 mom. föreskrivs det om studier som uppfyller skyldigheten att söka till en utbildning när det avtalas i sysselsättningsplanen eller i en plan som ersätter den om sökande till sådana studier. Det behövs ingen särskild grund för att avvika från de primära ansökningsalternativ som avses i 1 mom. Avsikten är dock att arbetskraftsmyndigheten i planen ska inkludera endast studier som den bedömer vara ändamålsenliga för att den unga ska få arbete och senare ha studiemöjligheter. Inga studier ska tas in i planen med stöd av denna bestämmelse utan den unga personens godkännande. Det beror i synnerhet på att utbildningsvalen har långsiktiga konsekvenser för den arbetssökandes liv. 

En del av de studier som avses i 2 mom. är sådana att man i en sysselsättningsplan eller en plan som ersätter den kan avtala om ansökan till dem även med stöd av gällande 14 §. Studiealternativen anges på lagnivå som stöd för arbetskraftsmyndigheten för att hitta den mest ändamålsenliga vägen till studier och arbetsliv för varje ung person som saknar utbildning. 

Enligt 2 mom. 1 punkten kan det i planen avtalas om sökande till studier enligt lagen om yrkesutbildning vars syfte är avläggande av en del av en yrkesinriktad grundexamen. För närvarande ansöker man åtminstone i utgångsläget om studierätt för en hel examen, men i vissa fall kan en ung person anvisas att avlägga en eller flera examensdelar som stöd för att snabbt få arbete. Dessutom ska arbetskraftsmyndigheten ta i beaktande att det vanligen ligger i den ungas långsiktiga intresse att avlägga en hel examen, och därför endast i undantagsfall anvisa den unga att avlägga delar av en examen. 

Enligt 2 mom. 2 punkten kan ansökningsskyldigheten uppfyllas genom att söka till en utbildning som handleder för examensutbildning. En sådan s.k. Hux-utbildning är ettårig. 

Ett av målen med Hux-utbildningen är att den studerande ska uppnå sådana studiefärdigheter att personen kan söka till gymnasieutbildning eller yrkesinriktad examensutbildning och klara av dessa studier. Med studiefärdigheter avses t.ex. att man kan språket och har lämpliga studiefärdigheter och livskompetens. Under en Hux-utbildning kan man dessutom höja vitsord från den grundläggande utbildningen om det behövs för att få den önskade utbildningsplatsen. Dessutom kan en studerande genomföra studier som hör till gymnasieutbildning eller yrkesinriktad utbildning. 

Den utbildning som förbereder för högskolestudier som avses i 2 mom. 3 punkten är riktad till personer med invandrarbakgrund som har som mål att söka till en yrkeshögskola eller ett universitet i Finland. Studiernas omfattning är 30 studiepoäng och längden cirka sex månader. 

I den förberedande utbildningen utvecklas färdigheterna för högskolestudier. Under utbildningen utvecklar man studiefärdigheterna och bekantar sig med det utbildningsområde som personen är intresserad av. Syftet är att stödja ansökningen till högskolor efter den förberedande utbildningen. 

Med stöd av 2 mom. 4 punkten kan skyldigheten att söka till en utbildning uppfyllas genom att söka till utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv. Denna utbildning kallas också Telma-utbildning och ordnas bl.a. på yrkesinstitut. Utbildningen utgör sådana heltidsstudier som avses i 2 kap. 10 §, och pågår i 1–3 år. Utbildningen förutsätter att den unga personen på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning inte kan fortsätta direkt med examensinriktad utbildning. Enligt 13 § 1 mom. ska de studieplatser som söks alltid vara sådana att personen uppfyller kriterierna för antagning som studerande. Detta ska alltid tas i beaktande när arbetskraftsmyndigheten och den unga överväger att inkludera utbildningen i sysselsättningsplanen eller en plan som ersätter den. 

Telma-utbildning leder ofta inte till fortsatta studier eller till arbetslivet utan t.ex. till subventionerat arbete eller pensionering. Om en ung person efter en Telma-utbildning blir arbetssökande på nytt ska arbetskraftsmyndigheten ägna särskild uppmärksamhet åt att komma överens om fortsatta åtgärder med stöd av 14 § 2 mom. i den sysselsättningsplan eller ersättande plan som utarbetas tillsammans med den unga personen. Efter en Telma-utbildning är den arbetssökande fortfarande en ung person som saknar utbildning, men det ska inte förutsättas att personen t.ex. söker på nytt till en Telma-utbildning. 

I 2 mom. 5 punkten föreskrivs det om möjligheten att i sysselsättningsplanen eller en plan som ersätter den inkludera arbetskraftsutbildning som ordnas tillsammans med arbetsgivaren inom ramen för gemensam anskaffning av utbildning eller på något motsvarande sätt. Sådana utbildningar som ordnas på motsvarande sätt är F.E.C. och KEKO (dvs. Further Education with Companies och Utvecklande utbildningar). Till de utbildningsprogrammen väljs personer för vilka man hittar ett utvecklingsprojekt eller något annat motsvarande projekt som utförs för någon arbetsgivare som en del av ett expertutbildningsprogram. Bestämmelsen gör det också möjligt att beakta eventuella nya utbildningar som ordnas på motsvarande sätt, även om de inte är arbetskraftsutbildningar. 

Syftet med skyldigheten att söka till en utbildning är att en ung person som saknar utbildning ska övergå från arbetskraftsservicen och utkomstskyddet för arbetslösa till heltidsstudier, och att den ungas försörjning i första hand ska tryggas med studiestöd. Därför föreskrivs det i 3 mom. på motsvarande sätt som i nuläget att skyldigheten att söka till en utbildning inte kan uppfyllas genom att man söker till arbetskraftsutbildning. Den föreslagna 2 mom. 4 punkten är ett undantag från denna regel. Undantaget görs för att gemensamt anskaffad utbildning och andra motsvarande utbildningar med särskilt goda resultat kan bidra till möjligheterna att snabbt få arbete. När sysselsättningsplanen eller en plan som ersätter den utarbetas ska arbetskraftsmyndigheten ägna uppmärksamhet åt den ungas faktiska möjligheter att antas till den utbildning som nämns i planen och att slutföra utbildningen. 

14 §.Avvikande från tidsfristen för skyldigheten att söka till en utbildning och åtgärder i stället för skyldigheten att söka till en utbildning . Rubriken ändras så att den motsvarar den ändring som föreslås i innehållet.  

För att ansökningarna ska bli heltäckande utredda för alla unga som saknar utbildning är det inte möjligt att helt avstå från den tidsfrist som i lagen anges för skyldigheten att söka till en utbildning. Enligt 1 mom., som har ett nytt innehåll, kan man dock i sysselsättningsplanen eller i en plan som ersätter den när som helst mellan den 1 september och den 31 augusti avtala om den tidsfrist inom vilken en arbetssökande ska söka en viss studieplats. En ansökan till den studieplatsen bidrar till att uppfylla ansökningsskyldigheten. 

Det finns inga särskilda i lag föreskrivna orsaker till att avtala på det sätt som avses i 1 mom. Arbetskraftsmyndigheten har dock fortfarande prövningsrätt i det avseendet av planen ska utgöra en ändamålsenlig och konsekvent helhet som syftar till att hänvisa en ung person som saknar utbildning till utbildning. Ärendets art medför i praktiken att ansökning till en viss utbildning inte ska inkluderas i planen utan den unga personens godkännande. 

Innehållet i 2–4 mom. motsvarar i sak gällande 1–3 mom., men i 2 och 4 mom. ändras laghänvisningarna på det sätt som ändringarna i 13 § och den nya 13 a § föranleder. 

Om det i sysselsättningsplanen eller i en plan som ersätter den planen har avtalats om att studieplats kan sökas med avvikelse från huvudregeln i 13 och 13 a § och den unga personen antingen låter bli att genomföra den delen av planen eller avbryter de studierna avgörs personens rätt till utkomstskydd för arbetslösa med stöd av 14 §. Om man i planen har avtalat t.ex. att personen ska delta i någon sysselsättningsfrämjande service i stället för att söka en studieplats, och den unga personen vägrar att delta i servicen eller avbryter den utan giltig orsak, föreläggs en eventuell påföljd inom utkomstskyddet för arbetslösa med stöd av 2 a kap. Detta framgår av 4 mom. på motsvarande sätt som av gällande 3 mom. 

15 §.Giltig orsak att låta bli att söka en studieplats eller att avbryta studierna. 16 §.Återfående av rätten till utkomstskydd för arbetslösa i fråga om unga personer som saknar utbildning. I paragraferna ändras laghänvisningarna på det sätt som föranleds av ändringarna i 13 och 14 §. I sak motsvarar paragrafernas innehåll, med undantag för 15 § 2 mom., de gällande paragraferna.  

Det ovannämnda 15 § 2 mom. är nytt. En ung person som saknar utbildning har inte nödvändigtvis varit arbetssökande vid tidpunkten för ansökan till en utbildning, och det har inte varit möjligt att avtala med personen i en sysselsättningsplan eller en plan som ersätter den på det sätt som avses i 14 § 1 mom. om att en viss studieplats ska sökas inom en utsatt tid. Om den unga personen innan jobbsökningen inleddes har sökt till en utbildning som i övrigt uppfyller villkoren, men som börjar vid någon annan tidpunkt än på hösten, tas det i beaktande som en ansökan som uppfyller ansökningsskyldigheten. Personen ska dock ha sökt till utbildningen mellan den 1 september och den 31 augusti. 

2 a kap. Förfaranden som är arbetskraftspolitiskt klandervärda 

9 §. Förfaranden i samband med jobbsökning och arbetskraftsservice. I det inledande stycket i 1 mom . stryks omnämnandet av den arbetssökandes upprepade förfarande. I praktiken innebär detta att den arbetssökande föreläggs en tid utan ersättning på sju dagar till följd av försummelser och motsvarande förfaranden som anges i bestämmelsen, även om det är fråga om den första försummelsen. En tid utan ersättning föreläggs inte om den arbetssökande har haft en sådan giltig orsak till sitt förfarande som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.  

Inga ändringar föreslås i innehållet i bestämmelserna om giltiga orsaker, med undantag för ändringar som är kopplade till de ändringar i 13 § som gäller skyldigheten att söka arbete som arbetskraftsmyndigheten har anvisat den arbetssökande att söka samt den jobbsökningsskyldighet för deltidsarbetande som avses i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. 

Hänvisningarna i 1 mom. 1 och 1 a punkten till de paragrafer som gäller inledande intervju, samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning ändras så att de motsvarar de ändringar som föreslås i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Om åtgärder enligt lagen om främjande av integration vidtas redan vid den inledande intervjun och den arbetssökande uteblir från intervjun föreläggs påföljden för att personen har uteblivit från intervjun med stöd av 1 punkten i momentet, och 2 punkten i det momentet tillämpas inte på den arbetssökandes samma förfarande.  

I 1 mom. 6 punkten föreskrivs det inte längre att en arbetssökande för att få arbetslöshetsförmån måste söka arbete som erbjuds av arbetskraftsmyndigheten först när minst sex månader har förflutit sedan en inledande intervju senast ordnades. I kombination med de föreslagna ändringarna i 39 och 40 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice innebär ändringen i lagen om utkomstskydd för arbetslösa att ett arbetserbjudande av arbetskraftsmyndigheten är förpliktande för den arbetssökande från och med arbetslöshetens början.  

Det etablerade uttrycket arbete som erbjuds av arbetskraftsmyndigheten ersätts i 1 mom. 6 punkten med arbete som arbetskraftsmyndigheten har anvisat den arbetssökande att söka. Ändringen är endast språklig och beskriver bättre vad denna åtgärd i samband med arbetsförmedlingen handlar om. 

Det föreslås att 13 § i samma kapitel ändras så att en arbetssökande som redan har sökt ett tillräckligt antal arbetsmöjligheter och därmed uppfyllt den jobbsökningsskyldighet som skrivits in i sysselsättningsplanen eller en plan som ersätter den inte längre på den grunden har någon giltig orsak att inte söka arbete som arbetskraftsmyndigheten har anvisat. Till detta hör att underlåtelse att söka ett arbete som anvisats i fortsättningen bedöms separat från bedömningen av hur jobbsökningsskyldighet som ingår i en plan har fullgjorts. 

I praktiken innebär det som nämns ovan att tider utan ersättning och skyldighet att vara i arbete kan föreläggas från och med att ett anvisat arbete inte sökts men också oberoende av detta från och med att en jobbsökningsskyldighet som ingår i en plan har försummats. I det sistnämnda fallet inträder påföljden liksom för närvarande när den granskningsperiod som anges i planen löper ut. 

Gällande 2 mom . upphävs eftersom underlåtelse att söka ett arbete som anvisats kommer att bedömas separat från bedömningen av hur jobbsökningsskyldigheten i en plan fullgörs. För närvarande föreskrivs det i momentet att dessa situationer ska bedömas som en helhet.  

Innehållet i det föreslagna 2 mom. är nytt. Där finns ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om omständigheter som påverkar den tidpunkt då påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa inträder, också bl.a. i de fall där en arbetssökande har låtit bli att söka ett arbete som anvisats av arbetskraftsmyndigheten eller har underlåtit att söka arbetsmöjligheter på det sätt som förutsätts i sysselsättningsplanen eller en plan som ersätter den. När det gäller grunderna för föreläggande av påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa anges i lagen och förordningen endast från och med vilken tidpunkt en påföljd föreläggs. 

10 §.Återkommande förfaranden i samband med jobbsökning och arbetskraftsservice . 10 a §.Återfående av rätten till utkomstskydd för arbetslösa . Rubriken för den gällande 10 § ändras så att den bättre beskriver innehållet. Gällande 10 § 2–3 mom. flyttas till en ny 10 a §. Syftet med ändringen är att ge bestämmelserna en tydligare struktur. Den första meningen i gällande 10 § 4 mom. blir 3 mom. i den nya 10 a §, och de två sista meningarna blir 10 § 2 mom.  

Den graderade skärpningen av påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa som föreskrivs i 10 § 1 mom. upphävs. Enligt det nya 1 mom. föreläggs den arbetssökande skyldighet att vara i arbete till följd av en ny underlåtelse eller ett motsvarande förfarande, om den personen inom ett år har förelagts tid utan ersättning med stöd av den föreslagna 9 § eller tid utan ersättning eller skyldighet att vara i arbete med stöd av gällande 10 §. 

Den arbetssökandes förfarande granskas under det år som föregått en ny underlåtelse eller ett motsvarande förfarande. Liksom för närvarande avgör den tidpunkt då den arbetssökande anses ha förfarit på ett klandervärt sätt. Det spelar ingen roll när ett tidigare påföljdsärende behandlats eller om den tidigare påföljden redan har förelagts när den arbetssökande på nytt förfar på ett sätt som anses vara klandervärt. 

I det inledande stycket i gällande 10 § 2 mom. (det inledande stycket i det nya 10 a § 1 mom.) föreskrivs det hur länge skyldigheten att vara i arbete varar. Tiden förkortas från nuvarande 12 kalenderveckor till sex kalenderveckor. Ändringen gör det lättare att återfå rätten till förmånen. Det föreslås inga ändringar i de åtgärder som fullgör skyldigheten att vara i arbete eller i reglerna för vad som räknas in i skyldigheten att vara i arbete. Heltidsarbete och deltidsarbete bidrar fortsättningsvis till att fullgöra skyldigheten att vara i arbete enligt de inkomstgränser för löntagares arbetsvillkor som anges i 5 kap. 4 §, och arbetsvillkorsmånaderna omvandlas till kalenderveckor med stöd av 14 kap. 1 c §. 

Kapitlets 10 § 2 mom. motsvarar det gällande momentet, men bestämmelsen blir viktigare eftersom det blir mer förpliktande för den arbetssökande att söka platser som anvisats av arbetskraftsmyndigheten. Med stöd av bestämmelsen kan en arbetssökande inte föreläggas t.ex. två tider utan ersättning som börjar samma dag eller en skyldighet att vara i arbete på grund av ett förfarande som avses i 9 §. 

11 §.Giltig orsak att inte delta i åtgärder som ingår i serviceprocessen för arbetssökande . Hänvisningarna till bestämmelserna om inledande intervju, samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning i det inledande stycket i 1 mom . ändras så att de motsvarar de föreslagna ändringarna i lagen om ordnande av arbetskraftsservice.  

12 §.Giltig orsak att inte fullgöra jobbsökningsskyldigheten . Rubriken och det inledande stycket ändras så att de bättre beskriver paragrafens innehåll. Dessutom ändras hänvisningarna i 1 punkten till föreläggande av jobbsökningsskyldighet så att de motsvarar de föreslagna ändringarna i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Ändringarna påverkar inte innehållet i sak.  

13 §.Giltig orsak att inte söka arbete som erbjuds av arbetskraftsmyndigheten . Paragrafens 2 och 3 punkt upphävs. Lagtekniskt genomförs detta genom att paragrafens inledande stycke och 1 punkten ändras till ett nytt 1 mom. Samtidigt ersätts uttrycket arbete som erbjuds av arbetskraftsmyndigheten i det inledande stycket på motsvarande sätt som i den föreslagna ändringen i 9 § med arbete som arbetskraftsmyndigheten har anvisat den arbetssökande att söka.  

I 2 punkten föreskrivs det för närvarande om situationer där den arbetssökande är i deltidsarbete som varar i minst två veckor. I fortsättningen har en arbetssökande i sådana situationer inte längre på den grunden en giltig orsak att inte söka ett arbete som arbetskraftsmyndigheten har anvisat personen att söka. 

En arbetssökande har inte heller längre någon giltig orsak att på det sätt som avses i den gällande 3 punkten låta bli att söka ett arbete som arbetskraftsmyndigheten har anvisat på den grunden att personen redan har sökt tillräckligt många arbetsmöjligheter och därmed fullgjort den jobbsökningsskyldighet som ingår i sysselsättningsplanen eller en plan som ersätter den.  

Den gällande 4 punkten flyttas till ett nytt 2 mom . Innehållet i momentet motsvarar i övrigt den gällande 4 punkten, men där görs samma språkliga ändring som i paragrafens gällande inledande stycke.  

11 kap.Bestämmelser om verkställighet 

4 §.Arbetskraftspolitiskt utlåtande av arbetskraftsmyndigheten . Bestämmelser om arbetskraftsmyndighetens behörighet att ge arbetskraftspolitiska utlåtanden om den arbetssökandes rätt till arbetslöshetsförmåner finns i 11 kap. 4 § och om behörigheten för närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter i 4 a § i samma kapitel.  

I utvecklings- och förvaltningscentrets behörighet ingår att ge utlåtanden bl.a. om den arbetssökandes i 2 a kap. avsedda förfaranden som är arbetskraftspolitiskt klandervärda, med undantag för det kapitlets 10 § 2 och 3 mom. om återställande av rätten till förmån. Dessa situationer gäller återställande av rätten till utkomstskydd för arbetslösa efter att en arbetssökande har förelagts skyldighet att vara i arbete, dvs. har förlorat sin rätt till arbetslöshetsförmån tills vidare. 

Eftersom utvecklings- och förvaltningscentret inte ger arbetskraftspolitiska utlåtanden om återställande av rätten till förmån i de fallen är arbetskraftsmyndigheten behörig att göra det. Behörigheten måste dock härledas genom tolkning av 11 kap. 4 § 1 mom. 1 punkten. För att lagens bestämmelser om behörigheten ska vara entydiga preciseras 1 punkten med en bestämmelse om att arbetskraftsmyndigheten ger ett arbetskraftspolitiskt utlåtande också i situationer enligt 2 a kap. där behörigheten inte enligt 4 a § omfattas av utvecklings- och förvaltningscentrets behörighet. 

14 kap.Särskilda bestämmelser 

1 c §.Kalkylmässig omvandling av en arbetsvillkorsmånad till kalenderveckor . Hänvisningen i paragrafen ändras så att den motsvarar de föreslagna ändringarna i 2 a kap.  

Ikraftträdande . Paragrafen innehåller en ikraftträdandebestämmelse och övergångsbestämmelser.  

7.5  Samiska språklagen

2 §.Lagens tillämpningsområde . Arbetskraftsmyndigheterna fogas till 1 mom. Kommunerna tog över ansvaret för att ordna offentlig arbetskraftsservice och arbets- och näringsbyråerna lades ned från och med den 1 januari 2025 genom lagen om ordnande av arbetskraftsservice (380/2023). Sedan den 1 januari 2025 ska kommunerna ordna offentlig arbetskraftsservice själva, eller när lagen kräver det bilda samarbetsområden (sysselsättningsområden) tillsammans med andra kommuner i syfte att ordna arbetskraftsservice. Kommunerna i samernas hembygdsområde har infört en modell med en ansvarig kommun för att ordna offentlig arbetskraftsservice. För närvarande har kommunerna t.ex. avtalat om att Enontekis kommun, som hör till samernas hembygdsområde, hör till Fjäll-Lapplands och Pellos sysselsättningsområde, där den ansvariga kommunen dvs. arbetskraftsmyndigheten är Kittilä, som inte hör till hembygdsområdet. Enligt 3 § 1 mom. 1 punkten i lagen om ordnande av arbetskraftsservice avses med arbetskraftsmyndighet den myndighet vid en kommun eller samkommun som ansvarar för att ordna arbetskraftsservice inom sitt verksamhetsområde. Kommunernas samarbete inom offentlig arbetskraftsservice kan också genomföras i en samkommun i stället för i en modell med en ansvarig kommun. Den gällande samiska språklagen tar upp samkommuner som är verksamma i hembygdsområdet, men inte den modell med en ansvarig kommun som tillämpas inom arbetskraftsservicen. Trots att kommunerna i hembygdsområdet är ansvariga att iaktta de skyldigheter som anges i samiska språklagen även när de överför ordnandet av lagstadgad service till någon annan, bör arbetskraftsmyndigheterna för tydlighetens skull uttryckligen tas in i tillämpningsområdet för samiska språklagen. Tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna får inte vara beroende av vilken samarbetsmodell kommunerna väljer för att genomföra sin lagstadgade offentliga arbetskraftsservice.  

7.6  Lagen om inkomstdatasystemet

13 §.Uppgiftsanvändares rätt att få uppgifter ur inkomstdatasystemet . I 1 mom. 34 punkten föreskrivs det om uppgifter som inkomstregisterenheten förmedlar och lämnar ut till kommuner och samkommuner för verkställighet av uppgifter som avses i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Punkten ändras genom att uppgifter som gäller bedömning av servicebehovet läggs till.  

Inkomstregisterenheten förmedlar och lämnar ut sådana uppgifter ur inkomstregistret som en uppgiftsanvändare trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, med stöd av någon annan lag har rätt att få av prestationsbetalaren eller av andra uppgiftsanvändare. Kommunens eller samkommunens rätt att få uppgifter grundar sig på 115 § 1 mom. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Enligt den paragrafen har en arbetskraftsmyndighet oberoende av sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt få de uppgifter som är nödvändiga för att verkställa arbetskraftsservice av andra arbetskraftsmyndigheter, andra kommunala myndigheter, statliga myndigheter, välfärdsområden, Folkpensionsanstalten, arbetslöshetskassor, Pensionsskyddscentralen, Sysselsättningsfonden, serviceproducenter inom arbetskraftsservice, andra producenter av sådan service till stöd för sysselsättning som arbetskraftsmyndigheten ordnar och som överenskommits i en sysselsättningsplan eller en ersättande plan samt av aktörer som ger sådan arbetsprövning som avses i 54 §. Enligt den lagen avses med arbetskraftsmyndighet den myndighet vid en kommun eller samkommun som ansvarar för att ordna arbetskraftsservice inom sitt verksamhetsområde.  

Serviceprocessen som ordnas för en arbetssökande utgår från den arbetssökandes servicebehov. Bestämmelser om bedömning av detta servicebehov finns i 37 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Uppgifter som är väsentliga för verkställigheten av en bedömning av servicebehovet är bl.a. uppgifter om löner och inkomster samt uppgifter om de tidpunkter när inkomstposterna har intjänats och yrkestiteln. 

7.7  Lagen om statsandel för kommunal basservice

7 §.Arbetslöshet . I 5 mom. föreslås att omnämnandet av arbets- och näringsministeriet stryks i samband med arbetsförmedlingsstatistiken. Arbets- och näringsministeriet ska inte längre utarbeta den statistiken, utan detta hör till utvecklings- och förvaltningscentrets uppgifter.  

11.1  Samband med andra propositioner

I denna proposition föreslås en ändring av 2 kap. 13 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. I propositionen om allmänt stöd föreslås det att 4 mom. i samma paragraf upphävs. Om riksdagen godkänner båda propositionerna upphävs momentet. Propositionerna bör samordnas under riksdagsbehandlingen, med hänsyn till att ändringarna som gäller det allmänna stödet avses träda i kraft senare än de ändringar som föreslås i denna proposition. 

11.2  Förhållande till budgetpropositionen

Propositionen hänför sig till budgetpropositionen för 2026 och avses bli behandlad i samband med den. 

Det föreslås att kompletterande samtal om jobbsökning ska ordnas enligt en arbetskraftspolitisk prövning i stället för enligt ett antal och en tidsplan som en lagstadgad skyldighet kräver. I propositionen bedöms antalet kompletterande samtal om jobbsökning minska med cirka en tredjedel jämfört med nivån 2023. Det motsvarar en minskad arbetsinsats till en kostnad av uppskattningsvis cirka 2,9 miljoner euro. Dessutom sparar arbetskraftsmyndigheterna uppskattningsvis cirka 400 000 euro per år om skyldigheten att skicka påminnelser upphävs. Dessa konsekvenser beaktas i kommunernas statsandelar för basservice under moment 28.90.30 som en minskning med 1,08 miljoner euro från och med 2026 till följd av de ändrade arbetsuppgifterna. 

De ändringar som föreslås i serviceprocessen när det gäller arbetskraftsmyndighetens skriftliga påminnelser, arbetsmöjligheter som arbetskraftsmyndigheten anvisar, inledande intervjuer samt påföljder för underlåtelser i kontakten med arbetskraftsmyndigheterna kräver ändringar i informationssystemen, som enligt UF-centrets uppskattning kostar högst 420 000 euro. För att ersätta de påminnelser som enligt förslaget ska slopas utvecklas ett system med föregripande påminnelser för att minimera risken för att kunder oavsiktligt uteblir från samtal om jobbsökning eller kompletterande samtal om jobbsökning. Påminnelsesystemet uppskattas kosta cirka 150 000 euro. UF-centret uppskattar att de systemändringar som krävs på grund av de föreslagna ändringarna i bestämmelserna om jobbsökarprofiler som publiceras på serviceplattformen och om arbetskraftsmyndigheternas serviceplattform kommer att kosta högst 1 200 000 euro.  

Dessutom har man under beredningen identifierat ett behov av att utveckla ett AI-baserat verktyg för serviceprocessen, vilket enligt UF-centrets uppskattning kostar högst 2 000 000 euro. De föreslagna lagändringarna kan genomföras utan ett sådant verktyg för att bedöma servicebehovet, men verktyget skulle utgöra ett betydande stöd i serviceprocessen, som bygger på bedömning av servicebehovet. Det föreslås att 1,77 miljoner euro budgeteras under moment 32.01.10 Utveckling av digitaliseringen (reservationsanslag 3 år) för UF-centrets informationssystemkostnader som beskrivs ovan. 

De ändringar som gäller påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa minskar den offentliga ekonomins utgifter med uppskattningsvis cirka 14,9 miljoner euro per år. Besparingen till följd av ändringarna av påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa fördelas under social- och hälsovårdsministeriets huvudtitel så att uppskattningsvis cirka 10,8 miljoner euro per år riktas till moment 33.20.50 Statsandel till förtjänstskyddet inom arbetslöshetsförmånerna (förslagsanslag) och uppskattningsvis cirka 17,3 miljoner euro till moment 33.20.52 Statsandel till grundskyddet inom arbetslöshetsförmånerna (förslagsanslag). Besparingen riktas förutom till staten även till kommunerna, Sysselsättningsfonden och arbetslöshetskassorna. På grund av ändringarna ökar utgifterna under moment 33.10.54 Bostadsbidrag med uppskattningsvis cirka 2,3 miljoner euro per år och under moment 33.10.57 Utkomststöd med uppskattningsvis cirka 21,8 miljoner euro per år. 

12.1  Skydd för privatlivet

Enligt offentlighetsprincipen, som det föreskrivs om i 12 § 2 mom. i grundlagen, är handlingar och upptagningar som innehas av myndigheterna offentliga, om inte offentligheten av tvingande skäl särskilt har begränsats genom lag. Var och en har rätt att ta del av offentliga handlingar och upptagningar. De uppgifter som förs in i en myndighets personregister är i grundlagens 12 § 2 mom. avsedda upptagningar som myndigheterna innehar (GrUU 3/2009 rd, s. 2/I och GrUU 7/2019 rd, s. 6). Enligt grundlagsutskottet är uppgifterna i jobbsökarprofiler på Jobbmarknaden, som drivs av en myndighet, myndighetshandlingar som omfattas av offentlighetsprincipens tillämpningsområde (GrUU 14/2022 rd, s. 3). 

Enligt 10 § 1 mom. i grundlagen är vars och ens privatliv, heder och hemfrid tryggade. Där anges också att närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter utfärdas genom lag. När det gäller skyddet för personuppgifter hänvisar grundlagens bestämmelse till behovet av att genom lagstiftning trygga individens rättsskydd och skydd för privatlivet i behandlingen, registreringen och användningen av personuppgifter (RP 309/1993 rd, s. 57/I). 

Grundlagsutskottets vedertagna praxis har varit att lagstiftarens handlingsutrymme begränsas dels av bestämmelsen om skydd för personuppgifter, dels av att skyddet för personuppgifter delvis ingår i skyddet för privatlivet som tryggas i samma moment. Lagstiftaren ska därmed garantera skyddet för personuppgifter på ett sätt som är godtagbart med avseende på de samlade grundläggande fri- och rättigheterna. Bestämmelsen syftar på behovet av att genom lagstiftning trygga individens rättsskydd och skydd för privatlivet när personuppgifter behandlas. 

Grundlagsutskottet anser att den allmänna dataskyddsförordningens detaljerade bestämmelser, som tolkas och tillämpas i enlighet med de rättigheter som garanteras i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, allmänt taget utgör en tillräcklig rättslig grund även med avseende på skyddet för privatlivet och personuppgifter enligt 10 § i grundlagen. Skyddet för personuppgifter bör i första hand tillgodoses utifrån den allmänna dataskyddsförordningen och den allmänna lagstiftningen på nationell nivå. Vi bör alltså förhålla oss restriktivt till att införa nationell speciallagstiftning. Sådan lagstiftning bör vara avgränsad till nödvändiga bestämmelser inom ramen för det nationella handlingsutrymme som dataskyddsförordningen medger. Utskottet ser det dessutom som klart att behovet av speciallagstiftning i enlighet med det riskbaserade synsätt som också dataskyddsförordningen kräver måste bedömas utifrån de hot och risker som behandlingen av uppgifterna orsakar. Ju större risk fysiska personers rättigheter och friheter utsätts för på grund av behandlingen, desto mer motiverat är det med mer detaljerade bestämmelser. Denna omständighet är av särskild betydelse när det gäller behandling av känsliga uppgifter. Behandlingen av känsliga uppgifter ska vara nödvändig och regleringen exakt och noggrant avgränsad (GrUU 82/2022 rd, s. 2–3). 

Grundlagsutskottet har i sina utlåtanden ansett att personuppgifter kan offentliggöras som en offentlig informationstjänst, om det finns godtagbara grunder för detta med avseende på rättsskyddsgarantierna och målen med de grundläggande fri- och rättigheterna (GrUU 17/2021 rd, s. 42–43, GrUU 2/2017 rd, s. 7, GrUU 65/2014 rd, s. 4/II–5/I, GrUU 32/2008 rd s. 2/I–3/II). 

Grundlagsutskottet har i ett utlåtande konstaterat att utskottet har bedömt flera propositioner där det föreslås bestämmelser om möjligheten att i datanätet som informationstjänst publicera uppgifter som bl.a. innehåller personuppgifter. Utskottets vedertagna utlåtandepraxis är att det i personregister som ska läggas ut i ett allmänt datanät inte ska gå att söka uppgifter på stora grupper, utan t.ex. endast enskilda sökningar (GrUU 82/2022 rd, s. 3 och de utlåtanden som utskottet där hänvisar till). 

I det första lagförslaget är 128, 128 a, 129, 129 a–129 d och 130 b § relevanta med tanke på skyddet för privatlivet för både personer som inte registrerat sig som arbetssökande och personer som har registrerat sig som arbetssökande. Dessutom är 114 § i det första lagförslaget och 13 § i det sjunde lagförslaget relevanta för skyddet för privatlivet. 

Enskilda kunders frivilliga jobbsökarprofiler

Att erbjuda möjligheten att skapa och publicera jobbsökarprofiler är redan i nuläget med stöd av 14 kap. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice ett sätt för det allmänna att fullgöra sin skyldighet enligt grundlagens 18 § 2 mom. att främja sysselsättningen och verka för att alla tillförsäkras rätt till arbete samt att stödja sysselsättningen av arbetssökande. 

I 14 kap. i den gällande lagen om ordnande av arbetskraftsservice finns bestämmelser om möjligheten att på serviceplattformen frivilligt skapa och publicera en jobbsökarprofil i regel inte innehåller namn. Bestämmelsens innehåll motsvarar i sak bestämmelserna i 13 a kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012), som upphävdes den 31 december 2024. Den lagen antogs med grundlagsutskottets medverkan (GrUU 14/2022 rd─ RP 225/2021 rd).  

Det första lagförslagets bestämmelser om jobbsökarprofiler för enskilda kunder, dvs. personer som inte registrerat sig som arbetssökande, motsvarar i sak huvudsakligen det som i nuläget föreskrivs i 14 kap. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice om möjligheten att frivilligt skapa och publicera en jobbsökarprofil. Med de bestämmelser som nu föreslås kan arbetskraftsmyndigheten hitta och identifiera en enskild kunds profil för sina lagstadgade uppgifter. 

I den föreslagna 128 a § finns motsvarande bestämmelser som i nulägetom vilka uppgifter som är tillåtna i enskilda kunders jobbsökarprofiler, men innehållet preciseras så att det gäller uppgifter som är väsentliga med tanke på jobbsökningen och möjligheten att få arbete. En enskild kund kan också när som helst redigera och radera innehållet i sin profil. I 128 a § anges samtidigt de uppgifter som behandlas om en enskild kund som skapar och publicerar en jobbsökarprofil, och i 130 § 1 mom. finns motsvarande bestämmelser som i nuläget om användningsändamålet för uppgifterna i jobbsökarprofilerna (i propositionen föreslås inga ändringar i momentet). Grunden för behandlingen av uppgifter i jobbsökarprofiler är artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen när det gäller UF-centret och arbetskraftsmyndigheterna, och i enlighet med artikel 6.3 föreskrivs det i nationell rätt om syftet med behandlingen. Enligt 129 d § 2 mom. ska uppgifterna i enskilda kunders jobbsökarprofiler liksom i nuläget raderas från informationsresursen för jobbsökarprofiler när en person raderar sin jobbsökarprofil från serviceplattformen, men senast när det har gått ett år sedan personen sist loggade in på serviceplattformen. Enligt artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen får nationell rätt innehålla särskilda bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i förordningen. Sådana särskilda bestämmelser kan gälla bl.a. lagringstider, som preciseras i 129 d § 2 mom. 

I den föreslagna 129 c § finns bestämmelser om sökning av publicerade jobbsökarprofiler genom enskilda sökningar på serviceplattformen, på motsvarande sätt som i den gällande lagen om ordnande av arbetskraftsservice. I paragrafen föreslås dock en ändring jämfört med nuläget så att inte bara arbetsgivare utan också privata arbetsförmedlingsföretag som loggat in på plattformen ska kunna söka och granska jobbsökarprofiler. Dessutom föreskrivs det närmare i 129 c § 1 mom. att arbetsgivare och privata arbetsförmedlingsföretag får behandla uppgifterna i jobbsökarprofilerna endast för rekryterings- och arbetsförmedlingsändamål. Detta för att närmare styra användningen av uppgifterna i profilerna och förhindra att uppgifterna används för något annat ändamål. Grunden för arbetsgivarnas och de privata arbetsförmedlingsföretagens behandling av uppgifterna är artikel 6.1 f i den allmänna dataskyddsförordningen, dvs. deras berättigade intressen. Även om profilerna delvis finns i en offentlig informationstjänst på internet begränsar lagstiftningen vilka aktörer som kan söka och granska profilerna med tanke på vad som är ändamålsenligt, och därför är det nödvändigt att föreskriva för vilka ändamål de berättigade aktörerna får behandla uppgifterna. Vid behov går det fortfarande att utreda i efterhand vem som har sökt eller granskat uppgifterna i jobbsökarprofilerna, eftersom de ovannämnda aktörerna ska identifiera sig med hjälp av stark autentisering. 

De ändringar som föreslås i 14 kap. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice och som gäller enskilda kunders jobbsökarprofiler motsvarar huvudsakligen sakinnehållet om frivilliga jobbsökarprofiler i den gällande lagens 14 kap., som tillkommit med grundlagsutskottets medverkan. Med hänsyn till detta anses bestämmelserna inte stå i strid med de rättigheter som tryggas i 10 § i grundlagen. Bestämmelserna anses också vara förenliga med grundlagsutskottets etablerade praxis om publicering av personuppgifter i en informationstjänst på internet, eftersom det inte går att söka uppgifter på stora grupper och det i grundlagens 18 § 2 mom. finns godtagbara grunder för publicering av jobbsökarprofiler med avseende på rättsskyddsgarantierna och målen med de grundläggande fri- och rättigheterna. Dessutom ska bestämmelserna i den föreslagna formen anses vara proportionella mot det eftersträvade målet. 

Arbetssökandes jobbsökarprofiler

I 14 kap. i det första lagförslaget ingår förslag om den arbetssökandes skyldighet att skapa och publicera en jobbsökarprofil och om arbetskraftsmyndighetens skyldighet att skapa och publicera en jobbsökarprofil om en arbetssökande som inte själv gör det inom utsatt tid. Publiceringen av en jobbsökarprofil är till den delen en ny situation när det gäller bedömningen av skyddet för personuppgifter. Det finns ingen klar motsvarighet i grundlagsutskottets tidigare utlåtandepraxis.  

Syftet med jobbsökarprofiler är att arbetssökande med hjälp av dem lättare och snabbare ska hitta arbetsmöjligheter, utbildningar eller annan service som stöder sysselsättningen och kompetensutvecklingen och att arbetsgivare och arbetsförmedlare lättare och snabbare ska hitta lämpliga personer för lediga jobb. Skyldigheten för alla arbetssökande att publicera en jobbsökarprofil och den nya lagstadgade uppgift som föreslås för arbetskraftsmyndigheten är också två sätt som föreslås för det allmänna att fullgöra sin skyldighet enligt 18 § 2 mom. i grundlagen. De föreslagna ändringarna uppskattas öka sysselsättningen med 1250–2500 personer. 

Enligt den föreslagna 129 a § ska en arbetssökandes jobbsökarprofil innehålla de uppgifter om utbildning, arbetserfarenhet, övriga kompetenser och arbetsönskemål som är väsentliga med tanke på jobbsökningen och möjligheten att få arbete. Dessa uppgifter anses vara offentliga personuppgifter. Utifrån uppgifternas innehåll innehåller en publicerad jobbsökarprofil i regel inte namn, men det går inte att garantera att den är anonym. Den arbetssökande har en omfattande möjlighet att själv påverka profilens principiella anonymitet, eftersom det ovannämnda innehållet kan inkluderas i profilen utan uppgifter som specificerar t.ex. arbetsgivaren eller utbildningsanordnaren. Då uppges t.ex. endast titeln eller branschen och arbetserfarenhetens längd som arbetserfarenhet. Dessutom kan profilen innehålla en fritt formulerad presentation och länkar till tjänster utanför serviceplattformen. Med dessa uppgifter, dock beroende på deras innehåll, bedöms profilen däremot inte längre vara anonym. Möjligheten att inkludera en fritt formulerad presentation och länkar är ändå viktig när arbetsgivare och privata arbetsförmedlingsföretag söker lämpliga personer för lediga jobb. För att avgränsa jobbsökarprofilens innehåll föreskrivs det att profilen inte får innehålla uppgifter som enligt lag är sekretessbelagda. I praktiken får en arbetssökande inte inkludera sekretessbelagda uppgifter i sin profil, och har dessutom möjlighet att utelämna uppgifter ur profilen om personen bedömer att uppgifterna kan leda till att en sekretessbelagd uppgift avslöjas.  

I det föreslagna 128 § 4 mom. föreskrivs det liksom i den gällande lagen om ordnande av arbetskraftsservice om skyldigheten för den som upprätthåller plattformen (UF-centret) att innan jobbsökarprofilen publiceras informera alla som skapar en profil om begränsningarna med avseende på uppgifterna i jobbsökarprofilen och om hur publiceringen inverkar på skyddet för personuppgifter. Av informationen bör det åtminstone framgå att profilen med vissa uppgifter i princip inte innehåller några namn, hur en fritt formulerad presentation och länkar påverkar anonymiteten och vilka uppgifter som är tillåtna respektive förbjudna i profilen. Den arbetssökande kan ännu i det skedet påverka innehållet i sin profil och profilens anonymitet genom att redigera den. 

Enligt den föreslagna 129 a § får arbetskraftsmyndigheten i en jobbsökarprofil som den skapar och publicerar om en arbetssökande inkludera endast sådana uppgifter som behövs med tanke på skapandet och publiceringen av profilen och som kan vara 1) den arbetssökandes arbetserfarenhet som är väsentlig med tanke på jobbsökningen och möjligheten att få arbete, utan uppgifter som specificerar arbetsgivaren, 2) den arbetssökandes utbildning som är väsentlig med tanke på jobbsökningen och möjligheten att få arbete, utan uppgifter som specificerar utbildningsanordnaren, 3) uppgifter om den arbetssökandes gällande tillstånd och behörigheter som är väsentliga med tanke på jobbsökningen och möjligheten att få arbete, utan uppgifter som specificerar den beviljande instansen, 4) den arbetssökandes arbetsönskemål, geografiska arbetsområde och språkkunskaper, och 5) uppgifter enligt 129 § 2 mom. som den arbetssökande själv publicerat eller som den arbetssökande begärt att få publicerade i jobbsökarprofilen. Dessa uppgifter anses vara offentliga personuppgifter. Utifrån uppgifternas innehåll innehåller en publicerad jobbsökarprofil i regel inte namn, men det går inte att garantera att den är anonym. En jobbsökarprofil som arbetskraftsmyndigheten har publicerat om en arbetssökande är något snävare än den profil som den arbetssökande själv skulle kunna publicera, men den arbetssökande kan själv publicera en likadan profil som arbetskraftsmyndigheten, dvs. utan specificerande uppgifter. På serviceplattformen kan en arbetssökande redigera en jobbsökarprofil som arbetskraftsmyndigheten publicerat på samma sätt som en jobbsökarprofil som personen själv publicerat, t.ex. inkludera en presentation och länkar eller redigera och radera innehåll, men efteråt ska profilen ändå innehålla de uppgifter som anges i 129 §. 

Dessutom föreskrivs det i 129 a § 3 mom. att den jobbsökarprofil som arbetskraftsmyndigheten publicerar om en arbetssökande inte får innehålla uppgifter som enligt lag är sekretessbelagda. Det här innebär också att profilen inte får innehålla uppgifter som enligt arbetskraftsmyndighetens bedömning kan leda till att uppgifter som enligt lag är sekretessbelagda avslöjas. Dessutom föreslås det att en jobbsökarprofil som arbetskraftsmyndigheten publicerat inte får innehålla uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter, dvs. uppgifter som avses i artikel 9.1 i dataskyddsförordningen. Undantag görs dock för situationer där den arbetssökande själv har publicerat sådana uppgifter. När det gäller hela profilens innehåll begränsas arbetskraftsmyndigheten också av principen om uppgiftsminimering i artikel 5.1 c i dataskyddsförordningen, som arbetskraftsmyndigheten ska tillämpa på innehållet i jobbsökarprofilen. 

Uppgifter som sparats om den arbetssökande i den nationella informationsresurs som avses i 120 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice ska kunna användas för en jobbsökarprofil som arbetskraftsmyndigheten skapar och publicerar om den arbetssökande. Bestämmelser om användningsändamål för uppgifter som sparas i den nationella informationsresursen finns i 112 § i den gällande lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Enligt 1 mom. 1 punkten i den paragrafen får uppgifter om enskilda kunder, som också arbetssökande är, användas för ordnande och produktion av sådan service och sådana uppgifter som avses i den lagen samt enligt 3 punkten för tillsyn, utveckling, uppföljning, utvärdering, statistikföring, prognostisering och styrning med avseende på de uppgifter som avses i 1 och 2 punkten. Skapandet och publiceringen av en jobbsökarprofil anses inte utvidga det användningsändamål för vilket uppgifterna ursprungligen har samlats in, eftersom jobbsökarprofilen är en service enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice som är avsedd för en enskild kund, och uppgifterna med stöd av 112 § får användas för sådan service. Dessutom begränsas användningen i jobbsökarprofiler av uppgifter i den nationella informationsresursen med stöd av den föreslagna 129 a § så att profilerna endast innehåller de nödvändiga uppgifter som också är proportionella mot det mål som eftersträvas. 

Arbetskraftsmyndighetens och UF-centrets grund i den allmänna dataskyddsförordningen för behandlingen av uppgifter i jobbsökarprofiler är artikel 6.1 c. I 130 § i den gällande lagen om ordnande av arbetskraftsservice finns redan i nuläget bestämmelser om ändamålet för behandlingen av uppgifter i de arbetssökandes jobbsökarprofiler. Den föreslagna lagstadgade uppgiften att skapa och publicera jobbsökarprofiler för arbetssökande uppfyller ett mål av allmänt intresse eftersom målet är att arbetssökande ska få arbete och det målet främjar det allmännas skyldighet enligt 18 § 2 mom. i grundlagen.  

Den arbetssökande kan inte radera en skapad jobbsökarprofil eller återkalla publiceringen under den tid som jobbsökningen är i kraft (dessa är åtgärder på serviceplattformen), men kan redigera och radera uppgifter i sin profil när som helst så länge profilen efteråt innehåller de uppgifter som anges i 129 §. Därför föreskrivs det i den föreslagna 129 b § om den arbetssökandes rätt att begära att arbetskraftsmyndigheten återkallar publiceringen av en jobbsökarprofil om den arbetssökande med stöd av den föreslagna 129 b § 1 mom. inte är skyldig att skapa och publicera en profil. Denna möjlighet tryggar skyddet för den arbetssökandes privatliv, eftersom den arbetssökande annars inte har möjlighet att återkalla publiceringen av sin jobbsökarprofil under den tid som jobbsökningen är i kraft. Det är möjligt att föreskriva nationellt om återkallande av publiceringen av profiler med stöd av artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen. Möjligheten att återkalla publicering är förenlig med ett allmänt intresse och proportionell mot det mål som eftersträvas. Åtgärden bidrar till att profilen endast är publicerad så länge det är nödvändigt och proportionellt. Även om den arbetssökande inte begär att publiceringen återkallas är profilen endast publicerad fram till ett slutdatum som bestämts på förhand. De ovannämnda åtgärderna bör inte sammanblandas med radering av uppgifter om arbetssökande från informationsresursen för jobbsökarprofiler, som det föreskrivs om i det föreslagna 129 d § 3 mom. Uppgifterna i de arbetssökandes jobbsökarprofiler raderas ur informationsresursen när den arbetssökande då jobbsökningens giltighet upphört raderar sin profil från serviceplattformen, men dock senast när det har gått ett år sedan personen sist loggade in på serviceplattformen efter att jobbsökningens giltighet upphört. Enligt artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen får nationell rätt innehålla särskilda bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i förordningen, om grunden för behandlingen är artikel 6.1 c. Sådana särskilda bestämmelser kan gälla bl.a. lagringstider, som preciseras i det föreslagna 129 d § 2 mom. 

Jobbsökarprofilernas uppgifter om utbildning, arbetserfarenhet, kompetens och arbetsönskemål utnyttjas av serviceplattformens matchningsfunktion som används redan i nuläget. Utifrån de uppgifterna kan man för en person föreslå arbetsmöjligheter och service i den lämpligaste ordningsföljden och för arbetsgivare och privata arbetsförmedlingsföretag föreslå arbetssökande för lediga jobb i den lämpligaste ordningsföljden. Matchningsfunktionen hindrar inte att en inloggad person ser arbetsmöjligheter som publicerats på plattformen, utan personen kan se dem alla, och det uppstår inga rättsverkningar oavsett om personen reagerar eller inte reagerar på arbetsmöjligheterna. Matchningsfunktionen utnyttjar sådan profilering som avses i den allmänna dataskyddsförordningen, men serviceplattformens profilering används inte som grund för beslutsfattande och det är inte heller fråga om automatiskt beslutsfattande (GrUU 14/2022 rd, AjUB 3/2022 rd, s. 7). Matchningsfunktionen har bedömts mer ingående i förhållande till artikel 22 i dataskyddsförordningen (i avsnitt 4.1.6.1 om konsekvenser för dataskyddet), och skyldigheten att skapa och publicera en jobbsökarprofil bedöms inte leda till att arbetssökande mot sin vilja blir föremål för ett beslut som avses i artikel 22.1. 

Den matchningsfunktion som används på serviceplattformen har också bedömts separat i avsnitt 2.5.5 i förhållande till förordningen om artificiell intelligens. Matchningsfunktionen har bedömts vara ett sådant AI-system med hög risk som avses i artikel 6 i förordningen om artificiell intelligens, och därför ska förordningens bestämmelser om AI-system med hög risk tillämpas på matchningsfunktionen. 

Med stöd av vad som anförts ovan anses de personuppgifter om arbetssökande som myndigheterna behandlar vara avgränsade till de uppgifter som är nödvändiga för behandlingens ändamål, dvs. skapandet och publiceringen av jobbsökarprofiler och den nya lagstadgade uppgift som föreslås för arbetskraftsmyndigheten. Uppgifterna och behandlingen av dem har också avgränsats så att de uppfyller den allmänna dataskyddsförordningens princip om uppgiftsminimering i proportion mot det mål som eftersträvas, dvs. att främja sysselsättningen och det allmännas skyldighet enligt 18 § 2 mom. i grundlagen. 

I de föreslagna bestämmelserna i 128, 129 och 129 a § är det fråga om publicering av personuppgifter. Syftet med publiceringen av registrerade arbetssökandes och övriga arbetssökandes jobbsökarprofiler är att främja matchningen mellan arbetstagare och arbetstillfällen och därigenom sysselsättningen. Endast publicerade jobbsökarprofiler ska kunna användas för arbetsgivarnas och de privata arbetsförmedlingsföretagens matchningsfunktion, dvs. när de lämpligaste personerna för ett ledigt jobb presenteras för en inloggad aktör. Publicering av jobbsökarprofiler är ett sätt att förbättra arbetsgivarnas och de privata arbetsförmedlingsföretagens möjligheter att hitta lämpliga arbetstagare för lediga jobb. Om en profil skapas men inte publiceras påverkar det endast den arbetssökandes möjligheter att hitta ett nytt jobb. Publiceringen av arbetssökandes jobbsökarprofiler anses bidra till fullgörandet av den skyldighet som det allmänna enligt 18 § 2 mom. i grundlagen har att främja sysselsättningen och verka för att alla tillförsäkras rätt till arbete, särskilt eftersom arbetskraftsmyndigheten enligt förslaget ska skapa och publicera en profil om en arbetssökande som inte gör det själv. Bestämmelsen om främjande av sysselsättningen är till sin natur ett konstitutionellt uppdrag för det allmänna. Bestämmelsen tar inte ställning till de metoder som används för att främja sysselsättningen, utan ger det allmänna betydande frihet att överväga hur sysselsättningen kan främjas på bästa sätt. De föreslagna bestämmelserna om jobbsökarprofiler och publicering av dem syftar till att främja såväl arbetstagarnas möjligheter att få jobb som arbetsgivarnas och de privata arbetsförmedlingsföretagens tillgång på kompetent arbetskraft effektivare än i nuläget, och därmed tillförsäkra var och en rätt till arbete. Bestämmelserna ska samtidigt också bidra till att trygga rätten till skydd för privatlivet och personuppgifter enligt 10 § 1 mom. i grundlagen, eftersom endast uppgifter som är absolut nödvändiga bör publiceras i profilerna. Med stöd av det som anförts ovan anses publiceringen av arbetssökandes jobbsökarprofiler på serviceplattformen på det föreslagna sättet ha godtagbara grunder och mål med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna, oberoende av att de profiler som publiceras i regel inte innehåller namn men inte är helt anonyma. Målet med publiceringen av jobbsökarprofiler är därmed förenligt med ett allmänt intresse och de uppgifter som publiceras i jobbsökarprofilerna är också proportionella mot det mål som eftersträvas med publiceringen, dvs. att arbetssökande ska få jobb och lediga platser fyllas. 

I det föreslagna 129 b § 1 mom. finns bestämmelser om undantag från den arbetssökandes och arbetskraftsmyndighetens skyldighet att skapa och publicera en jobbsökarprofil. Momentets 1–2 punkt är uttömmande, men 3 och 4 punkterna medger prövningsmån för arbetskraftsmyndigheten. Om momentet är tillämpligt antecknas undantaget alltid i sysselsättningsplanen eller en plan som ersätter den, så att den arbetssökande har informationen om att han eller hon inte är skyldig att publicera en profil och arbetskraftsmyndigheten inte publicerar någon profil så länge planen gäller. Vid den inledande intervjun går man igenom om momentet är tillämpligt så att också den arbetssökande informeras om skyldigheten. 

I den föreslagna 129 c § föreskrivs det att arbetsgivare och privata arbetsförmedlingsföretag efter att de loggat in (med stark autentisering) kan granska och söka publicerade jobbsökarprofiler på serviceplattformen och behandla uppgifterna i profilerna endast för rekryterings- och arbetsförmedlingsändamål. Användningen av uppgifter begränsas med hjälp av ändamålen så att den inte endast grundas på arbetsgivarens eller det privata arbetsförmedlingsföretagets roll på arbetsmarknaden. Aktörernas behandling av uppgifter baserar sig på ett berättigat intresse enligt artikel 6.1 f i dataskyddsförordningen. Även om offentliga personuppgifter publiceras är det ändamålsenligt att begränsa antalet aktörer som kan granska och söka dem till det nödvändiga i enlighet med principen om uppgiftsminimering, eftersom det handlar om att se andra personers offentliga personuppgifter. Enligt 3 mom. kan inloggade på motsvarande sätt som enligt den gällande lagen om ordnande av arbetskraftsservice endast göra enskilda sökningar på serviceplattformen där åtminstone yrkesbeteckning, kompetens eller geografiskt arbetsområde anges som sökvillkor. Sökningar på stora grupper kan alltså inte heller i fortsättningen göras på serviceplattformen. Eftersom serviceplattformen endast kan användas av vissa inloggade och starkt autentiserade aktörer finns de publicerade jobbsökarprofilerna i en endast delvis offentlig informationstjänst på internet. Inloggningskravet gör det också möjligt att i efterhand vid behov ta reda på vem som sökt eller granskat uppgifterna i en jobbsökarprofil. Den partiella offentligheten är en viktig positiv aspekt som ökar de publicerade jobbsökarprofilernas rättsskyddsgarantier, eftersom profilerna söks och granskas endast av aktörer med ett intresse av att sysselsätta arbetssökande. I det avseendet motsvarar sökningen av jobbsökarprofiler i en offentlig informationstjänst grundlagsutskottets etablerade utlåtandepraxis i fråga om enskilda sökningar (GrUU 82/2022 rd, s. 3 och de utlåtanden som utskottet hänvisar till där). 

Publicerade jobbsökarprofiler innehåller i regel inte namn, men det går inte att garantera att de är anonyma. Om en arbetssökande inkluderar en fritt formulerad presentation och länkar till tjänster utanför serviceplattformen i sin profil är den med stor sannolikhet inte längre anonym, men det beror på vilken information den arbetssökande inkluderar. De profiler som arbetskraftsmyndigheten skapat och publicerat om en arbetssökande har minst innehåll. Profilens anonymitet kan skyddas t.ex. genom att arbetserfarenheten anges utan att arbetsgivaren specificeras. Såväl enskilda kunder som arbetssökande har den möjligheten, och arbetskraftsmyndigheten bör publicera en profil om en arbetssökande i det formatet. Dessutom kan den arbetssökande när som helst redigera och radera uppgifter i sin profil, och därmed påverka skyddet för sitt privatliv. Jobbsökarprofilerna publiceras i en offentlig databas på internet men kan sökas och granskas som enskilda sökningar endast av arbetsgivare och privata arbetsförmedlingsföretag som är inloggade på serviceplattformen, dvs. av aktörer som har ett genuint intresse av att få eller förmedla arbetstagare till lediga jobb. I praktiken innebär detta att profilskaparens identitet kan avslöjas endast för sådana aktörer, som även annars är skyldiga att behandla personuppgifter i enlighet med den allmänna dataskyddsförordningen eftersom den också gäller arbetsgivare och privata arbetsförmedlingsföretag i deras verksamhet överlag. Dessutom har de som gör sökningar identifierat sig, och då kan man i efterhand med hjälp av logguppgifter reda ut vem som sökt eller granskat profiler. Med hänsyn till det som nämns ovan anses risken att en viss person eventuellt i vissa situationer kan identifieras utifrån jobbsökarprofilen inte leda till att de arbetssökandes skyldighet att publicera jobbsökarprofiler och arbetskraftsmyndighetens nya lagstadgade uppgift strider mot 10 § 1 mom. i grundlagen på ett sätt som inte kan motiveras med att arbetssökande sysselsätts snabbare, med det allmännas skyldighet enligt 18 § 2 mom. i grundlagen att främja sysselsättningen och med den föreslagna ändringens positiva sysselsättningseffekter. 

Som det konstateras ovan är det den arbetssökande själv eller arbetskraftsmyndigheten som skapar och publicerar en arbetssökandes jobbsökarprofil. Det innehåll som profilerna kräver är avgränsat till endast uppgifter som behövs för att arbetssökande ska få jobb. Den arbetssökande kan bestämma vilka delar av profilen som ska vara publicerade och hur länge, och kan redigera och radera uppgifter när som helst. Profilerna publiceras alltid för en bestämd tid, och ett slutdatum ska anges för publiceringen. Efter att jobbsökningen upphört kan den arbetssökande fritt radera sin profil och återkalla publiceringen av den – men inte under den tid som jobbsökningen är i kraft. Profilerna publiceras i regel utan namn, men det går inte att garantera att de är anonyma. En fritt formulerad presentation eller länkar som eventuellt inkluderats i profilen leder sannolikt till att den inte längre är anonym. Det är alltid frivilligt att lägga till sådana uppgifter. Den som upprätthåller serviceplattformen ska enligt förslaget alltid innan en profil publiceras informera den enskilda kunden om de begränsningar som gäller för uppgifterna i profilen och om hur publiceringen påverkar skyddet för kundens personuppgifter. Publicerade profiler kan endast sökas av arbetsgivare och privata arbetsförmedlingsföretag som är inloggade på serviceplattformen, vilket innebär att användningen av informationstjänsten på internet delvis begränsas. Det går att utreda i efterhand vem som sökt eller granskat jobbsökarprofilerna. Publicerade jobbsökarprofiler kan endast sökas genom enskilda sökningar. De jobbsökarprofiler som publiceras om arbetssökande bidrar i sin helhet till fullgörandet av det allmännas skyldighet enligt 18 § 2 mom. i grundlagen, och de uppgifter som arbetssökande måste publicera uppfyller den allmänna dataskyddsförordningens princip om uppgiftsminimering. Dessutom anses uppgifternas användningsändamål, dvs. publiceringen av profiler, vara proportionellt och nödvändigt för det eftersträvade målet, dvs. att arbetssökande ska få jobb. De föreslagna bestämmelserna uppfyller också ett mål av allmänt intresse och är proportionella mot det legitima mål som eftersträvas. Publiceringen av profiler uppskattas öka sysselsättningen med 1250–2500 personer. Av de orsaker som anförs ovan anses uppgifterna i de arbetssökandes jobbsökarprofiler kunna publiceras på det föreslagna sättet, och publiceringen strider inte mot det grundlagstryggade skyddet för personuppgifter när man beaktar de arbetssökandes ovannämnda omfattande möjligheter att själva påverka den publicerade profilens anonymitet. 

Vissa uppgifter som ingår i jobbsökarprofiler

I avsnitt 4.1.7.1 om konsekvenser för de grundläggande och mänskliga rättigheterna och konsekvenser för skyddet för privatlivet bedöms risken för att uppgifter som är sekretessbelagda eller hör till särskilda kategorier av personuppgifter avslöjas i en publicerad jobbsökarprofil. I avsnittet beskrivs också de åtgärder som enskilda kunder, arbetssökande och arbetskraftsmyndigheten kan vidta för att i mycket hög grad påverka en publicerad profils principiella anonymitet, samt den prövning som är möjlig i fråga om sekretessbelagda uppgifter. 

De grundläggande fri- och rättigheterna bedöms vara skyddade på den nivå som 10 § 1 mom. i grundlagen kräver, med tanke på de element som beskrivs i det ovannämnda avsnittet och att det i regel är de uppgifter personen själv inkluderar i sin jobbsökarprofil som avgör om sekretessbelagda uppgifter eller särskilda kategorier av personuppgifter eventuellt avslöjas.  

I synnerhet utifrån ett riskbaserat tillvägagångssätt i enlighet med dataskyddsförordningen bör man ägna uppmärksamhet åt profilens uppgifter om arbetserfarenhet, som mest sannolikt uppskattas kunna avslöja sådana uppgifter. Det är dock alltid möjligt att ange arbetserfarenheten på en allmän nivå med endast yrkesbeteckning eller bransch i jobbsökarprofiler som publiceras, utan namn eller andra uppgifter som specificerar arbetsgivaren, så att profilens anonymitet och personens identitet skyddas. Denna möjlighet bedöms göra jobbsökarprofilen så anonym att det bör vara proportionellt mot det eftersträvade målet. 

Till den delen bör det första lagförslagets bestämmelser om uppgifter som publiceras i jobbsökarprofiler som helhet anses vara godtagbara och proportionella mot det eftersträvade målet, dvs. att följa grundlagens 18 § 2 mom., även om det inte alltid går att garantera att profilen är anonym. Begränsningen av innehållet i publicerade profiler till det som är absolut nödvändigt med de skyddsmekanismer som beskrivs ovan ökar godtagbarheten och proportionaliteten, så att det allmänna kan fullgöra sin uppgift enligt grundlagens 18 § 2 mom. med hjälp av profilerna. Dessutom är det alltid frivilligt att själv lägga till uppgifter som inte är nödvändiga, dvs. personen ska själv anses vara ansvarig för hur publiceringen av sådant innehåll påverkar skyddet för de egna personuppgifterna. Därför bör de uppgifter som publiceras i profilen anses vara proportionella och godtagbara i förhållande till de eftersträvade målet. 

Uppgifter som får behandlas 

Även 114 § i det första lagförslaget gäller behandling av personuppgifter. Dataskyddsförordningens riskbaserade infallsvinkel innebär enligt grundlagsutskottet att det är möjligt att införa detaljerad och exakt nationell lagstiftning också när behandlingen av uppgifterna utgör en särskild risk på andra grunder än de som anges i artikel 9 och 10 i förordningen. Den nationella lagstiftningen ska också då vara förenlig med artikel 6 i förordningen. Enligt utskottets uppfattning är det tillåtet också inom ramen för dataskyddsförordningen att föreskriva detaljerat om behandlingen av personuppgifter som är känsliga i konstitutionellt hänseende GrUU 15/2018 rd, s 38). 

Grundlagsutskottet har särskilt lyft fram behovet av reglering i de fall där personuppgifterna behandlas av en myndighet. Enligt artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen är behandling av personuppgifter tillåten om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. Behandlingen av personuppgifter är enligt artikel 6.1 e laglig om den är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning (se GrUU 14/2018 rd, s. 4). 

Uppgifter om en persons årsinkomster eller totala förmögenhet eller inkomster och förmögenhet som ligger till grund för stöd eller förmåner eller som annars beskriver personens ekonomiska ställning är sekretessbelagda med stöd av 24 § 1 mom. 23 punkten i offentlighetslagen. Uppgifter som är sekretessbelagda enligt offentlighetslagen kan anses vara känsliga personuppgifter i konstitutionellt hänseende. Bestämmelser som gäller behandlingen av dem bör därmed fortfarande uppfylla de villkor som utformats i grundlagsutskottets praxis innan den allmänna dataskyddsförordningen började tillämpas. 

Enligt artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen ska grunden för behandlingen av personuppgifter fastställas i enlighet med unionsrätten eller en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av, om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige eller för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning. Artikel 6.3 innehåller en skyldighet att i nationell lagstiftning föreskriva om grunden och syftet för behandlingen. 

I 114 § i det första lagförslaget görs en ändring som gäller personuppgifter som behandlas i den offentliga arbetskraftsservicen. Enligt förslaget får också vissa uppgifter som avses i lagen om inkomstdatasystemet behandlas om enskilda kunder. Användningsändamålen för personuppgifter enligt 114 § grundar sig på skötseln av lagstadgade uppgifter som föreskrivs i 112 och 113 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Dessutom preciseras användningen av uppgifter i inkomstregistret så att de får behandlas för att bedöma servicebehovet. Bedömning av servicebehovet är en lagstadgad uppgift för arbetskraftsmyndigheten som det föreskrivs om i 33 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Grunden för behandling av personuppgifter är därmed i enlighet med artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. 

Det sjunde lagförslaget gäller utlämnande av personuppgifter mellan myndigheter, vilket förutsätter en bedömning mot principen om ändamålsbegränsning enligt vad som föreskrivs i artikel 6.4 i den allmänna dataskyddsförordningen. Om uppgifternas användningsändamål ändras till följd av att de lämnas ut, förutsätter utlämnandet att den registrerade samtycker eller att en bestämmelse om utlämnande är en nödvändig och proportionell åtgärd i syfte att säkerställa mål som anges i artikel 23.1 i den allmänna dataskyddsförordningen. För att nödvändighetskriteriet ska uppfyllas när myndigheternas rätt att få uppgifter genomförs får rätten att få uppgifter endast gälla uppgifter som är nödvändiga för myndighetens lagstadgade verksamhet. När det gäller proportionaliteten måste man bedöma om den planerade behandlingen av personuppgifter är proportionell mot det mål som eftersträvas med behandlingen. 

Det sjunde lagförslaget gäller lagen om inkomstdatasystemet. Enligt 13 § i den lagen grundar sig uppgiftsanvändarnas rätt att få uppgifter ur inkomstdatasystemet inte på lagen om inkomstdatasystemet, utan användaren ska ha rätt att få uppgifter med stöd av någon annan lag. I det här fallet grundar sig rätten att få uppgifter på 115 § i den gällande lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Enligt den paragrafen har en arbetskraftsmyndighet oberoende av sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt få de uppgifter som är nödvändiga för att verkställa arbetskraftsservice av andra arbetskraftsmyndigheter, välfärdsområden, Pensionsskyddscentralen, Sysselsättningsfonden, serviceproducenter inom arbetskraftsservice, andra producenter av sådan service till stöd för sysselsättning som arbetskraftsmyndigheten ordnar och som överenskommits i en sysselsättningsplan eller en ersättande plan samt av aktörer som producerar sådan arbetsprövning som avses i 54 §.  

Grundlagsutskottet har bedömt bestämmelser om myndigheternas rätt att få och skyldighet att lämna ut information generellt med avseende på skyddet för privatliv och personuppgifter i 10 § 1 mom. i grundlagen och då noterat bland annat vad och vem rätten att få information gäller och hur rätten är kopplad till nödvändighetskriteriet. Myndigheternas rätt att få och möjlighet att lämna ut uppgifter kan enligt utskottet gälla "behövliga uppgifter" för ett visst syfte, om lagen ger en uttömmande förteckning över innehållet i uppgifterna. Om innehållet däremot inte anges i form av en förteckning, ska det i lagstiftningen ingå ett krav på att "uppgifterna är nödvändiga" för ett visst syfte (GrUU 21/2020 rd, GrUU 10/2014 rd, s. 6/I). Grundlagsutskottet har också ansett att rätten till information, som går före sekretessbestämmelserna, i sista hand går ut på att den myndighet som är berättigad till informationen i och med sina egna behov åsidosätter de grunder och intressen som är skyddade med hjälp av den sekretess som gäller myndigheten som innehar informationen. Ju mer generella bestämmelserna om rätt till information är, desto större är risken att sådana intressen kan åsidosättas per automatik. Ju fullständigare bestämmelserna kopplar rätten till information till materiella villkor, desto mer sannolikt är det att begäran om information måste motiveras. Då kan också den som lämnar ut informationen bedöma begäran med avseende på de lagliga villkoren för utlämnandet. Genom att de facto vägra att lämna ut informationen kan den som innehar den göra att det uppstår ett läge där en utomstående myndighet måste undersöka skyldigheten att lämna ut information, det vill säga tolka bestämmelserna. Denna möjlighet är viktig då det gäller att anpassa tillgången till information och sekretessintressena till varandra (GrUU 17/2016 rd, s. 6, GrUU 12/2014 rd, s. 3/I, GrUU 62/2010 rd, s. 3/II—4/I och de utlåtanden som nämns där). Det tillägg till uppgifterna enligt lagen om inkomstdatasystemet som föreslås i denna proposition är i rätten att få uppgifter bundet till uppgiftens nödvändighet. Rätten att få uppgifter har ansetts gälla personuppgifter som myndigheterna får behandla enligt 114 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Till 114 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice fogas uppgifter som får behandlas om en kund, och i paragrafen har syftet varit att förteckna dem uttömmande. Dessutom begränsas rätten att få uppgifter i såväl lagen om inkomstdatasystemet som lagen om ordnande av arbetskraftsservice till verkställighet av uppgifter som gäller bedömning av servicebehovet.  

Bedömning av servicebehovet är en central faktor som påverkar serviceprocessen för arbetssökande. Utifrån bedömningen ordnar man möten för kunden och hänvisar kunden till sysselsättningsfrämjande service i enlighet med servicebehovet. I denna proposition föreslås i det första lagförslaget ändringar i serviceprocessen för arbetssökande som innebär att kompletterande samtal om jobbsökning, som tidigare ordnats schablonmässigt, i fortsättningen ordnas enligt den arbetssökandes servicebehov. För att bedöma servicebehovet bör man kunna utnyttja uppgifter som förbättrar bedömningens träffsäkerhet, så att serviceprocessen får större verkan för att den arbetssökande snabbare ska hitta arbete som också är mer varaktigt. Då kan också arbetskraftsservicens begränsade resurser inriktas effektivare på de arbetssökande eftersom arbetskraftsmyndigheterna förstår deras servicebehov bättre. 

På de grunder som anförs ovan anses de personuppgifter som fogas till 114 § vara begränsade till det som är nödvändigt för ändamålet med behandlingen i proportion till uppgiften att bedöma servicebehovet och den uppgiftens betydelse, som framhävs till följd av de övriga ändringar som föreslås i det första lagförslaget. Behandlingen av uppgifter begränsas också så att den kan anses vara proportionell och nödvändig för det mål som eftersträvas, dvs. att främja sysselsättningen och fullgöra det allmännas skyldighet enligt 18 § 2 mom. i grundlagen. 

Automatiserat beslutsfattande och profilering vid bedömning av servicebehovet

Uppgifterna enligt 114 § i det första lagförslaget behandlas vid bedömning av arbetssökandes servicebehov. I denna proposition nämns att möjligheten att behandla de uppgifter som enligt förslaget ska fogas till paragrafen också gör det möjligt att utveckla ett verktyg som kan utnyttjas för bedömning av servicebehovet.  

Artikel 22 i dataskyddsförordningen gäller rätten att inte bli föremål för ett beslut som enbart grundas på automatiserad behandling och har betydande rättsliga följder. Enligt artikeln har den registrerade rätt att inte bli föremål för ett beslut som enbart grundas på automatiserad behandling, inbegripet profilering, vilket har rättsliga följder för honom eller henne eller på liknande sätt i betydande grad påverkar honom eller henne. 

Enligt 37 § i den gällande lagen om ordnande av arbetskraftsservice beaktas i arbetskraftsmyndighetens bedömning av en arbetssökandes servicebehov åtminstone den arbetssökandes kompetens, yrkesskicklighet, egna mål för att utveckla kompetensen och yrkesskickligheten, arbets- och funktionsförmåga som påverkar jobbsökningen och förutsättningarna att få arbete, jobbsökningsfärdigheter samt övriga omständigheter som inverkar på personens möjligheter att få arbete och hur sannolikt det är att personen blir arbetslös och att arbetslösheten förlängs. I denna proposition föreslås i 33 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice en bedömning av servicebehovet med huvudsakligen motsvarande innehåll som uppgift för arbetskraftsmyndigheten.  

Att ett verktyg som utvecklas för bedömning av servicebehovet används innebär inte ett beslut som avses i artikel 22 i dataskyddsförordningen. Bedömningen av servicebehovet kan som helhet i sig anses ha rättsliga följder eller påverka den arbetssökande i betydande grad på ett motsvarande sätt. En bedömning av servicebehovet grundar sig ändå alltid på tjänstemannens övergripande bedömning av den arbetssökandes situation och påverkas också av de andra faktorer som nämns ovan och som det föreskrivs om i lagen om ordnande av arbetskraftsservice, utöver bedömningen av sysselsättningssannolikheten. Det är därmed alltid en människa som bedömer servicebehovet och den service som tillhandahålls utifrån behovet. Bedömningen grundar sig alltså inte enbart på automatiserad behandling. 

Bestämmelser om användning av artificiell intelligens finns i förordningen om artificiell intelligens, som också behandlas i avsnitt 2.5.5. Enligt artikel 6.2 i förordningen om artificiell intelligens ska AI-system som avses i bilaga III betraktas som AI-system med hög risk. Enligt artikel 6.3 andra stycket i rättsakten ska ett AI-system som avses i bilaga III alltid anses vara ett AI-system med hög risk om det utför profilering av fysiska personer. I det verktyg som ska utvecklas för bedömning av servicebehovet utnyttjas artificiell intelligens. Ett verktyg som utnyttjar artificiell intelligens och bedömer sysselsättningssannolikheten bedöms vara ett sådant system med hög risk som definieras i förordningen om artificiell intelligens, eftersom profilering av fysiska personer utnyttjas i verktyget.  

Enligt 120 § 1 mom. i den gällande lagen om ordnande av arbetskraftsservice ansvarar utvecklings- och förvaltningscentret för att utveckla och förvalta de riksomfattande informationssystemtjänsterna för arbetskraftsservice. Informationssystemtjänsterna inkluderar den nationella informationsresursen och serviceplattformen för arbetskraftsservice och den riksomfattande helheten av kundinformationssystem. Det verktyg som utnyttjas för bedömning av servicebehovet utvecklas som en del av de riksomfattande informationssystemtjänsterna, och utvecklings- och förvaltningscentret utvecklar verktyget med stöd av den paragrafen. Tillämpningsområdet för förordningen om artificiell intelligens bedöms gälla utvecklings- och förvaltningscentret med stöd av artikel 2.1 a och b i förordningen. Eftersom utvecklings- och förvaltningscentret ansvarar för att utveckla och förvalta serviceplattformen bedöms centret vara en leverantör som avses i artikel 3.3 och dessutom en tillhandahållare som avses i artikel 3.4. På det nämnda verktyget tillämpas allt det som föreskrivs om AI-system med hög risk i förordningen om artificiell intelligens. Förordningen om artificiell intelligens är direkt tillämplig rätt och innehåller strikta krav och skyldigheter för att verktyget ska kunna tas i användning. Detta garanterar att de grundläggande fri- och rättigheterna tillgodoses när artificiell intelligens utnyttjas, och därmed anses verktyget inte strida mot de grundläggande fri- och rättigheterna.  

12.2  Jämlikhet

Enligt 6 § i grundlagen är alla lika inför lagen. Ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. Bestämmelsen uttrycker vid sidan av det traditionella kravet på juridisk likabehandling även idén om faktisk jämställdhet. Den inrymmer ett förbud mot godtycke och ett krav på enahanda bemötande i likadana fall. Den allmänna jämlikhetsbestämmelsen kompletteras genom diskrimineringsförbudet i 6 § 2 mom. i grundlagen, enligt vilket ingen utan godtagbart skäl får särbehandlas på grund av de uppräknade diskrimineringsgrunderna eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. Exempel på sådana andra orsaker kan vara exempelvis boningsorten (RP 309/1993 rd, s. 46–48, se även GrUU 31/2014 rd, s. 3/II). 

Grundlagens 6 § 1 mom. uttrycker ett krav på rättslig jämlikhet och faktisk jämställdhet. Där ingår ett förbud mot godtycke och ett krav på enahanda bemötande i likadana fall (RP 309/1993 rd, s. 46). Jämlikhetsbestämmelsen riktas också till lagstiftaren. Med lag är det inte möjligt att godtyckligt försätta människor eller grupper av människor i gynnsammare eller ogynnsammare ställning än andra. Jämlikhetsbestämmelsen förutsätter ändå inte att alla människor i alla avseenden ska behandlas lika, om inte de förhållanden som inverkar på ärendet är likadana. Jämlikhetssynpunkter har betydelse både då man beviljar människor förmåner eller rättigheter genom lag och då man ålägger dem skyldigheter. Dessutom är det typiskt för lagstiftningen att den på grund av ett visst godtagbart samhälleligt intresse behandlar människor olika bl.a. för att främja faktisk jämlikhet (RP 309/1993 rd, s. 46, se även GrUU 31/2014 rd, s. 3/I). 

Enligt 18 § 2 mom. i grundlagen ska det allmänna främja sysselsättningen och verka för att alla tillförsäkras rätt till arbete. Syftet med bestämmelsen är enligt förarbetena till 15 § 2 mom. i regeringsformen, som föregick 18 § 2 mom. i grundlagen, att uppnå så god sysselsättning som möjligt. Främjande av sysselsättningen innebär samtidigt att det allmänna strävar efter att trygga rätten till arbete för envar. Detta anses också betyda att det allmänna ska gå in för att hindra att det uppstår en grupp av permanent arbetslösa (RP 309/1993 rd, s. 72, GrUB 25/1994 rd, s. 10). 

Grundlagsutskottet har i ett utlåtande konstaterat att jämlikheten i elektronisk kommunikation också bör bedömas mot principerna om god förvaltning enligt 21 § i grundlagen. Enligt utlåtandet ingår i rättsskyddet enligt 21 § i grundlagen också att var och en har rätt att få sin sak behandlad på behörigt sätt. Dessa krav är för sin del kopplade till övriga krav på god förvaltning, såsom behandlingens offentlighet och rätt att bli hörd, få del av ett motiverat beslut och söka ändring. Bestämmelsen i 21 § i grundlagen bör till denna del läsas som en helhet (se RP 309/1993 rd, s. 77). (GrUU 32/2018 rd, s. 3). 

Det första lagförslaget i propositionen innehåller ett förslag om att tidsfristen för att ordna en inledande intervju ska förlängas från fem vardagar till tio vardagar. Motsvarande bestämmelser gällde före reformen av modellen för arbetskraftsservice, som trädde i kraft den 1 maj 2022. Dessutom innehåller lagförslaget ett förslag om att öka arbetskraftsmyndighetens prövningsrätt när det gäller antalet kompletterande samtal om jobbsökning som ordnas i början av serviceprocessen. Förslagen är relevanta med tanke på jämlikheten enligt 6 § i grundlagen. När myndigheten har större prövningsrätt i fråga om att ordna inledande intervjuer och kompletterande samtal om jobbsökning kan den tid det tar att få tillgång till servicen variera. Mängden stöd som erbjuds de arbetssökande i kompletterande samtal om jobbsökning kan också variera. 

Syftet med de föreslagna ändringarna är att få arbetskraftsservicen att fungera bättre och förenkla serviceprocessen för arbetssökande så att stödet för jobbsökning kan inriktas ändamålsenligare och mer kundorienterat än nu. En större prövningsrätt för arbetskraftsmyndigheten frigör myndighetens resurser så att de kan inriktas på de arbetssökande som behöver mer service. Detta hjälper dem att få arbete och främjar därmed sysselsättningen. De föreslagna ändringarna bedöms inte stå i strid med jämlikhetsbestämmelserna i grundlagens 6 §. 

Det första lagförslaget i propositionen innehåller dessutom förslag om jobbsökarprofilerna på serviceplattformen. Serviceplattformen har redan nu en funktion som förbättrar matchningen mellan jobbsökarprofiler och platsannonser. Funktionen utnyttjar sådan profilering som avses i den allmänna dataskyddsförordningen genom att arbetsmöjligheter på serviceplattformen visas för personen i en ordning som bestäms enligt de uppgifter som personen uppgett i sin jobbsökarprofil. Därmed är uppgifterna i jobbsökarprofilen föremål för profilering, som utifrån de personuppgifter som behandlas genererar en lista över arbetsmöjligheter där de lämpligaste jobben kommer först. Syftet med matchningsfunktionen är att förbättra matchningen på arbetsmarknaden, och den är ett sätt att fullgöra det allmännas skyldighet enligt 18 § 2 mom. i grundlagen att främja sysselsättningen och sträva efter att trygga rätten till arbete för envar. Funktionen utnyttjar inga uppgifter som kan utgöra en diskrimineringsgrund, utan endast uppgifter om kompetens, yrke, utbildning, språkkunskaper, tillstånd och körkort. Matchningsfunktionen har utvecklats så att möjligheten att skrivfel förekommer i jobbsökarprofilens fritextfält har tagits i beaktande. Man har försökt miniminera skrivfelens betydelse så att funktionen inte missgynnar personer som t.ex. på grund av en funktionsnedsättning har läs- eller skrivsvårigheter.  

Serviceplattformens profilering används inte som grund för beslutsfattande och det är inte heller fråga om automatiserat beslutsfattande. Profileringen medför inga skyldigheter att t.ex. reagera på jobbmöjligheter, och kan inte heller leda till att personen förlorar en arbetslöshetsförmån. Det att jobbsökarprofilen syns i en lista över lämpligaste profiler som genereras för arbetsgivaren medför inte heller några rättsverkningar eller betydande rättsverkningar för den person som skapat profilen.  

Inga ändringar föreslås i matchningsfunktionens sätt att fungera, men det anses ändå vara viktigt att lyfta upp att funktionen uppfyller jämlikhetskravet i 6 § i grundlagen och inte leder till diskriminering i strid med 6 § 2 mom. i grundlagen.  

I 129 § i det första lagförslaget föreslås en skyldighet för arbetssökande att skapa och publicera en jobbsökarprofil om sig själv på serviceplattformen. Om en arbetssökande inte fullgör den skyldigheten skapar och publicerar arbetskraftsmyndigheten en jobbsökarprofil för personen med stöd av den föreslagna 129 a §. I den föreslagna 129 b § finns bestämmelser om undantag från skapandet och publiceringen av jobbsökarprofiler. Undantagen tar hänsyn till bl.a. människors varierande informationstekniska och språkliga färdigheter, jobbsökningsfärdigheter och möjligheter att få arbete och anger när en profil inte behöver skapas och publiceras. Bestämmelserna om att skapa och publicera en jobbsökarprofil anses tillgodose jämlikheten enligt 6 § i grundlagen, och skyldigheten att skapa och publicera en jobbsökarprofil anses inte strida mot 6 § i grundlagen. 

12.3  Jobbsökarprofilen ska skapas och publiceras på serviceplattformen, som är ett elektroniskt system. Därför bör användningen av serviceplattformen och den föreslagna skyldigheten att skapa och publicera en jobbsökarprofil också bedömas mot grundlagens 21 § med tanke på jämlikheten. De ovannämnda undantagen tar hänsyn till situationer där en arbetssökande inte använder elektroniska system i kontakten med myndigheten. Med stöd av undantaget i 129 b § tillämpas då inte skyldigheten att skapa och publicera en jobbsökarprofil. Arbetskraftsmyndigheten kan dock skapa och publicera en jobbsökarprofil om en arbetssökande som inte använder elektroniska system i kontakten med myndigheten, om den arbetssökande vill det, och den arbetssökande kan också i sådana fall be arbetskraftsmyndigheten att återkalla publiceringen av profilen när som helst. Matchningen av arbetssökande med arbetsgivare och privata arbetsförmedlingsföretag samt ökad sysselsättning anses alltså ge godtagbara grunder för att förutsätta elektronisk kommunikation när profiler skapas och publiceras. Undantaget från kravet på elektronisk kommunikation för arbetssökande anses vara så omfattande att kravet inte kan betraktas som problematiskt för jämlikheten, rättsskyddet eller grunderna för god förvaltning.Kommunernas uppgifter och finansieringsprincipen

De föreslagna ändringarna påverkar fullgörandet av uppgifter för de kommuner som är arbetskraftsmyndigheter, och ändringarna bör därför bedömas mot 121 § i grundlagen. 

Enligt 121 § 2 mom. i grundlagen ska bestämmelser om uppgifter som åläggs kommunerna utfärdas genom lag. Grundlagsutskottet har i sin utlåtandepraxis om kommunal självstyrelse framhävt att när kommunerna åläggs uppgifter ska det i enlighet med finansieringsprincipen ses till att kommunerna har faktiska förutsättningar att klara av dem (GrUB 25/1994 rd, s 3, GrUU 18/2001 rd, GrUU 30/2013 rd, s. 5/I, GrUU 12/2011 rd, s. 2/II, GrUU 41/2010 rd, s. 5/I). Utskottet har ansett att finansiella uppgifter för kommunerna, med hänsyn till att självstyrelsen är skyddad i grundlagen, inte får vara så stora att de försämrar kommunernas verksamhetsvillkor på ett sätt som äventyrar kommunernas möjligheter att självständigt bestämma om sin ekonomi och därmed också om sin förvaltning (se t.ex. GrUU 41/2014 rd, s. 3/II och GrUU 50/2005 rd, s. 2). Finansieringsprincipen ingår också i artikel 9.2 i Europeiska stadgan om lokal självstyrelse, där det föreskrivs att de lokala myndigheternas ekonomiska resurser ska motsvara de uppgifter som tilldelats dem i grundlag och annan lag. Med tanke på genomförandet av finansieringsprincipen är det väsentliga huruvida ändringen bedöms äventyra den ekonomiska aspekten av den kommunala självstyrelsen som tryggas i 121 § i grundlagen (GrUU 34/2013 rd, s. 3/I). 

I det första lagförslaget föreslås ändringar i arbetskraftsmyndighetens uppgifter. Ändringarnas konsekvenser för arbetskraftsmyndigheternas uppgifter bedöms i detalj i avsnitt 4.1.5.1 om konsekvenser för arbetskraftsmyndigheterna. De ändringar som ingår i det första lagförslaget bedöms minska arbetskraftsmyndighetens uppgifter med sammanlagt 572 årsverken. Detta motsvarar 34,3 miljoner euro. I avsnittet om ekonomiska konsekvenser bedöms i detalj bristen på resurser för de nuvarande uppgifterna. För att kommunerna ska ha faktiska möjligheter att klara av sina uppgifter enligt finansieringsprincipen kan finansieringen inte minskas med ett så stort belopp som den kalkylerade uppgiftsmängden skulle motsvara. Därmed innebär de föreslagna ändringarna i arbetskraftsmyndigheternas uppgifter att statsandelsfinansieringen minskar med sammanlagt 1 080 000 euro, dvs. ett belopp som motsvarar 18 årsverken, för att finansieringsprincipen ska uppfyllas. Den föreslagna nya lagstadgade uppgiften att i sista hand skapa och publicera jobbsökarprofiler, som kommunerna ansvarar för, bedöms på den grunden inte äventyra den kommunala finansieringsprincipen när man beaktar att UF-centret möjliggör systemändringarna på den serviceplattform som kommunerna ska använda för att ge arbetskraftsservice med stöd av 120 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. 

På de grunder som anförs ovan strider propositionen inte mot bestämmelserna om kommunal självstyrelse i 121 § i grundlagen. 

12.4  Påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa

De nuvarande bestämmelserna om påföljder inom utkomstskyddet som ingår i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har i stor utsträckning stiftats med grundlagsutskottets medverkan. De senaste större revideringarna av påföljderna gjordes 2012 då bestämmelserna samlades i ett nytt 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (RP 111/2011 rd) och 2022 då varaktigheten för påföljder i samband med service och jobbsökning graderades och andra tider utan ersättning förkortades (RP 167/2021 rd). 

Grundlagsutskottet hänvisade i sitt utlåtande (GrUU 2/2012 rd) om regeringens proposition RP 111/2011 rd sammanfattningsvis till sin tidigare etablerade utlåtandepraxis och konstaterade att utgångspunkten vid bedömningen av villkoren för utkomstskydd för arbetslösa är rätten för var och en att få sin grundläggande försörjning tryggad i enlighet med 19 § 2 mom. i grundlagen, men att grundlagen i sig inte är ett hinder för att ställa villkor för en förmån som avser att trygga den grundläggande försörjningen (se t.ex. GrUU 50/2005 rd, s. 2/II och de utlåtanden som nämns där). 

Grundlagsutskottet nämnde i sitt utlåtande (GrUU 2/2012 rd) också att villkor inom utkomstskyddet för arbetslösa kan syfta till att underlätta för en arbetslös att få jobb och därmed vara förenliga med grundlagens 18 § om rätt till arbete. För att en stödtagare ska få utkomstskydd kan det krävas motprestationer. Utskottet har också godkänt tider utan ersättning som påföljd. Att som påföljd frånkänna en stödtagare rätten till en förmån bör dock i materiellt hänseende stå i motiverad proportion till hurdana sysselsättningsfrämjande åtgärder som stått till buds och vilka omständigheter som kan läggas den arbetslösa till last. Avbrotten i ersättningen kan inte heller göras så långa att den grundlagsfästa skyldigheten kringgås (se GrUU 43/2001 rd, s. 2–3 och GrUU 46/2002 rd, s. 2). 

De sju kalenderdagar utan ersättning som föreläggs efter den arbetssökandes första försummelse i samband med jobbsökning och arbetskraftsservice är betydligt kortare än de tider utan ersättning som grundlagsutskottet bedömde i sitt utlåtande GrUU 2/2012 rd. Men skyldigheten att vara i arbete (dvs. arbete eller aktivitet som förutsätts för att rätten till förmån ska återställas) förkortas, vilket stöder den arbetssökandes möjligheter att på nytt få en primär förmån som tryggar försörjningen vid arbetslöshet. 

När en arbetssökande föreläggs en skyldighet att söka ett visst antal arbetsmöjligheter bedömer arbetskraftsmyndigheten om det finns arbetsmöjligheter att söka i den aktuella regionen. När en arbetssökande anvisas att söka en viss plats eller i sysselsättningsplanen åläggs att söka till eller delta i en viss service existerar den platsen eller den servicen alltid. Antalet arbetsmöjligheter eller service som tillhandahålls kan dock variera i olika delar av landet. I praktiken innebär detta att den arbetssökande i vissa regioner kan föreläggas striktare skyldigheter än i andra. 

Om en arbetssökande försummar sina skyldigheter upprepade gånger och förlorar sin rätt till arbetslöshetsförmån tills vidare kan också möjligheterna att återställa rätten till förmån genom att arbeta eller delta i service variera i olika delar av landet. Detta har dock en direkt koppling till hurdana skyldigheter som ursprungligen förelagts den arbetssökande. Därför kan uppkomsten av eventuella skillnader i hur lätt en arbetssökande kan återställa rätten till förmån inte anses stå i strid med principen om jämlikt bemötande i 6 § i grundlagen. 

De övriga ändringarna i 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa är i huvudsak tekniska eller annars små ändringar som görs för att bestämmelserna i lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska överensstämma med de föreslagna ändringarna i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Den viktigaste ändring som påverkar arbetssökandes rätt till utkomstskydd för arbetslösa är skyldigheten att söka jobb som arbetskraftsmyndigheten har anvisat. 

Syftet med de föreslagna ändringarna i arbetsförmedlingsåtgärderna är att de arbetssökande ska anvisas fler jobb att söka, och dessutom behandlas underlåtelser att söka dessa jobb separat från den jobbsökningsskyldighet som skrivits in i sysselsättningsplanen eller en plan som ersätter den. I praktiken innebär detta att en arbetssökande som utan giltig orsak låter bli att söka ett jobb som anvisats, och samtidigt försummar den jobbsökningsskyldighet som ingår i planen, får separata påföljder för båda försummelserna. I nuläget leder en sådan situation till endast en påföljd. 

Syftet med ändringarna i arbetsförmedlingsåtgärderna är att göra jobbsökningen effektivare. Att söka arbetsmöjligheter är den viktigaste uppgift som förutsätts av arbetssökande som villkor för arbetslöshetsförmåner. Därför ska de separata påföljderna inte anses vara oskäliga för den arbetssökande. När frågan bedöms måste man beakta att jobbsökningsskyldigheten enligt sysselsättningsplanen eller en plan som ersätter den är baserad på en bedömning som tar hänsyn till både arbetsmarknaden och den arbetssökandes färdigheter och situation. Arbetskraftsmyndigheten överväger också jobbets lämplighet när den arbetssökande anvisas platser att söka. Arbetssökande som anser att den anvisade platsen inte är lämpligt har dessutom möjlighet att kontakta arbetskraftsmyndigheten. 

Den arbetssökande har fortfarande möjlighet att genom sitt eget förfarande undvika påföljder. De föreslagna ändringarna i 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa motsvarar principiellt tidigare bestämmelser som stiftats med grundlagsutskottets medverkan. För att serviceprocessen för arbetssökande ska kunna genomföras effektivt måste arbetskraftsmyndigheten se till att de arbetssökande vet vilka åtgärder som förutsätts av dem under hela jobbsökningen. I denna proposition betonas därför tydlig och begriplig information till de arbetssökande. Detta är särskilt viktigt om den arbetssökandes personliga egenskaper, t.ex. bristfälliga språkkunskaper eller funktionsnedsättning, kan försvåra jobbsökningen och kontakten med arbetskraftsmyndigheten. 

Bestämmelsen om påminnelser till arbetssökande i lagen om ordnande av arbetskraftsservice upphävs. Påminnelser ges i efterhand när en arbetssökande har försummat åtgärder i samband med jobbsökningen, serviceprocessen eller annan service. Påminnelserna ersätts med mer detaljerade bestämmelser i lagen om ordnande av arbetskraftsservice om information till arbetssökande om deras skyldigheter. 

När de samlade ändringarna verkställs införs ett system med textmeddelanden som skickas till arbetssökande på förhand för att påminna dem om bl.a. möten med arbetskraftsmyndigheterna i serviceprocessen samt tidsfrister för åtgärder som ingår i sysselsättningsplanen. Förhandspåminnelser förebygger försummelser som beror på den arbetssökandes oavsiktliga glömska eller misstag. Detta ger den arbetssökande bättre möjligheter att genom sitt eget agerande undvika att förlora sin rätt till förmåner på grund av påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa. 

En arbetssökande som förlorat sin rätt till arbetslöshetsförmån har rätt att överklaga ett beslut av arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten hos besvärsnämnden för social trygghet. I det sammanhanget kontrollerar man också att det arbetskraftspolitiska utlåtandet om den arbetssökandes rätt till förmån är korrekt. Besvärsnämndens beslut kan överklagas hos försäkringsdomstolen. 

Arbetslöshetsförmåner är sådana orsaksbaserade förmåner som avses i grundlagens 19 § 2 mom. Enligt 1 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa tryggar förmånen en arbetslös arbetssökandes ekonomiska möjligheter att söka arbete och förbättra sina förutsättningar att komma in på eller återvända till arbetsmarknaden genom att de ekonomiska förluster som arbetslösheten orsakar ersätts. 

Ändringarna i påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa kan öka de arbetssökandes behov av utkomststöd. Detta gäller särskilt arbetssökande som föreläggs jobbsökningsskyldighet. Nuläget ändras genom att skyldighet att vara i arbete föreläggs fler arbetssökande och i stället för efter den fjärde försummelsen redan efter den andra försummelsen i samband med jobbsökningen, serviceprocessen eller tjänsterna för arbetssökande. Den föreslagna ändringen motsvarar dock i hög grad de tidigare bestämmelserna (före maj 2022) om skyldigheten att vara i arbete i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, som kom till med grundlagsutskottets medverkan (GrUU 46/2002 rd och GrUU 2/2012 rd). 

12.5  Rättsstatsprincipen

Enligt 2 § 3 mom. i grundlagen ska all utövning av offentlig makt bygga på lag och i all offentlig verksamhet ska lag noggrant iakttas. Regleringen av myndigheters befogenheter är betydelsefull med tanke på rättsstatsprincipen som fastställs i 2 § 3 mom. i grundlagen. Utgångspunkten är att den som utövar offentlig makt alltid ska ha en behörighetsgrund som i sista hand återgår på en av riksdagen stiftad lag (RP 1/1998 rd, s. 75/I) För bestämmelser i lag gäller det generella kravet att en lag ska vara exakt och noga avgränsad. Regleringen av befogenheter är vanligen relevant också i förhållande till de i grundlagen inskrivna grundläggande fri- och rättigheterna (GrUU 51/2006 rd, s. 2/I). 

I propositionen föreslås att UF-centret och arbetskraftsmyndigheterna ska vara gemensamt personuppgiftsansvariga för informationsresursen för jobbsökarprofiler, och dessutom att UF-centret ska vara gemensamt personuppgiftsansvarig i fråga om de personers jobbsökarprofiler som inte är kunder hos arbetskraftsmyndigheten. I 14 kap. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice finns bestämmelser om ändamålen och medlen för informationsresursen för jobbsökarprofiler och för serviceplattformen, och därmed kan de personuppgiftsansvariga enligt artikel 4.7 i den allmänna dataskyddsförordningen föreskrivas i nationell rätt. 

I 130 a § föreslås bestämmelser om uppgifter för de gemensamt personuppgiftsansvariga för informationsresursen för jobbsökarprofiler. I den paragrafen finns också närmare bestämmelser om att arbetskraftsmyndigheterna ansvarar för vissa av den personuppgiftsansvariges uppgifter för sina egna kunders del. Lagstiftningen om de personuppgiftsansvarigas uppgifter anses uppfylla rättsstatsprincipen enligt 2 § 3 mom. i grundlagen, och anses också vara tillräckligt noggrant avgränsad. 

I det första lagförslagets 128, 129 c och 131 § nämns användarvillkor, och närmare bestämmelser om det tillåtna innehållet i dessa villkor finns i 131 § 1 mom. Användarvillkoren kan omfatta tjänsteanvändares och administratörens ansvar, tekniska krav avseende användning av serviceplattformen, preciserande genomförandevillkor för datasäkerheten och giltighetsvillkor för användarvillkoren. Användarvillkorens innehåll grundar sig alltså i enlighet med rättsstatsprincipen på lag, och myndigheten kan inte lägga till villkor som inte direkt föreskrivs i lagstiftningen. Till den delen är användarvillkoren inte civilrättsliga avtalsvillkor, och medför inga fler skyldigheter för den som använder serviceplattformen. Användarvillkoren tryggar att serviceplattformen används enligt lag, vägleder användarna att följa lagen och ser till att plattformen kan användas datasäkert. Eftersom användarvillkorens innehåll anges i lagstiftningen grundar sig villkoren direkt på lag, och strider därför inte i den föreslagna formen mot den grundlagstryggade rättsstatsprincipen eftersom myndighetens verksamhet regleras direkt i lag. 

12.6  Rätten till arbete och det allmännas skyldighet att främja sysselsättningen

Enligt 18 § 2 mom. i grundlagen är det allmänna skyldigt att främja sysselsättningen och verka för att alla tillförsäkras rätt till arbete. Bestämmelsen om främjande av sysselsättningen är till sin natur ett konstitutionellt uppdrag för det allmänna. Bestämmelsen tar inte ställning till de metoder som används för att främja sysselsättningen, utan ger det allmänna betydande frihet att överväga hur sysselsättningen kan främjas på bästa sätt. Främjande av sysselsättningen betyder dels att det allmänna ska verka för att alla tillförsäkras rätt till arbete, dels att det allmänna ska försöka hindra att det uppstår en grupp som är permanent arbetslös (Se RP 309/1993 rd, s. 72, GrUU 19/2018 rd, s. 2, GrUU 44/2000 rd, s. 2 och GrUU 17/1995 rd, s. 1–2). 

De föreslagna ändringarna i 14 kap. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice förbättrar möjligheterna för arbetssökande att få arbete och främjar matchningen av arbetsgivare, arbetsförmedlare och arbetstagare. På den grunden anses ändringarna vara förenliga med 18 § 2 mom. i grundlagen och stödja det allmännas skyldighet att främja sysselsättningen och verka för att alla tillförsäkras rätt till arbete. 

Enligt 80 § 1 mom. i grundlagen ska bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter utfärdas genom lag. Grundlagsutskottet har i vissa situationer ansett att inexakta bestämmelser om individens rättsliga ställning varit problematiska i konstitutionellt hänseende. Grundlagsutskottet ansåg t.ex. i sitt utlåtande GrUU 25/1997 rd att många tänjbara begrepp används i bestämmelserna om karenstider utan dagpenning och arbetsskyldighet. Eftersom lagen om utkomstskydd för arbetslösa tillämpas i situationer där detaljerna varierar mycket kan detta inte helt undvikas. 

Det nya bemyndigande att utfärda förordning som föreslås i 2 a kap. 9 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa påverkar inte de arbetssökandes rätt att få arbetslöshetsförmån, och det ska inte föreskrivas i förordning vilka förfaranden från den arbetssökandes sida som kan leda till att en tid utan ersättning eller en skyldighet att vara i arbete föreläggs. Bemyndigandet att utfärda förordning och den förordning som utfärdas säkerställer endast att tider utan ersättning och skyldigheter att vara i arbete som föreläggs på grund av att en arbetssökande försummat sin jobbsökningsskyldighet eller inte sökt ett arbete som arbetskraftsmyndigheten anvisat börjar samma dag i likadana situationer. 

I praktiken kan en arbetssökandes förfarande som anses vara klandervärt framkomma när ansökningsskyldigheter inte uppfylls, men också t.ex. under en arbetsintervju. Arbetskraftsmyndigheten kan bli medveten om förfarandet närmast om en arbetssökande eller arbetsgivare anmäler det eller om en arbetssökande låter bli att anmäla att han eller hon uppfyllt ansökningsskyldigheten eller sökt en plats som anvisats. Med tanke på ett jämlikt bemötande av arbetssökande är det centralt att man tillräckligt exakt kan utfärda bestämmelser om alla situationer genom förordning. 

Enligt det bemyndigande att utfärda förordning som föreslås i 4 § 3 mom. i lagen om sektorsövergripande främjande av sysselsättningen utfärdas närmare bestämmelser om den sektorsövergripande sysselsättningsplanens struktur och om hur planen godkänns genom förordning av statsrådet. Det föreslås att samma paragraf ändras så att godkännande av planen nämns. Därmed anses bestämmelserna uppfylla grundlagens krav att bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter ska utfärdas genom lag.  

Den sektorsövergripande sysselsättningsplanen är en plan som ersätter den sysselsättningsplan som avses i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Närmare bestämmelser om den sistnämnda planens struktur och om hur planen godkänns har utfärdats genom förordning. Bestämmelsen behöver utsträckas till att gälla också sektorsövergripande sysselsättningsplaner. 

Enligt grundlagens 80 § 1 mom. kan statsrådet utfärda förordningar med stöd av ett bemyndigande i lag. De föreslagna bemyndigandena att utfärda förordning uppfyller kravet på att bestämmelser ska utfärdas genom lag. Dessutom anses de föreslagna bemyndigandena att utfärda förordning uppfylla kraven på exakthet och noggrann avgränsning enligt grundlagsutskottets utlåtandepraxis (t.ex. GrUU 45/2016 rd, s. 4). Innehållet i de föreslagna bemyndigandena framgår av lagen och är avgränsat till den sektorsövergripande sysselsättningsplanens struktur och godkännandet av planen samt till tidpunkten för en arbetssökandes förfarande som anses vara arbetskraftspolitiskt klandervärt. 

Regeringen anser att det i propositionen inte föreslås sådana ändringar som skulle innebära att den inte kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning. På grund av de personuppgifter som publiceras i jobbsökarprofiler och det relaterade skyddet för personuppgifter anser dock regeringen att det är önskvärt att grundlagsutskottets utlåtande inhämtas om ärendet.