1.1  Lagen om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 §.Lagens syfte. I paragrafen föreskrivs det om syftet med lagen. Paragrafens 1 mom. motsvarar till sitt innehåll i huvudsak 1 § i den gällande lagen. Till bestämmelsen fogas dock som en precisering, i enlighet med artikel 1 i direktivet om fritidsbåtar, att syftet också är att säkerställa att produkterna överensstämmer med kraven. Enligt 1 mom. är syftet med den föreslagna lagen att säkerställa att de produkter som hör till lagens tillämpningsområde överensstämmer med kraven till skydd för människors säkerhet och hälsa, för egendom och för miljön från farliga egenskaper hos fritidsbåtar, vattenskotrar och utrustningen i dem samt från avgasutsläpp och buller från motorerna i fritidsbåtar och vattenskotrar. 

Till bestämmelsen fogas ett 2 mom. enligt vilket syftet med lagen också är att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/53/EU om fritidsbåtar och vattenskotrar och om upphävande av direktiv 94/25/EG. 

2 §.Tillämpningsområde. I paragrafen definieras lagens tillämpningsområde, vilket sammanfaller med tillämpningsområdet för direktivet om fritidsbåtar. Paragrafen om tillämpningsområde flyttas så att den kommer före definitionsparagrafen som 2 §. Med vissa undantag, som nämns i 3 §, ska lagen tillämpas på fritidsbåtar, delvis färdigställda fritidsbåtar, vattenskotrar och delvis färdigställda vattenskotrar samt motorer och utrustning till dem.  

3 §. Undantag från tillämpningsområdet. I 1 mom. räknas de produkter upp som inte hör till lagens tillämpningsområde. Momentets innehåll motsvarar i huvudsak 4 § i den gällande lagen. Med krav i fråga om konstruktion och tillverkning avses de väsentliga krav som definieras i 6 § 2 mom. i den föreslagna lagen och som Trafiksäkerhetsverket enligt paragrafen i fråga ska meddela närmare föreskrifter om. De väsentliga kraven anges i bilaga I till direktivet om fritidsbåtar. Det föreslås att amfibiefordon fogas till undantagen från tillämpningsområdet, i enlighet med direktivet om fritidsbåtar. Med amfibiefordon avses motorfordon som är utrustade med hjul eller band och som kan framföras både i vatten och på land. Dessutom föreslås det att paragrafens struktur ändras så att de undantag som gäller konstruktion och tillverkning, kraven i fråga om avgasutsläpp och kraven i fråga om bullernivåer behandlas i separata moment. 

4 §. Trafiksäkerhetsverkets rätt att bevilja undantag. I paragrafen föreslås bestämmelser om möjligheten att bevilja undantag från lagens krav. Den föreslagna bestämmelsen grundar sig på artikel 5 i direktivet om fritidsbåtar, enligt vilken man nationellt kan utfärda bestämmelser om navigering i vatten i syfte att skydda miljön och vattenvägarnas uppbyggnad och i syfte att trygga säkerheten på vattenvägarna, förutsatt att dessa bestämmelser inte kräver ändringar av vattenfarkoster som är förenliga med direktivet och förutsatt att bestämmelserna är motiverade och proportionerliga. Artikel 5 i direktivet om fritidsbåtar ger även möjlighet till att fortsätta den nuvarande typen av praxis i sjötrafiklagen, där det föreskrivs om användningen av vattenfarkoster på vattenområden.  

Undantagen ska beviljas av Trafiksäkerhetsverket. En förutsättning för beviljande av undantag är att undantaget inte försämrar vattenfarkostens säkerhet. Den föreslagna förutsättningen begränsar möjligheterna att bevilja undantag. Undantagen kan gälla t.ex. bullernivåkrav, eftersom buller i regel inte försämrar ett fordons säkerhet. Enligt den föreslagna bestämmelsen krävs dessutom att det finns något särskilt skäl för att undantag ska beviljas. I finländska förhållanden kan ett sådant särskilt skäl vara menförestider, då det i skärgården kan vara nödvändigt att använda hydrokopter för att ta sig fram. Att en produkt ska vara försedd med CE-märkning är däremot ett sådant krav som det inte kan beviljas undantag för med stöd av den föreslagna paragrafen, eftersom CE-märkning är en försäkran om att produkten överensstämmer med kraven och gör att man kan anta att den är säker.  

5 §. Definitioner. Paragrafen innehåller de definitioner som är centrala med tanke på tillämpningen av lagen. Definitionerna motsvarar i huvudsak definitionerna i artikel 3 i direktivet om fritidsbåtar. I enlighet med direktivet om fritidsbåtar ska i paragrafen som nya begrepp definieras vattenfarkost, vattenfarkost byggd för eget bruk, omfattande ombyggnad, framdrivningssätt, motorfamilj, skrovlängd, tillhandahållande på marknaden, utsläppande på marknaden, ibruktagande, importör, privatimportör, distributör, verksamhetsutövare, ackreditering, nationellt ackrediteringsorgan, bedömning av överensstämmelse, anmält organ, återkallelse, tillbakadragande, marknadstillsyn, unionslagstiftning om harmonisering och CE-märkning. Utöver de ovannämnda definieras i paragrafen också direktivet om fritidsbåtar, utrustning, produkt, delvis färdigställd vattenfarkost och förordningen om ackreditering och marknadskontroll, vilka det hänvisas till i flera av lagens paragrafer. 

I 1 punkten definieras direktivet om fritidsbåtar och i 2 punkten vattenfarkost. Till den senare definitionen fogas en precisering som gäller användningen av en vattenfarkost och som baserar sig på artikel 2.3 i direktivet om fritidsbåtar. 

Definitionerna av fritidsbåt, vattenskoter, vattenfarkost byggd för eget bruk och motor i 3–6 punkten motsvarar artikel 2.2–2.5 i direktivet om fritidsbåtar. Jämfört med lagen från 2005 har det från definitionen av fritidsbåt avskiljts skrovlängd som ett separat begrepp. Definitionen av skrovlängd finns i 14 punkten. Paragrafens 6 punkt täcker övriga bränslen, inklusive gas- och biobränslen. 

I paragrafens 7 punkt definieras utrustning. En förteckning över utrustning finns i bilaga II till direktivet om fritidsbåtar. Dessutom fogas till definitionen en precisering som nämns i artikel 2.1 c i direktivet om fritidsbåtar och enligt vilken utrustning hör till direktivets tillämpningsområde när den släpps ut på unionsmarknaden separat.  

I 8 punkten definieras delvis färdigställd vattenfarkost. Definitionen baserar sig på definitionen av delvis färdigställd fritidsbåt i lagen från 2005, med den skillnaden att definitionen har utvidgats till att också gälla vattenskotrar. Därför står det vattenfarkost i stället för fritidsbåt i definitionen. 

Definitionen av omfattande motorändringar i 9 punkten baserar sig på artikel 2.6 i direktivet om fritidsbåtar. I punkten föreslås en hänvisning till de krav i fråga om avgasutsläpp som utfärdas med stöd av lagen. I enlighet med bemyndigandet i 6 § i den föreslagna lagen meddelar Trafiksäkerhetsverket närmare föreskrifter om de krav som gäller avgasutsläpp. 

Definitionen av omfattande ombyggnad i 10 punkten motsvarar artikel 3.7 i direktivet om fritidsbåtar. 

Enligt 11 punkten avses med produkter fritidsbåtar, vattenskotrar, delvis färdigställda vattenfarkoster, motorer och utrustning som omfattas av den föreslagna lagen. Med produkter avses dessutom vattenfarkoster och motorer i sådana fall då de har genomgått omfattande ombyggnad eller omfattande motorändringar. 

Definitionerna av framdrivningssätt, motorfamilj och skrovlängd i 12–14 punkten motsvarar artikel 3.8–3.10 i direktivet om fritidsbåtar. 

I 15–17 punkten definieras tillhandahållande på marknaden, utsläppande på marknaden och ibruktagande. Definitionerna motsvarar artikel 3.11–3.13 i direktivet om fritidsbåtar. I definitionerna görs det skillnad mellan tillhandahållande på marknaden och utsläppande på marknaden. Åtskillnaden beror på NLF-anpassningen av direktivet om fritidsbåtar. Med tillhandahållande på marknaden avses leverans av en produkt för distribution, förbrukning eller användning på marknaden inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i samband med kommersiell verksamhet, mot betalning eller gratis. I en leveranskedja kan det ingå flera tillhandahållanden på marknaden. Tillhandahållande av en produkt på marknaden föregås av utsläppande av den på marknaden. Utsläppande på marknaden innebär tillhandahållande av en produkt för första gången på marknaden inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Till definitionerna har lagts till hänvisningar till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. 

I 18–22 punkten definieras tillverkare, auktoriserad representant, importör, privatimportör och verksamhetsutövare. Definitionerna motsvarar till övriga delar definitionerna i artiklarna 3.14–3.19 i direktivet om fritidsbåtar, men med det undantaget att termen verksamhetsutövare används för ekonomisk aktör. Motsvarande term används t.ex. i konsumentsäkerhetslagen. Det föreslås också att man i stället för termen tredjeland, som används i direktivet, använder uttrycket land utanför Europeiska unionen i definitionerna. 

I 24–27 punkten definieras harmoniserad standard, ackreditering, nationellt ackrediteringsorgan och bedömning av överensstämmelse. Definitionerna baserar sig på artiklarna 3.20–3.22 i direktivet om fritidsbåtar. För läsbarhetens skull föreslås det dock att lagens definitioner av harmoniserad standard, ackreditering och nationellt ackrediteringsorgan tas in från de EU-rättsakter som det hänvisas till i direktivets definitioner.  

Det föreslås att bedömning av färdigbyggd produkt för tydlighetens skull definieras i 28 punkten, eftersom begreppet nämns på flera ställen i lagen. Definitionen motsvarar den definition som ges i bilaga V till direktivet om fritidsbåtar. 

I 29 punkten definieras anmält organ. Definitionen motsvarar definitionen av organ för bedömning av överensstämmelse som finns i artikel 3.24 i direktivet om fritidsbåtar, men i enlighet med lagen från 2005 används alltså termen anmält organ.  

I 30–32 punkten definieras marknadstillsyn och därtill relaterade åtgärder såsom återkallelse och tillbakadragande. Definitionerna motsvarar artiklarna 3.25–3.27 i direktivet om fritidsbåtar. 

Definitionerna av CE-märkning och unionslagstiftning om harmonisering i 32 och 33 punkten motsvarar artiklarna 3.28 och 3.29 i direktivet om fritidsbåtar. 

Det föreslås att en definition av EG:s förordning om ackreditering och marknadskontroll tas in i definitionsparagrafen. I den förordningen föreskrivs det bl.a. om anbringande av CE-märkning och marknadskontroll av produkter, och det hänvisas till den i de paragrafer där det föreskrivs om dessa produkter. Artiklarna 27–29 i förordningen gäller de kontroller som ska göras på produkter som förs in på unionsmarknaden och som Tullens övervakningsskyldighet grundar sig på.  

2 kap. Produkters överensstämmelse med kraven

Den föreslagna lagens 2 kap. innehåller bestämmelser om de krav som produkterna ska uppfylla. I enlighet med direktivet används i kapitlet uttrycket tillhandahålla på marknaden, medan det i lagen från 2005 talas om utsläppande på marknaden. Ändringen hör samman med NLF-anpassningen av direktivet om fritidsbåtar, som bl.a. medförde att det har gjorts skillnad mellan utsläppande på marknaden och tillhandahållande på marknaden. 

6 §.Krav i fråga om produkter. Bestämmelsen i paragrafen motsvarar artikel 4 i direktivet om fritidsbåtar.  

I 1 mom. finns en grundläggande bestämmelse om tillhandahållande av produkter på marknaden eller ibruktagande av produkter. En produkt får tillhandahållas på marknaden eller tas i bruk endast om den inte äventyrar människors säkerhet och hälsa eller medför fara för egendom eller miljön när den är korrekt underhållen och används för avsett ändamål. Det är fråga om ett s.k. allmänt säkerhetskrav. Det behöver tillämpas, om man t.ex. märker att produkten medför en ny risk som inte omfattas av tillämpningsområdet för de harmoniserade standarderna. Det allmänna säkerhetskravet kan man åberopa t.ex. i en situation där en produkt medför fara och borde dras tillbaka från marknaden.  

Enligt vägledningen för genomförandet av de direktiv som baserar sig på Europeiska kommissionens s.k. nya rättsliga ramar (New Legislative Framework, NLF) tillhandahålls en produkt på Europeiska unionens och Europeiska ekonomiska samarbetsområdets marknad när den i samband med kommersiell verksamhet levereras på marknaden för distribution, förbrukning eller användning, mot betalning eller gratis. Tillhandahållande av en produkt på marknaden täcker de åtgärder genom vilka produkten erbjuds till distribution, förbrukning eller användning och som kan leda till faktisk leverans av produkten, såsom reklamkampanjer för produkten. Med tillhandhållande på marknaden avses däremot inte vidaredistribution av en produkt utanför unionen eller vidareförädling av en produkt till en slutlig produkt som exporteras till länder utanför EU. Tillhandahållande av en produkt på marknaden föregås av utsläppande av en produkt på marknaden, varvid produkten för första gången släpps ut på Europeiska unionens eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdets marknad. Efter att en produkt har släppts ut på marknaden kan en produkt tillhandahållas på marknaden flera gånger i leveranskedjan. Utsläppande på marknaden innebär att en produkt för första gången släpps ut på marknaden, och det gäller endast produkter som har tillverkats i Europeiska unionen eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet samt nya och använda produkter som importeras från tredjeländer. Dessutom gäller bestämmelsen båtar som ursprungligen har konstruerats för andra ändamål än sport och fritidsverksamhet, men som senare släppts ut på marknaden för detta ändamål. Importvaror avsedda för eget bruk anses vara utsläppta på marknaden när de kommer till Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Begreppet utsläppande på marknaden gäller enskilda produkter och inte produkttyp, oberoende av om produkten har tillverkats som enskilt exemplar eller genom serietillverkning. 

Produkten överlåts antingen av tillverkaren eller av tillverkarens auktoriserade representant, och den överlåts till en importör i Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller till en person som är ansvarig för distributionen av produkten på Europeiska unionens eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdets marknad. Tillverkaren och dennas auktoriserade representant kan överlåta produkten också direkt till den slutliga konsumenten eller slutanvändaren. 

En produkt anses ha överlåtits antingen när den fysiska överlåtelsen har skett eller när äganderätten har överförts. En produkt kan överlåtas antingen mot ersättning eller gratis, och överlåtelsen kan grunda sig på vilken juridisk åtgärd som helst, t.ex. försäljning, utlåning, uthyrning, leasing eller donation. 

Med ibruktagande avses den tidpunkt då slutanvändaren använder en produkt för första gången i Europeiska unionen eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet för sport eller fritidsverksamhet. En produkt som är färdig att användas när den släpps ut på marknaden och som inte behöver monteras ihop och vars överensstämmelse med kraven inte påverkas av distributionsförhållanden eller transport anses vara ibruktagen genast när den släpps ut på marknaden. Detta tillämpas dock inte, om det är möjligt att fastställa när produkten för första gången användes för det avsedda ändamålet eller när den var användbar eller någon annan motsvarande faktisk användningstidpunkt. 

När en produkt tillverkas i Europeiska unionen eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller importeras från ett land utanför EU för tillverkarens eller importörens eget bruk, kan det vara oklart om det är fråga om utsläppande på marknaden eller ibruktagande. Produkten ska då överensstämma med kraven när den används för första gången. 

I paragrafens 2 mom. föreskrivs det att en produkt som ska tillhandahållas på marknaden eller tas i bruk ska uppfylla de väsentliga kraven i fråga om konstruktion och byggande av produkten, avgasutsläpp från motorerna samt bullernivåer. De väsentliga kraven föreskrivs det om i bilaga I till direktivet om fritidsbåtar. Det föreslås att det i 7 mom. föreskrivs att Trafiksäkerhetsverket får meddela närmare föreskrifter om de väsentliga kraven. Utöver utsläppskrav gäller de väsentliga kraven bl.a. konstruktionskategorier för vattenfarkoster, identifiering av vattenfarkoster samt krav i fråga om struktur, skrovstyrka, styregenskaper och montering av utrustning. De väsentliga kraven gäller dessutom motorernas avgasutsläpp och bullernivåer. Det är fråga om detaljerade tekniska krav, som det inte är ändamålsenligt att föreskriva om på lagnivå. I stället för att hänvisa till bilagan till direktivet om fritidsbåtar föreslås det dock att närmare bestämmelser om dem meddelas genom föreskrift. På så sätt blir det lättare att hitta kraven för produkterna i en enda författning. I vissa fall ska också privatimportörer när de importerar produkter för eget bruk från ett land utanför EU säkerställa att produkten överensstämmer med de väsentliga kraven.  

I 3 och 4 mom. föreskrivs det om de förutsättningar som tillverkaren ska uppfylla för att på marknaden få tillhandahålla en delvis färdigställd vattenfarkost eller utrustning som är försedd med CE-märkning och en skriftlig EU-försäkran om överensstämmelse i enlighet med direktivet om fritidsbåtar. Enligt paragrafens 7 mom. meddelar Trafiksäkerhetsverket närmare föreskrifter om denna försäkran. Innehållet i försäkran bestäms enligt bilagorna till direktivet om fritidsbåtar. I 5 mom. tas in en presumtion om överensstämmelse med kraven, som motsvarar artikel 14 i direktivet om fritidsbåtar. Enligt momentet anses en produkt uppfylla de krav som anges i lagen och i bestämmelser som har utfärdats med stöd av den, om den överensstämmer med de harmoniserade standarder som gäller produkten eller delar av dessa standarder. Referensuppgifter för de harmoniserade standarderna och delar av dem publiceras i Europeiska unionens officiella tidning. Europeiska kommissionen för en förteckning över de tillämpliga harmoniserade standarderna. Om en harmoniserad standard används vid bedömningen av överensstämmelse, ger det upphov till en presumtion om att produkten är säker. Att använda en harmoniserad standard är dock inte obligatoriskt i alla situationer, och det är möjligt att påvisa överensstämmelse med kraven också på andra sätt. Användningen av standarder hör samman med de moduler som används vid bedömningen av överensstämmelse och som Trafiksäkerhetsverket får meddela närmare föreskrifter om. 

I paragrafens 6 mom. ges en möjlighet att avvika från lagens krav på överensstämmelse, när det är fråga om förevisning av produkter. En produkt får enligt momentet förevisas på utställningar, mässor, förevisningar och i andra motsvarande situationer, även om den inte uppfyller kraven i den föreslagna lagen. Då ska den som förevisar produkten klart meddela att produkten inte är förenlig med lagen om fritidsbåtar och att den inte får tillhandahållas eller tas i bruk förrän den uppfyller kraven i den lagen. Trafiksäkerhetsverket har enligt 50 § möjlighet att förelägga vite, om den som förevisar produkten inte fullgör sin anmälningsskyldighet enligt detta moment.  

I paragrafens 7 mom. finns bemyndiganden att utfärda närmare bestämmelser om kraven för produkterna. Enligt det föreslagna momentet får närmare föreskrifter om de väsentliga kraven, tillhandahållande på marknaden av delvis färdigställda vattenfarkoster samt tillhandahållande på marknaden och ibruktagande av utrustning och motorer som kan fästas på vattenfarkoster meddelas av Trafiksäkerhetsverket. Bemyndigandet att meddela föreskrift behövs för genomförandet av de tekniska bestämmelserna i direktivet om fritidsbåtar. Genom föreskriften genomförs artiklarna 6.2–6.5 i direktivet. 

7 §.Bedömning av överensstämmelse. Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om bedömning av överensstämmelse. Enligt 1 mom. ska en produkt innan den släpps ut på marknaden genomgå en lämplig bedömning av överensstämmelse för att säkerställa att produkten uppfyller de krav som föreskrivs i lagen eller med stöd av den. Utgångspunkten är att bedömningen av överensstämmelse i enlighet med 10 § är på tillverkarens ansvar. Tillverkaren är den som anses ha bäst förutsättningar att bedöma produkten. Vid bedömningen tar man ofta hjälp av ett anmält organ. 

I 2 mom. föreskrivs det om vem som ska ansvara för att en bedömning av en färdigbyggd produkt görs. Enligt 1 punkten ska en privatimportör se till att bedömningen görs, om tillverkaren inte har tagit ansvar för det. En bedömning av överensstämmelse ska då göras innan produkten tas i bruk.  

Enligt momentets 2 punkt ska en fysisk eller juridisk person, som släpper ut en motor eller en vattenfarkost som har genomgått en omfattande ändring eller ombyggnad på marknaden eller tar i bruk en sådan, eller som ändrar användningsändamålet för en vattenfarkost som tidigare inte har hört till lagens tillämpningsområde, så att produkten börjar höra till tillämpningsområdet, se till att en bedömning av överensstämmelse görs. Bedömningen ska då göras innan produkten tas i bruk eller släpps ut på marknaden. 

Enligt 3 punkten hör ansvaret för bedömningen av överensstämmelse också till en fysisk eller juridisk person som släpper ut en vattenfarkost som har byggts för eget bruk på marknaden innan den tidsfrist på fem år som anges i 3 § 1 mom. 7 punkten har förflutit. Bedömningen ska då göras innan produkten släpps ut på marknaden. 

I allmänhet är det tillverkaren som ansvarar för att en produkt överensstämmer med kraven. I vissa fall ska också en fysisk eller juridisk person, även en privatperson, som tar en produkt i bruk på eget ansvar, ansvara för att en färdigbyggd produkt överensstämmer med kraven. Det kan t.ex. vara fråga om privatimport av en vattenfarkost, en båt som har genomgått omfattande ombyggnad eller en situation där en båt som har använts för annat än rekreation och fritidsverksamhet tas i bruk som fritidsbåt. Också när en vattenfarkost har byggts för eget bruk och släpps ut på marknaden innan tidsgränsen på fem år har löpt ut, ska en bedömning av överensstämmelse göras. 

Enligt 3 mom. får närmare föreskrifter om de förfaranden som ska iakttas vid bedömning av överensstämmelse meddelas av Trafiksäkerhetsverket. Bestämmelser om de förfaranden som ska tillämpas, s.k. bedömningsmoduler, finns i artiklarna 20–24 i direktivet om fritidsbåtar och i bilaga V, där det finns närmare bestämmelser om bedömning av färdigbyggd produkt. Bedömningsmodulerna grundar sig på de bestämmelser som finns i en bilaga till beslutet om ackreditering och marknadskontroll. Bedömningen av färdigbyggd produkt ska göras av ett anmält organ. Bemyndigandet att meddela närmare tekniska föreskrifter om de förfaranden som ska iakttas vid bedömningen av överensstämmelse underlättar genomförandet av direktivet. 

8 §.CE-märkning och identifikationsnummer. Paragrafen innehåller bestämmelser om CE-märkning och det identifikationsnummer för ett anmält organ som ska anbringas i anslutning till CE-märkningen. Bestämmelsen motsvarar artiklarna 16–18 i direktivet om fritidsbåtar. 

Paragrafens 1 mom. innehåller en förteckning över de produkter som ska förses med CE-märkning. Märkningen ska anbringas på vattenfarkoster, utrustning och motorer alltid innan produkten släpps ut på marknaden eller tas i bruk. CE-märkning ska alltså anbringas på alla nya produkter, oberoende av om de har tillverkats i en medlemsstat i Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i ett land utanför EU. Märkning ska också anbringas på begagnade produkter som har importerats från länder utanför EU och på produkter som har genomgått en omfattande ombyggnad och på vilka bestämmelserna tillämpas på samma grunder som på nya produkter.  

I paragrafens 2 mom. föreslås en hänvisning till artikel 30 i förordningen om ackreditering och marknadskontroll, i vilken det föreskrivs om de allmänna principerna för CE-märkning. I artikeln i fråga föreskrivs det bl.a. att tillverkaren genom att anbringa eller låta anbringa CE-märkningen visar att denne tar ansvaret för att produkten överensstämmer med alla tillämpliga krav som fastställs i unionslagstiftningen om harmonisering. I förordningen föreskrivs det att CE-märkningen ska överensstämma med bilden i bilaga II till förordningen. I bilagan finns dessutom uppgifter om storlekskraven på märket. I artikel 30 i förordningen förbjuds också anbringande av vilseledande märkningar, symboler och inskriptioner på en produkt. Enligt artikel 30.6 ska medlemsstaterna föreskriva om sanktioner för överträdelser. Den punkten har i Finland genomförts genom lagen om CE-märkningsförseelse (187/2010). 

Även om det i förordningen om ackreditering och marknadskontroll föreskrivs att tillverkaren eller dennes representant ansvarar för anbringandet av CE-märkning, föreskrivs det i artikel 12 i direktivet om fritidsbåtar att en privatimportör som importerar en produkt för eget bruk och på eget ansvar ska se till att CE-märkning har anbringats på produkten innan produkten tas i bruk, om tillverkaren inte tar ansvar för att produkten överensstämmer med kraven. Närmare bestämmelser om detta finns i 24 § i den föreslagna lagen. 

Utöver vad som föreskrivs i den nämnda förordningen, föreskrivs det i det föreslagna 2 mom. om anbringandet av CE-märkning på produkter. Märkningen ska för det första anbringas så att den framträder på ett synligt, lättläsligt och outplånligt sätt. CE-märkningen ger myndigheter och andra aktörer, såsom distributörer, konsumenter och övriga användare, väsentlig information. Därför måste CE-märkningen lätt kunna ses av alla parter. Märkningen ska vara outplånlig, vilket innebär att den inte ska gå att ta bort från produkten utan att det i normala användningsförhållanden lämnar tydliga spår. I 2 mom. finns också bestämmelser om var CE-märkningen ska anbringas på olika produkter. Om det är fråga om en vattenfarkost, ska CE-märkningen anbringas på tillverkarskylten. På utrustning ska märkningen i regel anbringas på själva utrustningen, men den kan också anbringas på förpackningen, om märkningen inte får plats på utrustningen. Detta behövs i synnerhet med tanke på sådana situationer där man i annat fall inte skulle kunna följa minimikravet för CE-märkningens storlek. Däremot får märkningen inte flyttas till förpackningen t.ex. endast på grund av skäl som har att göra med utrustningens utseende. I fråga om motorer ska märkningen fästas på motorn. 

Enligt paragrafens 3 mom. ska det anmälda organets identifikationsnummer fästas bredvid CE-märkningen, om organet medverkar vid kontrollen av produktionen eller vid bedömning av färdigbyggd produkt.  

CE-märkningen och det anmälda organets identifikationsnummer, när det ska uppges, behöver inte nödvändigtvis anbringas i Europeiska unionen eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. De får anbringas i ett tredjeland, om produkten t.ex. har tillverkats i ett tredjeland och ett anmält organ har utfört en bedömning av överensstämmelsen i enlighet med direktivet i landet i fråga. Efter CE-märkningen får också finnas flera anmälda organs identifikationsnummer, om flera anmälda organ har varit delaktiga i kontrollen och bedömningen av produkten. 

9 §. Dokument som åtföljer produkter samt språket i dokumenten. I paragrafen föreskrivs det om de dokument som ska åtfölja produkterna samt om språket i dokumenten.  

Enligt 1 mom. ska en vattenfarkost som tillhandahålls på marknaden eller tas i bruk, utrustning som släpps ut på marknaden separat och motorer åtföljas av en EU-försäkran om överensstämmelse. I bilaga IV till direktivet om fritidsbåtar finns en modell för försäkran om överensstämmelse.  

I 2 mom. föreskrivs det om den försäkran som ska åtfölja en delvis färdigställd vattenfarkost. Försäkran ska utfärdas av tillverkaren eller importören. Bestämmelser om de uppgifter som försäkran ska innehålla finns i bilaga III till direktivet om fritidsbåtar. 

Enligt 3 mom. ska varje produkt åtföljas av en instruktionsbok för ägaren som innehåller instruktioner och säkerhetsinformation som gäller produkten.  

Enligt 4 mom. ska de dokument som avses i paragrafen finnas tillgängliga åtminstone på finska och svenska. I 34 § i språklagen (423/2003) föreskrivs att om det enligt lag ska finnas produktnamn enligt handelssed, varudeklaration, bruksanvisning eller någon varningstext på en produkt, ska texten på produkter som säljs i enspråkiga kommuner finnas åtminstone på den kommunens språk och i tvåspråkiga kommuner åtminstone på finska och svenska. När här avsedd information ges ska finska och svenska språket behandlas jämlikt. Den föreslagna bestämmelsen är alltså striktare än språklagens bestämmelse. Detta behövs dock, eftersom alla dokument i praktiken inte har getts på både finska och svenska, trots att produkterna säljs också i tvåspråkiga kommuner.  

Till bestämmelsen föreslås ett tillägg enligt vilken språket också ska vara begripligt. Tillägget behövs, eftersom Trafiksäkerhetsverket i sina kontroller har observerat att språket i instruktionsböckerna inte alltid är begripligt, eftersom det har använts maskinöversättningar i dem. Syftet med bestämmelsen är att göra det möjligt att vid kontrollerna ingripa i oändamålsenliga översättningar. 

Bestämmelsen uppfyller de språkkrav som anges i direktivet om fritidsbåtar i fråga om de dokument som åtföljer produkterna. 

Enligt paragrafens 5 mom. får Trafiksäkerhetsverket meddela närmare föreskrifter om de dokument som avses i paragrafen. Avsikten är att förordningen ska ha bilagor som motsvarar bilagorna III och IV till direktivet om fritidsbåtar. Bilaga I till förordningen ska dessutom innehålla preciseringar av de uppgifter som instruktionsboken ska innehålla. 

3 kap. Verksamhetsutövares och privatimportörers skyldigheter

I 3 kap. föreslås bestämmelser om verksamhetsutövares och privatimportörers skyldigheter. Bestämmelserna motsvarar de bestämmelser som finns i kapitel II i direktivet om fritidsbåtar. I dem preciseras de skyldigheter som gäller tillverkare, auktoriserade representanter, importörer och distributörer. Att verksamhetsutövarnas skyldigheter tydligare har avskiljts till ett särskilt kapitel har att göra med NLF-anpassningen av direktivet om fritidsbåtar. I lagförslaget föreskrivs det också tydligare än tidigare om skyldigheterna för privatimportörer. Motsvarande skyldigheter för privatpersoner finns också i lagen från 2005, där det hänvisas till dem med uttrycket ”den som ansvarar för utsläppandet på marknaden”. 

10 §. Tillverkarens skyldighet att säkerställa att en produkt överensstämmer med kraven och att upprätta dokumentation som gäller produkten. I 1 mom. föreskrivs det om tillverkarens skyldighet att för det första säkerställa att en produkt som släpps ut på marknaden har konstruerats och tillverkats i enlighet med de väsentliga kraven. Enligt 6 § i den föreslagna lagen ska Trafiksäkerhetsverket meddela närmare föreskrifter om de väsentliga kraven. 

Enligt 2 mom. ska tillverkaren se till att produkten genomgår en lämplig bedömning av överensstämmelse. En motsvarande förpliktelse finns i 7 § i lagen från 2005. I paragrafen föreslås en bestämmelse om om att ett anmält organ vid behov ska användas vid bedömningen. Närmare föreskrifter om de förfaranden som ska iakttas vid bedömningen av överensstämmelse meddelas enligt 7 § av Trafiksäkerhetsverket. Vid bedömningen används s.k. moduler, som grundar sig på beslutet om ackreditering och marknadskontroll. Vilken modul som används avgör huruvida ett anmält organ ska användas vid bedömningen eller inte. I 2 mom. föreskrivs det dessutom att tillverkaren ska upprätta en EU-försäkran om överensstämmelse och förse produkten med CE-märkning. I 3 mom. föreskrivs det om tillverkarens skyldighet att upprätta teknisk dokumentation som visar att produkten överensstämmer med kraven. Den tekniska dokumentationen och en kopia av EU-försäkran om överensstämmelse ska bevaras i tio år från det att produkten har släppts ut på marknaden. Tillverkaren ska också se till att produkten åtföljs av en instruktionsbok. I 4 mom. föreslås en bestämmelse enligt vilken Trafiksäkerhetsverket får meddela närmare föreskrifter om den tekniska dokumentationen. Dokumenten innehåller detaljerad teknisk information, bl.a. konstruktions- och tillverkningsritningar samt systemritning för produkten. Bemyndigandet att meddela föreskrifter behövs för genomförandet av direktivet om fritidsbåtar. Vad den tekniska dokumentationen ska innehålla anges i bilaga IX till direktivet om fritidsbåtar. 

Bestämmelsen motsvarar artiklarna 7.1–7.3 och 7.7 i direktivet om fritidsbåtar. 

11 §. Tillverkarens skyldighet att säkerställa att serietillverkning överensstämmer med kraven. Enligt bestämmelsen ska tillverkaren se till att det finns rutiner som säkerställer att en produkt som framställts genom serietillverkning överensstämmer med kraven. Tillverkaren ska också på tillbörligt sätt beakta ändringar i konstruktionen av en produkt eller en produkts egenskaper och ändringar i de harmoniserade standarder som produkten uppges överensstämma med. Bestämmelsen motsvarar artikel 7.4 första stycket i direktivet om fritidsbåtar. 

12 §. Tillverkarens skyldighet att prova produkter. I paragrafen föreskrivs det om tillverkarens skyldighet att prova produkter som tillhandahålls på marknaden. Enligt bestämmelsen ska produkterna provas när bedömningen av överensstämmelse så kräver eller när den myndighet som ansvarar för marknadstillsynen, dvs. Trafiksäkerhetsverket, så begär, när det anses nödvändigt för att skydda konsumenternas hälsa och säkerhet. 

I paragrafen föreskrivs dessutom om tillverkarens skyldighet att undersöka produkter som inte överensstämmer med kraven, klagomål som gäller produkter och återkallelser av produkter. Tillverkaren ska vid behov föra bok över dem samt meddela distributörerna om denna tillsyn och om åtgärder som de har föranlett. 

Bestämmelsen grundar sig på artikel 7.4 andra stycket i direktivet om fritidsbåtar. 

13 §. Tillverkarens skyldighet att säkerställa produktens spårbarhet och att ge sina kontaktuppgifter. Enligt paragrafens 1 mom. ska tillverkaren se till att produkten är försedd med typ-, parti- eller serienummer eller någon annan märkning genom vilken produkten kan identifieras. Om de uppgifter som krävs inte ryms på utrustningen, ska uppgifterna kunna anges på förpackningen eller i ett dokument som medföljer produkten. 

I paragrafen föreskrivs det också om tillverkarens skyldighet att uppge namn, registrerat firmanamn eller registrerat varumärke och en adress där tillverkaren kan nås. Dessa uppgifter kan anges antingen på produkten, på produktens förpackning eller på ett dokument som medföljer produkten. Dessutom ombes tillverkaren ange dessa uppgifter också på sin webbplats, om tillverkaren har en sådan. 

Kravet grundar sig på artiklarna 7.5 och 7.6 i direktivet om fritidsbåtar. 

14 §. Tillverkarens skyldighet att vidta korrigerande åtgärder, informera om risker och samarbeta med myndigheterna. I paragrafen föreskrivs det om tillverkarens skyldighet att vidta korrigerande åtgärder i situationer då en produkt inte överensstämmer med kraven. Tillverkaren ska antingen se till att produkten börjar överensstämma med kraven, dra tillbaka den från marknaden eller återkalla produkten, om tillverkaren har skäl att misstänka att en produkt som har släppts ut på marknaden inte överensstämmer med kraven. Om en produkt inte överensstämmer med kraven, ska man i första hand se till att den blir överensstämmande med kraven, men bristande överensstämmelse med kraven kan också kräva att produkter som har släppts ut på marknaden dras tillbaka och att redan sålda produkter återkallas. Det sistnämnda alternativet blir aktuellt t.ex. i en situation där produkten kan medföra allvarlig fara för användaren. 

Enligt 2 mom. ska tillverkaren, om han eller hon får kännedom om eller utifrån de uppgifter som han förfogar över och med stöd av sin yrkesskicklighet borde kunna sluta sig till att en produkt kan medföra fara, utan dröjsmål underrätta Trafiksäkerhetsverket om saken. Samtidigt ska tillverkaren uppge detaljerade uppgifter om den bristande överensstämmelsen med kraven och de åtgärder som tillverkaren redan har vidtagit med tanke på faran. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 16 § i lagen från 2005. 

Tillverkaren ska också samarbeta med den myndighet som ansvarar för tillsynen, dvs. Trafiksäkerhetsverket. Enligt bestämmelsen ska tillverkaren på motiverad begäran av Trafiksäkerhetsverket ge verket alla uppgifter och dokument som behövs för att visa att en produkt överensstämmer med kraven. Uppgifterna ska i regel ges på finska eller svenska. I brådskande fall kan tillsynsmyndigheten dock behöva få dokumenten snabbt. Om dokumenten inte genast finns tillgängliga på de inhemska språken, kan myndigheten godkänna dokumenten också på något annat språk, t.ex. engelska. Trafiksäkerhetsverket och tillverkaren kommer överens om det sinsemellan. Tillverkaren ska dessutom på begäran samarbeta med Trafiksäkerhetsverket för att risker med produkter som tillverkaren har släppt ut på marknaden ska kunna undanröjas. 

Bestämmelsen baserar sig på artiklarna 7.8 och 7.9 i direktivet om fritidsbåtar. 

15 §. Auktoriserad representant. I paragrafen föreslås bestämmelser om möjligheten för tillverkaren att utse en representant för sig samt bestämmelser som fastställer och avgränsar representantens uppgifter. Representanten ska inte få ansvara för säkerställandet av att en produkt överensstämmer med kraven och upprättandet av den tekniska dokumentationen, utan dessa uppgifter ska vara på tillverkarens ansvar. Bestämmelsen motsvarar artikel 8 i direktivet om fritidsbåtar. 

16 §. Importörens skyldighet att försäkra sig om att en produkt överensstämmer med kraven och upprätta dokumentation samt skyldighet att informera om brister. I paragrafen föreskrivs det om de viktigaste skyldigheterna för en importör. Enligt bestämmelsen får en importör endast släppa ut produkter som överensstämmer med kraven på marknaden. För att säkerställa detta ska importören innan produkten släpps ut på marknaden kontrollera att tillverkaren har utfört en bedömning av produktens överensstämmelse med kraven och upprättat den tekniska dokumentationen om den. Importören ska dessutom säkerställa att produkten är försedd med CE-märkning och att den åtföljs av en EU-försäkran om överensstämmelse och en instruktionsbok. Importören ska också kontrollera att produkten är försedd med i 13 § avsedda märkningar, som gör att produkten kan spåras. Med spårning avses både det typ- och serienummer som det föreskrivs om i 13 § och tillverkarens kontaktuppgifter. 

Om importören har skäl att misstänka att produkten inte överensstämmer med kraven, får importören enligt 2 mom. inte släppa ut produkten på marknaden förrän den överensstämmer med kraven. Om produkten kan medföra fara, ska importören underrätta tillverkaren och Trafiksäkerhetsverket om saken.  

Importören ska enligt 3 mom. också säkerställa att lagrings- eller transportförhållandena inte äventyrar produktens överensstämmelse med kraven under den tid som produkten är på importörens ansvar. 

En bestämmelse som motsvarar 2 mom. finns i 16 § i lagen från 2005. Till övriga delar grundar sig bestämmelsen på artiklarna 9.1, 9.2 och 9.5 i direktivet om fritidsbåtar. 

17 §. Importörens skyldighet att uppge sina kontaktuppgifter. I paragrafen föreskrivs det om en motsvarande skyldighet för importören att uppge sina kontaktuppgifter som det föreskrivs för tillverkaren i 13 § 2 mom. i den föreslagna lagen. Dessutom ombes importören uppge dessa uppgifter också på sin webbplats, om importören har en sådan. 

Bestämmelsen motsvarar artikel 9.3 i direktivet om fritidsbåtar. 

18 §. Importörens skyldighet att prova produkter. I paragrafen föreskrivs det att importören är skyldig att på begäran av Trafiksäkerhetsverket prova produkter, när det anses nödvändigt för att skydda konsumenternas hälsa och säkerhet. Skyldigheten motsvarar till övriga delar den skyldighet som föreskrivs för tillverkarna i den föreslagna 12 §, men i bestämmelsen krävs ingen provning när provning redan krävs enligt bedömningen av överensstämmelse, eftersom en importör i regel inte utför bedömningar av produkters överensstämmelse med kraven. Bestämmelsen baserar sig på artikel 9.6 i direktivet om fritidsbåtar. 

19 §. Importörens skyldighet att vidta korrigerande åtgärder, informera om risker och samarbeta med myndigheterna. I paragrafen föreskrivs det om en motsvarande skyldighet för importörer att vidta korrigerande åtgärder i fråga om en produkt som inte överensstämmer med kraven, att informera om risker och att samarbeta med Trafiksäkerhetsverket som den som föreskrivs för tillverkare i 14 § i den föreslagna lagen.  

Bestämmelsen baserar sig på artiklarna 9.7 och 9.9 i direktivet om fritidsbåtar. 

20 §. Importörens skyldighet att bevara dokumentation. I paragrafen föreskrivs det om importörens skyldighet att bevara en kopia av EU-försäkran om överensstämmelse så att marknadstillsynsmyndigheten har tillgång till den i tio år från det att en produkt har släppts ut på marknaden. Teknisk dokumentation ska på begäran lämnas till den myndighet som ansvarar för tillsynen över lagen, dvs. Trafiksäkerhetsverket. 

Bestämmelsen baserar sig på artikel 9.8 i direktivet om fritidsbåtar. 

21 §. Distributörens skyldigheter vid tillhandahållande av en produkt på marknaden. I paragrafen föreskrivs det om de skyldigheter som distributören har innan en produkt tillhandahålls på marknaden. Med distributör avses en fysisk eller juridisk person i leveranskedjan, utöver tillverkaren eller importören, som tillhandahåller en produkt på marknaden. I lagen från 2005 finns det inga särskilda bestämmelser som gäller distributörer. 

I 1 mom. föreslås en allmän bestämmelse enligt vilken en distributör ska vara omsorgsfull och iaktta kraven i lagen på tillbörligt sätt när distributören tillhandahåller en produkt på marknaden. 

I 2 mom. föreskrivs det om distributörens skyldighet att innan en produkt tillhandahålls på marknaden kontrollera att produkten är försedd med CE-märkning och att produkten åtföljs av de dokument som krävs. Distributören ska också kontrollera att produkten är försedd med i 13 och 17 § avsedda märkningar, som gör att produkten kan spåras. Med en produkts spårbarhet avses både produktens typ-, parti- eller serienummer och de kontaktuppgifter som tillverkaren och importören har uppgett. 

I 3 mom. föreskrivs det om en motsvarande skyldighet för distributören som den som föreskrivs för importören i det föreslagna 16 § 2 mom. Om en distributör har skäl att misstänka att produkten inte överensstämmer med kraven i denna lag, får distributören enligt bestämmelsen inte tillhandahålla produkten på marknaden förrän den överensstämmer med kraven. I en situation där en produkt kan medföra fara ska distributören underrätta tillverkaren eller importören och Trafiksäkerhetsverket om saken. 

I paragrafen föreskrivs dessutom att distributören ska säkerställa att lagrings- eller transportförhållandena inte äventyrar produktens överensstämmelse med kraven under den tid som produkten är på distributörens ansvar. 

Paragrafen baserar sig på artiklarna 10.1–10.3 i direktivet om fritidsbåtar. 

22 §. Distributörens skyldighet att försäkra sig om korrigerande åtgärder, informera om risker och samarbeta med myndigheterna. I paragrafen föreskrivs det om distributörens skyldighet att säkerställa att korrigerande åtgärder vidtas i situationer där distributören misstänker att en produkt som distributören har tillhandahållit på marknaden inte motsvarar kraven. Bestämmelsen motsvarar till övriga delar den skyldighet som föreslås för tillverkaren och importören, men det krävs inte att distributören själv vidtar åtgärder för att produkten ska bli överensstämmande med kraven, för att dra den tillbaka från marknaden eller för att återkalla den. I stället ska distributören säkerställa att någon annan, som har haft ansvaret för tillverkningen av produkten eller importerat den, vidtar dessa åtgärder.  

Paragrafens 2 mom. motsvarar den för tillverkaren och importören föreskrivna skyldigheten att underrätta Trafiksäkerhetsverket om en produkt kan medföra fara.  

För distributören föreslås i 3 mom. dessutom en motsvarande skyldighet som för tillverkaren och importören att samarbeta med Trafiksäkerhetsverket för att undanröja risker med produkter. Till Trafiksäkerhetsverket ska på begäran också lämnas behövliga uppgifter och dokument. 

Bestämmelsen baserar sig på artiklarna 10.4 och 10.5 i direktivet om fritidsbåtar. 

23 §. Tillämpning av tillverkarens skyldigheter på importör och distributör. I paragrafen föreskrivs det om situationer där samma skyldigheter gäller för importören och distributören som för en tillverkare. En sådan situation föreligger exempelvis när en produkt släpps ut på marknaden i eget namn eller under eget varumärke. Också ändring av en produkt som redan har släppts ut på marknaden så att överensstämmelsen med lagens krav kan påverkas ska enligt förslaget leda till att tillverkarens skyldigheter tillämpas på den importör eller distributör som har gjort ändringen. 

Kravet baserar sig på artikel 11 i direktivet om fritidsbåtar. 

24 §. En privatimportörs skyldigheter före ibruktagandet av en produkt. I paragrafen föreskrivs det om en privatimportörs skyldigheter när privatimportören importerar en produkt från ett land utanför Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Eftersom en produkt i en sådan situation oftast också har tillverkats utanför EU och EES, tar tillverkaren inte nödvändigtvis ansvar för att produkten motsvarar de krav som ställs inom EU. En privatimportör ska kunna importera en sådan produkt, men ska själv ta ansvar för att produkten överensstämmer med kraven. Enligt 1 mom. ska en privatimportör före ibruktagandet av en produkt säkerställa att produkten är konstruerad och tillverkad i enlighet med de väsentliga kraven.  

I 2 mom. föreskrivs närmare om vad påvisande av överensstämmelse med kraven förutsätter. Enligt bestämmelsen ansvarar privatimportören för att det görs en bedömning av produktens överensstämmelse med kraven, att det upprättas en EU-försäkran om överensstämmelse för produkten och att produkten förses med CE-märkning. Bedömningen av överensstämmelse ska göras av ett anmält organ, som utöver tillverkaren har den sakkunskap som behövs för att bedöma produktens överensstämmelse med kraven. När bedömningen av en produkts överensstämmelse med kraven har gjorts, upprättas en EU-försäkran om överensstämmelse för produkten, som förses med CE-märkning. Bredvid CE-märkningen ska anbringas identifikationsnumret för det anmälda organ som har gjort bedömningen av produkten. För fullgörandet av dessa skyldigheter kan importören ta hjälp av ett anmält organ. 

Enligt 3 mom. ska privatimportören se till att teknisk dokumentation upprättas, om den inte fås från tillverkaren. För upprättandet av den tekniska dokumentationen ska man använda sig av lämplig expertis, och dokumenten ska man låta godkänna hos ett anmält organ i samband med bedömningen av produktens överensstämmelse. I momentet föreskrivs det om motsvarande skyldighet för en privatimportör som för tillverkaren att i tio års tid bevara den tekniska dokumentationen och en kopia av EU-försäkran om överensstämmelse så att Trafiksäkerhetsverket har tillgång till dem. Importören ska också på motiverad begäran av Trafiksäkerhetsverket ge verket alla uppgifter och dokument som behövs för att visa att en produkt överensstämmer med kraven. Uppgifterna ska ges på finska eller svenska eller på något annat språk som myndigheten godkänner. I paragrafen ingår krav på samarbete med Trafiksäkerhetsverket i syfte att undanröja risker med den importerade produkten. 

Paragrafen baserar sig på artikel 12 i direktivet om fritidsbåtar. 

25 §. Uppgifter om verksamhetsutövare som har levererat produkter. I paragrafen föreskrivs det om verksamhetsutövarnas och privatimportörernas skyldighet att till den myndighet som ansvarar för marknadstillsynen, dvs. Trafiksäkerhetsverket, lämna uppgifter om dem som har levererat produkter. Uppgifterna ska bevaras i tio år. En privatimportör ska enligt 2 mom. lämna uppgifter om den verksamhetsutövare som har levererat en produkt till privatimportören. Privatimportören ska bevara uppgifterna i fråga i tio år från det att produkten levererades. 

Bestämmelsen motsvarar artikel 13 i direktivet om fritidsbåtar. 

26 §. Uppgifter som ska lämnas till konsumenterna. Paragrafens innehåll motsvarar i huvudsak 17 § i lagen från 2005. De uppgifter som ska lämnas vid marknadsföring gäller endast uppgifter som ska lämnas till konsumenter eller personer som kan jämställas med konsumenter. Med personer som kan jämställas med konsumenter avses juridiska personer som kan jämställas med konsumenter i relation till verksamhetsutövaren, exempelvis små företag och organisationer. Skyldigheten gäller inte privatimportörer, eftersom en privatimportör är en person som importerar en produkt för eget bruk och därmed inte marknadsför en produkt till andra användare. Ett delvis motsvarande krav på begriplighet i den information som ges till konsumenter och slutanvändare finns i artiklarna 7.7, 9.4 och 10.2 i direktivet om fritidsbåtar.  

Enligt paragrafens 2 mom. får Trafikverket meddela närmare föreskrifter om innehållet i och utformningen av de uppgifter som lämnas till konsumenterna. 

4 kap. Anmälda organ

Det föreslås att lagens bestämmelser om anmälda organ ska finnas i ett särskilt kapitel. Bestämmelser om anmälda organ finns i kapitel V i direktivet om fritidsbåtar, och de bestämmelser som föreslås i lagens 4 kap. baserar sig på bestämmelserna i direktivet. I lagen från 2005 finns bestämmelserna om anmälda organ i lagens 11–14 §. Direktivet om fritidsbåtar innehåller helt nya bestämmelser som gäller anmälda organs skyldigheter. 

27 §. Beslut att utse anmälda organ. Bestämmelsen motsvarar delvis 11 § 1 och 2 mom. i lagen från 2005, men det föreslås att den kompletteras i enlighet med direktivet om fritidsbåtar. Enligt förslaget ska Trafiksäkerhetsverket på ansökan utse de organ som vid bedömning av överensstämmelse enligt 7 § har rätt att verka som anmälda organ. I artikel 33 i direktivet om fritidsbåtar räknas det upp vilka uppgifter som ska bifogas till ansökan. I 1 mom. föreslås en bestämmelse om att Trafiksäkerhetsverket får meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som ska bifogas till ansökan.  

I 2 mom. räknas det upp vilka uppgifter som ska anges i beslutet att utse ett organ. Momentet motsvarar 11 § 2 mom. i lagen från 2005. Ett anmält organ kan utses för en bestämd tid eller tills vidare. 

Enligt 3 mom. ska Trafiksäkerhetsverket underrätta Europeiska kommissionen och övriga medlemsstater inom Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om de anmälda organ som verket har utsett och om senare betydande ändringar som gäller organen. I artikel 34 i direktivet om fritidsbåtar föreskrivs det att anmälan ska göras med hjälp av kommissionens elektroniska anmälningsverktyg. Kommissionen tilldelar varje godkänt anmält organ ett identifikationsnummer och för en offentlig förteckning över de anmälda organen. Ett anmält organ får vara verksamt som ett anmält organ endast om Europeiska kommissionen och Europeiska unionens medlemsstater inte reser invändningar mot anmälan om att utse organet. I momentet föreskrivs det också om tidsfrister för när eventuella invändningar ska resas och efter vilka ett anmält organ får inleda sin verksamhet.  

I paragrafen föreskrivs det dessutom om Trafiksäkerhetsverkets skyldighet att underrätta Europeiska kommissionen om de utvärderings- och tillsynsförfaranden som gäller de anmälda organen och om eventuella ändringar i dessa uppgifter. 

Bestämmelsen motsvarar artiklarna 26, 29 och 34 i direktivet om fritidsbåtar. 

28 §. Förutsättningar för att utses till anmält organ. I paragrafen föreslås bestämmelser om förutsättningarna för att utses till anmält organ. I lagen från 2005 föreskrivs om förutsättningarna för att utses till anmält organ i 11 §. I det nya direktivet om fritidsbåtar föreskrivs det om förutsättningarna för att utses till anmält organ i artikel 30, och det föreslås att huvudpunkterna i artikeln tas in i denna paragraf. 

Enligt 1 mom. 1 punkten ska organet vara en i Finland registrerad juridisk person eller en del av en sådan. Enligt artikel 30.2 i direktivet om fritidsbåtar är en förutsättning att organet har inrättats i enlighet med nationell rätt och att det är en juridisk person. 

Enligt 2 punkten ska ett anmält organ vara funktionellt och ekonomiskt oberoende. Oberoende definieras närmare i artiklarna 30.3 och 30.4 i direktivet. Med ett organs oberoende avses att det är oberoende av den organisation och produkt som den bedömer. Organet, dess högsta ledning och den personal som ansvarar för utförandet av bedömningen av överensstämmelse får inte heller utgöras av den som konstruerar, tillverkar, levererar, installerar, köper, äger, använder eller underhåller de produkter som bedöms och inte heller vara representant för någon av dessa parter. Detta utesluter dock inte användning av bedömda produkter som är nödvändiga för verksamheten inom organet för bedömning av överensstämmelse eller användning av produkterna för personligt bruk. Dessutom förutsätts det att organ för bedömning av överensstämmelse, deras högsta ledning och den personal som ansvarar för utförandet av bedömningen av överensstämmelse inte får vara direkt inblandade i konstruktionen eller tillverkningen, marknadsföringen, installationen, användningen eller underhållet av dessa produkter, och inte heller företräda de parter som bedriver sådan verksamhet. De får inte delta i någon verksamhet som kan påverka deras objektivitet eller som har samband med den bedömning av överensstämmelse för vilken de har anmälts. Detta gäller i synnerhet konsulttjänster. I direktivet ställs som krav också att verksamhet som organens dotterbolag eller underentreprenörer bedriver inte får påverka sekretessen, objektiviteten eller opartiskheten i dess bedömningar av överensstämmelse. 

Enligt 3 punkten ska organet klara av att utföra de uppgifter som hänför sig till bedömningen av överensstämmelse. Organet ska klara av att utföra de bedömningsuppgifter som det tilldelas och för vilka det har anmälts, oavsett om uppgifterna utförs av organet självt eller om någon utomstående utför dem under organets ansvar. 

Enligt 4 punkten ska organet ha tillgång till tillräckligt med yrkeskunnig personal, vars oberoende i verksamheten har säkerställts när det gäller kontrolluppgifter. När det gäller yrkeskunskapen ska personalen ha tillräcklig teknisk kunskap och lämplig utbildning för att utföra bedömningar av överensstämmelse. Personalen ska också vara fri från påtryckning som skulle kunna inverka på resultaten av bedömningarna. 

Enligt 5 punkten ska organets ledning och dess bedömningspersonal vara opartiska. Med det avses att den lön som betalas till organets högsta ledning och dess bedömningspersonal inte får vara beroende av antalet utförda bedömningar och resultaten av bedömningarna.  

Enligt 6 punkten ska ett organ ha tillgång till den apparatur och utrustning och de system som verksamheten förutsätter.  

Enligt 7 punkten ska ett anmält organ ha en skriftlig beskrivning av de förfaranden enligt vilka bedömningarna av överensstämmelse utförs. Med beskrivningarna ska det gå att visa att förfarandena är öppna och att de går att upprepa. I direktivet förutsätts också att ett företags rutiner och förfaranden som har samband med ett anmält organs verksamhet ska gå att särskilja från organets övriga verksamhet.  

Enligt 8 punkten ska organet ha en ansvarsförsäkring som är tillräcklig med hänsyn till verksamhetens kvalitet och omfattning. 

Enligt 2 mom. anses ett organ som visar att det uppfyller kraven i de tillämpliga harmoniserade standarderna eller delar av dem uppfylla de minimikrav som avses i 1 mom. till de delar som standarderna täcker dessa krav. 

Enligt 3 mom. kan ett anmält organ visa att det uppfyller de förutsättningar som anges i 1 mom. genom en bedömning utförd av Säkerhets- och kemikalieverkets ackrediteringsenhet (Ackrediteringstjänsten FINAS). Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll i huvudsak 11 § 4 mom. i lagen från 2005, men i stället för en hänvisning till en utomstående bedömning föreslås en hänvisning till Säkerhets- och kemikalieverkets ackrediteringsenhet. Utomstående ackreditering ska inte vara ett obligatoriskt krav, men det påskyndar inledandet av organets verksamhet, eftersom den tid som övriga medlemsstater har för att resa invändningar, vilket det föreskrivs om i 27 §, då blir kortare. 

Bestämmelsen baserar sig på artikel 30 i direktivet om fritidsbåtar. 

29 §. Krav som gäller anmälda organs personal. I paragrafen fastställs kraven på anmälda organs personal. Bestämmelser om de krav som gäller personalen finns i artikel 30.7 i direktivet om fritidsbåtar. Enligt paragrafen ska personalen ha fullgod teknisk och yrkesinriktad utbildning för uppgifterna i samband med bedömning av överensstämmelse, tillräcklig kunskap om kraven på de bedömningar som den gör och de tillämpliga standarderna, tillräcklig kännedom om och förståelse av de väsentliga kraven, de tillämpliga harmoniserade standarderna, de relevanta bestämmelserna i unionslagstiftningen om harmonisering och relevant nationell lagstiftning samt förmåga att upprätta intyg, protokoll och rapporter som visar att bedömningarna har gjorts. 

30 §. Anmälda organs uppgifter. I lagen från 2005 finns bestämmelser om de anmälda organens uppgifter i lagens 12 §, där det också hänvisas till bilagorna till direktivet om fritidsbåtar. I den föreslagna bestämmelsen hänvisas det inte längre till direktivet. Det föreslås att det i paragrafen i överensstämmelse med artikel 38 i direktivet om fritidsbåtar tas in bestämmelser om de anmälda organens operativa skyldigheter och om situationer där en produkt inte överensstämmer med kraven. 

I paragrafens 1 mom. föreskrivs det att ett anmält organ har till uppgift att utföra uppgifter som anknyter till bedömningen av produkters överensstämmelse med kraven. I praktiken utförs bedömningen i enlighet med de förfaranden som Trafiksäkerhetsverket meddelar föreskrifter om. Bedömningsförfarandena anknyter till de moduler som fastställs i beslutet om ackreditering och marknadskontroll. Ett anmält organ ska efter bedömningen utfärda relevanta intyg över överensstämmelse och EU-typintyg över bedömningen. Vilka intyg som behövs har fastställts i de tillämpliga modulerna. 

Enligt 2 mom. ska bedömningarna av överensstämmelse utföras omsorgsfullt och så att de är proportionerliga och orsakar så lite olägenheter som möjligt för verksamhetsutövaren eller privatimportören. Med proportionalitet avses att organet vid sina bedömningar ska beakta t.ex. företagets storlek, bransch och struktur, den tekniska komplexitet som har använts i produkterna och produktionens karaktär av mass- eller serieproduktion.  

Enligt 3 mom. ska ett anmält organ kräva att tillverkaren eller privatimportören utför behövliga korrigerande åtgärder, om produkten enligt organets bedömning inte överensstämmer med kraven. I en sådan situation får organet inte heller utfärda ett intyg över överensstämmelse. Dessutom ska ett anmält organ enligt 4 mom. kräva att tillverkaren utför korrigerande åtgärder, om det vid verksamhet som sker efter att intyget har utfärdats upptäcks att produkten inte längre överensstämmer med kraven. Organet kan i en sådan situation också återkalla ett intyg som det har utfärdat. Om inga korrigerande åtgärder utförs eller om de inte har den effekt som krävs, ska det anmälda organet enligt behov begränsa intygen eller återkalla dem tills vidare eller slutgiltigt. 

Närmare bestämmelser om de anmälda organens uppgifter vid bedömning av färdigbyggd produkt meddelas genom föreskrift av Trafiksäkerhetsverket. Det är fråga om situationer som avses i den föreslagna 24 § där någon annan än tillverkaren tar ansvar för att produkten överensstämmer med kraven. 

31 §. Dotterbolag och underleverantörer till ett anmält organ. I paragrafen föreslås bestämmelser om rätten för ett anmält organ att anlita underleverantörer vid bedömningen av överensstämmelse. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 12 § 3 mom. i lagen från 2005 men kompletteras i enlighet med artikel 32 i direktivet om fritidsbåtar.  

Enligt paragrafen kan ett anmält organ lägga ut delåtgärder inom utförandet av de uppgifter som avses i 30 § på en underleverantör eller ett dotterbolag, om underleverantören eller dotterbolaget uppfyller minimikraven enligt 28 § för att bli utsett till anmält organ och utför uppgifterna i enlighet med de föreskrivna kraven. Till bestämmelsen läggs ett villkor i enlighet med artikel 32.3 i direktivet om fritidsbåtar, enligt vilket det ska avtalas med kunden om att verksamhet läggs ut på en underleverantör eller ett dotterbolag. Det anmälda organet ansvarar för de åtgärder som det lägger ut på en underleverantör eller ett dotterbolag. Ett anmält organ kan t.ex. lägga ut provningar på underentreprenad samtidigt som det själv utvärderar testresultaten och bedömer huruvida kraven uppfylls. Ett anmält organ får emellertid aldrig lägga ut alla sina funktioner på underentreprenad eller överföra sin helhetsbedömning på en underleverantör. 

I paragrafen föreskrivs det vidare om anmälda organs skyldighet att se till att Trafiksäkerhetsverket har tillgång till de dokument som gäller underleverantörens eller dotterbolagets kompetens och de bedömningsuppgifter som organet har lagt ut på dem. 

32 §. Anmälda organs skyldighet att delta i standardiseringsarbete och samordningsgruppens verksamhet. I paragrafen föreskrivs det om anmälda organs skyldighet att delta i det relevanta standardiseringsarbetet och det arbete som utförs i den samordningsgrupp för anmälda organ som inrättats av Europeiska unionen eller se till att dess personal känner till detta arbete. I paragrafen föreskrivs det dessutom om anmälda organs skyldighet att tillämpa samordningsgruppens administrativa beslut och dokument som generella riktlinjer. Paragrafen motsvarar artikel 30.11 i direktivet om fritidsbåtar. Med samordningsgrupp avses en grupp som har bildats med stöd av artikel 42 i direktivet om fritidsbåtar. Enligt den artikeln ska kommissionen se till att det upprättas samarbete mellan de organ som har inrättats med stöd av direktivet.  

33 §. Anmälda organs skyldighet att lämna uppgifter. I paragrafen föreskrivs det om anmälda organs skyldighet att lämna uppgifter till Trafiksäkerhetsverket och andra anmälda organ som har utsetts med stöd av direktivet om fritidsbåtar. Paragrafen motsvarar artikel 40 i direktivet om fritidsbåtar. Dessutom föreslås i paragrafen bestämmelser om de uppgifter som anmälda organ ska lämna ut. Enligt 1 mom. 4 punkten ska ett anmält organ lämna Trafiksäkerhetsverket sådana uppgifter som behövs för tillsynen enligt den föreslagna lagen. Avsikten med bestämmelsen är att möjliggöra samarbete mellan anmälda organ samt den tillsyn som Trafiksäkerhetsverket utövar. Uppgifterna kan innefatta bl.a. teknisk dokumentation som gäller fritidsbåtar och andra produkter, kontaktinformation för olika aktörer eller andra uppgifter som är väsentliga för utredningar inom ramen för marknadstillsynen.  

Anmälda organ ska trots bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet lämna andra anmälda organ som avses i den föreslagna lagen och anmälda organ som utsetts av en annan medlemsstat i Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet sådana uppgifter som behövs för organens samarbete.  

Bestämmelser om anmälda organs skyldighet att lämna uppgifter finns i artikel 30.10 i direktivet om fritidsbåtar. 

34 §. God förvaltning och tjänsteansvar. Bestämmelsen motsvarar 13 § i lagen från 2005. Anmälda organs uppgifter i enlighet med den föreslagna lagen anses vara sådana offentliga förvaltningsuppgifter som avses i 124 § i grundlagen. För att trygga god förvaltning föreskrivs det i 1 mom. att anmälda organ när de utför offentliga förvaltningsuppgifter som avses i den föreslagna lagen ska iaktta förvaltningslagen (434/2003), språklagen, samiska språklagen (1086/2003), lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). 

Eftersom också privaträttsliga anmälda organ och underleverantörer till dem sköter offentliga förvaltningsuppgifter när de utför uppgifterna, föreskrivs det i 2 mom. att bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar ska tillämpas på den som är anställd hos ett anmält organ eller dennes underleverantör när han eller hon utför uppgifter som avses i den föreslagna lagen. 

35 §. Tillsyn över anmälda organ och återkallande av beslut att utse ett anmält organ. Paragrafens innehåll motsvarar i huvudsak 14 § i lagen från 2005. Enligt 1 mom. utövar Trafiksäkerhetsverket tillsyn över de anmälda organens verksamhet. Trafiksäkerhetsverket ska ha rätt att trots sekretessbestämmelserna få för utförandet av tillsynsuppgifterna nödvändiga uppgifter om organens förvaltning och ekonomi, personalens tekniska kompetens och de bedömningar som organen utfört samt om bedömningsförfaranden enligt den föreslagna lagen och om de intyg över överensstämmelse och de EU-typintyg som organen har utfärdat. 

Enligt 2 mom. ska ett anmält organ underrätta Trafiksäkerhetsverket om sådana förändringar i verksamheten som kan påverka förutsättningarna för organets verksamhet. 

Enligt 3 mom. kan Trafiksäkerhetsverket begränsa ett organs verksamhet eller återkalla sitt beslut att utse ett anmält organ för viss tid eller tills vidare, om organet inte längre uppfyller kraven i 28 § eller om organet handlar i strid med den föreslagna lagen eller de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. 

Enligt 4 mom. ska ministeriet underrätta Europeiska kommissionen och andra medlemsstater inom Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om återkallande av beslut att utse ett anmält organ.  

Bestämmelsen baserar sig på artikel 36 i direktivet om fritidsbåtar. 

5 kap. Marknadstillsyn

I 5 kap. i den föreslagna lagen finns bestämmelser om marknadstillsyn i fråga om fritidsbåtar. I lagen om fritidsbåtar från 2005 finns bestämmelserna om marknadstillsyn i lagens 3 kap. Grund för bestämmelserna om marknadstillsyn har varit motsvarande bestämmelser i lagen om konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet (75/2004), som var i kraft 2004. Lagen om konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet har ersatts med konsumentsäkerhetslagen (920/2011), som trädde i kraft den 1 januari 2012. 

För närvarande utövas marknadstillsynen av Trafiksäkerhetsverket och avsikten är att ansvaret för tillsynen inte ska ändras. I 5 kap. i den föreslagna lagen tas det in bestämmelser om den marknadstillsyn som utövas av Trafiksäkerhetsverket och om verkets befogenheter, tillgängliga tillsynsmetoder och tillsynsavgifter. Bestämmelserna om marknadstillsyn föreslås bli preciserade i överensstämmelse med bestämmelserna i direktivet om fritidsbåtar. 

Ett av syftena med NLF-anpassningen av direktivet om fritidsbåtar har varit att inom Europeiska unionen förenhetliga marknadstillsynen av produkter som omfattas av direktivets tillämpningsområde. I direktivet finns ett kapitel med bestämmelser om marknadsövervakning. Enligt artikel 43 i direktivet om fritidsbåtar ska artikel 15.3 och artiklarna 16–29 i förordningen om ackreditering och marknadskontroll tillämpas på produkter som omfattas av direktivet om fritidsbåtar. Enligt den förordningen ska medlemsstaterna organisera och genomföra marknadskontroll i enlighet med förordningen. Enligt artikel 15.3 i förordningen om ackreditering och marknadskontroll får förordningen dock inte hindra marknadskontrollmyndigheterna att vidta mer specifika åtgärder som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG om allmän produktsäkerhet. Utöver iakttagandet av förordningen om ackreditering och marknadskontroll har det i direktivet om fritidsbåtar även tagits in bestämmelser om förfaranden på nationell nivå i fråga om produkter som utgör en risk. I direktivet har man till vissa delar särskilt de åtgärder som kan riktas till verksamhetsutövare och till privatimportörer om en produkt inte överensstämmer med kraven. Enligt direktivet är även marknadsövervakningsmyndigheterna skyldiga att informera Europeiska kommissionen och de övriga medlemsstaterna om vissa åtgärder. 

I den föreslagna lagen tas det in en hänvisning till förordningen om ackreditering och marknadskontroll, som ska tillämpas vid marknadstillsynen. I enlighet med direktivet om fritidsbåtar ska det i lagen klarläggas vilka tillsynsåtgärder en myndighet får ålägga olika aktörer. I lagen ska det också anges vilka tillsynsåtgärder kommissionen och de övriga medlemsstaterna ska informeras om. 

36 §. Marknadstillsynsmyndigheter. Paragrafens 1 mom. motsvarar 15 § i lagen från 2005. Enligt paragrafen övervakar Trafiksäkerhetsverket att produkterna överensstämmer med den föreslagna lagen och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den när de för första gången släpps ut på marknaden eller tas i bruk. Den tillsyn som Trafiksäkerhetsverket utövar gäller på samma sätt som i nuläget produkter endast när de släpps ut på marknaden eller tas i bruk för första gången på Europeiska unionens eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdets marknad. Trafiksäkerhetsverket ska med stöd av den föreslagna lagen däremot inte övervaka t.ex. återförsäljningen av begagnade fritidsbåtar i Finland. Det bör dock noteras att Trafiksäkerhetsverket utöver marknadstillsynen med stöd av sjötrafiklagen övervakar alla vattenfarkoster, och att exempelvis kraven på vattenfarkosters konstruktion i detta fall följer av sjötrafiklagen och av de bestämmelser som utfärdats med stöd av den.  

I praktiken utövar Trafiksäkerhetsverket marknadstillsynen genom stickprov främst i samband med båtmässor samt genom inspektion hos tillverkare och återförsäljare. Dessutom utförs inspektion på basis av angivelser och på begäran av de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. 

Marknadstillsynen ska enligt förslaget omfatta de produkter som anges i paragrafen om lagens tillämpningsområde, exklusive de relevanta undantagen. Således omfattas t.ex. kanoter och kajaker inte av den marknadstillsyn som Trafiksäkerhetsverket utövar. 

Enligt 2 mom. tillämpas på marknadstillsynen över de produkter som hör till lagens tillämpningsområde såväl förordningen om ackreditering och marknadskontroll som bestämmelserna i det föreslagna 5 kap. Momentet är i huvudsak informativt, men hänvisningen till förordningen om ackreditering och marknadskontroll har samband med kravet enligt artikel 43 i direktivet om fritidsbåtar på att artikel 15.3 och artiklarna 16–29 i förordningen om ackreditering och marknadskontroll ska tillämpas på produkter som omfattas av direktivet om fritidsbåtar. Enligt artikel 15.3 i den förordningen tillåter förordningen att marknadskontrollmyndigheterna vidtar åtgärder som är mer specifika än åtgärderna enligt förordningen om ackreditering och marknadskontroll och som föreskrivs i direktiv 2001/95/EG om allmän produktsäkerhet. I artiklarna 16–26 föreskrivs det däremot om bl.a. allmänna krav som gäller marknadskontroll (artikel 16), informationsskyldighet gentemot kommissionen (artikel 17), åtgärder för marknadskontroll (artikel 19), produkter som utgör en allvarlig risk (artikel 20), begränsande åtgärder (artikel 21) samt informationsutbyte och samarbete (artiklarna 22–26). I artiklarna 27–29 finns bestämmelser om kontroll av produkter som förs in på gemenskapsmarknaden, särskilt i samband med yttre gränskontroll. I Finland ansvarar Tullen för den yttre gränskontrollen av produkter. Bestämmelser om Tullens skyldighet att övervaka produkter som hör till tillämpningsområdet för lagen om fritidsbåtar finns i 6 kap. 53 § i den föreslagna lagen. 

37 §. Rätt till information. Enligt paragrafen har Trafiksäkerhetsverket rätt att få uppgifter som är nödvändiga för utövandet av tillsynen av verksamhetsutövare, privatimportörer och övriga som skyldigheterna i den föreslagna lagen gäller. De sistnämnda kan vara t.ex. utomstående sakkunniga som anlitas vid tillsynen eller anmälda organ av vilka det i samband med tillsynen kan vara nödvändigt att få uppgifter som behövs för tillsynen. 

Det föreslås vidare att rätten till information på vissa grunder ska kunna gälla även sekretessbelagda uppgifter. I det fallet krävs det att uppgifterna är nödvändiga med tanke på tillsynen. Behovet av att få information kan gälla t.ex. bokföring av vilken framgår vattenfarkoster som en enskild verksamhetsutövare har sålt, eller handlingar som tillsynsmyndigheten behöver för att reda ut ägarförhållanden. Rätt till information om hälsotillstånd kan gälla t.ex. situationer där en fritidsbåt har varit inblandad i en olycka och det är nödvändigt att reda ut om olyckan berodde på båtens egenskaper eller på förarens hälsotillstånd. 

38 §. Inspektionsrätt. Genom bestämmelsen ges Trafiksäkerhetsverket rätt att för utövande av tillsyn få tillträde till platser som är viktiga med tanke på tillsynen och att där utföra inspektioner. Tillsynen ska emellertid inte får utsträckas till utrymmen som används för boende av permanent natur. Vid inspektionen ska 39 § i förvaltningslagen iakttas.  

39 §. Rätt att ta produkter för undersökning och provning. I paragrafen föreskrivs det om Trafiksäkerhetsverkets rätt att ta produkter för undersökning och provning, om det behövs med tanke på tillsynen över den föreslagna lagen eller de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Även i artikel 44 i direktivet om fritidsbåtar föreskrivs det om övervakningsmyndighetens skyldighet att göra en utvärdering av en produkt, om myndigheten har skäl att anta att produkten utgör en risk. Paragrafen tillämpas både när en produkt tas för undersökning och provning för första gången och när det utreds om en av Trafiksäkerhetsverket ålagd åtgärd har genomförts.  

Enligt 2 mom. ska en produkt som har skadats repareras eller, om det inte är möjligt, ersättas på begäran enligt gängse pris, om produkten överensstämmer med kraven i den föreslagna lagen eller i de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Med en produkts gängse pris avses det pris som en kontantkund betalar för produkten. Det gängse priset varierar enligt huruvida produkten köps av t.ex. tillverkaren eller en partiförsäljare eller detaljhandlare. Trafiksäkerhetsverket köper vanligen t.ex. utrustning som provas, men på grund av det höga priset på fritidsbåtar är det nödvändigt att Trafiksäkerhetsverket kan ta dessa för undersökning och provning utan att köpa dem. I princip kräver utredningen av överensstämmelsen med kraven dock inte sådana åtgärder som medför att produkten skadas eller inte kan returneras.  

Enligt 3 mom. ska Trafiksäkerhetsverket ersättas för de nödvändiga och behövliga kostnaderna för anskaffning, undersökning och provning av en produkt, om produkten inte uppfyller de krav som ställs på den. Sådana kostnader kan vara t.ex. kostnaderna för en undersökning som man låtit en utomstående utföra. Kostnaderna ska vara nödvändiga och behövliga med tanke på undersökningen av produkten. I princip ska kostnader i anslutning till en undersökning som visar att en produkt inte överensstämmer med kraven ersättas. I kostnaderna får inte kostnader som naturligt hör till Trafiksäkerhetsverket ingå eller verksamhetskostnaderna för en annan forskningsinstitution som utför uppgiften på uppdrag av verket. Eftersom kostnaderna i vissa fall kan bli tämligen höga, föreskrivs det att de kostnader som ersätts dock ska stå i rimlig proportion till tillsynsåtgärderna och förseelsens art. Genom bestämmelsen kan de kostnader som föranleds Trafiksäkerhetsverket kanaliseras till dem som orsakat kostnaderna. 

Tagandet av produkter för undersökning och provning får inte utsträckas till utrymmen som används för boende av permanent natur. Vid inspektionen ska bestämmelserna i förvaltningslagens 39 § iakttas.  

40 §. Anlitande av utomstående sakkunniga. I paragrafen föreskrivs det om rätten att anlita utomstående sakkunniga vid de undersökningar och provningar som avses i 39 § samt vid riskbedömning. Det är i praktiken ofta nödvändigt att anlita utomstående sakkunniga vid bedömningen av huruvida en produkt överensstämmer med kraven. 

I paragrafen föreslås bestämmelser om de krav som en utomstående sakkunnig ska uppfylla. Paragrafen motsvarar i huvudsak till sitt innehåll 21 § i lagen om fritidsbåtar från 2005. I 1 mom. föreskrivs det att utomstående sakkunniga som utför undersökningar och provningar samt riskbedömningar för myndighetstillsynen enligt den föreslagna lagen ska ha den sakkunskap och kompetens som behövs för dessa uppgifter. Avsikten är att en sakkunnig vid behov ska styrka sin kompetens och tillförlitligheten hos de undersöknings- och provningsmetoder som den tillämpar. Bestämmelsen motsvarar i övrigt sista meningen i 30 § 1 mom. i konsumentsäkerhetslagen, men enligt förslaget ska tillförlitligheten visas endast vid behov, i det fall att en sakkunnigs kompetens behöver styrkas.  

Enligt 2 mom. tillämpas på en utomstående sakkunnig de allmänna förvaltningslagarna och bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar. I detta sammanhang hänvisas det endast till denna lags 34 § där det föreskrivs om de krav på god förvaltning, straffrättsligt tjänsteansvar och tjänsteansvar som gäller anmälda organ. 

41 §. Åläggande att korrigera brist. I paragrafen föreslås bestämmelser om åtgärder som verksamhetsutövaren och privatimportören ska genomföra för att korrigera en brist. Bestämmelsen motsvarar artikel 44 i direktivet om fritidsbåtar. 

I 1 mom. föreskrivs att om Trafiksäkerhetsverket vid tillsynen konstaterar att en produkt, de dokument som gäller den eller de uppgifter som ges om den inte uppfyller vad som föreskrivs i den föreslagna lagen eller med stöd av den, kan verket ålägga en verksamhetsutövare att vidta åtgärder för att få de dokument som gäller produkten eller uppgifter som ges om den att överensstämma med kraven. Om endast en lindrig brist upptäcks i en produkt, är åläggandet att korrigera bristen i praktiken den första åtgärden innan andra åtgärder vidtas. I fråga om t.ex. brister i dokument är det vanligen inte nödvändigt att vidta andra åtgärder, eftersom bristerna i praktiken korrigeras på uppmaning av Trafiksäkerhetsverket. Verksamhetsutövaren åläggs en skyldighet att genomföra behövliga åtgärder på alla produkter som verksamhetsutövaren eller dennes företag tillhandahåller på marknaden i övriga medlemsstater i Europeiska unionen eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Skyldigheten hänför sig till artikel 44.3 i direktivet om fritidsbåtar.  

I 2 mom. föreskrivs det om åtgärder som gäller brister i en vattenfarkost som en privatimportör har importerat för eget bruk. Enligt bestämmelsen ska Trafiksäkerhetsverket om det upptäcker brister i en privatimportörs produkt meddela denne om de åtgärder som ska genomföras för att produkten ska överensstämma med kraven. Trafiksäkerhetsverket får även bestämma att en produkt som inte överensstämmer med kraven ska rättas till så att den överensstämmer med kraven innan produkten tas i bruk. 

Enligt 3 mom. ska de åtgärder och tidsfrister som Trafiksäkerhetsverket ålägger stå i proportion till den fara som produkten medför. Genom bestämmelsen genomförs bestämmelserna i artikel 44.1 om att åtgärder och tidsfrister som marknadsövervakningsmyndigheterna ålägger ska stå i rätt proportion till den fara som produkten medför. I momentet tas dessutom in en skyldighet för tillsynsmyndigheten att underrätta det behöriga anmälda organet om allvarliga brister som har upptäckts. Med det behöriga anmälda organet avses det anmälda organ som har deltagit i bedömningen av om en produkt överensstämmer med kraven. Bestämmelsen hänför sig till artikel 44.1 fjärde stycket i direktivet om fritidsbåtar. I artikel 44 i direktivet föreskrivs det om förfarandet i fråga om produkter som kan medföra fara för människors hälsa eller säkerhet, för egendom eller för miljön. Det anmälda organet ska således informeras om allvarliga brister som bedöms medföra fara. Till exempel en formell brist i ett dokument behöver i princip inte anmälas till det anmälda organet. 

42 §. Åläggande om åtgärder för avvärjande eller minskning av fara. Bestämmelsen motsvarar till sitt huvudsakliga innehåll 23 § i lagen om fritidsbåtar från 2005. I paragrafens 3 mom. begränsas till skillnad från den tidigare lagen Trafiksäkerhetsverkets rätt att bestämma att en verksamhetsutövares eller privatimportörs verksamhet ska avbrytas eller förbjudas. Avsikten är att dessa metoder ska användas först om man genom de ålägganden om åtgärder som det föreskrivs om i 1 och 2 mom. inte kan förebygga fara för människors säkerhet eller hälsa eller för egendom eller för miljön. Trafiksäkerhetsverket ska kunna avbryta eller förbjuda verksamhet endast vid bristande överensstämmelse med de väsentliga kraven. De väsentliga kraven anges i bilaga I till direktivet om fritidsbåtar. 

43 §. Förbud mot tillverkning, import, tillhandahållande på marknaden, utsläppande på marknaden och ibruktagande. I 1 mom. i paragrafen föreskrivs att om en produkt är farlig för människors säkerhet eller hälsa, för egendom eller för miljön och faran inte på något annat sätt går att förhindra, kan Trafiksäkerhetsverket förbjuda verksamhetsutövaren att tillverka eller importera produkten, tillhandahålla eller släppa ut den på marknaden eller ta den i bruk. Verket kan samtidigt ålägga verksamhetsutövaren att effektivt och omedelbart från marknaden dra tillbaka de farliga produkterna eller de produkter som inte stämmer överens med bestämmelserna. Vid tillämpning av bestämmelsen ska man beakta kravet på att de åtgärder som vidtas ska vara proportionerliga i förhållande till situationen. 

I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att verksamhetsutövaren är skyldig att för Trafiksäkerhetsverket inom den tid som verket utsatt lägga fram en utredning över hur utövaren har verkställt det åläggande att dra tillbaka produkterna från marknaden som förenats med förbudet enligt 1 mom. Verksamhetsutövaren åläggs en skyldighet att säkerställa att de behövliga åtgärderna genomförs på alla produkter som utövaren har tillhandahållit på marknaden i medlemsstater i Europeiska unionen eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Bestämmelsen baserar sig på artikel 44.3 i direktivet om fritidsbåtar. 

I 3 mom. föreslås en bestämmelse om förbud som gäller privatimportörer. Enligt bestämmelsen kan Trafiksäkerhetsverket förbjuda en privatimportör att använda eller ta i bruk en produkt, om importören inte vidtar de åtgärder som avses i 41 § 2 mom. 

44 §. Temporärt förbud. Enligt 1 mom. kan Trafiksäkerhetsverket temporärt meddela ett i den föreslagna 43 § avsett förbud, om det är uppenbart att produkten medför fara för människors säkerhet eller hälsa, för egendom eller för miljön och faran inte på något annat sätt går att förhindra. I paragrafen ska det i enlighet med artikel 44.4 i direktivet föreskrivas att förbudet kan meddelas temporärt, om verksamhetsutövaren eller privatimportören inte inom utsatt tid vidtar åtgärder som har ålagts med stöd av 41 §.  

Tröskeln för att ålägga ett temporärt förbud är lägre än tröskeln för att ålägga ett slutligt förbud. Behovet av ett temporärt förbud har ofta samband med tillämpningen av andra tillsynsåtgärder, när en produkt är på så sätt bristfällig att en mindre korrigerande åtgärd är tillräcklig, men man samtidigt vill säkerställa att produkten inte tillhandahålls eller släpps ut på marknaden eller tas i bruk innan åtgärden genomförts. I praktiken kan Trafiksäkerhetsverket med stöd av den föreslagna paragrafen meddela ett temporärt förbud även när en produkt tas för granskning och provning, om det i samband med detta anses uppenbart att produkten är farlig eller inte överensstämmer med kraven. 

I 2 mom. tas det in bestämmelser om det förfarande för skyddsåtgärder som det föreskrivs om i artiklarna 44 och 45 i direktivet om fritidsbåtar. Enligt artikel 44.4 ska marknadsövervakningsmyndigheterna informera kommissionen och de andra EU-medlemsstaterna om tillfälliga åtgärder för att förbjuda eller begränsa tillhandahållandet av en produkt på marknaden, dra tillbaka en produkt från marknaden eller återkalla den. I artikel 44.5 föreskrivs det i större detalj om vilka uppgifter som ska ingå i informationen. Marknadsövervakningsmyndigheterna ska bland annat ange vad den bristande överensstämmelsen beror på. Kommissionen och de andra medlemsstaterna har tre månader att reagera på en anmälan om tillfälliga åtgärder. Om ingen reser invändningar mot åtgärden inom denna tidsperiod, ska åtgärden anses vara berättigad. Enligt artikel 45 i direktivet ska kommissionen, om det reses invändningar mot en åtgärd, inleda samråd med medlemsstaterna och den berörda aktören eller privatimportören och utvärdera den nationella åtgärden och på basis av utvärderingen anta en genomförandeakt för att fastställa om den nationella åtgärden är motiverad eller inte.  

Bestämmelsen i 3 mom. motsvarar delvis 25 § 2 mom. i lagen från 2005 och 35 § i konsumentsäkerhetslagen. Avsikten är att Trafiksäkerhetsverket ska återkalla ett temporärt förbud när ärendet har fått ett slutligt avgörande eller när verket får en tillräcklig försäkran om matt de omständigheter som föranlett det temporära förbudet har åtgärdats eller fått en lösning. Trafiksäkerhetsverket ska i första hand avgöra frågan om ett sådant förbud som avses i 42 § i den föreslagna lagen ska meddelas och för sin egen del se till att de utredningar som behövs görs utan dröjsmål.  

45 §. Åläggande om att en produkt ska förstöras. Paragrafen motsvarar till innehållet 26 § i lagen från 2005, men hänvisningarna till tillverkaren, den auktoriserade representanten eller den som ansvarar för utsläppandet på marknaden ersätts med en hänvisning till verksamhetsutövaren. Bestämmelsen i paragrafen gäller inte privatimportörer. Paragrafen motsvarar 40 § i konsumentsäkerhetslagen. 

46 §. Åläggande om reparation eller byte av en produkt eller om hävning av köp. Paragrafen motsvarar till innehållet 27 § i lagen från 2005, men hänvisningarna till tillverkaren, den auktoriserade representanten eller den som ansvarar för utsläppandet på marknaden ersätts med en hänvisning till verksamhetsutövaren. Bestämmelsen i paragrafen gäller inte privatimportörer. Paragrafen motsvarar 41 § i konsumentsäkerhetslagen. 

47 §. Åläggande att lämna information. I paragrafen föreslås bestämmelser om Trafiksäkerhetsverkets rätt att ålägga verksamhetsutövaren att informera om förbud enligt 43–44 §. Bestämmelsen motsvarar delvis 28 § i lagen från 2005, men kompletteras så att den motsvarar konsumentsäkerhetslagens 44 §, som har samma innehåll. Bestämmelsen i paragrafen gäller inte privatimportörer. Nytt i den föreslagna bestämmelsen är att verksamhetsutövaren kan åläggas att utöver ett förbud eller åläggande som förelagts verksamhetsutövaren och den risk som är förenad med produkten även informera om konsumenternas rättigheter.  

Enligt 2 mom. kan Trafiksäkerhetsverket på verksamhetsutövarens bekostnad informera om de frågor som avses i 1 mom., om verksamhetsutövaren inte har iakttagit verkets åläggande att lämna information eller om det på grund av brådska finns vägande skäl för detta informerande. Verket kan informera om ett ärende om det t.ex. med tanke på konsumenternas säkerhet är nödvändigt och man inte kan vänta på att verksamhetsutövaren ska iaktta åläggandet. En myndighet kan informera om ett ärende även i det fall att verksamhetsutövarens informerande är bristfälligt. Utgångspunkten med åläggandet att lämna information är dock att verksamhetsutövaren själv informerar om ett ärende.  

48 §. Meddelanden till Europeiska kommissionen och medlemsstaterna. Enligt paragrafen ska Trafiksäkerhetsverket underrätta Europeiska kommissionen och övriga medlemsstater i Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om resultaten av den tillsyn som verket utövat och de åtgärder som det har ålagt. Detta förfarande ska iakttas om verket anser att en produkts bristande överensstämmelse med kraven inte gäller endast Finland. Genom bestämmelsen genomförs artikel 44.2 i direktivet om fritidsbåtar. 

Förfarandet ska tillämpas t.ex. när det rör sig om farliga produkter som försetts med CE-märkning och som släpps ut på marknaden i hela gemenskapen. Däremot behöver mindre brister, såsom brister i dokument, vanligen inte meddelas de andra medlemsstaterna, utan nationella marknadstillsynsåtgärder är tillräckliga. Även när det rör sig om en enskild farlig produkt som finns inom en medlemsstats territorium, behöver de övriga medlemsstaterna inte nödvändigtvis informeras. 

Utöver Trafiksäkerhetsverkets anmälningsplikt enligt den föreslagna paragrafen bör det även beaktas att det i fråga om farliga konsumtionsvaror ska göras en så kallad RAPEX-underrättelse som avses i artikel 12 i kapitel V i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG om allmän produktsäkerhet. Enligt lagen om underrättelser till Europeiska kommissionen om marknadskontrollen av vissa produkter som medför risk (1197/2009) är Säkerhets- och kemikalieverket ett sådant nationellt kontaktställe som tar emot underrättelser och vidarebefordrar dem. En RAPEX-underrättelse ska alltså göras för produkter som hör till tillämpningsområdet för den föreslagna lagen, om produkterna omfattas av RAPEX-förfarandet. 

49 §. Åtgärder i fråga om produkter vars bristande överensstämmelse med kraven har konstaterats i andra medlemsstater. Enligt paragrafen ska Trafiksäkerhetsverket, efter att det har fått vetskap om att det i någon annan medlemsstat i Europeiska unionen har ålagts en temporär åtgärd som anses berättigad, vidta åtgärder för att avlägsna en produkt som inte överensstämmer med kraven från den finländska marknaden. 

Bestämmelsen baserar sig på artikel 45 i direktivet om fritidsbåtar. Enligt den artikeln ska en tillfällig åtgärd som ålagts i en annan medlemsstat och genom vilken tillhandahållandet av en produkt på marknaden förbjuds, tillhandahållandet av produkten begränsas eller produkten dras tillbaka från marknaden eller återkallas anses vara berättigad om varken kommissionen eller någon medlemsstat reser invändningar mot åtgärden inom tre månader efter mottagandet av informationen om den. Enligt artikel 45.2 i direktivet om fritidsbåtar ska alla medlemsstater dra tillbaka en produkt som inte uppfyller kraven från sina marknader. 

50 §. Vite. Paragrafens innehåll motsvarar i huvudsak 31 § i lagen från 2005. Det föreslås att ett förbud eller åläggande som Trafiksäkerhetsverket har meddelat med stöd av denna lag ska förenas med vite. Enligt bestämmelsen är utgångspunkten att vite föreläggs, om detta inte av särskilda skäl är onödigt. Även lämnande av uppgifter enligt 26 §, anmälan enligt 6 § 4 mom. samt skyldigheten att lämna information i enlighet med 37 § kan förenas med vite. Avsikten är att förvaltningsdomstolen ska döma ut vite på ansökan av Trafiksäkerhetsverket. Dessutom föreskrivs det att viteslagen (1113/1990) i övrigt ska tillämpas i fråga om vite, tvångsutförande och avbrytande. 

51 §. Tillsynsavgifter. Paragrafen motsvarar 32 § i lagen från 2005 med den skillnaden att begreppen verksamhetsutövare och privatimportör används. Enligt paragrafen kan Trafiksäkerhetsverket bestämma att verksamhetsutövaren eller privatimportören ska betala verket en avgift enligt det självkostnadsvärde som avses i lagen om grunderna för avgifter till staten för de inspektioner som har varit behövliga efter det att Trafiksäkerhetsverket har vidtagit sådana tillsynsåtgärder som avses i 41–46 och 48 § i den föreslagna lagen. Närmare bestämmelser om avgiften utfärdas genom förordning av kommunikationsministeriet.  

Bestämmelsen motsvarar till innehållet 6 kap. 21 a § i lagen om tillsyn över fartygssäkerheten (370/1995). Kostnader som ska ersättas enligt paragrafen är t.ex. de kostnader som orsakas av att Trafiksäkerhetsverkets inspektör övervakar att en åtgärd som ålagts för att korrigera en brist i en produkt genomförs. Grunden för avgiften är timdebiteringen för den tid som använts till inspektionen, plus rese- och övernattningskostnader. Timdebiteringen fastställs enligt kommunikationsministeriets förordning om Trafiksäkerhetsverkets avgiftsbelagda prestationer (722/2012). 

6 kap. Särskilda bestämmelser

52 §.Tillsynsmyndigheternas rätt att få uppgifter från andra myndigheter och utlämnande av sekretessbelagda uppgifter. Paragrafens innehåll motsvarar i huvudsak 33 § i lagen från 2005. För att säkerställa tillgången till information ges Trafiksäkerhetsverket och Tullen i 1 mom. rätt att av andra myndigheter få sådana uppgifter som behövs för tillsynen. 

I 2 mom. föreskrivs det om myndigheternas rätt att lämna ut sekretessbelagda uppgifter. I paragrafen anges till vem och på vilka grunder myndigheterna får lämna ut uppgifter. Avsikten med bestämmelsen är att möjliggöra ett effektivt samarbete mellan myndigheterna. 

53 §. Allmän styrning och tillsyn. I paragrafen föreslås bestämmelser om att Trafiksäkerhetsverket ska svara för den allmänna styrningen av och tillämpningen av lagen och om att verket har en särskild skyldighet att övervaka efterlevnaden av de föreskrifter och beslut som meddelats med stöd av lagen. 

Enligt 2 mom. ska Tullen övervaka efterlevnaden av den föreslagna lagen och de föreskrifter och beslut som utfärdats med stöd av den när det gäller produkter som importeras från länder utanför Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Produkter ska tulldeklareras innan de får tas i bruk eller säljas vidare. Vid överenskommelse med Trafiksäkerhetsverket kan Tullen överlåta en produkt även om den inte helt och hållet överensstämmer med kraven. Då svarar Trafiksäkerhetsverket för tillsynen före tillhandahållandet på marknaden eller ibruktagandet. För att produkter ska få släppas ut på marknaden ska de deklareras för överlåtelse till fri omsättning, som är ett tullförfarande vid import. 

Den tillsyn som Tullen utövar gäller på samma sätt som i nuläget import av produkter vid den yttre gränsen när en produkt förs in i Finland från ett land utanför Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Produkterna kontrolleras innan de överlåts till fri omsättning. Detaljerade bestämmelser om det förfarande som ska iakttas vid kontrollerna finns i avsnitt 3 i förordningen om ackreditering och marknadskontroll. Enligt den förordningen ska Tullen skjuta upp överlåtelsen till fri omsättning om den upptäcker att produkten har egenskaper som gör att den utgör en allvarlig risk för hälsa eller säkerhet, miljön eller andra allmänna intressen även när den installeras, underhålls och används på rätt sätt. Överlåtelsen ska skjutas upp också i det fallet att produkten inte åtföljs av den dokumentation eller är försedd med de märkningar som krävs eller produkten har försetts med falsk eller vilseledande CE-märkning. Tullen ska omgående informera marknadskontrollsmyndigheterna, dvs. Trafiksäkerhetsverket, om en produkts överlåtelse till fri omsättning skjuts upp. Trafiksäkerhetsverket har en tidsfrist på tre vardagar att undersöka ärendet och meddela Tullen om de åtgärder som det har beslutat vidta. Trafiksäkerhetsverkets svar till Tullen har karaktären av ett expertutlåtande, utifrån vilket Tullen fattar beslut om tullförfarandet. Enligt förordningen om ackreditering och marknadskontroll ska Tullen frigöra en produkt om den inte inom tre arbetsdagar har fått uppgift om att åtgärder har vidtagits. En förutsättning för frigörande är dock att alla andra krav som gäller frigörandet är uppfyllda. En produkt ska frigöras också i det fallet att Trafiksäkerhetsverket finner att produkten inte utgör en allvarlig risk för hälsan och säkerheten. Tullens tillsyn omfattar alla produkter som hör till lagens tillämpningsområde oberoende av om en produkt importeras av en verksamhetsutövare eller en privatimportör. 

När Tullen utför tillsynsuppgifter ska den utöver den föreslagna lagen även iaktta tullagen (1466/1994).  

Den tillsyn som Tullen utövar är i praktiken riskbaserad. När det gäller produkter som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om fritidsbåtar ska det med hjälp av en checklista kontrolleras bland annat att en produkt har försetts med de märkningar som krävs, såsom CE-märkning, och att produkten åtföljs av behövlig dokumentation. Om det vid en kontroll upptäcks att en punkt på checklistan saknas, ska Tullen informera Trafiksäkerhetsverket om saken. 

54 §. Handräckning. I paragrafen föreslås en hänvisning till 9 kap. 1 § i polislagen (872/2011), enligt vilken polisen på begäran ska ge andra myndigheter handräckning. Polisen ska ge andra myndigheter handräckning också för fullgörande av en lagstadgad tillsynsskyldighet, om den myndighet som begär handräckning hindras i sin tjänsteutövning. I enlighet med detta kan Trafiksäkerhetsverket eller Tullen begära handräckning om de hindras i sin tjänsteutövning. 

55 §. Ändringssökande. I 1 mom. föreslås bestämmelser om sökande av ändring i ett beslut om att utse ett anmält organ och om återkallande av ett sådant beslut samt i ett beslut om förbud enligt 43 §.  

I 2 mom. föreslås bestämmelser om att omprövning av övriga beslut som har fattats av Trafiksäkerhetsverket, Tullen eller ett anmält organ får begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen (434/2003). Ett beslut som har meddelats med anledning av begäran om omprövning får enligt förslaget överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Förvaltningsdomstolens beslut får överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.  

Enligt artikel 39 i direktivet om fritidsbåtar ska det gå att överklaga ett beslut av ett anmält organ. Att omprövning får begäras i ett beslut som fattats av ett anmält organ krävs även med tanke på att rättssäkerheten enligt grundlagens 124 § ska tillgodoses. I paragrafen föreskrivs det om möjligheten att söka ändring i sådana beslut som ett anmält organ fattat med stöd av denna lag och som innebär utövande av offentlig makt och gäller någons rätt, intresse eller skyldighet. 

I 3 mom. föreslås bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstolens beslut att återkalla ett beslut om att utse ett anmält organ och i ärenden som gäller förbud enligt 43 §.  

I 4 mom. begränsas ändringssökande i situationer där beslut om temporärt förbud enligt den föreslagna 44 § har meddelats. Avsikten är att ändring i ett temporärt förbud inte ska få sökas separat genom besvär.  

Enligt 5 mom. ska ett beslut som Trafiksäkerhetsverket har fattat med stöd av 41–47 § iakttas trots att det överklagats, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat. I 41–47 § bestäms det om de åtgärder för marknadstillsyn som Trafiksäkerhetsverket kan ålägga.  

Enligt 6 mom. får ändring i ett avgiftsbeslut som Trafiksäkerhetsverket har fattat med stöd av 51 § sökas på det sätt som föreskrivs i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).  

56 §. Straffbestämmelse. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 39 § i lagen från 2005, men hänvisningarna ändras så att den motsvarar paragrafer i den föreslagna lagen. Dessutom tas begreppet tillhandahållande på marknaden in i 1 mom. till följd av ändringen av direktivet om fritidsbåtar. Enligt 1 mom. ska den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillhandahåller en produkt på marknaden, släpper ut den på marknaden eller tar den i bruk i strid med bestämmelserna i 6–9 § eller bestämmelser som har utfärdats med stöd av dem eller artikel 30 i förordningen om ackreditering och marknadskontroll, bryter mot en skyldighet att informera som föreskrivs i 14 § 2 mom., 19 § 2 mom. eller 22 § 2 mom. eller en skyldighet att lämna uppgifter enligt 26 §, eller bryter mot ett förbud eller åläggande som avses i 41–47 §, om inte strängare straff för gärningen bestäms på något annat ställe i lag, dömas till böter. I de nämnda momenten fastställs verksamhetsutövarnas skyldighet att informera om riskerna med en produkt och om de uppgifter som verksamhetsutövarna ger konsumenterna vid marknadsföringen. 

Paragrafens 2 mom. innehåller en bestämmelse enligt vilken den som bryter mot ett förbud eller åläggande som har meddelats med stöd av den föreslagna lagen och som har förenats med vite, kan lämnas obestraffad för samma gärning. 

57 §. Ikraftträdande. Det föreslås att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt efter det att den har antagits och blivit stadfäst.  

Genom lagen upphävs lagen om säkerhet och utsläppskrav i fråga om vissa fritidsbåtar (621/2005) och statsrådets förordning om säkerhet och buller i fråga om fritidsbåtar och vattenskotrar samt om buller och avgasutsläpp från motorer som installeras i fritidsbåtar och på vattenskotrar (748/2005). 

58 §. Övergångsbestämmelse. I paragrafen föreslås en övergångsbestämmelse som följer av direktivet om fritidsbåtar. Bestämmelsen gäller bl.a. vissa fritidsbåtar, delvis färdigställda fritidsbåtar och utrustning samt vissa bensindrivna utombordsmotorer.