7.1
Lagen om allmänt stöd
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §.Lagens syfte.
I paragrafen föreslås bestämmelser om lagens syfte. Enligt paragrafens 1 mom. är allmänt stöd ett stöd för att trygga den grundläggande försörjningen vid arbetslöshet.
Enligt paragrafens 2 mom. betalas allmänt stöd för att främja och förbättra arbetslösa arbetssökandes förutsättningar att söka sig till eller återvända till arbetsmarknaden.
2 §.Allmänt stöd.
Paragrafen innehåller bestämmelser om till vem allmänt stöd betalas. Paragrafen har en karaktär av en bestämmelse om lagens syfte och det är inte möjligt att bevilja eller förvägra allmänt stöd enkom med stöd av den.
Enligt 1 punkten i paragrafen betalas allmänt stöd till en arbetslös arbetssökande som enligt 5 kap. 2 § 1 mom. eller 6 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte har rätt till sådan inkomstrelaterad dagpenning som avses i den lagen. Enligt nämnda 2 § 1 mom. föreligger rätt till inkomstrelaterad dagpenning för en medlem av en löntagarkassa (försäkrad) som har varit försäkrad åtminstone de 12 närmast föregående månaderna och som under de kalendermånader han eller hon varit försäkrad har uppfyllt arbetsvillkoret för löntagare. Enligt det nämnda 1 momentet i 6 § har en medlem av en företagarkassa som har varit försäkrad åtminstone de 15 föregående månaderna och som medan han eller hon varit försäkrad har uppfyllt arbetsvillkoret för företagare rätt till inkomstrelaterad dagpenning.
Enligt paragrafens 1 punkt betalas allmänt stöd även till en arbetssökande som har fått inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa för maximitiden.
Enligt paragrafens 2 punkt förutsätts ett behov av ekonomiskt stöd för att allmänt stöd ska betalas.
3 §.Allmänna rättigheter och skyldigheter för mottagare av allmänt stöd.
Enligt förslaget innehåller paragrafen bestämmelser om de allmänna rättigheterna och skyldigheterna för mottagare av allmänt stöd. Paragrafens 1 moment innehåller bestämmelser om en arbetssökandes rätt till en sysselsättningsplan, som föreskrivs i lagen om ordnande av arbetskraftsservice.
Paragrafens 2 moment innehåller bestämmelser om att en mottagare av allmänt stöd har en allmän skyldighet att aktivt söka arbete och utbildning och i samarbete med arbetskraftsmyndigheten främja den egna sysselsättningen och förebygga att arbetslösheten drar ut på tiden.
På ett sätt som motsvarar 1 kap. 3 § i den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa har bestämmelsen om de allmänna skyldigheterna en karaktär av en bestämmelse om syftet, och det är inte möjligt att förvägra allmänt stöd enkom med stöd av den.
4 §.Verkställighet av lagen.
Enligt paragrafens 1 mom. leds, styrs och utvecklas verkställigheten av den föreslagna lagen av social- och hälsovårdsministeriet såsom högsta myndighet i ärenden som gäller utkomstskyddet samt av arbets- och näringsministeriet såsom högsta myndighet i arbetskraftspolitiska ärenden.
Utifrån paragrafens 2 mom. sköter Folkpensionsanstalten verkställighetsuppgifterna i den föreslagna lagen.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs det att arbetskraftsmyndigheten eller närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter ger för Folkpensionsanstalten bindande utlåtanden om de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för erhållande av allmänt stöd. Enligt paragrafen tillämpas på utlåtandet vad som i 11 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om arbetskraftspolitiskt utlåtande. Bestämmelserna i 11 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa definierar även behörighetsfördelningen mellan arbetskraftsmyndigheterna och utvecklings- och förvaltningscentret.
5 §.
Tillämpning av 1 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Paragrafen innehåller bestämmelser om i vilket avseende bestämmelserna i 1 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa tillämpas på allmänt stöd. Paragrafen innehåller bestämmelser om i vilket avseende samma bestämmelser i 1 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa som för inkomstrelaterad dagpenning tillämpas på allmänt stöd.
Enligt 1 punkt 1 mom. i paragrafen tillämpas definitionerna i 1 kap. 5 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa på allmänt stöd. Nämnda 5 § innehåller bestämmelser om definitionen av anställningsförhållande, heltidsarbete, deltidsarbete, permittering, arbetsvillkor, tid utan ersättning, sysselsättningsplan, plan som ersätter sysselsättningsplanen, lönesubventionerat arbete, väderhinder, arbetstidsbank, orsak som jämställs med permittering, sysselsättningsfrämjande service och arbetskraftsmyndighet. I denna proposition föreslås att 1 och 2 punkten som gäller definitionerna om arbetslöshet och arbetslöshetsdagpenning i 1 mom. i den nämnda paragrafen upphävs (lagförslag 2). Enligt nämnda 5 § 3 mom. jämställs arbete som utförs i ett anställningsförhållande och ett ärende som gäller ett tjänsteförhållande med ett anställningsförhållande och ett arbetsavtalsärende då lagen om utkomstskydd för arbetslösa tillämpas.
Enligt 1 mom. 2 punkten i paragrafen tillämpas bestämmelserna i 1 kap. 6 § om företagare och enligt 3 punkten 7 § om samboförhållande och makar som bor åtskils i lagen om utkomstskydd för arbetslösa på allmänt stöd. Det finns bestämmelser om när en person betraktas som företagare i 1 kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. I 1 kap. 7 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa finns det bestämmelser om samboende och situationer där makar bor åtskils, när äktenskap påverkar erhållandet av en förmån eller dess belopp eller inverkar på något annat sätt.
6 §.Rätt till allmänt stöd på basis av boende eller Europeiska unionens lagstiftning.
Enligt paragrafens 1 mom. har arbetslösa arbetssökande som är bosatta i Finland rätt till allmänt stöd enligt denna lag. En person betraktas som bosatt i Finland om han eller hon i enlighet med 5, 6 eller 10 § i lagen om bosättningsbaserad social trygghet i gränsöverskridande fall (16/2019) är bosatt i Finland. Regleringen motsvarar 1 kap. 8 a § 1 mom. i den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa, vilket för närvarande gäller alla förmåner enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om betalning av allmänt stöd med iakttagande av vad som i 1 kap. 8 a § 2 och 3 mom. samt 8 b § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om rätten till inkomstrelaterad dagpenning om det handlar om allmänt stöd som finansierats på det sätt som avses i 50 § 2 mom. i lagen om allmänt stöd med intäkterna av arbetslöshetsförsäkringspremien enligt 23 § i lagen om finansiering av arbetslöshetspersoner, vilket betalas till en person som uppfyllt arbetsvillkoret.
Nämnda 2 mom. tillämpas trots vad som föreskrivs om begränsningen angående utlänningar i 8 § i lagen om allmänt stöd. Arbetskraftsmyndigheten hade kunnat ge ett arbetskraftspolitiskt utlåtande till Folkpensionsanstalten, enligt vilket allmänt stöd inte kan betalas på grund av en begränsning som regleras i 8 §. Om den som ansöker om allmänt stöd uppfyllt arbetsvillkoret och allmänt stöd kan betalas med stöd av 2 mom. i denna paragraf, ska Folkpensionsanstalten vid behov begära ett nytt arbetskraftspolitiskt utlåtande från arbetskraftsmyndigheten om uppfyllandet av andra arbetskraftspolitiska förutsättningar för att betala allmänt stöd. I en sådan situation skulle Folkpensionsanstalten med stöd av 2 mom. i denna paragraf avvika från ett arbetskraftspolitiskt utlåtande som getts utifrån 8 §. Det arbetskraftspolitiska utlåtande som binder Folkpensionsanstalten gäller förutsättningarna att betala allmänt stöd enligt 8 §, inte 2 mom. i denna paragraf, vilket innehåller bestämmelser om undantag till det undantag som föreskrivs i 8 §.
Allmänt stöd, som finansierats enligt 50 § 2 mom. i lagen om allmänt stöd, betraktas som en arbetslöshetsförmån enligt artikel 3.1 h i EU-förordning 883/2004 och 6 kap. om arbetslöshetsförmåner i avdelning III i EU-förordningen tillämpas på den.
En arbetslös arbetssökande som inte är finsk medborgare och inte bor i Finland och på vilken EU-förordningen eller det nordiska avtalet om social trygghet inte tillämpas och som arbetat i minst sex månader under en oavbruten vistelse i Finland har rätt till allmänt stöd för en arbetslös enligt 50 § 2 mom. i lagen om allmänt stöd, om han eller hon fortsätter att vistas i Finland och uppfyller arbetsvillkoret under sin arbetstid. Han eller hon skulle måste vara registrerad som arbetssökande hos arbetskraftsmyndigheten och uppfylla övriga förutsättningar för att få allmänt stöd. Om rätten till förvärvsarbete baserade sig på ett tillfälligt uppehållstillstånd, skulle han eller hon kunna registrera sig som arbetssökande under förutsättning att uppehållstillståndet inte är förknippat med begränsningar som gäller arbetsgivaren. På det sätt som direktivet om kombinerade tillstånd förutsätter har en sådan arbetssökande rätt till allmänt stöd om villkoren för det är uppfyllt. Det gäller för allmänt stöd som finansierats i enlighet med 50 § 2 mom. i lagen om allmänt stöd och som betraktas som en arbetslöshetsförmån enligt EU-förordningen 883/2004. I övriga situationer är en förutsättning för att få allmänt stöd fortfarande att personen betraktas ha sin hemvist i Finland och ha rätt till förvärvsarbete utifrån ett annat än ett tillfälligt uppehållstillstånd.
En arbetslös arbetssökande som på det sätt som avses i artikel 64 i grundfördraget rest till en annan stat för att söka arbete där, är berättigad att få arbetslöshetsdagpenning för högst tre månader för tiden för jobbsökning i den andra staten.
Enligt paragrafens 3 mom. har säsongsarbetare som avses i lagen om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för säsongsanställning (907/2017) inte rätt till allmänt stöd. Regleringen motsvarar 1 kap. 8 a § 4 mom. i den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa, vilket för närvarande gäller alla arbetslöshetsförmåner enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Direktivet om säsongsanställning tillämpas på medborgare i tredjeländer som bor utanför EU-medlemsstaterna och som ansöker om att få tillträde till en medlemsstats territorium för att jobba som säsongsanställd. Utifrån direktivet ska säsongsanställda som kommer från tredjeländer bemötas jämlikt inom de sociala trygghetsområden som avses i artikel 3 i förordning (EG) nr 883/2004. Direktivet om säsongsanställning har dock gett möjlighet att utesluta jämlikt bemötande i fråga om familjeförmåner och utkomstskydd för arbetslösa. De begränsningar som gäller betalning av en förmån vilka direktivet ger möjlighet till har införts i Finland i förmånslagstiftningen. Allmänt stöd för en person som uppfyllt arbetsvillkoret är en arbetslöshetsförmån enligt artikel 3 i EU-förordning 883/2004. Den begränsning som direktivet om säsongsanställning ger möjlighet till införs i lagen om allmänt stöd.
2 kap. Arbetskraftspolitiska förutsättningar för erhållande av förmåner
7 §.Tillämpning av 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Det föreslås att paragrafen innehåller föreskrifter om de bestämmelser i 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa som tillämpas på de allmänna arbetskraftspolitiska förutsättningarna för att få allmänt stöd.
På de allmänna arbetskraftspolitiska förutsättningarna för att få allmänt stöd tillämpas vad som i 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om arbetslösa arbetssökande, om arbete som inte utförs i anställningsförhållande, om företagsverksamhet och eget arbete, om nystartad företagsverksamhet och sysselsättning i eget arbete, om upphörande med arbete i företag, om företagares familjemedlemmars upphörande med arbete, om upphörande med företagsverksamhet, om upphörande med eget arbete, om studier, om undantag i fråga om studier, om kortvariga studier och om upphörande med heltidsstudier. Således tillämpas till denna del samma bestämmelser som för inkomstrelaterad dagpenning på det allmänna stödet.
8 §.Begränsningar som gäller utlänningar.
En person som inte är finsk medborgare har inte rätt till allmänt stöd, om han eller hon har rätt att förvärvsarbeta på basis av ett tillfälligt uppehållstillstånd. Den motsvarande bestämmelsen om arbetsmarknadsstöd upphävs från 2 kap. 2 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (lagförslag 2).
9 §.Unga som saknar yrkesutbildning.
I paragrafen föreskrivs det att 2 kap. 13–16 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa tillämpas på rätten till allmänt stöd för en ung person under 25 år som saknar utbildning som ger yrkesfärdigheter. Bestämmelserna gäller skyldigheten för en ung person utan utbildning att söka studieplatser som en förutsättning för att få en förmån. I praktiken innebär detta att samma bestämmelser som för inkomstrelaterad dagpenning tillämpas på allmänt stöd.
10 §.Förfarande som är arbetskraftspolitiskt klandervärt.
Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om tillämpningen av bestämmelserna i 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa på rätten att få allmänt stöd. Enligt paragrafen tillämpas vad som föreskrivs i 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa på rätten för få att allmänt stöd på grund av att personen lämnat sitt arbete eller blivit uppsagd, vägrat att ta emot arbete eller förfarit klandervärt i samband med jobbsökning och arbetskraftsservice eller förfarit på ett sätt som betraktas som ett förfarande som är arbetskraftspolitiskt klandervärt så som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Följaktligen tillämpas samma bestämmelser som för inkomstrelaterad dagpenning på det allmänna stödet.
3 kap. Allmänna begränsningar för erhållande av allmänt stöd
11 §.Allmänna begränsningar.
Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 3 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Enligt 1 mom. i paragrafen beviljas inte allmänt stöd till en arbetssökande som inte har fyllt 18 år. Allmänt stöd kan dock beviljas en arbetssökande som fyllt 17 år och som har fullgjort sin läroplikt. Detta motsvarar vad som för närvarande föreskrivs i 3 kap. 1 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs det dessutom att en ung person under 18 år som efter grundskolan eller gymnasiet inte har genomgått någon utbildning som leder till examen och som ger yrkesfärdigheter inte har rätt till allmänt stöd på grundval av arbetslöshet. Detta motsvarar den nuvarande regleringen kring arbetsmarknadsstöd i 2 kap. 13 § 4 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Folkpensionsanstalten utreder som en ny uppgift rätten till allmänt stöd för en ung person under 18 år, då han eller hon efter grundskolan eller gymnasiet inte har genomgått någon utbildning som leder till examen och som ger yrkesfärdigheter. Framöver ger arbetskraftsmyndigheten inte längre något arbetskraftspolitiskt utlåtande om ärendet.
Enligt paragrafens 2 mom. beviljas en arbetssökande som är född före 1965 allmänt stöd högst till utgången av den kalendermånad under vilken den arbetssökande fyller 65 år. En arbetssökande som är född 1965 eller därefter beviljas allmänt stöd högst till utgången av den kalendermånad under vilken den arbetssökande uppnår den lägsta ålder för ålderspension som avses i 11 § i lagen om pension för arbetstagare (395/2006). Detta motsvarar vad som för närvarande föreskrivs i 3 kap. 1 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Enligt paragrafens 3 mom. kan en person emellertid beviljas allmänt stöd högst till utgången av den kalendermånad då han eller hon fyller 68 år, om han eller hon är förhindrad att arbeta av de orsaker som nämns i 1 kap. 5 § 1 mom. 14 punkten, 4 kap. 1 § 2 punkten eller 1 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller om han eller hon är permitterad på heltid. Detta motsvarar vad som för närvarande föreskrivs i 3 kap. 1 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Enligt paragrafens 4 mom. är en arbetssökande som fullgör sin värnplikt eller civiltjänst, avtjänar ett fängelsestraff, är intagen för vård på sjukhus eller därmed jämförbar anstaltsvård inte berättigad till allmänt stöd. Inte heller en arbetssökande som är förhindrad att vara på arbetsmarknaden av orsaker som kan jämföras med dessa har rätt till allmänt stöd. Detta motsvarar vad som för närvarande föreskrivs i 3 kap. 1 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
12 §.Väntetid.
Enligt paragrafens 1 mom. betalas allmänt stöd efter en väntetid på 21 veckor. Momentet innehåller bestämmelser om början av väntetiden på ett sätt som motsvarar regleringen kring väntetiden för arbetsmarknadsstöd i den nuvarande lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Väntetiden börjar från registreringen som arbetslös arbetssökande eller från det att heltidsstudier upphört, en tid utan ersättning upphört eller från det att arbetsvillkoret fullgjorts, om denna tidpunkt infaller senare. Väntetiden börjar dessutom från den tidpunkt då personens rätt till allmänt stöd eller inkomstrelaterad dagpenning återställs på det sätt som avses i 2 kap. 16 § 1 mom. eller från det att sysselsättningsfrämjande service upphört, om personens rätt till allmänt stöd eller inkomstrelaterad dagpenning återställs på det sätt som avses i 2 kap. 16 § 1 mom. under sysselsättningsfrämjande service.
Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om de situationer där ingen väntetid föreläggs. Regleringen motsvarar i övrigt den nuvarande regleringen kring väntetiden för arbetsmarknadsstöd i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, men eftersom regleringen kring grunddagpenning upphävs i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, föreläggs ingen väntetid, om den arbetssökandes rätt till allmänt stöd börjar omedelbart då maximitiden för inkomstrelaterad dagpenning uppnåtts. För närvarande föreläggs inte någon väntetid, om arbetssökandens rätt till arbetsmarknadsstöd börjar direkt efter att maximitiden för arbetslöshetsdagpenning enligt 6 kap. 7 och 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har uppnåtts. På ett sätt som motsvarar nuläget föreläggs inte någon väntetid om personen efter grundskolan eller gymnasiet avlagt en utbildning som leder till examen, en utbildning som ger yrkesfärdigheter eller om personens heltidsstudier upphör och allmänt stöd eller inkomstrelaterad dagpenning betalats för studietiden utifrån 2 kap. 10 b §. På ett sätt som motsvarar nuläget föreläggs inte väntetid heller om personen på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning inte har förutsättningar att avlägga en yrkesinriktad examen och personen har fullföljt en utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv enligt 7 § i lagen om yrkesutbildning eller nått de mål som avtalats i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet.
Paragrafens 3 mom. innehåller bestämmelser om fulla kalenderveckor som dras av från väntetiden. Från väntetiden avdras de fulla kalenderveckor under vilka en person varit i arbete som räknas in i hans eller hennes arbetsvillkor eller i annat lönesubventionerat arbete eller sysselsatt sig som företagare och arbetet räknas in i hans eller hennes arbetsvillkor, vilket motsvarar den nuvarande regleringen kring väntetiden för arbetsmarknadsstöd i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. För de som ansöker om allmänt stöd vars arbetsvillkor enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa uppfyllts och inte har rätt till inkomstrelaterad dagpenning, fastställs ingen väntetid på grund av detta avdrag. Från väntetiden minskas även de fulla kalenderveckor under vilka personen under de två år som ligger närmast före väntetiden börjar har fått inkomstrelaterad dagpenning eller allmänt stöd eller för vilka allmänt stöd inte betalats till honom eller henne på grund av en väntetid, behovsprövning eller en självrisktid.
Paragrafens 4 mom. innehåller bestämmelser om de situationer där väntetiden inte löper och skyldigheten att vara i arbete inte dras av med avvikelse från 3 mom. Detta gäller för heltidsstudier, en anknuten lovperiod eller en lovperiod mellan olika läroanstalter, såvida allmänt stöd eller inkomstrelaterad dagpenning inte betalats till arbetssökanden utifrån 2 kap. 10 b § för denna tid. Dessutom löper väntetiden inte och med avvikelse från 3 mom. minskas inte vistelse på arbetsmarknaden från väntetiden under en tid utan ersättning, under en tid med skyldighet att vara i arbete och inte heller under en tid då allmänt stöd inte betalas på grund av de begränsningar som föreskrivs i 2 kap. 13 § 2 mom. och i 14 § 3 mom. i lagen om allmänt stöd.
13 §.Tillämpning av 3 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om de bestämmelser i 3 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa som tillämpas på allmänt stöd. Paragrafen innehåller bestämmelser om till vilka delar samma bestämmelser i 3 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, vilka tillämpas på inkomstrelaterad dagpenning, tillämpas även på allmänt stöd.
På begränsningar för erhållande av allmänt stöd tillämpas vad som i 3 kap. 2 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om antalet förmånsdagar per vecka, i 3 § om arbetsoförmåga, i 4 § om hindrande sociala förmåner, i 5 § om begränsningar som följer av anställnings- eller tjänsteförhållande, i 6 § om andra begränsningar, i 7 § om inverkan av vinst från försäljning av företagsegendom och i 8 § om arbetstvists inverkan på betalningen av arbetslöshetsförmåner.
Enligt förslaget innehåller paragrafens 2 mom. bestämmelser som avviker från 1 mom. 6 punkten om att vinst från försäljning av företagsegendom periodiseras åtminstone enligt beloppet av det allmänna stödet. Enligt 3 kap. 7 § 1 mom. i den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreligger rätt till arbetslöshetsförmåner inte för den tid över vilken vinsten från försäljning av en företagares företagsegendom i anslutning till nedläggning av företagsverksamheten periodiseras i fråga om inkomstrelaterad dagpenning enligt arbetsinkomsten och i fråga om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd åtminstone enligt beloppet av grunddagpenningen. Regleringen kring grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd upphävs i det nämnda momentet (lagförslag 2).
4 kap. Det allmänna stödets belopp
14 §.Självrisktid.
Enligt paragrafens 1 mom. betalas allmänt stöd efter det att en person har varit arbetslös arbetssökande vid arbetskraftsmyndigheten i en tid som motsvarar sammanlagt sju fulla arbetsdagar under högst åtta på varandra följande kalenderveckor.
Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om de dagar som inte räknas in i självrisktiden. Dessa dagar är de dagar då personen i fråga inte uppfyller kraven för erhållande av allmänt stöd enligt 8 § (begränsningar som gäller utlänningar) och 9 § (unga som saknar yrkesutbildning) och de förutsättningar som föreskrivs i 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa samt de dagar under vilka en person är sysselsatt i företagsverksamhet eller eget arbete, om sysselsättningen oavbrutet pågår i högst två veckor. Som självriskdagar räknas inte de dagar för vilka en person inte har rätt till allmänt stöd på grund av de begränsningar som avses i 10 § (förfarande som är arbetskraftspolitiskt klandervärt), 11 § (allmänna begränsningar) och 13 § (tillämpning av 3 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa). Som en självriskdag räknas inte heller dagar för vilka personen har rätt till jämkat allmänt stöd på grund av det arbetstidsbegränsningar som föreskrivs i 4 kap. 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa överskrids och dagar för vilka personen inte har rätt till allmänt stöd på grund av en väntetid enligt 12 §.
Utifrån 3 mom. i paragrafen räknas till självrisktiden dock den i 3 kap. 3 § 4 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa avsedda självrisktiden för dagpenning och rehabiliteringspenning enligt sjukförsäkringen. Även de dagar för vilka allmänt stöd har betalats till en person för sysselsättningsfrämjande service räknas in i självrisktiden.
Utifrån paragrafens 4 mom. förutsätts självrisktid emellertid inte, om en person i övrigt uppfyller kraven för erhållande av allmänt stöd och personens rätt till allmänt stöd börjar omedelbart efter det att maximitiden för inkomstrelaterad dagpenning enligt 6 kap. 7 eller 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har uppnåtts. Självrisktid förutsätts inte heller om hans eller hennes arbete förhindras av en sådan stridsåtgärd som inte står i samband med personens anställningsvillkor eller arbetsförhållanden.
I fråga innehåll motsvarar 1–4 mom. regleringen kring självrisktiden för arbetsmarknadsstöd i 7 kap. 10 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Utifrån paragrafens 5 mom. gäller självrisktiden för allmänt stöd fram till dess att personen blir berättigad till inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Således upphör självrisktiden för allmänt stöd inte i och med att arbetsvillkoret i lagen om utkomstskydd för arbetslösa uppfylls.
15 §.Det allmänna stödets belopp.
Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om det allmänna stödets belopp. Det allmänna stödet är skattepliktig inkomst.
Enligt 6 kap. 1 § 1 mom. i den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa är grunddagpenningen 33,33 euro per dag och enligt 3 mom. består den inkomstrelaterade dagpenningen av en grunddel, som är lika stor som grunddagpenningen, och en förtjänstdel. Enligt 7 kap. 4 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa är arbetsmarknadsstödets fulla belopp lika stort som den grunddagpenning som avses i 6 kap. 1 § 1 mom. Enligt 14 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa justeras det i 6 § i den lagen angivna beloppet så som föreskrivs i lagen om folkpensionsindex (456/2001).
Enligt paragrafens 1 mom. är det allmänna stödets fulla belopp lika stort som den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel som avses i 6 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt förslaget ändras 6 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa så att den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel är 33,33 euro per dag (lagförslag 2).
Enligt paragrafens 2 mom. tillämpas på det allmänna stödet vad som i 4 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om jämkade och minskade arbetslöshetsförmåner i dess 1 § om rätten till jämkade arbetslöshetsförmåner, i 1 a § om förkortad arbetsvecka och väderhinder, i 2 § om jämkningsperioden, i 3 § om begränsningar, i 3 a § om exceptionell bedömning av arbetstiden, i 4 § om inkomst som ska beaktas vid jämkning, i 5 § 1 mom. om förmånsbelopp, i 7 § om sociala förmåners inverkan på arbetslöshetsförmånerna och i 8 § om inverkan av stöd för hemvård av barn på arbetslöshetsförmånerna.
16 §.Inkomster som ska beaktas vid behovsprövning i fråga om allmänt stöd.
Paragrafen innehåller bestämmelser om inkomster som ska beaktas vid behovsprövning i fråga om allmänt stöd på ett sätt som motsvarar regleringen för inkomster som ska beaktas vid behovsprövning i fråga om arbetsmarknadsstöd i den nuvarande lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Enligt paragrafens 1 mom. ska inkomsterna för en mottagare av allmänt stöd beaktas i sin helhet vid prövningen av behovet av ekonomiskt stöd. Det allmänna stödet bestäms enligt situationen vid den tidpunkt då stödet betalas ut, på basis av antingen de beräknade eller de annars konstaterbara inkomsterna. På ett sätt som motsvarar nuläget utfärdas bestämmelser om beaktande av inkomst från skogsbruk på så sätt att den genomsnittliga årliga avkastningen av skogen multiplicerad med skogens areal, vilken fastställts enligt 7 § 3 och 4 mom. i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen (1142/2005), beaktas som inkomst av skogsbruk.
Paragrafens 2 mom. innehåller på ett sätt som motsvarar nuläget en förteckning över de förmåner och ersättningar som inte beaktas som inkomster vid behovsprövning. Dessa inkomster är barnbidrag, stöd för hemvård av barn enligt lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn, bostadsbidrag enligt lagen om allmänt bostadsbidrag och lagen om bostadsbidrag för pensionstagare, militärunderstöd enligt militärunderstödslagen, livränta och tilläggsränta enligt lagen om skada, ådragen i militärtjänst, efterlevandepensionens eller barnpensionens kompletteringsbelopp enligt folkpensionslagen, utkomststöd enligt lagen om utkomststöd, ersättning för särskilda kostnader på grund av lyte, skada eller men och rörlighetsunderstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
I 3 mom. ingår ett bemyndigande att utfärda förordning, enligt vilket närmare bestämmelser om inkomster som beaktas vid behovsprövning utfärdas genom förordning av statsrådet, vilket motsvarar bestämmelsen i den sista meningen i nuvarande 7 kap. 6 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. I nuläget utfärdas närmare bestämmelser genom statsrådets förordning om inkomst som skall beaktas vid fastställande av arbetslöshetsförmån (1332/2002).
17 §.Behovsprövning i fråga om allmänt stöd.
Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om behovsprövning i fråga om allmänt stöd.
Paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om de inkomstgränser som tillämpas vid behovsprövning i fråga om allmänt stöd. Från det belopp som räknats per månad med fullt allmänt stöd dras 50 procent av från den inkomstdel som bestämts enligt 16 § och överskrider 311 euro per månad. Inkomstgränsen för behovsprövningen fastställs därmed på annat sätt än i behovsprövningen i fråga om arbetsmarknadsstöd för närvarande. De månatliga inkomstposter som påverkar fastställandet av allmänt stöd avundas neråt till fulla euron på så sätt att den del som överskjuter en full euro inte beaktas, vilket motsvarar bestämmelsen i den sista meningen i nuvarande 7 kap. 7 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om justering av det allmänna stödet, om de inkomster som påverkar behovsprövningen ändras. Det allmänna stödet ska revideras om de inkomster som påverkar beloppet av det stigit eller sjunkit väsentligt. Det reviderade allmänna stödet börjar betalas från den tidigaste möjliga betalningsposten. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 7 kap. § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Enligt förslaget innehåller paragrafens 3 mom. bestämmelser om det allmänna stödets belopp, då en person fått en annan social förmån än de som avses i 4 kap. 7 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, vilken dras av från det allmänna stödet. Det är möjligt att behovsprövning och avdrag av socialförmåner från det allmänna stödet blir tillämpligt samtidigt. I en sådan situation betalas det allmänna stöd som är av lägre belopp. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 7 kap. § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Paragrafens 4 mom. innehåller bestämmelser om beviljande av allmänt stöd utan behovsprövning för tiden för deltagande i sysselsättningsfrämjande service. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 7 kap. 8 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
18 §.Partiellt allmänt stöd.
Paragrafen innehåller bestämmelser om allmänt stöd till en person som bor i hans eller hennes föräldrars hushåll.
Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll till övriga delar bestämmelserna om partiellt arbetsmarknadsstöd i nuvarande 7 kap. 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, men föräldrarnas inkomstgräns är högre än för närvarande i det partiella arbetsmarknadsstödet.
Enligt paragrafens 1 mom. är det allmänna stödet 35 procent av det allmänna stödet som räknats enligt 15–17 §, om arbetssökanden bor i föräldrarnas hushåll och inte uppfyllt det arbetsvillkor som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt etablerad tillämpnings- och avgörandepraxis för partiellt arbetsmarknadsstöd, används fallspecifik helhetsprövning i bedömningen av en persons boende i föräldrarnas hushåll och i prövningen är det möjligt att beakta bland annat sökandens ålder och andra förhållanden.
Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om de två situationer där 1 mom. inte tillämpas. För det första betalas allmänt stöd alltid till fullt belopp trots att en person bor i föräldrarnas hushåll under den tid personen deltar i sysselsättningsfrämjande service. Dessutom betalas allmänt stöd till fullt belopp, om föräldrarnas sammanräknade inkomster underskrider den föreskrivna inkomstgränsen på 2 500 euro per månad. För närvarande är föräldrarnas inkomstgräns 1 781 euro per månad. Föräldrarnas inkomstgräns höjdes med 106 euro för varje person som står under vårdnaden för de föräldrar i vars hushåll arbetssökanden bor.
Enligt paragrafens 3 mom. avdras från ett allmänt stöd till fullt belopp räknat per månad, i de fall som avses i 2 mom. 2 punkten, 50 procent av den del av inkomsten som bestäms enligt 16 § och som överstiger inkomstgränsen i 2 mom. 2 punkten i denna paragraf. Som inkomster för föräldrarna beaktas alla inkomster oberoende av källan eller skatteplikten, med undantag för de inkomster som räknats upp i 16 § 2 mom. och i statsrådets förordning om allmänt stöd. På ett sätt som motsvarar nuläget beaktas dock inte ett vårdarvode för en närståendevårdare eller ett vårdarvode för en familjevårdare som inkomst för föräldrarna till en sökande som bor i samma hushåll som sina föräldrar, om uppdragsavtalet inte har ingåtts i förvärvssyfte. Från föräldrarnas inkomster görs ett avdrag av utgifterna för att skaffa och bibehålla inkomsten utifrån statsrådets förordning.
Enligt paragrafens 3 mom. betalas allmänt stöd som nedsatts på grund av föräldrarnas inkomster dock minst till det belopp som avses i 1 mom. I paragrafens 4 mom. föreskrivs att om föräldrarna trots inkomster som överstiger inkomstgränsen inte kan stöda sökanden ekonomiskt, betalas det allmänna stödet till sökanden utan avdraget på 35 % enligt 1 mom. Enligt momentet ska sökanden på ett tillförlitligt sätt kunna visa att föräldrarna faktiskt inte stöder sökanden ekonomiskt.
19 §.Allmänt stöd som betalas under tiden för sysselsättningsfrämjande service.
Paragrafen innehåller bestämmelser om allmänt stöd som betalas under tiden för sysselsättningsfrämjande service. Regleringen motsvarar i huvudsak bestämmelserna om en förmån som betalas under tiden för sysselsättningsfrämjande service enligt 10 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Enligt paragrafens 1 mom. tryggas försörjningen för en arbetssökande som deltar i sysselsättningsfrämjande service genom allmänt stöd. Detta motsvarar den nuvarande regleringen kring arbetsmarknadsstöd och arbetslöshetsdagpenning.
Enligt paragrafens 2 mom. betalas allmänt stöd under tiden för sysselsättningsfrämjande service, trots att den arbetssökande inte har rätt till allmänt stöd när servicen inleds, om det beror på självrisktid, väntetid eller behovsprövning. Detta motsvarar den nuvarande regleringen i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs i vilken utsträckning vad som i 10 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs tillämpas på betalning av allmänt stöd under tiden för sysselsättningsfrämjande service. Tillämpningen gäller 10 kap. 2 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, enligt vilket inkomstrelaterad dagpenning betalas endast för den tid då personen i fråga är en i lagen om ordnande av arbetskraftsservice avsedd arbetssökande vid arbetskraftsmyndigheten och dessutom föreskrivs i momentet att om personen är sysselsatt på heltid i över två veckor, har han eller hon inte rätt till inkomstrelaterad dagpenning. Tillämpningen på det allmänna stödet omfattas även av 10 kap. 2 § 3 mom. 1–3 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, enligt vilka inkomstrelaterad dagpenning betalas under tiden för sysselsättningsfrämjande service, trots att den arbetssökande inte har rätt till förmånen när servicen inleds, om det beror på tid utan ersättning, skyldighet att vara i arbete eller en begränsning enligt 2 kap. 13 eller 14 § i anslutning till yrkesutbildning. Dessutom tillämpas på allmänt stöd 10 kap. 2 § 4 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, vilket gäller rätten till inkomstrelaterad dagpenning, 3 § som gäller frånvaro från sysselsättningsfrämjande service, 4 § som gäller avvikande tillämpning av denna lag efter att sysselsättningsfrämjande service inletts, 5 § som innehåller särskilda bestämmelser om arbetskraftsutbildning och 6 § kostnadsersättning som betalas under tiden för arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Lagen om ordnande av arbetskraftsservice innehåller bestämmelser om ersättning av rese- och andra uppehållskostnader för deltagande i sysselsättningsfrämjande service för en arbetssökande.
5 kap. Bestämmelser om verkställighet av allmänt stöd
20 §.Ansökan om allmänt stöd.
Paragrafen föreslås innehålla bestämmelser om ansökan om allmänt stöd. I fråga om innehåll motsvarar paragrafen i övrigt i sak 11 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, men på samma sätt som den gällande regleringen innehåller den inte bestämmelser om anhängiggörande av en ansökan, eftersom förvaltningslagen innehåller bestämmelser om anhängiggörande av ett ärende.
Paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om varifrån allmänt stöd ansöks. Enligt paragrafens 1 mom. ska allmänt stöd sökas skriftligt hos Folkpensionsanstalten.
Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om tidsfristen för ansökan om allmänt stöd. Enligt paragrafens 2 mom. beviljas allmänt stöd inte utan särskilt vägande skäl retroaktivt för längre tid än tre månader före den tidpunkt då ansökan anhängiggjordes. Utöver den första ansökan gäller tidsfristen även för fortsatta ansökningar. Tidsfristen räknas enligt etablerad praxis på så sätt att om en ansökan blir anhängig till exempel den 15 april, kan allmänt stöd beviljas utan något synnerligen vägande skäl från och med den 15 januari. Om allmänt stöd ansöks retroaktivt för en längre tid än tre månader, krävs på ett sätt som motsvarar den nuvarande regleringen ett synnerligen vägande skäl för att bevilja allmänt stöd.
Paragrafens 3 mom. innehåller bestämmelser om undantaget till anhängiggörande av ett ärende enligt förvaltningslagen. Anhängiggörandet påverkar bland annat beräkningen av tidsfristen enligt 2 mom. I paragrafens 3 mom. föreskrivs att har ansökan om inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa avslagits, anses ansökan om allmänt stöd ha blivit anhängig när ansökan om inkomstrelaterad dagpenning anlände till arbetslöshetskassan, under förutsättning att allmänt stöd har sökts inom tre månader från det att sökanden erhöll kännedom om arbetslöshetskassans avslagsbeslut.
21 §.Behandling av ansökan.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tidsfristen för behandlingen av en ansökan. I fråga om innehåll motsvarar paragrafen i övrigt i sak 11 kap. 1 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, men på samma sätt som i den gällande regleringen innehåller paragrafen inte bestämmelser om att behandlingen ska göras utan dröjsmål, eftersom detta föreskrivs i förvaltningslagen.
Tidsfristen för handläggning av arbetslöshetsförmåner är samma vid Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna och under beredningen framkom inte grunder för att ändra tidsfristen. Det är möjligt att följa Folkpensionsanstaltens genomsnittliga handläggningstid på Folkpensionsanstaltens webbplats. Den handläggningstid som visas på webbplatsen är ett medelvärde, som har räknats utifrån de föregående sju dagarna. En del av ansökningarna handläggs något snabbare än medelvärdet och en del något långsammare. En längre handläggningstid än snittet beror ofta på att uppgifter eller bilagor saknats i ansökan och sökanden ombetts att överlämna dessa. Handläggningstiden är längre även då Folkpensionsanstalten måste vänta på uppgifter i anknytning till handläggningen från utlandet. Dessutom kan det uppstå trängsel i handläggningen om ett stort antal ansökningar inkommer på en gång till Folkpensionsanstalten om förmånsbeloppen eller förmånsgrunderna ändras.
Enligt paragrafens 1 mom. ska beslut om allmänt stöd ges senast den trettionde kalenderdagen från det att ansökan har anlänt.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs det att om ett beslut inte kan ges inom den tid som föreskrivs i 1 mom., därför att Folkpensionsanstalten på grund av att ansökan är bristfällig eller av annan orsak inte har de uppgifter som behövs för att avgöra ärendet, ska beslutet dock ges senast den fjortonde kalenderdagen från det att Folkpensionsanstalten har mottagit de uppgifter som behövs för att avgöra ärendet.
22 §.Skyldighet att lämna uppgifter.
Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldigheten för den som ansöker om allmänt stöd att lämna uppgifter. I sak motsvarar paragrafens innehåll i huvudsak 11 kap. 2 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Skillnaderna till den gällande regleringen har beskrivits enligt moment nedan. En part ska utifrån 31 § 2 mom. i förvaltningslagen bidra till utredningen av ett ärende som parten anhängiggjort. Vid sidan om förvaltningslagen har den särskilda bestämmelsen om anmälningsskyldigheten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa visat sig vara viktig till exempel vid utredningar av missbruksmisstankar, eftersom den innehåller en specifikation av de uppgifter och förhållanden som anmälningsskyldigheten gäller.
Enligt paragrafens 1 mom. ska den som ansöker om allmänt stöd lämna Folkpensionsanstalten de uppgifter som behövs för beviljande och utbetalning av det allmänna stödet. Momentet innehåller inte längre bestämmelser som motsvarar vad som föreskrivs i den gällande regleringen om skyldigheten att ge utredningar som behövs i synnerhet för att konstatera separat ekonomi och boende enligt 1 kap. 7 §, eftersom denna skyldighet kan anses bero på den första bestämmelsen i föreslagna 1 mom. Föreslagna 1 mom. innehåller inte heller någon bestämmelse som motsvarar den gällande regleringen i fråga om utlämnande av uppgifter för avgivande av ett utlåtande till en remitterande företagarkassa enligt 11 kap. 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, eftersom utlämnandet av uppgifter till en företagarkassa baserar sig på 11 kap. 2 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs att det den som ansöker om allmänt stöd ska på det sätt som arbetskraftsmyndigheten eller närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter bestämmer till arbetskraftsmyndigheten eller närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter lämna de utredningar som behövs för myndighetens och centrets utlåtande och som berör honom eller henne personligen.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs att om en sådan förändring inträffar i en stödmottagares omständigheter som kan påverka rätten att få allmänt stöd eller minska beloppet av det allmänna stödet, ska han eller hon omedelbart underrätta Folkpensionsanstalten om förändringen. Mottagaren av allmänt stöd ska omedelbart underrätta arbetskraftsmyndigheten om en förändring i förhållanden som avses i 11 kap. 4 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Paragrafens 4 mom. innehåller bestämmelser om de ändrade förhållanden om vilka en mottagare av allmänt stöd ska anmäla uppgifter utan dröjsmål till Folkpensionsanstalten. Enligt 11 kap. 2 § 4 mom. 1 punkten i den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa gäller anmälningsskyldigheten för en förmånstagares tidigare medlemskap i en arbetslöshetskassa. Enligt föreslagna 4 mom. 1 punkten gäller anmälningsskyldigheten i bredare omfattning medlemskap i en arbetskassa. En uppdaterad medlemskapsuppgift är nödvändig för att utreda rätt förmånsbetalare. Det föreslagna momentet innehåller inte någon hänvisning till mottagande av grunddagpenning enligt 11 kap. 2 § 4 mom. 2 punkten i den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa, eftersom det föreslås att bestämmelserna om grunddagpenning upphävs. Det föreslagna momentet innehåller inte någon hänvisning till utbildningsdagpenning enligt 11 kap. 2 § 4 mom. 2 punkten i den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa, eftersom utbildningsdagpenning inte längre betalas.
I paragrafens 4 mom. föreskrivs att de förändringar i stödmottagarens omständigheter som avses i 3 mom. och som mottagaren av allmänt stöd omedelbart ska meddela den som betalar ut det allmänna stödet är
1) medlemskap i en arbetslöshetskassa,
2) om personen är arbetssökande och om han eller hon inte längre söker arbete,
3) fortsatt arbetslöshet,
4) anställning, tjänsteförhållande, eget arbete eller företagsverksamhet som inletts eller upphört,
5) lön eller annat vederlag för anställning, tjänsteförhållande, eget arbete eller företagsverksamhet,
6) kapitalinkomster,
7) ekonomisk förmån eller ersättning på grundval av anställning, tjänsteförhållande, eget arbete eller företagsverksamhet,
8) beviljat avgångsbidrag,
9) arbetstid som använts för arbetet,
10) inkomst från försäljning av företag eller företagstillgångar i samband med nedläggning av företagsverksamhet eller företagstillgångar som tagits i privat bruk,
11) avslutande av sysselsättningsfrämjande service,
12) ersättning för inkomstbortfall i enlighet med trafikförsäkring eller olycksfallsförsäkring eller lagen om skada, ådragen i militärtjänst,
13) en social förmån som erhållits eller ansökts i Finland och utomlands, stöd för hemvård som maken eller sambon får och extra pension som arbetsgivaren ordnar och som är bättre än minimivillkoren enligt lagen om pension för arbetstagare,
14) beviljad eller avslagen lönegaranti,
15) barn som sökanden försörjer,
16) de dagar då mottagaren av allmänt stöd har deltagit i annan sysselsättningsfrämjande service än arbetskraftsutbildning, arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån eller frivilliga studier enligt 28–31 § i lagen om främjande av integration (681/2023),
17) inledande av värnplikt eller civiltjänst eller avtjänande av fängelsestraff, intagning för vård på sjukhus eller annan därmed jämförbar anstaltsvård samt andra därmed jämförbara omständigheter,
18) förälderns eller föräldrarnas inkomster som avses i 16 §, om det är fråga om en person som avses i 18 §,
19) förändringar i familjeförhållandena och bostadsförhållandena,
20) en annan förändring i omständigheterna som motsvarar 1–19 punkten.
23 §.Beslut om allmänt stöd.
Paragrafen innehåller bestämmelser om i vilka situationer Folkpensionsanstalten ska ge ett beslut i ett ärende som gäller allmänt stöd och om undantagssituationer som gäller beslutsfattandet. I sak motsvarar paragrafens innehåller i övrigt 11 kap. 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, men paragrafen innehåller inte bestämmelser som motsvarar 11 kap. 3 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa om att delge ett beslut, eftersom det i fråga om förmåner som verkställs av Folkpensionsanstalten finns föreskrifter om detta i 20 a § i lagen om Folkpensionsanstalten. Enligt 20 § i lagen om Folkpensionsanstalten sänds ett beslut om en förmån som enligt bestämmelserna ska verkställas av Folkpensionsanstalten med brev per post. Sökanden anses ha fått del av beslutet den sjunde dagen efter det att brevet avsändes, om inte något annat visas. Beslutet får med partens samtycke delges som ett elektroniskt meddelande utöver vad som föreskrivs i någon annan lag. Då anses beslutet ha blivit delgivet den sjunde dagen efter det att meddelandet avsändes, om inte något annat visas.
Enligt paragrafens 1 mom. ska Folkpensionsanstalten i ärenden som gäller beviljande, förvägrande, justering, indragning och återkrav av allmänt stöd ge sökanden ett skriftligt beslut. Bestämmelsen behövs för att det ska stå klart i vilka situationer Folkpensionsanstalten ska ge ett överklagbart beslut om allmänt stöd. Inget beslut ges till exempel om betalning av allmänt stöd. Allmänt stöd kan betalas utifrån samma beslut om beviljande och utifrån anmälningar av sökanden så länge som förutsättningarna är i kraft och beloppet av det allmänna stödet inte ändras.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs att något beslut inte behöver ges om justeringen av det allmänna stödet uteslutande beror på en indexjustering eller någon annan motsvarande grund som bestäms direkt med stöd av lag eller förordning, förutsatt att sökanden inte särskilt yrkar på ett beslut. Sökanden ska begära ett beslut om indexjustering eller en justering av det allmänna stödet under utbetalningstiden som beror på någon annan motsvarande grund som bestäms direkt med stöd av lag eller förordning inom 30 dagar efter att han eller hon har delgetts justeringen av det allmänna stödet. Bestämmelsen motsvarar etablerad praxis och de andra förmånslagarna som verkställs av Folkpensionsanstalten.
Enligt paragrafens 3 mom. ska Folkpensionsanstalten på ett sätt motsvarar nuläget innan ett beslut fattas begära ett arbetskraftspolitiskt utlåtande enligt 34 § i ett arbetskraftspolitiskt ärende.
Enligt paragrafens 4 mom. ska sökanden ges ett skriftligt beslut även när det allmänna stödet betalas till ett välfärdsområde på det sätt som föreskrivs i 27 §.
24 §.Betalningssätt.
Paragrafen innehåller bestämmelser om betalningssättet för det allmänna stödet. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll i huvudsak 11 kap. 5 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och övriga förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer. Den föreslagna paragrafen innehåller dock inte någon sådan bestämmelse som finns i 11 kap. 5 § 1 mom. i den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa, enligt vilken en förmån betalas i efterskott åtminstone en gång per månad. Betalningsperioden för det allmänna stödet föreskrivs i 1 § i statsrådets förordning om allmänt stöd.
Enligt paragrafens 1 mom. utbetalas det allmänna stödet till ett av förmånstagaren angivet konto inom Europeiska unionen. Allmänt stöd kan dock betalas även på annat sätt, om det inte är möjligt att betala in den på ett konto eller om mottagaren av det allmänna stödet anför särskilda skäl för ett annat betalningssätt.
Enligt paragrafens 2 mom. utbetalas inte allmänt stöd, om den post som ska betalas till en person i form av allmänt stöd för en månad skulle vara mindre än 50 procent av den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel.
25 §.Avbrytande eller minskning av betalning på grund av förändrade förhållanden.
Paragrafen innehåller bestämmelser om avbrytande eller minskning av det allmänna stödet på grund av förändrade förhållanden. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 11 kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt paragrafen kan utbetalningen av allmänt stöd tillfälligt avbrytas eller beloppet av det allmänna stöd som ska betalas minskas, om det på grundval av ändrade förhållanden eller någon annan orsak är uppenbart att mottagaren inte längre har rätt till förmånen eller att beloppet av det allmänna stödet borde minskas. Mottagaren av det allmänna stödet ska omedelbart underrättas om avbrott och minskning, och beslutet om det allmänna stödet ska meddelas utan dröjsmål.
Motsvarande bestämmelser finns även i andra förmånslagar som verkställs av Folkpensionsanstalten. Även 55 § i förvaltningslagen innehåller en bestämmelse, enligt vilken myndigheten kan förordna att verkställandet av ett beslut ska avbrytas då den behandlar en rättelse av ett sak- eller skrivfel. Bestämmelserna behövs i förmånslagarna för att undvika obefogade betalningar av förmåner eller betalningar till för högt belopp. I synnerhet stora återkrav belastar den ekonomiska situationen för personer som fått en förmån. Återkrav och undanröjande av beslut ökar väsentligt även arbetsmängden hos förmånsbetalarna och besvärsinstanserna. Bestämmelserna gäller en situation där betalaren får information om en omständighet utifrån vilken det är uppenbart att förmånsbeloppet sjunker eller att sökanden inte längre har rätt till den. Det handlar om en åtgärd i anknytning till verkställigheten och inget överklagbart beslut ges om det. Efter att betalningen har avbrutits eller beloppet av det det allmänna stödet har minskats ska Folkpensionsanstalten omedelbart vidta åtgärder för att ge ett överklagbart beslut och det slutliga överklagbara beslutet om rätten till allmänt stöd ska ges så fort som möjligt. Med stöd av bestämmelsen är det med andra ord möjligt att avbryta betalningen eller minska det belopp som betalas endast för en kort tid.
26 §.Utbetalning av allmänt stöd utan beslut.
Paragrafen innehåller bestämmelser om utbetalning av allmänt stöd utan beslut som ett förskott. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 11 kap. 8 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs att till den som har rätt till allmänt stöd kan på grundval av hans eller hennes ansökan utan beslut betalas allmänt stöd i förskott.
Enligt paragrafens 2 mom. kan förskott få vara betalt för sammanlagt högst två månader. Förskottet dras av från allmänt stöd som beviljas senare och avdraget görs när det betalas. Förskottet kan också betraktas som förskottsbetalning av ett annat allmänt stöd som beviljas senare. Folkpensionsanstalten kan då kvitta beloppet av det allmänna stödet som i förskott betalats till ett för stort belopp mot ett allmänt stöd som beviljas senare.
Syftet med begränsningen på två månader för betalning av förskott har varit att förebygga missbruk. På samma sätt som den gällande regleringen är en förutsättning för att betala förskott att sökanden i sin ansökan uppger de uppgifter som behövs för att betala förskottet, utifrån vilka det på ett tillräckligt tillförlitligt sätt är möjligt att utreda om sökanden har rätt till allmänt stöd och det allmänna stödets sannolika belopp. En förskottsbetalning är alltid möjlig då Folkpensionsanstalten anser att en sådan är ändamålsenlig. Det föreslås att Folkpensionsanstalten alltid har rätt att avgöra om ett förskott ska betalas och till vilket belopp. Inget separat beslut ges om betalning av ett förskott, utan endast ett meddelande om betalningen, och det är inte möjligt att söka ändring i ett avgörande om ett förskott genom att överklaga. Sökanden får det egentliga överklagbara beslutet först då sökandens ärende behandlas slutligt. Bestämmelserna om återkrav i 28 § tillämpas på återkrav av förskott. Ett beslut om återkrav av en förskottsbetalning verkställs på samma sätt som ett annat beslut om återkrav.
Användningen av en förskottsbetalning möjliggör att en förmån vid behov betalas utifrån förenklade grunder och tryggar försörjningen för den som ansöker om förmånen om betalningen av förmånen i övrigt drar ut på tiden. Samtidigt kan det minska behovet av att ansöka om utkomststöd.
27 §.Betalning av allmänt stöd till ett välfärdsområde.
Paragrafen innehåller bestämmelser om betalning av allmänt stöd till ett välfärdsområde. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 11 kap. 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. En motsvarande bestämmelse finns även i en del andra förmånslagar som verkställs av Folkpensionsanstalten.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs det att om ett välfärdsområde begär det, kan allmänt stöd av särskilt vägande skäl delvis eller helt och hållet och tills vidare eller för viss tid betalas till välfärdsområdet för att användas för underhållet av mottagaren av det allmänna stödet, hans eller hennes familj och barn som han eller hon försörjer.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs det enligt förslaget att om ett välfärdsområde i enlighet med 23 § i lagen om utkomststöd har betalat utkomststöd i förskott mot ett emotsett allmänt stöd, betalas det allmänna stödet, till den del den motsvarar förskottet, till välfärdsområdet på dess begäran.
28 §.Återkrav.
Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om återkrav av allmänt stöd. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 11 kap. 10 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och andra bestämmelser om återkrav i de förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer.
En återkravssituation uppkommer då en förmån betalas utan grund eller till för högt belopp. Detta kan bero till exempel på en annan förmån som beviljats retroaktivt, ett arbetskraftspolitiskt utlåtande som getts retroaktivt, försummelser av anmälningsskyldigheten av förmånstagaren eller ett misstag av förmånsbetalaren. Ingen återkravssituation uppkommer dock om en felaktig betalning beror på verkställigheten och det positiva förmånsbeslutet i sig har getts på rätt sätt och inte behöver korrigeras. Det är möjligt att en förmån betalats dubbelt för samma tid, till för högt belopp eller till fel person på grund av ett fel i systemet eller ett annat fel då betalningen körts. Om mottagaren av en betalning som utan grunder gjorts till för högt belopp i en sådan situation inte betalar tillbaka den betalda förmånen frivilligt, indrivs den ogrundade betalningen genom talan i tingsrätten.
Innan ett nytt förmånsbeslut och ett återkravsbeslut ges, ska mottagaren av betalningen till för högt belopp höras, det vill säga att han eller hon ska beredas tillfälle att ge en utredning i återkravsärendet. Syftet med hörandet är att utreda synpunkten av mottagaren av betalningen till för högt belopp om grunden och beloppet av återkravet och situationen för mottagaren av betalningen till för högt belopp med tanke på avstående från återkravet. Hörandet regleras i 34–36 § i förvaltningslagen. En person som fått en betalning till för högt belopp hörs skriftligt utan oskäligt dröjsmål. Mottagaren av en betalning till för högt belopp behöver inte höras, om Folkpensionsanstalten kommer att avstå från återkravet på grund av det återkrävda beloppet är lågt. Det är inte heller nödvändigt att höra en mottagare av en betalning till för högt belopp då förmånsbetalaren inte lyckas driva in det återkrävda beloppet i sin helhet från en pensions- eller försäkringsanstalt eller då man avstår från att återkräva en förmån som betalats till för högt belopp.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs det att har allmänt stöd betalats utan grund eller till ett för stort belopp, ska det överbetalda allmänna stödet återkrävas. I regel återkrävs allmänt stöd som betalas till för högt belopp. Förmånerna finansieras med offentliga medel och det är inte möjligt att avstå från återkrav av en betalning till för högt belopp, förutom om det finns en lagenlig grund för det. När en betalning till för högt belopp upptäckts ska Folkpensionsanstalten alltid vidta åtgärder för att återkräva en betalning till för högt belopp, fatta ett beslut om att avstå från återkravet eller låta bli att återkräva förmånen. Det är inte möjligt att inte vidta åtgärder som gäller en upptäckt betalning till för högt belopp, förutom till den del som är preskriberad.
Enligt paragrafens 2 mom. kan återkravet frångås helt eller delvis, om detta anses skäligt och om utbetalningen av det allmänna stödet utan grund inte berodde på svikligt förfarande av mottagaren av det allmänna stödet eller dennes företrädares eller om det belopp som betalats utan grund är litet. Återkravet kan dessutom frångås helt efter det att beslut om återkrav har getts, om det med beaktande av den ekonomiska situationen för mottagaren av det allmänna stödet inte längre är ändamålsenligt att fortsätta återkrävandet eller om det med hänsyn till det belopp av det allmänna stödet som inte återkrävts medför oskäliga kostnader att fortsätta återkrävandet. Avstående från återkrav utifrån skälighetsgrunden handlar om ekonomisk skälighetsprövning. Om betalningen till för högt belopp beror på ett ohederligt förfarande av mottagaren av det allmänna stödet eller hans eller hennes företrädare, är det inte möjligt att avstå från återkravet utifrån skälighetsgrunden. När det övervägs om avstående från återkrav är skäligt görs avgörandet utifrån helhetssituationen för mottagaren av betalningen till för högt belopp, varvid band annat den ekonomiska och sociala situationen för mottagaren av betalningen till för högt belopp beaktas. I bedömningen av helhetssituationen är det möjligt att beakta omständigheter som påverkar sysselsättningsmöjligheterna för mottagaren av betalningen till för högt belopp, såsom hälsotillståndet, åldern, arbetsförmågan, yrkesskickligheten och arbetsmarknadssituationen. Till exempel är det möjligt att förmoda att en ung person med yrkesskicklighet och arbetsförmåga sysselsätts snabbt och på motsvarande sätt är situationen vanligtvis den motsatta för en ålderstigen person med nedsatt arbetsförmåga. Tillfällig medellöshet eller skuldsättning för en mottagare av en betalning till för högt belopp kan inte vara den enda grunden för att avstå från återkrav. Det är dock möjligt att beakta bland annat huruvida personen gjort en ansökan om skuldarrangemang eller riskerar att hamna i skuldarrangemang eller att försättas i konkurs.
I bedömningen av helhetssituationen är det möjligt att beakta även medverkan av mottagaren av det allmänna stödet eller en annan aktör till betalningen till för högt belopp eller den tid som förflutit sedan betalningen till för högt belopp. Det är dock inte möjligt att avstå från återkrav uteslutande utifrån någon av de ovan nämnda omständigheterna. Även om till exempel en myndighets misstag kan konstateras, innebär det inte automatiskt att återkravet jämkas eller att man avstår från det. Om de andra ärenden som kommit fram i ärendet inte talar för att återkravet ska jämkas, är huvudregeln att det är möjligt att återkräva en betalning till för högt belopp trots ett misstag av myndigheten eller trots att mottagaren av det allmänna stödet förfarit uppriktigt. Inte heller ett stort återkrävt belopp kan vara den enda grunden för att avstå från återkrav, utan avgörandet görs utifrån helhetssituationen för mottagaren av en betalning till för högt belopp alltid då återkravets skälighet bedöms.
Om mottagaren av det allmänna stödet avlidit och dödsboet saknar medel, avstår man från återkravet utifrån skälighetsprincipen. Det är möjligt att påvisa att ett dödsbo är medellöst till exempel med ett bouppteckningsinstrument som överlämnats till skattemyndigheten.
Det är möjligt att avstå från att återkräva ett betalt allmänt stöd om återkravsbeloppet är litet. Ett av syftena med bestämmelsen är att återkravskostnaderna för betalaren av allmänt stöd hålls skäliga i förhållande till det belopp som återkrävs.
Enligt paragrafens 3 mom. återkrävs ett allmänt stöd som betalats till ett för stort belopp inte till den del beloppet överstiger det belopp av en förmån enligt 30 § 1 mom. som Folkpensionsanstalten har uppburit av en retroaktiv pension som beviljats på grundval av arbetsoförmåga. I en sådan situation är den förmån som beviljats till personen retroaktivt mindre än det allmänna stöd som beviljats ursprungligen. Återkrav av en betalning till för högt belopp som överskrider en pensionsanstalts återbetalning kan leda till ett orimligt slutresultat. Med beaktande av de förmånsbeslut som den som ansökt om förmånen fått, har han eller hon haft en befogad grund att förmoda att han eller hon är berättigad till en förmån av ett visst belopp och han eller hon har redan ordnat sin ekonomi enligt den.
Enligt paragrafens 4 mom. får ett lagakraftvunnet beslut om återkrav verkställas så som en dom som har vunnit laga kraft.
29 §.Kvittning.
Paragrafen innehåller bestämmelser om kvittning av ett allmänt stöd som förordnats att återkrävas från en förmån som Folkpensionsanstalten betalar ut senare. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 11 kap. 13 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och flera bestämmelser om kvittning i de förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer. Kvittning handlar om genomförande av återkrav som redan slutförts och det handlar inte om ett sådant materiellrättsligt beslut i vilket det är möjligt att söka ändring genom att överklaga.
Enligt paragrafen kan belopp som ska återkrävas kvittas mot förmåner som Folkpensionsanstalten senare betalar, likväl med beaktande av vad som i utsökningsbalken (705/2007) föreskrivs om den minimiutkomstdel som ska undantas vid utmätning av lön. Utan samtycke kan kvittningen dock endast ske mot en förmån enligt denna lag eller en därmed jämställbar annan förmån. Med samtycke av mottagaren av allmänt stöd kan kvittning även ske mot en annan förmån och till ett större belopp än skyddat belopp vid utmätning.
30 §.Indrivning av allmänt stöd i vissa fall.
Paragrafen innehåller enligt förslaget bestämmelser om indrivning av ett ogrundat belopp av allmänt stöd som betalats ut från en förmån som betalas ut retroaktivt. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 11 kap. 14 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Hänvisningen i bestämmelsen till lagen om rehabiliteringspenning som upphävts år 2005 ersätts med en hänvisning till lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005), nedan rehabiliteringslagen. Dessutom stryks hänvisningen till avträdelsestöd från paragrafen eftersom den är onödig. Nya överträdelsestöd har inte beviljats efter år 2018, varför det inte är möjligt att för samma tid bevilja sådana stöd retroaktivt tillsammans med allmänt stöd.
Denna bestämmelse gäller endast de förmåner som beviljats retroaktivt och som nämns i den. Syftet med bestämmelsen är att förenkla förfarandet för att få tillbaka en betalning till för högt belopp för den tid då rätt till allmänt stöd inte föreligger och för vilken en retroaktiv förmån beviljats. Däremot är syftet med bestämmelsen inte att mottagaren av en betalning till för högt belopp får rätt att överklaga i fråga om hela återkravsbeloppet, även om det i sin helhet eller en del av den fås tillbaka genom att använda det anmälningsförfarande som avses i bestämmelsen. Även om hela betalningen till för högt belopp fås tillbaka som en återbetalning, ska förmånsärendet dock således alltid behandlas på nytt innan ett återkravsbeslut ges.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs det att om den som retroaktivt beviljas folkpension, barnförhöjning enligt folkpensionslagen, garantipension eller pension på grundval av arbetsavtals- eller tjänsteförhållande eller företagarverksamhet, eller dagpenning enligt sjukförsäkringslagen (1224/2005) , rehabiliteringspenning enligt om lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner, dagpenning eller olycksfallspension enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015) eller lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar (873/2015), har fått allmänt stöd för samma tid, får Folkpensionsanstalten driva in den grundlösa förmånen från den pension, det avträdelsestöd, den dagpenning eller den olycksfallspension som betalas retroaktivt.
Enligt paragrafens 2 mom. ska Folkpensionsanstalten minst två veckor innan en i 1 mom. avsedd förmån utbetalas meddela pensionsanstalten eller försäkringsanstalten att förmånen i enlighet med 1 mom. ska betalas till Folkpensionsanstalten.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs det att har någon utan grund erhållit allmänt stöd för samma tid för vilken honom eller henne retroaktivt beviljas inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, får Folkpensionsanstalten från inkomstrelaterad dagpenning som ska betalas retroaktivt uppbära det allmänna stöd som för denna tid betalats utan grund. På motsvarande sätt får arbetslöshetskassan från allmänt stöd som ska betalas retroaktivt uppbära inkomstrelaterad dagpenning som betalats utan grund.
31 §.Preskription av fordringar.
Paragrafen innehåller bestämmelser om preskription av fordringar. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 11 kap. 15 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och övriga motsvarande bestämmelser om förmåner som Folkpensionsanstalten verkställer. I återkravet av en förmån som betalats utan grunder är det inte möjligt att i oförändrad form tillämpa de bestämmelser i preskriptionslagen som utfärdats för regleringen kring privaträttsliga skuldförhållanden. På grund av detta har det ansetts vara motiverat att i förmånslagstiftningen införa separata preskriptionsbestämmelser som avviker från preskriptionslagen, vilka tillämpas i återkravssituationer.
Enligt paragrafen ska beslut om återkrav av i 28 § avsett allmänt stöd som betalats till ett för stort belopp fattas inom fem år räknat från utbetalningsdagen. En fordran som fastställts genom beslut om återkrav preskriberas fem år efter det att beslutet gavs, om inte preskriptionen avbrutits innan dess. Preskriptionen av en fordran som fastställts genom beslut om återkrav avbryts på det sätt som föreskrivs i 10 och 11 § i lagen om preskription av skulder (728/2003). Från avbrytandet av preskriptionstiden börjar en ny fem år lång preskriptionstid.
Tidsfristen på fem år kan inte avbrytas på annat sätt än genom att ge ett återkravsbeslut. Om ett återkravsbeslut inte hinner ges inom fem år från det att det allmänna stödet betalats, kan ett allmänt stöd som betalats på obefogat sätt inte återkrävas. Om den obefogade betalningen beror på ett ohederligt förfarande av personen, är det möjligt att yrka på straff för den person som fått det obefogade allmänna stödet och ställa honom eller henne inför straffrättsligt ansvar och påföra skadeståndsskyldighet för honom eller henne. När det handlar om en betalning till för högt belopp på grund av ett ohederligt förfarande av en person och det inte är möjligt att ge något återkravsbeslut på grund av preskriptionsbestämmelserna, kan Folkpensionsanstalten yrka på skadestånd i det straffrättsliga förfarandet. I så fall ska yrkandet på skadestånd hänföra sig till den tid för vilken återkrav inte är möjligt genom ett administrativt förfarande.
32 §.Utmätnings- och överföringsförbud.
Enligt förslaget innehåller paragrafen bestämmelser om utmätnings- och överföringsförbudet för det allmänna stödet. Allmänt stöd får inte utmätas och inte heller överföras till en annan person på så sätt att det har rättsverkningar. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 11 kap. 15 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och övriga motsvarande bestämmelser i de förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer. Det har föreskrivits att de förmåner som Folkpensionsanstalten betalar inte kan utmätas. I paragrafens rubrik beaktas att paragrafen innehåller också ett förbud mot att överföra ett allmänt stöd.
Enligt paragrafens 1 mom. får allmänt stöd inte utmätas.
Enligt paragrafens 2 mom. är ett avtal om överföring av allmänt stöd på någon annan ogiltigt.
33 §.Bemyndigande att utfärda förordning om verkställighet.
Enligt 1 mom. i paragrafen utfärdas närmare bestämmelser om ansökan om allmänt stöd och om utredningar som ska ges i samband därmed samt om utbetalning av allmänt stöd genom förordning av statsrådet.
Enligt paragrafens 2 mom. kan närmare bestämmelser om lämnande av ett arbetskraftspolitiskt utlåtande och de uppgifter som ska inkluderas i utlåtandet utfärdas genom förordning av arbets- och näringsministeriet.
34 §.Arbetskraftspolitiskt utlåtande och underrättelse om sökande av arbete i en annan stat.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs det att på lämnande av arbetskraftspolitiska utlåtanden tillämpas vad som i 11 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om lämnande av arbetskraftspolitiska utlåtanden. Även arbetskraftsmyndigheternas inbördes befogenhet avgörs utifrån 11 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
I praktiken ger arbetskraftsmyndigheten utlåtanden bland annat om huruvida en persons arbetssökning är i kraft, om arbetssökanden är arbetslös och om arbetssökandens deltagande i sysselsättningsfrämjande service. Utvecklings- och förvaltningscentret avgör å sin sida bland annat hur ett förfarande som är arbetskraftspolitiskt klandervärt påverkar hans eller hennes rätt att få allmänt stöd.
Enligt paragrafens 2 mom. ska arbetskraftsmyndigheten underrätta Folkpensionsanstalten om att en arbetssökande har begett sig till en annan stat för att söka arbete där i enlighet med artikel 64 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. Denna skyldighet som gäller jobbsökningsresor på högst tre månader till ett annat EU- eller EES-land eller Schweiz motsvarar de uppgifter för arbetskraftsmyndigheten som den haft redan ifråga om arbetssökanden som fått grunddagpenning.
Folkpensionsanstalten avgör om en arbetssökande uppfyllt arbetsvillkoret och om allmänt stöd kan betalas för tiden för en jobbsökningsresa till en annan stat.
6 kap. Sökande av ändring
Enligt förslaget sammanställs bestämmelserna om sökande av ändring i fråga om allmänt stöd till 6 kap. i lagen om allmänt stöd. Bestämmelserna motsvarar de motsvarande bestämmelserna i de förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer.
35 §.Rätt att söka ändring.
Paragrafen innehåller föreskrifter om rätten till ändringssökande. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 12 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och övriga bestämmelser om sökande av ändring i de förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer. Hänvisningen till lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019, förvaltningsprocesslagen) har strukits från 1 mom. i paragrafen. Orsaken till att hänvisningen strukits är att 36 och 38 § i lagen om allmänt stöd innehåller bestämmelser som avviker från förvaltningsprocesslagen om lämnande och självrättelse av en besvärsskrift. Dessutom tillämpas förvaltningsprocesslagen även endast partiellt i besvärsnämnden för social trygghet. Bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen om ett överklagande av ett förvaltningsbeslut avviker på många sätt från de bestämmelserna i den föreslagna lagen om allmänt stöd.
I lagen om allmänt stöd avskiljs den bestämmelse som motsvarar bestämmelsen om tiden för ändringssökande i 12 kap. 1 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa till separata 36 §.
Enligt paragrafens 1 mom. får den som är missnöjd med ett beslut som getts av Folkpensionsanstalten med stöd av lagen om allmänt stöd söka ändring i det hos besvärsnämnden för social trygghet. Det är möjligt att söka ändring i ett beslut av besvärsnämnden för social trygghet genom att överklaga till försäkringsdomstolen. Försäkringsdomstolens beslut får inte överklagas genom besvär.
Enligt paragrafens 2 mom. ska Folkpensionsanstaltens beslut iakttas trots ändringssökande till dess att ärendet har avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut.
Enligt paragrafens 3 mom. får ändring i arbetskraftsmyndighetens eller UF-centrets bindande utlåtanden inte sökas särskilt genom besvär.
Det finns bestämmelser om innehållet i ett överklagande och bilagorna till ett överklagande i 15 och 16 § i förvaltningsprocesslagen. Förvaltningsprocesslagens 30 § innehåller bestämmelser om användning av ett ombud och biträde och 32 § om bemyndigande av ett ombud.
36 §.Tid för sökande av ändring.
Paragrafen innehåller föreskrifter om tiden för att söka ändring. Paragrafen motsvarar 12 kap. 1 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och övriga motsvarande bestämmelser i de förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer. Paragrafen motsvarar även 13 § i förvaltningsprocesslagen.
Enligt paragrafen ska besvärsskriften lämnas in till Folkpensionsanstalten senast den trettionde dagen efter den dag då parten anses ha fått del av beslutet. Det finns bestämmelser om delfåendedagen i 20 a § i lagen om Folkpensionsanstalten.
37 §.Besvär som inkommit för sent.
Paragrafen innehåller bestämmelser om besvär som inkommit efter tiden för att söka ändring. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 12 kap. 5 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och övriga motsvarande bestämmelser i de förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer. I paragrafen föreskrivs det att har besvär som anförs hos besvärsnämnden för social trygghet eller försäkringsdomstolen kommit in efter utgången av den tid som nämns i 36 §, kan besvärsinstansen enligt paragrafen trots förseningen ta upp besvären till prövning, om det finns vägande skäl till förseningen.
38 §.Självrättelse.
Paragrafen innehåller bestämmelser om utfärdande av rättelsebeslut. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 12 kap. 4 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och övriga motsvarande bestämmelser i de förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer. Separata bestämmelser ska utfärdas om det separata rättelseförfarandet enligt förmånslagarna.
Enligt paragrafens 1 mom. ska Folkpensionsanstalten ge ett rättelsebeslut i ärendet om den till alla delar godkänner de yrkanden som framställts i de besvär som inlämnats till den. Det är möjligt att söka ändring i ett rättelsebeslut enligt bestämmelserna i 35 §.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs det att kan Folkpensionsanstalten inte rätta det beslut som besvären avser på det sätt som nämns i 1 mom., ska den inom 30 dagar från besvärstidens utgång sända besvärsskriften och sitt utlåtande till den behöriga besvärsinstansen för behandling. Folkpensionsanstalten kan härvid genom ett interimistiskt beslut rätta sitt tidigare beslut till den del den godkänner yrkandet i besvären. Om besvären redan har sänts till besvärsinstansen, ska denna omedelbart underrättas om det interimistiska beslutet. Ändring får inte sökas i ett interimistiskt beslut.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs det att avvikelse kan göras från den i 2 mom. föreskrivna tiden, om inhämtandet av en tilläggsutredning som behövs med anledning av besvären kräver det. Ändringssökanden ska då utan dröjsmål underrättas om att tilläggsutredning inhämtas. Besvärsskriften och utlåtandet ska dock alltid sändas till besvärsinstansen inom 60 dagar från besvärstidens utgång.
39 §.Rättelse av sakfel.
I paragrafen föreskrivs det om rättelse av sakfel. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 12 kap. 8 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och övriga motsvarande bestämmelser i de förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer. Bestämmelserna i de förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer förutsätter alltid samtycke av sökanden. Det förtroendeskydd som uttryckligen föreskrivits i 6 § i förvaltningslagen ställer synnerligen höga krav på verksamheten vid en myndighet som sköter ärenden som gäller social trygghet och pensionsförsäkring. Följaktligen har det vid rättelse av förmånsbeslut ansetts vara behövligt att utfärda bestämmelser som avviker från förvaltningslagen på så sätt att korrigering av ett sakfel eller ett förfarandefel till en parts nackdel alltid förutsätter samtycke av parten. Till övriga delar tillämpas bestämmelserna i förvaltningslagen på rättelse av ett fel.
Om ett beslut av Folkpensionsanstalten grundar sig på klart oriktig eller bristfällig utredning eller på uppenbart oriktig tillämpning av lag eller om det har skett ett fel i förfarandet då beslutet fattades, kan Folkpensionsanstalten enligt paragrafen undanröja sitt felaktiga beslut och avgöra ärendet på nytt. Enligt förslaget föreskrivs detta i paragrafens 1 mom.
Enligt paragrafens 2 mom. kan ett beslut rättas till en parts fördel eller nackdel. Rättelse av ett beslut till en parts nackdel förutsätter att parten samtycker till rättelsen av beslutet.
Paragrafen påverkar inte arbetskraftsmyndighetens eller UF-centrets förfarande vid rättelse av ett sakfel i ett arbetskraftspolitiskt utlåtande. Enligt etablerad tillämpningspraxis ska arbetskraftsmyndigheten eller UF-centret fortfarande höra en arbetssökande i enlighet med 34 § i förvaltningslagen innan utlåtandet ändras, men i detta sammanhang förutsätts inte något samtycke av arbetssökandena för att ändra utlåtandet.
40 §.Omprövning av ett lagakraftvunnet beslut.
Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om omprövning av ett lagakraftvunnet beslut. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 12 kap. 7 § 6 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och övriga motsvarande bestämmelser i de förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer. I lagen om allmänt stöd har bestämmelsen avskilts till en egen paragraf. Om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller beviljande av förvägrat allmänt stöd eller utökande av redan beviljat allmänt stöd, ska Folkpensionsanstalten pröva ärendet på nytt. Folkpensionsanstalten kan utan hinder av ett tidigare lagakraftvunnet beslut bevilja förvägrat allmänt stöd eller utöka redan beviljat allmänt stöd. Även besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen kan tillämpa motsvarande förfarande när de behandlar ärenden som gäller ändringssökande. I beslutet får ändring sökas på det sätt som föreskrivs i 35 §.
41 §.Undanröjande av beslut.
I paragrafen finns det föreskrifter om undanröjande av beslut. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 12 kap. 7 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och övriga motsvarande bestämmelser i de förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer. I lagen om allmänt stöd har 12 kap. 7 § 7 mom. i lagen om utkomstskydd, vilket gäller rättelse av ett lagakraftvunnet beslut, avskilts till separata 40 §. Dessutom utelämnas hänvisningen till förvaltningslagen, vilken ansetts vara obehövlig, från 12 kap. 7 § 7 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs det att om ett lagakraftvunnet beslut av Folkpensionsanstalten grundar sig på en felaktig eller bristfällig utredning eller uppenbart står i strid med lag, kan besvärsnämnden för social trygghet på yrkande av den som saken gäller eller Folkpensionsanstalten undanröja beslutet och bestämma att ärendet ska behandlas på nytt. Besvärsnämnden för social trygghet ska ge parterna tillfälle att bli hörda innan ärendet avgörs. Ett beslut av besvärsnämnden för social trygghet får inte överklagas genom besvär.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs det att om ett lagakraftvunnet beslut som besvärsnämnden för arbetspensionsärenden eller försäkringsdomstolen gett grundar sig på en felaktig eller bristfällig utredning eller är uppenbart lagstridigt, kan försäkringsdomstolen på yrkande av parten eller pensionsanstalten undanröja beslutet och förordna ny behandling av ärendet. Försäkringsdomstolen ska ge parterna tillfälle att bli hörda innan ärendet avgörs.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs det att om Folkpensionsanstalten yrkar på att ett beslut ska undanröjas, kan den avbryta utbetalningen av en förmån eller betala ut den i enlighet med sitt yrkande till dess ärendet har avgjorts på nytt.
Enligt paragrafens 4 mom. ska ansökan om att ett beslut ska undanröjas lämnas in inom fem år från det att beslutet vann laga kraft. Av särskilt vägande skäl kan ett beslut undanröjas också på ansökan som gjorts efter utgången av den föreskrivna tiden.
42 §.Nytt avgörande av ett ärende med anledning av beviljad annan förmån.
Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om nytt avgörande av ett ärende med anledning av en förmån eller ersättning som beviljats retroaktivt till en mottagare av allmänt stöd. I fråga om innehåll motsvarar paragrafen 12 kap. 4 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och motsvarande bestämmelser i andra förmånslagar som verkställs av Folkpensionsanstalten. Syftet med bestämmelserna har varit att möjliggöra att förmånsbetalarna avgör ett ärende på nytt i ett enklare förfarande i en situation där förmånsbetalaren efter att beslutet getts retroaktivt beviljats någon annan förmån eller ersättning, som förmånslagen helt hindrar förmånen eller minskar den. Förmånsbetalaren kan i dessa situationer utan samtycke av parten eller förfarandet med undanröjande avgöra ärendet på nytt till denna del genom ett lagakraftvunnet beslut. Förmånsbetalaren ska i ärendet alltid ge ett nytt beslut, där parten om han eller hon så önskar kan överklaga med normala rättsmedel. Syftet med dessa bestämmelser har varit att göra förfarandet för att avgöra ett ärende på nytt enklare och smidigare och på så sätt påskynda beslutsfattandet. Förfarandet med undanröjande är administrativt sett onödigt tungt i ärenden där partens rättsskydd inte äventyras, även om ärendet avgörs på nytt i ett enklare förfarande. Målet med ändringarna har även varit att harmonisera praxis för att avgöra ett ärende på nytt i genomförandet av olika förmåner.
I paragrafen föreskrivs det att om den som får allmänt stöd, efter det att beslutet har meddelats, retroaktivt har beviljats en förmån eller ersättning som med stöd av 3 kap. 3 § 1 mom., 3 kap. 4 §, 4 kap. 7 § eller 4 kap. 8 § ska beaktas, kan arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten utan undanröjande av beslutet eller samtycke av part avgöra ärendet på nytt.
43 §.Nytt avgörande av ett ärende med anledning av frånvaro från sysselsättningsfrämjande service.
Enligt förslaget innehåller paragrafen bestämmelser om nytt avgörande av ett ärende med anledning av frånvaro från sysselsättningsfrämjande service. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 12 kap. 4 b § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Syftet med bestämmelsen har varit att minska ansökningarna om undanröjande.
I paragrafen föreskrivs det att om den som får allmänt stöd har beviljats arbetslöshetsförmån under tiden för sysselsättningsfrämjande service och sådan kostnadsersättning som avses i 10 kap. 6 §, på grund av att sökanden har lämnat uppenbart felaktig information om sitt deltagande i den sysselsättningsfrämjande servicen, kan arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten utan undanröjande av beslutet eller samtycke av den som saken gäller avgöra ärendet på nytt.
44 §.Ersättning för rättegångskostnader.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ersättning för rättegångskostnader mellan arbetskraftsmyndigheten och utvecklings- och förvaltningscentret vid närings-, trafik- och miljöcentralen och Folkpensionsanstalten. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 12 kap. 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt paragrafen kan besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen ålägga arbetskraftsmyndigheten eller närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter att helt eller delvis ersätta Folkpensionsanstalten eller en arbetslöshetskassa för rättegångskostnaderna i ett ärende där Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan åläggs att betala en parts rättegångskostnader och skyldigheten att betala rättegångskostnader huvudsakligen eller delvis grundar sig på ett arbetskraftspolitiskt utlåtande som avses i 34 §. Arbetskraftsmyndigheten eller närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter ska höras om fördelningen av ersättningsansvaret.
7 kap. Erhållande och utlämnande av uppgifter
45 §.Rätt att erhålla uppgifter.
Paragrafen innehåller bestämmelser om rätten att erhålla uppgifter. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 13 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Från 2 mom. 2 punkten i paragrafen stryks dock punkten om att en straffanstalt ska lämna uppgifter omedelbart, då en person tas in till en straffanstalt. Intagning till en straffanstalt är nödvändig information endast i det fallet att personen samtidigt är förmånstagare.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs det att Folkpensionsanstalten, arbetskraftsmyndigheten, närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter, arbetslöshetskassorna och besvärsinstanser enligt denna lag trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter har rätt att avgiftsfritt få sådana uppgifter som är nödvändiga för att avgöra ett ärende som behandlas eller annars för att verkställa uppdrag enligt denna lag eller en för Finland bindande överenskommelse om social trygghet eller annan internationell rättsakt som gäller social trygghet
1) av statliga myndigheter, välfärdsområdesmyndigheter och kommunala myndigheter samt andra offentligrättsliga samfund,
2) av Pensionsskyddscentralen, pensions- och försäkringsanstalter samt pensionsstiftelser,
3) av arbetsgivare, uppdragsgivare eller någon annan som låter utföra arbete, arbetslöshetskassor, arbetsplatskassor och utbildningsproducenter enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice och andra läroanstalter,
4) från en annan än i 1–3 punkten avsedd ordnare av sysselsättningsfrämjande service.
Enligt paragrafens 2 mom. har Folkpensionsanstalten rätt att avgiftsfritt för skötseln av sina uppgifter enligt denna lag eller andra lagar få följande nödvändiga uppgifter:
1) arbetskraftspolitiska utlåtanden enligt 34 § av arbetskraftsmyndigheten och närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter,
2) uppgifter om när straff börjar och slutar av straffanstalter,
I paragrafens 3 mom. föreskrivs det att Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter har rätt att av Skatteförvaltningen avgiftsfritt få sådana uppgifter om inkomsterna för personer som erhåller arbetslöshetsförmåner och som behövs för att utreda missbruk av dessa förmåner.
46 §.Uppgifter av penninginstitut.
Paragrafen innehåller bestämmelser om uppgifter som fås av penninginstitut. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 13 kap. 2 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Förutsättningen för att få uppgifter från penninginstitut är på samma sätt som i den gällande regleringen att tillräckliga uppgifter och utredningar inte på annat sätt kan fås och att det finns motiverade skäl att misstänka att de uppgifter som den som ansöker om eller som fått förmånen är tillräckliga eller tillförlitliga. Uppgifterna fås endast på begäran.
Enligt paragrafen har Folkpensionsanstalten och besvärsinstanser enligt denna lag trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att av penninginstitut på begäran avgiftsfritt få de uppgifter om den som ansöker om eller får allmänt stöd som är nödvändiga för att avgöra ett ärende som gäller allmänt stöd som behandlas, om tillräckliga uppgifter och utredningar inte fås på något annat sätt och det finns grundad anledning att misstänka att de uppgifter som den som ansöker om eller får förmånen har lämnat inte är tillräckliga eller tillförlitliga. Begäran om erhållande av uppgifter ska framställas skriftligen och innan begäran framställs ska sökanden eller mottagaren underrättas om den.
47 §.Användning av uppgifter som erhållits för en annan förmån.
Paragrafen innehåller bestämmelser om korsvis användning av uppgifter om förmåner som Folkpensionsanstalten betalat ut. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 13 kap. 4 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och övriga motsvarande bestämmelser i de förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer. I behandlingen av en förmån behöver Folkpensionsanstalten ofta även uppgifter som den fått för att avgöra andra förmåner som den sköter. Om samma uppgifter som redan fåtts av Folkpensionsanstalten inte behöver skaffas på nytt, innehåller förmånslagarna en bestämmelse enligt vilken Folkpensionsanstalten har rätt att i ett enskilt fall använda uppgifter som fåtts för att behandla ett annat förmånsärende då den behandlar ett annat förmånsärende. Då uppgifterna används förutsätts att Folkpensionsanstalten har rätt att få motsvarande uppgifter med stöd av lagen. Dessutom krävs att dessa uppgifter är nödvändiga i behandlingen av förmånsärendet. Den som ansöker om en förmån ska i förväg informeras om eventuell användning av uppgifterna.
I paragrafen föreskrivs att när Folkpensionsanstalten behandlar allmänt stöd har den i enskilda fall rätt att använda sådana uppgifter som den fått för skötseln av andra uppdrag som ålagts den, om det är uppenbart att de påverkar det allmänna stödet och om uppgifterna enligt lag ska beaktas vid beslutsfattandet och om Folkpensionsanstalten även annars har rätt att få uppgifterna särskilt.
48 §.Rätt att lämna ut uppgifter på eget initiativ.
Paragrafen innehåller bestämmelser om utlämnande av uppgifter på eget initiativ från Folkpensionsanstalten till övriga aktörer. Med utlämnande av uppgifter på eget initiativ avses en rättighet eller skyldighet för en myndighet att lämna ut, överlåta och anmäla uppgifter till en annan myndighet trots sekretessbestämmelserna utan att den myndighet som begärt uppgifter separat har begärt dessa. Paragrafen motsvarar i fråga om innehåll 13 kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs det att Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna, utöver vad som bestäms i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, har rätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter till ministerier, skatteförvaltningen samt inrättningar och sammanslutningar som sköter det lagstadgade socialskyddssystemet och som sköter sociala trygghetsförmåner som påverkas av allmänt stöd enligt denna lag, lämna ut personbeteckning och andra identifieringsuppgifter om en person som erhållit en förmån eller ersättning enligt denna lag, uppgifter om utbetalda förmåner och ersättningar samt andra med dessa jämförbara uppgifter som är nödvändiga för sammanställande av personuppgifter och andra tillsynsåtgärder av engångsnatur som utförs för att utreda brott och missbruk som riktar sig mot den sociala tryggheten samt till polis- och åklagarmyndigheter ovan nämnda uppgifter som är nödvändiga för utredande av brott och för väckande av åtal. Uppgifter om hälsotillståndet eller uppgifter som är avsedda att beskriva grunderna för socialvård som lämnas till en person får dock inte utlämnas.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs att Folkpensionsanstalten trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter har rätt att till hemkommunen lämna ut personbeteckning och andra identifieringsuppgifter i fråga om en sådan mottagare av allmänt stöd till vilken arbetsmarknadsstöd betalas av kommunens medel med stöd av 51 § samt uppgifter om beloppet av utbetalt allmänt stöd under den föregående månaden. Folkpensionsanstalten har också rätt att till hemkommunen lämna ut personbeteckning och andra identifieringsuppgifter i fråga om en sådan mottagare av arbetsmarknadsstöd till vilken har betalats allmänt stöd för sammanlagt 60 dagar. Personbeteckningen och andra specifikationsuppgifter är nödvändiga för att genomföra faktureringen. Erhållande av specificerande uppgifter förbättrar kommunens möjligheter att i tid påverka arbetslösa personers sysselsättning och främja sysselsättningen för dessa personer och det ger även kommunen en möjlighet att utarbeta en prognos över antalet personer som omfattas av dess finansieringsansvar. Den kommunala myndigheten har rätt att använda dessa specificerande uppgifter för att utreda servicebehovet hos arbetslösa personer och rikta de sysselsättningsfrämjande tjänsterna.
49 §.Begränsning av den registrerades rätt.
I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om begränsning av den registrerades rätt. Paragrafen motsvarar bestämmelserna i 13 kap. 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och övriga motsvarande bestämmelser i de förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer. Genom dessa bestämmelser har man avvikit från rätten enligt dataskyddsförordningen att begränsa behandlingen. Enligt bestämmelsen har en registrerad inte rätt till att den personuppgiftsansvarige begränsar behandlingen av personuppgifter till den del som det handlar om skötsel av en lagstadgad uppgift, om den registrerades krav på begränsning av behandlingen är uppenbart obefogad. Begränsning av den registrerades rättigheter regleras i artikel 18.1 a i den allmänna dataskyddsförordningen, enligt vilken behandlingen begränsas, om en registrerad bestridit personuppgifternas korrekthet. Syftet med bestämmelsen är att förhindra ett förfarande där en registrerad på obefogat sätt strävar efter att avbryta lagstadgad verksamhet genom att åberopa rätten att begränsa behandlingen. Utan begränsning av rätten kan en registrerad fördröja handläggningen av ett lagstadgat ärende eller helt hindra handläggningen genom att på upprepat sätt bestrida att personuppgifterna är korrekta. Om en registrerads krav på att rätta personuppgifter är uppenbart ogrundat, är det motiverat att personuppgifter kan behandlas i den lagstadgade verksamheten trots kravet.
En i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (den allmänna dataskyddsförordningen) avsedd registrerad har inte rätt enligt artikel 18.1 a i den allmänna dataskyddsförordningen att kräva att Folkpensionsanstalten begränsar behandlingen av personuppgifter när Folkpensionsanstalten sköter en uppgift enligt denna lag, om den registrerades krav på begränsning är uppenbart ogrundat.
8 kap. Finansiering av det allmänna stödet
50 §.Finansieringen av det allmänna stödet.
I paragrafen föreskrivs det om finansieringen av det allmänna stödet.
Enligt paragrafens 1 mom. finansieras det allmänna stödet med statsmedel och med finansieringsandelen för hemkommunen för mottagaren av allmänt stöd enligt vad som föreskrivs i 51 §.
Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om finansiering av det allmänna stödet för en person vars arbetsvillkor för en löntagare enligt 5 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har uppfyllts. Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. finansieras det allmänna stödet med intäkterna av arbetslöshetsförsäkringspremien enligt 23 § i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner för högst 400 betalningsdagar. För att detta moment ska hänföra sig rätt ska Folkpensionsanstalten utreda av den som ansöker om allmänt stöd om arbetsvillkoret är uppfyllt. När en person efter att maximitiden för inkomstrelaterad dagpenning uppfyllts blir mottagare av allmänt stöd, finansieras det allmänna stödet i detta fall inte med intäkterna av arbetslöshetsförsäkringspremien, även om arbetsvillkoret uppfyllts för en sådan person som ett villkor som berättigar till inkomstrelaterad dagpenning.
I beräkningen av de i 2 mom. avsedda betalningsdagarna för allmänt stöd beaktas alla dagar för vilka allmänt stöd betalats utifrån arbetslöshet. De dagar för vilka allmänt stöd betalats med avdrag eller jämkning, räknas som fulla betalningsdagar.
Paragrafens 3 mom. motsvarar regleringen i 14 kap. 3 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och gäller allmänt stöd som finansierats på det sätt som avses i 2 mom. och betalas till personer som uppfyllt arbetsvillkoret. Kostnaderna enligt artiklarna 69 och 70 i förordningen om social trygghet med statsmedel finansieras med statliga medel. De ersättningar som Folkpensionsanstalten betalar till bosättningsstaten i enlighet med artikel 65.6 och artikel 65.7 i grundförordningen finansieras med statsmedel.
51 §.Finansieringsandelen för hemkommunen för mottagare av allmänt stöd.
I paragrafen finns det bestämmelsen om finansieringsandelen för hemkommunen för mottagare av allmänt stöd.
Enligt paragrafens 1 mom. finansieras det allmänna stödet med statsmedel och i en situation enligt 50 § 2 mom. med intäkterna av arbetslöshetsförsäkringspremien till dess att personen har betalats allmänt stöd för sammanlagt 100 betalningsdagar.
I föreslagna 2 mom. finns det bestämmelser om den stegvis ökande finansieringsandelen för hemkommunen för mottagaren av arbetsmarknadsstöd. Efter den period som anges i 1 mom. finansierar hemkommunen för mottagaren av grunddagpenning en andel av grunddagpenningen som är 1) 10 procent till dess att personen har betalats allmänt stöd för sammanlagt 200 dagar, 2) 20 procent för tiden efter den som avses i 1 punkten till dess att personen har betalats allmänt stöd för sammanlagt 300 dagar, 3) 30 procent för tiden efter den som avses i 2 punkten till dess att personen har betalats allmänt stöd för sammanlagt 400 dagar, 4) 40 procent för tiden efter den som avses i 3 punkten till dess att personen har betalats allmänt stöd för sammanlagt 700 dagar, och 5) 50 procent för tiden efter den som avses i 4 punkten. Finansieringsandelarna för hemkommunen för mottagaren av allmänt stöd motsvarar finansieringsandelen för det nuvarande arbetsmarknadsstödet och den nuvarande grunddagpenningen.
Enligt paragrafens 3 mom. beaktas vid beräkningen av antalet dagar för vilka allmänt stöd betalas de dagar för vilka stödmottagaren har fått allmänt stöd eller inkomstrelaterad dagpenning före det allmänna stödet. I beräkningen av betalningsdagarna beaktas även betalningsdagarna för allmänt stöd och inkomstrelaterad dagpenning som betalats under tiden för sysselsättningsfrämjande service.
I föreslagna 4 mom. i paragrafen finns det bestämmelser om finansiering av allmänt stöd då allmänt stöd betalas till en person som avses i 2 § 1 mom. i lagen om främjande av integration, det vill säga en invandrare, som har beviljats uppehållstillstånd eller uppehållskort eller vars uppehållsrätt har registrerats i enlighet med utlänningslagen. Dessa personers allmänna stöd finansieras med statsmedel och allmänt stöd som betalats till en sådan person räknas inte in i betalningsdagarna för allmänt stöd fram till en viss tidsgräns.
Paragrafens 5 mom. innehåller bestämmelser om att beräkningen av de betalningsdagar som ackumulerar hemkommunens finansieringsansvar börjar på nytt då en person uppfyller arbetsvillkoret enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. De dagar då allmänt stöd betalas och som ackumulerar finansieringsansvaret för hemkommunen för mottagaren av allmänt stöd nollställs, även om personen inte är berättigad till inkomstrelaterad dagpenning. Beräkningen av 100 betalningsdagar för inkomstrelaterad dagpenning börjar å sin sida på nytt då personen efter att ha uppfyllt arbetsvillkoret på nytt får rätt till en maximitid enligt 6 kap. 7 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (lagförslag 4).
52 §.Förskott som ska betalas för täckande av det allmänna stödet.
I paragrafen finns det föreskrifter om det förskott som staten betalar till Folkpensionsanstalten för att täcka utgifterna för det allmänna stödet. Regleringen motsvarar regleringen kring förskott som ska betalas för att täcka förmånerna i nuvarande 14 kap. 3 c § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, vilken upphävs enligt förslaget (lagförslag 2).
Enligt paragrafen betalar staten Folkpensionsanstalten månatligen förskott för det allmänna stödet så att förskottets belopp motsvarar det belopp av det allmänna stödet som det beräknas att staten ska svara för följande månad. För att trygga finansieringen av förmånerna betalar staten dessutom i förskott 12 procent av den uppskattade årliga kostnaden för det allmänna stödet för att täcka det finansieringsbehov som följer av en fördröjning av kommunernas betalningsdel och som motsvarar differensen mellan inkomsterna och utgifterna (minimibelopp för finansieringen).
53 §.Uppbörd av kommunernas finansieringsandel.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarandet för uttagande av den finansieringsandel som hänför sig till kommunernas utgift för det allmänna stödet. Regleringen motsvarar regleringen i nuvarande 14 kap. 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa i fråga om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd, vilken upphävs enligt förslaget (lagförslag 2).
I paragrafens 1 mom. föreskrivs det att Folkpensionsanstalten hos kommunerna månatligen i efterskott tar ut deras finansieringsandel av det allmänna stödet. Folkpensionsanstalten använder kommunernas finansieringsandel av det allmänna stödet som en del av det allmänna stöd den betalar ut.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs att om en kommun inte har betalt sin finansieringsandel senast på förfallodagen, uppbärs för dröjsmålstiden en dröjsmålsränta enligt den räntesats som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982).
Enligt paragrafens 3 mom. betraktas som hemkommun den kommun som på den dag för utbetalning av det allmänna stödet som nämns i 51 § 1 och 2 mom. är antecknad som mottagarens hemkommun i det befolkningsdatasystem som avses i lagen om befolkningsdatasystemet och de certifikattjänster som tillhandahålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (661/2009).
54 §.Övriga bestämmelser om finansieringen.
I paragrafen föreslås det bestämmelser om finansieringen av allmänt stöd och av verkställandet av det och om förfarandet i samband med finansieringen och om bemyndigandet att utfärda förordning. Paragrafens reglering motsvarar delvis regleringen i nuvarande 14 kap. 3 e § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, vilken upphävs som en paragraf som gäller grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd (lagförslag 2).
I paragrafens 1 mom. föreskrivs det att de förvaltningskostnader som Folkpensionsanstalten förorsakas av verksamhet enligt lagen om allmänt stöd hänförs till anstaltens förvaltningskostnader.
Enligt paragrafens 2 mom. ska staten till Folkpensionsanstalten för tryggandet av finansieringen av allmänt stöd betala ett så stort belopp att Folkpensionsanstaltens likviditet för betalning av det allmänna stödet vid varje tidpunkt är tillräckligt tryggad (likviditetsbelopp). Likviditetsbeloppet ska återbäras till staten då det inte längre behövs för tryggande av sjukförsäkringsfondens likviditet.
Enligt paragrafens 3 mom. ska Folkpensionsanstalten årligen senast den 15 maj lämna social- och hälsovårdsministeriet en beräkning av de arbetslöshetsförmåner som staten ska svara för det följande året. En beräkning av kommunernas finansieringsandel och minimibeloppet för finansieringen av det allmänna stödet ska lämnas i samband med denna beräkning.
Bestämmelser om bemyndigande att utfärda förordning ingår i 4 mom. i paragrafen. Genom förordning av statsrådet föreskrivs närmare om förfarandet för förskott som betalas till och slutlig finansiering till Folkpensionsanstalten, om uppbörden av kommunens finansieringsandel till Folkpensionsanstalten enligt 53 § och om minimibeloppet för finansieringen av det allmänna stödet.
9 kap. Lagens ikraftträdande
55 §.Ikraftträdande.
Paragrafens 1 mom. innehåller en ikraftträdandebestämmelse för lagen.
Enligt paragrafens 2 mom. avser en hänvisning till arbetsmarknadsstöd eller grunddagpenning i en annan lag eller förordning allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd, såvida inte annat följer av lagen om allmänt stöd.
Paragrafens 3 mom. innehåller bestämmelser om situationer där arbetskraftsmyndigheten eller UF-centret gett ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om arbetssökandens rätt till utkomstskydd för arbetslösa och utlåtandet fortfarande gäller då de föreslagna ändringarna träder i kraft. Ett utlåtande om de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd anses gälla för allmänt stöd från och med ändringarnas ikraftträdande, och inget nytt utlåtande ges om ärendet. Förfarandet är det samma om arbetskraftsmyndigheten eller UF-centret efter att ändringarna trätt i kraft ska ge ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om arbetsmarknadsstöd eller grunddagpenning, vilket gäller förmånsrätten för tiden före ändringarnas ikraftträdande och vars giltighet fortsätter att gälla för tiden efter ändringarnas ikraftträdande.
Paragrafens 4 mom. motsvarar den övergångsbestämmelse som vanligen används i samband med ändringar av påföljder som gäller utkomstskyddet för arbetslösa. Bestämmelsen behövs för att förtydliga att de bestämmelser som gällde vid den tidpunkt då en förmån ansöktes tillämpas på arbetssökandens rätt till utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd. Den tidpunkt då ärendet behandlas vid arbetskraftsmyndigheten eller UF-centret är inte av betydelse.
Enligt 5 mom. i paragrafen beaktas vid tillämpning av den föreslagna lagen erhållande av arbetslöshetsförmån, arbete som räknas in i arbetsvillkoret, uppfyllande av arbetsvillkoret och uppnående av maximitiden för arbetslöshetsdagpenning samt en period som arbetslös arbetssökande under tiden före ikraftträdandet för lagen om allmänt stöd. I 5 mom. finns det dessutom bestämmelser om ikraftträdandefasen för lagen i en situation där ingen självrisktid föreläggs för det allmänna stödet, om personen är berättigad till arbetsmarknadsstöd eller grunddagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa den 30 april 2026 och till allmänt stöd den 1 maj 2026. I bestämmelsen föreskrivs att som förmånsberättigad betraktas den som får en förmån och den till vilken det inte betalas någon förmån på grund av en tid utan ersättning, en arbetsdag under en förkortad arbetsvecka eller på grund av att arbetstidsgränsen enligt 4 kap. 3 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa överskrids eller på grund av den begränsning av förmånens belopp som anges i 5 § 1 mom. i det kapitlet.
Enligt 6 mom. i paragrafen räknas till betalningsdagarna för finansiering av allmänt stöd enligt 50 § 2 mom. i lagen även de dagar för vilka grunddagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa betalats till stödmottagaren utifrån samma maximibetalningstid.
Enligt 7 mom. i paragrafen räknas till de betalningsdagar för allmänt stöd som påverkar finansieringsansvaret enligt lagen om allmänt stöd för staten och hemkommunen för mottagaren av allmänt också de dagar för vilka stödmottagaren före ikraftträdandet av denna lag har fått en arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, det vill säga inkomstrelaterad dagpenning, grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd, dock inte för tiden före den 1 januari 2015
7.2
Lagen om ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa
I den gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa avses med arbetslöshetsförmån arbetslöshetsdagpenning och arbetsmarknadsstöd. Med arbetslöshetsdagpenning avses grunddagpenning och inkomstrelaterad dagpenning som beviljas löntagare och företagare.
Det föreslås att bestämmelserna om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd i lagen om utkomstskydd för arbetslösa upphävs. I lagens ikraftträdandebestämmelse föreskrivs det att om lagen om utkomstskydd för arbetslösa innehåller en hänvisning till en arbetslöshetsförmån eller arbetslöshetsdagpenning, gäller hänvisningen inkomstrelaterad dagpenning.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §.Lagens syfte.
Bestämmelsen preciseras genom att till paragrafen foga en hänvisning till inkomstrelaterad dagpenning.
2 §.Förmåner.
Paragrafens struktur ändras så att paragrafen i stället för de nuvarande tre momenten har två moment.
I paragrafen föreskrivs det att den grundläggande försörjningen vid arbetslöshet för en arbetssökande som är försäkrad i en arbetslöshetskassa som avses i lagen om arbetslöshetskassor (603/1984) tryggas genom inkomstrelaterad dagpenning när den arbetssökande har varit etablerad på arbetsmarknaden och fått sin försörjning genom lönearbete, företagsverksamhet eller eget arbete.
Gällande 3 mom. i paragrafen, vilken gäller omställningspenning, flyttas för att bli 2 mom.
4 §.Verkställighet av lagen.
I paragrafens 1 och 2 mom. görs de ändringar som orsakas av att lagen om allmänt stöd utfärdas. På grund av de ändringar som föreslagits i denna proposition regleras utkomstskyddet under arbetslöshetstiden i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och lagen om allmänt stöd.
5 §.Definitioner.
Definitionen av arbetslöshetsförmån i 1 punkten i paragrafens 1 mom. och av arbetslöshetsdagpenning i 2 punkten upphävs. Enligt ikraftträdandebestämmelsen i den föreslagna lagen gäller en hänvisning till arbetslöshetsförmån eller arbetslöshetsdagpenning i lagen om utkomstskydd för arbetslösa framöver inkomstrelaterad dagpenning.
I paragrafens 1 mom. 7 punkt definieras arbetsvillkoret. I punkten stryks hänvisningen till grunddagpenning.
8 a §.Rätt till förmåner på basis av boende, Europeiska unionens lagstiftning eller överenskommelser som är bindande för Finland.
Hänvisningarna till arbetslöshetsdagpenning i paragrafens 2 och 3 mom. och till arbetslöshetsförmåner i 4 mom. ändras till en hänvisning till inkomstrelaterad dagpenning.
8 b §.Utbetalning av inkomstrelaterad dagpenning till den som söker arbete i en annan stat.
Hänvisningen till arbetslöshetsdagpenning i paragrafens ändras till en hänvisning till inkomstrelaterad dagpenning.
2 kap. Allmänna arbetskraftspolitiska förutsättningar för erhållande av förmåner
2 §.Begränsningar som gäller utlänningar.
Enligt paragrafen har en person som inte är finsk medborgare inte rätt till arbetsmarknadsstöd, om han eller hon har rätt att förvärvsarbeta på basis av ett tillfälligt uppehållstillstånd. Paragrafen upphävs som en paragraf som endast gäller arbetsmarknadsstöd. Motsvarande reglering föreslås till 8 § i lagen om allmänt stöd.
13 §.Rätt till arbetslöshetsförmån för unga personer som saknar utbildning som ger yrkesfärdigheter.
Enligt paragrafens 4 mom. har en ung person under 18 år som efter grundskolan eller gymnasiet inte har genomgått en utbildning som leder till examen och som ger yrkesfärdigheter inte rätt till arbetsmarknadsstöd som betalas på basis av arbetslöshet. Paragrafen upphävs som en paragraf som endast gäller arbetsmarknadsstöd.
3 kap. Allmänna begränsningar för erhållande av förmåner
4 §.Hindrande sociala förmåner.
Paragrafens 1 mom. ändras så att utbetalning av rörlighetsunderstöd och omställningspenning inte hindrar utbetalning av inkomstrelaterad dagpenning.
7 §.Inverkan av vinst från försäljning av företagsegendom.
I paragrafens 1 mom. stryks hänvisningarna till grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd.
4 kap. Jämkade och minskade arbetslöshetsförmåner
5 §.Förmånsbelopp.
Hänvisningen till grunddagpenning i paragrafens 2 mom. ändras till en hänvisning till beloppet av den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel.
7 §.Sociala förmåners inverkan på inkomstrelaterad dagpenning.
Hänvisningarna till arbetslöshetsförmån i paragrafens rubrik och det inledande stycket i 1 mom. ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning. Hänvisningen till arbetslöshetsförmån som betalas som rörlighetsunderstöd i den nämnda 13 punkten ändras till att gälla rörlighetsunderstöd.
5 kap. Förutsättningar för erhållande av arbetslöshetsdagpenning
1 §.Arbetslöshetsdagpenningsförmåner.
I den gällande paragrafen föreskrivs att arbetslöshetsdagpenning beviljas antingen som inkomstrelaterad dagpenning eller grunddagpenning. Det föreslås att paragrafen upphävs.
2 §.Löntagares rätt till inkomstrelaterad dagpenning.
Paragrafens rubrik ändras till att gälla en löntagares rätt till inkomstrelaterad dagpenning.
Paragrafens 3 mom. upphävs, eftersom det endast gäller grunddagpenning.
4 b §.Undantag som gäller löntagares arbetsvillkor.
Paragrafens 5 mom. upphävs, eftersom det endast gäller grunddagpenning.
6 §.Företagares rätt till inkomstrelaterad dagpenning.
Paragrafens rubrik ändras till att gälla en företagares rätt till inkomstrelaterad dagpenning.
Paragrafens 2 mom. upphävs, eftersom det endast gäller grunddagpenning.
8 §.Försäkringsperioder som räknas företagare till godo.
Paragrafens 2 mom. upphävs som ett moment som endast gäller grunddagpenning.
11 §.Arbetsvillkoret i vissa situationer.
Hänvisningarna till arbetslöshetsdagpenning i paragrafen ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning.
13 §.Självrisktid.
Paragrafens hänvisningar till arbetslöshetsdagpenning och grunddagpenning ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning. Dessutom förtydligas ordalydelsen i paragrafen.
6 kap. Arbetslöshetsdagpenningens belopp och varaktighet
1 §.Beloppet av inkomstrelaterad dagpenning.
Paragrafens rubrik ändras till att gälla beloppet av inkomstrelaterad dagpenning.
Paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om att den inkomstrelaterade dagpenningen består av en grunddel på 33,33 euro och en förtjänstdel. Det föreslås att paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om att beloppet av den inkomstrelaterade dagpenningen beräknas med beaktande av vad som föreskrivs i 4 kap.
3 a §.Betalning av inkomstrelaterad dagpenning till nedsatt belopp.
Paragrafens 2 mom. ändras så att den inkomstrelaterade dagpenningen dock alltid är minst lika stor som grunddelen.
7 §.Dagpenningsperiodens maximitid.
I paragrafens 1 mom. stryks hänvisningen till grunddagpenning. Hänvisningarna till arbetslöshetsdagpenning i paragrafen ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning.
9 §.Rätt till tilläggsdagar.
Hänvisningen till grunddagpenning i paragrafens 1 mom. stryks och hänvisningen till arbetslöshetsförmån ändras till en hänvisning till inkomstrelaterad dagpenning.
III AVDELNINGEN Stödjande av regional rörlighet samt omställningspenning
Rubriken på den tredje avdelningen i lagen om utkomstskydd för arbetslösa ändras för att överensstämma med avdelningens innehåll, stödjandet av rörlighet och omställningspenningen.
7 kap. Allmänna bestämmelser om arbetsmarknadsstöd. Kapitlet upphävs.
8 kap. Stödjande av regional rörlighet
1 §.Rätt till rörlighetsunderstöd.
Paragrafens 1 mom. ändras så att rörlighetsunderstöd beviljas till en arbetslös arbetssökande som är berättigad till inkomstrelaterad dagpenning eller till allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd.
Paragrafens 3 mom. innehåller bestämmelser om vem som betraktas som en i 1 mom. avsedd till inkomstrelaterad dagpenning eller till allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd berättigad arbetslös arbetssökande. Enligt momentets 1 punkt handlar det om en arbetssökande som får inkomstrelaterad dagpenning eller till vilken det av orsaker som nämns i 10 kap. 2 § 3 mom. inte betalas inkomstrelaterad dagpenning. På grund av de föreslagna ändringarna i 10 kap. 2 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa betalas inkomstrelaterad dagpenning för tiden för sysselsättningsfrämjande service, trots att den arbetssökande inte har rätt till förmånen när servicen inleds, om det beror på tid utan ersättning (1 punkten), skyldighet att vara i arbete (2 punkten), en begränsning i anslutning till yrkesutbildning (3 punkten) eller självrisktid för den inkomstrelaterade dagpenning (4 punkten).
Enligt 2 punkten i paragrafens 3 mom. handlar det om en person som får allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd eller till vilken allmänt stöd inte betalas på grund av de orsaker som nämns i 19 § 2 mom. i lagen om allmänt stöd eller 10 kap. 2 § 3 mom. 1–3 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt 19 § 2 mom. i den föreslagna lagen om allmänt stöd handlar det om väntetid, självrisktid eller behovsprövning för allmänt stöd.
2 §.Rörlighetsunderstödets belopp.
Paragrafens 1 mom. ändras enligt förslaget så att rörlighetsunderstödet uppgår till den inkomstrelaterade dagpenningen grundbelopp enligt 6 kap. 1 § 1 mom.
10 kap. Bestämmelser om förmåner som betalas under tiden för sysselsättningsfrämjande service
1 §.Rätt till förmåner under tiden för sysselsättningsfrämjande service.
Hänvisningen till arbetsmarknadsstöd i paragrafens 1 mom. stryks och hänvisningen till arbetslöshetsdagpenning i den ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning.
2 §.Berättigade till inkomstrelaterad dagpenning.
Paragrafens rubrik ändras till att gälla för de som är berättigade till inkomstrelaterad dagpenning.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs det att under tiden för sysselsättningsfrämjande service betalas sådan arbetslöshetsförmån som den arbetssökande har rätt till medan han eller hon är arbetslös. Eftersom lagen om utkomstskydd för arbetslösa framöver innehåller bestämmelser endast om inkomstrelaterad dagpenning, upphävs momentet.
Hänvisningarna till arbetslöshetsförmån i paragrafens 2 mom. ändras till en hänvisning till inkomstrelaterad dagpenning.
Från 4–6 punkten i paragrafens 3 mom. upphävs bestämmelserna om självrisktid, väntetid och behovsprövning för arbetsmarknadsstöd. Hänvisningen till arbetslöshetsförmån i momentet ändras till en hänvisning till inkomstrelaterad dagpenning.
Hänvisningen till arbetslöshetsförmån i paragrafens 4 mom. ändras till en hänvisning till inkomstrelaterad dagpenning.
4 §.Avvikande tillämpning av denna lag efter att sysselsättningsfrämjande service inletts.
Paragrafens 3 mom. om utbetalning av allmänt stöd utan behovsprövning för tiden för deltagande i sysselsättningsfrämjande service upphävs.
5 §.Särskilda bestämmelser om arbetskraftsutbildning.
Hänvisningarna till arbetslöshetsförmån i paragrafens 1 och 2 mom. ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning. Hänvisningarna till grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd i paragrafens 2 mom. stryks.
11 kap. Bestämmelser om verkställighet
1 §.Ansökan om inkomstrelaterad dagpenning.
Paragrafens rubrik ändras till att gälla inkomstrelaterad dagpenning.
Hänvisningarna till ansökan om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd i paragrafens 1 mom. stryks. Det föreslås att paragrafens 1 mom. innehåller en hänvisning till allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd i samband med ansökan om ansökan om rörlighetsunderstöd.
Hänvisningen till arbetslöshetsförmån i paragrafens 2 mom. ändras till en hänvisning till inkomstrelaterad dagpenning.
Hänvisningarna till ansökan om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd i paragrafens 3 mom. stryks.
2 §.Skyldighet att lämna uppgifter.
Hänvisningen till arbetslöshetsförmån i det inledande stycket i paragrafens 4 mom. ändras till en hänvisning till inkomstrelaterad dagpenning. I det nämnda momentet ändras 2 punkten att gälla allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd.
Det föreslås att 5 mom. som gäller mottagare av arbetsmarknadsstöd upphävs.
3 §.Beslut om förmåner.
I paragrafen finns det bestämmelser om skyldigheten för Folkpensionsanstalten att ge ett beslut om en förmån. Hänvisningarna till arbetslöshetsförmån i paragrafens 1 mom. ändras till hänvisningar till inkomstrelaterad dagpenning.
I paragrafens 3 mom. stryks punkten om delgivning av ett beslut av Folkpensionsanstalten, eftersom det finns bestämmelser om delgivningssättet för förmåner som Folkpensionsanstalten verkställer i 20 a § i lagen om Folkpensionsanstalten.
4 §.Arbetskraftspolitiskt utlåtande.
Det föreslås att paragrafens rubrik ändras. Hänvisningarna till arbetsmarknadsstöd och arbetslöshetsdagpenning i paragrafens 2 mom. ändras till att gälla en förmån som beviljas utifrån arbetslöshet.
4 b §.Underrättelse om sökande av arbete i en annan stat.
Hänvisningen till Folkpensionsanstalten stryks i paragrafen.
5 §.Betalningssätt.
Hänvisningen till arbetslöshetsförmån i paragrafens 1 mom. ändras till en hänvisning till inkomstrelaterad dagpenning.
Hänvisningen till arbetslöshetsförmån i 2 mom. i paragrafen ändras till en hänvisning till inkomstrelaterad dagpenning och hänvisningen till grunddagpenning till en hänvisning som gäller den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel.
14 §.Indrivning av arbetslöshetsförmåner i vissa fall.
Hänvisningarna till grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd i paragrafens 3 mom. ändras till att gälla allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd.
15 §.Utmätning av rörlighetsunderstöd.
Paragrafens rubrik ändras till att gälla rörlighetsunderstöd.
Hänvisningarna till arbetsmarknadsstöd och grunddagpenning stryks från 1 mom. i paragrafen.
13 kap. Bestämmelser om erhållande och utlämnande av uppgifter
1 §.Rätt att erhålla uppgifter.
Den gällande paragrafen gäller rätten för Folkpensionsanstalten, arbetskraftsmyndigheten, närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter, arbetslöshetskassorna och besvärsinstanser att trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter att få sådana uppgifter som är nödvändiga för att avgöra ett ärende som behandlas eller annars för att verkställa de föreskrivna uppdragen.
Ordalydelsen i det inledande stycket i paragrafens 2 mom. andras för att överensstämma med de ståndpunkter som grundlagsutskottet framfört. Grundlagsutskottet har ansett att bestämmelsen om rätten att erhålla uppgifter vid utlämnande av sekretessbelagda uppgifter ska bindas antingen till förutsättningen om att uppgifterna är behövliga eller till förutsättningen om att uppgifterna är nödvändiga. Grundlagsutskottet har särskilt påpekat att det bör finnas exakta och noga avgränsade bestämmelser om att det är tillåtet att behandla känsliga uppgifter bara om det är absolut nödvändigt.
Från 2 mom. 2 punkten i paragrafen stryks punkten om att en straffanstalt ska lämna uppgifter omedelbart, då en person tas in till en straffanstalt. Intagning till en straffanstalt är nödvändig information endast i det fallet att personen samtidigt är förmånstagare.
2 §.Uppgifter av penninginstitut.
Den gällande paragrafen gäller rätten för Folkpensionsanstalten och besvärsinstanserna att erhålla uppgifter från penninginstituten för att avgöra ett ärende som gäller arbetsmarknadsstöd. Det föreslås att paragrafen upphävs.
3 §.Utlämnande av uppgifter.
Den gällande paragrafen gäller Folkpensionsanstaltens och arbetslöshetskassornas rätt att lämna ut uppgifter till arbetskraftsmyndigheten och närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter när det är fråga om omständigheter som påverkar de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för erhållande av arbetslöshetsförmåner och till behörig myndighet för utredande av förseelser och brott och för väckande av åtal.
Det föreslås att paragrafen upphävs. Utlämnandet av uppgifter baserar sig på rätten att erhålla uppgifter för den mottagande instansen. Dubbelreglering med bestämmelser om såväl rätten att lämna ut information som rätten att få information är tung. Grundlagsutskottet har belyst problemen i anknytning till dubbelreglering i situationer där det å ena sidan föreskrivs om en myndighets rätt att erhålla uppgifter och å andra sidan om en annan myndighets rätt att lämna ut uppgifter. Dubbelreglering leder till en tung regleringsstruktur och är ägnad att medförda tolkningsproblem (GrUU 71/2014 rd).
6 §.Rätt att lämna ut uppgifter på eget initiativ.
Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om Folkpensionsanstaltens rätt att på eget initiativ utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter till hemkommunen lämna ut personbeteckning och andra identifieringsuppgifter om personer som erhållit arbetsmarknadsstöd, grunddagpenning och inkomstrelaterad dagpenning och omfattas av hemkommunens finansiering eller som kommer att omfattas av finansieringen. Från momentet stryks hänvisningarna till grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd. Därtill ändras hänvisningen till arbetslöshetsförmån i momentet till en hänvisning till inkomstrelaterad dagpenning.
8 §.Utsökningsmyndighetens rätt att få uppgifter.
Den gällande paragrafen gäller Folkpensionsanstaltens och arbetslöshetskassornas rätt att lämna ut uppgifter till utsökningsmyndigheten för utsökning och undantagsbestämmelsen om utlämnande av uppgifter. Enligt undantagsbestämmelsen lämnas uppgifter inte ut om de förmåner som inte beaktas då det skyddade beloppet enligt 4 kap. 7 § i utsökningslagen räknas.
Det föreslås att paragrafen upphävs. Utlämnandet av uppgifter baserar sig på utsökningsmyndighetens rätt att erhålla uppgifter. Utsökningsbalkens 3 kap. 67 § innehåller bestämmelser om myndigheternas skyldighet att lämna ut uppgifter till utsökningsmyndigheten. Dubbelreglering med bestämmelser om såväl rätten att lämna ut information som rätten att få information är tung. Grundlagsutskottet har belyst problemen i anknytning till dubbelreglering i situationer där det å ena sidan föreskrivs om en myndighets rätt att erhålla uppgifter och å andra sidan om en annan myndighets rätt att lämna ut uppgifter. Dubbelreglering leder till en tung regleringsstruktur och är ägnad att medförda tolkningsproblem (GrUU 71/2014 rd). Undantagsregeln till utlämnandet av uppgifter, vilken ingår i den gällande paragrafen och är bunden till det skyddade beloppet i utsökningen, är inte heller aktuell. I samband med verkställigheten utreder utsökningsmyndigheten gäldenärens ekonomiska situation i sin helhet och då är även förmåner som helt lämnar utanför utmätningen av betydelse. Bestämmelser om det skyddade beloppet finns för närvarande i 4 kap. 48 § i utsökningsbalken.
14 kap. Särskilda bestämmelser
1 §.Förhöjning av förmånerna.
Enligt 1 mom. i den gällande paragrafen justeras de i 6 kap. 1 och 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa angivna beloppen så som föreskrivs i lagen om folkpensionsindex (456/2001). Det nämnda kapitlets 6 §, som gällde barnförhöjning, har upphävts genom lag 1300/2023 som trädde i kraft den 1 januari 2024 och utifrån ikraftträdandebestämmelsen i lagen betalas barnförhöjning ut fram till den 31 mars 2024. Hänvisningen till 6 kap. 6 § i momentet upphävs. På grund av ändringen gäller hänvisningen i momentet till penningbeloppet i 6 kap. 1 § den inkomstrelaterad dagpenningens grunddel på 33,33 euro.
3 §.Finansieringen av den inkomstrelaterade dagpenningen och av grunddagpenningen.
Från paragrafens rubrik stryks hänvisningen till grunddagpenning och paragrafens 2 mom. om finansiering av grunddagpenningen upphävs.
3 a §.Finansieringen av arbetsmarknadsstödet.
Det föreslås att paragrafen upphävs.
3 b §.Finansieringsandelen för hemkommunen för mottagare av grunddagpenning.
Det föreslås att paragrafen upphävs.
3 c §.Förskott som ska betalas för täckande av rörlighetsunderstöd.
Paragrafen innehåller framöver bestämmelser om förskott som ska betalas för att täcka rörlighetsunderstöd, varför paragrafens rubrik ändras. Staten betalar till Folkpensionsanstalten månatligen förskott för rörlighetsunderstöd, så att förskottets belopp motsvarar det belopp av det allmänna stödet som det beräknas att staten ska svara för följande månad.
3 d §.Uppbörd av kommunernas finansieringsandel.
Det föreslås att bestämmelserna om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd upphävs i paragrafens 1 mom. I fortsättningen gäller momentet endast kommunernas finansieringsandel som hänför sig till inkomstrelaterad dagpenning och redovisningen av denna andel vidare till Sysselsättningsfonden för att användas som en del av finansieringen av den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel.
Från paragrafens 2 mom. stryks hänvisningen till förordningen i fråga om förfallodagen. Ändringen är av teknisk karaktär.
Bestämmelserna om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd i paragrafens 3 mom. upphävs. Momentets struktur ändras så att det inte längre innehåller underpunkter. På ett sätt som motsvarar nuläget betraktas som hemkommun den kommun som i det befolkningsdatasystem som avses i lagen om befolkningsdatasystemet och de certifikattjänster som tillhandahålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (661/2009) är antecknad som hemkommun för en mottagare av inkomstrelaterad dagpenning på den utbetalningsdag för den inkomstrelaterade dagpenningen som anges i 4 § 2 mom. i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner eller 25 § 1 mom. i lagen om arbetslöshetskassor.
3 e §.Övriga bestämmelser om finansieringen.
Från paragrafens 1 mom. stryks hänvisningen till höjningar i anknytning till rörlighetsunderstöd, som inte längre betalas (RP 135/2024 rd, lag 962/2024).
I 2 mom. ingår ett bemyndigande att utfärda förordning. Hänvisningarna till uttagande av kommunens finansieringsandel för grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd och minimibeloppet av grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd upphävs i momentet. Det föreslås att momentet i fortsättningen innehåller bestämmelser om att statsrådet utfärdar en förordning om ett förfarande för Folkpensionsanstaltens och arbetslöshetskassornas förskott och slutliga finansiering samt debitering av den finansieringsandel för kommunen som hänför sig till inkomstrelaterad dagpenning till Folkpensionsanstalten och redovisning av den till Sysselsättningsfonden. Förskotten till Folkpensionsanstalten gäller rörlighetsunderstöd.
Paragrafens 3 mom. gäller inkludering av de förvaltningskostnader som orsakas för Folkpensionsanstalten av verksamheten enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa i dess förvaltningskostnader. En hänvisning till 8 kap. och uttagande av kommunernas finansieringsandel fogas till momentet.
Paragrafens 4 mom. gäller likviditetsbeloppet för att trygga finansieringen av arbetslöshetsförmåner, grunddagpenningen och arbetsmarknadsstödet. Det föreslås att momentet upphävs.
Paragrafens 5 mom. gäller den beräkning av det allmänna stöd som staten ska svara för det följande året, vilken Folkpensionsanstalten årligen ska överlämna till social- och hälsovårdsministeriet tillsammans med en beräkning av kommunernas finansieringsandel och minimibeloppet för finansieringen av det allmänna stödet. Momentet ändras för att gälla rörlighetsunderstöd. I momentet stryks hänvisningarna till beräkningen av kommunernas finansieringsandel och minimibeloppet av finansieringen av grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd.