1.1
Kemikalielagen
3 §.Lagens tillämpning inom försvarsförvaltningen. Ett tillägg föreslås till bemyndigandet att utfärda förordning i paragrafens 1 mom., enligt vilken bestämmelser om nödvändiga undantag när det gäller iakttagandet av denna lag, Reach-förordningen och CLP-förordningen inom försvarsförvaltningens verksamhet får utfärdas om det behövs med hänsyn till rikets försvar. Tillägget gäller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter, nedan biocidförordningen.
Med biocidprodukter avses varje ämne eller blandning som i den form det eller den levereras till användaren består av, innehåller eller genererar ett eller flera verksamma ämnen avsedda att förstöra, hindra, oskadliggöra, förhindra verkningarna av eller på något annat sätt utöva kontroll över skadliga organismer på annat sätt än enbart genom fysisk eller mekanisk inverkan. Biociderna indelas i fyra huvudgrupper:1) desinfektionsmedel och allmänna biocidprodukter, 2) konserveringsmedel, 3) bekämpning av skadedjur samt 4) övriga biocidprodukter. Exempel på biocidprodukter är myggmedel och fästingsmedel. Som biocidprodukt anses också en behandlad vara vars primära syfte är att verka som biocid.
Efter att kemikalielagen trätt i kraft 1.7.2013 har försvarsmakten beviljat undantag från Reach-förordningen fem gånger och från CLP-förordningen en gång. Behov att bevilja undantag från förpliktelserna i biocidförordningen kunde komma i fråga exempelvis när det gäller användning av biocidprodukter för bekämpning av skadedjur. Man kunde bli tvungen att använda biocidprodukter som kräver godkännande på undantagsgrunder exempelvis i en sådan situation då de biocidprodukter som godkänts för användning i Finland inte vore lämpliga eller effektiva för att bekämpa sådana skadliga organismer som man kan exponeras för i undantagsförhållanden. Sådana behov kan uppkomma till exempel då Finland deltar i fredsbevarande operationer utomlands.
I förteckningen i paragrafens 2 mom. över förfaranden i vilka försvarsmakten kan göra undantag föreslås att tillståndsförfarandet enligt biocidförordningen tas med som en ny punkt 4 och den nuvarande 4 punkten i förteckningen blir punkt 5.
I paragrafens 3 mom. föreslås att det får göras avvikelser utom från kraven i denna lag, Reach-förordningen, och CLP-förordningen också från kraven i biocidförordningen. Från dessa krav får göras avvikelser från de föreskrivna kraven i ovannämnda förordningar utom i de situationer som avses i 2 mom. också om förutsättningarna för handlingssekretess uppfylls eller om en avvikelse annars är nödvändig med hänsyn till försvarets karaktär, syfte eller särskilda uppgifter.
Paragrafens 4 mom. förblir oförändrat.
5 §.Förhållande till annan lagstiftning. Det föreslås att 9 punkten i paragrafen uppdateras med referensnumret för den nya strålsäkerhetslagen (859/2018) i stället för referensnumret för den gamla strålsäkerhetslagen (592/1991).
Dessutom föreslås att till paragrafen läggs en ny punkt 15 med referens till tobakslagen (549/2016). I och med utvecklingen av tobaksprodukterna har det uppstått ett uppenbart behov att till kemikalielagen foga också en referens till tobakslagen. Det är möjligt att använda nikotinhaltig vätska i olika produkter av tobaksnatur, i e-cigaretter och påfyllningsbehållare. Nikotin och blandningar som innehåller vissa halter av nikotin kan klassificeras som farliga kemikalier och omfattas också av kemikaliebestämmelserna.
Om de förpliktelser som gäller elektroniska cigaretter och deras påfyllningsbehållare föreskrivs i tobakslagen, genom vilken Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG, nedan tobaksproduktdirektivet, genomförs. Tobaksproduktdirektivet förutsätter att elektroniska cigaretter och deras påfyllningsbehållare får släppas ut på marknaden endast om de är förenliga med tobaksproduktdirektivet och all annan relevant unionslagstiftning (artikel 20.4). Detta omfattar också kraven i CLP-förordningen så att de elektroniska cigaretternas vätskor som klassificeras som farliga måste märkas både enligt förpliktelserna i CLP-förordningen och i tobakslagen. Märkningarna enligt tobakslagstiftningen görs i delen för tilläggsuppgifter i varningsetiketten enligt CLP-förordningen. Märkningarna på elektroniska cigaretter och deras påfyllningsbehållare tillämpas tillsammans med märkningarna enligt CLP-förordningen, och därför är det nödvändigt att lägga till tobakslagen som en ny punkt i paragrafen. Att tobakslagen läggs till lagförteckningen i paragrafen förtydligar nuläget, även om det föreslagna tillägget inte i sig medför någon förändring.
11 §.Närings-, trafik- och miljöcentralen och den kommunala miljövårdsmyndigheten. Det föreslås att paragrafens 1 mom. i fråga om 1–4 punkten återställs till den form de ursprungligen hade i lagen av år 2013 så att övervakningen i dessa punkter gäller verksamhetsutövares skyldighet att sörja för förebyggande och avvärjande av miljöolägenheter i samband med användning och lagring av kemikalier. I lagen om ändring av kemikalielagen (756/2018) har punkten ”till den del tillsynen gäller verksamhetsutövares skyldighet att sörja för förebyggande och avvärjande av miljöolägenheter i samband med användning och lagring av kemikalier” av misstag ändrats så att den gäller endast 4 punkten i momentet fastän den enligt ordalydelsen i den ursprungliga lagen uttryckligen avsetts att gälla samtliga punkter 1-4 i momentet.
15 §.Behöriga myndigheter och utsedda organ. I paragrafens rubrik har tillagts ”utsedda organ” vid sidan av behöriga myndigheter.
Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras så att Säkerhets- och kemikalieverkets roll som utsett organ enligt artikel 45 i CLP-förordningen tas bort från detta moment och tas in som ett separat 3 mom. Dessutom utvidgas i momentet Säkerhets- och kemikalieverkets fullmakt att verka som behörig myndighet enligt artikel 8.2 i kvicksilverförordningen. I momentet specificeras att behörigheten enligt artikel 8.2 och 8.3 i kvicksilverförordningen gäller nya tillverkningsprocesser och utsläppande på marknaden av nya produkter med kvicksilver tillsatt.
I paragrafens 2 mom. klargörs Finlands miljöcentrals fullmakt att verka som behörig myndighet enligt artikel 17 i kvicksilverförordningen med undantag för de uppgifter som avses i 1 mom., för vilka enligt artikel 8 i förordningen Säkerhets- och kemikalieverket är behörig myndighet. Dessutom klargörs i momentet Finlands miljöcentrals behörighet att verka som utsedd nationell myndighet ”som avses” i artikel 4 i PIC-förordningen, i stället för den tidigare ordalydelsen ”enligt artikel 4”.
Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 3 mom., enligt vilket Giftinformationscentralen vid sidan av Säkerhets- och kemikalieverket utses till utsett organ enligt artikel 45 i CLP-förordningen. Säkerhets- och kemikalieverket och Giftinformationscentralen är utsedda organ inom sina egna verksamhetsområden.
Säkerhets- och kemikalieverket är fortfarande det utsedda organ som med stöd av artikel 45.1. i CLP-förordningen tar emot anmälningar om blandningar som släppts ut på marknaden vilka klassificerats som farliga för hälsan eller på grund av sina fysikaliska verkningar. Säkerhets- och kemikalieverket använder uppgifterna för de syften som avses i artikel 45.2 b. Säkerhets- och kemikalieverket kan således utnyttja Europeiska kemikaliemyndighetens databas för statistisk analys för att fastställa till vilka del det finns behov av att förbättra riskhanteringsåtgärderna. Giftinformationscentralen sköter de uppgifter som avses i artikel 45.2 b i CLP-förordningen också då den gör statistiska analyser av de förgiftningsfall den skött. Säkerhets- och kemikalieverket föreslås svara för övervakningen av informationen om de blandningar som släpps ut på marknaden i Finland vilken lämnats in i databasen och dessutom övervaka att bilaga VIII till CLP-förordningen tillämpas korrekt på de blandningar som släpps ut på marknaden.
Giftinformationscentralen har en operativ roll i förgiftningsfall. Den använder den information som lämnats via Europeiska kemikaliemyndighetens PCN-portal för medicinska ändamål då den ger anvisningar för förebyggande åtgärder och för vårdåtgärder. Giftinformationscentralen använder vid sidan av Säkerhets- och kemikalieverket den portal som upprätthålls av Europeiska kemikaliemyndigheten. Giftinformationscentralen använder databasen självständigt för att sköta förgiftningsfall och i förebyggande syfte.
17 §.Säkerhets- och kemikalieverkets register. Paragrafens 1 mom. förblir oförändrat.
Det föreslås att till det inledande stycket i paragrafens 2 mom. läggs till en grund för att det är nödvändigt för Säkerhets- och kemikalieverket att upprätthålla de register som nämns i momentet. Vid Säkerhets- och kemikalieverket finns ”för skötseln av i denna lag avsedda uppgifter” de register som avses i momentet. Dessutom föreslås att ”följande register” i det inledande stycket tas bort såsom onödigt. Det föreslås också att punkt 2 i momentet, sådana uppgifter som avses i artikel 45 i CLP-förordningen och ingår i kemikalieproduktregistret, tas bort varvid de nuvarande punkterna 3 och 4 blir punkterna 2 och 3. Det föreslås att till lagen fogas en övergångsbestämmelse enligt vilken detta moment tillämpas till slutet av den övergångsperiod som föreskrivs bilaga VIII till CLP-förordningen, till den 1 januari 2025. Det föreslås att 2 punkten i momentet specificeras så att biocidregistret innehåller uppgifter om biocidprodukter som godkänts nationellt i enlighet med denna lag och biocidförordningen. Kriterierna för nationellt godkännande definieras i biocidförordningen. Preciseringen behövs eftersom Säkerhets- och kemikalieverket inte upprätthåller något register över de biocidprodukter som fått tillstånd av EU, utan uppgifterna om dem finns i Europeiska kemikaliemyndighetens register.
Det föreslås att i paragrafens 3 mom. föreskrivs att de uppgifter som avses i 2 mom. 1 punkten registreras i en e-tjänst, dvs. KemiDigi, som de nationella myndigheter och aktörer som avses i 52 § 2 mom. har tillträde till. Giftinformationscentralen måste garanteras tillträde till de kemikalieanmälningar som gjorts i KemiDigi-tjänsten också efter 1.1.2025, då övergångsperioden för CLP-förordningen går ut. I KemiDigi-tjänsten finns förutom uppgifter om blandningar också uppgifter om ämnen som klassificerats som farliga och om blandningar som är farliga för miljön samt om många icke-klassificerade blandningar. Också kemikalier som redan tagits bort från marknaden och som tas bort under övergångsperioden, och om vilka inte alls behöver ges information till Europeiska kemikaliemyndigheten, kan ännu efter lång tid finnas i olika lagar och på konsumenternas hyllor, och dessa kan förorsaka risk för förgiftning betydligt längre än till utgången av övergångsperioden för CLP-förordningen. I KemiDigi-tjänsten finns information om kemikalier som funnits på marknaden i Finland och använts redan från år 1990.
Enligt den föreslagna ändringen av 22 § ska en verksamhetsutövare göra kemikalieanmälan på en elektronisk blankett och dessa uppgifter lagras i den elektroniska tjänsten. De myndigheter som behöver kemikalieinformation för skötseln av sina myndighetsuppgifter borde ha tillträde till KemiDigi-tjänsten och eventuellt också till dess sekretessbelagda uppgifter. För tydlighetens skull föreslås att till momentet dessutom läggs till att separata bestämmelser om rätten till sekretessbelagda uppgifter finns i 52 §. I denna paragraf föreslås också vissa ändringar i denna proposition.
Om lämnande och överlåtelse av uppgifter föreskrivs i den nya informationshanteringslagen. Genom informationshanteringslagen upphävs bland annat 29 § 3 mom. om öppnande av teknisk anslutning i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. I 23 § i informationshanteringslagen föreskrivs om öppnande av elektronisk förbindelse till en annan myndighet för att ge uppgifter till påseende i vissa situationer.
Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. varvid nuvarande 4 och 5 mom. blir 5 och 6 mom. Till det nya momentet överförs endast första delen av nuvarande 3 mom. ”Andra registeruppgifter än sådana som är sekretessbelagda enligt 56 § får lämnas ut som kopior eller över ett allmänt datanät.” Med allmänt datanät avses i detta sammanhang internet. I nuvarande 3 mom. slopas både slutdelen ”med undantag för de uppgifter enligt artikel 45 i CLP-förordningen som avses i 2 mom. 2 punkten i denna paragraf” och sista meningen ”Säkerhets- och kemikalieverket får förmedla dessa uppgifter till Giftinformationscentralen för att den ska kunna ge anvisningar om behandling vid förgiftningar.” såsom onödiga, och de överförs därför inte längre till det nya 4 mom. Det föreslås att till lagen fogas en övergångsbestämmelse enligt vilket den sista meningen dock tillämpas ända till utgången av övergångsperioden enligt bilaga VIII till CLP-förordningen till den 1 januari 2025.
Det föreslås att paragrafens 5 mom. preciseras så att som klarläggande uttryck läggs till att i registren också kan föras in andra än i 1 och 2 mom. avsedda uppgifter ”i fråga om de tillsynsobjekt som hör till tillämpningsområdet för denna lag” som Säkerhets- och kemikalieverket kan använda inte endast för tillsynen utan också för utvecklandet av den.
Paragrafens 6 mom. förblir oförändrat.
Det föreslås att ett nytt 7 mom. fogas till paragrafen. Enligt det ska vid behandling av nödvändiga personuppgifter dessutom iakttas vad som föreskrivs annanstans i lag. De grundläggande kraven som gäller behandlingen av personuppgifter finns i Europeiska unionens dataskyddsförordning. I artikel 6 i dataskyddsförordningen föreskrivs i vilka situationer det är lagligt att behandla personuppgifter. Med tanke på Säkerhets- och kemikalieverkets register är de viktigaste orsakerna att behandla personuppgifter fullgörande av en rättslig förpliktelse samt utförande av en uppgift av allmänt intresse eller för utövande av offentlig makt som åligger den personuppgiftsansvarige.
20 §.Språkkrav som gäller kemikalieinformationen. Det föreslås att till paragrafens 1 mom. fogas skyldighet att följa språkkraven då det gäller varor som behandlats med biocider. Också varor som behandlats med biocider ska vara märkta på både finska och svenska. Det är nödvändigt att lägga denna skyldighet till lagen även om man redan nu i den praktiska övervakningen kunnat ingripa i observerade missförhållanden genom att hänvisa till artikel 58.6 i biocidförordningen, enligt vilka märkningarna ska göras på de officiella språken i det land där biociden tas i bruk.
Paragrafens 2 mom. förblir oförändrat.
Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen, varvid nuvarande 3 mom. blir 4 mom. Enligt det nya 3 mom. ska de uppgifter som anges i bilaga VIII till CLP-förordningen lämnas till Europeiska kemikaliemyndigheten på finska och svenska enligt vad som föreskrivs i 22 a § 1 mom. Om de uppgifter som avses i momentet ges på både finska och svenska behandlas båda språkgrupperna jämlikt.
Om verksamhetsutövaren begränsar uppgiftsinlämningen på det sätt som avses i 22 a § 3 mom., kan verksamhetsutövaren dock ordna rådgivningstjänst på antingen finska, svenska eller engelska. De fall då ett företag inte gör en fullständig utan en begränsad anmälan och som stöd för den ordnar telefonrådgivning torde bli ganska få. Denna möjlighet kan närmast användas av stora multinationella företag eftersom det på längre sikt är en dyrare lösning att ordna telefonrådgivning än att göra en fullständig anmälan. Arbetsspråket skulle i dessa fall högst sannolikt vara engelska.
Paragrafens nuvarande 3 mom. flyttas så att det blir 4 mom. och förblir oförändrat till sitt innehåll.
22 §.Lämnande av uppgifter om kemikalier till Säkerhets- och kemikalieverket. I paragrafens rubrik preciseras att kemikalieuppgifterna ska lämnas in till Säkerhets- och kemikalieverket. I propositionen föreskrivs genom en ny paragraf 22 a § att verksamhetsutövare är skyldiga att lämna uppgifter till Europeiska kemikaliemyndigheten. För att vara tydlig är det nödvändigt att i rubrikerna för denna och den nya 22 a § precisera till vilken myndighet uppgifterna ska lämnas.
Enligt nuvarande lagstiftning ska en kemikalieanmälan göras endast om de kemikalier om vilka i Reach-förordningen föreskrivs om kravet på ett säkerhetsdatablad. Kravet på att ett säkerhetsdatablad lämnas in har i Reach-förordningen bundits till definitionen av en farlig kemikalie. Om verksamhetsutövares skyldighet att lämna in ett säkerhetsdatablad finns också bestämmelser i bilaga I till CLP-förordningen, enligt vilken ett säkerhetsdatablad ska utarbetas också för vissa blandningar som inte klassificeras som farliga, men som innehåller minst ett ämne som klassificeras enligt faroklasser som nämns i en tabell i bilaga 1.
Det föreslås att paragrafens 1 mom. preciseras så att en verksamhetsutövare som svarar för att en kemikalie, för vilken det i enlighet med artikel 31 i Reach-förordningen eller bilaga I till CLP-förordningen ska utarbetas ett säkerhetsdatablad, släpps ut eller tillhandahålls på marknaden eller för användning i Finland ska lämna uppgifter om kemikalien till Säkerhets- och kemikalieverket. Ett säkerhetsdatablad ska utarbetas för en farlig kemikalie med stöd av artikel 31 i Reach-förordningen. Enligt 22 § 1 mom. i nuvarande kemikalielag omfattar detta enligt definitionerna i 6 § också kemikalier som omfattas av tillämpningsområdet för bilaga 1 till CLP-förordningen men för vilka inte krävs ett säkerhetsdatablad enligt Reach-förordningen. I momentet hänvisas inte längre till farliga kemikalier utan till ifrågavarande bestämmelser i EU-förordningarna. Dessa uppgifter som baserar sig på säkerhetsdatabladet behövs bland annat för övervakningens behov.
Det föreslås att social- och hälsovårdsministeriets bemyndigande att utfärda förordning med närmare bestämmelser om namnen på de ämnen som nämns i bilaga VI till CLP-förordningen i paragrafens 1 mom. slopas såsom onödig. Genom att bemyndigandet att utfärda förordning upphävs också social- och hälsovårdsministeriets förordning om kemikalier som avses i bilaga VI till CLP-förordningen (5/2010). Numera publicerar Europeiska kemikaliemyndigheten namnen på dessa ämnen på alla Europeiska unionens språk och därför behövs inte längre en nationell förordning om detta.
Det föreslås att paragrafens 2 mom. preciseras så att anmälningarna av uppgifter om mängderna kemikalier utom för biocidprodukter ska göras också om mängderna kemikalier som avses i 1 mom. I paragrafens 1 mom. slopas definitionen av farliga kemikalier.
Dessutom föreslås att till momentet som en ny uppgift läggs skyldighet att lämna uppgifter om mängderna för biocider som avses i artiklarna 17 och 25 i biocidförordningen.
Uppgifter om mängderna samlas redan nu in både för biocidprodukter som fått nationellt tillstånd och för sådana som fått EU:s tillstånd genom kemikalieanmälningar. Det vore befogat att utvidga skyldigheten att anmäla uppgifter om mängder eftersom uppgifterna behövs för riskbedömningen av biocidprodukter och verksamma ämnen, inriktning av åtgärder för hållbar användning samt riskbaserad övervakning. Säkerhets- och kemikalieverket tar under år 2020 i bruk e-tjänsten KemiDigi också för biocidprodukter. Enligt artikel 68 i biocidförordningen kan medlemsstaterna samla in noggrannare uppgifter om biociderna. I denna bestämmelse definieras dessa uppgifter inte närmare.
Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 3 mom., enligt vilket verksamhetsutövaren i samband med lämnandet av de uppgifter som avses i 1 och 2 mom. ska meddela nödvändiga kontaktuppgifter till verksamhetsutövarens kontaktpersoner och i fråga om 2 mom. meddela i 17 § 2 mom. 3 punkten avsedda nödvändiga personuppgifter för examens- och företagsregistret. Till dessa uppgifter hör bland annat namn, e-postadress, telefonnummer. personbeteckning, yrkesbenämning samt systemens användaruppgifter. Behandling av personuppgifter hos myndigheter kräver bestämmelser på lagnivå eller alternativt personens samtycke enligt artikel 6.3. i Europeiska unionens dataskyddsförordning. Det är inte ändamålsenligt att samla in personuppgifter som kräver samtycke på grund av den administrativa bördan. Därför att det nödvändigt att bestämma om detta i lagen.
Enligt det föreslagna 4 mom. i paragrafen är den rättsliga grunden för den behandling av personuppgifter som avses i 3 mom. artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen. Det är nödvändigt att behandla dessa uppgifter för att uppfylla den personregisteransvariges lagenliga skyldigheter.
Enligt det föreslagna 5 mom. i paragrafen ska kemikalieanmälan lämnas elektroniskt på det sätt som Säkerhets- och kemikalieverket fastställer. Säkerhets- och kemikalieverket har grundat en e-tjänst KemiDigi för inlämnandet av uppgifterna. Den har ersatt det tidigare anmälningssystemet.
Det föreslagna nya 6 mom. i paragrafen motsvarar till stor del innehållet i nuvarande 3 mom. Bemyndigandet att utfärda förordning utvidgas till att omfatta innehållet i de uppgifter som ska lämnas in. Enligt momentet ska närmare bestämmelser om lämnande av de uppgifter som avses i 1 och 2 mom. och om innehållet i de uppgifter som ska lämnas utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.
22 a §.Lämnande av uppgifter om blandningar till Europeiska kemikaliemyndigheten. Det föreslås att till lagen fogas en ny 22 a § om lämnande av uppgifter om blandningar till Europeiska kemikaliemyndigheten.
Enligt 1 mom. i den föreslagna paragrafen ska en verksamhetsutövare som ska iaktta skyldigheterna enligt bilaga VIII till CLP-förordningen lämna de uppgifter som avses i den bilagan till det informationssystem som förvaltas av Europeiska kemikaliemyndigheten och från vilket Giftinformationscentralen och Säkerhets- och kemikalieverket får behövliga uppgifter för att sköta de uppgifter som avses i artikel 45 i CLP-förordningen. I praktiken avses med verksamhetsutövare här antingen en importör eller en nedströmsanvändare. Enligt kommissionens tolkning är också distributörer skyldiga att se till att uppgifterna om en blandning uppfyller de krav som avses i bilaga VIII till CLP-förordningen. Anmälan görs enligt kraven i bilaga VIII som elektronisk anmälan i XML-format. På kemikaliemyndighetens webbsidor har sammanställts de verktyg och anvisningar som behövs för att göra och uppdatera en formbunden anmälan.
Enligt det föreslagna 2 mom. i paragrafen ska Giftinformationscentralen utan dröjsmål underrätta Säkerhets- och kemikalieverket, om centralen upptäcker betydande brister i de anmälningar som avses i 1 mom. Trots att Säkerhets- och kemikalieverket övervakar att de uppgifter som lämnas till Europeiska kemikaliemyndigheten är lagenliga är det nödvändigt att föreskriva att Giftinformationscentralen är skyldig att som stöd för övervakningen underrätta den övervakande myndigheten om brister som centralen upptäckt. Eftersom skyldigheten att underrätta övervakningsmyndigheten inte är rättsligt entydig utan en skyldighet som stöder sig på lag är det nödvändigt att foga bestämmelsen till lagen (till exempel AOK/716/89 och EOAK/965/4/98).
Enligt föreslagna 3 mom. i paragrafen kan trots bestämmelserna i 1 mom. en verksamhetsutövare som avses i 1 mom. i fråga om en blandning som är avsedd för industriell användning välja att begränsa uppgiftsinlämningen i enlighet med del A punkt 2.2.3 i bilaga VIII till CLP-förordningen. I det fallet ska verksamhetsutövaren ordna en rådgivningstjänst dygnet runt som snabbt kan tillhandahålla kompletterande utförlig produktinformation muntligen eller i elektronisk form. I det fallet ska verksamhetsutövaren ordna en rådgivningstjänst dygnet runt som snabbt kan tillhandahålla kompletterande utförlig produktinformation muntligen eller i elektronisk form. Genom detta moment föreskrivs om ett undantag från det förfarande som avses i 1 mom., enligt vilket verksamhetsutövaren är skyldig att lämna uppgifter om blandningar som har klassificerats som farliga på grund av sina hälsoeffekter eller fysikaliska effekter till Europeiska kemikaliemyndigheten. Det system som myndigheten upprätthåller är inte egentligen centraliserat eftersom medlemsstaterna har möjligt att samla in uppgifter också i sina egna nationella system. Det är dock ändamålsenligt för Finland att integrera sig i Europeiska kemikaliemyndighetens system eftersom Europeiska kemikaliemyndighetens system är gratis för medlemsstaterna och det dessutom är lättare för företagen att göra anmälningarna i Europeiska kemikaliemyndighetens system på en gång, i stället för att företagen skulle göra separata anmälningarna till medlemsstaternas olika nationella system. Det är nödvändigt att i nationell lag bestämma om det valda sättet att lämna uppgifter och om möjligheterna att avvika från detta förfarande, liksom om språkkraven.
25 §.Begränsning av detaljförsäljning av kemikalier och skyldighet att lämna uppgifter. Paragrafens 1 och 2 mom. förblir oförändrade.
Det föreslås att inledningsstycket till paragrafens 3 mom. förtydligas så att statsrådets bemyndigande att utfärda förordning binds till bilaga XVII till Reach-förordningen till den del som det inte fastställts en begränsning för ämnet. Det nuvarande inledningsstyckets ordalydelse ‘till den del ett ämne inte nämns i bilaga XVII till Reach-förordningen’ skulle inte göra det möjligt att inom ramen för bemyndigandet av utfärda förordning beakta försäljningsarrangemangen eller försäljningsförhållandena för ämnet. Det har exempelvis i nämnda bilaga skrivits in en begränsning nr 69, som gäller metanol, enligt vilken tvätt- och avisningsvätskor för vindrutor som innehåller 0,6 viktprocent metanol eller mer inte efter 9.5.2019 får släppas ut på marknaden för allmän konsumtion. I statsrådets nuvarande förordning om detaljförsäljning av kemikalier (644/2013) ingår bestämmelser om försäljning av kemikalier som är giftiga eller mycket giftiga eller är klassificerade som akut toxiska i kategori 1–3 enligt CLP-förordningen, vilka inte längre skulle strida mot begränsning nr 69 eller artikel 128 i Reach-förordningen om det inledande stycket preciseras på det sätt som föreslås.
Genom bestämmelser om förhållandena för detaljförsäljning förhindras inte fri rörlighet för kemikalier på EU:s inre marknad, och i bestämmelserna om detaljförsäljning är det således inte fråga om att genom bemyndigandet att utfärda förordning föreskriva om begränsningar som direkt eller indirekt påverkar den inre marknaden. Motsvarande bestämmelser om detaljförsäljning av kemikalier finns till exempel i Sverige och Norge. Det är fortfarande möjligt att med stöd av 45 § i kemikalielagen utfärda bestämmelser om begränsning av tillverkning, utsläppande på marknaden och användning av kemikalier som hör till tillämpningsområdet för bilaga XVII till Reach-förordningen till den del det i bestämmelserna är fråga om varors fria rörlighet och kraven inte ännu harmoniserats i bilaga XVII till Reach-förordningen.
Det föreslås att till paragrafens 4 mom. fogas en ny punkt 5 i förteckningen, enligt vilken vad som föreskrivs i denna paragraf inte tillämpas på produkter som avses i tobakslagen. Till tobakslagens tillämpningsområde har vid helhetsreformen av lagen 2016 lagts nikotinvätskor och nikotinfria vätskor som är avsedda för förångning, och de krav som gäller dem omfattas av EU:s lagstiftning som harmoniserats i tobaksproduktdirektivet. Säkerhets- och kemikalieverket övervakar redan nu med stöd av CLP-förordningen att dessa vätskor uppfyller kraven. Övervakningen av dessa produkter skulle annars höra till Säkerhets- och kemikalieverkets behörighet endast om de inte övervakas med stöd av tobakslagen. Avsikten med tillägget är att klargöra nuläget.
29 §.Förutsättningar för godkännande. I paragrafens 1 mom. 1 punkten ersätts hänvisningen till ‘kommissionens förordning (EG) nr 1451/2007 om andra fasen av det tioåriga arbetsprogram som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden’ med hänvisningen ’det arbetsprogram som avses i artikel 89.1 i biocidförordningen’. Kommissionens förordning (EG) nr 1451/2007 har upphävts genom Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1062/2014 om arbetsprogrammet för en systematisk granskning av alla existerande verksamma ämnen som används i biocidprodukter som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012. I paragrafens 1 mom. 2 punkten ersätts termen ”produkter” med termen ”varor” enligt definitionen i biocidförordningen. Momentets övriga punkter förblir oförändrade.
Paragrafens 2 mom. förblir oförändrat.
46 §.Tillsynsmyndighetens förbud och förelägganden. Paragrafens 1 mom. förblir oförändrat.
Myndigheternas befogenheter som avses i paragrafens 2 och 3 mom. gäller enligt lagens ursprungliga syfte redan nu också tillsyn över biocider. Det är dock nödvändigt att precisera momentets ordalydelse genom att till momentet lägga termen ’behandlad vara’ i biocidförordningen. Ändringen behövs för att momenten ska vara harmoniserade med definitionerna i biocidförordningen.
49 §.Rätt att få prover och utföra undersökningar. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras så att tillsynsmyndigheten har rätt att utan ersättning få ett sådant till kvantiteten skäligt prov av kemikalien, av den vara som innehåller kemikalien eller av den behandlade varan som behövs för utförande av undersökningar, om det behövs med tanke på tillsynen. Dessutom föreslås att momentet ändras så att tillsynsmyndigheten på yrkande av aktören ska ersätta kemikalien, den vara som innehåller kemikalien eller den behandlade varan enligt gängse pris, om den inte befinns vara lagstridig. Nu bestäms i paragrafens 1 mom. att verksamhetsutövaren ska betala de skäliga kostnaderna för undersökningarna. Genom den föreslagna ändringen skulle verksamhetsutövaren svara för kostnaderna för undersökningen endast om kemikalien, den vara som innehåller kemikalien eller den behandlade varan strider mot lagen. I övrigt har myndigheten ersättningsansvar för kostnaderna för provtagning eller undersökning.
Enligt det föreslagna 2 mom. kan tillsynsmyndigheten om kemikalien, den vara som innehåller kemikalien eller den behandlade varan är lagstridig, tillsynsmyndigheten ålägga den ekonomiska aktören att ersätta kostnaderna för anskaffning, testning, undersökning, lagring och förstörande av kemikalien, den vara som innehåller kemikalien eller den behandlade varan. Ersättningen föreslås vara direkt utsökbar. Bestämmelser om indrivningen finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007). Det föreslås att momentet för att harmonisera lagstiftningen ändras så att formuleringen motsvarar den formulering som används i 10 § i lagen om marknadskontrollen av vissa produkter (1137/2016).
Ändringen skulle göra myndigheternas tillsyn smidigare och motsvara den praxis som följs vid övervakning av många olika slags produkter. Det har hittills inte funnits någon bestämmelse om kostnadernas utsökbarhet i kemikalielagen. Anskaffnings- och testningskostnader för kemikalier och varor som innehåller kemikalier är inte sådana offentligrättsliga prestationer som avses i 6 § i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992), nedan avgiftsgrundlagen, och de är därför inte direkt utsökbara med stöd av avgiftsgrundlagen. I en sådan situation tillämpas bestämmelserna i utsökningsbalken (705/2007). Då är utsökningsgrunden tillsynsmyndighetens överklagbara beslut enligt 2 kap. 2 § 1 mom. 6 punkten i utsökningsbalken. För att minska den administrativa börda som myndigheten åsamkas föreslås att paragrafen ändras så att kostnaderna är direkt utsökbara och det bestäms om indrivningen av dem i lagen om verkställighet av skatter och avgifter. Som grund för utsökning av kostnaderna skulle det då räcka med en faktura, av vilken framgår åtminstone fordringens natur, belopp och förfallodag. Fakturan bör specificeras och uppgifterna om den ska meddelas i utsökningsansökan. Av utsökningsansökan ska också framgå den bestämmelse med stöd av vilken fordringen är direkt utsökbar. Utsökningsmyndigheten ger vederbörande en anvisning om grund för överklagande.
Dessutom underlättas myndigheternas tillsyn om man avstår från hörande av verksamhetsutövaren, om vilket nu föreskrivs i paragrafens 2 mom. Myndighetens skyldighet att höra verksamhetsutövaren före undersökningen av kemikalien eller den vara som innehåller kemikalien fördröjer behandlingen av tillsynsärendet. Den nuvarande paragrafens ordalydelse är striktare än bestämmelserna om hörande i förvaltningslagen. Genom den föreslagna ändringen skulle i fortsättningen tillämpas de allmänna bestämmelserna om hörande i förvaltningslagen (434/2003). Tillsynsmyndigheten har möjlighet att bära upp kostnaderna för testningen av en kemikalie eller en vara som innehåller en kemikalie eller en behandlad vara endast då kemikalien eller varan som innehåller en kemikalie eller den behandlade varan inte uppfyller kraven i lagstiftningen.
51 §.Internationellt utbyte av uppgifter. I paragrafen ersätts hänvisningen till den upphäva personuppgiftslagen (523/1999) med en hänvisning till den nya dataskyddslagen (1050/2018).
52 §.Rätt att få uppgifter av andra myndigheter och utlämnande av sekretessbelagda uppgifter. I paragrafens 1 mom. föreslås en teknisk precisering: ”i denna lag avsedda tillsynsmyndigheter” i stället för formuleringen ”tillsynsmyndigheterna”. Dessutom föreslås en begränsning av rätten att få uppgifter i samband med tillsynen så att uppgifterna ska vara nödvändiga för tillsynen. Rätt att få personuppgifter föreligger också endast om uppgifterna är nödvändiga för tillsynen.
I paragrafens 2 mom. föreslås en precisering av skyldigheten att ge uppgifter till andra tillsynsmyndigheter ”som avses i denna lag”. De uppgifter som lämnas ut gäller ”för tillsynen” erhållna uppgifter, vilket är ett mera omfattande uttryck än den nuvarande formuleringen ”vid tillsynen erhållna uppgifter”. I momentet slopas hänvisningarna till enskilda benämningar på myndigheter och i stället används den mera allmänna formuleringen ”myndigheter som behöver information för utförandet av en myndighetsuppgift som gäller kemikaliesäkerhet”. Dessutom föreslås att i förteckningen över dem som Säkerhets- och kemikalieverket är skyldig att ge uppgifter läggs till ”andra myndigheter” och ”expertmyndigheter”. Till exempel Institutet för hälsa och välfärd och Arbetshälsoinstitutet behöver information om kemikaliesäkerhet i sin verksamhet. I paragrafens tidigare ordalydelse är rätten att få information kopplad till ”tillsyn enligt lag”, och den föreslagna nya formuleringen ”för utförandet av en myndighetsuppgift” är därför mera omfattande. Exempelvis räddningsmyndigheter använder kemikalieuppgifter också i utredningar av olyckor.
Paragrafens 3 mom. förblir oförändrat.
55 §.Ändringssökande. I paragrafens 1 mom. ersätts hänvisningen till förvaltningsprocesslagen (586/1996) med de nya lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019), som ersatt den och som trätt i kraft 1.1.2020.
57 §.Avgränsning av företagshemlighet som gäller en kemikalie. Det föreslås att paragrafens 2 mom. upphävs. Enligt detta moment får de i och för sig offentliga uppgifter som avses i 1 mom. inte göras tillgängliga via ett allmänt datanät, om Europeiska kemikaliemyndigheten har begränsat tillgången till information enligt vad som bestäms i artikel 119.2 i Reach-förordningen.
Efter att KemiDigi-tjänsten tagits i bruk föreslås att momentet upphävs som onödigt, eftersom företagens kemikalieuppgifter nu publiceras i KemiDigi-tjänsten, som togs i bruk i februari 2019. I och med användningen av KemiDigi-tjänsten beslutar företagen själva vilka uppgifter de publicerar i tjänsten och svarar själva för att de uppgifter de ger uppfyller kraven och kan publiceras. I praktiken har Säkerhets- och kemikalieverket inte ens fått några uppgifter om att Europeiska kemikaliemyndigheten skulle ha fattat några beslut om begränsningar av tillgången på uppgifter, vilket skulle vara ett hinder för att uppgifter publiceras. Därför har detta moment blivit en så kallad död bokstav.
58 §.Avgränsning av företagshemlighet som gäller en biocidprodukt. Det föreslås att i paragrafens 1 mom. 4 punkten tilläggs en teknisk precisering, enligt vilken ”namnen på andra ämnen i biocidprodukten som klassificerats som farliga och inverkar på klassificeringen av produkten än de ämnen som avses i 3 punkten” inte ska vara sekretessbelagda. Dessutom föreslås att termen ”produkt” i momentets 10 punkt ersätts med termen ”vara”. I 6 § 4 punkten i kemikalielagen är definitionen enligt biocidförordningen ”behandlad vara”, inte ”produkt”.
59 §.Kemikalieförseelse. Det föreslås att paragrafens 3 mom. ändras så att till det läggs en punkt 4, i vilken föreskrivs att det enligt artikel 48 i CLP-förordningen är en kemikalieförseelse att i reklam för ämnen och blandningar som klassificerats som farliga inte ange de berörda faroklasserna eller farokategorierna. Detta tillägg behövs eftersom näthandel blir allt vanligare.
Det föreslås att paragrafens 5 mom. 4 punkten ändras så att det föreskrivs att det är en kemikalieförseelse att bryta mot exportrestriktionerna enligt artikel 3 eller importrestriktionerna enligt artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/852 om kvicksilver och om upphävande av förordning (EG) nr 1102/2008, nedan kvicksilverförordningen, när det är fråga om import av kvicksilverblandningar som räknas upp i bilaga I till förordningen för andra syften än bortskaffande som avfall. Det föreslås också att det ska vara straffbart att bryta mot skyldigheterna i fråga om mellanlagring enligt artikel 7.3 eller förbuden i fråga om användning enligt artiklarna 5, 7, 8, 9.1 och 9.2 i den förordningen, när det är fråga om produkter med kvicksilver tillsatt, kvicksilver, kvicksilverföreningar eller kvicksilverblandningar. Dessutom föreslås att det ska vara straffbart att försumma sin skyldighet att lämna uppgifter om produkter med kvicksilver tillsatt eller om produktionsprocessen enligt artikel 8.3 i den förordningen.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Enligt den föreslagna paragrafens 1 mom. avses lagen träda i kraft den 1 januari 2021.
Enligt den föreslagna paragrafens 2 mom. ska de uppgifter som avses i 22 a § 1 och 3 mom. i denna lag i fråga om blandningar som är avsedda för konsumtionsanvändning och yrkesmässig användning lämnas till Europeiska kemikaliemyndigheten från och med den 1 januari 2021 och i fråga om blandningar som är avsedda för industriell användning från och med den 1 januari 2024. Om en blandning används i flera syften än ett, ska dock de strängaste tillämpliga kraven och övergångstiderna tillämpas på den. Det innebär till exempel att anmälan om en blandning som används för konsumtionsanvändning och industriell användning ska göras innan tillämpningen av CLP-förordningen inleds den 1 januari 2021.
Enligt den föreslagna paragrafens 3 mom. får dock uppgifter lämnas till Europeiska kemikaliemyndigheten till och med den 1 januari 2025 om en verksamhetsutövare före de tidpunkter som nämns i 2 mom. har gjort en nationell kemikalieanmälan enligt vad som föreskrivs i 22 § 1 mom. och uppgifterna om blandningen inte har ändrats på det sätt som avses i del B punkt 4.1 i bilaga VIII till CLP-förordningen.
Enligt den föreslagna paragrafens 4 mom. tillämpas dock under den i bilaga VIII till CLP-förordningen angivna övergångstiden till och med den 1 januari 2025 vad som i den vid ikraftträdandet av denna lag gällande 17 § 2 mom. 2 punkten föreskrivs om registret över sådana uppgifter som avses i artikel 45 i CLP-förordningen och ingår i kemikalieproduktregistret och delvis vad som i 3 mom. i den paragrafen vid ikraftträdandet av denna lag föreskrivs om Säkerhets- och kemikalieverkets rätt att förmedla dessa uppgifter till Giftinformationscentralen för att den ska kunna ge anvisningar om behandling vid förgiftningar.
Giftinformationscentralen ska ha fortsatt tillträde till de uppgifter som är tillgängliga i KemiDigi-tjänsten som upprätthållas av Säkerhets- och kemikalieverket ända tills PCN-datasystemet som upprätthålls av Europeiska kemikaliemyndigheten är lämpligt för operativ användning. Också efter det kan Giftinformationscentralen fortfarande enligt behov använda de uppgifter som finns i Säkerhets- och kemikalieverkets KemiDigi-tjänst och som baserar sig på de uppgifter som finns i säkerhetsdatabladen, trots att avsikten är att Giftinformationscentralen huvudsakligen ska utnyttja PCN-databasen, som innehåller mer exakt information om sammansättningen än uppgifterna i säkerhetsdatabladen i KemiDigi-tjänsten. Den auditering som det utsedda organet kräver och andra arbeten i anslutning till denna uppgift genomförs i det skede då det säkerställts att PCN-databasen lämpar sig för operativ användning. Nya uppgifter om blandningar behöver dock inte längre införas i kemikalieproduktregistret för Giftinformationscentralens behov om blandningar som är avsedda för konsumtionsanvändning och yrkesmässig användning från och med den 1 januari 2021, och för blandningar som är avsedda för industriell användning från och med den 1 januari 2014 i enligt med de övergångstider som tillämpas enligt bilaga VIII till CLP-förordningen.
För närvarande utvecklas PCN-databasen så att den ska lämpas sig bättre för de europeiska giftinformationscentralernas användning i deras operativa verksamhet. Då lämpligheten förbättrats tillräckligt är det sannolikt att Giftinformationscentralen i allt högre grad i sitt arbete börjar använda PCN-databasen. På arbetsplatserna och i hemmen kommer det dock länge att finnas sådana blandningar om vilka information finns endast i det nationella systemet, dvs. KemiDigi-tjänsten, och det är därför motiverat att Giftinformationscentralen vid sidan av PCN-databasen fortfarande kan använda också KemiDigi-tjänsten, som tillhandahålls av Säkerhets- och kemikalieverket.