4.1  De viktigaste förslagen

I propositionen föreslås en ny lag om främjande av performativ konst, som ersätter den gällande teater- och orkesterlagen. Lagens tillämpningsområde ska definieras på ett öppnare sätt än för närvarande så att tillämpningsområdet inte på samma sätt som för närvarande begränsas till vissa former av performativ konst. Med performativ konst avses konstnärliga liveframträdanden vid en viss tidpunkt inför publik. Den ska omfatta t.ex. tal- och musikteater, cirkus- och danskonst, orkestrar, körer, opera och operett. 

Förutsättningarna för att kunna omfattas av statsandelen motsvarar till stor del förutsättningarna enligt den gällande teater- och orkesterlagen. Nya förutsättningar är att den person som leder verksamheten har utbildning, förtrogenhet med uppgiftsområdet och ledarförmåga samt att verksamheten är planmässig. Dessutom preciseras förutsättningarna till vissa delar i enlighet med tillämpningspraxis för den gällande teater- och orkesterlagen. 

En verksamhetsenhet för performativ konst kan godkännas såsom berättigad till statsandel tills vidare eller för tre år. En förutsättning för tills vidare godkännande föreslås vara att det med beaktande av verksamhetens omfattning och hur stabila verksamhetsförutsättningarna är kan bedömas att verksamhetsenheten sannolikt kommer att uppfylla förutsättningarna för statsandel under de följande sex åren. För en viss tid på tre år godkänns i allmänhet t.ex. sådana verksamhetsenheter som första gången får statsandel. Med sex års mellanrum bedöms det om förutsättningarna för statsandel uppfylls för sådana verksamhetsenheter som godkänts att omfattas av statsandel tills vidare. Om det finns väsentliga brister beträffande uppfyllandet av förutsättningarna för statsandel, kan godkännandet för att omfattas av statsandel återtas. Om en verksamhetsenhet som tills vidare godkänts som berättigad till statsandel i sig uppfyller villkoren för statsandel, men verksamhetens omfattning eller verksamhetsbetingelsernas etablering har förändrats så att verksamhetsenheten sannolikt inte längre kan bedömas uppfylla förutsättningarna för statsandel under de följande sex åren, kan godkännandet som berättigande till statsandel ändras så att det gäller för viss tid. 

Som kalkylerade grunder för statsandelen kvarstår fortfarande det pris per enhet som fastställs på basis av de faktiska kostnaderna och det antal årsverken som fastställs som grund för statsandelen. Priset per enhet beräknas separat främst för verksamhetsenheter inom musikområdet och andra verksamhetsenheter inom performativ konst. 

Till lagen fogas kriterier för de grunder på vilka beslut om godkännande för omfattande i statsandelssystemet fattas när alla verksamhetsenheter som uppfyller förutsättningarna inom ramen för de tillgängliga resurserna inte kan omfattas av statsandelen. Prövningen ska grunda sig på behovet av statsandel med tanke på målet för statsandelen. Syftet med statsandelen är att från konstnärliga utgångspunkter främja mångsidigheten och den kulturella mångfalden inom performativ konst samt den riksomfattande och regionala tillgången och tillgängligheten för olika befolkningsgrupper till de tjänster som tillhandahålls inom ramen för performativ konst. Samma mål ska också ligga till grund för prövningen av antalet årsverken som fastställs som grund för statsandelen. Dessutom ska antalet faktiska årsverken under de tre föregående finansåren beaktas. 

Liksom för närvarande är statsandelsprocenten i regel 37. Undervisnings- och kulturministeriet kan dock enligt prövning bevilja statsandel för en del av årsverkena i enligt en förhöjd statsandelsprocent, om en betydande del av verksamhetsenhetens verksamhet är turné- eller besöksverksamhet eller föreställningar som riktar sig till barn, språkliga minoriteter eller grupper med särskilda behov, eller om det finns något annat särskilt kulturpolitiskt skäl som hänför sig till verksamhetsenhetens verksamhet. Höjningen ersätter de nuvarande behovsprövade statsunderstöden som kompletterar statsandelssystemet. Statsandelsprocenten för årsverken enligt den höjda statsandelsprocenten är 60. 

Förutsägbarheten och förutsättningarna för en långsiktig planering av verksamheten ökas genom att man inför en flerårig finansieringsplan, som är utgångspunkten när antalet årsverken som ligger till grund för statsandelen och antalet årsverken enligt den höjda statsandelsprocenten fastställs årligen. Avvikelse från finansieringsplanen görs endast på vissa grunder som anges i lagen. Planen föreslås gälla i sex år, och i fråga om de verksamhetsenheter som har godkänts att omfattas av statsandelen för viss tid, tre år. 

Svenska Teatern och Tampereen Työväen Teatteri ska behålla en finansiell ställning som motsvarar den nuvarande lagstiftningen. Statsandelsprocenten är 60 för deras hela verksamhet. Dessa teatrars nuvarande ställning har motiverats bl.a. med deras riksomfattande betydelse, traditionsenlighet och höga kvalitet. En sänkning av statsandelsprocenten till 37 procent skulle orsaka båda teatrarna allvarliga problem för ekonomin och verksamheten. I regeringsprogrammet för statsminister Marins regering har det fastställts att Svenska Teaterns och Tampereen Työväen Teatteris ställning och finansiering som nationella huvudscener tryggas i samband med statsandelsreformen för performativ konst. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

Ekonomiska konsekvenser 

Konsekvenser för statsfinanserna 

Utgångspunkten för reformen är att den statliga finansieringen av performativ konst ska basera sig på ett pris per enhet som justeras årligen, på det antal årsverken som fastställts i statsbudgeten och på statsandelsprocenten. Principen motsvarar den nuvarande modellen. Priset per enhet justeras separat för musik och annan performativ konst årligen så att det motsvarar de faktiska kostnaderna och i priset beaktas förändringarna i kostnadsnivån för finansåret i fråga. Priset per enhet och det antal årsverken som kan fördelas fastställs årligen i samband med budgetbehandlingen. Statsandelsprocenten för basfinansiering förblir enligt förslaget nuvarande 37 procent. Även statsandelsprocenten för Svenska Teaterns och Tampereen Työväen Teatteris basfinansiering förblir 60 procent. 

Enligt förslaget ska de behovsprövade statsunderstöd som för närvarande kompletterar statsandelssystemet för teatrar och orkestrar lämnas bort och motsvarande specialbehov ska beaktas med en förhöjd statsandelsprocent på 60 procent. 

I samband med de reformer av verksamhetsunderstöden för det fria fältet som genomfördes i det första skedet av reformen av statsandelssystemet för konst och kultur har man redan utökat de anslag som står till förfogande för understöden i fråga. I budgeten för 2019 ökades anslagen med en engångspost på 1 miljon euro. År 2020 är anslagsnivån 4 miljoner euro högre än 2018. Enligt planen för de offentliga finanserna 2021—2024 är anslaget 2021 på motsvarande sätt 4,5 miljoner euro högre än 2018. 

I planen för de offentliga finanserna 2021—2024 har man förberett sig på den reform av statsandelssystemet för performativ konst som genomförs i den andra fasen av reformen så att det från och med 2022 har anvisats ett anslagstillägg på sammanlagt 13 miljoner euro för reformen av finansieringen av performativ konst, inklusive ovannämnda tidigare anslagsökningar. Beslut om fördelningen av tilläggsanslaget mellan statsandelarna för performativ konst och verksamhetsbidragen för det fria fältet fattas i budgeten för 2022. 

Eftersom lagens tillämpningsområde i samband med reformen utvidgas till att omfatta också bl.a. körer, och verksamhetsenheter kan bli godkända som berättigade till statsandel också för viss tid, kan det uppskattas att antalet verksamhetsenheter som ansöker om statsandel kommer att öka. Dessutom kommer stärkandet av verksamheten inom det fria yrkesfältet sannolikt att öka antalet verksamhetsenheter som strävar efter att bli omfattade av statsandelen. Genom en anslagsökning på 10 miljoner euro kan det totala antalet årsverken som ligger till grund för statsandelen ökas med cirka 400 och dessutom kan statsandel i enlighet med den förhöjda statsandelsprocenten beviljas för cirka 120 årsverken mer än på den nuvarande anslagsnivån. 

De nationella konstinstitutioner som är verksamma inom området för performativ konst, Finlands nationalopera och nationalbalett och Nationalteatern, som får sin finansiering i form av statsunderstöd, ska inte omfattas av statsandelsfinansieringen. En separat utredning om de nationella konstinstitutionernas rättsliga och finansiella ställning bereds. 

Konsekvenser för kommunernas och andra statsandelstagares ekonomi 

Genom reformen ändras inte de grundläggande principerna för finansieringssystemet jämfört med nuläget. Av denna anledning medför det föreslagna systemet i regel inga ekonomiska förluster för enskilda aktörer eller kommuner. Eftersom det för genomförandet av reformen finns ett anslagstillägg enligt planen för de offentliga finanserna, har reformen i regel en positiv inverkan på statsandelstagarnas ekonomi. 

Det är inte möjligt att fullkomligt förutse konsekvenserna för enskilda statsandelstagare. I samband med ikraftträdandet av lagen utvärderas först på basis av ansökningar vilka aktörer som godkänns som berättigade till statsandel. I detta sammanhang kommer nya aktörer sannolikt att omfattas av statsandelen och det är också möjligt att sådana verksamhetsenheter som för närvarande omfattas av statsandelen övergår till finansiering enligt prövning. På grund av eventuella ändringar i antalet årsverken som står till förfogande i statsbudgeten och i omfattningen av statsandelstagarnas verksamhet kan det göras ändringar i antalet årsverken som fastställs som grund för statsandelen för de nuvarande statsandelstagarna. För att beräkna de slutgiltiga antalen årsverken måste man därtill beräkna nya priser per enhet och beakta förändringarna i kostnadsnivån för ifrågavarande finansår. Det har således endast varit möjligt att göra riktgivande bedömningar av propositionens konsekvenser för enskilda statsandelstagare, men på grund av anslagsökningarna kommer konsekvenserna i regel att vara positiva. 

Ändringar kan i någon mån orsakas sådana verksamhetsenheter som har fått en betydande del av finansieringen i form av statsunderstöd enligt 6 a § 2 mom. i teater- och orkesterlagen. När understöd som beviljats på basis av prövning ersätts med en förhöjd statsandel för en del av årsverkena, kan den totala statliga finansieringen för en del av dem som fått understöd ändras. På basis av uppgifterna i ansökningarna och kostnadsförfrågan beslutar undervisnings- och kulturministeriet vilka aktörer som får den förhöjda statsandelsprocenten och hur många årsverken de hänförs till. 

Avsikten är inte att ersätta utvecklingsunderstöd enligt 6 a § 3 mom. i teater- och orkesterlagen med årsverken för den förhöjda statsandelsprocenten. För utvecklingsprojekt kan dock ansökas om understöd av undervisnings- och kulturministeriets övriga anslag. Ministeriet beslutar om beviljande av statsunderstöd enligt prövning inom ramen för de anslag som står till förfogande. 

Som helhet uppskattas propositionen inte ha väsentliga konsekvenser för kommunernas ekonomi. 

Upprätthållandet av verksamhetsenheterna för performativ konst förblir fortfarande en frivillig uppgift för kommunerna. I lagen ska fortfarande inte fastställas någon kommunal finansieringsandel för skötseln av dessa uppgifter. Utgångspunkten är dock att finansieringen i praktiken på samma sätt för närvarande ska basera sig på kommunal finansiering, statsandel och intäkterna av institutets egen verksamhet. Den genomsnittliga nivån på statsandelen förblir oförändrad i reformen, eller kan öka något. 

Prognostiseringen av beloppet av statsandelen är klar för sådana verksamhetsenheter som inte får statsandel som höjs enligt prövning. Prognostiseringen av statsandelen är lättförståelig och förutsägbar också i fråga om den behovsprövade höjda statsandelsprocenten. De föreslagna finansieringsplanerna som gäller antalen årsverken som fastställs som grund för statsandelen ökar förutsägbarheten i fråga om statsandelstagarnas finansiering och främjar ytterligare planeringen verksamheten på lång sikt. 

Godkännandet av verksamhetsenheter såsom berättigade till statsandel sker tills vidare eller för viss tid. Huruvida villkoren för statsandel uppfylls bedöms också i fråga om tills vidare godkända verksamhetsenheter med sex års mellanrum. Detta möjliggör en större cirkulation av statsandelstagarana än för närvarande. Däremot kan visstidsanställningen hos en del aktörer orsaka osäkerhet beträffande statsandelens kontinuitet. Det är dock sannolikt att cirkulationen på statsandelstagarna är i praktiken relativt liten också i det nya systemet, och särskilt när det gäller de verksamhetsenheter som godkänts såsom berättigade till statsandel tills vidare är så stora förändringar osannolika, att verksamhetsenheten helt skulle falla utanför statsandelen. 

Propositionen ökar kommunernas och övriga statsandelstagares administrativa börda något i det avseende att de aktörer som får statsandel ska utvärderas regelbundet. Dessutom blir de aktörer som tidigare har varit berättigade till statsandel tills vidare, men som i och med det nya systemet får rätt till statsandel för en viss tid på tre år, tvungna att ansöka om rätt till statsandel med jämna mellanrum. I fråga om de aktörer som utöver statsandelen har fått understöd enligt prövning för sin verksamhet minskar den administrativa bördan, eftersom den tidigare ansökan om understöd faller bort. 

Konsekvenser för myndigheternas verksamhet 

Reformen ökar i viss mån statsandelsmyndigheternas arbetsbörda till den del som verksamhetsenheter som godkänts såsom berättigade till statsandel för viss med tre års mellanrum ansöker tid på nytt om att omfattas av statsandelen. Undervisnings- och kulturministeriet ska således med tre års mellanrum behandla ansökningarna från alla aktörer som godkänts såsom berättigade till statsandel för tre kalenderår och från nya aktörer som ansöker om statsandel. Vart sjätte år ska dessutom förutsättningarna för statsandelen bedömas på nytt i fråga om de verksamhetsenheter som godkänts såsom berättigade till statsandel tills vidare. Dessutom föreslås det att det inrättas en statsandelsnämnd för performativ konst, vars uppgift är att ge undervisnings- och kulturministeriet sakkunnigutlåtanden om ansökningar om rätt att omfattas av statsandel. Däremot ska Centret för konstfrämjande inte längre ge utlåtanden om ansökningar om rätt att omfattas av statsandel. 

Beviljande av förhöjd statsandel som beviljas aktörerna enligt prövning förutsätter att uppgifter om den samlas in. Detta kan göras av Utbildningsstyrelsen i samband med en kostnadsförfrågan. Till denna del ökar insamlingen av uppgifter myndighetsarbetet vid Utbildningsstyrelsen endast litet. Å andra sidan minskar myndigheternas arbetsmängd av att de nuvarande prövningsbaserade understöden som kompletterar statsandelen slopas. Detta minskar arbetet som anknyter till att bevilja understöd och övervaka användningen av dem. Tilläggsfinansieringen för motsvarande uppgifter sköts inom ramen för det kalkylerade statsandelssystemet, vilket är lättare i administrativt hänseende. 

Som helhet kan det bedömas att reformen ökar undervisnings- och kulturministeriets och Utbildningsstyrelsens arbetsmängd en aning. Reformen kan genomföras inom ramen för nuvarande resurser. 

Samhälleliga konsekvenser 

Statsandelssystemet är oerhört viktigt för säkerställandet av den regionala tillgången till tjänster inom performativ konst. Den föreslagna reformen av statsandelssystemet stöder bevarandet och utvecklandet av ett regionalt täckande kulturservicenätverk. Enligt propositionen beaktas målen om att främja den regionala tillgången till tjänster inom performativ konst vid beslut om att godkänna en verksamhetsenhet såsom berättigad till statsandel och vid beslut om antalet årsverken som verksamhetsenhetens statsandel grundar sig på. Verksamhetsenheter kan beviljas förhöjd statsandel på basis av riksomfattande eller regional turnéverksamhet eller regional teaterverksamhet. Detta stöder tillgången till kulturtjänster också i glesbygden. 

Eftersom finansieringssystemet till grundprinciperna motsvarar det nuvarande systemet, verkar det sannolikt att statsandelsfinansieringen även efter reformen riktar sig relativt jämnt i regionerna i förhållande till invånarantalet. Reformens slutliga konsekvenser beror dock i viss mån på besluten om statsandel enligt den förhöjda statsandelsprocenten. 

Den statliga finansieringen för främjande av performativ konst främjar vars och ens möjligheter att få kulturtjänster. Den offentliga finansieringen av kulturtjänster gör det möjligt att hålla priserna på inträdesbiljetter på en rimlig nivå. Vid beslut om godkännande av en verksamhetsenhet för utövande konst såsom berättigad till statsandel beaktas målen för främjande av kulturell mångfald och tjänsternas tillgänglighet för olika befolkningsgrupper. Med den förhöjda statsandelen stöds tjänster riktade till olika befolkningsgrupper och särskilt ordnandet av tjänster riktade till barn. 

Beviljandet av förhöjd statsandel på språklig grund tryggar att även svenskspråkiga tjänster inom performativ konst finns tillgängliga trots ett mindre publikunderlag. På motsvarande sätt kan den språkliga grunden också gälla t.ex. teater på samiska, romani eller teckenspråk eller på något annat minoritetsspråk. Grunder som delvis motsvarar dessa beaktas för närvarande vid beviljandet av extra statsunderstöd. De slutliga konsekvenserna beror delvis på hur omfattande den verksamhet som ligger till grund för den förhöjda statsandelen är. 

Det att statsandelen för verksamhetsenheterna för performativ konst är tidsbunden ökar möjligheterna till förnyelse av aktörsfältet och sporrar till att upprätthålla och utveckla verksamhetens konstnärliga kvalitet. I och med att tillämpningsområdet ändras så att det allmänt gäller alla performativa konster kan statsandelssystemet med tiden komma att omfatta sådana konstformer som för närvarande inte kan omfattas av systemet, vilket främjar mångfalden i de konst- och kulturtjänster som står till buds. 

Också utvidgningen av lagens tillämpningsområde ökar stärkandet och förnyelsen av aktörsfältet. Dessutom skulle tillämpningen av priset per enhet för teatrar inom små konstområden såsom cirkus- och danskonst stärka verksamheten och aktörerna inom dessa områden. 

På grund av statsandelssystemets kalkylmässiga karaktär uppfattas propositionen inte ha några väsentliga könsrelaterade konsekvenser. 

5.1  Alternativ och deras konsekvenser

I den inledande fasen av beredningen av reformen granskades i större utsträckning olika alternativ för att reformera finansieringssystemet. De alternativ som diskuterades varierade från att göra det nuvarande statsandelssystemet flexiblare till en övergång till ett finansieringssystem som enbart grundar sig på prövning. En återgång till ett prövningsbaserat finansieringssystem har dock inte ansetts ändamålsenlig eftersom ett system som grundar sig på prövning skulle leda till att stabiliteten och förutsebarheten ifråga om enskilda aktörers finansiering försvinner, möjligheten att beakta förändringar i kostnadsnivån försvagas och behandlingen av ansökningar i förvaltningen blir mer arbetsam än enligt det nuvarande förfarandet. Enligt förslaget ska finansieringssystemet även framöver vara ett statsandelssystem baserat på kalkylerade grunder. Det föreslås att element som gäller flexibilitet, incitament och cirkulation ökas inom ramen för det kalkylerade systemet samtidigt som man tryggar en stabil, långsiktig finansiering och regional tillgång. 

Slutsatsen i beredningen har varit att årsverket är det bästa möjliga sättet att gestalta finansieringen för en arbetskraftsintensiv bransch. På grund av att konstinstitutionernas verksamhetsområden är så mångfacetterade har man inte hittat andra prestationsgrunder som kunde vara användbara som finansieringsgrunder. 

Under beredningen har olika alternativ i fråga om tidsbundenheten för beslut om rätt att omfattas av statsandel diskuterats. För närvarande gäller besluten om godkännande såsom berättigad till statsandel tills vidare, och uppfyllandet av villkoren för statsandel bedöms inte systematiskt efter godkännandet såsom berättigad till statsandel. Den nuvarande modellen har kritiserats för att den inte i tillräcklig utsträckning möjliggör cirkulation på de aktörer som omfattas av statsandelssystemet. Samtidigt är det nödvändigt att säkerställa att finansieringen till dem som får statsandel är förutsägbar och att det finns möjligheter till långsiktig utveckling av verksamheten. Kuusistos arbetsgrupp föreslog att verksamhetsenheterna ska godkännas såsom berättigade till statsandel för en viss tid på antingen tre eller sex år så, att förutsättningarna för kategorin sex år till vissa delar är striktare. På grund av remissvaren har modellen ändrats så att alternativen är godkännande såsom berättigad till statsandel för en viss tid på tre år eller tills vidare. För en stor del av de verksamhetsenheter som omfattas av statsandelen är verksamhetsramarna och verksamhetsförutsättningarna väl etablerade och deras huvudmän har gjort långsiktiga investeringar för att skapa och utveckla verksamhetsramarna. I fråga om tills vidare godkända verksamhetsenheter bedöms dock förutsättningarna för statsandel med sex års mellanrum och det är under vissa förutsättningar möjligt att ändra godkännandet så att det gäller för viss tid eller att återkalla det. 

Vid beredningen har det också tagits upp olika alternativ i fråga om hur systemet kan beakta skillnader i verksamhetsområdet och i kostnads- och intäktsstrukturen för olika typer av konstinstitutioner samt hur dessa påverkar finansieringsbehovet. För närvarande beaktas dessa behov förutom genom statsandelar även genom prövningsbaserade statsunderstöd. Att bevilja finansiering för samma verksamhet överlappande via två olika finansieringssystem är dock problematiskt med tanke på övervakningen av användningen av statsunderstöd och beräkningen av statsandelssystemets kostnadsbas. Dessutom är förfarandena för övervakning av beviljandet och användningen av prövningsbaserade statsunderstöd administrativt sett tyngre än det kalkylerade systemet. 

Kuusistos arbetsgrupp föreslog en modell där statsandelsprocenten är densamma för alla verksamhetsenheter inom performativ konst, men där skillnaderna i verksamhetsfältet samt i kostnads- och inkomststrukturen beaktas genom att priserna per enhet viktas med viktkoefficienter, om vars grunder det föreskrivs i lag. Fördelen med lösningen är att viktningarna relativt väl kan riktas just till de funktioner som ligger till grund för viktningarna. Bestämmelser om själva viktkoefficienterna kunde utfärdas genom förordning av ministeriet, vilket gör det möjligt att flexibelt reagera på eventuella ändringsbehov. Modellen har dock ansetts vara svårbegriplig. Nackdelen med modellen har också ansetts vara att det är svårare att förutse beloppet av statsandelen för de verksamhetsenheter vars pris per enhet inte viktas, eftersom viktningen via den s.k. utjämningskoefficienten också påverkar priset per enhet för andra verksamhetsenheter. 

Utöver dessa modeller har arbetsgruppen granskat två olika modeller där man inom ramen för statsandelssystemet kan bevilja höjning av statsandelen enligt prövning. I den första modellen beviljas den behovsprövade höjningen av statsandelen direkt i eurobelopp. I den andra modellen kan statsandelen beviljas enligt prövning enligt den förhöjda statsandelsprocenten för en del av verksamhetsenhetens årsverken. Enligt båda modellerna ska de grunder på vilka en behovsprövad förhöjning kan beviljas fastställas i lag. Fördelen med båda modellerna kan anses vara att höjningen genomförs inom statsandelssystemet, vilket innebär att modellerna inte har problem med överlappning av olika finansieringssystem och att de administrativt sett är lättare än den nuvarande modellen. Jämfört med viktkoefficientmodellen enligt Kuusistos arbetsgrupp är modellerna lättare att förstå och det är lättare att förutse finansieringsbeloppet. I propositionen har man beslutat föreslå den senare av dessa modeller, där statsandelen kan beviljas för en del av verksamhetsenhetens årsverken enligt den förhöjda statsandelsprocenten. Denna modell har ansetts vara tydligare och mer transparent. 

Kuusistos arbetsgrupp föreslog att endast ett gemensamt pris per enhet ska beräknas för performativ konst. För närvarande beräknas priserna per enhet separat för teatrar, till vilka även räknas dansteatrar och cirkusar, och för orkestrar. Ett gemensamt pris per enhet kan anses vara motiverat med tanke på att statsandelssystemet i princip är öppet för verksamhetsenheter som företräder alla former av performativ konst och att det inte är riktat till vissa utvalda former av performativ konst. Priserna per enhet för teatrar och orkestrar har tidigare i allmänhet varit ganska nära varandra. Under de senaste åren har dock kostnadsstrukturerna och antalet årsverken inom sektorerna utvecklats något olika och skillnaderna i priserna per enhet har ökat. Exempelvis var priset per enhet för teatrar 52 771 euro och för orkestrar 52 503 euro år 2016, men år 2020 var priset per enhet för teatrar 58 247 euro och för orkestrar 51 851 euro. På grund av skillnaderna i kostnadsstrukturen inom branscherna har det ansetts motiverat att man i regel beräknar priser per enhet separat för verksamhetsenheter inom musiksektorn samt för andra verksamhetsenheter. 

5.2  Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet

Finansieringen av de nationella konstinstitutionerna beviljas i de övriga nordiska länderna i regel av en aktör som motsvarar undervisnings- och kulturministeriet i Finland. På samma sätt som i Finland beviljas finansieringen årligen och den är beroende av prövning. Finansieringsbeloppet påverkas till exempel av den samhälleliga effekten, förnyande av branschen samt verksamhetens omfattning och art. 

Annan teater- och orkesterverksamhet än de nationella konstinstitutionernas verksamhet finansieras i de övriga nordiska länderna av ett ämbetsverk som lyder under ministeriet. Besluten grundar sig på prövning och i dem beaktas exempelvis verksamhetens omfattning, faktorer som förnyar branschen och de samhälleliga verkningarna. Även kvaliteten påverkar i viss utsträckning finansieringen. Ämbetsverken har ofta en sakkunnignämnd som stöder beslutsfattandet. I synnerhet i Danmark har det ansetts vara viktigt att tjänstemän och politiker inte fattar beslut om finansieringen av enskilda aktörer, utan att detta ska ske genom en sakkunnigbedömning av ett separat organ. Beslutsfattandet avviker alltså avsevärt från det kalkylerade statsandelssystem som används i Finland. 

Beslutsfattandet har också kunnat regionaliseras på samma sätt som i Sverige. I Sverige fattas besluten i fråga om andra än nationella konst- och kulturinstitutioner enligt kultursamverkansmodellen vid ett ämbetsverk som lyder under ministeriet (Kulturrådet). Kulturrådet bistås i arbetet av ett samverkansråd. De 13 geografiska och administrativa regionerna i Sverige lägger fram för samverkansrådet en kulturplan, på basis av vilken den statliga finansieringen genom myndighetens beslut riktas, med undantag för Stockholmsregionen, till regionförvaltningen för närmare fördelning. Besluten är tidsbundna och gäller etablerade teatrar och orkestrar som drivs av kommuner och privata aktörer samt även fria grupper. År 2016 var finansieringsandelen som staten riktade till konst- och kulturinstitutionerna genom kultursamverkansmodellen 44 %, den kommunala andelen var 41 % och regionalförvaltningens andel 15 %. Kulturrådet beslutar om verksamhetsunderstöd till konst- och kulturinstitutioner i Stockholmsregionen. 

På andra håll i Nordeuropa finansieras de nationella konstinstitutionerna av ministeriet eller ett ämbetsverk som lyder under ministeriet. För den statliga finansieringen av andra etablerade och fria gruppers verksamhet svarar ett ämbetsverk som lyder under ministeriet. Besluten baserar sig på sakkunnigbedömningar och delvis på politiskt beslutsfattande. Utgångspunkten för det beslutsfattande som grundar sig på sakkunnigbedömning är prövning, men konsten bedöms inte i sig. 

I Frankrike genomförs den förankring av politiska mål som används inom den offentliga sektorn vid konstinstitutionerna med hjälp av praxis som påminner om resultatstyrning när det gäller den statliga finansieringen. I Storbritannien fattas beslut i regel vid ämbetsverk som lyder under ministeriet och i deras sakkunnigorgan. Finansieringen grundar sig inte på konstnärlig jämförande granskning. Till exempel i England finansieras alla konst- och kulturinstitutioner av ett ämbetsverk inom branschen (Arts Council) och finansieringen baserar sig på en kombination av självutvärdering, kvalitetsrevision och expertbedömning av institutionerna. 

Statistik om konst- och kulturinstitutionernas verksamhet samlas in nästan överallt. Det är dock inte särskilt vanligt att uppgifterna används som grund för beslut. Statistiken följs upp, men uppgifterna påverkar inte finansieringsbesluten direkt. 

7.1  Lagen om främjande av performativ konst

Lagens rubrik 

Lagen ersätter den nuvarande teater- och orkesterlagen. Den föreslagna lagens tillämpningsområde är mera allmänt än teater- och orkesterlagens tillämpningsområde och den nya lagen ska tillämpas allmänt på performativ konst, som avser alla slags konstnärliga liveframträdanden vid en viss tidpunkt. Den gällande lagens tillämpningsområde har ursprungligen omfattat teatrar och orkestrar, och också dansteatrar har betraktats som teatrar. År 2014 fogades till lagen dessutom en bestämmelse enligt vilken bestämmelserna om teatrar i lagen tillämpas också på cirkusar. 

Eftersom lagens tillämpningsområde allmänt omfattar alla former av performativ konst är det motiverat att detta beaktas också i lagens rubrik. I och med att lagen främst innehåller bestämmelser som gäller statlig finansiering till verksamhetsenheter för performativ konst föreslås det att lagens rubrik ska vara lagen om främjande av performativ konst. 

1 kap. Allmänna bestämmelser 

1 §. Bestämmelser om den statsandel som beviljas för driftskostnaderna för verksamhetsenheter för performativ konst ska finnas i finansieringslagen och lagen om främjande av performativ konst. Lagstiftningen om finansieringssystemet inom undervisnings- och kulturverksamheten är i huvuddrag strukturerad så att bestämmelser om finansieringens storlek och det förfarande som ska iakttas vid finansieringen finns i finansieringslagen och bestämmelser om förutsättningarna för rätt att omfattas av finansieringssystemet finns i de så kallade verksamhetsreglerande lagarna. 

Lagen om främjande av performativ konst hör till dessa så kallade verksamhetsreglerande lagar och i den ska det föreskrivas om bland annat syftet med statsandelen samt godkännande av en verksamhetsenhet såsom berättigad till statsandel. 

Jämfört med den gällande teater- och orkesterlagen utvidgas lagens tillämpningsområde allmänt till alla slags konstnärliga liveframträdanden vid en viss tidpunkt. Begreppet performativ konst definieras i paragrafens 2 mom. Definitionen avgränsar på ett centralt sätt vilken verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde och vilken verksamhet som kan beviljas statsandel. 

Ett viktigt särdrag för performativ konst är att den utövas vid en viss tidpunkt inför publik. Ett framträdande är en unik, tidsbunden tilldragelse som har en början och ett slut. Framträdandet är vanligen uppbyggt så att publiken förväntas följa framträdandet från början till slut. Annan konst än performativ konst är till exempel litteratur, bildkonst, arkitektur och formgivning och denna konst baserar sig inte på tidsbundna framträdanden utan läsaren eller betraktaren beslutar själv tidpunkten för och längden på läsningen eller betraktandet. Det är dessutom typiskt för performativ konst att också uppförandet av ett verk åtnjuter upphovsrättsskydd. 

En förutsättning är även att det är fråga om ett liveframträdande. Detta innebär att lagens tillämpningsområde inte omfattar till exempel filmkonst och videokonst. Även liveframträdanden kan dock ibland inbegripa till exempel användning av bild- eller ljudupptagningar. I sådana fall granskas verksamheten utifrån dess huvudsakliga karaktär. 

Definitionen förutsätter att framträdandet är konstnärligt. Ett framträdandes konstnärlighet är kopplat till begreppet konst och är således svårt att definiera. Begreppet ska i detta sammanhang dock inte tolkas i en alltför snäv bemärkelse. 

Som exempel på olika former av performativ konst nämns teaterkonst, cirkuskonst, danskonst och musik. Teaterkonst inbegriper bland annat talteater, musikteater, opera och operett. När det gäller musik är lagens tillämpningsområde inte begränsat till orkestrar, utan också till exempel körer omfattas av lagens tillämpningsområde. 

2 §. I paragrafen föreslås bestämmelser om lagens syfte. Syftet med lagen är för det första att främja produktionen av högklassig och professionell performativ konst. Att högt utbildade aktörer inom performativ konst arbetar inom verksamhetsenheterna innebär att branschen och dess innehåll utvecklas och att den finländska performativa konsten således reformeras. En mångsidig konstnärlig spetskompetens som överskrider konstens gränser och beaktar olika konstarter utgör en väsentlig del av ett framgångsrikt samhälle. Konst och kultur skapar förutsättningar för innovationer och utgör en grund för ekonomisk tillväxt. Konst utvecklar också de kreativa branscherna och utökar antalet arbetsplatser inom branschen. Spetskompetens ökar den internationella uppmärksamheten för den finländska performativa konsten och är en förutsättning för att exporten ska öka. 

Konst är ett nationellt och internationellt erkänt kännetecken för en kulturstat. All kultur är inte konst, men konst utgör alltid en del av kulturen och den nationella identiteten och värdena. Syftet är att med hjälp av konst och kultur främja kunnande, delaktighet, pluralism och kulturell mångfald. Konst och kreativt tänkande stöder iakttagelser, kunskap och inlärning samt ökar förmågan att förstå olika fenomen och mångsidighet. Konst och kultur ger upphov till ett socialt, kulturellt och civilisatoriskt kapital. Syftet med lagen är också att främja hela befolkningens jämlika möjligheter att utveckla och bilda sig. 

Konst och kultur har positiva effekter också på medborgarnas sociala och hälsomässiga välbefinnande. En god hälsa och livskvalitet möjliggör ett samhälleligt aktivt liv som en del av en gemenskap. Medborgarnas samhälleliga aktivitet och sociala gemenskap ökar välbefinnandet och samhörigheten och minskar marginalisering. 

3 §. I paragrafen föreskrivs det om syftet med den statsandel som beviljas för driftskostnaderna för verksamhetsenheter för performativ konst. Det syfte som anges i paragrafen utgör grund när man överväger vilka av de verksamhetsenheter för performativ konst som uppfyller förutsättningarna för statsandel som ska omfattas av statsandel i enlighet med 5 §. Syftet utgör på motsvarande sätt utöver det faktiska antalet årsverken en central grund när man beslutar om antalet årsverken som läggs till grund för statsandelen till respektive statsandelstagare i enlighet med 6 §. 

Syftet med statsandelssystemet för performativ konst är att främja verksamhet som har konstnärliga utgångspunkter. Statsandelssystemet kan inte omfatta till exempel sådan verksamhet vars syfte är i första hand ekonomiskt. Denna princip framgår också av 4 § 1 mom 6 punkten enligt vilken en förutsättning för att statsandel ska beviljas är att verksamheten inte drivs i syfte att eftersträva ekonomisk vinst. 

Syftet att främja mångsidigheten och den kulturella mångfalden inom performativ konst inbegriper flera olika dimensioner. Det handlar exempelvis om att mångsidiga tjänster inom performativ konst finns tillgängliga och att de representerar olika former och genrer av performativ konst. Utöver att statsandelssystemet möjliggör ett mångsidigt och varierande utbud främjar statsandelssystemet mångsidighet också i förhållande till det kommersiella kulturutbudet. Statsandelssystemet möjliggör att tjänster inom performativ konst är tillgängliga när det gäller sådana former och genrer av konst där utbudet inte uppkommer på marknadsvillkor. Mångsidighet främjas också av att systemet stöder utvecklingen av konstnärligt mycket högklassig verksamhet som siktar på internationell toppnivå. Främjande av kulturell mångfald innebär bland annat att man i utbudet av och innehållet i tjänsterna inom performativ konst på ett positivt sätt beaktar också olika minoritetsgruppers egen kultur samt mångfald som är kopplad till människors identitet. 

Den riksomfattande och regionala tillgången och tillgängligheten för olika befolkningsgrupper till tjänsterna innebär bland annat att tjänsterna inom performativ konst ska vara tillgängliga oberoende av boendeort. Detta förutsätter i praktiken ett riksomfattande tjänstenätverk som är tillräckligt omfattande. Tjänsterna inom performativ konst ska dessutom vara tillgängliga för olika befolkningsgrupper, oberoende av till exempel förmögenhet, kulturell bakgrund eller någon annan personlig egenskap. 

Tillämpningen av den föreslagna syftesbestämmelsen på beslut enligt 5 och 6 § förutsätter en helhetsbedömning som ska beakta det riksomfattande tjänsteutbudet i sin helhet samt syftena i fråga om mångsidigheten och mångfalden samt tillgången och tillgängligheten. Enligt den föreslagna 9 § ska undervisnings- och kulturministeriet av statsandelsnämnden för performativ konst, som ska tillsättas för detta ändamål, begära ett utlåtande om ansökningar om godkännande av rätt till statsandel. I utlåtandet ska nämnden granska bland annat hur sökandenas verksamhet motsvarar det fastslagna syftet. 

2 kap. Beviljande av statsandel 

4 §. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om de ovillkorliga förutsättningar som en verksamhetsenhet för performativ konst ska uppfylla för att kunna omfattas av statsandel. Enligt 1 mom. 1 punkten i paragrafen är en förutsättning att verksamheten vid enheten är professionell och etablerad och utövas regelbundet och året om. Förutsättningen att verksamheten ska vara professionell och etablerad motsvarar 2 § 2 punkten i den gällande teater- och orkesterlagen. Det har i bestämmelsen tagits in ett uttryckligt omnämnande av att verksamheten ska utövas regelbundet och året om, vilket i praktiken har förutsatts också i tolkningspraxisen enligt den gällande bestämmelsen. En verksamhet har kunnat anses vara etablerad om verksamhetsenheten under flera års tid regelbundet har utövat verksamhet och om enheten har haft en tillräcklig finansieringsbas för sin verksamhet. Sommarteater- eller lillajulsverksamhet eller framträdanden som i övrigt baserar sig på säsonger uppfyller inte förutsättningen att verksamheten ska utövas regelbundet och året om. Kravet på att verksamheten är professionell förutsätter också att verksamhetsenhetens personal får sin försörjning från verksamheten och att man i personalpolitiken beaktar arbetsgivarskyldigheterna och tjänste- och arbetskollektivavtalen. 

Paragrafens 1 mom. 2 punkt gäller de krav som ska ställas på behörigheten för den som leder verksamheten vid enheten. Den som leder verksamheten ska ha uppgiften som huvudsyssla. Gränsen för huvudsyssla har i anvisningarna för statsandelssystemets kostnadsenkät ansetts vara en arbetstid på minst 30 veckotimmar. Den för uppgiften lämpliga utbildningen beror från fall till fall på de krav som ställs på uppgiften. Beroende på uppgiften kan det förutsättas utbildning inom en viss konstart eller till exempel administrativ eller ekonomisk utbildning. Även den utbildningsnivå som krävs kan övervägas från fall till fall. I praktiken visad ledarförmåga kan utöver genom arbete i faktiska ledarskaps- och chefsuppgifter förvärvas också till exempel genom projektledning. I det föreslagna 5 § 3 mom. föreskrivs det om att de i denna punkt angivna förutsättningarna kan lindras i fråga om de verksamhetsenheter som godkänns såsom berättigade till statsandel för viss tid. 

I paragrafens 1 mom. 3 punkt föreskrivs det på motsvarande sätt om de krav som ska ställas på behörigheten för den som leder den konstnärliga verksamheten vid enheten. Av denna person förutsätts antingen en för uppgiften lämplig utbildning eller tillräcklig förtrogenhet med uppgiftsområdet. Utbildningen eller förtrogenheten ska bedömas i förhållande till uppgiften i fråga och de krav som den ställer. Kravet på tillräcklig förtrogenhet kan uppfyllas till exempel genom arbetserfarenhet inom branschen. Personen behöver inte ha uppgiften som huvudsyssla. Verksamheten vid enheten och den konstnärliga verksamheten kan också ledas av samma person förutsatt att denna person uppfyller både de krav som ställs på den som leder verksamheten vid enheten och de krav som ställs på den som leder den konstnärliga verksamheten. Om detta föreslås en bestämmelse i 2 mom. 

Enligt paragrafens 1 mom. 4 punkt ska verksamhetsenheten ha ett tillräckligt antal andra anställda som är professionella på området. Redan i tillämpningspraxis enligt den gällande teater- och orkesterlagen har det i regel förutsatts att verksamhetsenheten har anställda som har yrkesutbildning på området. För tydlighetens skull föreslås det att en uttrycklig bestämmelse om detta ska tas in i lagen. Med anställda som är professionella avses här anställda som har utbildning på området eller som på något annat sätt har förvärvat tillräcklig kännedom om och arbetserfarenhet i branschen. Vad som är ett tillräckligt antal anställda ska bedömas från fall till fall på basis av verksamhetsenhetens storlek och verksamhetens karaktär. Minst en av de anställda som är professionella på området ska ha uppgiften som huvudsyssla. I praktiken förutsätter beräkningen av en verksamhetsenhets faktiska årsverken att verksamheten har personal med uppgiften som huvudsyssla, eftersom löner och arvoden till andra arbetstagare än arbetstagare som har uppgiften som huvudsyssla ändras till årsverken på basis av medellönen för verksamhetsenhetens arbetstagare som har uppgiften som huvudsyssla. 

Paragrafens 1 mom. 5 punkt motsvarar 2 § 1 punkten i teater- och orkesterlagen. Enhetens huvudman kan vara en kommun eller samkommun eller en privat sammanslutning eller stiftelse. Av en privat sammanslutning eller stiftelse ska det dock dessutom förutsättas att det till dess stadgeenliga uppgifter hör att utöva performativ konst eller upprätthålla en verksamhetsenhet för performativ konst. 

Det ska enligt paragrafens 1 mom. 6 punkt finnas tillräckliga ekonomiska förutsättningar för verksamheten. För att verksamheten vid en verksamhetsenhet för performativ konst ska kunna uppfylla de krav på att verksamheten är professionell och etablerad som anges i 1 mom. 1 punkten och för att enheten ska kunna utöva verksamheten regelbundet och året om kan verksamheten vid verksamhetsenheten inte vara särskilt småskalig. Statsandelen täcker endast en del av finansieringen och därför bör den övriga finansieringen av verksamheten vara på en tillräcklig nivå. 

Enligt paragrafens 1 mom. 7 punkt får verksamheten inte drivas i syfte att eftersträva ekonomisk vinst. Punkten motsvarar 2 § 4 punkten i teater- och orkesterlagen. Utgångspunkten med verksamhet som omfattas av statsandelssystemet är i första hand att främja det syfte som anges i 3 § i den föreslagna lagen. Avsikten är att ett eventuellt överskott från en räkenskapsperiod ska användas för att fortsätta och utveckla verksamheten. Därtill ska syftet vara att teatrarna och orkestrarna ska eftersträva att deras verksamhet är ekonomiskt bärkraftig med tanke på helheten. 

Verksamhetsenheten ska enligt paragrafens 1 mom. 8 punkt ha en flerårig plan som anger dess mål, verksamhet och ekonomi. Förutsättningen är ny. Det är med beaktande av den i 7 § avsedda finansieringsplanen för verksamhetsenheterna för performativ konst motiverat att förutsätta att de verksamhetsenheter som börjar omfattas av statsandel har en långsiktig plan som anger deras verksamhet och ekonomi. 

5 §. Enligt 1 mom. i paragrafen är det undervisnings- och kulturministeriet som liksom i nuläget fattar beslut om godkännande av en verksamhetsenhet för performativ konst såsom berättigad till statsandel. Beslutet ska fattas inom ramen för statsbudgeten. Beslutet ska grunda sig på ministeriets helhetsbedömning där man beaktar behovet av statsandel med avseende på det syfte med statsandel som avses i 3 §. Vid helhetsbedömningen ska man således beakta aspekter som gäller mångsidigheten och den kulturella mångfalden inom performativ konst samt den riksomfattande och regionala tillgången och tillgängligheten för olika befolkningsgrupper till de tjänster som tillhandahålls inom ramen för performativ konst. Vid bedömningen ska man också beakta tillräckligheten vad gäller de tillgängliga anslagen för statsandelarna för performativ konst. 

I paragrafens 2 mom. föreskrivs det om giltighetstiden för ett beslut om godkännande såsom berättigad till statsandel. Verksamhetsenheter som godkänts såsom berättigade till statsandel delas in i två olika kategorier vad gäller beslutets giltighetstid. Syftet är att trygga balansen mellan ett långsiktigt tryggande av förutsättningarna för verksamheten och ett möjliggörande av omsättning bland statsandelstagarna. Ett beslut om godkännande såsom berättigad till statsandel gäller antingen tills vidare eller för tre år. 

För en stor del av de verksamhetsenheter för performativ konst som i nuläget omfattas av statsandel är ramarna för verksamheten och de ekonomiska förutsättningarna mycket etablerade och enheternas huvudmän har gjort stora, långsiktiga investeringar för att upprätthålla och utveckla ramarna för verksamheten. I sådana fall är det osannolikt att verksamhetsenheten inom den närmaste framtiden förlorar sin rätt till statsandel, och med tanke på det långsiktiga tryggandet av förutsättningarna för verksamheten är det ändamålsenligt att godkänna verksamhetsenheterna såsom berättigade till statsandel tills vidare. 

Systemet bör dock även möjliggöra rätt till statsandel för sådana verksamhetsenheter som i sig uppfyller förutsättningarna enligt 4 §, men vars ramar och förutsättningar för verksamheten inte är tryggade på lika lång sikt. En sådan verksamhetsenhet kan till att börja med godkännas såsom berättigad till statsandel för tre år. Rätt till statsandel med stöd av ett beslut som fattas för viss tid främjar verksamhetsenhetens möjligheter att utveckla sina verksamhetsförutsättningar på längre sikt så att enheten eventuellt senare kan godkännas såsom berättigad till statsandel tills vidare. Ett godkännande som gäller tills vidare kan dock med stöd av det föreslagna 8 § 3 mom. ändras till ett godkännande som gäller för viss tid, om en verksamhetsenhet inte längre uppfyller förutsättningarna enligt det föreslagna 2 moment. 

En förutsättning för att en verksamhetsenhet ska kunna godkännas såsom berättigad till statsandel tills vidare är att det med beaktande av verksamhetens omfattning och hur stabila verksamhetsförutsättningarna är kan bedömas att verksamhetsenheten sannolikt kommer att uppfylla förutsättningarna enligt 4 § under de följande sex finansåren. Som referensram för bedömningen har man valt de följande sex finansåren. Finansieringsplanen enligt den föreslagna 7 § ska också gälla i sex år. Verksamheten ska till sin omfattning vara sådan att det med stor sannolikhet kan bedömas att de i 4 § 1 mom. 1 punkten avsedda kraven på att verksamheten är professionell och etablerad och utövas regelbundet och året om kommer att uppfyllas också under de följande sex finansåren. Vid bedömningen av hur etablerade verksamhetsförutsättningarna är ska det bland annat beaktas hur etablerad verksamhetens finansieringsbas är. 

Paragrafens 3 mom. innehåller i fråga om de verksamhetsenheter som godkänns såsom berättigade till statsandel för tre år en avvikelse från de förutsättningar för statsandel som anges i 4 § 1 mom. 2 punkten och som gäller den som leder verksamheten vid en verksamhetsenhet. Verksamhetsenheter som godkänts såsom berättigade till statsandel för viss tid har vanligen inte lika etablerade ramar och förutsättningar för verksamheten som verksamhetsenheter som godkänts tills vidare, och därför är kraven som gäller behörigheten för den som leder verksamheten inte lika stränga. Av den som leder verksamheten förutsätts då en för uppgiften lämplig utbildning eller på annat sätt förvärvad kompetens. På annat sätt förvärvad kompetens kan i praktiken avse närmast kompetens som förvärvats genom arbetserfarenhet inom branschen. Utbildningens lämplighet eller den på annat sätt förvärvade kompetensen ska bedömas i förhållande till de krav som uppgiften i fråga ställer, och bedömningen kan därför i viss mån variera från fall till fall. 

Teatrarna Svenska Teatern och Tampereen Työväen Teatteri har enligt den gällande teater- och orkesterlagen en särställning vad gäller statsandel så att de direkt med stöd av lag omfattas av statsandel och att en högre statsandelsprocent gäller för dem. I paragrafens 4 mom. föreskrivs det om dessa teatrars rätt till statsandel. I fråga om dessa teatrar ska behovsprövningen enligt 1 mom. inte tillämpas, men också de ska enligt förslaget uppfylla de förutsättningar för statsandel som anges i 4 §. Undervisnings- och kulturministeriet bedömer huruvida förutsättningarna uppfylls eller inte, och vid bedömningen kan bestämmelserna i 8 § 2—3 mom. iakttas i tillämpliga delar. 

6 §. Liksom i nuläget ska undervisnings- och kulturministeriet för varje verksamhetsenhet besluta om antalet årsverken som används som kalkylerad statsandelsgrund. Beslut om antalet årsverken fattas enligt 49 § 1 mom. i finansieringslagen årligen för följande finansår. Beslut om antalet årsverken ska fattas inom ramen för statsbudgeten. I statsbudgeten bestäms förutom det anslag som kan användas för statsandelar även det maximala antalet årsverken som används som kalkylerad statsandelsgrund. Inom ramen för statsbudgeten är det inte alltid möjligt att fastställa antalet årsverken som används som kalkylerad statsandelsgrund så att det täcker alla de faktiska årsverkena. Ur en konst- och kulturpolitisk synpunkt är det inte heller alltid ändamålsenligt att förändringar i en verksamhets omfattning automatiskt leder till motsvarande förändringar i statsandelens belopp. Verksamhetsenheterna kan givetvis i den mån det är möjligt bedriva även mer omfattande verksamhet med hjälp av övrig finansiering, men statsandelen riktar sig endast till det antal årsverken som fastställts i beslutet om statsandel. 

I den gällande lagstiftningen föreskrivs det inte om grunder enligt vilka antalet årsverken delas mellan statsandelstagarna. För att öka transparensen i systemet föreslås det att de grunder som ska beaktas vid beslut om antalet årsverken ska anges i paragrafens 1 mom. När beslut fattas ska man för det första beakta antalet faktiska årsverken under de tre föregående åren. Uppgifter om antalet faktiska årsverken fås genom en årlig kostnadsenkät. För att tillfälliga ändringar i antalet faktiska årsverken inte ska ha en alltför kraftig inverkan på statsandelens belopp är det motiverat att granskningsperioden är längre än ett år. Bestämmelsen ger ministeriet prövningsrätt i fråga om hur antalet årsverken under olika år ska betonas i granskningen. Betoningen kan variera från fall till fall beroende på till exempel om antalet årsverken har utvecklats jämnt eller om antalet årsverken av någon tillfällig orsak har ökat eller minskat under granskningsperioden. Till exempel om antalet faktiska årsverken vid en verksamhetsenhet har minskat tillfälligt på grund av att lokalerna har renoverats eller av någon annan motsvarande orsak kan granskningen utgå från de år under granskningsperioden när denna tillfälliga orsak inte har påverkat antalet. 

Förutom antalet faktiska årsverken ska i beslutsfattandet beaktas även behovet av statsandel med avseende på det syfte med statsandel som föreskrivs i 3 §. Ett eventuellt underskott vad gäller årsverken fördelas därmed inte automatiskt jämnt mellan statsandelstagarna utan i beslutsfattandet beaktas de kulturpolitiska synpunkter som framgår av syftena med statsandelssystemet. När beslut fattas om antalet årsverken beaktas således bland annat vilken betydelse verksamhetsenhetens verksamhet har med tanke på mångsidigheten och den kulturella mångfalden inom performativ konst samt den riksomfattande och regionala tillgången och tillgängligheten för olika befolkningsgrupper till de tjänster som tillhandahålls inom ramen för performativ konst. Tillämpningen av bestämmelsen förutsätter en helhetsbedömning där den riksomfattande helheten av de tjänster som tillhandahålls inom ramen för performativ konst beaktas. 

Till exempel syftet att det ska finnas regional tillgång kan förutsätta att man vid fördelningen av årsverken betonar verksamhetsenheter i sådana områden där tillgången till denna slags tjänster inom performativ konst är sämre än genomsnittet. Med tanke på syftena regional tillgång och mångsidighet kan det dock vara motiverat att de allra största verksamhetsenheternas faktiska antal årsverken inte beaktas fullt ut när det antal årsverken som ska användas som grund för statsandelen fastställs. 

Antalet årsverken fastställs i nuläget som hela årsverken. Antalet årsverken kan dock vid behov också fastställas som ett decimaltal. 

I paragrafens 2 mom. föreskrivs det om möjligheten att i enlighet med en förhöjd statsandelsprocent bevilja statsandel för en del av de årsverken som en verksamhetsenhets statsandel grundar sig på. Avsikten är att på detta sätt beakta sådana särskilda omständigheter som gäller arrangörens verksamhet och som i det nuvarande finansieringssystemet beaktas bland annat genom det statsunderstöd enligt prövning som beviljas utöver statsandel. Dessa omständigheter kan ha samband med verksamhetens kostnads- och inkomststruktur, varvid man med statsandel enligt den normala statsandelsprocenten inte uppnår en tillräcklig finansieringsnivå. Den verksamhet som utgör grund för statsandel enligt en förhöjd statsandelsprocent kan också i övrigt vara av en sådan karaktär att det är motiverat att staten stöder den med en högre finansieringsandel. En höjning enligt en förhöjd statsandelsprocent ersätter dock inte statsunderstöd som beviljas för tidsbundna utvecklingsprojekt, utan dessa projekt kan också i fortsättningen finansieras genom statsunderstöd som beviljas ur ministeriets årliga anslag. 

Statsandel enligt en förhöjd statsandelsprocent kan beviljas för det första på basis av turné- eller besöksverksamhet. Det kan vara fråga om antingen regional, riksomfattande eller internationell turnéverksamhet eller mottagande av gästframträdanden. Även regionteaterverksamhet av det nuvarande slaget eller verksamhet som påminner om orkestrarnas regelbundna samarbete kan understödas. Med hjälp av förhöjningen kan man jämna ut de högre kostnaderna för turné- och besöksverksamhet. I fråga om regionteaterverksamhet kan man genom förhöjningen i större utsträckning beakta utgifterna för verksamheten såsom transport av besökare till en teater när det inom teaterns verksamhetsområde inte finns lokaler som lämpar sig för framträdanden. Genom förhöjningen kan man främja tillgången och tillgängligheten till kulturtjänster i hela landet. Dessutom främjar man tillgången till internationella influenser, vilket har stor betydelse med tanke på utvecklingen av den konstnärliga verksamheten. Genom internationell turnéverksamhet ökar kännedomen om finländsk kultur och skapas förutsättningar för kulturexport. 

Grunden för statsandel enligt en förhöjd statsandelsprocent kan för det andra vara uppträdanden som riktar sig till barn, språkliga minoriteter eller specialgrupper. Produktionen och uppförandet av barnföreställningar motsvarar till sin utgiftsnivå ordnandet av föreställningar för vuxna, men när det gäller barnframställningar blir inkomstnivån för den som arrangerar verksamheten låg på grund av de förmånliga biljettpriserna. Grunden som gäller språkliga minoriteter är av betydelse särskilt vid talteater där föreställningens språk har stor betydelse med tanke på publikunderlaget. Med tanke på de verksamhetsenheter som i nuläget omfattas av statsandel kan denna grund gälla främst svenskspråkig teaterverksamhet, men den kan också gälla till exempel teater som framförs på samiska, romani, teckenspråk eller något annat minoritetsspråk. Genom förhöjningen jämnas skillnaderna i kostnads- och inkomststrukturen ut. Ordnandet av svenskspråkiga uppträdanden och uppträdanden på minoritetsspråk motsvarar till sin utgiftsnivå ordnandet av finskspråkiga uppträdanden, men på grund av det mindre publikunderlaget blir biljettintäkterna lägre än genomsnittet. En verksamhet kan inte anses utgöra ett uppträdande som riktar sig till de grupper som avses i momentet enbart på den grunden att det i samband med uppträdandet till exempel har ordnats tolkning, installerats en hörselslinga eller vidtagits andra anpassningsåtgärder. 

För det tredje kan statsandel beviljas enligt en förhöjd statsandelsprocent om det finns något annat särskilt kulturpolitiskt skäl som hänför sig till verksamhetsenhetens verksamhet. Undervisnings- och kulturministeriet kan genom en förhöjning enligt prövning beakta till exempel faktorer som hänför sig till en viss konstarts kostnads- och inkomststruktur. I nuläget är till exempel dans- och cirkuskonst inte lika starkt institutionaliserade som talteatrar och orkestrar, och dans- och cirkusgruppernas kostnadsstruktur och möjligheter att förvärva inkomst är i jämförelse ofördelaktigare. På grund av bland annat publikunderlaget och de anspråkslösare lokalerna blir biljettintäkterna i genomsnitt lägre än för andra former av performativ konst. 

En förutsättning för att statsandel ska kunna beviljas enligt en förhöjd statsandelsprocent är att en betydande del av verksamhetsenhetens verksamhet är verksamhet som utgör grund för viktning. En del av grunderna är sådana att en mycket stor del av verksamhetsenheterna för performativ konst i viss mån utövar någon form av verksamheten i fråga. De flesta teatrar och orkestrar ordnar till exempel åtminstone i någon mån inhemsk turnéverksamhet eller barnföreställningar. Det är dock inte ändamålsenligt att nästan alla statsandelstagare betalas statsandel enligt en förhöjd statsandelsprocent för ett mycket litet antal årsverken. Sådana förhöjningars ekonomiska inverkan blir liten. Det är således motiverat att förhöjningarna avgränsas till sådana fall där verksamheten i fråga utgör en betydande del av verksamhetsenhetens verksamhet. Förhöjningarna ska gälla endast sådana verksamhetsenheter som i sin verksamhet särskilt har profilerat sig på verksamheten i fråga. Det föreslås inga exakta kvantitativa kriterier för vad som avses med en betydande del av en enhets verksamhet. Huvudregeln kan dock anses vara att som en betydande del kan vanligen inte betraktas mindre än en fjärdedel av en verksamhetsenhets hela verksamhet. Vid bedömningen kan man beakta till exempel antalet årsverken, antalet föreställningar och deras storlek samt när det gäller turnéverksamhet också den geografiska omfattningen. Dessutom kan man i fråga om grunderna som gäller uppträdanden som riktar sig till barn eller språkliga minoriteter beakta till exempel huruvida en teater har en separat scen för barnteater eller svenskspråkiga uppträdanden eller uppträdanden på minoritetsspråk där verksamhet utövas regelbundet och året om. 

Undervisnings- och kulturministeriet ska besluta hur många årsverken beviljandet av statsandel enligt en förhöjd statsandelsprocent gäller. Antalet är beroende av prövning och det är inte direkt bundet exempelvis till en hur stor andel av det arbete som en verksamhetsenhets anställda utför gäller verksamheten i fråga. Vid prövningen kan ministeriet beakta till exempel det antal årsverken och det kostnadsbelopp som hänför sig till verksamheten i fråga, antalet föreställningar och produktioner samt när det gäller turné- och besöksverksamhet verksamhetsområdets geografiska omfattning och internationella karaktär. Anskaffning av den utrustning som behövs för turnéverksamhet, såsom ljudåtergivnings- och belysningssystem och transportmateriel ska i fortsättningen inte understödas särskilt med statsunderstöd, utan de behov av utrustning som allmänt hänför sig till turnéverksamhet ska beaktas i dimensioneringen av förhöjningarna för turnéverksamhet. Om till exempel barnteater- eller dansteaterverksamhet samtidigt inbegriper också betydande turnéverksamhet, kan verksamhetens karaktär beaktas som en helhet vid dimensioneringen av förhöjningarna. I fråga om regionteaterverksamhet av det nuvarande slaget beaktas verksamheten som helhet. 

Enligt paragrafens 3 mom. ska statsandelen till teatrarna Svenska Teatern och Tampereen Työväen Teatteri beviljas i sin helhet i enlighet med en förhöjd statsandelsprocent. Det föreslagna momentet motsvarar till denna del 5 § i den gällande teater- och orkesterlagen enligt vilken statsandelsprocenten för teatrarna i fråga är 60. Den nuvarande särställningen har motiverats bland annat med dessa teatrars riksomfattande betydelse, traditionsenlighet och höga kvalitet. Svenska Teatern kan beskrivas som Finlands svenskspråkiga nationalscen, vars ställning inom det svenskspråkiga teaterfältet och dess historiska utveckling i många avseenden påminner om den ställning som Finlands Nationalteater har inom det finskspråkiga teaterfältet. Även Tampereen Työväen Teatteri har historiskt sett en särskild nationell ställning inom utvecklingen av den finskspråkiga scenkonsten och har därför ansetts vara en teater av riksomfattande betydelse. En sänkning av statsandelsprocenten till 37 procent skulle orsaka båda teatrarna allvarliga problem för ekonomin och verksamheten. I fråga om Svenska Teatern lindras detta dock i viss mån av det faktum att statsandel kunde beviljas för en del av årsverkena enligt en förhöjd statsandelsprocent på den språkliga grund som anges i 2 mom. I regeringsprogrammet för statsminister Marins regering har det fastställts att Svenska Teaterns och Tampereen Työväen Teatteris ställning och finansiering som nationella huvudscener tryggas i samband med statsandelsreformen för performativ konst. 

7 §. Undervisnings- och kulturministeriet fastställer enligt paragrafens 1 mom. med sex års mellanrum en finansieringsplan för verksamhetsenheterna för performativ konst för de sex följande finansåren. För de verksamhetsenheter som har godkänts såsom berättigade till statsandel för tre år ska planen dock fastställas med tre års mellanrum för tre kalenderår i sänder. Planen ska innehålla en uppskattning av det antal årsverken som läggs till grund för statsandelen och av antalet årsverken som beviljas i enlighet med en förhöjd statsandelsprocent. Vid utarbetandet av planen ska de grunder som anges i 6 § beaktas. 

Avsikten med planen är att göra statsandelsfinansieringen mer förutsägbar och således förbättra statsandelsinstitutionernas möjligheter att långsiktigt planera ekonomin och verksamheten. Planen ska vara utgångspunkt vid fastställandet av det årliga antalet årsverken så att avvikelser från den görs endast i de fall som nämns i bestämmelsen. Avvikelser från planen kan göras om antalet årsverken eller anslagen enligt statsbudgeten avviker från de uppskattningar som planen grundar sig på. Avvikelser från planen på basis av att antalet faktiska årsverken förändrats kan göras endast om antalet minskar väsentligt. Vid bedömning av vad som är en väsentlig minskning kan man också beakta om det handlar om en tillfällig eller bestående förändring. Samma väsentlighetskrav gäller också ändring av antalet årsverken enligt en förhöjd statsandelsprocent på basis av att den verksamhet som utgör grund har minskat. Avvikelser från planen på basis av någon annan förändring i omständigheterna kan göras exempelvis om de årsverken som enligt planen har fördelats till en viss statsandelstagare kan fördelas till andra aktörer på grund av att statsandelstagarens verksamhet har upphört eller minskat betydligt. 

8 §. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om förfarandet vid ansökan om att en verksamhetsenhet ska godkännas såsom berättigad till statsandel. Avsikten är att ansökningarna från alla de verksamhetsenheter som ansöker om rätt till statsandel ska behandlas samtidigt så att ansökningarna kan jämföras med varandra och alla har en jämlik möjlighet att få rätt till statsandel. Det är därför endast med tre kalenderårs mellanrum möjligt att ansöka om rätt till statsandel så att de som godkänts såsom berättigade till statsandel för tre år på nytt kan ansöka om rätt till statsandel för tre år före den föregående tidsfristen går ut. Undervisnings- och kulturministeriet offentliggör ansökningstiderna och ger anvisningar om ansökningsförfarandet i det allmänna datanätet i god tid före ansökningstiden går ut. I samband med att lagen träder i kraft gäller ansökningsförfarandet också de verksamhetsenheter som redan tidigare har godkänts såsom berättigade till statsandel med stöd av den gällande teater- och orkesterlagen. Dessa enheters ansökningar ska granskas på samma grunder som nya sökandes ansökningar. 

I paragrafens 2 mom. ska innehålla en bestämmelse om ett förfarande där undervisnings- och kulturministeriet med sex års mellanrum utvärderar om en verksamhetsenhet som godkänts såsom tills vidare berättigad till statsandel fortfarande uppfyller de i 4 § och 5 § 2 mom. angivna förutsättningar för att verksamhetsenheten ska kunna godkännas såsom berättigad till statsandel tills vidare. Förfarandet är nytt. I fråga om de verksamhetsenheter som godkänts för tre år är en separat utvärdering inte behövlig eftersom det i samband med ansökningsprocessen bedöms om förutsättningarna uppfylls. I nuläget utvärderas teatrarnas och orkestrarnas rätt till statsandel inte systematiskt efter det att de har godkänts såsom berättigade till statsandel. Huvudmännen ska lämna de uppgifter som behövs för utvärderingen till undervisnings- och kulturministeriet inom den tid som ministeriet har meddelat. För utvärderingen behövs motsvarande utredningar om huruvida förutsättningarna uppfylls som vid ansökan om rätt till statsandel. Vid utvärderingen ska också de uppgifter som samlats in genom kostnadsenkäten utnyttjas. 

Enligt paragrafens 3 mom. kan undervisnings- och kulturministeriet genom sitt beslut återkalla godkännandet av en verksamhetsenhet såsom berättigad till statsandel, om enheten inte längre uppfyller de förutsättningar för statsandel som anges i 4 §. Beslutet förutsätter självfallet att verksamhetsenhetens huvudman hörs på det sätt som föreskrivs i förvaltningslagen (434/2003). Avsikten är dock att man i fråga om mindre missförhållanden strävar efter att rätta till situationen genom styrning och uppmaningar. I enlighet med proportionalitetsprincipen återkallas rätten till statsandel endast om bristen är väsentlig eller om den inte åtgärdas trots uppmaningar. Återkallande kan i regel bli aktuellt i samband med den utvärdering som avses i 2 mom., men bestämmelsen möjliggör i sig även återkallande innan granskningsperioden på sex år har upphört eller när det gäller en verksamhetsenhet som har godkänts såsom tills vidare berättigad till statsandel innan tidsfristen har löpt ut, om förutsättningarna för statsandel inte längre uppfylls. 

Om en verksamhetsenhet fortfarande uppfyller de förutsättningar för statsandel som avses i 4 §, men enheten inte längre uppfyller de i 5 § 2 mom. avsedda förutsättningarna för godkännande såsom tills vidare berättigad till statsandel, kan undervisnings- och kulturministeriet ändra ett godkännande som gäller tills vidare till ett godkännande som gäller i tre år. Detta möjliggör att man i fortsättningen noggrannare kan följa upp att förutsättningarna för statsandel uppfylls i sådana fall där verksamhetens omfattning har minskat eller vissheten om verksamhetsförutsättningarnas varaktighet har försämrats. 

Beslut som fattas med stöd av lagen om främjande av performativ konst ska få överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 

9 §. I paragrafen föreskrivs det om en statsandelsnämnd för performativ konst som har till uppgift att ge sakkunnigutlåtanden till undervisnings- och kulturministeriet om ansökningar om rätt att omfattas av statsandel. Utlåtandena gäller behovet av statsandel med tanke på det syfte som anges i 3 § och uppfyllande av de förutsättningar för statsandel som anges i 4 §. Vid bedömningen av dessa faktorer behövs det en annan slags sakkunskap än vid den kollegiala bedömning som utförs av de konstkommissioner som finns i anslutning till Centret för konstfrämjande. Det är inte fråga om en bedömning av verksamhetens konstnärliga kvalitet, utan i synnerhet vid bedömningen av behovet av statsandel behövs det omfattande kulturpolitisk sakkunskap. 

Undervisnings- och kulturministeriet tillsätter nämnden för en treårsperiod. Nämnden ska finnas i anslutning till Centret för konstfrämjande. Paragrafen innehåller ett bemyndigande att utfärda förordning enligt vilket närmare bestämmelser om tillsättande av nämnden och om nämndens verksamhet får utfärdas genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. 

3 kap. Ikraftträdande 

10 §. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2022. I paragrafens 1 mom. finns en sedvanlig ikraftträdandebestämmelse. 

Enligt 2 mom. upphävs den gällande teater- och orkesterlagen genom denna lag. 

11 §. Paragrafen innehåller en övergångsbestämmelse som gäller de krav som föreslås utgöra en förutsättning för statsandel och som gäller behörigheten för den som leder verksamheten vid en verksamhetsenhet och den som leder den konstnärliga verksamheten vid enheten. De personer som har uppfyllt de i den lagstiftning som gällde vid lagens ikraftträdande angivna kraven på den som leder verksamheten eller den konstnärliga verksamheten och som fortsätter i samma uppgift vid en verksamhetsenhet som var berättigad till statsandel när denna lag trädde i kraft uppfyller förutsättningarna enligt 4 § 1 mom. 2 och 3 punkten så länge de arbetar i uppgiften i fråga. 

7.2  Lagen om ändring av lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet

1 §.Tillämpningsområde. Det föreslås att författningshänvisningen i paragrafens 1 mom. 7 punkt ändras till följd av att den gällande teater- och orkesterlagen upphävs och det i stället stiftas en ny lag om främjande av performativ konst. 

5 §.Grunden för beräkning av finansieringen. Paragrafen innehåller en allmän bestämmelse om de kalkylerade grunder enligt vilka statsandelen för olika verksamheter som omfattas av lagen bestäms. Bestämmelsen är till sin karaktär närmast sammanställande. Närmare bestämmelser om sättet att beräkna finansieringen för verksamhetsenheterna för performativ konst och om grunderna för finansieringen finns i 22, 35 och 35 a §. 

Ordalydelsen i paragrafens 7 punkt ändras så att den täcker alla verksamhetsenheter för performativ konst. De kalkylerade grunderna för finansiering för verksamhetsenheter för performativ konst är liksom i nuläget det antal kalkylerade årsverken som fastställts för enheten i fråga och det per kalkylerat årsverke bestämda priset per enhet. 

22 §.Statsandelen för driftskostnaderna för museer och verksamhetsenheter för performativ konst. Ordalydelsen i paragrafens rubrik och 2 mom. ändras så att den täcker alla verksamhetsenheter för performativ konst. Dessutom ändras hänvisningarna i paragrafen till det pris per enhet som avses i 35 § 1 mom. till följd av att det föreslås att momentindelningen i 35 § ändras. 

Paragrafens 2 mom. ändras så att statsandel kan betalas för en del av årsverkena enligt en förhöjd statsandelsprocent. Undervisnings- och kulturministeriet bestämmer på de grunder som anges i 6 § 2 mom. i lagen om främjande av performativ konst det antal årsverken som betalas enligt en förhöjd statsandelsprocent. Dessutom beviljas statsandelen till teatrarna Svenska Teatern och Tampereen Työväen Teatteri i sin helhet i enlighet med en förhöjd statsandelsprocent. 

Den normala statsandelsprocenten är liksom i nuläget 37. Den förhöjda statsandelsprocenten är 60. Statsandelens totala belopp fås genom sammanräkning av 37 procent av antalet andra årsverken än årsverken enligt den förhöjda statsandelsprocenten multiplicerat med priset per enhet och 60 procent av antalet årsverken enligt den förhöjda statsandelsprocenten multiplicerat med priset per enhet. 

35 §.Priserna per enhet för museer och verksamhetsenheter för performativ konst. Priserna per enhet för verksamhetsenheter för performativ konst bestäms i huvudsak på samma sätt som i nuläget. Beräkningen av priserna per enhet baserar sig på de faktiska driftskostnaderna för dessa kulturinstitutioners verksamhet dividerat med kulturinstitutionernas totala antal faktiska årsverken under samma kalenderår. Priserna per enhet beräknas i nuläget särskilt för museer, teatrar och orkestrar. Som teatrar räknas i detta sammanhang också dansteatrar och cirkusar. Eftersom tillämpningsområdet för lagen om främjande av performativ konst är mer allmänt än tillämpningsområdet för den gällande teater- och orkesterlagen, föreslås att det i 2 mom. tas in en bestämmelse om indelningen av de olika formerna av performativ konst vid beräkningen av priset per enhet så att indelningen också täcker sådana former av performativ konst som i nuläget inte omfattas av systemet. Det nuvarande priset per enhet för orkestrar ersätts med ett pris per enhet för verksamhetsenheter inom i första hand musikbranschen, som omfattar bland annat orkestrar och körer. Det nuvarande priset per enhet för teatrar ersätts med ett pris per enhet som inkluderar alla andra former av performativ konst, vilket omfattar bland annat teater, dans och cirkus samt alla andra sådana former av performativ konst som inte i första hand hör till musikbranschen. Även opera, operett och andra former av musikteater omfattas av priset per enhet för annan performativ konst. Indelningen motsvarar således i huvudsak den nuvarande indelningen, men det pris per enhet som gäller för orkestrar ska också gälla alla andra verksamhetsenheter inom musikbranschen och priset per enhet för teatrar, dans och cirkusar ska också gälla alla sådana former av performativ konst som inte hör till i första hand musikbranschen. 

Det är också möjligt att en verksamhetsenhet för performativ konst ordnar framträdanden inom både musikbranschen och branscher som inkluderar andra former av performativ konst. I detta fall bestäms priset per enhet enligt till vilken kategori av pris per enhet som huvuddelen av verksamheten hör. 

Paragrafens 3 mom. motsvarar sista meningen i 1 mom. i den gällande paragrafen. Paragrafens 4—7 mom. motsvarar 2—5 mom. i den gällande paragrafen. 

35 a §.Avdrag från priserna per enhet för museer och verksamhetsenheter för performativ konst. Genom de avdrag från priserna per enhet som avses i paragrafen har de besparingar som sedan 2012 gjorts i statsandelarna för museer, teatrar och orkestrar gjorts bestående. Avdragen har fastställts så att deras inverkan på de totala utgifterna för statsandel till å ena sidan museer och å andra sidan performativ konst motsvarar inverkan av de avdrag som avses i 35 a § i den gällande lagen. Ordalydelsen i paragrafens rubrik och det inledande stycket ändras så att den allmänt täcker alla former av performativ konst. Ordalydelsen i paragrafens 2 och 3 punkt ändras så att den motsvarar de ändringar som föreslås i 35 § 1 mom.