1.1  Bakgrund

I regleringen av EU:s kollektiva investeringar (nedan EU:s fondreglering ) anges ramarna för verksamheten hos AIF-förvaltare och investeringsbolag som förvaltar investeringsfonder. Enligt bedömningar harmoniserar regleringen EU:s fondmarknader, stärker ett högklassigt investerarskydd och tryggar den finansiella stabiliteten. Även om dessa mål huvudsakligen har uppfyllts relativt väl har det ansetts att den harmoniserade fondmarknaden behöver enhetliga regler i synnerhet i fråga om långivande AIF-fonder, delegering, tillhandahållande av förvaringsinstitutstjänster, insamling av tillsynsuppgifter och metoder för likviditetshantering. Med syftet att harmonisera skillnaderna i reglering mellan medlemsstaterna och den inre marknaden för fonder antog Europaparlamentet och rådet den 13 mars 2024 direktiv (EU) 2024/927 om ändring av direktiv 2011/61/EU och 2009/65/EG vad gäller delegeringsarrangemang, hantering av likviditetsrisker, tillsynsrapportering, tillhandahållande av förvaringsinstituts- och depåförvaringstjänster samt långivning från alternativa investeringsfonder (nedan ändringsdirektivet eller direktivet om ändring av direktiven om fondplacering ). Genom ändringsdirektivet ändras Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (nedan AIFM-direktivet eller AIFMD ) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (nedan fondföretagsdirektivet ).  

Ändringsdirektivet offentliggjordes i EU:s officiella tidning den 26 mars 2024 och trädde i kraft den 15 april 2024. Ändringarna ska till största delen införas i den nationella lagstiftningen senast den 16 april 2026. Vissa rapporteringsskyldigheter som anknyter till tillsynen ska tillämpas från och med den 16 april 2027.  

I denna proposition föreslås det att ändringsdirektivet genomförs nationellt och att de nödvändiga ändringar som det föranleder införs i den nationella lagstiftningen. Dessutom avses propositionen upphäva lagen om fastighetsfonder och överföra bestämmelserna i lagen till ett eget kapitel i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.  

1.2  Beredning

Beredningen av EU-akten

Europeiska kommissionen lämnade den 25 november 2021 ett lagstiftningsförslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiven 2011/61/EU och 2009/65/EG vad gäller delegeringsförfaranden, hantering av likviditetsrisker, rapportering av tillsynsdata, tillhandahållande av förvaringsinstituts- och depåtjänster samt alternativa investeringsfonders utlåning (COM(2021) 721 final) Förslaget kan hämtas på (22.4.2025). https://eur-lex.europa.eu/legal-content/FI/TXT/HTML/?uri=CELEX:52021PC0721 . Förslaget offentliggjordes som en del av kommissionens lagstiftningspaket om kapitalmarknadsunionen. I samband med projektet om kapitalmarknadsunionen strävar man efter att undanröja hinder för gränsöverskridande placeringar.  

Statsrådet har genom en skrivelse (U 2/2022 rd) den 7 februari 2022 informerat riksdagen om kommissionens förslag. I skrivelsen beskrivs det huvudsakliga innehållet i kommissionens förslag. Statsrådet understöder kommissionens förslag till direktiv och de bakomliggande målen. Statsrådet understöder i synnerhet de riktade ändringar som har syftet att göra de europeiska alternativa fondmarknaderna effektivare och enhetligare. 

Beredning av regeringspropositionen

Regeringens proposition har beretts som tjänstearbete vid finansministeriet i nära samarbete med en samarbetsgrupp som sammanträtt inofficiellt. I sammansättningen av den inofficiella samarbetsgruppen har man strävat efter att höra sakkunniga inom varje ämnesområde och intressentgrupper på ett likvärdigt sätt. 

Regeringens proposition sändes den 30 april 2025 på offentlig remiss. Ett sammandrag har gjorts av remissvaren. Begäran om yttrande, yttrandena och ett sammandrag av dem finns på finansministeriets projektsida https://vm.fi/sv/projekt-och-lagberedning med projektnumret VM133:00/2024 .  

2.1  Direktiv om ändring av direktiven om fondinvesteringar

Genom direktivet om ändring av direktiven om fondinvesteringar ändras AIFM-direktivet och fondföretagsdirektivet. Ändringarna i AIFM-direktivet finns i artikel 1 i ändringsdirektivet och ändringarna i fondföretagsdirektivet i artikel 2. Ändringarna i AIFM-direktivet och fondföretagsdirektivet har till stor del samma innehåll. De nya bestämmelserna om långivande fonder och långivning samt undantaget från kraven på förvaringsinstitut gäller bara AIF-förvaltare och AIF-fonder och därför har dessa ändringar gjorts endast i AIFM-direktivet. Fondföretagsdirektivet och kraven i direktivet har ändrats så att de ligger närmare kraven i AIFM-direktivet till exempel i fråga om rapporteringskraven och delegering.  

I huvudsak består ändringsdirektivet av fem olika helheter. De är 1) delegeringsarrangemang, 2) tillsynsrapportering, 3) hantering av likviditetsrisker och verktyg för likviditetshantering samt relaterad rapporterings- och informationsskyldighet, 4) tillhandahållande av förvaringsinstituts- och depåförvaringstjänster och 5) långivning i AIF-fonder och långivande fonder. Dessutom görs det genom ändringsdirektivet ändringar också i enskilda andra bestämmelser.  

2.2  Ändringar i AIFM-direktivet

2.3  Ändringar i fondföretagsdirektivet

3.1  Bedömning i anslutning till det nationella genomförandet av ändringsdirektivet

3.2  Annan bedömning av den nationella lagstiftningen

4.1  De viktigaste förslagen

I propositionen föreslås det att lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och lagen om placeringsfonder ändras för att genomföra ändringsdirektivet gällande direktiven om fondplacering. Eftersom avsikten med ändringsdirektivet är att ytterligare harmonisera den lagstiftning som bygger på AIF-direktivet och fondföretagsdirektivet och eliminera de nuvarande skillnaderna i regleringen, innehåller ändringsdirektivet inte i sig några regleringsoptioner för medlemsstaterna. Ändringsdirektivet har lämnat nationellt handlingsutrymme på enskilda punkter i AIFM-direktivet och fondföretagsdirektivet, som gäller tjänster som är tillåtna för fonderna, lån som beviljas konsumenter och tillämpning av undantaget gällande förvaringsinstitut. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Allmänt om handlingsvägarna

Det finns ett visst nationellt handlingsutrymme i genomförandet av ändringsdirektivet. Ändringsdirektivet tillåter till vissa delar valfria möjligheter i den nationella lagstiftningen, men delvis också stramare nationell lagstiftning. I propositionen har av alternativen i ändringsdirektivet valts de som bäst främjar konkurrenskraften för finansmarknaden i Finland och genomförandet av målen i regeringsprogrammet. Avsikten är inte att lagstifta nationellt om tilläggsskyldigheter som överskrider kraven i ändringsdirektivet. Strävan är att utnyttja det nationella handlingsutrymme som ändringsdirektivet erbjuder genom att nationellt genomföra valfria tillåtande bestämmelser och avstå från att ta in möjligheterna till nationella begränsningar i den nationella lagstiftningen.  

Till det nationella handlingsutrymme som ändringsdirektivet tillåter hör nya tillåtna tjänster för både AIF-förvaltarna och fondbolagen. Båda kan i fortsättningen som ny sidotjänst tillhandahålla tredje parter varje sådan uppgift eller funktion som redan ingår i deras verksamhet som AIF-förvaltare eller fondbolag som förvaltar placeringsfonder, förutsatt att eventuella intressekonflikter som uppstår på grund av de uppgifter eller funktioner som utförs för tredje parter hanteras på lämpligt sätt. Sådana funktioner och verksamheter är till exempel personaltjänster och informationsteknik liksom it-tjänster för portföljförvaltning och riskhantering. Avsikten i ändringsdirektivet med att tillåta dessa nya tjänster är att förbättra AIF-förvaltarnas och fondbolagens internationella konkurrenskraft och möjliggöra nya inkomstkällor. Dessutom tillåts för fondbolagen som ny sidotjänst mottagande av order, som AIF-förvaltarna kan tillhandahålla redan i nuläget.  

En ny tillåten tjänst för både AIF-förvaltarna och fondbolagen är tillhandahållande av administration av referensvärden. Dessutom tillåts tillhandahållande av kreditförvaltningstjänster för AIF-förvaltare. I denna proposition föreslås det att de nationella optioner för godkännande av de nya tillåtna tjänsterna för AIF-förvaltare och fondbolag som ändringsdirektivet tillåter tas in i lagstiftningen i sin helhet.  

Ändringsdirektivet tillåter att för AIF-fonder som förvaltar långivande AIF-fonder nationellt kan fastställas stramare regler i fråga om vissa typer av AIF-fonder. Dessutom tillåter ändringsdirektivet att givande av konsumentlån av tvingande skäl som gäller ett allmänt intresse nationellt kan förbjudas för AIF-fonder inom ifrågavarande medlemsstats territorium. I denna proposition föreslås inte strängare nationell lagstiftning som gäller långivande AIF-fonder. I lagstiftningen tas inte heller enligt propositionen in den nationella begränsning som ändringsdirektivet tillåter att förbjuda lån som beviljas konsumenter. Lån som beviljas konsumenter omfattas emellertid av strängare krav i ändringsdirektivet än de som gäller annan långivning. Ändringsdirektivet förutsätter att på AIF-fonder som beviljar konsumenter lån tillämpas andra EU-rättsliga bestämmelser som gäller konsumentkrediter, till exempel direktivet om konsumtionskredit och direktivet om kreditförvaltning och kreditförvärvande. Dessutom ska en AIF-förvaltare följa den nationella regleringen om konsumentkrediter.  

Ändringsdirektivet tillåter ett nationellt handlingsutrymme också i form av undantag gällande förvaringsinstitut. Avsikten med undantaget är att rätta till den bristen att det inte på alla marknader finns ett utbud av konkurrenskraftiga förvaringsinstitutstjänster, vilket kan visa sig till exempel i form av ökade kostnader för AIF-förvaltare och mindre effektiva marknader för AIF-fonder. Beslutet att tillåta att ett förvaringsinstitut som är etablerat i en annan EES-stat utses i stället för en inhemsk tjänsteleverantör ska enligt ändringsdirektivet ändå vara möjligt endast i begränsad utsträckning. En förutsättning är att det i Finland saknas ett sådant förvaringsinstitut som effektivt kan uppfylla ifrågavarande AIF-fonds behov av förvaringstjänster. En annan förutsättning är att det sammanlagda beloppet av tillgångar som på den finländska marknaden för förvaringsinstitut anförtrotts för förvaring inte överstiger 50 miljarder euro. En tredje förutsättning är att Finansinspektionen gjort en bedömning av bristen på förvaringsinstitutstjänster med hänsyn till ifrågavarande AIF-fonds investeringsstrategi. I propositionen föreslås det att det undantag som gäller förvaringsinstitut utnyttjas, varvid Finansinspektionen, om förutsättningarna ovan uppfylls, kan utse ett förvaringsinstitut för AIF-fonden i en annan EES-stat.  

Bestämmelser om fastighetsfonder finns i lagen om fastighetsfonder. Fastighetsfonderna är emellertid en särskild typ av AIF-fonder. För konsekvensens skull anses det mer ändamålsenligt att bestämmelserna om fastighetsfonder flyttas till ett eget kapitel i lagen om förvaltare av AIF-fonder. Ändringen gör lagstiftningen lättare att förstå och förtydligar indelningen i placeringsfonder och AIF-fonder. Den nationella lagstiftningen följer på detta sätt i fortsättningen samma linje som EU-lagstiftningen i fråga om indelningen i fondföretagsdirektivet och AIF-direktivet. I propositionen föreslås det att lagen om fastighetsfonder upphävs och bestämmelserna i lagen flyttas till ett eget kapitel i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.  

Trots att det i samband med ändringen i princip görs endast tekniska ändringar i bestämmelserna i lagen om fastighetsfonder, kan bestämmelserna om straffrättsliga påföljder ändå inte lämnas utan bedömning. Straffbestämmelserna har delvis antagits redan på 1990-talet. Artikel 48 i AIFM-direktivet förpliktar på ett allmänt plan medlemsstaterna att lagstifta om effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner för överträdelse av bestämmelserna i direktivet. Sanktionerna behöver dock inte vara straffrättsliga. Ändringarna i ändringsdirektivet gäller inte dessa sanktioner. 

5.2  Handlingsmodeller som används eller planeras i andra medlemsstater

Direktivet håller för närvarande på att genomföras i olika medlemsstater, varför det ännu inte finns någon information om de genomförandeåtgärder som planeras eller genomförts av andra medlemsstater. Avsikten var att under beredningen kartlägga på vilka lösningar som planeras i de andra medlemsstaterna, men den mängd information man fick var så begränsad att det inte gick att dra några tillförlitliga slutsatser av den. 

6.1  Remissinstanser

Yttrande begärdes av sammanlagt 27 myndigheter och sammanslutningar. I yttrandetjänsten kunde också andra aktörer fritt lämna yttrande. Inom utsatt tid inkom det 15 yttranden, av vilka ett på eget initiativ. Av de remissinstanser som begäran om yttrande riktades till lämnade 14 ett yttrande. I två yttranden meddelade instansen att den inte hade något att yttra i ärendet.  

Yttrande lämnades av Työeläkevakuuttajat TELA - Arbetspensionsförsäkrarna TELA ry, justitieministeriet, arbets- och näringsministeriet, Konkurrens- och konsumentverket, social- och hälsovårdsministeriet, Börsstiftelsen i Finland sr, Finlands Bank, Pääomasijoittajat ry, Finanssiala ry, Finansinspektionen, Finlands näringsliv rf, Skatteförvaltningen, Suomen Asianajajat, eQ Abp och Östra Finlands universitet. Työeläkevakuuttajat TELA - Arbetspensionsförsäkrarna TELA ry och Konkurrens- och konsumentverket meddelade i sina yttranden att de inte har något att yttra. eQ Abp lämnade yttrande på eget initiativ. 

Yttrande lämnades inte av Aalto-universitetet, Värdepappersmarknadsföreningen rf, FINE, Vakuutus- ja rahoitusneuvonta, Helsingfors universitet, Keskuskauppakamari, Konsumentförbundet rf, Nasdaq Helsinki Oy, Verket för finansiell stabilitet, Sijoittajien korvausrahasto, Finlands Aktiesparare rf, Finlands Revisorer rf, Företagarna i Finland rf samt Vasa universitet.  

Yttrandena och övriga relaterade handlingar kan läsas på finansministeriets projektsida på adressen https://vm.fi/sv/projekt-och-lagberedning med projektnummer VM133:00/2024. 

6.2  Remissinstansernas yttranden per tema

6.3  Öppna remissvar

Yttranden lämnades med fokus både på trender inom den allmänna lagstiftningsmiljön och i anslutning till iakttagelser gällande specifika lagparagrafer: 

Suomen Asianajajat framförde utöver svaren på frågorna i begäran om yttrande flera iakttagelser i anslutning till terminologin i enskilda paragrafer.  

Det mesta av det som framfördes i yttrandet har i den fortsatta beredningen förts in i utkastet till lagförslag i form av korrigeringar och preciseringar. 

Finansinspektionen föreslog dessutom flera ändringar utanför ändringsdirektivet och fäste uppmärksamhet särskilt vid behovet av tilläggsreglering gällande öppna fastighetsfonder för tryggande av investerarskyddet.  

Finansinspektionens kommentarer har huvudsakligen beaktats som förtydligande tillägg i den fortsatta beredningen av propositionen. Finansinspektionens förslag om att utveckla den nationella lagstiftningen i fråga om öppna specialplaceringsfonder som investerar i fastigheter är i sig motiverat, men ärendet skulle kräva en grundlig beredning med konsekvensbedömning. Dessutom skulle det behövas möjlighet att samla in information med hjälp av begäran om yttrande, vilket inte är möjligt inom tidsfristen för genomförande av ändringsdirektivet. Således ändrades lagförslaget inte i detta sammanhang på det sätt som Finansinspektionen föreslog.  

Finanssiala ry fäste i sitt yttrande särskild uppmärksamhet vid att nationell tilläggsreglering har undvikits. De lagar som ändras bör godkännas så fort som möjligt, eftersom de innebär ändringar i fondernas stadgar, i de interna processerna och i informationssystemen. Finanssiala ry föreslog dessutom tekniska rättelser i enskilda bestämmelser i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. I yttrandet framhävdes också behovet av att ändra bestämmelsen om publicering av placeringsfonders årsberättelse.  

De ändringar som föreslås i yttrandet har till största delen beaktats i den fortsatta beredningen. Det föreslås ändå inte att tidsfristen för publicering av placeringsfondernas årsberättelser ska ändras i detta sammanhang, eftersom konsekvenserna av ändringen inte kunde bedömas vid den fortsatta beredningen.  

Pääomasijoittajat ry lyfte i sitt yttrande fram brister i motiveringen i regeringens proposition. Uppmärksamhet fästets till exempel vid att beskrivningen av omvärlden är snäv och vid att de kommande ändringarna och planerna gällande lagstiftningen på finansmarknaden borde formuleras bättre i motiveringen. Dessutom lyfte Pääomasijoittajat ry fram att det skulle vara bra att i motiveringen ge en närmare beskrivning av neutraliteten i fråga om metoder och form när det gäller lagstiftningen om AIF-fonder samt de juridiska formerna för en AIF-fond. Den lagstiftning som tillämpas på AIF-fonder bör fastställas utifrån fondens investeringsverksamhet och villkoren och inte utifrån den juridiska formen. Pääomasijoittajat ry tog dessutom upp vissa detaljerade iakttagelser i anslutning till motiveringen till exempel i fråga om minimiantalet personer i ledningen och ordvalet i en enskild motivering i specialmotiveringen.  

Frågor som togs upp i yttrandet har delvis beaktats i from av preciseringar i den fortsatta beredningen. 

Social- och hälsovårdsministeriet framförde i sitt yttrande ett förslag till precisering av specialmotiveringen i den gällande lagen.  

Preciseringen har lagts till i utkastet till lagförslag. 

Justitieministeriet fäste i sitt yttrande uppmärksamhet vid bestämmelserna om straffrättsliga påföljder i lagförslaget. Justitieministeriet förde i sitt yttrande fram den koncentrationsprincip som följts vid totalreformen av strafflagen, enligt vilken åtminstone bestämmelser om brott för vilka det kan dömas ett fängelsestraff i regel ska finnas i strafflagen. I finansmarknadslagstiftningen har man allmänt följt en linje där man avvikande från koncentrationsprincipen föreskriver om vissa specifika brott, som investeringstjänst-, placeringsfonds- och kreditinstitutsbrott i branschregleringen. Det är inte ändamålsenligt att ändra det etablerade förfaringssättet när det gäller fastighetsfonder.  

Justitieministeriet anmärkte i fråga om motiveringen gällande straffbestämmelser att tolkningen av bestämmelserna och hur motiverade de är bör behandlas tillräckligt heltäckande och att det inte av straffbestämmelserna och motiveringarna till dem framgår tillräckligt exakt och noga avgränsat hurdana handlingar straffbarheten avses gälla. Justitieministeriet lyfte också fram frågan om huruvida det i detta fall skulle vara mer motiverat att lagstifta om administrativa påföljder i stället för om straffrättsliga påföljder. Justitieministeriets utlåtande har vid den fortsatta beredningen beaktats så att det föreslås att de bestämmelser om fastighetsfonder som innehåller ett straffrättsligt hot om straff flyttas till 22 kap. i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder i anslutning till andra bestämmelser som innehåller hot om straff och administrativa påföljder. Rekvisitet för den nuvarande fastighetsfondsförseelsen har ändrats till en administrativ påföljd. Samtidigt har straffbestämmelsen också vid den fortsatta beredningen preciserats så att den lagstiftningsteknik som tillämpades vid totalreformen av värdepappersmarknadslagstiftningen, totalreformen av lagen om placeringsfonder och stiftandet av lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder iakttas i förslaget. Dessutom har uppmärksamhet fästs vid att de bestämmelser som innehåller hot om straff och administrativa påföljder som gäller fastighetsfonder och andra alternativa investeringsfonder är enhetliga. Bestämmelserna och motiveringarna till dem har preciserats utifrån remissvaren vid den fortsatta beredningen. 

Justitieministeriet yttrade sig också om Finansinspektionens rätt att lämna ut information. Skattemyndigheterna har inte hört till de myndigheter till vilka den behöriga finansinspektionsmyndigheten enligt direktiven inom finanssektorn kan lämna ut sekretessbelagd information. I fråga om tystnadsplikten har lagförslaget ändrats på det sätt som anges ovan. 

Dessutom föreslog justitieministeriet att antalet personer i ledningen och deras hemort preciseras i beskrivningen av nuläget. I kapitlet om nuläget har antalet personer i ledningen och deras hemort preciserats. 

Arbets- och näringsministeriet lyfte i sitt yttrande fram medlemsstatsoptionerna och avhållandet från nationell tilläggsreglering, vilka ministeriet ser som positiva, samt behovet av att komplettera propositionen i fråga om hur en öppen och en sluten fond definieras. Dessutom framförde arbets- och näringsministeriet att det finns behov av att komplettera den lagstiftning som ska tillämpas utifrån fondens verksamhet i stället för utifrån bolagsformen. Motiveringen i lagförslaget bör kompletteras så att Finansinspektionen får möjlighet att flexibelt fatta beslut som är förenliga med de finländska fondernas intressen.  

De synpunkter som nämns i yttrandet är delvis detsamma som i andra yttranden och har i den fortsatta beredningen beaktats som preciseringar i utkastet till lagförslag. 

7.1  Lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder

1 kap. Allmänna bestämmelser 

6 § . Lagens förhållande till annan lagstiftning. Det föreslås att 3 mom. upphävs på grund av att lagen om fastighetsfonder föreslås bli upphävd. Detta inverkar inte på fastighetsfondernas skyldighet att ansöka om verksamhetstillstånd eller registrera sig hos Finansinspektionen.  

2 kap. Definitioner 

1 § . AIF-fond. Det föreslås att 3 mom. ändras så att hänvisningarna till lagen om gräsrotsfinansiering stryks. Lagen om gräsrotsfinansiering, som innehöll bestämmelser om förmedling av AIF-baserad gräsrotsfinansiering, upphävdes och ersattes 2022 med lagen om tillhandahållande av gräsrotsfinansieringstjänster, där den så kallade EU:s gräsrotsfinansieringsförordning genomfördes nationellt. Den nya lagen innehåller ingen motsvarande möjlighet att tillhandahålla gräsrotsfinansieringstjänster.  

3 §.Förvaltning av alternativa investeringsfonder. Det föreslås att 2 mom. ändras så att förvaltning av AIF-fonder i fortsättningen också i samband med investeringsförvaltningsfunktioner kan omfatta långivning för en AIF-fonds räkning eller förvaltning av specialföretag för värdepapperisering. Genom ändringen genomförs de nya leden d och e i 2 punkten i bilaga I till AIFM-direktivet.  

4 § . Definitioner med anknytning till AIFM-direktivet. Det föreslås att nya punkter 22–28 fogas till paragrafen. Förslaget motsvarar artikel 1.1 b i ändringsdirektivet, med vilket led ap–au i artikel 4.1 i AIFM-direktivet ändras. I den nya 25 punkten definieras långivning. Långivning blir enligt förslaget möjligt för alla AIF-fonder enligt deras stadgar. Som långivning ska betraktas beviljande av lån från en AIF-fond i egenskap av ursprunglig långivare, eller genom en tredje part samt också situationer, där AIF-fonden eller dess förvaltare medverkar till att definiera lånet och fastställa villkoren för det. I sådana situationer, där lån beviljas från en AIF-fond och fondens investeringsstrategi huvudsakligen är att ge lån är AIF-fonden en långivande fond som avses i 26 punkten. Likaså är AIF-fonden en i 26 punkten avsedd långivande fond oavsett dess investeringsstrategi i situationer, där dess utgivna lån har ett nominellt värde som överskrider 50 procent.  

Utöver detta föreslås det att den nya 27 punkten ska täcka definitionen av aktieägarlån och att den nya 28 punkten ska innehålla en definition av ett finansiellt företag enligt artikel 15.4aa. Begreppet ska användas enbart i kap. 18b i lagen. Det föreslås att uppräkningen i 1 mom. 21 punkten ändras tekniskt på grundval av de nya 22–28 punkterna, som ska läggas till. 

5 § . Definitioner med anknytning till EU-lagstiftning. Det föreslås att uppräkningen i 2 mom. 18 punkten ändras tekniskt på grundval av de nya 19–21 punkterna , som ska läggs till. Den nya 19 punkten innehåller en definition av förordningen om referensvärden (EU/2016/2011, den nya 20 punkten en definition av penningtvättsdirektivet och den nya 21 punkten en definition av förordningen om värdepapperscentraler (EU) nr 909/2014.  

6 § . Definitioner med anknytning till finansmarknadslagstiftningen. Det föreslås en teknisk korrigering i 4 mom. 4 punkten .  

3 kap. Verksamhet som AIF-förvaltare 

2 § . Andra tillåtna tjänster. Det föreslås att paragrafen ändras så att ett nytt 6 mom. läggs till med bestämmelser om tillhandahållande av administration av referensvärden och kreditförvaltningsåtgärder. Externa AIF-förvaltare får möjlighet att som andra tillåtna tjänster tillhandahålla administration av referensvärden i enlighet med EU:s förordning om referensvärden. Likaså möjliggörs kreditförvaltningsåtgärder i enlighet med 1 kap. 3 § i lagen om kreditförvärvare och kreditförvaltare (161/2025). I fråga om administration av referensvärden får en AIF-förvaltare dock inte tillhandahålla tjänsten till AIF-fonder som den själv förvaltar. I och med ändringen tas också det handlingsutrymme i bruk som medges i artikel 6.4 c och 6.4 d i AIFM-direktivet (medlemsstatsoptioner). Genom ändringen genomförs dessutom nationellt den nya artikel 6.5 e i AIFM-direktivet.  

3 § . Sidotjänster. Det föreslås att paragrafen ändras så att AIF-förvaltare ska kunna tillhandahålla sidotjänster utan att ha beviljats auktorisation för kapitalförvaltningstjänster. Genom ändringen genomförs nationellt upphävandet av artikel 6.5 b i AIFM-direktivet.  

Det föreslås att en ny 4 punkt fogas till paragrafen. Det här gör det möjligt att som sidotjänst tillhandahålla varje annan uppgift eller funktion som AIF-förvaltaren redan utför, förutsatt att alla eventuella intressekonflikter som uppstår för andra parter av utförandet av uppgiften kan hanteras på lämpligt sätt. Syftet med ändringen är inte att ändra bestämmelserna om hantering av intressekonflikter, utan att poängtera vikten av att hantera intressekonflikter. I bestämmelsen avsedda uppgifter om funktioner som AIF-förvaltaren utför kan vara till exempel personaltjänster och informationsteknik, it-tjänster för portföljförvaltning och riskhantering, rapporterings-, compliance-, ESG- och back office-tjänster. Avsikten är att möjliggöra bättre internationell konkurrenskraft hos AIF-förvaltare genom utnyttjande av stordriftsfördelar och diversifiering av intäktskällorna. Samtidigt görs i paragrafens 3 mom. en teknisk korrigering i uppräkningen. Genom ändringen tas det nationella handlingsutrymmet i bruk (medlemsstatsoption) och genomförs nationellt artikel 6.4b i AIFM-direktivet.  

Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 2 mom ., enligt vilket en AIF-förvaltare ska tillämpa skyldigheterna enligt 1 kap. 4 § i lagen om investeringstjänster när den tillhandahåller sidotjänster, om dessa gäller ett eller flera finansiella instrument enligt 1 kap. 14 § i lagen om investeringstjänster. I fortsättningen kan sidotjänster tillhandahållas utan auktorisation för tillhandahållande av kapitalförvaltningstjänster. Ändringen grundar sig på ändringen i artikel 6.6 i AIFM-direktivet.  

4 kap. Auktorisation 

1 §. Ansökan om auktorisation. Det föreslås att 2 mom. 5 punkten ändras så att ansökan om auktorisation utöver delegering ska innehålla också ändamålsenliga utredningar om eventuell vidaredelegering. Med vidaredelegering hänvisas till situationer, där den aktör som utför den delegerade uppgiften har vidaredelegerat uppgiften eller en del av den till en tredje part. En mer detaljerad förteckning över faktorer som gäller delegering och vidaredelegering och som ska bifogas ansökan finns i finansministeriets förordning. Ändringen grundar sig på kraven i artikel 7.2e i AIFM-direktivet.  

6 § . Anmälan om auktorisation och ändring av auktorisation. Det föreslås att 2 mom. ändras så att Finansinspektionen kvartalsvis ska anmäla till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten inte bara de auktorisationer som beviljats utan också ändringar i auktorisationerna. En ändring föreslås i rubriken så att den motsvarar ändringen i 1 mom. Dessutom görs det små tekniska korrigeringar i paragrafen. Genom ändringen genomförs nationellt ändringarna i artikel 7.5 i AIFM-direktivet.  

6 kap. Verksamhetsförutsättningar 

5 § . Ledning och tillförlitlighet. Det föreslås att 5 mom. ändras så att minst två personer i ledningen ska sköta sina uppgifter på heltid och vara bosatta i en EES-stat. Genom ändringen genomförs nationellt ändringarna i artikel 8.1c i AIFM-direktivet.  

7 kap. Organisering av verksamheten 

3 §. Rapportering till Finansinspektionen Det föreslås att paragrafen ändras i sin helhet. Innehållet i 1 mom. motsvarar till en stor del det gällande momentet, även om en ny 3, 7 och 8 punkt fogas till det. Enligt den nya 3 punkten ska den regelbundna rapporteringen omfatta information om varje AIF-fonds exponeringar och tillgångar. Den nya 7 punkten innehåller information om arrangemang för delegering av portföljförvaltning eller riskhantering och den nya 8 punkten innehåller information om de EES-stater där andelar i AIF-fonden marknadsförs. Dessutom föreslås det att innehållet i 6 punkten om finansiell hävstång ändras så att den exakt motsvarar ändringen i direktivet.  

I 2 mom. föreslås bestämmelser om lämnande av information om identifikationskoder. En AIF-förvaltare ska om de marknader och finansiella instrument som är föremål för dess aktiva handel samt om AIF-fondens exponeringar och tillgångar rapportera sådana identifikationskoder som Finansinspektionen behöver för att koppla uppgifterna med annan tillsynsinformation eller källorna för allmänt tillgänglig information. Tillsynsinformationen är information som Finansinspektionen behöver i sina tillsynsinsatser. Allmänt tillgänglig information kan anknyta exempelvis till statistik om aktörer på kapitalmarknaden. De föreslagna ändringarna grundar sig på de ändrade kraven i artikel 24.1 och delvis i artikel 24.2.  

4 §.Utseende av förvaringsinstitut. Det föreslås att ett nytt 2 mom . fogas till paragrafen. Finansinspektionen kan bevilja tillstånd för att ett förvaringsinstitut som är etablerat i en annan EES-stat utses till förvaringsinstitut om vissa villkor uppfylls. Ett villkor är att det i Finland saknas ett sådant förvaringsinstitut som effektivt kan uppfylla ifrågavarande AIF-fonds behov av förvaringstjänster. Ett ytterligare villkor gällande storleken på förvaringsinstitutsmarknaden är att det sammanlagda beloppet av AIF-fondtillgångar som på den finländska marknaden för förvaringsinstitut anförtrotts för förvaring är högst 50 miljarder euro. En AIF-förvaltare ska till Finansinspektionen lämna en motiverad ansökan och i samband med den visa att villkoren uppfylls. Om depåmarknadens storlek ändras efter att en ansökan om utseende av förvaringsinstitut har godkänts inverkar detta inte på möjligheten att anlita ett förvaringsinstitut som redan utsetts.  

Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen. Vid fastställandet av storleken på marknaden för förvaringsinstitut i Finland beaktas inte i 20 kap. 4 § 1 mom. avsedda tillgångar som förvaras av ett förvaringsinstitut som är etablerat i Finland eller förvaringsinstitutets egna tillgångar.  

Det föreslås att ett nytt 4 mom . fogas till paragrafen. Ett beslut att tillåta att ett förvaringsinstitut som är etablerat i en annan EES-stat utses kräver utöver att villkoren uppfylls också att Finansinspektionen gör en bedömning från fall till fall av bristen på relevanta förvaringsinstitutstjänster med beaktande av AIF-fondens investeringsstrategi. Bedömningen i det enskilda fallet behövs, eftersom det i ärendet ska bedömas uttryckligen ifrågavarande AIF-fonds investeringsstrategi och tillgången till tjänster i anslutning till den strategin. Dessutom föreslås det bestämmelser om Finansinspektionens skyldighet att göra en anmälan till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten när den tillåter att ett förvaringsinstitut som är etablerat i en annan EES-stat utses.  

Det föreslås att ett nytt 5 mom . fogas till paragrafen. Att förvaringsinstitut utses enligt detta moment begränsar inte tillämpningen av andra lagbestämmelser som gäller förvaringsinstitut, frånsett de skyldigheter som i 14 kap. 1 § 1 mom. och 6 § 1 mom. åläggs förvaringsinstitut som är verksamma i Finland. Dessa skyldigheter tillämpas inte när ett förvaringsinstitut som är etablerat i en annan EES-stat utsetts till förvaringsinstitut i enlighet med denna paragraf.  

Genom ändringarna genomförs det nationella handlingsutrymmet enligt artikel 21.5 a i AIFM-direktivet.  

6 b §.AIF-förvaltares rapporteringsskyldighet. I 1 mom. föreslås det en korrigering av teknisk natur.  

6 c §.Förvaltning av AIF-fond på initiativ av en tredje part. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om hantering av intressekonflikter och skyldigheten att informera Finansinspektionen när AIF-förvaltaren förvaltar eller ämnar förvalta en fond på initiativ av en tredje part. Sådana situationer är bland annat avtal där AIF-fonden använder en initiativtagande tredje parts namn (så kallad white labeling ) eller där en AIF-förvaltare utser den initiativtagande tredje parten till förvaltare av en delegerad uppgift. Då ska AIF-förvaltaren särskilt ange vilka rimliga åtgärder den har vidtagit för att förhindra att intressekonflikter uppstår till följd av förhållandet med den tredje parten. Om intressekonflikter inte kan förhindras ska AIF-förvaltaren redogöra för hur den identifierar, hanterar, övervakar och, i tillämpliga fall, informerar investerarna om dessa intressekonflikter för att förhindra att intressekonflikterna inverkar negativt på AIF-fondens och dess andelsägares intressen. Genom paragrafen genomförs nationellt det nya artikel 14.2a i AIFM-direktivet.  

8 kap. Riskhantering 

6 a §.Metoder för likviditetshantering. Paragrafen är ny och där definieras metoder för likviditetshantering i öppna AIF-fonder. Det föreslås sammanlagt nio metoder för likviditetshantering: tillfälligt senareläggande av teckning, återköp och inlösen, inlösenspärr, förlängning av uppsägningstid, inlösenavgift, svingprissättning, dubbel prissättning, avgift för utspädningsskydd, inlösen genom apport och arrangemang för separering av tillgångar. I paragrafen förtydligas särdragen i varje metod för likviditetshantering. I fråga om inlösenavgift, svingprissättning och dubbel prissättning hänvisas det i paragrafen till den mekanism eller avgift som fastställts på förhand. Metoderna fastställs i AIF-fondens stadgar. Dessutom har Europeiska kommissionen fullmakt att komplettera ändringsdirektivet för att precisera metoderna för likviditetshantering. Därmed kan noggrannare anvisningar meddelas om att fastställa metoderna för likviditetshantering på förhand. Enhetliga metoder för likviditetshantering bidrar till bättre investerarskydd och hantering av likviditetspåfrestningar i tider av marknadsstress. Enhetliga metoder för likviditetshantering motsvarar också den rekommendation som systemrisknämnden gav den 7 december 2017. Avsikten är inte att genom paragrafen begränsa de metoder för likviditetshantering som AIF-förvaltare förfogar över till de metoder som finns i förteckningen i bilaga V, utan utöver metoderna i bilagan kan det finnas också andra metoder för likviditetshantering. Ändringen grundar sig på artikel 16.2e i AIFM-direktivet och på förteckningen i bilaga V till direktivet.  

6 b §.Val av metoder för likviditetshantering. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om valet av metoder för likviditetshantering i öppna AIF-fonder. I 1 mom. föreskrivs det om AIF-förvaltarens skyldighet att välja lämpliga metoder för likviditetshantering. Metoderna ska väljas för att AIF-förvaltaren ska kunna klara av inlösentrycket under stressade marknadsförhållanden. Likaså kan metoder för likviditetshantering användas också under normala förhållanden, när det till exempel råder tillfällig obalans mellan inlösen och teckning. Metoderna ska vara lämpliga för AIF-fonden i fråga och lämpligheten ska granskas i förhållande till investeringsstrategin, inlösenpolicyn och den allmänna likviditetsprofilen. För att investerarna i AIF-fonden ska kunna sätta sig in i de metoder för likviditetshantering som valts och fatta investeringsbeslut i linje med sin riskaptit och sitt likviditetsbehov ska de valda metoderna för likviditetshantering inkluderas i fondens stadgar. Dessutom ska de valda metoderna separat meddelas Finansinspektionen.  

I 2 mom. begränsas de metoder som kan väljas i förteckningen i 6 a §. Som metod för likviditetshantering kan inte väljas endast svingprissättning och dubbel prissättning. I 3 mom. föreskrivs det om avvikelse från skyldigheten att välja två metoder för likviditetshantering. I ändringsdirektivet betraktas det för penningmarknadsfondernas del som tillräckligt att de kan välja bara en av metoderna 2–8 i förteckningen. I 4 mom. föreskrivs det att skyldigheten att välja metoder för likviditetshantering inte gäller slutna AIF-fonder. I slutna AIF-fonder har investerarna inte möjlighet att lösa in sina andelar förrän fondens verksamhetsperiod upphör.  

Momentet grundar sig på den nya artikel 16.2b första och andra stycket i AIFM-direktivet. 

6 c §.Användning av metoder för likviditetshantering. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om användningen av metoder för likviditetshantering i öppna AIF-fonder. Enligt 1 mom. kan en AIF-förvaltare aktivera en metod för likviditetshantering, om metoden i fråga anges i AIF-fondens stadgar och om andelsägarnas intressen kräver att metoden används.  

I 2 mom. föreskrivs det att en AIF-förvaltare ska utarbeta policyer och förfaranden för användning av alla de metoder för likviditetshantering som valts. AIF-förvaltaren ska se till att den operativt också kan använda de valda metoderna. Policyerna ska meddelas Finansinspektionen.  

I 3 mom. finns bestämmelser om inlösen genom apport. Apport är inte en tillåten metod för inlösen för icke-professionella kunder och får endast aktiveras för att tillmötesgå en begäran om inlösen från professionella kunder. För att likvärdig behandling ska kunna säkerställas för inlösande investerare och andra andelsinnehavare ska inlösen genom apport motsvara en proportionell andel av AIF-fondens tillgångar (pro rata-andel). Om det är fråga om en indexföljande börsnoterad fond eller en AIF-fond som endast marknadsförs till professionella kunder, behöver inlösen genom apport inte motsvara en proportionell andel av AIF-fondens tillgångar.  

Momentet grundar sig på den nya artikel 16.2b tredje–femte stycket i AIFM-direktivet.  

6 d §.Användning av metoder för likviditetshantering i exceptionella situationer. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om användningen av metoder för likviditetshantering i öppna AIF-fonder i vissa exceptionella situationer. En exceptionell situation kan vara till exempel en allvarlig störning på marknaden. I exceptionella situationer och när omständigheterna och AIF-fondens andelsägares intresse kräver det kan AIF-förvaltaren alltid utöver de valda metoderna använda tillfälligt senareläggande av teckning, återköp och inlösen av andelar samt arrangemang för separering av tillgångar.  

Paragrafen grundar sig på den nya artikel 16.2c i AIFM-direktivet.  

6 e §.Meddelande om användning av metoder för likviditetshantering. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om anmälan om användning av metoder för likviditetshantering. AIF-förvaltare ska meddela Finansinspektion om tillämpning av metoder för likviditetshantering. Enligt 1 mom. är AIF-fonderna skyldiga att utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om de fattar beslut om att tillfälligt senarelägga teckning, återköp och inlösen eller att avaktivera senareläggandet.  

I 2 mom. finns bestämmelser om skyldigheten att lämna underrättelse i situationer, där tillämpningen av metoder för likviditetshantering inte ligger i linje med AIF-fondens normala affärsverksamhet. Detta gör det möjligt för Finansinspektionen att bättre hantera potentiella spridningseffekter av likviditetspåfrestningar på marknaden i stort.  

I 3 mom. föreskrivs det om underrättelse som gäller ett arrangemang för separering av tillgångar. Om en AIF-förvaltar beslutar om aktivering eller avaktivering av ett arrangemang för separering av tillgångar, ska den underrätta Finansinspektionen om detta inom en rimlig tidsram innan arrangemanget genomförs.  

Genom paragrafen genomförs nationellt skyldigheterna i den nya artikel 16.2d första och andra stycket.  

6 f § . Finansinspektionens rätt att besluta om tillfälligt senareläggande av teckning, återköp och inlösen. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om Finansinspektionens rätt att kräva att en AIF-förvaltare aktiverar eller avaktiverar tillfälligt senareläggande av teckning, återköp och inlösen. Detta är möjligt endast i exceptionella situationer, om det finns risker för investerarskyddet eller den finansiella stabiliteten som, enligt bedömning på ett rimligt och balanserat sätt, gör det nödvändigt att utnyttja en sådan befogenhet.  

Finansinspektionen ska höra AIF-fonden innan den bestämmer att metoden för likviditetshantering ska aktiveras eller avaktiveras. Hörandet ska ske enligt 34 § i förvaltningslagen. I sådana situationer där det på grund av ärendets exceptionella allvar är nödvändigt att utan oskäligt dröjsmål besluta om tillfälligt senareläggande av inlösen kan Finansinspektionen i enlighet med 34 § 2 mom. avgöra ärendet utan att höra parten. I en situation, där Finansinspektionen har grundad anledning att använda rätten att besluta om avbrytande av teckning, återköp och inlösen, bör beslutet eventuellt fås i kraft mycket snabbt. Detta kan vara fallet till exempel i en situation, där Finansinspektionen noterar att en AIF-fond som är öppen dagligen utsätts för missbruk eller att dess värde inte motsvarar verkligheten och AIF-förvaltaren inte vidtar nödvändiga åtgärder. Tidsfristen för hörandet ska vara proportionell till situationen. Enligt 33 § i förvaltningslagen ska det för framläggande av utredning sättas ut en frist som är proportionell med hänsyn till ärendets art. Bestämmelsen i 34 § 2 mom. 4 punkten gör det möjligt att inte höra parten innan ärendet avgörs, om hörandet kan äventyra syftet med beslutet. Således kan Finansinspektionen bli tvungen att undantagsvis besluta om tillfälligt senareläggande av teckning, återköp och inlösen också utan att höra parten, så att risker som hotar investerarskyddet eller den finansiella stabiliteten inte ska hinna realiseras till för stor del. 

Genom paragrafen genomförs nationellt ändringarna i artikel 46.2 j i AIFM-direktivet. 

10 kap. Delegering 

1 § . Delegering av funktioner. Det föreslås att 1 mom. ändras och att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen. Det föreslås att 1 mom. ändras i fråga om alltför omfattande delegering. Förbudet utvidgas till att gälla alltför omfattande delegering av andra tjänster enligt 3 kap. 2 § och sidotjänster enligt 3 kap. 3 §. Avsikten är att undvika att AIF-förvaltarna blir brevlådeföretag, som inte de facto kan bära ansvar för de delegerade uppgifterna. Dessutom föreslås det att hänvisningen till någon annan viktig funktion stryks på grund av den ändring som föreslås i 10 kap. 2 §. Genom ändringen genomförs nationellt ändringarna i artikel 20.3 i AIFM-direktivet.  

Det föreslås att ett nytt 3 mom . fogas till paragrafen. Marknadsföringen av AIF-fonder kan utöver eller i stället för av AIF-förvaltaren skötas av en eller flera distributörer för hela AIF-förvaltarens räkning eller för egen räkning. På många distributörer av AIF-fonder, till exempel banker eller värdepappersföretag, tillämpas regleringskraven enligt direktivet om marknader för finansiella instrument 2014/65/EU (MiFID) eller direktivet om försäkringsdistribution (EU) 2016/97 (IDD). I den reglering som beror på dessa direktiv definieras heltäckande tjänsteleverantörernas skyldigheter gentemot sina egna kunder. När AIF-fonder tillhandahålls ska det framgå om distributören agerar för AIF-förvaltarens eller sin egen räkning i marknadsföringen av AIF-fonden med stöd av MiFID eller via investeringsprodukter i försäkringsform i enlighet med IDD. Om distributören marknadsför AIF-fonder för egen räkning tillämpas inte bestämmelserna om delegering enligt 10 kap. i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, även om ett distributionsavtal har ingåtts mellan AIF-förvaltaren och distributören. Genom ändringen genomförs nationellt den nya artikel 20.6a i AIFM-direktivet.  

2 § . Villkor för delegering av funktioner. Det föreslås att 1 mom. ändras så att i stället för delegering av en viktig funktion uppräknas sådana funktioner där delegering ska meddelas Finansinspektionen på förhand. Sådana funktioner är portföljförvaltnings- och riskhanteringsuppgifter enligt 2 kap. 3 § och uppgifter som utförs i samband med dessa samt andra tillåtna tjänster enligt 3 kap. 2 § och sidotjänster enligt 3 kap. 3 §. Genom ändringen genomförs nationellt artikel 20.1 i AIFM-direktivet.  

12 kap. Erbjudande av andelar 

5 § . Regelbunden informationsskyldighet. Det föreslås att nya punkter 4–6 fogas till paragrafen. AIF-förvaltarnas regelbundna informationsskyldighet ska omfatta information om sammansättningen av portföljen av eventuellt utgivna lån. Dessutom åläggs AIF-förvaltarna en skyldighet att årligen ge andelsägarna en beskrivning av alla sådana avgifter och kostnader som indirekt eller direkt bärs av investerarna samt en beskrivning av varje moderbolag, dotterbolag och specialföretag som AIF-förvaltaren har använt eller som har använts i samband med AIF-fondens investeringar. Genom den nya punkten genomförs artikel 23.4 i AIFM-direktivet. Dessutom föreslås det en teknisk ändring i 3 punkten på grund av ändringen.  

13 kap. Marknadsföring till icke-professionella kunder 

6 a §.Funktioner som är tillgängliga för icke-professionella investerare. Det föreslås att 4 mom. i paragrafen upphävs. Momentet har grundat sig på artikel 26 i förordningen om europeiska långsiktiga investeringsfonder, som sedermera har upphävts i samband med en ändring av förordningen.  

14 kap. Auktorisation att verka som förvaringsinstitut 

3 §.Särskilda förvaringsinstitut. I 1 mom. föreslås det en korrigering av teknisk natur .  

15 kap. Förvaringsinstituts uppgifter 

5 §. Delegering av förvaringsuppgifter. Förvaringsinstitut har en viktig uppgift för att skydda investerarnas intressen och bör kunna utföra sina uppgifter oavsett vilken typ av depåförvarare som förvarar AIF-fondens tillgångar. Av denna anledning finns det orsak att i förvaringskedjan inkludera värdepapperscentraler som tillhandahåller depåförvaringstjänster för AIF-fonder, så att informationsgången mellan depåförvararen och förvaringsinstitutet kan säkerställas. Förvaringsinstituten förutsätts inte göra en förhandsbedömning enligt due diligence-förfarande när de ämnar överföra depåförvaringsuppgifter till värdepapperscentraler (skäl 34).  

Det föreslås att ett nytt 2 mom. fogas till paragrafen, varvid ordningsföljden för momenten ändras så att de följande momenten i den tidigare ordningsföljden kommer efter det nya 2 mom. På så sätt blir det nuvarande 2 mom. det nya 3 mom. och det nuvarande 3 mom. blir det nya 4 mom. Kravet i 1 mom. 3 punkten om ett förvaringsinstituts skyldighet till översyn och kontroll av den som en uppgift delegerats till tillämpas inte när det är fråga om en värdepapperscentral som agerar i egenskap av investerande värdepapperscentral enligt definitionen i den delegerade akt som antagits på grundval av artiklarna 29.3 och 48.10 i förordningen om värdepapperscentraler. En investerande värdepapperscentral har definierats i kommissionens delegerade akt (EU) 2017/392, som gäller komplettering av förordningen om värdepapperscentraler med tekniska regleringsstandarder gällande auktorisation, tillsyn och verksamhet. Genom ändringen genomförs ändringen i artikel 21.11 andra stycket c i AIFM-direktivet.  

Det föreslås att 3 mom. som blir 4 mom. ändras så att hänvisningen uppdateras till att gälla en värdepapperscentral som agerar som utgivande värdepapperscentral enligt definitionen i den delegerade akt som antagits med stöd av artiklarna 29.3 och 48.10 i förordningen om värdepapperscentraler, varvid tillhandahållandet av värdepapperscentralstjänster inte betraktas som utläggning på entreprenad av förvaringsinstitutets förvaringsfunktioner. Tillhandahållande av tjänster av en värdepapperscentral som agerar i egenskap av en investerande värdepapperscentral betraktas emellertid som utläggning på entreprenad av förvaringsinstitutets förvaringsfunktioner. Genom ändringen genomförs ändringen i artikel 21.11.5 i AIFM-direktivet.  

16 a kap. Specialplaceringsfonder 

1 § . Särskilda bestämmelser som tillämpas på specialplaceringsfonder och dem som förvaltar sådana. Det föreslås att till 1 mom. fogas en hänvisning till de nya 4–11 § som föreslås i 5 kap. Ändringen beror på att 10 kap. 6–8 § i lagen om placeringsfonder upphävs och bestämmelserna om metoderna för och hanteringen av likviditeten samlas i de nya 4–11 § i 5 kap. som gäller soliditet och riskhantering. Ändringen för också med sig ett tillägg i 8 kap. 2 § i lagen om placeringsfonder och en teknisk ändring av hänvisningen till 19 kap. 7 § 1, men dessa tillägg orsakar inte fler ändringar i denna paragraf. I detta sammanhang föreslås inte någon ändring i logiken med att bestämmelserna om metoder för likviditetshantering och anknytande åtgärder i lagen om placeringsfonder tillämpas i fråga om specialplaceringsfonder. I och med genomförandet av ändringsdirektivet är innehållet i metoderna för likviditetshantering emellertid detsamma i båda lagarna.  

6 § . Investering av specialplaceringsfonders tillgångar. I 3 mom. föreslås det en teknisk ändring av hänvisningsbestämmelsen. Det föreslås att hänvisningen till lagen om fastighetsfonder, som föreslås bli upphävd, ersätts med en hänvisning till skyldigheterna enligt 18 a kap. 16–25 §.  

8 § . Betalning av teckning av specialplaceringsfonder genom apport. I 2 mom. föreslås en motsvarande ändring. Det föreslås att hänvisningen till lagen om fastighetsfonder, som föreslås bli upphävd, ersätts med en hänvisning till fastighetsvärderare enligt 18 a kap. 20 § i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.  

18 a kap. Fastighetsfonder  

Det föreslås att ett nytt 18 a kap. med bestämmelser om fastighetsfondsverksamhet fogas till lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Kapitlet motsvarar till innehåll och systematik den gällande lagen om fastighetsfonder, som föreslås bli upphävd. De interna hänvisningarna i lagen ersätts med en hänvisning till kapitlet om fastighetsfonder. I syftet att förtydliga kapitlets struktur fogas mellanrubriker i enlighet med namnen på kapitlen till den nuvarande lagen om fastighetsfonder. Paragrafernas rubriker preciseras vid behov och i synnerhet för att skilja dem åt från de rubriker som används i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Paragrafnumreringen har ändrats och gjorts löpande så att tillägg som tidigare införts mellan paragraferna tagits till en del av den löpande numreringen.  

Det nya 18 a kap. innehåller bestämmelser endast om ett visst slag av verksamhet, där investerare erbjuds möjlighet att delta i fastighetsinvestering genom att teckna, köpa eller på annat sätt förvärva aktier i ett offentligt aktiebolag eller ett kommanditbolag. I detta kapitel ingår det inte allmänna bestämmelser om öppna specialplaceringsfonder som investerar i fastigheter och som regleras i 16 a kap. som gäller specialplaceringsfonder, och inte heller om fastighetsinvestering i kommanditbolagsform, även om investeringsobjekten är fastigheter.  

Allmänna bestämmelser 

1 § . Fastighetsfondsverksamhet. Paragrafen föreslås innehålla motsvarande allmänna bestämmelser om fastighetsfondsverksamhet som 1 § i den gällande lagen om fastighetsfonder. Paragrafens rubrik ändras så att den i stället för tillämpningsområde är fastighetsfondsverksamhet.  

2 § . Fastighetsfond. I paragrafen föreslås det att fastighetsfonder definieras på motsvarande sätt som i 2 § i den gällande lagen om fastighetsfonder.  

3 § . Definitioner som gäller fastighetsfondsverksamhet. Paragrafen föreslås innehålla motsvarande definitioner om fastighetsfondsverksamhet som 3 § i den gällande lagen om fastighetsfonder. Paragrafens rubrik preciseras till definitioner som gäller fastighetsfondsverksamhet. Den nuvarande definitionen av värdepapper i 1 mom. 3 punkten stryks som obehövlig, eftersom samma definition anges ovan i lagens 2 kap. 6 § 4 mom. 1 punkten. Som en följd av detta ändras numreringen av de efterföljande punkterna. Numreringen fortsätter löpande utan att ordningsföljden ändras. Också de tidigare tillagda punkterna 4a–4e ändras så att de är förenliga med den löpande numreringen. Dessutom föreslås det att hänvisningen i 2 mom. till fastighetsregisterlagen korrigeras.  

4 § . Särskilda bestämmelser som ska tillämpas på fastighetsfondsverksamhet. I paragrafen föreslås det bestämmelser om tillämpning av annan lagstiftningen på fastighetsfonder och fastighetsfondsverksamhet på samma sätt som i 4 § i den gällande lagen om fastighetsfonder. Paragrafens rubrik och indelningen i momentrubrik preciseras. Dessutom har det gjorts små korrigeringar av teknisk natur i 2 mom. I 4 mom. görs preciseringar så att det gäller de bestämmelser som inte tillämpas på en fastighetsfond som är en intern AIF-fond.  

5 § . En fastighetsfonds firma. I paragrafen föreslås det bestämmelser om fastighetsfondens firma på motsvarande sätt som i 5 § i den gällande lagen om fastighetsfonder. Paragrafens rubrik preciseras på motsvarande sätt.  

6 § . Finansinspektionens tillsyn över fastighetsfonder. I paragrafen föreslås det bestämmelser om Finansinspektionens tillsyn över fastighetsfonder på motsvarande sätt som i 6 § i den gällande lagen om fastighetsfonder. I den gällande lagen om fastighetsfonder finns hänvisningar till informationsskyldigheter, där Finansinspektionen ansvarar för tillsynen. Det föreslås att dessa hänvisningar preciseras så att de bättre motsvarar ordalydelsen i bestämmelserna. Paragrafens rubrik preciseras på motsvarande sätt.  

7 §.En fastighetsfonds beredskap. I paragrafen föreslås det bestämmelser om fastighetsfondens beredskap på motsvarande sätt som i 6 a § i den gällande lagen om fastighetsfonder. Paragrafen innehåller bemyndigande för Finansinspektionen att meddela föreskrifter, men bemyndigandet motsvarar till fullo Finansinspektionens nuvarande bemyndigande i enlighet med 6 a § i lagen om fastighetsfonder att meddela föreskrifter. Paragrafens rubrik preciseras så att den gäller en fastighetsfond.  

Bildande av fastighetsfonder samt deras verksamhet. 

8 §.En fastighetsfonds affärsverksamhet. I paragrafen föreslås det bestämmelser om en fastighetsfonds affärsverksamhet på motsvarande sätt som i 7 § i den gällande lagen om fastighetsfonder. Paragrafens rubrik preciseras så att den gäller en fastighetsfond.  

9 § . Annan tillåten verksamhet för en fastighetsfond. I paragrafen föreslås det bestämmelser om annan tillåten verksamhet för en fastighetsfond på motsvarande sätt som i 8 § i den gällande lagen om fastighetsfonder. Paragrafens rubrik preciseras så att den gäller en fastighetsfond.  

10 § . En fastighetsfonds aktiekapital. I paragrafen föreslås det bestämmelser om en fastighetsfonds aktiekapital på motsvarande sätt som i 9 § i den gällande lagen om fastighetsfonder. Paragrafens rubrik preciseras så att den gäller en fastighetsfond.  

11 § . Bildande av en fastighetsfond I paragrafen föreslås det bestämmelser om bildande av en fastighetsfond på motsvarande sätt som 10 § i den gällande lagen om fastighetsfonder. Paragrafens rubrik preciseras så att den gäller en fastighetsfond.  

12 § . Handel med en fastighetsfonds aktier. I paragrafen föreslås det motsvarande skyldigheter vid handel med en fastighetsfonds aktier som i 11 § i den gällande lagen om fastighetsfonder.  

13 § . Anmälan till Finansinspektionen om en fastighetsfonds bolagsordning. I paragrafen föreslås det bestämmelser om en fastighetsfonds bolagsordning på motsvarande sätt som i 12 § i den gällande lagen om fastighetsfonder. Paragrafen avviker från skyldigheterna i 12 § 1 mom. i den gällande lagen om fastighetsfonder på så sätt att där inte längre särskilt konstateras att fastighetsfonden utan dröjsmål ska anmäla ändringar i bolagsordningen för registrering i enlighet med aktiebolagslagen. Bestämmelserna om tillämpning av aktiebolagslagen på fastighetsfonder finns i 18 a § 4. Dessutom föreslås det att paragrafens rubrik preciseras.  

14 § . Stadgar för fastighetsplaceringsverksamheten. I paragrafen föreslås det bestämmelser om stadgar för fastighetsplaceringsverksamheten på motsvarande sätt som i 13 § i den gällande lagen om fastighetsfonder.  

15 § . Ingivande av en fastighetsfonds stadgar till Finansinspektionen. I paragrafen föreslås det bestämmelser om ingivande av en fastighetsfonds stadgar till Finansinspektionen på motsvarande sätt som i 14 § i den gällande lagen om fastighetsfonder. I paragrafens 3 mom. föreslås det ett bemyndigande för finansministeriet att utfärda förordning. Bemyndigandet att utfärda förordning motsvarar bemyndigandet i 14 § i den gällande lagen om fastighetsfonder, och det föreslås ingen ändring i bemyndigandets omfattning. Paragrafens rubrik preciseras så att den gäller en fastighetsfond.  

Fastighetsfondernas placeringsverksamhet och utbetalning av vinst 

16 § . Placering av en fastighetsfonds medel. I paragrafen föreslås det bestämmelser om placering av en placeringsfonds medel på motsvarande sätt som i den gällande 15 § i lagen fastighetsfonder. I 2 mom. 1 och 2 punkten ersätts stater som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet med uttrycket EES-stater i enlighet med definitionen i 2 kap. 5 § 2 mom. 1 punkten i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Paragrafens rubrik preciseras så att den gäller en fastighetsfond.  

17 § . En fastighetsfonds utbetalning av vinst. I paragrafen föreslås det bestämmelser om fastighetsfondens utbetalning av vinst på motsvarande sätt som i 15 a § i den gällande lagen om fastighetsfonder. Paragrafens rubrik preciseras så att den gäller en fastighetsfond.  

Värdering av fastighetsfondernas tillgångar 

18 § . En fastighetsfonds upptagande av kredit. Paragrafen föreslås innehålla bestämmelser om en fastighetsfonds upptagande av kredit på motsvarande sätt som i 16 § i den gällande lagen om fastighetsfonder. I paragrafen föreskrivs det också om bemyndigande för finansministeriet att utfärda förordning på motsvarande sätt som i den gällande lagen om fastighetsfonder. Det föreslås inga ändringar i omfattningen av bemyndigandet att utfärda förordning. Paragrafens rubrik preciseras.  

19 § . Värdering av en fastighetsfonds tillgångar. I paragrafen föreslås det bestämmelser om värdering av fastighetsfondernas tillgångar på motsvarande sätt som i 17 § i den gällande lagen om fastighetsfonder. I paragrafen föreskrivs det om bemyndigande för finansministeriet att utfärda förordning på motsvarande sätt som i den gällande lagen om fastighetsfonder. Det föreslås inga ändringar i omfattningen av bemyndigandet att utfärda förordning. Paragrafens rubrik preciseras så att den gäller en fastighetsfond.  

20 § . Fastighetsvärderare och fastighetsvärdering. I paragrafen föreslås det bestämmelser om fastighetsvärderare och fastighetsvärdering på motsvarande sätt som i 18 § i den gällande lagen om fastighetsfonder. I paragrafen föreskrivs det om bemyndigande för finansministeriet att utfärda förordning på motsvarande sätt som i den gällande lagen om fastighetsfonder. Det föreslås inga ändringar i omfattningen av bemyndigandet att utfärda förordning.  

21 § . Centralhandelskammarens fastighetsvärderingsnämnd. Paragrafen föreslås innehålla bestämmelser om centralhandelskammarens fastighetsvärderingsnämnd på motsvarande sätt som i 18 a § i den gällande lagen. Hänvisningen till personer som avlagt juris kandidatexamen uppdateras.  

22 § . Behandlingen av ärenden i fastighetsvärderingsnämnden I paragrafen föreslås det bestämmelser om behandlingen av ärenden i fastighetsvärderingsnämnden på motsvarande sätt som i 18 b § i den gällande lagen om fastighetsfonder.  

23 § . Tillsyn över fastighetsvärderare. I paragrafen föreslås det bestämmelser om tillsyn över fastighetsvärderare på motsvarande sätt som i 18 c § i den gällande lagen om fastighetsfonder.  

24 §.Fastighetsvärderingsnämndens kostnader samt avgifter för fastighetsvärderarprovet. I paragrafen föreslås det bestämmelser om fastighetsvärderingsnämndens kostnader samt avgifter för fastighetsvärderarprovet på motsvarande sätt som i 18 d § i den gällande lagen om fastighetsfonder. Centralhandelskammaren har rätt att ta ut en avgift för deltagande i fastighetsvärderarprovet, en registreringsavgift och en årsavgift av fastighetsvärderare och fastighetsvärderingsföretag och en avgift för organiseringen av nämndens övriga verksamhet, till exempel en besvärsavgift eller en tillsynsavgift som gäller övrig tillsyn. Besvärsavgiften betalas av den som söker ändring och tillsynsavgiften av fastighetsvärderaren eller fastighetsvärderingsföretaget när företagstillsyn utövas.  

25 § . Att begära omprövning av och söka ändring i fastighetsvärderingsnämndens beslut. I paragrafen föreslås det bestämmelser om att begära omprövning av och söka ändring i fastighetsvärderingsnämndens beslut på motsvarande sätt som i 18 e § i den gällande lagen om fastighetsfonder.  

Fastighetsfondernas informationsskyldighet. 

26 § . Tillämpning av värdepappersmarknadslagen på en fastighetsfonds informationsskyldighet. I paragrafen föreslås det bestämmelser om en fastighetsfonds informationsskyldighet på motsvarande sätt som i 19 § i den gällande lagen om fastighetsfonder. Paragrafens rubrik preciseras.  

27 § . Delårsrapport, halvårsrapport, ledningens delårsredogörelse och bokslut för en fastighetsfond. I paragrafen föreslås det bestämmelser om delårsrapport, halvårsrapport, ledningens delårsredogörelse och bokslut för en fastighetsfond på motsvarande sätt som i 20 § i den gällande lagen om fastighetsfonder. Hänvisningarna till värdepappersmarknadslagen uppdateras och Paragrafens rubrik preciseras.  

28 § . Närmare bestämmelser om informationsskyldigheten. I paragrafen föreslås det närmare bestämmelser om fastighetsfondsverksamhet på motsvarande sätt som i 22 § i den gällande lagen om fastighetsfonder. Paragrafen innehåller ett bemyndigande för finansministeriet att utfärda förordning. Bemyndigandets omfattning motsvarar det bemyndigande som ingår i den gällande lagen om fastighetsfonder. Hänvisningarna till värdepappersmarknadslagen uppdateras och paragrafens rubrik preciseras.  

29 § . Beviljande av undantag från skyldigheter som gäller fastighetsfondsverksamheten. I paragrafen föreslås det bestämmelser om Finansinspektionens rätt att bevilja undantag från skyldigheter som gäller fastighetsfondsverksamhet på motsvarande sätt som i 23 § i den gällande lagen om fastighetsfonder. Paragrafens rubrik preciseras.  

Särskilda bestämmelser 

30 § . Skadeståndsskyldighet som gäller fastighetsfondsverksamhet. I paragrafen föreslås det bestämmelser om skadeståndsskyldighet som i synnerhet gäller fastighetsfondsverksamhet på motsvarande sätt som i 24 § i den gällande lagen om fastighetsfonder.  

31 § . Fastighetsvärderares oberoende ställning och god fastighetsvärderingssed I paragrafen föreskrivs det om fastighetsvärderares oberoende ställning och om god fastighetsvärderingssed på motsvarande sätt som i 28 § i den gällande lagen om fastighetsfonder.  

32 § . Fastighetsvärderares jäv. I paragrafen föreskrivs det om fastighetsvärderares jäv på motsvarande sätt som i 29 § i den gällande lagen om fastighetsfonder.  

33 §. Fastighetsvärderares tystnadsplikt. I paragrafen föreskrivs det om fastighetsvärderares tystnadsplikt på motsvarande sätt som i 30 § i den gällande lagen om fastighetsfonder.  

34 § . Skiljande av fastighetsvärderare från uppdrag och fastighetsvärderares avgång. I paragrafen föreskrivs det om skiljande av fastighetsvärderare från uppdrag och fastighetsvärderares avgång på motsvarande sätt som i 31 § i den gällande lagen om fastighetsfonder.  

18 b kap . Långivande fonder och långivning 

På grundval av ändringsdirektivet föreslås det att det till lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder fogas ett nytt 18 b kap. , som behandlar långivande fonder och långivning. Avsikten med ändringarna är att nationellt genomföra ändringarna i artikel 15 och vissa ändringar i artikel 16 i AIFM-direktivet, där det föreskrivs om långivning och om långivande fonder. Enligt ändringsdirektivet finns det ett behov av att harmonisera förfarandena gällande långivande fonder och långivning. I och med ändringsdirektivet konstateras det också tydligt att AIF-fonder har rätt att ge ut lån. Långivande AIF-fonder kan vara en alternativ finansieringskälla för realekonomin (skäl 13 i AIFM-direktivet) för små och medelstora företag som kan ha svårare att få finansiering från andra kreditgivare, såsom banker. Långivande AIF-fonder kan bevilja lån inte bara till företag och andra sammanslutningar och aktörer utan också till konsumenter. Lån som beviljas konsumenter omfattas emellertid av strängare krav än annan långivning. AIF-fonder som beviljar lån till konsumenter omfattas av kraven i andra unionsrättsliga instrument som är tillämpliga på utlåning till konsumenter, inbegripet Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG om konsumentkreditavtal och direktiv (EU) 2021/2167 om kreditförvaltning och kreditförvärvande. I dessa akter fastställs det grundläggande skyddet för låntagare på unionsnivå. Dessutom bör AIF-förvaltare följa den nationella regleringen om konsumentkrediter.  

Paragraferna i det nya 18 b kap. är indelade i skyldigheter som gäller långivande fonder och i krav som mer allmänt gäller långivning. De paragrafer som enbart gäller långivande fonder rubriceras så att det av paragrafens rubrik framgår att den är tillämplig på långivande fonder. I paragraferna används med tanke på tydlighet och urskiljbarhet termen lån i enlighet med den svenska översättningen av AIFM-direktivet i stället för termen kredit som i stor utsträckning används annanstans i lagstiftningen.  

1 § . Sluten eller öppen struktur för en långivande fond. Paragrafen är ny och där föreskrivs allmänt om förvaltningen av AIF-fonder. I 1 mom. föreskrivs det att en långivande fond i regel ska vara sluten. Genom den slutna fondstrukturen eftersträvas en lägre likviditetsrisk för långivande fonder och så kallad maturitetstransformation, som orsakas av obalansen mellan å ena sidan långfristiga och illikvida lån som fonden innehar och å andra sidan inlösentrycket från investerarna.  

I 2 mom. föreskrivs det om ett undantag från huvudregeln om sluten struktur. En långivande fond kan också ha en öppen struktur, men då ska AIF-förvaltaren visa för Finansinspektionen att fondens hantering av likviditetsrisker är förenlig med den långivande fondens investeringsstrategi och inlösenpolicy. Sådana metoder för hantering av likviditetsrisker kan vara till exempel system för likviditetshantering som minimerar likviditetsobalanser och säkerställer rättvis behandling av investerare (skäl 21 i AIFM-direktivet). I momentet föreslås inga bestämmelser om en separat informationsskyldighet eller om Finansinspektionens beslut, utan när det handlar om en öppen fond tillämpas det val av metoder för likviditetshantering som det föreslås bestämmelser om i 8 kap. 6 b § och bestämmelsen om inkluderande av metoderna i AIF-fondens stadgar. Momentet motsvarar till innehållet den formulering som används i den nya artikel 16.2 a i AIFM-direktivet.  

Paragrafens 3 mom. är informativt och där konstateras det att tillämpningen av 1 mom. ska begränsa tillämpningen av de tröskelvärden, begränsningar och villkor som gäller europeiska riskkapitalfonder, europeiska fonder för socialt företagande eller europeiska långsiktiga investeringsfonder som fastställts i förordningarna (EU) nr 345/2013, 346/2013 och 2015/760. Genom ändringen genomförs nationellt artikel 16.2a i AIFM-direktivet. Genom de tekniska regleringsstandarderna anges de krav som långivande AIF-fonder ska uppfylla för att bibehålla en öppen struktur. I dessa krav ingår ett sunt system för likviditetshantering, tillgången till likvida tillgångar och stresstester samt en lämplig inlösenpolicy med hänsyn till likviditetsprofilen för de långivande AIF-fonderna, de underliggande låneexponeringarna, den genomsnittliga återbetalningstiden för lånen och AIF-portföljernas övergripande fördelningsgrad och sammansättning.  

2 §.Policyer, förfaranden och processer för långivning. Paragrafen är ny och där föreskrivs allmänt om policyer, förfaranden och processer för långivning. I 1 mom. föreskrivs det att en AIF-förvaltare som ägnar sig åt långivning ska ha effektiva policyer, förfaranden och processer för att bevilja lån. Denna skyldighet gäller såväl långivande fonder som AIF-fonder som annars ger ut lån.  

I 2 mom. föreskrivs det om AIF-förvaltares skyldighet att i verksamheten gällande långivning tillämpa effektiva policyer, förfaranden och processer för att bedöma kreditrisken och för att administrera och övervaka kreditportföljen. Dessa policyer, förfaranden och processer ska stå i rätt proportion till omfattningen av de lån som AIF-fonderna ger ut. Skyldigheten gäller också situationer där AIF-fonderna i fråga skaffar lånen genom tredje parter. Effektiviteten vad gäller policyerna, förfarandena och processerna enligt 2 mom. ska ses över regelbundet och minst en gång om året.  

I 3 mom. föreskrivs det om ett undantag från skyldigheten i 1 och 2 mom. Om en AIF-fond ger ut aktieägarlån vars nominella värde inte sammanlagt överstiger 150 procent av AIF-fondens kapital, ska skyldigheterna enligt 1 och 2 mom. inte tillämpas. Med delägarlån hänvisas till ett lån som en AIF-fond beviljar ett företag i vilket den direkt eller indirekt innehar minst fem procent av kapitalet eller rösterna, där lånet inte kan säljas till tredje part fristående från de kapitalinstrument som AIF-fonden innehar i samma företag. Också i dessa situationer tillämpas ändå den allmänna skyldigheten att handla så att det bäst gagnar AIF-fondernas och deras delägares intressen och utan att riskera marknadens integritet. Genom den föreslagna bestämmelsen genomförs ändringarna i artikel 15.3 i AIFM-direktivet.  

3 §.Begränsning av intressekonflikter vid långivning. Paragrafen är ny och där föreskrivs det om begränsningar i mottagande av lån från en AIF-fond som ett sätt att begränsa intressekonflikter vid långivning. För begränsning av intressekonflikter får en AIF-förvaltare eller dess personal inte ta emot lån från någon av de AIF-fonder som AIF-förvaltaren förvaltar. AIF-fonden själv eller AIF-förvaltaren för fondens räkning får inte heller bevilja en sådan aktör lån. Likaså är det förbjudet att bevilja lån till en AIF-fonds förvaringsinstitut eller den som förvaringsinstitutet har delegerat sina uppgifter till. En AIF-fond får inte heller bevilja lån till en aktör till vilken AIF-förvaltaren har delegerat sina uppgifter och inte heller till personalen hos en sådan sammanslutning. Lån får inte heller beviljas en aktör som hör till samma koncern som AIF-förvaltaren, om inte sammanslutningen i fråga är ett finansiellt företag som beviljar lån enbart till andra aktörer än de som omfattas av denna paragraf. Genom paragrafen genomförs den nya artikel 15.4e i AIFM-direktivet.  

4 §. Gränser för finansiell hävstång för en långivande fond. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om finansiell hävstång för en långivande fond. Enligt 1 mom. varierar gränsen för finansiell hävstång beroende på om fonden är sluten eller öppen. Den finansiella hävstången för en sluten fond får inte överstiga 300 procent och den finansiella hävstången för en öppen fond får inte överstiga 175 procent. När det gäller öppna fonder är risken för den finansiella stabiliteten större, eftersom de kan utsättas för större inlösentryck än slutna fonder. Den finansiella hävstången räknas som relationen mellan fondens exponering och dess nettovärde. Lånearrangemang som i sin helhet täcks med avtalsbaserade kapitalförbindelser som ingåtts av investerarna i den långivande AIF-fonden betraktas inte som exponering. En sådan på investeringsnivå baserad metod anses erbjuda en täckande ram för beräkning av finansiell hävstång och där tas hänsyn särskilt till konstgjord finansiell hävstång som skapas genom derivat. Syftet med 1 mom. är att genom proportionella skyddsåtgärder säkerställa att det finansiella systemets stabilitet och integritet bevaras. Gränsen för finansiell hävstång är inte beroende av om den långivande AIF-fonden marknadsförs endast till professionella investerare eller till både professionella och icke-professionella investerare.  

I 2 mom. föreskrivs det om undantag som gäller aktieägarlån. Gränserna för finansiell hävstång tillämpas inte på en sådan långivande fond vars utlåningsverksamhet endast består i utgivande av aktieägarlån, då det nominella värdet av aktieägarlånen inte sammanlagt överstiger 150 procent av den fondens kapital.  

I 3 mom. föreskrivs det om situationer där en AIF-förvaltare av skäl som ligger utanför dess kontroll inte kan följa gränserna för finansiell hävstång. Då ska AIF-förvaltaren inom en rimlig tidsperiod vidta alla behövliga åtgärder inom den långivande fonden för att uppfylla kraven på finansiell hävstång. Vid genomförandet av åtgärderna ska dock vederbörlig hänsyn tas till aktieägarnas intressen.  

Genom paragrafen genomförs nationellt skyldigheterna i den nya artikel 15.4b i AIFM-direktivet.  

5 §. Investeringsgränser för långivning. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om investeringsgränser. Syftet med investeringsgränserna är att sprida den risk som uppkommer genom inbördes bindningar mellan en långivande AIF-fond och andra aktörer på finansmarknaden. Enligt 1 mom. ska en AIF-förvaltare sprida risken genom att säkerställa att det nominella värdet av de lån som den gett till en enskild låntagare inte sammanlagt överstiger 20 procent av den AIF-fondens kapital när låntagaren är ett finansiellt företag, en AIF-fond eller en placeringsfond. Avsikten är inte att tillämpningen av investeringsgränsen begränsar tillämpningen av tröskelvärden, begränsningar och villkor enligt ELTIF-förordningen, EuVECa-förordningen eller EuSEF-förordningen. Genom paragrafen genomförs nationellt de ändringar som krävs i artikel 15.4a i AIFM-direktivet.  

I 2 mom. föreskrivs det om tillämpningen av den föreslagna investeringsgränsen på 20 procent. Den investeringsgräns som fastställs i 1 mom. ska tillämpas senast den dag som anges i AIF-fondens stadgar eller prospekt och den får vara senast 24 månader från dagen för den första teckningen av andelar i AIF-fonden. När tidpunkten för tillämpning av investeringsgränsen väljs ska hänsyn tas till särdragen och egenskaperna hos de tillgångar som AIF-fonden ska investera i. Finansinspektionen får i undantagsfall efter att av AIF-förvaltaren ha tagit emot en vederbörligen motiverad investeringsplan, godkänna en förlängning av denna tidsfrist med högst 12 månader. Således ska investeringsgränsen börja tillämpas senast 36 månader efter den första teckningsdagen för AIF-fondens andelar.  

I 3 mom. föreskrivs det om tillfälligt avbrytande av tillämpningen av investeringsgränsen. Det är möjligt att avbryta tillämpningen av investeringsgränsen om AIF-fondens kapital höjs eller sänks. Avbrottet i tillämpningen av investeringsgränsen får vara högst så länge som är nödvändigt och inte längre än 12 månader.  

I 4 mom. föreskrivs det om när tillämpningen av investeringsgränsen upphör. Tillämpningen av investeringsgränsen upphör när AIF-förvaltaren börjar sälja AIF-fondens tillgångar för att kunna lösa in andelar som en del av likvidationen av AIF-fonden.  

I de föreslagna 2–4 mom. genomförs kraven i de nya artiklarna 15.4c och 15.4d nationellt.  

6 § . Hänförande av intäkter från lån. Paragrafen är ny och där föreskrivs det om hänföring av intäkter från lån som AIF-fonden gett ut. Intäkterna ska i sin helhet tillfalla den AIF-fond som gett ut lånen. Från intäkterna från lånen kan emellertid dras av eventuella tillåtna kostnader för handläggningen. Sådana kostnader är till exempel administrativa avgifter, kostnader i anslutning till inrättande eller indrivning av lån eller kostnader för strukturering av lån. För att vara godtagbara ska kostnaderna konkret hänföra sig till beviljade lån eller administration av beviljade lån. Dessutom ska information om alla kostnader med koppling till handläggningen av lånen lämnas till investerarna som en del av AIF-förvaltarens regelbundna informationsskyldighet. Genom ändringen genomförs nationellt den nya artikel 15.4f i AIFM-direktivet.  

7 § . Bibehållande av minimilånebelopp. Paragrafen är ny och i 1 mom. föreskrivs det om AIF-förvaltares skyldighet att försäkra sig om att den AIF-fond som den förvaltar behåller minst fem procent av det nominella värdet av varje lån som AIF-fonden har beviljat. Minimilånebeloppet ska behållas fram till förfallodagen för ett utgivet lån där lånetiden är högst åtta år. Likaså ska minimibeloppet, när lånet har beviljats en konsument, behållas fram till förfallodagen för lånet, oavsett lånetiden. I fråga om övriga lån ska minimibeloppet behållas i minst åtta år. Avsikten med denna skyldighet är att se till att utgivna lån bibehåller en god kvalitet och att undvika moraliska risker när AIF-förvaltaren vidareförmedlar lån som fonden beviljat till tredje parter.  

I 2 mom. föreskrivs det om avvikelse från skyldigheten att bibehålla minimilånebelopp. För det första behöver AIF-fonden inte behålla fem procent av ett lån som den beviljat, när AIF-förvaltaren börjar sälja tillgångar för att lösa in andelar som en del av likvidationen av AIF-fonden. Minimibeloppet behöver inte behållas när det är behövligt att avstå från det utgivna lånet för att uppfylla de restriktiva åtgärder som antagits enligt artikel 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eller produktkraven. Inte heller behöver minimilånebeloppet behållas när det är behövligt att avstå från ett utgivet lån för att AIF-förvaltaren ska kunna genomföra AIF-fondens investeringsstrategi i fondens investerares bästa intresse. Avvikelse från skyldigheten är tillåten också i situationer där försäljningen av ett utgivet lån beror på en försämring av den risk som är förknippad med lånet och som upptäcks av AIF-förvaltaren inom ramen för förfarandet för granskningar av vederbörlig skicklighet, aktsamhet och omsorg och riskhantering. Då ska köparen informeras om försämringen av den risk som är förknippad med lånet när den köper lånet.  

När en AIF-förvaltare tillämpar vilken som helst av avvikelserna enligt 2 mom. från skyldigheten att bibehålla minimilånebeloppet ska den på begäran kunna visa Finansinspektionen att den uppfyller villkoren för att inte behöva tillämpa skyldigheten att bibehålla minimilånebeloppet.  

I 4 mom. föreslås det att AIF-förvaltare förbjuds att förvalta AIF-fonder som bedriver utlåning enbart för att sälja lånen eller låneexponeringarna i fråga till tredje parter. Således är, utöver överföring av lån, också sådana arrangemang, där låneexponeringar exempelvis överförs till tredje parter genom derivat. Denna skyldighet gäller såväl långivande fonder som AIF-fonder som ger ut lån. Avsikten med 4 mom. är att undvika moraliska risker samt försämring av den allmänna kreditkvaliteten på lån som AIF-förvaltare ger ut.  

Genom paragrafen genomförs nationellt skyldigheterna i den nya artikel 15.4h och 15.4i i AIFM-direktivet. 

19 kap. EES-staterna 

3 § . Rätt att i Finland bedriva marknadsföring och sonderande marknadsföring av EES-baserade AIF-fonder. Det föreslås att det till 2 mom. fogas en ny avvikelse från bestämmelserna om marknadsföring till icke-professionella kunder, när det gäller andelar i en EES-baserad AIF-fond som till övervägande del investerar i ett visst bolags aktier till anställda i det bolaget eller i dess anknutna enheter inom ramen för program för anställdas sparande eller program för anställdas andelsägande. De anställda ska ha likvärdiga möjligheter att delta i dessa program även om personalen är placerad i två eller flera EES-stater. Finansinspektionen får inte utöver de krav som tillämpas på den EES-baserade AIF-fondens hemstat ställa andra krav i marknadsföringen till icke-professionella kunder när de är sådana anställda som avses i denna paragraf. Genom ändringen genomförs nationellt den nya artikel 43.3 i AIFM-direktivet.  

20 kap. Tredjeländer 

2 § . Rätt att marknadsföra AIF-fonder som är etablerade i tredjeländer . Det föreslås att 1 mom. 3 punkten ändras så att hänvisningen till förteckningen över icke-samarbetsvilliga länder och territorier av arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism stryks. I ändringsdirektivet har förteckningen ersatts med en förteckning över högrisktredjeländer som kommissionen identifierat. Kraven gällande tredjeländer harmoniseras med kraven gällande högrisktredjeländer enligt penningtvättsförordningen. Vidare görs en språklig ändring i det inledande stycket i 1 mom. Genom ändringen genomförs artikel 36.1 c i AIFM-direktivet.  

Det föreslås att 1 mom. 4 punkten ändras genom att ett villkor införs, enligt vilket det tredjeland där AIF-fonden är etablerad inte får vara omnämnt i bilaga I till rådets slutsatser om EU:s reviderade förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet. Kraven som gäller tredjeländer harmoniseras således i fråga om stater som är upptagna i EU-förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet. EU:s förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet är en del av EU-arbetet för att bekämpa skattebedrägeri och skattekringgående. Genom ändringen genomförs artikel 36.1 d i AIFM-direktivet.  

3 § . Marknadsföring från tredjeländer. Det föreslås att 1 mom. 3 punkten ändras så att hänvisningen till förteckningen över icke-samarbetsvilliga länder och territorier av arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism stryks. I ändringsdirektivet har förteckningen ersatts med en förteckning över högrisktredjeländer som kommissionen identifierat. I det inledande stycket i 1 mom. görs dessutom en språklig korrigering. Genom momentet genomförs artikel 42.1 första stycket c i AIFM-direktivet.  

Det föreslås att 1 mom. 4 punkten ändras genom att ett villkor tillfogas, enligt vilket ett tredjeland där AIF-förvaltaren eller AIF-fonden är etablerad inte får vara omnämnt i bilaga I till rådets slutsatser om EU:s reviderade förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet. Genom ändringen genomförs artikel 42.1 första stycket d i AIFM-direktivet.  

4 § . Förvaringsinstitut. Det föreslås att 2 mom. 3 punkten ändras så att hänvisningen till förteckningen över icke-samarbetsvilliga länder och territorier av arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism stryks. I ändringsdirektivet har förteckningen ersatts med en förteckning över högrisktredjeländer som kommissionen identifierat. Vidare görs en språklig ändring i det inledande stycket i 2 mom. Genom ändringen genomförs artikel 21.6 c i AIFM-direktivet.  

Det föreslås att det 2 mom. 4 punkten ändras genom att ett villkor införs, enligt vilket ett tredjeland där AIF-förvaltaren eller AIF-fonden är etablerad inte får vara omnämnt i bilaga I till rådets slutsatser om EU:s reviderade förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet. Genom ändringen genomförs artikel 21.6 d i AIFM-direktivet.  

Det föreslås att ett nytt 3 mom . införs, enligt vilket ett förvaringsinstitut vid den tidpunkt då förvaringsinstitutet utses inte får vara etablerat i ett tredjeland som är upptaget i förteckningen över högrisktredjeländer som kommissionen har identifierat eller i ett tredjeland som kan anses vara icke samarbetsvilligt på skatteområdet. Om landet senare identifieras som ett i penningtvättsförordningen avsett högrisktredjeland eller tas upp på EU-förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet, ska AIF-förvaltaren inom en rimlig tid utse ett nytt förvaringsinstitut som uppfyller förutsättningarna. Det nya förvaringsinstitutet ska emellertid utses senast inom två år. Genom ändringen genomförs artikel 21.6 andra stycket i AIFM-direktivet.  

21 kap. Bestämmelser som gäller Finansinspektionen  

2 a §.Finansinspektionens skyldighet att underrätta om användning av metoder för likviditetshantering. Paragrafen är ny och där föreskrivs om Finansinspektionens skyldighet att underrätta om användning av metoder för likviditetshantering. I 1 mom. föreskrivs det om situationer där AIF-förvaltaren själv beslutat att använda metoder för likviditetshanterring i enlighet med 8 kap. 6 e §. Då ska Finansinspektionen utan dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat om användningen av metoderna. Med AIF-förvaltarens värdmedlemsstat hänvisas det i enlighet med 2 kap. 4 § 19 punkten i den gällande lagen till en EES-stat som inte är AIF-förvaltarens hemmedlemsstat.  

I 2 mom . föreskrivs det om situationer där Finansinspektionen har beslutat att använda rätten enligt 8 kap. 6 f § att bestämma om tillfälligt senareläggande av teckning, återköp och inlösen. Underrättelsen ska då göras till de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat. I 3 mom. förskrivs det om att Finansinspektionen ska lämna uppgifterna också till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och i vissa fall också till systemrisknämnden.  

Rätten och skyldigheten att agera trots sekretessbestämmelserna grundar sig på 52 § om utbyte av information samt 60 § om Finansinspektionens rätt att inspektera och erhålla information i lagen om Finansinspektionen samt på 71 § 1 mom. i samma lag om Finansinspektionens rätt att lämna ut information inbegripet förutsättningen enligt 71 § 2 mom. att informationen i den andra staten omfattas av motsvarande tystnadsplikt som Finansinspektionen har.  

Genom paragrafen genomförs nationellt kraven i artikel 16.2 d tredje stycket och den nya artikel 50.5a i AIFM-direktivet.  

2 b §. Begäran om användning av metoder för likviditetshantering. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om begäranden mellan myndigheterna om användning av metoder för likviditetshantering. AIF-förvaltarens värdmedlemsstat kan framställa en begäran till Finansinspektionen om att den ska utöva rätten enligt 8 kap. 6 f § att bestämma om tillfälligt senareläggande av teckning, återköp och inlösen. Begäran ska motiveras och sändas till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Om det finns potentiella risker för det finansiella systemets stabilitet eller integritet ska begäran även sändas till systemrisknämnden.  

Finansinspektionen kan besluta att samtycka till begäran eller att avslå den. I 2 mom. föreskrivs det om situationer där Finansinspektionen inte samtycker till den begäran som de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat framställer. Då ska Finansinspektionen underrätta de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om motiveringen till att den inte samtycker till begäran om åtgärder och om skälen till oenigheten. Om den ursprungliga begäran om åtgärder har sänts till systemrisknämnden, ska Finansinspektionen utöver till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten sända sin egen underrättelse också till systemrisknämnden.  

I 3 mom. hänvisas det till det yttrande som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ger i ärendet. Systemrisknämnden utarbetar ett yttrande om den begäran som de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat har framställt och om det svar som Finansinspektionen utarbetat om begäran, om Finansinspektionen har beslutat att avslå den ursprungliga begäran. Om Finansinspektionen har beslutat att inte agera i enlighet med Europeiska värdepappers-och marknadsmyndighetens yttrande, ska den informera systemrisknämnden och de behöriga myndigheterna i AIF-förvaltarens värdmedlemsstat om detta. Finansinspektionen ska motivera sitt beslut att inte agera i enlighet med yttrandet eller sin avsikt att inte göra det. Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten kan enligt sitt övervägande besluta att publicera Finansinspektionens motivering till att inte agera i enlighet med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens yttrande, om publiceringen inte står i strid med fondens andelsägares eller allmänhetens legitima intressen.  

Rätten och skyldigheten att agera trots sekretessbestämmelserna grundar sig på 52 § om utbyte av information samt 60 § om Finansinspektionens rätt att inspektera och erhålla information i lagen om Finansinspektionen samt på 71 § 1 mom. i samma lag om Finansinspektionens rätt att lämna ut information inbegripet förutsättningen enligt 71 § 2 mom. att informationen i den andra staten omfattas av motsvarande tystnadsplikt som Finansinspektionen har. Genom ändringen genomförs nationellt den nya artikel 50.5a–50.5c och 50.5e i AIFM-direktivet. I fråga om den nya artikel 50.5 e förutsätter endast den första meningen i ledet nationellt genomförande.  

8 a §. Finansinspektionens skyldighet att underrätta om och ta emot underrättelse om ett förvaringsinstituts verksamhet som strider mot bestämmelserna. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om Finansinspektionens skyldighet att underrätta om och ta emot underrättelse om verksamhet som står i strid med lagstiftningen om förvaringsinstitut. Genom paragrafen genomförs nationellt skyldigheterna i den nya artikel 50.5g i AIFM-direktivet.  

Skyldigheten att agera trots sekretessbestämmelserna grundar sig på 52 § om utbyte av information samt 60 § om Finansinspektionens rätt att inspektera och erhålla information i lagen om Finansinspektionen samt på 71 § 1 mom. i samma lag om Finansinspektionens rätt att lämna ut information inbegripet förutsättningen enligt 71 § 2 mom. att informationen i den andra staten omfattas av motsvarande tystnadsplikt som Finansinspektionen har.  

10 §.Utbyte av information. Det föreslås att 1 mom. ändras så att Finansinspektionens skyldighet att ge utländska EES-tillsynsmyndigheter information också omfattar information som är av betydelse för stabiliteten i det finansiella systemet i den EES-staten. Genom ändringen genomförs artikel 25.2 tredje stycket i AIFM-direktivet.  

Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen, varvid nuvarande 3 mom. blir 4 mom. I och med ändringen i direktivet blir det möjligt att förvaringsinstitutet inrättats i en annan EES-stat än AIF-fonden eller AIF-förvaltaren. Således är det viktigt att säkerställa myndigheternas tillgång till information också när förvaringsinstitutet och AIF-fonden eller AIF-förvaltaren omfattas av tillsynen hos olika EES-tillsynsmyndigheter. Informationsutbytet sker genom tillsynsmyndigheterna. Genom paragrafen genomförs nationellt artikel 21.16 i AIFM-direktivet.  

Rätten och skyldigheten att agera trots sekretessbestämmelserna grundar sig på 52 § om utbyte av information i lagen om Finansinspektionen samt på 71 § 1 mom. i samma lag om Finansinspektionens rätt att lämna ut information inbegripet förutsättningen enligt 71 § 2 mom. att informationen i den andra staten omfattas av motsvarande tystnadsplikt som Finansinspektionen har. 

11 § . Tillsynssamarbete. Det föreslås att ett nytt 6 mom . fogas till paragrafen. Om Finansinspektionen har fått en begäran om att använda sina tillsynsbefogenheter ska den utan oskäligt dröjsmål lämna underrättelse om de befogenheter som utövats och om de iakttagelser som gjorts. Underrättelsen ska lämnas till den EES-tillsynsmyndighet som gjort begäran, till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och, om det finns potentiella risker för det finansiella systemets stabilitet och integritet, även till systemrisknämnden. Genom ändringen genomförs nationellt skyldigheterna i den nya artikel 50.5f i AIFM-direktivet.  

Rätten att agera trots sekretessbestämmelserna grundar sig på 52 § om utbyte av information i lagen om Finansinspektionen samt på 71 § 1 mom. i samma lag om Finansinspektionens rätt att lämna ut information inbegripet förutsättningen enligt 71 § 2 mom. att informationen i den andra staten omfattas av motsvarande tystnadsplikt som Finansinspektionen har. 

15 §.Tystnadsplikt för Finansinspektionen. Det föreslås att 1 mom. ändras så att Finansinspektionens möjligheter att avvika från tystnadsplikten utvidgas. Finansinspektion kan liksom i nuläget anse att information inte omfattas av tystnadsplikten, om Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, den behöriga myndigheten eller en annan berörd myndighet eller ett annat berört organ inte när informationen lämnas anger något annat eller om informationen överlåts till Finlands eller någon annan EES-stats åklagar- eller förundersökningsmyndighet för förhindrande och utredning av ett brott. Sådan information kan vara information som behöver röjas för rättegång eller i fall som omfattas av tillämpningsområdet för bestämmelser inom skatterätten. Utöver dessa situationer kan Finansinspektionen överlåta information, om formuleringar eller information används i en sammanfattning eller i en sammanställd form där enskilda finansmarknadsaktörer inte kan identifieras. Ändringarna har ansetts vara behövliga för att en större öppenhet på marknaden ska uppnås och för att tillgänglig information som gäller marknaden för AIF-fonder ska kunna utnyttjas effektivt. Det föreslås vidare att paragrafens rubricering preciseras så att där tydligt framgår att skyldigheten gäller Finansinspektionen. På så sätt undviks eventuella sammanblandningar med tystnadsplikten enligt 7 kap. 11 § som gäller AIF-förvaltare.  

22 kap. Påföljder, överklagande och rapportering om överträdelser  

2 § . Påföljdsavgift. Det föreslås att 1 mom. ändras så att där som sista punkt i ordningen införs en ny 13 punkt, med en förteckning över de administrativa påföljder som följer av kapitlet om fastighetsfonder. Dessa administrativa påföljder är nya inom området för påföljdsavgift. I den gällande lagen om fastighetsfonder är gärningar som är förenade med hot om straff fastighetsfondsbrott enligt 25 § i lagen om fastighetsfonder, fastighetsfondsförseelse enligt 26 § och värderarförseelse enligt 27 §. Det föreslås att de påföljdsbestämmelser som gäller fastighetsfonder harmoniseras med påföljdsbestämmelserna om andra AIF-fonder. Bestämmelser som kan omfattas av påföljdsavgift är således bestämmelserna i 18 a kap. 5 § om användning av , bestämmelserna i 8 § om en fastighetsfonds affärsverksamhet, bestämmelserna i 9 § om annan tillåten verksamhet för en fastighetsfond, bestämmelserna i 10 § om en fastighetsfonds aktiekapital, bestämmelserna i 11 § om bildande av en fastighetsfond, bestämmelserna i 12 § om handel med en fastighetsfonds aktier, bestämmelserna i 13 § om en fastighetsfonds bolagsordning, bestämmelserna i 14 § om stadgar för fastighetsplaceringsverksamheten, bestämmelserna i 15 § om ingivande av fastighetsfonds stadgar till Finansinspektionen, bestämmelserna i 16 § om placering av en fastighetsfonds medel, bestämmelsen i 18 § om begränsningarna avseende en fastighetsfonds upptagande av kredit och bestämmelserna i 19 § om förvärv eller överlåtelse av fastigheter eller fastighetsvärdepapper. Dessutom föreslås bestämmelser om fastighetsfondsbrott enligt den gällande lagen i form av AIF-brott. I fråga om fastighetsfondsförseelse frångås bestämmelser om brottspåföljd som är förenad med hot om straff.  

5 § . AIF-brott. Det föreslås att 1 mom. 5 punkten ändras så att där föreskrivs att det är straffbart att använda benämningen fastighetsfond i strid med 18 a kap. 5 §. Motsvarande gärning är straffbar som fastighetsfondsbrott i 25 § i den gällande fastighetsfondslagen. I förslaget avviker man fortsättningsvis från den koncentreringsprincip som tillämpas i samband med totalreformen av straffrätten och som förutsätter att brott som är förenade med hot om fängelse flyttas till strafflagen. På grund av den detaljerade regleringen om AIF-verksamhet och fastighetsfonder skulle en överföring av brottsregleringen till strafflagen göra strafflagen onödigt tungläst. Därför är det motiverat att bevara straffbestämmelsen i speciallagen. Dessutom begränsas de som potentiellt bryter mot den föreslagna bestämmelsen i praktiken till aktörer som förutsätts vara förtrogna med bestämmelserna i lagen i fråga. I förslaget tillämpas också mer omfattande lagstiftningsteknik som anammats i lagstiftningen om finansmarknaden. Av de ovannämnda orsakerna har det ansetts att man fortsättningsvis kan avvika från koncentrationsprincipen.  

5 a §. Fastighetsvärderarförseelse. Paragrafen är ny och där föreslås bestämmelser om fastighetsvärderarförseelse i enlighet med 26 § i den gällande lagen om fastighetsfonder. Paragrafen flyttas från det föreslagna 18 a kap. om fastighetsfonder till 22 kap., varvid alla påföljder finns samlade i samma kapitel. Paragrafen preciseras genom att termen fastighetsvärderare används i stället för värderare. Innehållet preciseras genom att ett omnämnande läggs till av att bestämmelser om värderings- och bedömningsgrunderna fastställs genom förordning av finansministeriet. I bestämmelsen räknas upp de minimikrav som gäller värderings- och bedömningsgrunder för fastighetsfonder. Dessa minimikrav kan inte anses vara uppfyllda om försummelsen är väsentlig och kraven på yrkesskicklighet och etik för fastighetsvärderare inte uppfylls. Syftet med paragrafen är att betona vikten, betydelsen och trovärdigheten när det gäller värderingsverksamheten. Vid en påstådd överträdelse ska fastighetsvärderaren kunna visa att han eller hon har handlat i enlighet med givna regler och föreskrifter och att han eller hon har iakttagit den skyldighet att lämna uppgifter och den utredningsskyldighet som skäligen kan krävas. På finska ersätts dessutom termen tuottamus med termen huolimattomuus.  

7.2  Lagen om placeringsfonder

1 kap. Allmänna bestämmelser 

2 §.Definitioner. Det föreslås att det till paragrafen fogas en ny 35 punkt där värdepapperscentral definieras. Definitionen av värdepapperscentral grundar sig på artikel 2.1 u i ändringsdirektivet. På grund av den nya 35 punkten görs en teknisk ändring i förteckningen i 34 punkten .  

3 § . Definitioner med anknytning till EU-lagstiftning. Det föreslås en teknisk ändring i förteckningen i 1 mom. 14 punkten på grundval av de nya 15–16 punkterna , som införs. Den nya 15 punkten innehåller en definition av förordningen av referensvärden och den nya 16 punkten innehåller en definition av Europeiska systemrisknämnden.  

2 kap. Fondbolags verksamhetstillstånd 

2 §.Verksamhet som är tillåten för fondbolag. Det föreslås att paragrafen ändras i sin helhet. Det föreslås att 2 mom. ändras så att en ny 4 och 5 punkt fogas till momentet. Fondbolag får tillhandahålla mottagande och förmedling av order samt vilka som helst andra uppgifter eller funktioner som fondbolaget redan utför, förutsatt att alla eventuella intressekonflikter som uppkommer för andra parter av utförandet av uppgiften kan hanteras på lämpligt sätt. Syftet med ändringen är inte att ändra bestämmelserna om hantering av intressekonflikter, utan att poängtera vikten av att hantera intressekonflikter. Enligt skäl 6 till ändringsdirektivet kan andra uppgifter och funktioner som förvaltningsbolag utför vara till exempel personaltjänster och informationsteknik liksom it-tjänster för portföljförvaltning och riskhantering. Genom denna möjlighet vill man stödja den internationella konkurrenskraften hos förvaltningsbolag genom att möjliggöra stordriftsfördelar och bidra till en diversifiering av intäktskällorna. Genom ändringen utnyttjas det nationella handlingsutrymmet och genomförs ändringarna i artikel 6.3 b i fondföretagsdirektivet.  

Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 3 mom ., enligt vilket ett fondbolag i fortsättningen får tillhandahålla administration av referensvärden i enlighet med förordningen om referensvärden. Administration av referensvärden får dock inte bedrivas i placeringsfonder som förvaltas av ett fondbolag. Genom ändringen utnyttjas det nationella handlingsutrymmet och genomförs den nya artikel 6.3c i fondföretagsdirektivet. Genom ändringen genomförs dessutom nationellt den nya artikel 6.3 andra stycket i direktivet.  

Det föreslås att 3 mom. i den gällande lagen, som blir 4 mom. , ändras. Villkoret om tillhandahållande av sidotjänster enligt 2 mom. 2 och 3 punkten utan att fondbolaget har beviljats verksamhetstillstånd för tillhandahållande av kapitalförvaltningstjänster stryks. Således är tillhandahållande av kapitalförvaltningstjänster inte längre i fortsättningen ett villkor för tillhandahållande av andra sidotjänster enligt artikel 6.3 i fondföretagsdirektivet. Dessutom föreslås det att till momentet fogas en hänvisning till administration av referensvärden i enlighet med 3 mom., varvid fondbolag inte heller kan beviljas verksamhetstillstånd enbart för administration av referensvärden. Ändringar grundar sig på ändringarna i artikel 6.3 andra stycket i fondföretagsdirektivet.  

Det föreslås att 5 mom. som blir 6 mom. ändras så att tillämpningen av bestämmelserna i lagen om investeringstjänster begränsas till situationer, där det är fråga om tillhandahållande av investeringstjänster i anslutning till finansiella instrument.  

4 § . Ansökan om verksamhetstillstånd. Det föreslås att 1 mom. ändras så att till de utredningar som ska fogas till ansökningar om verksamhetstillstånd läggs verksamhetsplan och redogörelse om arrangemang för utläggning på entreprenad. Arrangemangen för utläggning på entreprenad täcker såväl utläggning på entreprenad som arrangemang för vidaredelegering. Bestämmelser om mer detaljerade krav på uppgifter som ska lämnas i samband med ansökan utfärdas genom förordning av finansministeriet. Ändringen grundar sig på kraven i artikel 7.1 c och 7.1 e i fondföretagsdirektivet.  

7 § . Omfattningen av och ändring av verksamhetstillstånd. Det föreslås att ett nytt 3 mom . fogas till paragrafen. En skyldighet för fondbolag att underrätta Finansinspektionen om väsentliga ändringar av villkoren för det ursprungliga verksamhetstillståndet innan ändringarna genomförs. Sådana är väsentliga ändringar till exempel i arrangemangen för utläggning på entreprenad eller i verksamhetsprogrammet. Ändringen grundar sig på den nya artikel 7.7 i fondföretagsdirektivet.  

3 kap. Verksamhetsförutsättningar och minimikapital 

2 § . Ledning och tillförlitlighet. Det föreslås att ett nytt 4 mom. fogas till paragrafen. Minst två personer som är anställda i ledningen för placeringsfonden ska sköta uppgiften på heltid. De här två personerna i ledningen ska också vara stadigvarande bosatta inom EES-området. På grund av ändringen flyttas det gällande 4 mom. till 5 mom. Genom ändringen genomförs nationellt artikel 7.1 b i fondföretagsdirektivet.  

4 kap. Organisering av verksamheten 

12 § . Förvaltning av placeringsfond på initiativ av en tredje part. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om hantering av intressekonflikter och skyldigheten att informera Finansinspektionen när fondbolaget förvaltar eller ämnar förvalta en fond på initiativ av en tredje part. Sådana situationer är bland annat avtal där placeringsfonden använder en initiativtagande tredje parts namn (så kallad white labeling ) eller där ett fondbolag utser den initiativtagande tredje parten till förvaltare av en delegerad uppgift. Då ska fondbolaget särskilt precisera de åtgärder som ska anses rimliga som den har vidtagit för att förhindra att situationer med intressekonflikt uppstår till följd av förhållandet med den tredje parten. Om intressekonflikter inte kan förhindras ska fondbolaget redogöra för hur det identifierar, hanterar, övervakar samt, i tillämpliga fall, informerar investerarna om dessa intressekonflikter för att förhindra att intressekonflikterna inverkar negativt på placeringsfondens och dess andelsägares intressen. Genom paragrafen genomförs nationellt den nya artikel 14.2a i fondföretagsdirektivet.  

13 § . Fondbolags allmänna rapporteringsskyldighet till Finansinspektionen. Paragrafen är ny och där föreskrivs om fondbolagets allmänna rapporteringsskyldighet till Finansinspektionen. Det föreslås att fondbolags rapporteringsskyldighet harmoniseras med AIF-förvaltares rapporteringsskyldighet. Finansinspektionen kan också kräva andra uppgifter av fondbolaget regelbundet eller på ad hoc-basis, om det behövs för en effektiv tillsyn över systemrisken. Då ska Finansinspektionen emellertid meddela Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om tilläggskraven på rapportering. Genom ändringen genomförs nationellt skyldigheterna enligt den nya artikel 20a.1, 20a.2 och 20a.4 i fondföretagsdirektivet.  

14 §.Fondbolags rapporteringsskyldighet till Finansinspektionen om utläggning av portföljförvaltnings- och riskhanteringsuppgifter på entreprenad. Paragrafen är ny och där föreskrivs om ett fondbolags skyldighet att rapportera till Finansinspektionen om de arrangemang för utläggning på entreprenad som det har genomfört. I 1 mom. föreskrivs det om skyldighet att rapportera om portföljförvaltnings- och riskhanteringsuppgifter som har lagts ut på entreprenad, om organiseringen av och tillsynen över uppgifterna.  

I 2 mom. beskrivs de uppgifter som ska rapporteras om de aktörer som sköter de portföljförvaltnings- och riskhanteringsuppgifter som har lagts ut på entreprenad. Dessa uppgifter ska innehålla sådana identifieringskoder som behövs för att koppla uppgifterna till andra tillsynskällor eller allmänt tillgängliga datakällor. Genom ändringen genomförs nationellt skyldigheterna enligt den nya artikel 20a.2d i fondföretagsdirektivet.  

5 kap Soliditet och riskhantering 

Ändringsdirektivet innehåller bestämmelser om metoder för likviditetshantering och om villkoren för att använda dem. Likviditetshanteringen är en viktig del av placeringsfondernas riskhantering. Därför har de lagparagrafer som handlar om metoder för likviditetshantering och användning av dem införts i 5 kap. i lagen om placeringsfonder, som omfattar fondernas soliditet och riskhantering.  

4 §.Metoder för likviditetshantering. Paragrafen är ny och där definieras de metoder som är tillgängliga för administration av likviditetshanteringen. Det föreslås sammanlagt nio metoder för likviditetshantering: tillfälligt senareläggande av teckning, återköp och inlösen, inlösenspärr, förlängning av uppsägningstid, inlösenavgift, svingprissättning, dubbel prissättning, avgift för utspädningsskydd, inlösen genom apport och arrangemang för separering av tillgångar. I paragrafen förtydligas särdragen i varje metod för likviditetshantering. I fråga om inlösenavgift, svingprissättning och dubbel prissättning hänvisas det i paragrafen till den mekanism eller avgift som fastställts på förhand. Metoderna fastställs i fondens stadgar. Dessutom har Europeiska kommissionen fullmakt att komplettera ändringsdirektivet för att precisera metoderna för likviditetshantering. Därmed kan noggrannare anvisningar meddelas om att fastställa metoderna för likviditetshantering på förhand. Definitionen av metoder för likviditetshantering grundar sig på artikel 18a.1 i fondföretagsdirektivet och bilaga IIA till direktivet.  

5 §.Val av metoder för likviditetshantering. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om principerna för valet av metoder för likviditetshantering. I 1 mom. föreskrivs det om fondbolagets skyldighet att välja lämpliga metoder för likviditetshantering. Metoderna ska väljas för att fondbolaget ska kunna hantera det ökande inlösentrycket till följd av stressade marknadsförhållanden. Metoderna ska vara lämpliga för placeringsfonden i fråga och lämpligheten ska granskas i förhållande till fondens investeringsstrategi, inlösenpolicy och likviditetsprofil. För att investerarna i placeringsfonden ska kunna sätta sig in i de metoder för likviditetshantering som valts och fatta investeringsbeslut i enlighet med sin riskaptit och sitt likviditetsbehov ska de metoder för likviditetshantering som valts och användningsmöjligheterna beskrivas i fondens stadgar. Dessutom ska de metoder för likviditetshantering som fondbolaget valt meddelas Finansinspektionen.  

I 2 mom . begränsas de metoder som kan väljas. Som metod för likviditetshantering kan inte väljas endast svingprissättning och dubbel prissättning. I 3 mom. föreskrivs det om avvikelse från skyldigheten att välja två metoder för likviditetshantering. I ändringsdirektivet betraktas det för penningmarknadsfondernas del som tillräckligt att de kan välja bara en av metoderna 2–8 i förteckningen över metoder för likviditetshantering. Paragrafen grundar sig på den nya artikel 18a.2 i fondföretagsdirektivet.  

Paragrafen avses inte begränsa de andra metoder för likviditetshantering som placeringsfonderna har tillgång till. Till en placeringsfond kan således väljas och aktiveras också andra metoder för likviditetshantering, om detta anses behövligt med tanke på placeringsfondens likviditetshantering.  

6 §.Användning av metoder för likviditetshantering. Paragrafen är ny och där beskrivs användningen av metoder för likviditetshantering. I 1 mom. föreskrivs det om fondbolagets skyldighet att vid behov aktivera metoder för likviditetshantering när tillgodoseende av andelsägarnas intressen förutsätter aktivering. Då är ett villkor också att de metoder för likviditetshantering som aktiveras har inkluderats i placeringsfondens stadgar.  

I 2 mom. föreskrivs det om förfarandena för aktivering av metoder för likviditetshantering. Fondbolaget ska utarbeta och verkställa detaljerade verksamhetsprinciper och förfaranden för aktivering och avaktivering av alla valda metoder för likviditetshantering. Dessutom ska fondbolaget införa alla behövliga operativa och administrativa arrangemang som anknyter till användningen av de valda metoderna. Verksamhetsprinciperna och förfarandena ska lämnas till Finansinspektionen.  

I 3 mom. föreskrivs det om användning av inlösen genom apport som en metod för likviditetshantering. Apport kan inte utnyttjas vid en icke-professionell kunds inlösen och aktiveras således endast för tillgodoseende av professionella kunders begäranden om inlösen. För att det ska kunna säkerställas att inlösande andelsinnehavare och andra andelsinnehavare behandlas likvärdigt ska inlösen genom apport motsvara en proportionell andel av de tillgångar som kvarstår i placeringsfonden (så kallad pro rata -andel). Om det ändå är fråga om en indexföljande börsnoterad fond, behöver kapital som inlöses genom apport inte motsvara den relativa andelen av placeringsfondens tillgångar. Utöver det som beskrivs ovan identifierar ändringsdirektivet också inlösen genom apport när placeringsfonden marknadsförs enbart till professionella investerare. Enligt 8 kap. 8 § 1 mom. i lagen om placeringsfonder är en placeringsfond emellertid öppen för alla investerare, varvid den ovannämnda situationen inte som sådan kommer i fråga. Paragrafen grundar sig på de villkor som anges i artikel 18a.2 i fondföretagsdirektivet.  

7 §.Användning av metoder för likviditetshantering i exceptionella situationer. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om användning av metoder för likviditetshantering i exceptionella situationer. I 1 mom. 1 och 2 punkten föreskrivs det om temporärt aktiverande av avbrytande av teckning, återköp och inlösen eller om ett arrangemang för separering av tillgångar. I exceptionella situationer och när andelsägarnas intresse kräver det kan placeringsfonden alltid utöver de valda metoderna temporärt aktivera avbrytande av teckning, återköp och inlösen samt arrangemang för separering av tillgångar. En exceptionell situation kan vara till exempel en allvarlig störning på marknaden. Paragrafens 1 mom. grundar sig på kraven i artikel 84.2 i fondföretagsdirektivet.  

I 2 mom. föreskrivs det på motsvarande sätt som i det gällande 10 kap. 6 § 2 mom. om fondbolags skyldighet att avbryta inlösen av fondandelar i sådana fall då värdet av placeringsfondens egendom eller antalet fondandelsägare underskrider den gräns som bestäms i 8 kap. 8 § eller i fondens stadgar, om situationen inte har rättats till inom den tidsfrist som fastställts i bestämmelsen. Det föreslås att de skyldigheter som motsvarar 10 kap. 6 § 2 mom. i fondföretagsdirektivet flyttas till 5 kap. för att regleringen av metoder för likviditetshantering ska utgöra en helhet.  

8 §.Meddelande om användning av metoder för likviditetshantering. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om fondbolagets skyldighet att meddela Finansinspektionen om användning av metoder för likviditetshantering. Paragrafens 1 mom. täcker situationer där fondbolaget utan dröjsmål ska underrätta Finansinspektionen om användning av metoder för likviditetshantering. Sådana situationer är i första hand avbrytande av teckning, återköp och inlösen i exceptionella situationer. På motsvarande sätt ska fondbolaget utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen i situationer där inlösen av fondandelar avbryts om värdet av placeringsfondens egendom eller antalet fondandelsägare underskrider den gräns som anges i lag eller i fondens stadgar. Dessutom ska Finansinspektionen underrättas om användning av metoder för likviditetshantering när tillämpningen av metoderna inte ligger i linje med placeringsfondens normala affärsverksamhet. Detta gör det möjligt för Finansinspektionen att bättre hantera potentiella spridningseffekter av likviditetsproblem på marknaden i stort.  

I 2 mom. föreskrivs det om skyldigheten att rapportera om ett arrangemang för separering av tillgångar. Om en placeringsfond har aktiverat eller avaktiverat ett arrangemang för separering av tillgångar ska den underrätta Finansinspektionen om detta inom en rimlig tidsram innan arrangemanget genomförs.  

Genom paragrafen genomförs nationellt ändringarna i artikel 84.3 i fondföretagsdirektivet.  

9 §.Finansinspektionens rätt att besluta om tillfälligt senareläggande av teckning, återköp och inlösen. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om Finansinspektionens rätt att kräva att ett fondbolag aktiverar eller avaktiverar avbrytande av teckning, återköp och inlösen. Detta är möjligt endast i exceptionella situationer, om det finns risker för investerarskyddet eller den finansiella stabiliteten som, enligt bedömning på ett rimligt och balanserat sätt, gör det nödvändigt att utnyttja en sådan rätt.  

Finansinspektionen ska höra fondbolaget innan den bestämmer att metoden för likviditetshantering ska aktiveras eller avaktiveras. Hörandet ska ske enligt 34 § i förvaltningslagen. I sådana situationer där det på grund av ärendets exceptionella allvar är nödvändigt att utan oskäligt dröjsmål besluta om tillfälligt senareläggande av inlösen kan Finansinspektionen i enlighet med 34 § 2 mom. avgöra ärendet utan att höra parten. I en situation, där Finansinspektionen har grundad anledning att använda rätten att besluta om avbrytande av teckning, återköp och inlösen, bör beslutet eventuellt fås i kraft mycket snabbt. Detta kan vara fallet till exempel i en situation, där Finansinspektionen noterar att en fond utsätts för missbruk eller att dess värde inte motsvarar verkligheten och fondbolaget inte vidtar nödvändiga åtgärder. Tidsfristen för hörandet ska vara proportionell till situationen. Enligt 33 § i förvaltningslagen ska det för framläggande av utredning sättas ut en frist som är proportionell med hänsyn till ärendets art. Bestämmelsen i 34 § 2 mom. 4 punkten gör det möjligt att inte höra parten innan ärendet avgörs, om hörandet kan äventyra syftet med beslutet. Således kan Finansinspektionen bli tvungen att undantagsvis besluta om avbrytande av teckning, återköp och inlösen också utan att höra parten för att riskerna för investerarskyddet eller den finansiella stabiliteten inte ska hinna realiseras till för stor del. Genom paragrafen genomförs nationellt artikel 84.2 b i fondföretagsdirektivet.  

10 § . Finansinspektionens skyldighet att anmäla användning av metoder för likviditetshantering . Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om Finansinspektionens skyldighet att utan dröjsmål underrätta om anmälningar som den fått gällande användning av metoder för likviditetshantering. Enligt 1 mom. ska Finansinspektionen underrätta de behöriga myndigheterna i ett fondbolags hemstat och de behöriga myndigheterna i sådana medlemsstater, där en placeringsfonds andelar marknadsförs.  

I 2 mom . föreskrivs det om situationer där Finansinspektionen har använt rätten att bestämma om avbrytande av teckning, återköp och inlösen. I sådana situationer ska Finansinspektionen underrätta de behöriga myndigheterna i ett fondbolags hemstat och de behöriga myndigheterna i sådana medlemsstater, där en placeringsfonds andelar marknadsförs om att Finansinspektionen har använt denna rätt.  

Enligt 3 mom. ska Finansinspektionen underrätta också Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Om det finns potentiella risker för det finansiella systemets stabilitet och integritet ska också systemrisknämnden underrättas.  

Genom paragrafen genomförs nationellt artikel 84.3 tredje stycket och 84.3a i fondföretagsdirektivet. 

11 §. Begäran om användning av metoder för likviditetshantering. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om begäranden mellan myndigheterna om användning av metoder för likviditetshantering. De behöriga myndigheterna i ett utländskt EES-fondbolags hemstat eller i en AIF-förvaltares värdmedlemsstat ska kunna rikta en begäran till Finansinspektionen om att den ska utöva sin rätt enligt 9 § att bestämma om avbrytande av teckning, återköp och inlösen. Begäran ska motiveras och sändas till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Om det finns potentiella risker för det finansiella systemets stabilitet eller integritet ska begäran även sändas till systemrisknämnden.  

Finansinspektionen kan besluta att samtycka till begäran eller att avslå den. I 2 mom. föreskrivs det om situationer där Finansinspektionen inte samtycker till begäran. Då ska Finansinspektionen underrätta de begärande behöriga myndigheterna och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om motiveringen till att den inte samtycker till begäran om åtgärder och om skälen till oenigheten. Om den ursprungliga begäran om åtgärder har sänts till systemrisknämnden, ska Finansinspektionen utöver till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten sända sin egen underrättelse också till systemrisknämnden.  

I 3 mom. finns det en hänvisning till det yttrande som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten gett i ärendet. Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten utarbetar ett yttrande om den ursprungliga begäran och om det svar som Finansinspektionen har upprättat, om Finansinspektionen har beslutat att inte samtycka till den ursprungliga begäran. Om Finansinspektionen har beslutat att inte agera i enlighet med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens yttrande, ska den underrätta myndigheten och de begärande behöriga myndigheterna om detta. Finansinspektionen ska motivera sitt beslut att inte agera i enlighet med yttrandet eller sin avsikt att inte göra det. Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten kan enligt sitt övervägande besluta att publicera Finansinspektionens motivering till att inte agera i enlighet med yttrandet, om publiceringen inte står i strid med fondens andelsägares eller allmänhetens legitima intressen.  

Genom paragrafen genomförs nationellt artikel 84.3 b, 84.3 c och 84.3 e i fondföretagsdirektivet. I fråga om artikel 84.3 e i fondföretagsdirektivet förutsätter endast den första meningen i ledet nationellt genomförande.  

6 kap. Utläggning på entreprenad 

1 §. Utläggning av fondbolagsverksamhet på entreprenad. Det föreslås att 2 mom. ändras så att hänvisningen till utläggning av för verksamheten viktiga funktioner på entreprenad ersätts med en exaktare hänvisning i enlighet med ändringsdirektivet till placeringsfondsverksamhet som definieras i lagens 1 kap. 1 § 1 mom. och verksamhet enligt lagens 2 kap. 2 § som är tillåten för fondbolaget. Placeringsfondsverksamhet täcker de i bilaga II till fondföretagsdirektivet upptagna uppgifterna inom förvaltning av investeringar, administration och marknadsföring som inte ändrades i samband med att ändringsdirektivet antogs. Enligt skäl 50 till fondföretagsdirektivet behövs det en exaktare definition för att en enhetlig tillämpning ska kunna säkerställas. Genom ändringen genomförs nationellt ändringen i det inledande stycket i artikel 13 i fondföretagsdirektivet.  

Det föreslås att 3 mom. upphävs, eftersom begreppet viktig verksamhet inte längre används i lagen i samband med utläggning på entreprenad då ändringen i fondföretagsdirektivet preciserar det tidigare uttrycket ” en eller flera av sina funktioner” till uttrycket ”en eller flera av de funktioner som avses i bilaga II eller av de tjänster som avses i artikel 6.3 ”.  

Det föreslås att 4 mom. ändras så att hänvisningen till utläggning av för verksamheten viktiga funktioner på entreprenad ersätts med en exaktare hänvisning i enlighet med ändringsdirektivet till placeringsfondsverksamhet som definieras i lagens 1 kap. 1 § 1 mom. och verksamhet enligt lagens 2 kap. 2 § som är tillåten för fondbolaget. Genom ändringen genomförs nationellt ändringen i det inledande stycket i artikel 13 i fondföretagsdirektivet.  

Det föreslås att 5 mom. ändras på motsvarande sätt så att hänvisningen till utläggning av för verksamheten viktiga funktioner på entreprenad ersätts med en exaktare hänvisning i enlighet med ändringsdirektivet till placeringsfondsverksamhet som definieras i lagens 1 kap. 1 § 1 mom. och verksamhet enligt lagens 2 kap. 2 § som är tillåten för fondbolaget. Genom ändringen genomförs nationellt ändringen i det inledande stycket i artikel 13 i fondföretagsdirektivet.  

Det föreslås att ett nytt9 mom. införs, enligt vilket bestämmelserna i denna lag ska iakttas vid skötseln av uppgifter som lagts ut på entreprenad eller vidaredelegerats och vid tillhandahållandet av tjänster oberoende av den regulatoriska statusen hos eller lokaliseringen för den som sköter den utlagda uppgiften. Genom ändringen genomförs nationellt den nya artikel 13.4 i fondföretagsdirektivet.  

2 §. Förutsättningar för utläggning på entreprenad. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det som ligger i andelsägarnas intresse utsträcks till att gälla också det som ligger i kundernas intresse. Fondbolaget ska, när det lägger ut uppgifter på entreprenad för att effektivisera sin affärsverksamhet, särskilt ägna uppmärksamhet åt att detta inte hindrar fondbolaget från att handla i överenstämmelse med fondandelsägarnas eller kundernas intresse eller att förvalta placeringsfonderna i enlighet med fondandelsägarnas eller kundernas intresse. Med kund kan avses till exempel aktörer som inte är andelsägare i placeringsfonden, men till vilka fondbolaget tillhandahåller tjänster enligt 2 kap. 2 § i lagen om placeringsfonder som är tillåtna för fondbolag. Utöver de tjänster som läggs ut på entreprenad hos ett ombud ska också karaktären av tillhandahållandet av tjänster beaktas när ombudets tillräckliga yrkesskicklighet bedöms. Genom dessa ändringar preciseras ett fondbolags skyldigheter när tjänster läggs ut på entreprenad, till exempel när ett ombud marknadsför fondandelar för ett fondbolags räkning. Till momentet har dessutom fogats en skyldighet för fondbolag att för Finansinspektionen lägga fram objektiva grunder för utläggning på entreprenad. Enligt skäl 48 till ändringsdirektivet behövs skyldigheten för att harmonisera de rättsliga ramarna i AIF-direktivet och fondföretagsdirektivet. Genom ändringen genomförs nationellt ändringarna i artikel 13.1 b i fondföretagsdirektivet.  

Det föreslås att ett nytt 3 mom . fogas till paragrafen. Marknadsföringen av placeringsfonder kan utöver eller i stället för av ett fondbolag skötas av en eller flera distributörer antingen för hela fondbolagets räkning eller för egen räkning. På många distributörer av placeringsfonder, till exempel banker eller värdepappersföretag, tillämpas kraven enligt direktivet om marknader för finansiella instrument 2014/65/EU (MiFID) eller direktivet om försäkringsdistribution (EU) 2016/97 (IDD). I den reglering som beror på dessa direktiv definieras heltäckande tjänsteleverantörernas skyldigheter gentemot sina egna kunder. När placeringsfonder tillhandahålls ska det framgå om distributören agerar för fondbolagets eller sin egen räkning i marknadsföringen av placeringsfonden med stöd av MiFID eller via investeringsprodukter i försäkringsform i enlighet med IDD. Om distributören marknadsför placeringsfonder för egen räkning tillämpas inte bestämmelserna om utläggning på entreprenad enligt 6 kap. i lagen om placeringsfonder, även om ett distributionsavtal har ingåtts mellan fondbolaget och distributören. På grund av ändringen flyttas de gällande 3–5 mom. till 4–6 mom. Genom ändringen genomförs nationellt den nya artikel 13.3 i fondföretagsdirektivet.  

8 kap. Inrättande av en placeringsfond samt en placeringsfonds stadgar, minimikapital och minimiantal fondandelsägare 

2 § . En placeringsfonds stadgar. Det föreslås att det till paragrafen fogas en ny 19 punkt , enligt vilken de valda metoderna för likviditetshantering i enlighet med 5 kap. 5 § i lagen om placeringsfonder ska inkluderas i placeringsfondens stadgar. För att kunna fatta ett investeringsbeslut i linje med sin riskaptit och sina likviditetsbehov bör investerare informeras om metoderna för likviditetshantering och om villkoren för användning av dem. I enlighet med ändringsdirektivet ska placeringsfondens stadgar i enlighet med 5 kap. 5 § i lagen om placeringsfonder inkludera de valda metoderna för likviditetshantering. Metoder som inte är valfria utan alltid används av placeringsfonden, behöver inte separat inkluderas i placeringsfondens stadgar. Sådana metoder är avbrytande av inlösen, återköp och teckning samt arrangemang för separering av tillgångar. Ändringen omfattar ett villkor enligt artikel 18a i fondföretagsdirektivet, enligt vilket placeringsfondens fondbestämmelser ska inkludera de valda metoderna för likviditetshantering. På grund av ändringen föreslås också en teknisk ändring i uppräkningen.  

9 kap. Förvaltning av placeringsfonder 

10 § . Fondbolags rapporteringsskyldighet till institutionella investerare. Det föreslås att paragrafens rubrik görs mer informativ, så att institutionella investerare som föremål för rapporteringsskyldigheten läggs till i paragrafens rubrik. Det föreslås att 1 mom. ändras så att hänvisningarna till de upphävda lagen om pensionsstiftelser (1774/1995) och lagen om försäkringskassor (948/2021) ersätts med en hänvisning till tilläggspensionsanstalter enligt lagen om tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor (947/2021). De föreslagna ändringarna har karaktären av författningsöversyn.  

10 kap. Beräkning av värdet på en placeringsfond samt emission och inlösen 

4 §.Beräkning av värdet på fondandelar. Det föreslås att 2 mom. ändras så att omnämnandet om användning av metoder för svingprissättning och villkoren för detta stryks. Ändringen beror på att en definition av svingprissättning i propositionen fogas till metoderna för likviditetshantering enligt 5 kap. 4 §. På så sätt finns alla metoder för likviditetshantering enhetligt i samma paragraf.  

6 §.Begränsning och temporärt avbrytande av inlösen. Paragrafen föreslås bli upphävd i sin helhet. På grund av ändringsdirektivet utvidgas de metoder för likviditetshantering som står till buds för placeringsfonderna jämfört med nuläget. Artikel 84.2 a i fondföretagsdirektivet, som 1 mom. har grundat sig på, har ändrats. Möjligheten enligt 1 mom. att begränsa och temporärt avbryta inlösen täcks med den nya 5 kap.7 § som nu antas.  

I 2 mom. hänvisas det till situationer där en placeringsfonds värde underskrider minimikravet enligt 8 kap. 8 § eller placeringsfonden inte uppfyller kravet på minimiantalet andelsägare. Bestämmelsen om placeringsfondens minimikapital eller antalet fondandelsägare är nationell och det föreslås inte att den ändras i detta sammanhang. Syftet med kravet på minimikapital har varit att säkerställa ett det i placeringsfondsverksamheten är fråga om genuint kollektivt investerande (RP 59/1996 rd s. 22). En förutsättning för skattefrihet har bland annat ansetts vara att det minimiantal andelsägare som krävs tydligt definieras i lag (RP 304/2018 rd s. 40–41). Innehållet i 2 mom. är väsentligt förknippat med metoder för likviditetshantering och därför föreslås det att kraven till innehållet flyttas till 5 kap. 7 § 2 mom.  

Det föreslås att 3 mom. upphävs, eftersom det hänvisar till 1 mom. som föreslås bli upphävt.  

7 §.Finansinspektionens rätt att besluta om avbrytande av inlösen. Paragrafen föreslås bli upphävd i sin helhet. Det föreslås att de lagbestämmelser som gäller metoder för likviditetshantering fogas till 5 kap., som täcker placeringsfondernas soliditet och riskhantering. Enligt 5 kap. 9 § har Finansinspektionen i vissa situationer rätt att besluta om avbrytande av teckning, återköp och inlösen. Finansinspektionens rättigheter begränsas inte som en följd av ändringen, utan de preciseras och omfattar utöver avbrytande av inlösen också avbrytande av teckning och återköp. Paragrafen grundar sig på den ändrade artikel 84.2 b i fondföretagsdirektivet.  

8 § . Meddelande om avbrytande av inlösen. Paragrafen föreslås bli upphävd i sin helhet. Det föreslås att de lagbestämmelser som gäller metoder för likviditetshantering flyttas till lagens 5 kap., som innehåller bestämmelser om placeringsfondernas riskhantering och soliditet. Fondbolag ska också i fortsättningen underrätta Finansinspektionen om avbrytande av inlösen i enlighet med 5 kap. 8 §. Bestämmelser om Finansinspektionens skyldighet att underrätta den utländska EES-tillsynsmyndigheten om användning av metoder för likviditetshantering finns för sin del i lagens 5 kap. 10 §.  

11 kap. Fondandelar som förvaltas av en fondandelsförvaltare 

2 §. Fondandelsförvaltare som agerar för en fondandelsägares räkning. Det föreslås att det görs en teknisk korrigering i paragrafen. Enligt förslaget stryks hänvisningen till lagnumret för lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet.  

13 kap Placeringsfonders investeringar 

6 §.Fondinvesteringar. Det föreslås att 7 mom. ändras så att om ett fondbolag aktiverar ett arrangemang för separering av tillgångar, kan de separerade tillgångarna lämnas obeaktade vid beräkningen av de gränser som anges i 13 kap. Genom ändringen genomförs nationellt den nya artikel 57.3 i fondföretagsdirektivet.  

14 kap. Matarfonders struktur 

5 § . Avbrytande av inlösen i en mottagarfond. Det föreslås att en teknisk ändring görs i paragrafen. Hänvisningen till 10 kap. 6 § 1 mom. i lagen om placeringsfonder, som föreslås bli upphävd, ersätts med en hänvisning till 5 kap. 7 § 1 mom. 1 punkten i lagen.  

19 kap. Återkallande av fondbolags verksamhetstillstånd, begränsning av verksamheten samt upplösning av fondbolag och placeringsfonder 

7 § . Skyldighet för fondbolag att vidta åtgärder för att upplösa eller fusionera en placeringsfond. I 1 mom. föreslås en teknisk ändring av hänvisningsbestämmelsen. Hänvisningen till 10 kap. 6 § 2 mom. i lagen om placeringsfonder, som föreslås bli upphävd, ersätts med en hänvisning till 5 kap. 7 § 2 mom. i lagen om placeringsfonder.  

21 kap. Förvaringsinstituts uppgifter 

5 §.Förutsättningar för utläggning av förvaringsverksamhet på entreprenad. Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen, varvid det gällande 3 mom. blir 4 mom., det gällande 4 mom. blir 5 mom. och det gällande 5 mom. blir 6 mom. Kravet i 2 mom. 4 punkten om ett förvaringsinstituts skyldighet till översyn och kontroll av den som en uppgift delegerats till tillämpas inte när det är fråga om en värdepapperscentral som agerar i egenskap av investerande värdepapperscentral enligt definitionen i den delegerade akt som antagits på grundval av artiklarna 29.3 och 48.10 i förordningen om värdepapperscentraler. En investerande värdepapperscentral har definierats i kommissionens delegerade akt (EU) 2017/392, som gäller komplettering av förordningen om värdepapperscentraler med tekniska regleringsstandarder gällande auktorisation, tillsyn och verksamhet. Genom ändringen genomförs ändringen i artikel 22.a.2 c i fondföretagsdirektivet.  

Det föreslås att 3 mom. som blir 4 mom. ändras så att hänvisningen uppdateras till att gälla en värdepapperscentral som agerar som utgivande värdepapperscentral enligt definitionen i den delegerade akt som antagits med stöd av artiklarna 29.3 och 48.10 i förordningen om värdepapperscentraler, varvid tillhandahållandet av värdepapperscentralstjänster inte betraktas som delegering av förvaringsinstituts förvaringsfunktioner. Tillhandahållande av tjänster av en värdepapperscentral som agerar i egenskap av en investerande värdepapperscentral betraktas emellertid som utläggning på entreprenad av förvaringsinstitutets förvaringsfunktioner. Genom ändringen genomförs artikel 22a.4 i fondföretagsdirektivet. Det föreslås en teknisk korrigering av hänvisningen i 4 mom., som på grund av ändringen blir 5 mom. 

24 kap. Utländska EES-fondbolags filialetablering och tillhandahållande av tjänster i Finland 

9 §.Skyldighet att följa finsk lagstiftning. Det föreslås att det till förteckningen i 1 mom. fogas en ny 15 punkt , enligt vilken ett utländskt EES-fondbolag i fråga om en placeringsfond som det förvaltar i Finland utöver de tidigare uppräknade situationerna ska iaktta lagen om placeringsfonder också i anslutning till val och användning av metoder för likviditetshantering samt anknytande anmälningsskyldigheter. De skyldigheter som anges i momentet anknyter till tillämpningen av kraven i de nya 4–11 § i 5 kap. i lagen om placeringsfonder. Genom ändringen genomförs artikel 84.2 och 84.3 i fondföretagsdirektivet.  

25 kap. Särskilda bestämmelser om utländska fondbolag och tillsynssamarbete 

13 § . Tillsynsåtgärder som vidtagits i Finland. Det föreslås att ett nytt2 mom. fogas till paragrafen, varvid det gällande 2 mom. blir 3 mom. och det gällande 3 mom. blir 4 mom.  

Det nya 2 mom. gäller Finansinspektionens skyldighet att utan oskäligt dröjsmål underrätta om de befogenheter som den utövat med stöd av en begäran om tillsynsåtgärd, inspektion eller utredning enligt 1 mom. och om de iakttagelser som gjorts. Finansinspektionens skyldighet att underrätta omfattar utöver den begärande behöriga myndigheten i fondbolagets värdstat också Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Om det finns potentiella risker för det finansiella systemets stabilitet eller integritet ska underrättelsen även sändas till systemrisknämnden. Finansinspektionens rätt och skyldighet att lämna ut uppgifter utan hinder av sekretessbestämmelserna grundar sig på 71 § 1 mom. 3 punkten i lagen om Finansinspektionen. Syftet med paragrafen är att förbättra tillsynssamarbetet och göra tillsynen effektivare. Genom paragrafen genomförs nationellt den nya artikel 98.3 i fondföretagsdirektivet.  

15 § . Finansinspektionens skyldighet att förse behöriga myndigheter i en EES-stat med information. Det föreslås att ettnytt 5 mom . fogas till paragrafen. Finansinspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i EES-staten om ett fondbolag eller en placeringsfond som förvaltas av det fondbolaget potentiellt kan utgöra en betydande källa till motpartsrisk för ett kreditinstitut eller ett annat med tanke på systemrisken viktigt institut i en annan EES-stat eller stabiliteten i det finansiella systemet i en annan EES-stat. Informationen ska lämnas i enlighet med de förfaranden som anges i artikel 101 i fondföretagsdirektivet, som huvudsakligen har genomförts nationell i lagens 25 kap. Finansinspektionen ska dessutom bilateralt underrätta den berörda tillsynsmyndigheten i EES-staten. Genom ändringen genomförs nationellt skyldigheterna enligt den nya artikel 20a.3 tredje stycket i fondföretagsdirektivet. Det nuvarande 5 mom. blir av denna anledning ett nytt 6 mom.  

27 kap. Påföljder och rapportering om överträdelser 

2 § . Påföljdsavgift. Det föreslås att 1 mom. ändras. Det föreslås att det till 1 mom. 3 punkten fogas en skyldighet enligt 5 kap. 8 § gällande anmälan om användning av metoder för likviditetshantering. Det föreslås att hänvisningen i 1 mom. 5 punkten till 10 kap. 8 § 1 mom., som föreslås bli upphävd, stryks.  

7.3  Lagen om Finansinspektionen

5 §. Andra finansmarknadsaktörer. I 1 mom. föreslås det en hänvisningsteknisk ändring. Hänvisningen i 1 mom. 18 punkten till en fastighetsfond i enlighet med lagen om fastighetsfonder ersätts med en hänvisning till en fastighetsfond i enlighet med 18 a kap. i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Finansinspektionen ska i enlighet med gällande lagstiftning ha rätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna lämna uppgifter till Centralhandelskammarens fastighetsvärderingsnämnd. Genom bestämmelsen säkerställs det att Finansinspektionen kan begära utlåtande av fastighetsvärderingsnämnden också när begäran om utlåtande innehåller information som gör att den fastighetsfond eller ett annat företag som är föremål för utlåtandet kan identifieras.  

Fastighetsvärderingsnämndens lagstadgade behörighet hindrar inte nämnden från att på Finansinspektionens begäran ge utlåtanden också i andra frågor än de som omfattas av nämndens behörighet. Dessutom kan Finansinspektionen begära utlåtande av en sakkunnig som fastighetsvärderingsnämnden anvisat om värderingen av fastigheter som fonden äger. Då kan nämnden också uppmana en medlem i nämnden eller en annan sakkunnig som nämnden anvisat att bemöta det utlåtande som Finansinspektionen begärt. Sådana utlåtanden står inte i strid med att fastighetsvärderingsnämnen till exempel kan begära utlåtande av Finansinspektionen innan allmänna rekommendationer meddelas för främjande av gott fastighetsvärderingssätt. 

Innehållet i den information som lämnas ut och de syften för vilka informationen kan lämnas ut beskrivs i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av lagen om fastighetsfonder och av vissa lagar som har samband med den (RP 175/2008, s. 46–50 och 54–55).  

62 § . Informationsutbyte i samband med beviljande och återkallande av verksamhetstillstånd samt i samband med ägartillsyn. Det föreslås en hänvisningsteknisk ändring i paragrafen. Hänvisningarna till de skyldigheter som avses i 16 § i lagen om placeringsfonder ersätts med en hänvisning till skyldigheterna enligt 4 kap. 7 § i lagen om placeringsfonder. Skyldigheterna i 16 § i den gamla lagen om placeringsfonder (48/1999) flyttades i totalreformen till 4 kap. 7 § i lagen om placeringsfonder.  

71 § . Rätt och skyldighet att lämna ut information. Utöver vad som föreskrivs i offentlighetslagen har Finansinspektionen utan hinder av sekretessbestämmelserna rätt att lämna ut sekretessbelagd information till andra myndigheter så som det närmare bestäms i 71 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen. Därmed ska 71 § i lagen om Finansinspektionen tillämpas i stället för bestämmelserna om utlämnande av information om skattelagstiftningen.  

Hänvisningen i 1 mom. 5 punkten till lagen om fastighetsfonder ersätts med en hänvisning till den i 18 a kap. i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder avsedda Centralhandelskammarens fastighetsvärderingsnämnd. Det är fråga om en teknisk ändring.  

7.4  Lagen om skattelättnad för vissa aktiebolag som hyr ut bostäder

2 §. Villkor för beviljande av skattefrihet. I 1 mom. föreslås det en hänvisningsteknisk ändring. I 2 mom. 3 och 6 punkten har det hänvisats till lagen om fastighetsfonder som föreslås bli upphävd. Hänvisningarna korrigeras så att i 2 § 1 mom. 3 punkten införs en hänvisning till 18 a kap. 16 § 2 mom. 3–6 punkten i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. På motsvarande sätt ersätts hänvisningen i 2 § 1 mom. till lagen om fastighetsfonder med en hänvisning till 18 a kap. i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, som handlar om fastighetsfonder. Sakinnehållet i bestämmelserna ändras inte utan det är fråga om en rent hänvisningsteknisk ändring.  

7.5  Lagen om Finansinspektionen tillsynsavgifter

7 §.Avgifter som tas ut hos aktörer inom fondsektorn. I 1 mom. 7–9 punkten föreslås det en korrigering av den grundavgift som tas ut hos EES-baserade AIF-förvaltare och deras filialer.  

Lagen om Finansinspektionens tillsynsavgifter totalreformerades 2023. Då gjordes en nivåhöjning i grundavgifterna för alla aktörer som är avgiftsskyldiga enligt lagen. Höjningens storlek berodde på tillsynsgruppen och på i vilken mån avgiften behövde balanseras i förhållande till den beräknade arbetsinsatsen rörande den tillsynsgrupp som lyder under Finansinspektionens tillsyn. Grundavgifterna för aktörer inom fondsektorn höjdes då allmänt med 28 procent.  

Grundavgiften för EES-baserade AIF-förvaltare och filialer till EES-baserade AIF-förvaltare höjdes i samband med totalreformen felaktigt mer än avgiften för andra fondförvaltare. Det föreslås att grundavgiften för EES-baserade AIF-förvaltare och deras filialer korrigeras så att den motsvarar grundavgiften i den tidigare lagen om Finansinspektionens tillsynsavgifter (879/2008), höjd med 28 procent. Den nya grundavgiften för dessa aktörer är 2 740 euro. I övrigt motsvarar paragrafen den gällande bestämmelsen. 

11.1  Samband med andra propositioner

Propositionen har inte samband med andra propositioner.  

11.2  Förhållandet till budgetpropositionen

Propositionen har inget samband med budgetpropositionen.