2.1  Målsättning

Syftet med propositionen är bland annat att genomföra rådets direktiv 2016/881/EU av den 25 maj 2016 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning.  

I propositionen föreslås att direktivet genomförs genom användning av en så kallad blandad genomförandelag av samma typ som de blandade ikraftträdandelagar som används för att sätta i kraft fördrag. Enligt en genomförandebestämmelse i blankettform ska de bestämmelser i direktivet som hör till området för lagstiftningen iakttas som lag i Finland. Utöver denna genomförandebestämmelse innehåller lagförslaget de bestämmelser om sakinnehållet som behövs för genomförandet av skyldigheterna i direktivet och direktivets tillämpning.  

Genom direktivet åläggs de skattskyldiga skyldigheter i fråga om land-för-land-rapporter för beskattningen och utbyte av upplysningar när det gäller dem införs. 

Efter de föreslagna ändringarna beaktas rådets direktiv om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG sådant det lyder det senast ändrat genom rådets direktiv (EU) 2016/881 och de ändrade anvisningarna från OECD i de bestämmelser som gäller dokumentation av internprissättning och land-för-land-rapporter för beskattningen. 

Det är meningen att Skatteförvaltningen efter att bestämmelserna har trätt i kraft ska meddela anvisningar för att säkerställa att bestämmelserna tillämpas på ett enhetligt sätt. 

2.2  Lagen om beskattningsförfarande

I den föreslagna 14 b § föreskrivs det om ändringar i innehållet i en dokumentation av internprissättning. I synnerhet de föreslagna bestämmelserna i 14 b § 1 mom. medför ändringar i de gällande bestämmelserna om internprissättningsdokumentationen. De föreslagna bestämmelserna motsvarar OECD:s uppdaterade dokumentationsriktlinjer för internprissättningsanvisningarna. OECD:s internprissättningsanvisningar ska fungera som källa för tolkningen av de begrepp som ingår i bestämmelserna om dokumentationen av internprissättningen. Skatteförvaltningen ska i möjligaste mån acceptera den föreslagna dokumentationen av internprissättningen också på engelska. Översättning till finska eller svenska kan krävas bara om det med tanke på verkställandet av beskattningen är nödvändigt. Till denna del sker det inga ändringar i rättsläget med avseende på den gällande lagstiftningen. Dokumentationen av internprissättningen ska innehålla de uppgifter som nämns i 1 mom. om den koncern som den skattskyldige hör till. Med koncern avses hela den internationella koncernen som den finländska skattskyldige är en del av. Det är därmed inte meningen att en beskrivning ska lämnas endast om den underkoncern som en finländsk skattskyldig hör till direkt. Kraven på uppgifterna i 1 mom. överensstämmer med helheten (master file) i bilaga I till BEPS-riktlinjerna för dokumentation. Avsikten är att man med hjälp av de uppgifter som krävs i 1 mom. ska kunna skapa en bild av koncernens internationella affärsverksamhet och verksamhetsprinciperna för internprissättningen i deras globala ekonomiska och juridiska kontext samt i den kontext som rör finansiering och beskattning.  

I enlighet med 1 mom. 1 punkten ska koncernens organisationsstruktur presenteras. Med organisatorisk struktur avses ett schema över koncernbolagen och äganderättsförhållandena samt över koncernens funktionella struktur. Av schemat ska också framgå var de juridiska enheterna, affärsverksamhetsenheterna och de fasta driftställena geografiskt är placerade.  

Enligt 1 mom. 2 punkten ska dokumentationen av internprissättningen också innehålla en beskrivning av koncernens affärsverksamhet. Det som avses är en allmän beskrivning av koncernens affärsverksamhet. Den ska innehålla en redogörelse över de viktiga faktorer som genererar inkomster och skapar värde med avseende på koncernens affärsverksamhet (drivers of business profit). Dessutom ska beskrivningen innehålla en redogörelse över produktions- och leveranskedjorna för de fem produkter och tillhandahållna tjänster som är störst i fråga om koncernens omsättning. Det ska också ingå en motsvarande beskrivning av sådana produkter och tillhandahållna tjänster, vars andel av omsättningen överstiger fem procent. Redogörelsen ska innehålla information om de huvudsakliga geografiska marknaderna för de här produkterna och tjänsterna. Beskrivningen kan presenteras till exempel i form av en tabell eller ett diagram. Till beskrivningen av affärsverksamheten ska det också bifogas en lista och en kort redogörelse över viktiga arrangemang kring interna tjänster inom koncernen som inte hänför sig till forskning och utveckling. Beskrivningen ska dessutom innehålla uppgifter om de viktigaste tjänsteleverantörernas verksamheter och förmågor. Även de principer för internprissättningen som gäller fördelningen av de kostnader som produktionen av tjänster medför och fastställandet av priset på tjänsterna ska presenteras som en del av beskrivningen av koncernens affärsverksamhet. Beskrivningen av affärsverksamheten ska också innehålla en kort funktionsanalys, som beskriver de för affärsverksamheten viktigaste värdeskapande satsningarna som de enskilda koncernföretagen gör. Med detta avses till exempel en beskrivning av nyckelfunktionerna, de mest betydande riskerna och de viktigaste tillgångarna. Beskrivningen av affärsverksamheten omfattar dessutom en redogörelse över viktiga omorganiseringar av affärsverksamheten mellan parterna i intressegemenskap och företagsförvärv med anknytning till koncernen som skett under räkenskapsperioden. 

Enligt 1 mom. 3 punkten ska dokumentationen av internprissättningen innehålla en beskrivning av verksamhet som hänför sig till immateriella tillgångar. Med immateriella tillgångar avses värdeskapande immateriella tillgångar som inte är fysiska eller hänför sig till finansiering i enlighet med OECD:s internprissättningsanvisningar. OECD:s internprissättningsanvisningar ska fungera som källa för tolkningen av begreppet immateriell tillgång. Beskrivningen av de immateriella tillgångarna omfattar en allmän redogörelse över koncernens helhetsstrategi för utvecklingen, ägandet och utnyttjandet av de immateriella tillgångarna. Beskrivningen innehåller också uppgifter om var den viktiga forsknings- och utvecklingsverksamheten är belägen. Vidare ska dokumentationen innehålla uppgifter om varifrån forsknings- och utvecklingsverksamheten leds och styrs. Beskrivningen av de immateriella tillgångarna ska också innehålla en lista över de immateriella tillgångar eller grupper av immateriella tillgångar som är viktiga med tanke på internprissättningen. Dessutom ska det i dokumentationen finnas uppgifter om vilket bolag som äger dem juridiskt. I beskrivningen av de immateriella tillgångarna behandlas också en lista över viktiga avtal om immateriella tillgångar och uppgifter om mellan vilka koncernföretag som avtalen ingåtts. Detta innefattar bland annat kostnadsfördelningsavtal, avtal som gäller betydande forskningsverksamhet och licensavtal. Beskrivningen av de immateriella tillgångarna ska också innehålla en allmän beskrivning av koncernens principer för internprissättning när det gäller forsknings- och utvecklingsverksamhet och immateriella tillgångar. I beskrivningen av de immateriella tillgångarna ska det också finnas uppgifter av allmän karaktär om sådana viktiga överföringar av immateriella tillångar som skett under räkenskapsperioden, inklusive uppgifter om parter, stater, jurisdiktioner och ersättningens storlek. 

Enligt 1 mom. 4 punkten ska dokumentationen av internprissättningen innehålla en beskrivning av finansieringsverksamheten. Denna omfattar allmänna uppgifter om hur koncernens finansiering är ordnad. Till denna del ska också de finansieringsarrangemang som koncernföretagen har med oberoende, utomstående långivare presenteras. Beskrivningen av finansieringsverksamheten ska också innehålla uppgifter om de koncernföretag som inom koncernen tillhandahåller centraliserade finansieringsfunktioner. Denna beskrivning omfattar bland annat uppgifter om de stater och jurisdiktioner enligt vars lagar de här koncernbolagen är organiserade och i vilka den faktiska platsen för företagsledningen finns. I beskrivningen av finansieringsverksamheten ska det också finnas en allmän beskrivning av finansieringsarrangemangen mellan koncernbolagen och de principer för internprissättning som tillämpas på dem. 

Enligt 1 mom. 5 punkten ska dokumentationen av internprissättningen innehålla koncernens konsoliderade bokslut för skatteårets räkenskapsperiod. Det ska dock endast ingå i dokumentationen om det eller motsvarande uppgifter annars upprättats för ändamål som gäller finansiell rapportering, lagstiftning, beskattning, interna förvaltnings- och kontrollfrågor eller något annat ändamål. Om det inte finns något bokslut eller motsvarande uppgifter föreligger ingen skyldighet att lämna uppgifter i enlighet med 5 punkten. Dokumenten får lämnas på originalspråket. I sådana fall krävs dock att ett sammandrag av innehållet i dokumentet finns bifogat på finska, svenska eller engelska. 

Dokumentationen av internprissättningen ska enligt 1 mom. 6 punkten innehålla en förteckning samt en kort beskrivning av sådana befintliga förhandsöverenskommelser om prissättningen i koncernen som är unilaterala (unilateral advance pricing agreements). Även en lista och en kort beskrivning av andra ställningstaganden om beskattningen, som gäller allokering av inkomster mellan stater, är i kraft under skatteåret i fråga och som meddelats på förhand ska lämnas in. 

Dokumentationen av internprissättningen ska också innehålla de uppgifter som nämns i 2 mom. om en enskild skattskyldig som är dokumentationsskyldig med stöd av 14 a §. De uppgifter i 2 mom. som gäller den skattskyldige motsvarar helheten (local file) i bilaga II till BEPS-riktlinjerna för dokumentation.  

Mellan ett företag och dess fasta driftställe genomförs inga egentliga transaktioner, eftersom det fasta driftstället är en del av företaget. Vid fastställandet av ett fast driftställes inkomster ska principen för marknadsmässiga villkor iakttas och bland annat ska transaktioner mellan det utländska företaget och det fasta driftstället beaktas. Skyldigheten att dokumentera internprissättningen gäller i tillämpliga delar också transaktioner mellan ett utländskt företag och dess fasta driftställe i Finland. Transaktionerna ska dokumenteras på samma sätt som andra gränsöverskridande transaktioner som det fasta driftstället genomfört med företag i intressegemenskap. Det som i paragrafen föreslås om transaktioner ska i tillämpliga delar också gälla transaktioner mellan ett utländskt företag och dess fasta driftställe i Finland. 

I dokumentationen av internprissättningen ska det i enlighet med 2 mom. 1 punkten finnas en beskrivning av den skattskyldiges organisations- och förvaltningsstruktur. 

Enligt 2 mom. 2 punkten ska dokumentationen av internprissättningen innehålla detaljerade uppgifter om affärsverksamheten. Med detta avses en detaljerad beskrivning av den skattskyldiges affärsverksamhet och den strategi som gäller den. Detta innebär också en redogörelse för om den skattskyldige varit delaktig i eller påverkats av eventuella omorganiseringar av affärverksamheten eller överföringar av immateriella tillgångar som skett under det senaste året. Dokumentationen ska också innehålla en beskrivning av hur de förändringar som nämns ovan påverkat den skattskyldige. Beskrivningen av affärsverksamheten omfattar också uppgifter om den skattskyldiges huvudsakliga konkurrenter. 

Enligt 2 mom. 3 punkten ska dokumentationen av internprissättningen också innehålla en beskrivning av den skattskyldiges relationer i intressegemenskap. Beskrivningen ska innehålla information om sådana företag med vilka den skattskyldige genomfört transaktioner i intressegemenskap under skatteåret eller vars transaktioner direkt eller indirekt påverkar prissättningen av transaktioner som den skattskyldige genomfört med parter i intressegemenskap. I beskrivningen ska också information lämnas om vad intressegemenskapen grundar sig på och till vilken transaktion varje relation i intressegemenskap hör. 

I 2 mom. 4 punkten i paragrafen krävs en utredning om transaktioner mellan parter i intressegemenskap samt transaktioner mellan företaget och dess fasta driftställe. Transaktioner utgörs till exempel av köp och försäljning av varor, tjänster, kostnadsfördelning och finansiering. Av utredningen om transaktioner mellan parter i intressegemenskap ska det även framgå vilken typ av transaktion det är fråga om, parter, värde i euro, fakturering, avtalsvillkor och transaktionens relation till andra transaktioner som genomförts i intressegemenskap. Över likartade transaktioner kan en kombinerad utredning göras, förutsatt att transaktionerna har genomförts mellan samma parter och enligt samma villkor. Utredningen ska också innehålla en förteckning över de avtal som den skattskyldige ingått i intressegemenskap. Kopior av de viktigaste avtalen ska bifogas utredningen.  

I 2 mom. 5 punkten krävs en funktionsanalys av transaktioner mellan parter i intressegemenskap samt transaktioner mellan företaget och dess fasta driftställe. Med funktionsanalys avses en beskrivning och analys av parternas verksamhet i enlighet med OECD:s internprissättningsanvisningar med beaktande av de tillgångar som använts och de risker som tagits. Funktionsanalysen ska presenteras med avseende på de transaktioner som genomförts av den skattskyldige som är dokumentationsskyldig. Därmed ska den utarbetas noggrannare än vad som krävs i 1 mom. 2 punkten i fråga om beskrivningen av koncernens funktioner, använda tillgångar och risker. En funktionsanalys ska lämnas för båda parterna som genomfört transaktioner i intressegemenskap. Av dokumentationen ska det också framgå vilka ändringar som skett när det gäller funktionsanalysen i jämförelse med föregående skatteår. Den skattskyldige ska också meddela vilka parter i intressegemenskap som efter genomförandet av funktionsanalysen valts till parter som testas och grunderna för detta. 

Enligt 2 mom. 6 punkten krävs en jämförbarhetsanalys. Dessutom ska tillgängliga uppgifter om jämförelseobjekten bifogas till dokumentationen. Dokumentationen av internprissättningen ska också innehålla en utredning om den metod som använts för att ta fram jämförelseobjekten och de källor som använts i informationssökningen. Med sådana uppgifter avses urvalskriterier, grunder för godkännande eller förkastande av jämförelseobjekt och faktorer som påverkar jämförbarheten. Den skattskyldige ska dessutom lämna en utredning om eventuella justeringar som gjorts i uppgifterna om den part som testas eller det oberoende jämförelseobjektet. Om man inte har tillgång till jämförelseobjekt med beaktande av de riktlinjer som ingår i OECD:s internprissättningsanvisningar eller när det skulle innebära oskäliga kostnader för den skattskyldige att ta fram sådana, behöver dokumentationen av internprissättningen inte innehålla jämförelseobjekt. Trots att jämförelseobjekt saknas ska dokumentationen sålunda inte anses innehålla sådana väsentliga fel eller brister som avses när man enligt 32 § 4 mom. bedömer förutsättningarna för påförande av skatteförhöjning till följd av försummelse av dokumentation. Dokumentationen av internprissättningen ska dock innehålla motiveringar till varför det saknas jämförelseobjekt. Den skattskyldige ska dessutom ange vilka andra ekonomiska analyser som fullföljandet av principen om marknadsmässiga villkor grundar sig på.  

I enlighet med 2 mom. 7 punkten krävs en beskrivning av vald internprissättningsmetod och dess tillämpning. Dokumentationen av internprissättningen ska innehålla uppgifter om den metod som bäst tillämpas på transaktioner i intressegemenskap och grunderna till varför den här metoden valts. Dessutom ska de antaganden som använts vid tillämpningen av internprissättningsmetoden presenteras i dokumentationen. Dokumentationen av internprissättningen ska också innehålla en redogörelse för hur man med hjälp av den valda internprissättningsmetoden nått fram till ett pris och de grunder som lett till att slutresultatet följer principen om marknadsmässiga villkor. En kalkyl som visar hur man nått fram till ett marknadsmässigt resultat vid tillämpningen av metoden ska också lämnas in. Av dokumentationen ska också framgå hur den tillämpade internprissättningsmetoden anknyter till den skattskyldiges bokslut.  

Enligt 2 mom. 8 punkten ska dokumentationen av internprissättningen innehålla den skattskyldiges bokslut för skatteåret eller de bokslut som gäller de räkenskapsperioder som avslutats under skatteåret. Om den skattskyldige har tillgång till ett reviderat bokslut, ska det bifogas till dokumentationen. I annat fall lämnas ett oreviderat bokslut. Om bokslut saknas, ska dokumentationen av internprissättningen innehålla motsvarande befintliga uppgifter. 

I enlighet med 2 mom. 9 punkten krävs kopior av sådana på förhand meddelade ställningstaganden och överenskommelser inom beskattningen som gäller den skatteskyldiges transaktioner i en intressegemenskap. Med detta avses sådana unilaterala, bilaterala eller multilaterala förhandsöverenskommelser om internprissättningen (advance pricing agreements) som är i kraft under skatteåret. Med detta avses också övriga på förhand meddelade ställningstaganden och överenskommelser inom beskattningen som gäller den skatteskyldiges transaktioner i en intressegemenskap och som inte meddelats av Finland eller där Finland inte är avtalspart. Den skattskyldige behöver inte översätta de ställningstaganden och överenskommelser som avses i punkten till finska, svenska eller engelska, utan de kan lämnas på originalspråket förutsatt att ett sammandrag av det väsentliga innehållet i dokumentet bifogas.  

Enligt paragrafens 3 mom. avses med koncern en koncern enligt 1 kap. 6 § i bokföringslagen (1336/1997) eller i motsvarande utländska bestämmelser och som den skattskyldige tillhör. Därmed ska till exempel ett finländskt bolag, som hör till en amerikansk koncern och som lyder under US GAAP reglering, lämna de uppgifter om koncernen som krävs i 1 mom. enligt definitionen av koncern i US GAAP. I de koncernuppgifter som nämns i paragrafen ska information om den globala koncernen presenteras. Med de koncernuppgifter som avses i paragrafen avses därmed till exempel inte endast uppgifter om en underkoncern i Finland, utan också uppgifter om de delar av koncernen som inte finns i Finland och som inte direkt eller indirekt innehas av en skattskyldig i Finland. Det är inte heller meningen att en beskrivning endast ska lämnas om den underkoncern som den skattskyldige i Finland hör till direkt.  

I mom. 3 föreskrivs det också att internprissättningsdokumentationen ska innehålla de uppgifter som krävs i 1 mom. om sådana utländska företag som inte har en koncernstruktur, men vars verksamhet lyder under bestämmelserna om dokumentation av internprissättning i Finland. Fastän ett internationellt företag inte fungerar i koncernform, men har ett fast driftställe i Finland, ska de uppgifter som krävs i 1 mom. lämnas om det utländska företaget. 

Enligt 4 mom. kan uppgifterna om koncernen i 1 mom. alternativt läggas fram endast för det affärsverksamhetsområde som den skattskyldige hör till. Förutsättningen för detta är dock att affärsverksamhetsområdet på grund av koncernstrukturen fungerar som en självständig och avgränsbar helhet i förhållande till det övriga företaget. Undantaget i 4 mom. från bestämmelsen om att lägga fram uppgifter om koncernen inte ska gälla sådana skattskyldiga som är hela koncernens moderföretag. Hela koncernens moderföretag ska alltid lägga fram dokumentation av internprissättningen för alla affärsverksamhetsområden. Enligt 4 mom. ska uppgifterna om koncernen dock alltid omfatta hela koncernens centraliserade funktioner och transaktioner, som förutom affärsverksamhetsområdet i fråga även gäller övriga affärsverksamhetsområden och koncernens övriga delar. Även om koncernen har valt att lämna koncernuppgifter endast för det affärsverksamhetsområde som den skattskyldige hör till, ska den skattskyldige på uppmaning av Skatteförvaltningen lägga fram motsvarande uppgifter om de övriga affärsverksamhetsområdena. Detta är nödvändigt för att Skatteförvaltningen ska kunna få en korrekt uppfattning om koncernens hela globala verksamhet. Detta följer också BEPS-riktlinjerna för dokumentation.  

Enligt 5 mom. krävs de uppgifter som avses i 1 mom. inte om det sammanlagda marknadsmässiga värdet av transaktionerna mellan den skattskyldige och varje enskild andra part uppgår till högst 500 000 euro under skatteåret. Genom bestämmelsen lindras den skattskyldiges dokumentationsskyldighet att lämna uppgifter om koncernen när beloppet av transaktionerna mellan den skattskyldige och varje enskild andra företag i intressegemenskap är litet. Om den skattskyldiges transaktioner med en part överstiger gränsen på 500 000 euro, ska uppgifter om koncernen ingå i dokumentationen av internprissättningen i enlighet med 1 mom. Enligt 5 mom. behöver de uppgifter som avses i 2 mom. 5—7 punkten inte lämnas för de transaktioner som är små till sitt belopp. Uppgifterna krävs inte om det sammanlagda marknadsmässiga värdet av transaktionerna mellan den skattskyldige och den andra parten under skatteåret uppgår till högst 500 000 euro. Men även i fråga om ovan avsedda mindre transaktioner ska dokumentationen av internprissättningen innehålla de övriga uppgifterna som krävs i 2 mom. Utgående från de här uppgifterna är det möjligt för skattemyndigheten att bedöma om det behövs ytterligare information om transaktionerna. Till denna del motsvarar bestämmelsen nuläget med lättnader i dokumentationsskyldigheten när det gäller mindre transaktioner.  

I den föreslagna 14 d § finns det bestämmelser om land-för-land-rapporten för beskattningen. Genom bestämmelserna föreskrivs det om land-för-land-rapporten i enlighet med rådets direktiv om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG sådant det lyder det senast ändrat genom rådets direktiv (EU) 2016/881. Syftet med direktivet har varit att nå en viss nivå av enhetlighet då Europeiska unionens medlemsstater implementerar rapporten som ska lämnas till skatteförvaltningen och som följer OECD:s BEPS-dokumentationsrekommendationer (country-by-country report). Land-för-land-rapporten innehåller uppgifter om ett multinationellt företags skatter och vissa andra ekonomiska omständigheter samt om verksamhetens art i olika stater och jurisdiktioner.  

I 1 mom. i paragrafen föreskrivs det om vem som är skyldig att lämna en land-för-land-rapport till Skatteförvaltningen. Den utredningsskyldige som avses i paragrafen ska utarbeta en land-för-land-rapport för varje räkenskapsperiod och lämna den till Skatteförvaltningen. Med utredningsskyldig avses en skattskyldig som är det yttersta moderföretaget i en koncern. Den utredningsskyldige ska vara allmänt skattskyldig i Finland. Förutsättningen för rapporteringsskyldigheten är dessutom i första hand att det till koncernen hör minst en utländsk part. Rent inhemska koncerner är därmed inte utredningsskyldiga. Med part avses i vid bemärkelse olika internationella företagsformer, till exempel aktörer som liknar aktiebolag och personbolag. Med utländsk part avses en aktör vars skatterättsliga hemvist finns i utlandet. Dessutom utgör ett fast driftställe i utlandet en sådan utländsk part som avses i paragrafen. Med koncern avses en sådan koncern som beskrivs i bokföringslagen eller i motsvarande utländska bestämmelser och som är skyldig att upprätta ett koncernbokslut eller som skulle vara skyldig att göra detta om andelar i eget kapital i något av företagen är föremål för handel på en värdepappersbörs.  

Villkoren för rapporteringsskyldigheten ska också bindas till om en gräns för omsättningen överskrids. Enligt 1 mom. är det andra villkoret för lämnande av en land-för-land-rapport att omsättningen enligt koncernresultaträkningen uppgår till minst 750 miljoner euro. I den föreslagna paragrafen avses med omsättning till exempel också definitionen av omsättning i liv- och skadeförsäkringsbolag i de föreskrifter och anvisningar om bokföring, bokslut och verksamhetsberättelse Dnr FIVA 7/01.00/2012 som meddelats av Finansinspektionen den 13 december 2012. Enligt anvisningen avses med omsättningen i livförsäkringsbolag vanligen summan av följande poster: premieinkomst före avdrag för återförsäkrares andel + nettointäkter av placeringsverksamheten i resultaträkningen + övriga intäkter. Med omsättning i skadeförsäkringsbolag avses enligt anvisningen summan av följande poster: premieintäkter före avdrag för återförsäkrares andel + nettointäkter av placeringsverksamheten i resultaträkningen + övriga intäkter. Kreditinstitut och värdepappersföretag rapporterar vanligen inte omsättningen av sin verksamhet i sitt bokslut. I den föreslagna bestämmelsen avses med omsättning i fråga om kreditinstitut och värdepappersföretag samma som de intäkter av affärsverksamheten som rapporterats i deras bokslut. Definitionen av omsättningen motsvarar till sitt innehåll i stor utsträckning BEPS-riktlinjerna för dokumentation, enligt vilka det i rapporteringsskyldigheten inte ska finnas några undantag som grundar sig till exempel på bransch.  

Den minimigräns för omsättningen som anges i paragrafen ska överskridas under den räkenskapsperiod som föregår den räkenskapsperiod för vilken land-för-land-rapporten utarbetas. Genom att binda minimigränsen till omsättningen för den föregående räkenskapsperioden underlättas den utredningsskyldiges möjligheter att förbereda sig för utredningen redan under den räkenskapsperiod som ska utredas, i stället för att det först av omsättningen i det koncernbokslut som upprättas i slutet av den period som ska utredas framgår att minimigränsen har överskridits.  

I 2 mom. definieras vad som avses med det yttersta moderföretaget i en koncern. Med ett yttersta moderföretag avses ett företag i en koncern som enligt bokföringslagen eller motsvarande utländska bestämmelser är skyldigt att upprätta ett koncernbokslut eller som skulle vara skyldigt att göra detta i det fall att företagets andelar i eget kapital är föremål för handel på en värdepappersbörs inom den jurisdiktion där det har sin skatterättsliga hemvist. Med hemvist avses den jurisdiktion där det är skatterättsligt hemmahörande. Utöver detta villkor är det yttersta moderföretaget i en koncern ett företag som inte står under direkt eller indirekt bestämmande inflytande av en sådan part som är skyldig att upprätta ett koncernbokslut.  

I 3 mom. definieras vad som avses med koncernresultaträkning. Med koncernresultaträkning avses en sådan koncernresultaträkning som bolaget upprättat i enlighet med de internationella redovisningsstandarder som avses i 7 a kap. 1 § i bokföringslagen eller motsvarande standarder. Om ett koncernbokslut inte upprättats i enlighet med internationella redovisningsstandarder, används ett koncernbokslut som upprättats i enlighet med bokföringslagstiftningen i en medlemsstat i Europeiska unionen eller i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och om sådana boks saknas används ett bokslut som upprättats i enlighet med motsvarande bestämmelser. Med koncernbokslutets resultaträkning avses hela koncernens resultaträkning, som omfattar alla koncernföretag. Gränsen för omsättningen i koncernresultaträkningen avser därmed inte endast den konsoliderade omsättningen för ett finländskt moderföretag och de finländska dotterföretag som är i dess direkta ägo, utan alla de globala konsoliderade uppgifterna. 

Enligt 4 mom. ska skyldigheten att ge in en land-för-land-rapport gälla, förutom den utredningsskyldige i 1 mom., även sådana allmänt skattskyldiga i Finland som inte hör till någon koncern, men som i utlandet har ett sådant fast driftställe som avses i bilaga III till direktivet 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG, sådant det lyder senast ändrat genom rådets direktiv (EU) 2016/881. I avsnitt I punkt 5 i bilaga III till direktivet föreskrivs att land-för-land-rapporten ska innehålla uppgifter om ett sådant fast driftställe för vilket det upprättas separat bokslut för ändamål som gäller finansiell rapportering, lagstiftning, inkomstdeklaration eller interna förvaltnings- och kontrollfrågor. I 4 mom. finns dessutom ett villkor om att den allmänt skattskyldiges omsättning under den räkenskapsperiod som föregår den räkenskapsperiod som ska utredas ska uppgå till minst 750 miljoner euro. Skyldigheten att utarbeta en land-för-land-rapport gäller därmed inte enbart affärsverksamhet som bedrivs i koncernform, utan rapporten ska också utarbetas när affärsverksamheten är gränsöverskridande till följd av ett fast driftställe i en annan skattejurisdiktion.  

I 5 mom. föreskrivs det att skyldigheten att ge in en land-för-land-rapport ska utvidgas till att gälla så kallade rapporteringsskyldiga i andra hand utöver de som är rapporteringsskyldiga i första hand. Utvidgningen innebär att Skatteförvaltningen kommer att få en land-för-land-rapport, fastän hemviststaten för ett utländskt yttersta moderföretag saknar lagstiftning om land-för-land-rapportering eller rapporten inte fås genom utbyte av upplysningar. Land-för-land-rapporten ska ges in till Skatteförvaltningen av en så kallad utredningsskyldig i andra hand i enlighet med paragrafen. En skattskyldig kan bli utredningsskyldig i andra hand om denne inte är det yttersta moderföretaget i en koncern och om vissa andra villkor är uppfyllda. Skyldigheten ska gälla allmänt skattskyldiga och sådana fasta driftställen som avses i bilaga III till direktivet 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG, sådant det lyder det senast ändrat genom rådets direktiv (EU) 2016/881, och som hör till en koncern. Förutsättningen är att omsättningen enligt koncernresultaträkningen för den globala affärsverksamheten uppgår till minst 750 miljoner euro. Om koncernresultaträkningen upprättats i någon annan valuta än euro, ska omsättningen uppgå till det belopp i lokal valuta som motsvarade ungefär 750 miljoner euro i januari 2015. Eurogränsen för omsättningen ska överskridas under den räkenskapsperiod som föregår den räkenskapsperiod för vilken land-för-land-rapporten utarbetas.  

För skyldigheten i 5 mom. att lämna en land-för-land-rapport krävs dessutom att något av tre alternativa tilläggsvillkor uppfylls. Villkoret i 1 punkten innebär att koncernens utländska yttersta moderföretag inte är skyldigt att utarbeta en land-för-land-rapport i den jurisdiktion där det har sin skatterättsliga hemvist. Skyldighet att ge in en land-för-land-rapport kan enligt 2 punkten uppstå om det finns ett gällande internationellt avtal enligt direktivet, men inget avtal om utbyte av upplysningar om land-för-land-rapporter med den jurisdiktion där koncernens yttersta moderföretag har sin skatterättsliga hemvist. Det är då fråga om en region utanför Europeiska unionen. Med ett avtal om utbyte av upplysningar om land-för-land-rapporter avses ett avtal mellan behöriga myndigheter om utbyte av upplysningar om land-för-land-rapporter. Att begränsa villkoret om ett befintligt avtal till att gälla endast regioner utanför Europeiska unionen är motiverat eftersom handräckningsdirektivet, som är bindande för Europeiska unionens medlemsstater, omfattar motsvarande frågor. Om ett avtal mellan behöriga myndigheter om land-för-land-rapporter är i kraft senast vid tidpunkten då land-för-land-rapporten för den räkenskapsperiod som är föremål för utredning ska lämnas, uppstår ingen utredningsskyldighet i andra hand enligt 2 punkten. Med ett internationellt avtal i enlighet med direktivet avses enligt konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden (21/1995) som satts i kraft genom lag i Finland, vilket bilateralt eller multilateralt skatteavtal som helst eller vilket avtal om utbyte av skatteuppgifter som helst som Finland är part i och i vars villkor det fastställs den rättsliga behörigheten för utbyte av skatteuppgifter, även för automatiskt utbyte av sådana uppgifter, mellan jurisdiktioner. Skyldighet att i andra hand lämna en land-för-land-rapport föreligger enligt 3 punkten om det skett ett sådant systemsammanbrott som avses i direktivet i den jurisdiktion där det yttersta moderföretaget har skatterättslig hemvist och Skatteförvaltningen har gjort en anmälan om detta. I sådana situationer som avses i 3 punkten i bestämmelsen anmäler Skatteförvaltningen att en land-för-land-rapport inte givits av hemviststaten för det yttersta moderföretaget i koncernen. Med anledning av denna anmälan uppstår skyldighet att ge in en rapport i Finland för den allmänt skattskyldige eller det fasta driftstället som anges i bestämmelsen. Med termen systemsammanbrott avses enligt avsnitt I punkt 14 i bilaga III till direktivet att en jurisdiktion har ett avtal mellan behöriga myndigheter om land-för-land-rapporter som är i kraft med medlemsstaten Finland, men har avbrutit automatiskt utbyte av andra orsaker än sådana som är förenliga med villkoren i avtalet. Med systemsammanbrott avses också att den jurisdiktion där det yttersta moderföretaget har sin skatterättsliga hemvist av andra skäl fortlöpande underlåtit att till Finland lämna sådana land-för-land-rapporter i sin besittning, som gäller parter i Finland.  

I 6 mom. i paragrafen föreskrivs det om skyldigheten för den utredningsskyldige i andra hand att lämna uppgifter i situationer då den utredningsskyldige begärt uppgifter av koncernens utländska yttersta moderföretag för att uppfylla skyldigheten att lämna en land-för-land-rapport i 5 mom., men det utländska yttersta moderföretaget har vägrat att tillhandahålla dem. Då är den som är utredningsskyldig i andra hand skyldig att lämna till Skatteförvaltningen endast en sådan land-för-land-rapport som innehåller all information som den utredningsskyldiga har erhållit eller inhämtat och som denne förfogar över. Dessutom ska denne underrätta Skatteförvaltningen om att det utländska yttersta moderföretaget vägrat tillhandahålla informationen.  

I 7 mom. föreskrivs det om undantag från skyldigheten i 5 och 6 mom. för en utredningsskyldig i andra hand att lämna en land-för-land-rapport. Undantagsbestämmelsen inverkar dock inte på den skyldighet som åläggs i 5 mom. om att Skatteförvaltningen ska underrättas om att det yttersta moderföretag i utlandet vägrat tillhandahålla informationen. Enligt 7 mom. föreligger det ingen sådan skyldighet att ge in uppgifter i en land-för-land-rapport som föreslås i 5 och 6 mom., om det utländska yttersta moderföretaget av koncernen har anvisat en till koncernen hörande annan part med skatterättslig hemvist i Europeiska unionen att lämna rapporten. Detta kan också vara en finländsk part i koncernen. Med stöd av undantagsbestämmelsen är det möjligt att minska antalet rapporteringsskyldiga i en koncern. Skyldighet att ge in uppgifter föreligger inte heller, om det utländska yttersta moderföretaget i en koncern utsett en annan part i koncernen att lämna land-för-land-rapporten till skattemyndigheten i den skattejurisdiktion utanför Europeiska unionen där den har sin skatterättsliga hemvist. Det är fråga om en så kallad utsedd utredningsskyldig för vilken det i direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG, sådant det lyder det senast ändrat genom rådets direktiv (EU) 2016/881, används benämningen ställföreträdande moderföretag. Dessutom krävs att det i den utsedde utredningsskyldiges jurisdiktion där den har sin hemvist krävs en land-för-land-rapport i enlighet med 1 punkten. Ett krav är enligt 2 punkten också att det mellan Finland och den utsedde utredningsskyldiges jurisdiktion där den har sin hemvist finns ett avtal om utbyte av upplysningar om land-för-land-rapporter. Finland ska vara part i avtalet vid tidpunkten för lämnande av land-för-land-rapporten. Enligt 3 punkten är ett krav dessutom att jurisdiktionen där den utsedde utredningsskyldige har sin skatterättsliga hemvist inte har underrättat Finland om systemsammanbrott. Den utsedde utredningsskyldige ska enligt 4 punkten senast den sista dagen av rapporteringsåret underrätta sin jurisdiktion där den har sin hemvist om att den är utsedd till utredningsskyldig och ska lämna land-för-land-rapporten. Enligt 5 punkten ska det ha gjorts en anmälan om den utsedde utredningsskyldige till Skatteförvaltningen. Om lämnande av anmälan föreskrivs närmare i 9 mom.  

I 8 mom. föreskrivs det att undantagsbestämmelsen i 5—7 mom. kan tillämpas på motsvarande sätt i situationer då ett utländskt företag inte hör till någon koncern, men i Finland har ett sådant fast driftställe som avses i direktivet 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG, sådant det lyder senast ändrat genom rådets direktiv (EU) 2016/881. Dessutom krävs att det utländska företagets omsättning under den räkenskapsperiod som föregår den räkenskapsperiod som ska utredas i sin helhet uppgår till minst 750 miljoner euro. Om resultaträkningen upprättats i någon annan valuta än euro, ska omsättningen ungefär uppgå till det belopp i lokal valuta som motsvarade 750 miljoner euro i januari 2015. Med anledning av bestämmelsen ska ett fast driftställe i Finland lämna en land-för-land-rapport för beskattningen i de tre särskilda situationer som föreslås i 5 mom. då Finland inte får uppgifter av det utländska företagets skattejurisdiktion där den har sin hemvist och det utländska företaget inte har anmält att en så kallad utsedd utredningsskyldig ska lämna rapporten i enlighet med 7 mom. 

Enligt 9 mom. ska en anmälan göras till Skatteförvaltningen om den som ska lämna in land-för-land-rapporten. Anmälan kan ges in av den som själv är utredningsskyldig eller av någon annan. Anmälan ska göras oberoende av om land-för-land-rapporten ges in till Skatteförvaltningen eller till någon annan skattejurisdiktion. Enligt 9 mom. ska anmälan om den utredningsskyldige ges in av en allmänt skattskyldig och ett fast driftställe som avses i bilaga III till direktivet 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG, sådant det lyder senast ändrat genom rådets direktiv (EU) 2016/881, då vissa villkor uppfylls. Det första villkoret är att den allmänt skattskyldige eller det fasta driftstället enligt direktivet hör till en koncern, vars omsättning enligt koncernresultaträkningen för den räkenskapsperiod som föregår den räkenskapsperiod som ska utredas uppgår till minst 750 miljoner euro och att det i koncernen finns minst en utländsk part. En allmänt skattskyldig eller ett fast driftställe ingår i koncernens koncernbokslut för finansiella rapporteringsändamål eller skulle ingå i detta, om dess andelar i eget kapital handlades på en offentlig värdepappersbörs. Också sådana allmänt skattskyldiga och fasta driftställen som undantas från koncernens bokslut uteslutande på grund av storlek eller väsentlighet är anmälningsskyldiga. Alternativt är allmänt skattskyldiga eller fasta driftställen anmälningsskyldiga enligt 2 punkten, om de hör till ett företag vars omsättning uppgår till minst 750 miljoner euro under den räkenskapsperiod som föregår den som ska utredas och till vilket det hör minst en utländsk part. Anmälningsskyldiga är därmed finländska företag med minst ett fast driftställe i utlandet. Anmälningsskyldiga är också utländska företags fasta driftställen i Finland. 

Enligt 10 mom. tillämpas det som i 1—9 mom. föreskrivs om allmänt skattskyldiga tillämpas också på öppna bolag och kommanditbolag. Utöver preciseringen om öppna bolag och kommanditbolag ska i paragrafen på ett mera allmänt plan föreskrivas att 1—9 mom. ska tillämpas på parter som är organiserade enligt finsk lag men som inte har en skatterättslig hemvist i Finland eller i utlandet.  

Enligt 11 mom. ska en anmälan enligt 9 mom. ges in till Skatteförvaltningen senast den sista dagen av den rapporterade räkenskapsperioden. Land-för-land-rapporten för beskattningen och anmälan om vägran enligt 6 mom. ska ges in inom tolv månader efter den sista dagen i den rapporterade räkenskapsperioden. Med rapporterad räkenskapsperiod avses enligt direktivet 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG, sådant det lyder senast ändrat genom rådets direktiv (EU) 2016/881, räkenskapsåret för de finansiella och operativa resultat som tas upp i land-för-land-rapporten. Skatteförvaltningen kan meddela närmare föreskrifter om innehållet av den anmälan som anges i 9 mom. och land-för-land-rapporten för beskattningen och om sättet hur de ska ges in. 

I den föreslagna 14 e § föreskrivs det om innehållet i en land-för-land-rapport för beskattningen. Rapporten ska innehålla uppgifter om de parter som hör till koncernen eller företaget. Utredningen ska innehålla globala uppgifter om de parter som koncernen omfattar. Det är därmed inte meningen att det ska lämnas en utredning till exempel endast med uppgifter om den underkoncern som en finländsk skattskyldig hör till direkt. Om det är fråga om ett företag, vars verksamhet bildar ett fast driftställe i minst en stat och vars omsättning under den räkenskapsperiod som föregår den räkenskapsperiod som ska utredas uppgår till minst 750 miljoner euro, ska land-för-land-rapporten också innehålla uppgifter om ett sådant fast driftställe som avses i direktivet 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG, sådant det lyder senast ändrat genom rådets direktiv (EU) 2016/881. Med part avses i vid bemärkelse olika internationella företagsformer, som aktörer som liknar aktiebolag och personbolag. I enlighet med avsnitt I punkt 5 i bilaga III till direktivet ska en sådan aktör, som ingår i koncernens koncernbokslut för finansiella rapporteringsändamål eller som skulle ingå i detta, om andelar i eget kapital för denna aktör handlades på en värdepappersbörs, ingå som part i rapporten. Dessutom kan en part vara en sådan aktör som undantas från koncernens koncernbokslut uteslutande på grund av storlek eller väsentlighet. Rapporten ska också innehålla uppgifter om ett sådant fast driftställe för vilket det upprättas separat bokslut för ändamål som gäller finansiell rapportering, lagstiftning, inkomstdeklaration eller interna förvaltnings- och kontrollfrågor.  

De uppgifter som krävs i 1 mom. i paragrafen ska lämnas landsspecifikt för de rapporteringsskyldiga parterna, det vill säga separat för varje skattejurisdiktion. Först ska det lämnas uppgifter om intäkterna specificerade i intäkter som genererats från transaktioner i intressegemenskap och intäkter som genererats från transaktioner med fristående parter samt den totala summan av dessa belopp. Med intäkter avses intäkter från försäljning av lager och egendom, tjänster, licensavgifter, räntor, bidrag och alla andra belopp. Intäkterna ska utesluta betalningar från andra parter i land-för-land-rapporten som behandlas som utdelning i betalarens skattejurisdiktion.  

Enligt 1 mom. 2 punkten ska land-för-land-rapporten för beskattningen innehålla uppgifter om vinst eller förlust före skatt. Resultatet före skatt ska också omfatta alla extraordinära inkomster och utgifter.  

Enligt 1 mom. 3 punkten ska också inbetald och upplupen inkomstskatt samt källskatt anges i land-för-land-rapporten för beskattningen. Med inbetald inkomstskatt avses det totala beloppet inkomstskatt som faktiskt betalats under det räkenskapsår som ska rapporteras av parter med hemvist i skattejurisdiktionen. I de inbetalda inkomstskatterna ingår de skatter som parten betalat in både till skattejurisdiktionen i fråga eller till andra skattejurisdiktioner. Inbetalda skatter ska också innefatta källskatter som betalats av andra enheter (företag i intressegemenskap och fristående företag) med avseende på betalningar till parten i fråga. Med upplupen inkomstskatt avses skatt som tagits ut för beskattningsbara vinster eller förluster under rapporteringsåret för parter med hemvist i skattejurisdiktionen. Aktuell skatt ska bara återspegla verksamhet under innevarande år och ska inte inkludera uppskjutna skatter eller avsättningar för osäkra skatteskulder.  

Enligt 1 mom. 4 punkten ska det egna kapitales bokföringsvärde anges i land-för-land-rapporten för beskattningen. Fasta driftställens eget kapital i bokföringsmässigt värde ska rapporteras av den juridiska person, vars fasta driftställe det är fråga om. Ett undantag är om det i regleringssyfte finns ett fastställt kapitalkrav i det fasta driftställets skattejurisdiktion.  

Enligt 1 mom. 5 punkten ska summan av de totala ackumulerade vinstmedlen vid årets utgång rapporteras för alla parter med hemvist i skattejurisdiktionen under ackumulerade vinstmedel. Fasta driftställens ackumulerade vinstmedel ska rapporteras av den juridiska person, vars fasta driftställe det är fråga om. 

Enligt 1 mom. 6 punkten ska antalet anställda för alla parter med hemvist i jurisdiktionen anges i land-för-land-rapporten för beskattningen. Detta betyder det totala antalet anställda i heltidsekvivalenter. Antalet anställda får rapporteras utifrån antalet vid årets utgång, på grundval av den genomsnittliga sysselsättningsnivån under året eller på någon annan grund som konsekvent tillämpas mellan olika skattejurisdiktioner och för varje år. För detta ändamål får oberoende uppdragstagare som deltar i partens ordinarie verksamhet rapporteras som anställda. Skälig avrundning eller ungefärlig beräkning av antalet anställda är tillåten, förutsatt att en sådan avrundning eller beräkning inte väsentligt snedvrider den relativa fördelningen av anställda mellan olika skattejurisdiktioner. Konsekventa tillvägagångssätt ska tillämpas mellan varje år och mellan de olika rapporteringsskyldiga parterna. 

Enligt 1 mom. 7 punkten ska land-för-land-rapporten för beskattningen innehålla uppgifter om andra materiella tillgångar än kontanter och andra penningmedel för parter med hemvist i jurisdiktionen. Med detta avses det bokförda nettovärdet av de materiella tillgångarna. Fasta driftställens materiella tillgångar ska redovisas i den skattejurisdiktion där det fasta driftstället är beläget. Materiella tillgångar ska för detta ändamål inte innefatta kontanter eller likvida medel, immateriella tillgångar eller finansiella tillgångar.  

I land-för-land-rapporten för beskattningen krävs enligt 2 mom. också uppgifter om parterna i koncernen och företaget indelade per skattejurisdiktion samt uppgifter om verksamhetens art. Fasta driftställen förtecknas i den jurisdiktion där de är belägna. Den juridiska person, vars fasta driftställe det är fråga om, ska anges. I rapporten ska också nämnas namnet på den skattejurisdiktion enligt vars lagstiftning parten har registrerats eller bildats, om den är en annan än den jurisdiktion där den har skatterättslig hemvist. Verksamhetens art anmäls genom att man kryssar för ett eller flera alternativ, som motsvarar den huvudsakliga affärsverksamhet som parten bedriver i skattejurisdiktionen. I land-för-land-rapporten för beskattningen krävs dessutom sådan kompletterande information som är nödvändig med tanke på utredningen. Den kompletterande informationen utgörs bland annat av information om den använda medelvalutakursen, när uppgifterna för olika länder har omvandlats till en viss valuta för att bli enhetliga för utredningen. Kompletterande information är till exempel också uppgifter om de uppgiftskällor som använts för utredningen. I punkten kan sådana övriga uppgifter eller förklaringar som anses nödvändiga eller som underlättar förståelsen av de uppgifter som lämnas i land-för-land-rapporten läggas till. En kort beskrivning av de uppgiftskällor som använts vid utarbetandet av blanketten ska också finnas med i avsnittet om kompletterande information. Om en ändring har gjorts i den uppgiftskälla som används varje år, ska orsakerna till ändringen och dess konsekvenser förklaras i blankettens avsnitt om kompletterande information. 

Uppgifterna i land-för-land-rapporten för beskattningen kan lämnas till Skatteförvaltningen på finska, svenska eller engelska. Att lämna uppgifterna till Skatteförvaltningen på engelska är till fördel både för det företag som lämnar uppgifterna och för den som tar emot dem, eftersom de behandlas i flera olika stater. 

Till 32 § ska det enligt förslaget fogas ett nytt 5 mom., i vilket det föreskrivs om skatteförhöjning som hänför sig till land-för-land-rapporten för beskattningen. Om den som enligt 14 d § ska ge in en anmälan eller en land-för-land-rapport för beskattningen inte har fullgjort denna skyldighet inom den fastställda tidsfristen eller om den anmälan eller rapport som lämnats varit behäftad med väsentliga fel eller brister med avseende på den föreskrivna skyldigheten, kan en skatteförhöjning om högst 25 000 euro påföras. För att effekten av skatteförhöjningen ska vara tillräckligt kännbar borde förhöjningen vara större än den skatteförhöjning som påförs enlig 2 mom. till följd av försummad deklarationsplikt. Land-för-land-rapporten för beskattningen är en del av den helhet som gäller dokumentationen av internprissättningen, varför också bestämmelserna om beloppet av den skatteförhöjning som hänför sig till den bör vara enhetliga. Beslutet om skatteförhöjningen som hänför sig till land-för-land-rapporten fattas i praktiken i samband med något annat beslut än beskattningsbeslutet i ärendet. Land-för-land-rapporten för beskattningen är en formbunden utredning som med regelbundna mellanrum ska lämnas till Skatteförvaltningen. Inlämnandet av den hör till exempel inte ihop med deklarationen eller direkt med tidpunkten för skattegranskning. Därför är det inte ändamålsenligt att sammanbinda skatteförhöjningen med beskattningsbeslutet.  

2.3  Lag om ändring av lagen om det nationella genomförandet av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i rådets direktiv om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG samt om tillämpning av direktivet

I lagens 1 § föreskrivs det om genomförandet av direktivet. Till paragrafen fogas en hänvisning till direktiv (EU) 2016/881. De bestämmelser i direktivet som hör till området för lagstiftningen iakttas som lag i Finland.  

I 2 § ska tillämpningsområdet ändras så att det till tillämpningsområdet fogas anmälan av upplysningarna i land-för-land-rapporten för beskattningen till andra berörda medlemsstater, vilket det föreskrivs om i artikel 8aa.2 i handräckningsdirektivet. Enligt artikel 8aa.2 ska den medlemsstat som tog emot land-för-land-rapporten av en rapporteringsskyldig i den egna medlemsstaten i enlighet med artikel 8aa.1 genom automatiskt utbyte inom den tidsfrist som anges lämna land-för-land-rapporten till varje annan medlemsstat som upplysningarna i rapporten gäller. Till tillämpningsområdet fogas också att vägran att lämna en land-för-land-rapport för beskattningen ska anmälas till alla medlemsstater i enlighet med avsnitt II punkt 1 tredje stycket i bilaga III till direktivet. Vägran gäller situationer då en medlemsstat inte får upplysningar genom utbyte och då den som blir rapporteringsskyldig i den egna medlemstaten med anledning av detta inte får uppgifter av det yttersta moderföretaget, eftersom det har vägrat att tillhandahålla den nödvändiga informationen. Medlemsstaten ska underrätta alla medlemsstater om en sådan vägran.  

Till samarbetsformerna i 3 § fogas som en ny samarbetsform lämnande av upplysningar om land-för-land-rapporter för beskattningen genom automatiskt utbyte av upplysningar, om vilket det föreskrivs i handräckningsdirektivet i artikel 8aa.2 och i bilaga III avsnitt II punkt 1 tredje stycket.  

2.4  Uppgiftskällor i land-för-land-rapporten för beskattningen och användning av uppgifterna med stöd av direktivet

Enligt direktivet ska det i land-för-land-rapporten för beskattningen konsekvent användas samma uppgiftskällor från år till år då blanketten fylls i. För rapporten kan man välja att använda uppgifter från koncernbokslutets rapportpaket, från separata rapporteringskyldiga parters lagstadgade finansiella rapporter, lagstadgade finansiella rapporter eller intern resultatredovisning. Det är inte nödvändigt att stämma av de intäkter, vinster och skatter som ska rapporteras mot uppgifterna i koncernbokslutet. Om lagstadgade finansiella rapporter används som underlag för rapportering, ska alla belopp omräknas till den fastställda använda valutan i rapporten enligt den genomsnittliga växelkursen för det år som anges i blankettens avsnitt om kompletterande information. Det är inte nödvändigt att göra justeringar för skillnader i redovisningsprinciper som tillämpas i de skattejurisdiktioner som rapporten omfattar. Till denna del motsvarar direktivet OECD:s BEPS-riktlinjer. 

Enligt direktivet kan uppgifterna i land-för-land-rapporten användas för en riskanalys av beskattningen och vid behov även för andra ekonomiska och statistiska analyser. Med riskanalys av beskattningen avses alla de åtgärder med hjälp av vilka myndigheterna försöker uppskatta risker som hänför sig till beskattningen av skattskyldiga. Riskanalyser av beskattningen är en del av Skatteförvaltningens riskhanteringsverksamhet. Uppgifterna i land-för-land-rapporterna kommer att användas utöver de övriga tillgängliga uppgifterna i det skede då riskerna bedöms. Efter bedömningen väljer Skatteförvaltningen en lämplig åtgärd för varje identifierad risk. Åtgärderna kan utgöras av handledning, rådgivning, kontrollbesök och skattegranskning. Med stöd av direktivet kan land-för-land-rapporten också användas som grund för Skatteförvaltningens tilläggsutredningar. Påförande av skatt i situationer som gäller internprissättning sker i fortsättningen i enlighet med tillämpningsvillkoren i 31 § i lagen om beskattningsförfarande. Sålunda ska inte enbart land-för-land-rapporten, utan också andra uppgiftskällor alltid användas och vid behov tilläggsuppgifter begäras av den skattskyldige innan ett tillägg med anledning av internprissättning görs till den beskattningsbara inkomsten. Direktivet avviker inte från OECD:s riktlinjer i fråga om användningen av uppgifterna i land-för-land-rapporten.