2.1  Skattegrunderna för förvärvsinkomster

2.2  Hushållsavdrag

Hushållsavdraget är en skattesubvention vars viktigaste syfte har varit att förbättra sysselsättningen med hjälp av samhälleligt stöd. Syftet är att uppmuntra hushållen att låta utomstående utföra sådana arbeten som hushållen tidigare har utfört själva. Syftet är också att minska användningen av svart arbetskraft. 

En skattskyldig får med stöd av 127 a § i inkomstskattelagen från skatten som hushållsavdrag dra av en del av de belopp som han eller hon har betalt för arbete som utförts i en bostad eller fritidsbostad som han eller hon använder. Hushållsavdrag beviljas också för arbete som utförts i en bostad eller fritidsbostad som används av den skattskyldiges eller dennes makes eller bortgångna makes föräldrar, adoptivföräldrar eller fosterföräldrar eller av dessa personers släktingar i rätt uppstigande led eller dessa personers make. Till avdrag berättigar normalt hushållsarbete, omsorgsarbete och vårdarbete samt arbete som innebär underhåll eller ombyggnad av bostad eller fritidsbostad. Avdraget är högst 2 250 euro per år och det beviljas endast i den utsträckning som den i 127 b § avsedda avdragbara delen av kostnaderna överstiger 100 euro. 

Den skattskyldige får dra av arbetsgivares sjukförsäkringsavgift, obligatorisk arbetspensionsavgift, olycksfallsförsäkringspremie, arbetslöshetsförsäkringspremie och grupplivförsäkringspremie samt dessutom 15 procent av den utbetalda lönen. Den skattskyldige får dra av 40 procent av en ersättning för sådant arbete som berättigar till hushållsavdrag och som har betalats till en i förskottsuppbördsregistret införd person som avses i 25 § i lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) och som idkar inkomstskattepliktig verksamhet. 

Hushållsavdraget är ett avdrag från skatten och det görs i första hand från inkomstskatten till staten. Avdraget görs från skatten på förvärvsinkomsten och skatten på kapitalinkomsten i proportion till skatternas belopp. Avdraget från skatten på förvärvsinkomsten görs efter det att övriga avdrag gjorts och före underskottsgottgörelsen. Till den del avdraget överstiger beloppet av inkomstskatten till staten, görs avdraget från kommunalskatten, sjukförsäkringens sjukvårdspremie och kyrkoskatten i proportion till dessa skatter. 

År 2019 beviljades cirka 459 000 skattskyldiga hushållsavdrag och avdragen uppgick sammanlagt till cirka 476 miljoner euro. 

2.3  Bilförmån

Naturaförmåner som erhållits av arbetsgivaren är skattepliktig lön för den skattskyldige och ska värderas till gängse värde. Enligt inkomstskattelagen bestämmer Skatteförvaltningen årligen beräkningsgrunderna för det gängse värdet. Med stöd av detta meddelar Skatteförvaltningen årligen ett beslut om beräkningsgrunderna för naturaförmånerna. Bilförmånen är en av naturaförmånerna. Det är fråga om en bilförmån om löntagaren eller dennes familj använder arbetsgivarens person- eller paketbil för privatkörning. En bilförmån kan vara antingen en fri bilförmån eller en förmån att använda bil. När arbetsgivaren står för kostnaderna för bilen är det fråga om en fri bilförmån. Om löntagaren själv betalar åtminstone drivkraftskostnaderna för bilen är det i sin tur fråga om en förmån att använda bilen. Beloppet av bilförmånen baserar sig etablerat på det värde som fastställts genom Skatteförvaltningens beslut om naturaförmåner. Den ersättning löntagaren betalat till arbetsgivaren för bilkostnaderna dras av från penningvärdet av den fria bilförmånen eller förmånen att använda bilen.  

Beskattningsvärdet för bilförmånen bildas på det sätt som Skatteförvaltningen fastställt schablonmässigt på basis av bilens grundvärde och driftskostnader. Med grundvärde avses en procentandel som uträknats på basis av bilens nyanskaffningspris. Nyanskaffningspriset är det allmänna rekommenderade priset för bilmodellen, minskat med 3 400 euro. 

Värdet av bilförmånen fastställs på följande sätt per åldersgrupp utifrån det år bilen tagits i bruk enligt registerutdraget: 

Används kilometerbaserade värden krävs en körjournal eller annan tillförlitlig utredning av de kilometrar som körts med bilen. Vid verkställande av beskattningen kan värdet av bilförmånen höjas om det är uppenbart att de privata körningarna under året överskrider 18 000 kilometer. Även resorna mellan bostaden och arbetsplatsen betraktas som privat körning. Om arbetskörningarna med en naturaförmånsbil överstiger 30 000 kilometer under ett kalenderår eller om löntagaren måste byta naturaförmånsbil ofta, minskas förmånens grundvärde med 20 procent. 

Från driftskostnadsandelen som läggs till grundvärdet för den fria bilförmånen dras av 0,08 euro per kilometer eller 120 euro per månad om bilens enda möjliga drivkraft är elström. Detta innebär att de lägre driftskostnaderna för renodlade elbilar beaktas vid beräkningen av bilförmånens gängse värde.  

Dessutom inverkar den tilläggsutrustning som skaffats till bilen på värdet av bilförmånen. Vid bestämmandet av värdet av bilförmånen beaktas den tilläggsutrustning som skaffats till bilen med undantag för vanliga vinterdäck. Värdet av tilläggsutrustningen läggs till bilens nyanskaffningspris till den del utrustningens sammanlagda värde överstiger 850 euro. Om den rabatt som arbetsgivaren får för tilläggsutrustningen överskrider en vanlig kontantrabatt, värderas tilläggsutrustningen enligt det allmänna rekommenderade priset. 

Åren 2021–2025 sänks beskattningsvärdet för bilförmånen för sådana bilar som betraktas som utsläppsfria under körning med 170 euro i månaden. Det är fråga om en temporär skattesubvention vars syfte är att inom tjänstebilbeståndet öka andelen sådana bilar som betraktas som utsläppsfria under körning. 

År 2019 uppgick antalet mottagare av bilförmån till sammanlagt cirka 75 200 och antalet arbetsgivare som beviljat förmånen till cirka 24 500. Den fria bilförmånen är mer allmän av alternativen, eftersom det 2019 fanns cirka 56 300 mottagare av den fria bilförmånen, och cirka 20 700 mottagare av förmånen att använda bil. Den fria bilförmånen var i genomsnitt cirka 9 000 euro per år. Antalet arbetsgivare som beviljat fri bilförmån har ökat något mellan 2015 och 2019, men antalet förmånstagare har förblivit nästan detsamma liksom också genomsnittet av förmånen. Förmånen att använda bil var i genomsnitt cirka 5 600 euro per år. Även antalet arbetsgivare som beviljat förmån att använda bil har ökat något mellan 2015 och 2019, men antalet förmånstagare har emellertid minskat. Den genomsnittliga förmånen att använda bil har kvarstått på nästan samma nivå. 

År 2019 var andelen tjänstebilar i åldersgrupp A, det vill säga bilar som är under tre år gamla, 65 procent, andelen tjänstebilar i åldersgrupp B, det vill säga bilar som är minst tre men under fem år gamla, 27 procent och andelen tjänstebilar i åldersgrupp C, det vill säga bilar som är minst fem år gamla, 8 procent. 

Genomsnittspriset för bilar som omfattas av förmånen att använda bil beräknas uppgå till cirka 29 000 euro och för bilar som omfattas av den fria bilförmånen till cirka 39 000 euro. De bilar som omfattas av den fria bilförmånen är något dyrare än genomsnittspriset för alla bilar som säljs i Finland och de bilar som omfattas av förmånen att använda bil något billigare. Tjänstebilarnas andel av de första registreringarna av nya personbilar beräknas vara cirka 20 procent. Om man jämför de tjänstebilar som togs i bruk 2019 med alla personbilar som genomgick första registrering 2019, var tjänstebilarna mer allmänt dieseldrivna. Dessutom var andelen laddhybridbilar större än genomsnittet. Av det personbilsbestånd som används i trafik i Finland är något under tre procent tjänstebilar. 

2.4  Ränta på skuld som hänför sig till förvärv av samfällda förmåner

Samfällda förmåner är en i inkomstbeskattningen använd benämning för vissa självständiga konsortier som förvaltar gemensamma områden eller andra rättigheter i anslutning till användningen av en fastighet. Samfällda förmåner är enligt 5 § i inkomstskattelagen samfällda skogar, väglag, fiskelag, skifteslag och andra med dessa jämförbara konsortier. Som ett sådant annat konsortium som avses i 5 § i inkomstskattelagen kan betraktas till exempel ett delägarlag enligt lagen om samfälligheter och en dikningssammanslutning enligt vattenlagen.  

Enligt 18 § 1 mom. i inkomstskattelagen beskattas samfällda förmåner som särskilda skattskyldiga. Enligt 18 § 2 mom. betraktas som skattepliktig inkomst för delägarna i en samfälld förmån inte den andel som han har fått av den samfällda förmånens inkomst. Det överskott som den samfällda förmånen delar ut är således skattefri inkomst för delägaren. Den samfällda förmånens förluster fördelas inte heller mellan delägarna, utan de dras av från den samfällda förmånens inkomster. Enligt 124 § 2 mom. i inkomstskattelagen är inkomstskattesatsen för samfällda förmåner 26,5 procent.  

Eftersom den samfällda förmånens inkomster är skattepliktig inkomst för den, har den samfällda förmånen också rätt att dra av utgifterna för inkomstens förvärvande och bibehållande. Enligt den allmänna bestämmelsen i 31 § 4 mom. i inkomstskattelagen är utgifterna för förvärv av skattefri inkomst inte avdragsgilla, så en delägare i en samfälld förmån har inte rätt att dra av utgifter för inkomstens förvärvande och bibehållande. 

Bestämmelser om avdragsgillhet för ränteutgifter finns i 58 § i inkomstskattelagen. Enligt 58 § 1 mom. har en skattskyldig rätt att från sina kapitalinkomster dra av räntan på sin skuld för inkomstens förvärvande, om skulden hänför sig till förvärvande av skattepliktig inkomst. Eftersom det överskott som den samfällda förmånen delar ut är skattefri inkomst för delägaren, är ränta på en skuld som hänför sig till förvärv av en samfälld förmån för närvarande inte avdragbara ränteutgifter för delägaren. 

2.5  Skogsavdrag

Enligt 55 § i inkomstskattelagen har fysiska personer, dödsbon och av dem bildade beskattningssammanslutningar samt samfällda förmåner rätt att före de avdrag som avses i 56 § göra skogsavdrag från den kapitalinkomst av skogsbruk som de förvärvat från en fastighet som skall anses som en gårdsbruksenhet. 

Skogsavdraget utgör högst 60 procent av den skattepliktiga kapitalinkomst av skogsbruk som den skattskyldige under skatteåret har förvärvat från skog som berättigar till skogsavdrag. Summan av de skogsavdrag som den skattskyldige har gjort för skatteåret och för tidigare skatteår minskad med det belopp som med stöd av 46 § 8 mom. i inkomstskattelagen har lagts till den skattepliktiga överlåtelsevinsten för skog får inte överstiga 60 procent av de sammanräknade anskaffningsutgifterna för de skogar som den skattskyldige äger vid utgången av skatteåret och som berättigar till skogsavdrag. 

Som anskaffningsutgift för skogen anses skogens andel av anskaffningsutgiften för fastigheten. Om äganderätten till fastigheten överlåts vidare vederlagsfritt, har den skattskyldige samma rätt att göra skogsavdrag som den föregående ägaren skulle ha haft. Om en del av de fastigheter som överlåtaren äger överlåts vederlagsfritt, motsvarar beloppet av den överförda skogsavdragsrätten den proportionella andel som anskaffningsutgiften för den skog som förvärvet gäller utgör av de totala anskaffningsutgifterna som ligger till grund för överlåtarens skogsavdrag. 

Skogsavdrag görs på yrkande av den skattskyldige, och han skall i samband med yrkandet lägga fram utredning om förutsättningarna för det. Skogsavdraget under ett skatteår ska uppgå till minst 1 500 euro. 

Samfällda skogar är enligt lagen om samfällda skogar (109/2003) ett till flera fastigheter gemensamt hörande område som är avsett att användas för hållbart skogsbruk till förmån för delägarna i den samfällda skogen. Ägarna till de fastigheter till vilkas fastigheter det hör en andel i den samfällda skogen är delägare i den samfällda skogen. Man kan bli delägare i en samfälld skog också genom att förvärva en andel i en samfälld skog. Delägarna utgör delägarlaget för den samfällda skogen. 

Skogsavdraget är främst avsett som ett avdrag som ska göras vid beskattningen av fysiska personer. Till exempel aktiebolag, andelslag, öppna bolag eller kommanditbolag kan inte göra skogsavdrag. En samfälld skog som med stöd av 5 § i inkomstskattelagen betraktas som en samfälld förmån har rätt till skogsavdrag oberoende av om dess delägare är fysiska eller juridiska personer. Således har till exempel en samfälld skog vars samtliga andelar i den samfällda skogen ägs av en sådan placeringsfond som avses i 20 a § i inkomstskattelagen rätt till skogsavdrag.  

Syftet med den samfällda skogen är att förebygga en menlig splittring av skogarna och att främja bedrivandet av ett hållbart skogsbruk inom den samfällda skogens område. Vanligen sker en sådan splittring till exempel genom arvskiften när arvlåtarnas skogsbruksenheter delas mellan arvingarna. Mot denna bakgrund eftersträvas genom bildandet av en samfälld skog för endast en mycket stor skogsägare uppenbarligen närmast en skatteförmån i anslutning till skogsavdragsrätten i stället för en effektiv skogsvård. 

2.6  Ändring av lagen om källskatt för löntagare från utlandet

Enligt lagen om källskatt för löntagare från utlandet (1551/1995), nedan nyckelpersonlagen, som varit i kraft sedan ingången av 1996, kan personer från utlandet med särskild sakkunskap eller som arbetar som lärare vid någon högre läroanstalt i Finland, till exempel ett universitet, eller som bedriver vetenskaplig forskning i allmänt intresse, under vissa förutsättningar i stället för sedvanlig inkomstbeskattning av löneinkomst som förvärvats i Finland välja källbeskattning av löneinkomsten för en period på högst 48 månader. De nyckelpersoner som omfattas av källskatten betalar källskatt i stället för kommunalskatt, förvärvsinkomstskatt till staten och den försäkrades sjukförsäkringspremie.  

Ursprungligen stiftades lagen som en temporär lag. Sedan ingången av 2020 är lagen permanent genom lag 1558/2019. Genom samma lag sänktes beloppet av den källskatt som enligt 3 § i nyckelpersonlagen ska tas ut på löneinkomsten från 35 procent till 32 procent. 

I 7 § i lagen föreskrivs det om tillämpningen av lagen i landskapet Åland. Om det på lön som en löntagare från utlandet uppbär ska betalas kommunalskatt till en kommun i landskapet Åland, är enligt bestämmelsen beloppet av källskatten på löneinkomst 17,5 procent. Om det finns förutsättningar för tillämpningen av denna paragraf, ska detta antecknas i löntagarens skattekort. 

År 2020 var den genomsnittliga kommunalskattesatsen i landskapet Åland 17,44 procent. Skattesatsen för en sådan nyckelperson som avses i lagen blir således det sammanlagda beloppet av den genomsnittliga kommunalskattesatsen och den källskatt som tas ut på lönen hos en nyckelperson som är kommunalskattskyldig i landskapet Åland, totalt 34,94 procent. Andra nyckelpersoner än de som ska betala kommunalskatt till en kommun i landskapet Åland betalar en källskatt på 32 procent av sin lön. Beloppet är 2,94 procentenheter lägre än den genomsnittliga skattesats som tillämpas på löneinkomsten hos en nyckelperson som betalar kommunalskatt till en kommun på Åland. 

2.7  Fullgöranderapporter om offentlig upphandling

Bestämmelser om Enheten för utredning av grå ekonomi (nedan utredningsenheten) och dess uppgifter finns i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi (1207/2010) som trädde i kraft den 1 januari 2011. Enligt 1 § 2 mom. 2 punkten i lagen ska utredningsenheten utarbeta fullgöranderapporter för myndigheterna om hur organisationer och organisationsanknutna personer fullgör sina skyldigheter. Med stöd av 5 § ska utredningsenheten för fullgörande av sin uppgift på begäran utarbeta fullgöranderapporter för de ändamål som anges i 6 §. Uppgifterna i fullgöranderapporten beskriver hurdan verksamhet och ekonomi en organisation eller en organisationsanknuten person har samt hur de fullgör sina skyldigheter i anknytning till skatter och lagstadgade pensionsförsäkrings-, olycksfallsförsäkrings- och arbetslöshetsförsäkringsavgifter och avgifter som Tullen tar ut samt dessutom kopplingar till andra organisationer eller organisationsanknutna personer. Uppgifterna för fullgöranderapporterna fås via gränssnitten direkt från informationssystemen för de myndigheter som lämnar uppgifterna. Beställningen av en fullgöranderapport sker automatiserat med hjälp av gränssnittet, en anslutning som skapats i företags- och organisationsdatasystemet eller för individuella behov med krypterad e-post. 

Med hjälp av fullgöranderapporter genomförs sådant informationsutbyte mellan myndigheter som baserar sig på sådana bestämmelser om informationsutbyte som anges i lag. Utredningsenheten har till uppgift att inhämta, sammanställa och förmedla uppgifter enligt myndighetens rätt att få uppgifter till den myndighet som begärt uppgifterna. Bestämmelser om utredningsenhetens rätt att få uppgifter för en fullgöranderapport finns i 7 § i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi. Enligt 7 § 1 mom. har utredningsenheten trots sekretess rätt att av myndigheterna få de uppgifter som är nödvändiga för utarbetandet av en fullgöranderapport och som den myndighet som begär rapporten har rätt att få för det ändamål som uppges i begäran. De uppgifter som finns tillgängliga med hjälp av fullgöranderapporten bestäms alltså enligt varje begärande myndighets egna rätt att få uppgifter. Möjligheten att begära en fullgöranderapport skapar inte myndigheten en rätt att få information, utan det är endast fråga om hur myndighetens särskilt föreskrivna rätt att få information tekniskt ska genomföras. 

Utredningsenheten har från och med den 1 januari 2017 utarbetat fullgöranderapporter för de upphandlande enheter som avses i 5 § 1 mom. 1–4 punkten i lagen om offentlig upphandling och koncession (1397/2016), det vill säga upphandlingslagen, med stöd av 6 § 1 mom. 20 punkten i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi. Enligt 6 § 1 mom. 20 punkten utarbetas fullgöranderapporter till stöd för möjligheten för upphandlande enheter att i upphandlingsförfaranden i enlighet med upphandlingslagen och lagen om upphandling och koncession inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster (1398/2016) kontrollera huruvida de av prövning beroende grunder för uteslutning av anbudsgivare som avses i 81 § 1 mom. i den förstnämnda lagen föreligger. 

De upphandlande enheterna har begärt sammanlagt cirka 25 000 fullgöranderapporter 2020. Antalet begäranden har ökat eftersom de upphandlande enheterna 2019 begärde sammanlagt cirka 14 000 fullgöranderapporter. 

Upphandlingslagen ändrades genom en reform som trädde i kraft den 1 juli 2021 (RP 244/2020 rd). För de upphandlande enheter som avses i 5 § 1 mom. 1–4 punkten i upphandlingslagen utvidgades den rätt att få uppgifter som föreskrivs i 171 § till att omfatta anbudsgivares underleverantörer och så kallade småskaliga upphandlingar som underskrider de nationella tröskelvärdena. Enligt 171 § i upphandlingslagen har en upphandlande enhet trots sekretessbestämmelserna rätt att av myndigheter och av dem som sköter offentliga uppdrag få nödvändiga uppgifter om de företag och sammanslutningar som avses i 3 § i företags- och organisationsdatalagen (244/2001) för att utreda om de av prövning beroende uteslutningsgrunder som avses i 81 § 1 mom. föreligger. Uppgifterna kan lämnas via en teknisk anslutning och utan samtycke av den vars intressen sekretessplikten ska skydda. Den upphandlande enheten har också rätt att få uppgifter om en anbudsgivares underleverantör för att i enlighet med 78 § kontrollera om det föreligger grunder för att utesluta en underleverantör. I 171 § 2 mom. konstateras att vad som föreskrivs i 1 mom. kan tillämpas också vid upphandlingar som underskrider de nationella tröskelvärdena. 

Syftet med ändringen av upphandlingslagen var att de upphandlande enheterna vid inhämtande av information enligt 171 § i upphandlingslagen också ska kunna använda fullgöranderapporter. I regeringens proposition (RP 244/2020 rd) konstateras att en central ändring i propositionen som gäller en upphandlande enhets rätt att få uppgifter är att möjligheten att använda en fullgöranderapport som lämnats av Enheten för utredning av grå ekonomi utvidgas till en anbudsgivares underleverantörer samt till upphandlingar som underskrider det nationella tröskelvärdet. I samband med ändringen av upphandlingslagen ändrades 6 § 1 mom. 20 punkten i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi dock av misstag inte. På grund av paragrafens ordalydelse kan fullgöranderapporter inte utarbetas för att stödja kontrollen av om det föreligger av prövning beroende uteslutningsgrunder i anslutning till en anbudsgivares underleverantörer och upphandling som underskrider det nationella tröskelvärdet. 

4.1  De viktigaste förslagen

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

4.2.4  Konsekvenser för inkomstfördelningen

De ändringar som föreslås i skattegrunderna för inkomstbeskattningen påverkar inkomstfördelningen mellan personer. Förändringen i inkomstskillnaderna mäts med hjälp av Ginikoefficienten. Ginikoefficienten är en indikator som beskriver fördelningen av hushållens disponibla inkomster och den kan ha ett värde mellan 0 och 100. Ju högre värde koefficienten har, desto större är inkomstskillnaderna. I Finland är inkomstskillnaderna små i jämförelse med till exempel de övriga OECD-länderna, men de har ökat avsevärt jämfört med början av 1990-talet. Den färskaste granskningen av inkomstskillnaderna är från 2019, och den har sammanställts av statistikcentralen utifrån totalstatistiken över inkomstfördelningen. Värdet för Ginikoefficienten, som beskriver inkomstskillnaderna, var 27,9, vilket är 0,2 procentenheter mindre än året innan. 

Finansministeriets skatteavdelning har utarbetat en differentierad statisk kalkyl över hur de ändringar i skattegrunderna som föreslås i denna proposition påverkar inkomstskillnaderna. 

Granskningen inkluderade ändringarna i den progressiva inkomstskatteskalan, höjningen av grundavdraget, höjningen av arbetsinkomstavdraget, höjningen av hushållsavdraget samt lättnaden i beskattningsvärdena för utsläppssnåla tjänstebilar. En åtgärd som minskar inkomstskillnaderna är höjningen av grundavdraget. Indexjusteringen av statens inkomstskatteskala och lättnaden i beskattningsvärdena för tjänstebilar ökar inkomstskillnaderna något. 

I figuren nedan sammanfattas vilken inverkan de ovannämnda förslagen till ändring av inkomstskattegrunderna enligt denna proposition sammantaget har enligt inkomstdecil. Av figuren framgår att beskattningen lindras i alla inkomstdeciler. Effekten i euro är störst i inkomstdecil 10, det vill säga för hushåll med höga inkomster. Inverkan är relativt sett störst i inkomstdecil 9. De ändringar som presenteras i figuren har räknats ut med ekvivalenta inkomster per hushåll enligt OECD:s modifierade ekvivalensskala. 

Den sammantagna effekten för inkomstfördelningen av de ändringar av beskattningsgrunderna som föreslås i denna proposition mätt med Ginikoefficienten är 0,02 procentenheter, det vill säga åtgärderna ökar inkomstskillnaderna något. Sett som helhet, när också ändringarna i avgifter av skattenatur beaktas, ökar inkomstskillnaderna med 0,04 procentenheter mätt med Ginikoefficienten. 

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

Hushållsavdrag

För avstående från oljeuppvärmning kan man för närvarande få understöd av statens medel. Understödet beviljas i hela landet av Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland. Understöd kan sökas så länge som de anslag som anvisats för understödet räcker till. Senast beviljades för understödet ett anslag på 65 miljoner euro i Programmet för hållbar tillväxt, varav 10 miljoner euro i den första tilläggsbudgeten för 2021 och 15 miljoner euro i den tredje tilläggsbudgetpropositionen för 2021. Understöd beviljas till ett belopp av 4 000 euro när man övergår från oljeuppvärmning till fjärrvärme, jordvärmepump eller luft-vattenvärmepump, och till ett belopp av 2 500 euro när man övergår till andra uppvärmningssystem. Understöd beviljas inte alls, om ett nytt byggspecifikt uppvärmningssystem använder fossila bränslen. 

Ett alternativ till att höja hushållsavdraget är att fortsätta att bevilja direkt stöd till dem som avstår från oljeuppvärmning. Fördelen med direkt stöd är att det riktas på ett mer jämlikt sätt, eftersom det direkta stödet riktas till alla som är berättigade till stöd till samma belopp. Hushållsavdraget kan inte alls utnyttjas om inkomsterna är så små att någon skatt inte ska betalas på dem. Det kan också hända att skatterna räcker till för att utnyttja endast en del av hushållsavdraget. Också hushållets sammansättning och familjeförhållanden inverkar på hushållsavdraget. Hushållsavdraget är emellertid en etablerad stödform när det gäller arbete som innebär underhåll eller ombyggnad av bostad, så hushållsavdraget är sannolikt en stödform som är mer bekant än det nya direkta stödet för många som överväger uppvärmningsrenovering. 

I enlighet med riktlinjerna för vårens ramförhandlingar har regeringen som mål att ombyggnadsarbetena ska kunna fortsätta med stöd av hushållsavdraget efter de stöd som fås via Finlands program för hållbar tillväxt.  

Sänkning av beskattningsvärdet för tjänstebilar

Den arbetsgrupp som finansministeriet tillsatt för att granska beskattningen av trafiken granskade i sin mellanrapport olika modeller för att genomföra det mål om att stödja beskattningen av utsläppssnåla tjänstebilar som skrivits in i regeringsprogrammet. Utöver den modell med fast subvention som nu föreslås granskades också en modell med procentuell skattesubvention och en kombination av dessa. Den procentuella skattesubventionen skulle bestämmas enligt bilpriset, varvid subventionens eurobelopp skulle öka när bilpriset ökar. I en kombinationsmodell skulle subventionen basera sig på bilpriset upp till en viss övre gräns, och för bilar som är dyrare än det skulle subventionen utgöras av ett fast eurobelopp. 

I modellen med procentuell skattesubvention skulle subventionens andel av bilpriset vara densamma för alla bilar, vilket skulle leda till att subventionen i euro är högre för dyrare bilar. Detta skulle innebära sämre kostnadseffektivitet med tanke på utsläppsminskningarna. I fråga om en procentuell subvention är det också svårare att förutse kostnaderna för subventionen, eftersom kostnaderna inte enbart beror på antalet bilar utan också på prisklassen för de bilar som köps medan subventionen är i kraft. En procentuell skattesubvention kan också vara mer problematisk med tanke på den sociala rättvisan än en fast skattesubvention. Skattesubventionen kunde bli rätt stor i euro för de dyraste bilmodellerna, och sådana tjänstebilar är i många fall främst tillgängliga för ett företags ledningspersoner. 

Effekten av en kombinationsmodell motsvarar effekten av modellen med procentuell skattesubvention upp till den valda övre gränsen, och för den del som överstiger denna gräns motsvarar effekten den fasta skattesubventionen. Även om det på detta sätt vore möjligt att i fråga om de dyraste bilarna begränsa de tillspetsande effekterna av den procentuella skattesubventionen, kan den fasta subventionen dock enligt en helhetsbedömning anses vara mer ändamålsenligt med tanke på målet att minska utsläppen. Det skulle också vara fråga om ett mer komplicerat system. 

Ett alternativ till den föreslagna sänkningen av beskattningsvärdet vore att genomföra skattesubventionen som ett avdrag från förvärvsinkomsten i löntagarens beskattning. Detta skulle dock förutsätta att ett nytt separat avdrag byggs in i skattesystemet. Ett klart och enkelt skattesystem liksom det faktum att skattesubventionen endast är avsedd för sådana tjänstebilar som arbetsgivaren skaffar och inte till exempel för sådana utsläppssnåla bilar som arbetstagarna själva skaffar talar för det sänkta beskattningsvärde som nu föreslås som sättet att genomföra subventionen. Det motsvarar också det sätt på vilket det skattestöd som för närvarande beviljas för renodlade elbilar genomförs. 

5.2  Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet

Hushållsavdrag

I Sverige tillämpas ett skatteavdragssystem för renovering och hushållsarbete. I Sverige beviljas avdraget på basis av reparations-, underhålls- och ombyggnadsarbeten (rotavdrag) samt hushållstjänster (rutavdrag).  

Också i Sverige beviljas avdraget endast för arbetets andel, inte till exempel för material. Den andel av arbetskostnaderna som dras av är 30 procent för renoveringsarbeten och 50 procent för hushållstjänster. Avdragets personliga maximibelopp är 75 000 kronor per år, dock så att maximibeloppet kan innehålla ett avdrag på högst 50 000 kronor som beviljas på basis av reparations-, underhålls- och ombyggnadsarbeten. 

I Sverige skiljer sig sättet att bevilja avdraget från Finlands hushållsavdrag. I Sverige ansöker konsumenten inte själv om avdrag, utan tjänsteleverantören drar av hushållsavdraget direkt från priset och ansöker för sin del om avdraget hos skattemyndigheten. 

Tjänstebilar

Den internationella jämförelse som presenteras här baserar sig på den internationella jämförelse som presenterats i mellanrapporten av den arbetsgrupp som evaluerat beskattningen av trafik. 

I Nederländerna uppgår det årliga beskattningsvärdet av den naturaförmån som en tjänstebil utgör i princip till 22 procent av bilens allmänna detaljhandelspris, det vill säga 1,83 procent per månad. Beskattningsvärdet av den naturaförmån som tjänstebilar utgör har dock sänkts för utsläppsfria bilar så att beskattningsvärdet av den naturaförmån som utsläppsfria tjänstebilar utgör från och med 2020 är 8 procent av det allmänna detaljhandelspriset, om anskaffningspriset för bilen är högst 45 000 euro. Nederländerna har ändrat beskattningen av utsläppssnåla tjänstebilar flera gånger. Under 2017–2019 var beskattningsvärdet för utsläppsfria renodlade elbilar och bränslecellsbilar 4 procent av det allmänna detaljhandelspriset, om anskaffningspriset för bilen var högst 50 000 euro. Dessutom var beskattningsvärdet för den naturaförmån som utsläppssnåla tjänstebilar utgör tidigare 0 procent för bilar vars utsläppsvärde understiger 50 gram koldioxid per kilometer och 14 procent för bilar vars utsläppsvärde är 51–88 gram koldioxid per kilometer. Beskattningsvärdet och utsläppsgränsen för det sänkta beskattningsvärdet har under de senaste åren höjts, eftersom den styrande effekten och konsekvenserna i fråga om inkomstskatten bedömdes vara oändamålsenligt stora. Det bedöms att det sänkta beskattningsvärdet för elbilar i fortsättningen slopas stegvis. 

I Norge är det årliga beskattningsvärdet av den naturaförmån som tjänstebilar utgör normalt 30 procent av detaljhandelspriset upp till 308 500 kronor samt 20 procent på den del som överskrider detta belopp. Vid beräkningen av beskattningsvärdet för renodlade elbilar som används som tjänstebil beaktas endast 60 procent av bilens detaljhandelspris, medan beräkningsgrunden för andra bilar är 75 eller 100 procent av detaljhandelspriset beroende på om arbetskörningarna överstiger 40 000 kilometer per år. I Norge har elbilar understötts mycket kraftigt också med flera andra skattefördelar. 

I Frankrike påverkas tjänstebilarnas beskattningsvärde av en andel som fastställs på basis av koldioxidvärdet och drivkraften och som ställer beskattningsvärdet i relation till mängden koldioxidutsläpp från bilen. Beskattningsvärdet av den naturaförmån som en tjänstebil utgör är i princip 9 procent av bilens anskaffningspris, det vill säga 0,75 procent per månad. Bilar med ett utsläppsvärde som understiger 20 gram koldioxid per kilometer är helt befriade från skatt, medan hybridbilar med ett utsläppsvärde som understiger 110 gram koldioxid per kilometer anses ha ett beskattningsvärde på 0 under det första driftåret. I fråga om bilar med förbränningsmotor påverkas tjänstebilens beskattningsvärde av bränsletypen och bilens ålder så att beskattningsvärdet är högst för gamla bilar med förbränningsmotor. 

I Sverige baserar sig fastställandet av beskattningsvärdet för tjänstebilar på bilens detaljhandelsvärde och antalet kilometer som avser privata körningar. Renodlade elbilar, laddhybridbilar och gasdrivna bilar får ett avdrag som hänför sig till fastställandet av beskattningsvärdet så att det vid fastställandet av deras beskattningsvärde används detaljhandelsvärdet för motsvarande diesel- eller bensindriven bil. Riksrevisionen i Sverige har granskat beskattningen av utsläppssnåla tjänstebilar som en del av bedömningen av stödhelheten för utsläppssnåla bilar. Revisionsverket konstaterade att kostnaderna för stödmodellen jämfört med alternativa utsläppsminskningsåtgärder verkar relativt höga och att Sveriges nuvarande stödmodell avseende tjänstebilar inte är ett kostnadseffektivt styrmedel. Revisionsverket har rekommenderat att man i fortsättningen bedömer behovet av och kostnadseffektiviteten hos den stödmodell som avser tjänstebilar. 

I Tyskland baserar sig beskattningsvärdet för den naturaförmån som en tjänstebil utgör på bilens detaljhandelsvärde och arbetsresans längd. Beskattningsvärdet är 12 procent på årsnivå, det vill säga en procent per månad, till vilket läggs en månatlig andel av arbetsresan. Från och med 2019 har renodlade elbilar beviljats en nedsättning på 0,5 procentenheter vid beräkningen av beskattningsvärdet. Nedsättningen beviljas dessutom sådana laddhybridbilar vars utsläppsvärde är högst 50 gram koldioxid per kilometer eller vars räckvidd är minst 40 kilometer. Dessutom har beräkningen av beskattningsvärdet för renodlade elbilar som används som tjänstebil ändrats vid ingången av 2020 så att endast 25 procent av bilens beskattningsbara bruttopris beaktas vid beräkningen av beskattningsvärdet, om nyanskaffningspriset för bilen understiger 40 000 euro. 

I Irland är beskattningsvärdet av en tjänstebil allmänt 30 procent av bilens nyanskaffningspris, det vill säga 2,5 procent per månad. Utsläppssnåla tjänstebilar drar nytta av det lägre beskattningsvärdet för naturaförmånen genom att de elbilar som var i tjänstebilsbruk 2018 och nya elbilar helt befriades från naturaförmånen. Förmånen för eldrivna tjänstebilar fortsätter också 2019–2021, men beräkningen av värdet av anställningsförmånen ändrades i början av 2019. Renodlade elbilar vars nyanskaffningspris understiger 50 000 euro befrias även i fortsättningen helt från beskattningen av naturaförmåner. Elbilar vars nyanskaffningspris överstiger 50 000 euro beskattas med ett lägre beskattningsvärde, som beräknas genom att 50 000 euro dras av från nyanskaffningspriset. Dessutom fick företagen fram till utgången av 2019 ett anskaffningsincitament på högst 3 800 euro för anskaffning av utsläppssnåla tjänstebilar. 

I Österrike har tjänstebilarnas beskattningsvärde kopplats till bilens koldioxidutsläpp. Naturaförmånens beskattningsvärde är 1,5 procent i månaden och högst 720 euro, om bilens utsläppsvärde är högst 118 gram koldioxid per kilometer. Om utsläppsvärdet är högre, är beskattningsvärdet två procent i månaden och högst 960 euro. Renodlade elbilar är helt befriade från beskattningen av naturaförmåner. I Österrike kan företag vid sidan av hushåll få ett anskaffningsstöd på 3 000 euro för anskaffning av renodlade elbilar och 1 500 euro för anskaffning av laddhybridbilar, om bilens räckvidd överstiger 50 kilometer. Förutsättningen är att bilens anskaffningspris är under 60 000 euro. 

I Portugal kan företag få ett anskaffningsincitament på 2 250 euro för anskaffning av eldrivna person- och paketbilar, om anskaffningspriset för bilen understiger 62 500 euro. När det gäller företag har stödet begränsats till högst fyra bilar per företag. I Portugal är stödet bundet till en budget som för 2019 uppgick till sammanlagt 3 miljoner euro. Företagen kan dessutom göra avdrag från samfundsskatten på basis av investeringskostnaderna för anskaffning av elbilar. Avdrag från samfundsskatten får göras endast för bilar som används av företag, och även i fråga om dem tillämpas den övre gränsen på 62 500 euro för anskaffningspriset. 

7.1  Lagen om inkomstskatteskalan för 2022

I propositionen föreslås att det vid beskattningen för skatteåret 2022 tillämpas en progressiv förvärvsinkomstskatteskala som lindrats i jämförelse med inkomstskatteskalan för 2021 genom att inkomstgränserna i skatteskalan höjs med cirka 3,0 procent. 

Inkomstskatteskalans nya högsta inkomstklass fogades för första gången 2013 till lagen om inkomstskatteskalan. År 2015 sänktes den nedre gränsen i euro för den högsta inkomstklassen från 100 000 euro till 90 000 euro. Inkomstskatteskalan skärptes för 2016 genom att den nedre gränsen i euro för skalans högsta inkomstklass, det vill säga den nedre gränsen för den så kallade solidaritetsskatten, sänktes från 90 000 euro till 72 300 euro. Detta innebar att de två högsta inkomstklasserna slogs samman. Därefter har gränsen inte förändrats annat än att gränsen årligen har indexjusterats på motsvarande sätt som de övriga inkomstklasserna. 

År 2021 är den nedre gränsen i euro för den högsta inkomstklassen i inkomstskatteskalan 80 500 euro. Det föreslås att gränsen ska indexjusteras på motsvarande sätt som de övriga inkomstklasserna, och därför föreslås det att den nedre gränsen i euro för den högsta inkomstklassen i inkomstskatteskalan för 2022 ska vara 82 900 euro. Enligt beräkningarna finns det 2022 cirka 123 500 personer med en årlig förvärvsinkomst på över 82 900 euro som beskattas vid statsbeskattningen. I enlighet med regeringsprogrammet ska den så kallade solidaritetsskatten fortsätta till regeringsperiodens slut. 

7.2  Inkomstskattelagen

55 §. Skogsavdrag. I slutet av 1 mom. föreslås det att det tas in en mening som preciserar samfällda skogars rätt till skogsavdrag. Samfällda skogar har rätt att göra skogsavdrag på basis av skog som förvärvats under skatteåret 2022 eller därefter endast om minst hälften av andelarna i dess delägarlag vid utgången av skatteåret ägs av fysiska personer och dödsbon och deras ägande inte baserar sig på en placering som gjorts i en sådan placeringsfond eller AIF-fond som föreskrivs i lagen om placeringsfonder (213/2019) eller lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (162/2014).  

Den samfällda skogens rätt till skogsavdrag beror således på dess civilrättsliga ägandeförhållanden vid utgången av skatteåret. Till exempel det, att en fysisk person som är delägare i en samfälld skog är delägare i en beskattningssammanslutning och därmed inte anses få inkomster direkt från den samfällda skogen, inverkar inte på den samfällda skogens rätt att göra skogsavdrag. Bestämmelsen fråntar inte samfällda skogar rätten att göra skogsavdrag på basis av de skogsfastigheter som förvärvats senast under skatteåret 2021. Således kan den bas för skogsavdrag som bildats senast under skatteåret 2021 alltid dras av, och ägandeförhållandena i den samfällda skogen eller senare ändringar i dem påverkar inte detta. 

I vissa situationer kan det vara oklart om sådana skogsfonder som är AIF-fonder, är eller inte är självständiga juridiska personer, på basis av de civilrättsliga bestämmelser som gäller dem. Eftersom syftet med propositionen uttryckligen är att avlägsna skogsavdragsrätten för sådana samfällda skogar som ägs av skogsfonder, föreslås det att skogsavdragsrätten slopas också för sådana samfällda skogar vars ägare är någon annan fond än en fond som betraktas som en självständig juridisk person. Utan en sådan specialbestämmelse kan det vara möjligt att en samfälld skog som ägs av en skogsfond uppfyller det krav som föreslås för rätten att göra skogsavdrag, enligt vilket minst hälften av andelarna i delägarlaget i den samfällda skogen ägs av fysiska personer och dödsbon. 

58 §. Ränteutgifter. Det föreslås att till 1 mom. fogas en bestämmelse enligt vilken som skuld för inkomstens förvärvande betraktas också skuld som hänför sig till förvärv av en andel av en samfälld förmån som används för inkomstens förvärvande. Räntorna på dessa skulder blir således avdragsgilla som räntor på skulden för inkomstens förvärvande.  

Ändringen gäller alla skulder som hänför sig till förvärv av samfällda förmåner enligt inkomstskattelagen om det är fråga om en andel av en samfälld förmån som används för inkomstens förvärvande. I praktiken gäller räntornas avdragsgillhet räntorna på den skuld som hänför sig till förvärv av andelar i samfällda skogar. Samfällda skogar är enligt lagen om samfällda skogar ett till flera fastigheter gemensamt hörande område som är avsett att användas för hållbart skogsbruk för delägarna i den samfällda skogen. Enligt lagen om samfällda skogar är också separata överlåtelser av andelar i samfällda skogar möjliga och det finns en marknad för andelarna. Andelar i samfällda skogar förvärvas i placeringssyfte och det betalas regelbundet ett överskott till deras delägare. Också räntorna på en skuld som tagits för direkt förvärv av skog kan betraktas som räntor på skulden för inkomstens förvärvande. Om skulden utöver förvärvet av en andel av samfälld skog också hänför sig till förvärv av en fastighet som innehåller en andel av samfälld skog som inte annars skulle användas för inkomstens förvärvande, anses endast den andel som motsvarar andelen av gängse värdet av andelen samfälld skog av gängse värdet av hela fastighetens samtliga tillgångsposter vara avdragsgill från räntorna. I fråga om andra samfällda förmåner bedöms syftet att förvärva inkomster vara sällsynt. 

Ändringen gäller inte avdragsgillheten för ränteutgifter för samfund och näringssammanslutningar. Enligt 9 mom. avdras ränteutgifter för samfund och näringssammanslutningar på det sätt som föreskrivs i 18 a och 18 b § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968). 

64 a §. Temporära skattelättnader för anställningsförmåner inom trafiken åren 2021–2025. Det föreslås att ett nytt 3 mom. temporärt fogas till paragrafen där det föreskrivs om en sänkning av beskattningsvärdet för utsläppssnåla tjänstebilar. 

Enligt momentet sänks värdet av bilförmånen med 85 euro för varje sådan månad som förmånen har uppkommit vid användning av en sådan bil vars koldioxidutsläpp under körning enligt 10 § 1 mom. i bilskattelagen är minst 1 och högst 100 gram per kilometer. Detta avser utsläpp som uppmätts med WLTP-mätmetoden. Sänkningen görs för den berörda bilen från det månatliga beskattningsvärde som beräknats i enlighet med det beslut om naturaförmåner som Skatteförvaltningen årligen fastställer. Avdraget ska vara detsamma oberoende av om det schablonmässiga värdet eller värdet per kilometer används vid beräkningen av förmånens värde. Arbetsgivaren verkställer förskottsinnehållningen på basis av det sänkta beskattningsvärdet. Bilen kan vara i arbetstagarens bruk antingen i form av fri bilförmån eller förmån att använda bil och subventionen föreslås gälla bilar som genomgått första registrering i Finland 2021 eller därefter. 

Arbetsgivarna anmäler uppgifter om naturaförmåner till inkomstregistret. Från ingången av 2022 är syftet att utvidga de uppgifter om bilförmån som ska anmälas till inkomstregistret så att det med stöd av 15.1 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) och 6.2 § 1 punkten i lagen om inkomstdatasystemet (53/2018) också ska anmälas uppgifter om bilens utsläppsvärde, om förmånens värde har sänkts med stöd av 64 a § i inkomstskattelagen. 

106 §. Grundavdrag vid kommunalbeskattningen. Det föreslås att paragrafen ändras så att grundavdragets maximibelopp höjs från 3 630 euro till 3 740 euro. Grundavdraget beviljas till fullt belopp vid en dagpenningsinkomst på 3 740 euro per år, en löneinkomst på cirka 7 800 euro per år och en pensionsinkomst på cirka 12 200 euro per år. För mottagare av dagpenningsinkomst har grundavdraget en effekt på en inkomst på upp till cirka 24 400 euro per år, för mottagare av löneinkomst på upp till cirka 31 000 euro per år och för mottagare av pensionsinkomst på upp till cirka 25 600 euro per år. 

125 §. Arbetsinkomstavdrag. Det föreslås att 2 mom. ändras så att arbetsinkomstavdragets maximibelopp höjs från 1 840 euro till 1 930 euro. Avdragets minskningsprocent höjs från 1,89 procent till 1,96 procent för den del av nettoförvärvsinkomsten som överstiger 33 000 euro. När nettoförvärvsinkomsten uppgår till cirka 132 200 euro beviljas inte längre något arbetsinkomstavdrag. Det föreslås att avdragets inflödesprocent höjs från 12,7 procent till 13 procent. 

127 a §. Hushållsavdrag. Det föreslås att 3 mom. ändras så att hänvisningen till lagen om understöd för reparation av bostäder, energiunderstöd och understöd för sanitära olägenheter stryks (1184/2005). Den ovannämnda lagen har upphävts genom lagen om reparationsunderstöd för bostadsbyggnader och bostäder (1087/2016) som trädde i kraft den 1 januari 2017 och som inte längre gäller understöd som beviljas för ändringar av uppvärmningssätt i småhus. Hushållsavdrag beviljas således inte med anledning av arbete som innebär underhåll eller ombyggnad av en bostad, om reparationsunderstöd för reparation av bostaden har beviljats av statens eller något annat offentligt samfunds medel.  

127 f §. Hushållsavdragets maximibelopp och undantagen från grunderna för avdraget under skatteåren 2022–2027. Det föreslås att till lagen temporärt fogas en ny 127 f §, där det föreskrivs om hushållsavdragets maximibelopp och undantagen från grunderna för avdraget under skatteåren 2022–2027. Hushållsavdragets maximibelopp och den andel av kostnaderna som ska dras av höjs i fråga om avstående från oljeuppvärmning 2022–2027. Under skatteåren 2022 och 2023 gäller motsvarande höjning också hushållsavdrag som beviljas på basis av hushållsarbete, omsorgsarbete och vårdarbete.  

Enligt 1 mom. är hushållsavdragets personliga maximibelopp under skatteåren 2022–2027 3 500 euro. Eftersom det höjda maximibeloppet under skatteåren 2022 och 2023 endast gäller avstående från oljeuppvärmning samt hushållsarbete, omsorgsarbete och vårdarbete, kan i detta maximibelopp under åren i fråga ingå ett avdrag som uppgår till högst det nuvarande maximibeloppet, det vill säga 2 250 euro, som beviljas på basis av annat avdragsgillt arbete än på basis av avstående från oljeuppvärmning samt på basis av hushållsarbete, omsorgsarbete och vårdarbete. Andra avdragsgilla arbeten under dessa år är andra arbete som innebär underhåll eller ombyggnad av bostad som berättigar till avdrag än arbeten som hänför sig till avstående från oljeuppvärmning. Det höjda maximibeloppet under skatteåren 2024–2027 gäller endast hushållsavdrag som beviljas på basis av avstående från oljeuppvärmning, så under dessa år kan i det höjda maximibeloppet ingå ett avdrag på högst 2 250 euro som beviljas på basis av annat avdragsgillt arbete än avstående från oljeuppvärmning. Det föreslås inga ändringar i definitionen av arbete som berättigar till avdrag, så under dessa år är andra avdragsgilla arbeten i enlighet med 127 a § hushålls-, omsorgs- och vårdarbeten samt andra arbeten som innebär underhåll eller ombyggnad av bostad eller fritidsbostad än arbeten som gäller avstående från oljeuppvärmning.  

Om den skattskyldige under 2022–2027 låter göra en renovering av uppvärmningssystemet där oljeuppvärmningen byts ut mot ett annat uppvärmningssystem än ett system som använder fossila bränslen kan den skattskyldige alltså få hushållsavdrag på högst 3 500 euro per år. Om den skattskyldige till exempel får ett hushållsavdrag på 500 euro också på basis av andra kostnader än kostnaderna för renovering av uppvärmningssystemet, kan den skattskyldige ytterligare få ett avdrag på 3 000 euro på basis av kostnaderna för renovering av uppvärmningssystemet, varvid maximibeloppet på 3 500 euro uppnås. Om den skattskyldige får hushållsavdrag för andra kostnader till det fulla beloppet på 2 250 euro kan den skattskyldige ännu få ett hushållsavdrag på grund av avstående från oljeuppvärmning på högst 1 250 euro. Under skatteåren 2022 och 2023 gäller det högre maximibeloppet också sådant avdrag som beviljas på basis av sedvanligt hushållsarbete, omsorgsarbete och vårdarbete. Den skattskyldige kan således under dessa år få hushållsavdrag på sammanlagt 3 500 euro per år på basis av avstående från oljeuppvärmning och på basis av kostnaderna för hushållsarbete, omsorgsarbete och vårdarbete. Om den skattskyldige 2022 eller 2023 till exempel får ett hushållsavdrag på 500 euro också på basis av andra kostnader än kostnaderna för renovering av uppvärmningssystemet och kostnaderna för hushållsarbete, omsorgsarbete och vårdarbete, kan den skattskyldige ytterligare få ett avdrag på 3 000 euro på basis av kostnaderna för renovering av uppvärmningssystemet och på basis av kostnaderna för sedvanligt hushållsarbete, omvårdnadsarbete och vårdarbete, varvid maximibeloppet på 3 500 euro uppnås. Vid beräkningen av hushållsavdraget dras först av det avdrag som beviljas på basis av andra arbeten än de arbeten som omfattas av det höjda maximibeloppet. Avdragsordningen har betydelse i situationer där det oavdragna beloppet dras av vid beskattningen av den skattskyldiges make. På grund av avdragsordningen kan makarna dra maximal nytta av hushållsavdraget.  

I 2 mom. föreskrivs om grunderna för avdraget för sedvanligt hushållsarbete, omsorgsarbete och vårdarbete vid beskattningen 2022–2023 och för avstående från oljeuppvärmning vid beskattningen 2022–2027. Enligt 2 mom. 1 punkten får den skattskyldige under skatteåren 2022–2023 för sedvanligt hushållsarbete, omsorgsarbete och vårdarbete och under skatteåren 2022–2027 för avstående från oljeuppvärmning dra av arbetsgivares sjukförsäkringsavgift, obligatorisk arbetspensionsavgift, olycksfallsförsäkringspremie, arbetslöshetsförsäkringspremie och grupplivförsäkringspremie som den skattskyldige har betalt för sådant arbete som berättigar till hushållsavdrag samt dessutom 30 procent av den utbetalda lönen. Den andel av lönen som dras av är således 15 procentenheter högre än för andra arbeten som berättigar till hushållsavdrag. 

Enligt 2 mom. 2 punkten får den skattskyldige under skatteåren 2022–2023 för sedvanligt hushållsarbete, omsorgsarbete och vårdarbete och under skatteåren 2022–2027 för avstående från oljeuppvärmning dra av 60 procent av en ersättning för sådant arbete som berättigar till hushållsavdrag och som har betalats till en i förskottsuppbördsregistret införd person som avses i 25 § i lagen om förskottsuppbörd och som idkar inkomstskattepliktig verksamhet. Den andel av arbetsersättningen som dras av är således 20 procentenheter högre än för andra arbeten som berättigar till avdrag. Ett motsvarande avdrag får göras också för en ersättning för arbete som har betalats på basis av arbete som utförts i en annan stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om den skattskyldige visar att betalningsmottagaren inte har gjort sig skyldig till sådana försummelser som avses i 26 § i lagen om förskottsuppbörd.  

I 3 mom. föreskrivs vad som avses med avstående från oljeuppvärmning i detta sammanhang. Definitionen motsvarar de förutsättningar på basis av vilka Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland för närvarande beviljar understöd för avstående från oljeuppvärmning. 

Med avstående från oljeuppvärmning avses sådana åtgärder för ändring av uppvärmningssystem genom vilka ett oljeuppvärmningssystem avlägsnas och ersätts med ett annat uppvärmningssystem än ett byggnadsspecifikt uppvärmningssystem som använder fossila bränslen. Byggnadsspecifika uppvärmningssystem som använder andra än fossila bränslen är bland annat jordvärme, luft-vattenvärme, fjärrvärme, träbaserade uppvärmningsformer såsom pelletuppvärmning, elvärme, en kombination av luftvärmepumpar och elvärme samt lösningar som förenar flera uppvärmningsformer. Det sätt på vilket fjärrvärme eller el produceras har ingen betydelse i detta sammanhang. Det centrala är att ett fossilt bränsle, såsom olja, kol, naturgas eller torv, inte används i det nya byggnadsspecifika uppvärmningssystemet. Det är fråga om att avstå från oljeuppvärmning, om åtgärden innebär att oljeuppvärmningssystemets oljepanna, oljebrännare, oljetank och oljerör avlägsnas och ersätts med ett annat uppvärmningssystem. Oljeuppvärmningssystemet ska således avlägsnas helt och hållet för att man ska kunna få ett höjt hushållsavdrag för åtgärden. I vissa undantagsfall är det dock möjligt att miljövårdsmyndigheten beviljar dispens från skyldigheten att avlägsna en kasserad oljetank. Dispens kan komma i fråga till exempel om det är tekniskt svårt att lyfta en underjordisk tank ur marken eller om den orsakar betydande skada på annan egendom och avvikelsen inte bedöms medföra risk för förorening av miljön. Som avstående från oljeuppvärmningen kan således också betraktas situationer där miljövårdsmyndigheten har beviljat dispens från skyldigheten att avlägsna en oljetank eller om det inte är möjligt att avlägsna en oljetank utan att riva byggnadens bärande konstruktioner. Som avstående från oljeuppvärmning betraktas inte åtgärder där ett oljeuppvärmningssystem ändras så att det använder biobrännolja eller biogas. 

Om till exempel en luft-vattenvärmepump eller något annat motsvarande uppvärmningssystem installeras i byggnaden, men oljeuppvärmningen fortfarande lämnas kvar i byggnaden som ett parallellt uppvärmningssystem, är det inte fråga om att avstå från oljeuppvärmning och man får inte höjt hushållsavdrag för åtgärden. Det är dock fråga om underhålls- och ombyggnadsarbete som berättigar till hushållsavdrag, så hushållsavdrag kan också i dessa situationer fås i enlighet med de allmänna bestämmelserna.  

Den 127 f § som nu föreslås är en temporär bestämmelse som kompletterar de övriga bestämmelserna om hushållsavdrag. På hushållsavdrag som beviljas på basis av avstående från oljeuppvärmning och på basis av sedvanligt hushållsarbete, omsorgsarbete och vårdarbete tillämpas således i övrigt vad som föreskrivs i 127 a–c §. Således gäller till exempel självrisken på 100 euro också sådant hushållsavdrag som beviljas på basis av dessa arbeten. Också till exempel det, att avdrag beviljas endast för arbetets andel och endast till den del som det arbete som berättigar till avdrag utförs i en bostad eller fritidsbostad, gäller också arbeten som omfattas av det höjda hushållsavdraget. 

7.3  Lagen om källskatt för löntagare från utlandet

7 §. Tillämpningen av lagen i landskapet Åland. Det föreslås att paragrafen ändras så att källskatten på löneinkomst för en nyckelperson som är skyldig att betala kommunalskatt till en kommun i landskapet Åland ska vara 14,5 procent. Om det finns förutsättningar för tillämpningen av denna paragraf, ska detta även i fortsättningen antecknas i löntagarens skattekort. Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 2022. Lagens 7 § tillämpas dock på löneinkomst som betalats för åren 2020 och 2021 på ansökan av den skattskyldige oberoende av de tidsfrister som anges i 4 § i lagen. 

7.4  Lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi

6 §. Syftet med fullgöranderapporter. Det föreslås att 1 mom. 20 punkten utvidgas så att Enheten för utredning av grå ekonomi ska utarbeta en fullgöranderapport till stöd för upphandlande enheter också i upphandlingar som underskrider de nationella tröskelvärdena enligt upphandlingslagen och lagen om upphandling och koncession inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster. Dessutom föreslås det att punkten utvidgas så att det huruvida de av prövning beroende grunder för uteslutning som avses i 81 § 1 mom. i lagen om offentlig upphandling och koncession föreligger också kan kontrolleras för sådana anbudsgivares underleverantörer som avses i 78 §.