1  Bakgrund och beredning

Riksdagen godkände den 13 december 2022 regeringens proposition med förslag till naturvårdslag och till ändring av vissa lagar som har samband med den (RP 76/2022 rd). I flera lagar gjordes tekniska korrigeringar och ändringar till följd av den föreslagna naturvårdslagen.  

I lagen om bekämpning av skogsskador (1087/2013) gäller 21 § 1 mom. situationer där ersättningsansvaret för skogsskador ankommer på staten. I samband med reformen av naturvårdslagen gjordes i bestämmelsen ändringar genom vilka hänvisningarna i momentet till bestämmelserna i naturvårdslagen uppdaterades så att de motsvarar bestämmelserna i den nya lagen. Till paragrafen fogades dessutom hänvisningar till förbudet mot försämring av strikt skyddade naturtyper enligt den nya naturvårdslagen (9/2023), skyddet av nya arter som påträffats, assisterad spridning av arter som kräver särskilt skydd och beslut om kompensation enligt den lagen. 

Vid beredningen av lagen har ordet ”statligt” av misstag fogats till bestämmelsen i den hänvisning som gäller de naturskyddsområden som avses i 43 § i naturvårdslagen. Misstaget upptäcktes inte i den arbetsgrupp som beredde lagreformen, trots att också företrädare från bland annat jord- och skogsbruksministeriet ingick i den. Inte fäste heller någon av remissinstanserna uppmärksamhet vid saken, trots att över 160 sammanslutningar och 50 privatpersoner lämnade utlåtande om propositionen. 

2  Nuläge och bedömning av nuläget

Lagen om bekämpning av skogsskador gäller sådana sjukdomar och tillväxthämningar eller kvalitetsförsämringar som insekter, andra ryggradslösa organismer, svampar, bakterier och virus har vållat på växande träd i skog och som orsakar ekonomisk skada.  

Enligt 21 § i lagen om bekämpning av skogsskador svarar staten för kostnaderna för sådana ekonomiska skador som orsakas från ett i naturvårdslagen avsett område där avverkning av skog i allmänhet är förbjuden. I regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om bekämpning av skogsskador samt till vissa lagar som har samband med den (RP 119/2013 rd) konstateras det att genomförande av naturskydd har i regel ansetts förutsätta att skyddsområdena bevaras orörda, och därför kan behövliga åtgärder för att bekämpa skogsskador i allmänhet inte vidtas på områdena i fråga. Eftersom skogsskador dock kan sprida sig från områden som skyddats genom statens åtgärder till närskogar som inte är fridlysta och medföra skada för markägaren, ska en sådan skada i regel ersättas av statens medel.  

I samband med revideringen av naturvårdslagen har det till hänvisningen till naturskyddsområden i 21 § 1 mom. i lagen om bekämpning av skogsskador av misstag fogats det preciserande ordet ”statligt”. På grund av misstaget gäller statens ersättningsansvar för skogsskador inte skador som orsakats av skogsskador som sannolikt spridit sig från ett privat naturskyddsområde, även om avsikten med den tekniska ändringen av lagen inte var att ändra det rådande rättsläget. Situationen enligt den gällande lagen är oskälig för ägaren till ett privat naturskyddsområde, eftersom fridlysningsbestämmelserna för ett privat naturskyddsområde i princip hindrar genomförandet av de åtgärder som behövs för att avvärja skogsskador och man har kommit överens om fridlysningsbestämmelserna med antagandet att staten ansvarar för ersättandet av skador som orsakats av skogsskador som spridits från ett privat naturskyddsområde. 

3  Målsättning

Genom ändringen av lagen om bekämpning av skogsskador återställs rättsläget i enlighet med det tidigare syftet så att statens ersättningsansvar också gäller skogsskador som spridit sig från ett sådant privat naturskyddsområde som avses i 43 och 47 § i naturvårdslagen. 

4  Förslaget och dess konsekvenser

Genom förslaget korrigeras ett misstag av teknisk karaktär i lagen om bekämpning av skogsskador.  

Den statsfinansiella konsekvensen av den föreslagna ändringen är ringa. Enligt information av Finlands Skogscentral har man ersatt skador orsakade av skogsskador som spritt sig från naturskyddsområden för mindre än sammanlagt 10 000 euro av statliga medel under åren 2017–2023.  

Genom den föreslagna ändringen förbättras skogsägarens rätt att få ersättning för sådan skada som orsakas av skogsskador som spritts från privata naturskyddsområden till skogsägarens skog. Genom den föreslagna ändringen förbättras också den rättsliga ställningen för ägaren till ett privat naturskyddsområde så att ägaren inte blir ersättningsskyldig för en sådan skogsskada som orsakas av en skogsskada som spridit sig från naturskyddsområdet.  

Enligt regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering ska skyddet av skog grunda sig på markägarens frivillighet. Förslaget gör frivilligt skydd av skogar mer attraktivt. 

5  Remissvar

Begäran om utlåtande sändes till finansministeriet, miljöministeriet, Finlands skogscentral, Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK, Skogsindustrin rf och Finlands Sågindustri rf. Utlåtanden gavs av miljöministeriet, Finlands skogscentral, Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK, Skogsindustrin rf och Finlands naturskyddsförbund rf. Remissinstanserna stödde förslaget. 

6  Specialmotivering

21 §.Statens skadeståndsansvar. I paragrafens 1 mom. stryks ordet ”statligt” i anslutning till ett i 43 § i naturvårdslagen avsett naturskyddsområde. Genom ändringen föreskrivs det att statens ersättningsansvar utöver de statsägda naturskyddsområdena också gäller privata naturskyddsområden när skogsskador sannolikt har spridits från dem.  

7  Ikraftträdande

Lagen föreslås träda i kraft så snart som möjligt. Eftersom lagens felaktiga ordalydelse trädde i kraft den 1 juni 2023, föreslås det att ändringen ska gälla retroaktivt också för tiden mellan den 1 juni 2023 och ikraftträdandet av den föreslagna lagen.