1.1  Lagen om investeringstjänster

I AVDELNINGEN ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH RÄTTEN ATT TILLHANDAHÅLLA INVESTERINGSTJÄNSTER

1 kap. Allmänna bestämmelser

De genomgripande ändringarna i lagens 1 kap. innebär att kapitlet skrivs om i sin helhet. 

1 §.Tillämpningsområde. Enligt gällande 1 kap. 1 § 1 mom. ska lagen tillämpas på affärsverksamhet genom vilken investeringstjänster tillhandahålls. Det föreslås att till momentet i överensstämmelse med direktivets MiFID II fogas ett omnämnande om bedrivande av investeringsverksamhet. Gällande 1 mom. motsvarar 1 § 1 mom. i lagen om värdepappersföretag. Bestämmelsen om tillämpningsområdet är baserad på den tolkning som gjordes i samband med att lagen om värdepappersföretag stiftades och som beaktades i lagens förarbeten (RP 43/2007 rd). Enligt tolkningen omfattar begreppet investeringstjänster också sådan investeringsverksamhet som avses i MiFID I.  

Enligt MiFID II avses med investeringstjänster och investeringsverksamhet någon av de tjänster och verksamheter som anges i avsnitt A i bilaga I i fråga om instrument som nämns i avsnitt C i bilaga I. I bilagans avsnitt A punkt 3 nämns handel för egen räkning, som kan betraktas som investeringsverksamhet i den bemärkelse som avses i rubriken. Med att handla för egen räkning avses i den gällande lagen om investeringstjänster handel med finansiella instrument för egen räkning. Bestämmelsen motsvarar definitionen av motsvarande tjänst i 5 § i lagen om värdepappersföretag. Enligt förarbetena till den sistnämnda lagen (RP 43/2007 rd) avses med handel för egen räkning ”all sådan handel för egen räkning som innebär att ett värdepappersföretag köper eller säljer finansiella instrument för egen räkning”.  

Enligt MiFID II avses med handel för egen räkning sådan handel med utnyttjande av eget kapital som utmynnar i att transaktioner med ett eller flera finansiella instrument ingås. I direktivet finns flera bestämmelser om förpliktelser som gäller handel för egen räkning i samband med utförande av kundorder. I syfte att säkerställa en korrekt tillämpning av lagen föreslås det att bedrivande av investeringsverksamhet i överensstämmelse med direktivet tydligare skrivs in i lagen.  

I paragrafen föreslås inte längre någon bestämmelse om undantag i fråga om verksamhetsutövare som handlar för egen räkning. Det föreslås att i enlighet med direktivets logik tas in en ny undantagsbestämmelse som delvis motsvarar bestämmelsens nuvarande 2 mom. i anslutning till undantagsbestämmelserna om lagens tillämpningsområde i 1 kap. 2 § 1 mom. 3 punkten.  

Särskilda bestämmelser gäller om försäkringsdistribution.  

2 §.Undantag från tillämpningsområdet. Föreslagna 2 § 1 mom. 1 punkten motsvarar den nuvarande paragrafen. Det föreslås att momentets 2 punkt ändras i överensstämmelse med direktivets artikel 2.1 c så att en förutsättning för undantag inte längre är att affärsverksamheten eller den yrkesmässiga verksamheten uttryckligen ska vara reglerad i lag. För tillämpning av undantagsbestämmelsen ska det enligt förslaget räcka att verksamheten bedrivs tillfälligt i samband med annan affärsverksamhet eller yrkesmässig verksamhet som separat regleras i lag eller genom administrativa bestämmelser eller etiska föreskrifter för yrkeskåren. 

Den föreslagna nya 3 punkten stämmer delvis överens med gällande 1 § 2 mom. Bestämmelsen är baserad på direktivets artikel 2.1 d. Den föreslagna nya undantagsbestämmelsen skiljer sig från den gällande undantagsbestämmelsen i 1 § 2 mom. för det första i det avseendet att den inte längre generellt gäller handel med alla typer av finansiella instrument för egen räkning. Den nya bestämmelsens tillämpningsområde är snävare eftersom den gäller endast sådan handel för egen räkning som bedrivs med andra finansiella instrument än råvaruderivat, utsläppsrätter eller derivat av utsläppsrätter. Enligt bestämmelsen får andra investeringstjänster inte tillhandahållas med de andra finansiella instrumenten. Begreppet investeringstjänster ska enligt förslaget definieras i kapitlets 15 § och bestämmelsen i fråga inbegriper också sådan investeringsverksamhet som avses i bilaga I avsnitt A. En motsvarande undantagsbestämmelse om handel för egen räkning med råvaruderivat, utsläppsrätter eller derivat av utsläppsrätter föreslås i överensstämmelse med direktivet i 4 punkten.  

Den föreslagna bestämmelsen ställer dessutom flera krav än tidigare på tillämpningen av undantagsbestämmelsen. Liksom enligt den gällande bestämmelsen kan undantagsbestämmelsen enligt den föreslagna underpunkten a inte tillämpas på marknadsgaranter. För det andra kan undantagsbestämmelsen enligt den föreslagna underpunkten b inte tillämpas på positioner där aktören är medlem eller deltagare på en reglerad marknad eller multilateral handelsplattform eller har direkt elektroniskt tillträde till en handelsplats, med undantag för icke-finansiella företag som på en handelsplats utför transaktioner som på ett objektivt medpart sätt minskar risker som står i direkt samband med icke-finansiella företags eller sammanslutningars affärsverksamhet eller likviditetsfinansiering. För det tredje tillämpas den föreslagna underpunkten c inte på personer som tillämpar en teknik för algoritmisk högfrekvenshandel. För det fjärde ska undantagsbestämmelsen enligt föreslagna underpunkten d inte tillämpas då en person handlar för egen räkning vid utförande av kundorder. De tre senast nämnda förutsättningarna för tillämpning av undantagsbestämmelsen är nya.  

Den föreslagna nya 4 punkten avgränsar och preciserar undantagsbestämmelsen i gällande 2 § 1 mom. 3 punkten. Bestämmelsen är baserad på direktivets artikel 2.1 j. Syftet med bestämmelsen är att begränsa tillämpningsområdet för undantagsbestämmelsen så att i fortsättningen allt färre bolag som vid sidan av sin huvudsakliga affärsverksamhet bedriver annan verksamhet än tillhandahållande av investeringstjänster, bankverksamhet eller garantiverksamhet i anslutning till råvaruderivat inte ska omfattas av lagens tillämpningsområde. Sådana icke-finansiella företag vilkas handel med finansiella instruments är oproportionerligt stor i förhållande till värdet av de investeringar som gjorts i den huvudsakliga affärsverksamheten, ska i fortsättningen höra till tillämpningsområdet för lagen. Syftet med bestämmelsen är att förhindra marknadsmissbruk, förverkligande av systemrisken och snedvridning av konkurrensen samt att trygga en enhetlig tillämpning av bestämmelserna på olika aktörer. Kommissionen kommer i en förordning också att fastställa sådana villkor att verksamheten på gruppnivå ska ske vid sidan av den huvudsakliga affärsverkssamheten. En förutsättning för tillämpning av undantagsbestämmelsen är också att verksamhetsutövaren inte tillämpar en teknik för algoritmisk högfrekvenshandel. Bolag som tillämpar undantagsbestämmelsen i fråga ska dessutom varje år meddela Finansinspektionen att de tillämpar undantagsbestämmelsen. Verksamhetsutövarna ska också på begäran av Finansinspektionen motivera att de är fråga om en sidoverksamhet.  

Det föreslås inte att i lagen tas in undantagsbestämmelser som motsvarar 2 § 1 mom. 4, 5 och 6 punkten i den nuvarande lagen. Bestämmelsen i gällande 4 punkten är baserad på artikel 2.1 k i MiFID I. Motsvarande bestämmelse finns inte i MiFID II. I lagens nya 4 punkt föreslås i överensstämmelse med direktivets artikel 2.1 j en bestämmelse om undantag från tillämpningsområdet i fråga om handel för egen räkning med derivat och råvaruderivat. I MiFID II ingår inte heller undantagsbestämmelser som var baserade på artikel 2.1 l i MiFID I och ingick i den gällande lagens 5 och 6 punkt. Den föreslagna 5 punkten är ny. Bestämmelsen är baserad på direktivets artikel 2.1 k. Direktivets bestämmelse motsvarar det tidigare direktivets artikel 2.1 j, men den har inte tidigare beaktats i lagens undantagsbestämmelser. Med tanke på tydligheten och konsekvensen föreslås emellertid att undantagsbestämmelsen i fråga liksom de övriga undantagsbestämmelserna tas in i lagens 2 §. 

Enligt föreslagna 2 mom. ska 1 mom. 3 a—d -punkten inte tillämpas i det fall att på verksamhetsutövaren tillämpas sådana undantag från lagens tillämpningsområde som är baserade på 1 mom. 4 punkten eller på 3 mom. 3 eller 5 punkten. Bestämmelsen är baserad på det andra stycket i direktivets artikel 2.1 d där det föreskrivs att undantagna från tillämpningen av direktivet är personer som enligt direktivets artikel 2.1 a, i eller j inte behöver uppfylla villkoren för att vara undantagna. I direktivets ingress (22) förtydligas det dessutom att direktivets olika undantagsbestämmelser tillämpas kumulativt. Exempelvis undantagsbestämmelsen i föreslagna 1 mom. 3 punkten om handel för egen räkning med andra finansiella instrument än råvaruderivat, utsläppsrätter eller derivat av utsläppsrätter kan tillämpas tillsamman med undantagsbestämmelsen i föreslagna 4 punkten. Undantagsbestämmelsernas inbördes förhållande och tillämpningsområde preciseras i kommissionens förordningar.  

I den föreslagna paragrafens 3 mom. räknas, liksom i gällande 2 mom., upp aktörer som lagen inte tillämpas på. Momentens 1 punkt stämmer huvudsakligen överens med den nuvarande bestämmelsen, men föreslås bli preciserad så att den motsvarar direktivets artikel 2.1 h. Momentets 2—5 punkt motsvarar den nuvarande paragrafen så att momentets 3—6 punkt motsvarar de föreslagna punkterna 2—5. Ny är däremot föreslagna 6 punkten om verksamhetsutövare som i enlighet med 6 § 1 mom. 8 punkten i lagen om utsläppshandel bedriver handel med utsläppsrätter. En förutsättning för tillämpning av undantagsbestämmelsen är emellertid att personerna i fråga inte tillämpar en teknik för algoritmisk högfrekvenshandel. Bestämmelsen är baserad på direktivets artikel 2.1 e.  

Ny är också momentets 7 punkt om stamnätsinnehavare som avses i elmarknadslagen (588/2013) och sådana systemansvariga för överföringssystem som avses i naturgasmarknadslagen (587/2017). Bestämmelsen är baserad på direktivets artikel 2.1 n som gäller sådana systemansvariga för överföringssystem som definieras i artikel 2.4 i direktiv 2009/72 EG eller artikel 2.4 i direktiv 2009/73/EG. Enligt föreslagna 4 mom. ska undantaget tillämpas på personer som bedriver sådan verksamhet som avses i 3 mom. 7 punkten endast då de bedriver investeringsverksamhet i anslutning till råvaruderivat eller tillhandahåller därtill anslutna investeringstjänster för verksamheten i fråga. Undantaget ska dock inte tillämpas på plattformar för sekundärhandel med finansiella överföringsrätter. 

Föreslagna 5 mom. motsvarar gällande 2 § 3 mom. 

3 §.Partiella undantag från tillämpningen av lagen. I lagförslagets 3 § föreskrivs om sådana frivilliga undantag som avses i direktivets artikel 3.1 underpunkterna a—e. Enligt de föreslagna bestämmelserna ska under de förutsättningar som föreskrivs i momenten tillämpas endast vissa av lagens bestämmelser på de personer som avses i paragrafens 1 mom. Syftet med förslaget är att främja också mindre aktörers, inklusive enskilda näringsidkares möjligheter att agera på marknaden. Paragrafen innebär en låg tröskel för marknadstillträde och är ägnad att främja konkurrensen på finansmarknaden.  

I överensstämmelse med direktivets artikel 3.2 ska de nationella kraven på personerna i fråga minst motsvara direktivets krav när det gäller villkor och förfaranden för auktorisation och fortlöpande tillsyn, uppföranderegler samt organisatoriska krav. För att förstärka investerarskyddet har undantagsbestämmelsens tillämpningsområde och förutsättningar sålunda märkbart begränsats jämfört med MiFID I, som inte innehöll några auktorisationskrav och inte heller detaljerade krav i fråga om uppföranderegler eller organisatoriska krav. Enligt direktivet (29 och 42 i ingressen) är det lämpligt att kräva att medlemsstaterna ska tillämpa krav som åtminstone är jämförbara med de krav som fastställs i detta direktiv för dessa personer, särskilt under auktorisationsfasen, vid bedömningen av deras vandel och erfarenhet och av eventuella aktieägares lämplighet, vid granskningen av villkoren för den första auktorisationen och vid fortlöpande tillsyn samt i fråga om uppföranderegler.  

Enligt paragrafens 1 mom. 1 punkten kan en enklare regleringsmiljö införas för aktörer som endast tar emot och förmedlar sådana finansiella instrument som avses i bestämmelsen eller tillhandahåller investeringsrådgivning i anslutning till dem. Ytterligare en förutsättning är enligt förslaget att order endast få förmedlas till finansmarknadsaktörer som har verksamhetstillstånd. Förslaget är baserat på direktivets artikel 3.1 b och c. I lagens 2 kap. 1 § 2 mom. föreslås dessutom en bestämmelse enligt vilken order som avser finansiella instrument enligt denna bestämmelse får tas emot och förmedlas samt investeringsrådgivning tillhandahållas också av näringsidkare som fått verksamhetstillstånd enligt nämnda lag. Bestämmelsen innebär således i överensstämmelse med direktivets artikel 3 till exempel att också en fysisk person enligt bestämmelsen får bedriva investeringsrådgivning som sin näringsverksamhet.  

I lagen om gräsrotsfinansiering föreskrivs om anskaffning, tillhandahållande och yrkesmässig förmedling av låne- och investeringsbaserad gräsrotsfinansiering mot vederlag i syfte att finansiera näringsverksamhet. På verksamhet där det är fråga om att tillhandahålla investeringstjänster med finansiella instrument ska emellertid lagen om investeringstjänster tillämpas. Enligt bestämmelsen om partiellt undantag är det emellertid möjligt att på förmedlare av partiell finansiering under de förutsättningar som föreskrivs i momentet kan tillämpas endast vissa av lagens bestämmelser. Enligt bestämmelsen blir tröskeln för tillträde till branschen lägre jämfört med auktoriserade aktörer. Auktoriserade aktörer ska iaktta bestämmelserna i lagen om investeringstjänster fullt ut, också när det gäller förmedling av gräsrotsfinansiering. 

Paragrafens 1 mom. 2 punkten möjliggör lättare reglering för vissa bolag inom energibranschen som uteslutande tillhandahåller investeringstjänster rörande råvaror, utsläppsrätter eller derivat av dessa och enbart för att säkra sina kunders affärsrisker, om de kunderna uteslutande utgörs av lokala elföretag eller av naturgasföretag. Förslaget är baserat på direktivets artikel 3.2 d. Paragrafens 1 mom. 3 punkten möjliggör på motsvarande sätt som 2 punkten lättare reglering för aktörer som uteslutande tillhandahåller investeringstjänster rörande utsläppsrätter eller derivat av dessa och enbart för att säkra sina kunders affärsrisker, om de kunderna uteslutande utgörs av verksamhetsutövare. Förslaget är baserat på direktivets artikel 3.1 e.  

I paragrafens 2 mom. räknas upp de bestämmelser som emellertid ska tillämpas på personer som hör till tillämpningsområdet för undantagsbestämmelsen. Bestämmelsen är baserad på direktivets artikel 3.2. Med undantag för bestämmelsen om behandling av kundklagomål och lämplighetsbedömning ska lagens krav utöver direktivets minimikrav enligt förslaget inte tillämpas nationellt på personerna i fråga. Lämplighetsbedömningen är ett centralt element när det gäller investerarskyddet. Förslaget stämmer till denna del överens med föreslagna 10 § i lagen om gräsrotsfinansiering. 

På dem ska enligt förslaget dessutom tillämpas bestämmelserna om administrativa påföljder i 15 kap. i lagen om investeringstjänster, skadestånds- och straffbestämmelserna i 16 kap. i den lagen samt bestämmelserna om tillsynsbefogenheter i 16 a kap. i den lagen. Det är motiverat att på aktörerna i fråga tillämpas samma påföljds- och straffbestämmelser som på övriga aktörer som avses i lagen om investeringstjänster. Tillämpningsområdet för bestämmelserna i de nämnda kapitlen begränsas naturligtvis endast till överträdelser och försummelser av bestämmelser i de lagar som personerna i fråga ska iaktta i enlighet med 3 §.  

Efter att regeringens proposition avlåtits är det skäl att noggrant följa marknadsutvecklingen och bedöma konsekvenserna av den nya regleringen. Det är då på basis av Finansinspektionens tillsynsiakttagelser också möjligt att bedöma sådana eventuella brister i bestämmelserna som kan förutsätta nationella regleringar utöver direktivets krav. Bedömningen kan sålunda inriktas till exempel på om de föreslagna bestämmelserna i lagens 7 kap. 2 § 6 mom. gällande de kompetenskrav som ställs på personer eller bestämmelserna om incitament i lagens 10 kap. 6 § i sin helhet ska tillämpas på personerna i fråga. På motsvarande sätt kan det bedömas om bestämmelserna om lämplighetsbedömning i föreslagna 10 kap. 4 § ska tillämpas på personerna i fråga i större utsträckning än vad som föreslagits. Efter att propositionen avlåtits ska situationen följas upp också utifrån de erfarenheter som man eventuellt i andra medlemsstater fått när det gäller bestämmelserna och praxis för tillämpningen av dem. Man vet inte ännu i vilken utsträckning EU:s medlemsstater som en följd av att MiFID II har genomförts inför undantagsbestämmelser som är strängare än direktivets minimikrav.  

I den föreslagna paragrafens 3 mom. förbjuds i enlighet med direktivets artikel 3.1 a innehav av kundmedel. Dessutom ska personerna i fråga i enlighet med det andra stycket i direktivets artikel 3.2 ha en yrkesmässig ansvarsförsäkring som Finansinspektionen bedömer vara tillräcklig. Däremot ska enligt förslaget inte ställas några krav vad gäller dessa personers kapital. Förslaget är också till denna del baserat på direktivets artikel 3.2 enligt vilken bestämmelserna i direktivets artikel 15 om strartkapital inte ska tillämpas på aktörer som berörs av undantagsbestämmelsen. Eftersom aktörerna i fråga inte får inneha kundmedel förutsätts de inte heller höra till ersättningsfonden för investerare.  

I paragrafens 4 mom. föreslås i överensstämmelse med direktivets artikel 3.3 en bestämmelse enligt vilken tjänster som avses i 1 mom. inte får tillhandahållas med stöd av en allmän auktorisation enligt MiFID II och för dem gäller således inte ett så kallat EU-pass. Det föreslås därför att sådana tjänster får tillhandahållas från Finland i en annan EES-stat endast om detta inte har förbjudits eller begränsats i den andra EES-staten. Särskilda bestämmelser gäller för tredjeländer. 

I föreslagna 5 mom. föreskrivs i fråga om tjänsteproducenter som avses i paragrafen en särskild informationsskyldighet när det gäller avgränsningen av den reglering som ska tillämpas på verksamheten. Syftet med bestämmelsen är att se till att kunden får vetskap om att tjänsteleverantören inte behöver iaktta alla de krav som föreskrivits för att skydda kunden.  

4 §.Bestämmelser som tillämpas på kreditinstitut, fondbolag och AIF-förvaltare. Enligt kreditinstitutslagen har kreditinstitut, enligt lagen om placeringsfonder fondbolag och enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder AIF-förvaltare rätt att tillhandahålla investeringstjänster med vissa begränsningar. Enligt 1 kap. 4 § i den gällande lagen om investeringstjänster föreskrivs vilka bestämmelser i den lagen som ska tillämpas på ovan nämnda aktörer. I den föreslagna paragrafens 1 mom. föreskrivs vilka bestämmelser som ska tillämpas på kreditinstitut. Jämfört med den gällande paragrafen ska de bestämmelser som nämns i momentet preciseras i överensstämmelse med artikel 1.3 i MiFID II när det i enlighet med kreditinstitutsdirektivet 2013/36/EU föreskrivs vilka bestämmelser som ska tillämpas på auktoriserade kreditinstitut som tillhandahåller ett eller flera slag av investeringstjänster eller utför investeringsverksamhet. I det föreslagna momentet föreskrivs om de mot nämnda artikel svarande bestämmelser i lagen om investeringstjänster och i lagen om handel med finansiella instrument samt i lagen om värdeandelssystemet och clearingverksamhet som ska tillämpas på kreditinstitut som tillhandahåller investeringstjänster eller bedriver investeringsverksamhet samt tillhandahåller sidotjänster. Dessutom föreslås att till de bestämmelser som ska tillämpas fogas 16 kap. 2 § i lagen om investeringstjänster, dvs. bestämmelser om investeringstjänstebrott. 

I den föreslagna paragrafens 2 mom. föreslås att det på motsvarande sätt som för närvarande föreskrivs vilka bestämmelser som ska tillämpas på fondbolag och AIF-förvaltare. Momentets hänvisningar ska enligt förslaget justeras så att de stämmer överens med motsvarande bestämmelser i den föreslagna lagen. Det föreslås att till de bestämmelser som ska tillämpas fogas 16 kap. 2 och 3 § i lagen om investeringstjänster.  

Föreslagna 3 mom. motsvarar 3 mom. i den gällande paragrafen.  

5 §.Bestämmelser som tillämpas på utländska EES-värdepappersföretag och utländska EES-kreditinstitut. I denna paragraf föreslås bestämmelser om utländska EES-värdepappersföretags rätt att tillhandahålla investeringstjänster eller bedriva investeringsverksamhet samt att i Finland tillhandahålla sidotjänster via filialer. Enligt artikel 35 i MiFID II ska medlemsstaterna se till att investeringstjänster och/eller investeringsverksamhet samt sidotjänster kan tillhandahållas eller bedrivas inom deras territorium i enlighet med MiFID II och kreditinstitutsdirektivet genom etableringsrätten, antingen genom etablering av filialer eller genom användning av ett anknutet ombud som är etablerat i en medlemsstat utanför hemmedlemsstaten, förutsatt att tjänsterna och verksamheten i fråga omfattas av den auktorisation som värdepappersföretaget eller kreditinstitutet beviljat i hemmedlemsstaten. Sidotjänster får endast tillhandahållas tillsammans med en investeringstjänst och/eller investeringsverksamhet.  

I direktivets artikel 35.8 föreskrivs om de artiklar i MiFID II och MiFIR som ska iakttas i verksamhet som utövas genom en filial och vilkas efterlevnad ska övervakas av den behöriga myndigheten i den EES-stat där filialen är belägen, dvs. i Finland av Finansinspektionen.  

I den föreslagna paragrafens 1 mom. föreskrivs om de bestämmelser i lagen om investeringstjänster som ska tillämpas när det gäller ett utländskt EES-värdepappersföretags rätt att tillhandahålla investeringstjänster eller bedriva investeringsverksamhet samt att i Finland tillhandahålla sidotjänster via filialer och om de krav som ska ställas på sådan verksamhet. I paragrafens 2 mom. föreskrivs på motsvarande sätt vilka bestämmelser som ska tillämpas på utländska EES-kreditinstitut som tillhandahåller investeringstjänster eller bedriver investeringsverksamhet samt via filialer tillhandahåller sidotjänster i Finland och om de krav som ställs på verksamheten. Förslaget motsvarar artikel 35.8 i MiFID II.  

Paragrafens 3 mom. innehåller med avvikelse från den gällande paragrafen en informativ bestämmelse. Enligt momentet föreskrivs i 4 kap. 2 § 7 mom. om utländska EES-värdepappersföretag och utländska EES-kreditinstitut som erbjuder i Finland etablerade parter direkt möjlighet att bedriva handel på en multilateral handelsplattform eller en organiserad handelsplattform.  

I paragrafens 4 mom. konstateras att i 4 kap. 2 § föreskrivs om tillämpning av lagen på sådana utländska EES-värdepappersföretag och utländska EES-kreditinstitut som tillhandahåller investeringstjänster eller bedriver investeringsverksamhet i Finland utan att etablera filial. Bestämmelsen är informativ till sin karaktär.  

I paragrafens 5 mom. konstateras att i artiklarna 14—26 i MiFIR-förordningen föreskrivs om de krav som ställs på verksamhet som avses i paragrafens 1 och 2 mom. och verksamhet som bedrivs via filialer. Finansinspektionen svarar för tillsynen över efterlevnaden av dessa artiklar då ett utländskt EES-värdepappersföretag eller ett utländskt EES-kreditinstitut har etablerat filial i Finland. Bestämmelsen är informativ till sin karaktär. 

6 §.Bestämmelser som tillämpas på utländska EES-fondbolag och EES-baserade AIF-förvaltare. Föreslagna 6 § motsvarar 1 kap. 6 § i den gällande lagen. Det föreslås att hänvisningarna i paragrafens 1 mom. justeras i överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i den föreslagna lagen. Det föreslås också att de tillämpliga bestämmelserna utökas med 7 a kap. 5 § samt 16 kap. 2 § i lagen om investeringstjänster. Tillämpningen av de bestämmelser som avses i paragrafen på utländska EES-fondbolags och utländska EES-baserade AIF-förvaltares filialer är inte baserad på MiFID II och inte heller på de direktiv som gäller fonderna i fråga. För att trygga ett tillräckligt investerarskydd och konkurrensneutraliteten föreslås emellertid att bestämmelserna i fråga ska tillämpas på utländska EES-fondbolags och utländska EES-baserade AIF-förvaltares filialer, eftersom de i tillämpliga avseenden motsvarar de bestämmelser som enligt kapitlets 5 § ska tillämpas på utländska EES-värdepappersföretag och på utländska EES-kreditinstitut.  

7 §.Bestämmelser som tillämpas på tredjelandsföretag. I lagen införs det nya begreppet tredjelandsföretag och föreskrivs om sådana företags rätt att via filialer bedriva verksamhet i Finland. Det nya begreppet ersätter de nuvarande begreppen värdepappersföretag respektive kreditinstitut i tredjeländer. I artikel 41.2 i MiFID II föreskrivs om de artiklar i MiFID II och i MiFIR som innebär skyldigheter som tredjelandsföretag ska iaktta i EES-stater där de tillhandahåller investeringstjänster eller bedriver investeringsverksamhet samt tillhandahåller sidotjänster. I paragrafens 1 mom. föreskrivs att på tredjelandsföretag som tillhandahåller investeringstjänster eller bedriver investeringsverksamhet i Finland via filialer ska i fråga om dessa tjänster tillämpas de mot den nämnda artikeln svarande bestämmelserna i lagen om investeringstjänster och i lagen om handel med finansiella instrument samt i 7 kap. 6 § i kreditinstitutslagen. I momentet konstateras i informativt syfte att i artiklarna 3—26 i MiFIR föreskrivs dessutom om de krav som ställs på tredjelandsföretags verksamhet.  

I paragrafens informativa 2 mom. konstateras att i artiklarna 46—49 i MiFIR föreskrivs om tredjelandsföretags rätt att i Finland tillhandahålla investeringstjänster eller utföra investeringsverksamhet efter ett beslut om fastställande av likvärdighet, med eller utan filial.  

8 §.Bestämmelser som tillämpas på försäljning och rådgivning i samband med strukturerade insättningar. I denna nya paragraf föreskrivs om tillämpning av vissa bestämmelser vid försäljning och rådgivning i samband med strukturerade insättningar. Enligt den föreslagna paragrafens 1 mom. ska på värdepappersföretag och kreditinstitut vid försäljning och rådgivning i Finland i samband med strukturerade insättningar i fråga om dessa funktioner tillämpas de nämnda bestämmelserna. Bestämmelsen är baserad på direktivets artikel 1.4. 

Enligt föreslagna 2 mom. ska på utländska EES-värdepappersföretags och utländska EES-kreditinstituts i Finland etablerade filialer som säljer strukturerade insättningar eller i samband därmed tillhandahåller investeringsrådgivning i Finland, i fråga om dessa funktioner tillämpas de bestämmelser som nämns i lagen. Bestämmelsen är baserad på direktivets artikel 35.8. 

I den föreslagna paragrafens 3 mom. räknas upp de bestämmelser som ska tillämpas på filialer i tredjelandsföretag. Bestämmelsen är baserad på direktivets artiklar 1.4 och 41.2. 

9 §.Bestämmelser som tillämpas på algoritmisk handel. I denna nya 9 § föreskrivs om tillämpning av bestämmelserna på algoritmisk handel. Paragrafen är baserad på direktivets artikel 1.5. Enligt bestämmelsen ska lagens 7 a kap. om algoritmisk handel tillämpas också på handelsparter som avses i 1 kap. 2 § 1 mom. 15 punkten i lagen om handel med finansiella instrument och som inte med stöd av de bestämmelser som paragrafens hänvisar till förutsätts vara auktoriserade.  

10 §.Bestämmelser som tillämpas på tillsyn och rapportering av positionslimiter och råvaruderivatpositioner. I denna nya 10 § föreskrivs om bestämmelser som ska tillämpas på tillsyn och rapportering av positionslimiter och råvaruderivatpositioner. Paragrafen är baserad på direktivets artikel 1.6. Enligt bestämmelsen ska lagens bestämmelser om positionslimiter tillämpas också på sådana aktörer som inte annars enligt undantagsbestämmelserna i 2 § skulle höra till lagens tillämpningsområde. 

11 §.Europeiska unionens lagstiftning, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten samt Europeiska bankmyndigheten. Denna paragraf föreslås bli ändrad till sin helhet. Paragrafens 1, 2, 7, 8 och 11 punkt är nya. I paragrafens 1 punkt definieras direktivet om marknader för finansiella instrument. I paragrafens 2 punkt definieras EU:s förordning om marknader för finansiella instrument. I paragrafens 7 punkt definieras EU:s förordning om värdepapperscentraler och i 8 punkten EU:s marknadsmissbruksförordning. I paragrafens 11 punkt definieras kommissionens delegerade direktiv.  

12 §.Europeiska unionens tekniska standarder och delegerade förordningar. I denna paragraf föreskrivs i informationssyfte i överensstämmelse med gällande 1 kap. 7 § om tekniska standarder och delegerade förordningar som utfärdats genom förordningar eller beslut som antagits av Europeiska kommissionen och som utöver de bestämmelser som nämns i paragrafen innehåller bestämmelser om värdepappersföretag.  

13 §.Värdepappersföretag, utländska värdepappersföretag, EES-stater, tredjeländer, utländska EES-tillsynsmyndigheter, tredjeländers tillsynsmyndigheter, utländska EES-värdepappersföretag, utländska EES-kreditinstitut, tredjelandsföretag och filialer. Den föreslagna paragrafen motsvarar gällande 1 kap. 9 § med den ändringen att nuvarande 1 mom.2, 8 och 9 punkten ändras och till momentet fogas en ny definition av begreppet utländska EES-kreditinstitut. Definitionen av begreppet utländska värdepappersföretag i momentets 2 punkt ändras så att därmed avses utländska EES-värdepappersföretag, utländska EES-kreditinstitut och tredjelandsföretag. Momentets 8 punkt som för närvarande innehåller en definition av begreppet värdepappersföretag i tredjeländer föreslås bli ändrad så att där definieras utländska EES-kreditinstitut. I momentets 9 punkt föreslås en definition av begreppet tredjelandsföretag. Denna nya definition ersätter definitionen i den gällande 8 punkten. Med tredjelandsföretag avses utländska företag som skulle vara kreditinstitut eller värdepappersföretags om tillhandahåller investeringstjänster eller bedriver investeringsverksamhet, om de hade sitt säte inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Förslaget stämmer överens med direktivets artikel 4.1.57. Momentets 10 punkt där det föreslås en definition av begreppet filialer stämmer efter en precisering överens med momentets nuvarande 9 punkt.  

14 §.Finansiella instrument. I denna paragraf föreslås en definition av begreppet finansiella instrument. Bestämmelsen är baserad på avsnitt C i bilaga I. Den föreslagna paragrafen motsvarar gällande 1 kap. 10 § 1 mom. med undantag för dess 3, 5 och 9 punkt. I paragrafens 4 och 6 punkt föreslås också vissa preciseringar av närmast teknisk karaktär för att de bättre ska motsvara direktivets bestämmelser.  

Paragrafens 3 punkt stämmer överens med gällande 10 § 1 mom. 3 punkten med den ändringen att till kategorin finansiella instrument också hör optioner, terminer och andra derivatinstrument som avser utsläppsrätter. Paragrafens 5 mom. motsvarar gällande 10 § 1 mom. 5 punkten med den ändringen att med finansiella instrument avses också optioner och andra derivatinstrument som är föremål för handel på en sådan organiserad handelsplattform som avses i lagen om handel med finansiella instrument, med undantag för grossistenergiprodukter som är föremål för handel på en organiserad handelsplattform och ska avvecklas fysiskt.  

Paragrafens 9 punkt stämmer överens med gällande 1 kap. 10 § 1 mom. 9 punkten med den ändringen att till kategorin finansiella instrument inte längre kommer att höra sådana optioner, terminer och andra derivatinstrument vars underliggande tillgångar utgörs av utsläppsrätter. Enligt 9 punkten kan till kategorin finansiella instrument också höra ett sådant annat derivatinstrument vars underliggande tillgångar utgörs av andra tillgångar, rättigheter, skyldigheter, index och finansiella mått än sådana som nämns i paragrafen och är av samma typ som andra derivatinstrument då det åtminstone beaktas om de är föremål för handel på en sådan reglerad marknad, multilateral handelsplattform eller organiserad handelsplattform som avses i lagen om handel med finansiella instrument.  

Enligt paragrafens nya 10 punkt avses med finansiella instrument också utsläppsrätter som har erkänts i överensstämmelse med kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (utsläppshandelssystemet) både ömsesidigt mellan gemenskapens system och andra system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser.  

15 §.Investeringstjänster eller investeringsverksamhet. I denna paragraf föreskrivs om sådana investeringstjänster som avses i denna lag. Paragrafen stämmer huvudsakligen överens med gällande 1 kap. 11 §. I paragrafens 3 punkt föreslås tekniska preciseringar så att den bättre stämmer överens med direktivets bestämmelser. Paragrafens 9 punkt är ny jämfört med gällande lag. Enligt punkten ska ordnande av organiserad handel betraktas som en investeringstjänst. Det är fråga om ordnande av handel med obligationer, strukturerade finansiella produkter, utsläppsrätter eller derivat på en organiserad handelsplattform som avses i lagen om handel med finansiella instrument. Paragrafens 1—9 punkt stämmer överens med punkterna 1—9 i direktivets bilaga I avsnitt A.  

Det föreslås att den gällande paragrafens 9 punkt upphävs. Bestämmelsen om förvaring av finansiella instrument ska enligt förslaget överföras till den nya 7 punkten om sidotjänster i lagens 2 kap. 3 § 1 mom. Bestämmelsen är baserad på direktivets bilaga I avsnitt B punkt 1.  

I lagen om värdepapperskonton föreskrivs om förvaring av värdepapper. I lagens 1 kap. 2 § föreskrivs att enligt lagen om investeringstjänster kan som förvarare verka till exempel ett företag som fått verksamhetstillstånd samt ett utländskt företag som har rätt att tillhandahålla investeringstjänster i Finland. Den föreslagna bestämmelsen kommer sålunda de facto inte att ändra rättsläget eftersom sådan förvaring som avses i lagen om värdepapperskonton också i fortsättningen kan tillhandahållas endast av värdepappersföretag som fått verksamhetstillstånd samt av sådana övriga organisationer som nämns i lagen om värdepapperskonton.  

16 §.Kreditinstitut och finansiella institut. Föreslagna 16 § motsvarar 1 kap. 12 § i den gällande lagen.  

17 §.Ledning och verkställande ledning. I denna paragraf föreslås definitioner av begreppen ledning och verkställande ledning. Enligt definitionen i paragrafens 1 mom. avses med ledning ett värdepappersföretags styrelse och, om företaget har ett förvaltningsråd, förvaltningsrådet, verkställande direktören och alla som är direkt underställda verkställande direktören och sköter företagets högsta ledningsuppgifter eller de facto leder dess verksamhet. Bestämmelsen är nationell.  

Enligt definitionen i paragrafens 2 mom. avses med verkställande ledning värdepappersföretagets verkställande direktör och alla som är direkt underställda verkställande direktören och sköter företagets högsta ledningsuppgifter eller de facto leder dess verksamhet. Förslaget stämmer överens med direktivets artikel 4.1.37.  

18—22 §. De föreslagna paragraferna motsvarar 11 kap. 13—17 § i den gällande lagen. Till 19 och 20 § fogas preciserade hänvisningar till underpunkterna i artikel 4.1 i EU:s tillsynsförordning. Definitionerna stämmer överens med kreditinstitutslagens. Det föreslås att i 22 § i den svenskspråkiga versionen i överensstämmelse med direktivet används ordet utkontraktering i stället för uttrycket utläggning på entreprenad i 1 kap. 17 § i den gällande lagen. 

23 §.Kunder, professionella och icke-professionella kunder. Det föreslås att paragrafens rubrik kompletteras med termen kunder. I paragrafen föreslås i överensstämmelse med den gällande lagens 18 § definitioner av begreppen professionella respektive icke-professionella kunder. Ett värdepappersföretag är skyldigt att klassificera sina kunder. I vissa avseenden skyddar direktivet också potentiella kunder. Bestämmelserna i direktivets bilaga II om professionella kunder stämmer i sak överens med bestämmelserna i MiFID I. I bilagan har gjorts endast ett fåtal preciseringar. För det första har texten i det tredje stycket i bilagans avsnitt I preciserats utan att innehållet ändrats. För det andra har det första stycket i bilagans avsnitt II.1 preciserats med ett omnämnande som innebär att också lokala myndigheter och kommuner hör till den kategori som i princip ska behandlas som icke-professionella kunder. För det tredje har till bilagans avsnitt II.1 fogats ett helt nytt sjätte stycke enligt vilket medlemsstaterna får anta särskilda kriterier för bedömning av expertis och kunskaper hos kommuner och lokala myndigheter.  

Dessa preciseringar i bilagan förutsätter inga ändringar i den gällande paragrafen. Det föreslås inte heller att i bestämmelsen tas in sådana särskilda kriterier som medlemsstaterna får anta för bedömning av expertis och kunskaper hos kommuner och lokala myndigheter. Det föreslås emellertid att i gällande 1 mom. 1 punkten c-underpunkten fogas ett omnämnande om utländska värdepapperscentraler och att i den gällande h-underpunkten görs en sådan ändring att där hänvisas direkt till EU:s tillsynsförordning i vars bilagas motsvarande h-punkt definieras begreppet lokala företag (locals).  

Paragrafens nya 4 mom. motsvarar direktivets definition av kundbegreppet. Tillägget är logiskt med beaktande av att man på lagnivå gör skillnad mellan å ena sidan tillhandahållande av investeringstjänster till kunder och å andra sidan värdepappersföretagets egen affärsverksamhet.  

24 §.Godtagbara motparter. Den föreslagna paragrafen motsvarar huvudsakligen 1 kap. 19 § i den gällande lagen, med den har preciserats för att bättre stämma överens med direktivets artikel 30.  

25 §.Algoritmisk handel och direkt elektroniskt tillträde. Det föreslås att till kapitlet fogas en ny 25 § med definitioner av begreppen algoritmisk handel och direkt elektroniskt tillträde. Bestämmelserna är baserade på strecksatserna 39—41 i direktivets artikel 4.1. I artiklarna 18—20 i kommissionens delegerade förordning (2017/565) preciseras definitionerna ytterligare. 

Enligt paragrafens 1 mom. avses med algoritmisk handel sådan handel med finansiella instrument där en datoralgoritm automatiskt bestämmer enskilda orderparametrar. Sådana parametrar är exempelvis inledande av en order, synkronisering, pris, volym och utförande av order efter att de mottagits, på ett sådant sätt att endast en liten eller ingen mänsklig arbetsinsats behövs. Definitionen av begreppet algoritmisk handel omfattar inte system som endast används för dirigering av order till en eller flera handelsplatser, för sådan behandling av order som inte inkluderar bestämmande av parametrar, för bekräftelse av order eller för slutförande av transaktioner efter avslut.  

I paragrafens 2 mom. definieras begreppet teknik för algoritmisk högfrekvenshandel. I paragrafens 3 mom. definieras begreppet direkt elektroniskt tillträde. Med direkt elektroniskt tillträde till en marknadsplats avses i enlighet med direktivet ett arrangemang där en medlem av eller deltagare eller kund på en handelsplats ger en person tillåtelse att använda dennes handelskod, så att personen elektroniskt kan förmedla order avseende ett finansiellt instrument direkt till handelsplatsen. Det är fråga om ett sådant arrangemang också i en situation där personen använder medlemmens eller deltagarens eller kundens infrastruktur, eller något förbindelsesystem som tillhandahålls av medlemmen eller deltagaren eller kunden, för att förmedla dessa order (direkt marknadstillträde) och arrangemang där en sådan infrastruktur inte används av en person (sponsrat tillträde).  

26 §.Övriga definitioner. I denna paragraf föreslås definitioner av begreppen strukturerad insättning, depåbevis, börshandlad fond, certifikat, strukturerade finansiella produkter, derivat, råvaruderivat, grossistenergiprodukter, korsförsäljning, marknadsgarant, utförande av order för kunds räkning, matchad principalhandel, systematisk internhandlare, kvalificerat innehav och betydande bindning. Definitionerna är nya jämfört med gällande lag. De är baserade på styckena 5, 7, 20, 31, 35, 38, 42, 43, 45—50 och 58 i direktivets artikel 4.1. En del av definitionerna finns också med bland definitionerna i MiFIR-förordningen, där det huvudsakligen hänvisas till motsvarande begrepp i direktivet. 

27 §.Tillsyn. Denna paragraf motsvarar 1 kap. 20 § i gällande lag.  

2 kap. Rätt att tillhandahålla investeringstjänster eller bedriva investeringsverksamhet

Det föreslås att kapitelrubriken kompletteras så att i den nämns bedrivande av investeringsverksamhet. Förslaget stämmer överens med direktivets artikel 1 om tillämpningsområdet och med artikel 4.2 om investeringstjänster och -verksamhet. 

1 §.Tillståndsplikt för investeringstjänster eller investeringsverksamhet. I paragrafen föreslås genomgripande ändringar. Det föreslås att rubriken ändras i överensstämmelse med kapitelrubriken. Paragrafens 1 mom. motsvarar, med undantag för preciseringen i paragrafrubriken, gällande 1 mom.  

I paragrafen föreslås ett nytt 2 mom. Med bestämmelsen genomförs delvis direktivets artikel 9.6 vars syfte är att möjliggöra auktorisering av sådana fysiska personer som avses i bestämmelsen samt att åtgärder ska vidtas för att sörja för att näringsidkaren leds på ett sunt och ansvarsfullt sätt och för att kundernas intresse beaktas. Tillämpningsområdet för den föreslagna bestämmelsen har emellertid begränsats så att det omfattar endast mottagande och förmedling av order som avser finansiella instrument enligt 1 kap. 3 § 1 mom. 1 punkten samt tillhandahållande av investeringsrådgivning. Bestämmelsen gör det sålunda i överensstämmelse med direktivets artikel 3 möjligt också för en fysisk person att som sin näringsverksamhet bedriva sådan investeringsrådgivning som avses i bestämmelsen.  

För att säkerställa att verksamheten bedrivs på ett korrekt sätt ska näringsidkarna bland annat iaktta bestämmelserna i 3 kap. om beviljande och återkallande av värdepappersföretags verksamhetstillstånd och om betydande ägares tillförlitlighet samt bestämmelserna i lagens 6 b kap. om förvaltnings- och styrningssystem. Kommissionen har dessutom antagit närmare bestämmelser om tillämpning av bestämmelserna i fråga. Finansinspektionen ska således när den beviljar verksamhetstillstånd förvissa sig om att näringsidkaren i fråga uppfyller kraven i de bestämmelser som nämns i lagens 1 kap. 3 § 2 och 3 mom. och i kommissionens förordningar som utfärdats med stöd av dem. Inte heller till denna del föreslås någon ytterligare nationell reglering som inte är baserad på direktivet.  

Efter att propositionen avlåtits är det emellertid skäl att följa marknadsutvecklingen och bedöma konsekvenserna av den nya regleringen. På basis av Finansinspektionens tillsynsiakttagelser är det då också möjligt att bedöma sådana eventuella brister i regleringen som förutsätter ytterligare åtgärder, exempelvis när det gäller krav att en näringsidkare ska ordna sin verksamhet på ett tillförlitligt sätt.  

2 §.Tillhandahållande av investeringstjänster eller bedrivande av investeringsverksamhet enligt annat tillstånd. Det föreslås att paragrafens rubrikoch 1 mom. ändras så att där nämns bedrivande av investeringsverksamhet på motsvarande sätt som i 1 §. I övrigt stämmer paragrafens 1 mom. överens med gällande 2 § 1 mom. I paragrafens 2 mom. föreslås en sådan komplettering att en börs som avses i lagen om handel med finansiella instrument får ordna organiserad handel utöver multilateral handel. Momentet stämmer överens med direktivets artikel 1.1 där det föreskrivs att direktivet ska tillämpas på marknadsoperatörer som utför investeringstjänster. Enligt direktivet avses med marknadsoperatör en eller flera personer som leder och/eller driver verksamhet på en reglerad marknad och får vara den reglerade marknaden själv (artikel 4.1.18). En marknadsoperatör kan också driva en organiserad handelsplattform (artikel 18.1). Enligt förslaget får en börs som driver en reglerad marknad ordna organiserad handel. För att förtydliga rättsläget föreslås att paragrafens 5 mom. om förmedlare av gräsrotsfinansiering upphävs. Genomförandet av artikel 3 i MiFID II innebär att förmedling av investeringsbaserad gräsrotsfinansiering förutsätter vederbörligt tillstånd för värdepappersföretag, kreditinstitut eller AIF-förvaltare.  

3 §.Sidotjänster och rätt att tillhandahålla datarapporteringstjänster. I paragrafen föreslås genomgripande ändringar. I paragrafens rubrik föreslås en sådan komplettering att där nämns rätten att tillhandahålla datarapporteringstjänster som det föreskrivs om i paragrafens nya 2mom. Paragrafens 1 mom. 1—4 och 6 punkten stämmer överens med motsvarande punkter i den gällande paragrafen. Paragrafens 1 mom. 5 punkten föreslås bli ändrad i överensstämmelse med direktivets ordalydelse. Den finska direktivtexten har på ett felaktigt sätt skilt sig från den engelska direktivtexten. 

I paragrafens 1 mom. 7 punkten föreslås en ändring. I 1 kap. 11 § 9 punkten i den gällande lagen föreskrivs om förvaring av finansiella instrument som tillhandahålls som investeringstjänster och i gällande 3 § 7 punkten föreskrivs om annan förvaring av finansiella instrument än sådana som tillhandahålls i enlighet med 1 kap. 11 § 9 punkten. Enligt förslaget ska förvaring av finansiella instrument inte längre vara en sådan tjänst som på det sätt som avses i den gällande lagen tillhandahålls som investeringstjänst utan enbart en tjänst som tillhandahålls som en sidotjänst. Enligt föreslagna 7 punkten får ett värdepappersföretag i enlighet med sitt verksamhetstillstånd utöver investeringstjänster som sidotjänster tillhandahålla förvaring och förvaltning av finansiella instrument för kunders räkning, inklusive förvaringstjänster och andra tjänster i samband därmed, exempelvis handhavande av kontanta medel eller finansiella säkerheter, med undantag för tillhandahållande och förande av värdepapperskonton på högsta nivå (central kontoföringstjänst) enligt punkt 2 i avsnitt A i bilagan till EU:s förordning om värdepapperscentraler. Bestämmelsen stämmer överens med artiklarna 4.1 och 4.3 i MiFID II och med punkt 1 i avsnitt B i direktivets bilaga I. Den gällande 7 punkten om sidotjänster som avser förvaring av annat än finansiella instrument blir 8 punkten och gällande 8 punkten om bedrivande av annan verksamhet som är jämförbar med sådan verksamhet som avses i momentet eller därmed nära förknippad verksamhet blir 9 punkten.  

Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. där det föreskrivs att ett värdepappersföretag som ordnar multilateral eller organiserad handel dessutom får upprätthålla och tillhandahålla sådana datarapporteringstjänster som avses i 1 kap. 2 § 1 mom. 19 punkten i lagen om handel med finansiella instrument. Förslaget stämmer överens med artikel 59.2 i MiFID II.  

3 a §.Tillhandahållande av andra investeringsobjekt än finansiella instrument. I denna paragraf föreslås en sådan ändring att till den fogas en informativ hänvisning till lagen om gräsrotsfinansiering. Då en auktoriserad tillhandahållare av investeringstjänster förmedlar gräsrotsfinansiering med andra än finansiella instrument ska på verksamheten tillämpas lagen om gräsrotsfinansiering. 

3 kap. Beviljande och återkallande av verksamhetstillstånd för värdepappersföretag samt betydande ägares tillförlitlighet

1 §.Ansökan om verksamhetstillstånd. I denna paragraf föreslås genomgripande ändringar. Paragrafens 1 mom. stämmer överens med 3 kap. 1 § 1 mom. i den gällande lagen med den kompletteringen att verksamhetstillstånd ska beviljas för tillhandahållande av investeringstjänster eller bedrivande av investeringsverksamhet. Förslagen stämmer överens med artikel 5.1 i MiFID II.  

Det föreslås att paragrafens 2 mom. ändras. I momentet föreskrivs i överensstämmelse med artikel 7.2 i MiFID II om de uppgifter och utredningar som ska lämnas i en ansökan om verksamhetstillstånd. I direktivets artikel 7.4 föreskrivs om ESMA:s befogenhet att utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn bland annat i syfte att fastställa de uppgifter som ska lämnas till de behöriga myndigheterna enligt artikel 7.2, inbegripet i en verksamhetsplan, samt förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för lämnade och tillhandahållande av de uppgifter som anges i artikel 7.2. Kommissionen har antagit en direkt tillämplig delegerad förordning som kompletterar MiFID II och som gäller uppgifter och krav i anslutning till behandlingen av värdepappersföretags ansökningar om auktorisation. Den nya regleringen ersätter den nuvarande paragrafens 2 mom. och de bestämmelser om utredningar som ska fogas till värdepappersföretags ansökningar om verksamhetstillstånd som avses i finansministeriets förordning (234/2014) som utfärdats med stöd av paragrafens 3 mom.  

I paragrafens 3 mom. föreslås en bestämmelse om Finansinspektionens befogenhet att utfärda föreskrifter om vilka uppgifter som ska ingå i ansökan och om vilka uträkningar som ska fogas till den, om inte något annat följer av de bestämmelser som avses i 1 kap. 12 §. Kommissionens ovan nämnda delegerade förordning hör till den kategorin av bestämmelser. 

Paragrafens 4 mom. motsvarar 4 mom. i den nuvarande paragrafen med den kompletteringen att om det företag som ansöker om verksamhetstillstånd är dotterföretag till en marknadsoperatör som auktoriserats i en annan EES-stat ska en begäran om yttrande riktas till den utländska EES-tillsynsmyndigheten. Momentet stämmer överens med artiklarna 84.1 och 84.2 i MiFID II. Enligt dem ska ESMA utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för samråd med andra behöriga myndigheter före beviljande av auktorisation.  

2 §.Beslut om verksamhetstillstånd. I paragrafens 2 mom. föreslås en sådan komplettering att i verksamhetstillståndet utöver investeringstjänster ska nämnas den investeringsverksamhet som värdepappersföretaget har rätt att tillhandahålla. 

3 §.Förutsättningar för beviljande av verksamhetstillstånd. I paragrafen föreslås genomgripande ändringar. Hänvisningarna i paragrafens 1 mom. föreslås bli så justerade att de stämmer överens med de ändringar som föreslås i lagen. Verksamhetstillstånd ska beviljas om det utifrån de upplysningar som inkommit kan säkerställas att värdepappersföretagets ägare uppfyller de krav som föreskrivs i 4 § och att värdepappersföretaget uppfyller de krav som nämns i 6 och 6 b kap., 7 kap. 1, 2, 4—9, 11—14 och 16 §, 9 kap. 1—5, 10 och 11 § och 10 kap. samt i 12 kap. 3 § 2 mom. om kundkontroll. Det föreslås att i momentet föreskrivs om de krav som värdepappersföretaget i enlighet med lagen om handel med finansiella instrument dessutom ska uppfylla om det har för avsikt att ordna multilateral eller organiserad handel, samt om de krav som värdepappersföretaget enligt 7 a kap. dessutom ska uppfylla om det bedriver algoritmisk handel eller tillhandahåller direkt elektroniskt tillträde till en handelsplats.  

Paragrafens 2 mom. stämmer överens med gällande 3 kap. 3 § 2 mom.  

4 §.Betydande ägares tillförlitlighet. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras. Enligt momentet ska den som har ett kvalificerat innehav i ett värdepappersföretag vara tillförlitlig. Med kvalificerat innehav avses en betydande ägarandel enligt 1 kap. 26 § 14 punkten. Det föreslås att till momentet fogas en bestämmelse enligt vilken innehavet ska beräknas med tillämpning av 6 a kap. 1 § 3 mom. Bestämmelsen stämmer överens med artikel 10.2 i MiFID II.  

8 §.Inledande av verksamhet och rapportering av ändringar. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att till den fogas ett omnämnande om rapportering av ändringar. I paragrafen föreslås ett nytt 2 mom. där det föreskrivs om värdepappersföretags skyldighet att till Finansinspektionen rapportera alla väsentliga förändringar i förutsättningarna för beviljande av tillstånd. Förslaget stämmer överens med artikel 21.2 i MiFID II.  

4 kap. Utländska EES-värdepappersföretags filialetablering och tillhandahållande av tjänster i Finland samt utländska EES-kreditinstituts tillhandahållande av tjänster i Finland

I kapitelrubriken föreslås en sådan komplettering att där nämns utländska EES-kreditinstituts tillhandahållande av tjänster i Finland.  

1 §.Filialetablering eller användning av anknutna ombud. Det föreslås att paragrafen ändras i sin helhet så att den motsvarar MiFID II. I paragrafen föreslås mera detaljerade bestämmelser än de nuvarande om användning av anknutna ombud. Enligt paragrafens 1 mom. får ett utländskt EES-värdepappersföretag tillhandahålla investeringstjänster eller bedriva investeringsverksamhet samt tillhandahålla sidotjänster i Finland genom att etablera filialer i Finland eller använda anknutna ombud som är etablerade i Finland. En förutsättning är att de tjänster som det utländska EES-värdepappersföretaget tillhandahåller och den verksamhet som det bedriver omfattas av auktorisationen i företagets hemmedlemsstat.  

Enligt paragrafens 2 mom. får utländska EES-värdepappersföretag etablera filialer i Finland eller börja anlita anknutna ombud efter det att den utländska EES-tillsynsmyndigheten har anmält etableringen till Finansinspektionen. I momentet föreskrivs om uppgifter och utredningar som ska fogas till den anmälan som nämns ovan.  

I paragrafens 3 mom. föreskrivs om etablering av en filial och om tidpunkten då verksamheten får inledas. Bestämmelsen stämmer överens med gällande 4 kap. 1 § 3 mom. Det föreslås att till momentet fogas en bestämmelse enligt vilken det som föreskrivs i momentet om inledande av en filials verksamhet på motsvarande sätt ska tillämpas när ett anknutet ombud inleder sin verksamhet.  

Enligt paragrafens 4 mom. ska det som i 1 mom. föreskrivs om utländska EES-värdepappersföretags rätt att i Finland tillhandahålla investeringstjänster och bedriva investeringsverksamhet samt tillhandahålla sidotjänster via en filial eller genom användning av ett anknutet ombud som är etablerat i Finland och det som i 2 mom. föreskrivs om anmälan om användning av ett anknutet ombud, på motsvarande sätt tillämpas på utländska EES-kreditinstitut. Med ett utländskt EES-kreditinstituts filial avses en likadan filial som i kreditinstitutslagens 16 kap. 

I paragrafens 5 mom. föreskrivs om användning av ett anknutet ombud enligt 4 mom. efter det att Finansinspektionen fått en anmälan med de uppgifter som avses i 2 mom. Användningen av ett anknutet ombud får inledas vid en tidpunkt som Finansinspektionen bestämmer, dock senast två månader efter det att Finansinspektionen har fått den information som avses i 2 mom.  

I paragrafens 6 mom. föreskrivs om beaktande av förändringar i uppgifter som anmälts i enlighet med 3 och 4 mom.  

Förslaget stämmer överens med artiklarna 35.1 och 1.3 c i MiFID II.  

ESMA upprättar förslag till tekniska standarder för precisering av uppgifter som ska anmälas enligt artiklarna 35.2, 35.4, 35.7 och 35.10 samt förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för sådan information som avses i artiklarna 35.3, 35.4, 35.7 och 35.10. 

2 §.Tillhandahållande av investeringstjänster utan filialetablering. I paragrafen föreslås genomgripande ändringar. I den gällande paragrafen föreskrivs om förutsättningarna för att utländska EES-värdepappersföretag ska få tillhandahålla gränsöverskridande investeringstjänster i Finland, dvs. bedriva verksamhet i Finland utan filialetablering här. Varken i MiFID I eller i MiFID II definieras när det är fråga om sådan gränsöverskridande verksamhet som förutsätter anmälningsförfarande. Någon sådan definition föreslås inte heller i lagen, utan frågan ska avgöras från fall till fall, bland annat med beaktande av bestämmelserna i EU-fördraget och tolkningen av dem.  

Enligt förarbetena (RP 32/2012 rd) till den gällande lagen gäller paragrafen tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster i Finland, vilket förutsätter att ett utländskt EES-värdepappersföretag i fråga om Finland vidtar åtgärder i syfte att med en person som är bosatt i Finland eller t.ex. med ett finländskt företag ingå ett avtal om investeringstjänster eller sidotjänster. Åtgärderna kan t.ex. bestå av marknadsföringskampanjer som genomförs per e-post. 

Det är inte fråga om sådan gränsöverskridande verksamhet som avses i den gällande paragrafen då en i Finland bosatt person på eget initiativ reser till ett utländskt EES-värdepappersföretags hemstat för att där köpa investeringstjänster eller sidotjänster. Inte heller då en i Finland bosatt person på eget initiativ via internet eller per telefon köper investeringstjänster eller sidotjänster i ett utländskt EES-värdepappersföretags hemstat är det fråga om tillhandahållande av gränsöverskridande investeringstjänster i Finland i den bemärkelse som avses i denna paragraf. Om emellertid den kontakt som personen tar har föregåtts av det utländska värdepappersföretagets erbjudande eller begäran om att personen ska ta kontakt, är det fråga om tillhandahållande av investeringstjänster eller sidotjänster utan filialetablering i den bemärkelse som avses i paragrafen. Sådan verksamhet förutsätter ett anmälningsförfarande av det slag som avses i paragrafen.  

Det föreslås att paragrafens 1 mom. kompletteras så att där föreskrivs också om utländska EES-kreditinstituts rätt att tillhandahålla investeringstjänster eller bedriva investeringsverksamhet samt tillhandahålla sidotjänster i Finland utan att etablera dotterbolag eller filial. Det föreslås att till momentet fogas en bestämmelse enligt vilken ett utländskt EES-värdepappersföretags och ett utländskt EES-kreditinstituts auktorisation ska inkludera rätt att tillhandahålla tjänster och bedriva investeringsverksamhet.  

Paragrafens 2 mom. motsvarar gällande 4 kap. 2 § 2 mom.  

I gällande 3 mom. föreskrivs om tidpunkten då ett utländskt EES-värdepappersföretag får börja tillhandahålla investeringstjänster. I momentet föreslås en precisering som avser de uppgifter som Finansinspektionen ska få från en utländsk EES-tillsynsmyndighet innan ett utländskt EES-värdepappersföretag får börja tillhandahålla investeringstjänster eller bedriva investeringsverksamhet och tillhandahålla sidotjänster i Finland. Finansinspektionen ska informeras om företaget avser att använda anknutna ombud som är etablerade i hemmedlemsstaten och om eventuella anknutna ombuds namn.  

I gällande 4 mom. föreskrivs om utländska EES-värdepappersföretags rätt att anlita ett anknutet ombud för att tillhandahålla investeringstjänster. I momentet föreslås en sådan ändring att där föreskrivs om tidpunkten för inledande av ett utländskt EES-värdepappersföretags tjänster eller verksamhet, då företaget avser att anlita anknutna ombud som är etablerade i sin hemstat vid tillhandahållande av investeringstjänster eller bedrivande av investeringsverksamhet i Finland. Värdepappersföretaget får börja tillhandahålla tjänster eller bedriva verksamhet efter det att Finansinspektionen av den utländska EES-tillsynsmyndigheten har fått namnen på de anknutna ombud som företaget avser att använda i Finland, under förutsättning att aktören redan tidigare eller samtidigt har gjort anmälan om tillhandahållandet av tjänsterna. I momentet föreskrivs om Finansinspektionens skyldighet att offentliggöra sådan information.  

I paragrafens 5 mom. föreskrivs om tillämpning av bestämmelserna i 4 mom. på utländska EES-kreditinstitut som planerar att i Finland bedriva verksamhet som avses i 1 mom. genom förmedling av ett anknutet ombud om är etablerat i dess hemmedlemsstat.  

I paragrafens 6 mom. föreskrivs om tidpunkten för beaktande av förändringar i det fall att det sker förändringar i uppgifter som anmälts i enlighet med 3 och 4 mom.  

Paragrafens 7 mom. stämmer överens med gällande 4 kap. 2 § 5 mom. med den ändringen att ett utländskt EES-kreditinstitut, utöver ett utländskt EES-värdepappersföretag, kan erbjuda i Finland etablerade värdepappersföretag, kreditinstitut och andra aktörer direkt möjlighet att bedriva handel på en multilateral handelsplattform eller på en organiserad handelsplattform efter att Finansinspektionen av den utländska EES-tillsynsmyndigheten har informerats om inledandet av verksamheten och om var och hur möjligheten att bedriva handel enligt planerna ska erbjudas.  

Förslaget motsvarar artiklarna 34.1 och 1.3 c i MiFID II. 

ESMA utarbetar förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet med punkterna 2, 4, 5 och 7 i artikel 34 samt förslag till tekniska standarder för genomförande, i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för överlämnande av uppgifter i enlighet med punkterna 3, 4, 5 och 7 i artikel 34.  

5 kap. Tredjelandsföretags filialetablering och tillhandahållande av tjänster i Finland

I lagens 5 kap. föreslås genomgripande ändringar. I gällande 5 kap. föreskrivs om värdepappersföretag i ett tredjeland som planerar att etablera filial och tillhandahålla tjänster i Finland. Det föreslås att i lagen inte längre ska föreskrivas om värdepappersföretag i tredjeländer. Enligt förslaget ska i lagen i överensstämmelse med MiFID II tas in en ny definition av begreppet tredjelandsföretag. I 5 kap. föreslås ändringar i överensstämmelse med artiklarna 39—43 i MiFID II där det föreskrivs om tredjelandsföretag som planerar att etablera en filial för tillhandahållande av tjänster eller bedrivande av verksamhet.  

1 §.Förutsättningar för filialetablering. I paragrafens 1 mom. föreslås en bestämmelse enligt vilken ett tredjelandsföretag som planerar att i Finland tillhandahålla investeringstjänster eller bedriva investeringsverksamhet samt tillhandahålla sidotjänster till kunder som avses i 1 kap. 23 § 3 och 4 mom. ska etablera filial i Finland. I ovan nämnda 3 mom. avses kunder som ett värdepappersföretag på deras egen begäran kan behandla som professionella kunder som uppfyller de övriga krav som föreskrivs i momentet och i 4 mom. avses icke-professionella kunder. Ett tredjelandsföretag ska hos Finansinspektionen ansöka om verksamhetstillstånd för filialetablering i Finland.  

I paragrafens 2 mom. föreskrivs om förutsättningarna för beviljande av tillstånd. En förutsättning är att tillhandahållandet av tjänster och bedrivandet av verksamheten omfattas av auktorisation och tillsyn i det tredjeland där företaget är etablerat och att det företag som ansöker om tillstånd är auktoriserat i tredjelandet. Enligt momentet ska Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i tredjelandet ha undertecknat en överenskommelse som till fullo uppfyller normerna i artikel 26 i OECD:s modellskatteavtal. Dessutom föreskrivs att filialen ska förfoga över ett startkapital och om de krav som ställs på filialens ledning och att tredjelandsföretaget ska vara medlem i ett system som motsvarar det ersättningssystem som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG om system för ersättning till investerare eller den filial som ansökan om verksamhetstillstånd avser eller höra till ersättningsfonden för investerarskydd.  

Förslaget stämmer överens med artikel 39 i MiFID II.  

2 §.Uppgifter som ska lämnas i en tillståndsansökan för en filial. I paragrafens 1 mom. föreskrivs om de uppgifter och utredningar som ska fogas till ett tredjelandsföretags ansökan om verksamhetstillstånd för en filial. Enligt momentets 6 punkt ska till ansökan fogas utredning om det skydd som tredjelandets ersättningssystem erbjuder investerare eller om att tredjelandsföretaget på filialens vägnar har ansökt om medlemskap i ersättningsfonden för investerare. Av den anledningen föreslås i paragrafens 2 mom. en bestämmelse enligt vilken ersättningsfondens yttrande ska inhämtas om ansökan.  

Enligt föreslagna 3 mom. kan genom förordning av finansministeriet utfärdas närmare bestämmelser om vilka kontaktuppgifter som ska framgå av tillståndsansökan samt om de utredningar som ska fogas till ansökan.  

3 §.Beviljande av filialtillstånd. I paragrafens 1 mom. föreslås en bestämmelse om förutsättningarna för beviljande av filialtillstånd. En förutsättning är att filialen uppfyller de krav på verksamheten som föreskrivs i 1 kap. 7 § 1 mom. samt i 13 § 2, 9 och 10 punkten samt de förutsättningar för beviljande av tillstånd som föreskrivs i 1 § i detta kapitel.  

Enligt paragrafens 2 mom. kan Finansinspektionen när den beviljar tillstånd besluta om filialens medlemskap i ersättningsfonden för investerare. För ett eventuellt beslut ska Finansinspektionen bedöma om ersättningssystemet för investerare i filialens hemstat motsvarar nivån på och omfattningen av det skydd som ersättningsfonden ger. Momentet motsvarar gällande 5 kap. 2 § 2 mom. Det stämmer också överens med artiklarna 39.2 f och 41.1 a i MiFID II. 

Enligt paragrafens 3 mom. ska på tillståndsbeslutet tillämpas vad som i 3 kap. 2 § föreskrivs om behandling och avgörande av ett värdepappersföretags tillståndsansökan samt om sökandens besvärsrätt i det fall att tillståndsbesluten inte har fattats inom den föreskrivna tidsfristen. Enligt momentet ska Finansinspektionen inom tio arbetsdagar från mottagandet av tillståndsansökan underrätta sökanden om den tidsfrist som nämns i 3 kap. 2 § 1 mom. och om möjligheten att överklaga beslutet. Momentet stämmer överens med gällande 5 kap. 2 § 3 mom.  

Enligt paragrafens 4 mom. berättigar filialtillståndet värdepappersföretaget att bedriva verksamhet på ett eller flera verksamhetsställen. Momentet stämmer överens med gällande 5 kap. 2 § 4 mom.  

4 §.Undantag från kravet på filialtillstånd. I denna paragraf föreskrivs om undantag från kravet på filialtillstånd. Om ett tredjelandsföretag tillhandahåller en investeringstjänst eller bedriver investeringsverksamhet med finansiella instrument uteslutande på initiativ av en kund som avses i 1 § 1 mom. ska det krav på filialtillstånd som föreskrivs i momentet inte tillämpas på tjänsten eller verksamheten för kunden i fråga. Vidare föreskrivs att tredjelandsföretaget inte får marknadsföra nya investeringsprodukter eller investeringstjänster till denna kund på annat sätt än genom filialen.  

Förslaget stämmer överens med artikel 42 i MiFID II.  

5 §.Återkallande av filialtillstånd och begränsning av verksamheten. I denna paragraf föreskrivs om återkallande av tredjelandsföretags filialtillstånd och om begränsning av verksamheten. I paragrafen hänvisas till 26 och 27 § i lagen om Finansinspektionen om återkallelse av filialtillstånd och begränsning av tillståndsenlig verksamhet. Dessutom ska Finansinspektionen enligt förslaget utan dröjsmål återkalla ett filialtillstånd om en myndighet i tredjelandsföretagets hemstat har återkallat företagets auktorisation. I fråga om åtgärderna stämmer paragrafen överens med gällande 5 kap. 3 §.  

6 §.Avslutande av en filials verksamhet. Denna paragraf stämmer huvudsakligen överens med gällande 5 kap. 4 § där det föreskrivs om avslutande av filialverksamhet i ett tredjeland. Enligt förarbetena till den gällande lagen motsvarar paragrafen kreditinstitutslagens bestämmelser om avslutande av filialverksamhet. Med tanke på kundskyddet och tillsynen ansågs det vara skäl att ta in bestämmelsen i lagen om investeringstjänster (RP 32/2012 rd). I MiFID II föreskrivs inte om behörig myndighets åtgärder i en situation där ett filialtillstånd för ett tredjelandsföretag återkallas.  

I den föreslagna paragrafen föreskrivs om avslutande av ett tredjelandsföretags filialverksamhet. I 1 mom. föreslås i överensstämmelse med gällande 4 § 1 mom. att när Finansinspektionen återkallar ett tredjelandsföretags filialtillstånd ska filialens verksamhet avslutas omedelbart. Vidare föreskrivs att när Finansinspektionen har återkallat verksamhetstillståndet ska tillsynen fortsättas till dess att åtagandena mot filialens kunder är fullgjorda. 

I paragrafens 2 mom. föreskrivs i överensstämmelse med gällande 4 § 2 mom. att ett tredjelandsföretag ska utan dröjsmål efter det att dess filialverksamhet har avslutats meddela kunderna hur filialen fullgör sina åtaganden mot dem. Vidare föreskrivs att Finansinspektionen vid behov utfärdar närmare föreskrifter om det förfarande som avses i momentet.  

I paragrafens 3 mom. föreskrivs i överensstämmelse med gällande 4 § 3 mom. att de principer som nämns i 1 och 2 mom. ska tillämpas också då Finansinspektionen begränsar en filials verksamhet.  

7 §.Tredjelandsföretags tillhandahållande av tjänster utan filialetablering. Denna paragraf är informativ till sin karaktär. I 1 mom. hänvisas till artikel 46 i EU:s förordning om marknader för finansiella instrument där det föreskrivs om förutsättningarna för att ett tredjelandsföretag utan filialetablering får tillhandahålla investeringstjänster eller utföra investeringsverksamheter med eller utan eventuella sidotjänster till godtagbara motparter och professionella kunder i den mening som avses i avsnitt I i bilaga II till MiFID II som är etablerade i hela unionen  

I paragrafens 2 mom. hänvisas till artikel 47 i den nämnda förordningen där det föreskrivs om förutsättningarna för att ett tredjelandsföretag som är auktoriserat i enlighet med artikel 39 i MiFID II ska få tillhandahålla tjänster och bedriva verksamhet som omfattas av auktorisationen till sådana godtagbara motparter och professionella kunder som avses i 1 mom. i andra medlemsstater i unionen utan etablering av nya filialer.  

II AVDELNINGEN VERKSAMHETSFÖRUTSÄTTNINGAR, FÖRVALTNING OCH STYRNING SAMT ORGANISERING AV VERKSAMHETEN

I rubriken för II avdelningen föreslås till följd av det nya 6 b kap. som föreslås i den avdelningen ett omnämnande om förvaltning och styrning.  

6 kap. Ekonomiska verksamhetsförutsättningar för tillhandahållandet av investeringstjänster samt tillsyn över den ekonomiska stabiliteten

1 §.Minimikapital. I denna paragraf föreskrivs om nybildade värdepappersföretags minimikapital. Kraven i den gällande paragrafen är baserade på artikel 12 i MiFID I och på artiklarna 5 och 7—9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut. Det sistnämnda direktivet upphävdes år 2013 genom kreditinstitutsdirektivet. De i paragrafen föreslagna kapitalkraven är baserade på artikel 15 i MiFID II, artikel 4.51 i EU:s tillsynsdirektiv och på artiklarna 28—31 i kreditinstitutsdirektivet.  

Enligt MiFID II får ett värdepappersföretag inte beviljas auktorisation om företaget med beaktande av den ifrågavarande investeringstjänstens eller investeringsverksamhetens art inte besitter ett tillräckligt starkt kapital enligt kraven i EU:s tillsynsförordning. Enligt EU:s tillsynsförordning är ett värdepappersföretag en person enligt definitionen i MiFID I som omfattas av de krav som åläggs genom det direktivet, enligt artikel 4.1.2 c i förordningen med undantag av företag som inte har tillstånd att tillhandahålla sådana sidotjänster som avses i bilaga I avsnitt B punkt 1 i direktiv 2004/39/EG och som tillhandahåller endast en eller flera av de investeringstjänster eller den investeringsverksamhet som avses i punkterna 1, 2, 4 och 5 i avsnitt A i bilaga I till det direktivet, som inte får inneha kontanter eller värdepapper som tillhör företagets kunder och som därför aldrig får stå i skuld gentemot dessa. Ett sådan företag som avses i punkten får som investeringstjänst tillhandahålla endast mottagande och förmedling av order beträffande ett eller flera finansiella instrument, utförande av order för kundens räkning, egendomsförvaltning eller investeringsrådgivning. EU:s tillsynsförordning ska inte tillämpas på sist nämnda värdepappersföretag men ska i enlighet med vad som närmare föreskrivs i förordningen tillämpas på andra värdepappersföretag som tillhandahåller investeringstjänster. Sådana bestämmelser i EU:s tillsynsförordning som är tillämpliga på värdepappersföretag är bland annat artiklarna 4.1.2 c, 95.2 och 97. Med begreppet startkapital avses i EU:s tillsynsförordning det belopp och den typ av kapitalbas som för värdepappersföretag anges i avdelning IV i kreditinstitutsdirektivet. Med värdepappersföretag avses i kreditinstitutsdirektivet ett värdepappersföretag enligt artikel 4.1.2 i EU:s tillsynsförordning.  

MiFID I har upphävts genom MiFID II där det föreskrivs att hänvisningar till direktiv 2004/39/EG ska betraktas som hänvisningar till MiFID II eller MiFIR (artikel 94). 

Det föreslås att paragrafen om minimikapital justeras i överensstämmelse med kreditinstitutsdirektivet. Enligt den allmänna bestämmelsen i paragrafens 1 mom. ska ett värdepappersföretag liksom för närvarande ha ett aktiekapital på minst 730 000 euro, om inte något annat föreskrivs nedan i paragrafen. Verksamhetstillståndet för ett värdepappersföretag som avses i momentet ställer inga gränser. I momentet föreskrivs med avvikelse från den nuvarande bestämmelsen att ett värdepappersföretags aktiekapital, med undantag för värdepappersföretag som nämns i föreslagna 5 mom., ska bestå av en eller flera kapitalposter så som föreskrivs i artikel 26.1 punkterna a—e i EU:s tillsynsförordning. Kreditinstitutsdirektivets definition av begreppet värdepappersföretag stämmer inte överens med 5 mom., vilket innebär att kravet gällande kapitalposter inte ska tillämpas på sådana värdepappersföretag. Förslaget stämmer överens med kreditinstitutsdirektivets artikel 28. 

Det föreslås att ordalydelsen i paragrafens 2 mom. justeras. Enligt gällande 2 mom. ska ett värdepappersföretag vars investeringstjänster endast består i att förmedla och utföra order, tillhandahålla kapitalförvaltning, ge investeringsrådgivning eller ordna emissioner ha ett aktiekapital på minst 125 000 euro. Enligt lagens förarbeten (RP 43/2007 rd och RP 32/2012 rd) avses i momentet värdepappersföretag som innehar kundmedel. Också tillhandahållande av investeringsrådgivning och ordnande av emissioner förutsätter ett sådant minimikapital som föreskrivs i momentet, om värdepappersföretaget innehar kundmedel. Ordalydelsen i gällande 2 mom. kan tolkas så att bestämmelsen gäller värdepappersföretag som bedriver handel för egen räkning eller garanterar emissioner eller ordnar multilateral handel. Det föreslås att momentet justeras så att kapitalkravet ska tillämpas på värdepappersföretag som inte handlar för egen räkning, garanterar emissioner eller ordnar multilateral eller organiserad handel men som har tillstånd att inneha kundmedel. Ett sådant värdepappersföretag som avses i momentet får tillhandahålla alla andra investeringstjänster än sådana i momentet uttryckligen nämnda tjänster vilka förutsätter ett sådant minimikapital som avses i 1 mom. Avsikten med ändringen av ordalydelsen är inte att i sak ändra bestämmelsen. Eftersom tillstånd att inneha kundmedel är en viktig faktor ska på värdepappersföretag tillämpas det kapitalkrav som föreskrivs i momentet. Avsikten med förslaget är att understryka att kapitalkravet för värdepappersföretag som ordnar handel ska bestämmas enligt paragrafens 1 mom. Förslaget stämmer överens med artiklarna 28.2 och 29.1 i kreditinstitutsdirektivet. 

Paragrafens 3 mom. stämmer överens med den gällande paragrafens 3 mom., med en justering av paragrafhänvisningen. Bestämmelsen är baserad på nationell prövning.  

Jämfört med gällande 6 kap. 1 § är paragrafens 4 mom. nytt. Enligt momentet ska ett värdepappersföretag som avses i 2 mom., som inte handlar för egen räkning, garanterar emissioner eller ordnar multilateral eller organiserad handel och som inte har tillstånd att inneha kundmedel ha ett aktiekapital på minst 50 000 euro. Förslaget stämmer överens med artikel 29.3 i kreditinstitutsdirektivet.  

Paragrafens 5 mom. stämmer delvis överens med nuvarande 4 mom. Det nuvarande momentet gäller värdepappersföretag vars investeringstjänster endast består i investeringsrådgivning eller förmedling av order och som inte innehar kundmedel. Det föreslagna momentet gäller värdepappersföretag vars investeringstjänster endast består i att förmedla och utföra order, tillhandahålla kapitalförvaltning eller ge investeringsrådgivning och som varken har tillstånd att som sidotjänst tillhandahålla förvaring och förvaltning av finansiella instrument för kunders räkning enligt 2 kap. 3 § 1 mom. 7 punkten eller har tillstånd att inneha kundmedel. Förslaget stämmer överens med artikel 31.1 i kreditinstitutsdirektivet.  

Paragrafens 6 mom. motsvarar 5 mom. i den gällande paragrafen och artikel 31.2 i kreditinstitutsdirektivet.  

Paragrafens 7 mom. motsvarar 6 mom. i den gällande paragrafen.  

2 §.Ekonomisk stabilitet och tillsyn. Det föreslås att hänvisningen i paragrafens 2 mom. justeras så att den avser 5 och 6 mom. i 1 § som föreslås bli ändrad. Till paragrafen har fogats en hänvisning till EU:s tillsynsförordning i syfte att förhindra en konflikt mellan bestämmelsen och förordningens förpliktande bestämmelse. Hänvisningen i paragrafens 4 mom. ska enligt förslaget justeras så att den motsvarar de föreslagna ändringarna i 1 kap. 15 § 1, 2, 4, 5 eller 7 punkten. 

6 a kap. Förvärv och avyttring av kvalificerade innehav

I 7 kap. 14 och 15 § i den gällande lagen föreskrivs om anmälningsskyldighet gällande förvärv och överlåtelse av aktier i värdepappersföretag och om begränsning av förvärv. Det föreslås att till lagen fogas ett nytt 6 a kap. med huvudsakligen motsvarande bestämmelser som de ovan nämnda gällande förvärv och avyttring av kvalificerade innehav. 

1 §.Informationskrav gällande förvärv och avyttring av kvalificerat innehav. Det föreslås att i lagens 1 kap. 26 § införs begreppet kvalificerat innehav i enlighet med MiFID II. I paragrafens 1 mom. föreslås en bestämmelse enligt vilken den som avser att direkt eller indirekt förvärva ett kvalificerat innehav i ett värdepappersföretag ska underrätta Finansinspektionen. I paragrafens 2 mom. föreskrivs att Finansinspektionen ska underrättas om avsikten är att öka ett innehav enligt 1 mom. till minst 20, 30 eller 50 procent av värdepappersföretagets aktiekapital eller så att innehavet kommer att medföra en lika stor andel av det röstetal som samtliga aktier medför eller så att värdepappersföretaget blir ett dotterföretag.  

I paragrafens 3 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som enligt gällande 7 kap. 14 § 3 mom. om bestämmelserna och principerna vid beräkning av en sådan ägarandel som avses i 1 och 2 mom. Momentets hänvisning till värdepappersmarknadslagens 9 kap. 4—7 § justeras i överensstämmelse med bestämmelserna i 9 kap. i lagen om ändring av värdepappersmarknadslagen (1278/2015). Med den ovan nämnda lagen genomfördes Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad (öppenhetsdirektivet), av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och av kommissionens direktiv 2007/14/EG om tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i direktiv 2004/109/EG (ändringsdirektivet). 

Paragrafens 4—7 mom. motsvarar gällande 7 kap. 14 § 4—7 mom. Paragrafens 1—5 mom. motsvarar artikel 11 i MiFID II.  

I paragrafens 6 mom. föreskrivs om de uppgifter som ska fogas till en anmälan om förvärv av en ägarandel. Enligt paragrafens 7 mom. ska närmare föreskrifter om de uppgifter som ska fogas till anmälningar enligt 1 och 2 mom. utfärdas genom förordning av statsrådet. Paragrafens 6 och 7 mom. motsvarar artikel 13.4 i MiFID II där det föreskrivs att medlemsstaterna ska se till att en förteckning görs allmänt tillgänglig med de uppgifter som krävs för bedömningen och som måste lämnas till de behöriga myndigheterna vid den tid för underrättelsen som avses i artikel 11.1.  

Enligt MiFID II ska ESMA utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att upprätta en uttömmande förteckning över uppgifter enligt artikel 13.4, som tilltänkta förvärvare ska foga till sin underrättelse (artikel 12.8). Några sådana förslag har inte utarbetats och därför behövs fortfarande regleringen i paragrafens 6 och 7 mom.  

2 §.Begränsning av förvärv av kvalificerat innehav. I paragrafens 1 mom. föreskrivs i överensstämmelse med gällande 7 kap. 15 § 1 mom. att det i 32 a § i lagen om Finansinspektionen föreskrivs om Finansinspektionens rätt att förbjuda förvärv av ägarandelar enligt 1 § och i 32 b § i den lagen om förfarandet i samband med förbudsbeslut. Paragrafens 2 mom. motsvarar nuvarande 7 kap. 15 § 2 mom. 

6 b kap. Förvaltnings- och styrningssystem

Det föreslås att till lagen fogas ett nytt 6 b kap. om värdepappersföretags förvaltnings- och styrningssystem. Avsikten är att på ett mera överskådligt sätt med ledning av saksammanhanget till olika kapitel hänföra de bestämmelser om förvaltnings- och styrningssystemen samt organiseringen av verksamheten som direktivet förutsätter. Bestämmelserna om organiseringen av värdepappersföretags verksamhet ska enligt förslaget fortsättningsvis ingå i 7 kap. 

1 §.Allmänna krav gällande värdepappersföretags förvaltnings- och styrningssystem. I den föreslagna paragrafen föreskrivs om de allmänna krav som ska tillämpas på värdepappersföretags förvaltning och styrning. Paragrafen är baserad på första stycket i artikel 9.1 i MiFID II enligt vilket de behöriga myndigheterna ska säkerställa att värdepappersföretag och deras ledningsorgan följer artiklarna 88 och 91 i kreditinstitutsdirektivet. De nämnda artiklarna i kreditinstitutsdirektivet har genomförts i och med kreditinstitutslagens 7 kap. 1—5 §. Dessutom har 7 kap. 8 § 2 mom. i lagen om investeringstjänster genom en lag (623/2014) ändrats så att på värdepappersföretag ska tillämpas 7 och 8 kap. i kreditinstitutslagen. I den föreslagna bestämmelsen föreskrivs huvudsakligen i överensstämmelse med gällande 7 kap. 8 § 2 mom. om tillämpning av kreditinstitutslagens 7 kap. 1—3 och 5—7 § samt 8 kap. på värdepappersföretag. I bestämmelsen hänvisas enligt förslaget inte längre till kreditinstitutslagens 7 kap. 4 § som gäller ledningens tillförlitlighet och kompetenskrav. I föreslagna 6 b kap. 4 § föreskrivs om motsvarande krav i fråga om värdepappersföretags ledning.  

I paragrafen föreslås inte någon mot gällande 7 kap. 8 § 3 mom. svarande bestämmelse om tillämpning av 7 kap. 6 § i kreditinstitutslagen på filialer till utländska EES-värdepappersföretag som tillhandahåller investeringstjänster i Finland. Det är värdepappersföretagets hemstat som ska reglera rapporteringen om överträdelser.  

Enligt MiFID II ska ESMA och EBA gemensamt anta riktlinjer om de faktorer som förtecknas i artikel 91.12 i kreditinstitutsdirektivet (andra stycket i artikel 9.1). I riktlinjerna fastställs bland annat vad som avses med begreppet tillräckligt med tid när det gäller den tid som en medlem av ledningsorganet behöver avsätta för att utföra sina uppgifter och vad som avses med begreppet tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter hos ledningsorganet. Vidare fastställs innebörden av begreppen hederlighet, integritet och oberoende hos en medlem i ledningsorganet samt begreppet mångfald som ska iakttas vid urvalet av medlemmar av ledningsorganen. 

2 §. Värdepappersföretagets styrelse och dess uppgifter. Denna paragraf är ny. Enligt paragrafens 1 mom. ska värdepappersföretagets styrelse definiera de förvaltnings- och styrningssystem varmed det säkerställs att värdepappersföretaget sköts på ett effektivt och stabilt sätt som främjar kundernas intressen samt förtroendet för marknaden. Bestämmelsen är baserad på det första stycket i direktivets artikel 9.3. Denna artikel skiljer sig från artikel 88.1 i kreditinstitutsdirektivet på det sättet att den förutsätter att värdepappersföretaget ska skötas på ett effektivt och stabilt sätt som uttryckligen främjar kundernas intressen och marknadens integritet (integrity of the market). Den engelska termen har flera bibetydelser, inklusive hederlighet och oberoende. I vår nationella lagstiftning används vanligen uttrycket förtroendet för marknaden, dvs. förtroendet för att marknadsparterna agerar hederligt och opartiskt samt följer de regler som fastställts för dem.  

Paragrafens 2 mom. är baserat på andra stycket i artikel 9.3 i MiFID II. I bestämmelsen preciseras de uppgifter som hör till värdepappersföretagets styrelse, i synnerhet utgående från värdepappersföretagets affärsverksamhet. Styrelsen ska enligt momentets 1 punkt definiera och godkänna den organisation som behövs för tillhandahållande av investeringstjänster och sidotjänster samt för bedrivande av investeringsverksamhet, med beaktande av verksamhetens art, omfattning och komplexitet samt de författningar och bestämmelser som ska iakttas, enligt 2 punkten de verksamhetsprinciper som är tillämpliga på de tjänster och produkter som tillhandahålls och den verksamhet som bedrivs och enligt 3 punkten de ersättningssystem som tillämpas på personer som deltar i tillhandahållandet av investeringstjänster så att systemet uppmuntrar till ansvarsfull affärsverksamhet, jämlikt bemötande av kunderna och undvikande av intressekonflikter i kundrelationer.  

Enligt paragrafens 3 mom. ska styrelsen regelbundet bedöma om de strategiska målen för tillhandahållande av investeringstjänster och sidotjänster och för bedrivande av investeringsverksamhet är tillräckliga och hur de uppnåtts, utvärdera förvaltnings- och styrningssystemens effektivitet och principerna för tillhandahållande av tjänster till kunderna samt vidta åtgärder för att avhjälpa eventuella brister. Bestämmelsen är baserad på det tredje stycket i direktivets artikel 9.3. 

I den föreslagna paragrafens 4 mom. föreskrivs i överensstämmelse med det fjärde stycket i direktivets artikel 9.3 om styrelsemedlemmarnas rätt att få den information och de dokument som de behöver för att utföra sina uppdrag.  

3 §.Minimiantal personer som de facto leder värdepappersföretagets verksamhet. I den föreslagna bestämmelsen föreskrivs i överensstämmelse med det första stycket i direktivets artikel 9.6 om minimiantal personer som de facto leder värdepappersföretagets verksamhet.  

4 §.Tillförlitlighets- och kompetenskrav för värdepappersföretagets ledning. I den föreslagna bestämmelsen föreskrivs om tillförlitlighets- och kompetenskrav som personligt förutsätts av de personer som hör till värdepappersföretagets ledning. Bestämmelsen är baserad på direktivets artikel 9.4 och stämmer i sak överens med 7 kap. 16 § i den gällande lagen. Motsvarande krav på ledningens tillförlitlighet och kompetens ställs också i kreditinstitutslagens 7 kap. 4 §. I den föreslagna bestämmelsen har emellertid strukits den första meningen i den gällande lagens 7 kap. 16 § 1 mom., dvs. att ett värdepappersföretags styrelsemedlemmar och de som hör till den verkställande ledningen ska leda värdepappersföretaget med yrkesskicklighet och enligt sunda och omsorgsfulla affärsprinciper. För ledningen och hela förvaltnings- och styrningssystemet gäller dessa skyldigheter redan enligt de krav som ställs i 7 och 8 kap. i kreditinstitutslagen. Enligt hänvisningen i föreslagna 6 b kap. 1 § 1 mom. ska på värdepappersföretag tillämpas de nämnda bestämmelserna i kreditinstitutslagen, vilket innebär att försiktiga affärsprinciper ska iakttas.  

7 kap. Organisering av värdepappersföretags verksamhet

I lagens 7 kap. föreslås genomgripande ändringar. I kapitlet ska enligt förslaget inte längre ingå bestämmelser om utläggning av kapitalförvaltning på entreprenad till tredjeland (6 §), värdepappersföretags administration och styrning (8 §), privata transaktioner (11 §), förvärv och avyttring av aktier (14 och 15 §), värdepappersföretags och holdingföretags ledning (16 §) samt om filialer till värdepappersföretag i tredjeländer och utländska värdepappersföretag (21 och 22 §). Motsvarande bestämmelser föreslås huvudsakligen i lagens övriga kapitel. I fråga om flera av de föreslagna bestämmelserna föreskrivs dessutom närmare i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/565 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksamheten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det direktivet.  

1 §.Driftställen och huvudkontor. Denna paragraf motsvarar nuvarande 7 kap. 1 §.  

2 §.Tillförlitlig organisering av verksamheten. I paragrafens 1—5 mom. föreslås närmare bestämmelser än enligt nuvarande 8 § 1 mom. om de krav på organisering av verksamheten som avses i MiFID II artikel 16.2, 16.4 samt andra och tredje stycket i artikel 16.5. De nämnda bestämmelserna i MiFID II motsvarar MiFID I, med undantag för det tredje stycket i artikel 16.5 enligt vilket värdepappersföretag ska inrätta sunda skyddsmekanismer, som enligt förslaget ska beaktas i paragrafens 5 mom. I lagens 10 kap. 11 och 12 § förslås bestämmelser om skyldigheten att bevara information och dokumentation enligt artiklarna 16.6 och 16.7.  

I paragrafens 6 mom. föreskrivs i överensstämmelse med artikel 25.1 i MiFID II om kompetenskrav för att tillhandahålla investeringstjänster. I överensstämmelse med direktivet ska värdepappersföretaget säkerställa att de personer som avses i bestämmelsen har den kunskap och den kompetens som krävs för att de ska kunna uppfylla sina skyldigheter. Detta innebär att värdepappersföretaget ska ha förfaranden varmed det i praktiken säkerställer och övervakar att kompetenskraven kontinuerligt är uppfyllda. Ett värdepappersföretag ska i enlighet med direktivets ingress (stycke 79) ge sin personal tillräckligt med tid och resurser för att uppnå kunskap och kompetens och tillämpa den i samband med tillhandahållandet av tjänster till kunderna. I lagen föreslås emellertid inga närmare bestämmelser om innebörden av bestämmelsen om kunskaper och kompetens. Värdepappersföretaget ska själv definiera de kompetenskraven för varje sådan persons arbetsuppgifter som avses i bestämmelsen. Kompetenskraven ska anpassas till de produkter och tjänster som tillhandahålls samt i förhållande till respektive persons utbildning och uppgifternas art och omfattning. Värdepappersföretaget ska kunna påvisa att en person är tillräckligt kompetent. Det förutsätts emellertid inte att värdepappersföretaget till exempel ska utfärda ett intyg på att en person har den yrkeskompetens som behövs.  

ESMA har dessutom antagit riktlinjer för bedömning av kunskaper och kompetens som förutsätts i bestämmelsen. Finansinspektionen har meddelat att den följer myndighetens riktlinjer. ESMA:s riktlinjer förpliktar också Finansinspektionen att offentliggöra grunderna för uppfyllelse av kraven i riktlinjerna eller grunderna för bedömning av kunskaperna och kompetensen. Riktlinjerna i fråga är minimikrav och behöriga myndigheter kan nationellt uppställa krav som är strängare än ESMA:s riktlinjer.  

På grund av de synnerligen generella kompetenskrav som föreslås i lagen är det ändamålsenligt att ge Finansinspektionen befogenhet att meddela närmare föreskrifter. Finansinspektionen föreslås i kapitlets 16 § få befogenhet att meddela föreskrifter, vilket innebär att den kan meddela närmare föreskrifter om omständigheter som ska beaktas vid bedömningen av kunskaperna och kompetensen, exempelvis kännedom om lagstiftningen som gäller tillhandahållandet av finansiella instrument, investeringsprodukter och investeringstjänster och likaså praktiska erfarenheter som en grund för bedömningen. I samband med beredningen av föreskrifterna ska Finansinspektionen beakta ESMA:s riktlinjer om grunderna för bedömning av kunskaper och kompetens. Med föreskrifterna genomförs också andra meningen i direktivets artikel 25.1 enligt vilken medlemsstaterna ska offentliggöra de kriterier som används för att bedöma sådan kunskap och kompetens.  

Det är inte fråga om en ytterligare nationell reglering eftersom direktivets generella bestämmelse innebär att definitionen av den kunskap och kompetens som krävs och av bedömningskriterierna blir beroende av nationell prövning. I ESMA:s riktlinjer endast preciseras minimikraven för bedömningen av kompetensen. I Finansinspektionens föreskrifter kan förpliktelsen preciseras till exempel i anslutning till varje enskild uppgift eller tjänst. Synpunkter i anslutning till bestämmelsens styrande verkan, tillämpningens förutsägbarhet och parternas rättssäkerhet talar också för en noggrannare definition av den kunskap och kompetens som behövs. En överträdelse av förpliktelser som ålagts värdepappersföretaget kan också få avsevärda ekonomiska konsekvenser.  

3 §.Begränsningar som gäller förvärv av egna aktier, andelar, kapitallån och debenturer. Den föreslagna paragrafen motsvarar nuvarande 7 kap. 3 §.  

4 §.Värdepappersföretags bindningar. Det föreslås att paragrafens definition av begreppet betydande bindning fogas till definitionerna i 1 kap. 26 § som punkt 15. Definitionen motsvarar definitionen i artikel 4.1.35 i MiFID II. Det föreslås att i paragrafen stryks den hänvisning till definitionen i EU:s tillsynsförordning som ingår i gällande 2 § 2 mom. I övrigt motsvarar paragrafen 7 kap. 2 § i den gällande lagen.  

5 §.Utkontraktering av avgörande och viktiga operativa funktioner. I gällande 7 kap. 4 § föreskrivs om utläggning av investeringstjänster och andra viktiga funktioner på entreprenad. Jämfört med den nuvarande regleringen föreslås en sådan precisering av bestämmelsen om utkontraktering att den stämmer överens med MiFID II, med beaktande också av de bestämmelser om utkontraktering som ingår i kommissionens med stöd av direktivet antagna direkt tillämpliga delegerade förordning (EU) 2017/565 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksamheten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det direktivet, nedan kommissionens förordning.  

I kommissionens förordning föreskrivs om avgörande och viktiga operativa funktioner som faller inom tillämpningsområdet (artikel 30), om villkoren för utkontraktering av sådana funktioner (artikel 31) samt om tjänsteleverantörer som är belägna i tredjeländer (artikel 32). I förordningen definieras begreppen utkontraktering respektive avgörande eller viktiga operativa funktioner. På grund av dessa definitioner föreslås i paragrafen inte längre på motsvarande sätt som i 7 kap. 4 § 2 mom. något omnämnande om funktioner som är viktiga för värdepappersföretagets verksamhet. Det föreslås att i paragrafen i överensstämmelse med direktivet och kommissionens förordning används uttrycket avgörande och viktiga operativa funktioner.  

I paragrafens 1 mom. föreskrivs under vilka förutsättningar ett värdepappersföretag kan utkontraktera en operativ funktion som är avgörande och viktig för tillhandahållandet av investeringstjänster eller bedrivandet av investeringsverksamhet. En förutsättning är att företaget vidtar rimliga åtgärder för undvikande av onödiga ytterligare operativa risker. Liksom i det nuvarande momentet föreslås att utkontrakteringen inte får genomföras på ett sätt som väsentligen försämrar kvaliteten på företagets interna kontroll eller medför olägenhet för myndighetstillsynen över värdepappersföretagets verksamhet. Bestämmelsen motsvarar artikel 16.5 i MiFID II. I kommissionens förordning föreskrivs om värdepappersföretagets ansvar för sina skyldigheter oberoende av utkontrakteringen samt om de villkor som det ska uppfylla. Av denna anledning föreslås i paragrafen inte längre någon bestämmelse enligt vilken värdepappersföretaget trots utläggningen ansvarar för sina åtaganden enligt denna lag. 

I kommissionens förordning föreskrivs om värdepappersföretags och tjänsteleverantörers rättigheter och skyldigheter som ska vara specificerade i ett skriftligt avtal. I paragrafen föreskrivs av denna anledning inte längre i överensstämmelse med gällande 7 kap 4 § 3 mom. om skyldigheten att ingå ett skriftligt avtal om utkontraktering av investeringstjänster eller någon annan viktig operativ funktion.  

I paragrafens nuvarande 4 mom. föreskrivs om en sådan lindring som innebär att Finansinspektionen inte på förhand behöver underrättas om en sådan utkontraktering av en viktig funktion som sker efter att verksamhetstillstånd har beviljats, om den som bedriver den utkontrakterade verksamheten hör till samma finansiella företagsgrupp som värdepappersföretaget. Lindringen är baserad på artikel 14.4 i direktivet om genomförande av direktivet om marknader för finansiella instrument (RP 32/2012 rd). En bestämmelse som motsvarar den sist nämnda artikeln ingår i artikel 31.4 i kommissionens förordning, vilket innebär att en bestämmelse som motsvarar nuvarande 4 mom. inte längre behöver tas in i paragrafen.  

Paragrafens 2 mom. motsvarar 5 mom. i nuvarande 4 §.  

6 §.Anknutet ombud. I direktivets artikel 29 preciseras värdepappersföretags skyldigheter när de utser anknutna ombud. Artikel 29.1 motsvarar huvudsakligen paragrafens 1 och 2 mom. som föreslås bli i stort sett oförändrade. Till paragrafens 1 mom. föreslås emellertid bli fogad en bestämmelse om ett anknutet ombuds skyldighet att i överensstämmelse med direktivet uppge sin ställning och det representerade värdepappersföretagets namn. Paragrafens 3 mom. om anknutna ombuds kompetens föreslås bli preciserat i överensstämmelse med de krav som nämns i artikel 29.3.2. Anknutna ombuds anställda gäller samma krav på kunskaper och kompetens som för värdepappersföretaget. Det föreslås att till momentet i överensstämmelse med artikel 29.4.1 fogas en bestämmelse om att värdepappersföretag ska se till att det anknutna ombudets övriga verksamhet inte medför olägenhet för värdepappersföretagets verksamhet och att ombudet är infört i registret över anknutna ombud. Värdepappersföretaget är ensamt och förbehållslöst ansvarigt för sina anknutna ombuds åtgärder eller försummelser när ombuden agerar för värdepappersföretagens räkning. Ett anknutet ombud ska uppge sin ställning och namnet på det värdepappersföretag som ombudet representerar när ombudet kontaktar kunder eller innan det inleder handel med kunder. 

I paragrafens 4 mom. föreslås bestämmelser om innehav av kundmedel. Bestämmelserna motsvarar artikel 29.2 andra stycket där det konstateras att medlemsstaterna får tillåta att anknutna ombud som är registrerade på deras territorium innehar kunders pengar och finansiella instrument på det värdepappersföretags vägnar och under det värdepappersföretags ansvar för vilket de handlar. Det föreslås att bestämmelsens ordalydelse justeras i överenstämmelse med direktivet genom att använda termen innehav av kundmedel. 

I paragrafens 5 mom. föreskrivs om det offentliga registret över anknutna ombud. Bestämmelsens ordalydelse justeras i överensstämmelse med kraven i artikel 29.3. Enligt artikel 29.5 kan värdepappersföretagen inte utse andra anknutna ombud än de som är införda i det offentliga register som avses i direktivets artikel 29.3. Eftersom förutsättningarna för registrering kommer att regleras noggrannare än för närvarande är det skäl att ålägga Finansinspektionen att ansvara för registret. I registret kan föras in endast sådana anknutna ombud som enligt ett värdepappersföretags motiverade bedömning har ett tillräckligt gott anseende och som har sådana allmänna, ekonomiska och professionella kunskaper och sådan kompetens att de kan tillhandahålla investerings- eller sidotjänster och ge kunderna all nödvändig information om en föreslagen tjänst.  

Syftet med registreringen enligt 5 mom. är att säkerställa att de anknutna ombud som är införda i registret fortsättningsvis uppfyller de förutsättningar för verksamheten som anknutet ombud som föreskrivs i paragrafens 3 mom. Med hjälp av det offentliga registret kan såväl kunderna som de behöriga myndigheterna bättre övervaka de anknutna ombudens verksamhet. ESMA offentliggör på sina webbsidor hänvisningar eller länkar till medlemsstaternas offentliga register. Syftet med regleringen är att på detta sätt främja också gränsöverskridande tillhandahållande av investeringstjänster. 

Liksom enligt den nuvarande bestämmelsen föreskrivs i föreslagna 5 mom. vilka uppgifter som ska föras in i registret samt om hur de ska bevaras. Enligt direktivets artikel 29.3 ska registeruppgifterna vara offentligt tillgängliga. Med beaktande av att uppgifterna i registret är av allmän karaktär och att syftet med registret är att skydda också enskilda kunder samt med beaktande av att direktivets uppenbara målsättning är att alla uppgifter som förts in i registret ska vara offentligt tillgängliga, finns det inte något behov att i bestämmelsen begränsa tillgängligheten endast till enskilda sökningar. Dessutom föreslås i momentet, i överensstämmelse med riksdagens grundlagsutskotts (GrUU 2/2017 rd) och förvaltningsutskotts (FöUB 8/2017 rd) ställningstaganden att personuppgifter får lämnas ur registret genom teknisk anslutning eller på något annat sätt i elektronisk form eller göras allmänt tillgängliga i ett elektroniskt datanät.  

7 §.Skyldigheter för utvecklare och distributörer av finansiella instrument. I denna nya paragraf föreskrivs i överensstämmelse med direktivets artiklar 16.3 och 24.2 om sådana värdepappersföretags skyldigheter som utvecklar (producerar) och distribuerar finansiella instrument. Närmare bestämmelser om de produktstyrningskrav som föreskrivs i artikeln finns i kommissionens direktiv. De detaljerade bestämmelserna i direktivets artiklar 9 och 10 ska enligt förslaget huvudsakligen sättas i kraft genom Finansinspektionens föreskrifter. Enligt grundlagens 80 § 1 mom. ska genom lag utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter. Av denna anledning ska emellertid i lagens 7 § föreskrivas om vissa grundläggande frågor som regleras i direktivet, på grund av dessa frågors betydelse.  

I paragrafens 1 mom. föreskrivs att ett värdepappersföretag som utvecklar, dvs. producerar finansiella instrument är skyldigt att ha uppdaterade processer för produktgodkännande, produkthanteringsprocesser, varmed företaget säkerställer att utvecklingen av finansiella instrument är förenlig med den tilltänkta kundmålgruppen. Kraven ska tillämpas på värdepappersföretag som skapar, utvecklar, emitterar eller planerar finansiella instrument. I enlighet med bestämmelsen om tillämpningsområdet i lagens 1 kap. 8 § ska godkännandeförfarandet utöver på finansiella instrument tillämpas på strukturerade insättningar. Produktstyrningskraven ska tillämpas på alla produkter som säljs på primär- och sekundärmarknaderna. De ska emellertid tillämpas på ett proportionellt sätt, beroende på produktens komplexitet och i vilken grad det finns tillgång till offentlig information, samt särdragen hos instrumentet, investeringstjänsten och målmarknaden. För relativt okomplicerade och vanligt förekommande produkter bör beskrivningen av kundmålgruppen kunna anges i mindre detaljerad form. 

Syftet med produkthanteringsprocessen är att säkerställa att utvecklingen av en produkt är förenlig med den tilltänkta kundmålgruppens intressen och att alla för målgruppen relevanta risker analyseras. De risker som är förenade med ett finansiellt instrument måste, i likhet med en produkts lämplighet för en viss kundkrets, bedömas innan det finansiella instrumentet börjar marknadsföras eller distribueras till kunder. Som ett led i processen ska företaget i enlighet med artikel 9.9 i kommissionens direktiv identifiera alla kundmålgrupper som det finansiella instrumentet inte är avsett för samt i överensstämmelse med artikel 9.12 i kommissionens direktiv säkerställa utvärderingen av kostnadsstrukturen. Finansinspektionen meddelar föreskrifter om de övriga detaljerade kraven i kommissionens direktiv.  

Enligt föreslagna 2 mom. måste ett värdepappersföretag som utvecklar finansiella instrument tillhandahålla distributörerna av instrumenten, dvs. de värdepappersföretag som tillhandahåller eller rekommenderar dem, all relevant information om instrumenten och om processerna för godkännande av produkter samt om det finansiella instrumentets kundmålgrupp. Bestämmelsen är baserad på direktivets artikel 16.3.5. Dessutom föreslås i momentet liksom i artikel 24.2.1 i MiFID II att värdepappersföretaget åläggs att säkerställa att ett finansiellt instrument erbjuds även i praktiken en viss kundmålgrupp.  

I paragrafens 3 och 4 mom. föreslås bestämmelser också om den distributörs, dvs. om det värdepappersföretags skyldigheter som erbjuder eller rekommenderar produkten. Då ett värdepappersföretag deltar både i utvecklingen och i distributionen av en produkt blir det aktuellt att tillämpa krav som gäller både producenter och distributörer. Enligt föreslagna 3 mom. ska värdepappersföretaget regelbundet granska de finansiella instrument som det erbjuder eller marknadsför och de risker som eventuellt är förenade med instrumenten och åtminstone bedöma om ett finansiellt instrument fortfarande är förenligt med kundmålgruppens behov och om den planerade distributionsstrategin fortfarande är ändamålsenlig. Denna bedömningsskyldighet gäller både utvecklaren och distributören av ett finansiellt instrument. Det värdepappersföretag som distribuerar instrumentet ska enligt 4 mom. också säkerställa att det har fått all behövlig information om instrumentet samt om produktgodkännandeprocessen och den planerade kundmålgruppen. Distributören har i enlighet med artikel 10.2 i kommissionens direktiv också en självständig skyldighet att bedöma kundmålgruppen. Dessutom ska distributörerna enligt artikel 10.9 i kommissionens direktiv förse utvecklarna med information om försäljningen, för att de regelbundet ska kunna bedöma lämpligheten i förhållande till kundmålgruppen. Det föreslås att Finansinspektionen till övriga delar ska meddela föreskrifter om de krav på produkthantering som enligt artikel 10 i kommissionens direktiv ställs på distributörer.  

I paragrafens 5 mom. föreslås i överensstämmelse med artiklarna 9.5 och 10.7 i kommissionens direktiv en bestämmelse om skyldigheten att säkerställa att den personal som deltar i utvecklingen och erbjudandet av produkter samt i tillhandahållandet av tjänster har den sakkunskap som behövs. Det föreslås att Finansinspektionen också i enlighet med kapitlets 16 § ska bemyndigas att utfärda föreskrifter om grunderna för bedömning av sakkunskapen enligt momentet och om innehållet. 

Enligt föreslagna 6 mom. ska en distributör av finansiella instrument säkerställa att ett instrument erbjuds eller rekommenderas till en kund endast om detta är förenligt med kundens intresse. Bestämmelsen är baserad på direktivets artikel 24.2.2. 

8 §.Skyldighet att vidta förberedelser. Den föreslagna paragrafen stämmer huvudsakligen överens med gällande 7 kap. 9 §. I paragrafens 1 mom. föreslås emellertid en teknisk ändring eftersom förvaring av finansiella instrument i enlighet med propositionen ändras från en investeringstjänst till en sidotjänst.  

9 §.Hantering av intressekonflikter. Den föreslagna paragrafen stämmer huvudsakligen överens med gällande 7 kap. 10 §. Bestämmelsen är baserad på artikel 16.3 första stycket och artikel 23 i MiFID II. De artiklarna är i stort sett oförändrade jämfört med motsvarande bestämmelser i MiFID I. Ordalydelsen i artikel 23.1 i MiFID II har delvis preciserats så att där uttryckligen nämns också intressekonflikter i samband med ersättningssystem och incitamentsstrukturer. Vid tolkningen av bestämmelsen är det skäl att understryka den redan vedertagna principen som innebär att undvikande av intressekonflikter alltid är en åtgärd som måste prioriteras med alla tillbuds stående medel. Skyldigheten att informera kunderna är ett sistahandsalternativ i situationer där en intressekonflikt inte kan undvikas.  

Paragrafens föreslagna 1 mom. stämmer överens med det gällande momentet, med en precisering av ordalydelsen. Sådana intressekonflikter som avses i artikel 23.1 i MiFID II kan i princip redan anses höra till tillämpningsområdet för den nuvarande bestämmelsen. Vid tolkningen av bestämmelsen är det emellertid skäl att i fortsättningen uttryckligen beakta eventuella intressekonflikter av olika incitamentsstrukturer till följd av ordalydelsen i MiFID II och i enlighet med målsättningen. Eftersom artikel 23.3 i MiFID II är ny föreslås i paragrafens 2 mom. en sådan precisering att den information som ges kunden också ska vara tillräckligt detaljerad. Paragrafens 3 mom. motsvarar det nuvarande momentet och är baserat på artikel 16.3 första stycket i MiFID II.  

10—13 §. Dessa paragrafer motsvarar 7 kap. 12, 13, 17 och 18 § i den nuvarande lagen.  

14 §.Värdepappersföretags insiderregister. Den föreslagna paragrafen om värdepappersföretags insiderregister stämmer huvudsakligen överens med gällande 7 kap. 19 §. I paragrafens föreslås emellertid inte längre, som i gällande 4 mom., en bestämmelse om värdepappersföretagets skyldighet att årligen rapportera till Finansinspektionen.  

15 §.Utländska EES-värdepappersföretags skyldighet att vidta förberedelser. Den föreslagna paragrafen motsvarar nuvarande 7 kap. 20 §.  

16 §.Finansinspektionens behörighet att meddela föreskrifter. I paragrafens 1 mom. föreslås i överensstämmelse med artiklarna 9 och 10 i kommissionens delegerade direktiv att Finansinspektionen ska meddela de närmare föreskrifter som kommissionens delegerade direktiv förutsätter i fråga om de skyldigheter för utvecklare och distributörer av finansiella instrument som avses i 7 §. Avsikten med bestämmelserna är att mera i detalj sätta i kraft alla de produkthanteringskrav som i enlighet med kommissionens delegerade direktiv i praktiken ska iakttas av värdepappersföretag som utvecklar och erbjuder finansiella instrument och som inte nämns i lagens bestämmelser. Enligt den föreslagna paragrafens 2 mom. får Finansinspektionen meddela närmare föreskrifter om bedömningen av den kunskap och kompetens och den sakkunskap som krävs enligt 2 § 6 mom. och 7 § 5 mom., om innehållet i insideranmälningar som avses i 13 § och hur anmälningarna ska göras samt om innehållet i sådana värdepappersföretags insiderregister som avses i 14 § och om hur uppgifterna ska registreras.  

7 a kap. Algoritmisk handel och direkt elektroniskt tillträde till en handelsplats

I lagen föreslås ett nytt 7 a kap. om algoritmisk handel och direkt elektroniskt tillträde till en handelsplats. 

1 §.Algoritmisk handel. I kapitlets 1 § föreskrivs om algoritmisk handel. Enligt paragrafens 1 mom. ska ett värdepappersföretag som bedriver algoritmisk handel ha inrättat effektiva system och riskkontroller som är anpassade för den verksamhet som drivs för att bland annat säkerställa att dess handelssystem är motståndskraftiga och har tillräcklig kapacitet samt förhindra att systemen fungerar så att de kan skapa eller bidra till en oordnad marknad eller till marknadsmissbruk. Enligt den föreslagna paragrafens 2 mom. ska ett värdepappersföretag dessutom ha inrättat effektiva arrangemang för driftskontinuitet för att hantera avbrott av driften i sina handelssystem. Vidare ska värdepappersföretaget säkerställa att systemen är fullständigt testade och vederbörligen övervakade. Föreslagna 1 och 2 mom. är baserade på direktivets artikel 17.1.  

Enligt paragrafens 3 mom. ska ett värdepappersföretag som bedriver algoritmisk handel i Finland eller i en EES-stat anmäla detta till Finansinspektionen samt till de behöriga myndigheterna för den handelsplats där värdepappersföretaget bedriver algoritmisk handel i egenskap av medlem av eller deltagare på handelsplatsen. Ett finländskt värdepappersföretag ska således underrätta både Finansinspektionen och den behöriga myndigheten för den handelsplats där verksamheten bedrivs om sin algoritmiska handel. Föreslagna 3 mom. är baserat på direktivets artikel 17.2 första stycket.  

Enligt paragrafens föreslagna 4 mom. ska ett värdepappersföretag bevara och på begäran av Finansinspektionen tillhandahålla en beskrivning av egenskaperna hos sina strategier för algoritmisk handel, närmare uppgifter om de handelsparametrar eller handelslimiter som gäller för systemet, de centrala överensstämmelse- och riskkontrollåtgärder som det har inrättat för att säkerställa att villkoren som föreskrivs i 1 mom. är uppfyllda samt närmare uppgifter om kontrollen av sina system. Föreslagna 4 mom. är baserat på andra och fjärde stycket i direktivets artikel 17.2. Enligt det andra stycket i den nämnda artikeln får den behöriga myndigheten i värdepappersföretagets hemmedlemsstat kräva att värdepappersföretag regelbundet eller från fall till fall tillhandahåller en beskrivning av egenskaperna hos sina strategier för algoritmisk handel, närmare uppgifter om de handelsparametrar eller handelslimiter som gäller för systemet, de centrala överensstämmelse- och riskontrollåtgärder som det har inrättat för att säkerställa att villkoren som föreskrivs i artikel 17.1 är uppfyllda samt närmare uppgifter om kontrollen av sina system. Enligt direktivet får den behöriga myndigheten dessutom när som helst begära ytterligare information från ett värdepappersföretag om dess algoritmiska handel och om de system som används för handeln. Enligt det fjärde stycket i den nämnda artikeln ska värdepappersföretaget se till att dokumentation om uppgifter som avses i denna punkt sparas och att den dokumentationen är tillräcklig för att den behöriga myndigheten ska kunna övervaka efterlevnaden av kravet i detta direktiv.  

Enligt paragrafens föreslagna 5 mom. ska Finansinspektionen på begäran av den utländska EES-tillsynsmyndighet för en handelsplats där värdepappersföretag i egenskap av medlem eller deltagare på handelsplatsen bedriver algoritmisk handel och utan onödigt dröjsmål vidarebefordra den information som avses i 4 mom. Den föreslagna bestämmelsen är baserad på artikel 17.2. tredje stycket.  

Enligt paragrafens föreslagna 6 mom. ska ett värdepappersföretag som tillämpar en teknik för algoritmisk högfrekvenshandel i en godkänd form bevara korrekta och kronologiska uppgifter om alla sina lagda order, inbegripet annulleringar av order, utförda order och bud på handelsplatser och ska på begäran överlämna dem till Finansinspektionen. Den föreslagna bestämmelsen är baserad på artikel 17.2 femte stycket. I de tekniska standarder som ESMA utarbetat och kommissionen antagit föreskrivs närmare om innehållet och formatet för den godkända formen och längden på den tidsperiod då sådan dokumentation måste bevaras av värdepappersföretaget. 

2 §.Algoritmisk handel och marknadsgaranti. I kapitlet föreslås en 2 § om algoritmisk handel och marknadsgaranti. Enligt föreslagna 1 mom. ska ett värdepappersföretag som bedriver algoritmisk handel som ett led i en marknadsgarantstrategi utföra denna marknadsgarantstrategi kontinuerligt under en bestämd andel av handelsplatsens arbetstider, utom under exceptionella omständigheter, så att handelsplatsen tillhandahålls likviditet på ett regelbundet och förutsägbart sätt. Dessutom ska värdepappersföretaget ingå ett bindande skriftligt avtal med den handelsplats som specificerar värdepappersföretagets skyldigheter. Enligt förslaget ska värdepappersföretaget också ha infört effektiva system och kontroller som säkerställer att företaget alltid uppfyller sina skyldigheter enligt avtalet. Föreslagna 2 § 1 mom. är baserat på direktivets artikel 17.3. 

I de tekniska standarder för tillsyn som ESMA utarbetat och kommissionen antagit definieras sådana situationer som avses i 1 mom. och där värdepappersföretaget är skyldigt att ingå ett sådant marknadsgarantavtal som avses i bestämmelsen samt innehållet i ett sådant avtal, inbegripet den andel av handelsplatsens handelstid som avses i bestämmelsen. Vidare specificeras i standarderna situationer som enligt momentet utgör exceptionella omständigheter, inbegripet omständigheter med extrem volatilitet, politiska och makroekonomiska problem, system- och driftsfrågor samt omständigheter som talar emot värdepappersföretagets förmåga att upprätthålla betryggande riskhanteringspraxis enligt 1 § 1 mom.  

I föreslagna 2 mom. fastställs när ett värdepappersföretag som bedriver algoritmisk handel anses bedriva en sådan marknadsgarantstrategi som avses i 1 mom. Föreslagna 2 § 2 mom. är baserat på direktivets artikel 17.4. 

3 §.Direkt elektroniskt tillträde till en handelsplats. I kapitlet föreslås en 3 § om direkt elektroniskt tillträde till en handelsplats. Paragrafen är baserad på direktivets artikel 17.5. Enligt den föreslagna paragrafens 1 mom. ska ett värdepappersföretag som tillhandahåller direkt elektroniskt tillträde till en handelsplats ha inrättat effektiva system och kontroller som bland annat säkerställer att lämpligheten hos kunder som använder tjänsten bedöms och att kunder som använder tjänsten förhindras att överskrida förinställda handels- och kredittrösklar. Enligt förslaget är värdepappersföretaget också skyldigt att säkerställa att handel som bedrivs av kunder som använder tjänsten övervakas vederbörligen och att lämplig riskkontroll förhindrar handel som kan skapa risker för värdepappersföretaget självt eller som skulle kunna skapa eller bidra till en oordnad marknad eller stå i strid med marknadsmissbruksförordningen eller de regler som gäller för handelsplatsen.  

Enligt föreslagna 2 mom. ska ett värdepappersföretag som tillhandahåller direkt elektroniskt tillträde till en handelsplats ansvara för att se till att kunder som använder tjänsten iakttar bestämmelserna i denna lag och i lagen om handel med finansiella instrument och följer handelsplatsens regler. Med bestämmelser avses enligt direktivets artikel 17.5 andra stycket sådana bestämmelser som är baserade på genomförandet av direktivet. Värdepappersföretaget ska övervaka transaktionerna för att upptäcka överträdelser av de reglerna, otillbörliga marknadsförhållanden eller otillbörligt uppförande som kan innebära marknadsmissbruk och som ska rapporteras till den behöriga myndigheten. Värdepappersföretaget ska säkerställa att det finns ett bindande skriftligt avtal mellan värdepappersföretaget och kunden rörande de huvudsakliga rättigheter och skyldigheter som följer av tillhandahållandet av tjänster och att värdepappersföretaget enligt avtalet förbli ansvarigt enligt denna lag. 

Enligt föreslagna 3 mom. ska ett värdepappersföretag som tillhandahåller direkt elektroniskt tillträde till en handelsplats anmäla detta till Finansinspektionen och till de behöriga myndigheterna för den handelsplats där värdepappersföretaget tillhandahåller direkt elektroniskt tillträde.  

Enligt föreslagna 4 mom. ska värdepappersföretaget på begäran tillhandahålla Finansinspektionen en beskrivning av de system och kontroller som avses i 1 mom. och belägg för att de har tillämpats.  

Enligt föreslagna 5 mom. ska Finansinspektionen på begäran av en behörig myndighet för den handelsplats i förhållande till vilken värdepappersföretaget tillhandahåller direkt elektroniskt tillträde, utan onödigt dröjsmål vidarebefordra information som avses i 4 mom.  

Enligt föreslagna 6 mom. ska värdepappersföretaget se till att dokumentation och uppgifter som avses i denna paragraf sparas och att den dokumentationen är tillräcklig för att den behöriga myndigheten ska kunna övervaka efterlevnaden av bestämmelserna.  

4 §.Värdepappersföretag som agerar som clearingmedlem för motparter. Denna nya paragraf gäller sådana värdepappersföretag som i enlighet med EMIR-förordningen agerar som allmänna clearingmedlemmar för sina kunder. En clearingmedlem är ett företag som verkar hos en sådan central motpart som avses i EMIR-förordningen och svarar för att de ekonomiska förpliktelser uppfylls som följer av deltagandet. Kunden är för sin del ett företag som har ett avtalsförhållande med en central motparts clearingmedlem, vilket möjliggör avveckling av företagets transaktioner hos den centrala motparten. Genom bestämmelsen genomförs artikel 17.6 i MiFID II. 

Enligt paragrafens 1 mom. ska en clearingmedlem som avses i EMIR-förordningen ha inrättat effektiva system och kontroller för att säkerställa att avvecklingstjänster tillämpas enbart på kunder som är lämpliga och uppfyller tydliga kriterier och att lämpliga krav föreskrivs för de kunderna för att minska riskerna för värdepappersföretaget och för marknaden. En clearingmedlem ska känna sina kunder och deras transaktioner så väl att oväntade problem inte uppkommer vid avvecklingen. De speciella kraven för clearingmedlemmar som deltar i avvecklingen av algoritmhandel är en följd av att syftet med MiFID II är att förhindra att den automatiserade handeln orsakar problem för aktörerna och marknaden inom hela kedjan, från början till slutet. Den centrala motpartens clearingmedlemmars ansvar för genomförande och betalning av transaktioner förutsätter att dessa gör vad som är nödvändigt för att kontrollera sin risk, vilket för sin del skyddar de centrala motparten.  

Enligt paragrafens 2 mom. ska värdepappersföretaget och dess kunder upprätta skriftliga avtal rörande av huvudsakliga rättigheter och skyldigheter som följer av tillhandahållandet av tjänster. 

5 §.Utländska EES-värdepappersföretags anmälningsskyldig. I föreslagna 5 § föreskrivs om utländska EES-värdepappersföretags anmälningsskyldighet. Enligt paragrafens 1 mom. ska ett utländskt EES-värdepappersföretag som bedriver algoritmisk handel i Finland anmäla detta till Finansinspektionen. Den föreslagna bestämmelsen är baserad på första stycket i direktivets artikel 17.2. 

Enligt föreslagna 2 mom. ska ett EES-värdepappersföretag som tillhandahåller direkt elektroniskt tillträde till en handelsplats anmäla detta till Finansinspektionen. Bestämmelsen är baserad på det tredje stycket i direktivets artikel 17.5. 

6 §.Tillämpning av bestämmelserna på handelsparter på reglerade marknader och multilaterala handelsplattformar. I kapitlet föreslås en 6 § om tillämpning av kapitlets bestämmelse om algoritmisk handel på vissa handelsparter som handlar på reglerade marknader och multilaterala handelsplattformar. Enligt den föreslagna paragrafen ska kapitlets bestämmelser tillämpas dels på värdepappersföretag och dels också på sådana handelsparter enligt 1 kap. 2 § 1 mom. 15 punkten i lagen om handel med finansiella instrument som enligt 1 kap. 2 § 1 mom. 4 punkten och 3 mom. 2, 4 och 6 punkten i denna lag inte förutsätts ha verksamhetstillstånd. Den föreslagna bestämmelsen är baserad på direktivets artikel 1.5.  

8 kap. Bokslut och revision

2 §.Revision samt särskild granskning och granskare. Det föreslås att till paragrafen fogasett nytt 2 mom. med en informativ hänvisning till 31 § i lagen om Finansinspektionen där det redan nu i överensstämmelse med direktivets artikel 77 föreskrivs om auktoriserade tillsynsobjekts revisorers skyldighet att rapportera till Finansinspektionen. 

9 kap. Förvaring och annan hantering av kundmedel

1 §.Förvaring av kundmedel. Denna bestämmelse motsvarar det som i 9 kap. 1 § i den gällande lagen samt i artiklarna 16.8 och 16.9 i MiFID II föreskrivs om förvaring av kundmedel. Bestämmelser om förvaring av finansiella instrument finns dessutom i lagen om värdepapperskonton. Man vill skydda kundmedel framför allt mot värdepappersföretagets insolvens och förhindra att kundmedel används för värdepappersföretagets egen räkning eller för en annan kunds räkning.  

2 §.Förvaring av kunders finansiella instrument hos utomstående förvarare. Denna bestämmelse stämmer huvudsakligen överens med 9 kap. 2 § i den gällande lagen samt med artiklarna 2.1 d och 3.1 samt med artikel 3.3 i kommissionens delegerade direktiv om förvaring av kundmedel hos utomstående förvarare.  

Det föreslås att till paragrafens 1 mom. fogas en definition av begreppet utomstående förvarare. Med utomstående förvarare avses ett företag som enligt avtal med ett värdepappersföretag för dettas räkning förvarar finansiella instrument som tillhör värdepappersföretagets kunder. Det är fråga om förvaring av finansiella instrument på flera nivåer och till följd av annan lagstiftning kommer det inte heller i fortsättningen att vara tillåtet att tillämpa förfarandet på finländska emittenters aktier som ägs av finländska investerare. Med annan lagstiftning avses lagen om värdeandelssystemet och clearingverksamhet samt lagen om värdeandelskonton. Dessutom föreslås att till 1 mom. fogas en bestämmelse enligt vilken ett värdepappersföretag regelbundet ska kontrollera att kraven för förvaring av kunders finansiella instrument uppfylls.  

För att förenhetliga bestämmelsens ordalydelse föreslås att ordet företag i 2 mom. ersätts med uttrycket utomstående förvarare. Föreslagna 2 mom. innebär att artikel 3.3 i kommissionens delegerade direktiv sätts i kraft nationellt. Dessutom ska ett värdepappersföretag i princip förvara kundernas finansiella instrument hos en utomstående förvarare som står antingen under Finansinspektionens eller en annan myndighets tillsyn. Undantag från detta krav kan göras endast i det fall att det finansiella instrumentets eller en till detta anslutet sidotjänsts karaktär förutsätter att instrumentet förvaras i ett tredjeland där förvaring av finansiella instrument inte regleras i lag eller i det fall att en professionell kund skriftligen ber om det.  

Enligt föreslagna 3 mom. ska ett värdepappersföretag i ett avtal med en utomstående förvarare säkerställa att äganderätten till kundmedlen är klar också i det fall att den utomstående förvararen blir insolvent.  

3 §.Förvaring av kundmedel. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den bättre motsvarar innehållet. Uttrycket placera i den gällande lagen har eventuellt i onödan styrt tillämparens uppfattning om huruvida det är tillåtet att i egentlig mening investera kundernas penningmedel, vilket inte varit avsikten med den gällande bestämmelsen. Dessutom föreslås att 1 mom. ändras med anledning av att det gjorts flera ändringar i Europeiska centralbankens förordning. Paragrafens 1 mom. stämmer efter ändringen överens med gällande 9 kap. 3 § 1 mom. samt med artiklarna 4.1 och 4.2 i kommissionens delegerade direktiv. Enligt artikel 4.2 i kommissionens delegerade direktiv förutsätts det att värdepappersföretagen säkerställer att kunderna uttryckligen har gett sitt samtycke till att deras medel placeras i en sådan penningmarknadsfond som avses i paragrafen.  

Paragrafens 2 mom. stämmer huvudsakligen överens med gällande 2 mom. och med artikel 4.2 i kommissionens delegerade direktiv. På motsvarande sätt som enligt 2 § 1 mom. ska värdepappersföretaget regelbundet bedöma om kraven på förvaring av kundmedlen är uppfyllda. Det föreslås att gällande 3 mom. upphävs på grund av att momentet överlappar 1 § 2 mom. Slopandet av momentet inverkar inte på skyldigheten att hålla kundmedel åtskilda.  

Paragrafens nya 3 mom. stämmer överens med artikel 4.3 i kommissionens delegerade direktiv. Ett värdepappersföretag får förvara högst 20 procent av de penningmedel som det innehar hos ett företag som hör till samma koncern. Detta krav kan emellertid åsidosättas om värdepappersföretaget kan visa att kravet inte står i proportion till arten och omfattningen av värdepappersföretagets verksamhet eller om beloppet av de förvarade kundmedlen är litet. Avvikelsen från kravet får emellertid inte ha sådana konsekvenser att kundskyddet försvagas. Värdepappersföretaget ska regelbundet bedöma om förutsättningarna för avvikelse från diversifieringskravet är uppfyllda och för Finansinspektionen ange grunderna för sin bedömning. 

Paragrafens 4 mom. motsvarar 4 mom. i den gällande lagen och artikel 4.1 i kommissionens delegerade direktiv.  

4 §.Förfogande över rättigheter som avser kunders finansiella instrument eller kundmedel. Den föreslagna bestämmelsen innebär att artikel 16.8 i MiFID II och artikel 5 i kommissionens delegerade direktiv sätts i kraft.  

I paragrafens rubrik och materiella innehåll föreslås ändringar för att de bättre ska motsvara direktivets ordalydelse samt i syfte att förstärka investerarskyddet. Antalet olika typer av rättshandlingar är stort och i viss mån svårt att förutse när det gäller ett dynamiskt område som finansmarknaden. Från omsättningens synpunkt har uttryckligen avyttringen en central betydelse som dispositionsåtgärd. En kunds rättigheter till ett finansiellt instrument kan avyttras, upphävas eller användas som säkerhet. Den gällande lagens uttryck ”pantsättning eller avyttring” är onödigt snävt och därför föreslås att paragrafens rubrik ändras så den avser förfogande över rättigheter till kunders finansiella instruments eller kundmedel. Det föreslås att till paragrafens 1 mom. utöver pantsätta eller avyttra fogas uttrycket ”annat rättsligt förfogande”. Vidare föreslås att till bestämmelsen i överensstämmelse med artikel 5.1 i kommissionens delegerade direktiv fogas ett förbud mot att utan en kunds uttryckliga samtycke förfoga över kundens finansiella instrument för en tredjeparts räkning. Också en professionell kund ska ge samtycket skriftligen. 

Paragrafens 2 mom. stämmer överens med den gällande lagens bestämmelser och med det momentet sätts artikel 5.2 i kommissionens delegerade direktiv i kraft nationellt.  

Paragrafens nya 3 mom. stämmer överens med artikel 2.4.1 i kommissionens delegerade direktiv. Enligt den föreslagna bestämmelsen är sådana säkerhetsintressen, panträttigheter och kvittningsrättigheter som ger en tredjepart möjlighet att förfoga över kundmedel och som inte avser kunden eller tillhandahållande av tjänster till kunden tillåtna endast då detta krävs enligt lagstiftningen i ett sådant tredjeland där kundmedlen förvaras.  

Paragrafens 4 mom. motsvarar 4 mom. i den gällande lagen, men hänvisningarna till en clearingorganisation och en utländsk clearingorganisation föreslås bli ersatta med en hänvisning till en värdepapperscentral. Orsaken till ändringen är att begreppet clearingorganisation genom lagen om värdeandelssystemet och clearingverksamhet upphävs i den nationella lagstiftningen.  

Det föreslås att paragrafens 5 mom. förtydligas genom att på motsvarande sätt som i 1 mom. tillfogas uttrycket ”annars i rättsligt hänseende förfoga över”. 

Det föreslås att 3 mom. i den gällande bestämmelsen upphävs som obehövligt, eftersom värdepappersföretag med stöd av föreslagna 10 kap. 11 § ska bevara uppgifter om order som avser finansiella instrument i fem års tid.  

4 a §.Avtal om finansiell äganderättsöverföring. Denna paragraf är ny. 

I paragrafens 1 mom. föreskrivs att ett värdepappersföretag ska säkerställa att avtal om finansiella äganderättsöverföring ingås endast då det är motiverat eller då ingen annan säkerhet som kunden erbjuder är lämplig för att säkerställa att kunden uppfyller sina skyldigheter gentemot värdepappersföretaget. Motiveringen till denna begränsning är att avtal som innebär finansiell äganderättsöverföring försvagar kundskyddet. Genom bestämmelsen säkerställs det sålunda att det råder ett tillräckligt starkt samband mellan kundens förpliktelser gentemot värdepappersföretaget och en säkerhet som innebär överföring av äganderätt. Vidare föreskrivs det att beloppet av de kundmedel som överförs inte får vara obegränsat eller avsevärt mycket större än kundens skyldighet gentemot värdepappersföretaget. Vid övervägandet av huruvida ett säkerhetsarrangemang som innebär överföring av äganderätten ska utsträckas till alla eller endast en del av kundens tillgångar eller finansiella instrument, får vid bedömningen inte beaktas kundens övriga skyldigheter gentemot värdepappersföretaget. Med övriga skyldigheter avses i detta sammanhang andra åtaganden än de som avser investeringstjänsterna i fråga, exempelvis bostads- eller konsumtionskrediter, som kan bli aktuella då ett kreditinstitut erbjuder investeringstjänster. Genom bestämmelsen säkerställs det att kundens åtaganden gentemot värdepappersföretaget uttryckligen sammankopplas med åtaganden som hänför sig till det finansiella instrumentet. Bestämmelsen stämmer överens med artiklarna 6.1 och 6.2 i kommissionens delegerade direktiv.  

Syftet med den föreslagna bestämmelsen är emellertid inte att begränsa användningen av sådana säkerheter i samband med derivattransaktioner som är vanligt förekommande på finansmarknaden utan att uppmärksamma värdepappersföretagen på att kunderna inte får avkrävas överstora säkerheter.  

Paragrafens 2 mom. stämmer överens med artikel 6.3 i kommissionens delegerade direktiv och i momentet föreskrivs att värdepappersföretaget ska upplysa professionella kunder och godtagbara motparter om de risker som är förenade med arrangemangen samt om effekten på kundskyddet.  

Genom föreslagna 3 mom. genomförs artikel 16.10 i MiFID II där det föreskrivs att ett värdepappersföretag inte får ingå avtal om äganderättsöverföring med icke-professionella investerare. Enligt förslaget får ett värdepappersföretag sålunda ingå avtal om äganderättsöverföring endast med professionella kunder.  

En fysisk person kan emellertid på egen begäran i enlighet med lagens 1 kap. 23 §, under vissa förutsättningar som föreskrivs i lagen bli klassificerad som professionell kund. En fysisk person som klassificerats som professionell investerare är i samband med finansiella säkerhetsarrangemang som innebär överföring av äganderätten i en sämre ställning än en institutionell investerare med tanke på investerarskyddet.  

I lagen om finansiella säkerheter förskrivs det om säkerheter som grundar sig på överföring av äganderätt. Den lagen tillämpas emellertid inte på fysiska personer. Detta innebär att i en situation där en fysisk person vill bli klassificerad som professionell kund ska lagen om finansiella säkerheter inte tillämpas på en säkerhet som den personen ställt.  

Den gällande lagen om finansiella säkerheter hindrar inte säkerhetsarrangemang utanför lagens tillämpningsområde. Rättsverkningarna av sådana arrangemang utanför lagens tillämpningsområde bestäms i avsaknad av uttrycklig lagstiftning om saken i enlighet med allmänna civilrättsliga principer. Detta innebär sålunda att det är osäkert huruvida arrangemanget är juridiskt godtagbart eller bindande gentemot en tredjepart. Inte heller de bestämmelser om skydd för kundmedel som ingår i lagen om investeringstjänster är tillämpliga eftersom det är fråga om en fordran och inte om kundmedel. I en situation där ett värdepappersföretag blir insolvent är en investerare dessutom i en sämre ställning eftersom investeraren inte får sina tillgångar separerade på grund av skyldigheten särredovisa kundmedel, utan har statusen av en vanlig borgenär utan förmånsrätt.  

5 §.Finansinspektionens behörighet att meddela föreskrifter. På motsvarande sätt som enligt den gällande lagen ska Finansinspektionen utfärda de föreskrifter om förvaring och annan hantering av kundmedel som behövs för att genomföra kommissionens delegerade direktiv till den del som bestämmelsen inte ingår i lagen. Finansinspektionens föreskrifter än i huvudsak bättre lämpade än lagstiftning när det gäller att tekniskt och i detalj genomföra en reglering som ingår i ett delegerat direktiv. Dessutom kan Finansinspektionen meddela närmare föreskrifter om innehållet i kundmedel.  

6 §. Revisorsutlåtande. Denna paragraf motsvarar huvudsakligen 9 kap. 6 § i den gällande lagen och med den genomförs artikel 8 i kommissionens delegerade direktiv om de externa revisorernas rapporter. I den gällande lagen föreslås emellertid en sådan ändring att det är värdepappersföretagets revisor som ska rapportera om värdepappersföretagets åtgärder för förvaring och hantering av kundmedel. Den föreslagna bestämmelsen stämmer överens med 12 kap. 5 § i kreditinstitutslagen och med 6 § 6 mom. i lagen om bundet långsiktigt sparande (1183/2009). Trots att revisorer inte hör till Finansinspektionens tillsynsobjekt föreskrivs i 9 kap. 2 § i revisionslagen (1141/2015) om Revisionstillsynens och Finansinspektionens tillsynssamarbete.  

Dessutom föreslås att den gällande bestämmelsen om skyldigheten att lämna in ett revisorsutlåtande för varje kalenderår ändras så att skyldigheten avser inlämnande av ett revisorsutlåtande minst en gång per år. Revisorn blir då skyldig att vid behov ta ställning till rapporteringsskyldigheten också vid andra tidpunkter än en gång per år. 

9 §.Tillämpning på filialer till värdepappersföretag i tredjeländer av bestämmelserna om förvaring och annan hantering av kundmedel och bestämmelserna om tillsättning av ombud. Det föreslås att denna paragraf upphävs som obehövlig.  

10 §.Värdepappersföretags informationsskyldighet om förvaring och annan hantering av kundmedel. Genom denna nya paragraf den genomförs artikel 2.5 i kommissionens delegerade direktiv. Värdepappersföretag ska lämna uppgifter på begäran av Finansinspektionen eller andra behöriga myndigheter, konkursförvaltare, utredare vid saneringsförfarande, utsökningsmyndigheter och Verket för finansiell stabilitet. Myndigheterna ska ges information som specificerar kundmedlen, om avtal som ingåtts om förvaring av kundmedel samt om utomstående förvarare och leverantörer av utkontrakterade tjänster.  

Värdepappersföretaget ska dessutom lämna uppgifter om de personer som ansvarar för förvaring och annan hantering av kundmedel samt om avtal som är relevanta för att fastställa äganderätten till kundmedel. Begreppet äganderätt ska förstås i vidsträckt bemärkelse, så som avses i kommissionens delegerade direktiv. Med äganderätt avses sålunda i denna paragraf exempelvis i fråga om penningmedel fordringsrätt samt i fråga om finansiella instrument kontorätt enligt lagen om värdepapperskonton.  

11 §.Styrnings- och förvaltningsarrangemang för förvaring av kundmedel. Denna nya paragraf bygger på artikel 7.1 i kommissionens delegerade direktiv. Värdepappersföretag ska utse en person som har tillräcklig kompetens och befogenhet att ansvara för att förpliktelser i anslutning till förvaring av kundmedel uppfylls. När värdepappersföretagen bedömer om det i paragrafen är fråga om en heltidssyssla, eller om samma person inom samma bolagsstruktur kan arbeta i flera bolag, ska kundskyddets betydelse och regleringens syfte tas i beaktande. Avsikten är att bestämmelsen ska vara flexibel för att diversiteten i olika typer av värdepappersföretags verksamhet ska kunna beaktas också med proportionalitetsprincipen som utgångspunkt.  

Behörigheten att meddela föreskrifter i enlighet med 5 § i lagen om Finansinspektionen gäller för sin del också sådana närmare föreskrifter som förutsätts för genomförande av artikel 7 i kommissionens direktiv. Finansinspektionen kan precisera vilka kriterier ett värdepappersföretag ska beakta vid bedömningen av om ett uppdrag är av heltidskaraktär eller om en och samma person kan ansvarar för större helheter. 

Finansinspektionen kan i föreskrifterna också beakta de mål som uppställs för bestämmelsen i direktivets ingress (stycke 5).  

III AVDELNINGEN FÖRFARANDEN OCH ERSÄTTNINGSFONDEN

10 kap. Förfaranden i kundförhållanden

På grund av det stora antalet ändringar som föreslås i lagens 10 kap. skrivs kapitlet om i sin helhet. I kapitlet föreslås inte liksom i den gällande lagen att det föreskrivs om tillämpning av bestämmelserna på utländska värdepappersföretag (14 §). I flera fall föreskrivs dessutom närmare om de föreslagna bestämmelserna i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/565 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksamheten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det direktivet.  

1 §.Klassificering av kunder och avtal om kunders ställning. Kapitlets 1 § stämmer huvudsakligen överens med gällande 10 kap. 1 §. I kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/565 föreskrivs närmare om klassificering av kunder. 

2 §.Allmänna principer vid tillhandahållande och marknadsföring av investeringstjänster och sidotjänster. I paragrafens 1 mom. föreslås i överensstämmelse med direktivets artikel 24.3 en komplettering enligt vilken värdepappersföretagets information i sin helhet ska vara opartisk och tydlig. I paragrafens 2 mom. föreslås i överensstämmelse med gällande 4 mom. en bestämmelse om marknadsföring av investerings- och sidotjänster. 

I direktivets artikel 16.3 finns generella bestämmelser om produktgodkännandeprocessen som regleras i direktivets artikel 24.2 samt om sådana värdepappersföretags skyldigheter som utvecklar och distribuerar produkter. Det föreslås att bestämmelserna sätts i kraft genom 7 kap. 7 §.  

Bestämmelserna i den gällande paragrafens 2 och 3 mom. har samband med incitamentsarrangemang som det föreskrivs närmare om i nya 6 §. 

Paragrafens nuvarande 5 mom. blir 3 mom. när det i fråga om ersättningsfondens investerarskydd hänvisas till 11 kap. 25 §.  

3 §.Avtal om investeringstjänster. Enligt direktivets artikel 25.5 ska värdepappersföretaget upprätta en dokumentation som innehåller de mellan värdepappersföretaget och kunden överenskomna handlingarna där parternas rättigheter och skyldigheter anges, samt övriga villkor för värdepappersföretagets tillhandahållande av tjänster till kunden. Avtalsparternas rättigheter och skyldigheter kan som hänvisningar tas in i andra handlingar eller juridiskt bindande texter. Bestämmelsens förpliktelser framgår av gällande 10 kap. 3 § 1 mom. som emellertid preciseras i överensstämmelse med direktivet och kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/565 så att avtal ska upprättas med samtliga kunder, inklusive professionella kunder, och om samtliga investeringstjänster, utom investeringstjänster av engångskaraktär, om de inte erbjuds regelbunden lämplighetsbedömning. Bestämmelser om kundavtal finns dessutom i arti-kel 58 i den nämnda förordningen. Bestämmelser om innehållet i information som på ett varaktigt sätt ska tillhandahållas kunder innan investeringstjänster tillhandahålls finns dessutom i 5, 6 och 7 §. 

4 §.Bedömning av lämplighet och ändamålsenlighet. I direktivets artikel 25 finns noggrannare bestämmelser om bedömning av produkter som tillhandahålls kunder och bedömning av lämplighet och passande rapportering till kunder. Paragrafens rubrik har ändrats så att den är mera informativ än rubriken i gällande 10 kap. 4 §. I paragrafens 1 mom. nämns i överensstämmelse med direktivet begreppet risktolerans för att understryka kundernas riskbenägenhet i förhållande till deras förmåga att bära förluster. I stycke 81 i direktivets ingress utreds begreppet korsförsäljning som kan ge kunder fördelar men också situationer där kundens intresse inte beaktas på ett tillfredsställande sätt. Som exempel på korsförsäljning nämns kopplingsförbehåll där två eller flera finansiella tjänster säljs tillsammans i ett paket och minst en av dessa tjänster inte är tillgänglig separat. Som exempel på paketförsäljning nämns en praxis där två eller flera finansiella tjänster säljs tillsammans i ett paket, men där var och en av tjänsterna också kan köpas separat. I direktivets artikel 4.1.42 definieras korsförsäljning som erbjudande av en investeringstjänst tillsammans med en annan tjänst eller produkt som en del av ett paket eller som ett villkor för samma överenskommelse eller paket.  

Till paragrafens 1 mom. fogas enligt förslaget de mot gällande reglering svarande preciserande bestämmelserna i artiklarna 25.2 och 25.3 enligt vilka vid bedömningen av lämpligheten ska beaktas kundens finansiella ställning, inbegripet förmågan att bära förluster, och investeringsmål, inbegripet risktoleransen. Dessutom ska det säkerställas att om rekommendationen i samband med investeringsrådgivningen omfattar ett paket av kombinerade tjänster eller produkter, ska hela kombinationen vara lämplig för kunden. När värdepappersföretag tillhandahåller investeringsrådgivning med rekommendation om ett paket av kombinerade tjänster eller produkter enligt artikel 24.11 ska hela det kombinerade paketet vara lämpligt för kunden. 

I paragrafens 2 mom. stryks uttrycket förvaring av finansiella instrument, som enligt förslaget inte längre är en beställningstjänst. I 2 mom. föreskrivs i överensstämmelse med artikel 25.3 en bestämmelse där det föreskrivs att när ett värdepappersföretag tillhandahåller andra investeringstjänster än investeringsrådgivning och portföljförvaltning ska det ställa frågor till kunden och därefter bedöma hur instrumenten eller tjänsterna är ändamålsenliga för kunden. Om en kombination av tjänster eller produkter planeras ska kombinationens lämplighet bedömas i dess helhet. Om värdepappersföretaget utifrån vad kunden uppgett anser att ett finansiellt instrument eller en tjänst inte är ändamålsenlig för kunden ska värdepappersföretaget varna kunden. Om kunden inte ger tillräckliga uppgifter eller vägrar lämna begärd information, ska värdepappersföretaget varna kunden för att det inte kan bedöma det finansiella instrumentets eller tjänstens ändamålsenlighet för kunden. Varningen kan i samtliga nämnda situationer ges i standardform.  

Till paragrafens 3 mom. ska enligt förslaget fogas bestämmelser om handelsplatser, alternativa investeringsfonder, strukturerade fondföretag enligt artikel 36.1 andra stycket i kommissionens förordning (EU) nr 583/2010 samt om strukturerade insättningar. Om en investeringstjänst enbart består av utförande eller mottagande och vidarebefordran av kundorder med eller utan sidotjänster, med undantag för beviljande av krediter eller lån i enlighet med avsnitt B punkt 2 i bilaga I till direktivet om marknader för finansiella instrument, som inte omfattar befintliga kreditlimiter för kundernas lån, transaktionskonton och kontokrediter, får investeringstjänster tillhandahållas utan bedömning av en kunds investeringskunskaper och erfarenheter om alla de förutsättningar som räknas upp i 3 mom. är uppfyllda. Villkoren räknas upp i artikel 25.4 och de avser sådana finansiella instrument som nämns i artikel 25.5 a styckena i—vi. Förteckningen stämmer huvudsakligen överens med gällande förteckning över finansiella instrument i 4 §. I direktivet preciseras begreppet fonder som klassificeras som icke-komplexa finansiella instrument och som i princip omfattar aktier eller andelar i fondföretag som avses i direktivet om investeringsfonder, med undantag av aktier eller andelar i strukturerade fondföretag. Begreppet strukturerade fondföretag definieras i artikel 36.1 i förordning (EU) nr 583/2010. Regleringen i förteckningens punkt 4 gäller enligt direktivets artikel 25.4 a stycke iv inte strukturerade investeringsfonder och fondföretag. Förteckningens punkt 1 gäller inte aktier eller andelar i företag för kollektiva investeringar som inte är sådana fondföretag som avses i direktivet om investeringsfonder.  

Som likvärdiga med reglerade marknader enligt artikel 25.4 a andra stycket i MiFID II betraktas de tredjelandsmarknader för vilka kommissionen på begäran av medlemsstatens behöriga myndighet har fattat ett likvärdighetsbeslut enligt artikel 5 i den förordning (EU) nr 182/2011 som det hänvisas till i artikel 89 a punkt 2 i ändringsdirektivet till MiFID II.  

Till paragrafen ska enligt förslaget också fogas ett nytt 4 mom. där det förutsätts att ett värdepappersföretag i enlighet med direktivets artikel 25.4 d i situationer som avses i 3 mom. ska uppfylla sina förpliktelser i fråga om intressekonflikter när det tillhandahåller execution only -tjänster. 

5 §.Värdepappersföretags informationsskyldighet. I direktivets artikel 24 finns bestämmelser om information till kunder som är utförligare än den gällande regleringen. Paragrafens 1 och 2 mom. motsvarar direktivets artikel 24.4. I den gällande lagens 10 kap. 5 § 1 mom. och 2 mom. 1—4 och 6 punkten finns innehållsmässigt delvis motsvarande bestämmelser.  

Föreslagna 1 mom. 4 punkten motsvarar gällande 2 mom. 5 punkten och därmed genomförs artikel 4 a tredje stycket i kommissionens delegerade direktiv. Hänvisningen till tillämpningen av lagen om värdepapperskonton och lagen om värdeandelskonton är nationell, men informativ till sin karaktär. 

En nyhet i den föreslagna paragrafen är att informationsskyldigheten gäller i förhållande till värdepappersföretagets samtliga kunder, inte bara de icke-professionella som enligt gällande 5 §. I föreslagna 1 och 2 mom. preciseras också informationens innehåll. Enligt 1 mom. ska kunden till exempel informeras om huruvida rådgivningen tillhandahålls på oberoende grund eller inte. Om rådgivningen tillhandahålls på icke-oberoende grund ska kunden givetvis tydligt och begripligt underrättas om detta. I annat fall kan kunden få den uppfattningen att företaget inte har egna intressen i fråga om de produkter som det rekommenderar. Då ska kunden också tydligt informeras om att investeringsrådgivningen inte är baserad på en allmän analys av olika typer av finansiella instrument och att den således inskränker sig till värdepappersföretagets egna produkter eller till produkter som tillhandahålls av enheter med nära anknytning till värdepappersföretaget. 

Paragrafens 3 mom. stämmer överens med direktivets artikel 24.5 där det föreskrivs att informationen ska tillhandahållas i en begriplig form på ett sådant sätt att kunder eller presumtiva kunder har rimlig möjlighet att förstå arten av och den risk som är förknippad med en investeringstjänst eller ett visst finansiellt instrument. Syftet med bestämmelsen är att kunderna ska vara välinformerade inför sina investeringsbeslut. Informationen kan lämnas i standardform.  

Paragrafens 4 mom. motsvarar direktivets artikel 24.6 enligt vilken de förpliktelser som anges ovan inte gäller situationer där en investeringstjänst erbjuds som en del av en finansiell produkt för vilken det redan finns andra regler om kreditinstitut och konsumentkrediter avseende informationskrav. 

Paragrafens 5 mom. gäller korsförsäljning i enlighet med artikel 24.11. När en investeringstjänst erbjuds tillsammans med en annan tjänst eller produkt som en del av ett paket eller som ett villkor för samma överenskommelse eller paket, ska värdepappersföretaget informera kunden om huruvida det är möjligt att köpa de olika komponenterna separat. Värdepappersföretaget ska tillhandahålla separata uppgifter om kostnaderna och avgifterna för varje komponent. Om riskerna med en sådan överenskommelse eller ett sådant paket som erbjuds en icke-professionell kund sannolikt skiljer sig från de risker som uppstår i det fall att komponenterna väljs separat, ska värdepappersföretaget tillhandahålla en adekvat beskrivning av de olika komponenterna i överenskommelsen eller paketet och av hur samverkan förändrar riskerna. I stycke 81 i direktivets ingress konstateras det att korsförsäljning är en vanlig strategi för leverantörer av finansiella tjänster till privatpersoner inom hela unionen. Sådan praxis kan ge icke-professionella kunder fördelar men kan också utgöra metoder där kundens intresse inte beaktas på ett tillfredsställande sätt.  

6 §.Incitament. I nya 6 § föreslås i överensstämmelse med direktivets artiklar 24.7—24.10 bestämmelser om provisioner och incitament. I kapitel IV i kommissionens delegerade direktiv finns dessutom närmare bestämmelser om incitament. Förpliktelserna enligt det direktivet ska enligt förslaget huvudsakligen sättas i kraft genom Finansinspektionens föreskrifter och till paragrafen fogas sålunda ett bemyndigande för Finansinspektionen. Enligt grundlagens 80 § 1 mom. ska genom lag utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter. Av denna anledning föreslås att i lagens 6 § föreskrivs om de grundläggande frågor som på grund av deras betydelse regleras i direktivet.  

I paragrafens 1 mom. föreskrivs om sidotjänster och om alla andra investeringstjänster än kapitalförvaltning och oberoende investeringsrådgivning i fråga om betalning eller mottagning av avgifter och provisioner. Den föreslagna bestämmelsen är strängare än den nuvarande eftersom också icke-monetära förmåner kan anses vara incitament. Tillåtna är emellertid sådana betalningar och förmåner som är utformade för att höja kvaliteten på den relevanta tjänsten till kunden och som inte försämrar värdepappersföretagets förutsättningar att uppfylla sina skyldigheter att agera hederligt, rättvist och professionellt i enlighet med kundens bästa intresse. Bestämmelsen stämmer överens med artikel 24.9.1. 

I paragrafens 2 mom. föreskrivs i överensstämmelse med artikel 11.2 i kommissionens direktiv om de förutsättningar som ska vara uppfyllda för att en avgift, provision eller en icke-monetär förmån som avses i 1 mom. ska anses vara utformad för att höja kvaliteten på den relevanta tjänsten till kunden. Finansinspektionen kan enligt bemyndigandet i kapitlets 16 § meddela närmare föreskrifter om de förutsättningar som föreskrivs i momentet, vilket innebär att en sådan betalning eller förmån som avses i bestämmelsen är avsedd att förbättra kvaliteten på de tjänster som erbjuds kunderna och att vara förenlig med kundernas intresse. Bemyndigandet att meddela föreskrifter omfattar således också meddelande av närmare föreskrifter om grunderna för tillhandahållande av sådana sidotjänster eller tjänster av bättre kvalitet som avses i artikel 11.2 i kommissionens direktiv, med beaktande av den icke-uttömmande förteckningen i artikel 11.2 a. I föreskrifterna kan på ett mera ändamålsenligt sätt beaktas också den finländska marknadens struktur och särdragen i de tjänster som tillhandahålls.  

Enligt paragrafens 3 mom. åläggs värdepappersföretag att i enlighet med artikel 24.9.2 samt artikel 11.5 b och c i kommissionens direktiv på förhand och i efterhand underrätta kunden om sådana incitament som avses i 1 mom. Till övriga delar ska artikel 11.5 i kommissionens direktiv sättas i kraft genom Finansinspektionens föreskrifter. Enligt det föreslagna momentet ska kunden också underrättas om hur en ersättning, provision eller monetär eller icke-monetär förmån i samband med en investerings- eller sidotjänst överförs till kunden. Denna skyldighet gäller naturligtvis endast sådana situationer där en förmån överförs till kunden 

Enligt den föreslagna paragrafens 4 mom. ska vad som föreskrivs i 1 mom. inte tillämpas på betalningar eller förmåner i samband med tillhandahållande av vissa investeringstjänster. Bestämmelsen är baserad på direktivets artikel 24.9 tredje stycket.  

I den föreslagna paragrafens 5 mom. föreskrivs att när investeringsrådgivning tillhandahålls på oberoende grund ska värdepappersföretaget bedöma ett tillräckligt stort urval av finansiella instrument som är tillgängliga på marknaden. Bestämmelsen är baserad på direktivets artikel 24.7 a. I kommissionens förordning (EU) 2017/565 föreskrivs närmare om grunderna för bedömning av urvalet av finansiella instrument.  

I paragrafens 6 mom. föreskrivs om provisioner och andra sådana förmåner som avses i bestämmelsen i samband med kapitalförvaltning eller investeringsrådgivning. Genom denna bestämmelse genomförs artikel 24.7 b i fråga om förbudet mot incitament vid investeringsrådgivning på oberoende grund samt artikel 24.8 om förbud mot incitament i samband med egendomsförvaltning. När värdepappersföretaget tillhandahåller kapitalförvaltning eller investeringsrådgivning på oberoende grund får det inte motta och behålla avgifter, provisioner eller monetära eller icke-monetära förmåner som utbetalas eller tillhandahålls av någon annan än en kund eller dennes företrädare. I momentet föreskrivs dessutom att avgifter, provisioner och ekonomiska förmåner måste till fullo lämnas tillbaka till kunden och att värdepappersföretaget ska underrätta kunden om saken i enlighet med artikel 12.1 i kommissionens direktiv.  

I föreslagna 7 mom. föreskrivs i överensstämmelse med direktivets artiklar 24.7 b och 24.8 om mindre icke-monetära förmåner som inte kan hänföras till tillämpningsområdet för förbudet mot incitament enligt 5 mom. Kunden ska emellertid alltid tydligt underrättas om förmånerna. 

I paragrafens 8 mom. föreslås en mot artikel 24.10 svarande bestämmelse om ersättnings- eller bedömningsarrangemang som skulle kunna ge personalen incitament att rekommendera ett visst finansiellt instrument till en icke-professionell kund, när värdepappersföretaget kunde erbjuda ett annat finansiellt instrument som bättre skulle tillgodose den kundens behov.  

7 §.Rapportering till kunder. I direktivets artikel 25.6 föreskrivs om skyldigheten att rapportera på ett varaktigt medium i synnerhet i samband med investeringsrådgivning och egendomsförvaltning. I fråga om rapportering i särskilda situationer föreslås bestämmelser i kapitlets 7 § som motsvarar 5 § i den gällande lagen.  

Enligt paragrafens 1 mom. åläggs ett värdepappersföretag att på ett varaktigt medium lämna rapporter med beaktande av typen av och komplexiteten hos de aktuella finansiella instrumenten och arten av den tjänst som tillhandahålls kunden, i överensstämmelse med artikel 25.6. Mera allmänna bestämmelser om saken finns i 5 § 4 mom. i den gällande lagen.  

I paragrafens 2 mom. föreskrivs i överensstämmelse med samma artikel 25.6 att en bedömning av lämpligheten ska lämnas till kunden.  

I paragrafens 3 mom. föreskrivs om användning av en teknik för distanskommunikation. En mera allmän bestämmelse om saken finns i 5 § 5 mom. i den gällande lagen.  

I paragrafens 4 mom. föreslås en bestämmelse om bedömning av lämpligheten i samband med kapitalförvaltning. Momentet stämmer överens med artikel 25.6. 

I paragrafens 5 mom. föreslås på motsvarande sätt som enligt 5 § 2 mom. 5 punkten i den gällande lagen en bestämmelse som gäller information om hur kundmedel förvaras.  

I paragrafen föreslås ingen uttrycklig bestämmelse om skyldigheten att enligt paragrafens gällande 8 och 9 mom. informera om placeringsfonder eller alternativa investeringsfonder. Bestämmelser om informationsskyldigheten i fråga om sådana fonder finns i lagen om placeringsfonder samt i förordningen om paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter.  

Paragrafens 6 mom. motsvarar 5 § 10 mom. i den gällande lagen. 

8 §.Omsorgsfullt utförande av order. Paragrafens 1 mom. stämmer huvudsakligen överens med 10 kap. 6 § 1 mom. i den gällande lagen men med en precisering för att motsvara direktivets artikel 27.1 där de faktorer nämns som ska beaktas för att uppnå bästa möjliga resultat för kunderna. Bästa möjliga resultat för en icke-professionell kund fastställs med hänsyn till den totala ersättningen, som utgörs av priset för det finansiella instrumentet och kostnaderna i samband med utförandet av ordern, som ska inbegripa kundens alla utgifter som hänför sig direkt till orderns utförande, däribland handelsplatsens avgifter, clearing- och avvecklingsavgifter och alla andra avgifter som betalats till tredjeparter som deltagit i utförandet av ordern. I syfte att erbjuda bästa möjliga resultat i enlighet med första stycket när det finns mer än en konkurrerande handelsplats som kan utföra en order avseende ett finansiellt instrument, ska värdepappersföretaget bedöma och jämföra de resultat för kunden som skulle uppnås på var och en av de handelsplatser för utförande som finns upptagna i värdepappersföretagets riktlinjer för utförande av order och som har möjlighet att utföra den aktuella ordern. Vid bedömningen ska värdepappersföretaget även beakta sina egna provisioner och kostnaderna för utförandet av ordern på var och en av de handelsplatser som kan komma i fråga för utförandet.  

I paragrafens nya 2 mom. föreskrivs i överensstämmelse med direktivets artikel 27.2 om incitament och intressekonflikter. Ett värdepappersföretag får inte ta emot någon sådan ersättning, rabatt eller icke-monetär förmån för att styra order till en viss handelsplats eller utförandeplats som skulle vara en överträdelse av de krav avseende intressekonflikter och incitament som föreskrivs i denna lag.  

I paragrafens 3 mom. föreskrivs liksom i 2 mom. i den gällande lagen om principerna för utförande av order. Det föreslagna momentet stämmer överens med direktivets artikel 27.5. I riktlinjerna för utförande av order ska för varje klass av finansiella instrument anges uppgifter om de olika handelsplatser där värdepappersföretaget utför sina kundorder och de faktorer som påverkar valet av handelsplats för utförande. Riktlinjerna ska minst omfatta de handelsplatser som gör det möjligt för värdepappersföretaget att stadigvarande uppnå bästa möjliga resultat vid utförande av kundorder.  

Paragrafens 4 mom. motsvarar 3 mom. i den gällande lagen kompletterat med bestämmelserna i direktivets artikel 27.5. Värdepappersföretaget ska förse sina kunder med lämplig information om sina riktlinjer för utförande av order. Den informationen ska tydligt förklara, med tillräckligt detaljerade uppgifter och på ett sätt som är lätt att förstå för kunder, hur order kommer att utföras av värdepappersföretaget för kundens räkning. Bestämmelsen föreslås kompletterad med kravet att värdepappersföretag i förväg ska inhämta ett godkännande från sina kunder beträffande riktlinjerna för utförande av order i enlighet med artikel 27.5.  

Paragrafens 5 mom. motsvarar 4 mom. i den gällande lagen, kompletterat i överensstämmelse med direktivets artikel 27.5. Ett värdepappersföretag ska i förväg erhålla uttryckligt godkännande från sina kunder innan det börjar utföra kundorder utanför en handelsplats. Värdepappersföretaget får inhämta sådant godkännande antingen i form av ett generellt godkännande eller i samband med enskilda transaktioner.  

I paragrafens nya 6 mom. beaktas direktivets artikel 27.6 om offentliggörande av de främsta handelsplatserna. Värdepappersföretag som utför kundorder ska för varje klass av finansiella instrument varje år göra en sammanfattning av och offentliggöra de fem främsta handelsplatserna i fråga om handelsvolym där de utförde kundorder under föregående år och information om den uppnådda kvaliteten på utförandet. Avsikten med bestämmelsen är att säkerställa att kunderna kan följa hur order utförs på olika handelsplatser.  

I paragrafens nya 7 mom. beaktas direktivets artikel 27.7 enligt vilken värdepappersföretag ska övervaka och regelbundet bedöma hur deras system och riktlinjer fungerar i praktiken. Värdepappersföretagen ska meddela kunderna väsentliga förändringar av sitt system eller sina riktlinjer.  

I paragrafens nya 8 mom. föreskrivs i överensstämmelse med direktivets artikel 27.8 att värdepappersföretag på sina kunders begäran ska visa att de har verkställt deras order i enlighet med värdepappersföretagets riktlinjer för utförandet.  

9 §.Orderhantering. Denna paragraf motsvarar 10 kap. 7 § i den gällande lagen. Det föreslås att paragrafens 2 mom. preciseras så att det bättre stämmer överens med direktivets artikel 28.1. I paragrafens 3 mom. hänvisas till 7 kap. 4 § i lagen om handel med finansiella instrument, som motsvarar direktivets artikel 28.2. 

10 §.Kundorder från andra värdepappersföretag. Denna paragraf motsvarar 10 kap. 8 § i den gällande lagen. Det föreslås att paragrafens 1 mom. preciseras så att den bättre stämmer överens med direktivets artikel 26 om tillhandahållande av tjänster via ett annat värdepappersföretag. I paragrafens 2 mom. föreskrivs i överensstämmelse med direktivets artikel 26 andra stycket att ett värdepappersföretag ska kunna förlita sig på sådana rekommendationer rörande en tjänst eller transaktion som ett annat värdepappersföretag har gett kunden. I paragrafens 3 mom. föreskrivs i överensstämmelse med direktivets artikel 26 tredje stycket att ett värdepappersföretag som får order eller kundanvisningar av ett annat värdepappersföretag ansvarar för att ordern utförs.  

11 §.Bevarande av uppgifter om transaktioner och tjänster. Denna paragraf stämmer överens med 10 kap. 9 § i den gällande lagen. Det föreslås att paragrafen preciseras så att den bättre stämmer överens med bestämmelsen om skyldigheten att bevara dokumentation i artiklarna 16.6 och 16.7 nionde stycket i MiFID II. Paragrafens 2 mom. stryks såsom föråldrat.  

12 §.Inspelning av telefonsamtal och bevarande av elektronisk kommunikation. Det föreslås att paragrafens och dess rubrik ändras. I gällande 10 kap. 10 § föreskrivs om inspelning av telefonsamtal. Enligt lagens förarbeten motsvarar paragrafen 37 § i lagen om värdepappersföretag (RP 32/2012 rd). Regleringen är baserad på artikel 51.4 i kommissionens direktiv om genomförande av direktivet om marknader för finansiella instrument, som det hänvisas till i den sist nämnda lagen. Enligt artikeln ska dokumenteringsskyldigheten som avses i direktivet om marknader för finansiella instrument och kommissionens direktiv inte påverka medlemsstaternas rättigheter att ålägga värdepappersföretagen att spela in telefonsamtal eller bevara elektronisk kommunikation som berör kundorder.  

I artikel 16.7 i MiFID II föreskrivs mera detaljerat än i den gällande lagen om inspelning av telefonsamtal och bevarande av elektronisk kommunikation. Enligt stycke 57 i direktivets ingress bör registreringarna säkerställa att det finns underlag för villkoren för varje order som kunder har lämnat och att dessa motsvarar de transaktioner som värdepappersföretaget har utfört och påvisar beteenden som kan vara relevanta när det gäller marknadsmissbruk, inklusive när företaget handlar för egen räkning. Därför behövs registreringar av alla samtal när ett företags företrädare handlar eller har för avsikt att handla för egen räkning. När en order förmedlas av kunderna genom andra kanaler än telefon bör sådana meddelanden ske på ett varaktigt medium som brev, e-post eller dokumentation av order som läggs vid möten. Innehållet i relevanta samtal vid personliga möten med en kund kan dock dokumenteras med skriftliga protokoll eller anteckningar. Sådana order bör anses vara likvärdiga med dem som tas emot via telefon. När protokoll förs vid personliga möten med kunderna bör medlemsstaterna säkerställa att lämpliga skyddsåtgärder finns för att se till att kunden inte står som förlorare till följd av att protokollet på ett felaktigt sätt dokumenterar samtalet mellan parterna.  

Enligt stycke 57 i ingressen är det för att skapa rättssäkerhet om skyldighetens räckvidd lämpligt att tillämpa den på all utrustning som tillhandahålls av företaget eller som värdepappersföretaget tillåter användning av och att kräva att värdepappersföretagen vidtar rimliga åtgärder för att säkerställa att ingen privatägd utrustning används i fråga om transaktioner. Vidare konstateras att de registreringarna bör stå till de behöriga myndigheternas förfogande, när de ska utföra sina tillsynsuppgifter och vidta efterlevnadsåtgärder enligt det här direktivet och enligt förordning (EU) nr 600/2014, förordning (EU) nr 596/2014 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/57/EU för att hjälpa de behöriga myndigheterna att identifiera beteenden som inte är förenliga med den rättsliga ramen för värdepappersföretags verksamhet. Av de skälen är det lämpligt att i direktivet fastställa principerna för en generell ordning avseende inspelning av telefonsamtal eller bevarande av elektronisk kommunikation som berör kundorder. 

I paragrafens 1 mom. föreslås en bestämmelse enligt vilken värdepappersföretag ska bevara inspelningar av telefonsamtal och elektronisk kommunikation som har samband med transaktioner. Skyldigheten gäller åtminstone sådana samtal och meddelanden som har samband med värdepappersföretags transaktioner för egen räkning samt tillhandahållande av tjänster som gäller mottagande, förmedling eller utförande av kundorder. Förpliktelsen att spela in och bevara kommunikation gäller också sådana telefonsamtal och elektroniska meddelanden som är avsedda att leda till sådana transaktioner som avses i momentet, trots att samtalen och meddelandena inte skulle leda till transaktionsavslut eller tillhandahållande av tjänster som avser order.  

I paragrafens 2 mom. föreskrivs om värdepappersföretags skyldighet att vidta alla rimliga åtgärder för att spela in telefonsamtal som avses i 1 mom. och bevara relevant elektronisk kommunikation som görs, sänds eller tas emot med utrustning som värdepappersföretaget tillhandahåller en anställd eller underleverantör eller som värdepappersföretaget accepterar eller tillåter att en anställd eller underleverantör använder. Värdepappersföretag ska vidta alla rimliga åtgärder för att förhindra att anställda eller underleverantörer använder sådan privatägd utrustning som värdepappersföretaget inte kan övervaka. 

I paragrafens 3 mom. föreskrivs att ett värdepappersföretag ska informera nya och befintliga kunder om att sådan telekommunikation eller sådana telefonsamtal mellan värdepappersföretaget och dess kunder som leder eller kan leda till transaktioner kommer att spelas in. Sådan information får tillhandahålla en gång, innan nya och befintliga kunder tillhandahållas investeringstjänster. Enligt momentet får ett värdepappersföretag inte per telefon tillhandahålla investeringstjänster eller investeringsverksamhet till kunder som inte i förväg har informerats om att deras telefonkommunikation eller telefonsamtal spelas in, eller om sådana investeringstjänster eller sådan investeringsverksamhet som rör mottagande, förmedling och utförande av kundorder.  

Enligt paragrafens 4 mom. får kunder lägga order via andra kanaler än sådana som avses i 1 mom., men detta måste göras skriftligen eller på något annat varaktigt medium. Med detta avses till exempel som brev, e-post eller dokumentation av order som läggs vid möten. Dessutom föreskrivs i momentet att innehållet i samtal vid personliga möten ska bevaras. Enligt bestämmelsen ska innehållet i relevanta samtal vid personliga möten med en kund tillräckligt noggrant och heltäckande dokumenteras eller bevaras på annat sätt. Syftet med bestämmelsen är att trygga att ett värdepappersföretag vid behov i efterhand tillräckligt noggrant kan återge innehållet i kundsamtal. Enligt direktivets ingress (stycke 57) ska det säkerställas att lämpliga skyddsåtgärder finns för att se till att kunden inte står som förlorare till följd av att samtalet mellan parterna dokumenterats på ett felaktigt sätt. Skyldigheten gäller enligt paragrafen alla sådana samtal som är avsedda att leda till tjänster som gäller mottagande, vidarebefordran eller utförande av kundorder, oberoende av om samtalen slutligen leder till att tjänster som avser kundorder tillhandahålls. Enligt momentet ska mottagna order anses vara likvärdiga med dem som tas emot via telefon. 

Enligt paragrafens 5 mom. ska inspelningar av telefonsamtal och dokumenterad kommunikation på begäran tillhandahållas en kund. Dokumentationen ska bevaras i fem år och, på begäran av behöriga myndigheter, i högst sju år.  

Förslaget stämmer överens med artikel 16.7 i MiFID II. 

Paragrafen kan i fråga om fysiska personer anses gälla också insamling av personuppgifter, information och rätten att granska uppgifter om sig själv. Bestämmelser om saken finns för närvarande i personuppgiftslagen som är en sekundärt tillämplig lag, men situationen förändras den 25 maj 2018. Det datumet börjar EU:s allmänna dataskyddsförordning tillämpas. Förordningen ska i fortsättningen beaktas vid tolkningen och tillämpningen av den föreslagna paragrafen. Det är också möjligt att den 12 § som nu föreslås i ett senare skede delvis måste justeras för att den i fråga om fysiska personers rättigheter ska stämma överens med den nämnda förordningen.  

13 §.Transaktioner med godtagbara motparter. Denna paragraf motsvarar 10 kap. 11 § i den gällande lagen. I direktivets artikel 30 föreskrivs om transaktioner med godtagbara parter. Merparten av bestämmelserna i artikel 30.1 ingår i den gällande paragrafens 1 mom. Momentet föreslås i överensstämmelse med direktivet kompletterat med ett krav på opartiskhet. Dessutom föreslås att tillämpningsområdet för momentets bestämmelser begränsas i överensstämmelse med direktivet.  

Paragrafens 2 mom. motsvarar huvudsakligen direktivets artiklar 30.2 och 30.3. Till momentet ska emellertid enligt förslaget fogas bestämmelsen i direktivets artikel 30.3 enligt vilken värdepappersföretaget ska be en sådan godtagbar motpart som avses i bestämmelsen om en uttrycklig fastställelse av att motparten godkänner ställningen som godtagbar motpart.  

14 §.Transaktioner på en reglerad marknad och på en multilateral handelsplattform. Förslaget är baserat på artikel 53.4 i MiFID II och stämmer med undantag för preciseringen av paragrafhnvisningen överens med 10 kap. 12 § i den gällande lagen.  

15 §.Behandling av kundklagomål. Föreslagna 15 § om behandling av kundklagomål motsvarar i stort sett gällande 10 kap. 13 §. Eftersom det i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/565 föreskrivs om sådana förfaranden i samband med interna kundklagomål som avses i den gällande paragrafens 1 mom., föreslås i 15 § inte längre några bestämmelser om interna förfaranden. I artikel 75 i MiFID II föreskrivs om behandling av kundklagomål utanför domstol. Enligt direktivet gäller regleringen uttryckligen konsumenter och konsumenttvister om investerings- och sidotjänster. Bestämmelsen om icke-professionella kunder i den gällande lagen om investeringstjänster omfattar konsumenter, vilket innebär att det i detta avseende inte finns något behov att ändra den gällande bestämmelsen.  

Direktivet om alternativt tvistlösning vid konsumenttvister (2013/11/EU, ADR-direktivet) har i Finland implementerats genom lagen om lösning av konsumenttvister utanför myndigheter. Försäkrings- och finansrådgivningen FINE har i Finland utsetts till sådant alternativt tvistlösningsorgan som avses i ADR-direktivet. I samband med ADR-direktivet antogs förordningen (EU) nr 524/2013 om tvistlösning online vid konsumenttvister (ODR-förordningen). Syftet med ODR-förordningen är att främja gränsöverskridande konsumenttvistlösning och till förordningen ansluter sig ett samarbetsnätverk som täcker hela EU, i fråga om finansiella tjänster framför allt i samarbetsnätverket FIN-NET. 

Paragrafens föreslagna 1 mom. motsvarar gällande 13 § 2 mom. och föreslagna 2 mom. motsvarar gällande 13 § 3 mom. I paragrafens nya 3 mom. föreslås i överensstämmelse med direktivets artikel 75.3 att Finansinspektionen ska åläggas att informera ESMA om det organ som avses i paragrafen.  

16 §.Finansinspektionens behörighet att meddela föreskrifter. I denna paragraf föreskrivs om Finansinspektionens behörighet att i enlighet med kommissionens delegerade direktiv meddela närmare föreskrifter i fråga om kapitlets 6 §. Enligt momentets 1 punkt gäller behörigheten föreskrifter om förutsättningarna enligt 6 § 1 och 2 mom. för att en avgift eller förmån som avses i bestämmelsen är avsedd att förbättra kvaliteten hos den tjänst som tillhandahålls en kund och att den är förenlig med kundens intresse. Behörigheten gäller således genomförande av de bestämmelser som avses i artiklarna 11.2—11.4 i kommissionens direktiv. Enligt momentets 2 punkt gäller behörigheten att meddela föreskrifter förutsättningarna enligt 6 § 3 och 6 mom. när det gäller information till kunden om erhållna eller betalda avgifter eller förmåner samt om återbetalning av dem till kunden. Behörigheten att meddela föreskrifter avser till denna del de förpliktelser som föreskrivs i artiklarna 11.5 och 12.1 i kommissionens direktiv. Enligt momentets 3 punkt gäller behörigheten att meddela föreskrifter sådana mindre icke-monetära förmåner som avses i 6 § 7 mom. och som det närmare föreskrivs om i artikel 12.3 i kommissionens direktiv. Enligt momentets 4 punkt avser behörigheten sådana incitament enligt 6 § som har samband med investeringsanalyser. Behörigheten avser till denna del incitament som har samband med sådana analyser som avses i artikel 13 i kommissionens direktiv.  

11 kap. Ersättningsfonden för investerarskydd

1 §.Medlemskap i ersättningsfonden. Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. Det nya momentet motsvarar andra stycket i direktivets artikel 14 där det föreskrivs att skyldigheten som föreskrivs i första stycket ska anses vara fullgjord för strukturerade insättningar, om dessa utfärdas av kreditinstitut som är medlemmar i ett system för garanti av insättningar enligt direktiv 2014/49/EU. Ett kreditinstitut blir skyldigt att ansluta sig till ersättningsfonden för investerare endast då institutet tillhandahåller investeringstjänster. Motsvarande skyldighet gäller också värdepappersföretag som tillhandahåller strukturerade insättningar som har emitteras av ett kreditinstitut. 

Den gällande paragrafens 2 mom. blir enligt förslaget 3 mom.  

12 kap. Sekretess och kundkontroll

2 §.Utlämnande av sekretessbelagd information. Det föreslås att till paragrafens 4 mom. fogas en hänvisning till marknadsplatsoperatörer som ordnar organiserad handel. Dessutom föreslås i momentet en sådan precisering att sådana uppgifter som avses i bestämmelsen kan lämnas till en börs och till andra sådana handelsplatser som nämns i bestämmelsen också i syfte att trygga deras skyldighet att bevara information. Exempelvis i artikel 25 i MiFIR föreskrivs om marknadplatssoperatörers skyldighet att bevara information.  

13 kap. Filialetablering och tillhandahållande av tjänster till utlandet

1 §.Filialetablering i andra EES-stater eller användning av anknutna ombud. Det föreslås att paragrafen och dess rubrik ändras. Till rubriken fogas ett omnämnande om användning av anknutna ombud. Paragrafens 1 mom. ändras enligt förslaget i överensstämmelse med artikel 35 i MiFID II så att anmälningsskyldigheten gäller också planerad användning av ett anknutet ombud som är etablerat i en annan EES-stat än Finland vid tillhandahållande av investeringstjänster eller bedrivande av investeringsverksamhet och tillhandahållande av sidotjänster i EES-staten i fråga. Till momentets 1 punkt fogas ett omnämnande om skyldigheten att uppge den EES-stat där de anknutna ombud är etablerade som värdepappersföretaget har för avsikt att använda och där värdepappersföretaget inte har etablerat en filial. Momentets 2 punkt motsvarar den nuvarande 2 punkten. Till momentets 3 punkt fogas ett omnämnande av skyldighet-en att uppge det anknutna ombudets namn. I momentets 4 punkt föreslås en sådan ändring att av anmälan ska framgå det anknutna ombudets organisationsstruktur och den planerade användningen av det ombudet, då värdepappersföretaget inte har etablerat någon filial. I momentets 5 punkt föreslås en sådan ändring att av anmälan ska framgå filialens eller det anknutna ombudets adress. Enligt förslaget ska till momentet fogas en ny 6 punkt som motsvarar momentets nuvarande 5 punkt, med den kompletteringen att av anmälan ska framgå namnen på de personer som ansvarar för filialens eller det anknutna ombudets verksamhet.  

Ordalydelsen i paragrafens 2 mom. justeras i överensstämmelse med artiklarna 35.3 och 35.4 i MiFID II.  

I paragrafens 3 mom. föreskrivs utöver den nuvarande bestämmelsen om tidpunkten för inledande av verksamheten. Bestämmelsen motsvarar artikel 35.6 i MiFID II.  

Paragrafens 4 och 5 mom. motsvarar 4 och 5 mom. i den gällande paragrafen.  

6 §. Tillhandahållande av tjänster i andra EES-stater. I den gällande paragrafen föreskrivs om tillhandahållande av tjänster utomlands. Det föreslås att paragrafen och dess rubrik ändras så att där nämns tillhandahållande av tjänster i andra EES-stater. I paragrafens 1 mom. föreskrivs att ett värdepappersföretag som utan att etablera filial avser att i en annan EES-stat än Finland tillhandahålla investeringstjänster eller bedriva investeringsverksamhet och tillhandahålla sidotjänster, ska på förhand göra en anmälan om saken till Finansinspektionen. I momentet föreskrivs vad som ska framgå av anmälan. Om värdepappersföretaget avser att i EES-staten i fråga använda anknutna ombud som är etablerade i Finland ska ombudens namn framgå av anmälan.  

I paragrafens 2 mom. föreskrivs förutom om det grundläggande anmälningsförfarandet också om anmälningsförfarandet då värdepappersföretaget avser att använda i Finland etablerade anknutna ombud i en EES-stat som avses i 1 mom. Finansinspektionen ska meddela namnen på de anknutna ombuden till tillsynsmyndigheten i den mottagande EES-staten.  

I paragrafens 3 mom. föreskrivs att ändringar i uppgifter som avses i 1 mom. ska anmälas till Finansinspektionen och om Finansinspektionens skyldighet att vidta åtgärder som avses i 2 mom.  

I paragrafens 4 mom. föreskrivs om anmälningar i sådana fall då ett värdepappersföretag avser att erbjuda värdepappersföretag som är etablerade i någon annan EES-stat än Finland möjlighet att direkt delta i handel på en multilateral eller organiserad handelsplattform. Momentet motsvarar gällande 6 § 3 mom. med den kompletteringen att i momentet nämns också erbjudande av handel på en organiserad handelsplattform.  

I momentets 5 mom. föreskrivs om värdepappersföretagets skyldighet att underrätta Finansinspektionen om ändringar i uppgifter som avses i 4 mom. och om Finansinspektionens skyldighet att underrätta den utländska EES-tillsynsmyndigheten om ändringarna.  

Förslaget motsvarar artikel 34 i MiFID II. 

6 a §.Tillhandahållande av tjänster till tredjeländer. Det föreslås att till kapitlet fogas en ny 6 a § enligt vilken ett värdepappersföretag som har för avsikt att utan filialetablering tillhandahålla investeringstjänster som avses i bilaga I till MiFID II eller bedriva investeringsverksamhet och tillhandahålla sidotjänster i ett tredjeland ska i god tid på förhand meddela Finansinspektionen vilka tjänster företaget avser att tillhandahålla eller vilken verksamhet det avser att bedriva samt i vilken stat och hur tjänster ska tillhandahållas. En anmälan ska göras också om det sker förändringar i dessa uppgifter. Förslaget motsvarar gällande 13 kap. 6 § 1 mom. om tillhandahållande av tjänster i utlandet.  

14 kap. Särskilda bestämmelser om utländska värdepappersföretag

3 §.Skadeståndsskyldighet för utländska värdepappersföretag och deras filialchefer. I hänvisningarna i paragrafens 1 och 2 mom. föreslås tekniska ändringar till följd av de ändringar som föreslås i andra paragrafer.  

15 kap. Administrativa påföljder

På grund av det stora antalet ändringar i 15 kap. föreslås att kapitlet skrivs om i sin helhet. 

1 §.Ordningsavgift. I denna paragrafs hänvisningar föreslås ändringar till följd av ändringarna i andra paragrafer. 

2 §.Påföljdsavgift. Paragrafens 1 mom. stämmer delvis överens med nuvarande 1 mom. I paragrafen räknas fortfarande upp de bestämmelser som liksom de nuvarande är baserade på nationellt övervägande. I paragrafens 2 mom. föreskrivs med undantag för bestämmelserna om ägartillsyn och bestämmelserna i lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism, liksom i gällande 2 mom. om påföljder som baseras på kreditinstitutsdirektivet. I den nya lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism föreskrivs om överträdelse av bestämmelserna i fråga. Paragrafens 3 och 4 mom. motsvarar paragrafens gällande moment. I momentens paragrafhänvisningar föreslås endast tekniska preciseringar som avser de nya paragrafer som föreslås i lagen. I paragrafens 5 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i gällande 5 mom. om överträdelse av bestämmelser i EU:s tillsynsförordning.  

I paragrafens 6 och 7 mom. föreslås bestämmelser om tillämpning av de bestämmelser om påföljdsavgift som är baserade på MiFID II. I föreslagna 6 mom. ingår nationella bestämmelser som i fråga om tillämpningsområdet för bestämmelserna om påföljdsavgift är baserade på direktivet, medan bestämmelserna i 7 mom. om tillämpningsområdet för bestämmelserna om påföljdsavgift är baserade på MiFIR. I fråga om de gärningar och försummelser som avses i momentet ska tillämpas de på direktivet baserade högre maximibeloppen för påföljdsavgiften. Bestämmelsen är baserad på direktivets artiklar 70.3 och 70.4, medan undantag för föreslagna 6 mom. 9 punkten, som baseras på nationell prövning. Liksom i fråga om överträdelser som baserar sig på direktivet ska enligt förslaget tillämpas en strängare påföljdsavgift på överträdelser av paragrafens 1 mom. som gäller rapportering av överträdelser. Detta kan anses vara ändamålsenligt eftersom bestämmelsen har en synnerligen central betydelse med tanke på fö-rebyggandet och uppdagandet av missbruk samt med tanke marknadens tillförlitlighet. Motsvarande lösning ingår i regeringens proposition till riksdagen med förslag till kreditinstitutslag och vissa lagar i samband med den (RP 39/2014 rd) där en påföljdsavgift av motsvarande storlek föreskrivs för överträdelse av motsvarande bestämmelser i kreditinstitutslagen och i lagen om investeringstjänster.  

I paragrafens 8 mom. föreslås en sådan precisering att bestämmelser som avses i 40 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen är, utöver de som nämns i 1, 2 och 5—7 mom. i denna paragraf, dessutom de närmare bestämmelser och föreskrifter samt förordningar och beslut som kommissionen antagit med stöd av direktivet om marknader för finansiella instrument samt EU:s förordning om marknader för finansiella instrument. Det är befogat att i bestämmelsen också nämna med stöd av MiFID II och MiFIR antagna närmare bestämmelser och föreskrifter samt förordningar och beslut som kommissionen antagit med stöd av den, eftersom det nämnda direktivet och den nämna förordningen innehåller flera befogenheter för kommissionen att anta regleringar som kompletterar förordningen. Det är närmast fråga om förtydligande och preciserande regleringar eftersom det i princip ska anses vara fråga om överträdelse av lagens eller MiFIR:s bestämmelser också då det sker överträdelser av sådana närmare föreskrifter eller be-stämmelser som antagits med stöd av de nämnda författningarna. Det är emellertid inte ändamålsenligt att i momentet ta in en förteckning över förordningar som kommissionen antagit på nivå 2 eftersom det finns flera tiotal sådana förordningar.  

I paragrafens 9 mom. föreslås en begränsning som avser skydd mot självkriminalisering. På grund av skyddet mot självkriminalisering föreslås att tillämpningsområdet för den bestämmelse om påföljdsavgift som avses i momentet begränsas till endast sådana överträdelser av bestämmelserna om Finansinspektionens rätt att få information och granskningsrätt där det inte är fråga om brottsmisstankar. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar i detta avseende den nuvarande regleringen av vitesföreläggande i 33 a § 3 mom. i lagen om Finansinspektionen. Vid tolkningen av bestämmelsen är det emellertid skäl att beakta att principen om skydd mot självinkriminering som ingår i rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6 i Europakonventionen också i andra situationer i praktiken kan utgöra ett hinder för påförande av påföljdsavgift. Detta är fallet till exempel i situationer där lämnande av uppgifter till Finansinspektionen eventuellt kan leda till att en straffprocess inleds eller till att det påförs en administrativ sanktion som de facto har karaktären av en straffrättslig påföljd. Det är oklart vilket förhållandet är mellan skyddet mot självinkriminering respektive administrativt tvång. Frågan om för-hållandet mellan å ena sidan en i bestämmelsen avsedd persons skyldighet att medverka och å andra sidan skyddet mot självinkriminering samt innebörden av förbudet mot utnyttjande av material som eventuellt fåtts med stöd av skyldigheten att medverka, måste lösas i rättspraxis.  

I paragrafen föreslås inte längre någon bestämmelse som motsvarar gällande 7 mom. om ledningens personliga ansvar. Motsvarande bestämmelse ingår redan nu i lagen om Finansinspektionen.  

3 §.Påförande och verkställighet av administrativa påföljder. Denna paragrafs omnämnande av behandling av administrativa påföljder i marknadsdomstolen ska enligt förslaget strykas, till följd av de ändringar som i 4 kap. i lagen om Finansinspektionen föreslås i bestämmelserna om påförande av påföljdsavgift och om överklagande. 

16 kap. Skadestånds- och straffbestämmelser

1 §.Skadeståndsskyldighet. I denna paragraf föreslås genomgripande ändringar. Det föreslås att i paragrafens 1—3 mom. som en ersättningsgrund nämns också förfaranden som strider mot EU:s förordning om marknader för finansiella instrument samt mot förordningar och beslut som kommissionen antagit med stöd av direktivet om marknaden för finansiella instrument och EU:s förordning om marknader för finansiella instrument. Dessutom föreslås att paragrafhänvisningarna i 2—4 mom. ändras i överensstämmelse med lagförslagets nya paragrafnumrering. Paragrafens 5 mom. motsvarar nuvarande 5 mom.  

3 §.Brott mot tystnadsplikten. I denna paragraf föreslås en sådan genomgripande ändring att hänvisningen till redan tidigare upphävda 7 kap. 8 a § stryks. 

Ikraftträdande 

Ikraftträdandebestämmelse. Här föreskrivs om lagens ikraftträdande. Det föreslås att denna lag träder i kraft samtidigt som MiFIR ska börja tillämpas. Samtidigt föreslås en övergångsbestämmelse. 

Enligt 2 mom. ska de värdepappersföretag som när denna lag träder i kraft har verksamhetstillstånd som ger dem rätt att tillhandahålla investeringstjänster inklusive förvaring av finansiella instrument enligt 1 kap. 11 § 9 punkten i den lag som ändras, fortfarande ha rätt att tillhandahålla förvaring av finansiella instrument som sidotjänster enligt 2 kap. 3 § 1 mom. 7 punkten. Finansinspektionen ska inom sex månader efter det att denna lag trätt i kraft göra en anteckning om detta i registret över investeringstjänster enligt 3 kap. 7 §. Finansinspektionen ska ge värdepappersföretaget tillfälle att yttra sig innan anteckningen görs.  

Enligt 3 mom. ska i enlighet med övergångsbestämmelsen en näringsidkare, som till följd av undantagsbestämmelserna i 1 kap. 2 och 3 § i fråga om tillämpningsområdet kommer att omfattas av tillståndsplikten i enlighet med 2 kap. 1 §, dock utan avbrott fortsätta med sin verksamhet medan verksamhetstillståndet behandlas, om det inte beslutas att verksamheten ska avslutas.  

Enligt 4 mom. kan Finansinspektionen bevilja undantag från den skyldighet som avses i artiklarna 4 och 11.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 när det är fråga om ett värdepappersföretag som efter att de föreslagna lagarna trätt i kraft fått verksamhetstillstånd enligt lagen om investeringstjänster. Bestämmelsen är baserad på artikel 95 i MiFID II. Enligt artikel 95.1 a gäller undantagsmöjligheten uttryckligen sådana C6-energiderivatkontrakt som avses i avsnitt C.6 i bilaga I till MIFID II och som ingåtts av en motpart som ska auktoriseras för första gången som värdepappersföretag från och med den 4 januari 2018 eller senare. Enligt paragrafen kan Finansinspektionen enligt prövning bevilja företag som avses i denna paragraf undantag högst till den 3 januari 2021. Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta ESMA om undantag enligt denna paragraf. Övergångsbestämmelsens datum som avses i direktivets artikel 95 har senarelagts i enlighet med direktivet om ändring av MiFID II. 

I 5 mom. föreskrivs för tydlighetens skull att sådana årliga rapporter om privata transaktioner och om insiderregister som avses i den gällande lagen inte längre behöver lämnas in till Finansinspektionen för år 2017, eftersom det föreslås att skyldigheten att lämna in sådana rapporter upphävs. 

1.2  Lagen om handel med finansiella instrument

I AVDELNINGEN ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

1 kap. Tillämpningsområde och definitioner

1 §.Tillämpningsområde. I denna paragraf föreskrivs om lagens tillämpningsområde. Paragrafens 1 och 2 mom. motsvarar 1 kap. 1 § i den gällande lagen. Paragrafens 3 mom. innehåller en informativ hänvisningsbestämmelse enligt vilken lagens 8 och 9 kap. ska tillämpas på leverantörer av datarapporteringstjänster, inklusive på börser. Paragrafens 4 mom. innehåller en informativ hänvisningsbestämmelse till MiFIR. Efter att MiFIR trätt i kraft ska i nämnda förordning, utöver bestämmelserna om handel med finansiella instrument och publicering av information om sådan handel, föreskrivas om handeln och om offentliggörande av information i samband med den. Förordningen ersätter sålunda delvis den gällande lagen. MiFIR är i sig direkt tillämplig rätt, vilket innebär att det är skäl att i den gällande lagen ta in formella hänvisningsbestämmelser till förordningen i stället för till lagen.  

2 §.Definitioner. Definitionerna är baserade på respektive punkter i direktivets artikel 4. Definitionerna motsvarar i materiellt hänseende den gällande regleringen, med undantag för dem som behandlas nedan. Det föreslås att i definitionerna görs de tillägg och ändringar som direktivet kräver.  

Följande med direktivet överensstämmande definitioner i 1 mom. är nya: tillväxtmarknad för små och medelstora företag i 9 punkten (artikel 4.12), små och medelstora företag i 10 punkten (artikel 4.13), multilateralt system i 4 punkten (artikel 4.18), organiserad handelsplattform i 11 punkten (artikel 4.23), handelsplats i 13 punkten (artikel 4.24), algoritmisk handel i 17 punkten (artikel 4.39), matchad principalhandel i 18 punkten (artikel 4.38) samt definitionerna av begreppen ledning respektive verkställande ledning i 31 och 32 punkten.  

I 11 punkten definieras begreppet organiserad handelsplattform (organised trading facility, OTF) som kan drivas som en investeringstjänst av samma operatörer som avses i 5 kap. 1 §. I lagen om investeringstjänster och i 5 kap. i denna lag föreskrivs om förutsättningarna för verksamhetstillstånd och om de krav som gäller för organisering av verksamheten. De är baserade på direktivets avdelning II. Organiserade handelsplattformar har vid sidan av multilaterala handelsplattformar uppkommit som oreglerade handelsplatser för vissa typer av finansiella instrument. Enligt stycke 9 i motiveringen till direktivet är avsikten med direktivet att eliminera omotiverade skillnader mellan regleringarna av handelsplatserna. På en organiserad handelsplattform får handlas endast med obligationer, strukturerade finansiella produkter, utsläppsrätter eller derivat. Multilaterala handelsplattformar, organiserade handelsplattformar och börsen är enligt denna paragrafs nya 4 punkt multilaterala system, i motsats till systema-tisk internhandel som inte är en handelsplats. Systematisk internhandel är en särskild form av investeringstjänster som det föreskrivs om i denna lags 5 kap. I paragrafens 13 punkt definieras begreppet handelsplats som en reglerad marknad, en multilateral eller en organiserad handelsplattform. I fråga om dessa handelsplatser gäller i vissa avseenden samma typ av regleringar. 

Det föreslås att i paragrafens 1 mom. 16 punkten ändras definitionen av begreppet systematisk internhandlare i överensstämmelse med direktivets artikel 4.20.  

I paragrafens 1 mom. 17 punkt definieras begreppet algoritmisk handel som avses handel med finansiella instrument där en datoralgoritm automatiskt bestämmer enskilda orderparametrar. Vid sådan handel bestäms till exempel hur ordern ska initieras, tidpunkt, pris och kvantitet för ordern eller hur ordern ska behandlas efter det att den har lagts, med begränsat eller inget mänskligt ingripande. Algoritmisk handel inbegriper inte system som används endast för  

1) dirigering av order till en eller flera handelsplatser,  

2) expediering av order utan att några handelsparametrar fastställs, för bekräftelse av order eller för  

3) bekräftelse av order eller för 

4) bearbetning efter handeln av utförda transaktioner.  

I paragrafens 1 mom. 18 punkt definieras begreppet matchad principalhandel. Därmed avses en transaktion där en mellanhand själv träder emellan transaktionens köpare och säljare på ett sådant sätt att den under transaktionens utförande aldrig exponeras för marknadsrisk.  

I paragrafens 1 mom. 19—24 punkt definieras de nya begreppen datarapporteringstjänster, leverantör av datarapporteringstjänster, tillhandahållare av ett godkänt publiceringsarrangemang, tillhandahållare av konsoliderad handelsinformation, tillhandahållare av en godkänd rapporteringsmekanism och utländska leverantörer av EES-datarapporteringstjänster. En leverantör av datarapporteringstjänster ska till sin juridiska form vara ett aktiebolag. Bestämmelsen är ny. Den motsvarar artiklarna 4.1.52—4.1.54 och 4.1.63 samt bilaga I avsnitt D. Definitionen av begreppet utländska leverantörer av EES-datarapporteringstjänster är baserad på direktivets artikel 60.2.  

Det föreslås att till paragrafens 1 mom. 27—29 punkt fogas motsvarande definitioner som i lagen om investeringstjänster av begreppen utländskt EES-värdepappersföretag, utländskt EES-kreditinstitut och tredjelandsföretag. De nya definitionerna av begreppen ledning och verkställande ledning fogas till 31 och 32 punkt. Definitionerna är desamma som i 1 kap. 12 a § i den gällande lagen om investeringstjänster. Definitionerna behövs för bestämmelserna om förvaltnings- och styrningssystem samt organisering av verksamheten. I 33 och 34 punkt definieras begreppen limiterad order och likvid marknad i överensstämmelse med artiklarna 4.1.14 och 4.1.25 i MiFID II. 

Det föreslås att i paragrafens 2 mom. görs en precisering av begreppet systematisk internhandlare som avses i 1 mom. 16 punkten, för bedömning av handeln i enlighet med artikel 4.1.20 andra punkten i MiFID II.  

I paragrafens 3 mom. föreslås i anslutning till 1 mom. 17 punkten en precisering av direktivets definition av algoritmisk handel.  

3 §.Annan lagstiftning som är tillämplig på börser. Denna paragraf motsvarar 1 kap. 3 § 1 mom. i den gällande lagen.  

4 §.Europeiska unionens lagstiftning. I denna informativa paragraf föreskrivs vilka av Europeiska unionens författningar som det hänvisas till i lagen. I paragrafen nämns också de benämningar på författningarna som används i lagen. Paragrafen motsvarar huvudsakligen 1 kap. 4 § i den gällande lagen, men paragrafens 1 och 2 punkt preciseras i överensstämmelse med de ändrade EU-författningarna. Dessutom föreslås att till paragrafen fogas en ny 6 punkt om EU:s marknadsmissbruksförordning. 

5 §.Bestämmelser som ska iakttas av operatörer av multilaterala system samt av systematiska internhandlare. Denna nya paragraf är baserad på direktivets artikel 1.7. Enligt paragrafens 1 mom. ska inom alla multilaterala system iakttas bestämmelserna i någon av direktivets avdelningar, antingen avdelning II som gäller multilaterala handelsplattformar (MTF) och organiserade handelsplattformar (OTF) eller avdelning III som gäller reglerade marknader. Vid systematisk internhandel som inte hör till något multilateralt system ska iakttas avdelning III i förordningen om marknader för finansiella instrument.  

I paragrafens 2 mom. finns en särskild bestämmelse om transaktioner som inte genomförs i ett multilateralt system eller hos en systematisk internhandlare. I samband med sådana transaktioner ska till vissa delar iakttas bestämmelserna i avdelning III i EU:s förordning om marknader för finansiella instrument.  

II AVDELNINGEN MARKNADSPLATSER FÖR FINANSIELLA INSTRUMENT

2 kap. Drift av reglerade marknader

1 §.Tillstånd att driva en reglerad marknad och annan tillåten verksamhet. I paragrafens 1 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i den gällande lagens 2 kap. 1 § 1 mom. om tillstånd för drivande av en reglerad marknad. I paragrafens 2—4 mom. föreskrivs huvudsakligen på motsvarande sätt som i den gällande lagens 2 kap. 16 § om annan tillåten verksamhet till en börs. Då en börs bedriver annan sådan verksamhet som det hänvisas till i paragrafen ska den iaktta de särskilda bestämmelser i denna lag som gäller verksamheten i fråga. Paragrafens 2 mom. ska emellertid uppdateras med de nya handelssystemen och datarapporteringstjänsterna enligt MiFID II. Föreslagna 3 och 4 mom. motsvarar 2 kap. 16 § 2 och 3 mom. i den gällande lagen.  

2 §.Börsens säte. Enligt denna paragraf ska en börs som driver en reglerad marknad ha sitt säte i Finland. Till åtskillnad från vad som föreskrivs i den gällande lagens 2 kap. 1 § 2 mom. behöver börsens huvudkontor inte vara beläget i Finland, men dess bolagsrättsliga säte måste fortfarande vara beläget i Finland. 

3 §.Firma. I denna paragraf föreskrivs på motsvarande sätt som i 2 kap. 2 § i den gällande lagen att ett företag som saknar tillstånd att bedriva börsverksamhet inte i sin firma eller annars för att beskriva sin verksamhet får använda ordet eller sammansättningsleden fondbörs eller derivatbörs. 

4 §.Ansökan om verksamhetstillstånd. I denna paragraf föreskrivs på motsvarande sätt som i den gällande lagens 2 kap. 3 § om en börs ansökan om verksamhetstillstånd och om utredningar som ska fogas till den. 

5 §.Förutsättningar för beviljande av verksamhetstillstånd. I denna paragraf föreskrivs huvudsakligen på motsvarande sätt som i gällande 2 kap. 4 § om förutsättningarna för beviljande av verksamhetstillstånd kompletterade med krav som börsens ledning ska uppfylla samt ytterligare med de förutsättningar som avses i artikel 45.7 i MiFID II. 

6 §.Betydande ägares tillförlitlighet. I denna paragraf föreskrivs i överensstämmelse med 2 kap. 5 § i den gällande lagen om betydande ägares tillförlitlighet och om vilka omständigheter som ska beaktas vid bedömningen av tillförlitligheten. Bestämmelsen är baserad på direktivets artikel 46.1 där det föreskrivs att var och en som har möjlighet att direkt eller indirekt utöva ett betydande inflytande på förvaltningen av den reglerade marknaden ska vara lämplig i detta sammanhang.  

7 §.Tillståndsbeslut om inledande av en börs verksamhet. I denna paragraf föreskrivs på motsvarande sätt som i den gällande lagens 2 kap. 6 § om tillståndsbeslut och inledande av en börs verksamhet. Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 5 mom. som till innehållet stämmer överens med 3 kap. 1 § 4 mom. i lagen om investeringstjänster där det föreskrivs om ett sådant bolags tillståndsansökan som auktoriserats i en annan EES-stat. Genom bestämmelsen genomföra artikel 84.2 i MiFID II i fråga om marknadsoperatörer. 

8 §.Verksamhetstillstånd för europabolag. I denna paragraf föreskrivs på motsvarande sätt som i den gällande lagens 2 kap. 7 § om beviljande av verksamhetstillstånd för europabolag. 

9 §.Registrering av verksamhetstillstånd. I denna paragraf föreskrivs om skyldigheten att anmäla verksamhetstillstånd för registrering. Paragrafen motsvarar 2 kap. 8 § i den gällande lagen.  

10 §.Ekonomiska verksamhetsförutsättningar. I denna paragraf föreskrivs på motsvarande sätt som i den gällande lagens 2 kap. 9 § om en börs ekonomiska verksamhetsförutsättningar.  

11 §.Anmälan om aktieförvärv. Denna paragraf motsvarar 2 kap. 10 § i den gällande lagen och är baserad på artikel 46.2 i MiFID II. 

12 §.Förbud mot att förvärva aktier. I denna paragraf föreskrivs om Finansinspektionens rätt att förbjuda förvärv av ägarandelar som avses i 11 §. Paragrafen motsvarar 2 kap. 11 § i den gällande lagen och är baserad på direktivets artikel 46.2. 

13 §.En börs bindningar. I denna paragraf föreskrivs på motsvarande sätt som i den gällande lagens 2 kap. 12 § om en börs bindningar.  

14 §.Återkallelse av verksamhetstillstånd. I denna paragraf föreskrivs på motsvarande sätt som i 2 kap. 13 § i den gällande lagen om återkallelse av en börs verksamhetstillstånd och hänvisas i enlighet med artikel 44.5 d i MiFID II till EU:s förordning om marknader för finansiella instrument samt till föreskrifter som meddelats med stöd av den.  

15 §.Finansministeriets rätt att avbryta en börs verksamhet. I denna paragraf föreskrivs på motsvarande sätt som i den gällande lagens 2 kap. 14 § om finansministeriets rätt att avbryta en börs verksamhet till följd av förändrad terminologi på så sätt att begreppen börs med verksamhetstillstånd respektive en reglerad marknad som tillståndspliktig verksamhet definieras skilt för sig. Finansministeriet kan i egenskap av tillståndsmyndighet avbryta den ena aktörens eller båda aktörernas verksamhet under de förutsättningar som nämns i paragrafen. Förutsättningarna är desamma som enligt den tidigare bestämmelsen.  

16 §.Tillförlitlighets- och kompetenskrav på börsledningen. I denna paragraf föreskrivs om de personliga tillförlitlighets- och kompetenskrav som ställs på börsens styrelsemedlemmar och på den verkställande ledningen. Bestämmelsen är baserad på artikel 45 i direktivet som har ändrats betydligt jämfört med MiFID I. De krav som ställs på ledningen är mera omfattande och detaljerade och dessutom påminner de om de krav som ställs på kreditinstituts ledning.  

Paragrafens 1—3 mom. är i stort sett oförändrade i sak jämfört med 2 kap. 15 § i den gällande lagen. Momenten föreslås emellertid bli uppdaterade i överensstämmelse med bestämmelserna i lagen om investeringstjänster. Dessutom föreslås att bestämmelsen om börsledningens kompetens överförs till en ny 18 §. Paragrafens 4 mom. där det föreskrivs om skyldigheten att underrätta Finansinspektionen utvidgas i överensstämmelse med direktivets artikel 45.8 så att Finansinspektionen ska underrättas om all sådan information som berör börsledningen och som behövs för bedömningen av om ledningen uppfyller de krav som avses i 16—18 §. Paragrafens 5 mom. motsvarar den gällande bestämmelsen.  

17 §.Börsledningens tidsdisposition. Denna nya paragraf är baserad på artikel 45 i direktivet. I paragrafens 1 mom. föreskrivs i överensstämmelse med direktivets artikel 45.2 a om de krav som ställs på den administrativa ledningens tidsdisposition. Samtidigt innehav av positioner i andra ledningsorgan ska vara tillåtet endast i den utsträckning som föreskrivs i paragrafen. Vid bedömningen av andra uppdrag ska beaktas personens individuella förhållanden samt arten och omfattningen av och komplexiteten i börsens verksamhet.  

18 §.Krav som gäller börsledningens sammansättning och arbete. Denna nya paragraf är baserad på direktivets artiklar 45.1—45.3 och delvis på artikel 45.4.2 a. I paragrafens 1 mom. föreskrivs i överensstämmelse med artikel 45.1 om den allmänna principen att börsledningen ska ha tillräckliga och mångsidiga kunskaper och erfarenheter för att kunna sköta sina uppgifter. Enligt den sista meningen i artikeln ska sammansättningen av ledningsorganet sammantaget återspegla en tillräckligt bred uppsättning av erfarenheter. I direktivets artikel 45.5 föreskrivs också om börsens skyldighet att vid rekryteringen främja mångfald i ledningsorganet. I momentet föreskrivs dessutom uttryckligen om kravet på kunskaper inom börsens verksamhetsområde i enlighet med artikel 45.2 b, som motsvaras av den sista meningen i gällande 15 § 1 mom. I det momentet föreskrivs också i överensstämmelse med artikel 45.3 om skyldigheten att introducera styrelsemedlemmar.  

I paragrafens 2 mom. föreskrivs i överensstämmelse med direktivets artikel 45.2 a om styrelsens skyldighet att för börsen godkänna verksamhetsprinciper i syfte att främja mångfald i styrelsens sammansättning. 

I paragrafens 3 mom. föreskrivs i överensstämmelse med direktivets artikel 45.2 c att den enskilde styrelsemedlemmen i sitt uppdrag ska agera på ett oberoende sätt så att styrelsen effektivt kan ifrågasätta den verkställande ledningens beslut samt övervaka och följa dess beslutsfattande. Dessutom föreskrivs i överensstämmelse med artikel 45.4.3 om strävan att förhindra att enskilda medlemmar dominerar styrelsens beslutsprocess. I samma syfte föreskrivs också i paragrafens 6 mom. att styrelsemedlemmarna ska få tillgång till den information och de dokument som de behöver för att fullgöra sina uppgifter. Denna bestämmelse är baserad på artikel 45.6 tredje stycket. I paragrafens 4 mom. föreskrivs i överensstämmelse med artikel 45.6 att styrelsen för börsen ska fastställa förvaltnings- och styrningssystem vars efterlevnad styrelsen i enlighet med 5 mom. ska övervaka.  

19 §.Revision och skyldighet att sända in kopior av vissa dokument. I paragrafens 1—3 mom. föreskrivs i stor utsträckning på motsvarande sätt som i den gällande lagens 2 kap. 22 § om börsens revisorer samt om börsens skyldighet att tillställa Finansinspektionen vissa dokument. Det föreslås att till paragrafen i överensstämmelse med direktivets krav fogas ett nytt 4 mom. där det föreskrivs att 31 § i lagen om Finansinspektionen ska tillämpas också på börsen. Det föreslagna tillägget är baserat på artikel 77 i MiFID II. 

20 §.Flyttning av en börs säte inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. I denna paragraf föreskrivs på motsvarande sätt som i 2 kap. 35 § i den gällande lagen om flyttning av en börs säte inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.  

21 §.En börs deltagande i fusion eller delning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. I denna paragraf föreskrivs på motsvarande sätt som i den gällande lagens 2 kap. 36 § om en börs deltagande i fusion eller delning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. 

3 kap. Organisering av verksamheten på en reglerad marknad

1 §.Krav som gäller organisering av verksamheten på en reglerad marknad. I paragrafens 1 mom. föreskrivs i överensstämmelse med 2 kap. 17 § 1 mom. i den gällande lagen om organisering av verksamheten på en reglerad marknad. I paragrafens 2 mom. föreskrivs att en börs ska ha principer för identifiering, förebyggande och hantering av intressekonflikter i anslutning till börsverksamheten. Dessutom föreskrivs i momentet att börsen ska ha öppna och icke-diskriminerade regler och förfaranden för att möjliggöra handel som är förenlig med god handelssed samt för att tillämpa opartiska grunder för effektivt utförande av order. Momentet stämmer överens med artiklarna 47.1 a och 47.1 d i MiFID II.  

I paragrafens 3 mom. föreskrivs i överensstämmelse med artiklarna 47.1 c och 48.1 i MiFID II om börsens förfaranden i störningssituationer. Börsen ska inrätta system, förfaranden och arrangemang för att säkerställa att dess handelssystem är motståndskraftiga, har tillräcklig kapacitet för att kunna hantera toppbelastning samt säkerställa kontinuitet i sin verksamhet vid eventuella driftsavbrott. Börsen ska också säkerställa att dess handelssystem regelbundet testas och omfattas av effektiva arrangemang för driftskontinuitet. Bestämmelsen är visserligen ny men börsens nuvarande verksamhetsprinciper stämmer redan överens med förslaget.  

I paragrafens 4 och 5 mom. föreskrivs i överensstämmelse med den gällande lagens 2 kap. 17 § 3 och 4 mom. om tillämpning av offentlighets- och språklagarna på en börs och dess holdingföretag.  

I paragrafens 6 mom. föreskrivs i överensstämmelse med artikel 47.2 i MiFID II att en marknadsoperatör inte får utföra kundorder med utnyttjande av eget kapital eller bedriva handel genom matchad principalhandel.  

2 §.Börsens tillsynsuppgifter. I denna paragraf föreskrivs i princip på motsvarande sätt som i 2 kap. 18 § i den gällande lagen om börsens tillsynsuppgifter, med sådana preciseringar att paragrafen stämmer överens med artikel 54 i MiFID II. I paragrafens 1 mom. föreslås en hänvisning till EU:s marknadsmissbruksförordning. Genom paragrafens 2 och 3 mom. genomförs artikel 54.2 i MiFID II. Paragrafens 2 mom. föreslås bli så ändrat att börsen utan obefogat dröjsmål ska underrätta Finansinspektionen om förfaranden som strider mot börsreglerna eller som kan vara förbjudna enligt EU:s marknadsmissbruksförordning. Närmare bestämmelser om anmälningsskyldigheten finns i artikel 82 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/565. Dessutom ska börsen underrätta Finansinspektionen om otillbörliga marknadsförhållanden och om systemavbrott som rör ett finansiellt instrument. Börsen ska se till att den har de resurser som behövs för tillsynsuppgiften.  

Enligt 3 mom. ska Finansinspektionen i vissa situationer vidarebefordra information om börsens rapportering till andra EES-staters myndigheter och till ESMA. Om en rapport gäller misstanke om överträdelse av EU:s marknadsmissbruksförordning ska Finansinspektionen underrättas endast i det fall att det enligt Finansinspektionens bedömning är fråga om ett uppenbart missbruk. 

3 §.Rapportering av överträdelser. Denna nya paragraf är baserad på direktivets artikel 73.2. De bestämmelser som föreslås i paragrafen om rapportering av överträdelser motsvarar vad som i kreditinstitutslagen (RP 39/2014 rd och RP 65/2016 rd) föreskrivs om intern rapportering av överträdelser i kreditinstitut och värdepappersföretag. 

Enligt föreslagna 1 mom. ska en börs ha rutiner för att dess anställda internt genom en oberoende kanal ska kunna rapportera misstankar om överträdelser av bestämmelser och föreskrifter som gäller finansmarknaden. Trots att direktivets artikel avser endast misstänkta överträdelser av nationella bestämmelser som utfärdats med stöd av direktivet och MiFIR:s bestämmelser, möjliggör den föreslagna bestämmelsen rapportering av misstänkta överträdelser också i större utsträckning, eftersom den generellt gäller regleringar som avser finansmarknaden. Också flera andra EU-författningar, exempelvis marknadsmissbruksförordningen, innehåller en motsvarande bestämmelse. Det är inte ändamålsenligt att inskränka möjligheten att rapportera överträdelser till enbart misstänkta överträdelser av bestämmelser i exempelvis lagen om investeringstjänster och lagen om handel med finansiella instrument.  

Anmälningar ska kunna göras via en särskild oberoende kanal. Anmälningarna kan sålunda beroende på misstanken och den person som anmälan avser riktas exempelvis till en chef, den interna kontrollen, en person som svarar för övervakningen av att bestämmelserna efterlevs, den juridiska avdelningen, den verkställande ledningen eller till styrelsens revisionsutskott. För att säkerställa en oberoende undersökning av ärendena och systemets flexibilitet kan de som tar emot anmälningarna alternativt vara flera till antalet. Bestämmelsen varken preciserar eller begränsar de kanaler som kan användas för rapporteringen. Rapporteringen kan vid behov också ordnas så att den sker via börsens utomstående tjänsteleverantör. 

En förutsättning för fungerande system är att det finns tydliga anvisningar om förfarandena och att systemet är lätt att använda. I börsreglerna kan behandlas bland annat de personers rättigheter och skyldigheter som gör anmälningar respektive är föremål för anmälningar, anmälningarnas innehåll, de förfaranden som ska iakttas vid behandlingen och undersökningen av anmälningar samt eventuellt andra åtgärder. Börsen ska också säkerställa skyddet av personer som rapporterar misstänkta överträdelser och garantera att de inte på grund av anmälningarna blir diskriminerade eller utsätts för annan osaklig behandling.  

Driften av systemet innebär att börsen vid behandlingen av personuppgifter måste iaktta också personuppgiftslagen (523/1999). Börsen är registeransvarig i den bemärkelse som avses i personuppgiftslagen. I registret ska föras in uppgifter om sådana misstänkta överträdelser som rapporterats av börsens anställda eller andra personer i anslutning till bestämmelser eller föreskrifter om finansmarknaden. Uppgifterna kan enligt förslaget användas för börsens interna utredningar av eventuella missbruk. Vid behov kan uppgifterna utnyttjas också genom att de överlämnas till exempelvis Finansinspektionen eller polisen för att dessa myndigheter ska kunna sköta sina lagstadgade uppgifter. I registret ska i enlighet med personuppgiftslagen föras in endast uppgifter som behövs för utredning av misstankar om missbruk. I samband med att uppgifterna används är det skäl att säkerställa att de är korrekta.  

Rapportören behöver inte leda sin brottsmisstanke i bevis utan det räcker med en motiverad misstanke. Däremot kan arbetsgivaren ingripa när det är fråga om klart grundlösa anmälningar i syfte att skada exempelvis med stöd av 18 och 28 § i arbetarskyddslagen där det föreskrivs om trakasserier och osakligt bemötande av arbetstagare. I sista hand kan det också bli fråga om att tillämpa exempelvis strafflagens 24 kap. 9 § om ärekränkning. Rapportörens identitet kan då vid behov utredas om det är fråga om en anonym anmälan.  

I bestämmelsen åläggs arbetsgivaren inte någon skyldighet att rapportera om misstänkta eller konstaterade överträdelser till den behöriga tillsynsmyndigheten. Börsen har emellertid andra av lagen bestämmelser följande skyldigheter att rapportera vissa överträdelser eller misstankar om sådana till Finansinspektionen. Börsen är till exempel skyldig att omedelbart till Finansinspektionen anmäla vissa sådana förfaranden som avses i bestämmelsen om börsens tillsynsuppgifter i lagens 3 kap. 28 §.  

Enligt paragrafens 2 mom. ska börsen bevara relevant information som avses i 1 mom. Informationen ska avföras fem år efter rapporteringen, om den inte fortfarande behövs för en brottsutredning, en pågående rättegång eller en myndighetsundersökning eller för att trygga de rättigheter som rapportören eller den som är föremål för rapporten har. Senast tre år efter den föregående undersökningen ska behovet av fortsatt bevarande undersökas. En anteckning ska göras om undersökningen. Uppgifter som visat sig vara felaktiga eller obehövliga ska emellertid i enlighet med personuppgiftslagen avföras ur registret så snabbt som möjligt.  

Utöver vad som föreskrivs i personuppgiftslagen har enligt paragrafens 3 mom. en sådan registrerad person som är föremål för en anmälan inte rätt till insyn i den information som avses i 1 och 2 mom., om utlämnande av uppgifter skulle hindra utredning av misstänkta överträdelser. Det är motiverat att begränsa rätten till insyn eftersom den på det sätt som avses i personuppgiftslagens 27 § kan försvåra förebyggande eller utredning av brott. Av denna anledning kan enbart en sådan allmän inskränkning av rätten till insyn som avses i personuppgiftslagens 27 § inte anses vara tillräcklig.  

Finansinspektionen kan enligt föreslagna 4 mom. meddela närmare föreskrifter om rapportering enligt 1 mom. och om börsens behandling av rapporterna.  

4 §.Utkontraktering av en börs verksamhet. I denna paragraf föreskrivs huvudsakligen i överensstämmelse med 2 kap. 19 § i den gällande lagen om utkontraktering av en börs verksamhet. I paragrafens 2 mom. föreslås en strykning av hänvisningen till förordningen om genomförande av direktivet om marknader för finansiella instrument. Det föreslås att hänvisningen ersätts med MiFIR-förordningen och förordningar som kommissionen antagit med stöd av den. I MiFID II föreskrivs också mera i detalj än i MiFID I om ordnande av multilateral och organiserad handel. Regleringen ska tillämpas också på en börs då denna ordnar sådan handel som nämns ovan. I artikel 16.5 i MiFID II föreskrivs exempelvis om utkontraktering av verksamhet liksom även i MiFIR-förordningen och i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/584 om organisering av verksamheten på handelsplatser.  

5 §.Information om utkontraktering. I denna paragraf föreskrivs i överensstämmelse med 2 kap. 20 § i den gällande lagen om skyldigheten att informera om utkontraktering.  

6 §.Marknadsreglernas minimiinnehåll. I denna paragraf föreskrivs om minimiinnehållet i reglerna för en reglerad marknad. Paragrafen stämmer i stort sett överens med 2 kap. 23 § i den gällande lagen. Paragrafens 1 mom. 4 punkten ska anses täcka också en handelsparts rätt att få tillgång till börsens handelsplattform. Enligt artikel 53.5 i MiFID II ska medlemsstaterna sörja för att det i reglerna om tillträde till eller medlemskap eller deltagande i en reglerad marknad finns föreskrifter om en handelsparts deltagande, direkt eller på distans. Då finansministeriet fastställer börsreglerna räcker det att reglerna gör det möjligt för en handelspart att få tillträde till börsens handelsplattform direkt eller på distans. I 15 § i detta kapitel föreslås bestämmelser om en handelsparts, inklusive en distansförmedlares rättigheter och i 34 § föreskrivs om börsens verksamhet i en annan EES-stat.  

Det föreslås att till paragrafens 1 mom. fogas en ny 10 punkt om de krav, rättigheter och skyldigheter som gäller i fråga om fastställande och avveckling av transaktioner. En särskild bestämmelse om clearing av transaktioner finns i detta kapitels 24 §. Bestämmelsen är baserad på artikel 53.2 e i MiFID II.  

7 §.Fastställelse av börsregler. I denna paragraf föreskrivs i överensstämmelse med 2 kap. 24 § i den gällande lagen om fastställelse av börsregler.  

8 §.Upptagande av finansiella instrument till handel på en reglerad marknad. Paragrafen motsvarar 2 kap. 25 § i den gällande lagen och är baserad på direktivets artikel 51. 

9 §.Notering av värdepapper. I denna paragraf föreskrivs i överensstämmelse med 2 kap. 28 § i den gällande lagen om notering av värdepapper på börslistan.  

10 §.Upprätthållande av börslista. I denna paragraf föreskrivs i överensstämmelse med 2 kap. 27 § i den gällande lagen om börsens förutsättningar att upprätthålla en sådan börslista som avses i direktiv 2001/34/EG om upptagande av värdepapper till officiell notering. 

11 §.Avbrytande eller avslutande av handel. I denna paragraf föreskrivs i överensstämmelse med artikel 52 i MiFID II om börsens befogenheter att avbryta eller avsluta handel. Börsen har enligt förslaget under de förutsättningar som beskrivs i artikeln och som motsvarar gällande lag rätt att avbryta eller avsluta handeln med finansiella instrument och relaterade derivat. För att förtydliga regleringen föreskrivs i samma paragraf både om avbrytande och om avslutande av handeln. I gällande 2 kap. 31 § föreskrivs enbart om rätten att avbryta handel. Bestämmelsen stämmer i övrigt överens med den gällande regleringen.  

I 3 kap. 12 § finns en särskild bestämmelse om Finansinspektionens befogenheter att i överensstämmelse med direktivets artiklar 69.2 m och 69.2 n avbryta eller avsluta handel. 

Paragrafens 1—3 mom. är baserade på direktivets artikel 52.1 som till sakinnehållet är oförändrad jämfört med MiFID I.  

Genom paragrafens 4 mom. genomförs den nya artikeln 52.2.1 i MiFID II. I artikeln föreskrivs om börsens skyldighet att stoppa eller från handeln avföra de derivat som avses i punkterna 4—10 i avsnitt C i bilaga I (överförbara värdepapper) vilka avser eller hänför sig till det finansiella instrumentet när det är nödvändigt för att tjäna syftet med att tillfälligt stoppa eller avföra det underliggande finansiella instrumentet från handel. Det föreslås att bestämmelsen om el- och naturgasderivat i gällande 31 § 2 mom. överförs till detta moment.  

I paragrafens 5 mom. föreskrivs i överensstämmelse med den nya artikeln 52.2.2 i MiFID II om de förutsättningar under vilka Finansinspektionen kan förordna att handeln ska avbrytas på en annan marknad i Finland eller att en systematisk internhandlare ska avbryta eller avsluta handeln med samma finansiella instrument eller med relaterade derivat, då handeln med dem har avslutats med stöd av paragrafens 1 mom.  

Enligt paragrafens 6 mom. kan börsen be Finansinspektionen fastställa beslut om avbrytande eller förbjuda handel. Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 31 § 4 mom. i den gällande lagen. 

Paragrafens 7 mom. stämmer i övrigt överens med den gällande lagens 2 kap. 26 § 4 mom., men ordet värdepapper föreslås bli ersatt med uttrycket finansiella instrument.  

Paragrafens 8 mom. om börsens skyldighet att offentliggöra beslut om avbrytande och avslutande av handel motsvarar 2 kap. 26 § 3 mom. och 31 § 3 mom. i den gällande lagen, med vissa tekniska ändringar.  

Motsvarande arrangemang gäller enligt direktivets artikel 32 multilaterala och organiserade handelsplattformar och i vissa avseenden systematiska internhandlare. Regleringen genomförs med hänvisningar i 5 kap. 11 § och 7 kap. 3 §. 

12 §.Finansinspektionens befogenheter att avbryta, avsluta eller förbjuda handel med finansiella instrument. I denna paragraf föreskrivs om Finansinspektionens befogenheter. Till sakinnehållet motsvarar paragrafen 2 kap. 31 och 32 § i den gällande lagen. Finansinspektionen kan liksom för närvarande under de förutsättningar som nämns i paragrafen besluta avbryta, avsluta eller förbjuda sådan handel med finansiella instrument som bedrivs på en reglerad marknad. Befogenheten gäller också andra handelsplatser och enligt 7 kap. 3 § också systematiska internhandlare.  

Paragrafens 1 mom. är baserat på direktivets artiklar 69.2 m och 69.2 n som är oförändrade jämfört med MiFID I. Direktivet begränsar inte tillsynsmyndighetens behörighet till endast ett finansiellt instrument åt gången. I momentet preciseras emellertid den omständigheten att Finansinspektionens förordnade kan avse antingen ett eller flera finansiella instrument eller handeln på en hel handelsplats. I momentet tas också in en hänvisning till marknadsmissbruksförordningen som förutsätter att Finansinspektionen har denna befogenhet. Finansinspektionen kan bli tvungen att använda mera omfattande befogenheter när det gäller flera finansiella instrument i en situation där överträdelse av bestämmelser och föreskrifter eller en särskilt vägande orsak, exempelvis en betydande och exceptionell marknadsstörning, kan äventyra en ordnad och balanserad handel inte med endast ett utan med flera eller samtliga finansiella instrument. Eftersom de befogenheter som föreskrivs i detta moment är mera omfattande än de nuvarande, blir gällande 31 § 6 mom. som är baserat på artikel 24 i öppenhetsdirektivet (2004/109/EG) och artikel 21 i prospektdirektivet (2003/71/EG) obehövligt. Dessa befogenheter har i enlighet med direktivet inskränkts till ett minimum av högst 10 bankdagar.  

13 §.Finansinspektionens uppgifter och skyldighet att informera Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. I denna paragraf föreskrivs om Finansinspektionens uppgifter i samband med att den förordnar att handeln ska avbrytas, avslutas eller förbjudas. I paragrafen föreskrivs både om Finansinspektionens uppgifter och informationsskyldighet, som i den gällande lagen regleras i separata paragrafer. Regleringen är baserad på direktivets artikel 52 och det föreslås att den uppdateras i överensstämmelse med direktivets reglering. I 2 kap. 31 och 32 § i den gällande lagen föreskrivs om Finansinspektionens skyldighet att offentliggöra och informera om sina beslut. 

Paragrafens 1 mom. motsvarar den gällande regleringen och baserar sig på direktivets artiklar 52.2.3 och 52.2.4.  

Paragrafens 2 mom. stämmer överens med den gällande lagens 2 kap. 31 § 7 mom. om noteringsförfarandet och är baserat på det första, tredje och fjärde stycket i artikel 52.2. 

I paragrafens 3 mom. föreskrivs om Finansinspektionens skyldighet att underrätta också Energimyndigheten om beslut att avbryta handeln, när det är fråga om råvaror och utsläppsrätter.  

Paragrafens 4 mom. stämmer överens med den gällande lagens 2 kap. 31 § 8 mom. och är baserat på den andra punkten i direktivets artikel 52.2. 

14 §.Avnotering av värdepapper. I denna paragraf föreskrivs i överensstämmelse med den gällande lagens 2 kap. 29 § om avnotering av värdepapper från börslistan.  

15 §.Rätt att verka som handelspart. Paragrafen stämmer i stort sett överens med 2 kap. 30 § i den gällande lagen. I paragrafen föreskrivs i överensstämmelse med artikel 53 i MiFID II om tillträde till en reglerad marknad.  

Till paragrafens 5 mom. fogas ett omnämnande om börsens skyldighet att årligen underrätta Finansinspektionen om sina handelsparter. Bestämmelsen motsvarar artikel 53.7 i MiFID II, med den preciseringen jämfört med gällande 2 kap. 30 § 5 mom. att Finansinspektionen ska informeras varje år.  

16 §.Begränsning av handel. I denna paragraf ingår en motsvarande förtydligande hänvisning till blankningsförordningens artikel 23 som i 2 kap. 31 a § i den gällande lagen.  

17 §.Marknadsgarantavtal. I denna nya paragraf föreskrivs om marknadsgarantavtal som ingås mellan en börs och en handelspart som bedriver en marknadsgarantstrategi. Med marknadsgaranti avses verksamhet där ett värdepappersföretag eller en annan handelspart erbjuder sig att handla för egen räkning med utnyttjande av eget kapital till priser som han eller hon själv fastställt. Syftet med marknadsgarantin är att trygga marknadens likviditet på ett regelbundet sätt. Bestämmelser om innehållet i marknadsgarantiavtal och om skyldigheten att ingå sådana avtal finns dessutom i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/578. 

Enligt paragrafens 1 mom. ska en börs och ett värdepappersföretag ingå ett skriftligt marknadsgarantavtal. Börsen ska i sina egna system säkerställa att ett tillräckligt antal värdepappersföretag kan bli avtalsparter. Syftet med avtalet är att trygga bindande offerter till konkurrenskraftiga priser.  

I 2 mom. föreskrivs om minimikrav som gäller avtalets innehåll.  

Börsen ska övervaka att värdepappersföretagen iakttar avtalet. Enligt 4 mom. ska börsen dessutom utan obefogat dröjsmål informera Finansinspektionen om innehållet i avtalet och vid behov förse Finansinspektionen med ytterligare upplysningar.  

Med bestämmelsen genomförs artiklarna 48.2 och 48.3 i MiFID II. 

18 §.Algoritmisk handel. I paragrafens 1 mom. föreskrivs om begränsning av algoritmisk handel i enlighet med artiklarna 48.6, 48.8 och 48.10 i MiFID II. I 1 kap. 2 § definieras begreppet algoritmisk handel. En börs ska ha tillgång till effektiva system och interna förfaranden för hantering av riskerna i samband med algoritmisk handel. Det är fråga till exempel om system för att begränsa andelen ej utförda order i förhållande till transaktionerna som kan läggas in i systemet av en medlem eller deltagare, för att det ska vara möjligt att bromsa orderflödet om det finns en risk för att systemkapaciteten ska uppnås och för att begränsa och genomdriva den minsta tick-size som får tillämpas på marknaden. Börsen ska kräva att dess medlemmar eller deltagare ska utföra lämpliga tester av algoritmer och tillhandahålla miljöer för att underlätta sådana tester. 

I 2 mom. föreskrivs om de allmänna principerna för samlokaliseringstjänster.  

Enligt paragrafens 3 mom. ska börsen kunna identifiera vilka order som har genererats genom algoritmisk handel, vilka personer som har initierat de orderna och vilka algoritmer som har använts för att skapa olika order. Börsen ska utan obefogat dröjsmål på begäran göra den informationen tillgänglig för Finansinspektionen.  

19 §.Direkt elektroniskt tillträde till en handelsplats. Enligt den föreslagna nya bestämmelsen kan en börs tillåta att ett värdepappersföretag eller ett kreditinstitut i egenskap av handelspart erbjuder en kund, som bedöms vara lämplig, direkt elektroniskt tillträde till en handelsplats. Med direkt elektroniskt tillträde avses i 1 mom. ett arrangemang där en handelspart ger en kund tillåtelse att använda dennas handelskod, så att kunden elektroniskt kan förmedla order avseende ett finansiellt instrument direkt till handelsplatsen. Förfarandet med direkt elektroniskt tillträde omfattar också arrangemang där en person använder en medlems, en deltagares eller en kunds infrastruktur, eller något förbindelsesystem som tillhandahålls av medlemmen, deltagaren eller kunden, för att förmedla dessa order samt arrangemang där en sådan infrastruktur inte används av en person.  

Paragrafens 2 mom. gäller de krav som ställs på kunder som erbjuds direkt elektroniskt tillträde. Kraven kan avse till exempel tekniska eller verksamhetsrelaterade villkor.  

I paragrafens 3 mom. föreskrivs om handelsparters ansvar för order och affärer som utförs med användning av direkt elektroniskt tillträde.  

Enligt 4 mom. ska en börs ha system och interna förfaranden varmed den kan särskilja och vid behov stoppa order eller handel som utförs av en person som använder direkt elektroniskt tillträde. Till dess interna förfaranden hör vidare att uppställa villkor i fråga om riskhantering. Börsen ska också ha beredskap för att avbryta eller avsluta en handelsparts möjligheter att erbjuda direkt elektroniskt tillträde, om handelsparten eller dess kund inte iakttar vad som föreskrivs i denna paragraf.  

Genom bestämmelsen genomförs artikel 48.7 i MiFID II. 

20 §.Tick-size. Enligt artikel 49 i MiFID II ska en börs ha lämpliga arrangemang när det gäller tick-size för finansiella instrument. Sådana finansiella instrument är till exempel aktier, depåbevis, börshandlade fonder och certifikat. Reglerna för tick-size ska kalibreras så att de återspeglar det finansiella instrumentets likviditetsprofil och den genomsnittliga spreaden mellan köp- och säljkurs, med beaktande av spreaden mellan kurserna. Dessutom ska de på lämpligt sätt justera tick-size för varje finansiellt instrument. ESMA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn bland annat för att specificera minsta tick-size eller regler för tick-size i fråga om vissa finansiella instrument.  

21 §.Synkronisering av klockor. I denna paragraf föreskrivs i överensstämmelse med artikel 50 i MiFID II om börsens och dess handelsparters skyldighet att synkronisera de klockor som används vid transaktioner.  

ESMA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att precisera noggrannhetsnivån för synkroniseringen. 

22 §.Beredskap för kortvariga handelsavbrott. Enligt denna paragraf åläggs börsen den nya skyldigheten att ha beredskap för att med vissa metoder avbryta handel i enlighet med artikel 48.5 i MiFID II. En sådan artikel fanns inte i MiFID I. I paragrafens 1 mom. föreskrivs att en börs för undvikande av betydande handelsstörningar ska ha adekvata system och interna förfaranden för att stoppa eller begränsa handeln, om det finns en betydande prisrörelse för ett finansiellt instrument på en reglerad eller en närliggande marknad eller för att annullera, justera eller korrigera en transaktion.  

Enligt 2 mom. ska en börs säkerställa att parametrarna för att stoppa handeln är kalibrerade på ett sätt som beaktar likviditeten för olika tillgångskategorier, marknadsmodellens art och olika typer av användare av marknadsmodellen. Om handeln med likvida finansiella instrument avbryts på en annan reglerad marknad ska börsen ha interna mekanismer för att säkerställa att informationen kan tillställas Finansinspektionen. De behöriga myndigheterna bedömer sinsemellan om det är motiverat att avbryta handeln också på andra handelsplatser till dess att handeln fortsätter på den ursprungliga marknadsplatsen. 

I paragrafens 3 mom. föreskrivs om börsens skyldighet att till Finansinspektionen rapportera parametrarna för att stoppa handeln. Finansinspektionen ska vidarebefordra informationen till ESMA.  

23 §.Beredskap för avvisande av order. Enligt denna paragraf ska en börs ha system och förfaranden för att kunna avvisa order. Bestämmelsen motsvarar artikel 48.4 i MiFID II.  

24 §.Clearing och avveckling av transaktioner. I denna paragraf föreskrivs i stor utsträckning på motsvarande sätt som i den gällande lagens 2 kap. 33 § om börsens skyldigheter i anslutning till clearing och avveckling av transaktioner. Paragrafens 1 mom. motsvarar artikel 37.1 och paragrafens 3 mom. motsvarar artikel 55.2 i MiFID II. Enligt den föreslagna bestämmelsen kan Finansinspektionen förbjuda en börs att vid clearing och avveckling av transaktioner anlita en central motpart eller en värdepapperscentral som är etablerad i en annan EES-stat, om detta sannolikt skulle äventyra handelns tillförlitlighet eller stabiliteten på finansmarknaden. Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. där det nämns att i artikel 29 i EU:s förordning om marknader för finansiella instrument föreskrivs om börsens skyldighet att anlita en central motpart för clearing och avveckling av derivattransaktioner. 

25 §.Handelsparters rätt att välja värdepapperscentral. I denna paragraf föreskrivs på motsvarande sätt som i den gällande lagens 2 kap. 34 § om handelsparters rätt att välja värdepapperscentral för clearing och avveckling av transaktioner. Bestämmelsen motsvarar artikel 37.2 i MiFID II. 

26 §.Positionslimiter och kontroller av positionshantering inom råvaruderivat. Denna nya paragraf är baserad på artiklarna 57.8—57.10 i MiFID II. Enligt paragrafens 1 mom. ska en börs ha system och arrangemang som gör det möjligt att begränsa handeln med råvaruderivat. I artikeln avses med lämpliga system sådana datasystem och andra kontroller som åtminstone ger börsen befogenhet att övervaka personers öppna kontraktpositioner och vid behov begränsa dem och som ger dem tillgång till tillräcklig information åtminstone om de parter som handlar med råvaruderivat, deras syften och faktiska förmånstagare och kunder samt om fysiskt avvecklade råvaruderivat och handelsvolymer. Enligt artiklarna 57.9 och 57.10 i MiFID II ska de begränsningar och den tillsyn som avses i paragrafen baseras på transparenta och enhetliga, dvs. icke-diskriminerande grunder med beaktande av marknadsförhållandena samt övriga parter.  

Enligt föreslagna 2 mom. som är baserat på direktivets artikel 57.8 punkterna a—d kan en börs kräva att en handelspart tillfälligt eller permanent avslutar eller minskar en position i finansiella instrument eller säljer finansiella instrument till ett överenskommet pris och i en överenskommen omfattning. Börsen har rätt at kräva att en sådan åtgärd vidtas också ensidigt, vilket innebär att en part varken behöver samtycka eller godkänna att bestämmelsen tillämpas. Enligt paragrafens 3 mom. har börsen också uttryckligen rätt att vidta de positionsminskande åtgärder som avses i 2 mom. om en handelspart inte samtycker till börsens krav. Momentet är baserat på artikel 57.8 c. Enligt paragrafens 4 mom. ska börsen informera Finansinspektionen om de system och arrangemang som avses i 1 mom. Förslaget är baserat på artikel 57.10. 

27 §.Finansinspektionens rätt att få data om orderboken. Denna nya paragraf är baserad på direktivets artikel 48.11 enligt vilken en börs är skyldig att förse Finansinspektionen med data om orderboken.  

28 §.Handelsavgifter. Denna paragraf gäller i överensstämmelse med artikel 48.9 i MiFID II krav som kan ställas på avgifter som en börs tar ut. Därmed avses avgifter för utförande och sidotjänster samt eventuella rabatter. Enligt 1 mom. ska börsen se till att uppgifter om hur avgifterna fastställs är offentligt tillgängliga. 

I paragrafens 2 mom. föreskrivs om situationer där en börs kan ta ut högre avgifter utan att det anses vara fråga om ett diskriminerande eller ojämlikt förfarande. Algoritmisk högfrekvenshandel som nämns i momentets 3 punkt är en specifik delmängd av algoritmisk handel, där ett handelssystem analyserar data eller signaler från marknaden med hög beräkningshastighet och därefter som ett resultat av denna analys skickar eller uppdaterar ett stort antal order inom en mycket kort tidsperiod.  

I paragrafens 3 mom. föreskrivs om beviljande av rabatter.  

Enligt paragrafens 4 mom. får avgifterna inte skapa incitament för att lägga order eller utföra transaktioner på ett sätt som bidrar till otillbörliga handelsförhållanden eller marknadsmissbruk.  

29 §.Skyldighet att göra insideranmälan. Denna paragraf motsvarar 2 kap. 41 § i den gällande lagen.  

30 §.Insideranmälan. Denna paragraf motsvarar 2 kap. 42 § i den gällande lagen. 

31 §.Börsens insiderregister. Denna paragraf motsvarar huvudsakligen 2 kap. 43 § i den gällande lagen. I förslaget till 31 § föreskrivs inte längre, liksom i gällande 43 § 4 mom., om en årlig rapporteringsskyldighet. 

32 §.Börsverksamhet i andra EES-stater. I denna paragraf föreskrivs på motsvarande sätt som i 2 kap. 37 § i den gällande lagen om börsens verksamhet i andra EES-stater samt om anmälningar i samband därmed. Det föreslås att till bestämmelsen fogas en hänvisning till organiserad handel. 

33 §.Meddelanden till övriga EES-stater och till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. I denna paragraf föreskrivs i överensstämmelse med 2 kap. 38 § i den gällande lagen om finansministeriets skyldighet att föra en förteckning över reglerade marknaden samt om skyldigheten att informera övriga EES-stater och kommissionen om förteckningen.  

34 §.Marknadsföring. I denna paragraf föreskrivs på motsvarande sätt som i 2 kap. 39 § i den gällande lagen om marknadsföring av reglerade marknader. 

35 §.Handelskalender. I denna paragraf föreskrivs på motsvarande sätt som enligt 2 kap. 40 § i den gällande lagen om Finansinspektionens skyldighet att offentliggöra en kalender varav det framgår vilka dagar det handlas på en reglerad marknad som drivs av en börs.  

36 §.Finansinspektionens behörighet att meddela föreskrifter. Denna paragraf motsvarar endast delvis 2 kap. 44 § i den gällande lagen. Enligt den föreslagna paragrafen kan Finansinspektionen fortsättningsvis meddela närmare föreskrifter om insideranmälningar och insiderregister samt om handelsparters rättigheter och hur de beviljas.  

4 kap. Utländska börsers verksamhet i Finland

1 §.Börser i andra EES-stater. I denna paragraf föreskrivs i stor utsträckning på motsvarande sätt som i gällande 3 kap. 1 § om anmälningsskyldighet när det gäller en marknadsoperatör som motsvarar en börs och är auktoriserad i en annan EES-stat, med den ändringen att paragrafens 2 mom. kompletteras med en hänvisning till organiserade handelsplattformar.  

2 §.Tredjelandsbörser. I denna paragraf föreskrivs på motsvarande sätt som i den gällande lagens 3 kap. 2 § att en marknadsoperatör som motsvarar en börs och är auktoriserad i ett tredjeland får bedriva verksamhet i Finland.  

3 §.Ansökan om tillstånd för tredjelandsbörser. I denna paragraf föreskrivs i överensstämmelse med 3 kap. 3 § i den gällande lagen om tredjelandsbörsers tillståndsansökan samt om utredningar som ska fogas till ansökan.  

4 §.Beviljande av tillstånd till tredjelandsbörser. I denna paragraf föreskrivs på motsvarande sätt som i den gällande lagens 3 kap. 4 § om förutsättningarna för beviljande av tillstånd till tredjelandsbörser. 

5 §.Återkallelse av tillstånd och avbrytande av verksamhet. I denna paragraf föreskrivs på motsvarande sätt som i 3 kap. 5 § i den gällande lagen om återkallelse av tredjelandsbörsers tillstånd och om avbrytande av sådana börsers verksamhet i Finland.  

6 §.Marknadsplatsoperatörer som ordnar sådan handel i tredjeland som motsvarar en multilateral eller en organiserad handelsplattform. I denna paragraf föreskrivs i stort utsträckning på motsvarande sätt som i 3 kap. 6 § i den gällande lagen om tillämpning av 2—5 § också på marknadsplatsoperatörer som ordnar sådan handel i tredjeland som motsvarar en multilateral eller organiserad handelsplattform. Till bestämmelsen fogas ett omnämnande om att den ska tillämpas också på organiserade handelsplattformar.  

5 kap. Krav som tillämpas på multilaterala och organiserade handelsplattformar

Allmänna krav som tillämpas på multilaterala och organiserade handelsplattformar 

1 §.Rätt att driva multilaterala och organiserade handelsplattformar. Denna paragraf motsvarar 4 kap. 1 § i den gällande lagen med den kompletteringen att kravet gäller också organiserade handelsplattformar. Merparten av direktivets bestämmelser är identiskt tillämpliga på reglerade marknader samt på multilaterala och organiserade handelsplattformar. Till paragrafens 2 och 4 mom. fogas enligt förslaget uppdaterade hänvisningar till 2 och 3 kap. som gäller reglerade marknader. I paragrafens 3 mom. hänvisas endast till tilläggskrav som är tillämpliga på marknadsplatsoperatörer som ordnar multilateral handel. Genom ändringarna genomförs direktivets nya reglering som utöver reglerade marknader gäller också andra handelsplatser. Avsikten är samtidigt att förtydliga 5 kap. I paragrafens 5 mom. föreskrivs om de bestämmelser i lagen om investeringstjänster som är tillämpliga på marknadsplatsoperatörer som ordnar multilateral och organiserad handel. Bestämmelserna ska på motsvarande sätt tillämpas också på en börs som driver en multilateral eller organiserad handelsplattform. I paragrafens 6 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i gällande 4 kap. 1 § om förbud mot förfaranden som strider mot god värdepappersmarknadssed.  

2 §.Regler för multilaterala och organiserade handelsplattformar. Denna paragraf motsvarar 4 kap. 2 § i den gällande lagen kompletterad med omnämnanden om organiserad handel.  

3 §.Marknadsplatsoperatörers informationsskyldighet. Denna paragraf motsvarar 4 kap. 3 § i den gällande lagen. 

4 §.Hantering av intressekonflikter samt tillförlitliga system. I denna nya paragrafs 1 mom. föreskrivs i överensstämmelse med direktivets artikel 18.4. om identifiering och hantering av eventuella skadliga intressekonflikter. Motsvarande bestämmelse fanns inte i MiFID I. En marknadsplatsoperatör som driver en multilateral handelsplattform ska ha system och förfaranden för identifiering och hantering av intressekonflikter som kan ha negativa följder för handelsplattformen. Det är enligt artikeln fråga om relationerna mellan företaget som driver plattformen, en organiserad handelsplattform, handelsparter, kunder och användare. I paragrafens 2 mom. föreskrivs i överensstämmelse med artikel 18.5 om handelssystems motståndskraft och om säkerställande av denna.  

5 §.Upptagande av finansiella instrument till handel. Denna paragraf motsvarar 4 kap. 4 § i den gällande lagen.  

6 §.Rätt att verka som handelspart. Denna bestämmelse är identisk med den som gäller reglerade marknader.  

7 §.Säkerställande av en välordnad och kontinuerlig handel. Denna nya paragraf är baserad på direktivets artikel 18.1. En operatör som driver en multilateral handelsplattform åläggs jämfört med MiFID I skyldighet att säkerställa systemets kontinuitet och att hantera riskerna för systemavbrott.  

8 §.Clearing och avveckling av transaktioner. Genom denna bestämmelse genomförs artikel 38.1 i MiFID II som i andra avseenden inte har ändrats jämfört med MiFID I. I paragrafens 1 mom. implementeras dessutom artikel 18.6 i MiFID II, som preciserar marknadsoperatörens skyldigheter och information. Paragrafens 2 mom. motsvarar gällande 4 kap. 6 § 2 mom.  

I paragrafens 3 mom. föreslås en bestämmelse enligt vilken en marknadsplatsoperatör som ordnar multilateral handel i god tid på förhand ska underrätta finansministeriet, Finlands Bank och Finansinspektionen om förändringar i arrangemang som berör clearingen och avvecklingen av transaktioner. Finansinspektionen kan förbjuda en marknadsplatsoperatör som ordnar multilateral handel att för clearingen och avvecklingen anlita en i en annan EES-stat etablerad central motpart, en annan clearingorganisation eller en värdepapperscentral, om detta sannolikt skulle äventyra handelns tillförlitlighet eller stabiliteten på finansmarknaden. Som grund för en begränsning kan komma i fråga till exempel att ett annat system inte gör det möjligt att trygga ett effektivt och säkert utförande av transaktioner. Med bestämmelsen genomförs artikel 38.2 i MiFID II.  

9 §.Minimiantal handelsparter. Denna nya paragraf är baserad på direktivets artikel 18.7. Bestämmelsen om minimiantal handelsparter är ny jämfört med MiFID I. Bestämmelsen ska ge grundläggande garantier för att prisbildningen för handeln sker på ett korrekt sätt.  

10 §.Positionslimiter och kontroller av positionshantering inom råvaruderivat. Denna bestämmelse är baserad på artiklarna 57.8—57.10 och är ny jämfört med MiFID I. Enligt den föreslagna paragrafen ska vad som i 3 kap. 26 § föreskrivs om positionslimiter och kontroller av positionshantering inom råvaruderivat tillämpas också på marknadsplatsoperatör som ordnar multilateral eller organiserad handel.  

11 §.Avbrytande, avslutande och förbjudande av handel. Denna paragraf motsvarar 4 kap. 7 § i den nuvarande lagen. Hänvisningen till 3 kap. 11 § kompletteras med ett moment där det föreskrivs om avslutande av handeln med derivat som relaterar till finansiella instrument. Med denna bestämmelse genomförs den nya artikeln 32.2 i MiFID II. Regleringen motsvarar de bestämmelser som ska iakttas på en reglerad marknad enligt 3 kap. 11—13 §, som är baserade på direktivets artikel 52.2. Bestämmelsen är tillämplig också på organiserad handel.  

12 §.Begränsning av handel. Denna paragraf motsvarar 4 kap. 7 a § i den gällande lagen. 

13 §.Marknadsplatsoperatörens tillsynsuppgifter. Denna bestämmelse är baserad på direktivets artikel 31. Marknadsplatsoperatörens skyldigheter utsträcks i enlighet med artikeln till marknadsplatsoperatörer som ordnar organiserad handel. Bestämmelserna om operatörens skyldigheter är något mera detaljerade än enligt MiFID I, men de innebär inte någon väsentlig förändring av den nuvarande regleringen. Paragrafen motsvarar i stort sett 4 kap. 9 § i den gällande lagen, med de ändringar som nämns nedan. Det föreslås att i paragrafens 1 mom. i överensstämmelse med artikel 31.1 föreskrivs om kravet på tillräckliga övervakningsresurser samt om kravet på övervakning av order för att operatören ska kunna identifiera eventuella överträdelser av regler och bestämmelser samt otillbörliga marknadsförhållanden. I artikeln hänvisas till marknadsmissbruksförordningen (EU) nr 596/2014 där det föreskrivs om förebyggande av överträdelser och systemavbrott.  

Det föreslås att paragrafens 2 mom. ändras i överensstämmelse med direktivets artikel 31.2 första stycket. Kraven när det gäller marknadsplatsoperatörens skyldigheter att underrätta tillsynsmyndigheten är strängare än enligt MiFID I. Tillsynsmyndigheten ska således utan obefogat dröjsmål underrättas om sådana förfaranden som beskrivs i momentet. Också uppförande som kan tyda på beteende som är förbjudet enligt marknadsmissbruksförordningen ska rapporteras. I artikel 31.4 föreskrivs att kommissionen ska ges befogenheter att anta delegerade akter för att fastställa de omständigheter som utlöser informationskraven. I artikel 81 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/565 föreskrivs dessutom om hur informationsskyldigheten ska uppfyllas. 

Paragrafens nya 3 mom. är baserat på de nya styckena 2 och 3 i direktivets artikel 31.2. I momentet föreskrivs om Finansinspektionens skyldighet att informera ESMA och övriga EES-staters behöriga myndigheter. Enligt tredje stycket i artikel 31.2 är rapporteringsskyldigheten emellertid avgränsad från uppförandet som myndigheten misstänker tyda på beteende som är förbjudet enligt MiFIR. Finansinspektionen ska rapportera sådana förfaranden till andra myndigheter endast om Finansinspektionen är av den uppfattningen att det skett en överträdelse av marknadsmissbruksförordningen.  

Direktivets artikel 31.3 motsvarar artikel 26.2 i MiFID I. Enligt artikeln ska en marknads-platsoperatör ”utan onödigt dröjsmål” förse Finansinspektionen med de upplysningar som avses i artikel 31.2 . Artikeln behöver inte sättas i kraft eftersom de krav som avses i artikeln uppfylls genom 18 § i lagen om Finansinspektionen där det föreskrivs om tillsynsobjekts skyldigheter.  

14 §.Skyldighet att rapportera till Finansinspektionen. Denna bestämmelse är baserad på direktivets artikel 18.10 som är ny jämfört med MiFID I. Bestämmelsen ska tillämpas både på operatörer som driver en multilateral handelsplattform och på operatörer som driver en organiserad handelsplattform. I artikel 18.10 nämns exempel på upplysningar som ska rapporteras till tillsynsmyndigheten gällande multilaterala och organiserade handelsplattformar, förbindelser och deltagare. Upplysningar som avses i bestämmelsen ska inte automatiskt rapporteras till ESMA, till åtskillnad från sådana upplysningar som avses i 9 § 3 mom. och är baserade på direktivets artikel 31. Upplysningarna ska rapporteras till ESMA endast på myndighetens begäran.  

15 §.Finansinspektionens skyldighet att rapportera till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Denna nya bestämmelse är baserad på artikel 18.10. Enligt artikel 18.11 ska kommissionen ges befogenhet att anta tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa innehållet i och formatet för beskrivningen. 

16 §.Avbrytande av verksamhet. Denna paragraf stämmer överens med 4 kap. 10 § i den gällande lagen, på så sätt utvidgad att den gäller också avbrytande av organiserad handel.  

17 §.Marknadsföring. Denna paragraf motsvarar 4 kap. 11 § i den gällande lagen, kompletterad med en hänvisning till organiserade handelsplattformar.  

18 §.Finansinspektionens behörighet att meddela föreskrifter. Denna paragraf motsvarar 4 kap. 12 § i den gällande lagen. 

Särskilda krav för multilaterala handelsplattformar 

19 §.Ordnande av multilateral handel. Genom denna nya paragraf genomförs artiklarna 19.1 och 19.2 i MiFID II inklusive bestämmelserna om ordnande av multilateral handel. I MiFID II föreskrivs mera detaljerat än i MiFID I om ordnande av multilateral handel. 

I paragrafens 2 mom. hänvisas i fråga om de regler som marknadsplatsoperatörer som ordnar multilateral handel har upprättat till motsvarande krav som i fråga om regler för en reglerad marknad i MiFID I.  

20 §. Verksamhetens tillförlitlighet. Med denna nya paragraf genomförs artiklarna 19.3 och 19.4 i MiFID II. I paragrafen föreskrivs om marknadsplatsoperatörer som ordnar multilateral handel och om deras skyldighet att övervaka och hantera de risker som plattformen är exponerad för samt främja clearingen och avvecklingen av transaktionerna. I paragrafens 2 mom. föreskrivs i överensstämmelse med artikel 19.4 om reglerna för transaktioner mellan deltagare på en multilateral handelsplattform.  

21 §.Kundorder. Genom denna nya paragraf genomförs artikel 19.5 i MiFID II. I paragrafen föreskrivs om förbud mot utförande av kundorder med utnyttjande av eget kapital och om förbud mot matchad principalhandel.  

Särskilda krav för organiserade handelsplattformar 

Dessa bestämmelser är nya. I MiFID I finns inga bestämmelser om organiserade handelsplattformar.  

22 §.Förbud mot transaktioner för eget eller ett till samma koncern hörande företags räkning. Med denna bestämmelse genomförs direktivets artiklar 20.1—20.3. I paragrafen föreskrivs att en marknadsplatsoperatör som ordnar organiserad handel ska kunna förhindra att det på handelsplattformen utförs kundorder för egen räkning eller med utnyttjande av eget kapital hos operatören eller hos en enhet i samma koncern, om inte kunden har gett sitt samtycke.  

23 §.Begränsning av matchad principalhandel. Denna bestämmelse är baserad på direktivets artikel 20.2. I paragrafen föreskrivs om särskilda villkor för matchad principalhandel.  

24 §.Drift av en organiserad handelsplattform separat från en systematisk internhandlare. Bestämmelsen är baserad på direktivets artikel 20.4. Enligt paragrafen får en och samma juridiska person inte vara verksam både som marknadsplatsoperatör som ordnar organiserad handel och som en systematisk internhandlare.  

25 §.Anlitande av oberoende marknadsgarant. Denna bestämmelse är baserad på direktivets artikel 20.5. I paragrafen föreskrivs om förutsättningarna för att i samband med organiserad handel anlita en marknadsgarant.  

26 §.Diskretionärt genomförande av order. Denna bestämmelse är baserad på direktivets artikel 20.6. I paragrafen föreskrivs om situationer där en marknadsplatsoperatör som ordnar organiserad handel får utföra order på diskretionär grund.  

27 §.Skyldighet att rapportera till Finansinspektionen. Denna bestämmelse är baserad på direktivets artikel 20.7. I paragrafen föreskrivs att en marknadsplatsoperatör som ordnar organiserad handel ska informera Finansinspektionen om hur handeln ordnas. 

28 §.Tillämpning av kundsskyddsbestämmelserna i lagen om investeringstjänster vid organiserad handel. I denna paragraf föreskrivs på motsvarande sätt som i artikel 27.7 sista meningen i MiFID II om förutsättningarna för att införa kundskydd.  

6 kap. Tillväxtmarknader för små och medelstora företag

1 §.Registrering av tillväxtmarknader för små och medelstora företag. Denna bestämmelse är baserad på artiklarna 33.1 och 33.2 i MiFID II. Enligt paragrafen kan den som ordnar multilateral handel be Finansinspektionen registrera handelsplattformen som en tillväxtmarknad för små och medelstora företag. 

2 §.Krav som gäller tillväxtmarknader för små och medelstora företag. Denna bestämmelse är baserad på direktivets artiklar 33.3 a—g och 33.4. I paragrafen föreskrivs i överensstämmelse med direktivet om de förutsättningar som en sådan särskild tillväxtmarknad för små och medelstora företag ska uppfylla. Bland annat nämns krav som gäller de på handelsplatsen noterade emittenternas storlek, emittentens informationsskyldighet och skyldighet att offentliggöra information samt skyldigheten att offentliggöra bokslut. Enligt direktivets artikel 33.8 ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter för att närmare specificera de krav som föreskrivs i punkt 3 i denna artikel.  

3 §.Finansinspektionens skyldighet att avregistrera tillväxtmarknader för små och medelstora företag. Denna bestämmelse är baserad på direktivets artikel 33.5 a—b. I paragrafen föreskrivs om Finansinspektionens skyldighet att återkalla en registrering om förutsättningarna för registreringen inte längre uppfylls.  

4 §.Finansinspektionens skyldighet att rapportera till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Denna bestämmelse är baserad på direktivets artikel 33.6. 

5 §.Handel på andra tillväxtmarknader för små och medelstora företag. Denna bestämmelse är baserad på direktivets artiklar 33.7 och 33.8 och motsvarar 3 kap. 8 § om reglerade marknader samt 5 kap. 5 § 4 mom. om multilaterala handelsplattformar.  

III AVDELNINGEN TRANSPARENS I HANDELN SAMT DATARAPPORTERINGSTJÄNSTER

7 kap. Transparenskrav för handel med finansiella instrument

Merparten av de bestämmelser om transparens vid handel med finansiella instrument som ingår i den gällande lagen om handel med finansiella instrument ska upphävas då MiFIR-förordningen börjar tillämpas. Bestämmelser om transparens vid handel med finansiella instrument finns i MiFIR-förordningens avdelningar II—IV. Den gällande lagens 5—7 kap. upphävs med undantag för några paragrafer som blir kvar i den nationella lagstiftningen. I förordningens avdelning II föreskrivs om transparens när det gäller handelsplatser, i avdelning III om transparens när det gäller systematiska internhandlare och värdepappersföretag som bedriver OTC-handel och i avdelning IV om transaktionsrapportering. De återstående nationella bestämmelserna har sammanställts i nya 7 kap.  

1 §.EU:s förordning om marknader för finansiella instrument. Enligt den föreslagna bestämmelsen finns i avdelningarna II—IV i EU:s förordning om marknader för finansiella instrument, utöver vad som föreskrivs i 7 kap., bestämmelser om transparenskrav för finansiella instrument.  

2 §.Systematiska internhandlares anmälningsskyldighet. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den bättre motsvarar bestämmelsens materiella innehåll. Paragrafens 1 mom. motsvarar den gällande lagen. Bestämmelsen om systematiska internhandlares anmälningsskyldighet stämmer överens med 5 kap. 1 § i den gällande lagen samt med artiklarna 15.1.2 och 18.4 i EU:s förordning om marknader för finansiella instrument där det föreskrivs om systematiska internhandlares skyldighet att underrätta tillsynsmyndigheten om sin verksamhet. Enligt paragrafens nya 2 mom. ska också sådana utländska EES-filialer till värdepappersföretag som verkar som systematiska internhandlare i Finland vara skyldiga att göra anmälan om sin verksamhet till Finansinspektionen.  

3 §.Avbrytande och förbjudande av systematisk internhandel. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den bättre motsvarar bestämmelsens materiella innehåll. Paragrafens 1—3 mom. om avbrytande av transaktioner motsvarar 5 kap. 6 § 1 och 2 mom. i den gällande lagen, men bestämmelsens ordalydelse föreslås bli preciserad så att den motsvarar ordalydelsen i direktivets artikel 52, dvs. att ordet aktie ersätts med uttrycket finansiella instrument.  

Det föreslås att till paragrafen fogas ett 4 mom. där det på motsvarande sätt som i 3 kap. 26 § 6 mom. föreskrivs om avslutande av handel och på motsvarande sätt som i 3 kap. 31 § 11 mom. om finansiella instrument och relaterade derivat. Genom bestämmelsen genomförs artikel 52.2 i MiFID II också i fråga om systematiska internhandlare.  

Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt5 mom. som är informativt till sin karaktär och hänvisar till avdelning III i EU:s förordning om marknader för finansiella instrument.  

4 §.Skyldighet att offentliggöra limiterade order. Paragrafens 1 mom. och 2 mom. motsvarar 7 kap. 1 § 1 och 2 mom. i den gällande lagen samt artiklarna 28.1 och 28.2 i MiFID II. Dessutom föreslås att uttrycken reglerad marknad och multilateral handelsplattform ersätts med ordet handelsplats. Paragrafens 3 mom. föreslås däremot bli ändrat eftersom kommissionen enligt artikel 28 ska ges befogenhet att anta delegerade akter om villkoren för och karaktären av kundorder och kundlimitorder. Gällande 3 mom. föreslås bli ersatt med en bestämmelse enligt vilken Finansinspektionen har rätt att bevilja undantag från skyldigheten att offentliggöra en limiterad order då ordern är av större omfattning än vad som enligt artikel 4 i EU:s förordning om marknader för finansiella instrument är normalt på marknaden. Paragrafens 4 mom. motsvarar 4 mom. i den gällande lagen samt artiklarna 53.4 och 19.4 i MiFID II.  

5 §.Utförande av transaktioner på en handelsplats. Denna paragraf är ny. Den stämmer överens med artikel 27.3 i MiFID II. Enligt paragrafens 1 mom. ska handelsplatser och systematiska internhandlare i fråga om finansiella instrument som omfattas av handelsskyldigheten i artiklarna 23 och 28 i EU:s förordning om marknader för finansiella instrument minst en gång årligen kostnadsfritt offentliggöra data och kvaliteten på utförandet av transaktioner på den handelsplatsen. I paragrafens 2 mom. föreskrivs om motsvarande skyldighet i fråga om andra finansiella instrument än sådana som avses i 1 mom. på den plats där transaktionen utförs.  

I paragrafens 3 mom. föreskrivs att efter det att en order har utförts för en kunds räkning ska värdepappersföretaget informera kunden om var ordern utfördes. De regelbundna rapporterna ska inbegripa detaljerade uppgifter om pris, kostnader, hastighet och sannolikhet för utförande när det gäller enskilda finansiella instrument.  

6 §.Rapportering av råvaruderivat och utsläppsrätter. Med denna nya paragraf genomförs artikel 58 i MiFID II. Enligt föreslagna 1 och 2 mom. ska marknadsplatsen varje vecka offentliggöra en rapport samt överlämna motsvarande uppgifter till Finansinspektionen och ESMA förutsatt att det gränsvärde som anges i kommissionens delegerade förordning överskrids. Föreslagna 1 mom. motsvarar artikel 58.1 a och föreslagna 2 mom. artikel 58.1.2. Enligt föreslagna 6 kap. 8 § ska Finansinspektionen meddela närmare föreskrifter om vad som avses med de uppgifter som nämns i momentet samt om lämnande av uppgifterna i övrigt.  

Enligt paragrafens 3 mom. ska en handelsplats dagligen ge Finansinspektionen en fullständig rapport om sina positioner. Uppgifterna ska i enlighet med direktivets artikel 52.1 b utsträckas till att utöver handelsparterna gälla dessas kunder samt dessas eventuella slutkunder.  

Med föreslagna 4 mom. genomförs direktivets artikel 58.3 och genom föreslagna 5 mom. artikel 58.2.  

7 §.Klassificering av parter. Med denna nya paragraf genomförs artikel 58.4 i MiFID II. Bestämmelsen behövs för att handelsplatserna i praktiken ska kunna uppfylla de nya rapporteringskraven i den utsträckning och med den noggrannhet som förutsätts. Genom att klassificera innehavare av positioner i råvaruderivat, utsläppsrätter och derivat av dessa kan handelsplatserna bättre disponera informationen som de själva samlat in. Klassificeringen ska göras utifrån positionsinnehavarens huvudsakliga affärsverksamhet till exempel på basis av verksamhetstillståndet. I enlighet med den föreslagna paragrafens 3 punkt ska som andra finansiella institut klassificeras exempelvis försäkrings- och återförsäkringsbolag som definieras i direktiv 2009/138/EG och tjänstepensionsinstitut som definieras i direktiv 2003/41/EG. I enlighet med paragrafens 5 punkt klassificeras aktörer som innehar positioner endast i utsläppsrätter eller i derivat av sådana.  

8 §.Finansinspektionens behörighet att meddela föreskrifter. Enligt denna paragraf kan Finansinspektionen meddela närmare föreskrifter om innehållet i en anmälan som avses i 2 § samt om arten, omfattningen och sättet för offentliggörande av sådan information om råvaruderivat, utsläppsrätter och relaterade derivat som avses i 6 §. Bestämmelsen behövs för tydlighetens skull samt med tanke på eventuella anvisningar från ESMA. 

8 kap. Rätt att tillhandahålla datarapporteringstjänster

I lagens 8 kap. föreskrivs om auktorisation för datarapporteringstjänster, om förutsättningarna för auktorisering av leverantörer av datarapporteringstjänster och om återkallelse av auktorisation. Med bestämmelserna genomförs artiklarna 59—63 i MiFID II. 

1 §.Auktorisation för datarapporteringstjänster. I paragrafens 1 mom. föreskrivs om auktorisering av leverantörer av datarapporteringstjänster. Datarapporteringstjänster får tillhandahållas endast av företag som beviljats auktorisation enligt detta kapitel. Leverantören ska i enlighet med den definition som föreslås i 1 kap. 2 § vara ett finländskt aktiebolag eller ett europabolag som avses i lagen om europabolag. Det föreslås att datarapporteringstjänster ska få tillhandahållas också av utländska leverantörer av EES-datrapporteringstjänster som avses i 1 kap. 2 §. Enligt artikel 60.2 i MiFID II ska leverantörens auktorisation gälla för hela unionen.  

Förslaget stämmer överens med artiklarna 59.1, 59.2 och 60.2 i MiFID II.  

2 §.Annat tillstånd att tillhandahålla datarapporteringstjänster. Enligt bestämmelserna i paragrafens 1 mom. får datarapporteringstjänster tillhandahållas också av börser och värdepappersföretag som driver en handelsplattform enligt vad som föreskrivs i lagen om investeringstjänster. Enligt den bestämmelse som föreslås i lagen om investeringstjänster får ett värdepappersföretag som ordnar multilateral eller organiserad handel dessutom tillhandahålla sådana datarapporteringstjänster som avses i lagen om handel med finansiella instrument. Momentet ska också tillämpas på kreditinstitut som tillhandahåller investeringstjänster. I momentet föreskrivs om de krav i fråga om ordnande av verksamheten som en tjänsteleverantör ska uppfylla.  

I paragrafens 2 mom. föreskrivs att Finansinspektionen innan sådana tjänster som avses i 1 mom. börjar tillhandahållas ska säkerställa att leverantören uppfyller de föreskrivna kraven för tillhandahållande av tjänster. Rätten att tillhandahålla datarapporteringstjänster ska ingå i tjänsteleverantörens auktorisation.  

3 §. Ansökan om auktorisation. Enligt paragrafens 1 mom. kan Finansinspektionen bevilja auktorisation för tillhandahållande av datarapporteringstjänster. I paragrafens 2 mom. föreskrivs vilka uppgifter och utredningar som ska fogas till ansökan. Paragrafen motsvarar artiklarna 59.1 och 61.2 i MiFID II. 

Bestämmelser om uppgifter som ska fogas till ansökan om auktorisation för leverantörer av datarapporteringstjänster finns dessutom i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/571 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU avseende tekniska tillsynsstandarder när det gäller auktorisation, organisatoriska krav och publicering av transaktioner för leverantörer av datarapporteringstjänster.  

4 §.Beslut om auktorisation. Enligt den föreslagna paragrafens 1 mom. ska på beslut om auktorisation och överklagande av beslut tillämpas vad som i 3 kap. 2 § 1 mom. i lagen om investeringstjänster föreskrivs om verksamhetstillstånd för värdepappersföretag.  

Enligt paragrafens 2 mom. ska i auktorisationen nämnas vilka datarapporteringstjänster som leverantören har rätt att tillhandahålla. I paragrafens 2 mom. föreskrivs dessutom om Finansinspektionens behörighet att på ansökan av tjänsteleverantören ändra tillståndet.  

I paragrafens 3 mom. föreskrivs om Finansinspektionens behörighet att uppställa sådana begränsningar och villkor för datarapporteringstjänsterna som är nödvändiga för tillsynen. Paragrafen motsvarar artiklarna 60.1 och 61.3 i MiFID II.  

5 §.Förutsättningar för beviljande av auktorisation. I paragrafens 1 mom. föreslås en bestämmelse om auktorisering av leverantörer av datarapporteringstjänster och om förutsättningarna för beviljande av auktorisation. Förslaget motsvarar artikel 61.1 i MiFID II.  

Enligt paragrafens 2 mom. kan auktorisation för datarapporteringstjänster beviljas också ett nybildat bolag innan det registreras. Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 3 § 2 mom. i lagen om investeringstjänster.  

6 §.Betydande ägares tillförlitlighet. Det centrala syftet med lagstiftningen om värdepappersföretag samt med Finansinspektionen är att upprätthålla kundernas och allmänhetens förtroende för finansmarknadens funktion. I 3 kap. 4 § i lagen om investeringstjänster föreskrivs i fråga om värdepappersföretag om betydande ägares tillförlitlighet. För att upprätthålla förtroendet för leverantörer av datarapporteringstjänster föreslås att kravet på ägarnas tillförlitlighet utsträcks också till ägare av leverantörer av datarapporteringstjänster. I den föreslagna paragrafen föreskrivs i fråga om leverantörer av datarapporteringstjänster om betydande ägares tillförlitlighet.  

7 §.Rapportering av väsentliga förändringar. Enligt denna paragraf ska en leverantör av datarapporteringstjänster underrätta Finansinspektionen om väsentliga förändringar i sin verksamhet innan förändringarna genomförs. En förändring är väsentlig om den gäller förutsättningarna för beviljande av auktorisation eller om den är relevant för Finansinspektionens möjligheter att övervaka verksamheten.  

8 §.Auktorisation för europabolag. I denna paragraf föreskrivs i överensstämmelse med 3 kap. 5 § i lagen om investeringstjänster om auktorisation för europabolag.  

9 §.Registrering av auktorisationer. I denna paragraf föreskrivs om registrering i handelsregistret av auktorisationer för leverantörer av datarapporteringstjänster och om anmälan till ESMA. Paragrafen motsvarar 3 kap. 6 § i lagen om investeringstjänster och artikel 59.3 första stycket i MiFID II. Enligt MiFID II ska ESMA upprätta en förteckning över alla leverantörer av datarapporteringstjänster i unionen. Förteckningen ska innehålla information om de tjänster för vilka leverantören av datarapporteringstjänster har auktoriserats. ESMA ska offentliggöra förteckningen på sin webbplats.  

10 §.Register över datarapporteringstjänster. Enligt denna paragraf ska Finansinspektionen föra ett mot 3 kap. 7 § i lagen om investeringstjänster svarande register över leverantörer av datarapporteringstjänster. Finansinspektionen ska se till att registret hålls tillgängligt för allmänheten och att det uppdateras. Paragrafen motsvarar artikel 59.3 första stycket i MiFID II.  

11 §.Inledande av verksamhet. I denna paragraf föreskrivs på motsvarande sätt som i 3 kap. 8 § i lagen om investeringstjänster om inledande av verksamheten som leverantör av datarapporteringstjänster omedelbart efter det att auktorisation har beviljats och företaget registrerats.  

12 §.Återkallelse av verksamhetstillstånd och begränsning av verksamheten. I denna paragraf föreskrivs om återkallelse av auktorisationer för leverantörer av datarapporteringstjänster och om begränsning av verksamheten. I paragrafen hänvisas till de bestämmelser om återkallelse av verksamhetstillstånd och begränsning av verksamheten som ingår i lagen om Finansinspektionen. Förslaget motsvarar 3 kap. 9 § i lagen om investeringstjänster och artikel 62 i MiFID II. Enligt den föreslagna paragrafen ska Finansinspektionen anmäla återkallelsen för registrering samt för kännedom till ESMA.  

13 §.Minimikapital. Enligt paragrafens 1 mom. 1 punkten ska en leverantör av datarapporteringstjänster ha ett aktiekapital på minst 50 000 euro eller alternativt enligt 2 punkten en ansvarsförsäkring som gäller i alla EES-stater och ersätter skador som tjänsteleverantören ansvarar för enligt denna lag. I den punkten föreskrivs om minimikraven gällande försäkringsbeloppen. Enligt momentets 3 punkt ska en leverantör av datarapporteringstjänster ha en sådan kombination av aktiekapital enligt 1 punkten och ansvarsförsäkring enligt 2 punkten som täcker ansvarsnivån enligt 1 eller 2 punkten. I direktivet föreskrivs inte om leverantörens ekonomiska verksamhetsförutsättningar. Förslaget motsvarar 6 kap. 1 § 5 mom. i lagen om investeringstjänster där det föreskrivs om kapitalkrav för värdepappersföretag. Förslaget kan anses vara rimligt med beaktande av arten av den verksamhet som bedrivs av en leverantör av datarapporteringstjänster.  

Enligt paragrafens 2 mom. ska aktiekapitalet vara tecknat i sin helhet när verksamhetstillståndet beviljas. Bestämmelsen motsvarar 6 kap. 1 § 7 mom. i lagen om investeringstjänster. 

14 §.Krav på ledningens tillförlitlighet och kompetens hos en leverantör av datarapporteringstjänster. Enligt paragrafens 1 mom. ska de som hör till ledningen för en leverantör av datarapporteringstjänster vara tillförlitliga. I paragrafens 2 mom. föreskrivs att vad som i 6 § 2 och 3 mom. föreskrivs om betydande ägares tillförlitlighet ska tillämpas på personer som hör till ledningen.  

I paragrafens 3 mom. föreskrivs om krav på ledningens kompetens och erfarenhet. Dessutom föreskrivs att styrelsen ska som en helhet ha tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter av tjänsteleverantörens verksamhet.  

I paragrafens 4 mom. föreskrivs att om en börs vill tillhandahålla datarapporteringstjänster eller om en medlem av tjänsteleverantörens styrelse också är medlem av en börsstyrelse och uppfyller de krav som föreskrivs i 2 kap. 16 §, anses medlemmen i fråga uppfylla de krav som föreskrivs i 1 mom.  

Enligt paragrafens 5 mom. ska en leverantör av datarapporteringstjänster utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om sådana personer som avses i 1 mom. och om ändringar i de krav som ställs på dem. I paragrafens 6 mom. föreskrivs om paragrafens tillämpning på holdingföretag.  

Paragrafens 1 och 2 mom. motsvarar 6 b kap. 4 § 1—3 mom. i lagen om investeringstjänster. Förslaget stämmer överens med artikel 63 i MiFID II.  

15 §.Krav på styrelsens arbete hos en leverantör av datarapporteringstjänster. Enligt paragrafens 1 mom. ska styrelsemedlemmarna och verkställande direktören avsätta tillräckligt med tid för att kunna fullgöra sina plikter. Enligt paragrafens 2 mom. ska styrelsemedlemmarna sköta sitt uppdrag på ett oberoende sätt så att styrelsen effektivt kan ifrågasätta den verkställande ledningens beslut samt kontrollera och övervaka dess beslutsfattande.  

I paragrafens 3 mom. föreskrivs att styrelsen för leverantören ska fastställa förvaltnings- och styrningssystem på ett sätt som främjar förtroendet för marknaden och kundernas intressen. Enligt momentet ska styrelsen också övervaka att förvaltnings- och styrningssystemen iakttas. 

Förslaget motsvarar artikel 63.1 första och andra stycket och artikel 61.4 i MiFID II.  

Enligt artikel 63.2 i MiFID II ska ESMA utarbeta riktlinjer för bedömningen av lämpligheten hos medlemmarna av ledningsorganet, med beaktande av de olika roller och funktioner som utförs av dem och behovet att undvika intressekonflikter mellan medlemmarna i ledningsorganet och användarna av en godkänd rapporteringsmekanism.  

16 §.Rapportering av tjänsteleverantörers bindningar. I paragrafens 1 mom. föreskrivs att en betydande bindning mellan en leverantör av datarapporteringstjänster och en annan juridisk person eller en fysisk person inte får hindra en effektiv tillsyn över tjänsteleverantören.  

Enligt paragrafens 2 mom. ska Finansinspektionen underrättas om det efter att auktorisation beviljats sker förändringar i de uppgifter om bindningar som uppgetts i ansökan.  

I paragrafens 3 mom. föreskrivs om begreppet betydande bindning som avses detsamma som i 7 kap. 4 § i lagen om investeringstjänster. Begreppet definieras i 1 kap. 26 § 15 punkten i lagen om investeringstjänster. 

Paragrafens 1 och 2 mom. motsvarar 7 kap. 4 § i lagen om investeringstjänster. 

17 §.Revision. I denna paragraf föreskrivs om revision av leverantörer av datarapporteringstjänster och om revisorer samt om särskild granskning och granskare. Bestämmelsen motsvarar 8 kap. 2 § i lagen om investeringstjänster. I paragrafens 2 mom. hänvisas till att 31 § i lagen om Finansinspektionen ska tillämpas också på tjänsteleverantörers revisorer. 

9 kap. Organisatoriska krav på verksamheten hos en leverantör av datarapporteringstjänster

1 §.Organisering av ett godkänt publiceringsarrangemang. I paragrafens 1 mom. föreskrivs att den som tillhandahåller ett godkänt publiceringsarrangemang ska organisera sin verksamhet så att den kan offentliggöra den information som krävs enligt artiklarna 20 och 21 i EU:s förordning om marknader för finansiella instrument så nära realtid som det är tekniskt möjligt och på rimliga affärsmässiga villkor. Informationen ska göras tillgänglig kostnadsfritt 15 minuter efter att den offentliggjorts. Informationen ska spridas på ett sätt som säkerställer snabb tillgång till den, på icke-diskriminerande grunder och i ett format som underlättar konsolideringen av informationen med liknande data från andra källor. Momentet motsvarar artikel 64.1 i MiFID II.  

I paragrafens 2 mom. föreskrivs om den information som tillhandahållaren av ett godkänt publiceringsarrangemang minst ska offentliggöra. Informationen ska bland annat innehålla uppgifter om transaktionsvolym och tidpunkt för transaktionen. Dessutom ska informationen innehålla uppgifter om koden för den handelsplats där transaktionen utfördes och om systematiska internhandlare. Införandet av godkända publiceringsarrangemang bör förbättra kvaliteten på information som ger handelstransparens och som offentliggörs vid organiserad handel och bör bidra betydligt till att säkerställa att sådana data offentliggörs på ett sätt som underlättar konsolideringen av dessa data med data som offentliggörs av handelsplatsen. Den föreslagna bestämmelsen stämmer överens med artikel 64.2 i MiFID II.  

Enligt föreslagna 3 mom. ska en tillhandahållare av konsoliderad handelsinformation ha inrättat system som på ett effektivt sätt kan kontrollera handelsrapporters fullständighet, hitta fall av utelämnad information och uppenbara fel och begära omsändning av alla sådana felaktiga rapporter. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar artikel 64.5 i MiFID II.  

2 §.Arrangemang för undvikande av intressekonflikter vid tillhandahållande av publiceringsarrangemang. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska den som tillhandahåller ett godkänt publiceringsarrangemang upprätthålla effektiva administrativa arrangemang som är utformade för att förhindra intressekonflikter i förhållande till dess kunder. Om tillhandahållaren av publiceringsarrangemanget är ett värdepappersföretag eller en börs ska den behandla all insamlad handelsinformation på ett icke-diskriminerande sätt och göra åtskillnad mellan olika affärsfunktioner. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar artikel 64.3 i MiFID II.  

3 §.Skyddsmekanismer i samband med godkända publiceringsarrangemang. Enligt denna paragraf ska den som tillhandahåller ett godkänt publiceringsarrangemang ha inrättat skyddsmekanismer för att garantera skyddet vid informationsöverföringen, för att minimera risken för dataförvanskning och för obehörigt tillträde och för att förhindra informationsläckor före offentliggörandet. Dessutom ska tillhandahållaren upprätthålla adekvata resurser och inrätta backupanordningar så att dess tjänster alltid kan erbjudas och upprätthållas. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar artikel 64.4 i MiFID II.  

4 §.Organisering av verksamheten hos tillhandahållare av konsoliderad handelsinformation. De föreslagna bestämmelserna om tillhandahållare av konsoliderad handelsinformation är nya. Med bestämmelserna genomförs nationellt artikel 65 i MiFID II. Direktivet tillåter konkurrens mellan flera handelsplatser, vilket innebär att det är nödvändigt att så snart som möjligt ta i bruk effektiv och heltäckande konsoliderad handelsinformation. Genom att förutsätta att alla som tillhandahåller konsoliderad handelsinformation sammanställer uppgifter om alla godkända publiceringsarrangemang och handelsplatser, kan man säkerställa att konkurrensen förverkligas i fråga om kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls kunderna och inte i fråga om storleken på informationsunderlaget.  

Enligt föreslagna 1 mom. ska en tillhandahållare av konsoliderad handelsinformation samla in den information som offentliggjorts i enlighet med artiklarna 6 och 20 i EU:s förordning om marknader för finansiella instrument och göra informationen tillgänglig för allmänheten så nära realtid som det är tekniskt möjligt, på rimliga affärsmässiga villkor. I momentet avses insamling och publicering av finansiella instrument i eget kapital både före och efter transaktioner. Informationen ska göras tillgänglig kostnadsfritt 15 minuter efter det att den offentliggjorts. Informationen ska ges på ett sätt som säkerställer snabb tillgång till den, på icke-diskriminerande grunder och i format som är lätta att komma åt och att använda för marknadsdeltagare. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar artikel 65.1 i MiFID II. Införandet av en kommersiell lösning för konsoliderad handelsinformation för aktier och aktieliknande finansiella instrument bör bidra till skapandet av en mer integrerad europeisk marknad och göra det lättare för marknadsdeltagare att få tillgång till en konsoliderad översikt över tillgänglig information som ger handelstransparens.  

Enligt paragrafens 2 mom. ska en tillhandahållare av konsoliderad handelsinformation som publicerar uppgifter om aktieliknande finansiella instrument offentliggöra bland annat transaktionsvolymen och tidpunkten för transaktionen. Dessutom ska tillhandahållaren offentliggöra identifieringskoden för det finansiella instrumentet, för den handelsplats där transaktionen utfördes samt för en systematisk internhandlare. Om undantag i enlighet med EU:s förordning om marknader för finansiella instrument gjorts från kravet att offentliggöra informationen ska en markering som visar vilket av de undantagen som gällde för transaktionen offentliggöras. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar artikel 65.1 i MiFID II.  

Enligt föreslagna 3 mom. ska en tillhandahållare av konsoliderad handelsinformation organisera sin verksamhet så att den kan samla in information som offentliggjorts i enlighet med artiklarna 10 och 21 i EU:s förordning om marknader för finansiella instrument och slå samman den till en kontinuerlig elektronisk dataström samt göra informationen tillgänglig för allmänheten så nära realtid som det är tekniskt möjligt, på rimliga affärsmässiga villkor. I momentet avses insamling och offentliggörande av uppgifter om aktieliknande finansiella instrument såväl före som efter transaktioner. Informationen ska göras tillgänglig kostnadsfritt 15 minuter efter det att den har offentliggjorts. Informationen ska ges på ett sätt som säkerställer snabb tillgång till den, på icke-diskriminerande grunder och i format som är lätta att komma åt och att använda för marknadsdeltagare. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar artikel 65.2 i MiFID II.  

I paragrafens 4 mom. föreskrivs att en tillhandahållare av konsoliderad handelsinformation som offentliggör uppgifter om andra finansiella instrument än aktier ska iaktta bestämmelserna i paragrafens 2 mom. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar artikel 65.2 i MiFID II.  

I paragrafens 5 mom. föreskrivs att en tillhandahållare av konsoliderad handelsinformation ska sammanställa data från reglerade marknader, multilaterala handelsplattformar, organiserade handelsplattformar och från tillhandahållare av ett godkänt publiceringsarrangemang. Informationen ska sammanställas för de finansiella instrument som specificeras genom tekniska standarder genom tillsyn enligt sådana förordningar eller beslut som kommissionen antagit med stöd av artikel 65.3 i MiFID II.  

5 §.Arrangemang för undvikande av intressekonflikter vid tillhandahållande av konsoliderad handelsinformation. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska en tillhandahållare av konsoliderad handelsinformation ha infört administrativa arrangemang som är utformade för att förhindra intressekonflikter. Om en marknadsoperatör eller tillhandahållare av ett godkänt publiceringsarrangemang också tillhandahåller konsoliderad handelsinformation ska den behandla all insamlad information på ett icke-diskriminerande sätt samt ha infört lämpliga arrangemang för att göra åtskillnad mellan olika affärsfunktioner.  

Den föreslagna bestämmelsen motsvarar artikel 65.4 i MiFID II.  

6 §.Skyddsmekanismer i samband med konsoliderad handelsinformation. En tillhandahållare av konsoliderad handelsinformation ska ha inrättat skyddsmekanismer som är utformade för att garantera skyddet vid informationsöverföringen och för att minimera risken för dataförvanskning och för obehörigt tillträde. Dessutom ska tillhandahållaren upprätthålla adekvata resurser och ha inrättat backupanordningar så att dess tjänster alltid kan erbjudas och upprätthållas. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar artikel 65.5 i MiFID II.  

7 §.Organisering av verksamheten hos tillhandahållare av en godkänd rapporteringsmekanism. De föreslagna bestämmelserna om de krav som ställs på tillhandahållare av en godkänd rapporteringsmekanism är nya. Med bestämmelserna genomförs artikel 66 i MiFID II nationellt. Rapporteringsmekanismen används för att förmedla handelsrapporter till tillsynsmyndigheten. Enligt paragrafens 1 mom. ska tillhandahållare av en godkänd rapporteringsmekanism organisera sin verksamhet så att den information som avses i artikel 26 i MiFIR kan rapporteras så snabbt som möjligt, senast under arbetsdagen dagen efter den dag då transaktionen ägde rum. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar artikel 66.1 i MiFID II.  

Enligt den föreslagna paragrafens 2 mom. ska tillhandahållare av en godkänd rapporteringsmekanism ha inrättat system som på ett effektivt sätt kan kontrollera transaktionsrapporters fullständighet, hitta fall av utelämnad information och uppenbara fel som orsakats av värdepappersföretaget och då sådana fel eller utelämnanden inträffar upplysa värdepappersföretaget om dem och begära omsändning av alla sådana felaktiga rapporter. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar artikel 66.4 i MiFID II.  

Enligt föreslagna 3 mom. ska tillhandahållare av en godkänd rapporteringsmekanism dessutom ha inrättat system som gör det möjligt att upptäcka fel eller utelämnanden som den själv har orsakat och kunna åtgärda dessa och översända korrekta och fullständiga transaktionsrapporter. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar artikel 66.4 i MiFID II.  

8 §.Arrangemang för undvikande av intressekonflikter vid tillhandahållande av en godkänd rapporteringsmekanism. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska den som tillhandahåller en godkänd rapporteringsmekanism upprätthålla administrativa arrangemang som är utformade för att förhindra intressekonflikter i förhållande till dess kunder. Om den som tillhandahåller en godkänd rapporteringsmekanism är ett värdepappersföretag eller en marknadsoperatör ska tillhandahållaren behandla all insamlad information på ett icke-diskriminerande sätt och göra åtskillnad mellan olika affärsfunktioner. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar artikel 66.2 i MiFID II. 

9 §.Skyddsmekanismer i samband med godkända rapporteringsmekanismer. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska tillhandahållare av en godkänd rapporteringsmekanism ha inrättat skyddsmekanismer för att garantera skyddet och autentiseringen vid informationsöverföringen, för att minimera risken för dataförvanskning och för obehörigt tillträde samt för att förhindra informationsläckor och se till att uppgifterna alltid behandlas konfidentiellt. Tillhandahållaren ska dessutom upprätthålla adekvata resurser och ha inrättat backupanordningar så att dess tjänster alltid kan erbjudas och upprätthållas. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar artikel 66.3 i MiFID II.  

10 §.Rapportering av överträdelser. Denna nya bestämmelse är baserad på direktivets artikel 73.2 enligt vilken en leverantör av datarapporteringstjänster ska ha inrättat lämpliga förfaranden för att dess anställda ska kunna anmäla potentiella eller faktiska överträdelser internt. I bestämmelsen föreslås en hänvisning till motsvarande bestämmelse om börser så att vad som i 3kap. 3 § föreskrivs om rapportering av överträdelser ska på motsvarande sätt tillämpas på leverantörer av datarapporteringstjänster.  

IV AVDELNINGEN SÄRSKILDA BESTÄMMELSER

10 kap. Tillsyn, tystnadsplikt och särskilda befogenheter

Det föreslås att kapitelrubriken ändras så att där i överensstämmelse med kapitlets nya 3 och 4 § nämns ordet befogenheter, som närmare beskriver kapitlets innehåll.  

I paragrafen föreslås inte längre någon sådan reglering av tillsynen över råvaruderivatmarknaden som föreskrivs i gällande 8 kap. 2 §, eftersom det i den nya 3 e § som föreslås i lagen om Finansinspektionen föreskrivs om Finansinspektionens samarbete med Energimyndigheten.  

1 §.Tillsyn. Denna paragraf motsvarar 8 kap. 1 § i den gällande lagen. I paragrafen föreskrivs om Finansinspektionens tillsynsuppgift.  

2 §.Tystnadsplikt. Denna paragraf motsvarar gällande 8 kap. 3 §. I paragrafen föreskrivs om tystnadsplikt i samband med sådana uppgifter som avses i lagen.  

3 §.Särskilda befogenheter gällande råvaruderivat. Med denna nya paragraf genomförs artikel 57 i MiFID II. Enligt paragrafens 1 mom. kan Finansinspektionen fastställa positionslimiter, dvs. tröskelvärden för råvaruderivat som är föremål för handel i Finland. Alla som handlar med nämnda instrument är skyldiga att iaktta tröskelvärdena. Tröskelvärden ska fastställas separat för varje råvaruderivat som är föremål för handel, då handeln bedrivs på en reglerad marknad, en multilateral handelsplattform, en organiserad handelsplattform eller utanför dessa på en s.k. bilateral OTC-marknad. Skyldigheten att iaktta tröskelvärdena gäller också finansiella instrument som från ekonomisk synpunkt motsvarar råvaruderivat som nämns i bestämmelsen. Finansinspektionen kan kräva att tröskelvärden iakttas, kräva minskning av innehav eller positioner och helt förbjuda innehav eller positioner i ett finansiellt instrument så att trös-kelvärdena iakttas. Bestämmelsen motsvarar till denna del artikel 69.2 punkterna o och p i MiFID II. Dessutom föreslås det att 37 d § i lagen om Finansinspektionen ska tillämpas på befogenheter att övervaka positioner i råvaruderivat. 

Enligt paragrafens 2 mom. ska med hjälp av de beräkningsmetoder som anges i enlighet med direktivets artikel 57.4 fastställas ett tröskelvärde för varje position i råvaruderivat så att i varje tröskelvärde räknas in alla de fysiska och juridiska personers handelspositioner som handlar med derivaten. I fråga om uppfyllandet av ett tröskelvärde ska beaktas alla till samma företagsgrupp hörande personers och företags positioner i samma finansiella instrument. I kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/591 föreskrivs närmare om tröskelvärdenas tillämpningsområde, om grunderna för fastställande av tröskelvärden samt om beräkningsmetoderna. Finansinspektionen ska också regelbundet se över tröskelvärdena och vid behov fastställa ett nytt tröskelvärde med beaktande av marknadsutvecklingen. Vid sådan omprövning ska Finansinspektionen fästa avseende vid ESMA:s anvisningar och tekniska standarder.  

Enligt paragrafens 3 mom. gäller paragrafens bestämmelser om de tröskelvärden som fastställs för handel med råvaruderivat dock inte företag utanför finansbranschen, förutsatt att en position i råvaruderivat förvärvats som skydd mot risker som hänför sig till normal affärsverksamhet och sålunda inte i spekulationssyfte. Avsikten är nämligen att de tröskelvärden som avses i paragrafen inte ska gälla arrangemang som på ett objektivt mätbart sätt minskar de risker som direkt är förenade med utanför finansbranschen verksamma företags kommersiella verksamhet. Bestämmelsen är baserad på direktivets artikel 57.1.2. 

Enligt paragrafens 4 mom. ska Finansinspektionen till ESMA, på det sätt som myndigheten närmare bestämmer, rapportera om positionslimiter som fastställs med stöd av paragrafen och förändringar i dem. Anmälan ska göras också av andra behöriga myndigheter på motsvarande sätt som enligt direktivets artikel 79.5 och i den utsträckning som framgår av artikeln, såvida Finansinspektionen utnyttjar sina befogenheter enligt paragrafens 1 mom. I enlighet med direktivets artikel 57.5 ska Finansinspektionen på förhand underrätta ESMA om den avser att fastställa ett sådant tröskelvärde som avses i paragrafen. Det förfarande som avses i den nämnda artikeln innebär att ESMA inom två månader efter att anmälan mottagits ska avge ett yttrande om det planerade tröskelvärdet samt om eventuella ändringar i det. Finansinspektionen ska beakta dessa anvisningar om den inte anser att ändringarna är grundlösa eller annars onödiga. I sådana fall ska Finansinspektionen enligt artikeln motivera för ESMA varför den anser att förändringen är onödig.  

Enligt paragrafens 5 mom. ska Finansinspektionen fastställa ett gemensamt tröskelvärde för råvaruderivat som är föremål för handel på handelsplatser i flera än en stat då handelsvolymen är störst i Finland. Enligt momentet ska Finansinspektionen då innan beslutet fattas samråda med de andra staternas behöriga myndigheter och också i övrigt i överensstämmelse med artikel 57.6 agera i samarbete med övriga behöriga myndigheter.  

Enligt paragrafens 6 mom. avgör ESMA i enlighet med sina befogenheter enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010 sådana meningsskiljaktigheter mellan behöriga myndigheter som beror på att ett gemensamt tröskelvärde fastställts enligt 5 mom. 

4 §.Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens särskilda befogenheter. Enligt den föreslagna paragrafen föreskrivs i artikel 45 i EU:s förordning om marknader för finansiella instrument om ESMA:s rätt att få information om derivat, särskilt om råvaruderivat och om dess behörighet att begränsa handeln med sådana. Bestämmelsen är informativ till sin karaktär. 

11 kap. Överklagande

1 §.Överklagande av finansministeriets beslut. Denna paragraf motsvarar, med undantag för de tekniska hänvisningarna, gällande 9 kap. 1 §. I paragrafen föreskrivs om överklagande av finansministeriets beslut.  

2 §.Överklagande av Finansinspektionens beslut. Denna paragraf motsvarar, med undantag för de tekniska hänvisningarna, gällande 9 kap. 2 §. I paragrafen föreskrivs om överklagande av Finansinspektionens beslut.  

12 kap. Administrativa påföljder

1 §.Ordningsavgift. I paragrafens 1 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i gällande 10 kap. 1 § om bestämmelser som hör till tillämpningsområdet för den nationella regleringen av ordningsavgifter. En stor del av momentets nuvarande bestämmelser ska på det sätt som genomförandet av direktivet förutsätter överföras till tillämpningsområdet för regleringen av påföljdsavgifter. Det föreslås också att momentets hänvisningar justeras i överensstämmelse med de ändrande paragraferna. Föreslagna 2 mom. motsvarar till innehållet det nuvarande momentet.  

2 §.Påföljdsavgift. I den föreslagna paragrafens 1 mom. föreskrivs liksom i gällande 10 kap. 2 § om påföljdsavgifter som är baserade på nationell prövning. Ny är bestämmelsen enligt vilken tillämpningsområdet för bestämmelsen om påföljdsavgift ska utsträckas till vad som i 3 kap. 36 § och 5 kap. 17 § föreskrivs om förbjuden marknadsföring på reglerade marknader samt på multilaterala och organiserade handelsplattformar.  

I paragrafens 2—3 mom. föreskrivs om tillämpning av bestämmelserna om påföljdsavgift i fråga om regleringar som är baserade på MiFID II. Föreslagna 2 mom. innehåller nationella bestämmelser som med stöd av direktivet hör till tillämpningsområdet för bestämmelsen om påföljdsavgift, medan 3 mom. innehåller sådana på MiFIR baserade bestämmelser som hör till tillämpningsområdet för bestämmelsen om påföljdsavgift. På de gärningarna och försummelserna ska tillämpas i direktivet nämnda högre maximibelopp för påföljdsavgiften. De föreslagna bestämmelserna om påföljdsavgifter är baserade på direktivets artikel 70, med undantag för lagens 3 kap. 3 § 1 mom., 5 kap. 1 § 4 mom. och 9 kap. 10 § om utsträckning av bestämmelserna om anmälan av överträdelser till tillämpningsområdet för bestämmelsen om påföljdsavgift. Liksom i fråga om sådana överträdelser som är baserade på direktivet föreslås att på överträdelse av de bestämmelserna ska tillämpas den högre påföljdsavgiften. Detta kan anses vara ändamålsenligt eftersom bestämmelsen är ytterst viktig med tanke på förebyggande och avslöjande av missbruk och för att finansmarknaden ska fungera på ett tillförlitligt sätt. Motsvarande lösning förordas i regeringens proposition med förslag till kreditinstitutslag och vissa lagar i samband med den (RP 39/2014 rd), enligt vilken bestämmelser om en påföljdsavgift av motsvarande storlek ska tillämpas på överträdelse av motsvarande bestämmelse som fogades till kreditinstitutslagen och till lagen om investeringstjänster.  

Enligt paragrafens 4 mom. är utöver vad som föreskrivs i 1—3 mom. sådana bestämmelser som avses i 40 § i lagen om Finansinspektionen också i nämnda moment avsedda hänvisningar till direktivet om marknader för finansiella instrument samt förordningar och beslut som kommissionen antagit med stöd av EU:s förordning om marknader för finansiella instrument. Det är skäl att i bestämmelsen nämna förordningar och beslut som kommissionen antagit med stöd av MiFID II och MiFIR samt kompletterande förordningar och beslut eftersom det nämnda direktivet och den nämnda förordningen innehåller flera befogenheter för kommissionen att anta närmare bestämmelser. Det är närmast fråga om förtydligande och preciserande bestämmelser eftersom det i princip måste anses vara fråga om överträdelse av bestämmelser i lag eller MiFIR då det sker överträdelser av sådana närmare bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av författningarna i fråga. Det är emellertid inte ändamålsenligt att i momentet räkna upp kommissionens förordningar eftersom de är flera tiotal till antalet.  

I paragrafens 5 mom. föreslås en bestämmelse om begränsning av skyddet mot självkriminalisering. Det föreslås att tillämpningsområdet för bestämmelsen om påföljdsavgift med tanke på skyddet mot självkriminalisering begränsas till endast sådana situationer inom ramen för Finansinspektionens informations- och granskningsrätt där det inte är fråga om brottsmisstankar. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar till denna del det som redan nu föreskrivs om vite i 33 a § 3 mom. i lagen om Finansinspektionen. Vid tolkningen av bestämmelsen ska det emellertid beaktas att principen om skydd mot självkriminalisering enligt artikel 6 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna också i andra situationer i praktiken kan utgöra ett hinder för påförande av påföljdsavgift. Detta är fallet exempelvis i situationer där överläm-nande av information till Finansinspektionen eventuellt kan leda till en straffrättslig process eller till att det påförs en administrativ påföljd som de facto har karaktären av en straffrättslig påföljd. Förhållandet mellan skyddet mot självkriminalisering respektive administrativt tvång är oklart. Det är därför nödvändigt att i rättspraxis avgöra relationen mellan en persons skyldighet att medverka till en utredning respektive skyddet mot självkriminalisering samt innebörden av förbudet mot utnyttjande av material som eventuellt erhållits till följd av medverkansskyldigheten.  

3 §.Påförande och verkställighet av administrativa påföljder. Den föreslagna paragrafen motsvarar, med undantag för hänvisningen till marknadsdomstolen, 10 kap. 3 § i den gällande lagen.  

13 kap. Skadestånds- och straffbestämmelser

1 §. Skadestånd. Det föreslås att i paragrafen som en ersättningsgrund nämns också förfaranden som strider mot EU:s förordning om marknader för finansiella instrument, mot direktivet om marknader för finansiella instrument eller mot förordningar och beslut som kommissionen antagit med stöd av den nämnda förordningen.  

2 §.Olovligt ordnande av handel med finansiella instrument, olovlig drift av en organiserad handelsplattform samt olovligt tillhandahållande av datarapporteringstjänster. Det föreslås att den gällande lagens straffbestämmelse om olovligt ordnande av handel med finansiella instrument tas in i den nya lagen. I överensstämmelse med de nuvarande kriminaliseringarna föreslås att i paragrafen kriminaliseras också drift av en organiserad handelsplattform samt tillhandahållande av datarapporteringstjänster utan verksamhetstillstånd. Det föreslås att bestämmelsens rubrik ändras på motsvarande sätt. 

Individens ansvar för försummelser av det ifrågavarande slaget är således i princip straffrättsligt medan sådana administrativa påföljder som avses i direktivet i regel kan påföras juridiska personer.  

3 §.Brott mot tystnadsplikten. Denna paragraf motsvarar till innehållet den nuvarande bestämmelsen. Till följd av de ändringar som gjorts i lagen föreslås att paragrafhänvisningen ändras i överensstämmelse med nuläget.  

14 kap. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

1 §.Ikraftträdande. Det föreslås att lagen träder i kraft samtidigt som MiFIR börjar tillämpas,. dvs. den 3 januari 2018.  

2 §.Övergångsbestämmelser. I 1—3 mom. i denna paragraf föreslås övergångsbestämmelser för upprättande och fastställelse av regler för börser och marknadsplatsoperatörer som ordnar multilateral handel. Dessutom föreslås i 4 mom. en sexmånaders övergångstid för sådana leverantörer av datarapporteringstjänster som avses i 8 och 9 kap. Övergångstiden är tillämplig både när det gäller en helt ny operatörs skyldighet att ansöka om tillstånd och när det gäller en operatör som inte behöver ett särskilt tillstånd för tillhandahållande av datarapporteringstjänster men som dock ska anpassa sin verksamhet till lagens krav. Som exempel på operatörer som inte behöver ett separat tillstånd för att tillhandahålla datarapporteringstjänster kan nämnas börser. Enligt föreslagna 5 mom. ska en sådan tillhandahållare av konsoliderad handelsinformation som avses i 9 kap. 4 § från och med den 3 september 2019 rätta sig efter de krav för organisering av verksamheten som avses i den nämnda paragrafens 3 och 4 mom. Förslaget är baserat på direktivets artikel 93.1.2 vars tidsfrister i och med direktivet om ändring av MiFID II har senarelagts från de ursprungliga. I föreslagna 6 mom. föreskrivs för tydlighetens skull att sådana årliga rapporter om privata transaktioner och insiderregister som avses i den lag som upphävs inte längre behöver lämnas till Finansinspektionen för år 2017. I den nya lagen om handel med finansiella instrument föreslås inte bestämmelser om motsvarande årliga anmälningsskyldigheter. 

1.3  Lagen om Finansinspektionen

3 e §.Samarbete med Energimyndigheten. Det föreslås att till lagen fogas en ny 3 e § om samarbete med Energimyndigheten. Paragrafens nya 1 mom. är baserat på artikel 79.6 i MiFID II. Föreslagna 2 mom. motsvarar gällande 8 kap. 2 § 2 mom. i lagen om handel med finansiella instrument. I fortsättningen föreskrivs sålunda i den nya 3 e § om skyldigheten att höra Energimyndigheten och även om annat samarbete med Energimyndigheten.  

4 §.Tillsynsobjekt. Det föreslås att till paragrafens 2 mom. 6 punkten fogas ett omnämnande av sådana leverantörer av datarapporteringstjänster som avses i lagen om handel med finansiella instrument. Förslaget motsvarar direktivets artikel 59.4. I förteckningen i paragrafens 4 mom. 9 punkten föreslås endast en språkteknisk ändring till följd av den nya 10 punkt som fogas till momentet i fråga. Den föreslagna nya 10 punkten gäller referensvärdesadministratörer som hos Finansinspektionen ska ansöka om verksamhetstillstånd i enlighet med artikel 34.1 a i referensvärdesförordningen. Om administratören tillhandahåller eller har för avsikt att tillhandahålla endast index som enligt förordningen klassificeras som annat än relevanta referensvärden, förutsätts inget verksamhetstillstånd men administratören ska registrera sig hos Finansinspektionen med stöd av artikel 34.1 c. En sådan administratör ska betraktas som en sådan annan finansmarknadsaktör som avses i 5 § 32 punkten.  

Sådana referensvärdesadministratörer som är enheter under tillsyn enligt artikel 3.1.17 i referensvärdesförordningen, exempelvis kreditinstitut, värdepappersföretag eller börser, behöver inte ansöka om auktorisation, men de ska med stöd av artikel 34.1 b registrera sig hos Finansinspektionen. Om företaget tillhandahåller ett index som emellertid är ett sådant kritiskt referensvärde som avses i förordningen, ska företaget ansöka om verksamhetstillstånd hos Finansinspektionen.  

5 §.Andra finansmarknadsaktörer. I paragrafens 3, 6 och 10 punkt föreslås tekniska preciseringar i överensstämmelse med de övriga bestämmelser som föreslås bli ändrade. I paragrafens 31 punkt föreslås en språkteknisk ändring i förteckningen med anledning av den nya 32 punkt som föreslås bli fogad till paragrafen. I den nya 32 punkt som föreslås i paragrafen definieras de referensvärdesadministratörer som avses i referensvärdesförordningen och som Finansinspektionen registrerar i enlighet med artikel 34 i referensvärdesförordningen. Syftet med definitionen i den nya 33 punkten är att trygga Finansinspektionens möjligheter att utöva de tillsyns-, utrednings- och uppföljningsbefogenheter som förordningen förutsätter, dels i fråga om tillsynsobjekten och dels alla de personer som är skyldiga att iaktta förordningen.  

6 §.Övriga definitioner. I paragrafens 12, 18 och 19 punkt föreslås sådana tekniska ändringar att hänvisningarna till lagen om investeringstjänster och till lagen om handel med finansiella instrument uppdateras så att de motsvarar lagarnas ändrade paragrafnumrering.  

20 a §.Rätt att få uppgifter av förundersöknings- och åklagarmyndigheter. Det föreslås att till denna paragraf fogas ett nytt 2 mom. enligt vilket Finansinspektionen trots sekretessbestämmelserna har rätt att av förundersöknings- och åklagarmyndigheterna få sådana uppgifter om förundersökning och rättegångsförfarande i fråga om brott som avses i lagen om investeringstjänster och i lagen om handel med finansiella instrument som är nödvändiga för uppfyllande av de samarbetsförpliktelser som föreskrivs i momentet. Det föreskrivs om rätten att få uppgifter för att uppfylla de samarbetsförpliktelser som föreskrivs i artikel 79.1.2 i MiFID II.  

21 §.Särskild rätt att få uppgifter i anslutning till marknadsmissbruk och tillsyn enligt referensvärdeförordningen. Det föreslås att till paragrafens rubrik fogas ett omnämnande om tillsyn enligt referensvärdeförordningen. I paragrafens 4 mom. föreslås en sådan ändring att till momentet fogas en hänvisning till sådana tillsynsbefogenheter som avses i artikel 44.1 c i referensvärdesförordningen. Dessutom föreslås i paragrafens nya 5 mom. en bestämmelse om sådan rätt att få uppgifter som avses i förordningens artikel 41 b. 

24 §.Granskningsrätt. I paragrafens 2 mom. föreslås en sådan lagteknisk ändring att hänvisningen till den gällande lagen om investeringstjänster uppdateras i överensstämmelse med den ändrade paragrafnumreringen i lagen om investeringstjänster. 

28 §.Begränsning av ledningens verksamhet. Det föreslås att paragrafens 4 mom. i enlighet med direktivets artikel 70.6 d ändras så att Finansinspektionen permanent kan förbjuda en person att sköta uppgifter enligt 1 mom. hos ett auktoriserat tillsynsobjekt som tillhandahåller investeringstjänster också då personen upprepade gånger har gjort sig skyldig till allvarliga överträdelser av de bestämmelser som nämns i 15 kap. 2 § 6 eller 7 mom. i lagen om investeringstjänster. Det föreslås att till paragrafen också fogas ett nytt 6 mom. om begränsning av ledningens verksamhet för viss tid i enlighet med artikel 42.2 e i referensvärdesförordningen.  

28 b §.Tillfälligt förbud att verka som handelspart eller kund. Det föreslås att i kapitlet tas in en ny paragraf om tillfälligt förbud som kan föreläggas auktoriserade tillsynsobjekt och filialer som tillhandahåller investeringstjänster. Förslaget är baserat på direktivets artikel 70.6 e.  

31 §.Revisorernas anmälningsskyldighet. Hänvisning till revisionslagen i paragrafens 1 mom. 3 punkten föreslås bli tekniskt justerad så att den i stället för 3 kap. 5 § 4 mom. avser 5 mom. i samma paragraf. Bestämmelsens nuvarande hänvisning blev inte korrigerad i samband med en tidigare ändring av revisionslagen.  

32 a §.Förbud mot förvärv av ägarandelar. Det föreslås att hänvisningarna i paragrafens 1 och 2 mom. till lagen om investeringstjänster och lagen om handel med finansiella instrument justeras i överensstämmelse med de ändrade bestämmelserna i nämnda lagar. Dessutom föreslås att till 1 mom. 3 punkten i enlighet med direktivets artikel 13.1 d fogas förutsättningen att informationsutbytet mellan myndigheter äventyras på grund av förvärvet.  

32 b §.Förfarandet vid bedömning av förvärv av ägarandelar. Det föreslås att paragrafens rubrik preciseras i överensstämmelse med direktivets artikel 13 och med kreditinstitutsdirektivets artikel 22. Vidare föreslås att paragrafens 3 mom. preciseras i överensstämmelse med artiklarna 12.4 och 12.5 samt även i överensstämmelse med artiklarna 22.5 och 22.6 i kreditinstitutsdirektivet. Dessutom föreslås att paragrafens 4 mom. preciseras i överensstämmelse med artikel 11.2 andra stycket i direktivet och likaså enligt artikel 24.2 i kreditinstitutsdirektivet.  

32 c §.Begränsning av de rättigheter som grundar sig på aktier och andelar. Det föreslås att hänvisningarna till bestämmelser i lagen om investeringstjänster och i lagen om handel med finansiella instrument i paragrafens 1 mom. 1 punkten justeras i överensstämmelse med de bestämmelser i nämnda lagar som föreslås bli ändrade.  

33 §.Verkställighetsförbud och rättelseuppmaning. I denna paragraf föreslås genomgripande ändringar. Det är emellertid nästan uteslutande fråga om lagtekniska förtydliganden för att förbättra bestämmelsens begriplighet. Den gällande paragrafens 1 och 2 mom. föreslås bli indelade i tre moment varvid 3 mom. i den gällande lagen blir 4 mom. I paragrafens1 mom. föreskrivs att Finansinspektionen kan i förväg förbjuda verkställighet av tillsynsobjekts och andra finansmarknadsaktörers beslut och åtgärder om de inte ännu har genomförts. I paragrafens 2 mom. föreskrivs om den situationen att ett beslut redan har verkställts eller en åtgärd redan har genomförts. Finansinspektionen kan då under de förutsättningar som nämns i paragrafen ålägga tillsynsobjektet eller en annan finansmarknadsaktör att vidta åtgärder för att verkställa beslutet, återkalla åtgärden eller vidta rättelseåtgärder.  

I paragrafens 3 mom. föreskrivs om upprepning av ett förfarande. Finansinspektionen kan då under de förutsättningar som nämns i bestämmelsen ålägga tillsynsobjekt och andra finansmarknadsaktörer att upphöra med ett förfarande som de tillämpar i sin verksamhet och förbjuda upprepning av förfarandet. Finansinspektionen ska ge ett tillsynsobjekt eller en finansmarknadsaktör tillfälle att inom en skälig tid rätta sitt förfarande, om detta inte allvarligt äventyrar de mål för tillsynen över finansmarknaden som föreskrivs i 1 §.  

Paragrafens 4 mom. motsvarar gällande 3 mom.  

Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 5 mom. enligt vilket förbud och rättelseuppmaningar som avses ovan i paragrafen kan av särskilda skäl riktas också till tillsynsobjekts och andra finansmarknadsaktörers anställda eller till andra som handlar för deras räkning. Bestämmelsen motsvarar bland annat 2 kap. 16 § i konsumentskyddslagen (38/1978) och 17 § i lagen om registrering av vissa kreditgivare och kreditförmedlare (853/2016).  

Det föreslås inte längre liksom i gällande 4 mom. att i paragrafen tas in informativa hänvisningar till Finansinspektionens rätt att i enlighet med andra författningar utfärda förbud. Det finns inte längre något behov att i paragrafen ta in en uttömmande förteckning över i olika lagar och EU-förordningar ingående bestämmelser om befogenheter för Finansinspektionen att utfärda förbud och rättelsebeslut. Bestämmelserna om Finansinspektionens befogenheter ändras ständigt och hänvisningsbestämmelserna är inte heller i sin nuvarande utformning heltäckande.  

Om det någon annanstans i lag eller i en EU-förordning föreskrivs om Finansinspektionens särskilda befogenheter att förbjuda eller rätta lagstridig verksamhet eller förfaranden ska de bestämmelserna i första hand tillämpas i stället för 33 §. Utöver den allmänna bestämmelsen om verkställighetsförbud i lagen om Finansinspektionen ingår i den nationella sektorslagstiftningen redan nu ett antal förbudsbefogenheter av motsvarande typ. Enligt 16 kap. 1 § i lagen om investeringstjänster och i 22 kap. 1 § i kreditinstitutslagen kan Finansinspektionen förbjuda den som handlar i strid med lagen i fråga att fortsätta eller upprepa det lagstridiga förfarandet samt samtidigt ålägga denne att återkalla, ändra eller rätta förfarandet, om detta ska anses vara behövligt för uppnående av målen för tillsynen över finansmarknaden. På motsvarande sätt kan Finansinspektionen enligt värdepappersmarknadslagens 17 kap. 2 § förbjuda den som i samband med erbjudande, marknadsföring eller omsättning av värdepapper och andra finansiella instrument eller uppfyllande av informationsskyldigheten i fråga om värdepapper och andra finansiella instrument på värdepappersmarknaden handlar i strid med lagen i fråga att fortsätta eller upprepa förfarandet. Finansinspektionen kan samtidigt kräva att förfarandet ändras eller rättas, om detta måste anses vara nödvändigt med tanke på de uppenbara olägenheter som förfarandet orsakar investerarna. 

33 a §. Vite. I paragrafens 1 mom. föreslås med anledning av nya 5 mom. i 33 § ett tillägg enligt vilket vite av särskilda skäl kan föreläggas också anställda hos tillsynsobjekt eller andra finansmarknadsaktörer samt andra som handlar för deras räkning.  

37 d §.Kontroller av positionshantering inom råvaruderivat. I kapitlet föreslås en ny paragraf om kontroller av positionshantering inom råvaruderivat. Förslaget är baserat på direktivets artikel 69.2 punkterna j, o och p. I 10 kap. 3 § i lagen om handel med finansiella instrument föreslås bestämmelser om särskilda befogenheter i fråga om råvaruderivat. Bestämmelser om offentliggörande av positioner i råvaruderivat och utsläppsrätter samt om rapportering till myndigheterna föreslås därför i 7 kap. 6 § i lagen om handel med finansiella instrument.  

I artikel 45 i MiFIR föreskrivs om ESMA:s rätt att få uppgifter om råvaruderivat och om myndighetens rätt att uppställa begränsningar för handel med sådana derivat. ESMA har för avsikt att koordinera de åtgärder som de nationella behöriga myndigheterna genomför på basis av de nationella positionshanteringsbefogenheterna. En förutsättning för ESMA:s befogenheter i det avseendet är för det första att det föreligger ett hot mot finansmarknadernas eller råvarumarknadernas korrekta funktion och deras integritet eller mot stabiliteten i unionens finanssystem. En annan förutsättning för användning av befogenheterna är att de nationella behöriga myndigheterna inte har vidtagit åtgärder för att avvärja hotet eller att de åtgärder som vidtagits inte är tillräckliga för att avvärja hotet.  

38 §.Ordningsavgift. Det föreslås att hänvisningen i paragrafens 1 mom. 2 punkten till den nya lagen om handel med finansiella instrument uppdateras.  

40 §.Påföljdsavgift. Det föreslås att paragrafens 1 och 2 mom. ändras. Enligt förslaget ska hänvisningen till den nya lagen om handel med finansiella instrument i paragrafens 1 mom. uppdateras. Vidare föreslås i 2 mom. en ny 6 punkt som baseras på artikel 42.1 i referensvärdesförordningen. I punkten räknas upp sådana överträdelser av bestämmelser i referensvärdesförordningen som omfattas av tillämpningsområdet för bestämmelsen om påföljdsavgift.  

I paragrafen föreslås dessutom ett nytt 5 mom. som är baserat på referensvärdesförordningens artikel 42 b. I föreslagna 5 mom. föreskrivs vidare om begränsning av skyddet mot självinkriminering. Till följd av skyddet mot självinkriminering föreslås att tillämpningsområdet för den bestämmelse om påföljdsavgift som avses i momentet begränsas till endast sådana överträdelser av bestämmelserna om Finansinspektionens informations- och granskningsrätt, som inte har samband med brottsmisstankar. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar till denna del de nuvarande bestämmelserna om vite i 33 a § 3 mom. i lagen om Finansinspektionen. Vid tolkningen av bestämmelsen måste det emellertid beaktas att skyddet mot självinkriminering också i andra situationer kan utgöra hinder för påförande av påföljdsavgift.  

41 §.Påförande av påföljdsavgift. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras så att det i fortsättningen är Finansinspektionen som påför alla påföljdsavgifter. Enligt den gällande lagen påförs påföljdsavgifter på över en miljon euro av marknadsdomstolen, på framställning av Finansinspektionen.  

Regleringen skiljer sig från lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism (444/2017) och som innebär att den behöriga tillsynsmyndighet som avses i lagen alltid själv påför påföljdsavgift enligt 8 kap. 3 §. Tillsynsmyndigheter är bland annat Finansinspektionen, Polisstyrelsen och regionförvaltningsverket. Enligt 8 kap. 4 § i den nya lagen får en påföljdsavgift som Finansinspektionen påför uppgå till antingen högst tio procent av kreditinstitutets eller det finansiella institutets omsättning under året före gärningen eller försummelsen eller till fem miljoner euro, beroende på vilket belopp som är störst. Om kreditinstitutet eller det finansiella institutet hör till en koncern, avses den omsättning som framgår av koncernbokslutet för koncernens yttersta moderföretag. Tillsynsmyndighetens beslut om påföljdsavgiften får enligt 9 kap. 4 § i lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism överklagas hos förvaltningsdomstolen. Enligt 73 § i lagen om Finansinspektionen får förvaltningsdomstolens beslut i fråga om administrativa påföljder som Finansinspektionen påfört med stöd av den nämnda lagen överklagas hos marknadsdomstolen. Det föreslås att besvärsförfarandet när det gäller påförande av påföljdsavgift och administrativa påföljder förenhetligas med lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism.  

Högsta förvaltningsdomstolen har upprepade gånger påtalat att det inte är ändamålsenligt att högsta förvaltningsdomstolen fungerar som första fullföljdsdomstol i besvärsärenden som gäller påföljdsavgifter som påförs av marknadsdomstolen. I stället borde högsta förvaltningsdomstolen i överensstämmelse med sina lagstadgade uppgifter utöva den högsta dömande makten i förvaltningsprocessärenden (yttranden 10.6.2011 - H85/11; 18.11.2011 - H85/11; 14.8.2014 - H241/14). Dessutom har högsta förvaltningsdomstolen inte ansett det vara motiverat att till marknadsdomstolen hänföra ansöknings- eller besvärsärenden som gäller administrativa påföljder och som inte har något samband med rättsområden som annars omfattas av marknadsdomstolens behörighet.  

Av denna anledning föreslås att 1 mom. ändras så att beslut om påförande av påföljdsavgifter fattas av Finansinspektionen. Finansinspektionens beslut får i enlighet med föreslagna 73 § överklagas hos Helsingfors förvaltningsdomstol.  

Det är skäl att ändra lagen bland annat av den orsaken att om Finansinspektionens misstänker att ett tillsynsobjekt allvarligt, upprepade gånger eller systematiskt har brutit mot bestämmelser i lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt, vilket är en förutsättning för att påföljdsavgift ska påföras, är det sannolikt att Finansinspektionen då ska ta ställning också till frågan om tillsynsobjektets förvaltnings- och styrningssystem är tillförlitligt organiserade på det sätt som lagen förutsätter. Enligt 20 kap. 1 § i kreditinstitutslagen kan påföljdsavgift påföras för överträdelse av kreditinstitutslagens 7 kap. 1 § om förvaltnings- och styrningssystem. I en sådan situation leder den gällande lagen till att ett beslut om påföljdsavgift som Finansinspektionen fattat i samma ärende men med stöd av två olika lagar ska överklagas hos olika fullföljdsdomstolar, vilket inte är ändamålsenligt.  

Marknadsdomstolen är enligt den gällande lagen inte behörig att påföra ordningsavgift enligt 38 § i lagen om Finansinspektionen eller att ge en offentlig varning enligt 39 § i samma lag. Den behöriga myndigheten är i dessa fall Finansinspektionen. Detta innebär att två myndigheter kan vara behöriga i samma ärende. I en situation där Finansinspektionen hos marknadsdomstolen framställer att en påföljdsavgift på över en miljon euro ska påföras i ett ärende där tillsynsobjektet eller en annan finansmarknadsaktör misstänks ha brutit också mot en bestämmelse som hör till tillämpningsområdet för bestämmelserna om ordningsavgift eller offentlig varning, skulle såväl marknadsdomstolen som Finansinspektionen vara behöriga myndigheter. Ändringen är dessutom motiverad med anledning av vad som i föreslagna 41 b § föreskrivs om en gemensam administrativ påföljd.  

Till den föreslagna ändringen ansluter sig också ett förslag till ändring av lagens 43 § 1 mom. om upphävande av lagens 43 b och 44 § samt ett förslag till en sådan ändring av lagens 73 § att alla Finansinspektionens beslut om administrativa påföljder ska överklagas hos förvaltningsdomstolen.  

Det allmänna målet när det gäller justitieministeriets förvaltningsområde är att utveckla förvaltningsdomstolarna så att de blir så likställda som möjligt i egenskap av allmänna fullföljdsdomstolar i första instans. I det sammanhanget bör målsättningen också vara att ärendena fördelas mellan alla förvaltningsdomstolar. I de yttranden som inkommit med anledning av regeringens propositionsutkast anser justitieministeriet, högsta förvaltningsdomstolen och Finansinspektionen att finansmarknaden är förenad med flera sådana omständigheter som förutsätter särskild kompetens och som talar för att bibehålla det nuvarande fullföljdssystemet och centralisera ändringssökandet. I yttrandena uppmärksammas den omständigheten att antalet besvärsärenden sannolikt kommer att vara litet, vilket talar för att besvärsärendena koncentreras till en förvaltningsdomstol. I justitieministeriets och Finansinspektionens yttranden förordades Helsingfors förvaltningsdomstol och i högsta förvaltningsdomstolens yttrande nämndes exempelvis Tavastehus förvaltningsdomstol.  

I paragrafens 2 mom. föreslås för det första en sådan ändring att påföljdsavgiftens storlek ska baseras på en samlad bedömning av både eventuella andra och tidigare överträdelser av bestämmelser som gäller finansmarknaden. Till exempel i en situation där gärningsmannen påförs en påföljdsavgift ska vid en samlad bedömning av påföljdsavgiftens belopp sålunda beaktas också att gärningsmannen har brutit mot bestämmelser som hör till tillämpningsområdet för offentlig varning eller ordningsavgift, liksom även en tidigare påförd påföljd för överträdelse av bestämmelser om finansmarknaden. I lagens nya 41 b § föreslås en uttrycklig bestämmelse om påförande av en gemensam ordningsavgift och påföljdsavgift. Dessutom föreslås att paragrafens 2 mom. ändras så att till momentet i överensstämmelse med referensvärdesförordningens artikel 43.1 b fogas kriteriet att de konsekvenser som överträdelsen av referensvärdesförordningen har för realekonomin ska beaktas som ett kriterium vid bedömningen av påföljdsavgiftens belopp.  

41 a §.Påföljdsavgiftens maximibelopp i vissa fall. I denna paragraf föreskrivs om maximibeloppen och beräkningssätten för ekonomiska påföljder som avses i EU:s sektorsförfattningar. I paragrafens 3 mom. föreslås en sådan ändring att där föreskrivs dels om vissa sådana överträdelser av lagen om investeringstjänster som är baserade på UCITS V och dessutom om maximibeloppen av påföljdsavgifter som påförs för överträdelse av vissa på MiFID II baserade bestämmelser i lagen om handel med finansiella instrument.  

Det föreslås att till paragrafen fogas nya 9 och 10 mom. där det i överensstämmelse med artikel 42.2 g och h föreskrivs om påföljdsavgiftens maximibelopp. Paragrafens nuvarande 9 mom. blir 11 mom. och 10 mom. blir 12 mom. Enligt paragrafens föreslagna 11 mom. får påföljdsavgiften utan hinder av vad som ovan föreskrivs i 6—10 mom. dock vara högst tre gånger större än den vinning som erhållits genom gärningen eller försummelsen, om vinningen kan bestämmas.  

41 b §.Gemensam påföljdsavgift. I lagen föreslås en ny bestämmelse om en gemensam påföljdsavgift. Enligt paragrafens 1 mom. ska Finansinspektionen med ett och samma beslut kunna påföra en person en gemensam påföljdsavgift för alla sådana försummelser eller överträdelser kan hänföras till tillämpningsområdet för bestämmelserna om ordnings- och påföljdsavgifter i 38, 40 och 41 a § i denna lag.  

En gemensam påföljdsavgift får enligt föreslagna 2 mom. uppgå till högst summan av ordningsavgifterna eller påföljdsavgifterna. Om ett förfarande dessutom innebär överträdelse av också andra sådana bestämmelser om finansmarknaden som hör till tillämpningsområdet för bestämmelserna om ordnings- eller påföljdsavgift i de nämnda lagarna, kan de i enlighet med lagens 41 § 2 mom. beaktas i den samlade bedömningen innan påföljdsavgiften bestäms.  

41 c §.Administrativa påföljder i samband med företagsarrangemang. Det föreslås att till lagen fogas en förtydligande bestämmelse om den inverkan som olika typer av företagsarrangemang, exempelvis företagsköp och fusioner, har när det gäller administrativa påföljder. Enligt den föreslagna bestämmelsen kan ordningsavgift, offentlig varning eller påföljdsavgift påföras också en näringsidkare till vilken den näringsverksamhet inom vilken försummelsen eller överträdelsen skett har övergått till följd av ett företagsförvärv eller något annat företagsarrangemang. Förslaget motsvarar i stort sett 12 § i konkurrenslagen (948/2011).  

42 a §.Preskription av rätten att påföra administrativa påföljder. I paragrafens 2 mom. föreslås en strykning av hänvisningen till marknadsdomstolen, av de skäl som nämns i detaljmotiveringen till 41 § 1 mom.  

43 §. Offentliggörande av administrativa påföljder och andra beslut. I paragrafens 1 mom. föreslås en strykning av hänvisningen till påföljdsavgift som påförts av marknadsdomstolen, av de skäl som nämns i detaljmotiveringen till 41 § 1 mom.  

43 a §.Verkställighet och återbetalning av ordningsavgifter och påföljdsavgifter. I paragrafens 1 mom. konstateras att ordningsavgifter och påföljdsavgifter ska drivas in i den ordning som föreskrivs i lagen om verkställighet av böter. Ändringen motsvarar 8 kap. 9 § 1 och 2 mom. i den nya lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism. I momentet stryks bestämmelsen om bemyndigande att utfärda förordning, vilket innebär att statsrådets med stöd av bemyndigandet utfärdade förordning om ordningsavgifter och påföljdsavgifter på finansmarknaden (1018/2012) upphävs då lagen träder i kraft.  

Det föreslås att paragrafens 2 mom. upphävs. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande (GrUU 2/2017 rd, s. 6) föreslagit att motsvarande bestämmelse ska strykas i förslaget till lag om förhindrande och utredning av penningtvätt. Grundlagsutskottet har motiverat sin ståndpunkt med att den föreslagna bestämmelsen kan anses hänvisa till att det trots tidigare påförd ordningsavgift eller påföljdsavgift är möjligt att inleda en straffprocess eller fortsätta med en straffprocess som redan inletts. Enligt grundlagsutskottets utlåtande är en sådan tolkning inte förenligt med rättspraxis eller lagstiftningspraxis. 

43 b §.Behandling av ärenden i marknadsdomstolen. Av de skäl som nämns i den detaljerade motiveringen till 41 § 1 mom. föreslås att denna paragraf upphävs.  

44 §.Skyldigheten att infinna sig till marknadsdomstolens sammanträde och uppvisa handlingar. Av de skäl som nämns i detaljmotiveringen till 41 § 1 mom. föreslås att denna paragraf upphävs.  

50 §.Allmän samarbetsförpliktelse. Det föreslås att paragrafen och dess rubrik ändras så att rubriken gäller endast den allmänna samarbetsförpliktelse som avses i paragrafens 1 mom. Bestämmelser om den kontaktpunkt som det i överensstämmelse med MiFID I föreskrivs om i paragrafens nuvarande 2 mom. ska enligt förslaget i fortsättningen ingå i 50 n § 2 mom. I det momentet ska hänvisas till MiFID II i stället för MiFID I.  

50 n §.Verksamhet som behörig myndighet enligt direktivet om marknader för finansiella instrument. I kapitlet föreslås en ny paragraf enligt vars 1 mom. första meningenFinansinspektionen är en sådan behörig myndighet som avses i artikel 67 i MiFID II och i MiFIR. Den föreslagna bestämmelsen behövs eftersom det anses att EU-bestämmelserna om myndighetsbefogenheter måste sättas i kraft nationellt. I MiFIR föreskrivs om ett antal befogenheter och skyldigheter för den behöriga myndigheten. Det har inte ansetts ändamålsenligt att räkna upp dem alla. Enligt artikel 39.3 i MiFIR ska Finansinspektionen till exempel övervaka marknaden för finansiella instrument och strukturerade insättningar som marknadsförs, distribueras eller säljs i eller från Finland. Finansinspektionen kan också göra sådana produktingripanden som nämns i artikel 42 i MiFIR.  

Enligt den andra meningen i den föreslagna bestämmelsen är finansministeriet en sådan behörig myndighet som avses i artikel 44 i MiFID II.  

I paragrafens 2 mom. föreslås en bestämmelse om den kontaktpunkt som avses i artikel 79.1.5 i MiFID II.  

53 §. Vägran att delta i tillsynssamarbete. Det föreslås att paragrafens 1 mom. 2 punkten ändras så att som en grund för vägran att delta i tillsynssamarbete nämns en rättegång eller ett administrativt förfarande i Finland. Till följd av den föreslagna ändringen kan också exempelvis pågående administrativa påföljdsprocesser utgöra en grund för vägran.  

61 §.Anmälan om åtgärder som avser utländska EES-filialer, andra utländska EES-tillsynsobjekt och reglerade marknader som står under tillsyn av andra EES-stater samt begränsning av och förbud mot utländska EES-filialers och andra EES-tillsynsobjekts verksamhet. Det föreslås att paragrafens 7 mom. ändras i överensstämmelse med direktivets artikel 68.3 så att till tillämpningsområdet hänförs också multilaterala och organiserade handelsplattformar som drivs av en marknadsplatsoperatör.  

62 §.Informationsutbyte i samband med beviljande och återkallande av verksamhetstillstånd samt i samband med ägartillsyn. I paragrafens 2 mom. 2 punkten föreslås en sådan lagteknisk ändring att hänvisningen till den gällande lagen om investeringstjänster uppdateras så att den stämmer överens med de ändringar som föreslås i lagen om investeringstjänster.  

71 §. Rätt och skyldighet att lämna ut information. Det föreslås att nuvarande 11 a punkten ändras så att den täcker Energimyndighetens samtliga uppgifter. Dessutom föreslås att till paragrafen fogas en ny11 e punkt enligt vilken information i enlighet med direktivets artikel 79.7 kan lämnas ut till jordbruksmyndigheter.  

73 §. Överklagande. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras så att administrativa påföljder som Finansinspektionen påför med stöd av 4 kap. i fortsättningen får överklagas genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Förslaget motsvarar 9 kap. 4 § i den nya lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism, enligt vilken Finansinspektionens beslut om påföljdsavgift med stöd av nämnda lag överklagas hos förvaltningsdomstolen. Det föreslås att lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism förenhetligas med föreslagna 73 § på så sätt att i lagens 9 kap. 4 § hänvisas till att Finansinspektionens beslut ska överklagas hos Helsingfors förvaltningsdomstol. 

Det inom förvaltningsrättskipningen rådande tvåinstanssystemet består av regionala förvaltningsdomstolar i första instans och högsta förvaltningsdomstolen i högsta instans. De regionala förvaltningsdomstolarna i Finland är sex till antalet oh dessutom har Åland sin egen förvaltningsdomstol. Till Helsingfors förvaltningsdomstol koncentreras ärenden som gäller indirekt beskattning och som utgör merparten av samtliga besvärsärenden som behandlas vid domstolen. Specialdomstolar inom förvaltningsrättskipningens område är närmast försäkringsdomstolen och marknadsdomstolen.  

Marknadsdomstolen behandlar i förvaltningsprocessuellt förfarande konkurrens- och förvärvsärenden, som kan överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen. Vid behandlingen av ärenden i marknadsdomstolen iakttas lagen om rättegång i marknadsdomstolen (100/2013), förvaltningsprocesslagen samt rättegångsbalken. Marknadsdomstolens beslut får, om besvärstillstånd beviljas, överklagas hos högsta domstolen.  

Koncentreringen av vissa kategorier av besvärsärenden som gäller exempelvis Finansinspektionens beslut, till en eller några regionala förvaltningsdomstolar innebär att dessa får karaktären av specialdomstolar och att sakkunskapen koncentreras till dem. Enligt en arbetsgrupp som tillsatts av justitieministeriet (Uppgiftsfördelningen mellan förvaltningsdomstolarna. Betänkande av arbetsgruppen för förvaltningsprocessnivåerna, 78/2010) kan koncentreringen av ärendena till en eller några regionala domstolar motiveras närmast i fråga om ärenden där det inte enbart krävs juridisk sakkunskap och där denna specialsakkunskap i praktiken inte kan tryggas vid flera eller alla förvaltningsdomstolar. Det är då emellertid skäl att först utreda om sakkunskapen kan tryggas till exempel med hjälp av utbildning eller sakkunnigyttranden. 

Finansmarknaden kräver i många avseenden specialkompetens, vilket talar för att det nuvarande fullföljdssystemet bibehålls och att besvärsärendena koncentreras till Helsingfors förvaltningsdomstol. Eftersom det föreslås att 41 § ändras så att Finansinspektionen själv ska besluta om samtliga administrativa påföljder, är det inte längre motiverat att de ärendena överklagas hos marknadsdomstolen. Den första besvärsinstansen i fråga om Finansinspektionens samtliga beslut ska enligt 1 mom., i överensstämmelse med de allmänna principerna för fördelningen av uppgifter mellan förvaltningsdomstolarna, vara Helsingfors förvaltningsdomstol.  

Det föreslås att 2 och 3 mom. i den gällande paragrafen upphävs som obehövliga. Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. där det föreskrivs om högsta förvaltningsdomstolens besvärstillstånd. Högsta förvaltningsdomstolen ska bevilja besvärstillstånd om de förutsättningar som avses i 13 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen är uppfyllda. Exempelvis betydande administrativa ekonomiska påföljder och återkallelse av verksamhetstillstånd är sådana betydande ingrepp i individens rättigheter som innebär att förutsättningarna för beviljande av besvärstillstånd kan vara uppfyllda. 

Med anledning av paragrafens nya 2 mom. föreslås att 4 mom. upphävs och att också Finansinspektionens rätt att söka ändring hos högsta förvaltningsdomstolen ska vara beroende av besvärstillstånd som beviljas av domstolen.  

Föreslagna 3 och 4 mom. stämmer överens med gällande 73 § 5 och 6 mom.  

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser. Det föreslås att lagen träder i kraft samtidigt som MiFIR börjar tillämpas, dvs. den 3 januari 2018.  

I lagen ingår en övergångsbestämmelse som gäller ändringssökande. Enligt föreslagna 1 mom. ska på besvär över beslut som fattats innan denna lag trätt i kraft samt på behandlingen av ett sådant besvärsärende i högre instans tillämpas de bestämmelser som gällde då lagen trädde i kraft. Enligt föreslagna 2 mom. ska på en gärning eller försummelse som skett innan denna lag trätt i kraft tillämpas de bestämmelser som gällde vid tidpunkten för gärningen eller försummelsen. 

1.4  Lagen om gräsrotsfinansiering

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 §.Tillämpningsområde. I denna paragraf föreslås genomgripande ändringar. Den nuvarande bestämmelsens motivering (RP 46/2016 rd, s. 102) om den inbördes normhierarkin mellan lagen om gräsrotsfinansiering och annan lagstiftning är problematisk därför att den nationella lagen om gräsrotsfinansiering inte kan åsidosätta tillämpningen av lagen om investeringstjänster och andra lagar som är baserade på tvingande EU-lagstiftning. De motiveringar som framfördes i förarbetena till den nuvarande lagen stämmer inte heller i alla avseenden överens med lagens slutgiltiga innehåll, till följd av de talrika ändringar som gjordes i lagen under riksdagsbehandlingen. Av den anledningen är det skäl att ändra bestämmelserna om paragrafens tillämpningsområde på följande sätt. 

Paragrafens föreslagna 1 mom. motsvarar nuvarande 1 mom. I paragrafens 2 mom. preciseras de bestämmelser som inte ska tillämpas på auktoriserad förmedlare av gräsrotsfinansiering. I momentet föreskrivs inte heller uttryckligen om de författningar som ska tillämpas på personer som avses i 1 kap. 3 § 1 mom. 1 punkten i lagen om investeringstjänster, eftersom det i lagens 9 § 2 mom. och 10 § 3 och 4 mom. särskilt föreskrivs om författningar som tillämpas på personerna i fråga. I paragrafens nya 3 mom. föreslås en bestämmelse om bestämmelser som ska tillämpas på auktoriserade förmedlare av gräsrotsfinansiering då låne- och investeringsbaserade gräsrotsfinansiering förmedlas med andra än finansiella instrument. När det är fråga om sådan förmedling av gräsrotsfinansiering ska sålunda tillämpas endast de bestämmelser som avses i lagens 10 § 1, 5 och 6 mom. På överträdelser av de bestämmelserna ska också tillämpas de nationella påföljdsbestämmelserna i lagens 15 §. Paragrafens 4 mom. motsvarar gällande 3 mom. Paragrafens 5 mom. motsvarar huvudsakligen gällande 5 mom. I momentet föreslås emellertid en sådan precisering att där hänvisas endast till investeringsbaserad gräsrotsfinansiering, eftersom värdepappersmarknadslagen inte är tillämplig på lånebaserad förmedling av gräsrotsfinansiering som sker med andra än finansiella instrument. Paragrafens 6 mom. motsvarar gällande 4 mom. I paragrafens nya 7 mom. föreslås en informativ hänvisning till tillämpning av lagen om investeringstjänster i en situation där investeringstjänster tillhandahålls med finansiella instrument. Paragrafens nya 8 mom. innehåller en informativ hänvisning till lagen om handel med finansiella instrument. Också paragrafens 9 mom. är nytt och innehåller en informativ hänvisning till betaltjänstlagen och lagen om betalningsinstitut.  

2 §.Definitioner. I denna paragraf föreslås genomgripande ändringar. Föreslagna 1 och 2 punkten motsvarar gällande 1 och 2 punkten. I paragrafens 3 punkt föreslås en sådan ändring att där definieras begreppet registrerad förmedlare av gräsrotsfinansiering. Till åtskillnad från en auktoriserad förmedlare av gräsrotsfinansiering avses med en registrerad förmedlare av gräsrotsfinansiering en näringsidkare som inte är ett kreditinstitut, betalningsinstitut, värdepappersföretag, en person som avses i 1 kap. 3 § 1 mom. 1 punkten i lagen om investeringstjänster eller en AIF-förvaltare och som yrkesmässigt förmedlar låne- eller investeringsbaserad gräsrotsfinansiering. I paragrafens 4 punkt föreslås en definition av begreppet auktoriserad förmedlare av gräsrotsfinansiering, varmed avses ett värdepappersföretag, ett kreditinstitut, ett betalningsinstitut och en sådan person som avses i 1 kap. 3 § 1 mom. 1 punkten i lagen om investeringstjänster. Sist nämnda aktör kan antingen vara ett företag som beviljats auktorisation med stöd av 2 kap. 1 § 1 mom. i lagen om investeringstjänster eller en näringsidkare som fått verksamhetstillstånd med stöd av 2 mom. i samma paragraf. Paragrafens nuvarande 4—11 punkt föreslås bli 5—12 punkten.  

2 kap. Rätt att förmedla gräsrotsfinansiering

3 §.Registreringsskyldighet. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras så att där för det första preciseras att registreringsskyldigheten gäller andra än auktoriserade förmedlare av gräsrotsfinansiering. För det andra preciseras i momentet att rätten gäller endast förmedling av gräsrotsfinansiering på annat sätt än med finansiella instrument. Preciseringen behövs eftersom endast företag och näringsidkare som auktoriserats i enlighet med 9 § har rätt att förmedla gräsrotsfinansiering med finansiella instrument.  

9 §.Auktoriserade förmedlares rätt att förmedla låne- eller investeringsbaserad gräsrotsfinansiering. I paragrafen och dess rubrik föreslås genomgripande ändringar. I paragrafens rubrik preciseras det att paragrafen gäller auktoriserade förmedlares rätt att förmedla och låne- och investeringsbaserad gräsrotsfinansiering. I paragrafens 1 mom. föreskrivs om en auktoriserad finansmarknadsaktörs rätt att förmedla låne- och investeringsbaserad gräsrotsfinansiering. Uttrycket auktoriserad förmedlare av gräsrotsfinansiering kan avse värdepappersföretag, kreditinstitut, AIF-förvaltare eller värdepapperscentraler. 

I paragrafens 2 mom. föreslås att det i överensstämmelse med artikel 3 i MiFID II föreskrivs om rätten att tillhandahålla sådan förmedling av gräsrotsfinansiering (begränsat verksamhetstillstånd för värdepappersföretag) där det endast är fråga om att ta emot eller förmedla uppdrag om sådana finansiella instrument som avses i bestämmelsen. I paragrafen föreslås inte längre någon mot gällande 3 mom. svarande bestämmelse om förmedlares skyldighet att förmedla uppdrag till auktoriserade finansmarknadsaktörer, eftersom en bestämmelse om saken redan ingår i 1 kap. 3 § 1 mom. i lagen om investeringstjänster som det hänvisas till i föreslagna 2 mom. I paragrafens 3 mom. föreslås en bestämmelse om förmedlarens skyldighet att underrätta Finansinspektionen om att förmedling av gräsrotsfinansiering inleds eller avslutas. Paragrafens föreslagna 4 och 5 mom. motsvarar till innehållet paragrafens gällande 4 och 5 mom.  

3 kap. Kundskydd

10 §.Förfaranden för förmedlare av gräsrotsfinansiering och förmedlarnas skyldigheter mot investerarna. I denna paragraf föreslås genomgripande ändringar. Paragrafens 1 mom. motsvarar nuvarande 1 mom. I paragrafens nya 2 mom. ingår en informativ hänvisning till de bestämmelser i lagen om investeringstjänster som ska tillämpas vid förmedling av gräsrotsfinansiering. Vilka bestämmelser som i lagen om investeringstjänster i enskilda fall ska tillämpas på förmedlare av gräsrotsfinansiering avgörs sålunda utifrån vilken typ av investeringstjänst det är fråga om. I verksamheten ska också tillämpas till exempel vad som i 7, 9 och 10 kap. i lagen om investeringstjänster föreskrivs om organisering av verksamheten, om hantering av kundmedel samt om förfaranden i kundförhållandet.  

I föreslagna nya 3 mom. föreskrivs vilka uttryckliga bestämmelser i lagen om investeringstjänster som en person som avses i 1 kap. 3 § 1 mom. 1 punkten i lagen om investeringstjänster med stöd av artikel 3 i MiFID II också ska iaktta vid förmedling av gräsrotsfinansiering. De bestämmelser i lagen om investeringstjänster som räknas upp i momentet motsvarar, med undantag för bestämmelsen om behandling av kundklagomål och lämplighetsbedömning, bestämmelserna i artikel 3.2 punkterna a—c i MiFID II. Dessutom föreslås att på personerna i fråga ska tillämpas bestämmelserna om administrativa påföljder i 15 kap. i lagen om investeringstjänster, skadestånds- och straffbestämmelserna i 16 kap. i samma lag samt bestämmelserna om tillsynsbefogenheter i 16 a kap. i samma lag. På dessa aktörer är det motiverat att tillämpa samma påföljds- och straffbestämmelser som på övriga aktörer enligt lagen om investeringstjänster.  

Syftet med förslaget är inte heller att försvaga investerarskyddet i förhållande till den gällande lagen om gräsrotsfinansiering, som redan innehåller bestämmelser om behandling av kundklagomål och lämplighetsbedömning. Av denna anledning föreslås att det nuvarande gränsvärde på 2 000 euro bevaras som ska tillämpas vid lämplighetsbedömning. Nivån på lämplighetsbedömningen avviker sålunda från nivån på den lämplighetsbedömning gällande en auktoriserad förmedlare, där gränsvärdet på 2 000 euro inte tillämpas. I paragrafens nya 4 mom. föreskrivs att på personer som avses i 3 mom. ska tillämpas vad som i lagen om investeringstjänster föreskrivs om innehav av kundmedel och om yrkesmässig ansvarsförsäkring. Paragrafens 5 mom. ska emellertid med precisering av gällande 2 mom. avse endast registrerade förmedlare av gräsrotsfinansiering. I paragrafens nya 6 mom. föreskrivs delvis i överensstämmelse med den gällande lagens 10 § 3 mom. om en registrerad förmedlares förvaltning av kundmedel. Paragrafens föreslagna 7 mom. motsvarar paragrafens nuvarande 4 mom.  

4 kap. Tillsyn och påföljder

15 §.Ordningsavgift och påföljdsavgift. Det föreslås att 2 mom. ändras så att paragrafhänvisningarna preciseras i överensstämmelse med de övriga lagförslagen. I föreslagna 3 mom. föreskrivs om tillämpning av bestämmelsen om påföljdsavgift också när det är fråga om sådana närmare bestämmelser och föreskrifter som det hänvisas till i 2 mom. Det är fråga om föreskrifter som Finansinspektionen meddelat med stöd av bestämmelserna i fråga samt om förordningar som finansministeriet utfärdat med stöd av lagens 21 §.  

På sådana aktörer som avses i artikel 3 i MiFID II och i 1 kap. 3 § 1 mom. 1 punkten i lagen om investeringstjänster ska enligt förslaget däremot i enlighet med den föreslagna hänvisningsbestämmelsen i 10 § 3 mom. 5 punkten tillämpas administrativa påföljder som föreskrivs i 15 kap. i lagen om investeringstjänster.  

1.5  Kreditinstitutslagen

1 kap. Allmänna bestämmelser

2 §.Annan lagstiftning om kreditinstitutsverksamhet. I paragrafens 6 mom. föreslås i överensstämmelse med förslaget till 1 kap. 1 § i lagen om investeringstjänster ett uttryckligt omnämnande om bedrivande av investeringsverksamhet. Dessutom föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 8 mom. Det är fråga om en informativ hänvisningsbestämmelse till 1 kap. 8 § 1 mom. i lagen om investeringstjänster, som ska tillämpas också på kreditinstitut som säljer strukturerade insättning och tillhandahåller rådgivning gällande sådana. Den föreslagna bestämmelsen är baserad på artikel 1.4 i MiFID II. 

3 kap. Rätt att äga aktier eller andelar i kreditinstitut

1 §.Anmälningsskyldighet vid förvärv och avyttring av aktier och andelar. I paragrafens 5 mom. föreslås en sådan lagteknisk ändring att hänvisningen till den gällande lagen om handel med finansiella instrument ändras till en hänvisning som avser det andra lagförslaget. 

5 kap. Allmänna förutsättningar för affärsverksamhet

1 §.Affärsverksamhet som är tillåten för inlåningsbanker. I paragrafens 3 mom. föreslås en sådan ändring att en bank är skyldig att till Finansinspektionen göra anmälan om styrelsens beslut om att börja tillhandahålla investeringstjänster eller sidotjänster samt att samtidigt ge en utredning om hur organisations- och uppförandekraven samt kundskyddet tillgodoses för den verksamhet enligt lagen som har samband med tjänsterna eller investeringsverksamheten. Enligt artikel 1.3 i MiFID II ska de krav som i direktivets artikel 9.3 fastställs för de högsta förvaltningsorganens styrnings- och förvaltningssystem tillämpas också på kreditinstitut som tillhandahåller investeringstjänster.  

Avsikten med förslaget är att Finansinspektionen hela tiden ska vara medveten om vilka investerings- och sidotjänster de finländska kreditinstituten tillhandahåller. Nuvarande praxis enligt vilken kreditinstituten med ett generellt banktillstånd får tillhandahålla sådana tjänster som nämns i kreditinstitutslagen utan att Finansinspektionen har kännedom om saken, är inte effektiv med tanke på Finansinspektionens tillsynsverksamhet. Denna brist har påtalats också av Internationella Valutafonden (IMF) och ESMA. Nuvarande praxis innebär att Finansinspektionen ständigt måste ställa förfrågningar till kreditinstituten för att hålla sig uppdaterade om vilka tjänster som tillhandahålls. Kreditinstitut har också kunnat börja tillhandahålla nya investeringstjänster utan att Finansinspektionen har kunnat förvissa sig om att de uppfyllt sina skyldigheter när det gäller organiseringen av verksamheten och förfarandena. I detta avseende är kreditinstituten och värdepappersföretagen inte jämställda, eftersom värdepappersföretagets förutsättningar för bedrivande av verksamhet utreds i fråga om varje tjänst i samband med tillståndsförfarandet. I framtiden, då Finansinspektionen och de övriga europeiska tillsynsmyndigheterna för värdepappersmarknaden har samma befogenheter när det gäller produktingripanden, kommer det att med tanke på en effektiv tillsyn över marknaden att vara viktigt att Finansinspektionen ständigt känner till vilka investerings- eller sidotjänster dess tillsynsobjekt tillhandahåller. De uppgifterna har betydelse också för övervakningen av förutsättningarna för medlemskap i ersättningsfonden och för tillsynen när det gäller medlemsavgifterna.  

En förutsättning för att säkerställa uppdateringen av Finansinspektionens och ESMA:s offentliga register är att kreditinstituten rapporterar till Finansinspektionen också då tillhandahållandet av vissa investerings- och sidotjänster upphör. En sådan anmälan ska innehålla ett utdrag av styrelsens beslut samt en utredning om hur tjänsten ska avvecklas utan att kundskyddet äventyras. Motsvarande förfarande när det gäller utredningar ska iakttas då värdepappersföretagets verksamhetstillstånd återkallas.  

2 §.Affärsverksamhet som är tillåten för kreditföretag. I paragrafens 2 mom. föreslås motsvarande ändring som i 1 § 3 mom. om rapportering till Finansinspektionen om inledande och avslutande av tjänster som avses i bestämmelsen. 

6 §.Finansiering och mottagande som pant av egna och koncernföretags aktier, andelar, kapitallån och debenturer. I paragrafens 2 mom. föreslås en sådan lagteknisk ändring att hänvisningen till den gällande lagen om handel med finansiella instrument ändras så att den avser det andra lagförslaget. 

8 kap. Ersättningar

12 §.Betalning av rörliga ersättningar i annan form än pengar och fastställande av väntetiden. I paragrafens 1 mom. föreslås en sådan lagteknisk ändring att hänvisningen till den gällande lagen om handel med finansiella instrument avser det andra lagförslaget.  

9 kap. Riskhantering

5 §.Revisionskommitté. Det föreslås att paragrafens bestämmelse om definiering av begreppet reglerad marknad enligt lagen om handel med finansiella instrument ändras i överensstämmelse med den nya punkt som föreslås.  

12 kap. Bokslut, halvårsrapport och revision

Det föreslås att kapitelrubriken ändras i överensstämmelse med kapitlets 12 § så att där nämns ordet halvårsrapport i stället för ordet delårsrapport i den gällande lagen.  

5 §.Verksamhetsberättelse. Det föreslås att denna paragraf ändras i överensstämmelse med värdepappersmarknadslagens 7 kap. 6 § sådan den lyder i lag 1445/2016. I det sammanhanget separerades bokslutet och verksamhetsberättelsen innehållsmässigt från varandra. Den nämnda paragrafen i värdepappersmarknadslagen är baserad på artikel 4.2 c i transparensdirektivet. Transparensdirektivets artikel är i sin tur överensstämmande med redovisningsdirektivets artikel 19.1.1. Det är skäl att ändra kreditinstitutslagens paragraf om verksamhetsberättelse i överensstämmelse med värdepappersmarknadslagstiftningen, för att säkerställa ett jämlikt bemötande av de bokföringsskyldiga samt för undvikande av oklara tolkningar. Närmare bestämmelser om sådana relevanta omständigheter som avses i lagrummet finns i finansministeriets förordning om kreditinstituts och värdepappersföretags bokslut. 

6 §.Registrering, värdering och redovisning av finansiella instrument samt fonden för verkligt värde. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras till följd av införandet av den internationella redovisningsstandarden IFRS 9 Finansiella instrument. Standarden börjar tillämpas den 1 januari 2018, vilket innebär att den första gången kommer att tillämpas på räkenskapsperioden 2018. Den nya standarden som i tekniskt hänseende ersätter den tidigare standarden IAS 39, reglerar klassificering, värdering och redovisning av finansiella instrument, inklusive nedskrivningar på verkligt värde. Nedskrivningar på finansiella instrument som avser periodiserade anskaffningsutgifter innebär att tillämpningen av den nya standarden sker enligt en modell som innebär att också framtida händelser ska beaktas. I fortsättningen ska nedskrivningar göras till exempel på företags låneportföljer utifrån väntade kreditförluster. De bokföringsskyldiga ska redovisa beräknad finansiell marginal på de periodiserade anskaffningsutgifterna som en förväntad kreditförlust och i resultaträkningen redovisa den som en kostnad, som sålunda också har en sänkande inverkan på den bokföringsskyldiges resultat. Den föreslagna reformen berör i praktiken kreditinstitutens samtliga låneportföljer. Dessutom ska den nya nedskrivningsmodellen tillämpas på vissa sedvanliga investeringar i skuldinstrument, trots att de i balansräkningen tas upp till verkligt värde via fonden för verkligt värde. Den ändring som föreslås i momentet är av teknisk karaktär. Den föreslagna formuleringen preciserar kraven så att de tydligare motsvarar kraven i standarden IFRS 9. Momentets nuvarande formulering refererar endast till derivatinstruments och övriga finansiella instruments verkliga värde och till tillämpningen av internationella redovisningsstandarder för deras vidkommande. Med övriga standarder (andra än tidigare IAS 39, eller IFRS 9 från och med den 1 januari 2018) avses IFRS 13 Värdering till verkligt värde och IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar. I praktiken har också medan den nuvarande standarden varit i kraft, genom Finansinspektionens föreskrifter och anvisningar samt i bankernas finansiella rapporter beaktats alla klassificerings- och värderingskrav i standarden IAS 39 Finansiella instrument. I fråga om andra tillgångar och skulder iakttas antingen bokföringslagens eller kreditinstitutslagens nationella bokslutsbestämmelser.  

Också i paragrafens 2 mom. föreslås ändringar till följd av standarden IFRS 9. I momentet föreslås en sådan ändring att i fonden för verkligt värde i fortsättningen ska redovisas förändringar i finansiella instruments verkliga värde, med beaktande av förändringar som beror på kreditrisker som är förenade med finansiella skulder, i sådana fall då en IFRS-standard förutsätter detta. Bestämmelsen är baserad på punkterna 5.7.1 (c) och 5.7.7 i IFRS 9. Efter att den föreslagna bestämmelsen trätt i kraft kommer förändringen av den egna kreditrisken när det gäller sådan av ett kreditinstitut emitterade obligationer som, i enlighet med den så kallade verkligt-värde-optionen redovisas till verkligt värde, i stället för kreditinstitutets resultat ska redovisas i fonden för verkligt värde. I annat fall kan det gå så att den ökade egna kreditrisken på ett icke-ändamålsenligt sätt redovisas som resultatförbättrande och sålunda som utdelningsbara medel.  

12 §.Halvårsrapport. I denna paragraf föreslås motsvarande ändringar som i värdepappersmarknadslagen. Enligt värdepappersmarknadslagstiftningen upprättas numera endast så kallade halvårsrapporter i stället för sådana delårsrapporter som avses i värdepappersmarknadslagens 7 kap 10 §. Syftet med den föreslagna ändringen är att förenhetliga regleringen mellan olika bokföringsskyldiga och att sålunda inlåningsbankerna i fortsättningen ska kunna upprätta sådana halvårsrapporter som avses i paragrafen. Ändringen utgör inget hinder för att också i fortsättningen upprätta finansiella översikter också för de tre respektive nio första månaderna.  

15 §.Finansinspektionens skyldighet att förordna revisor samt särskild granskning och granskare. Det föreslås att paragrafens 2 mom. ändras i överensstämmelse med den ändring som föreslås i 9 kap. 6 § i lagen om investeringstjänster. Bestämmelsen är baserad på artikel 8 i kommissionens delegerade direktiv som antagits i enlighet med MiFID II.  

15 kap. Förfaranden vid kundtransaktioner

14 §.Tystnadsplikt. Det föreslås att till paragrafens 3 mom. fogas en hänvisning till ordnande av multilateral och organiserad handel. Dessutom föreslås i momentet en precisering som innebär att sådana uppgifter som avses i bestämmelsen kan lämnas också till en sådan börs och till sådana handelsplatser som avses i bestämmelsen också i syfte att säkerställa deras skyldighet att bevara information. Exempelvis artikel 25 i MiFIR ålägger marknadsoperatörer skyldighet att bevara information enligt bestämmelsen.  

18 kap. Särskilda bestämmelser om utländska kreditinstitut

1 §.Utländska EES-kreditinstitut som tillhandahåller investeringstjänster. Det föreslås att paragrafens hänvisningsbestämmelser ändras till följd av de ändringar som föreslås i lagen om investeringstjänster. 

2 §.Tredjeländers kreditinstitut som tillhandahåller investeringstjänster. Det föreslås att paragrafens hänvisningsbestämmelser ändras till följd av de ändringar som föreslås i lagen om investeringstjänster.  

20 kap. Administrativa påföljder

2 §. Påförande, offentliggörande och verkställighet av administrativa påföljder. Det föreslås att paragrafens omnämnande om behandling av administrativa påföljder i marknadsdomstolen stryks till följd av de ändringar som föreslås i 4 kap. i lagen om Finansinspektionen gällande påförande av påföljdsavgifter och ändringssökande.  

Ikraftträdande 

Ikraftträdandebestämmelse. Här föreskrivs om lagens ikraftträdande och samtidigt föreslås en övergångsbestämmelse. Enligt 2 mom. ska ett kreditinstitut underrätta Finansinspektionen om de investeringstjänster enligt 1 kap. 15 § i lagen om investeringstjänster samt om de sidotjänster enligt 2 kap. 3 § i den lagen som kreditinstitutet tillhandahåller eller bedriver när denna lag träder i kraft. Avsikten är att nuläget ska beaktas som utgångspunkt. Kreditinstituten ska inte för säkerhets skull anmäla sådana tjänster som de inte tillhandahåller vid den tidpunkt då lagen träder i kraft. Om en anmälan görs i samband med att lagen träder i kraft antas kreditinstitutet i anslutning till respektive tjänst uppfylla vissa organiserings- och uppförandekrav samt ha en kompetent, erfaren och tillräckligt stor personal för tillhandahållandet av tjänsten i fråga. En anmälan som kreditinstitutets styrelse godkänt ska göras senast den 29 juni 2018 och av den ska framgå vilka investerings- och sidotjänster som tillhandahålls vid den tidpunkt då lagen träder i kraft.  

Kreditinstitutet ska tillställa Finansinspektionen en sådan utredning som avses i 5 kap. 1 § 3 mom. och 2 § 2 mom. i fråga om tjänster som börjar tillhandahållas först efter det att lagen trätt i kraft.  

1.6  Värdepappersmarknadslagen

1 kap. Allmänna bestämmelser

5 §.Europeiska unionens lagstiftning. Hänvisningen i paragrafens 1 mom. 5 punkten föreslås bli så uppdaterad att den i stället för MiFID I gäller MiFID II. Dessutom föreslås att momentets 6 punkt ska hänvisa till MiFIR. Hänvisningen till prospektdirektivet i den gällande 6 punkten föreslås bli överförd till den nya 7 punkten. Hänvisningen i den gällande 7 punkten till förordningen om genomförande av direktivet om marknader för finansiella instrument föreslås bli upphävd. 

2 kap. Definitioner

2 §.Finansiella instrument. I paragrafen föreslås en sådan lagteknisk ändring att hänvisningen till definitionen av begreppet finansiella instrument i lagen om investeringstjänster justeras i överensstämmelse med den ändring som föreslås i lagen om investeringstjänster. 

5 §.Reglerad marknad och marknadsplatsoperatör som driver en reglerad marknad. I denna paragraf föreslås en sådan lagteknisk ändring att hänvisningen, i stället för den gällande lagen om handel med finansiella instrument, ska avse motsvarande definitioner i det andra lagförslaget. 

6 §.Börs. Det föreslås att denna paragraf preciseras i överensstämmelse med definitionen i den nya lagen om handel med finansiella instrument.  

9 §.Multilateral handelsplattform och marknadsplatsoperatör som ordnar multilateral handel. I denna paragraf föreslås en sådan lagteknisk ändring att hänvisningen, i stället för den gällande lagen om handel med finansiella instrument, ska avse motsvarande definitioner i det andra lagförslaget. 

10 §.Tillhandahållare av investeringstjänster. I paragrafens 2 punkt föreslås en sådan lagteknisk ändring att hänvisningen till kreditinstitutslagen uppdateras så att den avser den gällande lagen. 

3 kap. Tillämpningsområde och definitioner

5 §.Kvalificerad investerare. I paragrafens föreslås en sådan lagteknisk ändring att hänvisningarna till den gällande lagen om investeringstjänster ändras så att de stämmer överens med den ändrade paragrafnumreringen i den lagen. 

8 kap. Annan informationsskyldighet och andra särskilda skyldigheter

8 §.Emittenters rätt att få information om sina delägare. I denna paragraf föreslås en sådan lagteknisk ändring att hänvisningen till lagen om värdeandelssystemet och clearingverksamhet uppdateras så att den avser den gällande lagen. 

9 kap. Anmälan om betydande ägar- och röstandelar

8 §.Undantag från anmälningsskyldigheten. I paragrafens 3 punkt föreslås en strykning av omnämnandet om ägar- och röstandelar som har förvärvats för att genomföra återköpsprogram. Kriteriet som föreslås bli struket är inte baserat på öppenhetsdirektivet, eftersom i dess artikel 9.6 a föreskrivs endast om undantag som gäller stabilisering. Dessutom föreslås att hänvisningen till kommissionens återköpsförordning uppdateras så att den avser marknadsmissbruksförordningen.  

12 kap. Marknadsmissbruk

2 §.Rapportering av transaktioner. Det föreslås att denna paragraf upphävs. I artikel 26 i MiFIR föreskrivs om transaktionsrapportering. I 7 kap. 1 § i den nya lagen om handel med finansiella instrument föreslås en informativ hänvisning till transparenskraven enligt MiFIR, vilket i enlighet med artikel 26 i MiFIR också innebär skyldighet att rapportera om handeln till myndigheten.  

6 §.Finansinspektionens behörighet att meddela föreskrifter. Det föreslås att Finansinspektionens behörighet att meddela föreskrifter inskränks så att den inte längre gäller föreskrifter om transaktionsrapportering. Närmare bestämmelser om saken finns i kommissionens förordning. 

15 kap. Administrativa påföljder

3 §.Påförande och verkställighet av administrativa påföljder. Det föreslås att omnämnandet om behandling av administrativa påföljder i marknadsdomstolen stryks med anledning av de ändringar som föreslås i bestämmelserna om påförande och överklagande av påföljdsavgift i 4 kap. i lagen om Finansinspektionen.  

1.7  Strafflagen

51 kap. Om värdepappersmarknadsbrott

6 §.Definitioner. I denna paragraf föreslås genomgripande ändringar. Merparten av de definitioner som föreslås stämmer emellertid överens med paragrafens nuvarande definitioner. Paragrafens 1 mom. 1 punkten motsvarar nuvarande 1 punkten. Hänvisningen i momentets 2 punkt till definitionen av begreppet finansiella instrument föreslås bli ändrad i överensstämmelse med definitionen i lagen om investeringstjänster. Definitionen av begreppet finansiella instrument i 1 kap. 14 § i lagen om investeringstjänster föreslås bli utvidgad så att den i överensstämmelse med avsnitt C i bilaga I i MiFID II inkluderar också utsläppsrätter som avses i bestämmelsen samt derivatinstrument som är föremål för handel på en organiserad handelsplattform, med undantag av sådana grossistenergiprodukter som avses i bestämmelsen.  

Bestämmelsens 3 punkt motsvarar nuvarande 3 punkten. Det föreslås att 4 och 5 punkten ändras genom en hänvisning till den nya lagen om handel med finansiella instrument och dess definition av begreppen reglerad marknad och multilateral handelsplattform. I bestämmelsens nya 6 punkt föreslås en hänvisning till den definition av begreppet organiserad handelsplattform som ingår i lagen om handel med finansiella instrument. Bestämmelsens 7—11 punkt motsvarar 6—10 punkten i den nuvarande bestämmelsen. I bestämmelsens 12 punkt föreslås en sådan materiell ändring att definitionen av begreppet handelsplats ska innefatta också den nya definitionen av begreppet organiserad handelsplattform i lagen om handel med finansiella instrument. Bestämmelsens 13 och 14 punkt motsvarar nuvarande 12 och 13 punkten. I den nya 15 punkten föreslås en hänvisning till definitionen av begreppet utsläppsrätter i lagen om investeringstjänster. 

Paragrafens 2 mom. motsvarar nuvarande 2 mom.  

6 a §.Tillämpningsområde. I paragrafens 1 mom. föreslås en sådan ändring att till momentet fogas en ny 3 punkt som motsvarar bestämmelsen om tillämpningsområdet i enlighet med artikel 1.2 c i marknadsmissbruksdirektivet om finansiella instrument som är föremål för handel på en organiserad handelsplattform. Dessutom föreslås i momentet i överensstämmelse med missbruksdirektivets artikel 1.2 andra stycket en ny 4 punkt om finansiella instrument som i enlighet med kommissionens förordning (EU) nr 1031/2010 avser utsläppsrätter och som utauktioneras på en auktionsplattform som auktoriserats som en reglerad marknad. 

I paragrafens nya 3 mom. föreslås dessutom att det på det sätt som förutsätts i tillämpningsbestämmelsen i artikel 1.2 i missbruksdirektivet föreskrivs att med finansiella instrument ska jämställas auktionsprodukter som är baserade på utsläppsrätter enligt kommissionens förordning (EU) nr 1031/2010. Tillämpningsområdet för kapitlets gällande 6 § 2 mom., 6 a § 2 mom. och likaså 6 a § 4 mom. är bundet till finansiella instrument. Tillämpningsbestämmelsen behövs för att man ska kunna säkerställa direktivets målsättning att utsträcka straffbestämmelsernas tillämpningsområde också till utauktionering av sådana på utsläppsrätter baserade auktionsprodukter som inte är finansiella instrument enligt avsnitt C i bilaga I i MiFID II, men som är föremål för handel på en sådan auktionsplattform som avses i 1 mom. 4 punkten. Paragrafens nuvarande 3 och 4 mom. blir nya 4 och 5 mom.  

1.8  Lagen om Finansinspektionens tillsynsavgift

1 §.Avgiftsskyldiga. Det föreslås att till bestämmelsen fogas en ny kategori av avgiftsskyldiga, dvs. sådana referensvärdesadministratörer som avses i 5 § 32 punkten i lagen om Finansinspektionen. Av denna anledning fogas till paragrafens 1 mom. en ny 23 punkt. I paragrafens 1 mom. 4 punkten föreslås en lagteknisk ändring som innebär att hänvisningen till den gällande lagen om handel med finansiella instrument ändras till en hänvisning som avser det andra lagförslaget. Dessutom föreslås i 22 punkten en språkteknisk ändring till följd av den nya 23 punkten. 

4 §.Proportionell tillsynsavgift. I tabellen i paragrafens 1 mom. föreslås tekniska korrigeringar.  

5 §.Grundavgifter för avgiftsskyldiga som betalar proportionell tillsynsavgift. I tabellen i paragrafens 1 mom. föreslås ett tillägg enligt vilket då en sådan avgiftsskyldig som avses i 4 § tillhandahåller datarapporteringstjänster ska utöver en proportionerlig tillsynsavgift enligt 4 § betalas grundavgift enligt denna paragraf. Bestämmelsen är sålunda tillämplig till exempel på värdepappersföretag som utöver investeringstjänster tillhandahåller datarapporteringstjänster.  

6 §.Grundavgift för övriga avgiftsskyldiga. I paragrafens 1 mom. föreslås en grundavgift för andra leverantörer av datarapporteringstjänster än de som avses i 4 §. Leverantörer av datarapporteringstjänster förutsätts ha ett sådant verksamhetstillstånd som avses i lagen om handel med finansiella instrument. Sådana leverantörer tillhandahåller till exempel olika slags IT-tjänster. Den föreslagna grundavgiften motsvarar den grundavgift som betalas av börsens och värdepapperscentralens holdingföretags motpart samt av en sådan motpart som avses i EMIR-förordningen.  

Dessutom föreslås att till 1 mom. fogas en bestämmelse om grundavgift för referensvärdesadministratörer som avses i 5 § 32 punkten i lagen om Finansinspektionen. Sådana referensvärdesadministratörer har Finansinspektionen registrerat med stöd av artikel 34.1 c i referensvärdesförordningen. Då en referensvärdesadministratör som är registrerad med stöd av artikel 34.1 b i referensvärdesförordningen är ett övervakat företag bestäms betalningsskyldigheten med stöd av 4 §.  

Dessutom föreslås i momentet tekniska ändringar som innebär korrigering av tabellens uppgifter och hänvisningen till den gällande lagen om handel med finansiella instrument så att de avser det andra lagförslaget eller EU:s förordning om marknader för finansiella instrument.  

1.9  Lagen om placeringsfonder

2 §. I paragrafens 1 mom. 12, 14, 21 och 22 punkt föreslås sådana lagtekniska ändringar att hänvisningarna till den gällande lagen om investeringstjänster ändras i överensstämmelse med den ändrade paragrafnumreringen i den lagen och så att hänvisningen till den gällande lagen om handel med finansiella instrument avser det andra lagförslaget.  

5 §. I paragrafens 2 mom. föreslås en sådan lagteknisk ändring av hänvisningarna till den gällande lagen om investeringstjänster ändras så att de motsvarar den ändrade paragrafnumreringen i den lagen. 

8 b §. I denna paragraf föreslås genomgripande ändringar. Föreslagna 1 och 2 mom. motsvarar 8 b § 1 och 2 mom. i den nuvarande lagen. Det föreslås att i paragrafen stryks bestämmelsen i gällande 3 mom. om fondbolags årliga anmälningsskyldighet till Finansinspektionen. Föreslagna 3 mom. motsvarar nuvarande 4 mom. med den ändringen att Finansinspektionens bemyndigande att meddela föreskrifter stryks såsom onödigt till följd av att den årliga anmälningsskyldigheten inte längre gäller. 

8 c §. I paragrafens 1 mom. föreslås en sådan lagteknisk ändring att hänvisningen till den gällande lagen om investeringstjänster ändras i överensstämmelse med den ändrade paragrafnumreringen i den lagen. 

57 b §. I denna paragraf föreslås en sådan lagteknisk ändring att hänvisningen till den gällande lagen om investeringstjänster ändras i överensstämmelse med den ändrade paragrafnumreringen i den lagen. 

101 a §. Det föreslås att paragrafens 4 mom. upphävs eftersom förslaget innebär att de nuvarande årliga anmälningsskyldigheterna i fråga om insiderregister och privata transaktioner stryks.  

101 b §. Det föreslås att i paragrafen stryks den onödiga hänvisningen till bestämmelserna om årliga anmälningar till insiderregistret, till följd av att 101 a § 4 mom. upphävs. 

144 c §. Det föreslås att paragrafens omnämnande om behandling av administrativa påföljder i marknadsdomstolen ska strykas med anledning av de ändringar som föreslås i lagen om Finansinspektionen och dess 4 kap. om påförande och överklagande av påföljdsavgift. 

Ikraftträdandebestämmelser. I denna bestämmelse föreskrivs om lagens ikraftträdande. Till lagen ska enligt förslaget fogas en övergångsbestämmelse enligt vilken en sådan årlig rapport om privata transaktioner och insiderregister som avses i den gällande lagen inte längre behöver lämnas till Finansinspektionen för år 2017, eftersom förslaget innebär att dessa årlig rapporteringsskyldigheter slopas.  

1.10  Lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder

2 kap. Definitioner

4 §.Definitioner med anknytning till AIFM-direktivet. Det föreslås att definitionen av AIF-förvaltarens värdmedlemsstat i paragrafens 19 punkt kompletteras så att den motsvarar det tillägg som enligt artikel 92 i MiFID II har gjorts i artikel 4.1 r i AIFM-direktivet samt att definitionen justeras av lagtekniska skäl. Efter ändringen avses med AIF-förvaltarens värdmedlemsstat dessutom en EES-stat som inte är en hemmedlemsstat och där en EES-baserad AIF-förvaltare tillhandahåller sådana tjänster som avses i artikel 6.4 i AIFM-direktivet. I 3 kap. 2 § 2 mom. och 3 § föreskrivs om de tjänster som avses i direktivet. 

5 §.Definitioner med anknytning till EU-lagstiftning. Det föreslås att definitionen av direktivet om marknader för finansiella instrument i paragrafens 2 mom. 10 punkten uppdateras så att den hänvisar till MiFID II i stället för till MiFID I.  

6 §.Definitioner med anknytning till finansmarknadslagstiftningen. I paragrafens 2 mom. föreslås sådana lagtekniska ändringar att hänvisningarna till den gällande lagen om investeringstjänster ändras i överensstämmelse med den ändrade paragrafnumreringen i den lagen. I paragrafens 3 mom. föreslås en sådan ändring att hänvisningen till 4 kap. 2 § i lagen om investeringstjänster i fråga om utländska anknutna ombud för i Finland etablerade utländska EES-värdepappersföretag, med anledning av de ändringar som föreslås i paragraferna ändras till en hänvisning till 1 § i samma kapitel. I fortsättningen kommer 4 kap. 2 § i lagen om investeringstjänster att gälla anknutna ombud som är etablerade i ett utländskt EES-värdepappersföretags hemmedlemsstat, medan 1 § gäller anknutna ombud som är etablerade i Finland.  

7 §.Övriga definitioner. I paragrafens 1 mom.2 punkten föreslås en sådan lagteknisk ändring att hänvisningen till en reglerad marknad enligt lagen om handel med finansiella instrument ändras så att den avser motsvarande definition i det andra lagförslaget.  

3 kap. Verksamhet som AIF-förvaltare

2 §.Andra tillåtna tjänster. Av lagtekniska skäl föreslås en sådan ändring i paragrafens 2 mom. att hänvisningen till den gällande lagen om investeringstjänster ändras så att den motsvarar den ändrade paragrafnumreringen i den lagen. 

3 §. Sidotjänster. I denna paragraf föreslås en sådan lagteknisk ändring att hänvisningarna till den gällande lagen om investeringstjänster ändras så att de motsvarar de ändringar som föreslås i den lagen. 

6 kap. Verksamhetsförutsättningar

2 §.Minimikapital. I paragrafens 6 mom. föreslås en korrigering av den felaktiga hänvisningen till 6 kap. 1 § 2 mom. i lagen om investeringstjänster. Hänvisningen ska avse 6 kap. 2 § 1 mom. i lagen om investeringstjänster. Hänvisningen innebär att AIF-förvaltare i fråga om tillhandahållande av investeringstjänster omfattas av motsvarande reglering som fondbolag i fråga om placeringsfonder. I 6 kap. 2 § 1 mom. i lagen om investeringstjänster har i samband med uppdateringen av MiFID II vid beräkningen av kapitalkraven beaktats om tjänsteleverantören har tillstånd att inneha kundmedel eller inte samt de delegerade bestämmelser som har antagits om saken.  

7 kap. Organisering av verksamheten

5 §.Kundskydd i samband med investeringstjänster. Det föreslås att paragrafens 2 mom. av lagtekniska skäl ändras så att hänvisningen till den gällande lagen om investeringstjänster ändras så att den motsvarar den ändrade paragrafnumreringen i den lagen. 

8 §.Privata transaktioner. Det föreslås att paragrafens 2 mom. upphävs eftersom de nuvarande årliga rapporteringsskyldigheterna i fråga om privata transaktioner föreslås bli upphävda.  

12 kap. Erbjudande av andelar

8 §.Kundkontroll. Det föreslås att i paragrafens 4 mom. av lagtekniska skäl görs en sådan ändring att hänvisningen till en reglerad marknad enligt lagen om handel med finansiella instrument ändras så att den avser motsvarande definition i det andra lagförslaget. 

13 kap. Marknadsföring till icke-professionella kunder

2 §.Auktorisationsvillkor. I paragrafens 2 mom. föreslås en sådan lagteknisk ändring att hänvisningen till en sådan reglerad marknad som avses i den gällande lagen om handel med finansiella instrument ändras så att den avser motsvarande definition i det andra lagförslaget.  

14 kap. Auktorisation att verka som förvaringsinstitut

1 §. Förvaringsinstitut. Det föreslås att paragrafens 1 mom. 2 punkten av lagtekniska skäl indelas i två punkter så att till momentet fogas en ny 2 a punkt. I den föreslagna 2 punkten föreskrivs om ett värdepappersföretags förutsättningar att i enlighet med lagen om investeringstjänster verka som förvaringsinstitut för en alternativ fond, medan det i den nya 2 a punkten föreskrivs om motsvarande förutsättningar för ett utländskt EES-värdepappersföretag. Dessutom föreslås att bestämmelsernas ordalydelse preciseras i överensstämmelse med artikel 21.3 d i AIFM-direktivet och att hänvisningen till den gällande lagen om investeringstjänster uppdateras så att den motsvarar de ändringar som föreslås i den lagen. 

19 kap. EES-staterna

1 §. Rätt att förvalta EES-baserade AIF-fonder och tillhandahålla investeringstjänster i andra EES-stater. I denna paragraf och dess rubrik föreslås genomgripande ändringar. Till paragrafens rubrik fogas ett omnämnande om tillhandahållande av investeringstjänster i andra EES-stater. I paragrafens 1 mom. föreslås en sådan komplettering att i momentet utöver förvaltning av en EES-baserad AIF-fond föreskrivs om en i Finland auktoriserad AIF-förvaltares rätt att i en annan EES-stat tillhandahålla kapitalförvaltningstjänster enligt 3 kap. 2 § 2 mom. och sidotjänster enligt 3 §. En förutsättning för tillhandahållande av tjänsterna i fråga är att de omfattas av AIF-förvaltarens auktorisation. Tjänster kan antingen tillhandahållas direkt eller genom etablering av en filial i en annan EES-stat. Förslaget motsvarar de ändringar som i enlighet med 92.2 i MiFID II har gjorts i artiklarna 33.1 och 33.2 i AIFM-direktivet.  

I artikel 33 i AIFM-direktivet föreskrivs om auktoriserade EES-baserade AIF-förvaltares rätt att förvalta EES-baserade AIF-fonder som är etablerade i en annan medlemsstat, i enlighet med det anmälningsförfarande som föreskrivs i artikeln. Den ovan beskrivna möjligheten för en AIF-förvaltare att bedriva verksamhet i en annan EES-stat har i och med de ändringar som i enlighet med artikel 92 i MiFID II har gjorts i AIFM-direktivet utsträckts till att omfatta också tillhandahållande av sådana tjänster som avses i artikel 6.4 i AIFM-direktivet i en annan EES-stat. Till den kategori av tjänster som avses i direktivet hör förvaltning av investeringsportföljer, sidotjänster som inkluderar investeringsrådgivning, förvaring och administration av aktier eller andelar i företag för kollektiva investeringar samt mottagande och vidarebefordran av order beträffande finansiella instrument. Artikel 6.4 i AIFM-direktivet har genomförts genom 3 kap. 2 § 2 mom. och 3 §. Med förvaltning av investeringsportföljer avses i Finland kapitalförvaltning som regleras i 1 kap. 15 § 4 punkten i lagen om investeringstjänster och med sidotjänster sådana tjänster som avses i 1 kap. 15 § 1 och 5 punkten och 2 kap. 3 § 1 mom. 7 och 8 punkten i lagen om investeringstjänster (RP 94/2013 rd, s. 117).  

Enligt den praxis som följer av AIFM-direktivet ska en finländsk AIF-förvaltare göra en sådan anmälan som avses i 1 mom. till Finansinspektionen om den avser att förvalta AIF-fond som är etablerad i en annan EES-stat eller tillhandahålla kapitalförvaltnings- och sidotjänster i en annan EES-stat. Av anmälan ska framgå uppgifter om de EES-stater där AIF-förvaltare har för avsikt att förvalta AIF-fonder eller tillhandahålla kapitalförvaltnings- och sidotjänster samt en verksamhetsplan varav framgår de planerade tjänsterna och AIF-fonderna. Till de tjänster som ska nämnas i programmet hör utöver kapitalförvaltnings- och sidotjänster dessutom också andra funktioner som AIF-förvaltaren ska sköta i anslutning till fondförvaltningen. Som sådana tjänster ska enligt förarbetena till den gällande paragrafen betraktas till exempel administrativa uppgifter, bokföringstjänster i anslutning till fondförvaltning, kundförfrågningar, värdering och prissättning, uppföljning av att bestämmelser iakttas, registrering av andelsinnehavare och aktieägare, marknadsföring samt åtgärder som avser AIF-fondens tillgångar (RP 94/2013 rd, s. 168).  

Paragrafens 2 mom. motsvarar till innehållet nuvarande 2 mom. I och med de ändringar som föreslås i paragrafens 1 mom. kommer den i 2 mom. föreskrivna skyldigheten att lämna tilläggsinformation om verksamhet som i en EES-stat bedrivs genom en filial att i fortsättningen gälla också tillhandahållande av kapitalförvaltnings- och sidotjänster. 

Enligt paragrafens 3 mom. får en AIF-förvaltare börja förvalta en EES-baserad AIF-fond eller tillhandahålla kapitalförvaltnings- och sidotjänster efter att ha tagit emot Finansinspektionens underrättelse om saken.  

Paragrafens 4 mom. motsvarar till innehållet nuvarande 4 mom.  

2 §.EES-baserade AIF-förvaltares rätt att förvalta AIF-fonder och tillhandahålla investeringstjänster i Finland. I paragrafen och dess rubrik föreslås genomgripande ändringar. Till paragrafens rubrik fogas ett omnämnande om EES-baserade AIF-förvaltares rätt att i Finland tillhandahålla investeringstjänster. I paragrafens 1 mom. föreslås en sådan ändring att i momentet, utöver om AIF-förvaltares rätt att i Finland förvalta AIF-fonder, också föreskrivs om deras rätt att i enlighet med 3 kap. 2 § 2 mom. tillhandahålla kapitalförvaltningstjänster och i enlighet med 3 § tillhandahålla sidotjänster i Finland. Förslaget är baserat på de ändringar som i enlighet med artikel 92.2 i MiFID II har gjorts i artiklarna 33.1 och 33.2 i AIFM-direktivet.  

I ingressen till MiFID II konstateras att medlemsstaterna kan tillåta att auktoriserade AIF-förvaltare tillhandahåller vissa investeringstjänster utöver förvaltningen av alternativa investeringsfonder, eftersom kraven beträffande tillhandahållandet av dessa tjänster är harmoniserade inom unionen. För att undanröja hindren för gränsöverskridande tillhandahållande av harmoniserade investeringstjänster och för att säkerställa enhetliga spelregler mellan enheter som tillhandahåller samma investeringstjänster enligt identiska regelverk, bör en AIF-förvaltare som auktoriserats att tillhandahålla dessa tjänster kunna tillhandahålla dem på gränsöverskridande basis (stycke 161 och 162 i motiveringen). Dessutom föreskrivs i artikel 33.5 i AIFM-direktivet att AIF-förvaltarens värdmedlemsstat inte får ålägga den berörda AIF-förvaltaren några ytterligare krav i fråga om förhållanden som omfattas av detta direktiv. Sålunda ska en AIF-förvaltare som i enlighet med AIFM-direktivet auktoriserats i en annan EES-stat i fortsättningen jämställas med förvaltare som fått verksamhetstillstånd i Finland också i fråga om tillhandahållandet av kapitalförvaltnings- och sidotjänster. Rätten att i enlighet med artikel 33.1 i AIFM-direktivet tillhandahålla tjänster enligt artikel 6.4 i andra EES-stater förutsätter emellertid att den auktorisation som den utländska EES-baserade AIF-förvaltaren har beviljats omfattar tillhandahållandet av sådana tjänster. En EES-baserad AIF-förvaltare kan sålunda genom att iaktta det anmälningsförfarande som avses i artikel 33 i AIFM-direktivet i Finland tillhandahålla antingen alla sådana i artikel 6.4 avsedda tjänster som omfattas av auktorisationen eller endast en del av dem, men en EES-baserad AIF-förvaltares verksamhet i Finland kan inte vara mera omfattande än enligt den auktorisation som beviljats i hemmedlemsstaten.  

Till paragrafens 2 mom. fogas ett omnämnande om att en AIF-förvaltare får börja tillhandahålla kapitalförvaltnings- och sidotjänster i Finland efter att ha fått en underrättelse om saken från den utländska EES-tillsynsmyndigheten i sin hemmedlemsstat. Momentet är baserat på artikel 33.4 sista stycket i AIFM-direktivet, som inte har ändrats med anledning av MiFID II. Bestämmelsens ordalydelse måste emellertid i fortsättningen anses omfatta också tillhandahållande av kapitalförvaltnings- och sidotjänster med anledning av ändringarna i artiklarna 33.1 och 33.2.  

5 §.EES-baserade AIF-förvaltares rätt att marknadsföra AIF-fonder i Finland. I paragrafens 3 mom. föreslås en sådan lagteknisk ändring att hänvisningen till den gällande lagen om investeringstjänster ändras så att den motsvarar den ändrade paragrafnumreringen i den lagen.  

6 §.Tillhandahållande av investeringstjänster. Det föreslås att denna paragraf upphävs till följd av genomförandet av artikel 92 i MiFID II samt med anledning av de ändringar som föreslås i 2 § i detta kapitel. Enligt den nationella regleringen i paragrafen som föreslås bli upphävd har en EES-baserad AIF-förvaltare fått tillhandahålla investeringstjänster i Finland med Finansinspektionens tillstånd i en större utsträckning än enligt de ursprungliga minimikraven i AIFM-direktivet (RP 94/2013 rd, s. 170). Inom EU har inte tidigare införts harmoniserade förfaranden i fråga om investeringstjänster som tillhandahålls av AIF-förvaltare. Situationen har emellertid förändrats i och med artikel 92 i MiFID II, eftersom det anmälningsförfarande som avses i artikel 33 i AIFM-direktivet har utsträckts till att utöver AIF-förvaltning gälla också tillhandahållande av sådana tjänster som avses i artikel 6.4 i AIFM-direktivet. I fortsättningen ska bestämmelser om EES-baserade AIF-förvaltares rätt att tillhandahålla investeringstjänster i Finland tas in i kapitlets 2 § i stället för i denna paragraf.  

7 §.Bemyndigande att utfärda förordning. Det föreslås att paragrafens omnämnande om möjligheten att genom förordning av finansministeriet utfärda närmare bestämmelser om förutsättningarna för Finansinspektionens tillstånd enligt 6 § 3 mom. stryks med anledning av att 6 § upphävs. 

21 kap. Bestämmelser som gäller Finansinspektionen

3 §.Förvaltning av AIF-fonder och tillhandahållande av investeringstjänster i EES-stater. Ändringar föreslås i paragrafens rubrik och 1 mom. Till paragrafens rubrik ska enligt förslaget fogas ett omnämnande om tillhandahållande av investeringstjänster. I paragrafens 1 mom. föreslås till följd av ändringarna i 19 kap. 1 § en sådan ändring att i momentet nämns också kapitalförvaltnings- och sidotjänster som tillhandahålls av en AIF-förvaltare. Finansinspektionens åtgärder i enlighet med gällande 1 mom. är baserade på artikel 33.4 i AIFM-direktivet där det föreskrivs om de skyldigheter som åligger tillsynsmyndigheten i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat. Enligt artikel 33.4 i AIFM-direktivet får tillsynsmyndigheten överlämna handlingarna till en annan tillsynsmyndighet endast om AIF-förvaltaren iakttar eller avser att iaktta direktivet i samband med förvaltningen av AIF-fonden eller om förvaltaren annars efterlever direktivet. Till följd av ändringarna i artiklarna 33.1 och 33.2 i AIFM-direktivet ska Finansinspektionens skyldighet att säkerställa efterlevnaden i fortsättningen anses omfatta också att AIF-förvaltaren iakttar denna lag i samband med tillhandahållandet av kapitalförvaltnings- och sidotjänster. Finansinspektionen ska dessutom säkerställa att AIF-förvaltarens verksamhetstillstånd omfattar tillhandahållande av kapitalförvaltnings- och sidotjänster, om den anmälan som Finansinspektionen fått enligt 19 kap. 1 § gäller dessa tjänster. 

6 §.Ändrade uppgifter om förvaltning, tillhandahållande av investeringstjänster eller marknadsföring. Det föreslås att paragrafens rubrik och 4 mom. ändras. Till rubriken fogas ett omnämnande om tillhandahållande av investeringstjänster. Paragrafens 4 mom. föreslås till följd av ändringarna i 19 kap. 1 § bli så ändrat att Finansinspektionen vid behov också ska förbjuda tillhandahållande av kapitalförvaltning- och sidotjänster i en EES-stat i det fall att de kriterier som föreskrivs i momentet uppfylls. Bestämmelsen är baserad på de skyldigheter som enligt artikel 33.6 i AIFM-direktivet åligger tillsynsmyndigheten i AIF-förvaltarens hemmedlemsstat och som inte har ändrats i och med MiFID II. Dessa skyldigheter ska emellertid till följd av ändringarna i artiklarna 33.1 och 33.2 i AIFM-direktivet anses gälla också tillhandahållande av tjänster enligt direktivets artikel 6.4. 

22 kap. Påföljder, överklagande och rapportering om överträdelser

3 §. Bestämmande och verkställighet av administrativa påföljder. Det föreslås att denna paragrafs omnämnande om behandling av administrativa påföljder i marknadsdomstolen ska strykas med anledning av de ändringar som föreslås i 4 kap. i lagen om Finansinspektionen om påförande och överklagande av påföljdsavgifter. 

Ikraftträdandebestämmelse. Här föreskrivs om lagens ikraftträdande. Enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen behöver en sådan årlig rapport om privata transaktioner som avses i den gällande lagen inte längre lämnas till Finansinspektionen för år 2017, eftersom det föreslås att skyldigheten slopas.  

1.11  Lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet

1 kap. Allmänna bestämmelser

3 §.Definitioner. I paragrafens 1 mom. 1 punkten föreslås en teknisk ändring till följd av den ändrade paragrafnumreringen i lagen om investeringstjänster. 

2 kap. En värdepapperscentrals verksamhetstillstånd, ägare, förvaltning och verksamhet samt centrala motparter

16 §.Privata transaktioner. Den föreslagna bestämmelsen är baserad på artikel 73 i EU:s värdepapperscentralsförordning och föreslås bli upphävd till övriga delar, eftersom det är fråga om en nationell tilläggsreglering som inte är baserad på MiFID. Kommissionens delegerade förordning som antagits med stöd av MiFID II innehåller med MiFID I överensstämmande bestämmelser om privata transaktioner.  

19 §.Värdepapperscentralens insiderregister. Det föreslås att paragrafens 4 mom. upphävs som onödigt eftersom de nuvarande bestämmelserna om årlig rapportering gällande insiderregister och privata transaktioner föreslås bli upphävda. 

21 §.Finansinspektionens behörighet att utfärda föreskrifter. Det föreslås att i paragrafens 2 mom. stryks de onödiga hänvisningarna till årliga rapporter om privata transaktioner och insiderregister samt hänvisningarna till motsvarande bemyndiganden att meddela föreskrifter i lagen om investeringstjänster.  

3 kap. Clearingmedlemmar och kontoförvaltare

1 §.Beviljande av rätt att vara verksam som clearingmedlem. Det föreslås att i paragrafens 4 mom. stryks hänvisningen till finansministeriets förordning. Kommissionen har antagit en direkt tillämplig delegerad förordning som kompletterar MiFID II-direktivet och som gäller uppgifter och krav i anslutning till behandling av värdepappersföretags tillståndsansökningar. Den nya regleringen ersätter finansministeriets förordning (234/2014) om utredningar som ska fogas till värdepappersföretags tillståndsansökningar, vilket innebär att hänvisningen till förordningen inte längre behövs. 

5 §.Värdepapperscentralens och clearingmedlemmens panträtt. I paragrafens 4 mom. föreslås en teknisk ändring till följd av en ändring av bestämmelsen om handelsplatser i lagen om handel med finansiella instrument. Dessutom föreslås att i bestämmelsen tas in en hänvisning till den nya lagen om handel med finansiella instrument.  

6 §.Beviljande av rätt att vara verksam som kontoförvaltare. I paragrafens 1 mom. föreslås en teknisk ändring till följd av att lagen om handel med finansiella instrument fått ett nytt nummer i författningssamlingen.  

11 §.Tillämpning av procedurbestämmelserna om investeringstjänster på clearingmedlemmar och kontoförvaltare. I paragrafens 1 mom. föreslås tekniska ändringar till följd av den ändrade paragrafnumreringen i lagen om investeringstjänster.  

6 kap. Aktier och andelar som hör till värdeandelssystemet

8 §.Bolag vilkas aktier inte är föremål för handel på en handelsplats. Den föreslagna paragrafen är ny. Den har tillkommit på grund av riksdagens svar RSv 44/2017 rd på regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet samt till vissa lagar som har samband med den (RP 28/2016 rd), där riksdagen förutsätter att regeringen genast börjar bereda lagstiftning för att förbjuda anslutning av aktier i icke-noterade finländska aktiebolag till utländska värdeandelssystem.  

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012, nedan EU:s värdepapperscentralsförordning, föreskrivs om bolags rätt att välja vilken värdepapperscentral som helst som är etablerad i unionen. Rätten att välja gäller i enlighet med artikel 49 i värdepapperscentralsförordningen emellertid endast bolag vilkas värdepapper handlas på handelsplatser.  

Till ett värdeandelssystem som upprätthålls av en värdepapperscentral som är verksam i Finland är det möjligt att ansluta också värdeandelar som inte handlas på handelsplatser. Förbudet gäller då enligt vad riksdagen förutsatt endast s.k. icke-noterade bolag vilkas aktier har anslutits till ett värdeandelssystem i Finland. Om ett bolags aktier inte handlas på handelsplatser är det i enlighet med 5 kap. 2 § i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet inte nödvändigt att ansluta aktierna till värdeandelssystemet.  

Den definition av begreppet handelsplats som ingår i lagen om handel med finansiella instrument avser dels begreppen reglerad marknad och multilateral handelsplattform och dels begreppet organiserad handelsplattform. Bestämmelsen motsvarar definitionen i MiFID II. På en organiserad handelsplattform bedrivs handel med finansiella instrument i främmande kapital, exempelvis obligationer. I artikel 49 i EU:s värdepappersförordning som gäller emittenters valrätt föreskrivs om reglerade marknader och multilaterala handelsplattformar och dessutom om handelsplatser. För att uttryckligen sätta i kraft riksdagens uttalande används i bestämmelsen förordningens ordalydelse, trots att aktier inte kan handlas på en organiserad handelsplattform.  

8 kap. Särskilda bestämmelser

1 §.Tystnadsplikt. I paragrafens 3 mom. föreslås tekniska ändringar till följd av den ändrade paragrafnumreringen i lagen om investeringstjänster. 

Ikraftträdandebestämmelse. I bestämmelsen föreskrivs om lagens ikraftträdande. Det föreslås att till lagen fogas en övergångsbestämmelse enligt vilken sådana årliga rapporter om privata transaktier och insiderregister som avses i den gällande lagen inte längre behöver lämnas till Finansinspektionen för år 2017, eftersom dessa rapporteringsskyldigheter föreslås bli slopade.  

1.12  Lagen om vissa villkor vid värdepappers- och valutahandel samt avvecklingssystem

1 §.Tillämpningsområde. I paragrafens 1 mom. 1 punkten föreslås en teknisk ändring till följd av den ändrade paragrafnumreringen i lagen om investeringstjänster.  

1.13  Lagen om finansiella säkerheter

3 §.Definitioner. I denna paragrafs 2 mom. 3 punkten föreslås en teknisk ändring till följd av den ändrade paragrafnumreringen i lagen om investeringstjänster.  

1.14  Lagen om värdeandelskonton

5 a §. I paragrafens 3 mom. föreslås en teknisk ändring.  

1.15  Lagen om värdepapperskonton

1 §.Tillämpningsområde. I paragrafens 2 mom. föreslås en teknisk ändring till följd av den ändrade paragrafnumreringen i lagen om investeringstjänster.  

2 §.Definitioner. I paragrafens 1 mom. 2 punkten föreslås en ändring som beror på att förvaringstjänster som tidigare varit investeringstjänster enligt förslaget blir sidotjänster. Såsom konstateras i de ursprungliga förarbetena till lagen (RP 32/2012 rd, s. 254) är det av en central betydelse att de förvarare som avses i lagen står under en tillräckligt effektiv offentlig tillsyn. Den föreslagna definitionen av begreppet förvarare motsvarar i stort sett den nuvarande. 

Bestämmelsen kommer också i fortsättningen att vara tillämplig på värdepappersföretag och andra sådana företag som avses i 2 kap. 1 § 1 mom. samt 2 § 1 och 4 mom. i lagen om investeringstjänster, om företagen bedriver förvaring som sådana sidotjänster som är tillåtna enligt lagen. Bestämmelser om sidotjänster som är tillåtna för företag som tillhandahåller investeringstjänster och bedriver investeringsverksamhet finns i 2 kap. 3 § i lagen om investeringstjänster och dessutom i 4 och 5 kap. i den nämnda lagen samt i lagstiftningen om kreditinstitut, placeringsfonder och AIF-förvaltare, som det hänvisas till i lagen om investeringstjänster. Bestämmelser om sådan förvaring som en värdepapperscentral får bedriva som sidotjänst finns i EU:s värdepapperscentralsförordning. Liksom för närvarande ska som förvarare också betraktas kontoförvaltare av kapitalförvaltningskonto som avses i lagen om värdeandelskonton också när det inte är fråga om något sådant företag som avses ovan.  

1.16  Lagen om resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag

1 kap. Allmänna bestämmelser

3 §.Definitioner. I paragrafens 1 mom. 18 punkten föreslås en sådan lagteknisk ändring att hänvisningen till den gällande lagen om investeringstjänster motsvarar den ändrade paragrafnumreringen i den lagen.  

6 §.Lagens syften och allmänna tillämpningsprinciper. I paragrafens 3 mom. 6 punkten föreslås en sådan lagteknisk ändring att hänvisningen till den gällande lagen om investeringstjänster motsvarar den ändrade paragrafnumreringen i den lagen.  

7 kap. Allmänna principer för resolutionsverktyg

6 §.Tillämpning av bestämmelserna om ägartillsyn. I paragrafens 1 och 3 mom. föreslås sådana lagtekniska ändringar att hänvisningarna till den gällande lagen om investeringstjänster motsvarar den ändrade paragrafnumreringen i den lagen.  

12 kap. Verkets befogenheter

2 §.Kompletterande befogenheter. I paragrafens 1 mom. 3 punkten föreslås en sådan ändring att hänvisningen till den gällande lagen om handel med finansiella instrument avser det andra lagförslaget.  

18 kap. Administrativa påföljder

2 §.Påförande och verkställighet av administrativa påföljder. Det föreslås att paragrafens omnämnande om att administrativa påföljder ska behandlas i marknadsdomstolen stryks, till följd av de föreslagna ändringarna i 4 kap. i lagen om Finansinspektionen om påförande och överklagande av påföljdsavgift.  

1.17  Lagen om myndigheten för finansiell stabilitet

7 kap. Särskilda bestämmelser

10 §.Påförande och verkställighet av administrativa påföljder. Det föreslås att omnämnandet om behandling av administrativa påföljder i marknadsdomstolen stryks till följd av de ändringar som föreslås i 4 kap. i lagen om Finansinspektionen om påförande och överklagande av påföljdsavgift.  

1.18  Lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat

2 §.Definitioner. I paragrafens 1 mom. 2 punkten föreslås en sådan lagteknisk ändring att hänvisningen till den gällande lagen om investeringstjänster motsvarar den ändrade paragrafnumreringen i den lagen. 

3 §.Finans- och försäkringskonglomerat. I paragrafens 3 mom. 1 punkten föreslås en sådan lagteknisk ändring att hänvisningen till definitionen av begreppet betydande bindning i 7 kap. 2 § i lagen om investeringstjänster motsvarar de ändringar som föreslås i den lagen.  

1.19  Betaltjänstlagen

3 §.Betalningstransaktioner utanför tillämpningsområdet. I paragrafens 4 punkt föreslås en sådan lagteknisk ändring att hänvisningen till den gällande lagen om investeringstjänster ändras i överensstämmelse med de ändringar som föreslås i den lagen.  

1.20  Lagen om betalningsinstitut

3 §.Betalningstransaktioner utanför tillämpningsområdet. I paragrafens 4 punkt föreslås en sådan lagteknisk ändring att hänvisningen till den gällande lagen om investeringstjänster ändras i överensstämmelse med den ändrade paragrafnumreringen i den lagen. 

1.21  Lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism

1 kap. Allmänna bestämmelser

2 §.Tillämpningsområde. I paragrafens 1 mom. 16 punkten föreslås en sådan lagteknisk ändring att hänvisningen till den gällande lagen om investeringstjänster motsvarar de ändringar som föreslås i den lagen. 

4 §.Definitioner. I paragrafens 16 a-punkt föreslås en sådan lagteknisk ändring att hänvisningen till den gällande lagen om investeringstjänster motsvarar den ändrade paragrafnumreringen i den lagen. 

9 kap. Särskilda bestämmelser

4 §.Överklagande. Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. där det i fråga om överklagande hänvisas till 73 § i lagen om Finansinspektionen. Överklaganden av Finansinspektionens beslut ska i enlighet med propositionens tredje lagförslag koncentreras till Helsingfors förvaltningsdomstol. Helsingfors förvaltningsdomstols beslut får överklagas endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Finansinspektionens befogenheter enligt lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism är i stort sett desamma som enligt lagen om Finansinspektionen. Eftersom det i syfte att säkerställa sakkunskapen och kompetensen anses vara motiverat att koncentrera överklaganden av Finansinspektionens beslut till en enda förvaltningsdomstol, föreslås det att samma princip ska iakttas också i fråga om Finansinspektionens beslut med stöd av lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism.  

Ikraftträdande. Det föreslås att denna lag ska träda i kraft den 3 januari 2018, samtidigt som de övriga föreslagna lagändringarna.  

Övergångsbestämmelse. Det föreslås att till lagen fogas en övergångsbestämmelse enligt vilken sådana ärenden som avser överklagande av Finansinspektionens beslut enligt denna lag och som inleds vid någon av förvaltningsdomstolarna ska avgöras i enlighet med den gällande lagen och inte överföras till Helsingfors förvaltningsdomstol. Om besvärstiden inte har gått ut ska också den gällande lagen iakttas.  

1.22  Lagen om fastighetsfonder

3 §.Övriga definitioner. I paragrafens 1 mom. 4 punkten föreslås en sådan lagteknisk ändring att hänvisningen till den gällande lagen om handel med finansiella instrument avser det andra lagförslaget. 

19 §.Tillämpning av värdepappersmarknadslagen. I denna paragraf föreslås en sådan lagteknisk ändring att hänvisningen till den gällande lagen om handel med finansiella instrument avser motsvarande bestämmelser i det andra lagförslaget.  

1.23  Lagen om bundet långsiktigt sparande

6 §.Placering av sparmedel. I paragrafens 1 mom. 2 punkten föreslås sådana lagtekniska ändringar att hänvisningarna till den gällande lagen om handel med finansiella instrument avser det andra lagförslaget och dess motsvarande bestämmelser.  

1.24  Revisionslagen

1 kap. Allmänna bestämmelser

2 §.Definitioner. I paragrafens 8 punkt föreslås en sådan lagteknisk ändring att hänvisningen till den gällande lagen om handel med finansiella instrument avser det andra lagförslaget. 

6 kap. Godkännande och registrering

9 §.Revisorsregistret. I paragrafens 5 mom. föreslås en sådan lagteknisk ändring att hänvisningen till den gällande lagen om handel med finansiella instrument avser motsvarande definition i det andra lagförslaget.  

9 kap. Utlämnande av uppgifter samt myndighetssamarbete

3 §.Internationellt tillsynssamarbete. I paragrafens 2 mom. 1 punkten föreslås en sådan lagteknisk ändring så att hänvisningen till en reglerad marknad enligt lagen om handel med finansiella instrument avser motsvarande definition i det andra lagförslaget. 

1.25  Lagen om beskattningsförfarande

15 §.Utomståendes allmänna skyldighet att lämna inkomstuppgifter. I paragrafens 5 mom. föreslås lagtekniska ändringar. Det föreslås att hänvisningen till den gällande lagen om handel med finansiella instrument ändras så att den avser det andra lagförslaget och att hänvisningen till derivatinstrument enligt den gällande lagen om investeringstjänster motsvarar den ändrade paragrafnumreringen i den lagen. 

17 §.Utomståendes allmänna skyldighet att lämna andra uppgifter. I paragrafens 12 mom. föreslås en sådan ändring att anmälningsskyldigheten utöver en reglerad marknad och en multilateral handelsplattform ska gälla också bolag vars värdepapper på bolagets ansökan eller med dess samtycke har tagits upp till handel på en sådan organiserad handelsplattform som avses i den nya lagen om handel med finansiella instrument.  

1.26  Lagen om förmyndarverksamhet

34 §. I paragrafens 1 mom. 13 punkten föreslås en sådan lagteknisk ändring att hänvisningen till den gällande lagen om investeringstjänster motsvarar den ändrade paragrafnumreringen i den lagen. Dessutom föreslås att hänvisningen till den gällande lagen om handel med finansiella instrument ändras så att den avser det andra lagförslaget.  

1.27  Lagen om rättegång i marknadsdomstolen

1 kap. Allmänna bestämmelser

2 §.Konkurrens- och tillsynsärenden. Det föreslås att paragrafens 1 mom. 7 punkten upphävs till följd av de ändringar som föreslås i lagen om Finansinspektionen i fråga om påförande och överklagande av påföljdsavgift. Ärenden som regleras i lagen om Finansinspektionen ska enligt förslaget sålunda inte längre höra till den kategori av ärenden som marknadsdomstolen behandlar som konkurrens- och tillsynsärenden.  

1.28  Konsumentskyddslagen

7 kap. Konsumentkrediter

9 §.Information som ska lämnas innan ett kreditavtal ingås. Det föreslås att till denna paragraf fogas ett nytt 3 mom. i syfte att genomföra referensvärdesförordningens artikel 57. Den information som avses i momentet ska ges med ett separat dokument. För ändamålet får sålunda inte användas blanketten ”Standardiserad europeisk konsumentkreditinformation”. Det finns emellertid inget hinder för att foga dokumentet till nämnda blankett. 

7 a kap. Konsumentkrediter som har samband med bostadsegendom

4 §.Allmän informationsskyldighet. Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. i syfte att genomföra referensvärdesförordningens artikel 58. Den information som avses i momentet ska hållas tillgänglig för konsumenterna i pappersform eller elektroniskt i anslutning till den allmänna information som kreditgivare och kreditförmedlare ska ge om de krediter som de erbjuder. 

1.29  Lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker

9 §.Bokslut och revision. I paragrafens 4 mom. föreslås en motsvarande ändring som i kreditinstitutslagens 12 kap. 12 §. Enligt förslaget ska över centralinstitutet och medlemskreditinstituten samt deras dotterföretag upprättas en konsoliderad halvårsrapport med iakttagande av 2 mom. samt 12 kap. 12 § i kreditinstitutslagen.  

2.1  Egendomsskydd, avtalsfrihet och näringsfrihet

Enligt 11 kap. 3 § 1 mom. i propositionens andra lagförslag kan Finansinspektionen fastställa kvantitativa tröskelvärden (positionslimiter) för råvaruderivat som är föremål för handel på en reglerad marknad, på en multilateral handelsplattform eller på en organiserad handelsplattform eller för derivat som till ekonomiskt sett motsvarar sådant råvaruderivat och kan kräva att tillsynsobjekt som avses i 4 § i lagen om Finansinspektionen, finansmarknadsaktörer och andra som avses i 5 § i den lagen ska iaktta tröskelvärdet, minska storleken på en exponering eller position i finansiella instrument som avses i paragrafen samt förbjuda förvärv av sådana. Dessutom föreslås i det tredje lagförslagets 37 d § att Finansinspektionens ska ges befogenheter i anslutning till kontroller av positionshantering inom råvaruderivat. Enligt förslaget kan Finansinspektionen ålägga en person som avses i bestämmelsen att vidta åtgärder för att minska storleken på en position eller exponering eller begränsa en persons möjligheter att ingå råvaruderivat. Bestämmelserna är baserade på direktivets artikel 57 och på artikel 69.2 punkterna o och p.  

Enligt 28 b § i propositionens tredje lagförslag kan Finansinspektionen också för en viss tid av högst fem år förbjuda auktoriserade tillsynsobjekt och filialer att verka som handelspart enligt lagen om handel med finansiella instrument eller som kund på en organiserad handelsplattform, om företaget har brutit mot de bestämmelser som nämns i 15 kap. 2 § 6 eller 7 mom. bestämmelsen är baserad på direktivets artikel 70.6 e.  

De nya befogenheter som Finansinspektionen föreslås få har betydelse eftersom de inskränker såväl egendomsskyddet enligt grundlagens 15 § som näringsfriheten och friheten till yrkesutövning enligt grundlagens 18 § 1 mom. Dessa befogenheter är emellertid baserade på direktivet och de skiljer sig inte heller i någon större utsträckning från Finansinspektionens redan nu lagstadgade tillsyns- och andra befogenheter, exempelvis från verkställighetsförbudet enligt 33 § i lagen om Finansinspektionen.  

Enligt 28 § 4 mom. i propositionens tredje lagförslag kan Finansinspektionen permanent förbjuda en person att sköta uppgifter enligt 1 mom. hos ett auktoriserat tillsynsobjekt som tillhandahåller investeringstjänster, om personen upprepade gånger har gjort sig skyldig till överträdelser av 15 kap. 2 § 6 eller 7 mom. i lagen om investeringstjänster. Bestämmelsen är baserad på direktivets artikel 70.6 d. Enligt det nya 6 mom. som fogats till lagförslagets 28 § kan dessutom Finansinspektionen för en viss tid, högst fem år, förbjuda en person att vara medlem eller ersättare i styrelsen för en sådan administratör eller en sådan rapportör under tillsyn som avses i referensvärdesförordningen eller verkställande direktör eller dennes ställföreträdare eller att i övrigt höra till den högsta ledningen, om personen i fråga har brutit mot eller försummat de bestämmelser som avses i artikel 42.1 i referensvärdesförordningen. Bestämmelsen är baserad på artikel 42.2 e i referensvärdesförordningen.  

De föreslagna befogenheterna är inte nya till sin karaktär och de skiljer sig inte heller från de befogenheter som Finansinspektionen redan nu har enligt den nämnda paragrafen. Förbudet kan gälla endast verksamhet i vissa ledningsuppgifter i ett bolag och det kan utfärdas endast för överträdelser eller försummelser av de bestämmelser som avses i momentet. Grundlagsutskottet har inte ansett att de ovan behandlade befogenheterna är problematiska från statsförfattningsrättslig synpunkt (exempelvis GrUU 28/2008 rd och GrUU 67/2002 rd). 

Syftet med de föreslagna bestämmelserna är att skydda de på marknaden verksamma investerarnas och övriga marknadsparters intressen samt de förmögenhetsrättsliga grundläggande rättigheterna. Syftet är samtidigt att skydda det allmänna förtroendet för en effektiv och opartisk verksamhet på värdepappersmarknaden. Skyddssyftet är sålunda av betydelse också när det gäller tryggandet av egendomsskyddet enligt grundlagens 15 § 1 mom. De inskränkningar av grundläggande rättigheter som de föreslagna bestämmelserna innebär kan motiveras också med samhälleliga argument som har samband med tryggandet av den finländska värdepappersmarknadens funktion. Det finns således godtagbara grunder för att begränsa den grundläggande rättighet som avses i grundlagens 18 §.  

I propositionen ingår också några nya tillståndssförpliktelser som är baserade på EU-bestämmelser. Enligt 8 kap. 1 § i det andra lagförslaget får som leverantörer av datarapporteringstjänster verka endast sådana auktoriserade företag som avses i kapitlet samt utländska leverantörer av EES-baserade datarapporteringstjänster. Den föreslagna bestämmelsen är baserad på artikel 59 i MiFID II. Enligt 4 § 4 mom. 10 punkten i det tredje lagförslaget avses med övriga tillsynsobjekt en referensvärdesadministratör som inte är ett sådant i 4 § 2 mom. avsett tillsynsobjekt som Finansinspektionen har beviljat verksamhetstillstånd med stöd av artikel 34 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 om index som används om referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014 (referensvärdesförordningen). Enligt 9 § 2 mom. i det fjärde lagförslaget får förmedling av gräsrotsförmedling med sådana finansiella instrument som avses i 1 kap. 14 § 1 och 2 punkten i lagen om investeringstjänster tillhandahållas också av sådana i enlighet med 2 kap. 1 § i lagen om investeringstjänster auktoriserade personer som avses i 1 kap. 3 § 1 punkten i lagen om investeringstjänster, vilka på det sätt som avses i 1 kap. 15 § 1 punkten i den lagen endast tar emot och förmedlar sådana finansiella instrument som nämns ovan. Förslaget är baserad på artikel 3.1 i MiFID II.  

Enligt grundlagens 18 § 1 mom. har var och en i enlighet med lag rätt att skaffa sig sin försörjning genom arbete, yrke eller näring som han eller hon valt fritt. Finansmarknadslagstiftningen innehåller betydande lagbaserade inskränkningar av näringsfriheten. Syftet med lagstiftningen är att skydda de kunders intressen som anlitar företag inom finansbranschen samt att trygga den finansiella stabiliteten och det allmänna förtroendet för finansmarknadens funktion. Lagstiftningen förutsätter att företag som tillhandahåller finansiella tjänster och de aktörer som upprätthåller bassystemen för finansiella tjänster på förhand ansöker om auktorisation för verksamheten. På så sätt kan det säkerställas att företaget från första början har tillräckliga förutsättningar att bedriva verksamhet i enlighet med lagens krav. Det är dessutom viktigt att lagstiftningen som reglerar företagets verksamhet och den offentliga myndighetstillsynen tryggar möjligheterna att uppnå de nämnda allmänna målsättningarna.  

De ovan nämnda bestämmelserna om verksamhetstillstånd är nödvändiga dels för uppnående av de allmänna målsättningarna för finansmarknadslagstiftningen och dels också med anledning av de krav som MiFID II och referensvärdesförordningen ställer. Grundlagsutskottet har i sina utlåtanden ansett att enligt grundlagen är näringsfrihet huvudregeln. Att kräva tillstånd för näringsverksamhet har i undantagsfall ansetts befogat då viktiga och starka samhälleliga intressen talar för det (exempelvis GrUU 15/2008, GrUU 9/2005 och GrUU 45/2001). Såsom ovan konstateras talar viktiga och starka samhälleliga skäl för en reglering som baseras på den gällande lagstiftningen. Den föreslagna regleringen uppfyller också de allmänna villkoren för en lag som inskränker en grundläggande rättighet. De föreslagna begränsningarna av näringsfriheten är bland annat exakta och noga avgränsade.  

2.2  Administrativa påföljder

I 15 kap. 2 § i propositionens första lagförslag och i 12 kap. 2 § i det andra lagförslaget föreslås bestämmelser om påföljdsavgift. Finansinspektionen kan enligt förslaget påföra påföljder för överträdelser eller försummelser av skyldigheter som föreskrivs i lagen eller i MiFIR.  

Enligt grundlagsutskottets vedertagna tolkning är sådana avgifter enligt grundlagens 81 § vare sig skatter eller avgifter, utan administrativa påföljder av sanktionskaraktär som påförs för lagstridiga gärningar. Utskottet har i sak jämställt ekonomiska påföljder av straffkaraktär med straffrättsliga påföljder (GrUU 14/2013 rd, GrUU 17/2012 rd, GrUU 9/2012 rd, s. 2/I, GrUU 55/2005 rd, s. 2/II och GrUU 32/2005 rd, s. 2/II). I enlighet med grundlagens 2 § 3 mom. ska genom lag föreskrivas om de allmänna grunderna för administrativa påföljder, eftersom påförandet av sådana påföljder innebär utövning av offentlig makt. Utskottet har också ansett att det är fråga om betydande utövning av offentlig makt. Lagen måste exakt och tydligt ange grunderna för betalningsskyldigheten och avgiftens storlek, den betalningsskyldiges rättsskydd och grunderna för verkställigheten (GrUU 14/2013 rd, GrUU 17/2012 rd, GrUU 9/2012 rd, s. 2/I, GrUU 57/2010 rd, s. 2/II, GrUU 55/2005 rd, s. 2/I och GrUU 32/2005 rd, s. 2 och 3). Trots att kravet på exakthet enligt den straffrättsliga legalitetsprincipen i grundlagens 8 § inte direkt gäller administrativa påföljder, kan det allmänna kravet på exakthet ändå inte åsidosättas i ett sammanhang som detta (GrUU 14/2013 rd, GrUU 17/2012 rd, GrUU 9/2012 rd, s. 2/II, GrUU 57/2010 rd, s. 2/II och GrUU 74/2002 rd, s. 5/I). Dessutom ska bestämmelserna uppfylla kraven i fråga om rätt proportion på påföljderna (se t.ex. GrUU 28/2014 rd och GrUU 15/2014 rd).  

Lagförslagets bestämmelser om administrativ påföljdsavgift stämmer till sin karaktär och sitt innehåll också överens med bestämmelser som i gällande lagstiftning som har tillkommit med grundlagsutskottets medverkan (exempelvis GrUU 55/2005 rd, GrUU 32/2005 rd och GrUU 17/2012 rd).  

I 15 kap. 2 § 9 mom. i det första lagförslaget samt i 12 kap. 2 § 5 mom. i det andra lagförslaget föreslås bestämmelser om begränsning av självinkrimineringsskyddet. Till följd av detta skydd föreslås att tillämpningsområdet för den bestämmelse om påföljdsavgift som avses i momentet begränsas till endast sådana överträdelser av bestämmelserna om Finansinspektionens informations- och granskningsrätt som inte har något samband med brottsmisstankar. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar till denna del de nuvarande bestämmelserna om vite i 33 a § 3 mom. i lagen om Finansinspektionen. Vid tolkningen av bestämmelsen måste det emellertid beaktas att principen om skydd mot självinkriminering, som ingår i rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6 i Europakonventionen, också i andra situationer i praktiken kan förhindra att en påföljdsavgift påförs. Detta är fallet exempelvis i situationer där överlämnande av uppgifter till Finansinspektionen eventuellt kan leda till en straffprocess eller de facto till påförande av en administrativ påföljd som kan karaktäriseras som en straffrättslig påföljd. Frågan om självinkrimineringsskyddet har i anslutning till straffrättsliga och administrativa påföljdsbestämmelser gällande värdepappersmarknaden nyligen behandlats också i riksdagens lagutskott (LaUU 8/2016 rd 6—7). Lagutskottet konstaterade i fråga om skyddet mot självinkriminering att det fundamentalt handlar om rätten att i brottmål vägra vittna mot sig själv samt rätten att låta bli att medverka till att ens egen skuld bekräftas. Detta skydd är ett av kriterierna för en rättvis rättegång i linje med grundlagens 21 § (se GrUU 39/2014 rd, s. 4/I och RP 309/1993 rd, s. 74/II). Också Europadomstolen har i sin praxis ansett att självinkrimineringsskyddet hänför sig till kärnområdet för en rättvis rättegång enligt artikel 6.1 i Europakonventionen (t.ex. i fallet Saunders mot Förenade konungariket, 7.12.1996). 

Självinkrimineringsskyddet ska beaktas i såväl förfarandet för administrativa sanktioner som i straffprocessen. Utskottet ansåg dock att det inte krävs särskilda bestämmelser om självinkrimineringsskyddet specifikt för värdepappersmarknadsbrott. I rättegångsbalkens 17 kap. 25 § 2 mom. föreskrivs om förbud att utnyttja bevis som inhämtats i strid med självinkrimineringsskyddet. Om uppgifterna har lämnats i ett förfarande som kan jämställas med en straffprocess ska självinkrimineringsskyddet beaktas på samma sätt som i ett brottmål (se RP 46/2014 rd, s. 90).  

Lagutskottet påpekade vidare att inte heller exempelvis strafflagens 29 kap. 11 och 12 § nämner skydd mot självinkriminering utan endast förbudet mot dubbel bestraffning. Sammantaget ansåg utskottet att den föreslagna lagstiftningen är motiverad.  

På de grunder som anförs ovan det anses att den föreslagna regleringen är förenlig med grundlagen.  

2.3  Normgivningsbemyndiganden

I propositionen föreslås att merparten av Finansinspektionens nuvarande normgivningsbemyndiganden upphävs. Detta beror på de exceptionellt omfattande och detaljerade regleringar som kommissionen antagit med stöd av direktivet. De tekniska standarder som kommissionen godkänt och de delegerade förordningar som den antagit är nästan undantagslöst direkt tillämpliga. Av denna orsak föreslås att Finansinspektionen ges endast några nya bemyndiganden att meddela föreskrifter.  

Enligt grundlagens 80 § 2 mom. kan också andra myndigheter än sådana som avses i paragrafens 1 mom. bemyndigas att utfärda rättsnormer i bestämda frågor, om det med hänsyn till regleringsobjektet finns särskilda skäl och regleringens betydelse i sak inte kräver att den sker genom lag eller förordning. I sådana bemyndiganden ingår ett strängare krav på allmän avgränsning än bemyndiganden att utfärda förordning, vilket innebär att de ärenden som omfattas av bemyndigandet noggrant anges i lag. Tillämpningsområdet för ett sådant bemyndigande ska vara exakt avgränsat.  

I 7 kap. 16 § 1 mom. och 10 kap. 16 § i propositionens första lagförslag föreslås att Finansinspektionen bemyndigas att meddela de närmare föreskrifter som genomförandet av kommissionens direktiv förutsätter i fråga om de bestämmelser som nämns i lagtexten. Genom bestämmelserna är det möjligt att mera i detalj genomföra de krav som nämns i kommissionens direktiv. I enlighet med grundlagens 80 § 1 mom. ska emellertid genom lag utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter. Därför föreslås att vissa av de grundläggande bestämmelserna i direktivet på grund av deras stora betydelse ska nämnas i lagen. Enligt föreslagna 7 kap. 16 § 2 mom. får Finansinspektionen utfärda närmare föreskrifter om sådana regleringar som avses i momentet. Till denna del avser normgivningsbemyndigandet endast utfärdande av detaljerade bestämmelser av teknisk karaktär.  

Enligt 3 kap. 36 §, 5 kap. 18 § och 7 kap. 8 § i det andra lagförslaget bemyndigas Finansinspektionen att meddela föreskrifter. De föreslagna befogenheterna att meddela föreskrifter motsvarar de befogenheter som redan ingår i den gällande lagen. De i vissa avseenden preciserade nya befogenheterna behövs för att i tillräcklig utsträckning trygga verkställigheten av mer detaljerade förpliktelser som följer av direktivets artiklar 53 och 58. 

Grundlagsutskottet har i flera sammanhang ansett att Finansinspektionen eller dess föregångare kan ges sådan behörighet att meddela föreskrifter (t.ex. GrUU 28/2008 rd, GrUU 17/2004 rd och GrUU 67/2002 rd). Den verksamhet som regleras i lagen är förenad med ett antal professionella särdrag som kan anses vara sådana särskilda skäl för reglering som avses i grundlagens 80 § 2 mom. Bemyndigandena ska genom lag vara tillräckligt noggrant angivna med beaktande av karaktären av och särdragen i den verksamhet som regleringen avser. Grundlagsutskottet har också av hävd ansett att det för precisering av bemyndiganden från statsförfattningsrättslig synpunkt räcker att exempelvis i lagen sammankoppla användningen av dem på ett sätt som uppfyller de krav som ställs i direktivet eller i andra EU-författningar (t.ex. GrUU 12 och 13/1996 rd samt GrUU 17/2003 rd, s. 3). Finansinspektionens normgivning begränsas dessutom i sig av grundlagens 80 § 2 mom. (GrUU 24/2002 rd, s. 3/II).  

På de grunder som anförs ovan kan det konstateras att det föreslagna normgivningsbemyndigandet uppfyller de krav som ställs i grundlagens 80 kap. 2 §.  

Regeringen anser att de föreslagna lagarna kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.  

2.4  Rättssäkerhet

Enligt grundlagens 21 § har var och en rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en domstol eller någon annan myndighet som är behörig enligt lag samt att få ett beslut som gället hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol eller någon annat oavhängigt rättskipningsorgan.  

I det tredje lagförslaget föreskrivs att Finansinspektionen i fortsättningen ska kunna bestämma alla påföljdsavgifter. Enligt den gällande lagen ska marknadsdomstolen bestämma påföljdsavgifter som överstiger en miljon euro på framställning av Finansinspektionen.  

Förfarandet att påföljdsavgifter påförs direkt genom tillsynsmyndighetens försorg skulle effektivisera och försnabba påförandet av påföljdsavgifter och bättre stämma överens med internationell praxis. För närvarande är det endast i några få medlemsstater som rätten att påföra ekonomiska påföljder innehas av någon annan myndighet än av finansmarknadens tillsynsmyndighet själv. Också i de medlemsstaterna påförs påföljdsavgifter antingen av en separat sanktionskommitté som inrättats i samband med tillsynsmyndigheten eller av ett ministerium eller av centralbanken. Inte i en enda medlemsstat har en domstol rätt att påföra påföljder (RP 39/2014 rd, s. 27).  

För att marknaden ska fungera effektivt kan det också anses att påföljdssystemet måste kunna reagera på negativa förfaranden så snabbt som möjligt. Det råder ett nära samband mellan direkta sanktioner och sanktionssäkerheten. En snabb process är också ägnad att minska samtliga parters kostnader. 

Det kan anses motiverat att påföljdsavgifter påförs direkt genom Finansinspektionens försorg, också av den anledningen att högsta förvaltningsdomstolen då inte kommer att vara första besvärsinstans heller i fråga om större påföljdsavgifter. En omständighet som tryggar påföljdsprocessens oberoende och opartiskhet är att utredningar och beredning som eventuellt leder till att en påföljdsavgift påförs sker hos Finansinspektionen som organisatoriskt sett är avskild från den myndighet som påför påföljdsavgifter. Beslut om påföljdsavgifter fattas av Finansinspektionens direktion till vilken hör också andra personer än Finansinspektionens tjänstemän. Direktionsmedlemmarna ska vara väl förtrogna med finansmarknadens funktion. På processen för påförande av påföljdsavgifter ska tillämpas också de bestämmelser om parternas rättssäkerhet som ingår både i lagen om Finansinspektionen och i förvaltningslagen. Påföljdernas art och storlek regleras relativt detaljerat i 4 kap. i lagen om Finansinspektionen. I lagens 41 § föreskrivs också om de faktorer som ska beaktas vid en helhetsbedömning av påföljdsavgiftens belopp. Finansinspektionen har dessutom offentliggjort egna anvisningar om faktorer som inverkar på påföljds- och ordningsavgifternas belopp och som den beaktar vid dimensioneringen av påföljderna.  

I det tredje lagförslaget föreslås också att bestämmelserna om ändringssökande förtydligas så att Helsingfors förvaltningsdomstol i första hand ska vara fullföljdsdomstol i fråga om Finansinspektionens beslut. I den gällande lagen föreskrivs att Helsingfors förvaltningsdomstol, marknadsdomstolen och Högsta förvaltningsdomstolen är första besvärsinstans. Dessutom föreslås att till det tredje lagförslaget fogas en bestämmelse enligt vilken Helsingfors förvaltningsdomstols beslut får överklagas genom besvär endast ifall högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Justitieministeriet har i sitt yttrande om förslaget förordat alternativet att en bestämmelse om besvärstillstånd tas in i det tredje lagförslagets 73 §. Grundlagsutskottet har i sin tidigare tolkningspraxis inte ansett att systemet med besvärstillstånd i sig strider mot grundlagens 21 §. Å andra sidan har utskottet påpekat att det avviker från det normala förfarandet i förvaltningsrättskipning och understrukit att det finns skäl att förhålla sig restriktivt till en utvidgning av systemet till nya ärendekategorier (se t.ex. GrUU 57/2010 rd, GrUU 48/2010 rd, GrUU 35/2009 rd, GrUU 33/2008 rd, GrUU 33/2006 rd, GrUU 4/2005 rd och GrUU 23/1998 rd). Grundlagsutskottet har emellertid senare (GrUU 55/2014 rd) ansett det vara viktigt att det fortsättningsvis sker en konsekvent utveckling och utvidgning av systemet med rättelseyrkande och besvärstillstånd. Enligt grundlagsutskottets åsikt är det i detta sammanhang också skäl att bedöma om det i framtiden finns anledning att ändra förvaltningsprocesslagen så att förfarandet med besvärstillstånd blir huvudregeln, medan det föreskrivs separat om undantag från den.  

Det förvaltningsrättsliga besvärssystemet bör enligt grundlagsutskottet ses som en helhet där möjligheten att överklaga till högsta förvaltningsdomstolen utgör en del (GrUU 32/2012 rd). Utskottet vill särskilt uppmärksamma den utveckling som skett i behandlingen av förvaltningsärenden och besvärssystemet. I allt fler ärendekategorier tillämpas numera ett förfarande med omprövningsbegäran, vars status som rättsmedel har befästs bland annat genom att allmänna bestämmelser om det har tagits in i förvaltningslagens 7 a kap. Förfarandet kan på sätt och vis ses som det första steget i processen för att söka ändring, fastän det inte handlar om rättskipning i domstol. Därför kan det inte uppfylla kravet i grundlagens 21 § att var och en har rätt att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol eller något annat oavhängigt rättskipningsorgan. Utskottet påpekar att de regionala förvaltningsdomstolarna dessutom fått en starkare ställning till följd av både lagstiftande åtgärder, ökad expertis och fler uppgifter. En allt större del - i dag upp till hälften - av alla mål som kommer till Högsta förvaltningsdomstolen hör till kategorier där man måste ha besvärstillstånd för att få överklaga. Utskottet har uppmanat statsrådet att undersöka möjligheten att få högsta förvaltningsdomstolen att vidareutvecklas mot en domstol som styr förvaltningsprocessen genom avgöranden i högsta instans. Utskottet ser inget hinder för en sådan utveckling, varken i 99 § i grundlagen om de högsta domstolarnas uppgifter, i 21 § om rättssäkerhet eller i konventionen om mänskliga rättigheter (GrUU 32/2012 rd).  

Enligt grundlagsutskottets senare tolkningspraxis (GrUU 32/2012 rd, GrUU 14/2013 rd och GrUU 55/2014 rd) är det med tanke på grundlagens 21 § väsentligt att se till att systemet för att söka ändring över lag garanterar både att det finns tillgänglig och tillräcklig rättssäkerhet och att ärendena behandlas så snabbt som möjligt med hänsyn till kravet på rättssäkerhet. Utskottet anser därför att tillämpningen av systemet i alla ärendekategorier bör bygga på en samordnad och konsekvent bedömning av behovet av rättssäkerhet. Det gäller framför allt att kontrollera om överklagandet före högsta förvaltningsdomstolen är ordnat så att de rättssäkerhetsgarantier som på grund av ärendets art och betydelse krävs i den aktuella ärendekategorin fullföljs. Det har också betydelse huruvida högsta förvaltningsdomstolens skyldighet eller möjlighet att bevilja besvärstillstånd enligt de lagfästa kriterierna räcker till för att garantera tillgången på rättssäkerhet i den aktuella ärendekategorin. I de fall där beslutet är positivt är det med hänsyn till 21 § i grundlagen i regel motiverat att tillämpa systemet med besvärstillstånd.  

I sitt utlåtande GrUU 55/2014 rd gör grundlagsutskottet en bedömning av de administrativa påföljderna i förhållande till deras betydelse eller ärendets karaktär. En samlad bedömning kan i så fall leda till besvärstillståndsförfarande trots frånvaro av omprövningsförfarande, med beaktande till exempel av att påföljden är obetydlig och rättsfrågorna enkla samt med beaktande av grunderna för att högsta förvaltningsdomstolen enligt 13 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen ska bevilja besvärstillstånd.  

De beslut som Finansinspektionen fattar är synnerligen varierande till sin karaktär. Besluten kan avse till exempel rätten att bedriva en viss verksamhet som är beroende av verksamhetstillstånd eller auktorisation, begränsning av ledningens verksamhet hos ett auktoriserat tillsynsobjekt eller administrativa påföljder. Finansinspektionens beslut kan i enskilda fall vara enkla i rättsligt hänseende eller ekonomiskt obetydliga, men det är svårt att göra en klassificering enligt ärendegrupp. Den ändring av förfarandet med besvärstillstånd som föreslås i det tredje lagförslaget ska gälla Finansinspektionens samtliga beslut inklusive beslut om administrativa påföljder. Exempelvis sådana administrativa ekonomiska påföljder som påförs av Finansinspektionen kan i fråga om beloppen variera avsevärt och de kan riktas mot både fysiska och mot juridiska personer.  

Den ändring av systemet med besvärstillstånd som föreslås i det tredje lagförslaget samt det fullföljdssystem som föreslås kan i sin helhet anses trygga tillgången på rättssäkerhet, i synnerhet av den anledningen att Finansinspektionens beslut enligt förslaget kan överklagas hos Helsingfors förvaltningsdomstol innan de överklagas till högsta förvaltningsdomstolen. På de grunder som anges i förvaltningsprocesslagens 13 § 2 mom. ska högsta förvaltningsdomstolen bevilja besvärstillstånd. En helhetsbedömning av det föreslagna fullföljdssystemet visar också att Finansinspektionens befogenhet att själv påföra alla påföljdsavgifter vore ägnad att på det sätt som grundlagens 21 § förutsätter befrämja vars och ens rätt att få sin sak behandlad utan ogrundat dröjsmål. De organisatoriska arrangemang som införts vid Finansinspektionen för påförandet av administrativa påföljder kommer eventuellt att leda till att utredningen i påföljdsärenden avskiljs från den myndighet som ansvarar för påförandet av påföljdsavgifter, vilket bidrar till att trygga rättssäkerheten. 

Med grundlagsutskottets medverkan (GrUU 2/2017 rd) har också nyligen stiftats en ny lag om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism. I 9 kap. 4 § i den lagen föreskrivs om ett fullföljdssystem som motsvarar det tredje lagförslaget och som innebär att förvaltningsdomstolens beslut får överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. I grundlagsutskottets utlåtande behandlas emellertid inte uttryckligen den paragrafen. Detta trots att de administrativa påföljder som kan påföras för överträdelse av lagen i fråga motsvarar de maximala påföljder som föreslås i denna proposition.  

I lagutskottets utlåtande (LaUU 3/2017 rd) om samma proposition (RP 228/2016 rd) yttrar sig utskottet emellertid uttryckligen om besvärstillstånd. Lagutskottet konstaterar i sitt utlåtande att det ligger i linje med den allmänna utvecklingen av förvaltningsdomstolarna att överklagande hos högsta förvaltningsdomstolen i regel kräver besvärstillstånd. Härigenom kan högsta förvaltningsdomstolen utvecklas mer mot att vara en domstol med en styrande funktion för rättspraxis. Med hänsyn till detta och till inkommen utredning ansåg lagutskottet att det i fråga om rättstryggheten är tillräckligt med en direkt besvärsinstans för besvär över beslut av de tillsynsmyndigheter som avses i det första lagförslaget. Enligt utskottets åsikt är det möjligt att utveckla rättspraxis ändamålsenligt också på förvaltningsdomstolsnivå och med tillämpning av besvärssystemet. Lagutskottet föreslog därför att 9 kap. 4 § 1 mom. i lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism kompletteras så att förvaltningsdomstolens beslut får överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.  

På de grunder som anförs ovan kan det anses att regleringen av fullföljdsförfarandet i sin helhet kan anses vara förenlig med grundlagen.  

Regeringen anser att de föreslagna lagarna kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.