1.1  Bakgrund

Finansministeriet och inrikesministeriet är ansvariga ministerier för förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism. Andra ministerier som deltar i arbetet är justitieministeriet, utrikesministeriet, arbets- och näringsministeriet samt social- och hälsovårdsministeriet. Finansministeriet ansvarar för penningtvättslagen och utfärdandet av författningar med stöd av den. Den nationella bedömningen av riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism utarbetas i ett samarbete där finansministeriet ansvarar för riskbedömningen av penningtvätt och inrikesministeriet för riskbedömningen av finansiering av terrorism. Ministerarbetsgruppen för inre säkerhet och rättsvård (nedan STOH-minry ) beslutade på sitt sammanträde den 30 januari 2024 att centralkriminalpolisens central för utredning av penningtvätt i fortsättningen gör den nationella riskbedömningen av penningtvätt och finansiering av terrorism. Dessutom beslutade ministerarbetsgruppen att utrikesministeriet ska göra en riskbedömning av finansiering av spridning av massförstörelsevapen. Finansministeriet ansvarar även för att på nationell nivå samordna internationella ärenden i samband med förhindrande av penningtvätt. Inrikesministeriet ansvarar för lagen om centralen för utredning av penningtvätt (445/2017) och utfärdandet av författningar med stöd av den. Inrikesministeriet svarar dessutom för åtgärdsplanen under strategin för bekämpning av grå ekonomi och ekonomisk brottslighet Statsrådets principbeslut om en strategi och ett åtgärdsprogram för bekämpning av grå ekonomi och ekonomisk brottslighet 2020–2023. . https://tem.fi/paatos?decisionId=0900908f806b5277 . Utrikesministeriet ansvarar för att i Finland samordna verkställandet av Förenta Nationernas och Europeiska Unionens finansiella sanktioner.  

Finland har varit medlem i FATF sedan 1991. FATF är en mellanstatlig aktionsgrupp som utvecklar rekommendationer om strategier för att förebygga penningtvätt samt finansiering av terrorism och massförstörelsevapen. FATF har publicerat 40 rekommendationer om förhindrande av penningtvätt samt av finansiering av terrorism och massförstörelsevapen, som FATF:s medlemsländer politiskt har förbundit sig att följa. FATF utvärderar också länder för att kartlägga läget i fråga om förhindrande och utredning av penningtvätt samt av finansiering av terrorism och massförstörelsevapen i det land som är föremål för granskning. FATF förutsatte i sin landrapport om Finland våren 2019 en effektivisering av informationsutbytet mellan de finländska myndigheterna och även gällande den privata sektorn. I denna proposition föreslås sådana lagändringar genom vilka den nationella regleringen om penningtvätt och om finansiering av terrorism anpassas för att överensstämma med FATF:s rekommendationer. Finland har omfattats av FATF:s skärpta övervakning bland annat för brister i informationsutbytet och har årligen rapporterat om sina framsteg vid FATF:s generalförsamling. I oktober 2023 avslutade FATF den skärpta övervakningen av Finland.  

En omfattande partiell uppdatering av den nationella riskbedömningen av penningtvätt och finansiering av terrorism och utifrån den en handlingsplan för 2024–2025 publicerades den 8 februari 2024 http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-367-639-8 och statsrådet fattade ett principbesluthttps://valtioneuvosto.fi/paatokset/paatos?decisionId=0900908f807203d9 om det. Handlingsplanen innehåller åtgärd 2.2.1, enligt vilken möjligheterna att effektivisera informationsutbytet ska utredas. Åtgärden syftar till att utreda behoven av och möjligheterna att effektivisera informationsutbytet mellan privata aktörer, mellan myndigheter samt mellan den privata sektorn och myndigheterna.  

Finansministeriet publicerade den 1 april 2022 en utredning om förbättring av informationsutbytet i nationell verksamhet som förhindrar penningtvätt och finansiering av terrorism (nedan utredning om informationsutbyte , Finansministeriets publikationer 2022:18https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/handle/10024/163966 ). Syftet var att ta reda på vilka hinder det finns för informationsutbytet och utreda eventuella utvecklingsbehov. Behovet av en utredning hade kommit fram i den nationella samarbetsgruppen för myndigheter som bekämpar penningtvätt och finansiering av terrorism. I utredningen lyftes det fram förslag såväl gällande nationella behov av lagändringar som behov av praktiska ändringar.  

Dessutom har det uppstått ett behov av tydligare lagstiftning om skyddspolisens rätt att få uppgifter till följd av skyddspolisens förändrade roll i och med underrättelselagstiftningen. Skyddspolisen är en central myndighet i synnerhet vid utredningen av fall som gäller finansiering av terrorism. För att säkerställa en effektiv utredning av finansiering av terrorism är det viktigt att bestämmelserna om skyddspolisens informationsutbyte är uppdaterade för att säkerställa att skyddspolisen får information och för att skydda den nationella säkerheten mot verksamhet som utgör ett allvarligt hot mot den. 

I det fjärde och femte penningtvättsdirektivet föreskrivs om misstänkta transaktioner och rapportering av dem till finansunderrättelseenheten. I ingetdera av penningtvättsdirektiven definieras misstänkt transaktion, men i artikel 18 finns bestämmelser om skärpta åtgärder för kundkännedom samt även om en granskning av bakgrunden till och syftet med transaktionerna. I det femte penningtvättsdirektivet har artikel 18.2 ändrats och i den konstateras nu att medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter så långt det är rimligen möjligt granskar bakgrunden till och syftet med alla transaktioner som uppfyller åtminstone ett av följande villkor: 

de är komplexa transaktioner, 

de är ovanligt stora transaktioner, 

de genomförs enligt ett ovanligt transaktionsmönster, 

de förefaller inte ha något tydligt ekonomiskt eller lagligt syfte. 

Enligt artikel 32 i det fjärde penningtvättsdirektivet ansvarar de nationella finansunderrättelseenheterna för att ta emot och analysera rapporter om misstänkta transaktioner och enligt artikel 33 ska medlemsstaterna kräva att ansvariga enheter, och i tillämpliga fall deras styrelseledamöter och anställda, utan dröjsmål samarbetar fullt ut genom att självmant underrätta finansunderrättelseenheten, inbegripet genom att lämna in en rapport i de fall den ansvariga enheten vet, misstänker eller har rimliga skäl att misstänka att medel, oberoende av vilket belopp det gäller, utgör vinning av brottslig handling eller har koppling till finansiering av terrorism, och genom att skyndsamt besvara finansunderrättelseenhetens begäran om ytterligare uppgifter i sådana fall. Enligt den nämnda artikel 33 i det fjärde penningtvättsdirektivet ska alla misstänkta transaktioner, även försök till transaktioner, rapporteras. Dessutom har artiklarna 34 och 35 i fjärde penningtvättsdirektivet bestämmelser om rapportering av misstänkta transaktioner och om avstående från att utföra sådana transaktioner. I artikel 36 i det fjärde penningtvättsdirektivet förutsätts även att de behöriga myndigheterna utan dröjsmål underrättar finansunderrättelseenheten, om de vid sina kontroller av de ansvariga enheterna som avses i artikel 48 eller på annat sätt upptäcker omständigheter som kan ha samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism. Enligt artikel 36.2 ska även tillsynsorgan som enligt bestämmelse i lag eller annan författning övervakar aktiehandeln, valutahandeln och den finansiella derivatmarknaden underrätta finansunderrättelseenheten om de upptäcker omständigheter som kan ha samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism. 

1.2  Beredning

Finansministeriet tillsatte den 21 juni 2022 en arbetsgrupp för att förbättra informationsutbytet inom den nationella verksamheten för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism (nedan arbetsgruppen ). Arbetsgruppens mandatperiod omfattade tiden 1.8.2022–30.4.2023, men förlängdes till den 14 juni 2023 genom ett ändringsbeslut. Arbetsgruppens uppgift var att bereda dels en handlingsplan för att förbättra informationsutbytet inom den nationella verksamheten för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism, dels en regeringsproposition för att främja de behov av lagändringar som lades fram i handlingsplanen. Dessa behov av lagändringar innehåller även krav på skyddande av den nationella säkerheten, vilka arbetsgruppen skulle beakta i sitt arbete.  

Arbetsgruppen har särskilt beaktat följande målsättningar:  

Målsättningen i regeringsprogrammet att myndigheternas informationsutbyte ska förbättras och övervakningen skärpas i syfte att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism.  

Finlands lagstiftning ska möjliggöra ett effektivt informationsutbyte mellan myndigheter, mellan myndigheter och den privata sektorn samt inom den privata sektorn.  

Lagstiftningen om informationsutbyte jämkas samman med sekretessbestämmelserna och dessutom beaktas kraven på skydd för personuppgifter samt säkerställs överensstämmelse med konkurrenslagstiftningen.  

För att förhindra överlappande reglering när det kommer till behoven av lagändringar beaktades de lagstiftningsförslag som Europeiska kommissionen publicerade i juli 2021 för att revidera EU-lagstiftningen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism. Arbetsgruppen har dessutom utnyttjat den tidigare nämnda utredningen om informationsutbyte som finansministeriet har publicerat.  

Till medlemmar i arbetsgruppen utsågs företrädare för finansministeriet, inrikesministeriet, justitieministeriet, utrikesministeriet, arbets- och näringsministeriet, Finansinspektionen, Regionförvaltningsverket i Södra Finland, Tullen, Skatteförvaltningen, Enheten för utredning av grå ekonomi, Polisstyrelsen, lotteriförvaltningen vid Polisstyrelsen, centralkriminalpolisen, skyddspolisen, Dataombudsmannens byrå, utsökningsverket, Konkurrens- och konsumentverket, Patent- och registerstyrelsen, Finanssiala ry, Finlands Advokatförbund, Nordea Bank Abp och OP-gruppen. 

Arbetsgruppen sammanträdde totalt 15 gånger under sin mandatperiod och två sammanträden hölls genom ett skriftligt förfarande. Arbetsgruppens sammanträden bereddes både genom skriftligt förfarande och vid separata beredningsmöten. Arbetsgruppens utlåtande var på remiss den 30 juni– 25 augusti 2023. Den fortsatta beredningen av propositionen gjordes av tjänstemän vid finansministeriet. I utkastet till proposition används en kombinerad propositionsmall eftersom genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (nedan kreditinstitutsdirektivet ) och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878 om ändring av direktiv 2013/36/EU vad gäller undantagna enheter, finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag, ersättning, tillsynsåtgärder och tillsynsbefogenheter och kapitalbevarande åtgärder (nedan ändringsdirektivet till kreditinstitutsdirektivet ) endast rör en mycket liten del av propositionen.  

Den del av propositionen som gäller rapporteringen av tvivelaktiga transaktioner bereddes som tjänsteuppdrag vid finansministeriet.  

2.1  Säkerställande av korrektheten och aktualiteten i registeruppgifter om verkliga förmånstagare

2.2  Behandling av uppgifter i penningtvättsregistret

2.3  Skyddspolisens uppgifter för skyddande av den nationella säkerheten

Enligt 1 § 1 mom. i polislagen (872/2011) är polisens uppgift att trygga rätts- och samhällsordningen, skydda den nationella säkerheten, upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att förebygga, avslöja och utreda brott och föra brott till åtalsprövning. Bestämmelsen om uppgiften i 1 kap. 1 § i polislagen ger inte polisen någon behörighet att, och polisen kan således inte endast utifrån den, ingripa i människors i lag skyddade rättigheter. När polisen ingriper i en persons rättigheter ska befogenheten alltid grunda sig på en uttrycklig bestämmelse. Sålunda anger skyddandet av den nationella säkerheten i sig endast att polisen har ett lagstadgat och samhälleligt önskvärt motiv för sitt förfarande. Det berättigar i sig inte ingrepp i människornas grundläggande fri- och rättigheter, utan för det ska det finnas en behörighetsgrund i lag. 

Polisens uppgifter anges mer exakt i polisförvaltningslagen (110/1992). Skyddspolisen har enligt 10 § i den lagen till uppgift att i enlighet med inrikesministeriets styrning inhämta information för att skydda den nationella säkerheten samt upptäcka, förhindra och avslöja sådan verksamhet, sådana förehavanden och sådana brott som kan hota statsskicket och samhällsordningen eller rikets inre eller yttre säkerhet. Skyddspolisen ska även upprätthålla och utveckla en allmän beredskap för att upptäcka och förhindra aktivitet som hotar samhällets säkerhet. 

Skyddspolisen får dessutom lämna ut information till en förundersökningsmyndighet på ett separat föreskrivet sätt för att förebygga och utreda brott. Nyttan med brottsbekämpningen varierar efter hur många och hurdana brottsärenden som under året uppmärksammas i underrättelseinhämtningen för anmälan till förundersökningsmyndigheterna och andra behöriga myndigheter.  

Med förhindrande av brott avses enligt 5 kap. 1 § 2 mom. i polislagen åtgärder som syftar till att förhindra brott, försök till brott och förberedelse till brott, när det utifrån iakttagelser av en persons verksamhet eller utifrån annan information om en persons verksamhet finns grundad anledning att anta att personen i fråga kommer att göra sig skyldig till brott, samt åtgärder som syftar till att avbryta ett redan påbörjat brott eller begränsa den direkta skada eller fara som brottet medför. För det första handlar det om förhindrande av brott när gärningen kan förhindras innan en verkställighetsåtgärd i enlighet med brottsrekvisitet har vidtagits. I definitionen ingår även förhindrande av ett straffbart försök. Med förhindrande av förberedelse avses förhindrande av förberedelse till en straffbar gärning även om själva förberedelsen inte är kriminaliserad. Förhindrande av förberedelse innefattar också förhindrande av straffbar förberedelse. Till de brott skyddspolisen har ansvar för att bekämpa hör särskilt landsförräderibrott, som spionage, som enligt 12 kap. i strafflagen (39/1889) är straffbart, högförräderi som enligt 13 kap. är straffbart och terroristbrott som enligt 34 a kap. är straffbara. I samband med att lagstiftningen om civil underrättelseinhämtning trädde i kraft ströks skyddspolisens uppgift att utföra undersökning av brott i 10 § i polisförvaltningslagen, och skyddspolisen är inte längre en förundersökningsmyndighet som avses i förundersökningslagen (805/2011). 

Skyddandet av den nationella säkerheten lades till i polisens uppgifter i samband med att underrättelselagarna stiftades. Verksamhet som hotar den nationella säkerheten kan vara sådan verksamhet som när den konkretiseras utgör brott, men mot vilken det ännu inte kan riktas någon konkret och specifik misstanke om brott. Likaså kan det handla om verksamhet som generellt inte utgör brott enligt Finlands lag eller som inte heller om den går vidare kan bli ett brott som till exempel de utländska underrättelsetjänsternas lagliga verksamhet i Finland. Verksamhet som hotar den nationella säkerheten är primärt inte inriktad på någon som individ, utan mer allmänt på samhället och människorna kollektivt. Centrala hot mot säkerheten av civil karaktär är åtminstone terrorism, utländska staters spionage mot Finland och dess intressen, försök att sprida massförstörelsevapen och produkter med dubbel användning samt sådan internationell organiserad brottslighet som strävar efter att påverka det samhälleliga beslutsfattandet eller infiltrera sig i de statliga strukturerna. De föremål för civil underrättelseinhämtning om vilka man får inhämta information med hjälp av metoder för civil underrättelseinhämtning finns angivna i 5 a kap. 3 § i polislagen. 

2.4  Rapportering om tvivelaktiga transaktioner

I 4 kap. i penningtvättslagen finns bestämmelser om rapporteringsskyldighet, tystnadsplikt och avbrytande av transaktioner. I det nämnda kapitlet i penningtvättslagen ingår bestämmelser om skyldigheten att rapportera tvivelaktiga transaktioner och om rapportens form och innehåll. Enligt 4 kap. 1 § i penningtvättslagen gäller skyldigheten att rapportera en tvivelaktig transaktion rapporteringsskyldiga enligt penningtvättslagen och rapporten lämnas till centralen för utredning av penningtvätt som är underställd centralkriminalpolisen. 

Tvivelaktiga transaktioner ska rapporteras oavsett om en kundrelation har etablerats eller avböjts eller om transaktionen har utförts, avbrutits eller avböjts. En rapporteringsskyldig kan rapportera tvivelaktiga transaktioner också när det är fråga om enskilda betalningar eller andra prestationer eller om flera separata sammanhängande betalningar eller prestationer, om de överskrider det högsta tröskelvärde som den rapporteringsskyldiga själv anger. Den som tillhandahåller en penningförmedlingstjänst enligt 1 § 2 mom. 5 punkten i lagen om betalningsinstitut (297/2010) ska dock rapportera varje enskild betalning eller prestation eller flera sammanhängande betalningar eller prestationer till ett värde av minst 1 000 euro.   

En näringsidkare eller sammanslutning enligt 1 kap. 2 § 2 mom. i penningtvättslagen kan genom förmedling av en penningspelssammanslutning rapportera tvivelaktiga transaktioner. Enligt penningtvättslagen ska de rapporteringsskyldiga avgiftsfritt ge centralen för utredning av penningtvätt alla uppgifter och handlingar som är nödvändiga för att utreda misstankarna och inom en rimlig tid som centralen för utredning av penningtvätt anger svara på en uppgiftsbegäran från centralen. 

Till 1 kap. 4 § i penningtvättslagen har det genom tillägg av en ny 20 punkt fogats en definition på tvivelaktig transaktion genom en ändring som trädde i kraft den 31 mars 2023. Enligt definitionen avses med tvivelaktig transaktion  en för en kund ovanlig transaktion vars faktiska syfte eller mål den rapporteringsskyldiga inte har kunnat utreda, samt en kunds transaktion som efter utredning verkar ovanlig utan någon giltig grund..  

I 4 kap. i penningtvättslagen föreskrivs bland annat om skyldigheten att rapportera tvivelaktiga transaktioner och om rapportens form och innehåll. Enligt 4 kap. 1 § i penningtvättslagen gäller skyldigheten att rapportera tvivelaktiga transaktioner rapporteringsskyldiga enligt penningtvättslagen, vilka är till exempel aktörer inom bank- och placeringssektorn och tillhandahållare av virtuella valutor, fastighetsförmedlare, bokförare, revisorer och tillhandahållare av juridiska tjänster. Tvivelaktiga transaktioner ska rapporteras till centralen för utredning av penningtvätt.  

Enligt 4 kap. 2 § i penningtvättslagen ska tvivelaktiga transaktioner rapporteras elektroniskt med en särskild tillämpning som centralen för utredning av penningtvätt har reserverat för ändamålet. Av särskilda skäl kan rapporteringen också ske via en krypterad anslutning eller på något annat datasäkert sätt. 

Enligt 2 mom. i den nämnda paragrafen ska rapporter om tvivelaktiga transaktioner innehålla de uppgifter om kundkontroll som avses i 3 kap. 3 § och som är  

1) namn, födelsetid, personbeteckning och adress, 

2) representanters namn, födelsetid och personbeteckning, i fråga om allmänna intressebevakare bevaras dock i stället för intressebevakarens namn, födelsetid och personbeteckning serviceproducentens identifieringsuppgifter, intressebevakarens titel samt, om serviceproducenten har fler än en allmän intressebevakare, intressebevakarens ordningsnummer,  

3) juridiska personers fullständiga namn, registernummer, registreringsdag, registermyndighet, adress på hemorten och det huvudsakliga affärsställets adress, om den avviker från adressen på hemorten, samt vid behov bolagsordning eller organisationsregler, (7.5.2021/376) 

4) fullständiga namn samt födelsetider och medborgarskap för ledamöterna i juridiska personers styrelser eller i motsvarande beslutande organ, 

5) juridiska personers bransch, 

6) namn, födelsetid och finsk personbeteckning eller, om sådan saknas, medborgarskap för verkliga förmånstagare samt vid behov en noggrannare beskrivning av ägar- och kontrollstrukturen, eller om den verkliga förmånstagaren inte har kunnat identifieras, ovan avsedda uppgifter om de personer som nämns i 1 kap. 5 § 4 mom., 

7) namnet på dokument som använts för att kontrollera identiteten, dokumentets nummer eller någon annan identifieringsuppgift och dokumentets utfärdare eller en kopia av dokumentet eller, om kunden har identifierats på distans, uppgifter om de förfaranden eller källor som använts för kontrollen, 

8) uppgifter om kundens verksamhet, arten och omfattningen av kundens affärsverksamhet, kundens ekonomiska ställning och grunderna för användningen av transaktionen eller tjänsten samt uppgifter om medlens ursprung och övriga i 4 § 1 mom. avsedda behövliga uppgifter som inhämtats för kundkontroll, 

9) nödvändiga uppgifter som inhämtats för fullgörande av utredningsskyldigheten enligt 4 § 3 mom. och av de skärpta åtgärderna för kundkontroll i fråga om personer i politiskt utsatt ställning enligt 13 §, 

10) bank- eller betalkontots nummer, namnet på kontoinnehavaren eller den som har rätt att använda kontot och datum för öppnande och avslutande av kontot samt andra identifieringsuppgifter för kontot till den del de inte ingår 1–9 punkten och det med tanke på arten av den rapporteringsskyldigas affärsverksamhet är ändamålsenligt att bevara uppgifterna och förutsatt att inget hinder för erhållande av uppgifterna följer av den övriga lagstiftningen, 

11) namnet på den som hyr ett bankfack och andra identifieringsuppgifter i anslutning till bankfackshyran, till den del de inte ingår i 1–9 punkten, samt hyrestidens längd, förutsatt att det med tanke på arten av den rapporteringsskyldigas affärsverksamhet är ändamålsenligt att bevara uppgifterna och inget hinder för erhållande av uppgifterna följer av den övriga lagstiftningen, 

12) uppgifter som erhållits med hjälp av de metoder för elektronisk identifiering som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG och relaterade betrodda tjänster eller via andra skyddade identifieringsprocesser som genomförs på distans eller på elektronisk väg och som regleras, identifieras eller godkänns av relevanta nationella myndigheter. 

Om kunden är utländsk och saknar finsk personbeteckning ska också, utöver uppgifterna enligt 2 mom., uppgifter om kundens medborgarskap och resedokument bevaras. 

Rapporter om tvivelaktiga transaktioner ska utöver de uppgifter om kundkontroll som avses i 3 kap. 3 § innehålla uppgifter om transaktionens art, beloppet av och valutan för de medel eller övrig egendom som ingår i transaktionen, medlens eller den övriga egendomens ursprung, hur medlen och egendomen avses bli omsatta och de omständigheter som gjorde transaktionen tvivelaktig och även uppgift om huruvida transaktionen har utförts, avbrutits eller avböjts. Enligt 4 kap. 2 § 3 mom. i penningtvättslagen utfärdas närmare bestämmelser om formen för och innehållet i rapporter om tvivelaktiga transaktioner genom förordning av statsrådet. Statsrådet har emellertid inte utfärdat någon förordning.  

En tvivelaktig transaktion avser en kunds transaktion som avviker från den normala verksamheten eller som är ovanlig. I 1 kap. 4 § i penningtvättslagen definieras en tvivelaktig transaktion som transaktioner vilkas faktiska syfte eller mål den rapporteringsskyldiga inte har kunnat utreda, samt en kunds transaktion som efter utredning verkar ovanlig utan någon giltig grund. Huruvida en transaktion är tvivelaktig bedöms i ljuset av allmänna erfarenheter från branschen. Misstanken om att en transaktion är tvivelaktig kan grunda sig på många omständigheter, inbegripet anlitandet av bulvan, andra oklarheter i fråga om en viss aktörs verkliga förmånstagare, avsaknad av affärsmässig grund för transaktionen, ovanlig eller exceptionellt stor användning av kontanta medel eller tecken på att ekonomiska sanktioner kringgås eller på annan kriminell verksamhet. Tvivelaktiga transaktioner ska rapporteras till centralen för utredning av penningtvätt.  

Centralen för utredning av penningtvätt tog under 2022 emot 230 171 rapporter om tvivelaktiga transaktioner. Antalet är mycket stort jämfört med tidigare år. År 2019 mottogs 66 460 rapporter och 2020 totalt 62 041 rapporter. År 2021 var antalet rapporter rekordhögt, 3 692 641 stycken, då en tillhandahållare av virtuella valutor retroaktivt rapporterade transaktioner på mörka webben. Också 2022 lämnade tillhandahållare av virtuella valutatjänster ett stort antal rapporter, 84 055 stycken. För 2023 års del förefaller det att rapporterna om tvivelaktiga transaktioner åtminstone inte blir färre än 2022. 

Antalet rapporter som centralen för utredning av penningtvätt tar emot är i internationell jämförelse exceptionellt stort. År 2022 togs det i Sverige emot 45 113 rapporter om tvivelaktiga transaktioner och i Norge 19 783. I Danmark var antalet rapporter samma år 75 970.  

För att ta emot rapporter om tvivelaktiga transaktioner använder sig centralen för utredning av penningtvätt av applikationen goAML som har utvecklats av FN:s kontor för narkotikakontroll och förebyggande av brott (UNOCD) för i synnerhet användning vid finansunderrättelseenheterna. Centralen för utredning av penningtvätt har utarbetat en teknisk anvisning på engelska om formen på och innehållet i rapporter som görs i goAML. Att den är på engelska beror på att det för vissa funktioner i goAML inte finns etablerade finska motsvarigheter, och texten av den anledningen inte till alla delar kan översättas till finska så att den fortsättningsvis är lätt att förstå. I motsats till myndighetsföreskrifter är anvisningen inte bindande. Vissa rapporteringsskyldiga rapporterar enligt anvisningen, vissa inte, och då görs rapporterna om tvivelaktiga transaktioner till centralen för utredning av penningtvätt i en form där uppgifterna inte kan behandlas enkelt. Den rapport de rapporteringsskyldiga lämnar via applikationen goAML bör vara i en form som applikationen stöder för att centralen för utredning av penningtvätt ska kunna behandla uppgifterna i rapporten så effektivt som möjligt. Med tanke på centralen för utredning av penningtvätts resurser är det mycket väsentligt att rapporten har korrekt form eftersom rapporteringsvolymen och en effektiv hantering av den förutsätter att rapporterna fås i en form som stöds av applikationen och som möjliggör fortsatt behandling. För närvarande går det åt flera personers arbetsinsats för att komplettera och spara rapporterna i rätt form i systemet. 

4.1  De viktigaste förslagen

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

I utredningen om informationsutbyte läggs det fram behov av ändringar i penningtvättslagen. Arbetsgruppen beslutade emellertid att det inte i detta skede är ändamålsenligt att föreslå sådana ändringar i penningtvättslagen som kan bli överlappande med den kommande EU-regleringen. Den kommande EU-regleringen beskrivs i avsnitt 5.2. 

I den här propositionen föreslås att det i penningtvättslagen anges att den rapporteringsskyldiga, tillsynsmyndigheten och advokatföreningen i rapporten till förmånstagarregistrets personuppgiftsansvarige ska specificera till vilka delar uppgifterna är bristfälliga eller inkonsekventa. I samband med beredningen utreddes även möjligheten till en mer omfattande skyldighet att rapportera fel än vad man stannade vid i propositionen. I arbetsgruppen ansåg man dock att en vidare bestämmelse enligt vilken den rapporterande i samband med rapporteringen även ska lägga fram sin egen uppfattning om korrekta uppgifter inte motsvarar bestämmelsen i det femte penningtvättsdirektivet. Denna skyldighet ansågs medföra oskäligt tilläggsarbete för rapportören för att genomföras.  

Den nuvarande formuleringen i det inledande stycket i 3 § 3 mom. i lagen om centralen för utredning av penningtvätt beaktar inte att en rapport om en tvivelaktig transaktion ofta nämner fler än en person om vilka det är nödvändigt att registrera uppgifter för att centralen för utredning av penningtvätt ska kunna utföra sina lagstadgade uppgifter. I det propositionsutkast som skickades ut på remiss föreslogs att den gällande formuleringen ”den rapporterade personen” i 3 § 3 mom. Registret för förhindrande, avslöjande och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism ändras till ”de rapporterade personerna” eftersom det i rapporter om tvivelaktiga transaktioner ofta nämns fler än en person om vilka det är nödvändigt att registrera de uppgifter som nämns i momentet för att centralen för utredning av penningtvätt ska kunna utföra sina lagstadgade uppgifter. Förslagets syfte är sålunda att förtydliga rättsläget. Med grund i justitieministeriets lagstiftningstekniska iakttagelse slopades förslaget efter remissbehandlingen. Justeringen av den föreslagna formuleringen ansågs onödig. Vid den fortsatta beredningen tog man del av justitieministeriets bedömning att samma resultat kan nås genom lagtolkning eftersom det i bestämmelserna om register är vanligt att en fysisk person benämns i singularis. Att person står i singularis utgör i rättspraxis inte ett hinder för att behandla flera personers uppgifter samtidigt, till exempel när det lämnas en rapport om en tvivelaktig transaktion där alla de personer som anknyter till denna aktuella transaktion nämns. Formuleringen i lagen ”I penningtvättsregistret får registreras namnet på den rapporterande personen och arbetsgivarens identifieringsuppgifter samt följande uppgifter om den rapporterade personen som behövs för syftet med informationssystemet:” ska tolkas så att momentet tillämpas på samtliga personer i samma rapport en i taget. Att det i rapporten finns nödvändiga uppgifter om flera personer samtidigt inverkar inte på tillämpningen av lagen eftersom det för samtliga personer individuellt ska registreras nödvändiga uppgifter enligt 3 § 3 mom. Av bestämmelsens formulering kan man inte heller härleda något sådant som inte finns i formuleringen. Formuleringen i lagen anger till exempel inte att det ska lämnas en separat rapport om varje person som har identifierats ha koppling till samma tvivelaktiga transaktion. Det som inte har föreskrivits kan inte heller läggas till i bestämmelsen genom tolkning.  

När propositionen bereddes utreddes möjligheterna att i företagsköpslagen ta in en bestämmelse om rätt att få information, för att uppgifter ur penningtvättsregistret ska kunna lämnas ut också till arbets- och näringsministeriet för skyddande av den nationella säkerheten. Vid beredningen togs det även upp ett alternativ där tillägget skulle ha gjorts i lagen om centralen för utredning av penningtvätt. Det alternativet ansågs inte vara bra, eftersom det i lagen om centralen för utredning av penningtvätt redan finns en rätt att lämna ut information för att skydda den nationella säkerheten. Bedömningen av den nationella säkerheten ingår automatiskt i bedömningen av ett ytterst viktigt nationellt intresse, vilket företagsköpslagen förutsätter. I 2 § 1 mom. 1 punkten i företagsköpslagen anges att med ett ytterst viktigt nationellt intresse avses tryggande av det militära försvaret, samhällets vitala funktioner, den nationella säkerheten eller de utrikes- och säkerhetspolitiska målen eller säkerställande av allmän ordning och allmän säkerhet i enlighet med artiklarna 52 och 65 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) när det föreligger ett verkligt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse. Eftersom begreppet ytterst viktigt nationellt intresse även omfattar dimensionen nationell säkerhet, för vilket ändamål uppgifter ur penningtvättsregistret redan kan lämnas ut, fanns det därför inte anledning att utvidga 4 § 4 mom. i lagen om centralen för utredning av penningtvätt, som avser utlämnandet av uppgifter ur penningtvättsregistret, till att gälla separat även för ett ytterst viktigt nationellt intresse. 

För arbets- och näringsministeriet gjordes ett utkast till en ny 8 b § i företagsköpslagen, som också var förknippad med frågor om uppgifternas sekretess och dataskydd, som avvägdes under den fortsatta beredningen utifrån kommentarerna från remissbehandlingen. På uppgifterna i penningtvättsregistret tillämpas i princip dataskyddslagen avseende brottmål, men arbets- och näringsministeriet omfattas inte av dess tillämpningsområde, som till exempel skyddspolisen. I samband med bestämmelserna om skyddspolisens rätt att få information ur penningtvättsregistret fogades till 4 § 4 mom. i lagen om centralen för utredning av penningtvätt en rätt för centralen för utredning av penningtvätt att lämna ut uppgifter för skyddandet av den nationella säkerheten. Vid den fortsatta beredningen utreddes med grund i remissvaren möjligheten att lägga till arbets- och näringsministeriet i tillämpningsområdet för dataskyddslagen avseende brottmål i fråga om tillsynen över och bekräftandet av företagsköp som är lagstadgade uppgifter i företagsköpslagen. Att två allmänna dataskyddsregleringar tillämpas på samma uppgifter i penningtvättsregistret när uppgifter behandlas för skyddandet av den nationella säkerheten skapar osäkerhet både hos den registrerade och den behöriga myndigheten om vilka bestämmelser som ska tillämpas vid behandlingen i fråga. I 29 § i dataskyddslagen avseende brottmål föreskrivs om dataombudsmannens rätt till indirekt insyn som betyder att dataombudsmannen fysiskt besöker myndigheten för att kontrollera lagenligheten i behandlingen. I 34 § i dataskyddslagen föreskrivs på annat sätt om dataombudsmannens rätt till insyn så att den personuppgiftsansvarige skickar (alltså konkret postar) uppgifterna till dataombudsmannen. Under den fortsatta beredningen övervägde man om det är möjligt med en hänvisning till 34 § i dataskyddslagen, eftersom verkställandet av insynen på det föreskrivna sättet inte är datasäkert och redan i sig utgör en stor risk för både den registrerades rättigheter och de myndighetsintressen som i princip på grund av att uppgifterna är känsliga är skyddade i dataskyddslagen avseende brottmål. I beredningen avstod man från hänvisningen eftersom en hänvisning till 34 § i dataskyddslagen inte ska föreslås om den i praktiken inte kan genomföras och därmed skulle vara utan verkan för skyddet av den registrerades rättighet. Den nya 8 b § som bereddes i företagsköpslagen utelämnades, eftersom man vid beredningen inte inom den tid som stod till förfogande lyckades hitta en konsekvent formulering och rättsliga motiveringar till att propositionen ryms inom det nationella handlingsutrymme som EU-rätten medger, utan att till vissa delar vara tvungen att formulera utlämnandet av uppgifter ur penningtvättsregistret striktare än i den gällande lagstiftningen. 

Arbetsgruppen diskuterade även att i stället för att ändra 18 § 1 mom. i skatteuppgiftslagen samla de utlämnanden av uppgifter på eget initiativ som följer av omsorgsplikten att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism (9 kap. 5 § i penningtvättslagen) i en ny 18 a §. Med en separat paragraf skulle det kunna göras möjligt för Skatteförvaltningen att lämna ut uppgifter på eget initiativ i syfte att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism även till andra myndigheter än centralen för utredning av penningtvätt. Arbetsgruppen hörde en expert från Skatteförvaltningen utifrån en dataskyddssynvinkel. Det konstaterades att det inte är nödvändigt med en revidering, bland annat när det gäller uppgifter om verkliga förmånstagare, men att det sannolikt kommer att finnas behov av en reform i framtiden, till exempel om ett nationellt register upprättas över personer i politiskt utsatt ställning ( politically exposed persons , PEP). Att avveckla den gällande regleringen och föreskriva om en ny 18 a § förutsätter bland annat en bedömning av dessa överlåtelsetrösklar och även av hur heltäckande uppgifter det ska ges om iakttagelser som görs i samband med skattekontroll i anknytning till verksamheten för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism. Det behöver även utredas vilken slags information Skatteförvaltningen kan upptäcka och vilken betydelse sådan information har med tanke på den mottagande aktörens tillsynsplikt. Arbetsgruppen beslutade att den inte verkar för ett tillägg av en ny 18 a § på grund av det omfattande utredningsarbete det kräver. Däremot understöder arbetsgruppen den föreslagna ändringen av 18 § 1 mom. i lagen i fråga om situationer som gäller verkliga förmånstagare.  

5.2  Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet

Europeiska kommissionen lämnade den 20 juli 2021 fyra förslag till lagstiftning för att effektivisera förhindrandet av penningtvätt och av finansiering av terrorism. Denna nya EU-lagstiftning om penningtvätt är antagen och består av det sjätte penningtvättsdirektivet, penningtvättsförordningen och Amla-förordningen samt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1654 om ändring av direktiv (EU) 2019/1153 vad gäller behöriga myndigheters åtkomst till centraliserade bankkontoregister via sammankopplingssystemet och tekniska åtgärder för att underlätta användningen av transaktionsuppgifter. Det sjätte penningtvättsdirektivet och penningtvättsförordningen tillämpas eller ska införlivas i den nationella lagstiftningen i huvudsak från och med den 10 juli 2027 och Amla-förordningen tillämpas i huvudsak från och med den 1 juli 2025.  

Penningtvättsförordningen innehåller bestämmelser om informationsutbyte. I penningtvättsförordningenhttps://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=OJ:L_202401624 antogs utvidgningar i bestämmelserna om informationsutbyte, i synnerhet i artiklarna 54 och 55, som till exempel möjligheten att nationellt föreskriva om partnerskap för informationsutbyte. Inom partnerskapet för informationsutbyte kan de rapporteringsskyldiga och myndigheterna dela personuppgifter som har samlats in som ett led i skyldigheten till kundkontroll och behandla dessa uppgifter med hänsyn till dataskyddskraven.  

Penningtvättsförordningen innehåller bestämmelser som avser rapporter om misstänkta transaktioner, som bestämmelsen i artikel 50 att EU:s tillsynsmyndighet över penningtvätt Amla utfärdar tekniska standarder om formen på rapporterna om misstänkta transaktioner.  

6.1  Allmänt om remissvaren

Justitiekanslern i statsrådet konstaterade att utkastet till proposition förefaller vara omsorgsfullt berett och endast ger anledning till vissa iakttagelser som till sin natur är närmast preciserande och som framhäver konsekvensen i propositionen. Justitieministeriet anser att målen i propositionen är värda att understöda. Inrikesministeriet yttrade sig på ett allmänt plan att inrikesministeriets åsikter i stor omfattning har beaktats redan under arbetets gång och förslagen i arbetsgruppens promemoria är väl motiverade och värda att stödjas. Arbets- och näringsministeriet konstaterade på motsvarande sätt på en allmän nivå att en företrädare för arbets- och näringsministeriet deltog i beredningen av författningsprojektet i egenskap av medlem i arbetsgruppen och att ministeriets åsikter i regel har beaktats väl vid beredningen.  

Som allmän iakttagelse i skyddspolisens yttrande framhävdes att de ändringar i lagstiftningen som föreslås i utkastet är mycket viktiga med tanke på skyddspolisens verksamhet. Ändringarna förbättrar förmågan att förebygga hot mot den nationella säkerheten samt penningtvätt och finansiering av terrorism. Enligt skyddspolisens åsikt är de föreslagna bestämmelserna i utkastet väl formulerade. Också centralkriminalpolisen anser att förslagen i regeringens utkast till proposition är väl motiverade och värda att understödas. Dessutom poängterar centralkriminalpolisen att ett rättidigt och tillräckligt informationsutbyte i enlighet med dataskyddsregleringen är en förutsättning för en fungerande och modern bekämpning av penningtvätt och av finansiering av terrorism. Också vissa utlämnanden av uppgifter för att skydda den nationella säkerheten ingår i den informationsutbyteshelhet som behandlas nu, vilket centralkriminalpolisen ser som en utmärkt sak.  

Finansinspektionen medverkade i arbetsgruppens verksamhet och är i huvudsak nöjd med de uppnådda resultaten. Finansinspektionen understöder de föreslagna ändringarna av rapporteringsskyldigheten till Patent- och registerstyrelsen i situationer med avvikande uppgifter om förmånstagare, en utvidgning av skyddspolisens rätt att få uppgifter på grund av den nationella säkerheten och arbets- och näringsministeriets rätt att få uppgifter om företagsköp. Finansinspektionen konstaterar att arbetsgruppen föreslår två lagstiftningsprojekt av betydelse för Finansinspektionens verksamhet: 1. en ändring i lagen om centralen om utredning av penningtvätt enligt vilken Finansinspektionen får utnyttja uppgifterna i penningtvättsregistret i större omfattning än nu samt 2. en ändring i lagen om Finansinspektionen utifrån vilken Finansinspektionen får lämna ut uppgifter till skyddspolisen i situationer av betydelse för den nationella säkerheten. 

Finlands Näringsliv (nedan EK ) anser att förslagen i huvudsak är värda att understödas. EK framhåller vikten av en exakt definition av de olika myndigheternas rättigheter att få uppgifter och ett omsorgsfullt beaktande av dataskyddet. En rapport om penningtvätt är inte till sin natur en brottsanmälan eller begäran om utredning, men de uppgifter som ingår i den kan utifrån kontexten vara personuppgifter som anknyter till brottsdomar och förseelser där behandlingen förutsätter att det har föreskrivits om lämpliga skyddsåtgärder i nationell lag till skydd för den registrerades rättigheter och friheter.  

Skatteförvaltningen understöder de lagstiftningsändringar arbetsgruppen föreslår. Också Skatteförvaltningens enhet för utredning av grå ekonomi yttrar sig med fokus på bekämpningen av grå ekonomi och anser att de ändringar som föreslås i arbetsgruppens promemoria kan understödas i syfte att möjliggöra skyddspolisens användning av fullgöranderapporter för skyddande av den nationella säkerheten kan understödas.  

Finanssiala ry lyfte i sitt yttrande fram att internationella erfarenheter visar att förbättrat informationsutbyte om misstankar om penningtvätt och relaterade förbrott samt om anknytande personer och sammanslutningar är det viktigaste sättet att effektivisera bekämpningen av penningtvätt och finansiering av terrorism. De åtgärder och ändringar av bestämmelser som föreslås i arbetsgruppens promemoria fokuserar på att förbättra det ömsesidiga utbytet av information mellan myndigheterna, vilket är viktigt. 

Varken utrikesministeriet eller Tullen hade något att påpeka om de helheter som ingick i arbetsgruppens uppdrag. Finlands Advokatförbund (nedan Advokatförbundet ) konstaterar att det deltog i arbetsgruppens arbete och har därför inte heller något att yttra om arbetsgruppens promemoria om förbättring av den nationella bekämpningen av penningtvätt och av finansiering av terrorism eller den anknytande verksamhetsplanen.  

Remissvar om propositionen om rapporter om tvivelaktiga transaktioner

I fråga om förslaget till rapport om tvivelaktiga transaktioner lyfte man i remissvaren från riksdagens justitieombudsman, justitieministeriet och justitiekanslern i statsrådet fram frågan om huruvida centralen för utredning av penningtvätt är en myndighet som enligt 80 § 2 mom. i grundlagen kan ges rätt att utfärda föreskrifter. Propositionens motiveringar har kompletterats till denna del i den fortsatta beredningen.  

I många yttranden, som i yttrandena från Finlands näringsliv, Finanssiala rf, riksdagens justitieombudsman, justitieministeriet och justitiekanslern i statsrådet, framfördes behovet av att precisera bemyndigandet att utfärda föreskrifter och dessutom tog man i många yttranden ställning till beredningen av föreskriften och förde fram att centralen för utredning av penningtvätt bör höra intressentgrupper när den bereder den. Vid den fortsatta beredningen har regeringens proposition preciserats i fråga om bemyndigandet att utfärda föreskrifter och i motiveringen lyfts det även fram omständigheter som anknyter till myndighetens skyldighet till samråd.  

I vissa yttranden lyfte man även fram frågor om på vilka språk föreskriften ska utfärdas. Vid den fortsatta beredningen av regeringens proposition lyftes de grundlagstryggade språkliga rättigheterna fram i motiveringen. Inrikesministeriet och centralkriminalpolisen lyfte i sina yttranden fram synpunkter på säkerställandet av att den rapporteringsskyldighet som det föreskrivs om i penningtvättslagen uppfylls och till denna del har motiveringen i regeringens proposition preciserats i den fortsatta beredningen. 

6.2  Iakttagelser om yttrandena samt ändringar i propositionen utifrån dem

Justitiekanslern i statsrådet konstaterade att det utifrån utkastet till proposition (s. 27–29) inte till alla delar blir klart när EU:s allmänna dataskyddsförordning och dataskyddslagen ska tillämpas, och när dataskyddsdirektivet för brottsbekämpning och dataskyddslagen avseende brottsmål ska tillämpas. Det vore bra att försöka tydliggöra detta även om det i sig är klart att dataskyddsförordningens tillämpningsområde inte kan styras av motiveringarna i regeringens proposition. Propositionen har till denna del kompletterats efter remissvaren. 

Inrikesministeriet konstaterades i sitt yttrande att centralen för utredning av penningtvätt behandlar personuppgifter i huvudsak med stöd av 3 § i lagen om centralen för utredning av penningtvätt, lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet och dataskyddslagen avseende brottmål, men om uppgifterna lämnas ut till arbets- och näringsministeriet blir den allmänna dataskyddslagen rättslig grund för behandlingen av personuppgifter. Det här är en följd av att tillämpningsområdet för dataskyddslagen avseende brottmål beträffande den nationella säkerheten är begränsad till de myndigheter som räknas upp i lagens 1 §, och förteckningen omfattar inte arbets- och näringsministeriet, trots att arbets- och näringsministeriets behandling av personuppgifter till övriga delar i det här fallet förefaller motsvara lagens allmänna syfte. Enligt inrikesministeriets åsikt bör utgångspunkten vara att om datainnehållet i de uppgifter som behandlas är exakt detsamma och det i rättsligt hänseende betydelsefulla behandlingssyftet (skyddet av den nationella säkerheten) också förblir detsamma, förblir även den rättsliga ramen det oberoende av vilken myndighet som behandlar uppgifterna. Inrikesministeriet ser det som motiverat att de centrala skillnaderna i de rättsliga ramarna och de potentiella konsekvenserna av att de ändras identifieras och specificeras i regeringens proposition. Propositionen har till denna del kompletterats efter remissvaren.  

Enligt centralkriminalpolisen kan uppgifter fås ur penningtvättsregistret med stöd av den föreslagna nya 8 b § i företagsköpslagen när det är nödvändigt för att arbets- och näringsministeriet ska kunna sköta sina uppgifter enligt 3 § i företagsköpslagen. Uppgifterna i fråga hänför sig till tillsynen över och bekräftandet av utlänningar företagsköp. Enligt 1 § i företagsköpslagen är lagens syfte att trygga ytterst viktiga nationella intressen, till vilka det bland annat hör att skydda den nationella säkerheten. Sålunda överensstämmer arbets- och näringsministeriets uppgift med 4 § 4 mom. i lagen om centralen för utredning av penningtvätt enligt vilket uppgifter i penningtvättsregistret kan lämnas ut bland annat för att skydda den nationella säkerheten. I avsnittet ”7.3 Lagen om tillsyn över utlänningar företagsköp” (s. 42) beskrivs ingående bakgrunden till och syftet med den föreslagna paragrafen samt en rad särskilda frågor som begränsning av partsoffentlighet. Centralkriminalpolisen ser det som viktigt att man vid den fortsatta beredningen fäster ännu större uppmärksamhet vid det tillämpliga regelverket om utlämnande av uppgifter, det vill säga trots att arbets- och näringsministeriet lagstadgade uppgifter inkluderar skyddande av den nationella säkerheten har det inte föreskrivits att arbets- och näringsministeriet omfattas av dataskyddslagen avseende brottmål. Således torde arbets- och näringsministeriet inte kunna anses omfattas av dataskyddslagen avseende brottmål och det blir oklart med stöd av vilka dataskyddsbestämmelser centralen för utredning av penningtvätt överför information till arbets- och näringsministeriet för syftet att skydda den nationella säkerheten. Ett alternativ vore att överväga en utvidgning av dataskyddslagen avseende brottmål till att omfatta ändamålet att skydda den nationella säkerheten, oberoende av vilken myndighet som behandlar uppgifterna. Problematiken har förtjänstfullt beskrivits i regeringens utkast till proposition i avsnittet ”Konsekvenser för dataskyddet” (s. 26.) Centralkriminalpolisens kommentarer beträffande de föreslagna ändringarna i företagsköpslagen har som helhet beaktats i regeringens propositionsutkast och förslaget ska ses som värt att understödas. I propositionen fästs mer omfattande uppmärksamhet vid den regleringsram som tillämpas för dataskyddet vid utlämnande av uppgifter, bland annat genom att redogöra för den nationella handlingsfriheten i dataskyddsdirektivet för brottsbekämpning och genom att säkerställa att begränsningarna som gäller dataskyddet och sekretessen för uppgifterna i penningtvättsregistret har beaktats i den föreslagna 8 b § i företagsköpslagen samt i motiveringen till den och i bedömningen av konsekvenserna för dataskyddet. 

Skyddspolisen konstaterade i sitt yttrande att utkastet till regeringens proposition behandlar frågan om huruvida den nationella dataskyddslagen och EU:s allmänna dataskyddsförordning eller dataskyddslagen avseende brottsmål tillämpas som allmän lag när arbets- och näringsministeriet behandlar personuppgifter till den del centralen för utredning av penningtvätt lämnar ut uppgifter till ministeriet för skötseln av uppgifter enligt lagen om tillsyn över utlänningars företagsköp (s. 27). Skyddspolisen framför som sin åsikt att tillämpningsområdet som avser den nationella säkerheten avsiktligt har lämnats mycket snävt i dataskyddslagen avseende brottsmål på så sätt att det som det framgår av lagens 1 § 2 mom. täcker endast Försvarsmaktens, polisens och Gränsbevakningens behandling av personuppgifter när personuppgifterna behandlas i vissa syften som föreskrivs i paragrafen. Till exempel olika ministeriers och myndigheters behandling av personuppgifter har lämnats utanför tillämpningsområdet för dataskyddslagen avseende brottmål, även om de behandlade uppgifterna skulle ha anknytning till skyddet av den nationella säkerheten. Den allmänna lag som tillämpas till den här delen blir enligt hänvisningsbestämmelsen i 2 § 1 mom. i dataskyddslagen EU:s allmänna dataskyddsförordning som vid sidan av övrigt även tillämpas på sådan behandling av personuppgifter som utförs i samband med sådan verksamhet som inte omfattas av tillämpningsområdet för unionslagstiftningen, om det inte föreskrivs annat på något annat ställe i lag. Utifrån detta anser skyddspolisen att det skulle vara mer motiverat att arbets- och näringsministeriet inte tillämpar dataskyddslagen avseende brottsmål som allmän bestämmelse. I propositionen beaktas det nationella handlingsutrymmet i dataskyddsdirektivet för brottsbekämpning som är ett hinder för att tillämpningsområdet för dataskyddslagen avseende brottsmål utvidgas till att gälla även arbets- och näringsministeriets behandling av personuppgifter för att skydda den nationella säkerheten.  

I propositionen beaktas som ovan beskrivs inrikesministeriets, centralkriminalpolisens och skyddspolisens syn på frågan om tillämpningsområdet för dataskyddsregleringens allmänna bestämmelse. Eftersom det inte finns nationellt handlingsutrymme i direktivet har propositionen preciserats och kompletterats i fråga om den föreslagna paragrafen och dess motivering genom att i den föreslagna 8 b § i företagsköpslagen beakta motsvarande reglering som begränsar den registrerades rättigheter i 3 § 6 mom. i lagen om centralen för utredning av penningtvätt. Utöver dataskyddet beaktas även den sekretess som det föreskrivs om i 4 § 5 mom. i lagen om centralen för utredning av penningtvätt och centralen för utredning av penningtvätts rätt att inte lämna ut uppgifter.  

Dessutom anser inrikesministeriet att det finns anledning att i propositionen även behandla konsekvenserna av ett eventuellt ändringssökande (förvaltningsprocess) för en parts rätt att få uppgifter och fullföljandet av begränsningen av den registrerades rätt till insyn. Väsentligt här är till exempel förvaltningsdomstolens behörighet att självständigt avgöra en begäran om en handling/uppgifter med stöd av 18 § i lagen om offentlighet vid rättegång i förvaltningsdomstolar (ärendet överförs inte till behandling av den myndighet som har upprättat handlingen) och domstolens prövningsrätt enligt 9 § 3 mom. i lagen om offentlighet vid rättegång i förvaltningsdomstolar vid tillämpningen av undantaget i 11 § 2 mom. 1 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Till exempel kravet på rättvis rättegång åsidosätter det nämnda undantaget för en parts rätt att få uppgifter under en förvaltningsprocess. Sammanfattningsvis kan det konstateras att man enligt inrikesministeriet utifrån de föreslagna bestämmelserna och motiveringarna i regeringens propositionsutkast inte på ett tillförlitligt sätt kan utesluta möjligheten att uppgifter som inte omfattas av den registrerades rätt till insyn hamnar hos parten (den registrerade) efter att centralen för utredning av penningtvätt har lämnat ut uppgifterna till arbets- och näringsministeriet. Vid den fortsatta beredningen har det fästs uppmärksamhet vid en rättvis rättegång, sekretessen avseende uppgifterna och partsoffentligheten, och motiveringen till konsekvensbedömningen avseende dataskyddet och till paragraferna har kompletterats.  

Justitiekanslern i statsrådet och riksdagens justitieombudsmans kansli uppmärksammade lagstiftningsjämförelserna i propositionsutkastet (s. 34–37). Särskild uppmärksamhet fästes vid att de utvalda länderna (Lettland, Slovenien, Kroatien, Tjeckien och Italien) inte traditionellt är våra jämförelseländer och att valet av dessa inte motiverades i propositionen. Justitiekanslern i statsrådet såg det som viktigt att det i jämförelsen skulle finnas med även länder som till sin rättsordning och rättskultur är närmare Finland. Utifrån yttrandena lades det till en motivering varför just dessa länder valdes för jämförelsen. Dessutom utökades jämförelsen med Sverige där lagstiftningsjämförelsen blev klar först under den fortsatta beredningen som ett tjänsteuppdrag. 

Det fjärde lagförslaget i utkastet till proposition (förslag till ändring av lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter) är inte helt konsekvent i fråga om 18 och 20 §. Varken i förslaget till ändring av 18 § (15 punkten) eller specialmotiveringen har den rättsliga grunden för registrering preciserats. Propositionens rättsliga grund har preciserats i den föreslagna ändringen av lagens 18 § och i specialmotiveringen på grund av justitiekanslern i statsrådets yttrande. 

Enligt riksdagens justitieombudsman är det motiverat att inhämta grundlagsutskottets utlåtande om regeringens proposition. Propositionen har till denna del preciserats efter remissvaren. 

Skatteförvaltningen påpekade dessutom att det vore bra att i motiveringen precisera att företag och sammanslutningar är skyldiga att regelbundet i enlighet med 8 § i lagen om beskattningsförfarande och ett beslut som gäller uppgiftsskyldigheten (Skatteförvaltningens beslut om uppgifter som ska ingå i en skattedeklaration) meddela Skatteförvaltningen uppgifter om namnet, personbeteckningen eller företags- eller sammanslutningsnumret och antalet ägda aktier för en sådan aktieägare som äger minst 10 procent av ett bolags aktier. Skatteförvaltningen får ägaruppgifter även i samband med verkställandet av överlåtelsebeskattning och vid skattekontroll. Dessa uppgifter om ägare som regelbundet meddelas är i princip sådana uppgifter som Patent- och registerstyrelsen utnyttjar vid tillsynen över förmånstagarregistret. Dessutom kan man vid tillsynen över uppgifter om förmånstagare utnyttja uppgifterna om kontrollerande personer i CRS/DAC2/Fatca-rapporterna. Motiveringen i propositionen har preciserats utifrån Skatteförvaltningens yttrande. Av lagförslagen om att återställa skyddspolisens rätt att få uppgifter förefaller det femte lagförslaget (Förslag till ändring av lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi) vara inkonsekvent i förhållande till de övriga lagförslagen, eftersom det beaktar endast skyddspolisens uppgift att skydda den nationella säkerheten, men inte förebyggandet av brott som ingår i skyddspolisens verksamhetsområde. I propositionens specialmotivering förtydligades att lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi redan innehåller förebyggande av brott som ingår i skyddspolisens verksamhetsområde, men inte uppgiften att skydda den nationella säkerheten. 

Justitiekanslern i statsrådet anser också i sitt yttrande att utkastet till proposition egentligen inte klargör det nationella handlingsutrymme i artikel 1.41 i ändringsdirektivet till kreditinstitutsdirektivet (punkt 5 som fogas till den ursprungliga artikel 117 i kreditinstitutsdirektivet) som sätts i kraft nationellt med propositionen. Propositionen har kompletterats utifrån yttrandet.  

Justitieministeriet konstaterar i sitt yttrande att lagförslagen sju och åtta i utkastet till proposition inte som i specialmotiveringen innehåller någon bestämmelse om utlämnande av uppgifter baserat på nödvändighetskriteriet. Justitieministeriet konstaterar att diskrepansen mellan lagförslagen och specialmotiveringen i propositionen bör korrigeras, och att det i motiveringen i propositionen med beaktande av konstitutionella villkor bör bedömas om en försäkringsanstalts rätt att lämna ut uppgifter till skyddspolisen bör knytas till nödvändighetskriteriet. Propositionen har till denna del kompletterats efter remissvaren. 

Justitieministeriet fäste dessutom uppmärksamhet vid 255 § i det sjunde lagförslaget, 71 § i det femte lagförslaget och 205 § i det åttonde lagförslaget och deras specialmotiveringar. De nämnda paragraferna med de planerade ändringarna verkar enligt formuleringarna möjliggöra utlämnande av uppgifter utom på begäran även på eget initiativ. Det här framgår dock inte av rubrikerna för paragraferna, lagtexten eller specialmotiveringen. Justitieministeriet anser att om syftet med bestämmelserna är att möjliggöra utlämnande av uppgifter på begäran och eget initiativ, bör saken för tydlighetens skull konstateras åtminstone i specialmotiveringen till paragraferna. Propositionen har till denna del preciserats efter remissvaren. 

Justitieministeriet fäste uppmärksamhet vid 3 § 3 mom. i det andra lagförslaget i utkastet till proposition och konstaterar som en lagteknisk iakttagelse att justeringen av formuleringen förefaller onödig eftersom det i bestämmelser om register är mycket typiskt att en fysisk person står i singularis. Därför är uppmaningen till den fortsatta beredningen att överväga om man med lagtolkning uppnår det avsedda resultatet. I den fortsatta beredningen beslutade man slopa förslaget till ändring av 3 § 3 mom. Till denna del kompletterades avsnitt 5.1, ”Handlingsalternativen och deras konsekvenser”.” Motiveringen har kompletterats utifrån justitieministeriets nämnda lagtekniska iakttagelse. 

Justitieministeriet konstaterar att det är motiverat att i den fortsatta beredningen bedöma propositionens förhållande till skrivningarna i statsminister Petteri Orpos regeringsprogram. Enligt justitieministeriet främjar propositionen åtminstone följande skrivningar i regeringsprogrammet.  

- Behövliga ändringar görs för att säkerställa att skyddspolisen för sitt uppdrag får behövliga uppgifter av polisen, skatte- och utsökningsmyndigheterna och andra myndigheter (s. 195).  

- Hindren för informationsutbyte mellan myndigheter undanröjs (s. 210).  

Propositionen har kompletterats till denna del. 

Om skyddet av personuppgifter anser justitieministeriet att man har identifierat och bedömt frågor i anslutning till skyddet för personuppgifter i den föreslagna regleringen på ett adekvat sätt. Justitieministeriet omfattar arbetsgruppens åsikt i propositionsutkastet att behandlingen av personuppgifter som hör till särskilda kategorier ska föreskrivas uttryckligen och detaljerat per uppgiftskategori till den del som behandlingen anses nödvändig. I propositionsutkastet har man i enlighet med syftet med dataskyddslagen avseende brottmål preciserat de särskilda kategorier av personuppgifter som bedöms vara nödvändiga för centralen för utredning av penningtvätt att behandla. Justitieministeriet anser att den föreslagna regleringen till denna del är möjlig. Under den fortsatta beredningen är det emellertid bra att förtydliga motiveringen till de föreslagna bestämmelserna. Motiveringen i propositionen har förtydligats i fråga om särskilda kategorier av personuppgifter, och formuleringen i 3 § 3 mom. 17 punkten i det andra lagförslaget har preciserats. Eftersom en ansiktsbild i princip betraktas som biometrisk information, medan ett annat fotografi sällan är så exakt avgränsat som en ansiktsbild för att entydigt lämpa sig för identifiering av en person har det för tydlighetens skull lagts till även ”ansiktsbild” i 3 § 3 mom. 17 punkten i lagförslaget.  

Med det andra lagförslaget i utkastet till proposition ändras även lagens 3 § 7 mom. där det föreskrivs om förvaringstiderna i penningtvättsregistret. Justitieministeriet fäste allmänt uppmärksamhet vid att den föreslagna ändringen hade motiverats särskilt med tekniska synpunkter. Förvaringstiderna har inverkan även på fysiska personers rättigheter. Ju längre förvaringstiderna blir utifrån lagstiftningen, desto längre kan regleringen ha en begränsande effekt på skyddet av de grundläggande rättigheterna. I sig kan det med tanke på registrets funktion eller uppgifternas integritet vara motiverat att knyta förvaringstiden till en sådan tidpunkt som är ändamålsenlig sett till användningen av registret. Till denna del bör dock även kraven enligt EU:s dataskyddslagstiftning och tolkningen av grundlagen beaktas. I dataskyddslagen avseende brottsmål föreskrivs om ett allmänt tillämpligt krav enligt vilket personuppgifter ska förvaras endast så länge som det är behövligt med tanke på behandlingens syfte. Hur länge de behövs bör bedömas minst vart femte år om det inte föreskrivs något annat om förvaringstiden någon annanstans. De bestämmelser som gäller penningtvättsregistrets förvaringstider blir primärt tillämpliga i egenskap av specialbestämmelser. I enlighet med justitieministeriets yttrande fästes det under den fortsatta beredningen uppmärksamhet vid om det i registret förvaras uppgifter om sådana personer om vilka en rapport om en tvivelaktig transaktion inte har lett till utredningsåtgärder eller registrering av polisanmälan. Justitieministeriet förslog att det övervägs en bestämmelse som förutsätter att uttryckligen sådana uppgifter ska raderas utan dröjsmål efter det att anmälan har visat sig vara obefogad. Propositionen ändrades inte till denna del eftersom verksamheten vid centralen för utredning av penningtvätt inte är av den karaktären att rapporterna om tvivelaktiga transaktioner behandlas en i taget och konstateras vara ”obefogade” eller ”befogade”. Bekämpningen av allvarliga och internationella brott grundar sig ofta på en långsiktig utredning och sammankoppling av data. Sålunda kan en rapport som förefaller obefogad senare visa sig vara nödvändig vid utredningen av en viss brottshelhet. Lagen om centralen för utredning av penningtvätt har en strikt avgränsning i fråga om vem som har åtkomst till uppgifterna i fråga: endast centralens personal vilket är en exceptionell avgränsning i polisens verksamhetsmiljö där poliserna vanligtvis har omfattande användarrättigheter till registren. Likaså är ändamålet för användningen av uppgifterna i penningtvättsregistret exakt avgränsad i lag. Sålunda är behandlingen av uppgifterna mycket begränsad även om penningtvättsregistret innehåller en stor mängd data. Det gjordes inga ändringar i propositionen utifrån yttrandet eftersom en registrerads rättigheter skyddas utan ett förslag till bestämmelse genom vilken obefogade uppgifter ska raderas utan dröjsmål.  

I fråga om en kortare förvaringstid för särskilda kategorier av personuppgifter kan det konstateras att om en viss särskild personuppgift avlägsnas till exempel i en rapport om en tvivelaktig transaktion till exempel efter fem år och den resterande rapporten blir kvar i registret påverkar det dataintegriteten i rapporten. Således, om till exempel en rapport anknyter till finansiering av terrorism och man under förvaringstiden avlägsnar uppgifter om vilken terroristorganisation personen misstänks ha deltagit i (= särskild uppgift som anknyter till religion eller politisk åsikt) är resten av rapporten oanvändbar. Dessutom är det tekniskt mycket utmanande att avlägsna en enstaka uppgift ur till exempel en PDF-fil.  

Dessutom har det gjorts preciseringar i propositionsutkastets avsnitt om förhållandet till grundlagen och lagstiftningsordningen utifrån iakttagelser i justitieministeriets och justitiekanslern i statsrådets yttranden.

6.3  De viktigaste ändringarna i innehållet med anledning av justitiekanslern i statsrådets förhandsgranskningar och underrättelsetillsynsombudsmannens utlåtande

Efter den första förhandsgranskningen gjordes följande ändringar i propositionen som väsentligt påverkade innehållet i sak:  

1. Särskilt bedömde man om det är tillåtet att använda eller lämna ut uppgifter i penningtvättsregistret i syfte att skydda den nationella säkerheten. I den fortsatta beredningen togs tillägget ”(för att skydda den nationella säkerheten) mot verksamhet som utgör ett allvarligt hot mot den” in i de föreslagna paragraferna och togs konsekvent i beaktande i hela regeringens proposition. Dessutom utarbetades ett förslag till ändring av den första meningen i 4 § 4 mom. i lagen om centralen för utredning av penningtvätt så att tillägget ”(för att skydda den nationella säkerheten) mot verksamhet som utgör ett allvarligt hot mot den” fogas till meningen. 

2. Utifrån underrättelsetillsynsombudsmannens utlåtande bedömdes i den fortsatta beredningen användningen av ”den nationella säkerheten” och ”skyddande av den nationella säkerheten” som grund för att lämna ut eller få information. När skyddet av den nationella säkerheten används som grund för utlämnande av information förutsätts således att bestämmelserna är detaljerade, och att ändamålsbegränsningen och nödvändighetskravet som nämns ovan i samband med skyddet av personuppgifter uppfylls. I de framlagda lagförslagen är det motiverat att kopplingen mellan grunden för rätten att få eller lämna ut information och syftet och föremålet för den civila underrättelseinhämtningen görs genom att man i bestämmelserna om skyddspolisens rätt att få eller lämna ut information använder uttrycket ”för skyddande av den nationella säkerheten mot verksamhet som utgör ett allvarligt hot mot den” i stället för ”för skyddande av den nationella säkerheten” och att man i motiveringen till bestämmelserna hänvisar till 5 a kap. 3 § i polislagen för en närmare definition av verksamhet som utgör ett allvarligt hot mot den nationella säkerheten. Avsikten med en sådan precisering på allmän nivå av begreppet nationell säkerhet är dock inte att ta ställning till hur konkret ett hot måste vara i varje enskild situation där information utbyts. 

3. I propositionen bedömdes efter förhandsgranskningen också i enlighet med underrättelsetillsynsombudsmannens utlåtande hur förslagen om skyddspolisens rätt att få information förhåller sig till skyddspolisens rätt att få information enligt polislagen och andra lagar. I sin promemoria om förhandsgranskningen fäste justitiekanslern särskild uppmärksamhet vid att en myndighet enligt 29 § 1 mom. 1 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) till en annan myndighet kan lämna ut uppgifter ur sekretessbelagda handlingar om i lag särskilt tagits in uttryckliga bestämmelser om rätten att lämna ut eller att få uppgifter. Justitiekanslern fäste också uppmärksamhet vid detta i form av frågan om det vare sig med tanke på systemet för skyddspolisens befogenheter eller systemet för de grundläggande fri- och rättigheterna är godtagbart att förutsättningarna för skyddspolisens rätt att få information i sista hand beror på om det råkar finnas bestämmelser om myndighetens rätt att lämna uppgifter till skyddspolisen (och till andra myndigheter) i en lag som gäller den berörda myndigheten själv eller till exempel myndighetens substansområde, eller bestämmelser om skyddspolisens rätt att få uppgifter från olika parter i lagstiftningen om polisen själv. I propositionen försökte man besvara denna fråga genom att i enlighet med underrättelsetillsynsombudsmannens utlåtande konstatera att förhållandet mellan 29 § 1 mom. 1 punkten i offentlighetslagen och propositionens lagförslag om skyddspolisens rätt att få information samt beaktandet av en konsekvent regleringshelhet då enskilda bestämmelser kompletteras utgör en hörnsten, eftersom de bestämmelser som tillämpas på en viss myndighets rätt att få information eller lämna ut information ofta är spridda i flera olika författningar som dessutom har beretts vid olika tidpunkter. Det leder till att bestämmelserna om myndigheternas rätt att få och lämna ut information vanligtvis inte bildar en helt konsekvent helhet. Det kan bland annat handla om regleringen av informationsutbytet för den som lämnar ut och/eller den som tar emot information, om tillämpningen av behovs- eller nödvändighetskriteriet vid informationsutbyte eller åtskillnaden mellan utlämnande av information på begäran respektive eget initiativ. Fullständig konsekvens skulle kräva en mycket omfattande totalreform av regleringen av olika myndigheters informationsutbyte, som i praktiken skulle vara mycket svår att genomföra. Det är svårt att åstadkomma en konsekvent helhet när man kompletterar enskilda bestämmelser, och det är omöjligt att uppnå fullständig konsekvens. Trots det har ambitionen varit att i motiveringen relatera skyddspolisens föreslagna rättigheter att få information till den helhet av polisens rättigheter att få information som föreskrivs i polislagen, lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet och i andra lagar. 

Med anledning av iakttagelserna i justitiekanslerns promemoria daterad den 17 januari 2024 (OKV/1899/23/2023-OKV-5) och utifrån en begäran av inrikesministeriet gjordes följande ändringar i propositionen som väsentligt påverkade innehållet i sak:  

En central iakttagelse i justitiekanslerns promemoria om den andra förhandsgranskningen var att det för att trygga riksdagens rätt att få information är motiverat att i propositionens huvudsakliga innehåll, som beskrivs på propositionens omslagssida, och i avsnittet om de viktigaste förslagen i 4 kap. ta upp det nya förslag om ändring av den första meningen i 4 § 4 mom. som togs in i det andra lagförslaget i det nya utkastet till proposition. Dessutom är det motiverat att i propositionen bedöma ändringens konsekvenser på samma sätt som för andra förslag. Enligt justitiekanslerns promemoria om den andra förhandsgranskningen är det nya ändringsförslaget betydande i sak och innebär en omvärdering av den tidigare lagstiftningslösningen som går tillbaka till ekonomiutskottets betänkande (EkUB 43/2018 rd) utifrån den rättsliga bedömning av EU-domstolens nya rättspraxis som nu gjorts i regeringens proposition. Enligt promemorian var den föreslagna ändringen i linje med att de centrala föreslagna paragraferna om rätt att få och/eller lämna ut information i flera andra lagförslag i det nya propositionsutkastet justerats genom att man i den fortsatta beredningen lagt till det kvalificerande omnämnandet ”(för att skydda den nationella säkerheten) mot verksamhet som utgör ett allvarligt hot mot den”. I den fortsatta beredningen beaktades det nya ändringsförslaget i propositionens huvudsakliga innehåll, som det redogörs för på propositionens omslagssida, och i de viktigaste förslagen, som tas upp i kap. 4. Dessutom bedömdes konsekvenserna i propositionen på samma sätt som för andra förslag. Det andra lagförslaget i propositionen ändrades dock på begäran av inrikesministeriet så att den föreslagna ändringen endast rör motiveringen till gällande 4 § 4 mom. utan att den första meningen i momentet ändras.  

På inrikesministeriets begäran ändrades propositionsutkastet efter den andra förhandsgranskningen så att man i motiveringen tog upp sådan rättspraxis av Europeiska unionens domstol (framför allt domen av EU-domstolens stora avdelning den 6 oktober 2020 i de förenade målen C-511/18, C-512/18 och C-520/18 La Quadrature du Net m.fl. mot Premier ministre m.fl.) som inte tagits upp i de versioner av utkast till denna proposition som tidigare förhandsgranskats två gånger. Dessa prejudikat togs upp först efter den andra förhandsgranskningen eftersom ministerierna saknade en gemensam syn på var gränsen går för det handlingsutrymme som EU–rätten medger, och dessutom för att inrikesministeriets mål var att bestämmelserna om utlämnande av uppgifter ur penningtvättsregistret inte till vissa delar skulle behöva formuleras striktare än i den gällande lagstiftningen. Ministerierna var inte överens om vilka slutsatser som ska dras av de ytterligare domar av EU-domstolen som inrikesministeriet lade till i propositionsutkastet, och som alla gäller tolkningen av andra direktiv än penningtvättsdirektiven, när det gäller de lagförslag i propositionsutkastet som rör användningen av uppgifter i penningtvättsregistret för andra ändamål än deras ursprungliga insamlings- och användningsändamål. Registret regleras i sista hand av EU:s penningtvättsdirektiv. Därför kom ministerierna efter justitiekanslerns andra förhandsgranskning fram till kompromissförslaget att inte föreslå tillägget ”(för att skydda den nationella säkerheten) mot verksamhet som utgör ett allvarligt hot mot den” i den första meningen i 4 § 4 mom. i lagen om centralen för utredning av penningtvätt, vilket hade föreslagits efter den första förhandsgranskningen. I enlighet med inrikesministeriets förslag och som kompromiss mellan ministerierna föreslogs att motiveringen kompletteras utan att den ovannämnda första meningen ändras, så att det av motiveringen framgår att tillämpningen av det nationella handlingsutrymmet beaktas med hänsyn till EU-domstolens rättspraxis när uppgifter i penningtvättsregistret behandlas för att skydda den nationella säkerheten. Den föreslagna ändringen i motiveringen till den gällande lagen konstaterades innebära en omvärdering av den tidigare lagstiftningslösningen som går tillbaka till ekonomiutskottets betänkande (EkUB 43/2018 rd) i ljuset av EU-domstolens nya rättspraxis, då tolkningen enligt EU-domstolens rättspraxis förklaras i motiveringen till regeringens proposition. Finansministeriet begärde dock den 17 april 2024 en ytterligare ny förhandsgranskning efter den kompromiss som ministerierna uppnått i frågan, eftersom det nya propositionsutkastet inte hade ändrats med anledning av justitiekanslerns iakttagelser utan på ministeriets eget initiativ.  

I den fortsatta beredningen tog man hänsyn till justitiekanslerns iakttagelse om att det är motiverat att ytterligare justera regeringens proposition genomgående så att tillägget ”(för att skydda den nationella säkerheten) mot verksamhet som utgör ett allvarligt hot mot den” i de föreslagna centrala paragraferna i lagförslagen konsekvent tas i beaktande i hela regeringens proposition.  

Utifrån justitiekanslerns iakttagelser kompletterades propositionen i den fortsatta beredningen med några meningar om de viktigaste ändringarna i innehållet som gjorts med anledning av justitiekanslerns förhandsgranskning och underrättelsetillsynsombudsmannens utlåtande, eftersom ändringar som väsentligt påverkade innehållet i sak hade gjorts i regeringens proposition till följd av iakttagelserna i dem.  

Med anledning av iakttagelserna i justitiekanslerns promemoria daterad den 22 maj 2024 (OKV/1899/23/2023-OKV-11) gjordes följande ändringar i propositionen som väsentligt påverkade innehållet i sak: 

Justitiekanslern ansåg att det var en juridiskt sett ohållbar tanke att genom propositionen i efterhand på något sätt ”komplettera” motiveringen till den första meningen i 4 § 4 mom. i lagen om centralen för utredning av penningtvätt eller till den tidigare lagstiftningslösningen om den utan att ändra själva paragrafen. Dessutom konstaterades det i justitiekanslerns promemoria att det efter ändringarna, tilläggen och strykningarna i utkastet till proposition grovt förenklat skulle förefalla till exempel som om, med undantag för den första meningen i 4 § 4 mom. i lagen om centralen för utredning av penningtvätt, skyddspolisens rätt att få information som innehas av andra myndigheter eller andra som sköter offentliga uppgifter – och i sin tur rätten för andra myndigheter och andra som sköter offentliga uppgifter att lämna ut information till skyddspolisen – knyts till verksamhet som avses i 5 a kap. 3 § i polislagen, i linje med underrättelsetillsynsombudsmannens utlåtande från den 28 november 2023, genom det i lagen inskrivna uttryckliga kravet ”för att skydda den nationella säkerheten mot verksamhet som utgör ett allvarligt hot mot den”. Motsvarande krav skulle däremot inte behöva skrivas in i den första meningen i 4 § 4 mom. i lagen om centralen för utredning av penningtvätt så länge motiveringen till momentet i efterhand ”kompletteras” eller ”förtydligas” i den aktuella propositionen genom att förklara att även utlämnande av sådana uppgifter för skyddspolisens del handlar om den typ av verksamhet som avses i 5 a kap. 3 § i polislagen. I justitiekanslerns promemoria daterad den 22 maj 2024 konstateras det att god lagberedningssed förutsätter att propositionsutkastet inte avancerar till statsrådets allmänna sammanträde för beslut utan att man stryker ”kompletteringen av motiveringen” och ”förtydligandet av motiveringen” till den första meningen i 4 § 4 mom. i lagen om centralen för utredning av penningtvätt eller den tidigare lagstiftningslösningen om den.  

Justitiekanslern konstaterar i promemorian om den tredje förhandsgranskningen att propositionsutkastet innehåller motstridig rättslig bedömning. Efter den nya motivering som inrikesministeriet föreslog var det inte längre möjligt att uttala en grundad slutsats i utkastet till proposition, till skillnad från i det utkast som skickades för granskning den 10 januari 2024. I sin promemoria från den 22 maj 2024 påpekade justitiekanslern att det i justitiekanslerns promemoria daterad den 17 november 2023 konstaterades att propositionen saknade en grundad slutsats om huruvida lagförslagen i regeringens proposition ryms inom det nationella handlingsutrymme som de aktuella penningtvättsdirektiven medger. Den uttalade orsak som i propositionsutkastet anges till detta är att ministerierna har olika tolkningar om slutsatsen. Samtidigt är det uttalat att man inte ansåg det ändamålsenligt att i propositionen på nytt bedöma den tidigare lagstiftningslösningen i fråga om den första meningen i 4 § 4 mom. i lagen om centralen för utredning av penningtvätt, eftersom det blir aktuellt att bedöma den i samband med den totalreform av penningtvättslagstiftningen som inleds genast när EU:s penningtvättsförordning, som väntar på att antas, har trätt i kraft. Till den delen konstaterades det i justitiekanslerns promemoria daterad den 22 maj 2024 att man i propositionen inte bör hänvisa till ändamålsenlighetsaspekter för att undvika att säga att meningsskiljaktigheterna mellan ministerierna om behovet av att ändra den första meningen i 4 § 4 mom. i lagen om centralen för utredning av penningtvätt inte enbart gäller omfattningen av det nationella handlingsutrymme som EU:s penningtvättsdirektiv medger. Justitiekanslern anser att det rentav är nödvändigt att föra fram detta i regeringens proposition med tanke på riksdagens tillgång till information och behandlingen av regeringens proposition i riksdagen.  

Som en del av den kompromiss som inrikesministeriet och finansministeriet uppnådde i den fortsatta beredningen ströks förslaget om ändring av den första meningen i 4 § 4 mom. i lagen om centralen för utredning av penningtvätt, som ingick i det andra lagförslaget. I utkastet till proposition har denna strykning av ändringsförslaget motiverats med de uttalade grunder som det redogörs för ovan, det vill säga med att ministerierna har olika tolkningar av huruvida lagförslagen i regeringens proposition ryms inom det nationella handlingsutrymme som de aktuella penningtvättsdirektiven medger, och med att man inte har ansett det ändamålsenligt att i propositionen på nytt bedöma den tidigare lagstiftningslösningen om den första meningen i 4 § 4 mom. i lagen om centralen om utredning av penningtvätt, eftersom det blir aktuellt att bedöma den i totalreformen av penningtvättslagstiftningen. Med andra ord har behovet av att ändra den första meningen i 4 § 4 mom. i lagen om centralen för utredning av penningtvätt bedömts i utkastet till proposition, och på de grunder som nämns ovan har man kommit fram till att bedömningen av ändringsbehovet inte slutförs i denna proposition och att någon ändring inte heller föreslås. I sin promemoria daterad den 22 maj 2024 har justitiekanslern konstaterat att det med tanke på propositionsutkastets interna följdriktighet bör noteras att man samtidigt fortfarande i utkastet (s. 102) drar den tydliga slutsatsen att det nationella handlingsutrymmet i det tredje lagförslaget (8 b § i företagsköpslagen) har tillämpats i enlighet med EU-domstolens rättspraxis. En kvalificering av skyddande av den nationella säkerheten som grund för att få information förefaller alltså enligt justitiekanslerns promemoria vara relevant för frågan om man kan dra slutsatsen att det nationella handlingsutrymmet har tillämpats i enlighet med EU-domstolens rättspraxis i det tredje lagförslaget.  

I justitiekanslerns promemoria daterad den 22 maj 2024 konstateras att behovet av att ändra den första meningen i 4 § 4 mom. i lagen om centralen för utredning av penningtvätt och den preciserade formuleringen av det tredje lagförslaget nu inte förefaller ha bedömts konsekvent på samma grunder i propositionsutkastet, trots att det i båda fallen handlar om användning och utlämnande av uppgifter i penningtvättsregistret, som i sista hand regleras av EU:s penningtvättsdirektiv, för samma användningsändamål och uppenbarligen också om tolkning av samma domar av EU-domstolen. I fråga om den förstnämnda bestämmelsen var slutsatsen i propositionsutkastet att bedömningen av ändringsbehovet inte slutförs och att något ändringsförslag inte heller görs, utan att den första meningen i 4 § 4 mom. i den lagen kvarstår i sin nuvarande form, där skyddandet av den nationella säkerheten som grund för utlämnande av information inte kvalificeras. När det gäller den sistnämnda var slutsatsen däremot att den nationella säkerheten som grund för att få information måste kvalificeras. I propositionsutkastet anges inte tydligt några grunder som eventuellt gör det godtagbart att regleringen skiljer sig åt i de ovannämnda situationerna där information fås och lämnas ut. I sin promemoria konstaterade justitiekanslern att det är motiverat att finansministeriet som föredragande ministerium är konsekvent i sin rättsliga bedömning i hela regeringspropositionen, men att det är upp till finansministeriet att överväga hur det i sista hand ser till att bedömningen är konsekvent. I det avseendet konstaterar justitiekanslern dessutom att det rättsligt sett är möjligt att avvika från konsekvenskravet om unionsrätten medger nationellt handlingsutrymme för annorlunda reglering, och om detta motiveras tillräckligt ingående i regeringens proposition. Inrikesministeriets, arbets- och näringsministeriets och finansministeriets gemensamma syn var att det tredje lagförslaget ska strykas och därmed att ingen ny 8 b § ska föreslås i företagsköpslagen. Vid beredningen lyckades man inte inom den tid som stod till förfogande hitta en konsekvent formulering och rättsliga motiveringar till att propositionen ryms inom det nationella handlingsutrymme som EU-rätten medger, utan att till vissa delar vara tvungen att formulera utlämnandet av uppgifter ur penningtvättsregistret striktare än i den gällande lagstiftningen. Strykningen påverkar den samlade regleringen på det sättet att propositionen inte längre innehåller några motstridigheter i den rättsliga bedömningen av normerna för tillgång till och utlämnande av information. Strykningen behandlas trots det i avsnitt 5.1 Handlingsalternativen och deras konsekvenser och i avsnitt 6. Remissvar och justitiekanslerns förhandsgranskningar. 

7.1  Lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism

4 kap. Rapporteringsskyldighet, tystnadsplikt och avbrytande av transaktioner 

2 §.Rapportens form och innehåll . Enligt 4 kap. 1 § 1 mom. i penningtvättslagen ska en rapporteringsskyldig utan dröjsmål rapportera tvivelaktiga transaktioner och misstanke om finansiering av terrorism till centralen för utredning av penningtvätt. I 4 kap. 2 § i penningtvättslagen finns bestämmelser om rapportens form och innehåll. Enligt den nämnda bestämmelsen ska tvivelaktiga transaktioner rapporteras elektroniskt med en särskild tillämpning som centralen för utredning av penningtvätt har reserverat för ändamålet. Av särskilda skäl kan rapporteringen också ske via en krypterad anslutning eller på något annat datasäkert sätt.  

Rapporter om tvivelaktiga transaktioner ska innehålla de uppgifter om kundkontroll som avses i 3 kap. 3 § i penningtvättslagen och uppgifter om transaktionens art, beloppet av och valutan för de medel eller övrig egendom som ingår i transaktionen, medlens eller den övriga egendomens ursprung, hur medlen och egendomen avses bli omsatta och de omständigheter som gjorde transaktionen tvivelaktig och även uppgift om huruvida transaktionen har utförts, avbrutits eller avböjts. 

Enligt 4 kap. 2 § 3 mom. i penningtvättslagen utfärdas närmare bestämmelser om formen för och innehållet i rapporter om tvivelaktiga transaktioner genom förordning av statsrådet. Någon förordning bereddes inte i samband med beredningen av penningtvättslagen.  

Centralen för utredning av penningtvätt använder sig av applikationen goAML för att ta emot rapporter om tvivelaktiga transaktioner. När centralen för utredning av penningtvätt tar emot rapporter från rapporteringsskyldiga via goAML ska rapporten vara i en form som stöds av applikationen. Det är en mycket väsentlig och konkret del i bekämpningen av penningtvätt och av finansiering av terrorism att rapporten har korrekt form, eftersom rapporteringsvolymen och en effektiv hantering av den förutsätter att rapporterna fås i en form som stöds av applikationen. Centralen för utredning av penningtvätt har utfärdat en teknisk anvisning på engelska om rapportens form som visar hur en rapport om tvivelaktiga transaktioner ska göras. Anvisningen är dock inte bindande, i motsats till myndighetsföreskrifter. 

Det föreslås att 4 kap. 2 § 3 mom. i penningtvättslagen ändras så att det i stället för att föreskriva om bemyndigande att utfärda förordning föreskrivs om ett bemyndigande för centralen för utredning av penningtvätt att utfärda föreskrifter. Att bemyndiga centralen för utredning av penningtvätt att utfärda föreskrifter är ett mer ändamålsenligt sätt att säkerställa att rapporterna om tvivelaktiga transaktioner görs i rätt form. Det föreslås att bemyndigandet för statsrådet att utfärda förordning i 4 kap. 2 § 3 mom. ändras så att centralen för utredning av penningtvätt har rätt att för de rapporteringsskyldiga utfärda bindande föreskrifter genom vilka man kan säkerställa att rapporterna är tekniskt kompatibla med den använda applikationen. Det här är motiverat med beaktande av att det även i annan lagstiftning finns bestämmelser om bemyndigande av myndigheter att utfärda föreskrifter, som Tullens befogenhet att meddela en föreskrift i 4 § 5 mom. i lagen om ett övervakningssystem för bank- och betalkonton (571/2019) och Skatteförvaltningens befogenhet att meddela föreskrifter i 3 kap. 19 § 6 mom. i lagen om ett positivt kreditupplysningsregister (739/2022). I 4 § 5 mom. i lagen om ett övervakningssystem för bank- och betalkonton bemyndigas Tullen att meddela föreskrifter om de tekniska krav som ställs på datasöksystemet för bank- och betalkonton.Skatteförvaltningen bemyndigas i 3 kap. 19 § 6 mom. i lagen om ett positivt kreditupplysningsregister att meddela föreskrifter om gränssnitt som avses i 3 mom., om andra elektroniska informationssäkra sätt som avses i 4 mom. och om förfarande för uppfyllande av anmälningsplikten. 

Utfärdandet av föreskrifter om rapportens form och presentationen av dess innehåll förutsätter inte heller bestämmelser på förordningsnivå eftersom det redan finns bestämmelser på lagnivå om insamling och lagring av uppgifter och om deras innehåll. Centralen för utredning av penningtvätts befogenhet att utfärda föreskrifter om rapporter om tvivelaktiga transaktioner är motiverad i fråga om sådana tekniska krav som inte påverkar kraven på sakinnehållet i de uppgifter som rapporteras, utan endast preciserar dem. Enligt till exempel 4 kap. 2 § 2 mom. i penningtvättslagen är transaktionens art en uppgift som ska rapporteras till centralen för utredning av penningtvätt. Transaktionens art kan dock beskrivas på många olika sätt. Också utvecklingen av nya tekniker kan leda till att nya transaktionsformer uppkommer, varvid centralen för utredning av penningtvätt i en föreskrift kan precisera vilken terminologi som ska användas för att rapportera uppgifter om transaktionens art för att uppgifterna ska vara så enhetliga som möjligt och enkla att vidarebehandla. Det behövs också mer exakta bestämmelser i en föreskrift av centralen för utredning av penningtvätt om andra uppgifter som nämns i 4 kap. 2 § 2 mom. i penningtvättslagen, som beloppet av och valutan för de medel eller övrig egendom som ingår i transaktionen, medlens eller den övriga egendomens ursprung, hur medlen och egendomen avses bli omsatta och de omständigheter som gjorde transaktionen tvivelaktig och även uppgift om huruvida transaktionen har utförts, avbrutits eller avböjts.  

Vid utfärdandet av föreskriften ska de språkliga rättigheter som tryggas i 17 § i grundlagen och i språklagen (423/2003) beaktas. Dessutom ska 5 § i lagen om ministeriernas och andra statliga myndigheters föreskriftssamlingar (189/2000) beaktas, enligt vilken förordningar och föreskrifter som ska publiceras i en föreskriftssamling samt andra dokument och tillkännagivanden ska publiceras samtidigt på finska och svenska. När föreskriften bereds ska det ordnas tillfälle för intressentgrupper, som rapporteringsskyldiga enligt penningtvättslagen, att bli hörda i enlighet med 6 kap. i förvaltningslagen.  

Efterlevnaden av centralen för utredning av penningtvätts föreskrift kan säkerställas genom att den applikation som centralen använder för att ta emot rapporter inte tar emot rapporter i felaktig form eller rapporter med bristfälligt innehåll. Dessutom bör man beakta att övervakare i enlighet med penningtvättslagen har möjlighet att förelägga administrativt vite om den rapporteringsskyldige inte uppfyller sina skyldigheter enligt penningtvättslagen eller följer de bestämmelser eller föreskrifter som har meddelats med stöd av penningtvättslagen i enlighet med det som föreskrivs i 7 kap. 7 § i penningtvättslagen. Till de nämnda skyldigheterna hör att rapportera tvivelaktiga transaktioner. Dessutom föreskrivs det i 8 kap. i penningtvättslagen om ordningsavgift, offentlig varning och påföljdsavgift som tillsynsmyndigheten kan påföra för försummelse att följa bestämmelserna i den lagen. Också rekvisitet för penningtvätt av oaktsamhet enligt 32 kap. 9 § i strafflagen torde kunna uppfyllas om en person som arbetar hos en rapporteringsskyldig försummar att uppfylla rapporteringsskyldigheten enligt penningtvättslagen och dessutom vidtar åtgärder i enlighet med rekvisitet för penningtvättsbrott. Med beaktande av de ovan nämnda omständigheterna ansåg man vid beredningen av propositionen att det inte behöver föreskrivas om nya straffrättsliga eller administrativa påföljder för de rapporteringsskyldiga till följd av den ändring som föreslås i penningtvättslagen.  

6 kap. Uppgifter om verkliga förmånstagare 

5 §.Den rapporteringsskyldigas, tillsynsmyndighetens och advokatföreningens rapporteringsskyldighet . I 1 mom . föreslås att det finskspråkiga begreppet rekisterin ylläpitäjä ändras så att man konsekvent använder rekisterinpitäjä i stället. Dessutom föreslås det att innehållet i anmälan till den personuppgiftsansvarige preciseras för att den bättre ska motsvara förutsättningen i artikel 30.4 i det femte penningtvättsdirektivet. Enligt direktivet ska de rapporteringsskyldiga och de behöriga myndigheterna åläggas att rapportera alla avvikelser som de hittar mellan de uppgifter om verkligt huvudmannaskap som finns tillgängliga i de centrala registren och de uppgifter om verkligt huvudmannaskap som är tillgängliga för dem. I sin anmälan till den personuppgiftsansvarige ska de rapporteringsskyldiga, tillsynsmyndigheterna och advokatföreningarna noggrannare än hittills precisera till vilka delar uppgifterna är bristfälliga eller inkonsekventa. I enskilda fall och av grundad anledning är det möjligt att i anmälan redogöra för omständigheter eller utredningar som bristerna och inkonsekvenserna grundar sig på om det är ändamålsenligt. Det är nödvändigt med noggrannare identifieringsuppgifter för att den personuppgiftsansvarige ska ha tillräckliga förutsättningar att bedöma korrektheten i registeruppgifterna om de verkliga förmånstagarna och behovet att uppdatera dem på det sätt som det bestäms i 2 mom. i samma paragraf. Dessutom föreslås det att preciseringen ”trots bestämmelserna om sekretess” fogas till i paragrafens 1 mom. för att praxis för rapportering av förmånstagaruppgifter ska gälla alla rapporteringsskyldiga på samma sätt, och därmed kan man inte åberopa de bestämmelser om tystnadsplikt som föreskrivs i 15 kap. 14 § i kreditinstitutslagen och 30 kap. 1 § i försäkringsbolagslagen (521/2008) enligt vilka preciserade uppgifter inte kan meddelas.  

Enligt 5 § 4 mom. i handelsregisterlagen gör registermyndigheten efter att ha fått en tillsynsanmälan som avses i 6 kap. 5 § 1 mom. i penningtvättslagen en anteckning i registret, om uppgifterna i anmälan och förmånstagarregistret fortfarande avviker från varandra efter det att registermyndigheten först har uppmanat företaget eller sammanslutningen eller representanten för en i 6 § avsedd utländsk klassisk trust eller liknande juridisk konstruktion att inom utsatt tid anmäla uppdaterade uppgifter om den verkliga förmånstagaren för registrering eller att fastställa de uppgifter som antecknats i registret om inte registeranteckningen är uppenbart grundlös. Registermyndigheten uppdaterar inte själv uppgifterna i förmånstagarregistret eller gör anteckningar i det, utan uppgifterna uppdateras enbart av de nämnda företagen eller sammanslutningarna på registermyndighetens uppmaning om inte uppmaningen visar sig vara obefogad. Med registermyndighetens anteckning enligt handelsregisterlagen avses en anteckning som görs först efter en uppmaning om att företaget eller sammanslutningen eller representanten för en utländsk klassisk trust eller liknande juridisk konstruktion inte har verifierat sina förmånstagaruppgifter genom att meddela om förändrade uppgifter eller genom att bekräfta riktigheten i de uppgifter som finns antecknade i registret. Anteckningen görs enbart om den efter uppmaningsförfarandet bedöms vara befogad. Närmare uppgifter är nödvändiga för att man i tillräcklig utsträckning ska kunna bedöma att det uppmaningsförfarande och den registeranteckning som avses i bestämmelsen är befogade.  

De närmare uppgifter som det föreskrivs om i momentet ska ges till den personuppgiftsansvarige utan hinder av sekretessbestämmelser som avser anmälaren. 

7.2  Lagen om centralen för utredning av penningtvätt

3 §.Registret för förhindrande, avslöjande och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism . Det föreslås att 3 mom. 17 punkten i paragrafen kompletteras så att ett fotografi eller en ansiktsbild som behandlats med hjälp av särskilda tekniska metoder för identifiering av en person får registreras i penningtvättsregistret om det är nödvändigt med tanke på behandlingen av ärendet. Bestämmelsens gällande lydelse möjliggör inte registrering av ett fotografi eller en ansiktsbild som behandlats med hjälp av särskilda tekniska identifieringsmetoder i penningtvättsregistret. Denna registrering kan behövas till exempel när ett fotografi eller en ansiktsbild av en person som registrerats i penningtvättsregistret behandlas i polisens system så att det går att få reda på personens rätta identitet utifrån fotografiet eller ansiktsbilden eller när det utreds om det finns tecken på att en bildförsedd handling förfalskats. Lämpliga skyddsåtgärder har i lagberedningen bedömts i ljuset av vad som redan finns föreskrivet i andra lagar inbegripet bestämmelserna i dataskyddslagen avseende brottmål. Vid registreringen av ett fotografi eller en ansiktsbild enligt förslaget är det möjligt att samla in dessa uppgifter endast i samband med insamling av andra uppgifter om den aktuella fysiska personen. Behandlingen av särskilda kategorier av personuppgifter i brottmål ska begränsas till vad som är nödvändigt med tanke på ändamålet med behandlingen med beaktade av EU:s dataskyddslagstiftning, regleringen om de grundläggande fri- och rättigheterna och grundlagsutskottets ställningstaganden. Lagen om centralen för utredning av penningtvätt har en strikt avgränsning i fråga om vem som har åtkomst till uppgifterna i fråga: endast centralens personal, vilket är en exceptionell avgränsning i polisens verksamhetsmiljö där poliserna vanligtvis har omfattande användarrättigheter till registren. Likaså är ändamålet för användningen av uppgifterna i penningtvättsregistret exakt avgränsad i lag. De särskilda lagstadgade skyddsåtgärder som nämns ovan omfattar förutom registreringen av fotografier och ansiktsbilder även behandlingen av de övriga föreslagna särskilda kategorierna av personuppgifter, såsom en persons politiska åsikt, religiösa övertygelse och etniska ursprung. Därmed behöver det inte föreskrivas om särskilda skyddsåtgärder i samband med den här propositionen.  

I 3 mom. föreslås en ny 18 punkt enligt vilken en persons politiska åsikter eller religiösa övertygelse får registreras i penningtvättsregistret om registreringen är nödvändig med tanke på behandlingen av ärendet.  

Dessutom föreslås i 3 mom. en ny 19 punkt enligt vilken en persons etniska ursprung får registreras i penningtvättsregistret om registreringen är nödvändig med tanke på behandlingen av ärendet.  

I anslutning till det uppdrag centralen för utredning av penningtvätt har för att bekämpa finansiering av terrorism är det i vissa situationer nödvändigt att registrera en persons politiska åsikter eller religiösa övertygelse i penningtvättsregistret. Registrering och annan behandling av särskilda kategorier av personuppgifter är möjlig i polisens verksamhet. En exakt avgränsad och förutseende reglering av ärendet förutsätter att det även i lagen om centralen för utredning av penningtvätt läggs till en uttrycklig skrivning om behandling av de särskilda kategorierna av personuppgifter i fråga, eftersom registrering och annan behandling av en persons politiska åsikter, religiösa övertygelse och etniska ursprung är nödvändiga för att centralen för utredning av penningtvätt ska kunna utföra sina lagstadgade uppgifter. En persons politiska åsikter och/eller religiösa övertygelse framgår ofta av personens medverkan i en terroristgrupp. Det är nödvändigt för centralen för utredning av penningtvätt att behandla dessa uppgifter för att den ska kunna utföra sina lagstadgade uppgifter för att förhindra finansiering av terrorism. För utredning av misstanke om finansiering av terrorism är det nödvändigt att veta i vilken terroristgrupps verksamhet personen misstänks ha deltagit för att utredningen och andra bekämpningsåtgärder ska riktas rätt och i enlighet med proportionalitetsprincipen. Om centralen för utredning av penningtvätt undersöker vissa rapporter om tvivelaktiga transaktioner som eventuellt har samband med finansiering av terrorism, utreder den samtidigt om personerna i rapporterna i fråga har anknytning till varandra. Då vore det bra att det fanns tillgänglig information om vilka personer som hör till en extremhögergrupp och vilka till en vänsterinriktad terroristgrupp. Det är inte sannolikt att anta att en person som hör till en extremhögergrupp planerar att använda eller hota med våld tillsammans med en person som hör till en extremvänstergrupp. I sammanhanget är det också nödvändigt att i penningtvättsregistret registrera huruvida en viss person misstänks ha deltagit i en sydosteuropeisk eller sydostasiatisk terroristorganisations verksamhet, trots att personens etniska ursprung framgår av denna åtskillnad. Handlingssätten och handlingsmiljöerna för terrorister med samma etniska bakgrund skiljer sig betydligt från varandra och således bekämpas de utifrån olika utgångspunkter. I lagens 3 § 3 mom. föreskrivs inte om någon rätt att behandla dessa särskilda kategorier av personuppgifter.  

I verksamheten vid centralen för utredning av penningtvätt beaktas relevanta skyddsåtgärder i anslutning till behandlingen av särskilda kategorier av personuppgifter. En persons politiska åsikter, religiösa övertygelse eller etniska ursprung registreras i penningtvättsregistret endast i samband med att en rapport om en tvivelaktig transaktion, en rapport om finansiering av terrorism, en förfrågan eller ett svar på en förfrågan eller någon annan anmälan avseende personen tas emot i systemet eller om man senare får ytterligare uppgifter om personen, och behandling av särskilda kategorier av personuppgifter är nödvändig för att centralen för utredning av penningtvätt ska kunna utföra sina uppgifter. Personer med vissa politiska åsikter, religiösa övertygelser eller etniska ursprung sammanförs inte i penningtvättsregistret utifrån dessa egenskaper, utan uppgifterna är alltid en del av registreringen av andra uppgifter om den fysiska personen i fråga. Dessa uppgifter samlas inte in om personer som inte är föremål för en rapport om en tvivelaktig transaktion eller finansiering av terrorism eller annat utlämnande av uppgifter. Centralen för utredning av penningtvätt skaffar själv information om personers politiska åsikt, religiösa övertygelse eller etniska bakgrund endast när det är nödvändigt för att den ska kunna utföra sina lagstadgade uppgifter. De insamlade uppgifterna är en del av det sekretessbelagda penningtvättsregistret som endast personalen vid centralen för utredning av penningtvätt har åtkomst till och den har genomgått en lämplig dataskyddsutbildning och är insatt i behandlingen av särskilda kategorier av personuppgifter. Penningtvättsregistret får användas endast i polisens säkerhetsnät genom inloggning med tvåstegsautentisering. I 4 § 4 mom. i lagen om centralen för utredning av penningtvätt föreskrivs om de avgränsade användningsändamål för vilka uppgifter ur penningtvättsregistret kan lämnas ut. 

I förarbetena till lagen om behandling av personuppgifter i brottmål (RP 31/2018 rd, s. 42) konstateras att: ”I paragrafens 3 mom. föreslås en bestämmelse om profilering. Enligt vad som föreskrivs i artikel 11 i dataskyddsdirektivet för brottsbekämpning är profilering som leder till diskriminering av fysiska personer på grundval av särskilda kategorier av personuppgifter förbjuden. Med profilering avses enligt den definition som föreslås i 3 § 1 mom. 11 punkten automatiserad behandling av personuppgifter som består i att dessa personuppgifter används för att bedöma personliga egenskaper hos en fysisk person, såsom pålitlighet, beteende, intressen eller förflyttningar. Med diskriminering åter avses att utan godtagbart skäl särbehandla en person av en orsak som avses i 1 mom., enligt vad som föreskrivs om detta bland annat i artiklarna 21 och 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt i 6 § 2 mom. i grundlagen. I praktiken förbjuds genom bestämmelsen i princip till exempel en sådan på algoritmer baserad profilering som leder till att personer som hör till en viss etnisk grupp blir föremål för striktare övervakning eller kontroll än andra.” 

Ingen etnisk profilering görs utifrån de särskilda kategorier av personuppgifter som registreras i penningtvättsdirektivet. Uppgifter om personers politiska åsikter, religiösa övertygelse eller etniska ursprung används endast vid förhindrande, avslöjande och utredning av brott samt för att föra ett ärende till undersökning när det är nödvändigt. Särskilda kategorier av personuppgifter som registrerats i registret används endast vid utredningsåtgärder där syftet är att få information om huruvida en viss person som finns registrerad i penningtvättsregistret har koppling till en viss verksamhet som misstänks vara kriminell, till en aktör eller verksamhet som bedriver misstänkt brottslig verksamhet eller aktörer som kan äventyra den nationella säkerheten. Syftet är alltså inte att samla till exempel personer med ett visst etniskt ursprung i samma register och granska deras verksamhet endast utifrån deras gemensamma etniska ursprung och utifrån det ta fram en bedömning av personernas tillförlitlighet, beteende eller förflyttningar. Centralen för utredning av penningtvätt använder inte heller algoritmer eller artificiell intelligens för att kategorisera eller söka en grupp människor utifrån identifieringsuppgifter baserade på etnicitet eller andra särskilda kategorier av personuppgifter och kategoriserar inte heller på annat sätt personer som tillhör särskilda kategorier av personuppgifter i olika ställning utan en godtagbar motivering. 

I de ovan nämnda exemplen styrs de utredningsåtgärder som gäller personerna i fråga utifrån den politiska åsikten, religiösa övertygelsen eller det etniska ursprunget. Med beaktande av åtgärderna i fråga, inbegripet förfrågningar om personerna till utländska och inhemska myndigheter, är det för personernas eget rättsskydd väsentligt att utredningsåtgärderna genast kan inriktas och dimensioneras korrekt.  

Det föreslås att 7 mom . i paragrafen ändras så att uppgifterna i penningtvättsregistret stryks ur registret senast vid utgången av det kalenderår då tio år har förflutit från det att anteckningen gjordes, dock så att om de mottagna uppgifterna tagits med i en samlad utredning stryks uppgifterna senast vid utgången av det kalenderår då tio år har förflutit från det att den samlade utredningen inleddes. Verksamheten vid centralen för utredning av penningtvätt är av sådant slag att en inkommen uppgift nödvändigtvis inte förekommer i registret som en enda rapport om en tvivelaktig transaktion och som entydigt kan strykas jämnt tio år efter att den har gjorts, utan uppgiften kan finnas kvar som en del av en samlad utredning. När det enligt uppgifter och eventuella tilläggsutredningar hos centralen för utredning av penningtvätt finns skäl att anta att ärendet behöver utredas mer ingående öppnas en samlad utredning. Nu föreslås det att uppgifterna ska strykas tio år efter att en samlad utredning har öppnats och till vilken ett visst informationsinnehåll har överförts, och inte från att informationen ursprungligen inkom till centralen för utredning av penningtvätt. Då kan enskilda poster som i sak bildar en helhet (rapport om en tvivelaktig transaktion) strykas centraliserat vid samma tidpunkt, vilket inte när uppgifterna stryks leder till att det uppstår informationsluckor eller en snedvridning av helhetsbilden eller den övergripande förståelse av fallet i fråga som den personuppgift som ska strykas ingår i. Genom detta förfarande säkerställs även uppgiftens integritet i sammanhanget med tanke på den registrerades rättigheter. Lagringen av uppgifterna har betydelse även för att säkerställa den registrerades rättsskydd i processen så att allt det som har anmälts till penningtvättsregistret och hur informationen har behandlats kan spåras ( evidence trail ) om saken går vidare från förundersökning till domstol och genom överklagande till hovrätten eller högsta domstolen. På det sättet kan man verifiera den information som låg till grund för att undersökningen inleddes och undersökningsåtgärderna vidtogs.  

Den exakta tidsgränsen på tio år bör även ersättas med en hänvisning till kalenderårets slut för att lagstiftningen ändamålsenligt ska motsvara de praktiska processerna och inte den teoretiska skyldigheten att radera anmälningar varje dag. I praktiken körs strykningarna av anmälningarna var tredje månad så att de anmälningar som ska preskriberas under de nästa tre månaderna stryks. Med ett omnämnande av kalenderåret blir resultatet att skyldigheten att stryka uppgifter för att säkerställa dataskyddet bättre motsvarar de praktiska processerna. Det gör det också möjligt med en centraliserad strykning av uppgifter en gång om året tillsammans med implementering av olika kontroller, nedkörning av tjänster och ställande av databasen i offline-status. Det här möjliggör även en bättre integritet för uppgifterna eftersom personuppgifter då inte av praktiska skäl stryks i förtid i strid med lagen. 

4 §.Centralens rätt att få, använda och lämna ut uppgifter .  

Det föreslås att paragrafens 4 mom. ska kompletteras så att uppgifter i penningtvättsregistret får lämnas ut till Finansinspektionen, om uppgifterna är nödvändiga för utförandet av de i kreditinstitutslagen föreskrivna uppgifter som krävs för en bedömning av risken för penningtvätt och finansiering av terrorism. Dessutom föreslås det att motsvarande nödvändiga uppgifter ska få lämnas ut även till Europeiska centralbanken i dess skötsel av uppgifter enligt SSM-förordningen.  

Genom förslaget sätts artikel 117.5 i kreditinstitutsdirektivet nationellt i kraft och säkerställs informationsutbyte mellan centralen för utredning av penningtvätt, myndigheterna för tillsyn över förhindrandet av penningtvätt och av finansiering av terrorism samt tillsynsmyndigheterna över kreditinstitut på det sätt artikeln förutsätter. Enligt bestämmelsen är finansunderrättelseenheter och myndigheter som utövar tillsyn över förhindrandet av penningtvätt och av finansiering av terrorism och tillsynsmyndigheter över kreditinstitut förpliktade till ett nära samarbete med varandra och att förse varandra med information som är relevant för deras respektive uppgifter i enlighet med kreditinstitutslagstiftningen och lagstiftningen för förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism.  

Den nämnda bestämmelsen i kreditinstitutsdirektivet förpliktar medlemsstaterna och är inte till exempel en medlemsstatsoption. I direktivets bestämmelse räknas det till exempel inte upp vilka uppgiftskategorier som får lämnas ut. Sett till ett effektivt genomförande och syftet med regleringen föreslås det att utlämnandet av uppgifter ska gälla alla sådana uppgifter som är nödvändiga när en banktillsynsmyndighet sköter sina uppgifter i anslutning till förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism. 

En allmän samarbetsplikt mellan centralen för utredning av penningtvätt, polisen, Enheten för utredning av grå ekonomi, Skatteförvaltningen och övriga behöriga myndigheter för att förebygga och bekämpa brottslighet ingår redan i 3 c § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen. För att säkerställa informationsutbytet i enskilda fall föreslås en uttrycklig bestämmelse om att centralen för utredning av penningtvätt ska ha rätt att lämna ut information till banktillsynsmyndigheten. Syftet med utlämnandet av information är att identifiera allvarliga överträdelser av bestämmelser om penningtvätt och finansiering av terrorism. 

Enligt den föreslagna bestämmelsen har centralen för utredning av penningtvätt rätt att till Finansinspektionen lämna ut sådana uppgifter som är nödvändiga för skötseln av tillsynsuppgifter enligt kreditinstitutslagen. Europeiska bankmyndigheten har för att främja en enhetlig tillämpning av bestämmelsen utfärdat tillämpningsanvisningar utifrån artikel 117.6 i kreditinstitutsdirektivet. Uppgifter kan lämnas både till Finansinspektionen och Europeiska centralbanken när Europeiska centralbanken är banktillsynsmyndighet enligt SSM-förordningen. I praktiken gäller banktillsynsmyndighetens rätt att få information i synnerhet prövning i samband med beviljande eller återkallande av koncession, tillsyn över operativa risker, utredning av tillförlitligheten och lämpligheten hos ledningen vid ett kreditinstitut samt allmän tillsyn över att villkoren och regleringen för koncessionen efterlevs. I enlighet med den gällande bestämmelsen fattas beslutet om utlämnande av information vid centralen för utredning av penningtvätt av en polisman som hör till befälet liksom i övriga utlämnanden av information i momentet i fråga. 

För utlämnandet av information förutsätter artikel 117.5 i kreditinstitutsdirektivet dessutom att informationsutbytet inte undergräver någon pågående utredning eller undersökning eller något pågående förfarande i enlighet med straffrätten eller förvaltningsrätten i den medlemsstat där myndigheten är belägen. Om motsvarande förutsättning finns redan bestämmelser i 4 § 5 mom. i den gällande lagen om centralen för utredning av penningtvätt, och kräver sålunda inte andra åtgärder i det nationella genomförandet. Enligt den gällande bestämmelsen kan centralen för utredning av penningtvätt sätta begränsningar och ställa villkor för användningen av de uppgifter som lämnas ut samt vägra att lämna ut uppgifter om det finns skäl att misstänka penningtvätt eller finansiering av terrorism och målen för utredningen kan äventyras om uppgifter lämnas ut. 

En förutsättning för att lämna ut uppgifter är att uppgifterna är nödvändiga för skötseln av banktillsynen. Alla myndigheter har sin egen roll och sitt ansvar vid förhindrandet av penningtvätt och av finansiering av terrorism. Det finns emellertid områden där myndigheternas uppgifter kompletterar varandra och därför är samarbetet och informationsutbytet mellan myndigheterna nödvändigt för att effektivt identifiera, förhindra och hantera risker för penningtvätt och finansiering av terrorism. En förutsättning för att Finansinspektionen eller Europeiska centralbanken ska ha rätt att få information är att risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism ska kunna motiveras konkret innan uppgifterna begärs. Likaså förutsätts det konkret motivering i situationer där en avsevärt förhöjd risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism anses anknyta till aktieägare, medlemmar i ledningen eller personer som ansvarar för centrala funktioner. 

Rätten för centralen för utredning av penningtvätt att få information av en annan myndighet baserar sig redan på 1 mom. i den gällande paragrafen. Förutsättningen i artikel 117.5 i kreditinstitutsdirektivet för utlämnande av information från banktillsynsmyndigheten till centralen för utredning av penningtvätt förutsätter därför inte nationella genomförandeåtgärder. 

Grunden för utlämnande av uppgifter har inte kopplats till nödvändighets- eller behovskriteriet, eftersom centralen för utredning av penningtvätt enligt 5 § i lagen om centralen för utredning av penningtvätt kan sätta begränsningar och ställa villkor för användningen av de i 4 mom. avsedda uppgifter som lämnas ut samt vägra att lämna ut uppgifter till någon annan än en förundersökningsmyndighet om det finns skäl att misstänka penningtvätt eller finansiering av terrorism och målen för utredningen kan äventyras om uppgifter lämnas ut. Dessutom har man beaktat att uppgifter enligt lagen får lämnas ut även på eget initiativ, och endast på de grunder enligt vilka uppgifterna enligt lag kan fås. Den föreslagna formuleringen där ingetdera av kriterierna uttryckligen nämns är motiverad eftersom det i andra lagar finns bestämmelser som exakt och noggrant avgränsar hur information fås och lämnas ut i det avseendet att utlämnandet av information i olika situationer alltid bedöms med en koppling till nödvändighets- eller behovskriteriet. Exempelvis utlämnande av information på eget initiativ kan inte kopplas till nödvändighetskriteriet, och samtidigt kan information inte lämnas ut på begäran till en myndighet enligt behovskriterier, om myndigheten endast kan få information när det är nödvändigt för att den ska kunna utföra sina uppgifter som behörig myndighet.  

7.3  Lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter

18 §.Skatteförvaltningens rätt att på eget initiativ lämna ut uppgifter . Det föreslås att det görs en teknisk ändring i förteckningen i paragrafens 1 mom. 14 punkt genom att punkten ändras till ett kommatecken.  

Det föreslås en ny 15 punkt i 1 mom. i paragrafen. Enligt den föreslagna 15 punkten kan Skatteförvaltningen trots bestämmelserna om sekretess på eget initiativ lämna ut beskattningsuppgifter jämte identifieringsuppgifter om den skattskyldige till Patent- och registerstyrelsen då de uppgifter som lämnas ut är sådana som konstaterats i samband med skattekontroll eller i något annat sammanhang och som kan vara relevanta vid säkerställandet av korrektheten och aktualiteten i uppgifter om faktiska förmånstagare som registrerats med stöd av 6 kap. 4 § i penningtvättslagen och 5 § i handelsregisterlagen. Enligt 18 § 1 mom. 9 och 10 punkten i den gällande skatteuppgiftslagen kan Skatteförvaltningen på eget initiativ lämna ut beskattningsuppgifter till Patent- och registerstyrelsen endast för tillsynen över stiftelser och tillsynen över revisorer samt enligt 12 punkten till den del som Patent- och registerstyrelsen fungerar som tillsynsmyndighet i enlighet med penningtvättslagen. Den gällande lagen möjliggör alltså inte att Skatteförvaltningen på eget initiativ ger Patent- och registerstyrelsen sådana beskattningsuppgifter som kan användas för att säkerställa korrektheten och aktualiteten i registeruppgifterna om verkliga förmånstagare.  

För utredningen av brott med anknytning till penningtvätt och finansiering av terrorism och för spårning av misstänkta är det viktigt att uppgifterna i förmånstagarregistret är exakta och uppdaterade eftersom de misstänkta kan försöka dölja sin identitet bakom företagsstrukturer. Enligt artikel 30.4 i femte penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna kräva att de uppgifter som finns i det centrala register som avses i punkt 3 i artikeln är adekvata, korrekta och aktuella, och ska införa mekanismer för detta.  

Patent- och registerstyrelsen får för närvarande uppgifter om korrektheten och aktualiteten i de registrerade förmånstagaruppgifterna i huvudsak via den tillsynsanmälan som det föreskrivs om i 6 kap. 5 § 1 mom. i penningtvättslagen. Det bör föreskrivas om att Skatteförvaltningen på eget initiativ ska ha rätt att ge sådana beskattningsuppgifter som kan användas för att säkerställa korrektheten och aktualiteten i registeruppgifterna om verkliga förmånstagare.  

Det föreslås att rätten att lämna ut information ska begränsas endast till sådana beskattningsuppgifter jämte identifieringsuppgifter om den skattskyldige som kan vara relevanta vid säkerställandet av att registeruppgifterna om verkliga förmånstagare är korrekta och uppdaterade. Sådana är till exempel uppgifter om aktieägarna i ett företag och deras ägarandelar. Företag och sammanslutningar är skyldiga att regelbundet i enlighet med 8 § i lagen om beskattningsförfarande och Skatteförvaltningens beslut om uppgifter som ska ingå i en skattedeklaration till Skatteförvaltningen meddela uppgifter om namnet, personbeteckningen eller företags- eller sammanslutningsnumret och antalet ägda aktier för en sådan aktieägare som äger minst 10 procent av ett bolags aktier. Skatteförvaltningen får ägaruppgifter även i samband med verkställandet av överlåtelsebeskattning och vid skattekontroll. Dessa uppgifter om ägare som regelbundet meddelas är i princip sådana uppgifter som Patent- och registerstyrelsen utnyttjar vid tillsynen över förmånstagarregistret. Dessutom kan man vid tillsynen över uppgifter om förmånstagare utnyttja uppgifterna om kontrollerande personer i CRS/DAC2/Fatca-rapporterna.CRS/DAC2 ålägger Skatteförvaltningen att övervaka ägandet i sammanslutningar och rapporteringen om kontrollerande personer. Skatteförvaltningens rätt att på eget initiativ lämna ut information om upptäckta brister motsvarar dels det fjärde och femte penningtvättsdirektivets syften för utnyttjande av uppgifter om förmånstagare i beskattningen, dels den nationella omsorgsplikten, med stöd av vilken det i beskattningen fästs uppmärksamhet vid penningtvättsriskerna och även CRS/DAC2-skyldigheterna för att omsorgsplikten ska uppfyllas. 

19 §.Utlämnande av uppgifter till åklagar- och förundersökningsmyndigheter samt skyddspolisen. Det föreslås att rubriken för paragrafen ändras så att orden ”samt skyddspolisen” fogas till. Med den föreslagna kompletteringen motsvarar rubriken det föreslagna innehållet i paragrafen.  

Det föreslås att det görs en teknisk ändring som avser förteckningen i paragrafens 1 mom. 3 punkt genom att punkten ändras till ett kommatecken.  

I paragrafens 1 mom. föreslås en ny 4 punkt med stöd av vilken Skatteförvaltningen kan lämna ut beskattningsuppgifter till skyddspolisen. Enligt punkten kan uppgifter lämnas ut till skyddspolisen för förebyggande av brott som hör till dess verksamhetsområde och för skyddande av den nationella säkerheten mot verksamhet som utgör ett allvarligt hot mot den. Genom tillägget av den nationella säkerheten som grund för utlämnande av uppgifter beaktas de förändringar i polisens uppdrag som följde av att lagen om civil underrättelseinhämtning trädde i kraft samt återställs möjligheten att lämna ut uppgifter för att förhindra brott. När skyddet av den nationella säkerheten används som grund för att lämna ut uppgifter förutsätts det att bestämmelserna är så detaljerade att ändamålsbegränsningen och nödvändighetskravet i samband med skyddet av personuppgifter uppfylls. Då de bestämmelser som ska tillämpas på skyddspolisens informationsrelaterade befogenheter i anslutning till skyddet av den nationella säkerheten är utspridda över flera författningar är det i praktiken mycket svårt att precisera alla bestämmelserna samtidigt. Skyddet av den nationella säkerheten är i sig en relativt allmän grund för civila och militära underrättelsemyndigheters rätt att få information, och det är motiverat att knyta grunden för rätten att få information närmare till syftet med civil och militär underrättelseinhämtning samt de föremål för civil och militär underrättelseinhämtning som anges i underrättelselagarna. Därför är det motiverat att bestämmelserna om skyddspolisens informationsrelaterade befogenheter i samband med skyddet av den nationella säkerheten kopplas till sådan verksamhet som avses i 5 a kap. 3 § i polislagen som allvarligt hotar den nationella säkerheten om ingen sådan koppling framgår av sammanhanget i övrigt. I fråga om de informationsrelaterade befogenheter som anges i 5 a kap. i polislagen kan kopplingen anses framgå av sammanhanget och i 5 a kap. 50 § i polislagen nämns kopplingen också uttryckligen.  

De uppgifter som behandlas hos Skatteförvaltningen kan i vissa fall ha en mycket stor betydelse för skyddspolisens verksamhet. Det kan till exempel handla om misstänkt kringgående av sanktioner, finansiering av terrorism eller hybridpåverkan. Beskattningsuppgifterna är viktiga vid bedömningen av ekonomisk verksamhet eller andra ekonomiska projekt som misstänks ha koppling till verksamhet som äventyrar den nationella säkerheten. Till dessa viktiga uppgifter räknas sedvanliga uppgifter om den ordinarie beskattningen i Skatteförvaltningens register, men även uppgifter som samlas in i samband med skattekontroller och Skatteförvaltningens specialövervakning. Skatteförvaltningen samlar in och får i samband med skattekontroll sådan information som inte är tillgänglig i andra informationskällor. Som jämförelseobjekt kan tas förundersökningsmyndigheter som undersöker ekonomisk brottslighet, i vilkas arbete det ofta är nödvändigt med olika beskattningsuppgifter vid bedömningen av olika ekonomiska aktörer. Detsamma gäller även bedömningen av sådana aktörer och ekonomiska projekt som handlar om verksamhet som eventuellt äventyrar den nationella säkerheten. 

20 §.Utlämnande av uppgifter till vissa myndigheter. Det föreslås att det görs en teknisk ändring som avser förteckningen i paragrafens 9 punkt genom att punkten ändras till ett kommatecken.  

Till paragrafen fogas en ny 10 punkt för att Skatteförvaltningen utan hinder av sekretesskyldigheten på begäran till Patent- och registerstyrelsen ska kunna lämna ut sådana beskattningsuppgifter samt identifieringsuppgifter om den skattskyldige som är nödvändiga för säkerställandet av att de uppgifter om verkliga förmånstagare som registrerats med stöd av 6 kap. 4 § i penningtvättslagen och 5 § i handelsregisterlagen är korrekta och uppdaterade.  

Enligt 20 § 8 punkten i den gällande skatteuppgiftslagen kan Skatteförvaltningen på begäran till Patent- och registerstyrelsen lämna ut sådana beskattningsuppgifter som är nödvändiga vid tillsynen över de skyldigheter i samband med kundkontroll som föreskrivs i 3 kap. i lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism. Den gällande lagen möjliggör alltså inte att Skatteförvaltningen på begäran ger Patent- och registerstyrelsen sådana beskattningsuppgifter som kan användas för att säkerställa korrektheten och aktualiteten i registeruppgifterna om verkliga förmånstagare. 

För utredningen av brott med anknytning till penningtvätt och finansiering av terrorism och för spårning av misstänkta är det viktigt att uppgifterna i förmånstagarregistret är exakta och uppdaterade eftersom de misstänkta kan försöka dölja sin identitet bakom företagsstrukturer. Enligt artikel 30.4 i det fjärde penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna kräva att de uppgifter som finns i det centrala register som avses i punkt 3 är adekvata, korrekta och aktuella, och ska införa mekanismer för detta.  

Patent- och registerstyrelsen får för närvarande uppgifter om korrektheten och aktualiteten i de registrerade förmånstagaruppgifterna i huvudsak via den tillsynsanmälan som det föreskrivs om i 6 kap. 5 § 1 mom. i penningtvättslagen. Det bör föreskrivas om Patent- och registerstyrelsens rätt att på begäran få sådana beskattningsuppgifter som kan användas för att säkerställa korrektheten och aktualiteten i registeruppgifterna om verkliga förmånstagare. Det föreslås att rätten att lämna ut information ska begränsas endast till sådana beskattningsuppgifter jämte identifieringsuppgifter om den skattskyldige som kan vara relevanta och som är nödvändiga vid säkerställandet av att registeruppgifterna om verkliga förmånstagare är korrekta och uppdaterade. Sådana är till exempel uppgifter om aktieägarna i företag och deras ägarandelar. 

7.4  Lagen om Finansinspektionen

71 §. Rätt och skyldighet att lämna ut information . Det föreslås att det inledande stycket i 1 mom . ändras så det läggs till en precisering att Finansinspektionen har rätt att på eget initiativ och på begäran lämna ut information. Det föreslås att en ny 2 a punkt fogas till paragrafens 1 mom. enligt vilken Finansinspektionen utan hinder av sekretessbestämmelserna har rätt att lämna ut information till skyddspolisen för förebyggande av brott som hör till skyddspolisens uppgifter enligt polisförvaltningslagen och för skyddande av den nationella säkerheten mot verksamhet som utgör ett allvarligt hot mot den. Rätten att lämna ut uppgifter omfattar rätten att lämna ut uppgifter på eget initiativ och på begäran.  

Utöver vad som föreskrivs i offentlighetslagen har Finansinspektionen utan hinder av sekretessbestämmelserna rätt att lämna ut sekretessbelagd information till andra myndigheter så som det närmare bestäms i 71 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen. Enligt paragrafens 2 mom. har Finansinspektionen rätt att lämna ut endast den information som var och en av de myndigheter som nämns i 1 mom. behöver för att kunna utföra sina uppgifter, och om information lämnas ut till utländska myndigheter, under förutsättning att informationen i den andra staten omfattas av motsvarande tystnadsplikt som Finansinspektionen har.  

I 71 § 1 mom. 2 punkten i lagen om Finansinspektionen föreskrivs om utlämnande av uppgifter till förundersökningsmyndigheterna. Enligt bestämmelsen har Finansinspektionen utan hinder av sekretessbestämmelserna rätt att lämna ut information till Finlands och andra EES-staters förundersökningsmyndigheter för förhindrande och utredning av brott och för meddelande av näringsförbud i enlighet med lagen om näringsförbud. Innan underrättelselagarna trädde i kraft möjliggjorde bestämmelsen att information lämnades ut även till skyddspolisen eftersom skyddspolisen då var förundersökningsmyndighet i enlighet med förundersökningslagen och det hörde till dess lagstadgade uppgifter att förhindra och utreda brott. Efter att underrättelselagarna stiftades är skyddspolisen inte längre förundersökningsmyndighet. Eftersom 71 § i lagen om Finansinspektionen inte ändrades då är 71 § 1 mom. 2 punkten inte längre tillämplig på skyddspolisen. 

Med stöd av 10 § i polisförvaltningslagen har uppgiften att förhindra vissa brott där följderna är särskilt skadliga och vittomfattande – till exempel spionage- och högförräderibrott – anvisats skyddspolisen. I och med underrättelselagarna utökades polisens uppgifter med skyddandet av den nationella säkerheten som det framgår av 1 § 1 mom. i polislagen. Eftersom skyddandet av den nationella säkerheten är en ny föreskriven uppgift i lagstiftningen kunde det inte vara en grund som berättigar att lämna ut information förrän underrättelselagarna stiftades. När skyddet av den nationella säkerheten används som grund för att lämna ut uppgifter förutsätts det att bestämmelserna är så detaljerade att ändamålsbegränsningen och nödvändighetskravet i samband med skyddet av personuppgifter uppfylls. Enligt 5 a kap. 4 § i polislagen är en allmän förutsättning för användning av en metod för civil underrättelseinhämtning att föremålet är en verksamhet som allvarligt hotar den nationella säkerheten. Därför är det motiverat att bestämmelserna om skyddspolisens informationsrelaterade befogenheter i samband med skyddet av den nationella säkerheten kopplas till sådan verksamhet som avses i 5 a kap. 3 § i polislagen som allvarligt hotar den nationella säkerheten om ingen sådan koppling framgår av sammanhanget i övrigt. I fråga om de informationsrelaterade befogenheter som anges i 5 a kap. i polislagen kan kopplingen anses framgå av sammanhanget och i 5 a kap. 50 § i polislagen nämns kopplingen också uttryckligen. 

Finansinspektionen kan i sin inspektionsverksamhet och övriga tillsynsverksamhet få uppgifter som är nödvändiga för skyddspolisen för skötseln av de uppgifter den ålagts i lag. Det kan handla om till exempel en misstanke om finansiering av terrorism som uppkommit i samband med Finansinspektionens tillsynsverksamhet, misstanke om kringgående av sanktionsbestämmelser eller andra ovanliga affärsarrangemang för att överföra medel till tredjeländer och verksamheten misstänks anknyta till verksamhet som äventyrar den nationella säkerheten. Det är viktigt att Finansinspektionen har rätt att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till skyddspolisen även på eget initiativ, för att säkerställa att skyddspolisen ska kunna sköta sina uppgifter.  

7.5  Lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi

6 §.Syftet med fullgöranderapporter. Det föreslås att det görs en teknisk ändring i förteckningen i paragrafens 1 mom. 37 punkt genom att punkten ändras till ett kommatecken.  

I 1 mom. föreslås en ny 38 punkt så att Enheten för utredning av grå ekonomi ska kunna utarbeta fullgöranderapporter för skyddspolisen när det gäller att skydda den nationella säkerheten mot verksamhet som utgör ett allvarligt hot mot den.  

Den föreslagna ändringen gäller den uppgift att skydda den nationella säkerheten som föreskrivs i 1 kap. 1 § 1 mom. i polislagen. Med stöd av 10 § i polisförvaltningslagen har särskilt skyddspolisen ålagts skyddandet av den nationella säkerheten. Ändringen kompletterar rätten i 11 punkten att för polisen utarbeta fullgöranderapporter för förebyggande och utredning av brott. Med polisen avses även skyddspolisen, varför det inte behövs någon ändring till denna del, eftersom den föreskrivna rätten att utarbeta fullgöranderapporter för polisen för att förebygga och utreda brott gäller även skyddspolisen. Den föreslagna ändringen i form av en ny 38 punkt gör det möjligt att framöver utarbeta fullgöranderapporter till stöd även för skyddspolisens uppgift att skydda den nationella säkerheten utöver dess uppgift att förebygga brott. Hot mot den nationella säkerheten kan i sig anses vara så allvarliga att fullgöranderapporter bör kunna utarbetas till stöd för skyddspolisens uppgift att skydda den nationella säkerheten.  

Enligt 7 § i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi har enheten trots sekretessplikten rätt att av myndigheterna få de uppgifter som är nödvändiga för utarbetandet av en fullgöranderapport och som den myndighet som begär rapporten har rätt att få för det ändamål som uppges i begäran. Bestämmelser om polisens rätt att få information av myndigheter finns i 4 kap. 2 § i polislagen. Enligt bestämmelsen har polisen oberoende av tystnadsplikten på begäran av en polisman som hör till befälet rätt att för tjänsteuppdrag avgiftsfritt få behövlig information och handlingar av myndigheter och sammanslutningar som tillsatts för att sköta offentliga uppgifter, om inte överlämnande av informationen eller handlingarna till polisen eller användning av informationen som bevis uttryckligen har förbjudits eller begränsats i lag. I regeringspropositionens avsnitt om nuläget redogörs det för hur underrättelselagstiftningens ikraftträdande inverkade på skyddspolisens rättigheter att få uppgifter från vissa myndigheter för utförandet av sina uppgifter. De förslag till ändringar i skyddspolisens rätt att få information i den här regeringspropositionen i skatteuppgiftslagen, lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, lagen om pension för arbetstagare och lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner möjliggör att fullgöranderapporter utarbetas även för skyddspolisen för förebyggande av brott som den ålagts att bekämpa samt för skyddandet av den nationella säkerheten mot verksamhet som utgör ett allvarligt hot mot den. 

Då de bestämmelser som ska tillämpas på skyddspolisens informationsrelaterade befogenheter i anslutning till skyddet av den nationella säkerheten är utspridda över flera författningar är det i praktiken mycket svårt att precisera alla bestämmelserna samtidigt. Skyddet av den nationella säkerheten är i sig en relativt allmän grund för civila och militära underrättelsemyndigheters rätt att få information, och det är motiverat att knyta grunden för rätten att få information närmare till syftet med civil och militär underrättelseinhämtning samt de föremål för civil och militär underrättelseinhämtning som anges i underrättelselagarna. Därför är det motiverat att bestämmelserna om skyddspolisens informationsrelaterade befogenheter i samband med skyddet av den nationella säkerheten kopplas till sådan verksamhet som avses i 5 a kap. 3 § i polislagen som allvarligt hotar den nationella säkerheten om ingen sådan koppling framgår av sammanhanget i övrigt. I fråga om de informationsrelaterade befogenheter som anges i 5 a kap. i polislagen kan kopplingen anses framgå av sammanhanget och i 5 a kap. 50 § i polislagen nämns kopplingen också uttryckligen.  

När skyddet av den nationella säkerheten används som grund för att lämna ut uppgifter förutsätts det att bestämmelserna är så detaljerade att ändamålsbegränsningen och nödvändighetskravet i samband med skyddet av personuppgifter uppfylls. Enligt 5 a kap. 4 § i polislagen är en allmän förutsättning för användning av en metod för civil underrättelseinhämtning att föremålet är en verksamhet som allvarligt hotar den nationella säkerheten.  

Syftet med fullgöranderapporterna är att ge en korrekt och tillräcklig helhetsbild av en organisation och dess skötsel av de offentligrättsliga skyldigheterna utifrån information som finns i myndigheternas register. I fullgöranderapporterna beskrivs även organisationens direkta och indirekta kopplingar till andra organisationer eller organisationsanknutna personer. Det är ytterst viktigt att få en aktuell och heltäckande samlad bild av organisationen när sådana ekonomiska aktörers bakgrund utreds som misstänks ha anknytning till verksamhet som äventyrar den nationella säkerheten. Ändringarna effektiviserar skyddspolisens förutsättningar att bekämpa till exempel terrorism och spridning av massförstörelsevapen och finansieringen av dessa. Fullgöranderapporterna är också viktiga vid utredningen av företagsomstruktureringar som misstänks anknyta till en främmande stats påverkansverksamhet. 

7.6  Lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar

255 §.Försäkringsanstaltens rätt att lämna ut uppgifter. Det föreslås att det görs en teknisk ändring i förteckningen i den svenskspråkiga paragrafens 1 mom. 6 punkt genom att punkten ändras till ett kommatecken. I den finskspråkiga paragrafen behövs ingen teknisk ändring i 1 mom. 6 punkten eftersom där redan finns ett semikolon.  

Det föreslås en ny 7 punkt i 1 mom. enligt vilken en försäkringsanstalt utöver vad som föreskrivs i offentlighetslagen har rätt att, trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i rätten att få information, lämna ut uppgifter som grundar sig på verkställigheten av denna lag även till skyddspolisen till den del de är nödvändiga för förebyggande av brott som hör till skyddspolisens verksamhetsområde och för skyddande av den nationella säkerheten mot verksamhet som utgör ett allvarligt hot mot den. För skyddandet av den nationella säkerheten är det nödvändigt att Enheten för utredning av grå ekonomi får ökad information för att kunna utarbeta fullgöranderapporter för skyddspolisen. Den föreslagna ändringen anknyter således till ändringen i 6 § 1 mom. i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi och i princip behöver just dessa uppgifter inte lämnas ut på eget initiativ, men paragrafens formulering ”rätt att lämna ut uppgifter till skyddspolisen” utesluter dock inte möjligheten till utlämnande av uppgifter på eget initiativ om det behövs för att skydda den nationella säkerheten. Den föreslagna ändringen gäller den i 1 kap. 1 § 1 mom. i polislagen föreskrivna uppgiften att skydda den nationella säkerheten och den typ av verksamhet som anges i 5 a kap. 3 § i polislagen och som allvarligt hotar den nationella säkerheten när en sådan koppling inte framgår av sammanhanget i övrigt. I fråga om de informationsrelaterade befogenheter som anges i 5 a kap. i polislagen kan kopplingen anses framgå av sammanhanget och i 5 a kap. 50 § i polislagen nämns kopplingen också uttryckligen. Med stöd av 10 § i polisförvaltningslagen har särskilt skyddspolisen ålagts skyddandet av den nationella säkerheten.  

7.7  Lagen om pension för arbetstagare

205 §.Utlämnande av uppgifter för utredning av brott och missbruk samt skyddandet av den nationella säkerheten. Det föreslås att rubriken för paragrafen ändras så att det i den läggs till utlämnande av uppgifter även för skyddandet av den nationella säkerheten. Med den föreslagna kompletteringen motsvarar rubriken det föreslagna innehållet i paragrafen.  

Det föreslås ett tillägg i paragrafens 3 mom. enligt vilket pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter har rätt att lämna ut nödvändiga uppgifter som nämns i 2 mom. till skyddspolisen för förebyggande av brott som hör till dess verksamhetsområde och för skyddande av den nationella säkerheten mot verksamhet som utgör ett allvarligt hot mot den.  

För skyddandet av den nationella säkerheten är det nödvändigt att Enheten för utredning av grå ekonomi får ökad information för att kunna utarbeta fullgöranderapporter för skyddspolisen. Den föreslagna ändringen anknyter således till ändringen i 6 § 1 mom. i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi, och i princip behöver just dessa uppgifter inte lämnas ut på eget initiativ, men paragrafens formulering ”rätt att lämna ut uppgifter till skyddspolisen” utesluter dock inte möjligheten till utlämnande av uppgifter på eget initiativ om det behövs för att skydda den nationella säkerheten. Den föreslagna ändringen gäller den i 1 kap. 1 § 1 mom. i polislagen föreskrivna uppgiften att skydda den nationella säkerheten och den typ av verksamhet som anges i 5 a kap. 3 § i polislagen och som allvarligt hotar den nationella säkerheten när en sådan koppling inte framgår av sammanhanget i övrigt. I fråga om de informationsrelaterade befogenheter som anges i 5 a kap. i polislagen kan kopplingen anses framgå av sammanhanget och i 5 a kap. 50 § i polislagen nämns kopplingen också uttryckligen. Med stöd av 10 § i polisförvaltningslagen har särskilt skyddspolisen ålagts skyddandet av den nationella säkerheten.  

7.8  Lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner

22 b § . Sysselsättningsfondens rätt att lämna ut uppgifter på eget initiativ. Det föreslås att 2 mom. i paragrafen ändras så att erhållna sekretessbelagda nödvändiga uppgifter även på eget initiativ får lämnas vidare till skyddspolisen för förebyggande av brott som hör till dess verksamhetsområde och för skyddande av den nationella säkerheten mot verksamhet som utgör ett allvarligt hot mot den.  

För skyddandet av den nationella säkerheten är det nödvändigt att Enheten för utredning av grå ekonomi får ökad information för att kunna utarbeta fullgöranderapporter för skyddspolisen. Den föreslagna ändringen anknyter således till ändringen i 6 § 1 mom. i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi. Den föreslagna ändringen gäller den i 1 kap. 1 § 1 mom. i polislagen föreskrivna uppgiften att skydda den nationella säkerheten och den typ av verksamhet som anges i 5 a kap. 3 § i polislagen och som allvarligt hotar den nationella säkerheten när en sådan koppling inte framgår av sammanhanget i övrigt. I fråga om de informationsrelaterade befogenheter som anges i 5 a kap. i polislagen kan kopplingen anses framgå av sammanhanget och i 5 a kap. 50 § i polislagen nämns kopplingen också uttryckligen. Med stöd av 10 § i polisförvaltningslagen har särskilt skyddspolisen ålagts skyddandet av den nationella säkerheten.  

10.1  Samband med andra propositioner

Undervisnings- och kulturministeriet har berett regeringens proposition (RP 103/2023 rd) till riksdagen med förslag till lagar om ändring av lagen om småbarnspedagogik och 6 § i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi, som riksdagen har godkänt, och den har satts i kraft genom lagen om ändring av 6 § i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi (190/2024). En ny 37 punkt togs in i 6 § 1 mom. i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi så att Enheten för grå ekonomi utarbetar fullgöranderapporter till stöd för utredning och tillsyn i fråga om uppfyllandet av de allmänna villkoren för bedrivande av privat småbarnspedagogik som anges i 43 a § i lagen om småbarnspedagogik. Därför föreslås i denna proposition att en ny 38 punkt tas in i momentet så att Enheten för utredning av grå ekonomi utarbetar fullgöranderapporter till stöd skyddspolisen för dess uppgifter när det gäller att skydda den nationella säkerheten mot verksamhet som utgör ett allvarligt hot mot den.