1.1  Bakgrund

I regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering är ett centralt mål för gymnasieutbildningen att säkerställa en omfattande allmänbildning och att ge de studerande behörighet för fortsatta studier. Gymnasieutbildningen utvecklas som en egen utbildningsform som har en egen lagstiftning som styr verksamheten samt ett eget finansieringssystem. Denna princip, som finns inskriven i regeringsprogrammet, understryker utgångspunkterna i den gällande lagstiftningen. 

Gymnasieutbildningen och yrkesutbildningen utgör tillsammans utbildningen på andra stadiet, som tillsammans med den utbildning som handleder för examensutbildning (TUVA-utbildning) står för läropliktsutbildningen för hela åldersgruppen efter den grundläggande utbildningen. Gymnasieutbildningen och yrkesutbildningen har separata uppgifter som kompletterar varandra, vilket är ett centralt drag i det finländska utbildningssystemet. Utbildningsanordnare som ordnar båda utbildningsformerna eller samarbete mellan utbildningsformerna innebär inte i enlighet med riktlinjerna i regeringsprogrammet att man avstår från särdragen i gymnasieutbildningen. 

Enligt regeringsprogrammet satsar man inom gymnasieutbildningen på studiehandledning och yrkesövergripande stöd så att varje elev får det stöd eleven behöver för att gå vidare i sina studier. Stödet ska riktas särskilt till de unga som riskerar att bli efter i undervisningen. I enlighet med regeringsprogrammet föreskrivs det om gymnasieelevers rätt till stödundervisning. På detta sätt säkerställs det att varje studerande får tillräckligt stöd för att avancera i gymnasiestudierna. För att möjliggöra stöd för lärande stärks finansieringen av gymnasieutbildningen i enlighet med regeringsprogrammet med 5 miljoner euro 2024 och 10 miljoner euro från och med år 2025. 

I enlighet med regeringsprogrammet tryggas ordnandet av gymnasieutbildning i områden där antalet barn och unga minskar kraftigt. Målet är att bevara ett täckande gymnasienätverk. Dessutom ser regeringen till att det finns tillräckligt med gymnasier med en särskild utbildningsuppgift i vårt land, med beaktande av båda nationalspråken. För att uppnå detta mål har i regeringsprogrammet fastställts att det tillägg för mindre gymnasier som ingår i finansieringen av gymnasierna reformeras så att tillägget stöder tillgången till utbildning och tillgodoseendet av de kulturella rättigheterna. I enlighet med regeringsprogrammet eftersträvas dessutom genom reformen av finansieringssystemet en bättre överensstämmelse mellan gymnasieutbildningens finansieringssystem och kostnaderna för ordnandet av gymnasieutbildningen. Samtidigt främjas en jämlik fördelning av finansieringsansvaret mellan kommunerna enligt hemkommun. Ändringarna i finansieringsmodellen genomförs under en tillräckligt lång övergångsperiod. 

I regeringsprogrammet har man rekommenderat att studentexamen utvecklas så att det blir möjligt att avlägga studentexamen på engelska och att ersätta ett obligatoriskt studentexamensprov med ett gymnasiediplom. 

I enlighet med riktlinjerna i regeringsprogrammet görs det möjligt att avlägga studentexamen på engelska enligt strikt avgränsade kriterier. Vid genomförandet av reformen säkerställs att utbildningsutbudet på engelska inte hotar skolbildningen på nationalspråken, utan att det stärker Finlands attraktionskraft bland internationella aktörer och återflyttare. 

Enligt regeringsprogrammet utarbetas riksomfattande kriterier för gymnasiediplom och dessutom införs en möjlighet att ersätta ett obligatoriskt studentexamensprov med ett gymnasiediplom. Ett av de fem studentexamensproven ska i fortsättningen kunna ersättas med ett gymnasiediplom. Detta sker genom att möjligheten att avlägga prov i ett konst- och färdighetsämne läggs till studentexamen. 

1.2  Beredning

Undervisnings- och kulturministeriet har tillsatt en arbetsgrupp för att i enlighet med regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering bereda förslag till finansiering av gymnasieutbildningen, förnyande av studentexamen, revidering av gymnasiediplom samt stödundervisning och andra åtgärder enligt regeringsprogrammet som gäller gymnasieutbildning. Arbetsgruppen tillsattes för perioden 1.10.2023–31.12.2024. 

Arbetsgruppen har till uppgift att i enlighet med regeringsprogrammet göra upp förslag som går ut på att se över finansieringssystemet för gymnasieutbildningen, möjliggöra studentexamen på engelska, ersätta ett studentexamensprov med gymnasiediplom och göra de ändringar i författningarna som detta förutsätter, trygga gymnasisternas rätt till stödundervisning och vidta andra åtgärder för att uppnå de mål för gymnasieutbildningen som ställs upp i regeringsprogrammet. Under sin mandatperiod styr arbetsgruppen Utbildningsstyrelsens arbete för att utveckla kriterierna för bedömning av gymnasiediplom. Vid beredningen beaktas behovet av att anpassa statsförvaltningens produktivitetsprogram och omkostnader. 

Med stöd av undervisnings- och kulturministeriets tillsättningsbrev har sektionen för utveckling av studentexamen och gymnasiediplom till uppgift att utarbeta en åtgärdsplan och genomföra skrivningarna i regeringsprogrammet när det gäller att utveckla studentexamen på engelska och gymnasiediplom. 

För beredningen av de ändringar som gäller finansieringssystemet för gymnasieutbildningen har undervisnings- och kulturministeriet tillsatt en sektion för utveckling av finansieringen. 

För beredningen av ett enhetligt stöd för lärande har undervisnings- och kulturministeriet tillsatt en arbetsgrupp för utvecklande av stödet för lärande i gymnasie- och yrkesutbildningen. Arbetsgruppen har till uppgift att bereda förslag i enlighet med regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering. Arbetsgruppen tillsattes för perioden 1.10.2023–31.12.2024. 

Arbetsgruppen har till uppgift att i enlighet med regeringsprogrammet utarbeta förslag till harmonisering av stödet för lärande inom gymnasieutbildningen och yrkesutbildningen med beaktande av utvecklingen av handledningen för de studerande. Arbetsgruppen har dessutom som mål att utarbeta ett förslag om tidig upptäckt av stödbehoven och om ordnande av olika former av stöd på andra stadiet, om tryggande av det stöd och den handledning som behövs för lärandet samt det yrkesövergripande stödet för studerande på andra stadiet samt om ett holistiskt stödjande av pedagogiska stödåtgärder, handledning och de studerandes välbefinnande. 

Den förstnämnda arbetsgruppen har till uppgift att beakta beredningsarbetet för att stärka stödet för lärande i yrkesutbildningen och gymnasieutbildningen. Arbetsgruppen för stöd för lärande beaktar det övriga beredningsarbete gällande yrkesutbildning och gymnasieutbildning som utförts i enlighet med regeringsprogrammet. Arbetsgrupperna arbetar i tillräckligt samarbete med Finlands Kommunförbund. 

Undervisnings- och kulturministeriet har till stöd för beredningen av skrivningarna i regeringsprogrammet gällande gymnasieutbildning tillsatt en uppföljningsgrupp som företräder intressenterna inom gymnasieutbildningen. Uppföljningsgruppen tillsattes för perioden 15.10.2023–31.12.2024. Uppföljningsgruppen har till uppgift att stödja den beredning enligt regeringsprogrammet som hör till den av undervisnings- och kulturministeriet särskilt tillsatta arbetsgruppen. 

För att stödja beredningsarbetet genomförde undervisnings- och kulturministeriet i september 2023 brainstorming på nätet för att utveckla gymnasieutbildningen och yrkesutbildningen. Brainstormingen på nätet producerades av Fountain Park, och de frågor som ställdes byggde på målen i regeringsprogrammet. I brainstormingen på nätet deltog ledning, personal och intressenter inom gymnasieutbildningen. Brainstormingen på nätet gällande gymnasieutbildningen samlade 385 deltagare, av vilka 64 procent representerade personalen, 14 procent ledningen, 9 procent ledningen för företag, organisationer, forskningsinstitut eller organisationer inom den offentliga förvaltningen samt 13 procent andra aktörer. 

Undervisnings- och kulturministeriet anordnade ett samråd med studerande i anslutning till utvecklandet av stödet för lärande. Samrådet genomfördes av Fountain Park och ägde rum 22.11–13.12.2023. Antalet svar uppgick till totalt 6 553, av vilka 4 005 lämnades in av gymnasister och 2 352 av yrkesstuderande. Av de studerande frågades hurdant stöd de hade fått för sina studier och hur stödet hade tillgodosett deras behov samt hurdant stöd de hade önskat sig för sina studier. 

Undervisnings- och kulturministeriet ordnade den 17 januari 2024 ett seminarium för anordnare av gymnasieutbildning och yrkesutbildning kring temat framtiden för andra stadiets utbildning. Vid seminariet presenterades de planerade ändringarna och utbildningsanordnarna samt intressentgrupperna fick yttra sig om dessa. 

Yttranden om utkastet till regeringsproposition begärdes på bred front av centrala intressentgrupper. Propositionsutkastet var på remiss 22.4.2024–4.6.2024. Yttrandena och en sammanfattning av dem kan läsas på projektsidan https://okm.fi/sv/projekt?tunnus=OKM060:00/2023 

Regeringspropositionen har behandlats av delegationen för kommunal ekonomi och förvaltning den 25 september 2024. Förhandlingar om propositionen har förts enligt 9 § i sametingslagen (974/1995) och de avslutades den 24 juni 2024. 

Beredningsunderlaget till propositionen finns tillgängligt för allmänheten på adressen https://okm.fi/hanke?tunnus=OKM059:00/2023 .  

2.1  Stöd för lärandet

I 28 § i gymnasielagen (714/2018) finns bestämmelser om stöd för lärandet. En studerande som på grund av särskilda språkliga svårigheter eller andra inlärningssvårigheter har svårt att klara av studierna har rätt att få specialundervisning och annat stöd för lärandet enligt individuella behov. Stödåtgärderna genomförs i samarbete av undervisningspersonalen. Stödbehovet ska bedömas i början av studierna samt regelbundet när studierna framskrider. Stödåtgärderna antecknas på den studerandes begäran i den studerandes individuella studieplan. Om den studerandes rätt till de assistenttjänster, särskilda hjälpmedel och andra tjänster som studierna förutsätter bestäms särskilt. Dessa tjänster som beviljas på grund av funktionsnedsättning ska studerande på andra stadiet ansöka om på basis av social- och hälsovårdslagstiftningen. OKM. 2023. Vammaiset ja erityistä tukea tarvitsevat Vammaiset ja erityistä tukea tarvitsevat opiskelijat ja oppivelvollisuuden laajentuminen: Raportti tukipalveluista toisen asteen koulutuksessa. (presentationsblad på svenska) . http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-263-749-9 

Gymnasiestuderande har rätt till stöd oberoende av vad svårigheterna med lärandet beror på. De lärare som undervisar den studerande planerar stödåtgärderna tillsammans med den studerande. Också andra eventuella sakkunniga kan involveras i samarbetet. Läraren stöder och styr den studerandes lärande med mångsidiga undervisnings- och bedömningsmetoder. Ämnesläraren vägleder den studerande att använda studiestrategier som är typiska för det egna läroämnet. Den studerandes lärande kan också stödjas genom stödundervisning eller annat stöd som den studerande behöver. Specialundervisningen stöder ämnesundervisningen. Den studerande kan också erbjudas olika studier som främjar välbefinnandet och lärandet och som ger stöd till exempel för studiefärdigheterna, livshanteringen eller studier i olika läroämnen. 

Utbildningsanordnaren ska dessutom i enlighet med 15 § i diskrimineringslagen (1325/2014) ordna anpassningar som är ändamålsenliga och rimliga i varje enskild situation så att personer med funktionsnedsättning kan få utbildning som är likvärdig med den utbildning som andra studerande får. Vid bedömningen av vilka anpassningar som är rimliga beaktas förutom behoven hos personer med funktionsnedsättning även utbildningsanordnarens storlek och ekonomiska ställning, arten av aktörens verksamhet, de uppskattade kostnaderna för anpassningarna och det stöd som kan fås för åtgärderna. 

En del utbildningsanordnare har ordnat specialundervisning och annat stöd för lärandet för sina studerande i flera årtionden, trots att det föreskrevs om stöd för lärandet och studerandes rätt till specialundervisning först i gymnasielagen 2018. Det finns inga statistiska uppgifter om dem som får specialundervisning i gymnasiet, men enligt Studentexamensnämnden har specialarrangemang vid studentskrivningarna ordnats för omkring 4 procent av examinanderna på grund av läs- och skrivsvårigheter och för 6–7 procent på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning. Denna siffra motsvarar inte direkt antalet personer som behöver särskilt stöd under gymnasieutbildningen, eftersom alla som behöver stöd under utbildningen inte behöver specialarrangemang och alla som behöver specialarrangemang inte behöver specialundervisning. 

Nationella centret för utbildningsutvärdering (Karvi) Stödet för lärande i gymnasieutbildningen. 2024. Karvi. https://www.karvi.fi/sv/publikationer/stodet-larande-i-gymnasieutbildningen har bedömt hur stödet för lärande har genomförts inom gymnasieutbildningen. Enligt utvärderingsresultaten från våren 2024 berodde de studerandes behov av stöd oftast på svårigheter att läsa och skriva, svårigheter med uppmärksamhet och aktivitetsstyrning samt utmaningar i fråga om psykisk hälsa. Många behöver också stöd för att förbättra bristfälliga kunskaper i undervisningsspråket och för att upprätthålla inlärningstekniker och motivation. Enligt Karvis utvärdering fungerar bedömningen av behovet av stödåtgärder och ansökan om specialarrangemang för studentexamen bäst, men en del får inte det stöd de behöver under gymnasieutbildningen. Speciallärarna ansåg i allmänhet att de resurser som riktades till specialundervisningen var relativt tillräckliga, men variationerna mellan gymnasierna var stora. Speciallärarna uppskattade att tiden bäst räckte till för uppgifter som gäller studentexamen och till samarbete med studiehandledare, vårdnadshavare och studerandevårdsgrupper, men de upplevde att de tidsresurser som stod till buds för handledning, stöd och undervisning för grupper av studerande samt för individuellt stöd till studerande var otillräckliga. Som utvecklingsobjekt efterlyste speciallärarna vid gymnasierna gemensamma metoder för personalen att ordna specialundervisning och annat stöd i gymnasiet samt noggrannare definierade nationella stödåtgärder.  

Enligt en enkät inom föreningen för speciallärare i finska gymnasier (SLEO) Resurssikysely 2023. Suomen lukioiden erityisopettajien yhdistys. https://sleo.fi/resurssikysely-2023-tulokset/ upplevde omkring 30 procent av speciallärarna i gymnasierna att arbetstiden väl räckte till för de viktigaste uppgifterna som speciallärare. Cirka 46 procent upplevde att de behövde lite extra resurser och 24 procent uppgav att arbetstiden inte räcker till för de grundläggande uppgifterna. Utredningen visar att speciallärarna i gymnasierna upplevde att likabehandlingen av de studerande samt utvecklingen av det egna arbetet och kompetensen äventyras av resursbristen.  

Arbetsbilden för en speciallärare vid gymnasiet är fokuserad på läs- och skrivsvårigheter samt specialarrangemang vid studentexamen, och gymnasierna har inte kunnat erbjuda tillräckligt stöd till dem som har större behov av stöd i sina studier. Jahnukainen, M., Kivirauma, J., Laaksonen, L. M., Niemi, A.-M. & Varjo, J. 2019. Opotunteja ja erityistä tukea. Ohjaus ja tuki koulutusjärjestelmässä. I verket M. Jahnukainen, M. Kalalahti & J. Kivirauma (toim.), Oma paikka haussa. Maahanmuuttotaustaiset nuoret ja koulutus (s. 29–48). Gaudeamus. Niemi Niemi, A-M. (2021). Erityisen tuen tarpeen merkitys nuorten aikuisten koulutuselämänkulun kerronnassa. Oppimisen ja oppimisvaikeuksien erityislehti, Vol. 31, No. 4. https://bulletin.nmi.fi/wp-content/uploads/2022/02/Bulletin_E_2022.pdf#page=50 föreslår att metoderna inom specialundervisningen ska vara en del av läroanstaltens vardag. När tröskeln för att få stöd är låg är det lättare för studerande att be om och ta emot hjälp. Det är också viktigt att stöd erbjuds aktivt till de studerande. Om erhållandet av stöd är beroende av att den studerande själv aktivt ska ansöka om stöd, utesluts en del av de studerande från stödet och dessa kan vara just de studerande som har störst behov av stöd. En liknande iakttagelse görs av Saarelainen m.fl. Saarelainen, N J, Saarinen, M & Jahnukainen, M. 2022, Lukiolaisten hyvinvoinnin ulottuvuudet ja oppimisen tuki: nuorten näkökulma. julkaisussa P Kaitala & S Uusinoka (toim) Erityisen hyvä tuki ja ohjaus – oppijan oikeus, opettajan taito. HAMKin e-julkaisuja, Nro 2/2022, Hämeen ammattikorkeakoulu, 27–47. , som i sin forskning visade att gymnasiestuderande upplevde det som relativt svårt att få stöd för lärandet. Även i deras intervjuer verkar det som att studerande måste vara självstyrande för att få stöd, vilket innebär att de studerande som behöver stöd mest kan bli utan det stöd de behöver. Gymnasisterna i forskningsmaterialet uttryckte en önskan om att gymnasiet skulle erbjuda aktivt stöd till dem som behöver det.  

Studerande med invandrarbakgrund i gymnasiet 

Gymnasieutbildningen omfattar ett växande antal studerande med invandrarbakgrund, vars kunskaper i finska eller svenska varierar. Enligt Statistikcentralen Tilastokeskus 2022. Yhä useampi opiskelija oli ulkomaalaistaustainen vuonna 2022. https://www.stat.fi/julkaisu/clr7pmvhj14t20cumlxlaf626 har omkring 8 procent av gymnasiestuderandena invandrarbakgrund och antalet har fördubblats mellan 2012 och 2022. Statistikcentralen, Statistikdatabaser. https://stat.fi/tup/tilastotietokannat/index_sv.html Denna ökning beror på den ökade invandringen till Finland. Under 2020-talet har en del utbildningsanordnare också aktivt utanför landets gränser marknadsfört möjligheten att söka sig till avgiftsfri gymnasieutbildning i Finland.  

Studier på ett främmande språk är utmanande och studerande vars språkkunskaper ännu inte är tillräckliga behöver stöd för att utveckla studiespråket. För att stödja utbildningsvägarna för studerande med ett främmande språk som modersmål är språkmedveten pedagogik och pedagogiska metoder som stöder flerspråkighet av avgörande betydelse. Jahnukainen m.fl. Jahnukainen, M., Laaksonen, L.M. & Niemi, A-M. 2018. Maahanmuuttajataustaiset nuoret pärjäävät myös lukio-opinnoissa. Talous & yhteiskunta, 46(2), 24–29. https://helda.helsinki.fi/bitstream/handle/10138/256032/ty22018JahnukainenLaaksonenNiemi.pdf?sequence=1 hävdar att även ungdomar med invandrarbakgrund kan dra nytta av det stöd som specialläraren erbjuder för att stärka språkkunskaperna, till exempel så att specialläraren kan arbeta som kompanjonlärare under lektionerna i olika ämnen och hjälpa de studerande som behöver stöd i finska språket.  

Holopainen m.fl. Holopainen, J., Kalalahti, M. & Varjo, J. (2017). ”Mun tehtävä on tukea ja esittää kysymyksiä ja kulkea rinnalla” – asiantuntijoiden näkemyksiä maahanmuuttajataustaisten nuorten siirtymisestä toiselle asteelle. Kasvatus 48(3), 203–216. granskar övergången till andra stadiet bland studerande med invandrarbakgrund. De konstaterar att unga med invandrarbakgrund oftare än andra övergår till andra stadiet med dåliga betyg och sedan avbryter utbildningen. Författarna konstaterar att en studerande med invandrarbakgrund inte nödvändigtvis är lika insatt i utbildningssystemet. De anser att det är viktigt med vägledning som möjliggör en sömlös övergång från den grundläggande utbildningen till andra stadiet, särskilt för dem som har flyttat till landet först i slutskedet av den grundläggande utbildningen. Detta skulle också kunna förbättra överföringen av information om till exempel behovet av specialundervisning till andra stadiet.  

Samråd med ungdomar om stöd för lärandet 

Undervisnings- och kulturministeriet anordnade ett samråd med studerande i anslutning till utvecklandet av stödet för lärande. Samrådet genomfördes av Fountain Park och ägde rum 22.11–13.12.2023. Enkäten besvarades av 4 005 gymnasiestuderande och 185 studerande som avlägger studentexamen och yrkesinriktad grundexamen samtidigt (s.k. dubbelexamen). 

Av de studerande frågades vilket stöd de hade fått under sin skolgång och hur stödet hade svarat mot deras behov. Svaren visade att de studerande i de flesta fall hade fått stöd i form av stödundervisning och specialundervisning i något visst ämne. Också olika former av flexibilitet och arrangemang var vanliga. Till dessa hör till exempel enklare uppgifter, extra tid i prov, reducerad läsordning, pappersböcker och alternativa sätt att genomföra studierna. Stöd för lärandet har getts i mindre grupper, till exempel i olika verkstäder, och de studerande har fått praktisk hjälp och stöd av sin egen lärare i klassrummet. Stödet för lärandet har i huvudsak tillgodosett de studerandes behov. Förutom läraren har studiehandledaren, psykologen och kuratorn gett samtalshjälp och stöd vid de praktiska studiearrangemangen. 

Enligt respondenterna var det största behovet av ytterligare stöd kopplat till stödundervisningen i ett visst ämne och till individualiseringen av studierna, det vill säga till olika individuella former av flexibilitet och arrangemang. En förstahjälpsinsats och stöd av den egna läraren under eller omedelbart efter lektionerna kunde ha minskat behovet av fortsatt stöd. Respondenterna hade behövt mer stöd inte bara för lärandet utan också för att orka, planera studierna och fundera över sina möjligheter att få arbete och sin framtid. Respondenterna efterlyste också uppmuntran och motivation. En del av dem hade behövt mer särskilt stöd/specialundervisning samt arbete i mindre grupper. Ju tidigare sådana åtgärder sätts in desto bättre. Respondenterna hoppades få gensvar på sina åsikter och att studiemetoderna skulle kunna skräddarsys i enlighet med de studerandes styrkor. 

Respondenterna upplevde att det bästa stödet för lärandet och välbefinnandet är att de studerande får stöd för sin psykiska hälsa och för att orka. Av lärarna önskades god kontakt med de studerande, en uppmuntrande inställning till eleverna och en tillräckligt avslappnad och lugn studietakt. Lärarna önskades ha en bra kontakt med den studerande och höra sig för om hur den studerande har det. Snabb reaktion på frånvaro eller förändringar i betygen efterlystes. Respondenterna uppgav att den viktigaste drivkraften för ökad motivation är att upprätthålla den studerandes tro och tillit inför framtiden. Alla vill uppleva framgång som gör att självförtroendet utvecklas. Det man studerar bör knytas till praktik. 

Resultat av brainstormingen på nätet om stöd för lärandet i gymnasieutbildningen 

I enlighet med regeringsprogrammet ordnade undervisnings- och kulturministeriet ett samråd med anordnare av gymnasieutbildning och deras intressentgrupper avseende beredningen av utvecklingen av gymnasieutbildningen. Samrådet genomfördes med hjälp av Fountain Park som brainstorming på nätet under tiden 28.9–17.10.2023. Brainstormingen på nätet om gymnasieutbildningen resulterade i sammanlagt 385 svar, varav 20 på svenska. 

Handledningen och stödet var de viktigaste utvecklingsobjekten: totalt 73 procent av dem som svarade lyfte fram utvecklingen av stödet för lärande som det viktigaste utvecklingsobjektet. Med lämplig handledning och lämpligt stöd kan varje gymnasist lära sig utifrån sina egna utgångspunkter och få tillräcklig vägkost för fortsatta studier, arbete och livshantering så att han eller hon kan hitta sin plats och sin väg i samhället och har förmåga att orka vara en aktiv medborgare. När man ingriper i frånvaro och bristande skolframgång, ska stöd ges i tillräckligt god tid för att förhindra att utbildningen avbryts. 

Många av dem som svarade tog upp betydelsen av tillräckligt små gruppstorlekar. När gruppen är tillräckligt liten kan läraren bemöta de studerande, känna deras eventuella behov av stöd och differentiera undervisningen för olika studerande. I en grupp av rimlig storlek vågar den studerande bättre ställa frågor och får ro att framskrida i egen takt. Läraren har möjlighet att ge behövligt stöd samt att genomföra eventuella överenskomna specialarrangemang för den studerande. 

Lågtröskelstöd ansågs vara viktigt. När stödet utvecklas bör man komma ihåg att olika studerande gynnas av olika stödåtgärder och att stödet bör utvecklas med förståelse för mångfalden. Enligt respondenterna finns det redan i många gymnasier många stödåtgärder, men de når inte alla som behöver dem. Den stödundervisning som ges av ämneslärare är enligt respondenterna en väsentlig form av stöd. Detta stöd bör enligt respondenterna definieras så att det används för att hjälpa de studerande att framskrida i sina studier. Stödundervisningen bör ordnas på olika sätt, till exempel en gång i veckan i form av en öppen stödtimme eller en läxklubb. En annan form av stöd kan vara att lära sig olika lärfärdigheter, till exempel hur man lär sig matematik eller språk. Några av respondenterna föreslog också att man skulle anställa resurslärare till gymnasiet. Dessa resurslärare kan fungera som stöd för ämnesläraren. 

I fråga om behovet av och formerna för studiehandledning var respondenterna oense. En del ansåg att två obligatoriska studiehandledningskurser är för mycket, andra ansåg att dessa är ytterst nödvändiga för att studierna ska framskrida och man föreslog att lektionerna i studiehandledning skulle spridas ut över hela studietiden. Många av respondenterna betonade vikten av personlig handledning. 

Många önskade att det skulle finnas en speciallärare i varje gymnasium. Specialundervisningen kan ske som kompanjonundervisning, som ett sätt att stärka studiestrategierna. Respondenterna önskade att specialundervisningen i gymnasiet blir etablerad och att arbetsmetoderna inom specialundervisningen utvecklas. Arbetet ska koncentreras på att stödja de studerande och onödig byråkrati ska undvikas. Respondenterna önskade att en resurs för handledning och specialundervisning fastställs för gymnasierna, men också invändningar mot detta framfördes. Enligt respondenterna bör särskild uppmärksamhet ägnas åt arbetsfördelningen och samarbetet mellan speciallärare och ämneslärare. 

Gymnasiestuderandes orkande och psykiska välbefinnande togs upp i flera svar. De studerandes vardagsfärdigheter och mentala färdigheter bör stärkas. Det är viktigt att läroanstalterna satsar på att bygga upp en verksamhetskultur för psykiskt välbefinnande samt på att garantera tillräckligt med stöd och service. Mobbning och diskriminering måste bekämpas snabbt och effektivt. I svaren efterlystes också mentalvårdstjänster med låg tröskel vid läroanstalterna. De lagstadgade resurserna inom studerandevården måste tryggas. Några av respondenterna tog också upp frågan om samhällspedagoger eller ungdomsarbetare i skolans vardag, som kan bidra till de studerandes välbefinnande. 

Utvecklingen av lärarnas kunnande inom specialpedagogik och stärkande av de studerandes välbefinnande ansågs viktig. Lärarna bör ha kompetens att möta och stödja den unga och stärka positiv växelverkan, gemenskap och delaktighet som en del av sitt eget arbete. Det är möjligt att genom utbildning utveckla sedvanliga arbetsbilder och stärka samarbetet mellan ämneslärare, gruppledare, studiehandledare och speciallärare. 

2.2  Finansieringssystemet för gymnasieutbildningen

Finansieringen av anordnarna av gymnasieutbildning bestäms enligt lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (1705/2009), nedan finansieringslagen, och statsrådets förordning (1766/2009), nedan finansieringsförordningen. Statsandelen för gymnasieutbildning beviljas på kalkylmässiga grunder. I gymnasier bestäms finansieringen på basis av antalet studerande och ett pris per enhet som bestäms per studerande. 

Priserna per enhet för varje utbildningsanordnare beräknas på basis av det genomsnittliga priset per enhet för gymnasieutbildning. Det genomsnittliga priset per enhet grundar sig på de riksomfattande kostnaderna för statsandelsbasen för gymnasieutbildning under året före det år som föregår det år då priset per enhet bestäms, från vilka först har dragits av den andel som beviljas för tilläggsfinansiering av gymnasiets särskilda utbildningsuppgifter (år 2024 är den 1,55 procent). Från det genomsnittliga pris per enhet som beräknats på basis av kostnaderna avdras dessutom det belopp som avses i 23 b § i finansieringslagen. 

De priser per enhet som bestäms för kommuner och samkommuner graderas med stöd av 1 § 2 mom. i finansieringsförordningen på basis av ett nyckeltal enligt ringa antal studerande, genom en så kallad förhöjning för en liten anordnare av gymnasieutbildning. Nyckeltalet höjs graderat för utbildningsanordnare vars antal studerande understiger 200, och höjningen är större för utbildningsanordnare vars antal studerande understiger 60. För höjningen av nyckeltalet har dock fastställts en övre gräns på 106, vilket i praktiken motsvarar att nyckeltalet inte längre stiger när antalet studerande understiger 40. Vid bestämmandet av priset per enhet för gymnasieutbildning beräknas nyckeltalet enligt uppgifterna om antalet studerande den 20 september året före budgetåret. 

Den nuvarande höjningsgrunden för priset per enhet tar inte direkt hänsyn till tillgänglighetsaspekterna. Gymnasienätet i området kan på vissa ställen vara relativt tätt geografiskt och bestå av många små och närbelägna utbildningsanordnare. Finansieringen av de minsta utbildningsanordnarna motsvarar inte heller tillräckligt kostnaderna för gymnasieutbildningen bland annat på grund av den övre gränsen för höjningen av nyckeltalet, och ministeriet har varje år varit tvunget att enligt prövning höja priserna per enhet för sådana utbildningsanordnare. 

År 2023 hade 140 av de kommunala utbildningsanordnarna (63 procent) färre än 200 studerande. Färre än 60 studerande hade 45 utbildningsanordnare (20 procent). Nästan två tredjedelar av de kommunala anordnarna av gymnasieutbildning fick en höjning av priset per enhet för små anordnare av gymnasieutbildning och 2023 riktades 41 miljoner euro av finansieringen för gymnasieutbildningen till detta. Förhöjningens andel av anslaget för gymnasieutbildning var 5,1 procent. För de utbildningsanordnare som fick tillägget var höjningen av priset per enhet i genomsnitt 23 procent. Av alla studerande som studerade enligt lärokursen för unga hade 18 procent (cirka 18 000) en utbildningsanordnare som fick en höjning av priset per enhet på basis av antalet studerande. 

I kommuner och samkommuner som ordnar gymnasieutbildning på både finska och svenska beräknas nyckeltalet separat för den finskspråkiga och den svenskspråkiga utbildningen, och det slutliga nyckeltalet är det med antalet studerande vägda medeltalet av de nyckeltal som beräknats enligt språkgrupp. För andra undervisningsspråk än finska och svenska räknas inget nyckeltal, utan de studerande beaktas i antalet finskspråkiga studerande. 

För privata utbildningsanordnare räknas i princip inget nyckeltal, utan priset per enhet är detsamma som priset per enhet i den kommun där utbildningen huvudsakligen ordnas. Om kommunen inte anordnar gymnasieutbildning, beräknas priset per enhet för en privat anordnare av gymnasieutbildning på samma sätt som priset per enhet för kommunen. Detta utesluter små privata utbildningsanordnare som är verksamma i tätare befolkade områden från höjningen. Även om avgränsningen i huvudsak är ändamålsenlig har ministeriet, för att trygga tillgången till svenskspråkig utbildning, årligen genom höjningar av priset per enhet enligt prövning varit tvunget att höja priserna per enhet för sådana privata utbildningsanordnare som svarar för ordnandet av svenskspråkig undervisning i en enspråkigt finsk kommun (s.k. språköskola). 

Om en gymnasieutbildning som omfattas av det höjda nyckeltalet vid beräkningen av priset per enhet under 2008–2012 har övergått till en kommun som uppstått genom sammanslagning av kommunerna eller genom en ändring av tillståndet att ordna utbildning till en del av gymnasieutbildningen i en annan kommun eller samkommun, beräknas nyckeltalet fortfarande separat för varje tidigare anordnare av gymnasieutbildning med stöd av 1 § 3 mom. i finansieringsförordningen. Nyckeltalet för den sammanslagna utbildningsanordnaren erhålls som ett vägt medeltal av antalet studerande i nyckeltalen. För att nyckeltalet för en sammanslagen utbildningsanordnare ska kunna beräknas på det sätt som beskrivs ovan förutsätter att ett gymnasium som omfattas av det höjda nyckeltalet och förutsättningarna för höjning av nyckeltalet kvarstår. Detta försätter utbildningsanordnarna i en ojämlik ställning. 

Finansieringen av utbildningsanordnarens gymnasieutbildning beräknas separat för studerande som genomgår gymnasiet enligt lärokursen för unga, för studerande som genomgår gymnasiet enligt lärokursen för vuxna och för studerande som genomgår gymnasieutbildning i internatform. 

Finansieringen bestäms på basis av det per studerande bestämda priset per enhet och antalet studerande inom gymnasieutbildningen. Priset per enhet multipliceras med antalet studerande, vilket är det vägda medeltalet av antalet studerande under statistikdagarna inom gymnasieutbildningen. Antalet studerande på statistikdagen den 20 januari viktas med talet 7/12 och antalet studerande på statistikdagen den 20 september med talet 5/12. I antalet studerande inräknas de studerande som studerar gymnasiets hela lärokurs. 

Finansieringen av gymnasieutbildningen omfattar också studier och kurser för studerande som studerar ett enskilt läroämne eller enskilda läroämnen (ämnesstuderande) samt prov för särskild examen som avlagts av läropliktiga. Finansieringen av ämnesstudierna gäller endast sådana obligatoriska och riksomfattande valfria studier i gymnasiet enligt lärokursen för vuxna och sådana obligatoriska kurser i gymnasiet som genomgås av ämnesstuderande enligt den gamla läroplanen för vuxna samt sådana riksomfattande kurser i gymnasiet som erbjuds som fördjupade studier. För beräkning och fastställande av finansieringen omräknas de studier och kurser som ämnesstuderande har slutfört samt prov för särskild examen till ett kalkylerat antal studerande, som räknas samman med antalet studerande enligt lärokursen för gymnasieutbildning för vuxna som fullföljer gymnasiets lärokurs, och det här antalet studerande multipliceras med ett pris per enhet som är 61,5 procent av det pris per enhet som bestämts för utbildningsanordnaren per studerande i gymnasiet. 

Gymnasiefinansieringen beviljas och justeras på basis av det vägda medeltalet av antalet studerande den 20 januari och den 20 september före åtgärden i fråga så att antalet studerande den 20 januari viktas med talet 7/12 och antalet studerande den 20 september viktas med talet 5/12. I antalet studerande inräknas de studerande som studerar gymnasiets hela lärokurs. Vid beräkningen av priserna per enhet viktas antalet studerande som studerar i gymnasieutbildning för vuxna med koefficienten 0,615 med undantag av studerande som får utbildning vid internat. Dessutom ska studier som avlagts av studerande som antagits för att studera ett eller flera läroämnen enligt lärokursen för vuxna samt prov i särskild examen som avlagts av läropliktiga beaktas i antalet studerande som studerar enligt lärokursen för gymnasieutbildning för vuxna när det gäller obligatoriska och riksomfattande valfria studier. Ämnesstudierna omräknas till antalet studerande genom att antalet studier i studiepoäng divideras med talet 30 och proven för särskild examen omräknas på motsvarande sätt till antalet studerande genom att antalet studier i studiepoäng divideras med talet 60. 

De anordnare av gymnasieutbildning som enligt sitt tillstånd har beviljats en särskild utbildningsuppgift eller en riksomfattande utvecklingsuppgift beviljas tilläggsfinansiering. Beloppet av denna tilläggsfinansiering 2024 är 1,55 procent av de riksomfattande totalkostnaderna för gymnasieutbildningen. Finansieringen av utbildningsanordnarens särskilda utbildningsuppgift bestäms utifrån det vägda antalet studerande i en särskild uppgift enligt utbildningsanordnarens tillstånd som en proportionell andel av det vägda antalet studerande i alla utbildningsanordnares särskilda utbildningsuppgifter. Den viktkoefficient som används vid beräkningen bestäms på basis av den särskilda utbildningsuppgiften. Finansieringen av den riksomfattande utvecklingsuppgiften fördelas i enlighet med undervisnings- och kulturministeriets beslut. 

2.3  Gymnasieutbildning och studentexamen

Gymnasieutbildning och undervisningsspråk 

Gymnasieutbildningens lärokurs omfattar studier i modersmål och litteratur, det andra inhemska språket och främmande språk, matematiska och naturvetenskapliga studier, humanistiska studier och studier i religion eller livsåskådningskunskap, studier i konst- och färdighetsämnen (ämnesgrupper) samt studiehandledning. För studerande som avlägger gymnasieutbildningen enligt lärokursen för vuxna är dock studierna i konst- och färdighetsämnen frivilliga. Gymnasieutbildningens lärokurs kan innefatta tematiska studier som utvecklar den mångsidiga kompetensen. Gymnasieutbildningens lärokurs kan också innehålla studiehelheter som genomgås i olika läroämnesgrupper eller läroämnen och som innefattar ett arbete som påvisar särskilt kunnande och intresse (gymnasiediplom). 

Genom förordning av statsrådet föreskrivs det om de allmänna riksomfattande målen för gymnasieutbildningen, de läroämnen som hör till ämnesgrupperna, studiernas struktur och omfattningen av dessa studier. Utbildningsstyrelsen bestämmer målen för och det centrala innehållet i de studier som föreskrivs i statsrådets förordning, med undantag av tematiska studier (grunderna för läroplanen). Grunderna för läroplanen fastställs separat för lärokurserna för gymnasieutbildning för unga och för vuxna. 

Utbildningsanordnaren ska utarbeta en läroplan som bestämmer om genomförandet av undervisningen, studiehandledningen och stödet för lärandet, de studieperioder som erbjuds de studerande och de studieprestationer som förutsätts för deltagande i dem samt om noggrannare mål för och innehåll i undervisningen. Läroplanen godkänns separat för lärokurserna för gymnasieutbildning för unga och för vuxna samt separat för undervisning som ges på finska, svenska, samiska och vid behov på andra språk. 

Läroanstaltens undervisningsspråk är finska eller svenska. Undervisningsspråket kan dessutom vara samiska, romska eller teckenspråk eller något annat språk som anges i tillståndet. En del av undervisningen i gymnasieutbildningens lärokurs kan ges också på något annat undervisningsspråk än det som avses i tillståndet, om detta inte äventyrar den studerandes möjlighet att följa undervisningen och avlägga lärokursen och studentexamen. Studentexamen avläggs antingen på finska eller på svenska enligt gymnasiets undervisningsspråk. Det är inte möjligt att studera hela gymnasiets lärokurs på engelska inom ramen för den gällande lagstiftningen, eftersom den endast delvis tillåter undervisning på engelska. Rätt att studera hela lärokursen med engelska som undervisningsspråk förutsätter att engelska anges som undervisningsspråk i tillståndet att ordna utbildning. Det har inte funnits någon grund för beviljande av ett sådant upplägg, eftersom studentexamen ordnas på finska eller svenska, och den undervisning som ordnas på något annat språk inte får äventyra förmågan att avlägga examen. Det engelska språket har vid sidan av det finska språket fastställts som undervisningsspråk endast i Englantilaisen koulun säätiö sr:s tillstånd att ordna utbildning. Denna rätt har redan beviljats stiftelsen i flera decennier. Också i The English School avläggs studentexamen på finska som slutexamen, så undervisningen ska ordnas så att den tryggar de studerandes rätt att klara av examen. Det engelska språket har dessutom fastställts som undervisningsspråk i tillståndet även när det är fråga om undervisning som leder till International Baccalaeureate-examen på engelska (nedan IB-examen). 

Som modersmål undervisas enligt läroanstaltens undervisningsspråk finska eller svenska eller samiska enligt den studerandes modersmål. Som modersmål kan också undervisas romani, teckenspråk eller ett annat språk som är den studerandes modersmål. Närmare bestämmelser om modersmålsundervisningen utfärdas genom förordning av statsrådet. 

Gymnasiediplom som en del av gymnasiets lärokurs 

Arbetsgruppen för utveckling av studentexamen (Kommittébetänkande 1993:25) som tillsattes av undervisningsministeriet ansåg att det skulle vara ändamålsenligt att sprida ut utvärderingen av prestationerna i konst- och färdighetsämnena över en längre tidsperiod under gymnasiestudierna, så att den studerandes konstnärliga eller färdighetsmässiga arbetsprov och den skriftliga del som skapar den teoretiska ramen på ett meningsfullt sätt kunde integreras i gymnasiestudierna. 

Utbildningsstyrelsen inledde 1995 utvecklingen av gymnasiediplomen på basis av arbetet i arbetsgruppen för utveckling av studentexamen. Gymnasiediplomen definierades som demonstrationer av särskild kompetens i och intresse för konst- och färdighetsämnen. Som ett resultat av utvecklingen har alla gymnasier haft möjlighet att ordna gymnasiediplom sedan 1999–2000. Utvecklingsarbetet har utförts i samarbete med högskolor, gymnasier och andra intressentgrupper. Utgångspunkterna för utbudet och anordnandet av gymnasiediplomen har i huvudsak inte förändrats. Gymnasiediplomsystemet har utvecklats i större utsträckning i samband med reformen av grunderna för läroplanen för gymnasieutbildning. 

I 11 § i den gällande gymnasielagen föreskrivs det om gymnasiediplom som en del av gymnasieutbildningens lärokurs. Enligt 1 mom. ingår i gymnasieutbildningens lärokurs studier i modersmålet och litteratur, det andra inhemska språket och främmande språk, matematisk-naturvetenskapliga studier, humanistisk-samhälleliga studier, studier i religion eller livsåskådningskunskap och studier i konst- och färdighetsämnen (läroämnesgrupper) samt studiehandledning. För studerande som avlägger gymnasieutbildningen enligt lärokursen för vuxna är dock studierna i konst- och färdighetsämnen frivilliga. Gymnasieutbildningens lärokurs kan enligt 2 mom. innefatta tematiska studier som utvecklar den mångsidiga kompetensen. Gymnasieutbildningens lärokurs kan också innehålla studiehelheter som genomgås i olika läroämnesgrupper eller läroämnen och som innefattar ett arbete som påvisar särskilt kunnande och intresse (gymnasiediplom). I gymnasieförordningen (810/2018) regleras dessutom gymnasiediplomens omfattning till två studiepoäng (12 § 3 mom.). 

I enlighet med grunderna för läroplanen för gymnasieutbildning för unga 2019 är det möjligt att fullgöra gymnasiediplom i huslig ekonomi, bildkonst, slöjd, gymnastik, mediekunskap, musik, dans och teaterkonst. Gymnasiediplomen ger en studerande möjlighet att bedöma hur den egna kompetensen och de egna styrkorna har utökats under gymnasiestudierna med siktet inställt på fortsatta studier. Gymnasiediplomen kompletterar den kompetens som gymnasiets avgångsbetyg och studentexamensbetyget visar. Gymnasiediplom kan genom beslut av utbildningsanordnaren fullgöras i gymnasiet i en eller flera läroämnesgrupper eller läroämnen. Gymnasiediplomet kan ingå i valfria studier för lärokursen i läroämnet på det sätt som bestäms i den lokala läroplanen. Utbildningsstyrelsen meddelar separata anvisningar om fullgörandet av varje gymnasiediplom. I den lokala läroplanen beskrivs för de gymnasiediplom som utbildningsanordnaren tillhandahåller gymnasiediplomens uppgift, de allmänna målen för och bedömningen av diplomen samt målen och det centrala innehållet per gymnasiediplom i studieperioder som omfattar två studiepoäng. 

Bedömningen av gymnasiediplomen ska basera sig på ett självständigt arbete som utförs individuellt eller i grupp under gymnasietiden och som påvisar specialkompetens och intresse. Gymnasiediplomet ska bedömas som en helhet. I bedömningen av gymnasiediplomet ska man ge den studerande respons på hur de mål som ställts upp för gymnasiediplomet har uppnåtts. Bedömningen av gymnasiediplomet ska vara mångsidig och tillförlitlig och motsvara den kunskapsnivå som den studerande påvisat i läroämnet eller läroämnesgruppen. Inom ramen för processen då gymnasiediplomet avläggs ska även den studerande själv utvärdera sin prestation. Gymnasiediplomprestationerna bedöms med ett siffervitsord på skalan 4–10. Skolans lärare bedömer prestationen och i bedömningen deltar en annan bedömare, som ska vara sakkunnig på området i fråga. En sådan sakkunnig är i regel lärare vid en annan läroanstalt. Gymnasiediplomen är lokala valfria studier, varvid ett siffervitsord eller en prestationsanteckning på det sätt som bestäms i den lokala läroplanen kan ges som vitsord för en studerandes studieperiod för gymnasiediplomet. En studerande som har avlagt gymnasiediplom får som bilaga till gymnasiets avgångsbetyg ett särskilt gymnasiediplom med ett siffervitsord över gymnasiediplomet i fråga. Den nuvarande frivilligheten i fråga om anordnandet av gymnasiediplom försätter de studerande i en ojämlik ställning. Det krävs ändringar i lagstiftningen för att tillgången till och jämlikheten i gymnasiediplomen ska kunna främjas. 

Utbildningsstyrelsen har på uppdrag av undervisnings- och kulturministeriet gjort upp ett förslag till utvecklingsplan för gymnasiediplomen, som överlämnades till ministeriet i november 2022. Gymnasiediplomets uppgift ska även i fortsättningen vara att visa den studerandes kunnande i första hand i de läroämnen som inte ingår som prov i studentexamen. I och med reformen är det möjligt att avlägga gymnasiediplom i musik, bildkonst och gymnastik för alla studerande som fullgör gymnasieutbildningens hela lärokurs för unga eller vuxna. Enligt förslaget ska det vara obligatoriskt för utbildningsanordnare att ordna diplom i dessa läroämnen. 

Enligt Utbildningsstyrelsens förslag ska gymnasiediplomsystemet utvecklas som helhet, även i fråga om gymnasiediplom i andra ämnen än de ovannämnda konst- och färdighetsämnena. Studieperioden för gymnasiediplom och bedömningen av gymnasiediplomen ska utvecklas i begränsade försök med gymnasiediplom 2024–2025. De förnyade gymnasiediplomen tas i bruk läsåret 2026–2027. I förslaget ingick också en harmonisering av praxis vid anordnandet av gymnasiediplom för att jämlikhet i genomförandet ska kunna säkerställas på riksnivå. Som utvecklingsåtgärder föreslogs bland annat att formen, strukturen och bedömningen av gymnasiediplomen ska harmoniseras. riktlinjerna för lärarhandledning, rådgivning och övervakning av prestation och tidsanvändning ska preciseras. Målet var att gymnasiediplomen på så sätt bättra ska kunna utnyttjas vid antagningen av studerande till högskolorna. 

Skrivningarna om gymnasiediplom i regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering går längre än Utbildningsstyrelsens förslag från 2022 genom att diplomen kopplas direkt till studentexamen. Därför har man som utgångspunkt för beredningen av regeringens proposition tagit upp en reform av studentexamen genom att presentera ett prov i konst- och färdighetsämnen, där utförandet kan avvika från de andra proven och till exempel ske i form av en förhandsuppgift. 

Ansökan till läroanstalten och antagning av studerande 

Den som söker till gymnasieutbildning har rätt att söka till den läroanstalt han eller hon önskar. Vid antagningen av studerande till gymnasiet kan riksomfattande ansökningsförfaranden användas. Närmare bestämmelser om riksomfattande ansökningsförfaranden utfärdas genom förordning av statsrådet. Utbildningsanordnaren beslutar om kontinuerlig ansökan och därtill hörande ansökningstider och ansökningsförfaranden när det gäller fördelning av studieplatser som inte fördelas med riksomfattande ansökningsförfaranden. 

Utbildningsanordnaren beslutar om antagning som studerande till läroanstalten. Den studerande antas för att avlägga  

1) lärokursen för gymnasieutbildning för unga eller vuxna samt studentexamen eller i lagens 6 § avsedd internationell examen som till sin nivå motsvarar studentexamen enligt en särskild utbildningsuppgift, eller 2) studier i ett eller flera läroämnen som hör till lärokursen för gymnasieutbildningen (ämnesstuderande). 

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 7 kap. i förvaltningslagen (434/2003) kan den sökande underrättas skriftligen om att han eller hon inte har valts, om de riksomfattande ansökningsförfaranden som avses i 19 § 2 mom. används vid antagningen. Utbildningsanordnaren ska dock ge ett förvaltningsbeslut om antagning som studerande om sökanden begär detta skriftligt eller muntligt inom 30 dagar från det att han eller hon har fått ett sådant meddelande om studerandeantagningens resultat som avses i detta moment. 

Till gymnasieutbildning kan antas den som har genomgått den grundläggande utbildningens lärokurs eller motsvarande tidigare lärokurs eller en utbildning utomlands som i landet i fråga ger behörighet för studier som motsvarar gymnasieutbildning. Som studerande kan av vägande skäl även antas den som utbildningsanordnaren annars anser ha tillräckliga förutsättningar att klara av studierna. Med avvikelse från 45 § 2 mom. i förvaltningslagen ska beslutet om antagning av den studerande då motiveras. 

Vid antagningen av studerande ska jämlika antagningsgrunder tillämpas. Vid gymnasieutbildning för unga används som grund för antagningen de sökandes tidigare studieframgång och ansökningsönskemål. Utbildningsanordnaren beslutar om att ordna eventuella antagnings- eller lämplighetsprov och andra tilläggsprestationer. Närmare bestämmelser om antagningsgrunderna och hur de betonas i studerandeantagningen utfärdas genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. Utbildningsanordnaren beslutar om grunderna för antagning av studerande vid antagning av studerande när studerande antas för att avlägga sådan internationell examen på motsvarande nivå som avses i 6 § och förberedande studier för studentexamen enligt en särskild utbildningsuppgift, om inte något annat bestäms i undervisnings- och kulturministeriets förordning (om grunderna för antagning av studerande inom gymnasieutbildningen). 

Utbildningsanordnaren beslutar om grunderna för antagning som studerande till gymnasieutbildning för vuxna och till studier i ett eller flera läroämnen som hör till gymnasieutbildningens lärokurs. En sökande som är under 18 år kan antas för att avlägga lärokursen för gymnasieutbildning för vuxna endast av grundad anledning som har samband med sökandens hälsotillstånd eller personliga livssituation. Den grundade anledningen ska specificeras i beslutet om antagning som studerande. 

Genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet föreskrivs det om grunderna för antagning av studerande inom gymnasieutbildningen (838/2021). Förordningen tillämpas när en sökande ansöker om att få delta i det riksomfattande ansökningsförfarande som avses i 19 § 2 mom. i gymnasielagen samt vid kontinuerlig ansökan som avses i 19 § 3 mom. i den lagen för att fullgöra lärokursen för unga i gymnasieundervisningen. Förordningen innehåller bestämmelser om ansökningsmål, urvalskriterier och tillämpnings inriktning av urvalskriterierna, fastställande av gränsen för det lägsta godkända medeltalet, antagning som grundar sig på utbildningsanordnarens prövning, anordnande av inträdes- eller lämplighetsprov, beaktande av tilläggsprestationer, inträdes- och lämplighetsprov, antagningspoäng för inträdes- och lämplighetsprov samt tilläggsprestationer samt antagningskriterier för utbildning som leder till International Baccalaeureate-examen. I fråga om antagning av studerande enligt prövning föreskrivs det också om ett villkor för den språkkunskap som behövs i undervisningen. 

Bestämmelser om det riksomfattande ansökningsförfarandet för utbildning efter den grundläggande utbildningen finns i en förordning av statsrådet (834/2021). I 1 § i förordningen föreskrivs det om tillämpningsområdet för gemensam ansökan och i 2 § om begränsning av tillämpningsområdet. Gemensam ansökan tillämpas inte vid antagning av studerande till Tyska skolan i Helsingfors, till International School of Helsinki och till Europeiska skolan i Helsingfors. 

Avläggande av studentexamen på finska eller svenska 

I lagen om studentexamen föreskrivs det att studentexamen ska avläggas som avslutning på gymnasieutbildningen. I enlighet med 1 § har studentexamen två huvuduppgifter. För det första klargörs genom examen om de studerande har tillägnat sig de kunskaper och färdigheter som anges i läroplanen för gymnasieutbildningen och uppnått tillräcklig mognad enligt målen för gymnasieutbildningen. För det andra ger avläggandet av examen allmän behörighet för fortsatta högskolestudier på det sätt som föreskrivs i lagstiftningen om högskolor. Enligt gällande lag kan studentexamen avläggas antingen på finska eller på svenska i enlighet med läroanstaltens undervisningsspråk. 

I 2 § lagen om studentexamen finns bestämmelser om Studentexamensnämnden. Studentexamensnämnden svarar som oberoende sakkunnigorgan för att leda, ordna och verkställa studentexamen. Studentexamensnämnden tillsätts av undervisnings- och kulturministeriet för tre år åt gången. Studentexamensnämnden utvecklar studentexamen i samarbete med Utbildningsstyrelsen. Studentexamensnämnden utarbetar också för fyra år åt gången ett förslag till plan för utveckling och verkställande av studentexamen, som ska godkännas av undervisnings- och kulturministeriet. 

I studentexamen ingår minst fem prov, som omfattar ett prov som ordnas i modersmål och litteratur samt enligt examinandens val minst tre prov från en grupp som omfattar ett prov som ordnas i matematik, det andra inhemska språket, ett främmande språk och ett realämne. Examinanden kan dessutom avlägga ett eller flera andra prov utöver de fem obligatoriska proven. I examen ska ingå minst ett sådant prov med högre svårighetsgrad som avses i 3 § 3 mom. eller ett sådant prov i modersmål och litteratur som avses i 11 § 2 eller 3 mom. och som avlagts i stället för provet i det andra inhemska språket eller provet i ett främmande språk. 

I 11 § finns specialbestämmelser om avläggandet av provet i modersmål och litteratur och proven i språk. Om en examinands modersmål inte är finska, svenska eller samiska och om han eller hon har avlagt studier som grundar sig på lärokursen i fråga, vilket enligt 7 § är ett villkor för att delta i provet för den som avlägger lärokursen för gymnasieutbildningen, eller om examinanden har teckenspråk som modersmål eller första språk, kan han eller hon avlägga provet i modersmål och litteratur som ett prov som grundar sig på lärokursen i finska eller svenska som andraspråk och litteratur. Studentexamensnämnden kan på ansökan av vägande skäl bevilja andra än ovan avsedda examinander rätt att avlägga det prov som avses i detta moment. Examinanden kan i stället för provet i det andra inhemska språket avlägga provet i modersmål och litteratur i språket i fråga som är avsett för examinander med svenska eller finska som modersmål. Examinanden kan i stället för provet i ett främmande språk avlägga provet i modersmål och litteratur på samiska. 

I 25 § lagen om studentexamen föreskrivs det om examina som till nivån motsvarar studentexamen. Enligt denna bestämmelse ger International Baccalaureate-examen, Reifeprüfung-examen eller Deutsche Internationale Abitur-examen som har avlagts som avslutning på sådan utbildning som avses i gymnasielagen samt europeisk studentexamen vid Europaskolorna samma rättigheter som studentexamen enligt denna lag. I dessa examina kan undervisningsspråket vara ett annat än finska eller svenska. Till exempel i utbildning som leder till International Baccalaureate-examen (IB-examen) ordnas undervisning på en tvåårig IB-linje, som föregås av en förberedande klass på ett år. Undervisningen sker redan på den förberedande klassen helt eller delvis på engelska. Det andra och tredje året är undervisningsspråket engelska, med undantag för undervisningen i modersmålet och främmande språk. 

International Baccalaureate är en engelskspråkig internationell examen som kan avläggas i mer än 150 länder. International Baccalaureate Organization (IBO), vars administrativa centrum ligger i Genève, ansvarar för certifikat, examensinnehåll och den internationella organisationen. Utbildningen har skapats för att tillgodose de utbildningsbehov som den internationella rörligheten ger upphov till. I Finland ordnas undervisning som leder till IB-examen av sammanlagt 16 utbildningsanordnare. IB-gymnasienätverket är tämligen omfattande från Rovaniemi till Helsingfors och från Joensuu till Vasa. Beslut om anordnande av examen fattas av undervisnings- och kulturministeriet med hjälp av en särskild utbildningsuppgift som ingår i tillståndet att ordna gymnasieutbildning. För att utbildningen ska kunna ordnas krävs också ett gymnasiespecifikt certifikat som utfärdas av IBO. 

Sökande och antagna studerande till studier som leder till IB-examen våren 2023. Källa: Studieinfo  

Våren 2023 fanns det totalt 2 265 sökande till utbildning som leder till IB-examen, av vilka en klar majoritet var sådana som ansökt med avgångsbetyg från den grundläggande utbildningen. Av dem var 1 080 förstahandssökande, varav 726 ansökte med avgångsbetyg från den grundläggande utbildningen. Till utbildningen antogs 726 studerande. Av de antagna hade 522, det vill säga 82,9 procent, avgångsbetyg från den finländska grundläggande utbildningen. Även om IB-examen till sin natur är avsedd att tillgodose behov som beror på arbetsrelaterad rörlighet, riktar den sig i Finland till finsk- och svenskspråkiga studerande som har avslutat den grundläggande utbildningen och som upplever att IB-examen ger dem en konkurrensfördel vid ansökan till fortsatta studier. Således har gruppen av IB-studerande varit ganska utvald. Antagningen till IB-studier bestäms till stor del på grundval av god studieframgång inom den grundläggande utbildningen. Antagningen av studerande styrs inte i första hand av den studerandes utbildningsbehov utan av hens tidigare studieframgång. Samtidigt har IB-examen i vissa avseenden ansetts vara alltför krävande eller på annat sätt olämplig för en del studerande. Det antal studerande som antas till IB-utbildningen är inte begränsat utan bestäms av utbildningsanordnaren. Därmed kan utbildningsanordnarna fritt öka antalet platser för nya studerande. Utbildningsanordnaren får finansiering enligt sitt pris per enhet för alla IB-studerande. Dessutom får utbildningsanordnaren tilläggsfinansiering för det antal studerande som enligt tillståndet för anordnande av utbildning berättigar till förhöjning. Kritik har framförts gällande de kostnader för utbildningsanordnarna som orsakas av IB-examen och som är högre än kostnaderna för nationella gymnasiestudier. 

Det har framhållits att det finns ett behov av engelskspråkig gymnasieutbildning och studentexamen i det finländska skolsystemet. För att undervisningen till fullo ska kunna ordnas på engelska eller på något annat främmande språk måste språket fastställas som undervisningsspråk i anordnartillståndet. Detta har inte ansetts motiverat, eftersom studentexamen som avläggs i slutet av studierna enligt gällande lagstiftning ska avläggas på finska eller svenska. 

Läroplikten förlängdes 2021 till 18 år. Den läropliktige ska efter att ha slutfört lärokursen för den grundläggande utbildningen fullgöra gymnasiets lärokurs, yrkesinriktad grundexamen eller yrkesexamen. En läropliktig kan också avlägga studentexamen enligt lagen om studentexamen. Läroplikten kan också fullgöras inom utbildning som handleder för examensutbildning, utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv, vid folkhögskola, inom grundläggande utbildning för vuxna eller utbildning i samiska och samisk kultur under minst en termin, om den läropliktige är same. Läroplikten gäller personer under 18 år som är stadigvarande bosatta i Finland oberoende av medborgarskap. Bestämmelser om läroplikten och fullgörande av den finns i läropliktslagen (1214/2020). 

Finland är föremål för invandring och Finland konkurrerar om arbetsrelaterad invandring. Fungerande utbildnings- och studiemöjligheter för barn och unga stöder den arbetsrelaterade familjeinvandringen samt återflyttningen bland finska medborgare. Barn som flyttar eller återvänder till Finland med sina familjer är i olika ålder och har ofta genomfört sina tidigare studier på sitt modersmål, på engelska eller något annat språk än finska eller svenska. Dessa barns och ungas möjligheter att klara av gymnasiestudier och studentexamen på finska eller svenska är begränsade på grund av brister i språkkunskaperna. 

Under 2000-talet har grundläggande utbildning på engelska ordnats i betydligt större skala än tidigare. Det ökade antalet elever i den engelskspråkiga grundläggande utbildningen har skapat ett tryck på att öka utbudet av gymnasieutbildning på engelska. Utöver dem som har ett främmande första språk deltar även finsk- och svenskspråkiga elever i den grundläggande utbildningen på engelska. Gymnasieundervisning delvis på engelska har tills vidare förekommit endast i småskalig form vid andra än IB-gymnasier. Det kan antas bero bland annat på att det inte går att avlägga studentexamen på engelska. Det har bedömts finnas ett behov av gymnasieutbildning på engelska särskilt i de största städerna, där antalet personer med ett främmande första språk är störst. Den grundläggande utbildningens lärokurs bör dock i princip ge eleverna behörighet och förutsättningar att fortsätta med gymnasiestudier på finska eller svenska, oberoende av i vilken utsträckning lärokursen har studerats på något annat språk. Att grundläggande utbildning ordnas på engelska räcker därför inte som motivering för lagstiftning om studentexamen på engelska. 

Att fullgöra ett finländskt gymnasiums lärokurs efter studier på engelska och som avslutning avlägga studentexamen på engelska skulle öka möjligheten att delta i gymnasieutbildning för sådana unga i gymnasieålder som med avseende på sina språkkunskaper har svårigheter att klara gymnasiestudier på finska eller svenska. Möjligheten till gymnasieutbildning och studentexamen på engelska skulle stärka dessa människors kulturella rättigheter och stödja fullgörandet av läroplikten. 

IB-examen förutsätter inte studier i enlighet med den nationella läroplanen och stöder därmed inte integration i det finländska samhället, vilket bör beaktas när det föreskrivs om studentexamen på engelska. Även om IB-examen i sig är avsedd att gagna internationell rörlighet och arbetsrelaterad flyttning, har den i Finland inte i första hand riktat sig till denna målgrupp utan snarare fungerat som en förstärkare av beredskapen för fortsatta studier för finskspråkiga och svenskspråkiga elever som haft god framgång i den grundläggande utbildningen och som en konkurrensfaktor för dessa unga. En studentexamen på engelska skulle, till skillnad från IB-examen, vara inriktad på att trygga möjligheten för sådana sökande till gymnasiestudier som på grund av bristfälliga kunskaper i finska/svenska inte annars skulle styras in på gymnasieutbildning. 

I brainstormingen på nätet var åsikterna om en studentexamen på engelska, som tas upp i regeringsprogrammet, delade. Den upplevdes å ena sidan som något positivt som skulle kunna öka Finlands drag- och hållkraft. Å andra sidan efterlyste en del av respondenterna en närmare motivering till att IB-gymnasieutbildningen på engelska inte svarar på detta behov. Det ansågs också finnas en risk för att det finska språkets ställning förfaller och att elitlinjer utvecklas i gymnasieutbildningen. Även resursfrågor togs upp både i fråga om kostnaderna för läromedel och studentskrivningar och avseende lärarnas språkkunskaper. 

4.1  De viktigaste förslagen

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

5.2  Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet

Gymnasieutbildning i de övriga nordiska länderna 

I Sverige avser gymnasieutbildning en allmän och yrkesinriktad utbildning efter grundskolan. Gymnasieskolan har 18 nationella utbildningsprogram som omfattar åtta ämnen som är gemensamma för alla samt valbara ämnen. Sex av utbildningsprogrammen är allmänbildande och förbereder särskilt för högre utbildning och tolv är yrkesinriktade. Dessutom finns det flera särskilda utbildningsprogram att välja mellan. Alla gymnasieprogram varar i tre år. I Sverige finns inte motsvarande studentexamen som i Finland. När de studerande genomgått gymnasieutbildningen får de ett slutbetyg. Slutbetyget är ett sammandrag över avlagda gymnasiekurser och kursvitsorden. 

I Danmark förbereder den allmänna utbildning som leder till studentexamen för högskolestudier. Det finns fyra utbildningsprogram som leder till examen: ett förberedande, ett allmänbildande, ett merkantilt och ett tekniskt program. Med undantag för det förberedande programmet är utbildningsprogrammen treåriga och består av grundstudier och inriktningsstudier. Slutproven består av två delar: ett skolspecifikt och ett nationellt slutprov. De studerande ska avlägga sammanlagt 10 skriftliga och muntliga prov under gymnasiestudierna. Av dessa prov kan tre avläggas under det första och andra året. Proven kan vara skriftliga, muntliga eller ha formen av fallstudier eller projekt. Efter det tredje året avlägger alla studerande dessutom ett gemensamt prov i modersmålet och prov i valda ämnen. Ministeriet beslutar vilka ämnen som ska ingå i det skriftliga nationella slutprovet. Betyget i slutproven utgörs av medeltalet av gymnasiebetygen och betygen i slutproven. Det slutliga betyget påverkar vid ansökan till högskoleutbildning. 

I Norge finns det på andra stadiet studieprogram som förbereder såväl för högskolestudier som för ett yrke. Utbildningen som förbereder för högre utbildning betonar teoretiska kunskaper och ger allmän högskolebehörighet. Utbildningen är treårig. Det finns tre inriktningsalternativ: allmän inriktning, inriktning på musik, dans och drama samt inriktning på idrott och motion. Betyget på avgångsbetyget utgörs av två typer av bedömning: en allmän bedömning i varje läroämne och slutprovet. Det allmänna betyget grundar sig på en bedömning av skolarbetet, där timaktivitet, hemuppgifter, prov och olika projekt och grupparbeten beaktas. De studerande deltar också i ett muntligt prov. I de muntliga proven är läraren examinator och en utomstående bedömare som utsetts för provtillfället ger betyget. Den andra delen av betyget utgörs av slutproven. Offentliga examensnämnder genomför slutproven. Proven är oftast skriftliga. En lärargrupp bestående av erfarna lärare bedömer prestationerna. Ett skriftligt slutprov i norska är obligatoriskt för de studerande på den allmänna linjen. De studerande på musik-, dans- och dramalinjen samt de studerande på idrotts- och motionslinjen avlägger ett obligatoriskt skriftligt prov i sitt huvudämne. Utöver det obligatoriska provet deltar de studerande i prov i minst två andra ämnen. 

Stöd för lärandet 

I Sverige gäller skollagstiftningen Skollag 2010:800. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/skollag-2010800_sfs-2010-800/#K1 både grundläggande utbildning och gymnasieutbildning, till vilken hör utbildning som motsvarar både gymnasie- och yrkesutbildningen i Finland. Alla dessa utbildningsformer har samma typer av stöd: extra anpassning och särskilt stöd. I Sverige har en studerande rätt att få extra anpassning, som är en form av lågtröskelstöd för att den studerande ska kunna uppnå lärmålen. Extra anpassning kan handla om schemaläggning, klara instruktioner från läraren, stöd för att starta arbete, stöd för läxor eller om att läraren förklarar det ämne som undervisas på ett individuellt sätt. Extra anpassning kan fås antingen i ett visst ämne eller i alla ämnen. Läraren beslutar om de extra anpassningar som ska göras. Om en studerande behöver starkare stöd för att uppnå sina kompetensmål, har han eller hon rätt till särskilt stöd. Behovet av särskilt stöd kartläggs tillsammans med speciallärare, kurator och/eller hälsovårdare och beslutet om särskilt stöd fattas av rektor. Det behövs ingen diagnos, utan behovet av stöd bedöms utifrån den studerandes förmåga att uppnå målen. En stödplan (åtgärdsprogram) upprättas för den studerande, där de stödåtgärder som den studerande har rätt till beskrivs. I Sverige finns det också resursskolor som erbjuder extra resurser till studerande som behöver starkt stöd, till exempel på grund av autismspektrumstörning.  

Även i Norge gäller lagen alla skolstadier Act relating to Primary and Secondary Education and Training. https://lovdata.no/dokument/NLE/lov/1998-07-17-61 . En studerande för vilken den sedvanliga undervisningen inte räcker till har rätt till specialundervisning. Innan beslut om specialundervisning fattas ska lågtröskelstöd prövas, och om det inte räcker till, bedömer en expert behovet av specialundervisning. Specialundervisningen planeras i samarbete med den studerande och hens föräldrar. En individuell plan görs upp för den studerande och beskriver utbildningens mål och innehåll. Skolan eller läroanstalten ska en gång om året göra upp ett skriftligt sammandrag av den utbildning den studerande har fått och en bedömning av den studerandes utveckling. Varje kommun och landskap ska ordna pedagogisk och psykologisk rådgivning. Tjänsten stöder utbildningsanordnaren i utvecklingen av organisationen för att förbättra anpassningen för studerande som behöver specialundervisning. Den pedagogiska och psykologiska rådgivningen svarar också för att expertbedömningarna görs på det sätt som lagen förutsätter.  

I Danmark finns en separat lag om gymnasieutbildning Ministry of Children and Education, Denmark, 2019 LBK No 957, 17.9.2019. , i vilken paragraf 64 a om specialundervisning har samma ordalydelse som motsvarande paragraf i lagen om yrkesutbildning. I lagen konstateras det att skolorna är skyldiga att ge särskilt stöd till studerande som behöver stöd. Till exempel ska olika undervisningsmetoder användas som beaktar de studerandes olika förutsättningar för lärande. Det danska utbildningssystemet omfattar också ett särskilt pedagogiskt stöd (Special Education Support – SPS) som syftar till att stödja studerande som behöver stöd för att slutföra sin utbildning. Den danska lagstiftningen innehåller en detaljerad förteckning över olika typer av stöd (§ 64 a): 1) hjälpmedel, 2) personlig hjälp, 3) stödtimmar, 4) särskilda undervisningsmaterial, 5) teckenspråk och skriftlig tolkning.  

Enligt den isländska lagen om andra stadiet Upper Secondary Education Act 2008 No 92 12 June, 34 §https://www.government.is/media/menntamalaraduneyti-media/media/law-and-regulations/Upper-Secondary-Education-Act-No.-92-2008.pdf" 2008 nr. 92 12. júní/ Lög um framhaldsskóla (government.is). måste studerande som behöver särskilt stöd få lämplig undervisning och särskilt pedagogiskt stöd. Undervisningen ska i princip ordnas tillsammans med andra. Läroanstalterna ska i sina läroplaner beskriva hur inlärningssvårigheterna ska sållas fram och diagnostiseras samt hur uppföljnings- och stödåtgärderna ska ordnas.  

Jämförelse av bedömningen av konst- och färdighetsämnen i olika examina 

Internationella och nationella examina i utbildningar som motsvarar gymnasieutbildning på andra stadiet (ISCED 3, 34 General Upper secondary education) skiljer sig mycket från varandra i fråga om struktur, innehåll och genomförande och även från den finländska studentexamen. I flera examina bestäms betygen i examensämnena utifrån både läroanstaltens bedömning och en extern bedömning. Båda har i allmänhet egna viktkoefficienter, även i olika provdelar när slutvitsordet bestäms. Det är därmed en utmaning att jämföra dem med den finländska studentexamen där Studentexamensnämnden slutgiltigt bedömer alla provprestationer. 

De flesta utbildningsanordnare i Finland som har tillstånd att ordna utbildning som leder till International Baccalaureate-examen (IB) enligt 25 § i lagen om studentexamen erbjuder inte möjlighet att avlägga examensprov i konstämnen (The Diploma Programme). 

Musik 

IB-examen erbjuder två nivåer för musik: hög nivå (higher level HL) och basnivå (standard level SL). Målen och innehållet syftar till att kombinera de teoretiska och praktiska delarna av musiken. Dessutom beaktas den studerandes engagemang för mångsidigt musikmaterial och för att lyssna på och framföra musik. Musik som ett redskap för drama, rörelse, underhållning, sociokulturellt och politiskt uttryck beaktas som en del av musikstudierna. Studierna omfattar också analys av musikteknik i den elektroniska och digitala tidsåldern. Målet är att kommunicera och framföra musik som forskare, upphovsmän och utövande konstnärer. 

Bedömningshelheten består av både skolbetygsättning och extern bedömning (som IBO ansvarar för). Bedömningen tar hänsyn till framförande av musik, en tvådelad lärdagbok (skriftlig andel och praktiska övningar för kreativt skapande av musik) samt ett skriftligt alster. De som studerar musik på den högre nivån (HL) producerar dessutom ett samarbetsprojekt i form av en multimediapresentation, där projektet har dokumenterats. Presentationen innehåller en projektplan, en beskrivning av processen och utvärderingen samt en beskrivning av själva produktionen eller utvalda delar av den. 

I European Baccalaureate-examen (EB) består musikvitsordet av delarna A och B, som omfattar både de delar som skolan bedömer och de andelar som EB-organisationen bedömer. Vid bestämmandet av betyget används olika viktvärden. Del A består av presentations- och kompositionsdelar (totalt 30 procent) där examinanden kan koncentrera sig på sitt specialområde och på obligatoriska småskaliga forskningsprojekt (10 procent). Del B innehåller lyssnings- och reaktionsuppgifter (30 procent) och en lärdagbok (30 procent). I portföljen i del B visar den studerande sin utveckling under del A av studierna. Syftet med lärdagboken är också att visa upp den studerandes mångsidighet och kvalitet i fråga om musikaliskt kunnande inom alla tre kärnområden för musikövningar samt hur de framskridit under två års musikkurser. Bedömningsskalan är sjugradig. 

I Irland finns det två slutbedömnings- och prestationsnivåer för musik i gymnasiet; en hög nivå (higher level H) och en basnivå (ordinary level O). Slutprovet i musik består av fyra delar: lyssnande, förståelse, praktiskt kunnande och en valfri del. Viktvärdet av varje del är 25 procent och 100 poäng av slutvitsordet och maxvärdet är 400 poäng. Lyssningsdelen innehåller sex frågor och alla frågor har olika viktvärden så att de tillsammans utgör 25 procent av hela musikvitsordet och maximalt kan delen ge totalt 100 poäng. Lyssningsdelen är uppdelad i förståelse av melodi (10 procent och 40 poäng) och förståelse av harmoni (15 procent och 60 poäng). I den praktiska delen kan en studerande på högsta nivån H göra sex musikframföranden med ett musikinstrument han eller hon valt. En studerande på basnivån (O) kan framföra fyra stycken med ett musikinstrument/genom att sjunga och med ett annat instrument ytterligare fyra stycken eller med ett musikinstrument/sång och med hjälp av musikteknik fyra stycken. Det praktiska provet kan också utföras tillsammans med en annan studerande. Lyssningsdelen av det skriftliga provet innehåller brottstycken av barockmusik, modern musik, nutidsmusik, romantisk och irländsk musik samt en kort essä. 

Bildkonst  

IB-examen i bildkonst (Visual Arts) kan utföras på två nivåer: standardnivå (SL) och hög nivå (HL). Minimiantalet timmar för standardstudier (SL) är 150 timmar och för studier på hög nivå (HL) 240 timmar. De studerandes resultat bedöms både på läroanstaltsnivå och genom extern bedömning. I den första delen av uppgiften analyserar och jämför den studerande konstverk från olika kulturella sammanhang. Studerande på SL-nivå bedömer minst två konstnärers tre olika konstverk och gör en 10–15 sidor lång bedömning av dem. Studerande på HL-nivå skriver dessutom en 3–5 sidor lång essä om i vilken utsträckning någon av de analyserade konstarterna/konstnärerna har påverkat deras eget arbete och utförande. I en portfolio samlar de studerande noggrant utvalt material som visar deras experiment, forskning och utveckling under den tvååriga kursen i bildkonst. Portfolion för SL-studier är 9–18 sidor lång och innehåller experiment inom minst två konstarter. I studierna på HL-nivå sammanställer den studerande en portfolio på 13–25 sidor, som presenterar verk som utförts med minst tre metoder inom konsten. Den studerande sätter upp en utställning av sina egna verk. De utvalda verken bör påvisa den studerandes tekniska skicklighet under kursen i bildkonst och på hens förståelse för ändamålsenlig användning av material, idéer och praxis i visuell kommunikation. Studerande på SL-nivå samlar in minst 4–7 alster till sin utställning och presenterar en motivering till (eller ett utlåtande om) kurateringen på högst 400 ord. Studerande på HL-nivå presenterar 8–11 alster och presenterar en motivering till (eller ett utlåtande om) kurateringen på högst 700 ord. 

Slutexamen vid EB-examen i bildkonst (the subject Art) består av två delar: förberedelsefasen i maj och slutprovet i juni. Varje år definieras ett nytt årstema på bildkonstens område. Förberedelsefasen varar 4 x 45 minuter och den studerande väljer ett genomförandesätt som ska rymmas på högst tre ark av storleken 50 x 70 cm. De studerande ska också presentera utkast till temat från tidigare studier och hur de har utvecklat temat. Varje del av arbetet som helhet ska stämplas med skolans stämpel. Förberedelsefasen görs under uppsikt av läraren. De digitala bearbetningarna av bilderna ska sparas på en minnespinne som fås av läraren och alla alster ska skrivas ut. Slutexamen består av en fem timmar lång period, då den studerande gör slutarbetet som ett 2D-, 3D eller multimediaverk. Den studerandes 3D-verk förvaras i läroanstaltens lokaler och fotograferas flera gånger. Fotografierna sänds sedan ut för extern bedömning. Den skriftliga essän över slutarbetet får inte överstiga två A4-sidor. I bedömningen utgör förberedelsearbetet 40 procent, slutarbetet 50 procent och den skriftliga delen 10 procent. 

Gymnastik 

I Irland består slutbedömningen av idrott i gymnasiet av tre delar: ett praktiskt test (PA assessment) på 20 procent av betyget, ett prestationstest (Performance assessment) på 30 procent av betyget och ett skriftligt slutarbete (Paper exam) på 50 procent av slutbetyget. I PA-projektet väljer den studerande först sin roll (utförare eller tränare/koreograf) och utarbetar en utvecklingsplan enligt vilken han eller hon framskrider. Slutligen bedöms den studerandes projekt. Det finns sex valfria prestationsmiljöer, av vilka den studerande väljer en. Prestationsmiljöerna är konstnärlighet/estetik, äventyr (t.ex. orientering eller paddling), vattenspel, friidrott, gym eller fitness. Den studerande väljer i vilken miljö han eller hon utför sin prestation. Det finns olika idrottsgrenar och kriterier för de olika miljöerna. Det skriftliga provet är indelat i tre delar och ger totalt 250 poäng. Det maximala antalet poäng för korta frågor eller flervalsfrågor är 80 poäng (12 frågor, av vilka 10 ska besvaras). En fallstudie som är obligatorisk kan ge upp till 50 poäng och ett långt essäsvar kan ge upp till 120 poäng. Sammanlagt 150 minuter har reserverats för provet och det genomförs under en dag. 

Den skotska examensperioden Advanced Higher Physical Education bedöms i två delar: ett skriftligt alster på 70 poäng och ett prestationstest på 30 poäng. Längden på det skriftliga alstret kan vara 4 000–5 000 ord, och om den maximala längden överskrids med 10 procent leder det till ett avdrag på prestationen. Den skriftliga delen omfattar fyra faser: projektförslagsfas, forskningsdel, genomförande av den personliga utvecklingsplanen (PDP) och analys och utvärdering efter PDP-fasen. Genomförandefasen genomförs i enlighet med anvisningarna från det skotska bedömningsorganet. Lärarna bedömer resultatet med hjälp av ett bedömningsformulär. Bedömningen görs på skalan A–D och bedömningskriterierna är definierade för betygen A och C. 

Gymnasieundervisning på engelska i de andra nordiska länderna 

I Sverige, Danmark och Norge ordnas undervisningen på gymnasienivå i princip på nationalspråket. Engelskspråkig gymnasieutbildning erbjuds i regel i International Baccalaureate-examen (IB). I Sverige erbjuds IB-undervisning vid 29 läroanstalter. I Danmark ordnas undervisning på engelska också i enlighet med IB-examen. Liksom i Sverige föregås de egentliga IB-studierna av ett engelskspråkigt pre-IB-studieår. I övrigt ordnas undervisningen på gymnasienivå på danska. Ministeriet kan dock godkänna engelska, tyska eller franska som undervisningsspråk. I Köpenhamn finns både ett franskspråkigt och ett tyskspråkigt gymnasium. Dessutom erbjuder vissa gymnasier även undervisning i enskilda ämnen på engelska. I Norge genomförs undervisningen på engelska likaså i form av IB-undervisning. Den undervisning som leder till IB-examen är emellertid inte en del av det offentliga skolsystemet i Norge. 

7.1  Gymnasielagen

9 §.Uppdragsutbildning. I 9 § 1 mom. finns bestämmelser om de villkor som ska uppfyllas för att en utbildningsanordnare som ordnar utbildning som leder till International Baccalaureate-examen ska få ordna uppdragsutbildning. I 1 mom. föreslås det ett tillägg om att utbildningsanordnaren inte får ordna uppdragsutbildning, om beställaren endast har för avsikt att förmedla studerande till examensstudier utan avsikt att finansiera utbildningen. Enligt förslaget ska det i paragrafen också föreskrivas om att utbildningsanordnaren ska se till att rättigheterna och skyldigheterna för den som deltar i uppdragsutbildning anges i avtalet om uppdragsutbildning och att de som deltar i uppdragsutbildning är medvetna om dem.  

Till 1 mom. fogas bestämmelser om utbildningsanordnarens skyldigheter vid ingående av avtal om uppdragsutbildning. Utbildningsanordnarens skyldigheter att informera studerande som deltar i uppdragsutbildning om deras rättigheter och skyldigheter ska också betonas. Avsikten är att genom de tillägg som föreslås förtydliga gällande reglering. Syftet med dessa preciseringar är att ingripa i de missförhållanden som upptäckts bland annat i innehållet i avtalen om uppdragsutbildning och i de studerandes medvetenhet om sin egen ställning. Det föreslås att det till 1 mom. fogas en bestämmelse om att utbildningsanordnaren inte får ordna uppdragsutbildning, om beställaren endast har för avsikt att förmedla studerande till utbildningsanordnaren som studerande. I 1 mom. föreskrivs det att en annan stat, en internationell organisation eller ett finskt eller utländskt offentligt samfund, en stiftelse eller ett privat samfund kan vara beställare av utbildningen. 

Innehållet i propositionen motsvarar de ändringar som ska göras i yrkeshögskolelagen och universitetslagen. 

En typisk beställare och finansiär är ett icke-europeiskt land som vill utbilda en grupp av sina medborgare vid ett finländskt IB-gymnasium. Det ska också vara möjligt att ordna uppdragsutbildning i samband med utvecklingsbistånd eller annat internationellt ekonomiskt bistånd så att beställaren är finska staten, någon annan stat eller en internationell organisation. Också ett privat företag, med hemort var som helst, ska kunna beställa utbildning åt sin personal som befinner sig utanför EU. Syftet med uppdragsutbildningen är således att beställaren antingen är en aktör som har intresse av att beställa kompetenta personer för eget bruk, till exempel ett företag som utbildar sina anställda eller ett offentligt organ eller en aktör inom organisationssektorn som har ett allmänt intresse av att främja människors utbildning. I definitionen av uppdragsutbildning ingår också att beställaren finansierar utbildningen. 

I olika utbildningsformer har uppdragsutbildning ordnats på ett sätt där beställaren är en aktör vars affärsverksamhet uttryckligen består i att förmedla studerande till finländsk utbildning och eventuellt dessutom att sälja tjänster som hänför sig till utbildningen, såsom hjälp vid ansöknings- och inresearrangemang. Sådana beställare har också tagit ut de avgifter som de betalat till utbildningsanordnaren till fullt belopp eller till betydande del av de studerande som deltar i utbildningen. Grupperna i uppdragsutbildning har bestått av personer som inte har någon gemensam faktor, såsom att vara anställd hos beställaren. 

Det föreslås att anordnarna av gymnasieutbildning även i fortsättningen ska ha möjlighet att använda olika utbildningsagenter och utbildningsaktörer för att marknadsföra sin utbildning. En sådan agent kan dock inte vara beställare av utbildning, utan den studerande ska antingen själv söka sig till utbildningen genom fri ansökan eller så ska beställaren vara en godtagbar aktör som beskrivs i lag. 

Ett viktigt syfte med lagen är att trygga de studerandes tillgångar från otillförlitliga mellanhänder. Det bör också noteras att även om beställaren kan ta ut avgifter av de studerande enligt vad dess lagstiftning tillåter, ska beställaren i regel också delta i utbildningen av de studerande genom ekonomiska satsningar. Ett godtagbart beställarintresse kan inte, när beställaren är ett företag, vara ett allmänt intresse, såsom att få arbetskraft till branscher med arbetskraftsbrist eller att förbättra ställningen för personer som kommer från svaga ekonomiska eller sociala förhållanden, om beställaren till betydande delar återkräver de avgifter som den betalat till utbildningsanordnaren av de studerande. 

12 § . Läroplan. I paragrafen finns bestämmelser om grunderna för läroplanen. I 2 mom. föreskrivs det om utbildningsanordnarens skyldighet att utarbeta en läroplan som bestämmer om genomförandet av undervisningen, handledningen av studierna och stödet för lärandet, studieperioderna som erbjuds de studerande och studieprestationerna som förutsätts för att delta i dem samt om noggrannare mål för och innehåll i undervisningen. Läroplanen godkänns separat för lärokurserna för gymnasieutbildning för unga och för vuxna samt separat för undervisning som ges på finska, svenska, samiska och vid behov på andra språk.  

Det föreslås att 2 mom. ändras så att en läroplan som godkänns på engelska läggs till bestämmelsen. Då godkänns läroplanen separat för lärokurserna för gymnasieutbildning för unga och för vuxna samt separat för undervisning som ges på finska, svenska, engelska, samiska och vid behov på andra språk. 

Den föreslagna bestämmelsen innebär att grunderna för läroplanen ska utfärdas på engelska och att utbildningsanordnaren ska godkänna läroplanen. Gymnasiets läroplan på engelska ska till innehållet motsvara läroplanerna på finska och svenska. 

20 § . Antagning som studerande. Enligt det gällande 20 § 1 mom. beslutar utbildningsanordnaren om antagning som studerande till läroanstalten. Enligt 2 mom. 1 punkten antas en studerande för att avlägga antingen gymnasieutbildningens lärokurs för unga eller för vuxna samt för att avlägga studentexamen eller en sådan internationell examen som till nivån motsvarar studentexamen och som anknyter till en särskild utbildningsuppgift enligt 6 §. En studerande kan i enlighet med 2 mom. 2 punkten även antas för att avlägga studier i ett eller flera läroämnen som ingår i gymnasieutbildningens lärokurs (ämnesstuderande)  

Det föreslagna 20 § 1 mom. motsvarar gällande praxis till den del beslutet om antagning som studerande fortsätter att fattas av utbildningsanordnaren. Det föreslås att 2 mom. ändras till sin struktur och sitt innehåll så att studerande också kan antas för att fullgöra gymnasiets lärokurs på engelska. En studerande kan antas för att avlägga den i första punkten avsedda gymnasieutbildningen för unga eller vuxna på finska, svenska eller engelska samt studentexamen. Engelskspråkig gymnasieutbildning och studentexamen avläggs på engelska, men en del av undervisningen kan också ges på finska eller svenska. I en situation där en studerande flyttar till Finland och utländska studier som motsvarar gymnasiestudierna inte har slutförts, kan den studerandes tidigare studier räknas till godo. På så sätt kan en studerande slutföra gymnasiets lärokurs i Finland. 

Enligt den föreslagna 2 mom. 2 punkten kan en studerande också antas för att avlägga en i 6 § avsedd lärokurs inom gymnasieutbildningen för unga eller vuxna som anknyter till en särskild utbildningsuppgift samt en internationell examen som till nivån motsvarar studentexamen. Bestämmelsen motsvarar den gällande regleringen, men flyttas från 1 punkten i den gällande lagen till en egen punkt. Enligt den föreslagna 3 punkten kan en studerande antas för att studera ett eller flera av de läroämnen som ingår i gymnasieutbildningens lärokurs (ämnesstuderande). 

I 3 mom. ingår en bestämmelse som motsvarar gällande lagstiftning om förfarandet då en studerande inte antas som studerande. Med avvikelse från vad som föreskrivs i 7 kap. i förvaltningslagen (434/2003) kan den sökande underrättas skriftligen om att han eller hon inte har antagits som studerande, om de riksomfattande ansökningsförfaranden som avses i 19 § 2 mom. används vid antagningen som studerande. Utbildningsanordnaren ska dock meddela ett förvaltningsbeslut om antagning som studerande om den sökande begär detta skriftligt eller muntligt inom 30 dagar från det att han eller hon har fått ett sådant meddelande om det resultat av antagningen som studerande som avses i detta moment. 

21 § . Förutsättningar för antagning som studerande. I paragrafen föreskrivs det om de allmänna förutsättningarna för antagning som studerande. Till gymnasieutbildning kan enligt paragrafen antas den som har fullgjort den grundläggande utbildningens lärokurs eller motsvarande tidigare lärokurs eller en utbildning utomlands som i landet i fråga ger behörighet för studier som motsvarar gymnasieutbildning. Som studerande kan av vägande skäl även antas den som utbildningsanordnaren annars anser ha tillräckliga förutsättningar att klara av studierna. Med avvikelse från 45 § 2 mom. i förvaltningslagen ska beslutet om antagning som studerande då motiveras.  

Det föreslås att bestämmelsen om kunskaper i undervisningsspråket i 6 § 2 mom. i undervisnings- och kulturministeriets förordning om grunderna för antagning av studerande inom gymnasieutbildningen ska flyttas till paragrafen. Enligt 6 § 2 mom. i den förordningen kan en sökande inte på basis av prövning antas som studerande om han eller hon inte har tillräckliga färdigheter att använda och förstå ansökningsmålets undervisningsspråk i tal och skrift. 

Enligt den föreslagna bestämmelsen kan en sökande inte antas som studerande om han eller hon inte har tillräckliga färdigheter att använda och förstå ansökningsmålets undervisningsspråk i tal och skrift. Den föreslagna bestämmelsen ska vara ytterligare ett villkor för att bli antagen som studerande. Den sökande ska därför först uppfylla de övriga villkor som avses i 1 mom. Villkoret gäller alla sökande, oavsett vilket utbildningsspråk de söker sig till. 

I och med den föreslagna bestämmelsen ska utbildningsanordnaren avstå från att anta en sökande som studerande, om den sökandes språkkunskaper eller andra förutsättningar att klara av gymnasieutbildningen på undervisningsspråket för lärokursen inte är tillräckliga. Man kan inte kräva att en studerande fullständigt behärskar undervisningsspråket. En studerande ska dock ha sådana kunskaper i undervisningsspråket att han eller hon enligt utbildningsarrangörens bedömning kan klara av studierna på undervisningsspråket för gymnasiets lärokurs. 

21 a § . Ytterligare förutsättningar för antagning till gymnasieutbildning på engelska. Det föreslås att lagen ska innehålla en ny paragraf om ytterligare förutsättningar för att en sökande ska kunna antas som studerande i den engelskspråkiga gymnasieutbildningen.  

I 1 mom. föreskrivs det att som studerande i gymnasiets lärokurs på engelska kan antas en person som av skäl som har att göra med hur länge den utbildning som genomgåtts i Finland före gymnasieutbildningen pågått eller med vistelsens längd i Finland inte har tillräckliga språkkunskaper för att klara av gymnasieutbildningen på finska eller svenska. Momentet uttrycker en princip om att de som söker till gymnasieutbildning i första hand ska sträva efter att fullgöra gymnasieutbildningen på finska eller svenska. En sökande som på grund av bristande språkkunskaper till följd av längden på den utbildning som har genomförts i Finland före gymnasieutbildningen eller bosättningstiden i Finland inte kan antas som studerande till den finsk- eller svenskspråkiga gymnasieutbildningen kan antas som studerande till den engelskspråkiga gymnasieutbildningen. Utbildningsanordnaren ska när beslut fattas om antagning som studerande bedöma om den sökande uppfyller förutsättningarna för antagning som studerande. Med bristande språkkunskaper avses språkkunskaper som är så otillräckliga att det inte är möjligt att studera på finska eller svenska. 

I 2 mom. anges ett kriterium för när en person kan anses ha bristfälliga språkkunskaper för att klara av gymnasieutbildningens lärokurs för unga på finska eller svenska. En person kan anses ha för bristfälliga språkkunskaper för att klara av lärokursen för gymnasieutbildning för unga på finska eller svenska, om han eller hon har genomgått de studier i grundläggande utbildning som avses i lagen om grundläggande utbildning (628/1998) i högst tre år. Kriteriet uppfylls då också till exempel i en situation där en studerande har genomgått en sådan utländsk utbildning som i landet i fråga ger behörighet för studier som motsvarar gymnasieutbildningen. 

Bedömningen av språkfärdigheterna för gymnasieutbildning för unga utgår sålunda från den studerandes tidigare utbildningsväg. Även om inlärningen av ett nytt språk är en individuell process, har man uppskattat att den språkkunskap som krävs för gymnasiestudierna i genomsnitt förutsätter studier i grundläggande utbildning på i medeltal cirka tre år. Studierna i lärokursen för den grundläggande utbildningen ska i princip anses ge tillräckliga språkkunskaper för inledande av gymnasiestudier. En sådan betydande utmaning som avses i lagen kan uppstå om personen inte har någon tidigare bakgrund i finska eller svenska och har inlett studierna i den grundläggande utbildningen först i de högre klasserna i den grundläggande utbildningen. I så fall har studierna inte gett personen den beredskap för muntlig och skriftlig användning och förståelse av läroanstaltens undervisningsspråk som krävs för att inleda gymnasiestudierna. Samma situation kan till en del även gälla en person som återvänder till Finland, även om personens modersmål helt eller delvis är finska eller svenska, men den tidigare skolkarriären inte omfattar studier enligt hemspråket och språkkunskaperna inte är tillräckliga i enlighet med vad som föreskrivs för gymnasiestudier. 

Vid antagning av studerande till lärokursen för gymnasieutbildning för unga ska personens tidigare utbildningskarriär vara en central faktor vid bedömningen av kunskaperna i det nationella undervisningsspråket (finska eller svenska). En person som har fullgjort lärokursen i det finska eller svenska språket och litteraturen i den grundläggande utbildningen anses ha tillräckliga kunskaper i finska eller svenska för gymnasiestudierna. Från den tid som räknas till skolgången på finska eller svenska avdras inte ferier, även om den studerande har tillbringat dem någon annanstans än i Finland. 

I 3 mom. anges ett kriterium för när en person kan anses ha bristfälliga språkkunskaper för att klara av gymnasieutbildningens lärokurs för vuxna på finska eller svenska. En person kan anses ha bristfälliga språkkunskaper för att klara av gymnasieutbildningen för vuxna på finska eller svenska, om han eller hon har bott i Finland i högst tre år innan han eller hon sökte sig till gymnasieutbildning. Som boende beaktas också boende som skett under andra år än de som omedelbart föregått den sökandes ansökan till utbildning. 

Den sökande kan till exempel visa upp ett intyg eller en handling från Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata där det framgår den tid som den sökande har bott i Finland. Tiden kan, utöver utifrån den gällande boningsorten uppskattas med hjälp av tidigare adresser. Om den sökande har bott i Finland i minst tre år innan han eller hon sökte sig till gymnasieutbildning, kan han eller hon anses ha tillräckliga språkkunskaper för att klara av gymnasiets lärokurs för vuxna på finska eller svenska. 

I 4 mom. föreslås det en bestämmelse om ett villkor som är knutet till grunden för uppehållstillståndet. Av sökande utanför Europeiska unionens medlemsstater eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som antas till gymnasieutbildning krävs att personen vistas i Finland på grund av något annat än studier. 

Om det görs möjligt att enligt beskrivningen ovan söka sig till gymnasieutbildning på engelska enbart med studier som grund är dessa sökande med utbildning som grund därefter i en jämlik ställning med andra i den egentliga antagningen av studerande. Att trygga de kulturella rättigheter som avses i grundlagen innebär dock inte att de kulturella rättigheterna utvidgas till att omfatta alla medborgare i världen. Om ansökan enbart på utbildningsgrund möjliggörs försvagar det också i praktiken tillgodoseendet av de kulturella rättigheterna för den målgrupp som förslaget gäller, eftersom alla sökande ska behandlas lika vid antagning som studerande. De som ansöker enbart på utbildningsgrund kan åsidosätta dem som är bosatta i landet av andra orsaker. 

En lagstadgad engelskspråkig undervisning kräver att det i tillståndet att ordna gymnasieutbildning bestäms om rätten att ordna den. Ett viktigt kriterium för beviljande av tillstånd är behovet av sådan utbildning. 

Om de ovan avsedda personer som ansöker till gymnasieutbildning enbart på utbildningsgrund får rätt att ansöka kan en betydande ökning av antalet sökande i viss mån också vara av betydelse för den bedömning av utbildningsbehovet som ligger till grund för beviljande av tillstånd. Hittills har endast den i landet bosatta befolkningens utbildningsbehov beaktats vid bedömningen av utbildningsbehov inom gymnasieutbildningen. Denna ökning av utbildningsbehoven kan emellertid för sin del öka trycket på att öka antalet tillstånd och antalet studerande som omfattas av tillstånden. Ökningen av antalet studerande medför i sig betydande kostnadseffekter, särskilt på längre sikt. 

Medborgare i Europeiska unionens medlemsstater och i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet kan under ansökningsfasen uppvisa en identitetshandling som styrker medborgarskapet, så att dessa sökande inte behöver visa upp ett uppehållstillstånd som anger grunden för vistelsen. 

Sökande som kommer från länder utanför Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet kan vid behov antas villkorligt till gymnasieutbildning. Det slutliga beslutet om antagning som studerande kan fattas när personerna hade lagt fram ett intyg om uppehållstillstånd. Till exempel när en person ansöker om uppehållstillstånd på grund av familjeband kan han eller hon ansöka till den engelskspråkiga gymnasieutbildningen redan innan uppehållstillstånd beviljas. I så fall kan den sökande villkorligt antas till gymnasieutbildning på engelska, och det villkorliga beslutet om antagning som studerande träder i kraft när personen har lagt fram sitt uppehållstillstånd. 

Om ett permanent uppehållstillstånd inte beviljas eller om den sökande inte lägger fram det ska beslut fattas om att studierätten förfaller. Beslutet kan överklagas och den sökande kan begära omprövning av beslutet på det sätt som föreskrivs i 49 §. 

I 5 mom. föreslås det bestämmelser om synnerligen vägande skäl som gör det möjligt att avvika från kriteriet i 2 eller 3 mom. 

22 § . Grunder för antagning som studerande. I paragrafen föreskrivs det om grunderna för antagning som studerande. I bestämmelsen fastställs de grundläggande principerna för antagning som studerande, det vill säga hur antagningskriterierna ska utformas och vilka behöriga sökande som ska antas som studerande. I 3 mom. föreskrivs det om grunderna för antagning som studerande vid antagning av studerande för att avlägga sådan i 6 § avsedd internationell examen enligt en särskild utbildningsuppgift på motsvarande nivå som studentexamen och studier som förbereder för sådan examen, om inte något annat bestäms i den förordning av undervisnings- och kulturministeriet som avses i 2 mom.  

Enligt förslaget fogas till momentet en bestämmelse om att utbildningsanordnaren beslutar om grunderna för antagning av studerande vid antagningen av studerande till gymnasiets lärokurs på engelska, om inte något annat föreskrivs i den förordning av undervisnings- och kulturministeriet som antagits med stöd av 2 mom. Bestämmelsen ger utbildningsanordnaren omfattande behörighet att besluta om antagningskriterierna för den engelska gymnasieutbildningen till den del något annat inte föreskrivs om dem i undervisnings- och kulturministeriets förordning. Syftet med förordningen är att föreskriva om antagningskriterierna i närmare detalj. Om antalet sökande är större än det antal studerande som kan antas som studerande ska utbildningsanordnaren tillämpa ett sådant antagningsförfarande som uppfyller de jämlika antagningsgrunder som enligt 22 § ska tillämpas vid antagning av studerande. I praktiken innebär detta att de sökande måste kunna rangordnas. Om det är svårt att på basis av tidigare studier och betyg placera de sökande i en tillförlitlig jämförelseställning, ska utbildningsanordnaren undersöka den kärnkompetens som de sökande behöver i gymnasiestudierna. 

Det föreslås också att 3 mom. förtydligas i förhållande till 2 mom. så att ordet "dock" läggs till i 3 mom. Detta visar att antagningskriterierna för de utbildningar som anges i 3 mom. avviker från de grunder för antagning av studerande som anges i 2 mom. 

28 § . Rätt till stöd för lärandet. Enligt det gällande 28 § 1 mom. har en studerande som på grund av särskilda språksvårigheter eller andra inlärningssvårigheter har svårt att klara av studierna rätt att få specialundervisning och annat stöd för lärandet enligt sina individuella behov. Stödåtgärderna genomförs i samarbete av undervisningspersonalen. Den gällande paragrafen har rubriken "Stöd för lärandet". Det föreslås att rubriken förtydligas genom att uttrycket ”rätt till stöd för lärandet” införs i stället för den gällande ordalydelsen. Det föreslås att 1 mom. ändras i fråga om struktur och innehåll. Enligt förslaget ska en studerande ha rätt till stöd för lärandet under tiden för studier enligt denna lag. Med stöd för lärandet avses stödundervisning, handledning och stöd som den studerande behöver för kunna att avlägga gymnasiets lärokurs.  

När det gäller stöd för lärandet ska fokus ligga på ett lättillgängligt stöd som den studerande ska få så snart stödbehovet framkommer och som kan förhindra att svårigheterna ackumuleras och förvärras ytterligare. Stödet för lärandet är avsett som stöd för ämnesundervisningen för de studerande som har svårt att klara av sina studier. Stödet för lärandet är inte avsett för studerande som på grund av frivillig frånvaro eller passivitet hamnar på efterkälken i sina studier. Det ska finnas tillräckligt med stöd för lärandet för de studerande, och stödet ska ges i rätt tid och vara av sådan kvalitet att det främjar de studerandes lärande, visande av kunnande, utexaminering och övergång till fortsatta studier. Stöd för lärandet kan ordnas mångsidigt, flexibelt och med hjälp av alternativa metoder. En studerande kan söka sig till stödåtgärder självständigt eller hänvisas till stödåtgärder. Även om en studerande kan hänvisas till eller rekommenderas stödåtgärder, är den studerande inte skyldig att ta emot stöd för lärandet. Gymnasieutbildningen grundar sig även i fortsättningen på den studerandes aktivitet och självständiga roll när det gäller att främja studierna, och för att uppnå kraven i lärokursen har den studerande möjlighet att ta emot stöd för lärandet. 

Med stödundervisning avses undervisning och handledning som ges av lärare för att tillgodose den studerandes behov av stöd. En studerande som har svårt att lära sig och klara av utbildningen har rätt att få stödundervisning vid sidan av annan undervisning och handledning. Stödundervisning kan ges en studerande som tillfälligt har blivit efter i sina studier eller av någon annan orsak behöver stöd och handledning för att fullgöra gymnasiets lärokurs. Stödundervisning kan också ges för att stärka studiefärdigheter, till exempel språkliga, matematiska eller datatekniska färdigheter, eller för att stödja färdigheter som rör studieteknik. Stödundervisningen kan omfatta stärkande av språkkunskaperna när en studerande har bristande kunskaper i det finska eller svenska språket i fråga om ordförråd eller språkbruk i anslutning till utbildningen. Att stärka språkkunskaperna ska alltid vara kopplat till de studier som genomförs och stödundervisning får inte användas för undervisning i grundläggande språkkunskaper. 

Som en del av stödet för lärandet kan en studerande ges stöd och handledning av en speciallärare. Stöd för lärandet som ges av en speciallärare kan till exempel vara en diskussion om den studerandes behov av stöd och metoder för att stödja studierna eller testning av svårigheter med läsning och skrivande samt en bedömning av behovet av särskilda arrangemang vid studentexamen. Denna typ av kortvarigt stöd för lärandet är i de flesta fall tillräckligt för studerande som exempelvis har specifika inlärningssvårigheter, såsom svårigheter att läsa och skriva. Inget beslut om specialundervisning fattas om sådant stöd för lärandet som ges av en speciallärare. Den studerandes lärande och välbefinnande kan också stödjas genom sektorsövergripande samarbete mellan undervisnings-, handlednings- och studerandevårdspersonal. En studerande kan vid behov få stöd för lärandet också av annan personal, såsom studiehandledare och studerandevårdspersonal. Som en del av stödet för lärande kan man erbjuda studier som stöder den studerandes lärande och som ingår i gymnasiets lärokurs. 

Specialläraren hjälper genom konsultation andra lärare att ta hänsyn till de studerandes specialpedagogiska stödbehov i undervisningen och handledningen. En speciallärare kan i samarbete med lärarna planera sätten att visa kunnandet och specialarrangemangen för detta i enlighet med den studerandes behov. 

I 28 § 2 mom. i den gällande lagen föreskrivs det om bedömning av stödbehovet i början av studierna och regelbundet under studiernas gång samt om anteckning om stödåtgärderna. Det föreslås att denna bestämmelse förblir oförändrad. I 28 § 3 mom. i den gällande lagen föreskrivs det om den studerandes rätt till assistenttjänster, särskilda hjälpmedel och andra tjänster som studierna förutsätter. Det föreslås att bestämmelsen flyttas till en ny 28 a §. 

28 a §.Rätt till specialundervisning. Det föreslås att lagen ska innehålla en ny 28 a § om studerandes rätt till specialundervisning. I 1 mom. föreslås att en studerande har rätt till specialundervisning, om han eller hon på grund av konstaterade inlärningssvårigheter eller av andra jämförbara orsaker behöver specialundervisning för att avlägga de studier som avses i lagen och det stöd för lärandet som avses i 28 § inte är tillräckligt med beaktande av den studerandes behov av stöd. Specialundervisningen antecknas på den studerandes begäran i den studerandes individuella studieplan. Bestämmelsen om anteckning av specialundervisningen motsvarar således det stöd för lärandet som beviljas enligt 28 § och principen om antecknande av stöd. Genom tydliga kriterier för att få specialundervisning säkerställs att specialundervisningen riktas till de studerande som behöver den mest.  

Med konstaterade inlärningssvårigheter avses sådana faktorer som försvårar den studerandes lärande och som har identifierats antingen under den grundläggande utbildningen eller under utbildningen på andra stadiet. Dessa faktorer kan bero på inlärningssvårigheter, neuropsykiatriska svårigheter eller annan skada eller sjukdom som försvårar lärandet. Om en studerande under den grundläggande utbildningen har fått särskilt stöd, har stödåtgärderna antecknats i de handlingar som gäller stödet till den studerande och som utbildningsanordnaren har tillgång till. Dessa handlingar överförs till anordnaren av gymnasieutbildning med stöd av 23 § i läropliktslagen och den föreslagna 28 b § 2 mom. 

Svårigheterna kan också identifieras i början av eller under utbildningen på andra stadiet. Då kan den studerandes inlärningssvårigheter konstateras med hjälp av olika sållningsmetoder och tester. Som en del av bedömningen kan man vid behov intervjua lärare som undervisar de studerande för att bedöma hur inlärningssvårigheterna påverkar studierna och vilka stödåtgärder som behövs. Vid behov konstateras inlärningssvårigheterna i samarbete med aktörer inom studerandevården. Specialundervisning kan erbjudas och stödbeslut kan fattas på basis av stödbehovet utan att de stödmedel som hänför sig till stöd för lärandet och stödundervisning i 28 § först prövas. En sådan situation kan uppstå om ett stödbehov uppkommer hos en studerande, och det redan i förväg bedöms att stöd för lärandet och stödundervisning är otillräckliga. 

Med andra därmed jämförbara skäl avses situationer där en studerande behöver specialpedagogiskt stöd av någon annan orsak än inlärningssvårigheter, funktionsnedsättning eller sjukdomar. Andra skäl kan till exempel vara en orsak som hänför sig till en svår livssituation och som avsevärt försvårar studierna och lärandet på lång sikt. 

Specialundervisningen svarar på behov hos studerande som har sådana stödbehov som stödet enligt 28 § inte räcker till för. Specialundervisning ges av en speciallärare vars behörighet bestäms i förordningen om behörighetsvillkoren för personal inom undervisningsväsendet. Specialläraren ansvarar för bedömningen av behovet av särskilda pedagogiska stödåtgärder och för planeringen av stödåtgärder i samband med studierna och visandet av kunnande. Specialundervisning kan till exempel vara undervisning i lämpliga studiestrategier eller stöd för schemaläggning av uppgifter samt stöd för självständiga och målinriktade studier. Stödåtgärderna genomförs i samarbete med undervisnings- och handledningspersonalen. I specialundervisningen beaktas också de särskilda arrangemang som den studerande behöver i situationer som hänför sig till visande av kunnandet under gymnasieutbildningen samt i studentexamen. Inom gymnasieutbildningen är det inte möjligt att avvika från målen enligt lärokursen. Bestämmelser om avvikande ordnande av studierna finns i 29 §. De som antas till gymnasiet ska ha tillräckliga förutsättningar att klara av studierna i gymnasiets lärokurs. I specialundervisningen samarbetar man efter behov med studerandevården samt med den studerandes vård- och rehabiliteringsnätverk. För att tillgodose behoven av stöd för studerande med funktionsnedsättning samarbetar man med tjänsterna för personer med funktionsnedsättning inom välfärdsområdet. Studerandevårdspersonalen och ledningen för välfärdsområdet behöver introduktion och utbildning som en del av den specialundervisning som ordnas inom gymnasieutbildningen. 

Det föreslås att till 2 mom. flyttas det gällande 28 § 3 mom. om studerandes rätt till assistenttjänster, särskilda hjälpmedel och andra tjänster som studierna förutsätter. Dessa former av stöd handlar om starkare stödformer, och det är därför tydligare att reglera dem i samband med specialundervisningen. 

28 b § . Beslut om specialundervisning. En ny 28 b § om beslut om specialundervisning föreslås i lagen. I enlighet med 1 mom. i den föreslagna paragrafen beslutar utbildningsanordnaren om den specialundervisning som ges en studerande. Den studerande och dennes vårdnadshavare eller lagliga företrädare ska höras innan ett beslut som avses i detta moment fattas. Den föreslagna bestämmelsen innebär att utbildningsanordnaren ska fatta ett förvaltningsbeslut när behovet av specialundervisning framgår eller på grundval av en begäran eller viljeyttring om stödbehov från den studerande eller dennes vårdnadshavare eller lagliga företrädare. Utbildningsanordnaren ska bedöma om de förutsättningar för specialundervisning som avses i 28 b § uppfylls i samband med beslutsfattandet samt höra den studerande och dennes vårdnadshavare eller lagliga företrädare. I beslutsfattandet följs de allmänna bestämmelserna om beslutsfattande, närmast förvaltningslagen (434/2003) och i kommunerna även kommunallagen (365/1995).  

Enligt 21 § i grundlagen har var och en rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en domstol eller någon annan myndighet som är behörig enligt lag samt att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol eller något annat oavhängigt rättskipningsorgan. Den föreslagna bestämmelsen om förvaltningsbeslut förbättrar den studerandes rättsskydd, eftersom beslutet om specialundervisning kan överklagas. En studerande kan söka rättelse i beslutet hos regionförvaltningsverket. Detta tryggar ställningen i synnerhet för de studerande som får ett avslagsbeslut av utbildningsanordnaren i en situation, där den studerande själv upplever att kriterierna för specialundervisning uppfylls men utbildningsanordnaren meddelar ett avslagsbeslut om specialundervisning. Informationen i motiveringen till beslutet ska således göra det möjligt för den studerande att bedöma beslutets lagenlighet och behovet av att söka ändring. Den föreslagna bestämmelsen förbättrar jämlikheten mellan studerande på andra stadiet, eftersom motsvarande bestämmelser redan i nuläget gäller i lagen om yrkesutbildning och i lagen om utbildning som handleder för examensutbildning. 

I 2 mom. föreslås det bestämmelser om överföring av uppgifter som ingår i beslut om särskilt stöd inom den grundläggande utbildningen. Om en läropliktig har fått ett sådant i 17 § i lagen om grundläggande utbildning avsett beslut om särskilt stöd som gäller när den grundläggande utbildningen upphör, ska utbildningsanordnaren utreda och bedöma den studerandes behov av specialundervisning på basis av det beslut om särskilt stöd som fattats under den grundläggande utbildningen. Den föreslagna bestämmelsen effektiviserar överföringen av information om den studerandes stödbehov från den grundläggande utbildningen till det andra stadiet och gör det möjligt att systematiskt sätta in stödåtgärder redan när gymnasiestudierna börjar. Bestämmelsen stärker de studerandes jämlikhet under övergången från grundläggande utbildning till utbildning på andra stadiet. Genom bestämmelsen säkerställs att den studerandes behov av särskilt stöd konstateras så tidigt som möjligt och att de stödåtgärder som behövs kan inledas genast när utbildningen börjar. Stödets genomslagskraft bedöms under studierna och vid behov stärks eller minskas stödet. Det ska också vara möjligt att avstå från specialundervisningen och stödet ska också kunna dras in, om en studerande som får specialundervisning inte längre behöver stöd. 

Enligt 28 § i den föreslagna gymnasielagen har en studerande rätt till stöd för lärande under de studier som avses i gymnasielagen. Stödet för inlärning är den stödundervisning, handledning och det stöd som den studerande behöver för att fullgöra gymnasieutbildningens lärokurs. Såsom konstateras i motiveringen till 28 § kan som en del av stödet för lärandet också ges stöd och handledning av en speciallärare. I fråga om stöd för lärande som ges av en speciallärare fattas inget beslut om specialundervisning. Stöd och handledning som ges av en speciallärare och vid uppenbart behov även undervisning som ges av en speciallärare kan erbjudas den studerande redan innan förvaltningsbeslutet om specialundervisning fattas. Ärendet ska dock behandlas och beslut om specialundervisning ges i enlighet med förvaltningslagen utan ogrundat dröjsmål. För att underlätta det administrativa arbete som ändringen medför bereder Utbildningsstyrelsen riksomfattande modellblanketter och beslutsunderlag, vilka utbildningsanordnarna kan använda när de fattar beslut om specialundervisning 

49 §.Begäran om omprövning. I paragrafen föreskrivs det om begäran om omprövning av vissa beslut som avses i gymnasielagen. Som en ny 6 punkt i 1 mom. föreslås det att omprövning av ett beslut som gäller rätt att få specialundervisning får begäras hos regionförvaltningsverket. I 2 mom. konstateras det att det finns bestämmelser om begäran om omprövning i förvaltningslagen.  

7.2  Lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet

24 § . Priserna per enhet för gymnasier . Enligt 24 § 2 mom. i den gällande lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet graderas priset per enhet för kommuner och samkommuner på basis av nyckeltalet för ringa antal studerande enligt vad som bestäms genom förordning av statsrådet. Priset per enhet för en privat utbildningsanordnare är detsamma som priset per enhet för den kommun där utbildningen huvudsakligen ordnas. Om kommunen inte anordnar gymnasieutbildning, beräknas priset per enhet för en privat anordnare av gymnasieutbildning på samma sätt som priset per enhet för kommunen.  

Det föreslås att 2 mom. ändras så att det nyckeltal som används som grund för graderingen av priserna per enhet utöver ett ringa antal studerande ska bestämmas på basis av utbildningsanordnarens fjärrortstal samt på basis av om utbildningsanordnarens undervisningsspråk, som hör till nationalspråken, är ett minoritetsspråk i den kommun där undervisningen huvudsakligen ordnas. För en privat utbildningsanordnare fastställs ett eget nyckeltal och ett pris per enhet också om utbildningsanordnarens undervisningsspråk är ett minoritetsspråk i den kommun där undervisningen huvudsakligen ordnas. Med minoritetsspråk avses i detta sammanhang, beroende på den språkliga fördelningen av befolkningen i kommunen, antingen svenska eller finska. Minoritetsspråket avser inte bara minoritetsspråket i en tvåspråkig kommun, utan även ett språk i en enspråkig kommun som talas av en befolkningsminoritet i kommunen. 

Samtidigt föreslås det att paragrafens rubrik samt 1 mom. ändras så att i stället för Priserna per enhet för gymnasier används termen Priserna per enhet för gymnasieutbildning , som bättre beskriver innehållet i paragrafen och överensstämmer med rubrikerna i 6–8 § i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet. Priserna per enhet bestäms inte för gymnasier utan för anordnare av gymnasieutbildning. Dessutom förtydligas 2 mom. så att bemyndiganden att utfärda förordning samlas i slutet av momentet.  

7.3  Lagen om studentexamen

1 §.Studentexamen. Enligt 1 mom. i den gällande paragrafen avläggs studentexamen som avslutning på gymnasieutbildning enligt gymnasielagen. En studerande som har avlagt examen har tillägnat sig de kunskaper och färdigheter som anges i läroplanen för gymnasieutbildningen och uppnått tillräcklig mognad enligt målen för gymnasieutbildningen. De som deltar i proven i studentexamen kallas i lagen examinander.  

Enligt huvudregeln i 2 mom. avläggs studentexamen på finska eller svenska enligt läroanstaltens undervisningsspråk. I fortsättningen ska studentexamen dock också kunna avläggas på engelska. Möjligheten att avlägga studentexamen på engelska tryggar ställningen för examinander med svaga förutsättningar att lyckas i en finsk- eller svenskspråkig examen. Detta bidrar till att de studerande genomför utbildningen på andra stadiet och underlättar övergången till högre utbildning. Ordalydelsen i den nya bestämmelsen framhäver nationalspråkets ställning så att studentexamen i regel ska avläggas på finska eller svenska. Separata bestämmelser om rätten att avlägga studentexamen på engelska föreslås i 5 a § i lagen. 

3 § . Prov i studentexamen. I det gällande 3 § 1 mom. föreskrivs det om prov som hör till och ordnas för studentexamen. Enligt bestämmelsen ordnas i studentexamen prov i modersmål och litteratur, det andra inhemska språket, främmande språk, matematik samt i naturvetenskapliga och humanistisk-samhälleliga läroämnen (realämnen). Det föreslås att 1 mom. ändras så att det vid studentexamen även är möjligt att avlägga ett prov i konst- och färdighetsämnen (musik, bildkonst och gymnastik).  

Enligt 4 mom. bestäms genom förordning av statsrådet om i vilka realämnen och främmande språk proven ordnas samt om utarbetande av proven. Det föreslås att det till momentet ska fogas en bestämmelse om att det genom förordning av statsrådet bestäms om anordnande av prov också i konst- och färdighetsämnen. 

4 §.Anordnande av prov. I paragrafen föreskrivs det om anordnande av proven i studentexamen och om processen. Enligt 4 mom. i den gällande bestämmelsen ordnas proven i studentexamen skriftligt eller digitalt och muntliga uppgifter kan ingå i dem. Studentexamensnämnden bestämmer närmare om anordnande av prov samt om tidtabeller och provarrangemang.  

Det föreslås att bestämmelsen på finska ändras så att det i stället för om elektroniska studentprov ( sähköisiä ylioppilaskokeita ) föreskrivs om digitala prov ( digitaalisia kokeita ). På svenska föreskrivs det om digitala prov redan i den gällande lagen. Den terminologiska ändringen på finska behövs, eftersom alla studentprov har ordnats digitalt sedan 2019.  

Det föreslås att den första meningen i 4 mom. förtydligas så att meningen i 1 mom. om de muntliga prov som ingår i proven överförs till den andra meningen. I andra meningen föreslås en bestämmelse om att i proven kan ingå muntliga uppgifter och arbetsprov. 

Med arbetsprov hänvisas till sådana konstnärliga och färdighetsmässiga arbetsprov som kan ingå i studentproven i konst- och färdighetsämnen. Arbetsprov kan ordnas vid andra tidpunkter än vid samtidiga prov i studentexamen. 

Provet i konst- och färdighetsämnen visar i vilken omfattning den studerande har tillägnat sig de kunskaper och färdigheter som anges i läroplanen för gymnasieutbildningen och har uppnått tillräcklig mognad enligt målen för läroämnet i gymnasieutbildningen. Arbetsprovet omfattar uppgifter som baserar sig på uttryck, presentation eller verksamhet som kännetecknar konst- och färdighetsämnet samt skriftliga eller digitala uppgifter som ordnas i likhet med andra prov. Studentexamensproven kan i framtiden också innehålla arbetsprov. Arbetsproven hänför sig till prov i konst- och färdighetsämnena och de ska utföras före provtillfället, med utgångspunkten att arbetsprovet utnyttjas vid provprestationen. Den processlika karaktär och långsiktighet i visandet av kunnande som är karakteristisk för konst- och färdighetsämnen beaktas i utvecklandet av proven inom ramen för tidtabellerna för studentexamina som ordnas två gånger om året. 

I 4 mom. föreskrivs det om Studentexamensnämndens behörighet att bestämma närmare om anordnande av prov samt om tidtabeller och arrangemang. Nämnden bestämmer i fortsättningen även om anordnandet av de arbetsprov som ingår i studentproven. Med arbetsprov avses de alster i konst- och färdighetsämnen som ingår i processen för studentproven i konst- och färdighetsämnen. Dessutom föreslås det att ordet "provarrangemang" ändras till "arrangemang". Till följd av ändringen får Studentexamensnämnden befogenhet att i större utsträckning bestämma om arrangemangen och tidtabellerna för proven i konst- och färdighetsämnen och de arbetsprov som föregår dem. 

5 a §.Rätt att avlägga studentexamen på engelska. Enligt förslaget ska det i en ny 5 a § föreskrivas om rätten att avlägga studentexamen på engelska. I 1 mom. föreslås det bestämmelser om de förutsättningar som ska uppfyllas för att en studerande ska kunna avlägga studentexamen på engelska.  

En studerande kan avlägga studentexamen på engelska i tre situationer. Rätt att avlägga studentexamen på engelska har enligt 1 mom. den som fullgör gymnasieutbildningens lärokurs enligt 20 § 2 mom. 1 punkten i gymnasielagen på engelska. Dessutom kan examen avläggas av den som tidigare har slutfört gymnasiets lärokurs på engelska. Studentexamen på engelska kan med stöd av 3 punkten avläggas också av den som har avlagt en yrkesinriktad grundexamen enligt lagen om yrkesutbildning eller en motsvarande tidigare examen på engelska. 

Ytterligare kan studentexamen på engelska avläggas av den som har slutfört studier för International Baccalaureate- eller European Baccalaureate-examen på engelska. En förutsättning är att den studerande inte har avlagt examen. I slutet av undervisningsprogrammet Diploma Programme, som ingår i International Baccalaureate-examen, måste den studerande skriva minst sex ämnen i avgångsprovet. En studerande har inte avlagt examen till exempel om han eller hon inte har avlagt sex ämnen med godkänt resultat vid avgångsproven. Även underlåtenhet att uppfylla de övriga kraven för genomförande av IB-diplomet kan betraktas som oavlagd examen. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att studerande söker sig till International Baccalaureate- eller European Baccalaureate-examen i syftet att slutföra studierna genom att avlägga studentexamen på engelska enligt 20 § 2 mom. 1 punkten i gymnasielagen. 

I 2 mom. föreskrivs det dessutom att den som avlägger en yrkesinriktad grundexamen enligt lagen om yrkesutbildning eller en motsvarande tidigare examen på engelska kan delta i studentexamen medan han eller hon fortfarande studerar inom grundexamensutbildningen i fråga. Den föreslagna bestämmelsen gör det möjligt för studerande som avlägger två eller flera examina samtidigt att avlägga studentexamen. 

I 3 mom. föreskrivs det om ytterligare förutsättningar för den studerandes språkkunskaper vid tillämpningen av 1 mom. 2 och 3 punkten. En studerande ska enligt 3 mom. vid tillämpningen av 1 mom. 2 och 3 punkten ha otillräckliga språkkunskaper för att kunna avlägga studentexamen på finska eller svenska. Genom den föreslagna bestämmelsen förhindras att en person som kan finska eller svenska uppfyller villkoret i 1 mom. 2 eller 3 punkten och därefter strävar efter att avlägga studentexamen på engelska. En sådan person bör söka sig till att avlägga studentexamen på finska eller svenska. 

Med bristande språkkunskaper avses otillräckliga kunskaper i finska eller svenska. En studerande som på grund av bristande språkkunskaper inte skulle klara av att fullgöra gymnasiets lärokurs och avlägga studentexamen på finska eller svenska kan avlägga studentexamen på engelska. Bristande språkkunskaper bedöms med hjälp av kriterierna i 21 a § gymnasielagen. 

7 §.Förutsättningar för deltagande i prov. I den gällande 7 § föreskrivs det om de förutsättningar under vilka den som genomgår lärokursen för gymnasieutbildningen får delta i studentexamensprovet. Det föreslås att det till 1 mom. ska fogas en bestämmelse om de förutsättningar under vilka den som genomgår gymnasiets lärokurs kan delta i prov i ett konst- och färdighetsämne. I provet i ett konst- och färdighetsämne som inte innehåller obligatoriska studier får den som genomgår gymnasieutbildningens lärokurs delta efter att ha avlagt fyra studiepoäng i läroämnets studier. Kravet på studier i ett läroämne som omfattar fyra studiepoäng motsvarar förutsättningarna för deltagande i prov i de realämnen som inte innehåller obligatoriska studier.  

En studerande som avlägger yrkesinriktad grundexamen i enlighet med 7 § 3 mom. i studentexamenslagen kan delta i proven i studentexamen efter att ha tillägnat sig ett kunnande som motsvarar minst 90 kompetenspoäng. En sådan examinand har även rätt att delta i provet i ett konst- och färdighetsämne efter att ha slutfört de 90 kompetenspoängen i yrkesstudierna. Examinanden kan även fullgöra studier i ett konst- och färdighetsämne enligt gymnasiets lärokurs, om sådana studier står till buds för honom eller hen. 

För att kunna avlägga provet i ett konst- och färdighetsämne ska examinanden också ha utfört det arbetsprov som examensnämnden har fastställt. 

Reformen ändrar inte de lagstadgade rättigheterna att delta i studentexamen för den som studerar för yrkesinriktad grundexamen eller i gymnasiets lärokurs för vuxna. 

8 §.Anmälan till prov. Enligt det gällande 8 § 1 mom. ska examinanden för varje enskilt examenstillfälle och prov som avläggs anmäla sig skriftligt senast den dag som Studentexamensnämnden anger till det gymnasium där denne avser avlägga provet. Rektorn har till uppgift att säkerställa att examinanden uppfyller förutsättningarna enligt 5–7 § för deltagande i examen och proven i den. Om rätten att delta förvägras ska ett motiverat, skriftligt beslut meddelas.  

Det föreslås att momentet ändras så att en hänvisning till paragraf 5 a § fogas till det. Då har rektorn också till uppgift att säkerställa förutsättningarna enligt den föreslagna 5 a § för deltagande i studentexamen på engelska. 

10 § . Prov som avläggs i studentexamen. Enligt 1 mom. i den gällande bestämmelsen ska en examinand som avlägger studentexamen avlägga fem prov till vilka hör provet i modersmål och litteratur samt enligt examinandens eget val minst tre prov från en grupp som omfattar ett prov i matematik, det andra inhemska språket, ett främmande språk och ett realämne. Det föreslås att strukturen i 1 mom. förtydligas med hjälp av en numrerad förteckning. I 1 mom. Införs dessutom en möjlighet att avlägga studentprov i ett konst- och färdighetsämne.  

Alla examinander ska även i fortsättningen avlägga provet i modersmål och litteratur (grupp 1). Dessutom ska examinanderna avlägga tre prov ur de olika grupperna 2–5 och ett prov ur grupperna 2–6. Utöver provet i modersmål och litteratur ordnas prov i följande läroämnen: 2) matematik, 3) det andra inhemska språket, 4) främmande språk, 5) realämnen, 6) konst- och färdighetsämnen. 

I studentexamen visar den studerande att han eller hon har tillägnat sig de kunskaper och färdigheter som ingår i läroplanen för gymnasieutbildningen, vilket gör det möjligt att avlägga studentprovet i konst- och färdighetsämnen i de obligatoriska konst- och färdighetsämnen som ingår i gymnasieutbildningens lärokurs för unga: musik, bildkonst och gymnastik. 

Med stöd av det föreslagna 3 mom. kan i de prov som avses i 1 mom. ingå endast ett prov i samma läroämne. Dessutom kan examen omfatta ett eller flera andra prov ur alla grupperna 1–6. I examen ska liksom i nuläget med stöd av det föreslagna 4 momentet ingå minst ett sådant prov med högre svårighetsgrad som avses i 3 § 3 mom. eller ett sådant prov i modersmål och litteratur som avses i 11 § 2 eller 3 mom. och som avläggs i stället för provet i det andra inhemska språket eller provet i ett främmande språk. 

14 §.Utevaro från provtillfället och avbrutet prov. Om en person som anmält sig till provet i enlighet med den gällande 14 § uteblir från provtillfället eller inte lämnar in provprestationen för bedömning, betraktas provet som underkänt. Bestämmelsen föreslås dessutom innehålla bestämmelser om arbetsproven. Om en person som anmält sig till provet uteblir från ett enda provtillfälle eller inte lämnar in en provprestation för bedömning eller uteblir från provtillfället för ett arbetsprov eller inte lämnar in ett arbetsprov för bedömning, betraktas provet som underkänt. Till följd av ändringen kan examen inte enligt 12 § avläggas om provet med stöd av den föreslagna bestämmelsen betraktas som underkänt.  

19 §.Examensbetyg och betyg över avlagda prov. I den gällande 19 § föreskrivs det om examensbetyg och intyg över avlagda prov. Det föreslås att paragrafen ska innehålla ett nytt 2 mom. om studentexamensbetyg på engelska. Enligt förslaget ska över studentexamen på engelska utfärdas förutom ett studentexamensbetyg på finska eller svenska även ett studentexamensbetyg på engelska. Utgångspunkten för 19 § i språklagen (423/2003) är att domar, beslut och andra handlingar som myndigheten utfärdar skrivs på handläggningsspråket i ärendet, finska eller svenska. Därför är det nödvändigt att föreskriva särskilt om examensbetyg på engelska i den föreslagna lagen.  

21 §.Sökande av ändring i beslut av rektorn eller utbildningsanordnarens kollegiala organ. I den gällande 21 § föreskrivs det om sökande av ändring i beslut av rektorn och utbildningsanordnarens kollegiala organ. I 1 mom. finns bestämmelser om begäran om omprövning av ett beslut genom vilket rektorn enligt 8 § 1 mom. har förvägrat rätt att delta i studentexamen eller i ett prov i studentexamen. Omprövning av beslut får begäras hos regionförvaltningsverket. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen. Bestämmelser om anförande av besvär hos förvaltningsdomstolen finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Det föreslås att det till 1 mom. fogas en bestämmelse om att beslutet verkställs även om besvär har anförts, om inte besvärsmyndigheten förbjuder verkställigheten. Beslut om rätten att delta är i allmänhet tydliga. Införandet av en engelskspråkig studentexamen kan öka antalet anmälningar från utlandet och strävandena att bli student i Finland. I och med den föreslagna ändringen behandlas dock eventuella besvär innan examinanden har avlagt studentexamen samt ansökt om och antagits som studerande med studentexamensintyg till inhemska eller utländska högskolor.  

7.4  Läropliktslagen

23 §.Tillgång till uppgifter. Enligt 23 § 5 mom. i den gällande läropliktslagen ska den som ordnar grundläggande utbildning lämna den nya utbildningsanordnaren ett sådant beslut om särskilt stöd enligt 17 § i lagen om grundläggande utbildning som gäller när den grundläggande utbildningen avslutas. Detta gäller i situationer som avses i 67 § 3 mom. i lagen om yrkesutbildning och i 22 § 1 mom. i lagen om utbildning som handleder för examensutbildning. Beslutet ska också lämnas på begäran av utbildningsanordnaren.  

Det föreslås att 5 mom. ändras så att ett beslut om särskilt stöd enligt lagen om grundläggande utbildning som gäller när den grundläggande utbildningen upphör i fortsättningen ska lämnas till den nya utbildningsanordnare som ordnar gymnasieutbildning också i de situationer som avses i 28 b § 2 mom. i gymnasielagen. Den föreslagna bestämmelsen effektiviserar överföringen av information om den studerandes stödbehov från den grundläggande utbildningen till det andra stadiet och gör det möjligt att systematiskt sätta in stödåtgärder redan när gymnasiestudierna börjar. Ett beslut om särskilt stöd ska lämnas till den nya utbildningsanordnaren i en situation där beslutet om särskilt stöd gäller när den grundläggande utbildningen upphör.