1
Lagförslag
1 §. Lagens syfte. Paragrafen föreslås bli ändrad så att den innehåller en hänvisning till förordningen om energimärkning och till energirelaterade produkter för vilka Europeiska unionen utfärdar produktgruppspecifika krav. Europeiska unionens förordningar förutsätter delvis nationellt genomförande och ekodesignlagen ska därför uppdateras. I övrigt förblir paragrafen oförändrad.
2 §. Tillämpningsområde. Det föreslås att paragrafen ändras så att lagens tillämpningsområde är begränsat till att gälla energirelaterade produkter i enlighet med direktivets tillämpningsområde. I artikel 1 i förordningen om energimärkning fastställs syftet och tillämpningsområdet, dvs. en ram för energirelaterade produkter som släpps ut på marknaden eller tas i bruk. Artikeln föreskriver också att produkterna ska förses med en etikett och att standardiserad produktinformation ska tillhandahållas avseende energieffektivitet, produkternas användning av energi och andra resurser under användning samt kompletterande information om produkter.
7 §. Bedömning av energirelaterade produkters överensstämmelse med kraven. Det föreslås att paragrafen ändras så att det föreslagna bemyndigandet bättre ska motsvara formuleringen i det gällande bemyndigandet och rubriken för och syftet med 7 §. Avsikten är att lyfta upp bestämmelserna i artikel 7.2 och bilagorna III–IV i rådets direktiv 92/42/EEG av den 21 maj 1992 om effektivitetskrav för nya värmepannor som eldas med flytande eller gasformigt bränsle (verkningsgradsdirektivet) från miljöministeriets föreskrift till en förordning av statsrådet. Detta kräver inget annat bemyndigande än det som anges i 7 § 2 mom. Genom kommissionens förordning 813/2013 upphävdes verkningsgradsdirektivet (92/42/EEG), med undantag för artiklarna 7.2 och 8 och bilagorna III—V. Bilaga V och artikel 8 har redan genomförts genom de gällande bestämmelserna i denna lag.
8 §. Försäkran om överensstämmelse. Till paragrafen fogas en mening enligt vilken teknisk dokumentation och försäkran om överensstämmelse som gäller energirelaterade produkter ska finnas på finska eller svenska eller något annat språk som Säkerhets- och kemikalieverket har godkänt. I övrigt förblir paragrafen oförändrad.
15 §. Energimärkning av energirelaterade produkter. Paragrafen upphävs eftersom bestämmelserna i den överlappar artikel 1 i förordningen om energimärkning.
16 §.Utsläppande på marknaden och otillåten användning av märkningen. Paragrafen upphävs eftersom bestämmelserna i den överlappar artikel 3 i förordningen om energimärkning.
17 §. Energimärke, informationsblad och teknisk dokumentation. Paragrafen upphävs eftersom bestämmelserna i den överlappar artikel 3 i förordningen om energimärkning.
18 a §.Krav på information vid marknadsföring. Paragrafen upphävs eftersom bestämmelserna i den överlappar artikel 6 i förordningen om energimärkning.
19 §.Uppgifter som ska lämnas till konsumenterna vid distansförsäljning. Till paragrafen fogas en hänvisning till förordningen om energimärkning. I övrigt förblir paragrafen oförändrad.
37 §. Straffbestämmelser. Artikel 7.4 i förordningen om energimärkning förutsätter att medlemsstaterna fastställer regler om sanktioner och kontrollmekanismer för överträdelse av förordningen och de produktgruppspecifika rättsakterna och vidtar alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Förordningen om energimärkning förutsätter också att sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.
För att säkerställa att de krav på ekodesign för och energimärkning av produkter som lagen ställer och målen i förordningen om energimärkning uppfylls bör försummelse av vissa bestämmelser i lagen göras straffbart. De försummelser av skyldigheter som enligt den föreslagna lagen ska följas av sanktioner gäller huvudsakligen tillverkaren, den auktoriserade representanten, importören eller näringsidkaren. Av dessa aktörer krävs specialkunnande och särskild yrkeskompetens där aktsamhetsplikten framhävs.
Enligt förslaget ska bestämmelsen kort beskriva vad paragrafen gäller, eftersom materiella bestämmelser ska innehålla en tydlig skyldighet som det är straffbart att bryta mot.
Det föreslås att 37 § 1 mom. om straffbestämmelser ändras så att det hänvisas till artiklarna 3.1—3.5, 4.1—4.4, 4.6, 5.1 a och 6.1 a—e i förordningen om energimärkning i stället för till de upphävda 15—18 och 18 a § i ekodesignlagen.
Enligt 37 § 1 mom. 1—3 punkten i ekodesignlagen är det straffbart för tillverkare, auktoriserade representanter, näringsidkare och importörer att försumma sina skyldigheter avseende design av produkter eller bedömning av överensstämmelse eller sin skyldighet att avge en försäkran om överensstämmelse.
Enligt 37 § 1 mom. 4—9 punkten i lagen är det straffbart för tillverkare eller deras auktoriserade representanter att försumma skyldigheten att lämna uppgifter, skyldigheten att tillgänglighålla dokument eller skyldigheten att tillgänglighålla information om en hållbar användning av den energirelaterade produkten, om den energirelaterade produktens ekologiska profil och fördelarna med ekodesign samt för näringsidkare och besiktningsorgan att försumma skyldigheten att lämna uppgifter. Det är även straffbart att försumma skyldigheten att leverera tryckta etiketter och ett produktinformationsblad, skyldigheten att fästa ett energimärke, skyldigheten att säkerställa att etiketter och produktinformationsblad är korrekta, skyldigheten att så snart en enhet av en modell är i bruk begära ett medgivande från kunden för alla ändringar som skulle ha en negativ inverkan på parametrarna på enhetens energieffektivitetsetikett såsom de fastställs i den relevanta produktgruppspecifika, dvs. den delegerade rättsakten, eller skulle förhindra utsläppande på marknaden av produkter som är utformade så att en modells prestanda automatiskt ändras under provningsförhållanden samt för återförsäljare att försumma skyldigheten att visa etiketten.
Enligt 37 § 1 mom. 10 punkten i lagen är det straffbart för leverantörer eller återförsäljare att försumma sin hänvisningsskyldighet, rättelseskyldighet eller förbudet mot att tillhandahålla eller visa andra etiketter, märken, symboler eller påskrifter när det gäller produkter som omfattas av produktgruppspecifika, dvs. delegerade rättsakter, förbudet mot att tillhandahålla eller visa efterliknande etiketter när det gäller produkter som inte omfattas av produktgruppspecifika rättsakter eller förbudet mot att tillhandahålla eller visa efterliknande etiketter när det gäller produkter som inte är energirelaterade.
Enligt 37 § 1 mom. 11—12 punkten i lagen är det straffbart att försumma skyldigheten att använda finska och svenska samt för leverantörer att försumma de skyldigheter beträffande produktdatabasen som anges i förordningen om energimärkning innan de på marknaden släpper ut en enhet av en ny modell som omfattas av en produktgruppspecifik, dvs. delegerad rättsakt. Det är straffbart att försumma skyldigheten att föra in information enligt bilaga I om den nya modellen i produktdatabasen eller skyldigheten att göra en elektronisk version av den tekniska dokumentationen tillgänglig för granskning inom tio dagar från mottagandet av en begäran från marknadskontrollmyndigheterna eller kommissionen. Det är straffbart att försumma skyldigheten att föra in information om den nya modellen, såsom denna anges i bilaga I, i produktdatabasens offentliga del och efterlevnadsdelen, skyldigheten att i produktdatabasen föra in information, såsom denna anges i bilaga I, för modeller av vilka enheter släpptes ut på marknaden före den 1 augusti 2017, leverantörers skyldighet att i databasen ange när de inte längre släpper ut enheter av en modell på marknaden efter det att den sista enheten av en modell har släppts ut på marknaden och leverantörers skyldighet att behålla informationen om denna modell i produktdatabasens efterlevnadsdel under en period på 15 år eller någon annan föreskriven tid och att behålla informationen i databasens offentliga del.
Enligt 37 § 1 mom. 13—14 punkten i lagen är det straffbart att försumma de skyldigheter som gäller besiktningsorganets uppgifter och de åtgärder som gäller energirelaterade produkter som inte överensstämmer med kraven. I ekodesignlagens 24 § föreskrivs om utförande av besiktningsorganets uppgifter och i 34 § om åtgärder när en energirelaterad produkt inte överensstämmer med kraven.
Enligt paragrafens 2 mom. får den som bryter mot ett förbud eller åläggande som förenats med vite inte dömas till straff för samma gärning. Momentet motsvarar 37 § 3 mom. i den gällande ekodesignlagen.
Hänvisningen till lagen om CE-märkningsförseelse (187/2010) i 2 mom. i den gällande ekodesignlagen flyttas till 3 mom.
41 §. Ikraftträdande. Paragrafens 2 mom. ändras så att det inte längre föreskrivs att bestämmelserna om energimärkning inte heller tillämpas på sådana energirelaterade produkter som säljs begagnade, eftersom det redan finns en motsvarande bestämmelse i artikel 1.2 a i förordningen om energimärkning. Förordningen om energimärkning syftar till att alla produkter som för första gången släpps ut på unionsmarknaden, inklusive begagnade produkter importerade från länder utanför EU, ska omfattas av förordningens tillämpningsområde. Produkter som tillhandahålls på unionsmarknaden för andra gången eller mer omfattas dock inte av förordningens tillämpningsområde. I övrigt förblir paragrafen oförändrad.
43 §. Författningar som förblir i kraft. Det föreslås att paragrafen upphävs. Alla utom en av de författningar och föreskrifter som utfärdats med stöd av den upphävda lagen om anordningars energieffektivitet och som tidigare räknades upp i paragrafen har upphävts. Avsikten är att ersätta den i 1 mom. 1 punkten avsedda föreskriften om effektivitetskrav för värmepannor, Finlands byggbestämmelsesamling, D7, föreskrifter 1997, med en förordningsändring som görs med stöd av ekodesignlagen.
4
Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
I 7 § i lagförslaget finns ett bemyndigande att ändra förordningen. I 7 §, som gäller bedömning av energirelaterade produkters överensstämmelse med kraven, ges besiktningsorganet ett bemyndigande att flytta de gällande bestämmelserna om effektivitetskrav för värmepannor i D7 i Finlands byggbestämmelsesamling, som utfärdas av miljöministeriet, till en lag som utfärdas med stöd av denna lag.
I propositionen föreslås det att det stiftas en lag om ändring av lagen om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter. Efter att förordningen om energimärkning trätt i kraft ska ekodesignlagen uppdateras till den del som den nya förordningen förutsätter.
Enligt 80 § 1 mom. i grundlagen kan republikens president, statsrådet och ministerierna utfärda förordningar med stöd av ett bemyndigande i grundlagen eller någon annan lag. Genom lag ska utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag. Dessutom har grundlagsutskottet (GrUU 48/2001 rd) understrukit att 80 § 1 och 2 mom. i grundlagen inskränker tolkningen av bemyndigandebestämmelserna och innehållet i bestämmelserna och föreskrifterna. Det går inte att utfärda allmänna rättsregler om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter eller frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag (GrUU 16/2002 rd).
Enligt artikel 7.4 i förordningen om energimärkning ska medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner och kontrollmekanismer för överträdelse av förordningen och de delegerade akterna och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.
Lagstiftningen bör ta hänsyn till den straffrättsliga proportionalitetsprincipen, vilket innebär att man måste bedöma huruvida kriminalisering är nödvändigt för att det bakomliggande rättsliga syftet ska uppfyllas. Enligt grundlagens 21 § ska medborgarnas rättsskydd tryggas och enligt 22 § ska det allmänna se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses.
För att kraven i grundlagens 8, 21 och 22 § ska uppfyllas och eftersom frågan nu regleras i förordningen om energimärkning föreslås det att straffbestämmelsen i ekodesignlagen ska preciseras så att det av varje punkt i 37 § 1 mom. framgår för vilken förseelse respektive påföljd bestäms.
Enligt förslaget ska påföljdsbestämmelsen ändras, eftersom även straffbestämmelsen skrivs om i och med att en del av ekodesignlagens paragrafer upphävs.
Enligt grundlagens 120 § har landskapet Åland självstyrelse enligt vad som särskilt bestäms i självstyrelselagen för Åland. Detta lagförslag hör delvis till Ålands lagstiftningsbehörighet och ska sändas på remiss och senare genomföras genom en landskapslag.
Med stöd av vad som anförts ovan anser regeringen att lagen kan stiftas i vanlig lagstiftningsordning.