1.1  Bakgrund

Arbetspensionsförsäkringsbolagens verksamhet regleras i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag (354/1997, AFBL), med stöd av vilken även vissa bestämmelser i försäkringsbolagslagen (521/2008) tillämpas på verksamheten. Till de delar inga specialbestämmelser har tagits in i lagen bygger lagen på hänvisningsteknik, enligt vilken alla de bestämmelser om livförsäkringsbolag i försäkringsbolagslagen som inte i 1 § 3 mom. i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag har uteslutits från tillämpningsområdet ska tillämpas på arbetspensionsförsäkringsbolag. Som bakgrundslag till försäkringsbolagslagen tillämpas aktiebolagslagen (624/2006). I lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag hänvisas det delvis också direkt till bestämmelser i aktiebolagslagen. Genom denna lagstiftningsstruktur har man strävat efter att trygga tillämpningen av de allmänna bolagsrättsliga bestämmelserna och principerna på arbetspensionsförsäkringsbolag. Samtidigt har målet varit att genom den separata lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag säkerställa arbetspensionsförsäkringsverksamhetens självständiga karaktär i förhållande till den övriga försäkringsverksamheten. 

Liv- och skadeförsäkringsbolagens verksamhet regleras i försäkringsbolagslagen, som består delvis av nationell reglering och huvudsakligen av lagstiftning som utfärdats för genomförande av Europeiska unionens direktiv. Försäkringsbolagslagen innehåller bestämmelser om bolagsledningens behörighet, genom vilka de relevanta artiklarna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) har genomförts. Arbetspensionsförsäkringsbolagens verksamhet regleras nationellt, och de bestämmelser som utfärdats med stöd av Solvens II-direktivet tillämpas inte på dessa bolag. Detta är en av orsakerna till att olika bestämmelser om ledningens behörighet tillämpas beroende på om det är fråga om arbetspensionsförsäkringsverksamhet eller annan försäkringsbolagsverksamhet. Det finns också vissa skillnader jämfört med bestämmelserna om pensionsstiftelser och pensionskassor. 

Bestämmelserna skiljer sig från varandra bl.a. avseende vilka personer i ledningen som de fastställda kraven på kompetens och erfarenhet gäller. I liv- och skadeförsäkringsbolag ställs kompetenskrav förutom på styrelseledamöterna och bolagets verkställande direktör även på de personer som ansvarar för centrala funktioner. När det gäller liv- och skadeförsäkringsbolag finns det dessutom i kommissionens delegerade förordning 2015/35 bestämmelser om bedömning och säkerställande av ledningens kompetens. 

Finansinspektionen lade 2019 fram ett lagstiftningsinitiativ för social- och hälsovårdsministeriet som gick ut på att i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag införa krav på styrelsens och ledningens kompetens och erfarenhet i arbetspensionsförsäkringsbolag. Finansinspektionen föreslog att kraven på yrkeskompetens och erfarenhet i fråga om arbetspensionsförsäkringsbolag ska ändras så att 1) styrelseledamöterna utöver god sakkunskap om arbetspensionsförsäkringsverksamhet också ska ha annan yrkeskompetens och erfarenhet som skötseln av uppgiften förutsätter 2) styrelsen ska fastställa bolagets centrala funktioner och att de personer som ansvarar för de centrala funktionerna ska ha den yrkeskompetens och erfarenhet som uppgiften förutsätter 3) styrelsen ska säkerställa att styrelseledamöterna tillsammans, varje enskild styrelseledamot, bolagets verkställande direktör och varje person som ansvarar för en central funktion har den yrkeskompetens och erfarenhet inom relevanta delområden av bolagets verksamhet som krävs för att bolaget ska kunna ledas och övervakas på ett professionellt sätt. Vidare bör arbetspensionsförsäkringsbolagen ha tillräckliga förfaranden och av styrelsen godkända skriftliga verksamhetsprinciper för säkerställande av kompetensen och erfarenheten. Dessa verksamhetsprinciper ska uppdateras och utvärderas regelbundet. Enligt Finansinspektionens förslag bör Finansinspektionen i samma sammanhang också ges behörighet att meddela föreskrifter om innehållet i och uppfyllandet av de ovannämnda kraven på kompetens och erfarenhet, anordnandet av tillräckliga förfaranden, utarbetandet och uppdateringen av verksamhetsprinciper samt principernas innehåll. 

1.2  Beredning

Propositionen har beretts vid social- och hälsovårdsministeriet. Följande aktörer har deltagit i beredningen: Finlands näringsliv EK, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, STTK rf, Akava och Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT, Finanssiala ry samt Työeläkevakuuttajat TELA – Arbetspensionsförsäkrarna TELA ry. Vidare har diskussioner förts med Finansinspektionen under beredningen. 

Den 8 maj–18 juni 2024 ordnades en remissbehandling av utkastet till regeringsproposition. De yttranden som inkom om regeringens propositionsutkast finns offentligt tillgängliga i webbtjänsten utlåtande.fi: https://www.lausuntopalvelu.fi/FI/Proposal/Participation?proposalId=d362779c-33fb-4678-8e97-686fa38630d8&proposalLanguage=da4408c3-39e4-4f5a-84db-84481bafc744 .  

2.1  Reglering av behörighetsvillkoren för arbetspensionsförsäkringsbolagens ledning

Lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag innehåller bestämmelser om arbetspensionsförsäkringsbolagens ledning och om kraven på ledningens kompetens och erfarenhet. Ett arbetspensionsförsäkringsbolag ska ha ett förvaltningsråd, en styrelse och en verkställande direktör. I fråga om ledamöter av förvaltningsrådet ställs inga andra krav på kompetens och erfarenhet i lag än att en juridisk person eller en minderårig eller den, för vilken har förordnats en intressebevakare, vars handlingsbehörighet har begränsats eller som är försatt i konkurs, inte får vara ledamot av förvaltningsrådet. Minst hälften av ledamöterna i förvaltningsrådet ska vara bosatta inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte Finansinspektionen beviljar undantag. Undantag får beviljas om det inte äventyrar en effektiv tillsyn över bolaget eller skötseln av det enligt sunda och försiktiga affärsprinciper. 

Samma ovannämnda behörighetsvillkor gäller styrelseledamöterna och bolagets verkställande direktör. Styrelseledamöterna ska dessutom vara väl ansedda och ha god sakkunskap om arbetspensionsförsäkringsverksamhet. I styrelsen ska det också finnas god sakkunskap om placeringsverksamhet. Verkställande direktören ska vara väl ansedd och ha god kännedom om arbetspensionsförsäkringsverksamhet, placeringsverksamhet och företagsledning. Vad som bestäms om styrelseledamöterna ska tillämpas på ersättarna. Om verkställande direktören har en ställföreträdare tillämpas vad som i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag föreskrivs om verkställande direktören också på dennes ställföreträdare. 

Finansinspektionen har meddelat föreskrifter och anvisningar om arbetspensionsförsäkringsbolagens förvaltning (Föreskrifter och anvisningar/Företagsstyrning i arbetspensionsförsäkringsbolag 2/2017). Finansinspektionen har ingen lagstadgad behörighet att meddela föreskrifter om behörighets- och kompetenskrav som ställs på arbetspensionsförsäkringsbolagens ledning. Enligt Finansinspektionens tolkning uppfylls kravet om god sakkunskap om arbetspensionsförsäkringsverksamhet såvida styrelseledamoten har motsvarande erfarenhet från ett annat arbetspensionsförsäkringsbolags styrelse eller sådan annan erfarenhet från en arbetspensionsanstalt som kan jämställas med styrelsemedlemskap, eller går en heltäckande introduktionsutbildning. Enligt Finansinspektionens tolkning uppfylls kravet om god sakkunskap om placeringsverksamhet om minst en tredjedel av styrelseledamöterna har god sakkunskap om placeringsverksamhet. Finansinspektionen rekommenderar att bolaget försäkrar sig om att de ledamöter som utses till styrelsens utskott har tillfredsställande yrkeskunskap och kompetens inom utskottets verksamhetsområde. 

De krav om verkställande direktörens behörighet som anges i lagen uppfylls enligt Finansinspektionens tolkning genom tillräckligt lång arbetserfarenhet av motsvarande uppgifter eller tillräckligt lång annan arbetserfarenhet och deltagande i ett heltäckande utbildnings- och introduktionsprogram. Enligt Finansinspektionens tolkning kan motsvarande arbetserfarenhet förvärvas genom ansvarsfulla uppgifter inom arbetspensionsförsäkringsbranschen och annan arbetserfarenhet genom ansvarsfulla uppgifter inom finans- eller försäkringsbranschen. Finansinspektionen rekommenderar att utbildnings- och introduktionsprogrammet inkluderar särskilt avsnitt om arbetspensionsförsäkrings- och placeringsverksamhet och om företagsledning. 

Begreppet kompetens syftar enligt Finansinspektionens tolkning även på kollegiala kompetenskrav för förvaltningsorganen som helhet. Finansinspektionen rekommenderar att samtliga kompetenskrav för ledningen i förväg delges de instanser som ställer upp kandidater och det förvaltningsorgan som fattar utnämningsbesluten. Vidare rekommenderar Finansinspektionen att arbetspensionsförsäkringsbolaget försäkrar sig om att det har ändamålsenliga verksamhetsmodeller och skriftliga verksamhetsprinciper för kontroll och övervakning av att samtliga kompetenskrav är uppfyllda. 

2.2  Reglering av behörighetsvillkoren för försäkringsbolagens ledning

Försäkringsbolagslagen innehåller bestämmelser om de krav på kompetens och erfarenhet som ställs på ledningen för liv-, skade- och återförsäkringsbolag. Styrelseledamöterna, bolagets verkställande direktör och de som svarar för de centrala funktionerna ska ha gott anseende samt den yrkeskompetens och erfarenhet som uppgiften kräver. Regleringen motsvarar artikel 42 i Solvens II-direktivet, där det föreskrivs om lämplighetskrav för personer som leder företagets verksamhet eller utför andra centrala funktioner. Dessutom ska det enligt försäkringsbolagslagen i styrelsen finnas ledamöter med en sådan allmän kännedom om försäkringsverksamhet som behövs med beaktande av arten och omfattningen av försäkringsbolagets verksamhet. 

Närmare bestämmelser om styrelseledamöternas behörighet finns också i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkringsverksamhet. Enligt artikel 258 i den delegerade förordningen ska försäkrings- och återförsäkringsföretag säkerställa dels att medlemmarna i förvaltningsorganet, ledningsorganet och tillsynsorganet tillsammans har nödvändiga kvalifikationer, kompetenser och yrkeserfarenheter på de relevanta verksamhetsområdena så att de effektivt och professionellt kan leda och övervaka försäkringsföretaget, dels att varje enskild medlem av förvaltningsorganet, ledningsorganet och tillsynsorganet har de kvalifikationer, kompetenser och yrkeserfarenheter som krävs för att kunna fullgöra tilldelade uppgifter. 

Artikel 268 i den delegerade förordningen innehåller särskilda bestämmelser om att försäkrings- och återförsäkringsföretag ska införliva funktioner och tillhörande rapporteringsvägar i organisationsstrukturen på ett sätt som garanterar frihet från påverkan som kan äventyra funktionens förmåga att utföra sina uppgifter på ett objektivt, korrekt och oberoende sätt. Varje funktion ska ytterst vara ansvarig inför och rapportera till förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet och ska vid behov samarbeta med de övriga funktionerna vid fullgörandet av deras uppgifter. De personer som utför en funktion ska på eget initiativ kunna kommunicera med alla anställda och ha nödvändiga befogenheter, resurser och sakkunskaper samt obegränsad tillgång till all relevant information som de behöver för att fullgöra sina skyldigheter. De personer som utför en funktion ska snabbt rapportera alla större problem inom sitt ansvarsområde till förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet. 

I artikel 273 i den delegerade förordningen föreskrivs det om de förfaranden som försäkrings- och återförsäkringsföretag ska följa för att säkerställa att företagsledningen vid varje tidpunkt uppfyller lämplighetskraven. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inrätta, genomföra och upprätthålla dokumenterade styrdokument och ändamålsenliga rutiner som säkerställer att alla personer som leder företagets verksamhet eller utför andra centrala funktioner vid varje tidpunkt uppfyller lämplighetskraven i den mening som avses i artikel 42 i direktiv 2009/138/EG. Bedömningen av huruvida en person har nödvändiga kvalifikationer ska innefatta en granskning av personens professionella meriter, formella kvalifikationer, kunskaper och relevanta erfarenheter inom försäkringssektorn, andra finanssektorer eller andra branscher och ska beakta de arbetsuppgifter som personen tilldelats och i dennes fall de relevanta kunskaper som behövs när det gäller försäkringar, finansområdet, redovisning, aktuariell förmåga och ledarskapsförmåga. När bedömningen av nödvändiga kvalifikationer avser medlemmar av förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet ska de respektive arbetsuppgifter som tilldelats enskilda medlemmar beaktas så att kvalifikationer, kunskaper och relevanta erfarenheter är tillräckligt diversifierade, med syftet att företaget ska ledas och övervakas på ett professionellt sätt. Bedömningen av huruvida en person är lämplig ska innefatta en granskning av personens ärlighet och ekonomiska ställning baserad på dokumentation avseende dennes anseende, uppträdande och yrkesutövande, inbegripet straffrättsliga, finansiella och tillsynsrelaterade aspekter som är relevanta för bedömningen. 

Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten EIOPA har dessutom utfärdat riktlinjer för företagsstyrningssystem i fråga om skade- och livförsäkringsbolag. I punkt 1.43 i riktlinjerna anges inom vilka delområden skade- och livförsäkringsbolagens förvaltningsorgan gemensamt åtminstone bör ha lämpliga kvalifikationer, erfarenheter och kunskaper. 

2.3  Behov av ändrad reglering om arbetspensionsförsäkringsbolag

2.4  Skadeståndsbestämmelser om Pensionsskyddscentralen

Pensionsskyddscentralen är ett samordnande organ för verkställigheten och utvecklandet av arbetspensionsskyddet som utför offentliga förvaltningsuppgifter. En del av dessa uppgifter är förknippade med utövning av offentlig makt. Bestämmelser om Pensionsskyddscentralens styrelse, dess uppgifter och beslutsfattande finns i 10 § i lagen om Pensionsskyddscentralen (397/2006). Enligt denna paragraf leder och utvecklar styrelsen Pensionsskyddscentralens verksamhet. Styrelsen ska dessutom årligen göra upp en verksamhets- och ekonomiplan samt upprätta bokslut som även inbegriper en verksamhetsberättelse, utarbeta en arbetsordning för Pensionsskyddscentralen, anställa och avskeda Pensionsskyddscentralens verkställande direktör och övriga direktörer samt avtala om deras avlöning och övriga tjänstgöringsvillkor, besluta om övriga ärenden som är av principiell natur eller annars viktiga, om de inte ankommer på representantskapet, och kära och svara på Pensionsskyddscentralens vägnar. Styrelsen kan delegera behörighet till verkställande direktören, direktörerna samt anställda. 

I statsrådets förordning om Pensionsskyddscentralen föreskrivs det bl.a. om styrelsens uppgifter när det gäller att sammankalla representantskapet och om rätten att teckna Pensionsskyddscentralens namn. 

Lagen om Pensionsskyddscentralen innehåller inga bestämmelser om styrelsemedlemmarnas skadeståndsansvar. Det är således skadeståndslagen som ska tillämpas på skade-ståndsansvar. 

Enligt 3 kap. 2 § i skadeståndslagen (412/1974) är offentligt samfund skyldigt att ersätta skada, som förorsakats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. I samma paragraf konstateras det att samma skadeståndsskyldighet åligger ett annat samfund som på grund av lag, förordning eller bemyndigande i lag handhar en offentlig uppgift. Detta ansvar föreligger för samfundet dock endast om de krav blivit åsidosatta som med hänsyn till verksamhetens art och ändamål skäligen kan ställas på fullgörandet av åtgärden eller uppgiften. 

Bestämmelser om tjänstemäns skadeståndsansvar finns i 4 kap. 2 § 1 mom. i skadeståndslagen. Enligt 4 kap. 2 § 4 mom. ska samma grunder som i fråga om tjänstemäns skadeståndsansvar tillämpas om någon annan, utan att stå i ett sådant anställningsförhållande till ett samfund som anges i 3 kap. 2 §, vållar skada då han utövar offentlig makt. 

Skadeståndsansvaret enligt skadeståndslagen verkar i fråga om personer som i enlighet med vad som beskrivits ovan står i ett annat anställningsförhållande till ett samfund som handhar en offentlig uppgift än vad som avses i 4 kap. begränsa sig till skador som vållats vid utövning av offentlig makt. Dessutom gäller skadeståndsansvaret enligt skade-ståndslagen i regel gottgörelse för person- och sakskador samt under vissa förutsättningar för lidande. Skadeståndet omfattar gottgörelse även för sådan ekonomisk skada som inte står i samband med en person- eller sakskada, om skadan orsakats genom en straffbar handling eller vid myndighetsutövning eller om det i andra fall finns synnerligen vägande skäl. De frågor som behandlas av Pensionsskyddscentralens styrelse handlar i allmänhet inte om ärenden där man utövar offentlig makt. Av denna anledning är det motiverat att föreskriva om styrelseledamöternas skadeståndsansvar så att skadestånds-ansvaret även omfattar situationer där offentlig makt inte har utövats. 

4.1  De viktigaste förslagen

4.2  De viktigaste konsekvenserna

7.1  Lag om ändring av lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag

9 b § . Förvaltningsråd . I denna paragraf föreskrivs det om förvaltningsrådet. Ett arbetspensionsförsäkringsbolag ska ha ett förvaltningsråd. Bestämmelsen avviker från 6 kap. 2 § 1 mom. i försäkringsbolagslagen i det avseendet att förvaltningsrådet är ett obligatoriskt organ i arbetspensionsförsäkringsbolag men ett frivilligt organ i andra försäkringsbolag. Av denna anledning är det ändamålsenligt att föreskriva om förvaltningsrådets behörighetsvillkor med beaktande av förvaltningens effektivitet och förvaltningsrådets övervakningsuppgift. Bestämmelser på lagnivå bidrar dessutom till en bättre förutsägbarhet i valet av förvaltningsråd.  

Enligt förslaget fogas till paragrafen ett nytt 2 mom., enligt vilket förvaltningsrådets medlemmar för det första ska vara väl ansedda. Med gott anseende avses samma sak som i fråga om ledamöterna i arbetspensionsförsäkringsbolagets styrelse. Detta krav anses av hävd innebära sådana begränsningar som medför att t.ex. personer som har begått brott enligt strafflagen, är försatta i konkurs eller har meddelats näringsförbud inte får utnämnas till arbetspensionsförsäkringsbolags förvaltningsorgan. 

I EU-lagstiftningen har gott anseende samband med integritet, och i kombination utgör dessa två element tillförlitlighet. Bestämmelser om god vandel finns bl.a. i 3 kap. 16 § i lagen om försäkringsdistribution. Där konstateras det att god vandel har den som inte genom en lagakraftvunnen dom under de senaste fem åren har dömts till fängelsestraff eller under de senaste tre åren har dömts till bötesstraff för ett brott som kan anses visa att han eller hon är uppenbart olämplig att bedriva försäkringsdistribution. En person anses dock inte ha god vandel, om han eller hon annars genom sin tidigare verksamhet har visat sig vara uppenbart olämplig. Finansinspektionen har i sin föreskrifts- och anvisningssamling om arbetspensionsförsäkringsbolagens förvaltning (Föreskrifter och anvisningar 2/2017, Arbetspensionsförsäkringsbolagens förvaltning) använt samma definition (avsnitt 5, punkt 14, anvisning). Enligt nuvarande praxis tolkar Finansinspektionen situationen från fall till fall, och i praktiken har det varit fråga om brott mot liv eller egendomsbrott och ekonomiska brott. Även andra brott än de som nämns ovan kan motivera tolkningen att en person som gjort sig skyldig till brott inte kan anses ha god vandel. Att bli dömd för brott mot annans hälsa och straffbart bruk av narkotika kan enligt prejudikatet HFD:2024:50 leda till förlust av god vandel ifall brotten påvisar att personen är uppenbart olämplig att bedriva försäkringsdistribution. 

Arbetspensionsförsäkringsbolaget behöver inte lämna en anmälan om gott anseende till Finansinspektionen, utan det räcker att bolaget är skyldigt att utreda huruvida ledamöterna i förvaltningsrådet är väl ansedda. Bolagen ska klargöra ledamöternas goda anseende inom ramen för de medel som står till buds för dem, dvs. i praktiken genom att intervjua personerna i fråga. Finansinspektionen kan med stöd av sina normala tillsynsbefogenheter vid behov begära utredningar av bolaget. 

Förvaltningsrådet ska också ha den sakkunskap om arbetspensionsförsäkring som krävs för skötseln av dess uppgifter. Det är fråga om ett kollegialt krav, dvs. alla ledamöter i förvaltningsrådet behöver inte ha sakkunskap om arbetspensionsförsäkring. Förvaltningsrådets uppgifter anges i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag (AFBL, 4 kap. 9 d §). Förvaltningsrådet väljer ledamöterna i arbetspensionsförsäkringsbolagets styrelse och fastställer deras arvoden samt övervakar bolagets förvaltning, som styrelsen och verkställande direktören ansvarar för. Förvaltningsrådet får inte ges andra uppgifter än de som anges i lag. Arbetspensionsförsäkringsbolaget ska se till att förvaltningsrådet sköter sina uppgifter som sig bör. 

Med sakkunskap om arbetspensionsförsäkringsverksamhet avses kunnande inom och förståelse för bl.a. arbetspensionssystemets funktion och konkurrensläget, om de centrala bestämmelserna och myndighetsföreskrifterna för branschen samt arbetspensionsförsäkringsbolagets förvaltning, dvs. förvaltnings- och styrsystemets funktion. 

Kravet på sakkunskap om arbetspensionsförsäkringsverksamhet kan uppfyllas t.ex. genom en heltäckande introduktionsutbildning inom arbetspensionsbranschen. En person kan påvisa sin sakkunskap t.ex. genom att med godkänt resultat ha gått en utbildning som innefattar helheten i fråga. Utbildningsmängden kan fastställas som ett visst studiepoängskriterium. Ett enhetligt fastställt utbildningsinnehåll inom arbetspensionsbranschen bidrar till en enhetlig kunskapsnivå bland ledamöterna i förvaltningsrådet. 

Arbetspensionsförsäkringsbolagen kan också själva ordna en heltäckande introduktionsutbildning om arbetspensionsförsäkring för ledamöterna i förvaltningsrådet. Dessutom ska det också noteras att en ledamot i förvaltningsrådet inte nödvändigtvis behöver genomgå utbildningen, om han eller hon har förvärvat sin sakkunskap om arbetspensionsförsäkringsverksamhet t.ex. via arbetserfarenhet. I praktiken har flera ledamöter redan i nuläget genomgått en heltäckande introduktionsutbildning för uppdraget efter att de blivit valda till förvaltningsrådet, och kravet medför därför ingen större förändring i nuvarande praxis. 

Finansinspektionen har kompletterat föreskrifts- och anvisningssamlingen om arbetspensionsförsäkringsbolagens förvaltning när det gäller förvaltningsrådets övervakningsuppgift (trädde i kraft den 1 april 2024). Enligt Finansinspektionens tolkning innefattar förvaltningsrådets övervakningsuppgift enligt 9 d § 1 mom. i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag även att se till att styrelsen och verkställande direktören sköter sina uppgifter i enlighet med lagstiftningen. Finansinspektionen rekommenderar att den övervakning som förvaltningsrådet utför ska vara kontinuerlig och att förvaltningsrådet i sin övervakning ska fästa uppmärksamhet framför allt vid frågor som är centrala med tanke på bolagets verksamhet. Förvaltningsrådet ska vara förtrogen med styrelsens uppgifter och ansvar, eftersom förvaltningsrådet övervakar bolagets förvaltning, som styrelsen och verkställande direktören ansvarar för. Syftet med arbetspensionsförsäkringsbolagets företagsstyrningssystem är att säkerställa att bolaget leds enligt sunda och försiktiga affärsprinciper. 

Förvaltningsrådet ska med tanke på sin övervakningsuppgift förutsättas ha den sakkunskap om arbetspensionsförsäkringsbolagets företagsstyrning som krävs för skötseln av denna uppgift, vilket betyder att det kan finnas innehållsmässiga skillnader i kompetenskraven jämfört med de krav som ställs på styrelsen. Alla ledamöter i förvaltningsrådet behöver inte heller ha sakkunskap om arbetspensionsförsäkringsverksamhet samtidigt, utan de enskilda ledamöterna ska vid behov kunna utbilda sig efter att de blivit valda. Arbetspensionsförsäkringsbolaget ansvarar för att kompetenskravet uppfylls och upprätthålls inom förvaltningsrådet. 

När det gäller sakkunskapen om arbetspensionsförsäkringsverksamhet ska även förvaltningsrådets struktur beaktas. Enligt 9 b § i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag ska förvaltningsrådet ha sådana representanter för försäkringstagarna och de försäkrade som väljs bland personer som de centrala arbetsgivar- och löntagarcentralorganisationerna föreslår. Ett enhetligt krav på sakkunskap kan öka möjligheten för arbetspensionsförsäkringsbolagen och de arbetsmarknadsorganisationer som ingår i dess förvaltning att välja nya ledamöter. 

9 e § . Styrelseledamöter och ordförande . Arbetspensionsförsäkringsbolagets styrelseledamöter, ersättare och ordförande ska uppfylla de behörighetsvillkor som anges i lag. Till 2 mom. fogas ett kollegialt krav på att styrelseledamöterna utöver god sakkunskap om placeringsverksamhet även ska ha sådan yrkeskompetens och erfarenhet som skötseln av uppgiften kräver.  

Förvaltningsrådet ska säkerställa att styrelseledamöterna tillsammans har den yrkeskompetens och erfarenhet inom relevanta delområden av bolagets verksamhet som krävs för att bolaget ska kunna ledas på ett professionellt sätt. Förvaltningsrådet ska beakta dessa omständigheter vid valet av styrelseledamöter och säkerställa att styrelsen bibehåller den kompetensnivå som krävs bl.a. med hjälp av utbildning. Genom att genomgå en utbildning kan ledamöterna påvisa sin sakkunskap inom arbetspensionsförsäkringsverksamhet, annan yrkeskompetens som skötseln av uppgiften kräver samt god sakkunskap inom placeringsverksamhet. 

Arbetspensionsförsäkring hör till socialförsäkringens område. Annan yrkeskompetens och erfarenhet som skötseln av uppgiften kräver kan således gälla en annan typ av samhällskunnande, vilket innebär att styrelseledamoten är förtrogen med samhällsstrukturerna och vet var arbetspensionsförsäkringsverksamheten finns i denna helhet. Vidare kan det innebära t.ex. erfarenhet av olika arbets- och ledningsuppgifter eller intressentgruppsrelationer, som ger en förmåga att bedöma den verksamhet som bolaget i fråga bedriver som en del av arbetspensionssystemet. Denna typ av yrkeskompetens och erfarenhet kan också uppnås genom långvarigt arbete i ett arbetspensionsförsäkringsbolags styrelse eller andra lämpliga förtroendeuppgifter. 

Arbetspensionsförsäkringsbolagen har en viktig roll i näringslivet, och begreppet annan kompetens kan därför innefatta även affärsledningskompetens, dvs. förmåga att styra och leda arbetspensionsförsäkringsbolagets verksamhet effektivt enligt uppsatta mål. Alla styrelseledamöter behöver inte ha samma typ av kompetens, utan syftet är uttryckligen att betrakta styrelsens kompetens som en helhet som formas av ledamöternas varierande kunskaper och färdigheter. Olika erfarenheter och utbildningar kan också utgöra grund för den yrkeskompetens och erfarenhet som krävs för skötseln av uppgiften i fråga, vilket innebär att det inte krävs någon viss utbildning för uppgiften. 

Styrelseledamöterna byts ut vid olika tidpunkter, och en del av de nya ledamöterna har inte nödvändigtvis genast från början all den sakkunskap som krävs. En viss erfarenhet krävs genast från den dag arbetet som styrelseledamot inleds, och den kompetens som saknas kan förvärvas genom utbildning även efter att personen blivit vald till styrelseledamot. Det är inte alltid möjligt att ordna introduktionsutbildning innan personen tar emot uppgiften. Arbetspensionsförsäkringsbolaget ansvarar för och förvaltningsrådet ska se till att den sakkunskap, lämpliga mångsidighet och kompetensnivå som förutsätts i lagen hela tiden bevaras i styrelsen trots att ledamöterna byts ut. 

Med lämplig, annan yrkeskompetens och erfarenhet som krävs för skötseln av uppgiften avses även delvis samma yrkeskompetens och erfarenhet som EIOPA, dvs. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, avser i sina riktlinjer för företagsstyrningssystem i fråga om skade- och livförsäkringsbolag. I dessa riktlinjer anges exempel på vad som avses med annan kompetens och erfarenhet inom liv- och skadeförsäkringsbranschen. Enligt riktlinjerna ska styrelsen gemensamt ha lämpliga kvalifikationer, erfarenheter och kunskaper om åtminstone försäkrings- och finansmarknaden, affärsstrategi och affärsmodell, företagsstyrningssystem, finansiella analyser och aktuarieanalyser samt regelverk och lagstadgade krav. Riktlinjerna har utarbetats för marknadsmässig försäkringsverksamhet, och därför kan de dock inte direkt som sådana tillämpas på arbetspensionsförsäkringsverksamhet. 

I regleringen av arbetspensionsförsäkringsbolagens verksamhet behöver arbetspensionsförsäkringsbolagens särskilda karaktär som verkställare av den sociala tryggheten betonas, vilket innebär att fokus ska läggas på erfarenheter eller kunskaper om arbetspensionsförsäkringsverksamhet. Ett arbetspensionsförsäkringsbolags lagstadgade syfte är att sköta verkställigheten av det lagstadgade arbetspensionsskyddet och sköta de medel som inflyter till bolaget för detta ändamål på ett sätt som tryggar de förmåner som försäkringarna omfattar. Beviljande av förmåner som hör till det lagstadgade arbetspensionsskyddet har betraktats som utövning av offentlig makt. Arbetspensionsförsäkringsbolagens verksamhet avviker från normal affärsverksamhet till många delar bl.a. med avseende på att syftet med bolagets verksamhet inte är att generera vinst och att ägarnas rätt till bolagets tillgångar avviker från rättigheterna för ägarna i ett aktiebolag som bedriver annan affärsverksamhet, och framför allt med tanke på att arbetspensionsförsäkringsbolagen tillsammans med de övriga pensionsanstalterna gemensamt ansvarar för pensionsskyddet. 

För tydlighetens skull ska det konstateras att kravet på annan yrkeskompetens och erfarenhet som skötseln av uppgiften kräver börjar gälla genast när lagen träder i kraft, eftersom det är fråga om en bestämmelse som fogas till ett gällande moment. 

Enligt det gällande kollegiala kravet ska det i styrelsen finnas god sakkunskap om placeringsverksamhet. Det föreslås att orden ”som helhet” ska fogas till paragrafen för att för-tydliga att det är fråga om ett kollegialt krav. Dessutom ska exempel på sakkunskap om placeringsverksamhet ges. 

Styrelsen fastställer de övergripande ramarna och riktlinjerna för den operativa ledningen, som förutsätts ha mer fördjupad kompetens. Styrelsen ansvarar för arbetspensionsförsäkringsbolagets placeringsstrategi, och enligt 28 § 1 mom. i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag ska styrelsen göra upp en plan för placeringen av bolagets tillgångar. 

Olika styrelseledamöter kan ha olika typer av sakkunskap om placeringsverksamhet av fördjupad eller mer allmän karaktär, och alla som är förtrogna med placeringsverksamhet behöver inte ha lika djup sakkunskap om samtliga delområden inom placering. Med sakkunskap om placeringsverksamhet avses således inte att personen arbetar professionellt inom placeringsbranschen, utan sakkunskapen kan också bygga på olika slags erfarenheter och utbildningar samt förtroendeuppdrag. 

Sakkunskap om placeringsverksamhet innefattar att vara förtrogen med de bestämmelser som utfärdats med tanke på placeringsrisken och som utgör grunden för arbetspensionsförsäkringsbolagets solvens. De viktigaste av dessa är solvensbestämmelserna och kraven på arbetspensionsförsäkringsbolagens riskhantering. Syftet med solvensbestämmelserna är att trygga de försäkrade förmånerna och att fungera som en ram inom vilken gränser skapas för placeringsverksamheten inom det uppdelade arbetspensionssystemet med gemensamt ansvar och den risktagning som hör till placeringsverksamheten. 

Exempel på god sakkunskap om placeringsverksamhet kan således vara kunskap som förvärvats utifrån olika bakgrunder om placeringsmarknaden, placeringsinstrument, marknadens dynamik eller risker samt förmåga att fatta överlagda beslut om placeringar. Denna sakkunskap kan bygga på flera olika faktorer, såsom t.ex. kompetens inom ekonomi och riskhantering. Även kunskap om olika placeringsstrategier eller förmåga att bedöma placeringarnas framgång och utveckling kan utgöra en del av denna helhet. 

Beslut om bolagets viktigaste och långsiktigaste enskilda placeringar ska i ett arbetspensionsförsäkringsbolag fattas av styrelsen med stöd av styrelsens allmänna behörighet. Betydelsen av dessa placeringsbeslut framhävs i synnerhet i en krissituation, då placeringsbesluten i praktiken kan vara av avgörande betydelse t.o.m. för bolagets existens. Betydelsen av de placeringsbeslut som styrelsen fattar och den kompetens som bedömningen av besluten kräver ska beaktas när det gäller den sakkunskap om placeringsverksamhet som krävs av styrelsen. 

Med god sakkunskap om placeringsverksamhet avses för styrelsens del emellertid i första hand sakkunskap och kompetens om organiseringen och styrningen av placeringsverksamheten samt sakkunskap om förvaltningen och övervakningen av placeringsverksamheten, när de egentliga placeringsbesluten fattas i bolagets operativa verksamhet. Sakkunskapen om kontroll över förvaltningen av placeringsverksamheten har en betydande roll inom arbetspensionssystemet som helhet. 

10 § . Styrelsens verksamhet . Det föreslås att 3 mom. ska ändras så att bestämmelserna om revisionskommittén i aktiebolagslagen ska tillämpas på arbetspensionsförsäkringsbolagets beredningsutskott för revisionsärenden samt på dess uppgifter och medlemmar.  

Enligt denna paragraf ska arbetspensionsförsäkringsbolaget ha ett av styrelsen valt beredningsutskott för revisionsärenden, men i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag föreskrivs det inte om beredningsutskottets uppgifter, och bestämmelserna om revisionskommittén i aktiebolagslagen har inte tillämpats på arbetspensionsförsäkringsbolag i enlighet med gällande lagstiftning. I och med genomförandet av direktiv 2014/56/EU om ändring av direktiv 2006/43/EG om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning konstateras det dock i regeringsproposition 70/2016 att det i enlighet med ändringsdirektivet ska föreskrivas i lag om en revisionskommitté i fråga om alla företag av allmänt intresse. Arbetspensionsförsäkringsbolag är sådana företag av allmänt intresse som avses i 1 kap. 9 § i bokföringslagen. I den regeringsproposition som lämnats för genomförandet av direktivet i fråga föreslås inga ändringar i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag eller att bestämmelsen ska tillämpas på arbetspensionsförsäkringsbolag, utan det konstateras endast på allmän nivå att det ska föreskrivas att alla företag av allmänt intresse ska ha en revisionskommitté. 

För genomförandet av direktiv 2014/56/EU fogades till 6 kap. i försäkringsbolagslagen en ny 7 a §, enligt vilken bestämmelserna om revisionskommittéer i aktiebolagslagen ska tillämpas på försäkringsbolag. Ursprungligen tillämpades 6 kap. 7–12 § i försäkringsbolagslagen enligt ordalydelsen i 1 § i denna lag inte på arbetspensionsförsäkringsbolag. Detta ändrades inte genom regeringens proposition 70/2016, och eftersom a-paragrafer inte kan ersättas med ett tankstreck (med hänvisning till 6 kap. 7 a §, som genom propositionen i fråga fogades till försäkringsbolagslagen), förblev bestämmelsen i kraft på ett lagtekniskt fel sätt. Genom regeringens proposition 313/2018 korrigerades bestämmelsen i fråga så att ett omnämnande av 6 kap. 7 a § i försäkringsbolagslagen togs in i 1 § i denna lag i förteckningen över de bestämmelser i försäkringsbolagslagen som inte tillämpas på arbetspensionsförsäkringsbolag. Ändringen motiverades som en teknisk korrigering, och det togs inte ställning till huruvida bestämmelserna om revisionskommittéer i aktiebolagslagen ska tillämpas på arbetspensionsförsäkringsbolag. Enligt gällande lagstiftning ska ett arbetspensionsförsäkringsbolag ha en revisionskommitté, men i aktiebolag och försäkringsbolag kan också styrelsen sköta de uppgifter som hör till revisionskommittén. Följaktligen föreslås det att denna paragraf ska innehålla en hänvisning direkt till aktiebolagslagen, eftersom 6 kap. 16 b § 1 mom. i aktiebolagslagen, som enligt försäkringsbolagslagen ska tillämpas på försäkringsbolag, inte ska tillämpas på arbetspensionsförsäkringsbolag. 

Enligt aktiebolagslagen har revisionskommittén till uppgift att följa upp bl.a. bokslutsprocessen, den inre övervakningens och riskhanteringens effektivitet samt den inre granskningens verksamhet. Revisionskommittén bereder ärenden som hör till dess ansvarsområde för styrelsen, men kommittén har ingen självständig bestämmanderätt, såvida inte styrelsen separat beslutar annorlunda i fråga om ett visst ärende. Vidare föreskrivs det i aktiebolagslagen om revisionskommitténs uppgifter när det gäller hållbarhetsrapportering och hållbarhetsgranskning. 

12 § . Särskilda behörighetsvillkor för ledningen . I 2 mom. görs en teknisk ändring så att Försäkringsinspektionen ändras till Finansinspektionen. Paragrafens 3 mom. omformas. Det gällande momentet har visat sig vara svårtolkat, varför momentet omformas till en förteckning. Paragrafen är för närvarande formulerad så att ordföranden för förvaltningsrådet och styrelseordföranden samt två tredjedelar av de övriga ledamöterna i dessa organ ska vara personer som inte är anställda hos, verkställande direktör för eller ledamot i förvaltningsrådet eller styrelsen i samma försäkringsbolag, något annat försäkringsbolag, en försäkringsholdingsammanslutning, ett kreditinstitut, ett finansiellt institut och inte heller i ett sådant holdingföretag enligt 1 kap. 15 § i kreditinstitutslagen som har bestämmande inflytande i ett kreditinstitut eller finansiellt institut, och inte heller i ett fondbolag, fondföretag, utländskt EES-fondbolag, en AIF-förvaltare, en EES-AIF-förvaltare eller en tredjeländers AIF-förvaltare eller en sammanslutning som hör till samma koncern eller till samma konglomerat enligt lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat (699/2004) som dessa.  

Enligt förslaget ska 3 mom. ändras så att ordalydelsen tillåter att hälften av ledamöterna har en befattning som ger upphov till bindning. Med detta avses t.ex. ledamöter som är anställda hos ett försäkringsbolag eller kreditinstitut, medan ledamotskap i ett förvaltningsråd eller en styrelse i fortsättningen inte anses ge upphov till bindning för andra än för ordföranden för förvaltningsrådet och styrelseordföranden. Denna ändring minskar uppkomsten av bindningar, och den kan anses främja kompetensnivån inom arbetspensionsförsäkringsbolagets förvaltning. Det är dock alltjämt viktigt med tanke på arbetspensionsförsäkringsbolagens operativa oberoende att ordförandeposterna för förvaltningsrådet och styrelsen innehas av personer som inte har bindningar som äventyrar arbetspensionsförsäkringsbolagets oavhängighet i förhållande till andra försäkringsanstalter samt kreditinstitut och finansiella institut. Vidare har regleringen av arbetspensionsförsäkringsbolagens verksamhet vidareutvecklats, och bestämmelserna om t.ex. placeringsverksamhet, bolagets solvens och revision styr och tryggar bolagets självständiga verksamhet. 

Efter ändringen kan hela förvaltningsrådet eller styrelsen i ett arbetspensionsförsäkringsbolag, förutom ordförandena, således bestå av ledamöter som också är ledamöter i ett annat försäkringsbolags eller kreditinstituts styrelse eller förvaltningsråd. Enligt det nya 4 mom. får av de ledamöter i arbetspensionsförsäkringsbolagets styrelse eller förvaltning som kommer från samma försäkringsbolag, kreditinstitut, koncern eller konglomerat dock högst en tredjedel vara anställda eller verkställande direktör eller ledamöter i dess förvaltningsråd eller styrelse. Med tanke på arbetspensionsförsäkringsbolagens operativa oberoende är denna begränsning motiverad som ett sätt att säkerställa att ledningen i ett enskilt företag inom finansbranschen inte kan ha majoritetsställning i ett arbetspensionsförsäkringsbolags förvaltning. 

Arbetspensionsförsäkringsbolaget ansvarar för att arbetspensionsförsäkringsverksamheten är självständig och oberoende, och arbetspensionsförsäkringsbolagets ledning ska omsorgsfullt främja bolagets intressen (1 kap. 23 § i försäkringsbolagslagen). Arbetspensionsförsäkringsbolagets oberoende kan äventyras om dess styrelseledamöter har betydande bindningar till vissa andra försäkringsbolag eller banker. Detta beror också på att dessa bindningar kan skapa intressekonflikter och påverka beslutsfattandets opartiskhet. Hanteringen av dessa situationer stöds av bestämmelsen om jäv för styrelseledamöter (10 a §), som framhäver styrelseledamöternas oberoende ställning. En styrelseledamot i ett arbetspensionsförsäkringsbolag är alltid jävig att delta i behandlingen av ett ärende, om han eller hon är anställd hos en sammanslutning eller stiftelse som är tredje man och part i ärendet eller ledamot i dess förvaltningsorgan. Vidare ska ett arbetspensionsförsäkringsbolag föra en förteckning över bolagets styrelseledamöters ledamotskap i förvaltningsorgan i andra ekonomiskt eller samhälleligt betydelsefulla sammanslutningar eller stiftelser. Syftet med skyldigheten att föra och offentliggöra denna förteckning är att garantera arbetspensionsförsäkringsbolagets öppenhet och även att underlätta hanteringen av eventuella jävsituationer. Om ett arbetspensionsförsäkringsbolags oberoende ifrågasätts leder det till att försäkringstagarnas och de försäkrades förtroende för bolagets verksamhet och beslutsfattande försvagas. 

Dessutom har det varit oklart på vilket sätt kreditinstitutslagen och EU:s tillsynsförordning definierar bindningar när det inte är fråga om ett företag inom finansbranschen. Termen finansiellt institut definieras i artikel 4.26 i EU:s tillsynsförordning. När det gäller bindningar enligt denna lag är det viktigt att termen finansiellt institut endast avser företag vars huvudsakliga verksamhet går ut på att förvärva ägarandelar eller bedriva en eller flera sådana verksamheter som anges i punkterna 2–12 och 15 i bilaga 1 till direktivet om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag (2013/36/EU). Av central betydelse med tanke på bindningar är uttryckligen arbetspensionsförsäkringsverksamhetens oavhängighet i förhållande till andra aktörer inom försäkrings- och finansbranschen. 

Det gällande 4 mom. blir 5 mom., och det kompletteras så att den som är ledamot i förvaltningsrådet eller styrelsen eller verkställande direktör för bolaget inte får vara ledamot i förvaltningsrådet eller styrelsen för ett annat arbetspensionsförsäkringsbolag eller Kevas verkställande direktör eller ledamot i Kevas fullmäktige eller styrelse. Bestämmelser om medlemskap i Keva finns i lag. Kommunerna, samkommunerna, välfärdsområdena, välfärdssammanslutningarna, Keva, Kommunernas garanticentral och Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna är medlemssamfund i Keva. Undantag utgör kommunägda bolag, föreningar och stiftelser, som sköter serviceuppgifter som i lag åläggs kommunerna och som kan välja mellan Keva och ett arbetspensionsförsäkringsbolag. Keva konkurrerar till denna del med arbetspensionsförsäkringsbolagen, och av denna orsak betraktas även Keva i fortsättningen som en aktör som ger upphov till bindning. 

Det gällande 5 mom. blir 6 mom., och det ändras så att omnämnandet av ett förbud mot ledamotskap i förvaltningsråd och styrelse stryks, eftersom något sådant förbud inte längre finns heller i 3 mom. 

12 b § . Allmänna krav på förvaltningen . I paragrafen föreskrivs det om allmänna krav som ställs på arbetspensionsförsäkringsbolagens förvaltning. Enligt 1 mom. ska ett arbetspensionsförsäkringsbolag ha ett med beaktande av arten och omfattningen av bolagets verksamhet tillräckligt och fungerande företagsstyrningssystem där ansvarsområdena är angivna. Ett tydligt och fungerande företagsstyrningssystem förutsätter också att ansvarsområdena har angetts. Vidare ska informationsgången fungera smidigt inom organisationen. Dessa krav har tidigare konstaterats i motiveringen till paragrafen, men nu ska de tas in i 1 mom.  

En del av 1 mom. blir 2 mom., och det kompletteras så att arbetspensionsförsäkringsbolaget ska ha tillräckliga förfaranden och av styrelsen godkända skriftliga verksamhetsprinciper för att säkerställa att bolagets verkställande direktör och styrelseledamöter samt de personer som svarar för centrala funktioner uppfyller behörighetsvillkoren. Kravet på skriftliga verksamhetsprinciper när det gäller bolagets verkställande direktör, styrelseledamöter samt de personer som svarar för centrala funktioner är nytt och grundar sig på Finansinspektionens lagstiftningsinitiativ. Vidare innehåller paragrafen alltjämt ett krav på skriftliga verksamhetsprinciper om intern kontroll, riskhanteringssystem, intern revision, ersättning och utläggning på entreprenad. Paragrafen motsvarar huvudsakligen 6 kap. 8 § i försäkringsbolagslagen. 

Det gällande 2 mom. preciseras och blir 3 mom. Betydelsen av företagsstyrningssystemet, de skriftliga verksamhetsprinciperna och kontinuitetsplanen accentueras av att arbetspensionsförsäkringsbolagets styrelse årligen ska bedöma dessa och hålla dem uppdaterade, dvs. uppdatera eller komplettera dem enligt de senaste ändringarna eller verksamhetssätten. 

12 j § . Finansinspektionens behörighet att meddela föreskrifter . Till 4 punkten fogas en bestämmelse om att Finansinspektionen har behörighet att meddela föreskrifter om anmälningar som ska göras om dem som svarar för de centrala funktionerna. Finansinspektionen har i nuläget enligt samma punkt behörighet att meddela föreskrifter om motsvarande anmälningar om bolagets styrelseledamöter och verkställande direktör.  

12 l § . Centrala funktioner . Det föreslås att en ny paragraf om arbetspensionsförsäkringsbolagens centrala funktioner ska fogas till lagen. I 1 mom. föreskrivs det att arbetspensionsförsäkringsbolagets styrelse ska ange de centrala funktionerna.  

För närvarande nämns de centrala funktionerna i lagens 12 d §. Där föreskrivs det att ett arbetspensionsförsäkringsbolag ska ha en intern kontroll som omfattar bolagets bokföring, förvaltning, placeringsverksamhet och övriga centrala funktioner. Utöver de ovannämnda funktionerna kan också t.ex. den interna revisionen inom riskhanteringen, funktionen för regelefterlevnad och aktuariefunktionen definieras som centrala funktioner. Dessa har nämnts som centrala funktioner i Finansinspektionens föreskrifter och anvisningar 6/2015 om upptagande av verksamhet och företagsstyrningssystem i liv- och skadeförsäkringsbolag. Det är fråga om exempel på sådana övriga centrala funktioner som anges i 12 d § och det hör till arbetspensionsförsäkringsbolagets styrelse att ange dessa eventuella övriga centrala funktioner. 

Det är inte fråga om enheter inom organisationen, utan det handlar om operativa helheter. Funktionernas gränser är inte nödvändigtvis exakta, och varje arbetspensionsförsäkringsbolag genomför funktionerna så att de lämpar sig för den egna verksamheten. Det att en viss funktion specificeras hindrar inte bolaget från att fritt bestämma hur funktionen ska organiseras i praktiken. Skyldigheten att ange de centrala funktionerna får inte leda till orimligt betungande krav, eftersom arten, omfattningen och komplexiteten av bolagets verksamhet måste beaktas. Arbetspensionsförsäkringsbolaget ska upprätthålla effektiva beslutsprocesser och en organisatorisk struktur där rapporteringsvägarna definieras tydligt och funktionerna och åtagandena är riktade. 

Enligt 1 mom. ska dessutom de som svarar för de centrala funktionerna ha gott anseende och god sakkunskap om arbetspensionsförsäkringsverksamhet samt den yrkeskompetens och erfarenhet som uppgiften kräver. Den goda sakkunskap om arbetspensionsförsäkringsverksamhet som förutsätts av dem som svarar för de centrala funktionerna ska definieras innehållsmässigt med beaktande av respektive uppgifts innehåll och ansvar. 

Både sakkunskapen om arbetspensionsförsäkringsverksamhet och den övriga yrkeskompetens som uppgiften kräver kan förvärvas genom ett heltäckande utbildnings- och introduktionsprogram även efter att personen i fråga har blivit vald till uppgiften. I 2 mom. föreskrivs det dessutom att behörighetsvillkoren enligt 12 § 1 mom. tillämpas också på de personer som svarar för bolagets centrala funktioner. Kravet på tillräcklig yrkesmässig erfarenhet ska uppfyllas vid den tidpunkt då personen i fråga blir vald till en ansvarsuppgift inom en central funktion. Kravet på erfarenhet uppfylls om den som svarar för en central funktion har tillräckligt lång erfarenhet av sådana relevanta delområden som personen bedömts vara lämplig att svara för i bolaget. 

Enligt 3 mom. ska arbetspensionsförsäkringsbolaget utan dröjsmål anmäla till Finansinspektionen om förändringar som gäller de i 1 mom. angivna personer som svarar för centrala funktioner. I denna anmälan ska ges en redogörelse för hur personen uppfyller kraven enligt 1 och 2 mom. 

7.2  Lagen om ändring av lagen om Pensionsskyddscentralen

12 § . Styrelsemedlemmarnas skadeståndsansvar . I paragrafen föreslås det att det ska föreskrivas om att styrelsemedlemmarna är skyldiga att ersätta skada som de i sitt uppdrag i strid med denna lag eller en förordning av stats-rådet som utfärdats med stöd av denna lag eller annars uppsåtligen eller av oaktsamhet har orsakat Pensionsskyddscentralen. Ansvaret gäller enligt 9 § 4 mom. även styrelse-medlemmarnas ersättare i uppdrag som de har deltagit i som ersättare för en ordinarie medlem i styrelsen.  

Bestämmelsen kan delvis jämföras med det ansvar som i lagen om Folkpensionsanstalten åläggs Folkpensionsanstaltens styrelseledamöter (731/2001). Enligt förslaget ska ansvaret begränsas till att gälla skador som personen har orsakat Pensionsskyddscentralen i sitt uppdrag som styrelsemedlem. Om en styrelsemedlem i någon annan egenskap, t.ex. som part i ett avtal med Pensionsskyddscentralen, orsakar Pensionsskyddscentralen skada fastställs skadeståndsskyldigheten inte med stöd av denna bestämmelse utan enligt avtalet eller de allmänna avtalsrättsliga principerna. 

En förutsättning för skadeståndsansvar är att skadan har orsakats uppsåtligen eller av oaktsamhet. Det är inte fråga om oaktsamhet som ger upphov till skadeståndsansvar t.ex. i en situation där styrelsen fattar ett beslut som i efterhand visar sig vara misslyckat, om beslutet har grundat sig på övervägande och utredningar som med tanke på omständigheterna måste anses ha varit lämpliga. 

Enligt 1 kap. 1 § i skadeståndslagen gäller den lagen inte på avtal baserat eller i annan lag stadgat skadeståndsansvar, såvida inte annat föreskrivs i skadeståndslagen eller i någon annan lag. I rättspraxis har skadestånd dock jämkats enligt de principer som framgår av skadeståndslagen. För tydlighetens skull föreskrivs det i 2 mom. en informativ hänvisning att om jämkning av skadestånd samt om fördelning av skadeståndsansvaret mellan två eller flera skadeståndsskyldiga gäller 2 och 6 kap. i skadeståndslagen. På jämkning av skadestånd tillämpas främst 2 kap. 1 § 2 mom. i skadeståndslagen, som är en allmän bestämmelse om jämkning av skadestånd, samt 6 kap. 1 §, där det föreskrivs om jämkning av skadestånd när den skadelidande har medverkat till skadan eller någon annan omständighet, som inte hörde till den skadevållande handlingen, även bidragit till skadans uppkomst. Bestämmelser om skadeståndsansvarets fördelning mellan två eller flera ersättningsskyldiga finns i 6 kap. 2 och 3 § i skadeståndslagen.