1.1  Lagstiftning och praxis

Enligt 3 § i gymnasielagen (629/1998) kan undervisnings- och kulturministeriet bevilja kommuner, samkommuner, registrerade sammanslutningar och stiftelser tillstånd att ordna gymnasieutbildning. Enligt 4 § i gymnasielagen är en förutsättning för att tillstånd ska beviljas att utbildning behövs och att sökanden har yrkeskompetens och ekonomiska förutsättningar att ordna utbildningen på ett ändamålsenligt sätt. Utbildning får inte ordnas i syfte att uppnå ekonomisk vinst. I tillståndet anges de kommuner i vilka utbildningen ordnas, undervisningsspråket, den form i vilken utbildningen ordnas, en särskild utbildningsuppgift samt andra behövliga villkor som gäller ordnandet av utbildningen. 

I 7 § i gymnasieutbildningen föreskrivs om undervisningens omfattning och innehåll. I 2 mom. föreskrivs om de läroämnen som är gemensamma för alla, och beträffande vilka det föreskrivs närmare om undervisningens omfattning i den timfördelning som avses i 10 §. Utbildningsanordnaren kan dock enligt en särskild utbildningsuppgift som bestämts med stöd av 4 § avvika från bestämmelserna i 2 mom. I tillståndsbesluten har undervisnings- och kulturministeriet beviljat studerande som studerar enligt en särskild utbildningsuppgift tillstånd att avvika från den gällande timfördelningen som fastställts genom förordning av statsrådet. I praktiken har det etablerats ett sätt att meddela föreskrifter enligt vilka studerande som slutför minst tolv kurser av de studier enligt den särskilda utbildningsuppgiften som är fastställda i läroanstaltens läroplan enligt tillståndet för den särskilda utbildningsuppgiften har rätt att dra av åtta kurser från det antal obligatoriska kurser som föreskrivs genom förordning. Den studerande ska enligt tillståndsbeslutet även då ha slutfört minst hälften av de obligatoriska kurserna i varje obligatoriskt läroämne i gymnasiet. I tillståndspraxis har man i regel också förutsatt att studierna enligt den särskilda utbildningsuppgiften ska vara andra kurser än sådana som angetts som obligatoriska i läroplansgrunderna eller riksomfattande fördjupade kurser. Till följd av att timfördelningsförordningen (955/2002) upphävts upphörde de föreskrifter om en särskild utbildningsuppgift som baserat sig på den att gälla den 1 augusti 2016. Undervisnings- och kulturministeriet har förlängt giltighetstiden för tillstånden till en särskild utbildningsuppgift till den 31 juli 2017. 

I 24 § i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (1705/2009) (nedan finansieringslagen) föreskrivs om beräkning av priserna per enhet inom gymnasieutbildningen. I 1 mom. föreskrivs om beräkning av de priser per enhet som erläggs på basis av de faktiska kostnaderna. Enligt 2 mom. graderas priserna per enhet för kommuner och samkommuner på basis av nyckeltalet för antalet studerande, i enlighet med vad som föreskrivs genom förordning av statsrådet. Priset per enhet för en privat utbildningsanordnare är detsamma som priset per enhet i den kommun där utbildningen huvudsakligen ordnas. Om kommunen inte ordnar gymnasieutbildning, beräknas priset per enhet för en privat anordnare av gymnasieutbildning på samma sätt som priset per enhet för kommunen. Undervisnings- och kulturministeriet kan dessutom enligt 24 § 2 mom. höja priset per enhet på grundval av en särskild utbildningsuppgift som ålagts utbildningsanordnaren eller av andra särskilda skäl. Enligt 7 mom. är priset per enhet för en studerande som har inlett studierna efter det att han eller hon fyllt 18 år 58 procent av det per studerande bestämda priset per enhet för utbildningsanordnaren i fråga. Universitetens övningsskolor och statliga skolor beviljas inte finansiering med stöd av lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet. 

Finansieringen för en särskild utbildningsuppgift är en del av statsandelsfinansieringen för gymnasieutbildningen. Förhöjningarnas andel minskar andra gymnasieutbildningsanordnares pris per enhet och statsandel med motsvarande belopp för enligt 23 § 2 mom. i finansieringslagen bestäms priserna per enhet i gymnasiet så att de belopp som beräknas enligt priserna per enhet och som läggs till grund för finansieringen sammanlagt motsvarar de belopp som beräknas på basis av de genomsnittliga priserna per enhet. 

Beloppet av den förhöjning som beviljas för en särskild utbildningsuppgift varierar enligt anordnare. För en del utbildningsanordnare bestäms om beloppet av förhöjningen av priset per enhet på grundval av en särskild utbildningsuppgift i de tillstånd som avses i 4 § i gymnasielagen. En del har ingen motsvarande föreskrift om förhöjningens storlek och i tillståndet att ordna utbildning bestäms endast om antalet studerande som är berättigade till förhöjning, och förhöjningen bestäms årligen i enlighet med det beslut om priserna per enhet inom gymnasieutbildningen som ministeriet fattar med stöd av finansieringslagen. För ungefär hälften av dem som fått en särskild utbildningsuppgift höjs priset per enhet inte alls. Gymnasiets särskilda utbildningsuppgift har sina rötter i 1960- och 1970-talen. De beviljande statsrådet fyra gymnasier rätt att satsa på undervisning i konstämnen: gymnasiet i Kaustby, konstgymnasiet i Nyslott, musikgymnasiet i Kuopio och Madetojagymnasiet. Då gymnasiets läsplaner förenhetligades bestämde statsrådet 1981 att dessa fyra gymnasier skulle ha konstämnen som en särskild uppgift. Statsrådet beviljade nya tillstånd 1985, 1987, 1988 och 1990. Behörigheten att besluta om saken överfördes till ministeriet på 1990-talet. Åren 1991—1994 beviljades nya tillstånd varje år. I samband med att en särskild uppgift beviljades gavs gymnasierna i fråga rätt att avvika från statsrådets beslut om timfördelningen, höjdes statsunderstödet till dem som fått tillstånd och beviljades nödvändiga undantag från bestämmelserna om antagning som studerande. 

Undervisningsministeriet beviljade ett stort antal nya tillstånd till en särskild uppgift till 1998. Dock beviljades tilläggsfinansiering i regel inte längre efter 1997, med undantag för tillstånd till International Baccalaureate-examen. I samband med att undervisningslagstiftningen ändrades beviljade ministeriet också ett antal nya tillstånd till en särskild uppgift i början av 1999. Dessa utbildningsanordnare hade dittills haft sin egen speciallagstiftning och de rättigheter som den medförde, till exempel Steinerskolorna, vissa språkskolor och universitetens övningsskolor. I fråga om övningsskolornas särskilda utbildningsuppgifter avvek man inte från timfördelningsförordningen. 

Antalet utbildningsanordnare som har fått tillstånd till en särskild utbildningsuppgift är 39 och antalet läroanstalter som arbetar enligt ett sådant tillstånd är cirka 70, alltså nästan 20 procent av alla gymnasier som erbjuder unga utbildning. Dessutom har normalskolorna en särskild utbildningsuppgift i anslutning till lärarutbildningen, men där avviker man inte från statsrådets förordning om de allmänna riksomfattande målen för och timfördelningen i den utbildning som avses i gymnasielagen (timfördelningsförordningen). 

I mer än hälften av de särskilda utbildningsuppgifterna ingår en förhöjning av priset per enhet. Den totala finansieringen för särskilda utbildningsuppgifter har varit över 11 miljoner euro på årsnivå. 

Nedan presenteras en tabell över anordnare av gymnasieutbildning som har ålagts en särskild utbildningsuppgift i tillståndet att ordna utbildning. Förteckningen upptar inte universitetens övningsskolor och inte statliga skolor, eftersom lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet inte tillämpas på dem. Av tabellen framgår uppgift om vilken inriktning som ingår i den särskilda utbildningsuppgiften och huruvida priset per enhet för gymnasieutbildningen har höjts för den särskilda utbildningsuppgiftens del. 

1.2  Bedömning av nuläget

Utredningsmännen (Atso Taipale, Kyösti Värri) överlämnade i mars 2015 sitt förslag om de särskilda utbildningsuppgifternas ställning (UKM 2015:9). Enligt utredningsmännen försämras jämlikheten mellan utbildningsanordnarna av att tillstånd beviljats under årtionden utan gemensamma kriterier samt av att finansieringen varit slumpmässigt inriktad. Utbildningsanordnarnas tilläggsfinansiering för att genomföra en särskild utbildningsuppgift har varit beroende av tidpunkten för tillståndsbeslutet. Beviljandepraxis har lett till sådana finansiella skillnader mellan utbildningsanordnare som sköter samma särskilda uppgift som är svåra att motivera med skillnader i verksamheten eller omvärlden eller motsvarande omständigheter. Den tilläggsfinansieringsprocent som beviljats vissa utbildningsanordnare har i tiden baserat sig på timresurssystemet, som redan för flera år sedan ströks som grund för fastställande av finansieringen. Systemet är inte längre ajour. Bristerna kunde enligt utredningsmännen rättas till genom att tillstånden förnyas med tillräckligt klara kriterier och genom att det utarbetas enhetliga kriterier för fördelningen av statsbidrag enligt prövning. 

Reglerna för beräkning av priset per enhet har lett till en situation där en del privata läroanstalter får nytta av förhöjningen på grundval av en särskild utbildningsuppgift fast de inte själva har några studerande enligt en särskild utbildningsuppgift. Detta beror på att med stöd av 24 § i finansieringslagen ligger priset per enhet i den kommun där den privata läroanstalten är belägen till grund för priset per enhet, om den kommunen ordnar gymnasieutbildning. Förhöjningen för en särskild utbildningsuppgift till utbildningsanordnaren påverkas dessutom av priset per enhet inom gymnasieutbildningen för vuxna fast det inte finns några studerande enligt en särskild utbildningsuppgift i vuxengymnasierna. Den gällande lagstiftningen leder till en sådan ekonomisk fördel som inte kan motiveras med tanke på verksamheten. Den sammanlagda effekten på finansieringen av de nämnda förhöjningarna har varit cirka 2,6 miljoner euro enligt 2015 års nivå. 

Ett ändamålsenligt ordnande av en särskild utbildningsuppgift och beslut om ansökningarna förutsätter preciserade bestämmelser om beviljandet av en särskild utbildningsuppgift och den finansiering som ingår i den bland annat vad gäller ministeriets behörighet och kriterierna för beviljande. Noggrannare reglering gör beslutsfattandet öppnare, garanterar större jämlikhet mellan de sökande, klarlägger de särskilda utbildningsuppgifternas ställning inom utbildningssystemet samt ger ministeriet mera exakt avgränsad behörighet att besluta om saken. 

Möjlighet att avvika från den riksomfattande timfördelningen är en central förutsättning för att genomföra en särskild utbildningsuppgift inom gymnasieutbildningen. Avvikelse gör det möjligt för de studerande att koncentrera sig på studierna enligt den särskilda utbildningsuppgiften. Möjligheten till avvikelse kan antas göra arbetsbördan rimligare för de studerande enligt den särskilda utbildningsuppgiften. Annars skulle bördan i många fall bli mycket stor till följd av studierna enligt den särskilda uppgiften. Tillstånd till avvikelse gör det också möjligt att slutföra studierna på tre år. Man kan anta att det är motiverat att i lagstiftningen behålla möjligheten att bevilja tillstånd till att avvika från den gällande timfördelningen i anslutning till en särskild uppgift. 

2.1  Målsättning

Syftet med propositionen är att föreskriva mer exakt än tidigare om förutsättningarna att bevilja en särskild utbildningsuppgift samt om grunderna för beviljande av tilläggsfinansiering för en särskild utbildningsuppgift för att säkerställa att de sökande behandlas jämlikt och för att effektivisera den finansiering som beviljas på grundval av en särskild uppgift, så att undervisnings- och kulturministeriet kan bevilja tillstånd att ordna utbildning som gäller tills vidare och som innehåller en särskild utbildningsuppgift från och med den 1 augusti 2018. 

2.2  Föreslagna ändringar

Gymnasielagen 

I propositionen föreslås att det till 3 § 2 mom. i gymnasielagen fogas en hänvisning till de nya 4 a och 4 b §. Det är fråga om en teknisk ändring. 

I propositionen föreslås att det fogas en ny 4 a § till gymnasielagen. I paragrafen föreskrivs om särskild utbildningsuppgift. Enligt 1 mom. avser en särskild utbildningsuppgift att ett eller flera läroämnen eller studiehelheter betonas, varför det är nödvändigt att i undervisningen kunna avvika från den gällande timfördelningen i gymnasiet och grunderna för gymnasiets läroplan. Det kan vara fråga om utbildning som i hög grad är inriktad på till exempel färdighets- och konstämnen, där strävan är att kombinera utvecklingen som idrottsman eller konstnär med gymnasiestudier. En särskild utbildningsuppgift ska inte beviljas på grund av behov av undervisning i en enskild idrottsgren eller ett enskilt instrument. Inriktningen kan i princip gälla även andra ämneshelheter, såsom matematiska och naturvetenskapliga ämnen och språk. Läroämneshelheterna ska dock inte vara bundna till ämnen och ämneshelheter enligt den gällande lagen och timindelningen, utan inriktningen ska också kunna gälla helheter som överskrider ämnesgränserna, om ordnandet av undervisningen förutsätter undantag från de gällande bestämmelserna och föreskrifterna om timfördelning och läroämnen. Studier som är inriktade i enlighet med en särskild utbildningsuppgift består i regel av andra kurser än de riksomfattande kurser som det föreskrivs om i timfördelningsförordningen. När det gäller matematik, naturvetenskap och språk kan i studierna enligt uppgiften delvis ingå även riksomfattande kurser. En särskild utbildningsuppgift kan också avse att ordna utbildning som syftar till en examen som till nivån motsvarar studentexamen. Bestämmelser om examina som till nivån motsvarar studentexamen finns i lagen om anordnande av studentexamen (672/2005). Enligt 17 § i den lagen ger International Baccalaureate-examen och Reifeprüfung-examen samma rättigheter som en examen enligt 18 § i gymnasielagen och denna lag. 

I 1 mom. föreskrivs också om möjlighet att på ansökan av utbildningsanordnaren i en särskild utbildningsuppgift infatta skyldighet att handha riksomfattande utveckling av utbildningen enligt den särskilda utbildningsuppgiften. Detta förpliktar utbildningsanordnaren att utveckla inte bara den egna verksamheten utan också den riksomfattande undervisningen enligt den undervisningsinriktning som anges i tillståndet. Häri kan anses ingå bland annat att utveckla verksamhetsmodeller och beredskap att ordna utbildning enligt den särskilda utbildningsuppgiften samt skyldighet att utveckla och främja samarbetsmodeller för anordnare av gymnasieutbildning och andra aktörer på området för den särskilda utbildningsuppgiften. Förutom att utvecklingsuppgiften påverkar gymnasieutbildningen bör den också stärka samarbetet med högskolorna. 

Enligt 2 mom. innebär en särskild utbildningsuppgift uttryckligen tillstånd att avvika från bestämmelserna om undervisningens innehåll och timfördelningen i 7 och 10 § i gymnasielagen. Annan inriktning på läroämnen eller ämneshelheter är inte en sådan särskild utbildningsuppgift som avses i gymnasielagen. Till exempel den undervisningspraktik som ordnas i universitetens övningsskolor innebär inte i fortsättningen att de har en sådan särskild utbildningsuppgift som avses i lagen. Undervisningspraktik i anslutning till universitetens lärarutbildning som ordnas i skolor och utvecklande av lärarutbildningen utgör i fortsättningen ett annat sådant tillståndsvillkor som avses i gymnasielagen. Universiteten kan fortfarande beviljas tillstånd att ordna undervisning enligt en sådan särskild utbildningsuppgift som avses i lagen, till exempel utbildning som syftar till avläggande av IB-examen, om det går att påvisa att det finns ett lagstadgat behov av utbildningen och övriga förutsättningar föreligger och ordnandet av utbildningen förutsätter avvikelse från ovannämnda paragrafer. Med stöd av bestämmelsen kan tillstånd inte beviljas att avvika enbart från föreskrifter i läroplansgrunderna, utan en avvikelse ska alltid vara förenad med ett behov av att avvika från läroämnen som enligt bestämmelserna är gemensamma för alla eller från gymnasiets timfördelning. I den gällande 12 § i förordningen om timfördelningen i gymnasiet - specialbestämmelse om undervisning som ges av utbildningsanordnare med en särskild utbildningsuppgift - begränsas avvikelsen från timfördelningen till att gälla endast 8 och 9 § i förordningen, dvs. timfördelningen i gymnasiet för unga. Syftet med denna proposition är inte att utvidga avvikelsen från timfördelningen i en särskild utbildningsuppgift till timfördelningen i gymnasieutbildning för vuxna. 

I 3 mom. föreskrivs om förutsättningarna att bevilja en särskild utbildningsuppgift. Enligt momentet förutsätter beviljande, förutom de allmänna förutsättningarna för att bevilja tillstånd för gymnasieutbildning i 4 § 1 mom., ett särskilt behov av att ordna utbildning, där man avviker från de gällande bestämmelserna och föreskrifterna om undervisningens innehåll, timfördelningen och läroplansgrunderna. 

Med ett särskilt utbildningsbehov avses att ett riksomfattande kompetens- och bildningsbehov kräver att det ordnas utbildning, där man kan avvika från de gällande bestämmelserna och föreskrifterna om timfördelningen. Utbildningen kan samtidigt svara på regionala specialbehov av utbildning. Till följd av ett riksomfattande bildningsbehov ska tillräckligt heltäckande utbildning finnas tillgänglig. Avsikten är fortfarande att se till att även svenskspråkig gymnasieutbildning enligt en särskild uppgift tillhandahålls. Behovet kan utgå från de studerande, varvid studerande med ett specialintresse eller en specialbegåvning erbjuds bättre möjligheter att utveckla sitt kunnande, sina kunskaper och färdigheter och samordna kraven från gymnasiestudierna och specialintresset. I bästa fall erbjuder samordningen av studierna den studerande möjlighet att skapa grunder för en dubbelkarriär. Samtidigt kan det förekomma ett allmänt riksomfattande bildningsrelaterat behov av att främja och trygga utvecklingen av en viss specialkompetens, till exempel att stärka de nationella språkresurserna. Behovet av utbildning enligt en särskild utbildningsuppgift kan ta sig utryck i efterfrågan på utbildningen i fråga, till exempel ett stort antal förstahandssökande som kommer från ett stort område, nivån på de sökandes intresse, begåvning och målmedvetenhet samt sådana behov av betydande tidsmässiga tilläggsresurser för utbildningen i fråga och av mer individuella och flexibla studievägar inom gymnasieundervisningen som följer av den särskilda utbildningsuppgiftens natur. Till exempel visionen hos dem som utövar en enskild idrottsgren eller spelar ett enskilt instrument påvisar inte behovet av en särskild utbildningsuppgift utan behovet ska i regel framgå som ett mer omfattande behov av undervisningsinriktningen i fråga. 

De yrkesmässiga och ekonomiska förutsättningarna granskas med avseende på skötseln av den särskilda utbildningsuppgiften. De yrkesmässiga förutsättningarna framgår till exempel av antalet lärare och deras utbildning, personalutvecklingen samt huruvida det finns tillräckligt med annan personal som eventuellt behövs för att klara av den särskilda uppgiften. Det ska finnas tillräckliga lokaler och utrustning som lämpar sig för den särskilda utbildningsuppgiften. Den särskilda utbildningsuppgiften ska synas starkt i läroplanen, andra planer, utvecklingsstrategier samt i verksamhetskulturen. En utbildningsanordnare som får en särskild uppgift ska ha beredskap och strukturer för samarbete med till exempel högskolor och organisationer samt motsvarande aktörer. När det gäller de ekonomiska förutsättningarna krävs förmåga att sköta uppgiften på längre sikt. På denna bedömning inverkar till exempel utbildningsanordnarens solvens, men också de uppskattade kostnaderna för den särskilda utbildningsuppgiften samt utbildningsanordnarens vilja och beredskap att allokera resurser till den. Även verksamhetens effekter kan anses reflektera de yrkesmässiga förutsättningarna. När det gäller effekterna kan man, med beaktande av skillnaderna i de särskilda uppgifterna, bedöma till exempel hur de som studerar enligt den särskilda uppgiften klarar sig i olika tävlingar och jämförelser under studietiden, hur de fullföljer gymnasiestudierna och deras studieframgång samt hur de söker och antas till studier och yrken i anslutning till området för uppgiften. 

Utgångspunkten när en riksomfattande utvecklingsuppgift beviljas är att det finns ett riksomfattande behov av att utveckla undervisningsinriktning i fråga, och att aktören har förutsättningar och beredskap att utveckla sin undervisningsinriktning nationellt. För beviljande krävs att de förutsättningar som föreskrivits för en särskild utbildningsuppgift föreligger, vilket i princip framgår av samma omständigheter som angetts ovan i motiveringen som gäller en särskild utbildningsuppgift. Dessutom kan det förutsättas att den som får en riksomfattande utvecklingsuppgift har ett brett och mångsidigt undervisningsutbud enligt den särskilda utbildningsuppgiften. Bland förutsättningarna för beviljande av en utvecklingsuppgift framhävs samarbetsnätverkens omfattning och utvecklingsverksamhetens riksomfattande betydelse och effekter för andra utbildningsanordnare. Utvecklandet av gymnasieutbildningen ska vara en integrerad del av utbildningsanordnarens verksamhet. 

En sökande som uppfyller de yrkesmässiga och ekonomiska förutsättningarna får dock inte automatiskt rätt att erhålla tillstånd till en särskild utbildningsuppgift, även om ett regionalt och riksomfattande behov kan påvisas, utan det är alltid fråga om en utbildningspolitisk helhetsbedömning från tillståndsbeviljarens sida. 

Enligt 4 mom. kan närmare bestämmelser om förutsättningarna för beviljande av en särskild utbildningsuppgift och en eventuell riksomfattande utvecklingsuppgift som ingår i den och om den riksomfattande utvecklingsuppgiftens innehåll utfärdas genom förordning av statsrådet. 

I propositionen föreslås att en ny 4 b § intas i gymnasielagen. I paragrafen föreskrivs om återkallande av en särskild utbildningsuppgift och en eventuell riksomfattande utvecklingsuppgift som ingår i den. Enligt 1 mom. ska det utredas regelbundet om förutsättningarna för en särskild utbildningsuppgift eller en utvecklingsuppgift som anknyter till den uppfylls. Huruvida förutsättningarna uppfylls utreds alltid när förordningen om timfördelningen i gymnasiet ändras, varvid tillstånd att avvika från den nya timfördelningen ska sökas på nytt och tillståndsvillkoren för den särskilda uppgiften samt en eventuell riksomfattande utvecklingsuppgift ska bedömas på nytt. Utredningar kan göras även annars. När undervisnings- och kulturministeriet gör utredningar kan man utnyttja till exempel Nationella centret för utbildningsutvärderings eller andra aktörers kompetens. 

I 2 mom. föreskrivs det om behörighet för undervisnings- och kulturministeriet att återkalla en särskild utbildningsuppgift som tilldelats en utbildningsanordnare. Ministeriet kan också återkalla en riksomfattande utvecklingsuppgift fast den särskilda uppgiften fortsätter att gälla i övrigt. Återkallande förutsätter att behovet minskat avsevärt eller att förutsättningarna att sköta den särskilda utbildningsuppgiften eller utvecklingsuppgiften har försvagats avsevärt. Minskat behov kan påvisas till exempel med att antalet sökande till utbildningen har minskat avsevärt, att samarbetsinstanserna och målgrupperna för utvecklingsuppgiften har krympt avsevärt eller att inriktningen för den särskilda utbildningsuppgiften har ändrats så att undervisningen kan genomföras utan avvikelse från den gällande timfördelningen. Betydelsefulla faktorer när man ska reda ut förutsättningarna kan till exempel för en utvecklingsuppgifts del vara att effekterna minskat och att de resurser som anvisats för ordnandet av en särskild utvecklingsuppgift eller skötseln av en utvecklingsskyldighet har krympt. Utbildningsanordnaren ska höras i enlighet med förvaltningslagen innan beslutet fattas. 

I propositionen föreslås att 7 § 2 mom. i gymnasielagen ändras så att bestämmelsen om att utbildningsanordnaren kan enligt en särskild utbildningsuppgift som bestämts med stöd av 4 § avvika från bestämmelserna i detta moment stryks. Det föreskrivs om saken i den nya 4 a § som ingår i propositionen. 

Lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet 

I propositionen föreslås att det till 5 § i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet fogas en ny 1 a-punkt, där det föreskrivs om grunden för beräkning av tillägget för en särskild utbildningsuppgift i gymnasiet. Enligt den nya 1 a-punkten är utbildningsanordnarens andel av den riksomfattande tilläggsfinansieringen för den särskilda utbildningsuppgiften utbildningsanordnarens kalkylerade prestationers relativa andel av samtliga utbildningsanordnares kalkylerade prestationer. Bestämmelser om prestationerna finns i den nya 24 a §. 

Det föreslås att 6 § ändras så att till 1 mom. i paragrafen om kommunens statsandel fogas en hänvisning till den nya 5 § 1 a-punkten och i 2 mom. föreskrivs att tilläggsfinansieringen för en särskild utbildningsuppgift i gymnasiet räknas med när kommunens statsandel och grunden för statsandelen beräknas. Tilläggsfinansieringen för en särskild utbildningsuppgift i gymnasiet tas på samma sätt som annan statsandelsfinansiering i betraktande även när kommunens självfinansieringsandel beräknas med stöd av 8 §. 

Det föreslås att 7 § 1 mom. ändras så att lagens ordalydelse gör det möjligt att beakta tilläggsfinansieringen för en särskild utbildningsuppgift i gymnasiet när det belopp som motsvarar statsandelsgrunden för gymnasieutbildning som ordnas av samkommuner och privata beräknas och finansieras. Att tilläggsfinansieringen beaktas när det belopp som motsvarar statsandelsgrunden för gymnasieutbildning som ordnas av samkommuner och privata beräknas betyder att tilläggsfinansieringen även beaktas när kommunens självfinansieringsandel beräknas med stöd av 8 §. 

Det föreslås att 24 § 1 mom. ändras så att när priserna per enhet i gymnasiet beräknas reserveras ett separat anslag för finansieringen av en särskild utbildningsuppgift genom att det görs ett kalkylerat avdrag på 1,57 procent från kostnadsunderlaget som är avsett för beräkning av priserna per enhet i gymnasiet. 

I 2 mom. stryks den bestämmelse som säger att undervisnings- och kulturministeriet kan höja priset per enhet på grundval av en särskild utbildningsuppgift. Bestämmelser om tilläggsfinansiering för en särskild utbildningsuppgift föreslås i den nya 24 a §. För tydlighetens skuld ändras momentet också så att den kvarstående möjligheten att höja priset per enhet av särskilda skäl inte gör det möjligt att höja priset per enhet på grund av att utbildningsanordnaren beviljats en sådan särskild utbildningsuppgift som avses i 24 a §. 

Det föreslås att 7 mom. ändras så att i 2 mom. stryks på motsvarande sätt möjligheten att höja utbildningsanordnarens pris per enhet på grund av en särskild utbildningsuppgift. 

Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 11 mom., enligt vilket priset per enhet för sådana anordnare av gymnasieutbildning, som inte längre har nytta av förhöjningen av priset per enhet på grund av en särskild utbildningsuppgift i den kommun där läroanstalten är belägen eller vars finansiering minskar avsevärt av någon annan orsak i anslutning till lagändringen, kan genom ministeriets beslut höjas det första året lagen är i kraft för att jämna ut konsekvenserna av systemändringen. Som en betydande andel som kan ersättas kan betraktas en nedgång på mer än 3 procent i den totala finansieringen för gymnasieutbildning. En nedgång som beror på att antalet studerande ändrats beaktas inte. 

Det föreslås att en ny 24 a § fogas till lagen. I paragrafen föreskrivs om tilläggsfinansiering som beviljas på grund av en särskild utbildningsuppgift som avses i 4 a § i gymnasielagen samt en eventuell riksomfattande utvecklingsuppgift som ingår i den. 

Enligt 1 mom. beviljas som tilläggsfinansiering det belopp som föreskrivs i 24 § 1 mom., omvandlat till räkenskapsårets kostnadsnivå, som i enlighet med 5 § 1 a-punkten fördelas på utbildningsanordnarna enligt deras relativa andelar av de kalkylerade prestationerna. Tilläggsfinansiering ska dock inte betalas till en sådan utbildningsanordnare som enligt de gällande bestämmelserna har rätt att ta ut och de facto också tar ut sådana avgifter som avses i 28 § 4 mom. i gymnasielagen, eftersom det skulle bli fråga om dubbel kompensation. Enligt etablerad praxis har priset per enhet för dessa utbildningsanordnare inte höjts på grund av den särskilda utbildningsuppgiften. En utbildningsanordnare kan bli delaktig av tilläggsfinansiering genom att avstå från att ta ut studerandeavgifter. 

I 2 mom. föreskrivs om prestationer inom en särskild utbildningsuppgift. Enligt momentet fås utbildningsanordnarens prestationer genom att räkna ihop produkten av antalet studerande inom den särskilda utbildningsuppgiften den 20 september året före räkenskapsåret och viktkoefficienterna som föreskrivits för den särskilda utbildningsuppgiften. Om utbildningsanordnaren har flera särskilda utbildningsuppgifter, viktas prestationerna enligt utbildningsuppgift och de på detta sätt erhållna viktade prestationerna räknas samman. När finansieringen beräknas måste man dock beakta 3 mom., där det maximala antal studerande som berättigar till beräkning av tilläggsfinansiering begränsas. Undervisnings- och kulturministeriet kan separat höja viktkoefficienterna för en sådan utbildningsanordnare vars särskilda utbildningsuppgift innehåller en riksomfattande utvecklingsuppgift. På så vis kan man av grundad anledning och utifrån ministeriets helhetsprövning garantera en utbildningsanordnare som sköter en riksomfattande utvecklingsuppgift högre finansiering än andra som fått en särskild utbildningsuppgift. I momentet föreskrivs dessutom att när verksamhet enligt den särskilda utbildningsuppgiften inleds beräknas de prestationer som berättigar till finansiering enligt det uppskattande antalet studerande det år då verksamheten inleds och de två följande åren, vilket gör det möjligt att bevilja finansiering som baserar sig på uppskattning för varje årskurs som första gången börjar studera enligt den särskilda utbildningsuppgiften. Antalet förstaårets studerande som böjar under höstterminen viktas med koefficienten 5/12. Ordalydelsen täcker även situationer där en särskild utbildningsuppgift utvidgas och börjar omfatta nya undervisningsinriktningar, till exempel när den särskilda uppgiften utvidgas till att omfatta bildkonstinriktad undervisning vid sidan av musikinriktad undervisning. Skillnaden mellan det faktiska och uppskattade antalet studerande beaktas när prestationerna för året efter räkenskapsåret i fråga beräknas. Som verksamhet som inleds räknas inte en situation där enbart tillståndet att ordna utbildning har förnyats, utan verksamheten ska också vara ny. 

Enligt förslaget ska tilläggsfinansieringen för en utbildningsanordnares särskilda utbildningsuppgift i fortsättningen beräknas som följer: 

utbildningsanordnarens viktade antal studerande inom den särskilda uppgiften divideras med summan av alla utbildningsanordnares viktade antal studerande inom den särskilda utbildningsuppgiften och multipliceras med det belopp som årligen reserverats för tilläggsfinansiering. 

I 3 mom. föreskrivs om behörighet för ministeriet att besluta om det maximala antalet studerande inom en särskild utbildningsuppgift som beaktas vid beräkningen av tilläggsfinansieringen för utbildningsanordnaren. 

I 4 mom. ges bemyndigande att utfärda förordning. Enligt momentet utfärdas bestämmelser om viktkoefficienterna som avses i 2 mom. genom förordning av statsrådet. När det föreskrivs om koefficienterna kan man beakta till exempel högre kostnader än genomsnittet för att ordna utbildningen samt ett utbildningspolitiskt behov av att trygga verksamhetsbetingelserna för undervisning enligt den särskilda utbildningsuppgiften i fråga. 

Bestämmelser om grunder för höjandet av viktkoefficienterna för en riksomfattande utvecklingsuppgifts del kan utfärdas genom förordning av statsrådet. Undervisnings- och kulturministeriet har rätt att pröva varje enskild sökande när det gäller en förhöjning på grundval av en riksomfattande utvecklingsuppgift, till skillnad från de viktkoefficienter för en särskild utbildningsuppgift som det föreskrivs om i förordning av statsrådet. Vid prövning kan man beakta till exempel utvecklingsuppgiftens omfattning och effekter, de yrkesmässiga och ekonomiska resurser som anvisats för utvecklingsuppgiften och utvecklingsuppgiftens nationella och internationella betydelse samt andra omständigheter av betydelse för utvecklandet. 

Det föreslås att 32 § 1 mom. ändras så att den andel som den mervärdesskatt som de privata anordnarna av gymnasieutbildning betalat utgör av mervärdeskattefria kostnader som orsakats de privata utbildningsanordnarna beaktas även när den tilläggsfinansiering för en särskild utbildningsuppgift som avses i 24 a § och som oberoende av priset per enhet bestäms. 

Det föreslås att 50 § 2 mom. ändras så att den finansiering som avses i 24 a § inte justeras så att den stämmer överens med det genomsnittliga antalet studerande under finansåret före utgången av finansåret, utan finansieringen bestäms för hela finansåret i enlighet med 24 a § 2 mom. utifrån antalet studerande inom den särskilda utbildningsuppgiften den 20 september året före finansåret. Den nämnda finansieringen bildas som en relativ andel av samtliga sådana utbildningsanordnares prestationer som är berättigade till finansiering. Om antalet prestationer som ligger till grund för finansieringen justeras för en utbildningsanordnare skulle samtliga finansieringsmottagares andel krympa eller växa under finansåret. Detta skulle medföra mycket extra administrativt arbete samt minska finansieringens förutsägbarhet, något som inte är motiverat. 

2.3  Alternativ

Under beredningen har man också utrett alternativa sätt att reglera utbildningen enligt en särskild utbildningsuppgift. Utredningsmännen Taipale och Värri föreslog i sin utredning som publicerades den 13 mars 2015 att lagstiftningen ändras så att utbildningsanordnarna utan särskilt tillståndsförfarande skulle ha möjlighet att avvika från den riksomfattande timfördelningen när vissa ramvillkor är uppfyllda. Samtidigt föreslog utredningsmännen att det skulle inrättas ett tidsbegränsat nätverk för gymnasier med utvecklings- och utbildningsuppgifter. Enligt förslaget skulle en del av utbildningsanordnarna på ansökan beviljas en särskild tidsbegränsad utbildnings- och utvecklingsuppgift (inriktning på konst, idrott, språk och vetenskap). Målet vore att skapa ett nätverk av riksomfattande innovationscentrum, så att de gymnasier som ingår i det fungerar som en del av lärarutbildningssystemet (grund- och vidareutbildning) och samordnar gymnasiernas branschvisa utvecklingsnätverk. Dessutom föreslog utredningsmännen att finansieringen för utbildningsanordnare som fått en särskild utbildningsuppgift eller utsetts till utvecklingsnätverket skulle vara prestationsbaserad (enligt de som årligen blivit klara med studier enligt den särskilda utvecklings- och utbildningsuppgiften). 

I den senaste reformen av timfördelningen i gymnasiet som trädde i kraft 2016 betonades emellertid att de för alla gemensamma studierna i gymnasiet är en viktig del av gymnasiets allmänbildande uppgift. Sålunda innehåller denna proposition ingen omfattande möjlighet till avvikelse som skulle vara öppen för alla utbildningsanordnare. Dessutom har man i denna proposition stannat för att trygga en högre finansiering även för andra gymnasier med en särskild utbildningsuppgift och inte bara för dem som åläggs en riksomfattande utvecklingsskyldighet. Den prestationsbaserade finansieringsmodellen inom gymnasieutbildningen är förenad med frågor som behöver utredas närmare. Saken bör prövas mer ingående för hela gymnasieutbildningens del och i beredningen bör beaktas hur de utvecklingsprojekt som gäller elektroniska register och datainsamling framskrider. 

3.1  Ekonomiska konsekvenser

Ekonomiska konsekvenser för de studerande 

Propositionen har inga direkta ekonomiska konsekvenser för de studerande. Genom tillståndspraxis kan man på samma sätt som med den nuvarande lagstiftningen påverka tillgången till undervisning enligt en särskild utbildningsuppgift, vilket i sin tur har konsekvenser för de studerandes rese- och inkvarteringskostnader. 

Ekonomiska konsekvenser för utbildningsanordnarna 

Statsandelsfinansieringen för gymnasieutbildning förblir som helhet oförändrad men den fördelas på ett något annorlunda sätt på de olika utbildningsanordnarna. Hittills har förhöjningen för en särskild utbildningsuppgift ingått i det genomsnittliga priset per enhet, som baserar sig på de faktiska riksomfattande kostnaderna för gymnasieutbildningen. I fortsättningen görs ett kalkylerat avdrag på 1,57 procent från kostnadsunderlaget för priserna per enhet som reserveras för tilläggsfinansieringen för en särskild utbildningsuppgift omvandlat till kostnadsnivån finansåret i fråga. Anordnare av privat undervisning får förhöjning för mervärdesskatten även för en särskild utbildningsuppgift. Den andel på 1,57 procent som föreskrivs i paragrafen motsvarar cirka 11,2 miljoner euro av kostnaderna 2015, dvs. den nuvarande nivån på finansieringen för en särskild utbildningsuppgift. Även om det genomsnittliga priset per enhet sjunker i samband med ändringen, stiger i stället den utjämningskoefficient som används vid beräkningen av det anordnarspecifika priset per enhet. Av denna orsak förblir finansieringen för priset per enhet oförändrad för största delen av utbildningsanordnarna. Inte heller förhållandet mellan finansieringen för dem som fått en särskild uppgift och andra utbildningsanordnare ändras till följd av förslaget. 

Även om nivån på finansieringen för en särskild utbildningsuppgift förblir oförändrad, förändras den anordnarspecifika finansieringen för utbildningen. Det går inte att uppskatta vilka effekter i euro ändringen har för enskilda utbildningsanordnare, eftersom beloppet av tilläggsfinansieringen för en särskild utbildningsuppgift kan uppskattas först i samband med att nya anordnartillstånd beviljas. Ändringarnas storlek påverkas av om en särskild utbildningsuppgift och en riksomfattande utvecklingsuppgift som anknyter till den ingår i tillståndet samt av de förenhetligade grunderna för bestämmande av tilläggsfinansieringen för en särskild utbildningsuppgift. 

Dessutom har privata anordnare av gymnasieutbildning i fortsättningen ingen nytta av förhöjningen för en särskild utbildningsuppgift i den kommun där läroanstalten är belägen. Den föreslagna ändringen påverkar finansieringen för 27 anordnare av privat utbildning, vilkas finansiering beroende på anordnare beräknas sjunka med 0,54—6,60 procent till följd av ändringen. Beräknad enligt antalet studerande 2015 motsvarar minskningen sammanlagt cirka 2,6 miljoner euro. Till följd av ändringen kommer priserna per enhet för alla anordnare av gymnasieutbildning att stiga med motsvarande belopp. De avsedda anordnarna av privat utbildning bör anpassa sina utgifter till det sjunkande priset per enhet. Avsikten är att stadfästa ändringen av gymnasielagen mer än ett år innan ändringen av finansieringen träder i kraft. För 2019 kan undervisnings- och kulturministeriet dessutom höja priset per enhet för utjämna effekterna av ändringarna med stöd av förslaget till 24 § 11 mom. 

Som helhet beräknas de föreslagna ändringarna ha gynnsamma ekonomiska effekter för utbildningsanordnarna. Finansieringen för en särskild utbildningsuppgift ska i fortsättningen vara huvudmannaneutral och behandla kommunala och privata utbildningsanordnare jämlikt. Dessutom försvinner den nytta som inte grundar sig på verksamheten då förhöjningen för en särskild utbildningsuppgifter inte längre ingår i kommunernas pris per enhet. 

I följande tabeller åskådliggörs med hjälp av exempelkalkyler hur tilläggsfinansieringen för en särskild utbildningsuppgift fördelas. I exempelkalkylerna har antagits att till en riksomfattande utvecklingsuppgift som anknyter till en särskild uppgift riktas cirka 2 miljoner euro, varför detta belopp inte har beaktats i kalkylerna nedan. Tilläggsfinansieringen för en särskild utbildningsuppgift baserar sig på utbildningsanordnarens prestationers relativa antal av samtliga utbildningsanordnares sammanlagda prestationer. Sålunda är beloppet av den studerandespecifika tilläggsfinansieringen desto mindre just större de maximiantal studerande enligt tillstånden som ska beaktas vid beräkningen av tilläggsfinansieringen är. I exempel A är antalet studerande enligt tillstånden till utbildningsuppgiften som berättigar till finansiering 8800, och i exempel B är antalet 6000. 

Skillnaden i den sammanlagda finansieringen i exempeltabellerna beror på avrundningarna. 

I slutet av 2016 genomförde undervisnings- och kulturministeriet en enkät bland utbildningsanordnare med tillstånd till en särskild utbildningsuppgift om antalet studerande inom den särskilda uppgiften och kostnaderna. Koefficienterna i exempel A och B har bildats utifrån de kostnadsuppgifter som erhölls genom enkäten. 

Beslut om nivån på anslaget för statliga läroanstalter fattas årligen i samband med moment 29.10.01 (Omkostnader för statlig allmänbildande utbildning ) i statsbudgeten, eftersom de statliga läroanstalterna inom omfattas av finansieringslagen. 

Datainsamlingen preciseras något jämfört med tidigare eftersom beräkningen av de viktade prestationerna förutsätter uppgifter om antalet studerande den 20 september varje år enligt undervisningsinriktning. Detta bedöms inte orsaka några betydande tilläggskostnader för utbildningsanordnarna. 

Propositionen bedöms inte ha några effekter för kommunens finansieringsandel. 

Propositionen bedöms inte har några särskilda konsekvenser för företagen. 

Ekonomiska konsekvenser för de offentliga finanserna och samhällsekonomin 

En riksomfattande utvecklingsuppgift som ingår i en särskild utbildningsuppgift kan ha positiva indirekta konsekvenser för samhällsekonomin, om kvaliteten på utbildningen förbättras. I övrigt bedöms inte propositionen ha några konsekvenser för de offentliga finanserna och samhällsekonomin, eftersom särskilda utbildningsuppgifter är en del av gymnasieutbildningen även för närvarande. 

3.2  Samhälleliga konsekvenser och konsekvenser för barnen

Man kan anta att möjligheten att bevilja en riksomfattande utvecklingsuppgift och finansiering i anslutning till den ökar samarbetet mellan utbildningsanordnare och andra aktörer och bidrar till att även andra än den utbildningsanordnare som har fått den särskilda utbildningsuppgiften får möjligheter att utveckla sin verksamhet. 

Enligt FN:s kommitté för barnets rättigheter, som övervakar barnrättskonventionen, är det konventionsstaternas skyldighet att granska alla nationell lagstiftning och administrativa anvisningar i anslutning till den för att säkerställa att konventionen iakttas fullt ut. Bedömningen av konsekvenserna för barn baserar sig på barnrättskonventionen, enligt vilken barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn. Bestämmelser om rätt för studerande att slutföra studier som de inlett inom en särskild utbildningsuppgift med stöd av den gällande lagstiftningen och om rätt för utbildningsanordnaren att få finansiering som behövs för att sköta uppgiften ingår i propositionens ikraftträdande- och övergångsbestämmelser. Propositionen bedöms inte ha några särskilda konsekvenser för barn. 

3.3  Konsekvenser för utbildningsanordnarna och myndigheterna

Utbildningsanordnare som ansöker om en särskild utbildningsuppgift skulle på grund av ändringen av timfördelningsförordningen har varit tvungna att ansöka om en särskild utbildningsuppgift i sina tillstånd att ordna utbildning oberoende av denna lagändring. De preciserade tillståndsvillkoren bedöms inte medföra extra arbete för de sökande. Uppskattningar av hur finansieringen för en särskild utbildningsuppgift ändras presenteras i avsnitt 3.1. Den föreslagna skyldigheten att regelbundet utreda om förutsättningarna för den särskilda utbildningsuppgiften uppfylls är en ny skyldighet för tillståndsmyndigheten. Ur utbildningsanordnarnas synvinkel kan det inte anses vara fråga om en ny skyldighet, även om det kan förutsättas att de bidrar till utredningen. Med stöd av 16 § 2 mom. i den gällande gymnasielagen är utbildningsanordnare redan nu bland annat skyldiga att delta i extern utvärdering av verksamheten och med stöd av finansieringslagen är de skyldiga att lämna statsbidragsmyndigheten de uppgifter som myndigheten behöver. 

3.4  Konsekvenser för jämställdheten

En majoritet av dem som årligen antas till gymnasieutbildningen är flickor. Tryggandet av ett nationellt och regionalt mångsidigt undervisningsutbud uppmuntrar bägge könen att söka sig till gymnasiestudier. Framfört allt särskilda utbildningsuppgifter som är inriktade på idrott, matematik och naturvetenskap, som är populära bland pojkar, kan antas öka pojkarnas intresse för gymnasiestudier.