1.1  Bakgrund

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1157 om säkrare identitetskort för unionsmedborgare och uppehållshandlingar som utfärdas till unionsmedborgare och deras familjemedlemmar när de utövar rätten till fri rörlighet, nedan EU:sförordning om identitetskort, trädde i kraft i början av augusti 2019. Förordningen börjar tillämpas den 2 augusti 2021. Denna proposition lämnas dels som förslag till bestämmelser som kompletterar EU:s förordning om identitetskort, dels som förslag till bestämmelser av nationella skäl. 

EU:s förordning om identitetskort bygger på den beredning som gjorts vid Europeiska kommissionen. Kommissionen lämnade i september 2016 ett meddelande till Europaparlamentet, Europeiska rådet och rådet med titeln Att höja säkerheten i en rörlig värld – starkare yttre gränser och förbättrat informationsutbyte i kampen mot terrorism. I sitt meddelande betonade kommissionen behovet av säkra rese- och identitetshandlingar alltid när man på ett säkert sätt behöver fastställa en persons identitet. Kommissionen underströk även att bättre hantering av fri rörlighet, migration och rörlighet bygger på stabila system som förebygger brott och hot mot den inre säkerheten på grund av brister i dokumentsäkerheten. 

I december 2016 antog kommissionen en handlingsplan i vilken EU:s insatser för att bekämpa bedrägerier med resedokument fastställs och där kommissionen specificerar åtgärder som, med beaktande av den senaste tidens terroristattacker i Europa, syftar till att ta itu med säkerhetsfrågor i samband med dokument, såsom identitetskort och uppehållshandlingar. Målen för handlingsplanen fastställdes senare i Europarådets slutsatser, som var en fortsättning på rådets upprepade uppmaningar att förbättra säkerheten på identitets- och uppehållshandlingar. 

Ur nationellt perspektiv sett baserar sig de föreslagna bestämmelserna på punkt 3, Den trygga rättsstaten Finland, i regeringsprogrammet för statsminister Sanna Marins regering. Ett av målen under punkten är att trygghetskänslan ska förstärkas och att säkerhetsmyndigheternas funktionsförmåga ska säkerställas. En av åtgärderna för att nå detta mål är enligt regeringsprogrammet att regeringen ska se till att de grundläggande och mänskliga rättigheterna tillgodoses samt avvärja rättskränkningar. Särskild vikt fästs vid att förbättra människors säkerhet, bereda sig för nya säkerhetshot och stärka trygghetskänslan. 

1.2  Beredning

3.1  EU-lagstiftningen och lagen om identitetskort

Fotografering för identitetskort samt krav på personlig närvaro 

I artikel 10 i EU:s förordning om identitetskort föreskrivs det om insamling av biometriska kännetecken. Enligt punkt 1 i den artikeln ska biometriska kännetecken samlas in endast av kvalificerad och vederbörligen bemyndigad personal, som utsetts av de myndigheter som ansvarar för att utfärda identitetskort eller uppehållskort, i syfte att integreras i det mycket säkra lagringsmediet enligt artikel 3.5 när det gäller identitetskort och enligt artikel 7.1 när det gäller uppehållskort.  

Enligt skäl 32 i EU:s förordning om identitetskort bör medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att biometriska uppgifter korrekt identifierar den person för vilken ett identitetskort utfärdas. För detta ändamål bör medlemsstaterna överväga att låta de nationella myndigheter som utfärdar identitetskort samla in biometriska kännetecken, särskilt ansiktsbild, i den berörda personens närvaro. 

Enligt 12 § i lagen om identitetskort ska till ansökan fogas sökandens ansiktsbild, på vilken sökanden utan svårighet kan kännas igen. Enligt 1 § i inrikesministeriets förordning om passfotografier och fotografier på identitetskort (1168/2016) ska till passansökan och ansökan om identitetskort fogas ett högst sex månader gammalt svartvitt fotografi eller färgfotografi av sökandens ansikte. I förordningen föreskrivs det bland annat om fotografiets storlek samt ansiktets proportioner och placering, huvudets hållning och ansiktsuttrycket på den som fotograferas.  

Kvaliteten på fotografiet i resehandlingen är en central faktor när det gäller gränssäkerhet. I Finland har kvaliteten på passfotona utvecklats målmedvetet redan länge och är i regel mycket hög. Största delen av fotografierna tas i fotoateljéer och levereras direkt till polisen via en webbtjänst, varvid utskrift och skanning inte kan försämra bildkvaliteten. Polisens personal tar passfoton endast vid verksamhetsstället på Helsingfors-Vanda flygplats. Vid finska beskickningar utomlands skannas fotografierna vanligen, eftersom utländska fotoateljéer inte kan logga in på polisens fotoserver. Vid vissa beskickningar finns det en egen plats för fotografering.  

I artikel 10 i EU:s förordning om identitetskort föreskrivs dessutom följande: För att säkerställa överensstämmelse mellan de biometriska kännetecknen och sökandens identitet ska sökanden infinna sig personligen minst en gång under utfärdandeförfarandet för varje ansökan.  

Enligt 9 § 1 mom. i lagen om identitetskort ska ansökan om identitetskort göras hos polisen. Ansökan kan anhängiggöras på elektronisk väg. Sökanden ska personligen infinna sig hos myndigheten för komplettering av ansökan, om inte något annat följer av 10 §. Enligt 10 § i lagen om identitetskort behöver den som ansöker om identitetskort på elektronisk väg inte personligen infinna sig hos myndigheten, om 1) ett sådant identitetskort eller pass som utfärdas för finska medborgare har utfärdats för sökanden under de sex år som föregår ansökan om identitetskort och sökanden vid den ansökan personligen har besökt myndigheten, 2) sökanden har varit äldre än 12 år när den handling som avses i 1 punkten har utfärdats, och 3) sökanden under de sex år som föregår ansökan om identitetskort har lämnat ett namnteckningsprov för identitetskort eller pass, och sökandens efternamn eller förnamn inte har ändrats efter detta. 

Enligt paragrafens 2 mom. behöver den som ansöker om identitetskort för utlänningar på elektronisk väg inte personligen infinna sig hos myndigheten, om 1) ett identitetskort för utlänningar har utfärdats för sökanden under de sex år som föregår ansökan om identitetskort och sökanden vid den ansökan personligen har besökt myndigheten, 2) sökanden har varit äldre än 12 år när den handling som avses i 1 punkten har utfärdats, och 3) sökanden under de sex år som föregår ansökan om identitetskort har lämnat ett namnteckningsprov för identitetskort för utlänningar, och sökandens efternamn eller förnamn inte har ändrats efter detta. 

Enligt paragrafens 3 mom. ska sökanden dock personligen infinna sig hos myndigheten om det behövs för att identifiera sökanden, för att lämna ett nytt namnteckningsprov eller av någon annan särskild orsak. 

Enligt ordalydelsen i EU:s förordning om identitetskort verkar det inte vara möjligt att förnya ett identitetskort i enlighet med 9 och 10 § i lagen om identitetskort. När man granskar ordalydelsen i EU:s förordning om identitetskort är det förståeligt att den inte helt lämpar sig för förfarandet för ansökan om identitetskort i Finland. I Finland ska sökanden vara personligen närvarande när han eller hon för första gången ansöker om identitetskort. Om ovannämnda förutsättningar uppfylls behöver sökanden inte komma till polisstationen vid ansökningsförfarandet för identitetskort, utan kan göra ansökan i sin helhet på webben, förutsatt att han eller hon fogar ett nytt passfoto till sin ansökan. Identifieringen av sökanden på webben baserar sig på stark autentisering. Som identifieringsverktyg används nätbankskoder, medborgarcertifikat för identitetskort och mobilcertifikat. Dessutom jämförs den inlämnade ansiktsbilden med sökandens tidigare ansiktsbilder både maskinellt och av en tjänsteman. Den personliga närvaron när ansökan om identitetskort görs för första gången skapar i kombination med stark autentisering och jämförelse av ansiktsbilder en grund utifrån vilken det kan konstateras att de biometriska kännetecknen stämmer överens med sökandens identitet.  

En finländsk medborgare som vistas utomlands kan ansöka om pass hos en finsk beskickning. Sökanden ska vara personligen närvarande när han eller hon ansöker om identitetskort hos en finsk beskickning, och ansökan kan heller inte anhängiggöras på elektronisk väg. 

Typer av identitetskort och fingeravtryck 

EU:s förordning om identitetskort tillämpas på identitetskort med rätt att resa. EU:s förordning om identitetskort hindrar dock inte en medlemsstat från att i medlemsstaten tillåta att det används andra handlingar i identifieringssyfte, såsom körkort. 

Enligt artikel 10.2 i EU:s förordning om identitetskort ska medlemsstaterna säkerställa att det finns lämpliga och effektiva förfaranden för insamling av biometriska kännetecken, och att dessa förfaranden är förenliga med de rättigheter och principer som fastställs i stadgan, konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. Om problem uppstår vid insamlingen av biometriska kännetecken ska medlemsstaterna säkerställa att det finns lämpliga förfaranden för att respektera den berörda personens människovärde. 

Enligt 1 § i lagen om identitetskort innehåller lagen bestämmelser om identitetskort som utfärdas för finska medborgare och utlänningar som vistas i Finland för styrkande av identiteten. Enligt paragrafens 2 mom. ska det som i den lagen föreskrivs om identitetskort också gälla identitetskort som utfärdas för utlänningar som vistas i Finland (identitetskort för utlänningar), identitetskort som utan vårdnadshavarnas samtycke utfärdas för en minderårig (identitetskort för minderårig) samt temporära identitetskort, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag. 

Enligt 2 § i lagen om identitetskort kan ett identitetskort som utfärdats för en finsk medborgare användas som resedokument i stället för pass i enlighet med bestämmelser som utfärdats med stöd av 2 § 1 mom. i passlagen (671/2006). Enligt paragrafens 2 mom. gäller det som föreskrivs i 1 mom. inte ett identitetskort för minderårig, ett temporärt identitetskort som avses i 15 § eller ett identitetskort som avses i 17 § 3 mom. 

Enligt 14 § i lagen om identitetskort krävs det för att ett identitetskort för utlänningar ska utfärdas, utöver det som föreskrivs annanstans i den lagen, att sökanden har ett giltigt uppehållstillstånd eller uppehållskort eller att sökandens uppehållsrätt är registrerad, att sökanden har hemkommun i Finland i enlighet med lagen om hemkommun (201/1994) och att uppgifter om sökanden har registrerats i befolkningsdatasystemet. 

Enligt 15 § i lagen om identitetskort kan ett identitetskort av särskilda skäl utfärdas temporärt, om de villkor för utfärdande av identitetskort som anges i den lagen uppfylls, men utfärdande av ett identitetskort som tillverkats centraliserat inte är möjligt ens enligt en snabbare tidtabell. 

Vid utfärdande av temporärt identitetskort är det fråga om ett identitetskort som utfärdas av särskilda skäl och som inte innehåller något medborgarcertifikat och inte kan användas som en resehandling. På ansökan kan ett temporärt identitetskort utfärdas till en person exempelvis i det fall att personens identitetshandlingar har stulits eller försvunnit. Då utfärdas identitetskortet i regel till dess att han eller hon får en ny identitetshandling. Ett temporärt identitetskort tillverkas inte centraliserat, utan sökanden får det genast på polisinrättningen. Ett temporärt identitetskort har betydligt lägre säkerhetsnivå än de centraliserat tillverkade identitetskorten.  

Enligt 16 § i lagen om identitetskort kan ett identitetskort utfärdas för en minderårig sökande, om vårdnadshavarna ger sitt samtycke till det. Om någon av vårdnadshavarna inte på grund av resa, sjukdom eller annat motsvarande skäl kan ge sitt samtycke och om dröjsmål med avgörandet skulle medföra oskälig olägenhet, kan det utfärdas ett identitetskort utan detta samtycke. I paragrafens 3 mom. föreskrivs att det för en minderårig sökande kan utfärdas ett identitetskort för minderårig utan vårdnadshavarnas samtycke. Det är fråga om en särskild typ av identitetskort där ansökan inte kräver vårdnadshavarnas samtycke.  

I lagen om identitetskort finns ingen nedre åldersgräns för utfärdande av identitetskort för minderårig. Enligt artikel 3.7 i EU:s förordning om identitetskort får barn under tolv år undantas från kravet att lämna fingeravtryck. Barn under sex år ska också undantas från kravet att lämna fingeravtryck, och detsamma gäller personer för vilka upptagning av fingeravtryck är fysiskt omöjlig. 

Temporärt identitetskort och identitetskort för minderårig kan inte sökas hos en finsk beskickning. 

Bestämmelser om identitetskort utan rätt att resa finns i 17 § i lagen om identitetskort. Enligt paragrafens 1 mom. kan identitetskort förvägras en finsk medborgare som på sannolika skäl misstänks för ett brott på vilket kan följa fängelse i minst ett år och i fråga om vilket förundersökningen eller åtalsprövningen inte har slutförts eller vilket personen i fråga står åtalad eller är efterlyst för. Identitetskort kan även förvägras en finsk medborgare som har dömts till ovillkorligt fängelsestraff och inte har avtjänat straffet. Identitetskort kan dessutom förvägras en finsk medborgare som är värnpliktig och har fyllt 28 år, till utgången av det år då han fyller 30 år, om han inte visar att skyldigheten att försvara landet inte utgör hinder för utfärdande av identitetskort. Enligt paragrafens 2 mom. utfärdas inte ett identitetskort som godkänns som resedokument för den som har meddelats utreseförbud enligt 4 kap. 8 eller 9 § i konkurslagen (120/2004). Bestämmelser om utfärdande av ett identitetskort som godkänns som resedokument för den som meddelats reseförbud finns i 5 kap. 3 § i tvångsmedelslagen (806/2011). Enligt paragrafens 3 mom. kan det för en sökande i en situation som avses i 1 och 2 mom. utfärdas ett identitetskort som inte kan användas som resedokument men som kan användas vid elektronisk kommunikation. 

Det är inte möjligt med stöd av den gällande lagen om identitetskort att lagra fingeravtryck på ett identitetskort med rätt att resa. I artikel 10.1 i EU:s förordning om identitetskort anges den rättsliga grunden för att ta fingeravtryck för handlingar med rätt att resa. I punkten saknas dock exakta bestämmelser om bland annat vilken myndighet som ska ta fingeravtryck. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande (GrUU 67/2010 rd, s. 5) tagit ställning till att den behöriga myndigheten ska framgå av lagen. 

Ett identitetskort som avses i 2 § 2 mom. i lagen om identitetskort, det vill säga ett identitetskort som inte kan användas som resedokument, är en handling som styrker innehavarens identitet. Så som framgår ovan är det fråga om identitetskort för minderårig, temporärt identitetskort och identitetskort utan rätt att resa. Identitetskortet för minderåriga och det temporära identitetskortet innehåller inte någon teknisk del. Eftersom EU:s förordning om identitetskort inte anger någon rättslig grund för identitetskort utan rätt att resa, bör det i lagen om identitetskort således fortfarande föreskrivas om dessa identitetskort.  

Lagringen av fingeravtryck på identitetskort utan rätt att resa har bedömts med tanke på skyddet för privatlivet enligt 10 § i grundlagen. För att trygga skyddet för privatlivet har det traditionellt krävts att staten inte endast själv ska avstå från att kränka medborgarnas privatliv utan också vidta aktiva åtgärder för att skydda privatlivet för att skydda andra individer. Bestämmelsen i grundlagens 10 § 1 mom. förutsätter tillsammans med grundlagens 22 § att lagstiftaren upprätthåller ett effektivt skydd för de rättsobjekt som tryggas i bestämmelsen (GrUU 16/2013 rd, s. 2). Det har inte ansetts nödvändigt att lagra fingeravtryck på identitetskort utan rätt att resa. Identitetskortsinnehavarens identitet kan verifieras på något annat sätt som inte ingriper lika mycket i den grundläggande rättigheten. 

Identitetskortets chipp och dess datasäkerhet 

Enligt artikel 3.5 i EU:s förordning om identitetskort ska identitetskort innefatta ett mycket säkert lagringsmedium som innehåller en ansiktsbild av innehavaren och två fingeravtryck i interoperabla digitala format. Vid insamlingen av biometriska kännetecken ska medlemsstaterna tillämpa de tekniska specifikationer som fastställs i kommissionens genomförandebeslut C(2018)7767 (13).  

Enligt 5 § i lagen om identitetskort har identitetskortet en teknisk del i vilken det lagras uppgifter om medborgarcertifikat, de uppgifter för identifiering av kortinnehavaren som behövs vid elektronisk kommunikation samt nödvändiga uppgifter. I den tekniska delen kan också de uppgifter lagras som avses i 4 § 1 mom. Ett identitetskort för minderårig och ett temporärt identitetskort har inte någon sådan teknisk del som avses i paragrafen. Hänvisningen till 4 § 1 mom. innebär att identitetskortets tekniska del, det vill säga chippet, kan innehålla anteckning om kortinnehavarens efternamn, förnamn, kön och personbeteckning samt dag för utfärdande av identitetskortet och sista giltighetsdag, den myndighet som utfärdat identitetskortet, kortets nummer och i fråga om finska medborgare uppgift om nationalitet. På identitetskortets chipp kan även kortinnehavarens fotografi och namnteckning lagras.  

Så som framgår ovan föreskrivs det i EU:s förordning om identitetskort att identitetskort som utfärdas av nationella EU-medlemsstater ska uppfylla de minimikrav på säkerhet och vissa specifikationer som anges i EU:s förordning om identitetskort. 

Ett fingeravtryck är som biometriskt kännetecken en permanent, oföränderlig och oåterkallelig del av en individ. Biometriska kännetecken ställer särskilda krav på informationssäkerheten för att skyddet för privatlivet ska kunna säkerställas. Därför bör det i lagen om identitetskort föreskrivas om informationssäkerheten när det gäller identitetskortets chipp. 

Enligt skäl 40 i EU:s förordning om identitetskort bör de registrerade ha tillgång till de personuppgifter som behandlas på deras identitetskort och uppehållshandlingar och ha rätt att få dem rättade genom att en ny handling utfärdas om uppgifterna är felaktiga eller ofullständiga. Bestämmelser om kortinnehavares rätt att kontrollera personuppgifterna i identitetskortets tekniska del och att vid behov begära att uppgifterna rättas eller stryks finns i 8 § i lagen om identitetskort. 

Identitetskortsregistret  

Enligt artikel 10.3 i EU:s förordning om identitetskort ska biometriska kännetecken som lagras för personalisering av identitetskort eller uppehållshandlingar förvaras på ett mycket säkert sätt och endast fram till den dag då handlingen hämtas ut, dock aldrig längre än 90 dagar från den dag då handlingen utfärdats. Detta gäller dock inte när dessa biometriska kännetecken krävs för behandling i enlighet med unionsrätten och nationell rätt. Efter denna period ska de biometriska kännetecknen omedelbart raderas eller förstöras. 

Enligt skäl 21 i EU:s förordning om identitetskort utgör förordningen inte någon rättslig grund för att upprätta eller underhålla databaser på nationell nivå för lagring av biometriska uppgifter i medlemsstaterna, vilket är en fråga för nationell rätt som måste vara förenlig med unionsrätten avseende dataskydd. 

Bestämmelser om identitetskortsregistret finns i 31 § i lagen om identitetskort. För utförande av de uppgifter som föreskrivs för polisen och för en finsk beskickning i lagen om identitetskort för polisen ett identitetskortsregister där följande förs in: de behövliga grundläggande personuppgifter som avses i 4 § i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (616/2019), nedan polisens personuppgiftslag, uppgifter om ansökningar, beslut, tillstånd, polisens och finska beskickningars åtgärder, hinder, anmärkningar och anmälningar som gäller identitetskort och de fotografier av personer och namnteckningsprov som personerna lämnat till polisen, utrikesministeriet eller en myndighet inom utrikesförvaltningen vid ansökan om identitetskort. 

I identitetskortsregistret införs i huvudsak samma uppgifter som i passregistret, om vilket det föreskrivs i 29 § i passlagen. I identitetskortsregistret lagras i fråga om biometriska uppgifter med stöd av den redan gällande lagen om identitetskort en ansiktsbild av den som ansöker om identitetskort. I motsats till passregistret lagras fingeravtryck däremot inte i identitetskortsregistret. 

Artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) innehåller bestämmelser om laglig behandling av personuppgifter, och artikel 9 i den förordningen innehåller bestämmelser om behandling av särskilda kategorier av personuppgifter. 

I artikel 6 i den allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs det om villkoren för laglig behandling av personuppgifter. Enligt artikel 6.1 c är behandlingen laglig om den är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. Enligt artikel 9.1 är det förbjudet att behandla sådana biometriska uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter för att entydigt identifiera en person. Bestämmelser om grunderna för undantag finns i artikel 9.2. Enligt artikel 9.2 g kan uppgifterna behandlas, om behandlingen är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse, på grundval av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, vilken ska stå i proportion till det eftersträvade syftet, vara förenlig med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd och innehålla bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen.  

Den föreslagna bestämmelsen om lagring av fingeravtryck i identitetskortsregistret utgör lagstiftning som utfärdas inom ramen för det nationella handlingsutrymme som artikel 6.3 och artikel 9.2 g i den allmänna dataskyddsförordningen medger och som måste uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas.  

När mängden biometriska uppgifter som lagras i identitetskortsregistret ökar måste även frågor som gäller informationssäkerheten och övervakningen av användningen av registret beaktas. Den allmänna dataskyddsförordningen och den nationella dataskyddslagen (1050/2018), som kompletterar förordningen, innehåller detaljerade bestämmelser bland annat om de allmänna principerna för behandling av personuppgifter, den personuppgiftsansvariges skyldigheter och den registrerades rättigheter, datasäkerhet och tillsynen av personuppgifter samt påföljder av olaglig behandling av personuppgifter. Med tanke på tillsynen är det också av betydelse att EU:s dataskyddsreform har skärpt den personuppgiftsansvariges ansvar. Polisstyrelsen som personuppgiftsansvarig ansvarar för att personuppgifter behandlas lagenligt och den personuppgiftsansvarige ska dessutom kunna visa att behandlingen av personuppgifter är förenlig med dataskyddslagstiftningen. Vid behandlingen av totalrevideringen av polisens personuppgiftslag konstaterade förvaltningsutskottet att den nya lagstiftning som reglerar övervakningen, normbasen för övervakningen i övrigt och de praktiska effektiviseringsåtgärderna skulle komma att skapa bättre förutsättningar att övervaka behandlingen av personuppgifter, men att det också krävs tillräckliga resurser för att förverkliga skyddet för personuppgifter och en effektiv övervakning (se FvUB 39/2018 rd, s. 8 och 25–28). 

Sådana bestämmelser om behandlingen av personuppgifter i identitetskortsregistret som kompletterar den allmänna dataskyddslagstiftningen finns i polisens personuppgiftslag, som behandlas i följande avsnitt.  

3.2  EU-lagstiftningen och lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet

Behandlingen av biometriska uppgifter 

Polisens personuppgiftslag, som stiftats med grundlagsutskottets medverkan, innehåller sådana preciserande och kompletterande bestämmelser om behandlingen av personuppgifter som baserar sig på det nationella handlingsutrymme den allmänna dataskyddsförordningen möjliggör. Uppgifterna i identitetskortsregistret hör till de personuppgifter som avses i 11 och 12 § i polisens personuppgiftslag och som polisen får behandla för att utföra uppgifter som anknyter till tillståndsförvaltning och till övervakningsuppgifter inom tillämpningsområdet för den allmänna dataskyddsförordningen. Behandlingen av personuppgifter som avses i dessa paragrafer grundar sig på artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen, enligt vilken behandlingen är laglig när den är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige.  

De bestämmelser om uppgifterna i identitetskortsregistret och passregistret som föreslås i polisens personuppgiftslag utgör nationell lagstiftning som utfärdas inom ramen för det handlingsutrymme som artikel 6.3 och 6.4 i den allmänna dataskyddsförordningen medger. Medlemsstaternas lagstiftning ska enligt artikel 6.3 uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. Om personuppgifter behandlas för andra ändamål än det ändamål för vilket uppgifterna samlades in, ska regleringen bedömas utifrån principen om ändamålsbegränsning i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 6.4 i dataskyddsförordningen. Regleringen ska utgöra en nödvändig och proportionell åtgärd med tanke på tryggandet av de mål som avses i artikel 23.1 i dataskyddsförordningen. Dessa mål omfattar i enlighet med artikel 23.1 c den allmänna säkerheten. 

Enligt artikel 9.1 i den allmänna dataskyddsförordningen är det förbjudet att behandla biometriska uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter för att entydigt identifiera en person. Bestämmelser om grunderna för undantag finns i artikel 9.2 i förordningen. Polisen får också, under de förutsättningar som anges i polisens personuppgiftslag, i sina lagstadgade uppgifter behandla uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter. Behandlingen av särskilda kategorier av personuppgifter i polisens verksamhet grundar sig på artikel 9.2 g i förordningen, enligt vilken särskilda kategorier av personuppgifter får behandlas när behandlingen är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse, på grundval av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt. Bestämmelserna ska även stå i proportion till det eftersträvade syftet, vara förenligt med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd och innehålla bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen. Till dessa uppgifter hör exempelvis de biometriska fingeravtrycksuppgifter och den ansiktsbild som avses i 12 § 1 mom. 5 punkten i polisens personuppgiftslag och som tagits av sökanden vid ansökan om identitetskort eller pass för utförande av de uppgifter som föreskrivs i lagen om identitetskort och passlagen. Införandet av fingeravtryck i identitetskortsregistret kräver inga ändringar i 11 och 12 § i polisens personuppgiftslag.  

I 15 § i polisens personuppgiftslag föreskrivs om behandlingen av uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter. Behandlingen i polisens lagstadgade uppgifter av de uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter har i 1 mom. i enlighet med grundlagsutskottets praxis begränsats till vad som är nödvändigt. I 2 mom. föreskrivs om en närmare begränsning av användningen av biometriska uppgifter som behandlas för utförande av de uppgifter som föreskrivs i lagen om identitetskort och i passlagen. Dessa uppgifter får användas för andra ändamål än det ursprungliga ändamålet med behandlingen av uppgifterna endast om det är nödvändigt för att identifiera ett offer för en naturkatastrof, storolycka eller någon annan katastrof eller ett offer för ett brott eller ett offer som annars förblivit oidentifierat. Begränsningen avses även gälla fingeravtryck som ska föras in i identitetskortsregistret och som ingår i de biometriska uppgifter som avses i momentet och som behandlas för utförande av uppgifter enligt lagen om identitetskort. 

Enligt 3 mom. får fingeravtrycksuppgifter för en person som ansökt om pass med den berörda personens samtycke användas också för framställning av en identitetshandling som personen ansökt om senare. Eftersom fingeravtrycksuppgifterna framöver ska lagras inte endast på passet utan också på identitetskortets tekniska del, föreslås det att bestämmelsen ändras så att fingeravtrycksuppgifterna för både den som ansöker om pass och den som ansöker om identitetskort kan användas för framställningen av en identitetshandling. Det är ändamålsenligt att samtidigt föreskriva noggrannare än i gällande lag också om användning av biometriska uppgifter vid ansökningsprocessen för att identifiera den som ansöker om identitetskort eller pass. I 38 § i polisens personuppgiftslag föreskrivs om radering av personuppgifter som behandlas i polisens övriga lagstadgade uppgifter. När sökanden har beviljats identitetskort med rätt att resa, ska de fingeravtrycksuppgifter som tagits i samband med ansökan raderas ur identitetskortsregistret i enlighet med gällande 38 §. Det har bedömts att motsvarande maximala bevaringstid på 20 år som gäller fingeravtrycksuppgifterna i passregistret är nödvändig för att man ska kunna säkerställa att de som ansöker om identitetskort och pass kan identifieras på ett tillförlitligt sätt med hjälp av registerjämförelser. Fingeravtryck tas alltid av den som ansöker om identitetskort när han eller hon ansöker om identitetskort eller pass, om inte några lagstadgade hinder föreligger. I paragrafen bör det därför även föreskrivas om kortare bevaringstid för fingeravtryck i situationer där ett identitetskort med rätt att resa inte kan utfärdas med stöd av 17 § i lagen om identitetskort. I bestämmelserna om radering av fingertrycksuppgifter bör principerna i artikel 5.1 i den allmänna dataskyddsförordningen beaktas, i synnerhet artikel 5.1 c, enligt vilken personuppgifterna ska vara adekvata, relevanta och inte för omfattande i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas (uppgiftsminimering), och artikel 5.1 e, enligt vilken personuppgifterna inte får förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka personuppgifterna behandlas (lagringsminimering).  

Polisens personuppgiftslag innehåller dessutom bestämmelser om bland annat utlämnande av personuppgifter (4 kap.) och tillgodoseende av den registrerades rättigheter (6 kap.). När det gäller fingeravtrycksuppgifter som ska föras in i identitetskortsregistret tillämpas samma begränsningar i fråga om utlämnande av uppgifter som när det gäller andra biometriska uppgifter som behandlas för utförande av uppgifter enligt lagen om identitetskort och passlagen. Den registrerade har rätt att på de villkor som anges i den allmänna dataskyddsförordningen, i den nationella dataskyddslagen och i polisens personuppgiftslag få tillgång till de uppgifter som polisen behandlar vid utförandet av tillståndsförvaltningsuppgifter.  

3.3  EU-lagstiftningen och utlänningslagen

EU:s förordning om identitetskort tillämpas även på registreringsbevis för EU-medborgare som vistas i en annan EU-medlemsstat i mer än tre månader och på intyg om permanent uppehållsrätt som utfärdas till dessa medborgare. Därutöver tillämpas förordningen på uppehållskort och permanenta uppehållskort som utfärdas till sådana familjemedlemmar till EU-medborgare som inte är EU-medborgare. Nationella bestämmelser om detta finns i utlänningslagen (301/2004).  

Uppehållstillståndskort 

I 33 a § i utlänningslagen finns bestämmelser om uppehållstillståndskort som utfärdas som intyg på uppehållstillstånd. Enligt paragrafens 1 mom. finns bestämmelser om uppehållstillståndskortets form, egenskaper och säkerhetsdetaljer, om biometriska kännetecken som lagras i den tekniska delen och om hur de ska tas fram, om begränsningar och användningsändamål när det gäller biometriska kännetecken samt om innehavarens rätt att kontrollera de uppgifter om sig själv som finns lagrade i uppehållstillståndskortets tekniska del i rådets förordning (EG) nr 1030/2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland (EU:s uppehållstillståndsförordning) och i rådets förordning (EG) nr 380/2008 om ändring av förordning (EG) nr 1030/2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland (ändringsförordningen). Den utformning av uppehållstillstånd som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1954 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1030/2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland skulle tas i bruk senast den 10 juli 2020. Den informativa hänvisningen i 33 a § till rådets förordning (EG) nr 380/2008 om ändring av förordning (EG) nr 1030/2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland (ändringsförordningen) är således obehövlig. På nationell nivå kommer uppehållstillståndskorten i praktiken att bytas ut mot en ny modell under 2020.  

Uppehållskort 

I kapitel IV i EU:s förordning om identitetskort finns bestämmelser om uppehållskort som utfärdas till familjemedlemmar som inte är medborgare i någon medlemsstat. Enligt artikel 7 i kapitlet ska medlemsstaterna använda det format som fastställs i förordning (EG) nr 1030/2002, i dess ändrade lydelse enligt förordning (EU) 2017/1954, och såsom den genomförs av genomförandebeslut C(2018)7767, när uppehållskort utfärdas till unionsmedborgares familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat. Till skillnad från andra uppehållstillstånd ska det i tillståndet tydligt nämnas att det är fråga om ett tillstånd som ges en familjemedlem. Medlemsstaterna ska ange att dessa handlingar utfärdas till en unionsmedborgares familjemedlem i enlighet med direktiv 2004/38/EG.  

I 161 § i utlänningslagen föreskrivs om uppehållskort. Enligt paragrafens 1 och 2 mom. utfärdas för en unionsmedborgares familjemedlem som inte är unionsmedborgare på ansökan ett uppehållskort för unionsmedborgares familjemedlem, om familjemedlemmen avser att uppehålla sig i Finland mer än tre månader. Det bör beaktas att uppehållskortet är en administrativ formalitet som avspeglar unionsmedborgares familjemedlemmars rätt att vistas i ett land. Vistelserätten är inte beroende av uppehållskortet. Enligt 3 mom. tillämpas det som i utlänningslagen föreskrivs om uppehållstillståndskort och biometriska kännetecken som lagrats i uppehållstillståndskorten också på uppehållskort för unionsmedborgares familjemedlemmar. Således är det som i 33 a § i utlänningslagen föreskrivs om uppehållstillståndskort redan nu på basis av en nationell lösning också tillämpligt på uppehållskort för familjemedlemmar till unionsmedborgare. Nationellt byts uppehållskorten under 2020 ut mot en ny modell samtidigt som uppehållstillståndskorten byts ut i enlighet med förordning (EU) 2017/1954.  

Det bör beaktas att det är motiverat att bevara 161 § 3 mom., trots att skyldigheten att på uppehållskort tillämpa den utformning som anges i förordning 1030/2010 i fortsättningen följer direkt av förordning 2019/1157. Momentet innehåller en hänvisning till lagens 60 d och 60 e §, vilket innebär att det utgör nationell lagstiftning som kompletterar förordningen i fråga om de behöriga nationella myndigheter som behandlar biometriska kännetecken.  

Enligt 161 c § utfärdas uppehållskort för en unionsmedborgares familjemedlem för fem år eller, om den beräknade tiden för vistelsen är kortare än fem år, för den beräknade tiden. Förutom i vissa undantagsfall är uppehållskortet för en familjemedlem till en unionsmedborgare i praktiken i kraft i fem år. EU:s förordning om identitetskort innehåller inga bestämmelser om uppehållskortets giltighet.  

Enligt artikel 7.3 i EU:s förordning om identitetskort får medlemsstaterna på vissa villkor föra in uppgifter för nationell användning i enlighet med nationell rätt. Finland har utnyttjat sin rätt och till uppehållskort fogat personens personbeteckning samt kundnummer i ärendehanteringssystemet för utlänningsärenden (UMA). I artikel 8 i förordningen föreskrivs om utfasning av befintliga uppehållskort. På nationell nivå byts uppehållskorten genom en engångsåtgärd ut mot en ny modell under 2020.  

I artikel 10 i EU:s förordning om identitetskort föreskrivs det om insamling av biometriska kännetecken. Biometriska kännetecken ska samlas in endast av kvalificerad och vederbörligen bemyndigad personal, som utsetts av de myndigheter som ansvarar för att utfärda identitetskort eller uppehållskort, i syfte att integreras i det mycket säkra lagringsmediet enligt artikel 3.5 när det gäller identitetskort och enligt artikel 7.1 när det gäller uppehållskort. Genom undantag från den första meningen, ska fingeravtryck samlas in endast av kvalificerad och vederbörligen bemyndigad personal vid sådana myndigheter, utom i samband med ansökningar som lämnas in till medlemsstatens diplomatiska och konsulära myndigheter. För att säkerställa överensstämmelse mellan de biometriska kännetecknen och sökandens identitet ska sökanden infinna sig personligen minst en gång under utfärdandeförfarandet för varje ansökan.  

Enligt 161 a § 3 mom. i utlänningslagen tas det fingeravtryck av sökanden i enlighet med 60 d § när ansökan om uppehållskort lämnas in. Sökanden ska foga sin ansiktsbild till ansökan. Enligt 60 d § 1 mom. ska Migrationsverket eller en finsk beskickning vid inlämning av ansökan om uppehållstillstånd och polisen eller gränsbevakningsväsendet vid inlämning av ansökan om internationellt skydd, för uppehållstillståndskortet ta fingeravtryck av sökandens samtliga fingrar. Det bör beaktas att det enligt 1 mom. i samband med ansökan om fortsatt tillstånd dock tas fingeravtryck endast om det finns särskilda skäl till det eller om det har gått fem år sedan det föregående uppehållstillståndskortet för vilket fingeravtryck lämnades blev beviljat. Fingeravtryck tas också vid ansökan om permanent uppehållstillstånd och vid ansökan om EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta. Undantaget som berör fortsatt tillstånd, vilket möjliggör förnyande av tillstånd utan att fingeravtryck tas och därmed utan att det krävs något personligt besök hos myndigheten, gäller förutom ansökan om fortsatt uppehållstillstånd även tillverkningen av uppehållskort för familjemedlemmar till en unionsmedborgare (RP 129/2017 rd, s. 28). I regeringspropositionen har det bedömts att ändringen i praktiken inte i någon nämnvärd utsträckning ska tillämpas på unionsmedborgares familjemedlemmar, eftersom uppehållskortet för en unionsmedborgares familjemedlem med vissa undantag är i kraft fem år (RP 129/2017 rd, s. 28). Eftersom undantaget uttryckligen gäller fortsatt tillstånd, förutsätts ändå alltid ett personligt besök och tagande av fingeravtryck vid ett av Migrationsverkets verksamhetsställen i samband med förnyelse av uppehållskort och uppehållstillståndskort som exempelvis har försvunnit, gått sönder eller visar att innehavaren har permanent uppehållsrätt.  

Det undantag från skyldigheten att ta nya fingeravtryck i samband med ansökan om fortsatt tillstånd som föreskrivs i 60 d § i utlänningslagen innebär att en familjemedlem till en unionsmedborgare vid ansökan om förlängning av sitt uppehållskort har möjlighet att uträtta ärenden enbart elektroniskt utan att personligen behöva uträtta ärenden vid Migrationsverkets verksamhetsställe om exempelvis inte några andra särskilda skäl kräver något annat. I praktiken är det dock fråga om en mycket liten grupp sökande. Enligt 161 c § utfärdas uppehållskort i regel för fem år. En unionsmedborgares familjemedlem som inte själv är unionsmedborgare och som har uppehållit sig lagligt i Finland under en oavbruten period av fem år beviljas enligt 161 g § och 162 § permanent uppehållskort på ansökan. När uppehållskortet har löpt ut ansöker i praktiken de flesta personer om permanent uppehållskort enligt 162 § i utlänningslagen, vilket enligt 60 d § 1 mom. alltid förutsätter att fingeravtryck tas. Om villkoren i medborgarskapslagen uppfylls, kan personen alternativt ansöka om medborgarskap i stället för permanent uppehållskort. Det kan dock hända att en person ansöker om förlängning av uppehållskortet till exempel när han eller hon ursprungligen har ansökt om uppehållskort för en kortare tid än fem år men beslutar att vistas i landet längre än planerat eller, av en eller annan orsak, inte vill ansöka om permanent uppehållskort eller medborgarskap. I dessa fall kan ärendet behandlas utan att fingeravtryck tas.  

Det krav i EU:s förordning om identitetskort som föreskriver att sökanden ska vara personligen närvarande minst en gång under utfärdandeförfarandet för varje ansökan uppfylls nationellt i fråga om uppehållskort genom att det säkerställs att de biometriska kännetecknen stämmer överens med sökandens identitet. Detta tryggas genom sökandens personliga närvaro när fingeravtryck tas av denne i samband med ansökan om det första uppehållskortet. Även om ansökan om fortsatt tillstånd i princip inte förutsätter ett personligt besök hos myndigheten i de situationer där sökanden inleder sin ansökan elektroniskt och även sänder in sin ansiktsbild på elektronisk väg, förutsätts ändå alltid stark autentisering när ärenden uträttas uteslutande elektroniskt (RP 129/2017 rd s. 26). Kravet på stark autentisering säkerställer att de biometriska kännetecknen överensstämmer med sökandens identitet på det sätt som förutsätts i artikel 10 i EU:s förordning om identitetskort. Tolkningen överensstämmer med vad som i fråga om identitetskort har konstaterats om tryggandet av överensstämmelsen mellan de biometriska kännetecknen och sökandens identitet. 

Enligt artikel 10.3 i EU:s förordning om identitetskort ska biometriska kännetecken som lagras för personalisering av identitetskort eller uppehållshandlingar förvaras på ett mycket säkert sätt och endast fram till den dag då handlingen hämtas ut, dock aldrig längre än 90 dagar från den dag då handlingen utfärdats. Detta gäller dock inte när dessa biometriska kännetecken krävs för behandling i enlighet med unionsrätten och nationell rätt. Efter denna period ska de biometriska kännetecknen omedelbart raderas eller förstöras. Enligt 60 e § i utlänningslagen får det tas biometriska kännetecken på innehavaren av uppehållstillståndet i syfte att verifiera autenticiteten av ett uppehållstillståndskort och identiteten hos innehavaren av ett uppehållstillstånd, och dessa kännetecken får jämföras med de biometriska kännetecken som är lagrade i uppehållstillståndskortet och i resedokumentet. Uppgifter som tagits för jämförelse får användas endast när jämförelsen görs, varefter de ska förstöras omedelbart. 

Unionsmedborgares bevis om registrering 

I 159 § i utlänningslagen finns det bestämmelser om unionsmedborgares bevis om registrering av uppehållsrätt. En unionsmedborgare som vistas i Finland över tre månader ska registrera sin vistelse genom att lämna in en registreringsansökan till Migrationsverket inom tre månader från inresan. När unionsmedborgaren lämnat utredning om att han eller hon uppfyller kraven för registrering, ska ett bevis om registrering utfärdas omedelbart med uppgift om den registrerades namn och adress samt registreringsdatum. I kapitel III i EU:s förordning om identitetskort finns det bestämmelser om uppehållshandlingar för unionsmedborgare. I artikel 6 i det kapitlet föreskrivs det om de minimiuppgifter som åtminstone ska anges i de uppehållshandlingar som medlemsstaterna utfärdar till unionsmedborgare. De uppgifter som enligt 159 § i lagen ska ingå i beviset om registrering överlappar artikel 6 i förordningen, och i stället för en förteckning över uppgifterna ska det i fråga om registreringsintygets minimiinnehåll ingå en hänvisning till förordning (EU) 2019/1157. De ändringar i beviset om registrering som förutsätts i EU:s förordning om identitetskort har i praktiken redan genomförts.  

Artikel 6 andra stycket i EU:s förordning om identitetskort gäller situationer där en medlemsstat kan besluta att fingeravtryck ska tas. Eftersom bevis om registrering är ett intyg som skrivs ut och som inte innehåller några säkerhetsdetaljer, tar Finland inte fingeravtryck för beviset om registrering. De gemensamma bestämmelserna i kapitel V i förordningen förutsätter inte lagändringar.  

4.1  De viktigaste förslagen

Bestämmelser som kompletterar EU:s förordning om identitetskort 

I denna proposition föreslås bestämmelser som kompletterar EU:s förordning om identitetskort och även bestämmelser som av nationella skäl ska tas in i lagen om identitetskort. I de kompletterande bestämmelserna har man strävat efter att omarbeta passprocessen, dock utan att glömma EU:s förordning om identitetskort. 

I de kompletterande bestämmelserna är det fråga om att bestämmelser om de biometriska kännetecken som det föreskrivs om i EU:s förordning om identitetskort, det vill säga ansiktsbild och fingeravtryck, fogas till lagen om identitetskort. Det är nödvändigt att utfärda preciserande bestämmelser om dessa frågor för att förordningen ska kunna tillämpas effektivt. I lagen om identitetskort ska det i synnerhet föreskrivas om de myndigheter för vilka det föreslås bestämmelser om uppgifter i anslutning till biometriska kännetecken.  

I den tekniska delen av ett identitetskort med rätt att resa, det vill säga chippet, ska det lagras fingeravtryck som tagits av den som ansöker om identitetskort. Polisstyrelsen ska sörja för informationssäkerheten i identitetskortets tekniska del. Utrikesministeriet ska ansvara för skyddet av de uppgifter som lagrats i den tekniska delen av ett identitetskort som utfärdats av en finsk beskickning. Certifikat som hänför sig till säkerställandet av äktheten och integriteten hos uppgifterna i den tekniska delen eller som behövs för avläsning av fingeravtryck ska utfärdas av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Fingeravtryck ska i egenskap av särskilt känsliga uppgifter få avläsas av en utfärdande myndighet, av polisen, av Gränsbevakningsväsendet samt av Tullen när myndigheten fullgör uppgifter som hör till gränskontrollmyndigheten.  

Till lagen om identitetskort fogas en bestämmelse om tagande av fingeravtryck. Fingeravtryck ska inte tas av personer under 12 år och inte heller av personer som det inte är möjligt att ta fingeravtryck av på grund av exempelvis ett fysiskt hinder. I bestämmelserna fastställs åldersgränsen för tagande av fingeravtryck till 12 år. EU:s förordning om identitetskort ska kompletteras på så sätt att sökanden på begäran ska lägga fram tillförlitlig utredning om orsaken till att fingeravtryck inte kan tas. I utredningen ska det också nämnas hur länge tillståndet bedöms vara. I det sistnämnda fallet kan sökanden beviljas ett temporärt identitetskort om orsaken är av tillfällig natur. 

Reglering till följd av nationella orsaker  

EU:s förordning om identitetskort utgör inte någon rättslig grund för att upprätta eller underhålla databaser på nationell nivå för lagring av biometriska uppgifter i medlemsstaterna. Av nationella skäl föreslås således bestämmelser om att det i identitetskortsregistret utöver de biometriska ansiktsbilder som redan för närvarande lagras också ska lagras fingeravtryck som tagits av sökanden i samband med en ansökan om identitetskort. 

Genom den reglering som fogas till polisens personuppgiftslag blir det möjligt att jämföra sökandens fingeravtrycksuppgifter för att möjliggöra en säker identifiering av sökanden vid förfarandet för utfärdande av pass eller identitetskort. Fingeravtryck som lagras i identitetskortsregistret kan utnyttjas även i samband med ansökan om pass. Om villkoren i lagen om identitetskort eller passlagen uppfylls, behöver sökanden heller inte personligen infinna sig hos myndigheten vid ansökan om identitetskort eller pass. De fingeravtryck som tagits i samband med ansökan om pass och som införts i passregistret föreslås på motsvarande sätt kunna utnyttjas i samband med ansökan om identitetskort.  

Samtidigt avses bestämmelserna i polisens personuppgiftslag preciseras på så sätt att de på ett tydligare sätt än för närvarande gör det möjligt att jämföra fotografierna i pass- och identitetskortsregistret i såväl förfarandet för utfärdande av pass som i förfarandet för utfärdande av identitetskort. I lagen i fråga föreslås även bestämmelser om radering av fingeravtryck ur registret. Detta gäller de fingeravtryck som tagits av den som ansöker om identitetskort i sådana situationer där sökanden beviljas identitetskort utan rätt att resa. 

Föreslagen kompletterande reglering i utlänningslagen 

Utöver de föreslagna ändringarna i lagen om identitetskort föreslås smärre ändringar i utlänningslagen (301/2004), där det föreskrivs om inresa och vistelse för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar samt om handlingar i anslutning till dem. 

Ur 33 a § i utlänningslagen, där det föreskrivs om uppehållstillståndskort som utfärdas som intyg på uppehållstillstånd, stryks som obehövlig den informativa hänvisningen till rådets förordning (EG) nr 380/2008 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1030/2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland. I 159 § i utlänningslagen föreskrivs det om bevis om registrering för unionsmedborgare som vistas i Finland över tre månader och uppfyller kraven. Till 159 § i lagen ska det fogas en informativ hänvisning till EU:s förordning om identitetskort i fråga om datainnehållet i beviset om registrering. Därutöver ska den nationella reglering som gäller handlingens datainnehåll och som överlappar EU:s förordning om identitetskort slopas. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

När det gäller insamling av de biometriska kännetecken som avses i artikel 10 i EU:s förordning om identitetskort, det vill säga fotografier, har det inte setts som en möjlighet att fotografering för identitetskort och pass skulle ordnas vid polisinrättningar eller finska beskickningar. Om passfotograferingen skulle ordnas vid polisinrättningarna och beskickningarna, skulle man kunna vara säker på att fotografierna inte har bearbetats, det vill säga manipulerats. Detta är en fördel som i många länder i sig har ansetts utgöra en tillräcklig grund för att överföra fotograferingen till en myndighet, eftersom bildmanipulationer som lurar både maskinell och okulär ansiktsjämförelse utgör ett växande hot.  

Så som konstateras ovan har det utifrån prognosen för 2020 uppskattats att antalet ansökningar om identitetskort årligen kommer att vara ca 350 000. Detta skulle innebära att man för varje kort tar ett fotografi vid polisinrättningen eller beskickningen. Alternativet att fotograferingen arrangeras vid polisens verksamhetsställen eller de finska beskickningarna skulle leda till negativa konsekvenser. Det skulle exempelvis orsaka avsevärda kostnader, eftersom verksamhetsställena då måste förses med kameror, fotograferingsbakgrund och belysningsarmatur som lämpar sig för fotografering. Det nuvarande tillvägagångssättet gör att den servicebelastning som fotograferingen orsakar fördelas på ett stort antal fotoateljéer i stället för att koncentreras till ett litet antal polisinrättningar. En överföring av passfotograferingen till den utfärdande myndigheten skulle således kunna medföra ekonomiska svårigheter för näringsidkarna inom fotografibranschen. 

Om passfoton skulle tas vid polisinrättningarna, måste handlingens giltighet förlängas eller åtminstone samma bild användas längre än vad som är önskvärt med tanke på identifieringen. Annars skulle antalet ärenden som uträttas vid polisinrättningarna öka avsevärt jämfört med det nuvarande antalet. Nuvarande praxis innebär att man sparar på myndigheternas resurser så mycket att man kan hålla fast vid handlingarnas giltighetstid på fem år. Tack vare detta föråldras inte handlingarnas ansiktsbilder, de fysiska säkerhetsdetaljerna eller chippets datasäkerhet. 

Vid beredningen har man bedömt en lösningsmodell enligt vilken man, i samband med ansökan om fortsatt tillstånd i fråga om det uppehållskort som beviljas som bevis på uppehållsrätt till de unionsmedborgares familjemedlemmar som inte är unionsmedborgare, slopar det förenklade förfarande som föreskrivs i 60 d § 3 mom. i utlänningslagen, enligt vilket fingeravtryck tas endast undantagsvis. En sådan lösningsmodell uppfyller mer ordagrant det krav i artikel 10 i EU:s förordning om identitetskort enligt vilket sökanden ska infinna sig personligen minst en gång under utfärdandeförfarandet för varje ansökan. Vid beredningen har det ändå bedömts att denna lösning, trots att det handlar om en mycket liten grupp personer, skulle försätta de unionsmedborgares familjemedlemmar som inte är unionsmedborgare i en sämre ställning än tredjelandsmedborgare som vistas i landet med uppehållstillstånd. I praktiken skulle det behöva finnas undantagsarrangemang och undantagsanvisningar för denna grupp, även om den är liten. Dessutom är lösningen ett steg bakåt i en situation där underlättandet av förfarandet och främjandet av automatiseringen är centrala mål för utvecklandet av Migrationsverkets verksamhet. Dessutom har det bedömts att överensstämmelsen mellan de biometriska kännetecknen och sökandens identitet kan tryggas på det sätt som förutsätts i artikel 10 i EU:s förordning om identitetskort. Detta förverkligas i ett förfarande där man genom sökandens personliga närvaro säkerställer överensstämmelsen mellan de biometriska kännetecknen och sökandens identitet när fingeravtryck tas av sökanden i samband med ansökan om det första uppehållskortet. Därtill förutsätts det att man vid ansökan om fortsatt tillstånd tillämpar förfarandet för stark autentisering när ärendet uträttas elektroniskt. 

5.2  Handlingsmodeller som används eller planeras i andra medlemsstater

7.1  Lagen om identitetskort

4 §.Identitetskortets innehåll. Det föreslås att ett omnämnande av födelsetid ska fogas till paragrafens 1 mom. Det är fråga om ett obligatoriskt fält (zone) i resedokument enligt tekniska definitioner av den internationella civila luftfartsorganisationen ICAO. Genom ändringen preciseras nuläget i fråga om identitetskortets innehåll.  

5 §.Identitetskortets tekniska del och dess innehåll. I paragrafens 1 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i det gällande 1 mom. vilka uppgifter som ska lagras i identitetskortets tekniska del. Till momentet fogas dock ett omnämnande av andra nödvändiga tekniska uppgifter som hänför sig till medborgarcertifikatet. Eftersom nya egenskaper fogas till den tekniska delen, preciseras ordalydelsen i bestämmelsen för tydlighetens skull så att tekniska uppgifter avser sådana i den gällande lagen avsedda tekniska uppgifter som hänför sig till medborgarcertifikatet. Nödvändiga tekniska uppgifter är kortinnehavarens personliga certifikat och de certifikat som hänför sig till certifikat utfärdade av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. I identitetskortets chipp lagras även annat än medborgarcertifikatet, såsom nycklarna till medborgarcertifikatet. Momentet preciseras således i fråga om datainnehållet i chippet.  

I det föreslagna 2 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i det gällande 1 mom. att också de uppgifter som avses i 4 § 1 mom. kan lagras i den tekniska delen. 

Det föreslås även att paragrafen ändras så att det i 3 mom. föreskrivs om den tekniska delen på sådana handlingar med rätt att resa som avses 2 § 1 mom. i lagen om identitetskort. I den tekniska delen på identitetskort med rätt att resa lagras utöver de uppgifter som avses i 1 mom. även kortinnehavarens ansiktsbild och de i 9 a § avsedda fingeravtrycken, inklusive behövliga tilläggsuppgifter och andra nödvändiga uppgifter. Att de biometriska kännetecknen och andra nödvändiga uppgifter fogas till momentet baserar sig på bestämmelserna i artikel 3 i EU:s förordning om identitetskort. I artikel 3.5 föreskrivs det att biometriska uppgifter, det vill säga innehavarens ansiktsbild och fingeravtryck, ska ingå i ett mycket säkert lagringsmedium. Dessutom ska uppgifterna på identitetskort enligt artikel 3.2 vara förenliga med de tekniska specifikationerna i del 5 i ICAO:s dokument 9303. Enligt specifikationerna ska identitetskortet innehålla fem obligatoriska fält (zone) som ska uppfylla vissa minimikrav. Identitetskortets fält I–VI är fält för okulär besiktning. Fält VII är ett maskinläsbart fält (machine readable zone, MRZ). Fält I specificerar handlingen och den stat eller organisation som utfärdat den. De tekniska specifikationerna ska vara i standardiserad ordningsföljd i fälten II och III. Dessa är kortinnehavarens för- och efternamn, kön, nationalitet, födelsetid, kortets nummer och giltighetstid. Fält IV innehåller kortinnehavarens namnteckning. Fält V ska innehålla identifiering av personen, och den i sin tur ska innehålla en ansiktsbild av kortinnehavaren. 

Enligt artikel 3.8 i EU:s förordning om identitetskort får medlemsstaterna, om det är nödvändigt och proportionellt i förhållande till det mål som ska uppnås, lägga till sådana detaljuppgifter och noteringar för användning inom landet som krävs i enlighet med nationell rätt. Minimisäkerhetsstandardernas effektivitet och identitetskortens gränsöverskridande kompatibilitet får inte försvagas som en följd av detta. 

I det föreslagna 4 mom. föreskrivs det liksom i det gällande 3 mom. att identitetskort för minderåriga och temporära identitetskort inte har någon sådan teknisk del som avses i paragrafen. 

5 a §.Avläsning av fingeravtryck och ansiktsbilder. Paragrafen är ny. I fråga om avläsning av fingeravtryck motsvarar bestämmelserna i stor utsträckning 5 b § i passlagen, dock med beaktande av bestämmelserna i EU:s förordning om identitetskort. Enligt det föreslagna 5 a § 1 mom. får de fingeravtryck och den ansiktsbild som har lagrats i identitetskortets tekniska del avläsas i enlighet med vad som föreskrivs i EU:s förordning om identitetskort. I artikel 11.6 i EU:s förordning om identitetskort föreskrivs det att biometriska uppgifter som lagrats på lagringsmedium på identitetskort och uppehållshandlingar bara får användas i enlighet med unionsrätten och nationell rätt av vederbörligen bemyndigad personal vid behöriga nationella myndigheter och unionsbyråer i syfte att kontrollera följande: a) identitetskortets eller uppehållshandlingens äkthet och b) innehavarens identitet genom direkt tillgängliga jämförbara detaljer, när uppvisande av identitetskort eller uppehållshandling krävs enligt lag eller annan författning. 

I det föreslagna 1 mom. anges det också vilka myndigheter som har rätt att avläsa fingeravtryck. Dessa myndigheter omfattar en utfärdande myndighet som avses i 18 §, polisen, Gränsbevakningsväsendet samt Tullen när den fullgör uppgifter som gränskontrollmyndighet. Den myndighet som utfärdar identitetskortet svarar med stöd av 8 § för att uppgifterna i identitetskortet stämmer överens med ansökan. Uppgifterna om sökanden i den tekniska delen ska stämma överens med motsvarande synliga uppgifter på identitetskortet. Den utfärdande myndigheten är också skyldig att granska alla uppgifter i identitetskortets tekniska del innan kortet överlämnas till kortinnehavaren.  

Polisens uppgift är enligt 1 § 1 mom. i polislagen (872/2011) att trygga rätts- och samhällsordningen, upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att förebygga, avslöja och utreda brott och föra brott till åtalsprövning. I enlighet med det föreslagna 1 mom. ska polisen även med stöd av sina befogenheter vid förundersökning och annan polisutredning få avläsa fingeravtryck som är lagrade på chipp för att säkerställa innehavarens identitet, på motsvarande sätt som i fråga om fingeravtryck som är lagrade på passets chipp. Kontroll av identiteten är viktig i polisens verksamhet för att myndigheten ska kunna sköta sina lagstadgade uppgifter. Gränsbevakningsväsendet har nästan motsvarande befogenheter som polisen. Exempelvis har en gränsbevakningsman enligt 36 § 1 mom. i gränsbevakningslagen (578/2005), för utförande av ett enskilt uppdrag som ankommer på gränsbevakningsväsendet, rätt att av var och en få veta namn, personbeteckning, eller om sådan saknas, födelsedatum och nationalitet samt var personen i fråga kan anträffas. Enligt 53 § i lagen om behandling av personuppgifter vid Gränsbevakningsväsendet (639/2019) har Gränsbevakningsväsendet, för att identifiera en person och säkerställa att ett dokument är äkta, rätt att ta emot till resedokument fogade elektroniska identifikationsuppgifter som grundar sig på en persons fysiska egenskaper, om inte något annat föreskrivs. 

Gränsbevakningsväsendet har rätt att jämföra identifikationsuppgifterna i ett dokument med personen i fråga. Om inte något annat föreskrivs, får elektroniska identifikationsuppgifter inte registreras. Polisens och Gränsbevakningsväsendets rätt att avläsa fingeravtryck som lagrats i chipp begränsas dock i enlighet med EU:s förordning om identitetskort till konstaterande av äktheten hos en handling och kontroll av innehavarens identitet. 

Befogenhet att utföra in- och utresekontroll har förutom Gränsbevakningsväsendet också polismän med stöd av 2 kap. 21 § i polislagen och tullmän med stöd av 31 § i Tullagen (304/2016). Enligt förslaget ska gränskontrollmyndigheten ha möjlighet att kontrollera kortinnehavarens identitet och äktheten hos resehandlingen via identitetskortets chipp där fingeravtryck finns lagrade, när uppgifter som åligger myndigheten enligt lag förutsätter kontroll av innehavarens identitet.  

Enligt bestämmelserna i 2 mom. i den föreslagna paragrafen får det vid avläsning av fingeravtryck och ansiktsbild tas fingeravtryck eller ansiktsbild av kortinnehavaren för att dessa ska kunna jämföras med de fingeravtryck och den ansiktsbild som lagrats i identitetskortets tekniska del och för konstaterande av identitetskortets äkthet och fastställande av kortinnehavarens identitet. De uppgifter som tagits för att göra jämförelsen får användas endast när jämförelsen görs och ska därefter förstöras omedelbart. Genom momentet uppfylls den skyldighet som avses i artikel 11.1 i EU:s förordning om identitetskort, enligt vilken medlemsstaterna ska säkerställa uppgifternas sekretess liksom de skyldigheter som avses i ovannämnda artikel 11.6. Med uppgifter som tagits för jämförelse avses både fingeravtryck som tas av kortinnehavaren för jämförelse (uppgifter om identifieringstransaktion) och uppgifter som avläses ur chippet för kontroll. Att en uppgift förstörs får självfallet inte leda till att uppgifterna i chippet försvinner. 

I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det att inrikesministeriet beslutar om beviljande av rätt för utländska myndigheter att avläsa fingeravtryck och om att dra in denna rätt. Motsvarande bestämmelser om beviljande av rätt för utländska myndigheter att avläsa uppgifter och om att dra in denna rätt finns i passlagen. Syftet med bestämmelserna är att trygga att identitetskortet motsvarar passet när det gäller säkerheten och funktionen som resedokument i enlighet med EU:s förordning om identitetskort. 

Fingeravtrycken är skyddade mot obehörig avläsning med hjälp av ett särskilt certifieringssystem. Detta gör det möjligt för myndigheterna i det utfärdande landet att självständigt besluta vilka länder som har möjlighet att avläsa fingeravtrycken på identitetskortet. Beslutet handlar om att bevilja myndigheter i andra länder de rättigheter som behövs för avläsning av fingeravtryck på identitetskort och att återkalla dem från dessa myndigheter med hjälp av certifieringssystemet. 

På motsvarande sätt som i fråga om pass och uppehållstillståndskort ska beslutet också omfatta beviljande av rätt av avläsa identitetskortens chipp. Beslutsfattandet ingår i det internationella myndighetssamarbetet. I inrikesministeriets beslut kan med hänvisning till ärendets natur ändring inte sökas. 

5 b §.Informationssäkerhet för uppgifterna i identitetskortets tekniska del. Biometriska kännetecken ställer särskilda krav på informationssäkerheten för att integritetsskydd ska kunna garanteras för den vars biometriska kännetecken lagras eller behandlas. De elektroniskt lagrade biometriska kännetecknen kan enkelt och snabbt kopieras, och de kan även spridas med hjälp av internet. Eftersom biometriska kännetecken, såsom fingeravtrycken i denna proposition, i allmänhet är en bestående del av individen, bör missbruk av identitetskortets tekniska del, det vill säga chippet, förhindras genom att man ser till att det är informationssäkert. I den föreslagna paragrafen är det alltså fråga om en specialbestämmelse om informationssäkerhetsåtgärder, vars syfte är att säkerställa att obehöriga inte har tillgång till uppgifterna på identitetskortets chipp. 

I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det att polisstyrelsen i enlighet med EU:s förordning om identitetskort och de bestämmelser som utfärdats för tillämpning av den ska se till att uppgifterna på identitetskortets tekniska del skyddas mot intrång och mot olovlig avläsning, modifiering och användning och övrig olovlig behandling.  

Enligt artikel 11.1 i EU:s förordning om identitetskort ska medlemsstaterna utan att det påverkar förordning (EU) 2016/679 säkerställa säkerheten, integriteten, äktheten och sekretessen med avseende på de uppgifter som samlas in och lagras vid tillämpningen av förordningen. 

Enligt artikel 3.1 EU:s förordning om identitetskort ska identitetskort som utfärdas av medlemsstaterna ha format ID-1 och innehålla ett maskinläsbart fält. Identitetskorten ska basera sig på de specifikationer och minimikrav för säkerhet som fastställs i dokument 9303 från Internationella civila luftfartsorganisationen ICAO, som lyder under FN. På detta sätt säkerställs global interoperabilitet, maskinläsbarhet och visuell granskning. 

Enligt artikel 3.5 i EU:s förordning om identitetskort ska identitetskort innefatta ett mycket säkert lagringsmedium som innehåller en ansiktsbild av innehavaren och två fingeravtryck i interoperabla digitala format. Vid insamlingen av biometriska kännetecken ska medlemsstaterna tillämpa de tekniska specifikationer som fastställs i kommissionens genomförandebeslut C(2018)7767 (13). Lagringsmediet ska ha tillräcklig kapacitet och möjlighet att garantera uppgifternas integritet, riktighet och sekretess. De lagrade uppgifterna ska vara tillgängliga i kontaktlös form och ska säkras på det sätt som anges i genomförandebeslut C(2018)7767. Medlemsstaterna ska utbyta sådan information som krävs för att autentisera lagringsmediet och för att komma åt och kontrollera de biometriska uppgifterna enligt punkt 5. Det ovannämnda genomförandebeslutet innehåller specifikationer för biometriska kännetecken, vilka är ansikten och fingeravtryck. Genomförandebeslutet innehåller även specifikationer för lagringsmediet, det vill säga chippet, materialstrukturen hos chippet, säkerheten för de uppgifter som lagrats på chippet och bedömningen av överensstämmelsen med kraven.  

I EU:s förordning om identitetskort föreskrivs även om utfasning av de identitetskort som inte uppfyller kraven i förordningen. 

Enligt det föreslagna 2 mom. svarar utrikesministeriet för skyddet av uppgifterna i den tekniska delen på ett identitetskort som utfärdats av en finsk beskickning som avses i 9 §. Utrikesministeriet ska se till att de uppgifter som lagras i identitetskortets tekniska del effektivt skyddas mot intrång och mot olovlig avläsning, modifiering och användning och övrig olovlig behandling i enlighet med EU:s förordning om identitetskort och de bestämmelser som utfärdats för tillämpning av den. 

I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det att certifikat som hänför sig till säkerställandet av äktheten och integriteten hos uppgifterna i identitetskortets tekniska del eller som behövs för avläsning av fingeravtryck ska utfärdas av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Genom certifikatet genomförs informationssäkerheten i identitetskortets tekniska del. Den tekniska delen ska också innehålla ett certifikat som hänför sig till avläsning av fingeravtryck. Certifikat som hänför sig till säkerställandet av äktheten och integriteten hos uppgifterna i identitetskortets tekniska del och som behövs för avläsning av fingeravtryck ska utfärdas av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata ska se till att medborgarcertifikatet är informationssäkert. Informationssäkerheten i identitetskortets tekniska del berörs också av bestämmelserna om identifiering och betrodda tjänster i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, eIDAS-förordningen, i fråga om medborgarcertifikatet. 

Äktheten, integriteten, riktigheten och originaliteten hos uppgifterna i chippet säkerställs genom en elektronisk underskrift som görs med ett signeringscertifikat från Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Med hjälp av elektronisk underskrift och därtill hörande verifieringskedja kan den som kontrollerar identitetskortet konstatera om uppgifterna i chippet har ändrats på ett obehörigt sätt. 

9 a §.Tagande av fingeravtryck. Paragrafen är ny. Paragrafen innehåller bestämmelser om tagande av fingeravtryck av den som ansöker om identitetskort. Den myndighet som utfärdar identitetskort ska ta fingeravtryck av sökanden. När handlingen beviljas är det viktigt att sökanden identifieras på ett tillförlitligt sätt. Av förslaget följer att ansökningsförfarandet även i fråga om tagande av fingeravtryck motsvarar förfarandet enligt 6 a § i passlagen. 

Enligt artikel 10.1 i EU:s förordning om identitetskort ska fingeravtryck samlas in endast av kvalificerad och vederbörligen bemyndigad personal vid sådana myndigheter, utom i samband med ansökningar som lämnas in till medlemsstatens diplomatiska och konsulära myndigheter. Genom de föreslagna bestämmelserna preciseras det som i EU:s förordning om identitetskort anges i fråga om att insamling av fingeravtryck. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om undantag från skyldigheten att lämna fingeravtryck. Fingeravtryck av sökanden ska inte tas, om sökanden är under 12 år. En annan grund till att fingeravtryck inte tas är att fingeravtrycken inte kan tas på grund av sökandens ålder eller på grund av en skada, en sjukdom eller ett fysiskt hinder eller av andra motsvarande skäl.  

Fingeravtryck är ett tryckmönster som bildas av det mönster av åsar som finns i huden på fingerspetsen. En person kan genom fingeravtryck identifieras på ett tillförlitligt sätt, eftersom samtliga fingrar hos varje människa producerar olika fingeravtryck och de förblir nästan oförändrade trots stigande ålder. Enligt artikel 3.7 i EU:s förordning om identitetskort får barn under tolv år undantas från kravet att lämna fingeravtryck. Enligt artikeln ska barn under sex år undantas från kravet att lämna fingeravtryck. Det föreslagna momentet motsvarar i stor utsträckning EU:s förordning om identitetskort, dock så att åldersgränsen för tagande av fingeravtryck är 12 år. Denna lösning motiveras av att fingeravtryck tas av dem som fyllt 12 år också vid förfarandet för ansökan om pass i enlighet med EU:s passförordning. Därmed är åldersgränsen densamma vid förfarandet för ansökan om identitetskort som vid förfarandet för ansökan om pass. 

I artikel 3 i EU:s förordning om identitetskort föreskrivs det dessutom att personer för vilka upptagning av fingeravtryck är fysiskt omöjlig ska undantas från kravet att lämna fingeravtryck. Enligt punkt 2.2.2 i de tekniska specifikationerna tas fingeravtryck från pekfingrarna. Om pekfingret är skadat eller saknas, eller dess ISO/IEC 19794-4-värde är 0–25, lagras fingeravtryck genom tryck av långfingret, ringfingret eller tummen, om de ger ett högre ISO-värde. Om alla fingrar på en hand ger det ovannämnda undermåliga värdet, tas fingeravtryck genom tryck av det finger som ger det högsta värdet. 

Det föreskrivna kravet att lämna fingeravtryck kan inte fullgöras om sökanden inte kan lämna fingeravtryck på grund av ålder, skada, sjukdom eller fysiskt hinder eller av andra motsvarande skäl. Det kan finnas många orsaker till att fingeravtryck av sökanden inte kan tas. Som det framgår ovan kan sökanden ha en sådan skada eller sjukdom eller ett sådant fysiskt hinder som förhindrar identifiering av denne med hjälp av fingeravtryck. Sökanden kan exempelvis sakna samtliga fingrar eller ha en skada som hindrar detaljerna på fingertopparna från att urskiljas, såsom en brännskada.  

I 3 mom. föreslås bestämmelser som kompletterar EU:s förordning om identitetskort i fråga om hur en utredning om att fingeravtryck inte kan tas ska läggas fram. Sökanden ska på begäran lägga fram tillförlitlig utredning om skälet till att fingeravtryck inte kan tas och en uppskattning av hur länge hindret varar. Den utredning som avses i momentet kan exempelvis vara ett läkarintyg. Även en sådan utredning om hindret som sökanden framför muntligt kan godkännas som en utredning enligt momentet, om den anses vara tillförlitlig. Läkarintyget kan innehålla en uppskattning av hur länge hindret varar. Den utfärdande myndigheten kan även bedöma hur länge hindret varar baserat på sin allmänna livserfarenhet. Vid prövningen av utfärdandet ska myndigheten dock göra en självständig bedömning av varaktigheten, vilket innebär att bedömningen i läkarintyget inte binder den utfärdande myndigheten vid fastställande av giltighetstid för identitetskortet.  

Om fingeravtryck inte kan tas av sökanden på grund av ålder eller fysiskt hinder i enlighet med det föreslagna 9 a § 2 mom., beviljas sökanden ett identitetskort som är giltigt i fem år i enlighet med 19 § 1 mom. i den gällande lagen om identitetskort. Om det är fråga om ett fysiskt hinder av tillfällig natur, ska sökanden i enlighet med det föreslagna 19 § 6 mom. i lagen om identitetskort beviljas ett identitetskort som är giltigt högst tolv månader. Av säkerhetsskäl ska det identitetskort som utfärdas alltid vara ett vanligt identitetskort som innehåller biometriska kännetecken, där antalet lagrade fingeravtryck i chippet antecknats som noll. 

I 4 mom. föreskrivs det enligt förslaget att fingeravtrycken lagras i identitetskortets tekniska del och i identitetskortsregistret. Fingeravtryck som införts i identitetskortsregistret ska hållas åtskilda från signalementen på personer som är misstänkta för brott. 

Närmare bestämmelser om tagande av fingeravtryck ska kunna utfärdas genom förordning av inrikesministeriet. Genom förordning får det föreskrivas om nödvändiga tekniska angelägenheter gällande tagande av fingeravtryck. 

10 §.Personlig närvaro vid ansökan om identitetskort på elektronisk väg. Det föreslås att paragrafen ändras så att ett omnämnande av fingeravtryck fogas till paragrafens 1 mom. 1 punkt. Den som ansöker om identitetskort på elektronisk väg ska inte personligen behöva infinna sig hos myndigheten, om ett sådant i 2 § 1 mom. i lagen om identitetskort avsett identitetskort eller pass för finska medborgare som ger rätt att resa har utfärdats för sökanden under de sex år som föregår ansökan om identitetskort och sökanden vid den ansökan personligen har besökt myndigheten och lämnat fingeravtryck. Att ett omnämnande av fingeravtryck fogas till punkten innebär att det inte längre finns en skyldighet att ta fingeravtryck av personen på det sätt som avses i 9 a §, eftersom det med samtycke av kortinnehavaren är möjligt att vid framställningen av ett nytt identitetskort använda fingeravtryck som tagits för ett tidigare identitetskort eller pass i enlighet med det föreslagna 15 § 3 mom. i polisens personuppgiftslag. Det bör noteras att om identitetskortet har utfärdats utan rätt att resa (17 § 3 mom. i lagen om identitetskort) och fingeravtrycken har raderats (föreslagna 38 § 2 mom. 7 punkten i polisens personuppgiftslag) och förstörts, kan följande pass eller identitetskort inte utfärdas på basis av handlingen i fråga, eftersom fingeravtrycken inte finns i registret.  

15 a §.Temporärt identitetskort. I paragrafen föreslås en specialbestämmelse för situationer där man av en orsak som avses i 9 a § 2 mom. 2 punkten inte kan ta fingeravtryck av sökanden och orsaken är tillfällig. Enligt artikel 4.3 i EU:s förordning om identitetskort ska medlemsstaterna utfärda ett identitetskort som är giltigt i högst tolv månader när det tillfälligt inte är fysiskt möjligt att ta fingeravtryck av något av sökandens fingrar. Genom bestämmelsen preciseras det som föreskrivs i EU:s förordning om identitetskort. Se nedan vad som anges om identitetskortets giltighetstid enligt 19 §.  

19 §.Identitetskortets giltighetstid. Till paragrafen fogas ett nytt 6 mom. där det föreskrivs att identitetskortet utfärdas för en tid av högst tolv månader, om fingeravtryck inte tas av sökanden av skäl som avses i 9 a § 2 mom. 2 punkten och skälet är av tillfällig natur. Enligt artikel 4.3 i EU:s förordning om identitetskort ska medlemsstaterna utfärda ett identitetskort som är giltigt i högst tolv månader när det tillfälligt inte är fysiskt möjligt att ta fingeravtryck av något av sökandens fingrar. Den föreslagna bestämmelsen är en logisk konsekvens av att det utfärdas sådana bestämmelser om hinder för tagande av fingeravtryck som kompletterar EU:s förordning om identitetskort.  

31 §.Identitetskortsregister. Det föreslås att en ny 4 punkt fogas till paragrafens 1 mom. I den föreslagna punkten föreskrivs det att fingeravtryck som tagits av kortinnehavaren i samband med ansökan om identitetskort ska föras in i identitetskortsregistret. Genom registreringen möjliggörs säkerhet vid ansökan om identitetskort enligt 9 § i lagen om identitetskort och kontroll av identiteten på ett tillförlitligt sätt. Att enbart spara fingeravtryck i identitetskortets tekniska del, utan att det sparas i registret, räcker inte till för att i samband med utfärdande av handlingen garantera en tillförlitlig kontroll av identiteten hos den som ansöker om eller innehar ett identitetskort. Genom bestämmelserna kan det på ett tillräckligt sätt säkerställas att sökanden kan uträtta sina ärenden effektivt och att identitetskortet har en tillräckligt hög säkerhetsnivå. 

Ändringar av teknisk natur i lagen om identitetskort 

Det föreslås att det görs ändringar av teknisk natur i de bestämmelser i lagen om identitetskort som gäller bilagor till ansökan om identitetskort (12 §), förutsättningar för indragning av identitetskort (25 §) och förutsättningar för indragning av ett identitetskort för utlänningar och för att ett sådant identitetskort upphör att gälla (26 §). De tekniska ändringarna beror på att det i dessa paragrafer i fråga om omhändertagande av barn hänvisas till den upphävda socialvårdslagen (710/1982) och till socialnämnden som den som har rätt att föra talan. Bestämmelser om omhändertagande finns i barnskyddslagen (417/2007), och i fråga om omhändertagna barn fastställs den som för vårdnadshavarens talan i enlighet med 45 § i barnskyddslagen. I den paragrafen hänvisas det till 13 § 2 och 3 mom. i barnskyddslagen.  

7.2  Passlagen

5 §.Passets innehåll. Det föreslås att ett omnämnande av födelsetid ska fogas till paragrafens 1 mom. Det är fråga om ett obligatoriskt fält (zone) i resedokument enligt tekniska definitioner av den internationella civila luftfartsorganisationen ICAO. Även i det finska passet har det alltid funnits ett separat fält för födelsetid, fastän det inte har föreskrivits särskilt om det. 

6 b §.Ansökan om nytt pass. I paragrafen föreskrivs det om undantag som gäller sökandens personliga närvaro. Det föreslås att 1 mom. i paragrafen ändras så att sökanden inte behöver vara personligen närvarande vid ansökan om pass om det för ett tidigare pass eller ett tidigare sådant identitetskort som avses i 2 § 1 mom. i lagen om identitetskort har tagits fingeravtryck och lämnats namnteckningsprov. Fingeravtryck som tagits i samband med utfärdandet av identitetskort och som införts i identitetskortsregistret kan därmed med sökandens samtycke även utnyttjas i samband med ansökan om pass, och sökanden behöver då inte personligen närvara vid den utfärdande myndigheten för att lämna in ansökan om pass och lämna fingeravtryck. Det bör noteras att om identitetskortet har utfärdats utan rätt att resa (17 § 3 mom. i lagen om identitetskort) och fingeravtrycken har raderats (föreslagna 38 § 2 mom. 7 punkten i polisens personuppgiftslag) och förstörts, kan följande pass eller identitetskort inte utfärdas på basis av handlingen i fråga, eftersom fingeravtrycken inte finns i registret.  

Ändringar av teknisk natur i passlagen 

I 2 § i passlagen ändras hänvisningsbestämmelsen. Hänvisningen till den upphävda lagen om identitetskort (829/1999) byts ut mot en hänvisning till den gällande lagen om identitetskort (663/2016). 

Ändringar av teknisk natur föreslås i passlagens bestämmelser om ansökan om pass för minderårig (7 §), utfärdande av pass för minderåriga (11 §), giltighetsområdet för pass (13 §), giltighetstiden för pass (14 §) och förutsättningar för indragning av pass (21 §). De tekniska ändringarna beror på att det i dessa paragrafer i fråga om omhändertagande av barn hänvisas till den upphävda socialvårdslagen (710/1982) och till socialnämnden som den som har rätt att föra talan. Bestämmelser om omhändertagande finns i barnskyddslagen (417/2007), och i fråga om omhändertagna barn fastställs den som för vårdnadshavarens talan i enlighet med 45 § i barnskyddslagen. I den paragrafen hänvisas det till 13 § 2 och 3 mom. i barnskyddslagen. 

7.3  Lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet

15 §.Behandling av uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter. Det föreslås att paragrafens 3 mom. ändras. I det föreslagna momentet föreskrivs det att biometriska uppgifter som behandlas för utförande av uppgifter enligt lagen om identitetskort och passlagen dessutom får användas för identifiering av sökanden av identitetskort eller pass när han eller hon senare ansöker om handlingar som styrker identiteten, och med samtycke av den berörda personen får uppgifterna även användas för beredning av liknande handlingar.  

Bestämmelser om användning av biometriska uppgifter i passregistret för det ursprungliga ändamålet med behandlingen, det vill säga för uppgifter enligt passlagen, finns i 11 och 12 § i polisens personuppgiftslag. I 11 och 12 § föreskrivs det också om behandlingen av biometriska uppgifter i identitetskortsregistret för det ursprungliga ändamålet med behandlingen enligt lagen om identitetskort.  

Det ursprungliga ändamålet för fingeravtryck som tagits för pass innefattar endast de uppgifter som föreskrivs i passlagen, såsom framställande av passhandlingen och identifieringen av sökanden vid dennes ansökan om nytt pass. Det att uppgifterna i passregistret används för fullgörande av uppgifter enligt lagen om identitetskort eller att uppgifterna i identitetskortsregistret används för fullgörande av uppgifter enligt passlagen omfattas inte av det ursprungliga ändamålet med behandlingen av uppgifterna. Eftersom fingeravtrycksuppgifter i fortsättningen också ska föras in i identitetskortsregistret, behöver det i momentet föreskrivas om användning av fingeravtrycksuppgifter i passregistret och identitetskortsregistret för identifiering både av den som ansöker om pass och av den som ansöker om identitetskort. Bestämmelserna preciseras samtidigt så att de på ett tydligare sätt än i den gällande lagen möjliggör jämförelse med både sådana biometriska fotografiuppgifter som lagrats i identitetskortsregistret och sådana som lagrats i passregistret, i syfte att identifiera sökanden i samband med ansökningsprocessen i fråga om båda handlingarna. Genom bestämmelserna möjliggörs på så sätt jämförelse av både sökandens fingeravtrycksuppgifter och sökandens fotografier, för att möjliggöra en bättre identifiering av sökanden vid förfarandet för utfärdande av pass eller identitetskort.  

Både biometriska uppgifter i passregistret och biometriska uppgifter i identitetskortsregistret ska med samtycke av den som ansöker om identitetskort eller pass också kunna användas för att framställa identitetshandlingar. Till denna del motsvarar regleringen det gällande 3 mom. om användning av fingeravtrycksuppgifter i pass, men omfattar alla biometriska uppgifter som behandlas för utförande av uppgifter enligt lagen om identitetskort och passlagen. Den rättsliga grunden för behandlingen av personuppgifterna utgörs dock inte av samtycke, utan den behandling av biometriska uppgifter som är nödvändig för att upprätta en identitetshandling behövs i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen för att den personuppgiftsansvarige ska kunna fullgöra en rättslig förpliktelse och i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 9.2 g med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse.  

38 §.Radering av personuppgifter som behandlas i polisens övriga lagstadgade uppgifter. Det föreslås att det till paragrafens 2 mom. fogas en ny 7 punkt, där det föreskrivs om radering av fingeravtrycksuppgifter som tagits vid ansökan om identitetskort utan rätt att resa.  

Fingeravtryck tas i samband med ansökan om identitetskort av sökanden, om inte något av de hinder som avses i det föreslagna 9 a § 2 mom. i lagen om identitetskort föreligger. Om sökanden av orsaker som avses i 17 § i lagen om identitetskort inte beviljas ett sådant identitetskort med rätt att resa där fingeravtrycksuppgifter registreras på chippet, ska sökandens fingeravtryck raderas ur identitetskortsregistret. Tidsfristen för raderingen utgår inte från den tidpunkt då fingeravtrycksuppgifter antecknats, utan från den tidpunkt då ett identitetskort utan rätt att resa beviljats i stället för ett identitetskort med rätt att resa, eftersom beslutet inte i alla situationer kan fattas inom 30 dygn från det att fingeravtrycken togs.  

Fingeravtrycken ska i enlighet med principerna för uppgiftsminimering och lagringsminimering förvaras bara så länge som det är nödvändigt för behandlingen av ansökan om identitetskort. Uppgifterna ska dock alltid raderas senast 30 dygn från det att ett identitetskort utan rätt att resa beviljades.  

7.4  Utlänningslagen

33 a §.Uppehållstillståndskort. Det föreslås att 1 mom. i paragrafen ändras så att den informativa hänvisningen till rådets förordning (EG) 380/2008 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1030/2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland stryks ur momentet.  

159 §.Registrering av unionsmedborgares uppehållsrätt. Det föreslås att 2 mom. i paragrafen ändras så att bestämmelserna om innehållet i registreringsbeviset stryks. Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. med en informativ hänvisning enligt vilken bestämmelser om sakinnehållet i bevis för registrering finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1157 om säkrare identitetskort för unionsmedborgare och uppehållshandlingar som utfärdas till unionsmedborgare och deras familjemedlemmar när de utövar rätten till fri rörlighet. Den föreslagna lösningen motsvarar det sätt på vilket det i 33 a § i utlänningslagen hänvisas till de väsentliga unionsbestämmelserna om form, egenskaper och säkerhetsdetaljer och andra uppgifter i fråga om det uppehållstillståndskort som utfärdas som intyg på uppehållstillstånd.