Ändringarna har vissa ekonomiska konsekvenser, huvudsakligen till följd av behovet av programvaruutveckling för Migrationsverkets utlänningsregister UMA. Nya grunder måste skapas i registret för de nya och ändrade uppehållstillstånden. Det här är viktigt för en tydlig statistikföring och handläggning av ansökningar. Även ansökningsblanketterna måste utvecklas. Ändringarna kommer att kräva personalresurser för utbildning, och tillämpningsanvisningar och informationsmaterial bör uppdateras så att de motsvarar de nya tillståndstyperna.  

Kostnadskalkylen för 2021–2022 för Migrationsverkets digitala utveckling till följd av lagändringar (nya ansökningsgrunder och övrig UMA-EnterFinland-utveckling för befintliga typer av uppehållstillstånd) är sammanlagt 347 100 euro. Den finansiering som krävs enligt kostnadskalkylen ingår i den tredje tilläggsbudgeten 2021 (RP 95/2021 rd), som riksdagen godkände den 23 juni 2021. Finland har inom ramen för sitt program för hållbar tillväxt ansökt om finansiering för digitalisering av tillståndsprocesser från EU:s facilitet för återhämtning och resiliens (RRF). I den tredje tilläggsbudgeten 2021 har två miljoner euro av den första RRF-finansieringen allokerats till Migrationsverket för olika ändamål, bl.a. för att genomföra den systemutveckling som krävs till följd av denna proposition.  

Den ovannämnda finansieringen inkluderar inte efterhandskontroll. I regel utförs efterhandskontroll tidigast ett år efter att lagen trätt i kraft, vilket innebär att det finns tid under 2022 för att utveckla teknik för ändamålet. I efterhandskontrollen utnyttjas automationsutvecklingen och kontrolleras uppgifter manuellt. Därmed har efterhandskontrollen inga ekonomiska konsekvenser i denna proposition. Migrationsverket har för avsikt att utföra utvecklingsarbetet kring efterhandskontrollen med AMIF-finansiering, som kan sökas i början av 2022. Enligt Migrationsverket beräknas automatiseringen av efterhandskontrollen kosta 160 200 euro 2022. Om ingen automatisering utvecklas till stöd för en effektiv efterhandskontroll eller om AMIF-finansiering för utvecklingen inte beviljas ökar behovet av manuellt arbete och årsverken. 

Migrationsverket allokerade 2020 sammanlagt 18,5 årsverken till handläggningen av uppehållstillstånd för studerande. Uppskattningsvis åtta av dessa årsverken riktades till handläggningen av ansökningar om fortsatt uppehållstillstånd för studerande, och kostnaden var totalt 480 000 euro per år. Efter de lagändringar som föreslås i denna proposition prövas fortsatta uppehållstillstånd fortfarande i vissa situationer på det sätt som beskrivs i avsnitt 4.2.4.2, vilket uppskattas kräva minst ett årsverke, dvs. 60 000 euro per år. 

Migrationsverkets kostnader för efterhandskontrollen är 60 000 euro per årsverke och år. Eftersom en effektiv efterhandskontroll har konstaterats kräva minst tre handläggarnivåer och två föredragandenivåer blir de totala arbetskraftskostnaderna för årsverkena 300 000 euro per år. Enligt Migrationsverket kan en biträdande inspektör handlägga cirka 40 ansökningar per månad, dvs. 400 ansökningar per år (beräknat på 10 månader), vilket inbegriper gallringsarbete. En överinspektör prövar och fattar påföljande beslut om återkallelse av uppehållstillstånd. En överinspektör föredrar cirka 300 beslut per år. Denna personalresurs behövs oberoende av automatiseringen eftersom automatiska aviseringar kontrolleras manuellt. Eftersom ingen motsvarande uppföljning av uppehållstillstånd för studerande tidigare har gjorts torde först de praktiska erfarenheterna efter lagens ikraftträdande visa om resursen är tillräcklig.  

Som det konstateras ovan behövs permanenta resurser för minst tre handläggarnivåer och minst två föredragandenivåer för att utföra efterhandskontrollen. Med beaktande av Migrationsverkets resursbehov för fortsatta uppehållstillstånd och efterhandskontroll uppstår en potentiell besparing av uppskattningsvis två årsverken, dvs. 120 000 euro per år. Beredningen av årsverken för efterhandskontrollen föreslås ske i anslutning till statsbudgeten i samband med beredningen av planen för de offentliga finanserna 2023–2026. 

I avsnitt 9 i denna proposition föreslås dessutom att uppfyllandet av försörjningsvillkoret och eventuella relaterade fenomen följs upp i fem år efter lagens ikraftträdande. Om det då framkommer att kontrollen inte är tillräckligt effektiv kan lagen ändras eller andra åtgärder vidtas. 

När studerande beviljas uppehållstillstånd med längre giltighetstid än tidigare, och det i regel inte behövs några ansökningar om fortsatt uppehållstillstånd, minskar Migrationsverkets avgiftsinkomster. Ansökningarna om fortsatt uppehållstillstånd kommer inte att försvinna helt, eftersom det kommer att uppstå situationer där fortsatt uppehållstillstånd på grund av studier fortfarande behövs. Dessa situationer beskrivs närmare i avsnitt 4.2.4.2. Vid den tidpunkt då lagen träder i kraft vistas i landet dessutom personer som med stöd av den nya lagen kommer att ansöka om fortsatt uppehållstillstånd senast när giltighetstiden för deras uppehållstillstånd går ut. Enligt t.ex. Migrationsverkets statistikwebbplats (tilastot.migri.fi) beviljades under ett år från ingången av april 2019 5 248 uppehållstillstånd och under motsvarande period från april 2020 och framåt 3 886 uppehållstillstånd. Med hänsyn till covid-19-lägets inverkan på antalet ansökningar 2020 väntas ansökningarna öka igen så att antalet beslut under ett år från april 2021 fram till det målsatta datumet för lagens ikraftträdande den 1 april 2022 ligger på minst samma nivå som 2019, eller högre. Eftersom uppehållstillstånd innan lagändringarna träder i kraft beviljas för högst två år kommer behovet av ansökningar om fortsatt uppehållstillstånd fortfarande att bestå och vara som störst i åtminstone ett år efter lagens ikraftträdande. Förändringen kommer alltså inte att påverka antalet ansökningar om fortsatt uppehållstillstånd ännu 2022, utan tidigast 2023, då ett år har förflutit från lagens ikraftträdande och den s.k. normala tiden för ansökan om fortsatt uppehållstillstånd annars skulle ha uppnåtts.  

I praktiken kommer Migrationsverket att från och med 2023 få mindre avgiftsinkomster från ansökningar om fortsatt uppehållstillstånd. Enligt inrikesministeriets gällande förordning om Migrationsverkets avgiftsbelagda prestationer (1124/2020) är priset för en studierelaterad ansökan lägre än självkostnadsvärdet. Priset för ansökan om nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd (fortsatt uppehållstillstånd) är 250 euro, och för en elektronisk ansökan 180 euro. Som jämförelse är priset för en första ansökan 450 euro, och för en elektronisk ansökan 350 euro. Om alla de cirka 5 000 ansökningar om fortsatt uppehållstillstånd på grund av studier som gjordes 2019 skulle falla bort, skulle förlusten av avgiftsinkomster vara 900 000–1 250 000 euro per år och räknat i antal årsverken 15–21 årsverken. Som det konstateras ovan kommer inte alla ansökningar om fortsatt uppehållstillstånd att bli ogjorda, men antalet kommer att minska.  

Den ovannämnda förordningen, som innehåller bestämmelser om priserna för ansökningar om första och nya (fortsatta) uppehållstillstånd och därigenom intäktsflödet från ansökningar om uppehållstillstånd, kan i viss mån användas för att påverka beloppet av förlorade avgiftsinkomster och personaleffekten. Förordningen bereds av inrikesministeriets migrationsavdelning. Dessutom bereds förordningen i styrgruppen för ramavtalet för Migrationsverkets avgiftsbelagda prestationer, som består av företrädare för finansministeriet, utrikesministeriet och arbets- och näringsministeriet, Migrationsverket och inrikesministeriets förvaltnings- och utvecklingsavdelning. En ny avgiftsförordning träder i kraft vid ingången av varje nytt år, och ändringar i den träder i kraft vid den tidpunkt under året då lagändringar som gäller uppehållstillstånden träder i kraft. När avgiftsförordningen ändras ska hänsyn tas till kostnadsmotsvarigheten för avgifterna i tillståndsverksamheten. För detta förslag är det viktigt att avgiftsförordningen ändras så att ändringarna i den träder i kraft samtidigt som lagförslagen i denna proposition. Enligt 6 § 1 mom. i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) ska storleken på den avgift som staten uppbär för en offentligrättslig prestation motsvara beloppet av statens totalkostnader för prestationen (självkostnadsvärde). I 3 mom. föreskrivs om när det får bestämmas att en avgift allmänt tas ut till ett lägre belopp än prestationens självkostnadsvärde eller inte alls ska tas ut. Enligt 5 mom. ska den myndighet som utför en prestation se till att utförandet inte medför högre kostnader än vad en ändamålsenlig kvalitetsnivå förutsätter. 

Ändringen av tillståndsslaget för studerande som avlägger högskoleexamina har inga betydande konsekvenser för deras rätt till social trygghet, utkomststöd eller hälso- och sjukvård. 

Studiestödet är den förmån som i första hand beviljas studerande. Högskolestuderande får inte heller i framtiden studiestöd enbart på grund av att uppehållstillståndsslaget ändras. Detta baseras på 1 § 3 mom. i lagen om studiestöd (65/1994), enligt vilket studiestöd kan beviljas en i Finland stadigvarande bosatt utlänning som vistas i landet av någon annan orsak än studier, om han eller hon har beviljats kontinuerligt (A) eller permanent (P) uppehållstillstånd eller EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta (P-EU) enligt utlänningslagen.  

Enligt Folkpensionsanstalten (FPA) vistas i Finland också för närvarande studerande som har beviljats kontinuerligt uppehållstillstånd t.ex. på grund av arbete, men vars huvudsakliga grund för vistelse i landet är studier, och de beviljas inte studiestöd. Avslagen på deras ansökningar om studiestöd har bekräftats även av besvärsnämnden. 

Den föreslagna ändringen av tillståndsslaget bedöms ha små konsekvenser för andra sociala förmåner. Rätten till social trygghet för studerande som är tredjelandsmedborgare bedöms enligt de villkor som anges i lagen om bosättningsbaserad social trygghet i gränsöverskridande fall (16/2019) i fråga om arbete, bosättning och beviljande av förmåner. Utöver de övriga villkoren för att få förmåner bedömer FPA om den studerande är stadigvarande bosatt i Finland. En studerande som arbetar kan ha rätt till en social förmån på grund av sitt arbete.  

När det gäller studerande som är tredjelandsmedborgare bedöms deras stadigvarande bosättning i Finland enligt 4 § i lagen om hemkommun. FPA gör en självständig helhetsbedömning av den studerandes omständigheter och deras betydelse för boendets stadigvarande karaktär. Uppehållstillståndsslaget kan beaktas som en del av helhetsbedömningen. Även framöver kommer en giltig sjukförsäkring att vara ett villkor för att studerande ska kunna få uppehållstillstånd, vilket minskar ersättningarna enligt sjukförsäkringslagen. 

En studerande som vistas i Finland enbart för att studera anses inte bo i Finland när lagen om moderskapsunderstöd (477/1993), lagen om allmänt bostadsbidrag (938/2014) och lagen om underhållsstöd (580/2008) tillämpas. Om den studerande saknar andra band till Finland än studierna kommer alltså t.ex. allmänt bostadsbidrag inte i fråga. Den föreslagna ändringen av tillståndsslaget påverkar inte den omständigheten. 

Utkomststödet tryggar minst den i 19 § i grundlagen avsedda oundgängliga försörjningen. Utkomststödet är ett ekonomiskt stöd inom socialvården som beviljas i sista hand enligt prövning. Enligt lagen om utkomststöd (1412/1997) gäller rätten att få utkomststöd var och en som är i behov av stöd och inte kan få sin utkomst genom förvärvsarbete, verksamhet som företagare, med hjälp av andra förmåner som tryggar utkomsten, genom andra inkomster eller tillgångar, genom omvårdnad från en försörjningspliktig persons sida eller på något annat sätt. Alla andra tillgångar och förmåner har företräde framför utkomststödet. Utkomststöd beviljas på förhand och i regel för en månad i taget. Varje gång en person ansöker om stöd bedöms rätten till stödet separat. Utkomststödet indelas i det grundläggande utkomststöd som beviljas av FPA och det kompletterande och förebyggande utkomststöd som beviljas av kommunerna. Lagen om utkomststöd tillämpas på personer som vistas stadigvarande i landet. Även personer som vistas tillfälligt i landet måste garanteras oundgänglig försörjning och omvårdnad, om de behöver stöd och saknar andra stödformer.  

Enligt 39 § 3 mom. i utlänningslagen kan fortsatt uppehållstillstånd inte beviljas om personen mer än tillfälligt tyr sig till utkomststöd. Ju längre vistelsen varar, desto sannolikare blir det att personen tyr sig till utkomststöd. FPA kan för närvarande inte direkt ta fram statistik om grundläggande utkomststöd som beviljats med stöd av uppehållstillstånd, och därför finns inga uppgifter om hur mycket stödet används i dag. 

Ändringen av tillståndsslaget medför inga egentliga förändringar i studerandehälsovården. FPA ordnar och Studenternas hälsovårdsstiftelse SHVS producerar studerandehälsovården för högskolestuderande. Högskole- och yrkeshögskolestuderande har rätt till studerandehälsovård oavsett typen av uppehållstillstånd. Den hälsovårdsavgift de studerande betalar fastställs årligen och betalas varje termin till FPA. Andra avgifter, t.ex. besöksavgifter, tas inte ut av högskolestuderande. Även studerande som omfattas av SHVS tjänster kan behöva anlita jourtjänster. Studerande får också anlita den övriga offentliga hälso- och sjukvården. Studerandehälsovården omfattar inte alla hälso- och sjukvårdssystemets tjänster. För att få övrig offentlig hälso- och sjukvård måste den studerande ha en hemkommun eller ett intyg över rätt till vård. När tillståndsslaget för tredjelandsmedborgare som studerar för en högskoleexamen ändras bedöms det bli något lättare för dem att få en hemkommun, och därmed också offentlig hälso- och sjukvård. De studerande anlitar inte särskilt ofta den offentliga hälso- och sjukvården. I vilket fall som helst torde antalet personer som i och med propositionen får rätt till olika förmåner och tjänster förändras så lite att FPA:s och kommunernas utgifter påverkas endast marginellt i förhållande till de totala utgifterna. 

Enligt regeringens utbildningspolitiska redogörelse och den färdplan för utbildnings- och arbetsrelaterad invandring som regeringen godkände i september 2021 , Färdplan för utbildnings- och arbetsrelaterad invandring 2035. är målet att gradvis tredubbla antalet utländska studerande, forskarstuderande inbegripna, från 5 000 till 15 000 och höja sysselsättningsgraden för utlänningar som avlagt examen i Finland till 75 procent före 2030. Undervisnings- och kulturministeriet och högskolorna kommer i samråd med intressentgrupperna under 2021 överens om åtgärder för att öka den utbildningsrelaterade invandringen och förbättra sysselsättningen. Därefter fattas beslut om tilläggsfinansiering för högskolorna med anledning av utbyggnaden av utbildningarna. Finansieringsnivån påverkar i vilken mån målen uppnås. 

Färdplanen för utbildnings- och arbetsrelaterad invandring innehåller förvaltningsövergripande åtgärder, bl.a. smidigare uppehållstillstånd och inresa och ett mer välkomnande samhälle och arbetsliv, som systemiskt bidrar till målet att öka antalet utländska studerande vid högskolorna och andelen som börjar arbeta i Finland. De ändringar som föreslås i denna proposition hör till åtgärderna för att öka antalet utländska studerande och andelen som börjar arbeta i Finland. 

Under det senaste årtiondet har antalet utländska studerande vid finländska högskolor långsamt ökat. År 2009 fanns cirka 14 000 utländska studerande och 2018 redan nästan 22 000. Andelen utländska studerande är ändå bara cirka sju procent av alla högskolestuderande. Jäähyväiset nuivuudelle – Näin maahanmuutto pelastaa Suomen, Sanna Kurronen och Jussi Pyykkönen, EVA analys Nr 100 (2.11.2021) 

Uppskattad ökning av utländska högskolestuderande 2022–2025 

När antalet utländska studerande ökar kan det uppfattas som en risk som kan leda till att finländska studerande blir utan studieplats. Eftersom finländare som avlägger högskoleexamen mer sannolikt än utlänningar stannar kvar för att arbeta i Finland minskar andelen högskoleutbildad arbetskraft då jämfört med ett läge där finländare får studieplatserna. Under denna regeringsperiod har dock nya studieplatser inrättats inom finsk- och svenskspråkig utbildning, och även framöver är ett mål att jämsides med de utländska studerande fortsätta öka antalet startplatser i den finsk- och svenskspråkiga utbildningen, med de tilläggsresurser som behövs och utan att ge avkall på undervisningens och lärandets kvalitet, så att ingen undanträngningseffekt uppstår. 

De ekonomiska konsekvenserna av fler utländska högskolestuderande beror på deras ursprungsländer, studiernas längd och i vilken mån studieavgifter kan användas för att täcka kostnaderna för utbildningen. Avsikten med ökningen av studieplatser för utländska studerande är inte att äventyra högskolornas verksamhetsförutsättningar eller försämra möjligheterna för finländska studerande att studera i Finland. Detta förutsätter att utbildningsvolymerna utökas och högskolorna kompenseras för de påföljande kostnaderna, och att intäkterna från studieavgifter utökas. Antalet utländska studerande kan ökas med rimliga tilläggssatsningar om en avsevärd del av dem kommer från länder utanför EU/EES och om högskolorna kan utnyttja största delen av studieavgifterna för att täcka kostnaderna för utbildningen. År 2020 kom 75 procent av de nya utländska studerandena i I och II cykeln från länder utanför EU/EES. De studieavgifter som togs ut varierade mellan 4 000 och 11 700 euro i yrkeshögskolesektorn och mellan 5 000 och 18 000 euro i universitetssektorn. I samband med tidsbegränsade ökningar av studieplatser för finländska studerande har beroende på fallet 6 000–8 000 euro per år och studerande använts som grund för tilläggsfinansieringen. 

Enligt studerandeundersökningen Eurostudent VII vill hälften av de utländska högskolestuderande i första och andra cykeln stanna kvar i Finland efter avlagd examen, och 40 procent har ännu inte bestämt sig. Enligt enkäten International Student Barometer (ISB) 2017 planerade hälften av dem som var inne på sitt sista studieår att stanna i Finland, och knappt en femtedel hade ännu inte bestämt sig. Endast knappt en fjärdedel planerade att flytta någon annanstans. Enkätresultatet stöder tanken att sysselsättningsgraden bland utländska personer som avlagt examen i Finland kan höjas från nuvarande drygt 50 procent till 75 procent på den finländska arbetsmarknaden. 

Om målet för antalet internationella studerande uppnås inträder årligen 11 250 utländska medborgare som avlagt högskoleexamen i Finland på landets arbetsmarknad (jfr ca. 2 500 i nuläget). Det är 8 750 fler är för närvarande. En gradvis ökning av antalet internationella studerande har en kumulativ effekt på nettoarbetskraften i Finland som når sin höjdpunkt några år efter 2030, eftersom en ökning av antalet nya studerande ökar arbetskraften med flera års fördröjning.  

Enligt färdplanen för utbildnings- och arbetsrelaterad invandring är kompetensbristen global och växande. En utredning av efterfrågan och tillgången på experter inom centrala branscher i 20 länder i olika delar av världen visade att den globala kompetensbristen (talent deficit) kan uppgå till 85 miljoner personer 2030. I branscher där utbildningssystemet inte i tillräcklig mån kan bemöta kompetensbristen konkurrerar arbetsgivarna hårt om internationella rekryteringar. I Finland utvecklas utbildningsbehovet olika i olika branscher. Fram till 2035 kommer flest lediga jobb att uppstå inom hälso- och sjukvården, utbildningen, mark- och vattenbyggandet, fastighetsbranschen, socialservicen och tillverkningen av metallprodukter, maskiner och fordon. Andelen experter och chefer av hela arbetskraften förväntas öka i nästan alla branscher. Exempelvis i teknikbranschen kommer utbildningsbehovet att öka med nästan 40 procent med stark tonvikt på högskoleutbildade. Utbildningsstyrelsen (2020): Fram till 2035 uppskattas social- och hälsovården behöva cirka 200 000 nya arbetstagare. Kompetensbristen varierar regionalt, men kompetensbehov finns överallt i Finland, även utanför de största stadsregionerna. 

Forskning har visat att internationella utexaminerades beslut att stanna kvar i det land där de studerat är ett mångfasetterat fenomen. En undersökning publicerad 2020 tyder på en koppling mellan familje- och arbetsmarknadsbanden och sannolikheten att stanna i landet efter examen oavsett utbildningsnivå. Konkurrensen om internationella studerande är hård, och därför måste Finland vara ett attraktivt land för invandrare att söka högskoleutbildning i och stanna i för att arbeta efter examen. Det här har betydelse särskilt för den offentliga ekonomin. Do they stay or go? Analysis of international students in Finland, Charles Mathies och Hannu Karhunen (2020), Åtminstone de större universiteten har redan under de senaste åren ökat marknadsföringen till potentiella studerande i deras ursprungsländer och fokuserat på att förbättra servicen för utländska studerande särskilt i samband med studiestarten och arbetssökningen. Jäähyväiset nuivuudelle – Näin maahanmuutto pelastaa Suomen, Sanna Kurronen och Jussi Pyykkönen, EVA analys Nr 100 (2.11.2021) 

Propositionens förslag och i synnerhet bestämmelser om uppehållstillstånd som baseras på nationella behov bemöter också bättre utbildningsbehoven på fältet. 

Bestämmelserna om rätten att arbeta samlas ihop och förtydligas med målet att minska missförstånden och okunskapen om rätten för studerande från tredjeländer att arbeta. Avsikten är att avveckla hinder för sysselsättning genom att göra reglerna tydligare för de studerande själva och för arbetsgivarna. Tydligare bestämmelser ska också underlätta uppföljningen av arbetstimmarna för både studerande och arbetsgivare. Ändringen ger de studerande bättre möjligheter att kombinera studier och förvärvsarbete, trygga sin försörjning och få in en fot på arbetsmarknaden under studietiden.  

Det föreslås att bestämmelser om rätten att arbeta och hur länge den gäller i olika situationer samlas i särskilda paragrafer även för andra uppehållstillstånd som ger rätt att arbeta. Avsikten är att förtydliga bestämmelserna, minska tolkningsmöjligheterna och minska behovet av rådgivning. Ändringen förtydligar också kontrollen och gör den lättare att genomföra eftersom de föreslagna bestämmelserna om rätten att arbeta är mer exakta. 

Bestämmelsen om uppehållstillstånd för arbetssökning och företagsverksamhet formuleras på ett nytt sätt som ger tredjelandsmedborgare flexiblare möjligheter att stanna i och återvända till Finland efter avlagda studier eller slutförd forskning. Uppehållstillståndet är helt klart ett verktyg som stärker attraktions- och kvarhållningskraften. Det är ändå klart att mycket måste ske på arbetsmarknaden och i arbetsgivarnas attityder för att allt fler utexaminerade och forskare ska få arbete och därmed kunna stanna i Finland. Bristfälliga kunskaper och färdigheter, attitydproblem och brist på resurser för att utbilda och introducera anställda i arbetet är några av de arbetsgivarrelaterade hinder som identifierats när det gäller invandrarnas möjligheter att få arbete. Invandrarrelaterade hinder som observerats är bl.a. bristen på sociala nätverk, bristfälliga kunskaper om arbetslivet i Finland samt bristande språkkunskaper. Inrikesministeriets publikationer 13/2011, Hinder för invandrares sysselsättning – mot ett förutseende och verkningsfullt nätverksarbete,  

Enligt forskningen vill de flesta utländska examensstuderande börja arbeta i Finland efter sin examen. Men i praktiken hittar inte alla arbete, och endast en del av dem som gör det hittar ett arbete i sin egen bransch och på sin egen utbildningsnivå. En del får nöja sig med arbetsuppgifter som inte kräver lika hög utbildning. Högskolestyrning som ett stöd för sysselsättning och integration av utländska studerande (Tuononen, M., Uotila, M., Loikkanen J., Ylimaula R., Marjomaa, N. & Latvanen, E.) artikelserie för undersökningen Eurostudent VII, 2021, Forskningen visar också att det behövs mer dialog mellan regeringen och näringslivet, och att de behöver undersöka möjligheterna att tillgodose företagens behov av kompetent arbetskraft. Företagen och intressentgrupperna anser att mer bör göras för att främja sysselsättningen för att internationella studerande ska kunna rekryteras till lokala företag efter att de avlagt examen vid en läroanstalt i Finland. The Impact of Regulation on International Investment in Finland, OECD (2021) Ändringar i bestämmelserna om uppehållstillstånd är inte avgörande, men utgör en viktig del av helheten.  

Om typen av uppehållstillstånd ändras utan ändringar 10 § i universitetslagen (558/2009) och 13 a § i yrkeshögskolelagen (932/2014) är internationella högskolestuderande inte längre skyldiga att betala terminsavgifter. Därför föreslås ett omnämnande i dessa paragrafer av att tredjelandsmedborgare som vistas i landet med kontinuerligt uppehållstillstånd för studerande inte är befriade från terminsavgifter. Avsikten med ändringarna är alltså att bibehålla nuläget. 

Enligt regeringsprogrammet ska giltighetstiden för uppehållstillstånd för studerande förlängas. Ändringen är en viktig lättnad för de studerande eftersom de slipper ansöka om fortsatt uppehållstillstånd och betala ansökningsavgiften årligen eller vartannat år. I kombination med detta ska studerande enligt förslaget, för att regeringsprogrammets mål ska kunna uppnås i praktiken, endast redogöra för sin försörjning under det första året. Ändringen är viktig för uppfyllandet av försörjningsvillkoret, med tanke på att endast 18 procent av dem som söker uppehållstillstånd för närvarande har beviljats tillstånd för mer än ett men högst två år, vilket framgår av avsnitt 2.1.2. En stor del av dem som ansöker om uppehållstillstånd på grund av studier får alltså för närvarande uppehållstillstånd endast för ett år. I denna proposition föreslås att en utredning över hur försörjningsvillkoret uppfylls endast ska krävas för det första året, vilket i praktiken innebär att alla som studerar längre än ett år ska kunna få uppehållstillstånd för hela den tid som behövs för att avlägga examen eller studier. Den föreslagna bestämmelsen om försörjningsvillkoret har alltså betydande konsekvenser för det beviljade uppehållstillståndets längd. 

Om uppehållstillståndets giltighetstid är lång är det lättare för studerande att röra sig mellan unionens medlemsstater för att avlägga en del av studierna i en annan medlemsstat. Mobiliteten och planeringen av den blir enklare om det inte uppstår avbrott i uppehållstillståndets giltighet. Det blir också lättare att göra andra nödvändiga resor, t.ex. till hemlandet. 

Behovet av fortsatta uppehållstillstånd försvinner inte helt trots att uppehållstillstånd enligt förslaget framöver ska beviljas för hela studietiden på en gång. Det kan t.ex. handla om att grunden för vistelsen i landet tidigare varit arbete eller familjeband som sedermera upphört, och personen nu ansöker om fortsatt uppehållstillstånd på grund av studier. Studieplatsen eller examensmålet kan ändras under vistelsen i Finland t.ex. så att en yrkesstuderande på andra stadiet i stället börjar avlägga en yrkeshögskoleexamen. Dessutom kommer ansökningar om fortsatt uppehållstillstånd för studier också att göras när studierna inte framskridit enligt målsatt tidsplan och uppehållstillståndets giltighetstid behöver förlängas. De som har giltiga 1–2-åriga uppehållstillstånd vid tidpunkten för lagens ikraftträdande kommer också att ansöka om fortsatt uppehållstillstånd och samtidigt uppehållstillstånd enligt den nya lagen efter att den trätt i kraft. 

Enligt förslaget kan uppehållstillstånd för att söka arbete och bedriva företagsverksamhet beviljas en sökande efter att en examen avlagts eller ett forskningsarbete slutförts. Tillståndet beviljas för sammanlagt två år och i högst tre avsnitt under de fem år som följer efter att uppehållstillståndet för studier eller forskning har gått ut. Det är också nytt att detta uppehållstillstånd kan sökas från utlandet och inte enbart som fortsatt uppehållstillstånd endast en gång efter ett tillstånd för forskare eller studerande. Ändringen är också betydande för doktorander med ett sådant nationellt uppehållstillstånd som kommer att regleras i forskar- och studerandelagen i stället för i utlänningslagen, eftersom även de kommer att kunna ansöka om detta uppehållstillstånd. 

När uppehållstillstånden för examensstuderande vid högskolor ändras från tillfälliga till kontinuerliga påverkas i viss mån rätten till hälso- och sjukvård, social trygghet och försörjning. Dessa konsekvenser behandlas närmare i avsnitt 4.2.3.2.  

Bestämmelser om hemort vid inflyttning till landet finns i 4 § i lagen om hemkommun (201/1994). Till följd av att tillståndsslaget ändras börjar 4 § 1 mom. 2 punkten i den lagen tillämpas på högskolestuderande, som då får en hemkommun direkt med stöd av lagen. Uppehållstillståndsslaget avgör alltså om personen får en hemkommun. För närvarande bedöms enligt 4 § 1 mom. 5 punkten och listan med exempel i 2 mom. huruvida personen har ett tillfälligt uppehållstillstånd och dessutom med beaktande av förhållandena som helhet har för avsikt att stadigvarande bosätta sig i Finland. Om en studerande inte har en subjektiv avsikt att bosätta sig i Finland och inte kan visa upp objektiva omständigheter till stöd för sin avsikt beviljas en hemkommun inte automatiskt. För närvarande förutsätter lagen en helhetsbedömning för studerande med tillfälligt uppehållstillstånd.  

Studerande för någon annan examen än en högskoleexamen beviljas fortfarande hemkommun på samma grunder som tidigare, alltså beroende på uppehållstillståndets längd och avsikten med vistelsen i landet. Om en studerande som kommer för att registrera sig har ett tillfälligt uppehållstillstånd som är i kraft längre än ett år och ett studieintyg över studier som varar i minst två år kan en hemkommun registreras genast. Om studierna varar i t.ex. ett år och nio månader kan den studerande efter att ha bott i Finland i ett år begära hemkommun på den grunden. Även då krävs ett giltigt tillfälligt uppehållstillstånd för minst ett år. 

Forskar- och studerandedirektivet genomfördes nationellt genom forskar- och studerandelagen, som trädde i kraft den 1 september 2018. Det innebar samtidigt att personer som ansökt om eller fått internationellt skydd i Finland eller i någon annan av unionens medlemsstater inte längre kunde ansöka om uppehållstillstånd på grund av studier, även om de i övrigt uppfyllde villkoren. Inte heller tredjelandsmedborgare med utvisningsbeslut kunde längre ansöka om uppehållstillstånd på grund av studier. Det här berodde på att direktivets tillämpningsområde inte omfattade dem. En ändring föreslås i tillämpningsområdet för forskar- och studerandelagen för att rätta till situationen. Det föreslås att nationella bestämmelser om uppehållstillstånd tas in i lagen så att den som ansökt om internationellt skydd, men också den som fått ett beslut om utvisning, ska kunna ansöka om de uppehållstillstånd som anges i denna lag med undantag av de på forskar- och studerandedirektivet baserade uppehållstillstånden för forskare enligt 6 § och studerande enligt 7 §. Om villkoren för uppehållstillstånd uppfylls ska de här personerna kunna beviljas ett nationellt uppehållstillstånd för forskare eller studerande, utan möjlighet till rörlighet inom unionen enligt forskar- och studerandedirektivet, eller något annat av de uppehållstillstånd som anges i lagen.  

Ändringen är principiellt viktig. Det är svårt att uppskatta hur många tredjelandsmedborgare som skulle ansöka om uppehållstillstånd enligt forskar- och studerandelagen. De allmänna villkoren måste också uppfyllas för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas. 

Uppehållstillstånd kan inte beviljas personer som saknar resedokument. Inrikesministeriet har tillsatt ett projekt som gäller personer som vistas i landet utan uppehållsrätt (tillsatt 24.5.2021, VN/13867/2021). I projektet beaktas rekommendationerna från ett forskningsprojekt inom ramen för statsrådets gemensamma utrednings- och forskningsverksamhet om möjligheterna för personer som saknar uppehållstillstånd att få ett sådant på en annan grund än internationellt skydd och om en översyn av villkoren för beviljande av främlingspass. Projektets mandatperiod sträcker sig till utgången av 2022 och det torde kunna påverka dessa aspekter. Cirka tio ansökningar om besvärstillstånd har för närvarande inletts vid Högsta förvaltningsdomstolen i fall där ansökningar om uppehållstillstånd fått avslag eftersom ett resedokument som godkänns av Finlands myndigheter saknats. Dessa fall liknar ärendet 56179/19 Awad Abdulahi Awad mot Finland hos Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. 

Även de övriga allmänna villkoren för beviljande av uppehållstillstånd, t.ex. förbudet att kringgå bestämmelserna om inresa eller vistelse i landet enligt 36 § 2 mom. i utlänningslagen, kan göra det svårare att få uppehållstillstånd. Om den sökande tidigare har sökt asyl eller uppehållstillstånd på någon annan grund eller fått ett beslut om utvisning kan det tolkas som en nackdel vid prövningen. 

Förslaget förändrar också ställningen för tredjelandsmedborgare som fått ett utvisningsbeslut. Forskar- och studerandelagens tillämpningsområde föreslås ändras även för deras del. Ändringen påverkar enskilda fall. Den kan t.ex. påverka studerande som under studietiden ansökt om uppehållstillstånd på grund av arbete men fått avslag på ansökan och ska avlägsnas från landet. Enligt den gällande lagen kan ett nytt uppehållstillstånd på grund av studier inte beviljas i sådana fall, men ändringen gör det möjligt. En praktisk konsekvens för enskilda tredjelandsmedborgare är också att de inte behöver lämna landet och ansöka om uppehållstillstånd från utlandet, utan kan göra sin ansökan i Finland.  

Enligt propositionen ska också familjemedlemmar tillsammans med studerande som studerar för en högskoleexamen beviljas kontinuerligt uppehållstillstånd. Familjemedlemmarna beviljas dock inte uppehållstillstånd för hela giltighetstiden för den studerandes uppehållstillstånd. Uppehållstillstånd för familjemedlemmar ska enligt förslaget fortfarande beviljas med stöd av 53 § 1 och 2 mom. och 55 § 1–3 mom. i utlänningslagen, så att det första uppehållstillståndet i regel beviljas för ett år och det fortsatta uppehållstillståndet för fyra år. 

Det kontinuerliga uppehållstillståndet ger dessa familjemedlemmar rätt till arbetsmarknadsstöd, vilket har vissa ekonomiska konsekvenser. Med beaktande av att familjemedlemmarna ska visa att de uppfyller försörjningsvillkoret för hela uppehållstillståndets giltighetstid, som inte heller framöver kommer att vara lika lång som för studerande, uppstår inga betydande konsekvenser för arbetsmarknadsstödet. Det kan uppstå smärre behov av kommunala tjänster och sysselsättningstjänster.  

De kontinuerliga uppehållstillstånd som beviljas studerandes familjemedlemmar medför inga större konsekvenser för den sociala tryggheten. Bosättningsaspekten bedöms som en helhet, och typen av uppehållstillstånd har ingen stor inverkan. En familjemedlem som får arbete kan få rätt till sociala förmåner på grund av arbetet, om personen arbetar tillräckligt mycket och uppfyller villkoren för förmånen.  

Ändringen av tillståndsslaget för studerandes familjemedlemmar har vissa konsekvenser för den offentliga hälso- och sjukvården. En familjemedlem som får ett kontinuerligt uppehållstillstånd får på det ovan beskrivna sättet genast en hemkommun och medföljande rätt till offentlig hälso- och sjukvård.  

Enligt Migrationsverkets statistik (sedan 2015) har en något större del av dem som ansöker om uppehållstillstånd på grund av studier årligen varit kvinnor (50,2–52,8 %) än män. Läget förändrades 2020, då andelen manliga sökande var större än andelen kvinnliga (kvinnornas andel 49,3 %), och även 2021 (kvinnornas andel fram till utgången av september 47,5 %). Det totala antalet ansökningar 2020 var cirka 3 300, då det under tidigare år varierat mellan 5 600 och 7 100 ansökningar årligen. Männen får oftare avslag på ansökan (andelen negativa beslut har varierat mellan 10,6 och 20,0 % 2015–2020), medan kvinnornas ansökningar oftare bifalls (negativa beslut som mest 8,6 % 2020, som var ett exceptionellt år på grund av covid 19-pandemin, och tidigare år lägre, dvs. 3,8–8,1 %). 

När det gäller forskare visar statistiken att majoriteten av dem som ansöker om och får uppehållstillstånd på den grunden är män (årligen cirka 60–65 %). Dessutom fattas endast enstaka negativa beslut årligen. 

Ändringsförslagen i propositionen är könsneutrala. Studerande och forskare söker sig till Finland på grund av andra faktorer än dem som ändras enligt denna proposition. Dessa faktorer är t.ex. relaterade till utbudet på studieplatser och jobb, attityderna, de sökandes ekonomiska situation och möjligheterna för sökande från olika kulturer att överhuvudtaget söka sig utomlands. Propositionen är därmed inte förenad med några som helst faktorer som har samband med kön eller könsmångfald, utan förslagen tar hänsyn till jämlikhet och jämställdhet på det sätt som grundlagen förutsätter. 

Propositionens förslag förtydligar på vilken grund ett uppehållstillstånd med stöd av forskar- och studerandelagen kan beviljas och hur mycket arbete uppehållstillståndet tillåter. Målet att samma typ av bestämmelser om uppehållstillstånd och rätt att arbeta i fortsättningen ska koncentreras till forskar- och studerandelagen bidrar till tydligheten, även om utlänningslagen också framöver kommer att tillämpas jämsides med forskar- och studerandelagen. 

Ambitionen har varit att i de föreslagna bestämmelserna och specialmotiveringen exakt ange hur bestämmelserna ska tillämpas. Tanken är att t.ex. tillämpningsanvisningar för lagen inte ska behövas i samma utsträckning som i nuläget. Alla tillämpningsanvisningar torde inte kunna lämnas bort, men avsikten är att anvisningarna ska bli färre. Reglering och tillståndspraxis ska alltså vara så transparenta att framför allt sökande själva ska kunna bedöma om de har förutsättningar att få uppehållstillstånd. Transparensen ökar tack vare regleringssättet som stöder elektroniska ansökningar om uppehållstillstånd. I ett elektroniskt ansökningssystem kan den sökande konkret och accentuerat informeras om vilka uppgifter som ska framgå av ansökan. Nästan alla ansökningar på grund av t.ex. studier görs för närvarande elektroniskt. Förutsättningarna för en snabb handläggning förbättras också om ansökan om uppehållstillstånd görs elektroniskt, så att automatisering kan utnyttjas.  

Konsekvenser av lagändringarna

Enligt förslaget ska utlänningslagens bestämmelser om uppehållstillstånd för annan forskning eller praktik, volontärarbete och feriearbetsavtal flyttas till forskar- och studerandelagen och ett nytt uppehållstillstånd införas för andra studier. Då finns bestämmelserna om samma typer av uppehållstillstånd i samma lag, och de alla omfattas av enhetliga bestämmelser om avslag, återkallelse och beslut att inte förlänga ett uppehållstillstånd, vilket är tydligast för den myndighet som tillämpar lagen.  

Enligt gällande lagstiftning kan tredjelandsmedborgare som ansökt om internationellt skydd eller som ska utvisas ur landet inte ansöka om de uppehållstillstånd som anges i forskar- och studerandelagen även om de uppfyller kriterierna för att beviljas uppehållstillstånd. En ändring av 2 § om lagens tillämpningsområde möjliggör ansökningar från dessa tredjelandsmedborgare om de uppehållstillstånd som anges i lagen, med undantag av de på forskar- och studerandedirektivet baserade uppehållstillstånden enligt 6 och 7 § som innefattar rätten att röra sig mellan medlemsstaterna med ett uppehållstillstånd som beviljats av Finland. En ansökan från en tredjelandsmedborgare om uppehållstillstånd enligt forskar- och studerandelagen annullerar inte den personens ansökan om internationellt skydd, vilket ska beaktas i Migrationsverkets beslutsfattande. 

En ny bestämmelse om ett nationellt uppehållstillstånd för studier föreslås i forskar- och studerandelagen. Om ett sådant uppehållstillstånd införs blir det möjligt för studerande att få uppehållstillstånd när avgränsningen av tillämpningsområdet enligt direktivet annars skulle förhindra det, och förslaget ligger därför i kundens intresse. Kontinuerligt uppehållstillstånd i stället för det nuvarande tillfälliga tillståndet är en betydande fördel för högskolestuderande för att bl.a. förkorta den tid som behövs för att få permanent uppehållstillstånd. Beviljandet av uppehållstillstånd för hela studietiden är en mycket välkommen ändring ur kundens perspektiv eftersom uppehållstillståndet inte längre behöver förnyas med samma grund. För myndigheterna är detta uppehållstillstånd en utmaning eftersom de måste försäkra sig om att den studerandes försörjning är tryggad under hela vistelsen i Finland. Vikten av att utveckla en mekanism för efterhandskontroll och informera kunderna på rätt sätt om eventuella åtgärder för efterhandskontroll framhävs. Kunderna behöver informeras bl.a. om att det första uppehållstillståndet enligt 53 § i utlänningslagen beviljas högst för den tid den sökandes resedokument gäller, för att säkerställa att den studerande känner till kravet och kan bereda sig på det för att kunna få uppehållstillstånd för hela studietiden. 

Uppehållstillstånd för annan forskning beviljas för närvarande med stöd av 45 § 1 mom. 3 punkten eller 77 § 1 mom. 4 punkten i utlänningslagen, och därför blir tillämpningen av lagen tydligare när alla forskare får uppehållstillstånd med stöd av samma lag. Ändringen är kundvänlig eftersom det blir lätt att hänvisa kunderna till rätt ansökan och tillståndstyp. Ändringen är av betydelse också för dem som arbetar med annan forskning och kan beviljas kontinuerligt uppehållstillstånd om forskningen varar i två år eller när forskningen avslutats, vilket tidigarelägger beviljandet av både permanent uppehållstillstånd och medborgarskap. Rätten för dem som bedriver annan forskning att arbeta anges också mer exakt i bestämmelsen, och förenhetligas med rätten att arbeta för forskare som avses i direktivet, så att båda har obegränsad rätt att arbeta.  

Den föreslagna bestämmelsen om annan praktik innehåller tydligare och lagstadgade villkor för beviljande av uppehållstillstånd, vilket är en betydande förändring jämfört med nuläget. Denna nya bestämmelse om uppehållstillstånd är också skriven på ett sätt som möjliggör praktik med stipendier och ett fullständigt genomförande av programmet Erasmus+, och t.ex. Utbildningsstyrelsens praktikprogram som i enlighet med sina mål också kommer att kunna riktas till högskolestuderande från länder utanför EU/EES. När praktikantmobiliteten möjliggörs på detta sätt bidrar det till målet att locka experter, motsvarar arbetsgivarnas behov och stöder högskolesamarbetet med tredjeländer. 

Uppehållstillståndet för andra volontärer är också nytt. För närvarande beviljas uppehållstillstånd med stöd av 45 § i utlänningslagen. Eftersom forskar- och studerandelagen redan innehåller bestämmelser om unionens volontärprogram, kommer alla bestämmelser om volontärarbete enligt förslaget att finnas i samma lag så att rådgivningen och hänvisningen till rätt tillståndsslag underlättas.  

Bestämmelsen om uppehållstillstånd för feriearbete ska göras synligare. För närvarande beviljas sådana uppehållstillstånd med stöd av 77 § 1 mom. 11 punkten i utlänningslagen trots att det inte är fråga om att trygga försörjningen med inkomster från förvärvsarbete. Detta uppehållstillstånd får en egen paragraf trots att villkoren i övrigt anges i avtalen om feriebete mellan Finland och Nya Zeeland eller Australien. En separat paragraf är också tydligare med tanke på framtiden eftersom åtminstone tre nya avtal om feriearbete torde sättas i kraft inom en snar framtid, och regleringen då är tydlig även för dessa avtal och de uppehållstillstånd som beviljas enligt dem. 

Migrationsverkets efterhandskontroll

Tillsynen i samband med uppehållstillstånd sker huvudsakligen på förhand i ansökningsfasen när man kontrollerar om villkoren för beviljande uppfylls. Uppehållstillståndet beviljas om villkoren uppfylls för hela giltighetstiden. Giltighetstiden för första uppehållstillstånd är i regel ett eller två år. Propositionen innebär en förändring i uppehållstillstånden för studerande eftersom det första uppehållstillståndet ska kunna beviljas direkt för hela studietiden och försörjningsvillkoret endast behöver uppfyllas för det första året. En del av försörjningen förblir alltså outredd när ansökan om uppehållstillstånd görs. Däremot får Migrationsverket den nya uppgiften att övervaka försörjningsvillkoret och försäkringsvillkoret.  

Försörjnings- och försäkringsvillkoren är inte de enda villkoren för uppehållstillstånd som Migrationsverket övervakar för studerande. I 12 § i forskar- och studerandelagen föreskrivs om återkallelse av uppehållstillstånd och beslut att inte förlänga uppehållstillstånd. Med stöd av gällande bestämmelser övervakas också hur mycket de studerande arbetar och hur deras studier framskrider, för att uppehållstillståndet ska kunna återkallas eller inte förlängas om missförhållanden framkommer. De gällande bestämmelserna betonar övervakningen i samband med ansökan om fortsatt uppehållstillstånd så att fokus ligger på hur villkoren uppfyllts under giltighetstiden för det beviljade uppehållstillståndet och på bevisen för att villkoren kommer att uppfyllas i framtiden så att ett fortsatt uppehållstillstånd kan beviljas.  

Till följd av detta förslag kommer tillsynen över studerande i högre grad att vara fokuserad på efterhandskontroll under tillståndets giltighetstid, eftersom fortsatt uppehållstillstånd inte längre behöver sökas med undantag för vissa specialsituationer som behandlas närmare i avsnitt 4.2.4.2. Migrationsverket utövar denna tillsyn på samma sätt som i samband med andra uppehållstillstånd med stöd av 212 § i utlänningslagen, som enligt förslaget ska tillämpas med stöd av 3 § i forskar- och studerandelagen. Återkallelseprövningen är ett förvaltningsförfarande där förvaltningslagens bestämmelser iakttas liksom vid all övrig prövning av återkallelse av uppehållstillstånd. Bestämmelser som gäller utredning av ärendet och hörande är centrala, liksom givetvis möjligheten att överklaga beslutet. Migrationsverket har redan nu möjlighet att återkalla uppehållstillstånd om det framkommer att grunden för tillståndet inte längre föreligger, och uppgiften är alltså inte ny. Det behövs inte heller någon omfördelning av resurser för beslutsfattandet, även om färre beslut fattas om fortsatta uppehållstillstånd. Det gäller att rikta resurserna enligt uppgifterna, enligt beskrivningen i avsnitt 4.2.3.1. En del av den personal som nu avgör ansökningar om uppehållstillstånd kan börja arbeta med beslut om återkallelse och utvisning, som även annars i nuläget fattas av Migrationsverket. 

I regeringens proposition (RP 18/2019 rd) med förslag till lag om behandling av personuppgifter i migrationsförvaltningen (615/2020) skrivs att det för närvarande är en utmanande uppgift att övervaka tillstånden i efterhand, till exempel att återkalla uppehållstillstånd. Den information som myndigheten kan få baserar sig i huvudsak på information som erhållits av tillståndshavaren eller dennes arbetsgivare. Vanligen får myndigheterna veta om missbruk genom en utomstående part.  

Migrationsverket har omfattande rätt att få information för att utföra sin tillsynsuppgift, och möjlighet att få uppgifter som är nödvändiga för det ändamålet. Enligt 1 § 1 mom. 1 punkten i lagen om behandling av personuppgifter i migrationsförvaltningen tillämpas lagen bl.a. på behandling av, beslut om och övervakning av utlänningars vistelse. Enligt 13 § 1 mom. i den lagen har Migrationsverket rätt att trots sekretessbestämmelserna avgiftsfritt få nödvändiga uppgifter om fysiska och juridiska personer för behandlingen av ärenden som gäller utlänningars inresa, utresa och vistelse och för beslut om och övervakning av dessa ärenden. Migrationsverket har också rätt att trots sekretessbestämmelserna och avgiftsfritt enligt vad som närmare föreskrivs i 4 mom. få behövliga uppgifter för skötseln av sina uppgifter från olika myndigheter eller andra aktörer så länge kravet om uppgifternas användningsändamål uppfylls och det endast är fråga om nödvändiga uppgifter. Enligt regeringens proposition är en uppgift nödvändig om frågan inte kan avgöras utan den. En uppgift är också nödvändig om det är möjligt att fatta ett felaktigt beslut om uppgiften fattas. Ett regleringssätt som är knutet till nödvändighet bygger på att den som lämnar ut en uppgift har bedömt att tröskeln för nödvändighet överskrids. På begäran ska det motiveras varför uppgifterna är nödvändiga att få.  

Nödvändiga uppgifter som anges i lagen om behandling av personuppgifter i migrationsförvaltningen och har ett samband med denna proposition är t.ex. uppgifter från de kommunala socialmyndigheterna om social- och hälsovårdstjänster som personen anlitat samt sociala förmåner som personen beviljats, från Folkpensionsanstalten om inkomst, förmåner och familjeband för utredning av misstänkt motstridiga uppgifter eller arbets- och familjeförhållandenas äkthet, från Utbildningsstyrelsen eller utbildningsanordnaren om att en utlännings studierätt inletts eller tillfälligt avbrutits eller om andra tillfälliga studieavbrott, om att studierätten och studierna upphört, om terminsavgiftens storlek och betalningen av den, om stipendier, bostads- eller måltidsförmåner från utbildningsanordnaren samt om studieprestationer, vitsord och examina vid en helhetsbedömning av förutsättningarna för uppehållstillstånd, uppehållsrätt eller medborgarskap.  

Denna uttryckliga efterhandskontroll behöver inte omedelbart utföras när lagen träder i kraft, utan först ett år senare. Detta beror på att försörjningen för det första året har bevisats vid ansökan om uppehållstillstånd. Inledningsvis är tillsynsåtgärderna manuella inspektioner, men med tiden förskjuts tyngdpunkten liksom i fråga om andra tillståndsärenden mot registerkontroller och automatiserad kontrollverksamhet. I tillsynen utnyttjas bl.a. inkomstregistret, uppgifter om utkomststöd som på begäran lämnas ut av FPA samt aviseringar som aktiveras i ansökningsfasen. Tillsynen måste utföras effektivt för att den ska vara trovärdig och verkningsfull, och heltäckande för att kravet på att uppfylla försörjningsvillkoret ska vara detsamma som för andra utlänningar. Handlingar som innehåller uppgifter om Migrationsverkets taktiska och tekniska metoder och planer är sekretessbelagda enligt 24 § 1 mom. 5 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) på det sätt som närmare föreskrivs där.  

Omständigheter som rör den studerandes försörjning eller andra villkor och som upptäcks i efterhandskontrollen leder inte automatiskt till att uppehållstillståndet återkallas. Som det konstateras i avsnitt 4.2.3.1 avsätter Migrationsverket resurser för att utreda och handlägga återkallelser av uppehållstillstånd och beslut att inte förlänga uppehållstillstånd. I specialmotiveringen för 12 § 2 mom. 6 punkten i lagförslaget konstateras det att prövningen är övergripande och tar hänsyn till alla omständigheter.  

Asylsystemets funktion

Antalet asylsökande i Finland har varierat mellan cirka 1 500 och 6 000 per år under 2000-talet. Till följd av flyktingkrisen 2015 anlände rekordmånga asylsökande, totalt 32 476 personer, till Finland det året. Efter detta har läget stabiliserats i Finland. År 2018 sjönk antalet nya asylsökande lägre än nivån före 2015. Asylsökande lämnar sina hemländer av många skäl, t.ex. på flykt undan krig, förföljelser eller otrygghet. Största delen av dem som flyr sina hemländer stannar i närområdet. En del söker asyl i Europa. Vilket land en asylsökande hamnar i beror på faktorer som resrutten eller personens kunskaper om landet. 

När forskar- och studerandelagen trädde i kraft den 1 september 2018 upphörde möjligheten för asylsökande att ansöka om uppehållstillstånd bl.a. på grund av studier, eftersom lagen inte tillämpades på dem. Innan lagen trädde i kraft beviljades endast några asylsökande per år uppehållstillstånd för att studera. Enligt Migrationsverket beviljades 2016 endast 9 uppehållstillstånd, 2017 något fler, dvs, 14, och 2018 endast 8.  

Propositionen har inga konsekvenser för asylsystemets funktion. 

Utbildning, information och rådgivning

Migrationsverket är ensamt behörigt för de föreslagna uppehållstillstånden. De föreslagna ändringarna har därför konsekvenser främst för den myndigheten. Konsekvenserna för andra myndigheter, t.ex. FPA, behandlas i avsnitt 4.2.3.2. 

Ändringen av försörjningsvillkoret för studerande innebär en ny tillsynsuppgift för Migrationsverket. Åtminstone inledningsvis när lagen träder i kraft framhävs vikten av manuell efterhandskontroll. Efter ett–två år kan tillsynen automatiseras och uppgifter från olika register, t.ex. inkomstregistret, samt aviseringar som skapats i ansökningsfasen utnyttjas.  

Förslagen påverkar på många andra sätt också Migrationsverkets kundrådgivning, information, utbildningsbehov och anvisningar. Migrationsverket har identifierat en mängd utvecklingsobjekt:  

1) På webbplatsen ändringar på ansökningssidorna, eventuella visualiseringar av servicekedjan och eventuella ändringar i webbplatsens funktioner (t.ex. ansökningsguide).  

2) Kundmeddelanden och annan information beroende på målgrupp när lagen träder i kraft.  

3) Ansökningsblanketter i elektroniskt format och pappersformat måste utarbetas och ändras.  

4) Översättningar för webbplatsen, blanketterna, kommunikationsinnehållet, mallarna för beslut och kompletteringsbegäranden samt ansökningarna i EnterFinland.  

5) Utbildning och anvisningar för kundrådgivare och medarbetare som handlägger ansökningar. 

6) Information till intressentgrupperna enligt behov (t.ex. webbinarium och nyhetsbrev). 

För rådgivningen är ändringen i fråga om uppehållstillståndet för arbetssökning och företagande betydande. I kundrådgivningssituationer kan det vara oklart för både tredjelandsmedborgaren och Migrationsverket när kunden kan få ett sådant uppehållstillstånd och för hur lång tid det kan beviljas. På sätt och vis blir de tidigare enklare och tydligare bestämmelsernas logik mer svåröversiktlig, men samtidigt är uppehållstillståndet mångsidigare än för närvarande. Ändringen kan därmed åtminstone efter lagens ikraftträdande belasta Migrationsverkets kundservice då kunderna försöker ta reda på om de har möjlighet att få uppehållstillstånd för att söka arbete och bedriva företagsverksamhet i olika situationer. 

För forskare är det redan i dag svårt att avgöra när ett forskningsarbete är slutfört. Ett annat särdrag för forskare är att t.ex. forskningsassistenter som inte är självständiga forskare beviljas uppehållstillstånd för korta perioder eftersom avtalsförhållandena är korta, och att också en del av dem studerar för en examen. I praktiken har det varit svårt att ge kunderna råd om hur de ska visa att forskningen är slutförd. Målet är att Migrationsverket tillsammans med forskningsorganisationerna ska ta fram ett tydligt dokument som kan användas som mall.  

I utvecklingen av Migrationsverkets system UMA kräver förslaget en ny tillståndsgrund, vilket inbegriper nya grunder för ansökan och beslut och nya anteckningar på uppehållstillståndskortet. UMA innehåller redan en grund för uppehållstillståndet, men uppehållstillståndets automatiseringsregel och varaktighet (korta avsnitt under de följande tre åren) måste anges på nytt och möjligheten att söka det som första uppehållstillstånd från utlandet införas. För närvarande kan uppehållstillståndet endast sökas med en pappersblankett för så kallad annan grund. För att ansökningen ska kunna göras elektroniskt behöver en elektronisk blankett utarbetas för EnterFinland.  

Uppehållstillstånd ska i regel sökas utomlands före ankomsten till Finland. Utomlands tas ansökningar emot av Finlands representationer, och i cirka tio länder har uppgiften getts till en extern tjänsteleverantör. De ändringar som ingår i denna proposition påverkar inte förhållandet mellan Migrationsverket och de finländska representationerna eller externa tjänsteleverantörerna. Nästan alla studerande som ansöker om första uppehållstillstånd gör det elektroniskt, och det är då representationens eller den externa tjänsteleverantörens uppgift att identifiera den sökande och samla in biometriska uppgifter. Migrationsverket avgör också de övriga uppehållstillstånd som ingår i propositionen, och inte heller dessa processer berör några andra myndigheter.  

Sedan hösten 2021 finns högskolornas alla gemensamma ansökningar och separata ansökningar för examensinriktade utbildningar på den nya webbplatsen Studieinfo. Utbildningsstyrelsen driver portalen Studieinfo, där Finlands läroanstalter och högskolor informerar om sina utbildningar. De individuella resultaten från studerandeantagningen via gemensam ansökan finns i tjänsten Min Studieinfo. Högskolorna antar studerande i egen takt, men den gemensamma ansökan har en gemensam tidsfrist för publiceringen av resultaten. Den sökande ser resultaten och kan ta emot en studieplats i tjänsten Min Studieinfo under Ansökningar och mottagande av studieplats. Därefter ska den sökande också anmäla sig till högskolan. Högskolorna underrättar de sökande om resultaten från separata antagningar i den takt de blir klara. Den sökande informeras om antagningsbeslut per e-post eller brev. Vanligen publiceras också antagningsresultaten i tjänsten Min Studieinfo. Vissa läroanstalter tillämpar flexibel ansökan, som också kallas kontinuerlig ansökan eller rolling admission, där fördelen för den sökande är den långa ansökningstiden. En nackdel som nämnts i samband med flexibel ansökan är att ansökningarna inte hanteras som en massa utan en och en. Det förekommer också problem med studiestarten eftersom studierna endast kan inledas vid en eller två tidpunkter under året (januari och augusti). 

Denna proposition har inga konsekvenser för ansökningar eller studerandeantagning och inte heller för mottagandet av studieplatser. Ett av propositionens mål är att säkerställa att uppehållstillstånd kan beviljas enligt utbildningsbehoven och i tid för studiestarten. På det sättet möjliggör propositionen bl.a. att Utbildningsstyrelsens program Finska i Finland framöver kan ta emot studerande från tredjeländer. 

Under ledning av undervisnings- och kulturministeriet har högskolorna och andra samarbetsparter i ett separat projekt fokuserat på att förenkla inreseprocessen för internationella studerande. Pilotprojektets första fas avslutades i juni 2021. Arbetet utfördes i fyra underarbetsgrupper som alla arbetade med varsitt tema. Underarbetsgrupperna beredde slutrapporter.Pilotprojekt för förenkling av inreseprocessen för internationella studerande, fas ett, 17.6.2021 (på finska) De utredde bl.a. hur Migrationsverket snabbare kan få uppgifter om studieavgifter för att kunna avgöra ansökningar om uppehållstillstånd. Projektet berörde också frågor i samband med dataöverföring, hur uppgifter om studerandeantagningen och mottagandet av studieplatser samt studieframstegen och utexamineringen kan göras tillgängliga i digitalt format enligt den lagliga grunden för behandling av uppgifterna, t.ex. för kontroll av uppfyllandet av villkoren för uppehållstillstånd eller för beviljande av uppehållstillstånd. Projektet påverkar inte denna proposition. 

Enligt Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata underlättar förslaget om kontinuerligt i stället för tillfälligt uppehållstillstånd för högskolornas inresande examensstuderande myndighetens arbete med att registrera hemkommun. Processen blir snabbare när myndigheten bl.a. inte längre behöver granska studieintyget för att utreda studierättens innehåll eller utföra de åtgärder som förutsätts i 4 § 1 mom. 5 punkten och 2 mom. i lagen om hemkommun. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata behöver inte längre be om studie- och närvarointyg som bevis på tvååriga studier. Registreringen har varit särskilt belastande när den studerande inte haft med sig det behövliga intyget vid myndighetsbesöket och varit tvungen att skicka det i efterhand. Om en studerande inte lämnat in ett intyg som begärts har Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata varit tvungen att avslå ansökan. I det stora hela påskyndas arbetet eftersom processen för kontinuerligt uppehållstillstånd är smidigare, men enligt Myndigheten för digitalisering och befolkningsdatas bedömning är effekten relativt liten eller måttlig. Det långvarigare uppehållstillstånd som studerande enligt förslaget ska beviljas minskar också sannolikheten för att rätten till hemkommun på basis av ett gällande uppehållstillstånd upphör. 

Alla myndigheter som använder befolkningsdatasystemet gynnas av att hemkommunen och övriga uppgifter registrerats korrekt och uppdaterats. Enligt 18 § lagen om befolkningsdatasystemet och de certifikattjänster som tillhandahålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (661/2009) anses de personuppgifter som registrerats i befolkningsdatasystemet vara offentligt tillförlitliga, och i myndigheternas avgöranden har de en stor praktisk betydelse. Finansministeriet har planerat att inleda en totalrevidering av lagen om hemkommun, och i samband med reformen bedöms också bestämmelsernas förhållande till utlänningslagen och den övriga lagstiftningen om uppehållstillstånd. I nuläget saknas ännu en tidsplan för beredningen av totalreformen och det är oklart när den nya lagen om hemkommun kan träda i kraft. 

Under projektet genomfördes via nätverket European Migration Network (ENM) en enkät riktad till de övriga EU-medlemsländerna. En sammanställning av de inkomna svaren den 8 juni 2021 har sparats i statsrådets projektfönster. Avsikten var i synnerhet att samla in information om hur många EU-länder som beviljar uppehållstillstånd för hela studietiden. Frågorna gällde bl.a. längden på de första uppehållstillstånd som medlemsstaterna beviljar studerande och på vilket sätt försörjningen ska visas om långa uppehållstillstånd beviljas. Enkäten innehöll också frågor om beviljandet av uppehållstillstånd för arbetssökning och företagsverksamhet. 

Forskar- och studerandedirektivet gäller förutom i Danmark i alla medlemsländer. Av studerande från tredjeländer kräver unionens medlemsländer så gott som alltid uppehållstillstånd för studier. Förutom uppehållstillstånd krävs tillräcklig försörjning.  

Bland unionens medlemsländer beviljar Estland, Nederländerna och Slovakien långvariga, över två år långa första uppehållstillstånd för studerande. I Estland och Nederländerna är det möjligt att få ett första uppehållstillstånd för högst fem år, i Nederländerna utöver studierna för tre månader. I Slovakien kan det första tillståndet beviljas för den tid studierna antas vara, dock högst för sex år. Även i Lettland beviljas tillstånd för den tid de avsedda studierna antas vara, och därutöver för fyra månader, men tillståndet måste förnyas årligen. De övriga medlemsländerna beviljar första uppehållstillstånd för studerande för ett eller högst två år, vilket motsvarar bestämmelserna i forskar- och studerandedirektivet om minimitiden för tillståndets giltighet. Enligt artikel 18.2 i forskar- och studerandedirektivet ska giltighetstiden för ett tillstånd för studerande vara minst ett år eller lika lång som studietiden om denna är kortare. Giltighetstiden för tillståndet för studerande vilka omfattas av unionsprogram eller multilaterala program som innefattar rörlighetsåtgärder, eller av ett avtal mellan två eller flera läroanstalter för högre utbildning, ska vara minst två år, eller lika lång som studietiden om denna är kortare. Till den delen har de flesta medlemsländerna, inklusive EU:s stora medlemsländer, alltså ur sina egna nationella utgångspunkter genomfört forskar- och studerandedirektivet endast i den minsta obligatoriska utsträckningen.  

Generellt accepteras i unionens medlemsländer t.ex. ett bankkonto, regelbunden inkomst eller uppgifter om ett stipendium som bevis på tillräcklig försörjning. Om en nedre minimigräns för inkomsterna har fastställts varierar den mellan ett par hundra och mer än tusen euro per månad. Beroende på medlemslandet får försörjningen bestå av egna eller familjens tillgångar, lön, stipendium eller annan inkomst, och ett villkor kan också vara att försörjningen är regelbunden. 

I Estland krävs för ett långvarigt, dvs. över två år långt uppehållstillstånd minst 300 euro per månad. Tillgångarna kan komma från olika källor. Kravet i Nederländerna är tillräckliga tillgångar för 12 månader och i Slovakien minst 215 euro per månad. Lettland kräver 500 euro per månad i tillgångar varje år. 

Uppehållstillstånd som beviljas för arbetssökning och företagsverksamhet efter studierna är generellt möjliga i alla medlemsländer eftersom bestämmelser om detta ingår i forskar- och studerandedirektivet. Tillståndets längd varierar mellan den tilläggstid på 270 dagar som Estland beviljar för uppehållstillståndet och det högst 18 månader långa uppehållstillstånd som beviljas i Tyskland samt det uppehållstillstånd för ett år och ett eventuellt andra år som beviljas i Kroatien. Ett villkor för att få uppehållstillstånd är vanligen att den studerande har tillgångar som uppfyller försörjningsvillkoret eller annars tillräcklig försörjning. Enligt statistiken är de vanligaste orsakerna för att stanna i unionens medlemsländer efter studierna arbete och familj, och vid sidan av dessa att söka arbete, samla arbetserfarenhet och arbeta som självsysselsatt. 

Även forskare förutsätts i unionens medlemsstater vanligen ha ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, om inte vistelsen är kortvarig och det räcker med ett visum. När forskningen utförs i ett anställningsförhållande uppfylls försörjningsvillkoret i allmänhet genom lönen, och för egenfinansierade forskare kan bevisliga tillgångar eller stipendier och avsikt att återvända komma ifråga. Familjemedlemmar kan vanligen få uppehållstillstånd tillsammans med en huvudsökande. Uppehållstillståndet för forskare är också kopplat till ett uppehållstillstånd för arbetssökning och företagsverksamhet. 

För att ansöka om uppehållstillstånd för högskolestuderande i Sverige måste den sökande ha antagits till heltidsstudier och betalat den första terminsavgiftsposten, ha en bevisligen tryggad försörjning under studierna och skaffa en sjukförsäkring. En studerande som vistas i landet i över ett år ska registrera sig i folkbokföringsregistret och omfattas då av Sveriges sjukförsäkring. I annat fall ska personen själv eller läroinrättningen skaffa en försäkring. Försörjningsvillkoret är 8 568 svenska kronor per månad (cirka 844 euro) under hela den tid som uppehållstillståndet är i kraft. Terminsavgifterna varierar mellan 80 000 och 295 000 kronor (cirka 7 901–29 136 euro). 

Vanligen tar det 2–5 månader att få ett beslut när en fullständig ansökan lämnats in. Ansökan kan göras på papper eller på nätet, och ett eventuellt besök på en svensk utlandsrepresentation kan förlänga väntetiden. Ansökningarna för familjemedlemmar kan göras samtidigt på nätet eller senare. Ansökningsavgiften för vuxna är 1 500 kronor (cirka 148 euro) och för barn 750 kronor (cirka 74 euro). 

De som gjort sin ansökan på nätet delges beslutet per e-post. Därefter kan inresevisum och uppehållstillståndskort när de är klara hämtas från Sveriges representation eller skickas till den sökande per post. Personer som inte behöver något inresevisum ska efter ankomsten till Sverige besöka Migrationsverket för att lämna sina biometriska uppgifter för uppehållstillståndskortet, och kortet skickas sedan per post till adressen i Sverige. 

För att få uppehållstillstånd för forskare för mer än tre månader ska den sökande ha doktorerat eller vara behörig för forskarutbildning. Den sökande ska också för Migrationsverket visa upp ett mottagningsavtal med en forskningshuvudman som är godkänd av det svenska Vetenskapsrådet. Dessutom ska den sökande i regel betala en ansökningsavgift på 1 500 kronor (cirka 148 euro) och ha tillräckliga tillgångar för sin försörjning och återresa. Sökande som kommer till Sverige för mindre än ett år ska också själva ordna sin sjukförsäkring. Familjemedlemmar kan få uppehållstillstånd i Sverige med en elektronisk ansökan samtidigt med den huvudsökande. Ett uppehållstillstånd för forskare kan förnyas, och efter fyra år har forskaren möjlighet att få permanent uppehållstillstånd i Sverige. 

Ansökan om uppehållstillstånd för forskare och om eventuellt inresevisum görs på nätet eller utlandsrepresentationen och beviljas forskaren efter att biometriska uppgifter lämnats före ankomsten till Sverige. Medborgare i visumfria länder kan också få uppehållstillståndskortet från Migrationsverket efter ankomsten. Personer som vistas i Sverige med uppehållstillstånd för studerande kan ansöka om uppehållstillstånd för forskare på nätet under vistelsen i landet. Ansökan kan också göras i Sverige om personen har ett uppehållstillstånd för forskare i ett annat EU-land och utför en del av sin forskning i Sverige i mer än 180 dagar under en 360-dagarsperiod. För kortare tidsperioder behöver uppehållstillstånd inte sökas. Forskningsarbetet i Sverige kan inledas redan när ansökan lämnats in, om de ovannämnda tidsgränserna inte överskridits. Efter att forskningen slutförts har forskaren möjlighet att få uppehållstillstånd för att söka arbete eller starta eget företag. 

Studerande som ansöker om uppehållstillstånd för att studera på högskola i Norge ska vara antagna som heltidsstuderande vid en norsk högskola. Andra villkor är ansökningsavgiften på 4 900 norska kronor (cirka 481 euro), eventuella terminsavgifter, årliga tillgångar på minst 126 357 kronor (cirka 12 414 euro), en bostad i Norge och förhållanden i hemlandet som gör en återresa efter studierna sannolik. En studerande får inte sysselsätta sig själv eller vara företagare i Norge. Arbetsrätten är begränsad till 20 timmar per vecka med undantag av ledigheterna då studerande får arbeta fritt. 

Handläggningen av ansökan dröjer flera veckor, men i beslutsfattandet strävar man efter att uppehållstillståndet ska beviljas i tillräckligt god tid innan studierna inleds. Vid behov beviljas inresevisum för ankomsten till Norge och överlämnandet av uppehållstillståndskortet. I Norge tas inga terminsavgifter ut. Familjemedlemmar kan i allmänhet ansöka om och få uppehållstillstånd samtidigt med den huvudsökande. Studietiden räknas inte till godo vid ansökan om permanent uppehållstillstånd. 

Forskare som kommer till Norge för mer än tre månader och som har en norsk arbetsgivare ska ansöka om uppehållstillstånd för yrkesutbildade arbetstagare. För att kunna söka behövs ett arbetserbjudande från en norsk arbetsgivare, vanligen för ett heltidsarbete, tillräckliga kvalifikationer och lönenivå samt en bostad i Norge. Personen får byta arbetsgivare om arbetsuppgifterna förblir liknande, men om uppgifterna förändras måste ett nytt uppehållstillstånd sökas även om arbetsgivaren förblir densamma. 

Forskaren själv eller forskarens arbetsgivare kan inleda ansökningsprocessen, och ansökan kan göras på nätet eller lämnas personligen. Handläggningsavgiften för ett uppehållstillstånd för arbetstagare är 6 300 kronor (cirka 619 euro) och handläggningstiden är i medeltal 12 veckor. Uppehållstillstånd för personer som avlagt högskoleexamen kan beviljas för högst tre år, och därefter är det möjligt att ansöka om permanent uppehållstillstånd. Familjemedlemmar kan i allmänhet ansöka om och få uppehållstillstånd samtidigt med den huvudsökande. 

En egenfinansierad forskare ska för att få uppehållstillstånd ansöka om ett uppehållstillstånd för studerande och forska vid en norsk högskola eller motsvarande institution. Andra villkor är handläggningsavgiften på 4 900 kronor (cirka 481 euro), sammanlagda tillgångar på minst 126 357 kronor (12 414 euro) per år, en bostad i Norge och förhållanden i hemlandet som gör det sannolikt att personen kan återvända. 

Handläggningstiden för uppehållstillståndet är i genomsnitt åtta veckor från att ansökan lämnas till att svaret fås. Forskarens familjemedlemmar kan i allmänhet ansöka om och få uppehållstillstånd samtidigt med den huvudsökande. Vid behov beviljas inresevisum för ankomsten till Norge och överlämnandet av uppehållstillståndskortet, och dessutom ska personer som vistas i landet i mer än ett halvt år registrera sig hos skattemyndigheten inom åtta dagar från ankomsten till landet. Vid sidan av forskningsarbetet är det möjligt att ha ett annat arbete 20 timmar per vecka och heltid under ledigheterna. Tiden för uppehållstillståndet räknas inte till godo vid ansökan om permanent uppehållstillstånd. 

Personer som ansöker om uppehållstillstånd i Danmark på grund av studier ska ha studierätt vid ett danskt universitet och tillräckliga språkkunskaper. De sökande ska göra ansökan på nätet eller på papper, betala handläggningsavgiften på 2 000 danska kronor (cirka 269 euro) och visa att de kan försörja sig efter ankomsten till landet. De som vistas lagligen i Danmark kan göra sin ansökan i Danmark. Biometriska uppgifter lämnas i regel inom 14 dagar från ansökan vid en dansk representation eller, om den sökande redan vistas i landet, hos den danska migrationsmyndigheten. Biometriuppgifterna kan också lämnas på Danmarks ansökningscenter utomlands eller en norsk representation om landet inte har en dansk representation och Danmark har ett avtal om detta med Norge. Vid behov beviljas visum för att resa in och hämta uppehållstillståndet. 

Den normala handläggningstiden för uppehållstillstånd för studerande är två månader. Studerande ska betala terminsavgiften som vanligen ligger mellan 6 000 och 16 000 euro per år. För att uppfylla försörjningsvillkoret ska den studerande ha 6 321 kronor (cirka 850 euro) till sitt förfogande varje månad. En betald studieavgift för den första terminen betraktas som bevis på tillräcklig försörjning. Studerande får arbeta 20 timmar per vecka under terminerna och utan begränsningar under ledigheterna. Även familjemedlemmar kan få uppehållstillstånd i Danmark, och då ska även deras försörjning vara tryggad. Efter studierna kan uppehållstillstånd beviljas för sex månader för arbetssökning. 

Forskare som anställts för forskningsarbete för över tre månader kan ansöka om uppehållstillstånd för forskare. Lönen och arbetsvillkoren ska motsvara dansk nivå, men arbetet behöver inte vara ett heltidsarbete och det är tillåtet att ha en bisyssla. Ansökningsförfarandet är mycket likt förfarandet för studerande. Små skillnader gäller gästforskare och doktorander. Dessutom finns ett fast track-alternativ och alternativet snabb jobbstart som garanterar att forskaren kan börja arbeta mycket snabbt, om den högskola eller det företag som anställer forskaren är certifierad användare av fast track-förfarandet. 

För uppehållstillståndet för forskare tas en handläggningsavgift på 4 295 kronor ut (cirka 578 euro), och handläggningstiden är normalt en månad. Vid sidan av arbetet finns möjlighet till delvis subventionerade språkstudier i danska. Det är möjligt att byta arbetsuppgifter om arbetsgivaren förblir densamma, men annars behövs ett nytt uppehållstillstånd. Familjemedlemmar kan få uppehållstillstånd samtidigt med den huvudsökande. 

I Estland är villkoren för beviljande av uppehållstillstånd för studerande att personen antagits till en läroanstalt, betalat handläggningsavgiften och under hela studietiden har dubbelt så stora inkomster som Estlands officiella minimiförsörjningsnivå. Den studerande ska lämna sina biometriska uppgifter och dessutom anmäla sig till Estlands sjukförsäkringssystem och befolkningsregister. 

En avgift på 35 euro tas ut för uppehållstillstånd som söks i Estland eller via självserviceportalen och en avgift på 65 euro om uppehållstillståndskortet hämtas från en av Estlands utlandsrepresentationer. Uppehållstillståndet beviljas för hela studietiden, dock högst för fem år. Det är tillåtet att arbeta vid sidan av studierna om arbetet inte stör studierna och studierna fortsätter på heltid. Personer som studerar för magister- eller doktorsexamen kan få uppehållstillstånd också för sina familjemedlemmar. 

Tillståndskraven för tredjelandsmedborgare som söker sig till Estland för att arbeta som forskare varierar beroende på vistelsens längd. Vistelser som är kortare än 90 dagar görs med kortvarigt visum och vistelser som är kortare än sex månader med långvarigt visum, och ansökningar om sådana handläggs på 30 dagar. För längre vistelser än sex månader ska forskaren ansöka om uppehållstillstånd. Arbetsgivaren ska vara en forsknings- och utvecklingsaktör som är officiellt registrerad av undervisnings- och kulturministeriet, har fått en positiv bedömning och har ett avtal om forskningsarbete med den som ansöker om uppehållstillstånd. För handläggningen av ansökan debiteras samma avgift som för studerande. Doktorander ska i stället för uppehållstillstånd för forskare ansöka om uppehållstillstånd för studerande. 

I ansökningsförfarandet ingår att arbetsgivaren eventuellt registrerar forskaren och att eventuellt visum söks, att arbetsgivaren och forskaren ingår ett avtal, att en privat sjukförsäkring tecknas för de första tre månaderna, att den egentliga ansökan om uppehållstillstånd görs och att personen registreras som bosatt i Estland. Ordningsföljden varierar från fall till fall. Uppehållstillstånd för familjemedlemmar kan sökas samtidigt med den huvudsökande, och besluten om dem fattas när den huvudsökandes ansökan avgjorts. 

Tyskland har avtal om fri vistelse för studerande från Förenta staterna, Kanada, Australien, Japan, Israel, Nya Zeeland och Republiken Korea. Tredjelandsmedborgare från övriga länder som kommer till Tyskland för att studera i mer än 90 dagar ska skaffa uppehållstillstånd för studerande och eventuellt ett inresevisum. Efter att ha skaffat en bostad ska den studerande registrera sig som bosatt och ansöka om uppehållstillstånd hos den lokala myndigheten. Ansökan ska göras personligen och för att göra den krävs bl.a. ett intyg över registreringen som bosatt och över den studerandes sjukförsäkring, en utredning över tillgångar på minst 861 euro per månad eller 10 332 euro per år åtminstone för det första studieåret, och bevisade kunskaper i engelska eller tyska. 

Handläggningsavgiften för den första ansökan om uppehållstillstånd varierar mellan 50–60 euro och 110 euro. Handläggningstiden för ansökningar om uppehållstillstånd för studerande är två till tre veckor och tillståndet gäller vanligen hela studietiden. Även familjemedlemmar kan få uppehållstillstånd i Tyskland under den tid som den huvudsökande studerar. De flesta delstaternas offentliga högskolor tar inte ut några terminsavgifter, och även i övrigt är avgifterna relativt låga. Vid sidan av studierna är det möjligt att arbeta på deltid 240 dagar per år och på heltid 120 dagar per år även under terminerna. Efter studierna kan uppehållstillståndet förlängas med 18 månader för arbetssökning, och personer som hittar arbete kan ansöka om uppehållstillstånd för arbetstagare. 

Den som kommer till Tyskland för att arbeta med forskning måste vara godkänd av eller ha ett avtal med en forskningsorganisation. Olika typer av organisationer kan komma ifråga, från universitet till privata företag, och även vetenskapligt undervisningsarbete kan höra till arbetsuppgifterna. Alternativt kan forskningsarbetet bedrivas med ett uppehållstillstånd för arbetstagare, om personen har rätt behörighet och en utbildning som motsvarar en tysk examen. Forskare med särskild expertis har möjlighet att få permanent uppehållstillstånd, men annars krävs fyra års vistelse i landet. För doktorandstudier beviljas flera olika typer av uppehållstillstånd beroende på den sökandes arbets- och studiesituation. 

För ett uppehållstillstånd för forskare är handläggningsavgiften beroende på uppdraget 100–250 euro, och beslutet fattas inom 1–3 månader från det att ansökan lämnats. Familjemedlemmar har möjlighet att få uppehållstillstånd vid sidan av en huvudsökande. Efter slutförd forskning har en huvudsökande möjlighet att få uppehållstillstånd för att söka arbete i högst nio månader. 

För att uppehållstillstånd för studerande ska kunna beviljas krävs ett antagningsmeddelande från en godkänd högskola som sponsorerar den studerande, en oförvitlighetsförsäkran, tillräcklig och tryggad försörjning för varje studieår samt eventuellt testning för tuberkulos. Det månatliga försörjningsvillkoret för högskolestuderande är 921,17 euro som kan visas med hjälp av ett bankkonto, ett stipendium, en insättning eller något annat stöd. Tilläggstid på 12 månader kan beviljas för t.ex. förberedande språkkurser och studier som förbereder för magisterstudier. Läroanstalterna bestämmer självständigt vilka språkkunskaper som krävs av de studerande. 

Handläggningsavgiften för ett första uppehållstillstånd för studerande är 80 euro och den betalas av den sponsorerande läroanstalten. Familjemedlemmar kan ansöka om uppehållstillstånd tillsammans med den huvudsökande. Arbete är tillåtet 16 timmar per vecka under studierna och heltid under ledigheterna, om arbetsgivaren har ansökt om arbetstillstånd för den studerande. Studerande får fritt sysselsätta sig själva så länge företaget är registrerat i Nederländerna och lagens övriga krav är uppfyllda. Uppehållstillståndet är i kraft under studietiden och tre månader efteråt. 

Personer som kommer till Nederländerna för att forska kan arbeta som avlönade forskare, stipendiater eller doktorander. De ska ha en högre högskoleexamen som ger behörighet för forskarstudier och ett avtal med en forskningsorganisation. Organisationen ska vara godkänd som sponsor. Ansökan om uppehållstillstånd ska också innehålla en utredning över arbetsvillkoren och en försäkran om att forskningsarbetet följs upp och slutförs. Om forskningsarbetet inte är avlönat ska den sökande ha ett stipendium, något annat stöd eller en tillräcklig bankinsättning i Nederländerna för vistelsetiden. 

Ansökningsavgiften för uppehållstillståndet är 192 euro och familjemedlemmar kan ansöka om uppehållstillstånd tillsammans med den huvudsökande. Utöver uppehållstillståndet behövs vanligen ett separat visum för inresan till Nederländerna. Efter studierna eller forskningsarbetet finns i Nederländerna en möjlighet att under tre års tid ansöka om tillstånd för ett orienteringsår, som är avsett för högt utbildade personer. Ansökningsavgiften är 192 euro. 

Den som ansöker om att vistas i Förenade kungariket som studerande måste uppfylla de nödvändiga inträdeskraven och studera för en godtagen examen på lämplig nivå. Den studerande ska kunna försörja sig under studierna och tala, läsa och skriva engelska på den nivå som studierna förutsätter. Sökande som inte fyllt 18 år ska kunna visa vårdnadshavarens samtycke och en utredning över vårdnadshavarens förhållande till den sökande, samt visa hur omvårdnaden ordnas under vistelsen i Förenade kungariket. Högskolestuderande får arbeta högst 20 timmar per vecka under terminerna och heltid under ledigheterna.  

De som söker studentvisum poängsätts på samma sätt som arbetstagare, och måste vara antagna av en läroanstalt som är godkänd som sponsor i Förenade kungariket. En förteckning över godkända läroanstalter finns på det brittiska inrikesministeriets webbplats. Studentvisum kan sökas av personer som fyllt 16 år högst sex månader innan studiestarten och fått minst 70 poäng i poängsättningen. Antagning till en läroanstalt ger 50 poäng och tillräcklig försörjning samt bevisade engelskakunskaper på minst nivå B2 ger 10 poäng vardera, med undantag för sökande från länder där engelska är huvudspråk. 

Visumansökan görs elektroniskt och till ansökan bifogas en referensnummer för antagningsbekräftelsen från läroanstalten (Confirmation of Acceptance for Studies, CAS). Medborgare i Europeiska unionen, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och Schweiz kan bevisa sin identitet med Home Offices mobilapp. Ansökningsprocessen framskrider elektroniskt i Home Office-tjänsten View and Prove, där också det elektroniska visumet skickas till den sökande. Annars kräver ansökan ett besök i ett ansökningscenter i utlandet. Ansökningscentret förser den sökandes pass med en tillfällig dekal (vignette), och den sökande får sitt ordinarie biometriska uppehållstillståndskort först efter ankomsten till landet. 

Ansökan om studentvisum som görs utomlands kostar 348 pund (cirka 402 euro) för både den egentliga sökande och varje sökande som kopplas till ansökan, dvs. partnern eller barn under 18 år. Dessutom ska de sökande betala en sänkt hälso- och sjukvårdsavgift på 470 pund (cirka 543 euro) som ger dem rätt till offentliga vårdtjänster på samma sätt som för personer som vistas varaktigt i landet. Handläggningstiden för studentvisum är i regel tre veckor från det att ansökan skickats via mobilappen eller ett ansökningscenter. 

Enligt Förenade kungarikets strategi för internationella studier ska rätten för högskolestuderande att vistas i landet efter att de tagit examen förlängas till sex månader och efter doktorsexamen till 12 månader. Efter examen kan examensstuderande också ansöka om ett särskilt tvåårigt visum för arbetssökning och arbete (Graduate visa). För doktorander gäller visumet i tre år. Dessutom kan studerande från sina hemländer komma till Förenade kungariket som yrkesutbildade arbetstagare under två år efter utexamineringen. 

Global talent är ett visum som lämpar sig särskilt för personer som vill forska en längre tid i Förenade kungariket. Visumet kan sökas av personer som fyllt 18 år och har särskilda styrkor och förmågor inom ett akademiskt område, som forskare, inom konst och kultur eller digital teknik. För att kunna ansöka om ett sådant visum måste personen vara godkänd av ett rekommendationsorgan som representerar dessa sektorer (Endorsement body) i Förenade kungariket. Poängsättningssystemet tillämpas inte på denna visumkategori och det finns inte heller några språkkrav, om inte personen senare ansöker om permanent status. 

Ett Global Talent-visum förutsätter vanligen ett brev från den anställande organisationen där det framgår på vilken avdelning och med vilka arbetsuppgifter personen kommer att arbeta, att personen tagit emot arbetet, att positionen har ledigförklarats offentligt och att personen rekommenderas av minst två referenser, att minst tre akademiska intervjuare från den anställande organisationen varit närvarande vid anställningsintervjun och att en expert på det aktuella området deltagit i urvalsprocessen. En handläggningsavgift på 608 pund (cirka 702 euro) tas ut för visumet. För sökande som vistas utanför Förenade kungariket tar det tre veckor från att en fullständig ansökan lämnats till att beslutet delges. 

Visumets giltighetstid är högst fem år, och med stöd av det kan personen arbeta både som avlönad och som företagare eller i ledningen av ett företag. Under visumets giltighetstid kan innehavaren också byta arbete eller sluta arbeta utan att underrätta myndigheterna. Visumet kräver varken språkkunskaper eller någon viss lönenivå, och det tillåter resor till utlandet och tillbaka, men innehavaren har inte rätt till de flesta offentliga stöd eller pension som betalas av staten. Barn som försörjs och partnern kan följa med en huvudsökande. Visumet kan förnyas utan begränsningar om den sökande fortfarande uppfyller villkoren. 

I Kanada ska utländska studerande ansöka om ett särskilt studietillstånd före inresan. Villkoren är att personen antagits till en lämplig läroanstalt (Designated learning institute, DLI) och kan betala studieavgiften, sina egna och eventuella familjemedlemmars levnadskostnader och kostnaderna för deras återresa. Dessutom ska personen vara oförvitlig och tillräckligt frisk, vilket vid behov ska bevisas med dokumentation, och ge en försäkran om sin avsikt att lämna Kanada när uppehållstillståndet för studerande löper ut. Ansökningsprocessen kan också inledas elektroniskt, men den sökande kallas vanligen till ett ansökningscenter för att lämna biometriska uppgifter och eventuellt för en intervju.  

En avgift på 150 kanadensiska dollar (cirka 102 euro) tas ut för studietillståndet, och den normala handläggningstiden är åtta veckor från det att en fullständig ansökan lämnats in. Utöver studietillståndet beviljas för inresan vid behov ett visum eller ett elektroniskt resedokument (Electronic travel authorization, eTA). Tillståndet gäller vanligen i 90 dagar utöver den tid studierna varar. Tillståndet beviljas inte för distansstudier om det inte är fråga om studier som varar i över sex månader och omfattar avsnitt som kräver närvaro i Kanada. 

Via det särskilda förfarandet Student Direct Stream (SDS) kan personer som lagligen vistas i Kina, Indien, Marocko, Pakistan, Filippinerna, Senegal och Vietnam under vissa förutsättningar få ett studietillstånd snabbare än normalt, då den målsatta handläggningstiden för ansökningarna är 20 kalenderdagar. Även i dessa fall ska personen vistas utanför Kanada och vara godkänd av en lämplig läroanstalt. Dessutom krävs bevisade kunskaper i engelska eller franska och ett belopp på minst 10 000 kanadensiska dollar (cirka 6 776 euro) som sätts in på en godkänd bank med ett särskilt arrangemang (Guaranteed Investment Certificate, GIC) och endast kan lyftas i rater efter ankomsten till landet. 

Personer som avlagt examen vid en DLI-godkänd kanadensisk läroanstalt kan få ett särskilt tidsbegränsat uppehållstillstånd (Post-graduation work permit, PGWP) som ska sökas inom 180 dagar efter examensdagen. En avgift på 255 kanadensiska dollar tas ut för tillståndet, och handläggningstiden är 40 dagar. Tillståndets giltighetstid varierar enligt studiernas längd, och om studierna varar i mer än två år har den studerande rätt till tre års vistelse. Om villkoren är uppfyllda har studerande som är på väg att avlägga examen möjlighet att ansöka också om andra typer av öppna eller arbetsgivarbundna arbetstillstånd. 

I Kanada är Global Skills ett mycket snabbt sätt att komma in i landet för högkvalificerade sökande som vill arbeta i landet en viss tid. Fullständiga ansökningar kan handläggas på två veckor. Arbetsgivaren ska lämna ett arbetserbjudande i en särskild arbetsgivarportal och betala en arbetsgivaravgift (Employer compliance fee) på 230 kanadensiska dollar (cirka 156 euro). Arbetsgivare och universitet som har möjlighet att investera och registrerar sig som partner hos ministerierna erbjuds dessutom särskild service (Dedicated service channel) för rekrytering utomlands. 

Global Skills-strategin innehåller dessutom flera olika krav och undantagsförfaranden, t.ex. att personer som kommer till landet för mycket kortvarigt forskningsarbete inte behöver arbetstillstånd. Alla sökande ska dock göra sin ansökan från utlandet. I det här systemet används ingen poängsättning, utan det väsentliga är den nytta och insats för Kanada som arbetsgivarens och expertens samarbete utmynnar i. Även partner och i regel barn under 22 år har möjlighet att få sina ansökningar behandlade på två veckor samtidigt med den huvudsökande. Ofullständiga ansökningar kan vid behov flyttas från den digitala till den normala ansökningsprocessen, och handläggs då långsammare utan att belasta strategins mål. 

I andra fall lämpar sig tidsbegränsade, arbetsgivarbundna arbetstillstånd för forskare. Då är det arbetsgivaren som inleder arbetstillståndsprocessen genom att lämna arbetserbjudandet till myndigheterna. Arbetserbjudandet tilldelas ett nummer som arbetsgivaren skickar till den sökande för den egentliga ansökan. Tillgången till arbetskraft i Kanada behöver inte undersökas, men den sökande ska ha tillräckliga kunskaper i engelska eller franska. Efter att ha gjort ansökan och lämnat biometriska uppgifter i ett av Kanadas ansökningscenter måste den sökande eventuellt också genomgå en personlig intervju och en läkarundersökning. 

En avgift på 155 kanadensiska dollar (cirka 105 euro) tas ut för arbetstillståndet, och handläggningstiden från det att en fullständig ansökan lämnats in är vanligen knappt tio veckor. Om ansökan bifallits får den sökande ett så kallat Port of Entry Letter, och med stöd av brevet ett tidsbegränsat uppehållstillstånd vid gränsövergångsstället. 

En forskare kan också ansöka om permanent uppehållsrätt i Kanada genom systemet Express Entry, där forskarens egenskaper poängsätts och personen placeras i en pool därifrån myndigheterna kallar sökande med tillräckligt höga poäng att lämna en ansökan om uppehållstillstånd. Även det här alternativet förutsätter tillräckliga kunskaper i engelska eller franska. För att inleda ansökningsprocessen ska den sökande registrera ett eget konto (MyCIC Account) och fylla i en avgiftsfri elektronisk ansökarprofil. I det skedet behöver den sökande ännu inte bifoga några handlingar till sin profil. Efter att ha fått kallelsen ska den sökande lämna en fullständig ansökan om uppehållstillstånd inklusive bilagor inom 90 dagar. 

Handläggningstiden för Express Entry-ansökan från och med att en fullständig ansökan lämnats in är vanligen högst sex månader. För ansökan om uppehållstillstånd tas en avgift på 1 325 (cirka 898 euro) och för varje barn personen försörjer 225 kanadensiska dollar (cirka 152 euro). För ett permanent uppehållstillstånd betalas dessutom vanligen 500 dollar (cirka 339 euro). För inresan får den sökande en bekräftelse över uppehållstillståndet (Confirmation of Permanent Residence, COPR) och vid behov ett visum som visas upp vid gränsövergångsstället. 

Studentvisum för Australien kan beviljas personer som är inskrivna som heltidsstuderande vid en officiellt godkänd läroanstalt och som kan vistas i landet under hela studietiden. Dessutom krävs tillräckliga kunskaper i engelska och med undantag för vissa nationaliteter även en giltig australisk sjukförsäkring. Den studerandes hälsa och tillgångar måste också uppfylla kraven, och personen ska vara oförvitlig och förbinda sig att respektera Australiens värderingar och lagar och att vistas tillfälligt i landet. Eventuella skulder till Australiens regering måste betalas för hela familjens del, och i regel tillåts inte att den sökandes visum tidigare återkallats eller visumansökningar avslagits. 

Studentvisum kan sökas både utanför Australien och medan personen vistas i landet, men distansstudier berättigar inte till ett studentvisum. Handläggningsavgiften är 620 australiska dollar (cirka 393 euro) och 75 procent av ansökningarna för högskoleutbildning handläggs inom 73 dagar. Visumet gäller under den tid studierna varar, men högst i fem år. En partner och barn under 18 år kan resa in i landet tillsammans med den studerande eller på separat ansökan. Arbete tillåts i upp till 40 timmar per två veckor när studierna har inletts. 

En studerande kan ansöka om ett nytt studentvisum om studierna fortsätter. En annan möjlighet är ett besöksvisum (Visitor visa), som kräver ett till ansökan bifogat brev från läroanstalten där examenstidpunkten anges. Under sex månader efter avlagd examen är det möjligt att ansöka om ett tidsbegränsat visum för utexaminerade (Temporary Graduate visa), som beroende på fallet gäller mellan 1,5 och fyra år. Dessutom kan under 31 år gamla personer under en tvåårsperiod efter att ha avlagt ingenjörsstudier ansöka om ett särskilt visum som gäller i högst 1,5 år (Skilled-Recognised Graduate visa). 

I juli 2019 inledde Australien programmet Global Talent Visa för globala experter som självständigt söker arbete. Målet är att under 2020–2021 locka cirka 15 000 permanenta invandrare. Programmet erbjuder en snabbare väg in i landet för bl.a. forskare inom framtidsinriktade högteknologiska branscher. Programmet kallas också Global Talent Independent Program. 

Särskilt med hjälp av det här programmet strävar Australien efter att stärka sin förmåga att konkurrera om internationella experter. Programmets anställda i Australien och på strategiska utländska orter (vanligen London, Shanghai, Singapore och Washington DC) samarbetar med elituniversitet, olika fackorganisationer och företag för att marknadsföra programmet och hitta experter inom viktiga områden. 

För att kunna få Global Talent-visum måste den sökande nomineras av en australisk organisation, medborgare, permanent invånare eller en lämplig medborgare av Nya Zeeland som har erkänd expertis på samma område som den sökande. En handläggningsavgift på 4 110 australiska dollar (cirka 2 604 euro) tas ut för visumet. Av ansökningarna handläggs 75 procent inom 65 dagar och 90 procent inom tre månader. Den sökande får ta med sig vissa släktingar till Australien. 

För personer som kommer för att forska lämpar sig framför allt den tidsbegränsade visumkategori som baseras på arbetsgivarens sponsring och ger forskare högst två års vistelserätt beroende på arbetsuppdragets längd. Sökande måste vara under 45 år och ha tillräcklig yrkeskunskap och tillräckliga kunskaper i engelska. De australiska myndigheterna måste godkänna verksamheten. 

Ansökan görs på nätet och kostar 310 australiska dollar (cirka 196 euro). Av forskarnas ansökningar handläggs 75 procent inom sju månader och 90 procent inom 22 månader från ansökningsdagen. Familjemedlemmar får lämna sina visumansökningar tillsammans med den huvudsökande. 

Nya Zeeland har flera kategorier av studentvisum. De sökande indelas i regel i studerande som betalar terminsavgifter (Fee Paying Student Visa) och studerande som utnyttjar en särskilt godkänd studieväg (Pathway Student Visa). Studerande ska söka sig till officiellt godkända läroanstalter och stå för terminsavgifterna genom antingen egna tillgångar, avgiftsbefrielse eller stipendier och kunna försörja sig under studierna samt betala returbiljetten efter studierna. 

Studerande ska uppfylla hälso- oförvitlighetskraven. Visum kan beviljas för studier allt från skolstadiet till tredje stadiet, men för de yngsta krävs att vårdnadshavaren är närvarande eller att barnet bor på internat. En studerande kan beroende på visumvillkoren arbeta deltid under studieåret högst 20 timmar i veckan och under ledigheterna heltid. 

Med stöd av Fee Paying Student Visa söker och anmäler sig studerande som heltidsstuderande vid en nyzeeländsk läroanstalt och står för alla studiekostnader. Visumet gäller i högst fyra år och begränsas vanligen till tiden för betalda studier. Visumet kan också sökas av distansstuderande utanför Nya Zeeland som måste vistas i landet i över tre månader t.ex. på grund av praktik eller tentamina som kräver närvaro. Av ansökningarna handläggs 50 procent inom 17 dagar och 90 procent inom 73 dagar. En studerandes partner och barn kan ansöka om visum på grund av familjeband. 

Pilotförsöket Pathway Student Visa inleddes i december 2015 och etablerades permanent vid ingången av 2021. Även det alternativet förutsätter att den studerande står för terminsavgifterna själv eller med stipendium eller avgiftsbefrielse. Visumet tillåter studier i högst tre olika studieprogram under högst fem år, och om förutsättningarna för det andra och tredje programmet uppfylls kan den studerande på det sättet bygga upp en målinriktad studieväg. Studier kan avläggas endast vid vissa godkända läroanstalter och studieprogram. Partner och barn kan inte inkluderas i visumansökan, men de kan ansöka själva på basis av familjeband. 

För långvarig forskning krävs ett arbetsvisum. Nya Zeeland övergår i november 2021 till ett nytt system för arbetsvisum, och det nya Accredited Employer Work Visa (AEWV) ersätter de flesta tidigare tidsbegränsade arbetsvisumen. Det nya systemet är arbetsgivardrivet och kräver att arbetsgivare som planerar att anställa utländska arbetstagare ackrediterar sig officiellt, på förhand utreder möjligheterna att anställa på den inhemska arbetsmarknaden och ser till att arbetssökande ansöker om uppehållstillstånd. Det nya systemet inbegriper tre förhandskontroller varav den första gäller arbetsgivaren, den andra arbetsplatsen och den tredje arbetssökanden. 

Utlänningar som studerar i Singapore ska ansöka om studentvisum (Student Pass) om de inte omfattas av visumfriheten eller deltar i kurser som kan avläggas med kortvarigt besöksvisum. Kraven och förfarandena för studentvisum varierar enligt typen av läroanstalt. Visum för högskolestuderande kräver att den studerande antas till heltidsstudier vid ett av landets sex universitet, fem yrkeshögskolor eller numera sex utländska högskolor. 

Studentvisum ska sökas elektroniskt minst en månad och högst två månader innan studiestarten. En handläggningsavgift på 30 dollar tas ut för ansökan, och beslutet fattas vanligen inom fem arbetsdagar och inom tio dagar om den studerande dessutom behöver ett normalt visum. Arbetsrätten är begränsad till 16 timmar per vecka under terminerna, men undantag av ledigheter då heltidsarbete är tillåtet. 

Forskning i mindre än en månad är möjligt med besöksvisum, men i övriga fall måste forskaren skaffa ett arbetsvisum (Work Pass). Ett Employment Pass kan beviljas för personer med expert- eller ledningsuppgifter som har godkänd behörighet och tillräckliga inkomster. Visumansökan inleds med den sökandes fullmakt i en portal avsedd för ändamålet av arbetsgivaren eller ett personalföretag som anlitats av arbetsgivaren. I regel är handläggningstiden tre veckor, varefter den sökande får ett inresevisum och det egentliga arbetsvisumet av Singapores myndigheter. Visumet kostar 70 amerikanska dollar (cirka 57 euro) att söka och 150 amerikanska dollar (cirka 122 euro) att lösa in. Visumet är i kraft i högst två år och när det förnyas i högst tre år, och familjemedlemmar kan kopplas till visumet.