2
Nuläge och bedömning av nuläget
2.1
Allmänt om arbetspensionssystemet
I Finland omfattar arbetspensionsskyddet nästan allt förvärvsarbete och det finns flera arbetspensionslagar. Löntagare tjänar in arbetspensionsskydd huvudsakligen enligt lagen om pension för arbetstagare (395/2006, ArPL), lagen om sjömanspensioner (1290/2006, SjPL) och pensionslagen för den offentliga sektorn (81/2016, OffPL). Pensionslagen för den offentliga sektorn innehåller bestämmelser om pensionsskydd för kommunens, statens, den evangelisk-lutherska kyrkans, Folkpensionsanstaltens och Finlands Banks personal.
Arbetspensionssystemet omfattar alla personer som står i anställningsförhållande eller utövar företagar- eller lantbruksföretagarverksamhet och vars förvärvsverksamhet överstiger de minimikrav som lagen förutsätter. Företagare försäkras enligt lagen om pension för företagare (1272/2006, FöPL) eller lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006, LFöPL).
Arbetspensionsskyddet på den privata sidan ordnas till största delen genom försäkringsavtal. På den offentliga sidan omfattas löntagare i princip automatiskt genom sin arbetsgivare av pensionslagarna för den offentliga sidan. Arbetspensionssystemet baserar sig på intjäningsprincipen, det vill säga pensionen tjänas in på basis av arbetsinkomster. Arbetspensionsförsäkringsavgiften bestäms på basis av samma arbetsinkomster. Ju större inkomster det är fråga om, desto större är arbetspensionen och arbetspensionsförsäkringsavgiften.
Verkställigheten av arbetspensionslagarna för den privata sektorn har decentraliserats på flera privaträttsliga pensionsanstalter. Genom en decentraliserad verkställighet eftersträvas riskspridning samt den nytta som konkurrensen medför, såsom avancerade tjänster och bättre avkastning på placeringar.
Verkställigheten av arbetspensionsskyddet enligt lagen om pension för arbetstagare sköts av de arbetspensionsförsäkringsbolag som avses i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag (354/1997) samt av de pensionskassor och pensionsstiftelser som avses i lagen om pensionsstiftelser och pensionskassor (946/2021) och som bedriver lagstadgad pensionsförsäkring. Arbetsgivaren väljer i vilken pensionsanstalt arbetstagarnas pensionsskydd ska ordnas. Pensionsstiftelser och pensionskassor sköter pensionsskyddet endast för de arbetsgivare som hör till dem. Av de försäkrade inom den privata sektorn är 98 procent försäkrade i arbetspensionsförsäkringsbolag och resten är försäkrade i pensionsstiftelser och pensionskassor. De marknadsandelar som mätts med premieinkomster är närapå desamma. Vid utgången av 2022 fanns det 4 arbetspensionsförsäkringsbolag samt 7 pensionsstiftelser och 4 pensionskassor som tillhandahåller lagstadgat arbetspensionsskydd.
Trots den decentraliserade verkställigheten kan pension sökas med en pensionsansökan. I allmänhet betalas hela arbetspensionsskyddet från endast en pensionsanstalt, även om pensionstagarens pensionsskydd under arbetskarriären har ordnats vid flera pensionsanstalter inom den privata eller den offentliga sektorn. Denna princip kallas principen om sista pensionsanstalt. Arbetstagarens rättigheter och pensionsanstaltens skyldigheter gentemot den försäkrade finns inskrivna i lagen om pension för arbetstagare, där det bland annat konstateras att pensionsanstalten ska avgöra pensionsansökan utan dröjsmål efter att den har fått behövliga utredningar.
2.2
Användning av elektroniska arbetspensionsutdrag
Arbetstagare ges regelbundet ett arbetspensionsutdrag över de inkomster som berättigar till pension. Arbetspensionsutdraget utfärdas i elektronisk eller skriftlig form. Bestämmelser om företräde för ett skriftligt arbetspensionsutdrag finns i arbetspensionslagarna såsom i 75 a § i lagen om pension för arbetstagare. Valet av skriftligt arbetspensionsutdrag kräver inga åtgärder av arbetstagaren, utan pensionsanstalten sänder det som standard automatiskt. Om arbetstagaren vill ha endast ett elektroniskt arbetspensionsutdrag, ska hen särskilt välja ett elektroniskt arbetspensionsutdrag i pensionsanstaltens webbtjänst.
Till en i Finland bosatt arbetstagare som inte har valt ett elektroniskt arbetspensionsutdrag sänds ett skriftligt arbetspensionsutdrag vart tredje år. De som får arbetspensionsutdrag ett visst år har i praktiken valts på basis av födelsemånad (för det första födda under ett visst år i januari–april, för det andra födda i maj–augusti samma år och för det tredje födda i september–december samma år). Från dem som får ett skriftligt arbetspensionsutdrag har det dock varit möjligt att utesluta de arbetstagare som redan tidigare under sändningsåret i fråga har fått sitt pensionsutdrag eller har loggat in i webbtjänsten för att se sitt arbetspensionsutdrag. Om en arbetstagare som står i tur att få sitt skriftliga arbetspensionsutdrag har öppnat arbetspensionsutdraget i webbtjänsten till exempel i december föregående år, har arbetstagaren inte kunnat uteslutas ur distributionen.
Före 2022 visades en arbetstagares hela arbetshistoria på ett skriftligt arbetspensionsutdrag, men i och med att den gemensamma arbetspensionsutdragstjänsten inom arbetspensionsbranschen förnyades omfattar det skriftliga arbetspensionsutdraget sedan 2022 endast de uppgifter som lagen kräver och arbetstagarens hela arbetshistoria finns endast på det elektroniska arbetspensionsutdraget. I det skriftliga arbetspensionsutdraget anges de inkomster som berättigar till pension för de sex år som föregår det år då arbetspensionsutdraget utfärdas och kunden instrueras i utdraget att gå över till det elektroniska arbetspensionsutdraget för att kontrollera den arbetshistoria som är äldre än sex år. Även denna förändring har syftat till att styra de försäkrade till pensionsanstalternas webbtjänster. Kunden får dock fortfarande på särskild begäran uppgifter som täcker hela arbetshistorian även skriftligen.
Arbetspensionsutdraget sändes till en början årligen, men sedan 2012 har pensionsanstalterna inom den privata sektorn sänt ett skriftligt arbetspensionsutdrag till de försäkrade vart tredje år. Man kan när som helst kontrollera arbetspensionsutdraget elektroniskt i webbtjänsten Arbetspension.fi eller i den egna arbetspensionsanstaltens webbtjänst. Keva utfärdar i regel arbetspensionsutdrag elektroniskt och den offentliga sektorn har ingen motsvarande reglering av arbetspensionsutdrag som den privata sektorn. I pensionslagen för den offentliga sektorn finns endast en bestämmelse om målsatt pensionsålder enligt vilken ett arbetspensionsutdrag med en uppskattning av arbetstagarens målsatta pensionsålder och en uppskattning av ålderspensionens belopp sänds vid en bestämd tidpunkt före den lägsta eller den lägsta uppskattade åldern för ålderspension.
I pensionsanstalternas kundservice kan man se en tydlig förändring i kundernas attityder till förmån för e-tjänsterna och en viss negativ respons på utskicket av skriftliga arbetspensionsutdrag. Dessutom kommer det mer respons än tidigare om fel och osäkerhet i postväsendet: arbetspensionsutdragen har hamnat i fel personers händer och dataskyddet kan ha äventyrats till exempel i flyttningssituationer. På grund av felaktiga adressuppgifter returneras också en hel del skriftliga arbetspensionsutdrag.
År 2022 skickades knappt 850 000 skriftliga utdrag per post. Hela den mängd arbetspensionsutdrag som skickas ut är uppdelad i tre delar, det vill säga ungefär 1/3 av hela mängden skickas ut per år. Kunderna loggade in för att se sina elektroniska arbetspensionsutdrag nästan 700 000 gånger. Det här anger dock inte antalet personer, utan samma person kan ha loggat in flera gånger för att se sitt elektroniska arbetspensionsutdrag. Vid årsskiftet 2022–2023 hade omkring 20 procent av alla försäkrade valt det elektroniska arbetspensionsutdraget.
2.3
Fastställande av pensionsåldersgränserna genom förordning för dem som är födda 1965 eller därefter
I arbetspensionslagarna föreskrivs om anpassning av pensionsskyddet till förändringen i den allmänna förväntade livslängden. Anpassningsmetoderna är – enligt 82 § i lagen om pension för arbetstagare och motsvarande bestämmelser i andra arbetspensionslagar – att koppla pensionsåldern för dem som är födda 1965 och därefter till förändringen i den allmänna förväntade livslängden, vilket fastställdes i samband med den pensionsreform som trädde i kraft 2017, samt att tillämpa en livslängdskoefficient på nya pensioner. Den lägsta åldern för ålderspension, den nedre åldersgränsen för partiell förtida ålderspension och den nedre åldersgränsen för arbetslivspension för arbetstagare som är födda 1965 eller senare anpassas till förändringen i den förväntade livslängden. Åldersgränserna fastställs för det år då arbetstagaren fyller 62 år. Det första år för vilket åldersgränser ska fastställas är 2027, då de som är födda 1965 fyller 62 år.
Bestämmelser om den befogenhet att utfärda förordning som anvisats social- och hälsovårdsministeriet samt om de lagstadgade tidsfristerna för fastställande av pensionsåldersgränserna och livslängdskoefficienten finns i 83 § 5 mom. i lagen om pension för arbetstagare. Social- och hälsovårdsministeriet fastställer årligen genom förordning först de åldersgränser som avses i 82 § senast två månader före ingången av det kalenderår då arbetstagaren fyller 62 år och därefter den livslängdskoefficient som avses i 82 § senast en månad före ingången av det kalenderår från och med vilket den tillämpas. Den första förordningen om fastställande av pensionsåldersgränser ska därför utfärdas senast i oktober 2026.
Enligt 83 § i lagen om pension för arbetstagare bestäms den lägsta åldern för ålderspension för arbetstagare födda 1965 och därefter så att förhållandet mellan skillnaden mellan den lägsta åldern för ålderspension och 18 års ålder och den förväntade livslängden beräknad enligt den lägsta åldern för ålderspension förblir oförändrad: förhållandet ska vara detsamma som 2025. Den förväntade livslängden beräknas enligt Statistikcentralens dödlighetsstatistik för den senaste femårsperiod för vilken det finns tillgängliga uppgifter. När förhållandet för 2025 beräknas används 65 år som den lägsta åldern för ålderspension och den förväntade livslängden beräknas enligt Statistikcentralens dödlighetsstatistik för 2020–2024. Enligt bestämmelsen används dödlighetsstatistiken för samma femårsperiod också vid beräkningen av livslängdskoefficienten. Den lägsta åldern för ålderspension beräknas med en månads noggrannhet och kan med högst två månader avvika från den föregående fastställda lägsta åldern för ålderspension. När den lägsta åldern för ålderspension fastställs för 2027 för arbetstagare födda 1965, kan den således vara högst 65 år och 2 månader och minst 64 år och 10 månader. De nedre åldersgränserna för partiell förtida ålderspension och arbetslivspension bestäms i sin tur enligt den lägsta fastställda åldern för ålderspension: dessa åldersgränser justeras på motsvarande sätt med lika många månader som den lägsta åldern för ålderspension avviker från den tidigare fastställda lägsta åldern för ålderspension.
Tidsfristen för det årliga fastställandet av pensionsåldersgränserna har nu visat sig vara problematisk med tanke på tillgången till de statistiska uppgifter som behövs. Statistikcentralens senaste dödlighetsstatistik, som enligt lag behövs för beräkningen av den förväntade livslängden, har under de två senaste åren publicerats den 22 oktober 2021 och den 21 oktober 2022. Vissa tidigare år har statistiken färdigställts för publicering flera dagar senare än så i oktober. Enligt uppgifter från Statistikcentralen kommer det sannolikt inte att finnas förutsättningar att tidigarelägga slutförandet av dödlighetsstatistiken, med beaktande av när de behövliga uppgifterna inkommer till Statistikcentralen. De behövliga statistiska uppgifterna kan därför inte nödvändigtvis tillgås tillräckligt tidigt för att social- och hälsovårdsministeriet ska kunna utfärda en förordning om fastställande av pensionsåldersgränser under oktober månad, med beaktande också av den tid som krävs för att bereda och behandla förordningen. Risken är att det uppstår situationer där den nuvarande tidsfristen enligt lag inte kan uppfyllas eller att den inte ger tid till nödvändiga förberedelser. Det skulle därför vara motiverat att ändra den tidsfrist som fastställts för utfärdandet av förordningen om pensionsåldersgränser så att det med beaktande av tillgången till Statistikcentralens dödlighetsstatistik finns tillräckligt med tid för att förordningen ska kunna utfärdas. Då skulle den brådska eller de eventuella fördröjningar i offentliggörandet av statistiken som följer av den nuvarande bestämmelsen inte äventyra uppfyllandet av den föreskrivna tidsfristen.
2.4
Ändring av fonderingsgränsen
2.4.1
Allmänt om fondering
Arbetspensionerna för arbetstagare inom den privata sektorn finansieras genom en partiell fonderingsprincip. En del av de pensioner som arbetstagare tjänar in och som ska betalas i framtiden fonderas sedan på förhand, och den resterande delen finansieras i sinom tid när pensionen betalas ut genom de arbetspensionsförsäkringsavgifter som tas ut av den arbetande befolkningen. Det senare finansieringssättet kallas fördelningssystem. I systemet med partiell fondering går således en del av arbetspensionsförsäkringsavgiften till fondering och en del till utbetalning av de pensioner som ska betalas det året. År 2022 fonderades det för kommande pensioner cirka 3,2 miljarder euro, vilket är cirka en femtedel av premieintäkten. År 2022 uppgick pensionsutgiften inom den privata sektorn till 20 miljarder euro, och cirka en femtedel av den finansierades med fonderade medel. Företagarnas pensionssystem baserar sig helt och hållet på fördelningssystemet.
År 2022 finansierade pensionsanstalterna tillsammans cirka 75 procent av pensionsutgiften inom den privata sektorns arbetspensionssystem enligt lagen om pension för arbetstagare och lagen om sjömanspensioner. Pensionsanstalten ansvarar för pensionen endast till den del den är fonderad vid pensionsanstalten i fråga. För den resterande delen ansvarar pensionsanstalterna gemensamt i form av så kallade utjämningspensioner. Fonderingsprinciperna i fråga om pensioner varierar beroende på pensionsformen. Fonderade pensionsdelar ingår i ålders- och invalidpensionerna. När det gäller ålderspensionerna utgör utgiften för utjämningspensionerna cirka 75 procent och när det gäller invalidpensionerna cirka 45 procent av pensionsutgiften. Familjepensionerna, de partiellt förtida ålderspensionerna och arbetslivspensionerna finansieras helt och hållet genom utjämningssystemet. Pensionerna för företagare och jordbruksföretagare fonderas inte på förhand, utan de finansieras med de försäkringsavgifter som tas ut av företagarna och jordbruksföretagarna samt med statens andel.
2.4.2
Allmänt om arbetspensionsförsäkringsavgiften
För finansieringen av arbetspensionssystemet inom den privata sektorn svarar arbetsgivarna och arbetstagarna enligt 152 § i lagen om pension för arbetstagare och 141 § i lagen om sjömanspensioner. Staten deltar i finansieringen av pensionerna enligt lagen om sjömanspensioner i enlighet med 152 § i den lagen.
Arbetstagarna och arbetsgivarna betalar en arbetspensionsförsäkringsavgift som räknas i procent av arbetstagarens lön. År 2023 utgör den genomsnittliga avgiften enligt lagen om pension för arbetstagare sammanlagt 24,85 procent av lönen, varav arbetsgivarens andel i snitt är 17,4 procent. Den andel av avgiften som tas ut av arbetstagaren varierar med arbetstagarens ålder; avgiften för arbetstagare under 53 år och för 63 år fyllda är 7,15 procent och för arbetstagare i åldern 53–62 år 8,65 procent. Den andel av avgiften som tas ut av arbetstagaren bestäms i 153 § i lagen om pension för arbetstagare. Social- och hälsovårdsministeriet fastställer årligen genom förordning procentsatsen för arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift.
Arbetsgivarna redovisar arbetspensionsförsäkringsavgifter för sina anställdas räkning till sina egna pensionsanstalter där de har skött pensionsförsäkringen för arbetstagarna. Med arbetspensionsförsäkringsavgifterna finansierar pensionsanstalterna de arbetspensioner som de vid tillfället ansvarar för, och förbereder sig även för att betala kommande pensioner genom att fondera arbetspensionsförsäkringsavgifter. Pensionsanstalterna måste placera de andelar av arbetspensionsförsäkringsavgifterna som de har fonderat på ett inkomstbringande och betryggande sätt.
Arbetspensionsförsäkringsavgiften är inte lika stor för alla arbetsgivare. Om arbetsgivaren har tecknat arbetspensionsförsäkringen i en pensionsstiftelse eller pensionskassa, bestäms försäkringsavgiften på andra grunder och är således av annan storlek än när den har tecknats i ett arbetspensionsförsäkringsbolag.
Arbetspensionsförsäkringsavgifterna för de arbetsgivare som tecknar försäkringen hos ett arbetspensionsförsäkringsbolag varierar också beroende på företagets storlek, risken för arbetsoförmåga, arbetspensionsförsäkringsbolagets avgift för omkostnader och storleken på kundgottgörelserna. Om arbetsgivaren har valt att ordna pensionsskyddet i ett arbetspensionsförsäkringsbolag, fastställs arbetspensionsförsäkringsavgiften enligt de beräkningsgrunder som nämns i 166 § i lagen om pension för arbetstagare. Arbetspensionsbolagen ansöker om social- och hälsovårdsministeriets fastställelse för beräkningsgrunderna. Av beräkningsgrunderna för försäkringsavgifterna ska framgå hur försäkringsavgifterna beräknas och hur avgiften är preciserad i delar som tas ut för olika kostnadsslag. Enligt 169 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare kan beräkningsgrunderna uppgöras så att arbetsgivarens faktiska utgift för invalidpensions- och rehabiliteringspenningsersättningar beaktas då försäkringsavgiften fastställs.
2.4.3
Fondering av invalidpensioner
Enligt 175 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare uppkommer pensionsanstaltens ansvar, det vill säga en fonderad del av kostnaderna för invalidpensionen, om pensionstagaren under de två sista kalenderåren av granskningstiden (perioden för granskning av ansvarsfördelningen) enligt 76 § i den lagen har försäkrade arbetsinkomster på minst 12 566,70 euro (på 2004 års nivå). I 76 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare föreskrivs om den så kallade granskningstiden för återstående tid, det vill säga den tid på 5 kalenderår som föregår det år då arbetsoförmågan började. I praktiken avses därmed med tiden för granskning av ansvarsfördelningen de två kalenderår som föregår året för pensionsfallet i fråga om invalidpension som beviljats en arbetstagare.
Enligt 175 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare svarar pensionsanstalten inte för den fonderade delen av invalidpensionen, om den har försäkrat pensionstagarens inkomster hos en tillfällig arbetsgivare eller hos en avtalsarbetsgivare i fråga om samma försäkring för mindre än 2 094,45 euro (på 2004 års nivå) under granskningstiden för ansvarsfördelningen. I fråga om inkomster som understiger den nedre gränsen svarar samtliga pensionsanstalter gemensamt för kostnaderna för invalidpensionen.
Enligt 176 § i lagen om pension för arbetstagare är varje pensionsanstalts ansvar för rehabiliteringspenningen lika stort som ansvaret enligt 175 § för en sådan invalidpension som den försäkrade skulle ha rätt till om hen vid den tidpunkt som avses i 28 § hade blivit arbetsoförmögen på ett sätt som berättigar till invalidpension.
Enligt 175 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare svarar de ArPL-pensionsanstalter och Sjömanspensionskassan som har försäkrat pensionstagarens inkomster under granskningstiden för ansvarsfördelningen för den fonderade delen av invalidpensionen. Den fonderade delen beräknas på månadspensionen och pensionen fonderas upp till pensionstagarens egen lägsta ålder för ålderspension. Den lägsta åldern för ålderspension beror på pensionstagarens födelseår. Pensionsanstalten bereder sig på att fondera invalidpensionen med en ansvarsskuld som beräknas genom att den årspension som fonderas multipliceras med kapitalvärdeskoefficienten.
Den fonderade del som varje ArPL-pensionsanstalt eller Sjömanspensionskassan ska ansvara för är lika stor som den andel av hela beloppet av ArPL- och SjPL-pensionen vid begynnelsetidpunkten som motsvarar den andel av alla inkomster och förmåner under granskningsperioden för ansvarsfördelningen som utgörs av de arbetsinkomster som vid respektive arbetspensionsanstalt är försäkrade enligt lagen om pension för arbetstagare eller lagen om sjömanspensioner.
I 156 och 157 § i lagen om sjömanspensioner finns bestämmelser som motsvarar innehållet i 175 och 176 § i lagen om pension för arbetstagare.
Pensionsanstalten ska med invalidpensionsdelen av arbetspensionsförsäkringsavgiften- den invalidpensionsutgift som den ansvarar för. Utjämningsdelen av arbetspensionsförsäkringsavgiften täcker den pensionsutgift som pensionsanstalterna gemensamt ansvarar för.
I beräkningsgrunderna för arbetspensionsförsäkringsbolagens invalidpensionsdel av arbetspensionsförsäkringsavgiften har i fråga om de stora avtalsarbetsgivarna beaktats arbetsgivarens faktiska utgifter för ersättning för arbetsoförmåga och rehabiliteringspenning i enlighet med 169 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare. Med stor arbetsgivare avses en arbetsgivare vars sammanlagda lönesumma 2023 är över cirka 2,2 miljoner euro per år. Som faktisk utgift för ersättning för arbetsoförmåga och rehabiliteringspenning har i beräkningsgrunderna beaktats den fonderade pensionsutgift som arbetspensionsförsäkringsbolaget ska ansvara för enligt vissa regler. Stora arbetsgivare är därför ansvariga för att genom denna så kallade avgiftsklassmodell till vissa delar täcka kostnaderna för de fonderade delarna av sina anställdas pensioner vid invaliditet.
För småarbetsgivare med en lönesumma på högst cirka 2,2 miljoner euro 2023 är den totala pensionsförsäkringsavgiften en jämn avgift som är oberoende av arbetstagarnas ålder och deras egna invalidpensioner.
Syftet med avgiftsklassmodellen har varit att skapa ett ekonomiskt incitament för större arbetsgivare att försöka minska invalidpensionerna genom olika förebyggande åtgärder och därmed förlänga arbetskarriärerna. Arbetsgivare kan inte direkt påverka beslut om invalidpension, men de kan minska risken för arbetsoförmåga för sina anställda, till exempel genom att investera i arbetssäkerhet och välbefinnande i arbetet. Arbetsgivaren kan också erbjuda sin arbetstagare rehabilitering eller lättare arbetsuppgifter, om arbetstagarens arbetsförmåga försämras eller riskerar att försämras.
När det gäller avgiftsklassmodellen är arbetsgivaren inte direkt ansvarig för kostnaderna för en viss invalidpension, utan avsikten är att fastställa arbetsgivarens invalidförsäkringsavgift i enlighet med risken för arbetsoförmåga i arbetsgivarens verksamhet. I modellen påverkar arbetstagarnas invalidpensioner beräkningen av arbetsgivarens risknivå, och arbetsgivaren betalar den invalidpensionsavgift som ingår i arbetspensionsavgiften enligt nivån på risken för arbetsoförmåga i verksamheten, som fastställs med hjälp av tariffer. Invalidpensionsavgiften är uppdelad i en grundtariffdel och en avgiftsklassdel som bestäms enligt arbetsgivarens relativa risknivå för arbetsoförmåga. Det finns 11 avgiftsklasser. Ju högre arbetsgivarens beräknade risknivå är, desto högre är även avgiftsklassen.
Storleken på invalidpensionsavgiften påverkas av arbetsgivarens storlek, åldersstrukturen bland personalen samt den arbetsgivarspecifika invalidpensionsutgiften. Arbetsgivarens storlek bestämmer vikten av risknivån vid beräkningen av invalidpensionsavgiften på så sätt att grundtariffavgiftens andel av invalidpensionsavgiften förändras linjärt från 100 procent till noll när arbetsgivarens lönesumma ökar. På motsvarande sätt ändras avgiftsklassens andel av invalidpensionsavgiften linjärt från noll till 100 procent när arbetsgivarens lönesumma ökar. Om arbetsgivarens lönesumma 2023 är minst cirka 35,2 miljoner euro, bestäms arbetsgivarens invalidpensionsavgift helt och hållet på basis av avgiftsklassmodellen. Avgiftsklassen inverkar på arbetsgivarens invalidpensionsavgift och arbetspensionsförsäkringsavgift så att en högre avgiftsklass också orsakar högre invalidpensionsavgift och arbetspensionsförsäkringsavgift.
2.4.4
Bedömning av nuläget
Vid beräkningen av den fonderade delen av invalidpensionen är tanken att arbetstagarens arbetshistoria inverkar på den fonderade del som pensionsanstalten ansvarar för och därmed eventuellt även på arbetsgivarens avgift. Beräkningen av den fonderade delen påverkas av arbetstagarens försäkrade inkomster för de två åren före arbetsoförmågan samt hens oavlönade förmånsinkomster och tidigare pensioner.
Vid bestämmandet av den fonderade delen av invalidpensionen enligt lagen om pension för arbetstagare granskas först den inkomstgräns som avses i 175 § 1 mom. i den lagen och som bestämmer om den del som har fonderats för invalidpensionen över huvud taget ska räknas ut. Därefter granskas vilka försäkringsperioder som beaktas vid beräkningen på basis av inkomstgränsen enligt 175 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare. I 175 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare avgränsas från fonderingsområdet de invalidpensioner i vilka inkomstgränsen enligt 175 § 1 mom. skulle uppfyllas av flera försäkringar sammanlagt, men ingen försäkring ensam skulle överskrida inkomstgränsen enligt 175 § 2 mom. Syftet med denna bestämmelse är att begränsa fonderingen av pensionsskyddet från korta anställningsförhållanden och dess eventuella inverkan på arbetsgivarens avgift. Samtidigt har verkställigheten av finansieringen av invalidpensionerna förenklats. Avgränsningen har å ena sidan minskat antalet fonderade delar som behandlas på försäkringsnivå med omkring 10 procent och å andra sidan minskat beloppet i fonderna med endast omkring 0,45 procent, det vill säga med omkring 2 miljoner euro 2022.
Inkomstgränsen på 2 094,45 euro enligt 175 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare har ursprungligen dimensionerats enligt löntagarens medelinkomst under ungefär en månad. En höjning av inkomstgränsen har ansetts nödvändig eftersom det är svårt för arbetsgivaren att påverka arbetstagarnas risk för arbetsoförmåga i korta anställningsförhållanden på några månader. Samtidigt skulle verkställandet av fonderingen förenklas, till exempel när det gäller kostnadsfördelning och informationssystem.
Eftersom det i 176 § i lagen om pension för arbetstagare hänvisas till 175 §, skulle ändringen även gälla rehabiliteringspenningen.
2.5
PSC:s rätt att få uppgifter för utövande av tillsyn
Enligt 2 § i lagen om Pensionsskyddscentralen (397/2006) har PSC till uppgift att övervaka att försäkringsskyldigheten enligt arbetspensionslagarna följs och att vid behov på arbetsgivarens bekostnad teckna en pensionsförsäkring på det sätt som bestäms i 186 och 187 § i lagen om pension för arbetstagare. Enligt 143 och 144 § i lagen om pension för företagare övervakar PSC att företagaren fullgör sin försäkringsskyldighet enligt lagen om pension för företagare och kan även på företagarens bekostnad teckna en pensionsförsäkring hos en pensionsanstalt som PSC väljer (tvångsförsäkring). PSC agerar aktivt och på eget initiativ när det gäller att övervaka att försäkringsskyldigheten fullgörs utan dröjsmål. Vid tillsynen använder PSC bland annat följande metoder: jämförelse av omfattande skatte- och försäkringsuppgifter (masstillsyn), uppgifter från inkomstregistret, myndighetssamarbete och screening av riskkunder på eget initiativ.
Enligt 151 § 1 mom. i lagen om pension för företagare har PSC trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att av företagare, försäkrings- och pensionsanstalter som verkställer lagstadgad försäkring, Skatteförvaltningen eller andra myndigheter samt andra instanser på vilka offentlighetslagen tillämpas få de uppgifter som är nödvändiga för fullgörande av den tillsynsskyldighet som avses i 143 § 1 mom. i den lagen och i 2 § 2 mom. 1 punkten i lagen om Pensionsskyddscentralen.
Enligt 151 § 2 mom. i lagen om pension för företagare har PSC trots sekretessbestämmelserna dessutom för fullgörandet av tillsynsskyldigheten rätt att i form av massdata av Skatteförvaltningen få uppgifter om delägare i näringssammanslutningar samt om rörelseidkare och yrkesutövare. Denna information gör det möjligt att utöva omfattande tillsyn över denna grupp av företagare. För närvarande har PSC inte samma rätt att få information som är baserad på massdata om aktieägarna i aktiebolag.
Uppgifter om företagare som genom ägande i aktiebolag eventuellt omfattas av lagen om pension för företagare kan begäras av Skatteförvaltningen på personnivå enligt 151 § 1 mom. i lagen, men inte som massinformation. Eftersom det inte är möjligt att begära information i form av massinformation, kan denna stora företagargrupp inte i nuläget underkastas en omfattande masstillsyn.
Enligt lagen om pension för företagare betraktas en delägare i ledande ställning i ett aktiebolag som företagare om
1) delägaren i aktiebolaget ensam innehar mer än 30 procent av bolagets aktiekapital eller av det röstetal som aktierna medför i bolaget, eller
2) delägaren i aktiebolaget tillsammans med sina familjemedlemmar innehar mer än 50 procent av bolagets aktiekapital eller av det röstetal som aktierna medför i bolaget.
Enligt uppskattningar omfattas ungefär hälften av de FöPL-försäkrade av tillämpningsområdet för lagen om pension för företagare på grund av företagarverksamhet i aktiebolagsform. Pilotprojekt för tillsyn som är baserad på olika urval har visat att det finns brister när det gäller att försäkra företagare som arbetar i eget aktiebolag och att det är viktigt att denna grupp omfattas av regelbunden och omfattande tillsyn. Enligt urvalen har cirka 2–3 procent av de företagare som lyfter lön från sitt eget bolag ingen FöPL-försäkring. För en del är detta ett lagenligt tillstånd, men för en del är villkoren för FöPL-försäkring uppfyllda.
2.6
Justering av arbetsinkomsten för stipendiater
Lagstiftningen om stipendiaters inkomstrelaterade sociala trygghet trädde i kraft 2009. Stipendiaters inkomstrelaterade sociala trygghet grundar sig på en pensionsförsäkring som fastställts för stipendiaten i enlighet med 10 a och 10 b § i lagen om pension för lantbruksföretagare (LFöPL-försäkring). Stipendiaters arbetsinkomst (LFöPL-arbetsinkomst) fastställs i enlighet med 21 a § i lagen om pension för lantbruksföretagare. Stipendiaten ska ansöka om LFöPL-försäkring inom tre månader från det att hen har börjat arbeta med stipendiet som inkomst. För stipendiater fastställs genom LFöPL-försäkringsbeslutet den årliga LFöPL-arbetsinkomsten för en viss försäkringsperiod. När en LFöPL-försäkring har fastställts är det enligt nuvarande lagstiftning inte möjligt att justera LFöPL-arbetsinkomsten annat än i en situation som hänför sig till invalidpension enligt 21 b § i lagen om pension för företagare.
På basis av den för stipendiaten fastställda LFöPL-försäkringen omfattas stipendiaten också av LFöPL-grupplivförsäkringen, obligatorisk försäkring enligt lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar (873/2015), inkomstrelaterade dagpenningsförmåner enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004; SFL) och rehabiliteringspenning som Folkpensionsanstalten verkställer. Den årliga arbetsinkomst som fastställts i en LFöPL-försäkring används också som den inkomst som ligger till grund för dessa inkomstrelaterade förmåner. En LFöPL-försäkrad stipendiat har också rätt till dagpenning enligt lagen om ersättning till lantbruksföretagare för självrisktiden enligt sjukförsäkringslagen (118/1991). Denna dagpenning betalas för självrisktiden enligt sjukförsäkringslagen, med undantag för den dag då stipendiatens arbetsoförmåga började och tre vardagar därefter. Dessutom kan LFöPL-försäkrade stipendiater om de så önskar teckna en olycksfallsförsäkring för fritid vid sidan av den obligatoriska olycksfallsförsäkringen enligt lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar.
I samband med Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt (LPA) finns en delegation för utveckling av socialskyddsfrågor rörande stipendiater (Delegationen för stipendiater). I delegationen finns förutom representanter för LPA en representant för social- och hälsovårdsministeriet, finansministeriet, Stiftelser och fonder rf., Centret för konstfrämjande, forskarförbundet Tieteentekijöiden liitto, Akava, Konstnärsgillet i Finland och Näyttelijäliitto – Skådespelarförbundet ry.
I januari 2022 lämnade LPA till social- och hälsovårdsministeriet in ett utvecklingsförslag om systemet för LFöPL-försäkring för stipendiater som hade behandlats i Delegationen för stipendiater. Enligt förslaget är det i det nuvarande systemet problematiskt att den fastställda LFöPL-arbetsinkomsten inte kan justeras under försäkringsperioden, även om arbetet förändras. Lantbruksföretagare har enligt 14 § i lagen om pension för företagare möjlighet att justera LFöPL-arbetsinkomsten om de omständigheter som inverkar på arbetsinkomsten förändras väsentligt. Justeringen görs inte retroaktivt.
För närvarande fastställs stipendiaternas försäkringsskydd enligt de uppgifter som är tillgängliga i början av stipendieperioden och arbetsinkomsten enligt LFöPL-försäkringen eller försäkringsperiodens längd ändras inte senare, om inte stipendiatens arbete helt upphör eller avbryts för minst fyra månader. Under längre stipendieperioder är det möjligt att stipendiatens arbete förändras väsentligt i fråga om den arbetstid som används för arbetet. Till följd av ändringarna kan till exempel arbetet faktiskt fortsätta längre än under den försäkringsperiod som anges i LFöPL-försäkringen. Eftersom LFöPL-arbetsinkomsten för närvarande inte kan justeras under försäkringsperioden, är arbetet och den sociala tryggheten inte inriktade på rätt tid när stipendiatens arbete genomgår väsentliga förändringar under försäkringsperioden. Det väsentliga är att skydd för olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar som hänför sig till LFöPL-försäkringen inte i sådana situationer inriktas rättidigt på stipendiatens faktiska arbetstid. Den felaktiga fördelningen av försäkringen innebär att den sociala tryggheten inte gäller samtidigt som stipendiaten arbetar, eller alternativt att den sociala tryggheten kan fortsätta att gälla i enlighet med det ursprungliga försäkringsbeslutet, även om stipendiaten redan i praktiken har slutat arbeta med stipendiet som inkomst.
Stipendiaten har rätt till ovannämnda olycksfallsskydd och dagpenning för självrisktiden enligt sjukförsäkringslagen endast under den tid hens LFöPL-försäkring är i kraft. Dessutom bestäms inkomstrelaterade dagpenningsförmåner enligt sjukförsäkringslagen på basis av stipendiatens LFöPL-försäkring. Härvid hänför sig de LFöPL-arbetsinkomster som ligger till grund för stipendiatens dagpenning enligt SFL inte till det faktiska stipendiearbetet, då stipendiatens arbete har förändrats till exempel från heltidsarbete till halvtidsarbete.
I tillämpningspraxis har det visat sig att om stipendiaten råkar ut för ett olycksfall i arbetet, för vilket hen beviljas en permanent olycksfallspension som grundar sig på en arbetsförmåga som är nedsatt med mindre än 40 procent har LFöPL-arbetsinkomsten inte kunnat justeras så att den motsvarar arbetsinsatsen, om arbetet efter olycksfallet till exempel fortsätter med en 6 timmars daglig arbetsinsats. I lagen om pension för lantbruksföretagare gäller 21 b § endast invalidpensioner enligt arbetspensionslagarna, och beviljande av invalidpension förutsätter att arbetsförmågan är nedsatt med minst 40 procent.
Sedan 2016 har allt fler stipendier beviljats för längre tid. I synnerhet inom vetenskap beviljas fler längre stipendier för flera års arbete. I och med att arbetstiden förlängs ökar också sannolikheten för att stipendiearbete utförs på deltid. I och med att det beviljas mer längre stipendier har det uppstått fler situationer där det under försäkringsperioden skulle vara nödvändigt att justera stipendiatens arbetsinkomst, om arbetsinsatsen ändras under försäkringsperioden. Ändringarna kan hänföra sig till partiell familjeledighet, annat förvärvsarbete som utförs vid sidan av stipendiearbetet, stipendiatarbetets art samt till arbetsförmåga som delvis försvagats på grund av stipendiatens sjukdom eller olycksfall. Orsaken till deltidsarbete kan till exempel vara att lönefinansiering kompletteras med ett stipendium när samma forskning finansieras med både lön och stipendium, eller faktorer som är kopplade till forskningens natur, varvid forskningen under en viss period inte sysselsätter stipendiaten på heltid. Till exempel kan två års finansiering användas för arbete i tre eller fyra år när arbetet utförs på deltid. De flesta stiftelser som beviljar långfristig finansiering är positivt inställda till det ovan beskrivna sättet att arbeta med stipendium. Stipendiaten kan också för sin försörjning behöva utföra annat förvärvsarbete vid sidan av stipendiearbetet, varvid stipendiearbetet kan omvandlas till deltidsarbete. Arbetsinsatsen kan ändra också på grund av ändringar i livssituationen (till exempel kan vården av små barn orsaka ett behov av deltidsarbete). Dessutom kan det ske förändringar i arbetsförmågan till följd av sjukdom eller olycksfall.
I tillämpningspraxis har det ansetts möjligt att fastställa LFöPL-försäkringen från och med den tidpunkt då den börjar på grundval av deltidsarbete på ett sådant sätt att stipendiaten kan anses arbeta till exempel 50 procent av tiden. I sådana fall har av stipendiegivaren på stipendiatens initiativ begärts en ny anmälan om hur länge arbetet pågår. Försäkringstiden har då fördubblats. Till exempel, när en forskare som fått två års finansiering börjar använda stipendiet till 50 procent fastställs en LFöPL-försäkring för fyra år. Om hen börjar med en arbetstid på 100 procent fastställs försäkringen för en period på två år. Det är dock inte möjligt att göra detta mitt under försäkringsperioden.
Bestämmelserna om LFöPL-försäkring för stipendiater ändrades 2015 när det under vissa omständigheter blev möjligt för stipendiater att på ansökan kombinera stipendier för mindre än fyra månader med en redan befintlig försäkring. LFöPL-försäkringens giltighetstid kan avbrytas med de grunder för avbrott som anges i 10 b § i lagen om pension för lantbruksföretagare (bl.a. föräldraledighet, annat förvärvsarbete) i fråga om ett hinder som varar minst fyra månader, om det återstår minst fyra månader av arbetstiden. När arbetet fortsätter efter att hindret har upphört förlänger LPA giltighetstiden för den avbrutna försäkringen från det att arbetet inleds i enlighet med den återstående arbetstiden enligt det ursprungliga beslutet. I detta sammanhang kan stipendiaten till exempel ha behov av att justera LFöPL-arbetsinkomsten till deltidsarbete efter föräldraledigheten.
2.7
PSC:s rätt att få och använda uppgifter för statistisk verksamhet, forskning och utveckling
I 4 § i lagen om Pensionsskyddscentralen föreskrivs om PSC:s rätt att få och använda information för statistisk verksamhet, forskning och utveckling. I 1 mom. i paragrafen föreskrivs om de uppgifter som ska lämnas ut och om de aktörer som lämnar ut uppgifterna. Enligt bestämmelsen har PSC utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att få de uppgifter som behövs för att individualisera en person, uppgifter om arbetsinkomst samt andra uppgifter om pensionsförsäkring, pensionsskydd och övrigt socialskydd som uppgiftslämnaren ombesörjer, när uppgifterna behövs för statistisk verksamhet, forskning och utveckling inom PSC:s verksamhetsområde. PSC kan enligt bestämmelsen få sådana uppgifter av arbetspensionsanstalterna, Ålands landskapsregering, Folkpensionsanstalten, Olycksfallsförsäkringscentralen, Trafikförsäkringscentralen, försäkringsbolag som sköter lagstadgad olycksfalls- och trafikförsäkring, Försäkringsbranschens Rehabilitering rf samt av övriga myndigheter eller inrättningar inom socialförsäkringen.
Enligt 2 § 1 mom. i lagen om Pensionsskyddscentralen hör förande av statistik och bedrivande av forskning inom det egna verksamhetsområdet till PSC:s lagstadgade uppgifter. Till PSC:s lagstadgade uppgifter hör enligt samma paragraf också bland annat att göra bedömningar av och kalkyler över utvecklandet och finansieringen av pensionsskyddet samt att främja verkställigheten och utvecklandet av arbetspensionsskyddet. PSC:s rätt att få och använda uppgifter för statistik, forskning och utveckling har därför ett direkt samband med genomförandet av centralens lagstadgade uppgifter.
I samband med PSC:s begäran om information för sin statistik-, forsknings- och utvecklingsverksamhet har det ibland förekommit situationer där PSC och den som lämnar ut uppgifter haft olika åsikter om vilka uppgifter som ska lämnas ut enligt lag. Den nuvarande formuleringen i 4 § 1 mom. i lagen om Pensionsskyddscentralen kan därför anses vara tämligen vag jämfört med nyare motsvarande bestämmelser och även med beaktande av senare praxis i grundlagsutskottet när det gäller erhållande och utlämnande av uppgifter. Bestämmelsens juridiska miljö har dessutom förändrats i och med ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmänna dataskyddsförordningen). Bestämmelsen om PSC:s rätt att få information för statistik, forskning och utveckling behöver därför revideras så att tillämpningen av bestämmelsen i framtiden blir så tydlig som möjligt och PSC med stöd av bestämmelsen får den information som behövs för dess statistik-, forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Sedan den gällande bestämmelsen antogs har det dessutom skett förändringar hos dem som har information som är relevant för pensionsskyddet och den sociala tryggheten. Försäkringsbranschens Rehabilitering rf:s verksamhet har upphört. Inom Skatteförvaltningen har man för sin del infört ett riksomfattande inkomstdatasystem (inkomstregistret), som innehåller centraliserat omfattande uppgifter om löner, pensioner och förmåner på individuell nivå. Löneuppgifterna finns i inkomstregistret från och med 2019 och uppgifterna om pensioner och förmåner från och med 2021. Inkomstregistret innehåller dessutom vissa andra uppgifter som arbetsgivarna har uppgett, såsom uppgifter om tidpunkten för personens arbete, om huruvida en anställning är på deltid eller heltid samt om frånvaroperioder under anställningstiden. En del av de uppgifter som registreras omfattas av arbetsgivarens anmälningsskyldighet, medan en del av uppgifterna anmäls av arbetsgivarna som frivilliga uppgifter. PSC:s egna register i arbetspensionssystemet innehåller inga uppgifter till exempel om tidpunkten för en persons arbete eller den tid som hen har använt för sitt arbete, om arbete som inte omfattas av arbetspensionsförsäkringen eller om betald frånvaro under anställningstiden. Om PSC i sin statistik, forskning och utveckling kan utnyttja uppgifterna i inkomstregistret, gör dessa det möjligt att skapa en mer omfattande bild av bland annat arbetskarriärernas totala längd, avbrott i arbetskarriären och till exempel arbete vid sidan av ålderspensionen. Information om en persons arbetsinsats kan vara av väsentlig betydelse, till exempel när det gäller att undersöka effekterna i olika system i fråga om incitament och beteende.
Till de aktörer som lämnar ut uppgifter hör enligt den nuvarande bestämmelsen inte heller Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata eller Finansinspektionen. Ur befolkningsdatasystemet kan med stöd av 30 § i lagen om befolkningsdatasystemet och de certifikattjänster som tillhandahålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (661/2009) lämnas ut de uppgifter som behövs för historisk och vetenskaplig forskning samt för statistikframställning. Denna bestämmelse omfattar dock inte utlämnande av information till PSC:s lagstadgade utvecklingsverksamhet. Uppgifter från Finansinspektionen behövs för sin del för PSC:s statistik-, forsknings- och utvecklingsverksamhet till exempel vid utarbetandet av prognoser för pensionsutgifter och pensionsavgifter. PSC har hittills begärt de uppgifter som den behöver av Finansinspektionen med stöd av 28 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). Under de förutsättningar som anges i paragrafen kan myndigheten i enskilda fall ge tillstånd att få uppgifter ur sin sekretessbelagda handling för vetenskaplig forskning, statistikföring eller för myndighetens planerings- eller utredningsarbete. Eftersom de uppgifter som fås av Finansinspektionen dock regelmässigt behövs inom PSC:s statistik-, forsknings- och utvecklingsverksamhet, är det ändamålsenligt att det i 4 § 1 mom. i lagen om Pensionsskyddscentralen föreskrivs om utlämnande av dessa uppgifter.
Dessutom har PSC fått nya behov av information till följd av att det från och med början av 2023 föreskrivs att PSC som stöd för sina tillämpningsrekommendationer ska upprätthålla och utveckla det informationsunderlag som avses i 112 § 2 mom. i lagen om pension för företagare och som behövs för att fastställa företagarens arbetsinkomst. Även dessa behov av information bör beaktas vid regleringen.
2.8
Vissa tekniska ändringar
Lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019, informationshanteringslagen) och de lagar som har samband med den trädde i kraft den 1 januari 2020. I kapitel 5 regleras tekniska gränssnitt och elektroniska förbindelser. Syftet med lagen har varit att ersätta behovet av att särskilt i speciallagstiftningen föreskriva om tekniska anslutningar mellan myndigheter. I speciallagstiftningen finns dock fortfarande bestämmelser om teknisk anslutning. Avsikten är att dessa avskaffas inom ramen för övergångsbestämmelserna i informationshanteringslagen. Bestämmelserna i informationshanteringslagen kommer under alla omständigheter att tillämpas i stället för speciallagstiftning efter utgången av övergångsperioden.
Dessutom är det nödvändigt att göra tekniska rättelser av lagen om pension för arbetstagare, lagen om pension för lantbruksföretagare, lagen om sjömanspensioner och lagen om pensionsersättning som skall betalas av statens medel för tiden för vård av barn under tre år eller för tiden för studier. Hänvisningen till Ålands landskapslag uppdateras och det görs en teknisk specificering i 98 § 3 mom. i pensionslagen för den offentliga sektorn.
6
Remissvar
Utkastet till regeringsproposition publicerades den 15 juni 2023 i den elektroniska utlåtandetjänsten. Svarstiden löpte fram till den 9 augusti 2023.
Det inkom 14 yttranden. Yttrande avgavs av Akava rf, Finlands Näringsliv EK, Pensionsskyddscentralen PSC, Finansbranschen rf, Finansinspektionen, Keva, Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT, Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt LPA, STTK rf, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, Olycksfallsförsäkringscentralen (TVK), Arbetspensionsförsäkrarna Tela ry, finansministeriet och Skatteförvaltningen.
De som yttrade sig ansåg i regel att de föreslagna ändringarna var motiverade och stödde förslaget. Akava, FFC och STTK ansåg dock inte att det var ändamålsenligt att ändra beräkningen av inkomstvillkoret för oavlönade tider, varför detta ströks ur regeringens proposition.
TVK och Finansbranschen rf fäste uppmärksamhet vid förslaget om lagändringen gällande PSC:s rätt till information för forsknings-, statistik- och utvecklingsverksamheten, och påpekade att en precisering av bestämmelsen är motiverad. Bestämmelsen och dess motivering preciserades därför, och bedömningen av konsekvenserna för aktörerna kompletterades i vissa avseenden.
LPA konstaterade att förslaget till ändring av LFöPL-arbetsinkomsten i sak motsvarar det förslag som har behandlats i delegationen för stipendiater som verkar inom LPA. LPA ansåg det viktigt att de föreslagna ändringarna träder i kraft genast i början av 2024.
LPA ansåg att de förslag som gäller lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar var behövliga och motiverade med beaktande av att en försäkring enligt nämnda lag i fråga om försäkringstiden ska följa de ändringar som fastställs i LFöPL-försäkringen.
Enligt LPA bör lagen tolkas så, att de olycksfallspensioner som beviljas stipendiater tills vidare efter det att lagen har trätt i kraft beviljas i enlighet med den nya lagstiftningen i fråga om alla skadefall som ersätts enligt lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar. Med anledning av LPA:s yttrande preciserades det i motiveringen att lagen ska tolkas på detta sätt.
TVK ansåg att förslagen om stipendiater är värda att understöda och hänvisade då bland annat till att LFöPL-försäkringen och försäkringen enligt lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar har kopplingar till varandra. TVK ansåg det vara viktigt att skydd för olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar som hänför sig till LFöPL-försäkringen är inriktat på rätt tid i förhållande till stipendiatens faktiska arbetstid. Enligt TVK är stipendiatens arbetsinkomst av betydelse vid handläggningen av ersättningsärenden enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015). Till exempel om stipendiaten råkar ut för ett olycksfall i arbetet eller drabbas av en yrkessjukdom i annat arbete och vid tidpunkten för skadefallet ännu utförde stipendiatarbete som försäkrats enligt lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar (873/2015), beaktas stipendiatens arbetsinkomst på skadedagen i dagpenningen. Motiveringen kompletterades mot bakgrund av de synpunkter som framfördes av TVK.
7
Specialmotivering
7.1
Lagen om pension för arbetstagare
2 §. Arbetspensionslagar. Hänvisningen i 2 mom. 4 punkten till Ålands landskapslag rättas till att avse den gällande landskapslagen.
75 a §. Utfärdande av arbetspensionsutdrag. Tidpunkten för sändandet av det första skriftliga arbetspensionsutdraget ska i fortsättningen fastställas i lag. Det föreslås att 1 mom. ändras så att rytmen vid utfärdandet av det skriftliga arbetspensionsutdraget (dvs. utdraget i pappersform) ändras så att de arbetstagare som kommer med på sändlistan inte längre plockas på basis av födelsemånad. Ett skriftligt arbetspensionsutdrag ska första gången sändas till arbetstagaren det kalenderår då hen fyller 20 år. Ett skriftligt arbetspensionsutdrag ska dock inte sändas, om arbetstagaren som distributionssätt har valt ett elektroniskt arbetspensionsutdrag eller om hen har besökt webbtjänsten för att läsa det elektroniska arbetspensionsutdraget antingen det kalenderår då hen fyller 20 år eller under de två föregående kalenderåren. Den tidsfrist på tre år för sändande av det följande skriftliga arbetspensionsutdraget som avses i 2 mom. börjar löpa efter att det första skriftliga utdraget skickats eller efter att arbetstagaren har öppnat det elektroniska utdraget i webbtjänsten.
I 2 mom. föreslås det att de förutsättningar anges under vilka arbetstagaren uteslutande omfattas av distributionen av det elektroniska arbetspensionsutdraget och därmed står utanför distributionen av det skriftliga arbetspensionsutdraget. Utöver dem som uttryckligen valt det elektroniska arbetspensionsutdraget ska de som åtminstone vart tredje år besöker webbtjänsten och öppnar det elektroniska arbetspensionsutdraget stå utanför distributionen av det skriftliga arbetspensionsutdraget. Att arbetstagaren öppnat sitt elektroniska arbetspensionsutdrag lämnar en anteckning i webbtjänsten. Det elektroniska arbetspensionsutdraget ges i första hand i webbtjänsten för den pensionsanstalt som har försäkrat arbetstagarens sista arbete, men bestämmelsen gör det möjligt att i framtiden även tillhandahålla arbetspensionsutdraget i en annan webbtjänst. Med webbtjänster avses arbetspensionsanstalternas elektroniska tjänster, den gemensamma elektroniska tjänsten inom arbetspensionsbranschen samt en eventuell annan webbtjänst där det elektroniska arbetspensionsutdraget i framtiden tillhandahålls.
Till en i Finland bosatt arbetstagare som inte har valt ett elektroniskt arbetspensionsutdrag sänds ett skriftligt arbetspensionsutdrag vart tredje år, såsom är fallet också i nuläget. Bestämmelserna i 4 mom. ändras så att tidsfristen på tre år börjar löpa från början varje gång ett skriftligt arbetspensionsutdrag sänds till arbetstagaren eller när arbetstagaren besöker en webbtjänst och öppnar sitt elektroniska arbetspensionsutdrag.
De rättsliga konsekvenserna av att öppna det elektroniska arbetspensionsutdraget ska kommuniceras i webbtjänsten och arbetspensionsutdraget ska vara lätt att känna igen. Ändringen ska med stöd av 5 mom. också tillämpas på PSC när den utfärdar ett arbetspensionsutdrag med stöd av 75 § 3 mom. Man kan alltid få ett skriftligt utdrag på begäran, precis som i nuläget.
75 c §. Arbetspensionsutdrag med målsatt pensionsålder. I paragrafen föreskrivs det att arbetstagaren med ett skriftligt arbetspensionsutdrag senast fem år före arbetstagarens beräknade lägsta ålder för ålderspension ska underrättas om den uppskattade målsatta pensionsåldern samt en uppskattning av ålderspensionens belopp i den målsatta pensionsåldern. Ett tillägg föreslås i 2 mom., enligt vilket ett skriftligt arbetspensionsutdrag dock inte sänds till en arbetstagare som hör till denna grupp, om hen under avsändningsåret har besökt arbetspensionsanstaltens webbtjänst eller någon annan webbtjänst och tittat på sitt elektroniska arbetspensionsutdrag som innehåller de här uppskattningarna.
83 §. Fastställande av åldersgränser och livslängdskoefficient. I anslutning till bemyndigandet att utfärda förordning föreslås en ändring i tidsfristen enligt 5 mom. för social- och hälsovårdsministeriet att utfärda förordning om åldersgränser för pensioner.
Bemyndigandet att utfärda förordning gäller de pensionsåldersgränser som avses i 82 § för dem som är födda 1965 eller därefter samt livslängdskoefficienten för 2027 och därefter. Den första förordningen om åldersgränser utfärdas för år 2027 för dem som är födda 1965, varefter motsvarande förordning utfärdas varje år per födelseårsklass. Enligt den nuvarande lagstiftningen fastställer social- och hälsovårdsministeriet årligen genom förordning först de åldersgränser som avses i 82 § senast två månader före ingången av det kalenderår då arbetstagaren fyller 62 år och därefter den livslängdskoefficient som avses i 82 § senast en månad före ingången av det kalenderår från och med vilket den tillämpas. Den nuvarande bestämmelsen ålägger därför social- och hälsovårdsministeriet att utfärda förordningen om åldersgränser senast i oktober varje år och förordningen om livslängdskoefficienten senast i november varje år.
Tidsfristen för utfärdandet av förordningen om pensionsåldersgränser har visat sig vara problematisk när det gäller tillgången till statistiska uppgifter. Vid bestämmandet av åldersgränserna och livslängdskoefficienten används enligt lag Statistikcentralens dödlighetsstatistik för de senaste fem åren. Statistikcentralen publicerar i praktiken den senaste dödlighetsstatistiken under den sista tredjedelen av oktober. Livslängdskoefficienten fastställs senast i november på basis av samma statistik. När den dödlighetsstatistik som behövs för fastställandet av pensionsåldersgränserna publiceras så sent i oktober, kommer social- och hälsovårdsministeriet inte nödvändigtvis under alla år att ha tillräckligt med tid för att förbereda och utfärda förordningen om pensionsåldersgränserna. Detta kan äventyra efterlevnaden av den lagstadgade tidsfristen. Eftersom åldersgränser och livslängdskoefficienter ska fastställas på grundval av samma dödlighetsstatistik, föreslås det att social- och hälsovårdsministeriet vid utfärdandet av förordningen om pensionsåldersgränser ska följa samma tidsfrist som vid utfärdandet av förordningen om livslängdskoefficient. På det sättet skulle social- och hälsovårdsministeriet årligen genom förordning fastställa de åldersgränser som avses i 82 § senast en månad före ingången av det kalenderår då arbetstagaren fyller 62 år, det vill säga senast i november varje år. Det är då på samma sätt som för närvarande fråga om en tidsgräns för utfärdandet av förordningen. Genom ändringen tryggas social- och hälsovårdsministeriets förutsättningar att årligen utfärda en förordning om pensionsåldersgränser i enlighet med den lagstadgade tidsfristen.
175 §. Pensionsanstalternas ansvar för invalidpensionen. Det föreslås att 2 mom. ändras så att den lagstadgade inkomstgränsen höjs. En pensionsanstalt svarar inte för invalidpensionen till den del de i pensionsanstalten försäkrade arbetsinkomster som omfattas av denna lag beträffande en tillfällig arbetsgivare eller en annan arbetsgivare i fråga om samma försäkring understiger 6 662,23 euro under de två kalenderår som nämns i 1 mom. Enligt förslaget bekostas detta pensionsskydd liksom för närvarande gemensamt av ArPL- och SjPL-pensionsanstalterna. Eftersom det i 176 § i denna lag, där det föreskrivs om pensionsanstaltens ansvar i fråga om rehabiliteringspenning och andra rehabiliteringsförmåner, finns en hänvisning till 175 §, gäller ändringen även rehabiliteringspenning. I momentet görs också två språkliga ändringar.
En höjning av inkomstgränsen till 10 000 euro på 2022 års nivå, det vill säga en ungefär trefaldig ökning av inkomstgränsen, innebär i praktiken att ansvaret för den fonderade delen av invalidpensionen vilar på pensionsanstalten först vid i genomsnitt ungefär tre månaders inkomst. I och med modellen med avgiftsklasser minskar detta på motsvarande sätt också de största arbetsgivarnas ansvar för den fonderade invalidpensionen.
198 §. Rätt att få uppgifter för avgörande av ärenden och verkställighet av lagstadgade uppgifter. Det föreslås att 3 mom. upphävs, eftersom lagen om informationshantering på allmän lagnivå innehåller bestämmelser om användning av tekniska gränssnitt. Därmed är 3 mom. överflödigt. Upphävandet av momentet påverkar inte bestämmelserna om tillgång till information, utan är av teknisk karaktär.
Bestämmelserna om tekniska gränssnitt och elektroniska förbindelser tillämpas redan på informationssystem som anskaffats efter att lagen trädde i kraft. I fråga om informationssystem som skaffats innan lagen trädde i kraft är, enligt övergångsbestämmelserna, tidsgränsen för tillämpande av bestämmelserna i lagen om informationshantering den 1 januari 2024.
199 §. Pensionsskyddscentralens rätt att få uppgifter för utövande av tillsyn. Det föreslås att 4 mom. upphävs, eftersom lagen om informationshantering på allmän lagnivå innehåller bestämmelser om användning av tekniska gränssnitt. Därmed är 4 mom. överflödigt. Upphävandet av momentet påverkar inte bestämmelserna om tillgång till information, utan är av teknisk karaktär.
210 §. Utlämnande av uppgifter med hjälp av teknisk anslutning. Det föreslås att paragrafen upphävs som överflödig eftersom lagen om informationshantering innehåller bestämmelser på allmän lagnivå om användning av tekniska gränssnitt och om teknisk anslutning. Upphävandet av bestämmelsen påverkar inte bestämmelserna om tillgång till information, utan är av teknisk karaktär.
7.2
Lagen om pension för företagare
69 a §. Utfärdande av arbetspensionsutdrag. I paragrafens 1, 2 och 4 mom. föreslås motsvarande ändringar som i 75 a § 1, 2 och 4 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
69 c §. Arbetspensionsutdrag med målsatt pensionsålder. I 2 mom. föreslås motsvarande ändring som i 75 c § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
76 §. Anpassning av pensionsskyddet till den allmänna förändringen i livslängden. I paragrafens 3 mom. föreslås motsvarande ändringar som i 83 § 5 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
146 §. Tillämpliga bestämmelser. I 4 mom. 10 punkten hänvisas till 210 § i lagen om pension för arbetstagare, som i den här samma propositionen föreslås bli upphävd. Därför föreslås det att 4 mom. 10 punkten upphävs, vilket medför att 4 mom. 9 punkten ändras så att ordet ”och” stryks och kommatecknet ändras till en punkt.
151 §. Pensionsskyddscentralens och pensionsanstalternas rätt att få uppgifter för utövande av tillsyn. I paragrafen föreskrivs om PSC:s rätt att få uppgifter i anslutning till tillsyn. I 1 mom. föreskrivs om PSC:s rätt att få uppgifter trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter. I 2 mom. föreskrivs dessutom om de uppgifter som PSC, för fullgörande av tillsynsskyldigheten, har rätt att få av Skatteförvaltningen i form av massdata. Det föreslås att en ny punkt 4 läggs till i momentet för att komplettera PSC:s rätt till uppgifter så att den gäller delägare i aktiebolag.
Den rätt att få uppgifter för tillsyn som avses i paragrafen gäller delvis också personuppgifter, vilkas behandling regleras i dataskyddsförordningen. Den behandling av personuppgifter som avses i denna paragraf grundar sig i första hand på artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen. Det rör sig således om behandling som behövs för fullgörandet av den personuppgiftsansvariges lagstadgade skyldigheter.
I paragrafen föreskrivs det att de uppgifter som behandlas ska vara nödvändiga för att den tillsynsskyldighet som avses i 143 § 1 mom. i lagen om pension för företagare och 2 § 2 mom. 1 punkten i lagen om Pensionsskyddscentralen ska kunna fullgöras. Dessutom anges i paragrafen vilken aktör som kan lämna uppgifter.
För tillsynen behövs som nya uppgifter av Skatteförvaltningen aktiebolags delägaruppgifter som finns bland Skatteförvaltningens kunduppgifter. Uppgifterna enligt Skatteförvaltningens blankett gäller företagare som äger mer än 10 procent av företaget. På grund av detta gäller inte heller de uppgifter som lämnas till PSC personer som äger en mindre andel än så av aktiebolagen. Uppgifterna om ägarandelar på 10 procent är enligt förslaget motiverade i förhållande till definitionen av företagare enligt lagen om pension för företagare, enligt vilken även en delägare som tillsammans med familjemedlemmar äger mer än 50 procent av ett bolags aktiekapital betraktas som företagare.
För tillsynen över pensionsförsäkringen ska PSC ha rätt att av skattemyndigheten som massdata få namn, personbeteckningar och nödvändiga uppgifter om aktieinnehavet i aktiebolaget. Förutom uppgifter om delägarna ska PSC av Skatteförvaltningen få aktiebolagets namn, FO-nummer och med tanke på tillsynen nödvändiga uppgifter om branschen, omsättningen, utbetalda löner och aktier som bolaget har i sin besittning. Med massinformation avses en grupp av delägare i aktiebolag som inte specificeras med en personbeteckning eller något annat identifieringssätt. Det är inte möjligt att göra identifieringen på förhand, eftersom det först på basis av de uppgifter som Skatteförvaltningen har lämnat är möjligt för PSC att få kännedom om aktieägarna i aktiebolagen.
Dessa uppgifter behövs för att man ska veta hur tillsynen ska riktas och kunna bedöma om en person omfattas av tillämpningsområdet för lagen om pension för företagare. Uppgifterna om branschen, omsättningen och utbetalda löner anger hur omfattande företagsverksamheten är. Informationen om aktier som bolaget har i sin besittning gör det möjligt att bedöma om företagaren på basis av sitt aktieinnehav omfattas av lagen om pension för företagare.
På basis av de allmänna registren inom arbetspensionssystemet (intjäningsregistret och pensionsregistret) ska datamängden avgränsas för närmare utredning innan intjäningsuppgifterna om de personer som uppgetts som delägare hämtas från inkomstregistret med stöd av 151 § 1 mom. i lagen om pension för företagare. Ingen noggrannare utredning görs och inga uppgifter begärs från inkomstregistret till exempel om de företagare som redan har en FöPL-försäkring eller som får ålderspension.
PSC hämtar informationen om det totala antalet aktier i bolaget från Patent- och registerstyrelsen på basis av 151 § 1 mom. i lagen om pension för företagare. Utifrån de uppgifter som fåtts från Skatteförvaltningen och Patent- och registerstyrelsen räknar PSC ut hur stor del av bolagets aktiekapital företagaren äger och huruvida hen omfattas av försäkringsskyldigheten enligt lagen om pension för företagare.
Uppgifterna från Skatteförvaltningen kan fås genom en fil som överförs en gång om året. Det är inte fråga om ett tekniskt gränssnitt eller rätt att titta på skattemyndighetens uppgifter. Den information som erhålls genom den årliga engångsutlämningen kommer att användas i det program för tillsyn som PSC använder för närvarande. Vid tillsynen över aktiebolagsföretagare tillämpas samma dokumentförvaltning som uppfyller normerna som vid tillsynen över andra företagargrupper.
Personuppgifter som erhålls på grund av ändringen behandlas, kombineras med andra uppgifter, bevaras och lämnas ut i enlighet med 151 § 3 mom. i lagen om pension för företagare. Enligt 151 § 3 mom. i den lagen har PSC rätt att kombinera och behandla sådana personuppgifter som avses i paragrafens 1 och 2 mom. för verkställigheten av tillsynsuppgiften. Samkörda uppgifter får bevaras i fem år men högst tills tillsynsförfarandet har avslutats. Samkörda uppgifter får inte lämnas vidare annat än för sådana ändamål som avses i denna lag.
I 2 mom. 2 och 3 punkten i den finska språkversionen ändras enligt förslaget ordet "luontaiseduista" till "luontoiseduista" så att uttrycket stämmer överens med skattelagstiftningen. Eftersom det föreslås att en ny 4 punkt fogas till momentet ändras punkten i 3 punkten till ett kommatecken.
Dessutom föreslås det att paragrafens 5 mom. upphävs, eftersom användningen av tekniska gränssnitt på allmän lagnivå regleras i informationshanteringslagen, och bestämmelsen om teknisk anslutning därmed är onödig.
7.3
Lagen om pension för lantbruksföretagare
10 c §. Förfarandet för att avbryta stipendiatens försäkring. Det föreslås att till förfarandet vid avbrytande av stipendiatens försäkring fogas en möjlighet att, när arbetet fortsätter efter avbrottet, justera LFöPL-arbetsinkomsten på det sätt som anges i den föreslagna 10 g §. Till exempel en stipendiat som har varit föräldraledig kan efter avbrottet fortsätta att arbeta med stipendiet på deltid. Det föreslagna tillägget görs i 10 c § 2 mom. Enligt den andra meningen i paragrafen förlänger Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, efter att ha fått underrättelsen, försäkringens giltighetstid från det att arbetet börjar för en tid som motsvarar den återstående arbetsperioden enligt den ursprungliga försäkringen. Eftersom bestämmelsen utgår från att försäkringen efter avbrottet förlängs i enlighet med det ursprungliga beslutet om arbetsinkomst, är det av tydlighetsskäl nödvändigt att föreskriva att stipendiatens arbetsinkomst vid förlängningen av försäkringens giltighetstid kan på stipendiatens ansökan justeras, om förutsättningarna för justering av arbetsinkomsten uppfylls i enlighet med den föreslagna 10 g §. Stipendiatens arbetsinkomst och försäkringens giltighetstid justeras och fastställs då i enlighet med 10 g §.
10 d §. Stipendiefinansierat arbete som förenas med en fastställd försäkring. Det föreslås att ett 3 mom. fogas till paragrafen, enligt vilket arbetsinkomsten på stipendiatens ansökan kan justeras i enlighet med den föreslagna 10 g § då försäkringen förenas med stipendiatarbete så att justeringen görs efter det förenande som avses i 1 mom., om förutsättningarna för justering uppfylls i enlighet med den föreslagna 10 g §. Tekniskt sett går man till väga så att den försäkringstid och arbetsinkomst för den förenade försäkringen som bestäms på basis av förenandet först beräknas, och därefter kan denna arbetsinkomst justeras från det att ansökan om justering inleddes med hänsyn till 10 g §.
10 g §. Justering av arbetsinkomsten för stipendiater. Det föreslås att en ny 10 g § läggs till lagen om pension för lantbruksföretagare. I 1 mom. föreskrivs om förutsättningarna för justering av arbetsinkomsten. Stipendiatens arbetsinkomst kan justeras på ansökan av stipendiaten, om arbetsinsatsen i det arbete som utförs med stipendium ändras för en oavbruten period på minst fyra månader från det att ansökan inleddes. Arbetsinkomsten justeras inte retroaktivt. Arbetsinsatsen ska förändras med minst 20 procent och arbetsinkomsten ska även efter justeringen till sitt belopp uppfylla villkoren för försäkring. Stipendiaten ska också till Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt lämna en redogörelse om att stipendiegivaren godkänner den föreslagna ändringen av arbetsperioden och arbetsinsatsen.
Den årliga LFöPL-arbetsinkomsten beskriver den långsiktiga arbetsinsatsen, vilket innebär att grunden för justeringen av arbetsinkomsten även för stipendiaters del ska uppfylla kraven på väsentlighet. Möjligheten att justera arbetsinkomsten ska gälla endast längre stipendier, som beviljats för minst 12 månaders arbete. Dessutom bör förändringen vara tillräckligt betydande både i fråga om förändringen av arbetsinsatsen och i fråga om förändringens varaktighet för att det ska vara ändamålsenligt att justera FöPL-arbetsinkomsten genom ett nytt förvaltningsbeslut.
Justeringen av LFöPL-arbetsinkomsten görs på stipendiatens egen ansökan. Enligt 10 a § i lagen om pension för lantbruksföretagare bestäms arbetstiden för stipendiatens försäkring i enlighet med stipendiegivarens beslut om stipendium eller den anmälan som stipendiegivaren har gjort till LPA. Om stipendiegivaren inte har fastställt arbetstiden, bestäms arbetstiden enligt stipendiatens meddelande. I största delen av fallen har stipendiegivarna fastställt hur länge arbetstiden i anslutning till stipendiet varar. Avbrott i försäkringen enligt 10 b § i lagen om pension för lantbruksföretagare förutsätter godkännande av stipendiegivaren. På motsvarande sätt förutsätter en justering av arbetsinkomsten att stipendiegivaren anser att det är möjligt att förlänga eller förkorta arbetstiden. Justeringen av arbetsinkomsten förutsätter att stipendiegivaren anser att det är möjligt att förlänga eller förkorta arbetstiden. Det föreslås vara möjligt för stipendiegivaren att ge LPA ett allmänt ställningstagande om att stipendiegivaren godkänner en förkortning/förlängning av arbetstiden för vissa typer av stipendier. Om det inte finns något allmänt ställningstagande är stipendiaten skyldig att lägga fram en utredning om att stipendiegivaren godkänner förkortningen eller förlängningen av arbetstiden samt ändringen av arbetsinsatsen.
Liksom för lantbruksföretagare träder ändringen i kraft tidigast från och med ansökningsdagen. Vid avbrytande av en LFöPL-försäkring förutsätts att hindret varar minst fyra månader. Därför föreslås det att en justering av stipendiatens arbetsinkomst på motsvarande sätt är möjligt om förändringen i arbetsinsatsen varar minst 4 månader räknat från justeringstidpunkten, det vill säga från den dag ansökan anhängiggjorts. Dessutom krävs det att stipendiatens arbetsinsats i fråga om den arbetstid som hen använder för arbetet ändras med minst 20 procent jämfört med det tidigare arbetet. Justering av arbetsinkomsten ska kunna göras, om minst en månad av försäkringstiden kvarstår från tidpunkten för justeringen av arbetsinkomsten, det vill säga från den tidpunkt då justeringsansökan inleddes. En justering av arbetsinkomsten kräver dessutom att förutsättningarna för obligatorisk försäkring i fråga om arbetsinkomstens belopp fortfarande uppfylls från och med tidpunkten för justeringen.
Den arbetsinkomst som fastställts för stipendiaten justeras så att den procentuellt motsvarar den förändrade arbetsinsatsen i ett förhållande som motsvarar förhållandet mellan den förändrade arbetsinsatsen och den arbetsinsats på basis av vilken stipendiatens arbetsinkomst senast fastställdes.
I samband med justeringen av arbetsinkomsten ändras också den vid justeringstidpunkten återstående försäkringstiden i det tidigare försäkringsbeslutet enligt den justerade arbetsinkomsten. Försäkringstiden ändras genom att den ovan avsedda återstående försäkringstiden multipliceras med förhållandet mellan stipendiatens föregående fastställda arbetsinkomst och den för stipendiaten justerade arbetsinkomsten.
Enligt bestämmelsen om fastställande av LFöPL-arbetsinkomst, när flera stipendier av vilka vart och ett uppfyller villkoren för LFöPL-försäkring har beviljats för samma eller delvis samma arbetstid, fastställs den årliga arbetsinkomsten särskilt för varje stipendiearbete. Därför ska också justeringen av arbetsinkomsten göras per stipendium och förutsättningarna för justeringen ska uppfyllas separat för LFöPL-arbetsinkomster enligt varje fastställd försäkring. En bestämmelse om detta föreslås i 4 mom.
75 a §. Utfärdande av arbetspensionsutdrag. I paragrafens 1, 2 och 4 mom. föreslås motsvarande ändringar som i 75 a § 1, 2 och 4 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
75 c §. Arbetspensionsutdrag med målsatt pensionsålder. I 2 mom. föreslås motsvarande ändring som i 75 c § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
78 §. Anpassning av pensionsskyddet till den allmänna förändringen i livslängden. I paragrafens 3 mom. föreslås motsvarande ändringar som i 83 § 5 mom. i lagen om pension för arbetstagare (395/2006).
138 §. Tillämpliga bestämmelser. I 4 mom. 10 punkten hänvisas till 210 § i lagen om pension för arbetstagare, som i den här samma propositionen föreslås bli upphävd. Därför föreslås det att 4 mom. 10 punkten upphävs, vilket medför att kommatecknet i 4 mom. 9 punkten ändras till en punkt.
143 §. Pensionsanstaltens och Pensionsskyddscentralens rätt att få uppgifter för verkställighet av uppgifter enligt denna lag. I 5 mom. föreskrivs det om inhämtande av uppgifter med hjälp av teknisk anslutning. Bestämmelserna om tekniska gränssnitt i lagen om informationshantering ersätter behovet av att införa en teknisk anslutning i specialregleringen, vilket innebär att artikel 5 ska upphävas.
7.4
Lagen om sjömanspensioner
3 §. Arbetspensionslagar. Det föreslås att hänvisningen till Ålands landskapslag i 2 mom. 4 punkten rättas så att den avser den gällande landskapslagen.
81 a §. Utfärdande av arbetspensionsutdrag. I paragrafens 1, 2 och 4 mom. föreslås motsvarande ändringar som i 75 a § 1, 2 och 4 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
81 c §. Arbetspensionsutdrag med målsatt pensionsålder. I 2 mom. föreslås en motsvarande ändring som i 75 c § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
88 §. Anpassning av pensionsskyddet till den allmänna förändringen i livslängden. I paragrafens 3 mom. föreslås motsvarande ändringar som i 83 § 5 mom. i lagen om pension för arbetstagare (395/2006).
156 §. Pensionskassans ansvar för invalidpensionen. Det föreslås att 2 mom. ändras så att dess innehåll motsvarar den ändring som föreslås i 175 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare i denna proposition. Eftersom det i 157 § i lagen om sjömanspensioner, som innehåller bestämmelser om pensionskassans ansvar i fråga om rehabiliteringspenning och andra rehabiliteringsförmåner, finns en hänvisning till 156 §, gäller ändringen även rehabiliteringspenning.
215 §. Tillämpliga bestämmelser. I 4 mom. 10 punkten hänvisas till 210 § i lagen om pension för arbetstagare, som i den här samma propositionen föreslås bli upphävd. Därför föreslås det att 4 mom. 10 punkten upphävs, vilket medför att kommatecknet i 4 mom. 9 punkten ändras till en punkt.
7.5
Pensionslagen för den offentliga sektorn
95 §. Anpassning av pensionsskyddet till den allmänna förändringen i livslängden. I paragrafens 3 mom. föreslås motsvarande ändringar som i 83 § 5 mom. i lagen om pension för arbetstagare (395/2006).
98 §. Inverkan på pensionsbeloppet av ändringar av en primär förmån eller pension. Hänvisningen i 3 mom. till 97 § i denna lag preciseras så att hänvisningen i fortsättningen avser 97 § 1 mom. i denna lag. Ändringen är förenlig med nuvarande tillämpningspraxis och är preciserande till sin karaktär.
115 §. Arbetspensionsutdrag med målsatt pensionsålder. I 2 mom. föreslås en motsvarande ändring som i 75 c § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare.
151 §. Kevas rätt att få uppgifter för att avgöra ett ärende och verkställa lagstadgade uppgifter. Det föreslås att 3 mom. upphävs, eftersom lagen om informationshantering på allmän lagnivå innehåller bestämmelser om användning av tekniska gränssnitt.
163 §. Utlämnande av uppgifter med hjälp av teknisk anslutning. Det föreslås att paragrafen upphävs, eftersom lagen om informationshantering på allmän lagnivå innehåller bestämmelser om användning av tekniska gränssnitt. Bestämmelsen om teknisk anslutning enligt pensionslagen för den offentliga sektorn är därför överflödig. Upphävandet av bestämmelsen påverkar inte bestämmelserna om tillgång till information, utan är av teknisk karaktär.
7.6
Lagen om Pensionsskyddscentralen
4 §. Pensionsskyddscentralens rätt att få och använda uppgifter för statistisk verksamhet, forskning och utveckling. Paragrafens 1 mom. revideras. I fortsättningen föreskrivs mer exakt vilka uppgifter PSC ska ha rätt att få tillgång till för sin lagstadgade statistik-, forsknings- och utvecklingsverksamhet. Det föreslås att rätten till information utvidgas bland annat till vissa uppgifter inom Skatteförvaltningen. Momentet är en specialbestämmelse om tillgång till information för PSC:s statistiska verksamhet, forskning och utveckling. Det begränsar inte tillämpligheten på PSC:s statistik-, forsknings- och utvecklingsverksamhet av rätt till information som föreskrivs någon annanstans. Momentet medför därmed inte hinder för erhållande av uppgifter enligt 30 § i lagen om befolkningsdatasystemet och de certifikattjänster som tillhandahålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (661/2009) eller för erhållande av uppgifter enligt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). Syftet är att trygga PSC:s tillgång till information som behövs för statistisk verksamhet, forskning och utveckling.
Det föreslås att Skatteförvaltningen, Finansinspektionen, Myndigheten för digitalisering- och befolkningsdata samt Patientförsäkringscentralen läggs till de aktörer från vilka PSC, trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter, ska ha rätt att få de uppgifter som anges i momentet. Försäkringsbranschens Rehabilitering rf tas enligt förslaget bort som aktör som lämnar ut uppgifter, eftersom dess verksamhet har upphört. I övrigt motsvarar uppgiftslämnarna de nuvarande. Rätten att få uppgifter gäller sådana uppgifter som är behövliga och nödvändiga för PSC i den statistik-, forsknings- och utvecklingsverksamhet som avses i 2 § 1 mom. i denna lag, så som de närmare definieras i bestämmelsen. Hänvisningen betonar sambandet mellan den föreskrivna rätten till information och de uppgifter som föreskrivs i lagen om Pensionsskyddscentralen och motsvarar i sak hänvisningen i den nuvarande bestämmelsen till statistisk verksamhet, forskning och utveckling inom PSC:s verksamhetsområde. De uppgifter som ska lämnas anges för de olika uppgiftslämnarna i numrerade punkter i bestämmelsen, vilket är nytt.
Identifieringsuppgifter för en person har i de olika punkterna i bestämmelsen samma innebörd som i nuläget: en fysisk persons personbeteckning, som också identifierar till exempel en företagare med firmanamn, ett företags FO-nummer eller någon annan motsvarande identifikationskod som syftar till att identifiera en fysisk eller juridisk person. Precis som i nuläget är identifieringsuppgifter för personer behövliga, eftersom uppgifterna i den statistik-, forsknings- och utvecklingsverksamhet som avses måste kunna kopplas till en identifierad person och uppgifter om personen från olika källor måste kunna kopplas samman.
Uppgifter om en persons kön, medborgarskap, yrke, modersmål, civilstånd, familjeförhållanden, födelseort och bostadsort, födelsetid och dödsdag innebär i praktiken i olika delar av bestämmelsen i första hand uppgifter som finns i aktörernas register. Enligt de punkter i bestämmelsen som gäller dessa uppgifter är det dessutom tillåtet att lämna ut uppgifter som kan jämställas med nämnda uppgifter och som är nödvändiga för den statistiska verksamheten, forskningen och utvecklingen. De sistnämnda uppgifterna bör vara nödvändiga för PSC:s lagstadgade statistiska verksamheten, forskningen eller utvecklingen, vilket PSC bör motivera när den begär information, och uppgifterna bör jämställas med de uppgifter som anges i dessa punkter i bestämmelsen, särskilt i den mån de i forskningssyfte gör det möjligt att klassificera en person och jämföra denne med andra personer. Det ska vara tillräckligt att informationen är nödvändig åtminstone för någon av dessa PSC:s lagstadgade funktioner. Det föreslås att bestämmelsen ges i denna form för att göra det möjligt för PSC:s statistiska verksamhet, forskning och utveckling att få tillgång till de bakgrundsuppgifter om en person som är nödvändiga, även om till exempel klassificeringarna i de register som aktörerna har ändras över tid. Till uppgifterna om familjeförhållanden hör särskilt uppgifter om en persons äkta make eller maka, sambo eller partner i ett registrerat partnerskap samt uppgifter om personens föräldrar och barn. Information om yrket ingår till exempel i Finansinspektionens register över förmånstagare. De aktörer som lämnar uppgifter gör det till den del de innehar dem; alla aktörer har inte tillgång till all den information som avses. Motsvarande uppgifter lämnas för närvarande ut till PSC för statistisk verksamhet, forskning och utveckling även med stöd av andra bestämmelser som nämns ovan i denna proposition. De grundläggande uppgifter som avses finns särskilt i befolkningsregistret, men även i register hos andra uppgiftslämnare.
I fråga om arbetspensionsanstalter, Ålands landskapsregering, Folkpensionsanstalten, Olycksfallsförsäkringscentralen, Trafikförsäkringscentralen, Patientförsäkringscentralen, försäkringsbolag som sköter lagstadgad olycksfalls- och trafikförsäkring samt andra myndigheter eller inrättningar som är verksamma inom socialförsäkringens område föreslås det att det föreskrivs om skyldigheten att lämna ut för PSC:s statistiska verksamhet, forskning och utveckling behövliga uppgifter om en persons pensions-, förmåns- och ersättningsansökningar och om uppgifterna i dem, om pensions-, förmåns- och ersättningsbeslut som meddelats en person, om pensioner, förmåner och ersättningar som beviljats en person och om betalning av dem, om ansökningar om pensions- eller socialförsäkring och om uppgifterna i dem, om avgöranden om pensions- eller socialförsäkring. Dessutom ska de nämnda aktörerna vara skyldiga att för PSC:s statistiska verksamhet, forskning och utveckling lämna ut andra nödvändiga uppgifter om pensions- och socialskyddet, pensions- och socialförsäkringen samt verkställigheten av dessa. De senare uppgifterna kan omfatta, utöver annan nödvändig information om en persons pensions- och socialskydd, pensions- och socialförsäkring samt verkställigheten av dessa (t.ex. information om när arbetsoförmågan började), även till exempel nödvändiga uppgifter om det pensions- och socialskydd som den som lämnar ut uppgifterna sköter, om pensions- och socialförsäkringar och verkställigheten av dessa (t.ex. uppgifter om handläggningstider eller finansiering av förmåner, förutsatt att uppgifterna är nödvändiga för Pensionsskyddscentralens lagstadgade statistik-, forsknings- och utvecklingsverksamhet). Dessa behövliga eller nödvändiga uppgifter kan också gälla social trygghet som sköts av någon annan än uppgiftslämnaren, till exempel pensioner, förmåner eller ersättningar som beviljats en person från utlandet eller beslut som fattats utomlands om en persons pensions- eller socialförsäkring, om uppgiftslämnaren har kännedom om dem. Samma aktörer lämnar i huvudsak ut motsvarande uppgifter i enlighet med den gällande bestämmelsen. I den reviderade bestämmelsen ska informationen formuleras på ett mer omfattande sätt än i den nuvarande formuleringen av bestämmelsen, vilket ska garantera att bestämmelsen är heltäckande.
Som för närvarande är det ändamålsenligt både för PSC och för dem som lämnar ut uppgifter att PSC centraliserat ber Olycksfallsförsäkringscentralen eller Trafikförsäkringscentralen om de uppgifter som avses i bestämmelsen, om de har dessa uppgifter, varvid samma uppgifter inte behöver begäras direkt av försäkringsbolag som bedriver olycksfalls- eller trafikförsäkring.
Skyldigheten att lämna uppgifter om den rekommendation om arbetsinkomst som beräkningstjänsten för rekommenderad arbetsinkomst ger en företagare och om den arbetsinkomst som pensionsanstalten fastställer för företagaren gäller arbetspensionsanstalterna. Uppgiften om den rekommendation om arbetsinkomster som beräkningstjänsten ger företagaren är en ny uppgift, eftersom även tjänsten i fråga är ny. PSC behöver denna information för att, i enlighet med sin lagstadgade uppgift, kunna upprätthålla och utveckla det informationsunderlag som behövs för fastställande av arbetsinkomsten enligt lagen om pension för företagare. Skyldigheten att lämna ut information om den arbetsinkomst som pensionsanstalten fastställt för företagaren gäller både den arbetsinkomst som första gången fastställts för företagaren (startarbetsinkomsten) och de arbetsinkomster som senare fastställts och därmed också den aktuella fastställda arbetsinkomsten. Den föreslagna bestämmelsen om skyldighet att lämna ut uppgifter om den arbetsinkomst som fastställts för företagaren klargör rättsläget. Rättsläget bli då i linje med den rapporteringspraxis som rått på senare tid. Tidigare har arbetspensionsanstalter som sköter försäkringen av företagare lämnat uppgifter om den fastställda arbetsinkomsten på varierande sätt.
Uppgifter om en persons arbetsförmåga och hälsotillstånd behövs till exempel vid utredning om hur de förmåner som hänför sig till arbetsoförmåga eller hot om arbetsoförmåga fungerar i arbetspensionssystemet. Den nuvarande regleringsgrunden när det gäller utlämnandet av medicinska uppgifter och utredningar som gäller en person måste anses oklar och bristfällig. I praktiken har till exempel läkarutlåtanden begärts för Pensionsskyddscentralens statistik-, forsknings- och utvecklingsverksamhet endast av arbetspensionsanstalterna. På begäran har de i regel erhållits från arbetspensionsanstalterna, men inte utan undantag. Det föreslås därför att det uttryckligen ska föreskrivas om utlämnande av medicinska uppgifter och utredningar som rör en person och som är behövliga för den statistik-, forsknings- och utvecklingsverksamhet som avses. När det gäller arbetspensionsanstalter föreslås det en skyldighet att lämna ut vissa handlingar med behövliga medicinska utredningar (t.ex. läkarutlåtanden enligt definitionen i bestämmelsen), vilket även omfattar utlämnande av uppgifter om namnet och koden enligt sjukdomsklassificeringen för en persons diagnos. För Ålands landskapsregering, Folkpensionsanstalten, Olycksfallsförsäkringscentralen, Trafikförsäkringscentralen, Patientförsäkringscentralen, försäkringsbolag som sköter lagstadgad olycksfalls- och trafikförsäkring samt andra myndigheter eller inrättningar inom socialförsäkringens område föreslås endast skyldighet att lämna ut uppgifter om namnet och koden enligt sjukdomsklassificeringen för en persons diagnos. Detta innebär att de sistnämnda aktörerna har rätt och skyldighet att lämna ut uppgifter om namnet på en persons diagnos och den motsvarande koden enligt ICD-klassifikationen eller någon annan motsvarande kod, men inte andra medicinska handlingar eller utredningar som rör personen. Diagnosens namn och kod lämnas ut med den noggrannhet som uppgiftslämnaren har tillgång till. Ett diagnosnamn som lämnas ut kan vara exempelvis ”recidiverande depression, medelsvår episod” och diagnosens kod ”F33.1”.
Enligt förslaget ska arbetspensionsanstalterna för PSC:s statistik-, forsknings- och utvecklingsverksamhet vara skyldiga att lämna ut de uppgifter och utredningar om en person som avses i 198 § 1 mom. 2 punkten, underpunkterna a–c i lagen om pension för arbetstagare och som tillställts arbetspensionsanstalten för handläggning av ett pensions- eller förmånsärende. Till dessa uppgifter hör till exempel sådana B-läkarutlåtanden som tidsmässigt och i sak anges närmare i 198 § 1 mom. 2 punkten underpunkt b i lagen om pension för arbetstagare. Bestämmelsen gäller dock också andra uppgifter om en persons journalhandlingar, rehabilitering, hälsotillstånd, vård samt arbetsförmåga som har tillställts arbetspensionsanstalten för handläggning av ett pensions- eller förmånsärende. För uppfyllande av villkoret räcker det att uppgifterna har lämnats till pensionsanstalten för handläggning av ett pensions- eller förmånsärende, oavsett vilken inverkan uppgiften i utredningen har haft på handläggningen. Denna bestämmelse gör det därmed möjligt att lämna ut handlingar som innehåller medicinska utredningar (t.ex. läkarutlåtanden), vilket även omfattar namnet på en persons diagnos och dess kod enligt ICD-klassifikationen eller någon annan motsvarande kod. Arbetspensionsanstalten har därmed rätt och skyldighet att till Pensionsskyddscentralens statistik-, forsknings- och utvecklingsverksamhet lämna ut exempelvis sådana läkarutlåtanden och journalhandlingar som avses i bestämmelsen, om PSC begär det. Beroende på innehållet i PSC:s begäran om information ska uppgifter om en persons diagnoser också kunna lämnas ut separat, till exempel i form av registeruppgifter, utan att handlingar som innehåller medicinsk utredning som gäller personen lämnas ut. Enligt förslaget kan även Z-diagnoser enligt ICD-klassifikationen lämnas ut. Uppgifter om en persons diagnos får vid behov också lämnas ut med hjälp av olika klassificeringar eller kategoriseringar (t.ex. uppgifter om en sjukdomsgrupp) om den som lämnar ut uppgifterna har tillgång till sådana uppgifter och PSC begär dem i denna form.
Rätten och skyldigheten för Ålands landskapsregering, Folkpensionsanstalten, Olycksfallsförsäkringscentralen, Trafikförsäkringscentralen, Patientförsäkringscentralen, försäkringsbolag som sköter lagstadgad olycksfalls- och trafikförsäkring samt andra myndigheter eller inrättningar inom socialförsäkringens område att lämna ut medicinska uppgifter om en person gäller enligt förslaget endast namnet och koden för en persons diagnos. Det är känt att Folkpensionsanstalten för närvarande överlåter dessa uppgifter till PSC:s statistik-, forsknings- och utvecklingsverksamhet. Enligt förslaget kan även Z-diagnoser enligt ICD-klassifikationen lämnas ut. Skyldigheten att på begäran lämna ut dessa uppgifter ska gälla alla diagnoser som uppgiftslämnaren känner till, oberoende av till exempel olika diagnosers inverkan på de förmåner som uppgiftslämnaren beviljar. Punkten avseende dessa aktörer ger inte rätt att lämna ut andra uppgifter än diagnosens namn och kod, det vill säga uppgiftslämnaren har enligt den punkten inte rätt eller skyldighet att lämna ut till exempel läkarutlåtanden eller andra medicinska utredningar eller journalhandlingar. Uppgifter om en persons diagnos får vid behov också lämnas ut med hjälp av olika klassificeringar eller kategoriseringar (t.ex. uppgifter om en sjukdomsgrupp) om den som lämnar ut uppgifterna har tillgång till sådana uppgifter och PSC begär dem i denna form.
Punkt 1 underpunkt d i den föreslagna bestämmelsen, som gäller arbetspensionsanstalterna, samt punkt 2 underpunkt c, som gäller Ålands landskapsregering, Folkpensionsanstalten, Olycksfallsförsäkringscentralen, Trafikförsäkringscentralen, Patientförsäkringscentralen, försäkringsbolag som sköter lagstadgad olycksfalls- och trafikförsäkring samt andra myndigheter eller inrättningar som är verksamma inom socialförsäkringsområdet, avser uttryckligen utlämnandet av en till karaktären medicinsk utredning om en person. Uppgifter om en persons rätt till förmåner, inklusive de förmåner som enligt lagstiftningen har samband med personens hälsotillstånd, ska lämnas ut i enlighet med punkt 1 underpunkt b och punkt 2 underpunkt b i den föreslagna bestämmelsen. Utlämnandet av uppgifter enligt det föreslagna 4 § 1 mom. ska även i fortsättningen omfattas av 2 mom. i samma paragraf, enligt vilken PSC i princip har rätt att få de uppgifter som nämns i 1 mom. avgiftsfritt. Om uppgifterna behövs i en viss form och detta orsakar den som lämnar ut uppgifterna betydande merkostnader, ska kostnaderna dock ersättas.
En differentiering av bestämmelserna om utlämnande av till karaktären medicinska uppgifter i fråga om arbetspensionsanstalter och de aktörer som avses i punkt 2 i bestämmelsen föreslås därför att PSC:s lagstadgade verksamhetsområde särskilt omfattar utvecklingen av arbetspensionsskyddet och verkställigheten av det. Övergripande medicinska uppgifter om en persons hälsotillstånd och arbetsförmåga behövs särskilt till den del de direkt hänför sig till verkställigheten av arbetspensionsskyddet samt till pensioner och förmåner som omfattas av arbetspensionsskyddet. PSC:s behov av att, för statistik-, forsknings- och utvecklingsverksamhet, utnyttja medicinska utredningar som hänför sig till verkställigheten av andra förmåns- och ersättningssystem kan i regel bedömas vara väsentligt mindre och mer slumpartat än i fråga om motsvarande utredningar som hänför sig till verkställigheten av arbetspensionssystemet, även om ett sådant behov inte heller kan uteslutas. Som ovan nämnts begränsar specialbestämmelsen i 4 § 1 mom. i lagen om Pensionsskyddscentralen inte begäran om andra uppgifter, till exempel för användning för statistik eller forskning med stöd av annan lagstiftning. Detta kommer därför också i fråga, till exempel när det är nödvändigt att använda en mer omfattande medicinsk utredning än den som omfattas av specialbestämmelsen.
De uppgifter om en persons pensioner och sociala förmåner som Skatteförvaltningen lämnar ut baserar sig i praktiken på uppgifterna i inkomstregistret. Det nya är att dessa uppgifter kan begäras för PSC:s statistiska verksamhet, forskning och utveckling, inte bara från den inrättning som betalat ut förmånerna, utan också centralt ur inkomstregistret. Med en persons arbetsinkomst avses detsamma som i nuläget, begreppet hänvisar både till löner och arbetsersättningar. Dessa uppgifter får PSC redan i nuläget delvis av andra aktörer för sin statistik-, forsknings- och utvecklingsverksamhet. I övrigt är de uppgifter som fås ur inkomstregistret nya och därmed utvidgar de det informationsunderlag som står till förfogande för PSC:s statistiska verksamhet, forskning och utveckling. Uppgifter om tidpunkten för arbetet och arbetets omfattning, heltid- eller deltidsarbete samt perioder då personen varit frånvarande från arbetet ingår i inkomstregistret. Uppgifterna i inkomstregistret om en persons arbetsperioder är omfattande. Uppgifter om en persons heltids- eller deltidsarbete eller antalet arbetade timmar hör däremot till de uppgifter som arbetsgivaren frivilligt anmäler till inkomstregistret, vilket minskar deras täckning. Uppgifter om frånvaroperioder avser till exempel frånvaro under anställningstid, såsom föräldraledighet eller sjukledighet, oberoende av om lön betalas för tiden. Till de uppgifter som Skatteförvaltningen lämnar ut hör också uppgifter om förvärvs- och kapitalinkomst som grundar sig på en persons egen företagarverksamhet samt om företagarverksamhetens form, omsättning och andra omständigheter som beskriver företagarverksamhetens omfattning. Den föreskrivna rätten till information kan tillämpas på en persons egen företagarverksamhet, oavsett om verksamheten utövas som yrkesutövare eller rörelseidkare eller i form av en separat juridisk person.
De uppgifter om arbetslöshetsförmåner och alterneringsersättningar som finns att tillgå i Finansinspektionens register över förmånstagare ska omfatta fullständiga uppgifter om förmånen och utbetalningen av den: till exempel arbetslöshetskassans nummer, uppgifter om beslutet och förmånsperioden, uppgifter om typ av förmån eller utbildning samt olika uppgifter om utbetalning av inkomstrelaterad dagpenning och dess varaktighet (t.ex. uppgifter om olika så kallade räknare). Rätten att få uppgifter föreslås också omfatta uppgifter om till exempel förmånens grund eller de så kallade tilläggsdagarna samt uppgifter om den lön som förmånen grundar sig på samt om lönejämkning. För närvarande har PSC tillgång till samma uppgifter för sin statistik-, forsknings- och utvecklingsverksamhet genom att begära dem av Finansinspektionen med stöd av prövning från fall till fall av en myndighet som avses i 28 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). PSC har därmed hittills kunnat begära motsvarande uppgifter med stöd av annan lagstiftning. Den föreslagna bestämmelsen gör det möjligt att få och utlämna dem väsentligt lättare och med mindre administration. I fråga om uppgifter om en person ingår i Finansinspektionens register över förmånstagare i praktiken åtminstone uppgifter om personens yrke.
Skyldigheten för Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata att lämna ut uppgifter gäller enligt den föreslagna bestämmelsen behövliga identifieringsuppgifter, uppgifter om en persons kön, nationalitet, modersmål, civilstånd, familjeförhållanden, födelse- och bostadsort, födelsetid och dödsdag samt andra jämförbara uppgifter som är nödvändiga för den statistiska verksamheten, forskningen och utvecklingen. I enlighet med 30 § i lagen om befolkningsdatasystemet och de certifikattjänster som tillhandahålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (661/2009) får PSC för närvarande samma uppgifter genom en separat begäran, varvid behövliga uppgifter ur befolkningsdatasystemet kan lämnas ut för historisk och vetenskaplig forskning samt för framställning av statistik. Den föreslagna bestämmelsen gör det också möjligt att utnyttja den information som begärs i PSC:s lagstadgade utvecklingsverksamhet. Det är logiskt att om utlämnande av dessa uppgifter regleras i en specialbestämmelse om PSC:s statistiska verksamhet, forskning- och utveckling och det minskar den administrativa bördan i arbetet för att få fram behövliga uppgifter.
7.7
Lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar
5 §. Försäkringsskyldighet. I 2 mom. föreslås det att en mening läggs till enligt vilken, om giltighetstiden för en stipendiats försäkring enligt lagen om pension för lantbruksföretagare i enlighet med 10 g § i den lagen, också giltighetstiden för stipendiatens försäkring enligt lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar justeras på motsvarande sätt. Det är ändamålsenligt att skydd för olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar som hänför sig till LFöPL-försäkringen är inriktat på rätt tid i förhållande till stipendiatens faktiska arbetstid. Stipendiatens arbetsinkomst är också av betydelse vid handläggningen av ersättningsärenden enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015). Om stipendiaten till exempel råkar ut för ett olycksfall i arbetet eller drabbas av en yrkessjukdom i annat arbete och vid tidpunkten för skadefallet ännu utförde stipendiatarbete som försäkrats enligt lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar (873/2015), beaktas stipendiatens arbetsinkomst på skadedagen i dagpenningen.
54 §. Rätt att få olycksfallspension. I slutet av 4 mom. föreslås det att en mening läggs till, enligt vilken vad som i momentet i fråga bestäms om bedömning av nedsättningen i arbetsförmågan hos en lantbruksföretagare och minskning av arbetsinkomsten ska följas vid prövning av rätten till olycksfallspension även i fråga om stipendiater. Enligt den föreslagna 54 § ska således även stipendiater omfattas av villkoret att olycksfallspension som beviljas tills vidare endast kan beviljas om arbetsinkomsten har justerats nedåt i de fall då stipendiatens stipendiatarbete på grund av skadan har minskat med minst 20 procent. Efter att lagen har trätt i kraft beviljas de olycksfallspensioner som beviljas stipendiater tills vidare i enlighet med den nya lagstiftningen i fråga om alla skadefall som ersätts enligt lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar.
7.8
Lagen om pensionsersättning som skall betalas av statens medel för tiden för vård av barn under tre år eller för tiden för studier
1 §. Hänvisningen i 7 punkten till Ålands landskapslag rättas till en hänvisning till den gällande landskapslagen.
9 §. Det föreslås att en hänvisning till 4 § fogas till 2 mom. Följaktligen ska även det belopp som nämns i 4 § i denna lag justeras till beräkningstidpunktens nivå med lönekoefficienten enligt 96 § i lagen om pension för arbetstagare.