7
Remissvar
Understöd och motstånd
Cancerföreningen, Tammerfors universitetssjukhus, Fimea, Suomen Reumatologinen Yhdistys - Reumatologisk Förening i Finland ry och Reumasairauksien koordinaatiokeskus, Konkurrens- och konsumentverket och Suomen Lääkäriliitto - Finlands Läkarförbund ry (Läkarförbundet) understöder i huvudsak förslaget. Östra Finlands universitet, Östra Finlands universitetsapotek och Finlands sjukskötare rf anser att propositionen med vissa förbehåll kan godkännas för att läkemedelskostnaderna ska stävjas. IBD understöder en ökad användning av biosimilarer som en del av stävjandet av ökningen av läkemedelskostnaderna, men understöder inte propositionen till alla delar. Apotekareförbundet och Universitetsapoteket understöder utbyte på apotek, HUS och Kommunförbundet understöder med förbehåll. Orion stöder försök till besparingar i fråga om biologiska preparat. Arbets- och näringsministeriet understöder att besparingarna fördelas mellan flera objekt. Finlands Fertilitetssällskap rf, Psoriasisförbundet rf och Kommunförbundet understöder med förbehåll målet att sänka läkemedelskostnaderna. Regionförvaltningsverken anser att målen allmänt taget kan understödas, men anser att propositionen kräver ytterligare preciseringar. Valvira understöder kostnadseffektivitetsmålen. Kommunförbundet anser att det föreslagna genomförandet av utbyte på apotek i huvudsak är ändamålsenligt. Östra Finlands universitet understöder den föreslagna skyldigheten att ge läkemedelsrådgivning. Cancerorganisationerna och Östra Finlands universitet understöder ändringarna i referensprissystemet. Konkurrens- och konsumentverket anser att referensprissystemet skapar incitament också för kunderna. Regionförvaltningsverken understöder delvis ändringarna av sjukförsäkringslagen.
Enligt vissa utlåtanden kan besparingarna uppnås helt och hållet med de åtgärder som föreslås i regeringens proposition RP 245/2022 rd. Enligt andra utlåtanden bör konsekvenserna av propositionen RP 245/2022 rd beaktas innan det fattas beslut om utbyte på apotek (Rinnakkaislääketeollisuus ry, Lääketeollisuus ry, IBD, SOSTE Finlands social och hälsa rf, Psoriasisförbundet rf, Östra Finlands universitet, Östra Finlands universitetsapotek, Diabetesförbundet i Finland rf (Diabetesförbundet) och Finlands Farmaciförbund rf (Farmaciförbundet). Propositionen ändras inte. Enligt den sakkunnigbedömning som beskrivs i regeringspropositionen förutsätter kostnadsbesparingen åtgärder enligt RP 245/2022 rd och åtgärder enligt denna proposition. Tidsplanen gör det inte möjligt att fatta beslut stegvis. I vissa utlåtanden ansågs det att åtgärderna borde ha beretts i en och samma proposition och att det förekommer överlappningar mellan dem. Det har inte varit möjligt att bereda frågorna i en och samma proposition. Beredningen har dock skötts av samma team, vilket innebär att man redan i beredningsskedet kan ingripa i eventuella överlappningar.
Rinnakkaislääketeollisuus ry och Lääketeollisuus ry motsätter sig propositionen och lyfter fram dess brister. Propositionen ändras inte på något annat sätt än så som beskrivs närmare nedan. När det gäller den kritik som framförts har Fimeas och den informella beredningsgruppens ställningstaganden använts för att skapa och bereda en helhetsbild när man vägt alternativen. Patientorganisationerna har hörts under remissbehandlingen. Genomförandet av utbyte på apotek fortsätter i en arbetsgrupp som tillsatts av social- och hälsovårdsministeriet. Denna proposition och RP 245/2022 rd bildar en helhet. Andra brister identifieras inte. Farmaciförbundet och Diabetesförbundet anser att propositionen bör beredas i den arbetsgrupp som social- och hälsovårdsministeriet tillsatt. Arbetsgruppen i fråga har inte till uppgift att bereda en regeringsproposition.
Genomförande av utbyte av biologiska läkemedel på apotek
Många remissinstanser föreslog att författningsändringarna införs stegvis antingen per läkemedelspreparat eller läkemedelsgrupp eller så att utbytesintervallet till en början är ett år och senare kortare. (Östra Finlands universitetsapotek, Lääketeollisuus ry, Rinnakkaislääketeollisuus ry, Psoriasisförbundet rf, IBD, Östra Finlands universitet, Fimea, Läkarförbundet, HUS, Tehy rf, Cancerföreningen, Provisorföreningen, Colores - Finlands Kolorektalcancerförening rf (Colores), Farmaciförbundet och Universitetsapoteket, SOSTE Finlands social och hälsa rf och Diabetesförbundet). Propositionen ändras så att utbytesintervallet är sex månader. Dessutom ska insulinpreparat stegvis tas med i utbytet på apotek. Till övriga delar ansågs det inte finnas några skäl som beror på läkemedelspreparaten eller andra berättigade skäl för stegvis införande.
I begäran om utlåtande ställdes en fråga om vilket utbytesintervall som ska tillämpas på biologiska läkemedel. Fimea och Folkpensionsanstalten hade inte någon stark ståndpunkt i fråga om utbytesintervallets längd. De framförde motiveringar för utbytesintervall på både tre och sex månader. Provisorföreningen, Östra Finlands universitet, Kommunförbundet och Konkurrens- och konsumentverket understödde tre månaders intervaller. Tre månader motiverades bland annat med läkemedlens likvärdighet, en fungerande priskonkurrens och läkemedelsanvändarens intresse. Utbytesintervall på minst sex månader understöddes av Lapsettomien yhdistys Simpukka ry, Lääketeollisuus ry, Finlands Fertilitetssällskap, Cancerföreningen, SOSTE Finlands social och hälsa rf, Suomen Reumatologinen yhdistys - Reumatologisk Förening i Finland ry, Allergi-, Hud- och Astmaförbundet rf och Colores. Det motiverades bland annat med längden på fertilitetsbehandling, förekomsten av ett terapisvar, bedömningen av läkemedelsbehandlingens verkningsfullhet och stabiliseringen av läkemedelsanvändarens tillstånd.
Utbytesintervall på ett år understöddes av Rinnakkaislääketeollisuus ry, Östra Finlands universitetsapotek, Universitetsapoteket, HUS, Östra Finlands universitet, IBD, Läkarförbundet, Diabetesförbundet, Reumaskötarna i Finland rf, Psoriasisförbundet rf, studentkåren vid Helsingfors universitet, Tehy rf, Finlands Specialistläkarförening rf och Apotekareförbundet. Utbytesintervall på ett år motiverades bland annat med avsaknaden av immunogenicitetsdata, forskningsrön och internationella erfarenheter, insulinpreparatens egenskaper samt med att det är fråga om läkemedel som ska injiceras. Dessutom ansåg Konsumentförbundet rf, regionförvaltningsverken, Farmaciförbundet, Tammerfors universitetssjukhus, Finlands sjukskötare rf, Merck och Reumaförbundet i Finland rf att utbytesintervallet bör vara längre än tre månader men specificerade inte utbytesintervallets önskade längd.
Enligt utlåtandena ökar ett tätare utbytesintervall förbuden mot utbyte och riskerna och minskar patienternas förtroende och följsamhet. Ett längre utbytesintervall motiverades också bland annat med belastningen på hälso- och sjukvården och apoteken samt med läkemedelssvinnet. Enligt Fimea är det enligt befintliga forskningsrön medicinskt problemfritt att genomföra ett utbyte, och det finns inga medicinska grunder för att avvika från utbytesintervallet på tre månader. Det kan dock vara motiverat på grund av oklarheter och risker i samband med användningen av dosdispensrar.
Propositionen ändras så att utbytesintervallet är sex månader. På basis av Folkpensionsanstaltens, Kommunförbundets, Lääketeollisuus ry:s och Östra Finlands universitets utlåtanden ändrades propositionen dessutom så att utbytesintervallet gäller alla biologiska läkemedel och dessutom tryggas en oavbruten läkemedelsbehandling under sex månader med samma läkemedelspreparat. Patienten har dock om han eller hon så önskar möjlighet att få det läkemedelspreparat som i realiteten är förmånligast för honom eller henne, om läkaren inte har förbjudit utbyte. Motiveringen har ändrats till denna del.
Vissa remissinstanser kommenterade kriterierna för utbytbarhet. Motiveringen till propositionen har kompletterats utifrån regionförvaltningsverkens utlåtande så att ordparet ”annan version” har definierats. Propositionen behövde inte ändras utifrån Östra Finlands universitets utlåtande, eftersom likheterna mellan dosdispensrar redan har beaktats. Kravet på biologisk och terapeutisk likvärdighet behövde inte ändras på grundval av Fimeas utlåtande, eftersom den nuvarande formuleringen motsvarar särdragen hos biologiska läkemedel. Det finns inte heller skäl att ändra paragrafen om kriterierna för utbytbarhet utifrån Fimeas utlåtande, eftersom en sådan ändring skulle förutsätta en helhetsöversyn av alla läkemedelspreparat som ingår i utbytessystemet, vilket inte kan göras i denna beredning. Det finns ingen anledning att lägga fram Fimeas förslag om att dess prövningsrätt ska betonas. Fimeas prövningsrätt som myndighet grundar sig på lagstiftning.
I vissa utlåtanden föreslogs dessutom läkemedelsspecifika kriterier för utbytbarhet, att ett säkerhetskrav ska fogas till kriterierna, att skillnaderna mellan olika dosdispensrar ska beaktas, att Fimeas riktlinjer ska beaktas, helhetsprövning och hörande av intressentgrupper. Enligt ett utlåtande bör de preparat som tas in i en referensprisgrupp dessutom motsvara de preparat som konkurrensutsatts inom välfärdsområdena. Propositionen ändras inte på dessa grunder. Kriterierna för enskilda läkemedelspreparat kan inte fastställas på lagnivå. Säkerheten har beaktats redan i de nuvarande kriterierna. Fimea utvärderar skillnader mellan dosdispensrar som en del av sin lagstadgade bedömning. Lagstiftaren är inte bunden av Fimeas riktlinjer. Fimeas prövningsrätt är grundad på lag. För att intressentgrupper ska kunna höras krävs separat beredning och konsekvensbedömning. De preparat som används inom hälso- och sjukvården påverkar inte utbytet av läkemedel inom öppenvården.
Enligt Konkurrens- och konsumentverket bör i princip alla biosimilarer omfattas av utbyte på apotek och bestämmelserna om referenspris, om det inte finns medicinska skäl för en begränsning. I vissa utlåtanden föreslogs det att vissa läkemedelsgrupper ska lämnas utanför utbytet: fertilitetsbehandling (Merck Oy), insulinpreparat (HUS, Lääketeollisuus ry och Rinnakkaislääketeollisuus ry), biologiska läkemedel avsedda för behandling av kroniska sjukdomar (Rinnakkaislääketeollisuus ry), biologiska läkemedel som omfattas av obligatorisk lagring (Lääketeollisuus ry och Tammerfors universitetssjukhus, om det inte kan garanteras att skyldigheten uppfylls). Propositionen ändras inte på dessa grunder. Preparat för fertilitetsbehandling och insulinpreparat har beaktats i utbytesintervallets längd. Insulinpreparat ska också omfattas av stegvis införande. Det finns inga grunder för att utesluta de övriga läkemedelsgrupperna. Utbyte på apotek gäller för närvarande i fråga om kemiska läkemedel både läkemedel som används för kroniska sjukdomar och läkemedel som omfattas av obligatorisk lagring. Uppfyllandet av upplagringsskyldigheterna hör till området för lagen om obligatorisk lagring och det finns ingen anledning att koppla det till kriterierna för utbyte. Att införa en sådan skyldighet som kriterium för utbyte skulle innebära en extra administrativ börda för både aktörerna och myndigheterna.
Enligt vissa remissinstanser som representerar patienter, läkemedelsindustrin och läkemedelsförskrivare bör patienter under 18 år lämnas utanför utbyte på apotek. Regionförvaltningsverken och SOSTE Finlands social och hälsa rf nämnde patienter med funktionsnedsättningar, äldre personer och situationer där någon sköter ärenden för någon annans räkning. Provisorföreningen nämnde patienter som använder hjälpmedel. Det finns ingen anledning att ändra propositionen. Patienterna bör behandlas likvärdigt. En läkare kan meddela förbud mot utbyte, om det finns medicinska eller terapeutiska grunder för att förbjuda utbyte.
Finlands Specialistläkarförening rf, Valvira och Suomen Reumatologinen Yhdistys - Reumatologisk Förening i Finland ry anser det vara viktigt att det i fråga om biologiska läkemedel finns samma möjlighet till förbud mot utbyte som i fråga om andra läkemedel. Kuopio universitetssjukhus anser det vara viktigt att patientens förmåga till utbyte bedöms noggrant. Som grunder för ett förbud mot utbyte föreslås bland annat minnessjukdom (Finlands Sjukskötare rf), fysisk nedsättning i funktionsförmågan (Reumaförbundet i Finland rf och Lääketeollisuus ry), läkarens oro för patientens kompetens (IBD), nya läkemedel och kognitiva begränsningar (Läkemedelsindustrin rf) samt helhetssituationen för vården (Simpukka). Propositionen behöver inte ändras. Den gällande bestämmelsen om förbud mot utbyte föreslås inte bli ändrad och den ska tillämpas på biologiska läkemedel liksom på andra läkemedel. De utvidgningar av grunderna för förbudet mot utbyte som föreslagits i utlåtandena är inte motiverade.
Folkpensionsanstalten anser att ett utbyte inte bör göras om den biologiska läkemedelsbehandlingen har inletts på sjukhuset. Propositionen ändras inte. Även om vården inleds på sjukhuset är läkaren i regel skyldig att förskriva det biologiska läkemedel som är förmånligast för en patient som flyttas över till öppenvården. Det finns ingen orsak till varför utbyte på apotek skulle behandlas på ett annat sätt. Folkpensionsanstaltens kommentar om hänvisningen till 57 b § har beaktats som en del av den ändrade ordningsföljden för momenten i propositionen. Lääketeollisuus ry föreslår att patienten ska ha rätt att återgå till att använda ett tidigare använt läkemedelspreparat, om det ingår i prisintervallet. Propositionen ändras inte. Avsikten är att säkerställa en bestående läkemedelsbehandling under intervaller på sex månader.
Läkemedelsrådgivning och aktörernas skyldighet att informera och samarbeta
Många remissinstanser ansåg att kommunikationen och samarbetet mellan apoteken och hälso- och sjukvården bör ombesörjas i propositionen. (Reumasjukskötarna i Finland rf, och Kommunförbundet, HUS, Fimea, Colores och Kuopio universitetssjukhus). Enligt Colores bör kunden informeras om utbytet när läkemedlet förskrivs. Bedömningen av nuläget i propositionen har kompletterats till denna del. De gällande bestämmelserna betraktades dock ur patienternas och aktörernas synvinkel som tillräckliga.
I flera utlåtanden framfördes det att arbetsfördelningen mellan hälso- och sjukvården och apoteket bör göras klarare. Injektionsinstruktioner ska ges inom hälso- och sjukvården och apoteket ska ge instruktioner om dosdispensrar. Motiveringen till propositionen har preciserats till denna del. Många remissinstanser ansåg att det krävs ett separat utrymme för rådgivningen. Däremot har Provisorföreningen, Fimea, Apotekareförbundet och Östra Finlands universitetsapotek inte ansett att det behövs något separat utrymme. Motiveringen till propositionen har ändrats till denna del. Det har inte ansetts nödvändigt med ett separat utrymme. Dessutom har motiveringen till 57 b § i läkemedelslagen preciserats så att den också omfattar skötsel av ärenden för någon annans räkning samt nya sätt att expediera läkemedel, vilket förutsattes i utlåtandena från Provisorföreningen, Apotekareförbundet, Diabetesförbundet och Rinnakkaislääketeollisuus ry.
Östra Finlands universitet, Rinnakkaislääketeollisuus ry och HUS ansåg att apotekens rådgivning bör regleras noggrannare. Apotekareförbundet ansåg att det inte bör föreskrivas om detaljerna i rådgivningen. Lääketeollisuus ry anser att kvaliteten på rådgivningen varierar mellan olika apotek. Fimea anser att det ska föreskrivas om rådgivning i lag och att preciseringen av rådgivningen ska gälla alla läkemedel. Provisorföreningen kommenterade förhållandet mellan den särskilda rådgivningsskyldigheten och apotekens allmänna rådgivningsskyldighet. Provisorföreningen och regionförvaltningsverken anser att det bör föreskrivas särskilt om dokumentering av rådgivningen. Propositionen ändras inte. I samband med reformen av läkemedelsärenden granskas apotekens läkemedelsrådgivning på ett övergripande sätt. Bedömningen av eventuella preciseringsbehov bör göras i samband med detta. En särskild skyldighet att ge rådgivning om biologiska läkemedel är motiverad, eftersom säkerställandet av medicinerings- och patientsäkerheten har väckt särskild oro hos intressentgrupperna av remissvaren att döma.
Colores, Universitetsapotek, regionförvaltningsverken och Lääketeollisuus ry förutsätter en beskrivning av vård- och rådgivningsprocessen för patienten. Regionförvaltningsverken, Valvira och Lääketeollisuus ry förutsätter att det juridiska ansvaret definieras. Motiveringen till propositionen har kompletterats med rådgivningsansvar för aktörerna och patientens informationsbehov. Till övriga delar finns det ingen anledning att definiera processen i regeringspropositionen. Syftet med propositionen är inte att ändra den nuvarande ansvarsfördelningen mellan hälso- och sjukvården, läkemedelsförskrivarna och apoteken. Colores funderar över hur rådgivningen vid apotekets serviceställe kan säkerställas. Valvira anser att apotekets möjlighet att kontakta en läkare är viktig. Propositionen ändras inte. Rådgivningen är inte beroende av apotekets verksamhetsställe. Apoteket har möjlighet att, liksom hittills, kontakta en läkare.
Många remissinstanser anser att apoteken ska ha tillräcklig kompetens för rådgivning om dosdispensrar i utbytessituationer. Diabetesförbundet frågar till denna del hur man säkerställer att apotekets hela personal i tillräcklig utsträckning deltar i kompletterande utbildning. Dessutom ska kvalitetskriterierna säkerställas. Enligt regionförvaltningsverken ska utbildningen planeras. Det finns ingen anledning att ändra propositionen. I 56 § i läkemedelslagen finns ett krav på kompletterande utbildning och kompetent personal. Det bör noteras att apoteken redan nu expedierar biologiska läkemedel och ger läkemedelsrådgivning. Dosdispensrarna kan vara nya, men kompletterande utbildning kan ordnas om dem. Något separat behov av att föreskriva om säkerställandet av apotekens kompetensnivå i fråga om biologiska läkemedel identifieras inte här.
Apotekareförbundet, Universitetsapoteket, Provisorföreningen och Lääketeollisuus ry anser att en fast tilläggsavgift ska betalas till apoteken för utbyte på apotek och rådgivning. Propositionen ändras inte. Som apoteksföretagare bör man vara förberedd på ändringar i lagstiftningen om näringsverksamhet och de har redan i nuläget skyldighet att expediera och byta ut läkemedel och ge rådgivning. Lääketeollisuus ry har också lyft fram frågan om patientkort för läkemedelspreparat vid utbyte. Dessutom har HUS ansett att riskminimeringsmaterial bör produceras elektroniskt. Propositionen ändras inte. Läkemedelssubstansen i en biosimilar motsvarar substansen i det biologiska originalläkemedlet. De kan ha olika dispensrar, men apoteket sköter rådgivningen om dosdispensrar. Ett patientkort är frivilligt producerat material som inte inverkar på införandet av utbyte på apotek. HUS förslag kan inte bedömas i detta sammanhang.
Ändringar av sjukförsäkringslagen
Konkurrens- och konsumentverket förordar förfarandet med prisfastställelse enligt propositionen. Lääketeollisuus ry motsätter sig det. Propositionen ändras inte. Förfarandet för prisfastställelse tryggar ett effektivt system också i en situation där konkurrensen inleds med fördröjning. Förfarandet med prisfastställelse ökar inte läkemedelsföretagens administrativa börda i någon betydande grad. Konsekvensbedömningen har kompletterats till denna del.
Till motiveringen till sjukförsäkringslagen har på förslag av regionförvaltningsverken fogats en definition av ordparet ”annan version”. På basis av Folkpensionsanstaltens utlåtande har 6 kap. 18 § 4 mom. i sjukförsäkringslagen ändrats. Dessutom har 5 kap. 9 § i sjukförsäkringslagen ändrats så att den motsvarar ändringen av 57 b § i läkemedelslagen. Folkpensionsanstaltens förslag till ny formulering godkändes dock inte. Vid den fortsatta beredningen behöver det dessutom göras de ändringar i propositionen som förutsätts på grund av det ändrade utbytesintervallet på sex månader i läkemedelslagen.
Rinnakkaislääketeollisuus ry och Lääketeollisuus ry föreslår att det ska införas sanktioner för företag som fastställer ett referenspris men som inte kan leverera preparatet under hela referensprisperioden. Suomen Reumatologinen Yhdistys - Reumatologisk Förening i Finland ry föreslår att läkemedelsförpackningar av olika storlek ska ingå i referensprisgrupperna. Lääketeollisuus ry föreslår att prisnivån för biosimilar inte ska påverka prisförhandlingarna om de preparat som omfattas av patentskyddet. Propositionen ändras inte på dessa grunder. I samband med beredningen av denna proposition är det inte möjligt att bedöma de föreslagna ändringarna i referensprissystemet eller att skapa nya sanktionssystem.
Konkurrens- och konsumentverket anser att det nuvarande referensprisintervallet är godtagbart. Orion Oyj, Provisorföreningen, Apotekareförbundet, Suomen Reumatologinen Yhdistys - Reumatologisk Förening i Finland ry, Birkalands sjukvårdsdistrikt och Rinnakkaislääketeollisuus ry anser att prisintervallet för biologiska läkemedel bör vara 50 cent bredare än för närvarande. Det finns ingen anledning att ändra propositionen. Det kan antas att ett bredare prisintervall skulle lämna outnyttjad sparpotential. En breddning är inte en åtgärd i enlighet med målet att främja konkurrensen. Den försätter också biologiska läkemedel i en ojämlik ställning i förhållande till andra läkemedel utan grundad anledning.
Ikraftträdande, verkställighet och uppföljning av lagen
Provisorföreningen, Apotekareförbundet, Universitetsapoteket, regionförvaltningsverken, Östra Finlands universitetsapotek, Lääketeollisuus ry, Folkpensionsanstalten och Östra Finlands universitet ansåg att utbyte på apotek bör gälla recept som förskrivits och förnyats efter den 1 januari 2023. Enligt regionförvaltningsverken ska propositionen ses över utifrån om den också omfattar recept som förskrivits efter 2023. Enligt Fimea och Universitetsapoteket bör lagen tillämpas endast på recept som förskrivits efter lagens ikraftträdande. Enligt Kommunförbundet behövs det tillräckligt stöd för verkställigheten till stöd för lagen. HUS föreslår att utbyte på apotek ska genomföras under en lång övergångsperiod eller endast i fråga om nya recept. Propositionen ändras så att utbyte på apotek ska tillämpas på de recept på biologiska läkemedel som förskrivits och förnyats 2023 och till vilka ett utbytesförbud ska fogas på det sätt som föreslås i regeringens proposition RP 245/2022 rd. På recept som förskrivits 2022 tillämpas inte utbyte på apotek.
Vissa remissinstanser ansåg att processen för utbyte på apotek och rutinerna för läkemedelsrådgivning bör definieras för att säkerställa verkställigheten (Rinnakkaislääketeollisuus, Apotekareförbundet, HUS Apotek, SOSTE Finlands social och hälsa rf) och ett det behövs nationella riktlinjer och en informationskampanj (Östra Finlands universitet, regionförvaltningsverken). Enligt Diabetesförbundet kan arbetsgruppen inte sköta verkställigheten. Enligt Tehy rf bör sjukskötarnas och hälsovårdarnas kompetens utökas. Propositionen ändras inte. Behövliga åtgärder vidtas som en del av arbetet i den arbetsgrupp som inrättats för detta ändamål. Det föreslås inte att man i denna proposition ingriper i sjukskötarnas och hälsovårdarnas kompetens som yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården.
Enligt Konkurrens- och konsumentverket bör propositionens konsekvenser för patientsäkerheten, uppkomsten av priskonkurrens och biosimilarernas marknadsandelar följas upp. Suomen Reumatologinen Yhdistys - Reumatologisk förening i Finland ry anser att användningen av biosimilarer bör följas upp med hjälp av ett nationellt reumatologiskt kvalitetsregister. Östra Finlands universitet anser att en uppföljning förutsätter forskningsdata ur olika synvinklar. Enligt regionförvaltningsverken bör det följas upp vad som händer med medicineringssäkerheten, vårdens kontinuitet eller patientens engagemang i sin vård samt till följd av dessa vårdens verkningsfullhet. Det saknas ett uppföljningssystem och mätare och detta ska myndigheterna utreda sinsemellan. Det finns ingen anledning att ändra propositionen. Propositionens konsekvenser kan följas upp med hjälp av de uppföljningsmetoder som myndigheterna har tillgång till.
Konsekvensbedömning
Bedömningen av de ekonomiska konsekvenserna för staten har kompletterats på basis av utlåtandena från Provisorföreningen, Lääketeollisuus ry, HUS och Finlands Specialistläkarförening rf. Dessutom har konsekvenserna för anskaffningar av sjukhusläkemedel kompletterats på basis av utlåtandet från Konkurrens- och konsumentverket och Lääketeollisuus ry. Enligt utlåtandet från Rinnakkaislääketeollisuus ry är presumtionen i propositionen att det för alla biologiska läkemedelspreparat på marknaden kommer att finnas en biosimilar felaktig. Motiveringen till propositionen har till denna del preciserats med beaktande av att marknadsläget inte kan förutses exakt. Fimea anser att ersättningsandelen i fråga om biologiska läkemedel överstiger 70 procent och att apotekens ökande uppgifter bör bedömas tillsammans med RP 245/2022 rd. Motiveringen har kompletterats till denna del. Konsekvensbedömningen har kompletterats utifrån justitieministeriets utlåtande så att konsekvenserna av denna proposition och regeringens proposition RP 245/2022 rd har bedömts mer ingående än tidigare tillsammans. Till bedömningen har dessutom fogats ändringar enligt RP 245/2022 rd.
Arbets- och näringsministeriet anser att de föreslagna metoderna är ändamålsenliga för att besparingar ska åstadkommas. Provisorföreningen och Orion anser att det är möjligt att uppnå besparingar. Colores anser att besparingarna inte kan uppskattas. Kommunförbundet anser det osannolikt att besparingar skulle uppnås. Diabetesförbundet och Lääketeollisuus ry anser att konsekvensbedömningen är bristfällig. Propositionen ändras inte. Konsekvensbedömningen har utarbetats som en sakkunnigbedömning på basis av tillgänglig information. Osäkerhetsfaktorer och antaganden listas på ett transparent sätt i propositionen. Enligt Lääketeollisuus ry och Apotekareförbundet beaktas inte de parallella propositionernas betydelse för utgifterna för läkemedelsersättning i bedömningen. Propositionen ändras inte. Vid bedömningen har också RP 245/2022 rd beaktats och konsekvenserna har delvis bedömts tillsammans. De överlappande konsekvenserna har dock inte kunnat bedömas på ett tillförlitligt sätt på grund av de osäkerhetsfaktorer som finns i bedömningarna.
Remissinstanserna är av olika åsikt om apotekens kompetens och utbildningsbehov. Enligt Lääketeollisuus ry har alla apotek i Finland inte beredskap för högklassig rådgivning. Den kompletterande utbildningen för apoteken skulle enligt Rinnakkaislääketeollisuus ry, Lääketeollisuus ry och Finlands Fertilitetssällskap rf vara mera omfattande än beräknat. Diabetesförbundet anser att utbildningen skulle ta flera år. Å andra sidan anser HUS Apotek att den farmaceutiska personalen och erfarenheterna av läkemedelsutbyte talar för utbyte på apotek. Enligt Farmaciförbundet, Östra Finlands universitet, Universitetsapoteket och Provisorföreningen bör yrkesutbildade personer inom farmaci få kompletterande utbildning. Konsekvensbedömningen har uppdaterats. Utgångspunkten har varit den befintliga utbildade farmaceutiska personal som har erfarenhet av utbyte av läkemedel.
I konsekvensbedömningen har beaktats kommentarer från justitieministeriet, Provisorföreningen, Apotekareförbundet, Konkurrens- och konsumentverket, Fimea, Lääketeollisuus ry, SOSTE Finlands social och hälsa rf, Folkpensionsanstalten, Diabetesförbundet, Kuopio universitetssjukhus, Östra Finlands universitet, Östra Finlands universitetsapotek och Farmaciförbundet om tilläggsresurserna och ändringarnas förhållande till de övriga ändringarna i åtgärdshelheten. Kommentarerna från regionförvaltningsverken, Tammerfors universitetssjukhus och Lääketeollisuus ry om anskaffning av demoutrustning och kommentarerna från regionförvaltningsverken, Östra Finlands universitetsapotek och Östra Finlands universitet om kostnaderna för informationssystemen har beaktats i konsekvensbedömningen. De ändringar i informationssystemen som regionförvaltningsverken och Östra Finlands universitet förutsätter kan inte genomföras i detta sammanhang. Tammerfors universitetssjukhus anser att det behövs ett separat utrymme för rådgivning om dosdispensrar på apoteket. Östra Finlands universitet anser inte att kravet på ett separat utrymme på apoteket är motiverat. De föreslagna ändringarna av bestämmelserna anses inte förutsätta något separat utrymme på apoteket. Motiveringen har ändrats till denna del.
Enligt Diabetesförbundet skulle apoteken inte kunna förbereda sig på personalbehovet. Provisorföreningen anser att apoteksverksamheten bör baseras på en stabil ekonomisk grund. Propositionen ändras inte. Apoteken är självständiga affärsföretag. Konsekvenserna är apoteksspecifika. I regeringens proposition RP 245/2022 rd, som ingår i åtgärdshelheten, har det ansetts nödvändigt att dessutom inleda en totalreform av apoteksekonomin.
Bedömningen av de ekonomiska konsekvenserna för läkemedelsindustrin har kompletterats på basis av utlåtandena från Finlands sjukskötare rf, regionförvaltningsverken och Lääketeollisuus ry samt vissa andra utlåtanden och konsekvensbedömningen i RP 245/2022 rd. Dessutom har avsnittet om de ekonomiska konsekvenserna för läkemedelsanvändarna kompletterats. Finlands Fertilitetssällskap rf anser att patienten kan orsakas onödiga kostnader vid köp av en större mängd läkemedelspreparat än vad som behövs för fertilitetsbehandling. Propositionen ändras inte. Läkemedelsförskrivaren ansvarar för att anteckna de uppgifter som behövs för användningen av läkemedlet på receptet.
Bedömningen av de ekonomiska konsekvenserna för hälso- och sjukvården har ändrats på grundval av utlåtandena från Lääketeollisuus ry, regionförvaltningsverken, Finlands Specialistläkarförening rf, Tehy rf, Tammerfors universitetssjukhus, IBD, Farmaciförbundet, Finlands Fertilitetssällskap och Diabetesförbundet. Lääketeollisuus ry anser att propositionen kan leda till att arbetsmängden inom hälso- och sjukvården fördubblas. Kommentaren har inte beaktats som ospecificerad. Enligt HUS kräver propositionen betydande resurser. Propositionen ändras inte. Konsekvenserna bedöms inte kräva betydande resurser inom de områden som HUS föreslår.
Konsekvenserna för myndigheterna har kompletterats på basis av Folkpensionsanstaltens förslag. Regionförvaltningsverken anser att vårdansvaret och det juridiska ansvaret ska vara definierat för att möjliggöra regionförvaltningsverkens tillsyn och styrning. Propositionen bedöms inte ha några konsekvenser för regionförvaltningsverken, eftersom Fimea utövar tillsyn över apoteken. HUS anser att utbyte på apotek inte är ändamålsenligt, eftersom utbytets beroende av styrningen och finansieringen av läkemedelsbehandling inte har bedömts och informationshanteringen inte utvecklas. Propositionen ändras inte. I denna proposition föreslås det att biologiska läkemedelspreparat tas in i det nuvarande systemet med utbyte på apotek och att referensprissystemet ändras så att det kan bildas referensprisgrupper för biologiska läkemedel i vilka det ingår utbytbara preparat.
Bedömningen av de samhälleliga konsekvenserna har delvis kompletterats utifrån kommentarer från Provisorföreningen, Diabetesförbundet, Lääketeollisuus ry, Rinnakkaislääkketeollisuus ry och Fimea om tillgången på läkemedel. Till det avsnitt som gäller bedömningen av propositionens konsekvenser har fogats ett stycke om övriga konsekvenser för läkemedelsanvändarna utifrån kommentarerna i utlåtandena från Finlands sjukskötare rf, Orion, Diabetesförbundet, Finlands Specialistläkarförening rf, Helsingfors universitet, Colores Oy, Östra Finlands universitetsapotek, Psoriasisförbundet, Farmaciförbundet, regionförvaltningsverken och Östra Finlands universitet. Östra Finlands universitets kommentarer om patientens nytta har beaktats på annat håll i konsekvensbedömningen. HUS kommentar om det besvär som anskaffningen av hjälpmedel medför har inte beaktats eftersom den sannolikt är av ringa betydelse.
Lääketeollisuus ry anser att propositionen är oskälig, eftersom läkemedelsanvändaren inte fritt kan förbjuda utbyte på apotek utan att detta medför kostnader för honom eller henne. Dessutom anser föreningen att läkemedelsanvändarna inte får rådgivning av jämn kvalitet från olika apotek i Finland eller att apoteken inte håller lika stora lager. Propositionen ändras inte till denna del. På biologiska läkemedel tillämpas samma bestämmelser som på andra läkemedel som omfattas av utbyte på apotek. Läkemedelsanvändaren har inte subjektiv rätt att välja sin läkemedelsbehandling. Apoteken omfattas redan nu av en allmän rådgivningsskyldighet och en skyldighet att ha en farmaceutiskt utbildad personal. Storleken på apotekens lager varierar enligt deras genomsnittliga kundkrets.
Remissvar om andra motiveringar till regeringspropositionen
Lääketeollisuus ry förundrar sig över konstaterandet att informationsstyrningen inte har granskats längre än vad som föreskrivs om det i proposition RP 245/2022 rd. Det finns ingen anledning att ändra propositionen. I denna regeringsproposition hänvisas med informationsstyrning till så kallade mjuka styrmedel, såsom information och utbildning. Fimea föreslår nya mål för propositionen. Den nuvarande måluppställningen i propositionen behöver inte preciseras till denna del.
Vissa remissinstanser har föreslagit korrigeringar av term- och källhänvisningar. Propositionen har ändrats till behövliga delar. För tydlighetens skull kan påpekas att läkemedel och läkemedelspreparat avser samma sak i propositionen. Rinnakkaislääketeollisuus ry hävdar att Fimea aldrig har understött ett utbytesintervall på 6–12 månader. HUS föreslår kompletteringar till bedömningen av konkurrensutsättningen av läkemedel och bedömningen av nuläget. På sidan 14 i regeringspropositionen finns en hänvisning till Fimeas utredning, som innehåller deras dåvarande syn på utbytesintervallet. Propositionen behöver inte preciseras utifrån kommentarerna från Rinnakkaislääketeollisuus ry och HUS.
Konsumentförbundet, Tehy rf och Provisorföreningen motsätter sig finansieringen av vårdardimensioneringen. Läkarförbundet, Reumaförbundet i Finland rf och IBD anser att besparingarna bör fördelas på ett annat sätt än vad som föreslås i propositionen. Rinnakkaislääketeollisuus ry, Lääketeollisuus ry och Colores lyfter fram att man inte har erfarenheter av utbyte på apotek från andra länder och att situationerna i Norge och Australien inte är jämförbara. HUS anser att de internationella exemplen stöder en stegvis övergång. Orion anser att biosimilarer har tagits i bruk i större utsträckning i de övriga nordiska länderna än i Finland. Propositionen ändras inte till denna del. Fördelningen av besparingarna baserar sig på ett tidigare beslut. Ett stegvis ibruktagande har beaktats för att säkerställa patientsäkerheten i fråga om insulinpreparat. Vid bedömningen av lagstiftningen i Norge och Australien har det beaktats att det finns skillnader i systemen.
Ålands landskapsregering har kritiserat avsaknaden av översättning. Justitieministeriet anser att motiveringen till de grundläggande fri- och rättigheterna bör kompletteras. Lääketeollisuus ry anser att remisstiden 3,5 veckor var för kort och anser att begäran om utlåtande inte sänts direkt till alla specialistläkarföreningar. Enligt den bör propositionen beredas i en arbetsgrupp. Propositionens motiveringar till de grundläggande fri- och rättigheterna har kompletterats delvis utifrån jusitieministeriets kommentarer. Propositionen har inte ansetts vara en av de propositioner för vilka remissversionen borde ha översatts till svenska i sin helhet. Propositionens remisstid är motiverad. Vi identifierar inte kritiken mot utskicket av begäran om utlåtande.
Remissinstanserna föreslog dessutom vissa nya lagändringar. Propositionen ändras inte på dessa grunder. Den brådskande tidsplanen för beredningen möjliggör inte en noggrann bedömning av de föreslagna lagändringarna.
8
Specialmotivering
8.1
Läkemedelslagen
5 f §
Den föreslagna paragrafen är ny. I 1 mom. föreslås bestämmelser om definitionen av ett biologiskt läkemedel utgående från definitionen av ett biologiskt läkemedel i del I punkt 3.2.1.1 b i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG (läkemedels-direktivet) av den 6 november 2001 (sådant det lyder ändrat genom kommissionens di-rektiv 2003/63/EG av den 25 juni 2003). I det ledet förtecknas också läkemedel som be-traktas som biologiska läkemedel. Till denna del föreslås det att det i momentet hänvisas till punkten i bilagan till direktivet.
I 2 mom. föreslås en definition av en biosimilar. Biosimilarer har inte definierats i EU-rätten på samma sätt som biologiska läkemedel. I läkemedelsdirektivet ingår dock villkor för ansökan om försäljningstillstånd för jämförbara biologiska läkemedel, det vill säga biosimilarer. Definitionen grundar sig delvis på den gällande definitionen av biosimilarer i social- och hälsovårdsministeriets förskrivningsförordning och delvis på de villkor för ansökan om försäljningstillstånd för biosimilarer som anges i läkemedelsdirektivet.
57 b §
I paragrafen föreskrivs det om apotekets skyldighet att byta ut läkemedelspreparat, bestämma det billigaste priset på utbytbara läkemedelspreparat och om förbud mot utbyte.
Vid expediering av läkemedelspreparat som förskrivits av en läkare eller tandläkare eller en annan yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som har rätt att förskriva läkemedel ska apoteket enligt 1 mom. byta ut läkemedelspreparatet mot ett sådant allmänt tillgängligt läkemedelspreparat som avses i förteckningen över sinsemellan utbytbara läkemedelspreparat i 57 c § och som är billigast eller vars prisskillnad i förhållande till det billigaste är högst 0,50 euro. I 1 mom. föreslås inga ändringar. Det ska i fortsättningen tillämpas också på biologiska läkemedel med stöd av det nya 2 mom. som fogas till paragrafen.
Vid expediering av ett biologiskt läkemedel eller en biosimilar mot recept ska apoteket enligt det nya 2 mom. utföra det utbyte som avses i 1 mom. när läkemedlet första gången expedieras mot recept, när läkemedelsanvändaren har använt samma biologiska läkemedel eller samma biosimilar i sex månader eller när det har gått sex månader sedan föregående expediering. När ett biologiskt läkemedel eller en biosimilar expedieras utan utbyte, ska apoteket se till att läkemedelsanvändarens läkemedelsbehandling fortsätter med samma biologiska läkemedel eller biosimilar som senast expedierats till användaren. När apoteket byter ut ett biologiskt läkemedel eller en biosimilar ska köparen ges sådan rådgivning om användningen av läkemedlet och dosdispensern som avses i 57 § 3 mom.
Ett utbyte förutsätter alltid att apoteket i samband med expedieringen kontrollerar de biologiska läkemedel och biosimilarer som innehåller samma läkemedelssubstans eller en version av läkemedelssubstansen vilka tidigare expedierats till kunden. Med den första expedieringen mot recept avses en situation där en läkemedelsanvändare på grundval av ett recept som förskrivits för honom eller henne första gången hämtar ut ett biologiskt läkemedel eller en biosimilar på apoteket. Eftersom kunden inte tidigare har använt det biologiska läkemedlet i fråga, kan det bytas ut mot ett biologiskt läkemedel eller en biosimilar som kan bytas ut mot läkemedlet, om det biologiska läkemedel eller den biosimilar som kunden har förskrivits inte ingår i prisintervallet.
En annan situation där ett biologiskt läkemedel eller en biosimilar kan bytas ut är när läkemedelsanvändaren har använt samma biologiska läkemedel eller biosimilar i sex månader. Det kan vara fråga om ett sådant utbyte av ett läkemedel som används fortgående som görs efter ett halvt års användning, om det utbytbara biologiska läkemedel eller den utbytbara biosimilar som tidigare expedierats till kunden inte längre finns i prisintervallet när läkemedlet expedieras.
En tredje situation där utbyte kan göras är när det har förflutit sex månader från den föregående expedieringen av läkemedlet. Då är det fråga om ett utbytbart biologiskt läkemedel eller en utbytbar biosimilar som har använts tidigare men som inte har expedierats till kunden under de senaste sex månaderna, till exempel för att läkemedelsbehandlingen är kortare än sex månader och behandlingen fortsätter efter sex månader.
I momentet föreslås dessutom bestämmelser om expediering av ett biologiskt läkemedel eller en biosimilar vid apoteksbesök utan utbyte. När det är fråga om normalprissatta läkemedelspreparat som används fortgående besöker kunderna i allmänhet apoteket ungefär var tredje månad på grund av 5 kap. 9 § 5 mom. i sjukförsäkringslagen, enligt vilket ersättning i regel betalas för en sådan mängd preparat som köps på en och samma gång och som motsvarar högst tre månaders behandling. När det är fråga om ett läkemedel som används fortgående och vars detaljförsäljningspris för en förpackning överstiger 1 000 euro besöker kunderna vanligen oftare apoteket, till exempel varje månad, eftersom ersättningen betalas för en sådan mängd preparat som köps på en och samma gång och som motsvarar högst en månads behandling, om inte något annat följer av särskilda skäl. Det är möjligt att kunden besöker apoteket oftare än så, till exempel om kunden köper en mindre läkemedelsförpackning åt gången. När behandlingen inleds används dessutom den minsta läkemedelsförpackningen.
Det kan antas att minst vartannat besök på apoteket är sådant när det inte görs något utbyte av ett biologiskt läkemedel eller en biosimilar. När det är fråga om ett dyrt läkemedel som expedieras i en mängd som motsvarar en månads behandling, kan utbyte göras vart sjätte besök. När ett biologiskt läkemedel eller en biosimilar expedieras utan utbyte, föreslås bestämmelser om att apoteket ska se till att läkemedelsanvändarens läkemedelsbehandling då fortsätter med samma biologiska läkemedel eller biosimilar som senast expedierats till användaren. Det att utbyte inte görs innebär således att kunden får samma biologiska läkemedel eller biosimilar på apoteket som föregående gång. Läkemedlet kan vara det som det förskrivna läkemedlet byttes ut mot vid föregående expediering.
Syftet med bestämmelsen är att trygga den biologiska läkemedelsbehandlingens varaktighet för sex månader åt gången. Bestämmelsen innebär att om det till exempel tre månader tidigare har gjorts ett utbyte mot ett utbytbart biologiskt läkemedel eller en utbytbar biosimilar i prisintervallet för kunden, är apoteket skyldigt att expediera det utbytta läkemedlet till kunden tills sex månader har förflutit från det föregående utbytet.
I det nya momentet föreslås dessutom att när ett apotek byter ut ett biologiskt läkemedel eller en biosimilar ska den som köper läkemedlet ges sådan rådgivning om läkemedlet och anordningar som avses i 57 § 3 mom. och som innefattar instruktioner i användningen av dosdispensern för det biologiska läkemedlet eller biosimilaren. Avsikten med bestämmelsen är inte att ändra rättsläget när det gäller inlärning av injektionstekniken för användning av biologiska läkemedel och biosimilarer. Undervisning i injektionsteknik ska, som hittills, ges av hälso- och sjukvården som en del av förskrivningen av ett biologiskt läkemedel eller en biosimilar.
I den andra regeringspropositionen (RP 245/2022 rd) som ingår i åtgärdshelheten föreslås det att det till 57 § fogas ett nytt 3 mom. som gäller en särskild skyldighet att ge rådgivning om läkemedel och dosdispensrar när apoteket byter ut inhalerbara läkemedelspreparat som används vid behandling av astma eller kronisk obstruktiv lungsjukdom. I denna proposition föreslås att apoteken ska ha motsvarande särskilda skyldighet att ge rådgivning också när de byter ut biologiska läkemedel och biosimilarer på grund av dosdispensern för dessa läkemedel. Vid utbyte av biologiska läkemedel och biosimilarer ska dessutom apotekets allmänna skyldighet att ge läkemedelsrådgivning enligt 57 § i läkemedelslagen beaktas. Kundernas läkemedelssäkerhet ska säkerställas i alla situationer. Om det vid rådgivningen framgår att läkemedelsanvändaren inte kan eller förmår använda en ny dosdispenser på rätt sätt, ska apoteket kontakta läkemedelsförskrivaren.
Vid expediering och utbyte av biologiska läkemedel och biosimilarer ska läkemedelsrådgivningen skötas inte bara när den som köper läkemedlet fysiskt besöker apoteket utan också när ett biologiskt läkemedel eller en biosimilar expedieras till köparen med hjälp av nya expedieringssätt som används vid distansförsäljning eller när en annan person sköter ärenden för läkemedelsanvändarens räkning på apoteket. Utbyte av ett biologiskt läkemedel eller en biosimilar på apoteket kan också göras om den rådgivning som krävs för en säker användning av läkemedlet förutsätter är sådan att den kan ges till exempel med hjälp av ett kommunikationsmedel som används på ett nätapotek. Om rådgivningen till exempel förutsätter muntlig rådgivning eller rådgivning av påminnelsekaraktär ska det vara möjligt med hjälp av en telefon- eller chattförbindelse. Om det finns en videoförbindelse eller om instruktionsvideor används är det också möjligt att ge sådan rådgivning som till exempel förutsätter demonstration av användningstekniken. Bedömningen ska göras från fall till fall utifrån den rådgivning som krävs för dosdispensern i fråga.
Ett biologiskt läkemedel eller en biosimilar kan bytas ut på apoteket också när en annan person uträttar ärenden på apoteket för läkemedelsanvändarens räkning. Apotekspersonalen ska då från fall till fall bedöma huruvida den rådgivning om användningen av läkemedlet och dosdispensern som getts den som uträttar ärenden på patientens vägnar är tillräcklig med avseende på en trygg användning av läkemedelspreparatet. Situationen påverkas också till exempel av om den som sköter ärenden för en annans räkning är den som ger läkemedlet till läkemedelsanvändaren till exempel om användaren är ett barn.
Det föreslås att 2 och 3 mom. i oförändrad form blir nya 3 och 4 mom. De ska också tillämpas när biologiska läkemedel och biosimilarer byts ut på apoteket, inklusive det eventuella utbytesförbudet enligt 3 mom. och rätten för den som köper läkemedlet att få det vid tidpunkten för expedieringen i realiteten billigaste utbytbara läkemedelspreparatet, om inte den som förskrivit läkemedlet har förbjudit utbyte på medicinska eller terapeutiska grunder. Om ett biologiskt läkemedel eller en biosimilar då byts ut, ska apoteket se till att den som köper läkemedlet får sådan läkemedelsrådgivning enligt 57 § 3 mom. i läkemedelslagen som föreslås i regeringens proposition RP 245/2022 rd.
57 c §
I paragrafen föreskrivs det om uppgörande och publicering av en förteckning över sinsemellan utbytbara läkemedelspreparat samt om fastställande av sinsemellan utbytbara läkemedelspreparat. Enligt paragrafens 1 mom. ska Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet föra en förteckning över sinsemellan utbytbara läkemedelspreparat. Sådana läkemedelspreparat vars aktiva substanser och mängder är likadana och som sinsemellan är biologiskt ekvivalenta kan definieras som utbytbara läkemedel. I paragrafens 1 mom. föreslås inga ändringar.
Enligt 2 mom. ska Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet publicera den förteckning som avses i 1 mom. senast 45 dagar före ingången av varje nytt kvartal. Det föreslås att momentet ändras så att det till momentet fogas en bestämmelse som gäller biologiska läkemedel.
I momentet föreslås bli intaget en bestämmelse, enligt vilken man som utbytbara läkemedelspreparat med avvikelse från 1 mom. kan definiera sådana biologiska läkemedelspreparat eller biosimilarer som innehåller lika stor mängd av samma aktiva substans eller en annan version av samma aktiva substans, vilka är biologiskt och terapeutiskt likvärdiga och vilkas dosdispensrar är så likartade att ett utbyte kan genomföras på ett säkert sätt när apotekets farmaceutiska personal har gett läkemedelsanvändaren lämplig rådgivning i användningen av dispensern.
Det första kriteriet för utbytbarhet för biologiska läkemedel eller biosimilarer skiljer sig från 1 mom. i det avseendet att sinsemellan utbytbara läkemedelspreparat ska innehålla samma aktiva substans eller en annan version av samma aktiva substans. Det förekommer också små variationer mellan partier av samma biologiska läkemedelspreparat eller biosimilarer. Biosimilarer är biologiskt likartade läkemedel som innehåller samma aktiva substanser men en annan version av det. Med en annan version av samma aktiva substans avses i bestämmelsen en annan version av den aktiva substansen i biosimilarer som är jämförbara med referenspreparatet eller tvärtom, om en biosimilar byts ut mot sitt referenspreparat. Enligt det andra kriteriet för utbytbarhet ska det finnas lika stora mängder aktiva substanser i sinsemellan utbytbara läkemedelspreparat. Kriteriet motsvarar bestämmelsen i 1 mom.
Enligt det tredje kriteriet ska sinsemellan utbytbara biologiska läkemedel eller biosimilarer vara biologiskt och terapeutiskt likvärdiga. Definitionen av bioekvivalens bygger på att läkemedlet absorberas i blodomloppet, där läkemedelskoncentrationen följs under en viss tidsperiod. På grund av de biologiska läkemedlens och biosimilarernas egenskaper räcker det dock inte med bioekvivalens i försäljningstillståndsförfarandet för att påvisa deras likvärdighet, utan dessutom förutsätts terapeutisk likvärdighet, som påvisas genom biofarmaceutiska jämförande undersökningar och kliniska intensifierade säkerhetsundersökningar. För att kriteriet för utbytbarhet för sinsemellan utbytbara biologiska läkemedel och biosimilarer ska motsvara den terminologi som används i EU, förutsätts det att utbytbara biologiska läkemedel, inklusive biosimilarer, är både biologiskt och terapeutiskt likvärdiga.
Enligt det fjärde kriteriet för utbytbarhet ska dosdispensrarna för sinsemellan utbytbara biologiska läkemedel eller biosimilarer vara så likartade att ett utbyte tryggt kan genomföras när apotekets farmaceutiska personal har gett läkemedelsanvändaren lämplig rådgivning om dispensern. Med rådgivning om anordningar avses här instruktioner i användningen av en dosdispenser. Liksom hittills ska undervisningen i injektionsteknik också fortsättningsvis skötas av hälso- och sjukvården.
I praktiken utvärderar Fimea dosdispensrar för biologiska läkemedel eller biosimilarer som en del av bedömningen av deras utbytbarhet. Dispensrarna kan anses likartade om de representerar samma läkemedelsform och dispenseringsmetod och skillnaderna mellan dispensrarna inte är så exceptionella att patientsäkerheten äventyras. Vid bedömningen ska också förbud mot utbyte enligt 57 b § 3 mom. beaktas. Om det kan ses att en viss patient till exempel på grund av nedsatt kognitiv eller motorisk förmåga inte kan lära sig eller använda en dosdispenser, kan läkemedelsförskrivaren förbjuda ett utbyte på patientspecifik medicinsk eller terapeutisk grund. En enskild patients tillstånd ska dock inte inverka på bedömningen av utbytbarheten.
8.2
Sjukförsäkringslagen
5 kap. Läkemedelsersättningar
9 §
I paragrafen föreskrivs det om grunden för ersättning och för den läkemedelsspecifika självrisken. I 1 mom. föreslås inga ändringar. Enligt 2 mom. ska ersättning betalas på grundval av det pris som tagits ut för preparatet, om det pris som tagits ut hos den försäkrade för ett preparat som ingår i en referensprisgrupp understiger det referenspris som fastställts som grund för ersättning eller om den som förskrivit läkemedlet har förbjudit att ett preparat som ingår i en referensprisgrupp byts ut så som avses i 57 b § 3 mom. i läkemedelslagen eller om det är fråga om ett preparat på basis av vilket en avvikande referensprisgrupp i enlighet med 6 kap. 18 a § har bildats.
Det föreslås att 2 mom. ändras så att det i momentet tas in en bestämmelse enligt vilken ersättning betalas på grundval av det pris som tagits ut för preparatet också om det är fråga om ett preparat som ingår i en referensprisgrupp och som expedieras från apoteket i enlighet med 57 b § 2 mom. i läkemedelslagen. Den föreslagna ändringen bygger på det föreslagna nya 2 mom. i 57 b § i läkemedelslagen. Enligt det ska biologiska läkemedel bytas ut på apoteket när det är fråga om den första expedieringen mot recept, när läkemedelsanvändaren har använt samma biologiska läkemedelspreparat i sex månader eller när det har gått sex månader sedan den föregående expedieringen. När ett biologiskt läkemedel expedieras vid andra tillfällen ska apoteket se till att läkemedelsanvändarens läkemedelsbehandling fortsätter med samma biologiska läkemedelspreparat som senast expedierats till användaren.
Med stöd av 5 kap. 9 § 5 mom. i sjukförsäkringslagen betalas ersättning till den försäkrade för en sådan mängd preparat som köps på en och samma gång och som motsvarar högst tre månaders behandling, om inte något annat följer av särskilda skäl. Ersättning för ett ersättningsgillt läkemedel vars minutförsäljningspris inklusive mervärdesskatt för en förpackning är högre än 1 000 euro vid tidpunkten för expedieringen betalas dock för en sådan mängd preparat som köps på en och samma gång och som motsvarar högst en månads behandling. På grund av ersättningsbestämmelserna expedieras ersättningsgilla läkemedel till kunden från apoteket ofta med tre månaders mellanrum eller, om det är fråga om en läkemedelsförpackning med ett detaljförsäljningspris inklusive mervärdesskatt som överstiger 1 000 euro, med en månads mellanrum. Det är också möjligt att kunden besöker apoteket oftare.
Med stöd av 57 b § 2 mom. i läkemedelslagen ska ett apotek inte byta ut ett biologiskt läkemedel som förskrivits för kunden varje gång det expedieras. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska apoteket vid andra tillfällen se till att samma läkemedelspreparat enligt referensprisgruppen expedieras till kunden som tidigare. Detta kan alltså vara det läkemedelspreparat som apoteket har bytt till i samband med ett tidigare apoteksbesök. Det är möjligt att priset på ett biologiskt läkemedelspreparat enligt referensprisgrupp som tidigare expedierats till kunden kan ha stigit och att läkemedelspreparatet inte längre finns i referensprisintervallet när han eller hon under sex månader besöker ett apotek utan utbyte. Det föreslås att detta beaktas när grunden för ersättning för utbytbara biologiska läkemedelspreparat bestäms så att ersättningen då betalas på grundval av det pris som tagits ut för preparatet för att kunden inte ska orsakas extra kostnader.
6 kap. Läkemedelspreparat som omfattas av ersättning och läkemedelspreparats partipris
18 §
I paragrafen föreskrivs det om grunderna för bestämmande av en referensprisgrupp för läkemedelspreparat. I paragrafen föreslås bestämmelser som gör det möjligt att bilda sådana referensprisgrupper som omfattar biologiska originalläkemedel och biosimilarer som är utbytbara mot dem. I paragrafens 1 och 3 mom. föreslås inga ändringar.
Enligt 2 mom. bildas en referensprisgrupp av sinsemellan utbytbara läkemedelspreparat som omfattas av ersättning och har samma aktiva läkemedelssubstans och kvantitativa sammansättning i fråga om dem. De läkemedelspreparat som upptas i samma referensprisgrupp ska dessutom motsvara varandra i fråga om läkemedelsform och ha nära motsvarighet till varandra i fråga om förpackningsstorlek. Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet kan närmare bestämmelser utfärdas om förpackningsstorlekars motsvarighet.
Det föreslås att 2 mom. ändras så att det blir möjligt att bilda sådana referensprisgrupper för biologiska läkemedel som innehåller biologiska originalläkemedel och biosimilarer som är utbytbara mot dem. Det föreslås att momentet ändras så att bestämmelserna om sinsemellan utbytbara läkemedelspreparat, som en referensprisgrupp bildas av, ska sammanfalla med det föreslagna 57 c § 2 mom. i läkemedelslagen. En referensprisgrupp kan bildas av ersättningsgilla sinsemellan utbytbara läkemedelspreparat som innehåller lika stora mängder av samma aktiva läkemedelssubstanser eller olika versioner av samma aktiva läkemedelssubstanser. Med en annan version av samma aktiva substans avses i bestämmelsen en annan version av den aktiva substansen i biosimilarer som är jämförbara med referenspreparatet eller tvärtom, om en biosimilar byts ut mot sitt referenspreparat. Ordalydelsen omfattar således kemiska och biologiska läkemedel. De övriga bestämmelserna i 2 mom. föreslås inte bli ändrade.
Till paragrafen föreslås bli fogat ett nytt 4 mom. med bestämmelser om grunderna för bestämmande av en referensprisgrupp som innehåller biosimilarer. Bildandet av en referensprisgrupp förutsätter då att det är fråga om ersättningsgilla, sinsemellan utbytbara läkemedelspreparat med försäljningstillstånd och att den grupp som bildas omfattar minst två ersättningsgilla läkemedelspreparat som saluförs, varav minst det ena är en biosimilar.
20 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om prisanmälningsförfarande. Läkemedelsprisnämnden bestämmer vilka preparat som omfattas av prisanmälningsförfarandet och publicerar en förteckning över dem 30 dagar innan referensprisperioden börjar. Läkemedelspreparaten anges på grundval av den förteckning över sinsemellan utbytbara läkemedelspreparat som Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet publicerar enligt 57 c § i läkemedelslagen. Dessutom ska preparatet höra till någon av grupperna i 1 mom. 1–3 punkten.
Till 1 mom. föreslås bli fogat en ny 4 punkt som gäller en situation där en referensprisgrupp bildas på basis av en ersättningsgill biosimilar. Dessutom ändras punkten i slutet av punkt 3 till semikolon i den finska versionen och till ett kommatecken i den svenska versionen. Enligt den ska prisanmälningsförfarandet gälla ett läkemedelspreparat som ingår i den förteckning enligt 57 c § i läkemedelslagen över sinsemellan utbytbara läkemedelspreparat som förs av Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet. Läkemedelspreparatet ska vara ersättningsgillt och ha ett skäligt partipris enligt ett beslut av läkemedelsprisnämnden och ingå i samma grupp för sinsemellan utbytbara preparat som omfattar minst två ersättningsgilla läkemedelspreparat, varav minst det ena är en biosimilar. Det föreslås inga ändringar i 2 och 3 mom.
13
Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
13.1
Apotekens och läkemedelsföretagens näringsfrihet och egendomsskydd
I propositionen föreslås det att biologiska läkemedel ska tas in i det gällande systemet med utbyte på apotek. Bestämmelserna om biologiska läkemedel skiljer sig från de övriga bestämmelserna om utbyte på apotek på så sätt att utbyte av dem ska omfattas av en särskild rådgivning om läkemedel och dosdispensrar på apotek, utbyte ska göras med sex månaders mellanrum och särskilda kriterier för utbytbarhet ska tillämpas på biologiska läkemedel. Dessutom föreslås det att referensprissystemet ändras genom propositionen så att det i samma referensprisgrupp kan ingå biologiska originalläkemedel och biosimilarer som är utbytbara mot dem. För dem gäller dock fortfarande läkemedelsprisnämndens förfarande för prisfastställelse. Dessutom föreslås det att det ska föreskrivas om grunden för patientens sjukförsäkringsersättning i situationer där utbytet sker med iakttagande av sexmånadersregeln.
Propositionen är av betydelse med tanke på läkemedelsföretagens och apotekens näringsfrihet och egendomsskydd. Enligt 18 § i grundlagen har var och en i enlighet med lag rätt att skaffa sig sin försörjning genom arbete, yrke eller näring som han eller hon valt fritt. Enligt 15 § i grundlagen är vars och ens egendom tryggad. I egendomsskyddet enligt 15 § 1 mom. i grundlagen ingår dels rätten att använda egendom enlig eget gottfinnande (besittningsrätt), dels rätten att bestämma över den (dispositionsrätt) till exempel genom att sälja den. Egendomsskyddet tryggar också avtalsförhållandenas varaktighet, även om förbudet mot att ingripa i avtalsförhållandenas integritet inte är ovillkorligt (GrUU 49/2005 rd och de fall som det hänvisas till där).
Propositionen inverkar på marknads- och konkurrensförhållandena för läkemedelspreparat som läkemedelsföretagen säljer. Ur läkemedelsföretagens synvinkel kommer biologiska läkemedel att i högre grad än tidigare omfattas av priskonkurrens och åtgärderna kommer sannolikt också att ha en sänkande effekt på partipriserna på läkemedelspreparat. När åtgärderna sänker partipriserna på läkemedelspreparat påverkar de också apotekens försäljningsinkomst av försäljningen av biologiska läkemedel och apotekets täckning. Dessutom ska utbyte på apotek enligt 57 b § i läkemedelslagen och särskild rådgivning om läkemedel och dosdispensrar enligt 57 § i läkemedelslagen med tanke på näringsfriheten utvidgas till att gälla biologiska läkemedel och biosimilarer och de tas på så sätt in i apotekens särskilda skyldigheter.
Grundlagsutskottet har två gånger uttalat sig om utbyte av läkemedel. Det första utlåtandet handlade om att läkemedelspreparat som är skyddade med genom så kallade analogiförfarandepatent ska undantas från utbyte på apotek och det senare om att de på nytt ska tas med i utbyte av läkemedel. Utskottet bedömde då utbyte av läkemedel i förhållande till egendomsskyddet. Utskottets utlåtande (GrUU 33/2005 rd) gällde uteslutning av läkemedelspreparat som är skyddade genom så kallade analogiförfarandepatent från utbyte av läkemedel. Utskottet konstaterar bland annat att ”Läkemedelsmarknaden påverkas i allt väsentligt av åtgärder från det allmännas sida. Som exempel kan tas kravet på tillstånd för att grunda läkemedelspartiaffärer och ingrepp i läkemedelsindustrins konkurrensmöjligheter.” [- -]”Vissa preparat på marknaden förlorar därmed sin utbytbarhet. Men detta utgör inget hinder för att ett synonympreparat får försäljningstillstånd och släpps ut på marknaden. [- -] ”Grundlagsutskottet har i bedömningar av skyldigheter eller begränsningar i fråga om rätten att nyttja egendom i syfte att skapa eller trygga konkurrensvillkor poängterat egendomens specifika art (GrUU 8/2002 rd, s. 3–4, GrUU 63/2002 rd, s. 2/I och GrUU 36/2004 rd, s. 2/I). Grundlagsutskottet menar att företag ute på läkemedelsmarknaden som inriktat sig antingen på originalpreparat eller på synonympreparat allmänt taget får vara beredda på att konkurrera på nya villkor. Systemet med att läkemedel kan bytas ut och att det finns en förteckning över utbytbara läkemedel kan ses som en sådan offentlig reglering som inte tillför läkemedelsföretagen subjektiva rättigheter eller väcker befogade förväntningar hos dem om ett orubbligt system. Med tanke på begränsningarnas proportionalitet kan bestämmelserna inte anses vara oskäliga eller utgöra ett problem med avseende på egendomsskyddet i 15 § i grundlagen.”
Grundlagsutskottet tog ställning till utbyte av läkemedel i fråga om egendomsskyddet (GrUU 27/2008 rd). Utskottet konstaterar att ”läkemedelssubstanser skyddade genom analogiförfarandepatent ingår i dag inte i läkemedelsutbyte med stöd av läkemedelslagen. Lagen har stiftats med medverkan från grundlagsutskottet. Nu föreslår regeringen att läkemedelslagen ändras för att också preparat skyddade genom analogiförfarandepatent ska kunna ingå i läkemedelsutbytet. [- -] ”Enligt propositionen avser regleringen att förbättra läkemedelsmarknadens funktion och att säkerställa genuin priskonkurrens. Det finns således en tungt vägande samhällelig orsak till regleringen och den är enligt utskottets uppfattning inte oskälig med avseende på målet. Den föreslagna ändringen av läkemedelslagen strider följaktligen inte mot egendomsskyddet. Men med avseende på proportionalitetsprincipen är det inte helt problemfritt om det inom en kort tidsperiod görs så här omfattande ändringar i patentskyddet eftersom patenten ofta har ett stort ekonomiskt värde för innehavarna.”
Grundlagsutskottet tog i sitt utlåtande (GrUU 27/2008 rd) även ställning till införandet av ett referensprissystem, som följer: ”Referenspriserna begränsar den fria prissättningen av läkemedel och systemet måste därför bedömas med avseende på 15 § om egendomsskydd i grundlagen. Här måste man också ta hänsyn till regleringsobjektets särskilda karaktär (GrUU 33/2005 rd, s. 3/I). Redan nu är fastställda priser och ersättningssystemen ett försök att få bukt med de skenande läkemedelskostnaderna. Följaktligen handlar det inte om någon reglering som är exceptionell för den industrigren som regleringen gäller. Snarare handlar det om den typen av offentlig reglering som företagen inom läkemedelsindustrin bör räkna med (se GrUU 33/2005 rd, s. 3/I). Dessutom är regleringen inte oskälig för företagen. Syftet med lagförslaget, att styra läkemedelsanvändningen mot mer prisvärda läkemedel och läkemedel med referenspris, beror på ett tungt vägande samhälleligt behov (se GrUU 49/2005 rd, s. 3/I). Förslaget medför inga problem i konstitutionellt hänseende.”
I denna proposition är det fråga om att biologiska läkemedelspreparat ska tas in i systemet med utbyte på apotek. Situationen är jämförbar med den situation som grundlagsutskottet beskrivit i sitt utlåtande från 2008, där nya läkemedelspreparat tas in i utbytet på apotek. År 2008 ansågs det finnas vägande samhälleliga skäl för regleringen, och den ansågs inte stå i strid med egendomsskyddet. I denna proposition finns inget förslag om patentskydd som bör bedömas separat.
I denna proposition föreslås det dessutom att det på utbyte av biologiska läkemedel på apotek ska tillämpas bestämmelser som delvis avviker från bestämmelserna om de övriga läkemedlen. Utskottet har inte bedömt en sådan situation i sitt utlåtande. De biologiska specialbestämmelserna jämställs dock delvis med specialbestämmelserna om läkemedelspreparat som är skyddade genom analogiförfarandepatent, vilka utskottet bedömde i sitt utlåtande från 2005. För det andra föreslås det i denna proposition ändringar i referensprissystemet, som kan jämföras med vad som 2008 anfördes om egendomsskyddet. I denna proposition föreslås det dessutom att den särskilda läkemedelsrådgivning som föreslås i regeringens proposition 245/2022 rd och som gäller inhalerbara läkemedelspreparat vid behandling av astma eller kronisk obstruktiv lungsjukdom också ska gälla biologiska läkemedelspreparat. Denna skyldighet bör bedömas i förhållande till apotekens näringsfrihet.
De föreslagna bestämmelserna är godtagbara med stöd av de allmänna kraven på begränsning av de grundläggande fri- och rättigheterna (GrUB 25/1994 rd och RP 309/1993 rd). Förutsättningen att begränsningarna ska grunda sig på en lag som stiftats av riksdagen uppfylls när regleringen ingår i läkemedelslagen och sjukförsäkringslagen.
Kravet på exakt avgränsning och exakt definition av begränsningarna uppfylls när det i läkemedelslagen föreslås bestämmelser om de kriterier för utbytbarhet som ska tillämpas på biologiska läkemedel, det utbytesintervall och utbytesförfarande som ska tillämpas på dem samt apotekens särskilda rådgivningsskyldighet. I sjukförsäkringslagen föreskrivs det om grunden för ersättning i en situation där apoteket på grund av läkemedelslagen inte byter ut ett biologiskt läkemedel som förskrivits för kunden samt dessutom om bildandet av en referensprisgrupp och prisanmälningsförfarandet när referensprisgruppen innefattar en biosimilar.
Grunderna för inskränkningar ska vara acceptabla och dikterade av något tungt vägande samhälleligt skäl. Grundlagsutskottet ansåg att de bestämmelser om försäljningsbidraget som föreslogs i regeringens proposition (RP 107/2005 rd) inte var oproblematiska. Prisregleringen av läkemedel gällde egendom som är tryggad enligt 15 § i grundlagen. Förslaget var ändå godtagbart, eftersom det bottnade i en strävan som är godtagbar mot bakgrund av de grundläggande fri- och rättigheterna, nämligen att moderera läkemedelspriserna och förhindra att priserna särskilt på dyra läkemedel stiger. I grund och botten fanns det därmed vägande samhälleliga skäl för att reglera läkemedelspriserna (GrUU 49/2005 rd).
När det gäller införande av biologiska läkemedel i systemet med utbyte på apotek och referensprissystemet finns det skäl att bedöma frågan på samma sätt som i utskottets utlåtande (GrUU 27/2008 rd), där utskottet konstaterade att syftet med de föreslagna bestämmelserna är att få läkemedelsmarknaden att fungera bättre och att säkerställa en genuin priskonkurrens. Dessutom var målet att styra användningen av läkemedel till användning av de förmånligaste och referensprissatta preparaten. Det fanns således ett tungt vägande samhälleligt skäl för regleringen.
När det gäller specialbestämmelserna om biologiska läkemedel hänvisar vi också till grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 71/2022) av den 24 november 2022 om regeringens proposition RP 245/2022 rd, som hör till samma åtgärdshelhet som denna proposition. Grundlagsutskottet tog i sitt utlåtande inte ställning till den föreslagna regleringen om effektivisering av utbyte på apotek av inhalerbara läkemedelspreparat som använts vid behandlingen av astma eller kronisk obstruktiv lungsjukdom. Regleringen av utbyte på apotek är jämförbar med det utbyte av biologiska läkemedel på apotek som föreslås i denna proposition. I regeringens proposition RP 245/2022 rd behandlas dock bestämmelserna om utbyte på apotek både med tanke på näringsfriheten, egendomsskyddet och jämlikhetsprincipen, och enligt grundlagsutskottets utlåtande ingår i propositionen relativt omfattande motiveringar till lagstiftningsordningen, där de föreslagna bestämmelserna har bedömts med avseende på skyddet för privatlivet, egendomsskyddet, näringsfriheten och kravet på bestämmelser i lag. Grundlagsutskottet kan i huvudsak understödja de framförda slutsatserna till denna del.
På samma sätt som i regeringens proposition RP 245/2022 rd är de föreslagna bestämmelserna i denna proposition godtagbara och påkallade av ett vägande samhälleligt behov. Syftet är att genom dem förbättra kostnadseffektiviteten inom läkemedelsförsörjningen, göra läkemedelspriserna skäligare och stävja prisstegringen på biologiska läkemedel som ofta har höga prisnivåer. Strävan är att åtgärderna ska leda till sänkta läkemedelskostnader för läkemedelsanvändarna och samhället och möjliggöra finansiering av den så kallade vårdardimensioneringen genom en minskning av samhällets utgifter för läkemedelsersättningar. Användningen av biologiska läkemedel förutsätter recept, så propositionen främjar inte en orationell användning av läkemedel.
De särskilda kriterier för utbytbarhet och det längre intervall på sex månader som avviker från andra läkemedelspreparat vilka gäller biologiska läkemedel samt apotekens särskilda skyldighet att ge läkemedelsrådgivning är dessutom motiverade för att läkemedelsanvändarnas medicineringssäkerhet- och patientsäkerhet ska kunna tryggas i den nya situationen. De föreslagna bestämmelserna anknyter således också till det allmännas uppgift att främja befolkningens hälsa enligt 19 § 3 mom. i grundlagen.
För att trygga medicinerings- och patientsäkerheten är det på grund av biologiska läkemedels särskilda medicinska egenskaper nödvändigt att föreskriva att biologiska läkemedelspreparat som innehåller en annan version av samma läkemedelssubstans är sinsemellan utbytbara i fråga om dessa läkemedelspreparat. Dessutom är det nödvändigt att förutsätta inte bara biologisk likvärdighet utan också terapeutisk likvärdighet och som ett kriterium för utbytbarhet beakta den dosdispenser som är nära förknippad med biologiska läkemedel.
Likaså är en utbytesfrekvens på sex månader motiverad för att läkemedelsanvändarens patientsäkerhet och medicineringssäkerhet ska säkerställas och belastningen på hälso- och sjukvården och apoteken minskas. Bedömningen ska utgå från en situation där ett enhetligt system för utbyte av läkemedel gäller alla läkemedelspreparat, varvid alla har likvärdiga konkurrensförhållanden, om det inte ur folkhälsosynvinkel är motiverat att särbehandla en viss läkemedelsgrupp. Några medicinska grunder har inte identifieras med undantag för vissa specialgrupper, till exempel läkemedel för fertilitetsbehandling. Vid beredningen har dessutom beaktats de särskilda risker som insulinpreparat medför vid bestämningen av utbytesintervallet och stegvis ibruktagande av insulinpreparat.
Ur läkemedelsanvändarens synvinkel förutsätter utbyte av ett biologiskt läkemedelspreparat att patienten lär sig att använda en ny dosdispenser. Tillämpningen av ett längre utbytesintervall kan skapa bättre förutsättningar för patientens följsamhet och engagemang i vården. Rådgivning om dosdispenser, läkemedelsanvändarens följsamhet samt belastningen på läkemedelsanvändarna, apoteken och hälso- och sjukvården förutsätter att utbytesskyldigheten balanseras med längre intervaller för utbyte av biologiska läkemedel. Ur läkemedelsanvändarens synvinkel innebär det att användaren behöver tillägna sig användningen av en ny dosdispenser mer sällan än om utbytet görs enligt det befintliga systemet. Glesare utbyten minskar också sannolikheten för sådana oklarheter och missförstånd vid användningen av dosdispensrar som kan utgöra en risk för medicinerings- och patientsäkerheten. Dessutom är apotekens skyldighet att genomföra utbyte och särskild rådgivning om läkemedel och dosdispensrar alltid när ett utbyte görs motiverad för att säkerställa patienternas medicinerings- och patientsäkerhet.
Bestämmelser om inskränkning av kärnan i en grundläggande fri- eller rättighet kan inte utfärdas genom vanlig lag. De föreslagna inskränkningarna utsträcker sig inte till kärnan i läkemedelsföretagens eller apotekens näringsfrihet eller egendomsskydd. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande (GrUU 33/2005 rd) bedömt att vissa läkemedelspreparat förlorar sin utbytbarhet. I sitt utlåtande har grundlagsutskottet dock konstaterat att detta inte utgör något hinder att ett synonympreparat får försäljningstillstånd och släpps ut på marknaden. I denna proposition kan man se att de särskilda kriterierna för utbytbarhet eller utbytesintervallet som gäller utbyte av läkemedel dock inte hindrar läkemedelsföretagen från att släppa ut biologiska läkemedel på marknaden. Det är fråga om vilka läkemedel som ska anses vara sinsemellan utbytbara och hur ofta ett utbyte görs.
Apotekens särskilda rådgivningsskyldighet ska bedömas som en del av skyldigheterna i det apotekstillstånd som beviljats apoteken. Apoteken svarar för expedieringen och utbytet av läkemedel, och de har redan nu skyldighet att ge rådgivning. Genom den föreslagna nya rådgivningsskyldigheten kompletteras och preciseras de befintliga skyldigheterna. Grundlagsutskottet har till denna del i sitt utlåtande (GrUU 36/2021 rd) konstaterat att”den gällande lagstiftningen om tillståndsplikten för apoteksverksamheten har tillkommit under grundlagsutskottets medverkan (GrUU 33/2005 rd och GrUU 19/2002 rd, se även GrUU 31/2018 rd och GrUU 69/2014 rd). Tillståndsplikten har motiverats med det folkhälsorelaterade syftet att garantera läkemedelssäkerheten och att trygga tillgången till läkemedel i hela landet. Grundlagsutskottet har betraktat tillståndsförfarandena i apoteksverksamheten som motiverade förutsatt att de grundar sig på ett skäl som är godtagbart med avseende på de grundläggande fri- och rättigheterna. Läkemedelssäkerheten och att trygga tillgången till läkemedel har ett nära samband med det allmännas uppgift att främja befolkningens hälsa i enlighet med 19 § 3 mom. i grundlagen (se GrUU 69/2013 rd).” [- -] ”Till apoteksverksamhetens särdrag hör enligt utskottets mening också de offentliga förvaltningsuppgifter som anvisats apoteken och som ökar det allmännas behörighet att utfärda bestämmelser jämfört med regleringen av en ren affärsverksamhet (GrUU 31/2018 rd och GrUU 69/2014 rd).”
Inskränkningarna står i rätt proportion till de mål som ska uppnås genom dem. Grundlagsutskottet menar i sitt utlåtande (GrUU 33/2005 rd) att företag ute på läkemedelsmarknaden som inriktat sig antingen på originalpreparat eller synonympreparat allmänt taget får vara beredda på att konkurrera på nya villkor. Systemet med att läkemedel kan bytas ut och att det finns en förteckning över utbytbara läkemedel kan ses som en sådan offentlig reglering som inte tillför läkemedelsföretagen subjektiva rättigheter eller väcker befogade förväntningar hos dem om ett orubbligt system. Med tanke på inskränkningarnas proportionalitet kunde bestämmelserna inte anses vara oskäliga eller utgöra ett problem med avseende på egendomsskyddet i 15 § i grundlagen.
Grundlagsutskottet tog i sitt utlåtande (GrUU 27/2008 rd) ställning även till referensprissystemet och konstaterade att ”Redan nu är fastställda priser och ersättningssystemen ett försök att få bukt med de skenande läkemedelskostnaderna. Följaktligen handlar det inte om någon reglering är som exceptionell för den industrigren som regleringen gäller. Snarare handlar det om den typen av offentlig reglering som företagen inom läkemedelsindustrin bör räkna med (se GrUU 33/2005 rd, s. 3/I). Dessutom är regleringen inte oskälig för företagen.” I denna proposition föreslås att det i referensprissystemet ska vara möjligt att använda referensprisgrupper som omfattar biologiska originalläkemedel och biosimilarer. Det föreslås inga ändringar i referensprissystemet. Frågan bör bedömas utifrån utskottets utlåtande från 2008.
De föreslagna nya bestämmelserna om utbyte av läkemedel ska anses vara proportionerliga, eftersom det i bestämmelserna föreslås särskilda kriterier för utbytbarhet och längre utbytesintervall för att det är nödvändigt för att läkemedelsanvändarens medicinerings- och patientsäkerhet ska kunna garanteras. Möjligheten att byta ut biologiska läkemedel på apotek och de ändringar som föreslås i referensprissystemet är proportionella till de mål för en förbättrad kostnadseffektivitet inom läkemedelsförsörjningen som eftersträvas genom dem. I åtgärdshelheten ingår dessutom effektivisering av förskrivningen av de förmånligaste biologiska läkemedlen. Bestämmelser om detta föreslås i den andra regeringspropositionen. Det kan emellertid konstateras att man med hjälp av bestämmelserna om recept endast kan förplikta till förskrivning av det vid förskrivningstidpunkten förmånligaste preparatet och om recept på biologiska läkemedel i framtiden potentiellt förnyas med ett års mellanrum, kan det konstateras att en årlig översyn av prisnivån kanske inte är ett tillräcklig medel för att aktivera priskonkurrensen på ett tillräckligt effektivt sätt. Den särskilda rådgivningsskyldighet som hänför sig till utbyte av biologiska läkemedel på apotek är motiverad eftersom dessa läkemedelspreparat, liksom även inhalerbara läkemedelspreparat, i regel innehåller en dosdispenser. Med tanke på en korrekt och säker användning av läkemedlet är det viktigt att patienten kan använda sin dosdispenser korrekt.
Dessutom förutsätts det att man vid en inskränkning av de grundläggande fri- och rättigheterna ser till att rättsskyddsarrangemangen är tillräckliga. Kriteriet uppfylls. Även om grundlagsutskottet har ansett att utbytessystemet inte ger företagen subjektiva rättigheter, har det i ett ärende som gäller ett läkemedelspreparats utbytbarhet ansetts möjligt att fatta ett preparatspecifikt förvaltningsbeslut som kan överklagas. Läkemedelsprisnämndens beslut får överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen i enlighet med 6 kap. 26 § i sjukförsäkringslagen. Apotekens verksamhet är verksamhet som står under Fimeas myndighetstillsyn och som får överklagas med stöd av 102 § i läkemedelslagen.
Dessutom krävs det att inskränkningarna inte får stå i strid med Finlands internationella människorättsförpliktelser. Någon sådan konflikt finns inte. De föreslagna bestämmelserna har ett nära samband med det allmännas skyldighet enligt 19 § 3 mom. i grundlagen och syftar till att främja folkhälsan.
13.2
Grundläggande fri- och rättigheter för läkemedelsanvändare
Ur patientens synvinkel ska utbyte av biologiska läkemedel på apotek i huvudsak genomföras enligt samma principer som utbyte av andra läkemedel på apotek. Ett biologiskt läkemedelspreparat som förskrivits till patienten ska kunna bytas ut mot ett förmånligare läkemedelspreparat på apoteket, om det förskrivna läkemedelspreparatet är dyrare än det förmånligaste läkemedelspreparatet eller ett läkemedelspreparat som ingår i prisintervallet och läkemedelsförskrivaren inte av medicinska eller terapeutiska skäl som hänför sig till patienten har förbjudit utbyte. Också patienten har rätt att förbjuda utbyte när han eller hon besöker apoteket. Om läkemedelsförskrivaren har förbjudit utbyte på medicinska eller terapeutiska grunder, får patienten ersättning på basis av det läkemedelspreparat som expedierats till honom eller henne. Om patienten däremot själv förbjuder utbyte och vill ha det dyrare läkemedelspreparat som förskrivits honom eller henne, betalas ersättning upp till referenspriset och patienten själv betalar prisskillnaden.
På biologiska läkemedel tillämpas dock avvikande kriterier för utbytbarhet på grund av deras medicinska egenskaper. Med biologiska läkemedel kommer alltid en dosdispenser, vilket innebär att den har beaktats i kriterierna för utbytbarhet och apotekspersonalen ska vid utbyte ge patienten råd om korrekt användning av dosdispensern. I praktiken kan detta innebära mer omfattande läkemedelsrådgivning än för närvarande och instruktioner på apoteket om hur enheten används. Syftet med rådgivningen är att försäkra sig om medicinerings- och patientsäkerheten. I fråga om biologiska läkemedel föreslås det att det föreskrivs om ett utbytesintervall på sex månader. Denna begränsning följer av lag, vilket innebär att patienten i detta fall inte blir tvungen att betala prisskillnaden när ett utbyte inte görs på grund av bestämmelserna i läkemedelslagen, utan patienten får ersättning på grundval av det expedierade läkemedelspreparatet.
Ovan har bestämmelserna bedömts i förhållande till näringsfriheten och egendomsskyddet. De föreslagna specialbestämmelserna är dock av betydelse också när det gäller jämlikhetsprincipen i 6 § i grundlagen. Enligt bestämmelsen är alla lika inför lagen. Ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person.
De föreslagna bestämmelserna är inte problematiska med avseende på jämlikhetsprincipen i 6 §. Med tanke på jämlikhetsprincipen bör frågan granskas utifrån om de föreslagna bestämmelserna leder till att de som använder utbytbara biologiska läkemedel särbehandlas i förhållande till andra läkemedelsanvändare.
Det föreslås att utbyte av biologiska läkemedel på apotek i huvudsak ska genomföras så att biologiska läkemedel tas in i det befintliga systemet. Att få tillgång till utbytessystemet är ingen förutsättning för att läkemedelsförskrivaren ska kunna förskriva ett biologiskt läkemedel till patienten. Den särskilda rådgivningsskyldigheten, som kompletterar apotekens allmänna rådgivningsskyldighet, har föreskrivits för att läkemedelsanvändarens medicinerings och patientsäkerhet ska garanteras och den baserar sig således på 19 § 3 mom. i grundlagen och på ett vägande samhälleliga behov. Att få rådgivning minskar inte i sig patientens rättigheter. I fråga om biologiska läkemedel har det dock ansetts skäligt att ett utbyte görs med sex månaders mellanrum för att man ska försäkra sig om ett terapisvar och främja följsamheten.
Läkemedelsanvändarnas ställning i det nuvarande systemet med läkemedelsförsörjning baserar sig på deras hälsotillstånd. Läkemedelsanvändare som har olika sjukdomar eller tillstånd som kräver läkemedelsbehandling kan således inte direkt jämställas med varandra, utan de är juridiskt sett i olika ställning beroende på vilka läkemedel de använder. Genom det system med läkemedelsersättning som samhället upprätthåller strävar man efter att göra skillnaderna mellan läkemedelsanvändare enhetligare genom att jämna ut kostnaderna för dem.
Specialregleringen kan också anses leda till att de som använder biologiska läkemedel behandlas mer jämlikt med andra läkemedelsanvändare än tidigare. Dessutom finns det sådana godtagbara skäl för specialbestämmelserna om biologiska läkemedel som grundar sig på deras egenskaper och på läkemedelsanvändarnas patient- och medicineringssäkerhet.
Patienten ska också i fråga om biologiska läkemedel alltid ha rätt att förbjuda utbyte på apotek. Om patienten förbjuder utbyte, ska han eller hon ha rätt till en lika stor ersättning för ett förskrivet läkemedel som en patient som inte förbjuder utbyte. Om patienten förbjuder utbyte betalar han eller hon själv prisskillnaden mellan läkemedlets pris och den ersättning som baserar sig på det förmånligaste läkemedelspreparatets pris. Patientens jämlikhet innebär således inte att patienten har subjektiv rätt att kräva den dyraste läkemedelsbehandlingen på samhällets bekostnad, om lika säkra och effektiva förmånligare läkemedelspreparat finns att tillgå och det inte finns någon medicinsk eller terapeutisk grund för att förbjuda utbyte av läkemedel.
Enligt 19 § 3 mom. i grundlagen ska det allmänna, enligt vad som närmare föreskrivs genom lag, tillförsäkra var och en tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster samt främja befolkningens hälsa. Enligt förarbetena till bestämmelsen (RP 309/1993 rd) följer det av bestämmelsen att tillräckliga tjänster ska tillförsäkras genom lagstiftning. Det allmänna ska således tillförsäkra tillgången på social- och hälsovårdstjänster. Sättet att ordna tjänster och tillgången på dessa påverkas indirekt även av övriga bestämmelser om grundläggande fri- och rättigheter, såsom jämställdhet och förbud mot diskriminering, rätt till liv samt personlig integritet och säkerhet, skydd för privatlivet samt religions- och samvetsfrihet. Då man avgör om tjänsterna ska anses tillräckliga kan utgångspunkten vara en sådan nivå på tjänsterna som ger alla människor förutsättningar att fungera som fullvärdiga medlemmar i samhället.
På de grunder som anges ovan har patienten inte subjektiv rätt till större ersättning än andra patienter i motsvarande situation, om det inte finns en medicinsk eller terapeutisk grund för en större ersättning. Skyldigheten att byta ut läkemedel strider inte mot 6 § eller 19 § 3 mom. i grundlagen.
På de grunder som anges ovan kan lagförslagen behandlas i vanlig lagstiftningsordning.