1.1  Lag om ombildning av Trafikverkets trafikstyrnings- och trafikledningstjänster till aktiebolag

1 §. Aktiebolag under bildning. Enligt 1 mom. ska Trafikverkets trafikstyrnings- och trafikledningstjänster med tillhörande egendom, immateriella rättigheter och affärsverksamhet överföras till ett aktiebolag som ska bildas. Bolagets verksamhetsområde ska omfatta trafikstyrnings- och trafikledningstjänster för sjö-, järnvägs- och vägtrafik och relaterade trafikledningstjänster samt insamling, hantering och utnyttjande av information i samband med dem. Bolagets främsta uppgift ska vara att säkerställa smidigheten och säkerheten i sjötrafiken, järnvägstrafiken och vägtrafiken. Bolaget fullgör denna uppgift genom att tillhandahålla tjänster som anknyter till trafikledning. Bolagets specialuppgift föreslås vara att ansvara för att säkerhetsmyndigheterna tillhandahålls fartygstrafikservice, styrningstjänster för järnvägstrafik och styrningstjänster för vägtrafik i en sådan omfattning som är motiverad för skötseln av deras lagstadgade tjänsteuppdrag. Bolaget ska också samla och öppna information, skapa möjligheter för ny affärsverksamhet på marknaderna baserad på automation och mera omfattande utnyttjande av information. Avsikten är att man via bolagets verksamhet ska kunna bidra till att den marknad som byggs upp kring digitaliseringen av trafiken och kring trafikautomationen utvecklas på ett sätt som så övergripande som möjligt betjänar det finländska näringslivets verksamhet, transporter och medborgarnas rörlighet. Bolaget ska också kunna bedriva verksamhet utomlands. 

Enligt 2 mom. ska staten teckna samtliga aktier när aktiebolaget bildas. 

2 §. Överlåtelsefullmakt. Enligt paragrafen bemyndigas statsrådet att till det aktiebolag som avses i 1 § 1 mom. överlåta den egendom och de immateriella rättigheter som Trafikverkets trafikstyrnings- och trafikledningstjänster har i sin besittning samt dess affärsverksamhet. Överlåtelsefullmakten täcker således Trafikverkets trafikstyrnings- och trafikledningstjänster i befintligt skick med tillgångar och skulder. I enlighet med detta ska statsrådet bemyndiga kommunikationsministeriet att ta hand om överlåtelsearrangemangen. 

3 §. Överlåtelsevillkor. Enligt 1 mom. ska statsrådet bestämma vilken egendom som ska överlåtas, dess värde och överlåtelsevillkoren. Överlåtelsen sker med stöd av statsrådets fullmakt genom ett särskilt överlåtelsebrev, där den förmögenhet som överlåts specificeras. Statsrådet ska också bestämma om övriga arrangemang som gäller överlåtelsen av egendomen och bildandet av aktiebolaget. 

Enligt 2 mom. ska statsrådet bestämma vilken del av egendomen som ska överlåtas mot aktier i aktiebolaget. Apportegendomen överförs när bolaget inleder sin verksamhet efter det att lagen har trätt i kraft.  

Enligt 3 mom. ska statens lån till bolaget kunna stå utan säkerhet till det kapitalbelopp som motsvarar statens lån för Trafikverkets trafikstyrnings- och trafikledningstjänsters funktioners egendom vid tidpunkten för överlåtelsen 

4 §. Beskattning. I 1 mom. föreskrivs det om de värden på anläggningstillgångar och andra tillgångar som utgör avskrivningsgrund för det övertagande bolaget. Bolagiseringen jämställs i sak med den verksamhetsöverlåtelse som avses i 52 d § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. Den verksamhet med trafikstyrnings- och trafikledningstjänster som nu föreslås bli bolagiserad har inte varit skattepliktig näringsverksamhet inom Trafikverkets verksamhet, och därför behöver det inte särskilt anges att den nämnda bestämmelsen ska tillämpas på bolagiseringen. Vid bolagiseringen ska dock principerna om verksamhetsöverlåtelse iakttas i tillämpliga delar och ska kontinuitetsprincipen tillämpas. 

Inte heller 52 d § 3 mom. i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet ska vara direkt tillämpligt på bolagiseringen. Enligt det momentet gäller att vid beskattningen av det övertagande bolaget räknas som avdragbar anskaffningsutgift för den överförda egendomen den vid beskattningen av det överlåtande bolaget oavskrivna delen av anskaffningsutgiften. Enligt förslaget föreskrivs det därför separat om de värden som det övertagande aktiebolaget kan göra avskrivningar på. Det aktiebolag till vilket funktionerna överförs är precis som alla andra aktiebolag skyldigt att betala skatt på alla sina inkomster. Eftersom det inte är motiverat att det övertagande aktiebolaget kan börja göra avskrivningar exempelvis till gängse värden, föreslås det att när medel som hänfört sig till den skattskyldiges tidigare skattefria verksamhet överförs till den beskattningsbara verksamheten ska bokföringsvärdet för finansierings-, omsättnings- eller anläggningstillgångar betraktas som anskaffningsutgift. Detta gäller all egendom som överförs till aktiebolaget, eftersom det inte går att påvisa tidigare oavskrivna anskaffningsutgifter i beskattningen för den egendom som överförs.  

Till det övertagande bolaget överförs i samband med arrangemanget alla tillgångar, skulder, ansvarsförbindelser och personal med anknytning till de funktioner som bolagiseras samt anställda. 

I 2 mom. föreskrivs det om överlåtelseskatt som rör aktiebolaget under bildning. Enligt momentet ska aktiebolaget inte vara skyldigt att betala överlåtelseskatt på överlåtelse av fastighet eller värdepapper i samband med den överlåtelse som avses i 1 och 2 §. Den föreslagna skattefriheten motsvarar till sin omfattning skattefriheten enligt 43 § 1 mom. i lagen om överlåtelseskatt. Något ansökningsförfarande enligt bestämmelsen behövs dock inte, eftersom det kan anses vara klart att villkoren för skattefrihet är uppfyllda i detta fall. 

Inga värdepapper överförs till det under bildning varande aktiebolaget. De fastighetstillgångar som överförs gäller några land- och vattenområden samt byggnader som tjänar sjötrafik- och järnvägstrafikledningen. Värdet av de fastighetstillgångar som överförs är litet i förhållande till annan egendom som överförs.  

5 §. Ansvar för förbindelser. Efter det att egendomen har överförts till aktiebolaget svarar aktiebolaget enligt det föreslagna 1 mom. för de låne-, borgens-, anskaffnings- och leveransavtal samt andra förbindelser som Trafikverkets trafikstyrnings- och trafikledningstjänster har ingått under sin verksamhetstid och som gäller den egendom och affärsverksamhet som överlåts till aktiebolaget. Den kommande bolagiseringen nämns i de avtal som Trafikverkets trafikstyrnings- och trafikledningstjänster ingår före bolagiseringen. 

Eftersom gäldenären kan bytas ut endast med borgenärens samtycke föreskrivs det i 2 mom. att staten fortfarande ska ansvara sekundärt för sådana förpliktelser som föregick bildandet, om man inte kommer överens om något annat. Genom bestämmelsen säkerställs det att verksamheten och tillhandahållandet av tjänster fortgår i samband med bolagiseringen.  

6 §. Verksamhetens kontinuitet i förvaltningsärenden. I enlighet med 1 mom. ska förvaltnings- och förvaltningsprocessbeslut som gäller rätt, fördel eller skyldighet i anslutning till den egendom och affärsverksamhet vid Trafikverket som överlåts till aktiebolaget som bildas förbli i kraft så att besluten till den del de gäller den egendom och affärsverksamhet som överlåts utan särskilt beslut gäller aktiebolaget. Det aktiebolag som bildas efter bolagiseringen har således samma ställning som den helhet som överlåts från Trafikverket hade haft.  

I fråga om förvaltningsärenden som är anhängiga gäller enligt det föreslagna 2 mom. att aktiebolaget i förvaltningsärenden och i förvaltningsrättskipningen ska träda i Trafikverkets ställe utan särskilt beslut. Enligt momentet ska kontinuiteten i förvaltnings- och förvaltningsprocessbeslut för tydlighetens skull vara tryggad också i ärenden som är anhängiga. 

7 §. Personalens ställning. I paragrafen föreskrivs det om hur personalens ställning ordnas i samband med bolagiseringen. 

Bestämmelser om personalens ställning vid överlåtelse av rörelse finns i 2 kap. i statstjänstemannalagen (750/1994) när det gäller anställda i tjänsteförhållande och i 1 kap. i arbetsavtalslagen (55/2001) när det gäller anställda i arbetsavtalsförhållande.  

Det är frågan om överlåtelse av rörelse, och därför ska de anställda i tjänste- och arbetsavtalsförhållande som sköter de uppgifter som överförs, vid den nya lagens ikraftträdande övergå till anställning i arbetsavtalsförhållande hos statens trafikledningsbolag under bildning. Visstidsanställd personal ska övergå till bolaget för den tid som deras visstidsanställning varar. För dessa personers del anses anställningsförhållandet ha fortgått utan avbrott med avseende på anställningsförmånerna. 

På arbetstagarna och anställningsvillkoren vid bolaget tillämpas vad som föreskrivs i eller med stöd av lag och vad som har överenskommits i ett kollektivavtal eller arbetsavtal som är bindande för bolaget. 

Enligt 5 f § 3 mom. i statstjänstemannalagen är förvärvaren skyldig att iaktta det tjänstekollektivavtal som gäller vid tidpunkten för överlåtelsen så som föreskrivs i 5 § i lagen om kollektivavtal (436/1946). 

Med stöd av 5 e och 5 f § i statstjänstemannalagen kommer de rättigheter och skyldigheter som arbetsgivaren har med anledning av de tjänsteförhållanden som gäller vid tidpunkten för överlåtelsen att övergå på förvärvaren. Detta gäller dock inte de rättigheter och skyldigheter som uttryckligen följer av ett tjänsteförhållande och som inte är utmärkande för ett arbetsavtalsförhållande när en tjänsteman övergår till anställning i arbetsavtalsförhållande hos förvärvaren. Arbetsavtalslagens bestämmelser om överlåtelse av rörelse ska tillämpas till den del det är frågan om anställda i arbetsavtalsförhållande. 

Den som arbetar i uppgifter som överförs får utan iakttagande av den uppsägningstid som annars tillämpas eller oavsett uppsägningstidens längd säga upp sitt tjänste- eller arbetsavtalsförhållande så att det upphör vid tidpunkten för överföringen. 

8 §.Ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft den 20 .  

För tydlighetens skull föreskrivs det i det föreslagna 2 mom. att statsrådet ska få vidta åtgärder som krävs för verkställigheten av lagen innan lagen träder i kraft. Innan lagen träder i kraft ska statsrådet få vidta åtgärder som avses i 1 och 2 § och på vilka 3 och 4 § tillämpas. Bolagsordningen får fastställas och bolaget får införas i handelsregistret. Avsikten är att på detta sätt säkra att det inte före lagens ikraftträdande finns några lagtekniska hinder för registrering av det bolag som bildas, för beslut om överlåtelse av egendom eller för juridiska och ekonomiska åtgärder och beslut i samband med beredningen av bolagiseringen. 

1.2  Territorialövervakningslagen

24 a §.Uppgifter som ska skötas av leverantören av fartygstrafikservice, den utsedda leverantören av flygtrafikledningstjänster och cellen för luftrumsplanering. Med anledning av bolagiseringen av Trafikverkets trafikledningsfunktioner föreslås det att paragrafen kompletteras så att den leverantör av fartygstrafikservice som avses i lagen om fartygstrafikservice åläggs skyldighet att bistå territorialövervakningsmyndigheterna genom att inom sitt verksamhetsområde sköta sådana uppgifter som avses i territorialövervakningslagen. En leverantör av fartygstrafikservice i form av ett aktiebolag ska inte vara en territorialövervakningsmyndighet enligt territorialövervakningslagen men ska ha operativa uppgifter inom sitt verksamhetsområde. Enligt bestämmelsen kan leverantören av fartygstrafikservice inte anförtros sådana uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt. Motsvarande tillägg föreslås också i paragrafens rubrik. Vidare föreslås det att hänvisningen till territorialövervakningsuppgifter stryks i rubriken och ersätts med termen uppgifter. 

När leverantören av fartygstrafikservice bistår territorialövervakningsmyndigheterna på det sätt som anges i paragrafen utför leverantören en offentlig förvaltningsuppgift av teknisk och operativ natur. Det handlar närmast om faktisk förvaltningsverksamhet. Rättsskyddsgarantierna bygger då på att regleringen är exakt och relevant, personalen är utbildad och uppfyller kompetenskraven samt på att verksamheten övervakas tillräckligt. Uppgifterna är inte förenade med i strafflagen avsedd utövning av offentlig makt. 

24 b §.Anmälan om territorieförseelser och territoriekränkningar. Med anledning av bolagiseringen av Trafikverkets trafikledningsfunktioner föreslås det att paragrafen kompletteras så att leverantören av fartygstrafikservice åläggs skyldighet att till territorialövervakningsmyndigheterna anmäla territoriekränkningar eller förseelser som leverantören har upptäckt under sin verksamhet. Leverantören ska också med till buds stående medel vidta åtgärder för att förhindra kränkningar. Kommunikationsministeriet och försvarsministeriet ska komma överens om grunderna för de praktiska arrangemangen för territorialövervakningsuppdrag. 

24 c §.Tryggande av ett statsluftfartygs territorialövervakningsuppdrag och territorialövervakningsuppdrag på havsområden. Ett nytt moment som gäller tryggande av territorialövervakningsuppdrag på havsområden föreslås bli fogat till paragrafen. I en flexibel användning av havsområden ingår att området kan användas av alla som behöver det. Vissa verksamheter kräver emellertid att ett havsområde av en viss omfattning reserveras för exklusiv användning eller för ett speciellt ändamål under en viss tid, vilket kan bero på exempelvis de risker som hänför sig till verksamheten samt på behovet att försäkra sig om att dessa verksamheter på ett effektivt och tryggt sätt avskiljs från annan sjötrafik som inte deltar i verksamheten. I synnerhet statsfartygstrafiken är förenad med situationer där den trafiken har förtur och det finns behov av att begränsa övrig trafik i motsvarande grad. En situation av denna typ är exempelvis brådskande handräckning, ett räddningstjänstuppdrag eller passage som sammanhänger med territorialövervakningen. Motsvarande tillägg föreslås också i paragrafens rubrik. 

Den främsta metoden att trygga ett statsfartygs territorialövervakningsuppdrag är att anpassa behovet att använda havsområdet för det statsfartyg som utför ett territorialövervakningsuppdrag med den övriga fartygstrafikens behov genom de prioriteringsarrangemang som gäller användningen av havsområdet samt vid behov genom utredningar som inriktas på den övriga trafiken så att begränsningar gällande fartygstrafiken ska kunna undvikas. Denna handlingsmodell är utgångspunkten för territorialövervakningsmyndigheten och de aktörer som bistår den. Vid behov kan emellertid den övriga fartygstrafiken begränsas genom tillfälliga begränsningar i användningen av fartygstrafiken vilka Trafikverket förordnar och leverantören av fartygstrafikservice verkställer i en situation där ett territorialövervakningsuppdrag inte kan tryggas med normala åtgärder som gäller val av rutter och passage för den övriga fartygstrafiken. 

Med ett statsfartyg som utför ett territorialövervakningsuppdrag avses ett statsfartyg eller ett annat militärt fartyg som har förordnats till ett uppdrag för att övervaka och trygga den territoriella integriteten samt ett fartyg som förordnats för att sammanställa en lägesbild eller samla in information som behövs för att trygga den territoriella integriteten. 

Det är frågan om normal verksamhet mellan Trafikverket, leverantören av fartygstrafikservice och territorialövervakningsmyndigheten. Det är ändamålsenligt att i lagen ta in en uttrycklig bestämmelse om verksamheten. Samtidigt preciseras den reglering som gäller uppgifterna för leverantören av fartygstrafikservice. 

Allmännare bestämmelser om tillfällig ledning av fartygstrafiken i specialsituationer finns i 17 § i lagen om fartygstrafikservice. I jämförelse med regleringen i territorialövervakningslagen är regleringen i lagen om fartygstrafikservice allmän reglering. Territorialövervakningen är en konkret uppgift som ingår i försvaret. Det är motiverat att det också i territorialövervakningslagen uttryckligen föreskrivs om den användning av havsområdet som behövs för territorialövervakningsuppdrag. 

26 §.Temporärt avbrytande av sjötrafik. Det föreslås att 2 mom. ändras genom en bestämmelse om att innan ett beslut enligt 1 mom. fattas ska försvarsministeriet kunna höra den i lagen om fartygstrafikservice avsedda leverantören av fartygstrafikservice. Det ska också informeras om beslutet så att parterna känner till det så bra som möjligt. Sjöfartsmyndigheterna och leverantören av fartygstrafikservice ska svara för informationen om beslutet och delta i verkställigheten av det.  

Ett nytt 3 mom. föreslås bli fogat till paragrafen. Enligt momentet ska leverantören av fartygstrafikservice genomföra de begränsningar av sjötrafiken som försvarsministeriet eller sjöfartsmyndigheterna bestämt och övervaka att de iakttas. Den övervakning som leverantören av fartygstrafikservice ska utföra innebär att leverantören ska informera fartygen om de begränsningar som försvarsministeriet har utfärdat. Leverantören av fartygstrafikservice ska rapportera till försvarsministeriet och sjöfartsmyndigheterna om den upptäcker avvikelser i iakttagandet av begränsningarna. Den föreslagna ändringen påverkar inte försvarsministeriet nuvarande uppgifter eller ansvar. 

30 a §.Lägesbild för territorialövervakningen. Det föreslås att 1 mom. kompletteras med en bestämmelse om försvarsmaktens och Gränsbevakningsväsendets rätt att för lägesbilden av leverantören av fartygstrafikservice få uppgifter om sjötrafiken samt andra uppgifter som är av betydelse för territorialövervakningen. 

Territorialövervakningsmyndigheterna övervakar sjötrafiken och flygverksamheten särskilt i Finlands sjö- och kustområden samt i närområdena till dem med sådana tekniska och andra arrangemang genom vilka man kan förhindra, avslöja och reda ut förseelser mot och kränkningar av den territoriella integriteten. Vidare är syftet att förhindra verksamhet som äventyrar rikets militära och allmänna säkerhet. För den territorialövervakning som utförs på havsområden svarar försvarsmakten, där uppgiften hör till marinen. Det fasta övervakningsnätet består av radarstationer, övervakningssensorer, observationsstationer och stationer för undervattensövervakning. De observationer som det fasta övervakningsnätet producerar kompletteras med fartygs och luftfartygs rörliga övervakning. Genom övervakningen av havsområdet kan man upptäcka också sådana objekt som inte använder AIS-sändare. Viktiga aktörer inom övervakningen till havs är vid sidan av marinen också Gränsbevakningsväsendet samt i egenskap av leverantör av fartygstrafikservice det bolag med specialuppgifter som bildas när Trafikverkets trafikledningsfunktioner bolagiseras.  

Territorialövervakningens marina lägesbild sammanställs av observationer och uppgifter från marinens fasta övervakningsnät samt från Gränsbevakningsväsendets och leverantören av fartygstrafikservicens radarövervakning. Den kompletteras med radar- och sinnesobservationer från försvarsmaktens övriga trupper och från de myndigheter som är verksamma till havs samt med observationer och uppgifter som leverantören av fartygstrafikservice meddelar och som anknyter till territorialövervakningen. Den bild som de olika övervakningssystemen producerar sammanställs vid marinen till en riksomfattande marin lägesbild för territorialövervakningen, och den förmedlas även till övriga myndigheter som utifrån sina uppgifter har ett behov av att få information. 

Också enligt den föreslagna ändrade 18 § i lagen om fartygstrafikservice ska leverantören av fartygstrafikservice till vederbörande sjöfarts-, sjöräddnings-, miljö-, territorialövervaknings-, polis- eller tullmyndighet rapportera om alla sådana väsentliga omständigheter som har samband med ett visst fartygs eller de på fartyget ombordvarandes säkerhet, sjöräddningen, miljöskyddet eller territorialövervakningen eller tullkontrollen och som leverantören har observerat eller som har anmälts till leverantören. 

Det föreslås att 30 a § 1 mom. kompletteras med en bestämmelse om att försvarsmakten och Gränsbevakningsväsendet också ska ha rätt att för lägesbilden av leverantören av fartygstrafikservice avgiftsfritt få uppgifter om sjötrafiken samt andra uppgifter som är av betydelse för territorialövervakningen. I dagsläget lämnas dessa uppgifter ut av Trafikverket i rollen som VTS-myndighet. För närvarande grundar sig produktionen av uppgifter på en överenskommelse mellan försvarsmakten och Trafikverket. Den nuvarande verksamheten, inklusive producerade tjänster, servicenivåer och uppgifter, kommer att fortgå på samma sätt också efter bolagiseringen. I rollen som beställare av fartygstrafikservice kommer Trafikverket att betala bolaget för kostnaderna för serviceproduktionen. Bolaget kommer inte att börja debitera andra myndigheter separat för service eller informationsutbyte enligt den nuvarande verksamheten. De marina myndigheterna (METO-myndigheterna) ska även i fortsättningen enligt gemensam överenskommelse svara för kostnaderna inom det så kallade METO-samarbetet. 

Rätten att få tillgång till uppgifterna bör föreskrivas genom lag i stället för att bygga på ett avtalsförfarande. Den föreslagna bestämmelsen innebär att nuvarande praxis skrivs in i lagen och ändrar inte på de övriga myndigheternas uppgifter. Genom ändringen beaktas bolagiseringen av Trafikverkets trafikstyrnings- och trafikledningstjänster, vilken innebär att det bolag med specialuppgifter som bildas övertar upprätthållandet av fartygstrafikservicen. Genom det nya tillägget till momentet tryggas också försvarsmaktens och Gränsbevakningsväsendets rätt att få information.  

30 b §.Informationsproduktion, förebyggande av farliga situationer och tryggande av fartygstrafiken. Det föreslås att en ny 30 b § fogas till lagen. Enligt paragrafen ska Trafikverket tillsammans med leverantören av fartygstrafikservice producera information om befintlig och ankommande fartygstrafik på Finlands territorialvatten, förebygga farliga situationer samt trygga smidig fartygstrafik under normala förhållanden, vid störningar under normala förhållanden och under undantagsförhållanden. 

Trafikverket ska övervaka att leverantören av fartygstrafikservice för försvars- och säkerhetsmyndigheterna producerar information om befintlig och ankommande handelsfartygstrafik på Finlands territorialvatten och förebygga farliga situationer. Trafikverket ska också tillsammans med leverantören av fartygstrafikservice trygga en smidig fartygstrafik under normala förhållande, vid störningar under normala förhållanden och under undantagsförhållanden. 

Skyldigheten för Trafikverket och leverantören av fartygstrafikservice bör föreskrivas genom lag i stället för att bygga på ett avtalsförfarande Den föreslagna bestämmelsen innebär att nuvarande praxis skrivs in i lagen och ändrar inte på de övriga myndigheternas uppgifter. Genom ändringen beaktas bolagiseringen av Trafikverkets trafikstyrnings- och trafikledningstjänster, vilken innebär att det bolag med specialuppgifter som bildas övertar upprätthållandet av fartygstrafikservicen.  

I dagsläget produceras lägesbilden av Trafikverket i rollen som VTS-myndighet. För närvarande grundar sig produktionen av uppgifter på en överenskommelse mellan försvarsmakten och Trafikverket. Den nuvarande verksamheten, inklusive producerade tjänster, servicenivåer och uppgifter, kommer att fortgå på samma sätt också efter bolagiseringen. I rollen som beställare av fartygstrafikservice kommer Trafikverket att betala bolaget för kostnaderna för serviceproduktionen. Bolaget kommer inte att börja debitera andra myndigheter separat för service eller informationsutbyte enligt den nuvarande verksamheten.  

34 a §.Tryggande av användningen av maktmedel i luftrummet och på havsområden. Det föreslås att ett nytt moment som gäller tryggande av användningen av maktmedel på havsområden fogas till paragrafen. 

Rikets territorium övervakas och dess integritet tryggas vid behov genom användning av maktmedel. Försvarsmakten och Gränsbevakningsväsendet kan också använda militära maktmedel, med vilket enligt 33 § i territorialövervakningslagen avses sådan användning av maktmedel med krigsmateriel som är slagkraftigare än användningen av militärpersonens personliga vapen. Enligt 34 § i territorialövervakningslagen ska alla nödvändiga åtgärder i syfte att avvärja fientlig verksamhet som medför direkt och allvarlig fara för rikets säkerhet vidtas utan dröjsmål. 

Användningen av maktmedel kan orsaka fara och medför därför ett behov av att begränsa annan användning av havsområdet. I paragrafen föreslås det en bestämmelse enligt vilken Trafikverket med hjälp av leverantören av fartygstrafikservice på en territorialövervakningsmyndighets begäran ska begränsa annan användning av havsområdet och bereda statsfartyg obehindrad användning av havsområdet för att trygga användningen av maktmedel enligt 31–33 § i territorialövervakningslagen eller för avvärjande av fientlig verksamhet enligt 34 §. Motsvarande tillägg föreslås också i paragrafens rubrik. Leverantören av fartygstrafikservice ska på begäran av en territorialövervakningsmyndighet exempelvis stänga ett vattenområde, en farled eller en del av en farled eller tillfälligt dirigera fartyg till en ankarplats eller tillbaka till kaj. Leverantören av fartygstrafikservice ska fullgöra uppgiften på begäran av en myndighet och följa myndighetens anvisningar.  

En situation som gäller användning av maktmedel är mycket exceptionell och förmodligen brådskande, vilket innebär att det bör föreskrivas klart och tydligt om alla aktörers skyldigheter. 

Den föreslagna bestämmelsen innehåller ett skrivet förfarande som en konkret situation kräver när användningen av maktmedel oundvikligen förutsätter att annan användning av havsområdet begränsas. Det är ändamålsenligt att det i territorialövervakningslagen finns en uttrycklig bestämmelse som ålägger leverantören av fartygstrafikservice att agera tillsammans med territorialövervakningsmyndigheten i en situation som gäller tryggande av användningen av maktmedel och där det gäller att agera mycket snabbt. 

Förslaget preciserar samtidigt den reglering som gäller uppgifterna för leverantören av fartygstrafikservice. I lagen om fartygstrafikservice föreskrivs det dessutom på en allmännare nivå om detta, vilket har konstaterats i motiveringen till 24 c §. Det är dock motiverat att också i territorialövervakningslagen ta in reglering gällande den föreslagna konkreta specialsituation som hänför sig till tryggandet av Finlands suveränitet. 

37 §.Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter för ett territorialövervakningsuppdrag. Det föreslås att bestämmelsen om utlämnande av sekretessbelagda uppgifter ändras så att den också gäller för leverantören av fartygstrafikservice. Motsvarande tillägg föreslås också i paragrafens rubrik. 

1.3  Lagen om fartygstrafikservice

2 §.Definitioner. Det föreslås att 1 mom. 2 punkten ändras så att det anges att med behörig myndighet avses Trafiksäkerhetsverket. Den föreslagna ändringen i fråga om uppgifterna för den behöriga myndigheten anknyter till 2010 års beslut om överföring av uppgifter och normgivning från kommunikationsministeriet till ämbetsverk inom förvaltningsområdet. Överföringen av uppgifterna från kommunikationsministeriet till Trafiksäkerhetsverket stärker den allmänna principen för arbetsfördelningen mellan ministeriet och ämbetsverken, nämligen att ministeriet fokuserar på strategisk planering och styrning och ämbetsverken fokuserar på operativa uppgifter. I de operativa uppgifterna ingår även uppgifterna för den behöriga myndigheten inom sjöfarten. Som behörig myndighet ska Trafiksäkerhetsverket ansvara för att fartygstrafikservice ordnas på platser som är kritiska med avseende på trafiken och miljöskyddet och att nationella bestämmelser och föreskrifter samt internationella bestämmelser om ordnandet av fartygstrafikservice iakttas. 

Det föreslås att en ny 3 punkt fogas till 1 mom. Med anordnare av fartygstrafikservice avses enligt den punkten Trafikverket. Enligt 2 § i lagen om Trafikverket svarar Trafikverket för ordnandet av trafikledning på statens farleder. Detta gäller även ordnande av fartygstrafikservice. Närmare bestämmelser om Trafikverkets uppgifter föreslås i andra paragrafer i lagen om fartygstrafikservice. Ordningstalen för de övriga punkterna i momentet ändras i analogi med tillägget. 

Det föreslås att den nya 5 punkten i 1 mom. ändras så att VTS-tjänsteleverantör definieras i stället för VTS-myndighet. Regeringens förslag till lag om ombildning av Trafikverkets trafikstyrnings- och trafikledningstjänster till aktiebolag innebär att de trafikledningsuppgifter inom vägtrafik, sjötrafik och järnvägstrafik med närliggande funktioner som för närvarande sköts vid Trafikverket avskiljs för att skötas av ett självständigt, helt och hållet statsägt bolag med specialuppgifter. Till följd av detta kommer en del av den nuvarande VTS-myndighetens uppgifter med anknytning till fartygstrafikservice att övertas av bolaget med specialuppgifter medan en del kommer att kvarstå hos Trafikverket. Med VTS-tjänsteleverantör avses enligt den föreslagna 5 punkten leverantören av fartygstrafikservice. Trafikverket har varit nuvarande VTS-myndighet. IMO:s generalförsamlings resolution A.857(20) samt EU:s reglering av fartygstrafikservice (exempelvis Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/65/EU om rapporteringsformaliteter för fartyg som ankommer till och/eller avgår från hamnar i medlemsstaterna och om upphävande av direktiv 2002/6/EG, jämte ändringar, samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG, jämte ändringar) innebär att också någon annan enhet än en myndighet kan vara VTS-myndighet. Med den vedertagna termen myndighet avses på finska och svenska organ inom statens och kommunernas förvaltningsmaskineri samt institutioner inom den europeiska förvaltningen, och därför går det inte längre att använda termen VTS-myndighet. Med VTS-tjänsteleverantör avses dock fortfarande ”VTS-authority” enligt IMO:s generalförsamlings resolution A.857(20), och i internationella sammanhang ska det fortfarande hänvisas till leverantören med termen VTS-authority. VTS-tjänsteleverantören ansvarar för upprätthållandet av fartygstrafikservice, vilket innefattar tekniskt och operativt underhåll, och för ordnandet av fartygstrafikservice i enlighet med de mål som den behöriga myndigheten ställt upp. Vid VTS-centralen ansvarar VTS-tjänsteleverantören tillsammans med Trafikverket för säkerställandet av trafikens smidighet och åtgärder som krävs för special- och undantagssituationer med beaktande av alla faktorer som hänför sig till VTS-områdets verksamhet. VTS-tjänsteleverantören ansvarar för sina arbetstagares åtgärder och, i fråga om avtalsbaserad VTS-verksamhet, för samarbetspartens åtgärder. Till bolaget överförs inte uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt. Närmare bestämmelser om VTS-tjänsteleverantörens uppgifter finns i 16 § i den aktuella lagen och annanstans lagstiftningen. Trafikverket ska alltjämt ansvara för utvecklingen av Finlands fartygstrafikledning och för Finlands representation i internationella organisationer, såsom IMO, IALA och EMSA. 

Enligt förslaget ändras VTS-myndigheten i den nya 7 punkten till VTS-tjänsteleverantören. 

Enligt förslaget ändras VTS-myndigheten i den nya 14 punkten till Trafikverket. 

3 §.Tillämpningsområde. Enligt förslaget ändras VTS-myndigheten i 2 mom. till VTS-tjänsteleverantören.  

6 §.Navigationsassistans. Enligt förslaget ändras VTS-myndigheten i 1 och 2 mom. till VTS-tjänsteleverantören. 

8 §.Beslut om inrättande. Det föreslås att omnämnandet av samarbetet mellan myndigheter i 1 mom. 1 punkten kompletteras med en hänvisning till samarbetet mellan myndigheter och VTS-tjänsteleverantören. Eftersom VTS-tjänsteleverantören inte längre ska vara en myndighet, bör det i momentet nämnas att den behöriga myndigheten inför beslutet om inrättande ska utreda samarbetet mellan myndigheter och VTS-tjänsteleverantören. 

Enligt förslaget ändras VTS-myndigheten i 1 mom. 1, 5 och 6 punkten till VTS-tjänsteleverantören.  

Det föreslås att en ny 9 punkt fogas till 1 mom. Till följd av detta ändras 7 och 8 punkten så att ordet ”samt” i förteckningen flyttas till slutet av 8 punkten. Enligt den nya 9 punkten ska den behöriga myndigheten i beslutet om inrättande fastställa permanenta trafikarrangemang enligt 7 §. Momentet motsvarar nuvarande praxis enligt den gällande lagen om fartygstrafikservice. Det är dock för tydlighetens skull ändamålsenligt att ta in den nya skrivningen i själva lagen. Det nya momentet förtydligar behörighetsfördelningen mellan VTS-tjänsteleverantören och den behöriga myndigheten.  

9 §.Ändring eller återkallande av beslut om inrättande. Enligt förslaget ändras VTS-myndigheten i 1 mom. till VTS-tjänsteleverantören. I övrigt motsvarar paragrafen gällande lydelse i 9 §. 

10 §.Information om beslut om inrättande samt om ändring eller återkallande av beslutet. Det föreslås att VTS-myndighetens skyldighet att informera om beslut om inrättande samt om ändring och återkallande av beslutet ska övertas av den behöriga myndigheten. I lagen ska det inte längre talas om VTS-myndigheten, och därför föreslås det att den behöriga myndigheten ska ansvara för att skyldigheten att informera fullgörs. Informationsskyldigheten inriktas delvis också på internationella VTS-publikationer, och därför är det ändamålsenligt att en myndighet alltjämt ansvarar för skyldigheten att informera och att ansvaret inte överförs på det bolag som är VTS-tjänsteleverantör. Informationsskyldigheten bör därför åläggas den behöriga myndighet som också i enlighet med 8 och 9 § i lagen om fartygstrafikservice fattar beslut om inrättande samt fattar beslut om att återkalla eller ändra beslutet.  

Det föreslås att ett nytt 2 mom. fogas till paragrafen. Enligt momentet ska den behöriga myndigheten i det beslut om inrättande som avses i 8 § kunna ålägga VTS-tjänsteleverantören den informationsskyldighet som anges i 1 mom. Genom skrivningen säkerställs det att VTS-tjänsteleverantören i enlighet med nuvarande praxis även i fortsättningen kan informera om den behöriga myndighetens beslut om VTS-området och om praxis på bredare front och noggrannare än vad som anges i beslutet om inrättande. Den behöriga myndigheten ska trots allt ansvara för att informationsskyldigheten fullgörs. 

11 §.Behörighet för VTS-operatörer och arbetsplatsutbildning. Enligt förslaget ändras VTS-myndigheten i 2 mom. till VTS-tjänsteleverantören. Enligt 2 mom. ska VTS-tjänsteleverantören ha rätt att i behörighetsintyget för VTS-operatörer göra en anteckning om genomgången arbetsplatsutbildning. Det är ändamålsenligt att VTS-tjänsteleverantören ges rätt att göra anteckningen i behörighetsintyget, eftersom den obligatoriska arbetsplatsutbildningen i utbildningen för VTS-operatörer i fortsättningen ska genomgås vid VTS-centralen, som VTS-tjänsteleverantören är huvudman för.  

Enligt förslaget ändras VTS-myndigheten i 3 mom. till VTS-tjänsteleverantören. Momentet motsvarar gällande lydelse i 3 mom. 

14 §.Giltighet för och förnyande av behörighetsintyg för VTS-operatörer. Enligt förslaget ändras VTS-myndigheten i 3 mom. till VTS-tjänsteleverantören.  

16 §.Upprätthållande av fartygstrafikservice. Enligt den föreslagna paragrafen ska VTS-tjänsteleverantören vara skyldig att upprätthålla fartygstrafikservicen inom sitt VTS-område i enlighet med bestämmelserna i lagen om fartygstrafikservice och bestämmelser som utfärdats med stöd av den och i enlighet med det beslut om inrättande som avses i 8 § samt att övervaka och leda fartygstrafiken utifrån den lägesbild som upprätthålls vid VTS-centralen. I paragrafen förpliktas VTS-tjänsteleverantören att upprätthålla en tjänst som fartygen är skyldiga att delta i och som de å andra sidan också förväntar sig att få.  

VTS-tjänsteleverantören ska i enlighet med 2 mom. kunna upprätthålla fartygstrafikservicen i samarbete med myndigheter eller hamninnehavare. Detta motsvarar nuvarande praxis. Samarbetet ska alltjämt grunda sig på ömsesidiga avtal. Även i sådana fall ansvarar VTS-tjänsteleverantören för upprätthållandet av fartygstrafikservicen. I samarbetsavtalet kommer man närmare överens om ansvarsfördelningen mellan de olika aktörerna. 

Det föreslås att 3 mom. preciseras så att det anges att på VTS-operatörer ska bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas när VTS-operatörerna sköter sådana uppgifter som ålagts dem med stöd av lag. Bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar ska tillämpas på alla VTS-operatörer, även på dem som är anställda hos hamninnehavaren. Med straffrättsligt tjänsteansvar avses att någon utifrån gärningar i strid med eller försummelser av sina tjänsteplikter ställs till ansvar för tjänstebrott enligt 40 kap. i strafflagen (39/1889). Straffrättsligt tjänsteansvar gäller för tjänstemän, personer som sköter offentliga förtroendeuppdrag och personer som annars utövar offentlig makt. Med personer som annars utövar offentlig makt avses exempelvis personer som står i arbetsavtalsförhållande och i vilkas uppgifter ingår offentliga förvaltningsuppgifter. Utifrån jämlikhetsaspekter har ställningen för dem som sköter offentliga uppgifter ändrats med tiden vad gäller tjänsteansvaret för att ansvarsfördelningarna för arbetsavtals- och tjänsteförhållande ska motsvara varandra. I strafflagen nämns visserligen tjänsteman som gärningsman i samband med tjänstebrott, men i verkligheten tillämpas bestämmelserna också på alla som utövar offentlig makt samt på dem som sköter offentliga förtroendeuppdrag. Också enligt den nuvarande lagen om fartygstrafikservice ska bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas på VTS-operatörerna.  

Enligt det föreslagna 4 mom. ska VTS-tjänsteleverantören vara skyldig att registrera lägesbilden av VTS-området och den därtill hörande VHF-radiotrafiken och förvara upptagningarna i 30 dygn. Med hjälp av dessa upptagningar av lägesbilden på VTS-området är det möjligt att vid behov gå igenom enskilda trafiksituationer i efterhand och utreda till exempel orsakerna till olyckstillbud och olyckor. Lägesbilden innehåller inga personuppgifter. 

I fråga om upptagningarnas offentlighet ska lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) gälla. Det nuvarande Trafikverkets VTS-lägesbild bildas av en obehandlad radarbild som fås av Trafikverkets, försvarsmaktens och Gränsbevakningsväsendets radarsensorer och uppgifter från AIS-sensorer som sammanställs till en lägesbild för att användas för myndighetsändamål. Placeringen av såväl försvarsmaktens som Gränsbevakningsväsendets radarsensorer och deras upplösning är hemliga med stöd av 24 § 10 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. I upptagningen kan dessa uppgifter inte särskiljas från uppgifterna från Trafikverkets sensorer. 

Som konfidentiell radiokommunikation anses enligt 136 § i informationssamhällsbalken (917/2014) inte radiokommunikation på allmän anropskanal. Den VHF-radiotrafik som avses i den föreslagna paragrafen är radiokommunikation på allmän anropskanal. 

Det föreslås att ett nytt 5 mom. fogas till paragrafen. I det nya momentet föreskrivs det om VTS-tjänsteleverantörens skyldighet att sörja för riskhanteringen i fråga om med tanke på sjöfartens säkerhet betydande kommunikationsnät och informationssystem som VTS-tjänsteleverantören använder.  

Med kommunikationsnät enligt 5 mom. avses kommunikationsnät enligt 3 § 39 punkten i informationssamhällsbalken. Informationssystem enligt det föreslagna 5 mom. kan bestå av exempelvis sådan teleterminalutrustning som avses i 3 § 25 punkten i informationssamhällsbalken eller av data som förvaras, behandlas, söks eller överförs i dessa system. Riskhanteringsskyldigheten enligt 5 mom. föreslås gälla endast kommunikationsnät och informationssystem som är betydande med tanke på sjöfartens säkerhet. Som betydande med tanke på sjöfartens säkerhet ska anses åtminstone system som är viktiga med tanke på kontinuiteten i tillhandahållandet av tjänster eller som i händelse av störningar som riktas mot dem kan äventyra sjöfartens säkerhet. Skyldigheten inriktas på de uppgifter för VTS-tjänsteleverantören som anknyter till den operativa verksamheten inom trafikledningen. 

Med riskhantering avses lämpliga organisatoriska och tekniska åtgärder som vidtas för att säkerställa kommunikationsnätens och informationssystemens förmåga att vid en viss tillförlitlighetsnivå motstå åtgärder som undergräver tillgängligheten, riktigheten, integriteten eller konfidentialiteten hos lagrade eller överförda eller behandlade uppgifter eller hos andra tjänster som erbjuds genom eller är tillgängliga via dessa system. Riskhanteringen ska innefatta lämpliga åtgärder för att förebygga och minimera den effekt som informationssäkerhetsrelaterade störningar i de system som används vid tillhandahållandet av tjänsterna har på tjänsternas kontinuitet. Åtgärderna inom riskhanteringen kan bestå av till exempel att upprätta säkerhetsplaner, testa dessa i praktiken eller utföra kvalitetsrevisioner, använda dataskydds- och krypteringsprodukter samt iaktta vissa välkända standarder för informationssäkerhet, såsom ISO/IEC 27001:2013. Med risk avses en rimligen identifierbar omständighet eller händelse med en potentiell negativ inverkan på säkerheten i kommunikationsnät och informationssystem. Riskhanteringen ska dokumenteras. Målet med dokumenteringen är att främja en konsekvent riskhantering och aktörens medvetna lösningar på hur de åtgärder som behövs för riskhanteringen ska dimensioneras. Dokumenteringen gör det också möjligt för myndigheterna att vid behov i efterskott bedöma huruvida skyldigheterna enligt paragrafen har iakttagits. Dokumenteringen kan bestå av exempelvis skriftliga riskbedömningar, säkerhetsföreskrifter eller handlingsplaner eller av intyg över utförda säkerhetsrevisioner.  

Det föreslås också att ett nytt 6 mom. fogas till paragrafen. Enligt momentet ska Trafikverket svara för ordnandet av trafikledningsservicen på de farleder som det förvaltar med hänsyn tagen till den behöriga myndighetens beslut om inrättande enligt 8 §. Trafikverket ska ansvara för att fartygstrafikservice skaffas hos VTS-tjänsteleverantören. 

Med trafikledning avses här en aktuell uppföljning av trafiken och trafikförhållandena, information om trafiken samt operativ ledning av trafiken, inklusive hantering av störningar. Fartygstrafikledning går till stor del ut på att hantera en smidig sjötrafik, där ansvaret för manövreringen av fartyget inte överförs på VTS-operatören utan där det närmast är frågan om att ge fartygsbefälhavaren råd och anvisningar samt att agera som sjötrafikexpert. Ansvaret ska gälla anskaffning av i lagen om fartygstrafikservice avsedd fartygstrafikservice med ett sådant innehåll som Trafikverket för närvarande genomför. Eftersom den trafikledning för olika trafikformer som för närvarande ingår i Trafikverkets funktioner kommer att separeras som funktion och avses bli bolagiserad i samband med ändringen enligt denna proposition, innebär det föreslagna momentet en betoning av att ansvaret kvarstår hos Trafikverket. När Trafikverket skaffar servicen av en VTS-tjänsteleverantör ska det beakta Trafiksäkerhetsverkets beslut om inrättande och de kriterier för servicen som ställts i beslutet. I egenskap av behörig myndighet ska Trafiksäkerhetsverket övervaka att VTS-tjänsteleverantören fullgör de skyldigheter som föreskrivs för VTS-tjänsteleverantören i den aktuella lagen och någon annanstans i lagstiftningen.  

16 a §.Marin lägesbild. Det föreslås att en ny 16 a § fogas till lagen. Enligt paragrafen ska VTS-tjänsteleverantören producera en uppdaterad marin lägesbild på beställning av Trafikverket. Försvars- och säkerhetsmyndigheterna ska få lägesbilden till sitt förfogande utan ersättning. För försvars- och säkerhetsmyndigheterna producerar Trafikverket redan nu en lägesbild över sjötrafiken som ett led i METO-samarbetet. Utgångspunkten i propositionen är att Trafikverket och Trafiksäkerhetsverket ska fortsätta som METO-myndigheter enligt nuvarande praxis. 

METO-samarbetet föreslås alltjämt fortsätta som ett myndighetssamarbete, och efter ändringen utgörs METO-myndigheterna av Trafiksäkerhetsverket, Trafikverket, Marinen och Gränsbevakningsväsendet. Trafikverket ska ansvara för beställningen av fartygstrafikservice från VTS-tjänsteleverantören och ska genomföra de projekt som man kommit överens om inom METO-samarbetet. I egenskap av beställare samarbetar Trafikverket då direkt med METO-myndigheterna och kan beakta de andra myndigheternas behov i sin beställning. För de andra myndigheterna uppkommer då enbart kostnader för gemensamma upphandlingar. Den service som Trafikverket beställer, inklusive de tjänster som Trafikverket nu producerar, servicenivåerna och uppgifterna, kvarstår i likadan form efter bolagiseringen. Avsikten är att Trafikverket som beställare av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster i fortsättningen ska betala bolaget kostnaderna för den serviceproduktion som de andra myndigheterna behöver och som det nuvarande Trafikverket betalar kostnaderna för. Bolaget kommer inte att börja debitera de andra myndigheterna separat för service eller informationsutbyte enligt den nuvarande nivån på den nuvarande verksamheten. Enligt den föreslagna lagstiftningen ska VTS-tjänsteleverantören dessutom förbereda sig och samarbeta kring beredskap i anknytning till bland annat upphandling, planering och övning i tillräcklig utsträckning, vilket gör det möjligt att kontinuerligt utveckla samarbetet. 

Varje METO-myndighet har ett eget och självständigt övervakningssystem och sensornät, vilka dock inte ensamma räcker till för en självständig övervakning av hela havsområdet. De olika parternas uppgifter kompletterar varandra, och genom ändringen säkerställs det att alla har tillgång till tillräckliga uppgifter. Varje part ska också lagra information från sensorerna i enlighet med sitt användningsbehov och lagstadgade krav. Informationsutbytet bygger på lagstiftning såväl inom fartygstrafikservicen och territorialövervakningen som inom sjöräddningen. VTS-tjänsteleverantören producerar och samlar för egna behov och för METO-myndigheterna källuppgifter, utifrån vilka det sammanställs en marin lägesbild. Kostnadsnivån för de tjänster som produceras för andra myndigheter fastställs närmare under 2018, och utgående från dem uppdateras METO-avtalet och dess bilagor. 

VTS-tjänsteleverantören bör ha möjlighet att förvalta och producera sekretessbelagd information, och tjänsteleverantörens säkerhetsarrangemang bör stödja denna möjlighet. Bolaget föreslås ha beredskapsskyldighet, vilket innebär att verksamheten för VTS-tjänsteleverantören ska fortgå också vid störningar under normala förhållanden och under undantagsförhållanden. Beredskapsskyldigheten föreslås omfatta förutom tryggande av kontinuiteten i den egna verksamheten under alla förhållanden också deltagande i allmän beredskapsplanering och förberedelser inför verksamhet under undantagsförhållanden. 

17 §.Tillfällig ledning av fartygstrafiken i specialsituationer. Det föreslås att paragrafen ändras så att det föreskrivs att Trafikverket till följd av avvikande väderleks- och isförhållanden eller vattenstånd eller på grund av en specialtransport eller sjöräddningsaktion på VTS-området eller någon annan omständighet som begränsar eller äventyrar trafiken, vid behov temporärt ska kunna stänga ett vattenområde, en farled eller en del av en farled, beordra att fartyg ska dirigeras till en ankarplats eller återvända till kaj, samt temporärt ska kunna begränsa hastigheten inom ett vattenområde eller en farled exempelvis för att förhindra att ett isfält i skärgården bryts sönder eller vid ankomst till lotsplatsen eller när dykare arbetar på farledsområdet.  

Det föreslås att 2 mom. ändras så att det föreskrivs att Trafikverket omedelbart ska underrätta VTS-tjänsteleverantören om sitt beslut för att tjänsteleverantören ska kunna vidta behövliga åtgärder för verkställande av beslutet. VTS- tjänsteleverantören ska omedelbart informera de fartyg som befinner sig inom VTS-området eller är på väg dit samt den hamninnehavare som saken gäller om åtgärderna. 

Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen. Enligt momentet ska VTS-tjänsteleverantören på eget initiativ, på basis av de anvisningar i drifthandboken som Trafikverket har godkänt på förhand, till följd av avvikande väderleks- och isförhållanden eller vattenstånd eller på grund av en specialtransport eller sjöräddningsaktion på VTS-området eller någon annan omständighet som begränsar eller äventyrar trafik få fatta det beslut som avses i 1 mom. för högst ett dygn. VTS-tjänsteleverantören ska omedelbart underrätta Trafikverket och Gränsbevakningsväsendet om sitt beslut. Trafikverket ska utan obefogat dröjsmål fatta beslut om att åtgärden ska avbrytas eller fortgå. 

Tillfällig ledning av fartygstrafiken i specialsituationer handlar om faktisk brådskande verksamhet där det krävs omedelbart ingripande och där inga andra myndigheter, exempelvis Trafikverket eller Gränsbevakningsväsendet, är på plats. Trafikverket ska fastställa allmänna prioritets- och skyndsamhetskriterier för fartygstrafiken, vilka VTS-tjänsteleverantören ska iaktta när denne på uppdrag av Trafikverket och som av Trafiksäkerhetsverket utsedd VTS-tjänsteleverantör fullgör dessa uppgifter och träffar avgöranden i samband med dem. När VTS-tjänsteleverantören fattar sådana beslut som avses i paragrafen agerar VTS-tjänsteleverantören utgående från myndigheternas anvisningar, vilket innebär att det är frågan om verkställighet enligt myndighetsanvisningar. I de situationer där det krävs ett skyndsamt ingripande fattas det inte heller något förvaltningsbeslut i vilket man kan begära omprövning eller söka ändring, och följaktligen föreslås det inte heller i paragrafen någon bestämmelse om förfarande vid omprövning eller sökande av ändring.  

I samband med olyckor kan det vara nödvändigt att stänga vattenområdet eller farleden eller en del av farleden för att räddningsaktionerna ska kunna säkerställas. Säkerheten kan då garanteras genom att fartygen dirigeras till en ankarplats eller tillbaka in i hamn. VTS-tjänsteleverantören ska kunna vidta en sådan åtgärd bara när sjöräddningschefen har fattat ett i 11 a § i sjöräddningslagen (1145/2001) avsett beslut om att förbjuda eller begränsa trafiken på havsområdet inom efterspanings- och räddningsområdet. 

Beslut om tillfällig ledning av fartygstrafiken fattas antingen på en myndighets begäran eller till följd av avvikande väderleks- och isförhållanden eller vattenstånd eller på grund av en specialtransport eller sjöräddningsaktion på VTS-området eller någon annan omständighet som begränsar eller äventyrar trafiken. Besluten fattas för högst ett dygn. Det innebär att de krav på exakthet och noga avgränsning samt godtagbarhet och proportionalitet som gäller för begränsningar av de grundläggande fri- och rättigheterna är uppfyllda. Dessutom ska VTS-tjänsteleverantörens beslut utvärderas av Trafikverket i efterhand. Regleringen utgör således inget problem med avseende på rörelsefriheten, som tryggas i 9 § 1 mom. i grundlagen, eller näringsfriheten, som tryggas i 18 § 1 mom. i grundlagen. 

Om VTS-tjänsteleverantören på begäran av myndigheter eller av säkerhetsskäl har begränsat fartygstrafiken, ska VTS-tjänsteleverantören i den utsträckning det är möjligt anvisa en ersättande rutt. VTS-tjänsteleverantören agerar på uppdrag av myndigheter, vilket innebär att det är frågan om att verkställa ett uppdrag som myndigheterna gett och som gäller upprätthållande av sjösäkerheten eller allmän ordning eller säkerhet. VTS-tjänsteleverantören ska få en tidsbegränsad rätt att begränsa eller förbjuda fartygstrafiken, om det finns ett exceptionellt och särskilt vägande skäl som gäller sjösäkerheten. Det är frågan om en gärning som är nödvändig för att avvärja en omedelbar och hotande fara i en akut situation och som krävs redan enligt den allmänna handlingsskyldighet som avses i räddningslagen (379/2011). 

Den tillfälliga ledning av fartygstrafiken i specialsituationer som VTS-tjänsteleverantören genomför ska fokusera på målet, och befälhavaren ska bestämma vilka åtgärder som är nödvändiga för att manövrera fartyget och ska vidta dem. För att sjötrafikens smidighet och säkerhet ska kunna säkerställas är det nödvändigt att VTS-tjänsteleverantören beviljas denna rätt i brådskande situationer. 

17 a §.Förbudsrätt. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att VTS-myndigheten inte längre nämns. 

Enligt paragrafen ska Trafikverket få förbjuda ett fartyg att anlöpa eller lämna VTS-området, att kasta ankar eller anlöpa hamn samt att avgå från ankarplats eller hamn, om detta är nödvändigt för att verkställa sanktioner. Det föreslås också att en ny 4 punkt fogas till 1 mom. Med stöd av den punkten ska Trafikverket få förbjuda ett fartyg att stanna inom VTS-området, i hamn eller på ankarplats.  

Trafikverket ska få förbjuda ett fartyg att stanna inom VTS-området, i hamn eller på ankarplats, om det inte finns något godtagbart skäl till att fartyget befinner sig på VTS-området, i hamnen eller på ankarplatsen och det att fartyget befinner sig där kan äventyra eller störa annan sjötrafik eller sjösäkerheten eller myndigheternas verksamhet på området. Förbud för ett fartyg att befinna sig på ett VTS-område kan bli aktuellt exempelvis när det vattenområde där fartyget förbjuds befinna sig är föremål för ett sjöräddnings- eller efterspaningsuppdrag på grund av vilket området stängs eller när förbudet är motiverat för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet eller för tryggande av ett betydande statligt evenemang eller av grundad anledning på basis av bestämmelser någon annanstans i lagstiftningen. 

Det föreslås att ett nytt 2 mom. fogas till paragrafen. Enligt momentet ska Trafikverket omedelbart underrätta VTS-tjänsteleverantören om ett förbud eller en restriktion som avses i 1 mom. VTS-tjänsteleverantören ska delge fartyget Trafikverkets föreskrifter. Så snart som möjligt efter att ha fått Trafikverkets underrättelse ska VTS-tjänsteleverantören underrätta fartyget om de åtgärder som det är föremål för, dock senast när fartyget meddelar om sin avsikt att anlöpa eller lämna VTS-området, att anlöpa hamn eller kasta ankar eller att lämna hamn eller ankarplats.  

I regeringens proposition 288/2014 har det konstaterats att det i den gällande lydelsen i 17 a § i lagen om fartygstrafikservice hänvisas till Europeiska unionens sanktionslagstiftning, men också till de internationella förpliktelser som är bindande för Finland. Med dessa avses i synnerhet FN:s säkerhetsråds sanktionsresolutioner som är bindande för medlemsländerna. Resolutionerna genomförs i EU genom beslut och förordningar av rådet, men det tar ofta några veckor att förbereda rättsakterna. Hänvisningen till internationella förpliktelser behövs för att trygga de finländska myndigheternas förutsättningar att agera på det sätt som säkerhetsrådet kräver också när lagstiftning på EU-nivå ännu inte har antagits. I paragrafen hänvisas det också till den så kallade sanktionslagen, enligt vilken föreskrifter om åtgärder av ekonomisk natur och åtgärder som gäller datakommunikation och annan kommunikation som behövs för att uppfylla säkerhetsrådets resolutioner vid behov kan utfärdas nationellt genom förordning. En sådan förordning blir aktuell närmast i sådana situationer som beskrivits ovan, där Finland i brist på EU-lagstiftning är skyldigt att agera på det sätt som FN:s säkerhetsråd förutsätter, medan det krävs närmare föreskrifter för att genomföra resolutionen. Därför bör Trafikverket i dessa situationer ha samma befogenheter som när nödvändig EU-lagstiftning har hunnit antas. 

I paragrafen hänvisas det också till lagen om frysning av tillgångar i syfte att bekämpa terrorism. Vissa förpliktelser enligt säkerhetsrådets resolution 1373 (2001) om sanktioner mot terrorism som det har ansetts att lagstiftningen på EU-nivå inte helt täcker har genomförts nationellt genom den lagen. Centralkriminalpolisen kan enligt den lagen bestämma om frysning av tillgångar på ett sätt som till sin rättsverkan mycket påminner om frysningsförpliktelsen enligt EU:s sanktionsförordningar. Eftersom det i lagen i väsentlig grad är frågan om genomförande av internationella sanktioner mot terrorism och eftersom där föreskrivs om likadana rättsverkningar, är det befogat att Trafikverket vid behov också kan vidta åtgärder för att verkställa den lagen. 

I praktiken är det Tullen som för närvarande först får besked om att ett handelsfartyg är på väg till Finland när det har gjort en så kallad ankomstanmälan, vilken i princip ska göras 24 timmar innan fartyget anlöper en finsk hamn. Informationen förs in i Portnet-systemet. Om fartyget är föremål för sanktioner, synas det närmare. När fartyget närmar sig finskt territorialvatten får det besked om förbudet att komma till Finland, om det är frågan om ett inreseförbud. Om fartyget inte är behäftat med inreseförbud och det befinner sig inom VTS-området, är det enligt huvudregeln VTS-myndigheten som för närvarande kommunicerar myndighetsanvisningarna till fartyget. Efter den föreslagna ändringen kommer Trafikverket att kommunicera myndighetsanvisningarna.  

Trafikverket ska dock omedelbart underrätta VTS-tjänsteleverantören om beslutet att förbjuda ett fartyg att anlöpa eller lämna VTS-området, att kasta ankar eller anlöpa hamn samt att avgå från ankarplats eller hamn, om detta är nödvändigt för att verkställa sanktioner. VTS-tjänsteleverantören ska delge fartyget Trafikverkets föreskrifter. VTS-tjänsteleverantören föreslås inte ha någon egen prövningsrätt i situationen, utan VTS-tjänsteleverantören ska informera fartyget om Trafikverkets beslut utan ändringar. När Trafikverket utfärdar en order enligt 1 mom. ska det säkerställa att ingripandet i fartygets passage sker med beaktande av rådande förhållanden och utan att den övriga fartygstrafiken äventyras.  

Genom det föreslagna tillägget skapas det större klarhet i Trafikverkets och VTS-tjänsteleverantörens befogenheter. VTS-tjänsteleverantören ska inom sitt verksamhetsområde ansvara för fartygstrafikens säkerhet och effektivitet. VTS-tjänsteleverantören ska ha befogenhet att ingripa i fartygens passage under de förutsättningar och med då åtgärder som anges i 17 §. VTS-tjänsteleverantören upprätthåller också en lägesbild enligt lagen om fartygstrafikservice över trafiken inom VTS-området och står i kontakt med de enskilda fartygen och informerar dem om omständigheter som påverkar deras rörelser samt varnar för potentiella kritiska lägen. För att kritiska lägen ska kunna undvikas och för att förutsättningarna för myndigheternas arbete ska kunna tryggas är det vid olyckor och andra situationer som äventyrar sjötrafikens och havsområdets säkerhet nödvändigt att VTS-tjänsteleverantören förmedlar Trafikverkets beslut att förbjuda ett fartyg att stanna inom VTS-området, i hamn eller på ankarplats.  

Det föreslås också att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen. Med stöd av momentet ska Trafikverket, för att effektivisera förbudet enligt 1 mom., ha rätt att utfärda order för företag som producerar lotsnings- eller isbrytartjänster. 

I sanktionslagstiftningen avsedda restriktioner för sjöfrakt kan hänföra sig till exempelvis lastning och lossning av fartyg som står under direkt eller indirekt kontroll av ett visst företag. Det kan krävas att de parter som medverkar i en transport på förhand lämnar tullmyndigheterna uppgifter om inkommande och utgående fartyg i handeln med sanktionsländer och särskilt meddelar om handelsvarorna är sanktions- eller restriktionsbelagda. Även tillhandahållande av tekniska tjänster, kompletterande tjänster eller underhållstjänster till fartyg och luftfartyg kan förbjudas, exempelvis om den som tillhandahåller tjänsterna har grundad anledning att misstänka att fartygslasten strider mot bestämmelserna. Det är således ändamålsenligt att Trafikverket, som övervakar anlitandet av lots så som föreskrivs i lotsningslagen, kan utfärda förpliktande order också för den som tillhandahåller lotsningstjänster, om det fartyg som lotsningen avses gälla är föremål för något sådant myndighetsförbud eller myndighetsåläggande som avses i den aktuella lagen.  

Behov av att utfärda lotsningsorder kan uppdagas i situationer där en vattenfarled stängs eller öppnas eller där trafiken måste begränsas exempelvis till följd av naturförhållanden, allmän eller sjötrafikens säkerhet eller av grundad anledning som följer av bestämmelser någon annanstans i lagstiftningen. 

För tydlighetens skull är det ändamålsenligt att föreskriva om samma rätt att på motsvarande grunder utfärda order och andra instruktioner för företag som tillhandahåller isbrytartjänster. 

Det föreslås att ett nytt 4 mom. fogas till paragrafen. Med stöd av det föreslagna momentet ska Trafikverket ha rätt att bestämma att fartyget ska flyttas, om fartyget inte iakttar förbudet enligt 1 mom. 4 mom. eller om det finns någon annan orsak som beror på fartyget och som utgör fara för sjötrafiken, miljön eller säkerheten eller på begäran av en behörig myndighet. Fartygets ägare eller redaren ska svara för kostnaderna för flyttningen. 

Ett fartyg kan vara skadat på så sätt att det inte längre är tryggt för fartyget självt eller för annan trafik att det färdas på ett vattenområde, eller på så sätt att dess färd utgör ett hot mot miljön. Ett fartyg kan också på grund av sitt skick vara föremål för ett i lagen om tillsyn över fartygssäkerheten (370/1995) avsett beslut eller åläggande om begränsning av fartygets passage för vars verkställighet det begärs handräckning av Trafikverket. För att handräckning ska kunna ges i sådana situationer som avser flyttning av ett fartyg måste bestämmelser om behörighet finnas både i de lagar som gäller den myndighet som begär handräckning och i de lagar som gäller den myndighet som får handräckning.  

Ett fartyg kan också bli kvar inom VTS-området, i hamn eller på ankarplats i strid med myndigheternas beslut och på så vis medföra störningar och fara för den övriga trafiken eller störa sjöräddnings- eller efterspaningsuppdrag. Det är motiverat att det föreskrivs att Trafikverket i situationer av detta slag har rätt att bestämma att fartyget ska flyttas till en säker plats. Enligt förslaget ska fartygets ägare eller redaren svara för kostnaderna för flyttningen, vilket för sin del kan främja möjligheterna att fartygen självmant bereder sig på tekniska problem av olika slag och följaktligen vidtar eventuella reparationsåtgärder utan obefogat dröjsmål. 

Det nuvarande 2 mom. föreslås bli ett nytt 5 mom. Innehållet i momentet motsvarar gällande lydelse i 2 mom. Enligt momentet ska de handräckningsmyndigheter som nämns i 24 § och utrikesministeriet vid behov omedelbart underrättas om åtgärderna enligt 1 mom. Den finskspråkiga språkdräkten ändras dessutom så att ”ulkoasiainministeriö” ändras till ”ulkoministeriö” för att terminologin ska vara förenlig med den ändring som trädde i kraft den 1 januari 2018. 

18 §.VTS-tjänsteleverantörens anmälnings- och rapporteringsskyldigheter. Enligt den föreslagna paragrafen ska VTS-tjänsteleverantören vara skyldig att till vederbörande sjöfarts-, sjöräddnings-, miljö-, territorialövervaknings-, polis- eller tullmyndighet samt vederbörande hamninnehavare rapportera om alla sådana väsentliga omständigheter som har samband med ett visst fartygs eller de på fartyget ombordvarandes säkerhet, sjöräddningen, miljöskyddet eller territorialövervakningen eller tullkontrollen och som leverantören har observerat eller som har anmälts till leverantören. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll gällande 18 §, genom vilken artikel 16 i övervakningsdirektivet har genomförts. Närmare bestämmelser om det i artikel 16 avsedda översändandet av information om vissa fartyg ska utfärdas genom förordning av statsrådet. Motsvarande ändring föreslås även i paragrafens rubrik. 

VTS-tjänsteleverantörens anmälnings- och rapporteringsskyldighet föreslås gälla även översändande av väsentlig information till de behöriga VTS-myndigheterna i övriga medlemsstater i Europeiska unionen som ligger intill fartygets planerade rutt om sådana fartyg som anses medföra fara för sjöfarten eller utgöra hot mot sjöfartens eller människors säkerhet eller miljön. Också denna skyldighet sammanfaller med VTS-myndighetens nuvarande skyldigheter. 

Enligt det föreslagna 3 mom. gäller alltjämt att VTS-tjänsteleverantören ska ta emot meddelanden om anlitande av lots ombord på fartygen och meddela Trafiksäkerhetsverket sina iakttagelser av hur lotsningslagen följs, på det sätt som föreskrivs i lotsningslagen. Också denna skyldighet sammanfaller med VTS-myndighetens nuvarande skyldigheter. 

Enligt förslaget ändras VTS-myndigheten i 4 mom. till VTS-tjänsteleverantören. 

18 a §.Anmälan om störningar i anslutning till informationssäkerheten. Det föreslås att en ny paragraf fogas till lagen. I paragrafen föreskrivs det om anmälan om störningar i anslutning till informationssäkerheten och om Trafiksäkerhetsverkets rätt att meddela föreskrifter om detta. Denna skyldighet handlar om någonting annat än den skyldighet att anmäla en personuppgiftsincident som avses i artiklarna 33 och 34 i den allmänna dataskyddsförordningen. 

I 1 mom. föreskrivs det om skyldigheten att lämna Trafiksäkerhetsverket en anmälan om betydande informationssäkerhetsrelaterade störningar. Med informationssäkerhetsrelaterade störningar avses händelser med en faktisk negativ inverkan på säkerheten i systemen i fråga. Definitionen motsvarar definitionen av begreppet incident i direktivet om nät- och informationssäkerhet. En störning som kan ha en betydande inverkan på säkerheten inom sjöfarten ska betraktas som betydande. För att fastställa om en störning är betydande ska hänsyn tas framför allt till hur många användare som påverkas av störningen, hur länge störningen varar och hur stort geografiskt område som påverkas av störningen. Med system avses de kommunikationsnät och informationssystem som avses i det föreslagna 16 § 5 mom. 

I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det om Trafiksäkerhetsverkets rätt att ålägga den som tillhandahåller tjänsten att informera allmänheten om en störning eller att, efter att ha hört den anmälningspliktiga, själv informera om saken. Innan Trafiksäkerhetsverket informerar ska det ge den som tillhandahåller tjänsten tillfälle att bli hörd. Trafiksäkerhetsverket ska i första hand sträva efter att ge den som tillhandahåller tjänsten möjlighet att själv informera om störningen. 

Det föreslås att 3 mom. ska innehålla en skyldighet för Trafiksäkerhetsverket att bedöma om en sådan störning som avses i 2 mom. har en betydande inverkan på kontinuiteten i de samhällsviktiga tjänsterna i en annan medlemsstat i Europeiska unionen och vid behov rapportera om störningen till de berörda medlemsstaterna. Avsikten är att säkerställa att de berörda medlemsstaterna informeras om störningen i sådana fall där en störning får gränsöverskridande konsekvenser inom Europeiska unionen och Trafiksäkerhetsverket anser att det är nödvändigt att rapportera om störningen till en annan medlemsstat. En rapport kan lämnas exempelvis när en störning kan ha en betydande inverkan på säkerheten inom sjöfarten i en annan medlemsstat. Trafiksäkerhetsverket kan begära att Kommunikationsverket ska vidarebefordra rapporten till en sådan gemensam kontaktpunkt i en annan medlemsstat som avses i artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen. 

I det föreslagna 4 mom. föreskrivs det om Trafiksäkerhetsverkets rätt att meddela närmare föreskrifter om innehållet i och utformningen av anmälan och hur den ska lämnas in. I föreskrifterna kan det anges närmare till exempel när en sådan informationssäkerhetsrelaterad störning som avses i 1 mom. ska betraktas som betydande och i vilken form uppgifterna ska lämnas. 

I det föreslagna 5 mom. föreskrivs det att Trafiksäkerhetsverket, trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller utlämnande av information, ska ha rätt att lämna ut dokument som det fått eller upprättat i samband med sina uppgifter enligt paragrafen samt rätt att röja sekretessbelagd information för Kommunikationsverket, om det är nödvändigt för skötseln av informationssäkerhetsrelaterade uppgifter.  

19 §.VTS-tjänsteleverantörens drifthandbok. I paragrafen föreskrivs det om VTS-tjänsteleverantörens skyldighet att föra en drifthandbok. Enligt paragrafen ska VTS-tjänsteleverantören föra en drifthandbok i vilken anges de uppgifter och åtgärder som anknyter till upprätthållandet av VTS-centralens verksamhet och tekniska system samt beredskapen för upprätthållandet av fartygstrafikservicen även i undantagsförhållanden och vid störningar av normala förhållanden. VTS-tjänsteleverantörens drifthandbok ska också vara godkänd av Trafikverket. Paragrafen motsvarar i övrigt det som i 19 § i den gällande lagen föreskrivs om VTS-myndighetens skyldighet att föra en drifthandbok. Motsvarande ändring föreslås även i paragrafens rubrik. Trafikverket ska också godkänna uppdateringarna av drifthandboken. 

I drifthandboken ska anges de uppgifter och åtgärder som anknyter till upprätthållandet av VTS-tjänsteleverantörens verksamhet och tekniska system samt beredskapen för upprätthållandet av fartygstrafikservice i undantagssituationer. Sådana undantagssituationer kan utgöras av tekniska störningar och specialåtgärder till följd av undantagsförhållanden. Avsikten är att VTS-tjänsteleverantören ska vara förberedd på undantagssituationer genom att bygga och testa reservsystem och genom att öva med hjälp av reservsystem eller alternativa verksamhetsmodeller. Vidare ska Trafikverket i drifthandboken fastställa allmänna prioritets- och skyndsamhetskriterier för fartygstrafiken, vilka VTS-tjänsteleverantören ska iaktta när denne på uppdrag av Trafikverket och som av Trafiksäkerhetsverket utsedd VTS-tjänsteleverantör fullgör de uppgifter som föreskrivs för Trafikverket i 17 § och träffar avgöranden i samband med dem. 

Av drifthandboken ska framgå de interna verksamhetsmetoderna, genom vilka informationsinsamlingen, hanteringen av informationen och beslutsfattandet säkerställs. Till de externa verksamhetsmetoderna hänförs föreskrivande, korrigerande och betjänande åtgärder. De externa verksamhetsmetoderna inverkar på områdets trafikbild och till dem hänförs den fartygstrafikservice som tillhandahålls och de åtgärder som behövs för att anordna dessa tjänster. 

Syftet med paragrafen är att säkerställa att VTS-tjänsteleverantörens verksamhet håller en viss nivå och är smidig även i olika störningssituationer. 

19 a §.Förberedelse för undantagsförhållanden och störningar under normala förhållanden. Det föreslås att en ny 19 a § fogas till lagen. 

I 1 mom. föreskrivs det om VTS-tjänsteleverantörens skyldighet att förbereda sig på undantagsförhållanden som avses i beredskapslagen (1552/2011) och på störningar under normala förhållanden. Beredskapsskyldigheten föreslås omfatta förutom tryggande av kontinuiteten i den egna verksamheten under alla förhållanden också deltagande i allmän beredskapsplanering och förberedelser inför verksamhet under undantagsförhållanden. VTS-tjänsteleverantören ska säkerställa att dess verksamhet fortgår så störningsfritt som möjligt även under sådana undantagsförhållanden som avses i beredskapslagen (1552/2011) och vid störningar under normala förhållanden. Sådana utgörs av exempelvis exceptionella väder- och isförhållanden, som i betydande grad påverkar fartygstrafikens funktion och säkerhet.  

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. ska VTS-tjänsteleverantören enligt det föreslagna 2 mom. förbereda sig på att sörja för att verksamheten fortgår så störningsfritt som möjligt även under sådana undantagsförhållanden som avses i 3 § i beredskapslagen och vid störningar under normala förhållanden. 

I 3 mom. föreskrivs det att utöver vad som i beredskapslagen föreskrivs om statsrådets, kommunikationsministeriets och Trafiksäkerhetsverkets behörighet får närmare bestämmelser om ordnandet av sådan beredskapsplanering som behövs för förberedelser för undantagsförhållanden och störningar under normala förhållanden utfärdas genom förordning av statsrådet.  

Enligt 4 mom. ska Trafiksäkerhetsverket övervaka att paragrafen och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den iakttas. 

20 §.Övervakning på internationella havsområden. Det föreslås att paragrafen ändras så att det föreskrivs att VTS-tjänsteleverantören ska övervaka att ruttsystemen och de obligatoriska fartygsrapporteringssystemen på internationella havsområden i anslutning till dess VTS-område iakttas. VTS-tjänsteleverantören ska vidta behövliga åtgärder för att säkerställa att fartyg som anlöper VTS-området iakttar de system som nämns ovan. Som exempel på åtgärder kan nämnas att VTS-tjänsteleverantören tar radiokontakt med ett fartyg som inte iakttar systemen och instruerar fartyget om saken samt att VTS-tjänsteleverantören informerar fartyget om Trafikverkets eventuella beslut. 

Det föreslås också att ett nytt 2 mom. fogas till paragrafen. I momentet föreskrivs det att VTS-tjänsteleverantören utan dröjsmål ska underrätta Trafikverket, som övervakar att ruttsystemen och de obligatoriska fartygsrapporteringssystemen på internationella havsområden i anslutning till myndighetens VTS-område iakttas, om upptäckta avvikelser från iakttagandet av ruttsystem och obligatoriska fartygsrapporteringssystem. 

Genom den nya formuleringen av paragrafen garanteras övervakningen av att ruttsystemen och de obligatoriska fartygsrapporteringssystemen iakttas. VTS-tjänsteleverantören ska övervaka att ruttsystemen och de obligatoriska fartygsrapporteringssystemen iakttas och utan dröjsmål underrätta Trafikverket om upptäckta avvikelser. Trafikverket ska vara övervakande myndighet. Trafikverket ska övervaka och vidta alla nödvändiga och lämpliga åtgärder för att se till att alla fartyg som passerar in i ett område med ett av IMO i enlighet med regel 11 kapitel V i SOLAS-konventionen antaget obligatoriskt fartygsrapporteringssystem vilket handhas av en eller flera stater, varav minst en är en medlemsstat, efterlever detta system i enlighet med de relevanta riktlinjer och kriterier som utarbetats av IMO genom att rapportera de begärda uppgifterna. Dessutom ska Trafikverket övervaka och vidta alla nödvändiga och lämpliga åtgärder för att se till att alla fartyg som passerar in i ett område med ett av IMO enligt regel 10 kapitel V i SOLAS-konventionen antaget obligatoriskt trafiksepareringssystem vilket handhas av en eller flera stater, varav minst en är en medlemsstat, använder systemet i enlighet med de relevanta riktlinjer och kriterier som utarbetats av IMO. 

20 a §.System för hantering av information inom sjöfarten. I enlighet med paragrafen ska Trafikverket inrätta och upprätthålla ett nationellt system för hantering av information inom sjöfarten för att samla in, behandla och registrera den information som avses i direktivet om rapporteringsformaliteter och i övervakningsdirektivet. När det gäller utveckling, förvaltning, uppbyggnad, underhåll, åtkomsträttigheter, säkerhet och uppgiftsutbyte i fråga om systemet för hantering av information inom sjöfarten ska Trafikverket iaktta bestämmelserna i övervakningsdirektivet och dess bilaga III. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll gällande lydelse i 20 a §.  

Det föreslås att ett nytt 2 mom. fogas till paragrafen. Enligt momentet ska Trafikverket kunna ordna upprätthållandet, genomförandet och den operativa driften av det nationella systemet för hantering av information inom sjöfarten själv eller upphandla dessa hos en VTS-tjänsteleverantör. För tydlighetens skull konstateras det i paragrafen att när det gäller utveckling, förvaltning, uppbyggnad, underhåll, åtkomsträttigheter, säkerhet och uppgiftsutbyte i fråga om systemet för hantering av information inom sjöfarten ska VTS-tjänsteleverantören iaktta bestämmelserna i övervakningsdirektivet och dess bilaga III. Genom detta blir det möjligt för VTS-tjänsteleverantören, som upprätthåller VTS-lägesbilden, att för Trafikverket samla in de uppgifter som ska registreras i systemet för hantering av information.  

På samma sätt som tidigare ska trafikuppgifter samlas in i huvudsak via informationssystemet Portnet. Den enhet vid Trafikverket som ansvarar för statistikproduktion och statistikinformationstjänst ska alltjämt ha direkta förbindelser till Portnet-systemet. På basis av uppgifterna ska Trafikverket upprätta sammandrag och statistik. De uppgifter som verket har samlat in utgör dessutom grunden för statistik som verket ska sammanställa över utrikes sjöfart och inrikes sjötrafik samt för annan statistik av central betydelse för sjöfarten. Trots att det nya bolaget ska ansvara för förvaltningen av systemet kommer myndigheten alltjämt att förfoga och bestämma över de uppgifter som fartygsrepresentanterna med stöd av lagen om fartygstrafikservice och eventuella andra lagar ger in till systemet för hantering av information. Uppgifter ska alltjämt kunna lämnas ut endast med stöd av sådana rättigheter att lämna ut och få information som framgår av lagen om fartygstrafikservice eller av föreskrifter som utfärdats med stöd av den. Arrangemanget motsvarar det nuvarande avtalet mellan Tullen och Trafikverket. 

Det nuvarande 2 mom. föreslås bli ett nytt 3 mom.  

Det nuvarande 3 mom. föreslås bli ett nytt 4 mom. Dessutom ändras VTS-myndigheten till Trafikverket. 

20 b §.Plan för mottagande av fartyg i behov av assistans. Regeringen har lämnat riksdagen en proposition (RP 18/2018 rd) med förslag till en reform av räddningslagen. Enligt propositionen ska det operativa ledningsansvaret vid miljökatastrofer i havsområden överföras från miljöministeriet till inrikesministeriets förvaltningsområde. Det innebär i praktiken att det i fortsättningen är Gränsbevakningsväsendet som ska leda bekämpningen av fartygs-, olje- och kemikalieskador till havs. Till följd av detta kommer Gränsbevakningsväsendets, Trafikverkets och VTS-tjänsteleverantörens samarbete för att trygga säkerheten i sjötrafiken att öka i fortsättningen.  

Syftet med samarbetet mellan Trafikverket, VTS-tjänsteleverantören, Gränsbevakningsväsendet och andra myndigheter är att man ska ha förberett sig på kritiska lägen på lämpligt sätt och att eventuella skador i samband med olyckor ska kunna bekämpas snabbt och effektivt och att konsekvenserna av skadorna kan avhjälpas så att de olägenheter som förorsakas människor, egendom och miljön blir så små som möjligt.  

Det föreslås att paragrafen ändras så att det i fortsättningen är Gränsbevakningsväsendet som i samarbete med VTS-tjänsteleverantören, Trafikverket, Finlands miljöcentral och de övriga myndigheter som avses i 4 § i sjöräddningslagen (1145/2001) på basis av Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) resolutioner om anvisningar om skyddade platser för fartyg i behov av assistans samt om assistansservice inom sjöfarten ska utarbeta en plan för beredskap att ta emot och bistå fartyg i behov av assistans samt hantera hot mot människoliv och säkerhet. Skyldigheten motsvarar den skyldighet som föreskrivs för VTS-myndigheten i 20 b § i den gällande lagen.  

Det föreslås att paragrafen preciseras så att det framgår att planen ska utarbetas i samarbete med VTS-tjänsteleverantören och Trafikverket. Gränsbevakningsväsendet ska fatta beslut om planen, men VTS-tjänsteleverantören och de myndigheter som nämns i paragrafen ska ha en assisterande roll när planen utarbetas. Genom VTS-tjänsteleverantörens deltagande säkerställs det att Gränsbevakningsväsendet har tillgång till all den information om fartygstrafikservicen och handelssjöfarten som behövs för att stödja beslutsfattandet och trygga sjöfartens säkerhet.  

Enligt 2 mom. ska genom förordning av statsrådet vid behov utfärdas närmare bestämmelser om planen för mottagande av fartyg i behov av assistans. Enligt 11 a § i statsrådets förordning om fartygstrafikservice (763/2005) ska det i planen bestämmas om bedömningsförfaranden på basis av vilka ett fartyg i behov av assistans ges eller förvägras tillstånd att anlöpa en skyddad plats. I 11 b § i förordningen åläggs myndigheterna skyldighet att mötas regelbundet för att utbyta erfarenheter och förbättra kvaliteten på de åtgärder som ingår i planen. I fortsättningen ska Gränsbevakningsväsendet ansvara för att samarbete ordnas och för att den plan som avses i 11 a § i förordningen uppdateras och revideras utgående från erfarenheterna från samarbetet mellan myndigheterna och VTS-tjänsteleverantören. 

20 c §.Mottagande av fartyg i behov av assistans. Enligt den föreslagna paragrafen ska Gränsbevakningsväsendet i samarbete med de myndigheter som avses i 20 b § besluta om assistans av ett fartyg till en skyddad plats på basis av en situationsbedömning enligt den plan som avses i den paragrafen. Vidare föreslås det att paragrafen kompletteras med en bestämmelse om att när den behöriga myndigheten fattar beslut ska den höra VTS-tjänsteleverantören. 

Gränsbevakningsväsendet ska fatta beslut om mottagande till en skyddad plats och assistans till en skyddad plats efter att ha hört de andra myndigheter som nämns i paragrafen. Eftersom beslut om en skyddad plats har konsekvenser för handelsfartygstrafiken och sjöfartens säkerhet även mera generellt, ska Gränsbevakningsväsendet enligt förslaget också höra VTS-tjänsteleverantören när det fattar beslut. Genom skyldigheten att höra säkerställs det att Gränsbevakningsväsendet har tillgång till all den information om fartygstrafikservicen och handelssjöfarten som behövs för att stödja beslutsfattandet och trygga sjöfartens säkerhet.  

Enligt den regeringsproposition som lämnats till riksdagen med förslag till en reform av räddningslagen (RP 18/2018 rd) ska det operativa ledningsansvaret vid miljökatastrofer i havsområden överföras från miljöministeriet till inrikesministeriets förvaltningsområde. Avsikten är att propositionen ska överlämnas till riksdagen i början av mars 2018 och träda i kraft den 1 januari 2019. Det innebär i praktiken att det i fortsättningen är Gränsbevakningsväsendet som ska leda bekämpningen av fartygs-, olje- och kemikalieskador till havs. Den ändring som gäller beslut om assistans av fartyg till en skyddad plats är motiverad med beaktande av Gränsbevakningsväsendets uppgifter som ledande myndighet för sjöräddning och efter den eventuella lagändringen för bekämpning av oljeskador på havsområden. Uppgiften lämpar sig för Gränsbevakningsväsendet med tanke på möjligheterna att säkerställa en effektiv övervakning och effektiva åtgärder samt eventuella andra åtgärder som det fartyg som ska dirigeras samtidigt är föremål för. Ändringen innebär att en eventuell behörighetskonflikt mellan två myndigheter kan undvikas, om exempelvis Trafikverket beordrar ett fartyg på ett annat sätt än Gränsbevakningsväsendet för att åtgärder som Trafikverket ansvarar för ska kunna genomföras. Också för det fartyg som står som föremål för en åtgärd är det tydligare att en enda myndighet har hand om de åtgärder som riktas mot fartyget. Förfarandet är kostnadseffektivt med tanke på myndigheternas verksamhet. Även i de flesta europeiska kuststater och i de nordiska länderna, bortsett från Sverige, är assistans till en skyddad plats en uppgift som hör till uppgifterna för den myndighet som har hand om kustbevakningen. Därför är det ändamålsenligt att beslutanderätten förs över till Gränsbevakningsväsendet. 

Det föreslås att paragrafen kompletteras med ett omnämnande av att Gränsbevakningsväsendet ska informera VTS-tjänsteleverantören om ett beslut som det fattat enligt 1 mom. På så vis säkerställs det att VTS-tjänsteleverantören med framförhållning och för tryggande av sjösäkerheten kan beakta behövliga arrangemang och förfaranden som rör annan fartygstrafik. Samtidigt säkerställs det att fartyg i sjönöd omedelbart kan uppsöka en skyddad plats med den behöriga myndighetens tillstånd utan att störa den övriga fartygstrafiken. 

Det föreslås att paragrafen ändras så att det föreskrivs att Gränsbevakningsväsendet ska meddela Finlands miljöcentral, Trafikverket och VTS-tjänsteleverantören om vilka åtgärder enligt sjöräddningslagen och räddningslagen (379/2011) som det har vidtagit för att bistå fartyg i behov av assistans och för att rädda människoliv och bekämpa skador. 

Närmare bestämmelser om mottagandet av fartyg i behov av assistans på skyddade platser och om samarbetet mellan myndigheter ska alltjämt utfärdas genom förordning av statsrådet. 

21 §.Deltagande i fartygstrafikservice. Enligt förslaget ändras VTS-myndigheten i 1 och 2 mom. till VTS-tjänsteleverantören. 

Enligt det föreslagna 3 mom. ska VTS-tjänsteleverantören i enskilda fall till följd av väderleks- eller isförhållandena eller av andra sjösäkerhetsskäl kunna bestämma att även andra fartyg ska delta i fartygstrafikservicen i högst ett dygn. Sådana skäl kan utgöras av svåra isförhållanden eller dålig sikt. I synnerhet på somrarna rör sig utanför hamnarna tidvis på farledsområdet och tidvis på något annat vattenområde bland annat många passagerarfartyg vars längd understiger 24 meter och som inte annars skulle vara skyldiga att delta i fartygstrafikservicen. Med deltagande i fartygstrafikservice avses att lyssna på de VHF-radiokanaler som används inom VTS-området samt att iaktta de bestämmelser och föreskrifter som gäller trafiken på VTS-området. 

Eftersom det är frågan om en order som gäller fartygens deltagande i fartygstrafikservice till följd av väderleks- eller isförhållanden eller av andra sjösäkerhetsskäl är det ändamålsenligt att VTS-tjänsteleverantören vid behov kan bestämma att fartygen ska lyssna på VHF-kanalerna på VTS-området samt iaktta bestämmelserna om trafik på VTS-området och de föreskrifter som fastställts i beslutet om inrättande. Det är frågan om en operativ order som anknyter till sjösäkerheten, och därför kan den genom lag åläggas som en uppgift för VTS-tjänsteleverantören. VTS-tjänsteleverantören ska dock omedelbart underrätta Trafikverket om ett beslut som den fattat. Trafikverket ska utan obefogat dröjsmål fatta beslut om att åtgärden ska avbrytas eller fortgå. 

Enligt förslaget ändras VTS-myndigheten i 4 mom. till Trafikverket. 

22 §.Fartygsbefälhavarens ansvar och anmälningsskyldighet. I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det att om fartygsbefälhavaren av något tvingande skäl som anknyter till fartygets säkerhet inte kan delta i fartygstrafikservicen på det sätt som anges i 21 § eller om befälhavaren inte kan iaktta de föreskrifter som utfärdats med stöd av 17 § i syfte att tillfälligt leda fartygstrafiken, ska befälhavaren omedelbart underrätta VTS-tjänsteleverantören om detta samt lämna Trafikverket en separat skriftlig utredning i ärendet. 

Enligt den föreslagna paragrafen ansvarar befälhavaren för manövreringen av fartyget då det deltar i fartygstrafikservicen. Fartygstrafikservicen ingriper inte i manövreringen av fartyget eller i arbetsfördelningen mellan befälhavaren och lotsen, utan lämnar endast sådan information som stöder beslutsfattandet i fråga om navigeringen. Befälhavaren ska också ansvara för att fartyget manövreras i enlighet med de bestämmelser och föreskrifter om trafiken som ska iakttas på VTS-området. Det är vanligen svårt att förutse sådan tillfällig ledning av fartygstrafiken som behövs i specialsituationer. Även tillfällig ledning av fartygstrafiken ska fokusera på målet, och befälhavaren ska besluta om de åtgärder som krävs för att manövrera fartyget. Om befälhavaren av något tvingande skäl som inverkar på fartygets säkerhet inte kan iaktta bestämmelserna i 21 § eller föreskrifterna gällande tillfällig ledning av fartygstrafiken enligt 17 §, ska befälhavaren omedelbart underrätta VTS-tjänsteleverantören om detta samt ge Trafikverket en skriftlig utredning i ärendet.  

Det föreslås att ett nytt 4 mom. fogas till paragrafen. Enligt momentet ska VTS-tjänsteleverantören omedelbart underrätta Trafikverket om en anmälan enligt 2 mom. som den fått.  

22 a §.Fartygens ankomstmeddelande. Det föreslås att 2 mom. kompletteras så att det föreskrivs att tullmyndigheten kan kräva att ankomstmeddelandet utöver de uppgifter i FAL-formulären som avses i punkterna 1–6 i punkt B i bilagan till direktivet 2010/65/EU om rapporteringsformaliteter ska innehålla uppgifter i sjöfartshälsodeklarationen, om de behövs för att säkerställa nationell intern ordning och säkerhet eller för att verkställa lagar på tull-, skatte-, invandrings-, miljö- eller folkhälsoområdet.  

Ur förteckningen som gäller ankomstmeddelandet utelämnades en gång i tiden hänvisningen till sjöfartshälsodeklarationen, eftersom Trafikverket inte tidigare har haft några färdiga processer tillsammans med social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde för att behandla sjöfartshälsodeklarationerna i systemet för hantering av information inom sjöfarten (Portnet). En process för sjöfartshälsodeklarationen har nu blivit klar som ett resultat av sektorsövergripande samarbete mellan social- och hälsovårdsministeriet, Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira), Institutet för hälsa och välfärd (THL) och Tullen, och numera kan deklarationen vid behov ges via Portnet, varifrån det förmedlas vidare till jouren vid THL. Tillägget innebär att tullmyndighetens övervakningsansvar skrivs in i lagen.  

Det föreslås att 4 mom. stryks som föråldrat. Det är frågan om en informativ skrivning där annan på anmälningarna och meddelandena tillämplig lagstiftning slås fast. De uppgifter som behövs framgår redan av 1 och 2 mom. Dessutom innehåller momentet föråldrade hänvisningar till exempelvis EU-lagstiftningen. I 22 g § finns en hänvisande bestämmelse om att Tullen meddelar närmare föreskrifter om innehållet i de meddelanden som avses i 22 a och 22 b § och om registrering av meddelandena i det system för hantering av information inom sjöfarten som avses i 20 a §.  

22 d §.Lämnande av uppgifter för statistik. Det föreslås att 2 mom. ändras så att det föreskrivs att Trafikverket kan ge en VTS-tjänsteleverantör i uppdrag att samla in de uppgifter som anges i momentet. Genom detta blir det möjligt för VTS-tjänsteleverantören, som upprätthåller VTS-lägesbilden, att för Trafikverket i samband med upprätthållandet av fartygstrafikservice samla in de uppgifter som anges i paragrafen.  

Det föreslås att 5 mom. kompletteras så att ägarna till fartyg i sjöfart eller deras representanter åläggs att lämna uppgifterna till VTS-tjänsteleverantören, om Trafikverket gett VTS-tjänsteleverantören i uppdrag att samla in informationen. VTS-tjänsteleverantören ska förmedla uppgifterna vidare till Trafikverket. 

22 f §.Befrielser. Enligt förslaget ändras VTS-myndigheten i 1, 2 och 3 mom. till Trafikverket. 

23 §.Anmälan om kritiska lägen och olyckor till sjöss. Enligt förslaget ändras VTS-myndigheten i 1 mom. till VTS-tjänsteleverantören. 

Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen. Enligt momentet ska VTS-tjänsteleverantören utan dröjsmål underrätta Trafikverket och Gränsbevakningsväsendet om en anmälan enligt 1 mom. som den har fått. På så sätt säkerställs det att Trafikverket och Gränsbevakningsväsendet är medvetna om kritiska lägen och olyckor till sjöss och i förekommande fall kan kontakta andra myndigheter. I övrigt motsvarar paragrafen gällande lydelse i 23 §.  

Det nuvarande 3 mom. föreslås bli ett nytt 4 mom. 

24 §.Skyldighet att bistå VTS-tjänsteleverantören. Det föreslås att paragrafen ändras så att det föreskrivs att Försvarsmakten, Gränsbevakningsväsendet, miljö-, tull- och polismyndigheterna, räddningsväsendet samt befälhavarna på statliga fartyg utan vederlag ska bistå VTS-tjänsteleverantören när den utför de uppgifter som den ålagts i denna lag genom att ge den sådan information eller stöd av annat slag som den behöver, om det är behövligt med beaktande av hur allvarlig situationen är och dess särskilda karaktär, och det inte föreligger något hinder som har att göra med myndighetens uppgifter. Eftersom begreppet handräckning traditionellt täcker endast myndigheternas ömsesidiga hjälp, föreslås det att termen ”att bistå” används i paragrafen i stället för ”handräckning”. Även paragrafens rubrik föreslås bli ändrad på motsvarande sätt.  

Handräckning från myndigheterna ska gälla VTS-tjänsteleverantörens lagstadgade operativa uppgifter. Att bistå kan innebära exempelvis åtgärder för att identifiera fartyg och kontrollera läget, till exempel när det inte går att få kontakt med ett fartyg med normala medel. VTS-tjänsteleverantören kan be myndigheterna ta sig ut till ett fartyg och identifiera det på plats. De myndigheter som ålagts att bistå kan också till exempel söka efter, identifiera och bogsera bort föremål som driver omkring på farledsområdena och stör trafiken, exempelvis förtöjningsbojar, timmer, delar av bryggor, pirer eller kajer samt förrymda roddbåtar. Biståndet kan också vara av något annat slag än sådan hjälp som nämns i exempelfallen. Skyldigheten att bistå ska dock gälla endast sådant bistånd som myndigheten är behörig att ge. Eftersom alla myndigheter som nämns i paragrafen också har andra lagstadgade uppgifter, föreslås det en bestämmelse enligt vilken VTS-tjänsteleverantören kan bistås, om det inte finns något hinder som har att göra med myndigheternas uppgifter. Intressevägningen och beslutsfattandet ska då ställas i proportion till hur pass allvarlig och av vilken art det eventuella kritiska läget är samt till övriga faktiska omständigheter som är för handen. Vid bedömningen gäller det dock att beakta exempelvis karaktären av ett annat pågående tjänsteuppdrag samt hur allvarligt det eventuella kritiska läget är. 

25 §.Utbildningsprogram för uppgifter inom fartygstrafikservicen. Enligt förslaget ändras VTS-myndigheten i 1 och 2 mom. till VTS-tjänsteleverantören. Paragrafen motsvarar gällande lydelse i 25 §. 

26 §.VTS-behörighetsregister. Enligt förslaget ändras VTS-myndigheten i 5 mom. till VTS-tjänsteleverantören. Paragrafen motsvarar gällande lydelse i 26 §. Det föreslås också att det sista momentet, 6 mom. stryks. Justitieministeriet har föreslagit att personuppgiftslagen ska upphävas som en del av den nya dataskyddslagstiftning som föreslås träda i kraft den 25 maj 2018. Därför behövs det inte längre någon hänvisande bestämmelse till personuppgiftslagen.  

28 §.Tillsyn. Det föreslås att 2 mom. ändras så att det föreskrivs att Trafiksäkerhetsverket ska övervaka iakttagandet av lagen och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den.  

Det föreslås att 3 mom. ändras så att det föreskrivs att Trafiksäkerhetsverket ska ha skyldighet att anmäla fartyg.  

Vidare föreslås det att ett nytt 4 mom. fogas till paragrafen. I momentet föreskrivs det om tillsyn över den riskhantering som avses i 16 § 5 mom. Trafiksäkerhetsverket ska kunna ålägga en VTS-tjänsteleverantör att vidta korrigerande åtgärder för att eliminera en betydande risk som inverkar på säkerheten inom sjöfarten. Med betydande risk avses betydande verkan i analogi med det föreslagna 18 a § 1 mom. Vidare föreskrivs det om Trafiksäkerhetsverkets möjlighet att förena skyldigheten med vite.  

29 §.Straffbestämmelser. Säkerställandet av att trafikledningen i anknytning till fartygstrafikservice fungerar förutsätter inte bara tillsyn utan också sanktioner för brott. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det föreskrivs att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot de föreskrifter som fastställts i det beslut om inrättande som avses i 8 § eller mot en order som getts med stöd av 17 § 1 eller 3 mom. eller mot ett förbud som meddelats med stöd av 17 a § eller mot bestämmelserna i 21 § 1 mom. eller försummar anmälningsskyldigheten enligt 22, 22 a–22 e eller 23 § ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för fartygstrafikserviceförseelse dömas till böter. Den hänvisande bestämmelsen i 1 mom. om att också tullagen ska tillämpas vid överträdelse av Tullens order föreslås utgå. 

29 a §. Felavgift.Det föreslås att en ny 29 a § fogas till lagen. I paragrafen föreskrivs det om en felavgift som kan påföras av Tullen. Enligt förslaget gäller att om fartygsoperatören, skeppsklareraren eller befälhavaren för ett fartyg för sjötransport som anlöper en finsk hamn eller ankarplats eller som avgår från en finsk hamn eller ankarplats uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar anmälningsskyldigheten enligt 22 a eller 22 b §, ska Tullen kunna påföra en felavgift på minst 50 och högst 3 500 euro. När storleken på felavgiften bestäms ska det beaktas hur klandervärt förfarandet varit och om förfarandet har upprepats.  

Felavgift ska dock inte kunna påföras den som är misstänkt för samma gärning i en förundersökning, åtalsprövning eller i ett brottmål som behandlas vid en domstol eller den som åtalats för samma gärning och åtalet har avgjorts i domstol genom ett beslut som vunnit laga kraft. 

I 22 a och 22 b § föreskrivs det om meddelanden till Tullen: fartygens ankomstmeddelande och fartygens avgångsmeddelande. I paragraferna åläggs skyldighet att med hjälp av det elektroniska anmälningssystemet inom sjöfarten i vissa situationer lämna uppgifter om ett fartyg och dess last. Enligt 22 g § kan Tullen meddela närmare föreskrifter om innehållet i de meddelanden som avses i 22 a och 22 b § och om registrering av meddelandena i det system för hantering av information inom sjöfarten som avses i 20 a §. För att de anmälningspliktigas ansvar särskilt ska betonas i lagen föreslås det att en felavgift i stället för böter ska kunna tillgripas som sanktion i de aktuella fallen av underlåtelse. Den föreslagna bestämmelsen stämmer överens med en bestämmelse i tullagen. 

I 3 mom. föreskrivs det om sökande av ändring i Tullens beslut om påförande av en felavgift. Enligt momentet ska omprövning av Tullens beslut om en felavgift få begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen (434/2003). I ett beslut som har fattats med anledning av en begäran om omprövning ska ändring få sökas genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Förvaltningsdomstolens beslut ska få överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Det föreslagna ändringssökandet är i huvuddrag likadant som det som enligt 31 § gäller i fråga om andra förvaltningsbeslut än beslut om återkallande av behörighetsintyg för en VTS-operatör. Enligt förslaget ska ändring dock sökas hos Helsingfors förvaltningsdomstol, eftersom tullbesvär från hela landet behandlas där. Vid sökande av ändring som gäller en felavgift ska inte heller bestämmelsen i 31 § 4 mom. tillämpas. Hur felavgiften verkställs kommer således att bestämmas i enlighet med 31 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen (586/1996). I det momentet sägs att ett beslut i vilket ändring får sökas genom besvär inte får verkställas innan det har vunnit laga kraft. 

33 §.Övergångsbestämmelser. Det föreslås att 1 och 2 mom. stryks. Till paragrafen fogas enligt förslaget en ny övergångsbestämmelse, enligt vilken de beslut om inrättande av fartygstrafikservice som kommunikationsministeriet fattat med stöd av 8 § och som var i kraft vid ikraftträdandet av den föreslagna lagen ska fortsätta att vara i kraft. Således behöver inga nya beslut om inrättande fattas med stöd av 8 §. 

1.4  Lagen om tillsyn över fartygssäkerheten

9 a §.Skyldighet för leverantören av fartygstrafikservice att bistå tillsynsmyndigheten. Det föreslås att en ny 9 a § fogas till lagen. Enligt paragrafen ska den leverantör av fartygstrafikservice som avses i lagen om fartygstrafikservice vara skyldig att på begäran genom att lämna uppgifter och annat bistånd bistå tillsynsmyndigheten vid skötseln av inspektionsuppgifter enligt lagen om tillsyn över fartygssäkerheten. Det bistånd som leverantören av fartygstrafikservice lämnar kan innebära exempelvis att leverantören förmedlar information om fartygens planerade ankomster, avgångar och kajplatser. Sådant bistånd som begärs av leverantören av fartygstrafikservice kan innebära exempelvis testning av radio- och AIS-anordningar efter reparationer som Trafiksäkerhetsverket har gett order om. 

20 §.Anmälan om förseelser och hemlighållande av anmälarens identitet. Till 5 mom. fogas enligt förslaget en hänvisning till en i 9 a § nämnd och i lagen om fartygstrafikservice avsedd leverantör av fartygstrafikservice.  

1.5  Lagen om fartygspersonal och säkerhetsorganisation för fartyg

32 §.Tillsyn. Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen. Enligt momentet ska den leverantör av fartygstrafikservice som avses i lagen om fartygstrafikservice (623/2005) vara skyldig att lämna uppgifter och annat bistånd till Trafiksäkerhetsverket vid skötseln av tillsynssuppgifter enligt lagen om fartygspersonal och säkerhetsorganisation för fartyg. De uppgifter som leverantören av fartygstrafikservice lämnar kan gälla exempelvis ett fartygs position. I det bistånd som ska lämnas ingår att till fartyget förmedla Trafiksäkerhetsverkets anvisningar och meddelanden.  

Dessutom föreslås det att termen tullverket i 2 mom. ändras till Tullen för att terminologin ska motsvara 2013 års förvaltningsreform. 

1.6  Lag om ändring av lagen om transportservice

AVDELNING I: ALLMÄNT

1 kap. Allmänna bestämmelser

2 §.Definitioner. Till paragrafen föreslås att man lägger till definitionen av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster. Den ska gälla alla former av transport, även om enbart de horisontella bestämmelserna om tjänsteleverantörens informationshantering föreslås placeras i den nya avdelningen II A av lagen om transportservice. Bestämmelserna om informationshantering ingår i 2 kap. I 1 kap. ges bestämmelserna om vägtrafikstyrnings- och vägtrafikledningstjänster. Bestämmelserna om flygsäkerheten baserar sig i huvudsak på EU-lagstiftningen och finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 549/2004 om ramen för inrättande av det gemensamma europeiska luftrummet. Bestämmelserna om sjöfarten finns i lagen om fartygstrafikservice (623/2005) och om järnvägstrafiken i järnvägslagen (304/2011).  

AVDELNING II A: TRAFIKSTYRNING OCH TRAFIKLEDNING

Trafikstyrningens och trafikledningens betydelse kommer redan inom den närmaste framtiden att förändras. I första skedet syns det genom att en aktör som tillhandahåller trafikstyrnings- och trafikledningstjänster blir en av noderna för information i anknytning till trafiken. Betydelsen av information i utvecklingen av transportsystemet och transportservice är betydande även globalt. Alla de nya tjänster som uppstår utnyttjar information i betydande grad. Syftet med det första och andra skedet av lagen om transportservice har varit att stödja denna utveckling. 

I fortsättningen kommer betydelsen av trafikstyrning och trafikledning att ytterligare öka när man övergår mot automatisk trafik. Införandet av fjärrstyrning finns redan inom synhåll. Till exempel inom sjöfarten finns det redan i olika delar av världen planer på att testa fjärrstyrning. 

Syftet med den nu föreslagna regleringen är att ta de första stegen mot en sådan riktning som möjliggör dylik utveckling och att Finland även till den här delen ska vara en av spetsländerna i världen när det gäller digitaliseringen av transporten. 

Trafikstyrnings- och trafikledningstjänster har definierats i avdelning I 1 kap. 2 § så att de omfattar alla former av transport. Enligt definitionen avses det med trafikstyrnings- och trafikledningstjänster styrning, ledning och kontroll av väg-, järnvägs- och fartygstrafiken; utmärkande för tjänsten är att den samverkar med trafiken och reagerar på varierande trafiksituationer. 1 kap. av den nu föreslagna avdelningen ska dock enbart gälla vägtrafik. Däremot ska informationshanteringen enligt det föreslagna 2 kap. gälla alla former av transport. 

1 kap. Vägtrafikstyrnings- och vägtrafikledningstjänster

I nuläget utgör trafikstyrnings- och trafikledningstjänster inom vägtrafiken inte en funktion av samma typ som i de andra trafikformerna. I 4 § i vägtrafiklagen (267/1981) avses det med reglering av trafiken en situation där vägtrafikanten ska följa tecken eller anvisning som ges av polis eller av annan som reglerar trafiken, således utgör dessa situationer undantagsfall.  

Därför ges det i detta kapitel nya bestämmelser om ordnande och tillhandahållande av vägtrafikstyrnings- och vägtrafikledningstjänster. Syftet med bestämmelserna har varit att även ta i beaktande vägtrafikstyrnings- och vägtrafikledningstjänsternas sannolikt ökande betydelse. Trots detta är det fråga om bestämmelser på miniminivån. 

När det gäller andra former av trafik finns bestämmelserna om trafikstyrnings- och trafikledningstjänster i de gällande lagarna. Därtill ska det beaktas att bestämmelserna i det föreslagna 2 kap. även gäller andra trafikformer. Bestämmelserna om ordnande av flygtrafiktjänster finns Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 550/2004 om tillhandahållande av flygtrafiktjänster inom det gemensamma europeiska luftrummet (förordning om tillhandahållande av tjänster). Bestämmelserna om ordnande av fartygsservice finns i lagen om fartygstrafikservice (623/2005) och om ledningen av bannätet i järnvägslagen (304/2011). 

1 §.Ordnande av vägtrafikstyrnings- och vägtrafikledningstjänster. I den föreslagna paragrafen ska regleras om ordnandet av vägtrafikstyrnings- och vägtrafikledningstjänster. Väghållaren av statens landsvägsnät är Trafikverket. Enligt 9 § i landsvägslagen (503/2005) är trafikförvaltning en del av väghållningen. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar 36 § 1 mom. i järnvägslagen (304/2011). Trafikverket ansvarar alltså för ordnandet av vägtrafikstyrnings- och vägtrafikledningstjänsterna, men kan ge uppgiften att skötas åt offentliga eller privata tjänsteproducenter.Tjänsterna kvalitet och tillhandahållande på lika villkor ska säkerställas genom avtal mellan parterna. 

Sättet att ordna trafikstyrnings- och trafikledningstjänster är tämligen lätt inom järnvägstrafiken och vägtrafiken. Inom luftfarten utser statsrådet tillhandahållarna av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster, och i fråga om fartygstrafikservice ska beslutsfattaren enligt ett förslag som ingår i lagen om fartygstrafikservice (623/2005) vara Trafiksäkerhetsverket.  

Enligt förslaget är det Trafikverkets uppgift att ordna trafikstyrnings- och trafikledningstjänsterna på grundnivån på statens landsvägsnät. Det finns dock inget hinder till att upprätthållare av privata vägar och gator anskaffar trafikstyrnings- och trafikledningstjänsterna av samma tjänsteleverantörer. Om de så vill, kan de även förvärva andra än tjänster på grundnivån. I det föreslagna 2 mom. ska vidare föreskrivas att Trafikverket i samarbete med aktörer som representerar kommuner och enskilda vägar kan samordna vägtrafikstyrnings- och vägtrafikledningstjänster som tillhandahålls på landsvägar, gator och enskilda vägar. Genom dylikt samarbete kan man främja införandet av enhetlig praxis inom trafikstyrningen på olika vägar och därmed vägtrafikstyrningens klarhet samt trafiksäkerheten.  

2 §.Uppgifter i anslutning till vägtrafikstyrnings- och vägtrafikledningstjänster. I paragrafen ska föreskrivas om vilka uppgifter som ingår i vägtrafikstyrnings- och vägtrafikledningstjänster på basnivå. Det är fråga om uppgifter som är väsentliga med tanke på trafiksäkerheten och smidigheten i trafiken. Utöver dessa uppgifter på basnivån kan tjänsteleverantören erbjuda olika tilläggstjänster, till exempel fjärrstyrning i framtiden. Dessa tjänster kan köpas av väg- och gatuhållare men även av ägare, innehavare eller användare av enskilda trafikmedel. Det behöver inte finnas bestämmelser om dessa mervärdestjänster i lagen. Förhållandet mellan leverantören av vägtrafikstyrnings- och vägtrafikledningstjänster och regleringen av trafiken enligt vägtrafiklagen har redogjorts för i beskrivningen av nuläget. 

I den informationsverksamhet som avses i det föreslagna 1 mom. är det fråga om tjänster som för närvarande erbjuds till stor del av myndigheter. Till exempel enligt 2 § 1 mom. 6 punkten i lagen om Trafikverket (862/2009) ska verket sörja för trafikledningen och dess utveckling på statens trafikleder och i sjöfart även utanför statens farleder enligt vad som särskilt föreskrivs om detta. Enligt 1 § 1 mom. 1 punkten i lagen om meteorologiska institutet (585/1967) är det Meteorologiska institutets uppgift att producera väderlekstjänster. 

Syftet med förslaget är emellertid att tjänsterna i framtiden ska vara allt högklassigare, bland annat mer heltäckande och bättre i realtid. I fortsättningen kommer utbudet av dessa tjänster att i huvudsak ske genom öppen data enligt det som föreskrivs i 2 kap. Tillsvidare kan informationsverksamheten dock skötas till exempel med trafikmeddelanden, som bland annat läses upp i radion. 

Den information som tjänsteleverantören ger åt olika aktörer kan variera. Till exempel information om förhållanden som ges till underhållare av vägar kan vara betydligt noggrannare än informationen till allmänheten. All information kan inte heller offentliggöras. Som exempel kan nämnas information som gäller skicket och driftbarheten av maskiner som betjänar väghållningen och trafiken. Om utlämnande av information för olika syften föreskrivs nedan i 2 kap. 

Lägesbilden innehåller den statiska omgivningen och de variabla delarna i digital form. Den statiska omgivningen innehåller som baselement till exempel kartbilder av hög kvalitet (3D). Syftet är att tjänsteleverantören ska utveckla lägesbilden så att man med hjälp av den bland annat kan betjäna den allt mer automatiska trafiken. Automatiserade fordon har ett stort antal sensorer av olika slag med vilka bilen kan vidta de nödvändiga styråtgärderna. Utöver automatisering finns det dock hela tiden utvecklande teknologier och metoder med vilka trafikmedel kan kommunicera med varandra och med trafikinfrastrukturen. En uppdaterad lägesbild som är av hög kvalitet ökar den autonoma trafikens säkerhet. Om förvarandet av en lägesbild föreskrivs i 5 § nedan. 

Anmälnings- och informationstjänsten baserar sig på väganvändarnas frivilliga anmälningar om störningar av olika slag. Även dylika anmälningsförfaranden håller på att utvecklas. Till exempel i Lappland håller man på att utveckla den s.k. Porokello-tjänsten, med vilken väganvändarna kan dela information om renar som finns på vägar och i deras närhet och orsakar därför tillbud. Anmälan görs ofta med mobil.  

Informationen om smidigheten i trafiken och trafikfrekvensen är kvantitativa uppgifter till exempel om genomsnittliga resetider eller trafikmängder mellan två punkter. Av dem framgår inte till exempel trafikmedlens identifieringsuppgifter. 

Med väderlek- och förhållandeuppgifter kan avses till exempel halkan och snöfallet på olika vägsträckor, som försvårar trafiken. I fortsättningen torde även dessa tjänster bli allt noggrannare och mer detaljerade, och då kan även varningarna riktas till specifika vägsträckor. 

Bestämmelserna om regleringen av trafiken, som föreslås i paragrafens 2 mom., är nya. Redan nu kan vägtrafikcentralen i enlighet med 1 punkten stänga en tunnel temporärt och ge uppgifter om en alternativ rutt, men till andra delar existerar alla motsvarande uppgifter för trafikstyrningen inte i nuläget.  

Med bestämmelserna vill man förbereda sig på en situation i vilken betydelsen av trafikstyrnings- och trafikledningstjänsten ökar när man övergår mot automatiserad trafik. Det bör observeras att bestämmelserna inte avser fjärrstyrning. Det kan leverantören av trafikstyrnings- och trafikledningstjänsten tillhandahålla som mervärdestjänst på begäran av den som behöver en dylik tjänst. Det är däremot fråga om temporära åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa trafiksäkerheten och smidigheten i trafiken. Åtgärderna vidtas alltid enligt de ramvillkor som myndigheten ställt. Dylika åtgärder sker redan nu mycket långt automatiskt, men i fortsättningen ökar automationen ytterligare. Leverantören av vägtrafikstyrnings- och vägtrafikledningstjänster är i fortsättningen den naturliga aktören för att sköta verksamhet av detta slag, eftersom den samlar in information om läget av olika aktörer och har även tekniskt sett de nödvändiga verktygen för arrangemangen, när digitaliseringen och trafikautomationen framskrider. 

Åtgärdernas varaktighet i vägtrafiken överskrider sällan den föreslagna gränsen på 24 timmar, eftersom det ofta är fråga om till exempel undanröjande av en olycksplats eller motsvarande situationer. I nuläget förutsätter åtgärder till exempel ställandet av en trafikskylt, till vilket leverantören av trafikstyrnings- och trafikledningstjänsten inte har befogenheter. I framtiden vidtas åtgärderna genom kommunikationsnätverk direkt till fordonen.  

I en verksamhetsomgivning med automatiserad trafik är utgångspunkten i 2 punkten i momentet att tjänsteleverantören anvisar en ersättande rutt när den stänger en väg eller tunnel så att trafiken alltjämt ska löpa smidigt. Bara i undantagsfall kan det finnas ett dröjsmål i anvisandet av en alternativ rutt. En sådan här situation kan komma i fråga till exempel när man är tvungen att stänga en tunnel på grund av ett tillbud i den, till exempel eldsvåda. Anvisande av rutt för trafikmedel som transporterar farligt gods och för specialtransporter, som avses i 7 punkten, gäller också undantagssituationer. En transport kan ha en rutt som anvisats av en myndighet, men den måste ändras för att det är nödvändigt för att hindra tillbud eller olyckor och för att säkerställa smidigheten i trafiken. Även för dylika situationer ställs i förväg randvillkor genom en föreskrift av Trafiksäkerhetsverket.  

Det föreslagna 3 momentet återspeglar att tjänsteleveratöre inte har prövningsrätt gällande trafikarrangemang, utan åtgärderna tas alltid enligt de föreskrifter som myndigheten utfärdat. Även särskilt bedömande av åtgärdernas överensstämmelse med föreskrifter i efterhand är möjligt. För temporära åtgärder har i 2 mom. ställts en gräns på 24 timmar, och om den överskrids, fattar Trafiksäkerhetsverket beslutet om dess fortsättning. Olika myndigheter, såsom säkerhetsmyndigheter eller en myndighet som fungerar som väghållare, kan i olika situationer ha befogenheter att bestämma on stängandet av en väg eller tunnel. Leverantörer och vägtrafikstyrnings- och vägtrafikledningsledningstjänster behöver samarbeta med dessa myndigheter, framför allt när de stänger en väg eller tunnel enligt föreskrifter av Trafiksäkerhetsverket. Därför finns det skäl för Trafiksäkerhetsverket att ta hänsyn till de befogenheter som olika myndigheter i olika situationer har, då föreskrifter meddelas. 

3 §.Krav på leverantörer av vägtrafikstyrnings- och vägtrafikledningstjänster. 1 och 2 mom. i den föreslagna paragrafen motsvarar avdelning IV 4 kap. 4 § 1 och 2 mom. i lagen om transportservice i lagens andra skede. Bestämmelserna gäller tjänsteleverantörens pålitlighet och dess bedömning.  

Enligt det föreslagna 3 mom. ska en leverantör av vägtrafikstyrnings- och vägtrafikledningstjänster föra en drifthandbok. Bland övriga former av trafik förutsätts det inom luftfarten och i spårtrafiken att tjänsteleverantören ska ha ett säkerhetsorganisationssystem. En leverantör av fartygstrafikservice ska å sin sida ha en drifthandbok. Det senare nämnda ska också anses vara tillräckligt för leverantörer av vägtrafikstyrnings- och vägtrafikledningstjänster. 

Enligt 4 mom. i paragrafen ska en leverantör av vägtrafikstyrnings- och vägtrafikledningstjänster säkerställa att dess personal har tillräcklig kompetens. Bland andra trafikformer förutsätts det inom luftfarten och vid tillställandet av fartygstrafikservice att personalen avlägger och uppvisar yrkeskompetens. Beträffande styrnings- och ledningstjänster för järnvägstrafiken avstod man från regleringen av yrkeskompetensen i den reform av behörighetsreglering som genomfördes i andra skedet av lagen om transportservice. Regleringen om vägtrafikstyrnings- och vägtrafikledningstjänster är helt ny, och åtminstone tillsvidare är avsikten att hålla den rätt lätt för att inte skapa en onödig administrativ börda.  

I det föreslagna 5 mom. ska regleras om det straffrättsliga ansvaret av en person som är anställd hos en leverantör av vägtrafikstyrnings- och vägtrafikledningstjänster.  

4 §.Förberedelse för undantagsförhållanden och störningar under normala förhållanden. Skyldigheten till förberedelse ska i alla omständigheter täcka utöver tryggandet av den egna verksamhetens kontinuitet även deltagande i allmän beredskapsplanering och förberedelser för verksamhet som bedrivs under undantagsförhållanden. Leverantören av vägtrafikstyrnings- och vägtrafikledningstjänster ska se till att verksamheten fortgår så störningsfritt som möjligt också under sådana undantagsförhållanden som avses i beredskapslagen (1552/2011) och vid störningar under normala förhållanden. Sådana är till exempel exceptionella väderleksförhållanden eller exceptionellt före, som i betydande grad försvårar vägtrafiken. Bestämmelsen motsvarar det som har föreskrivits gällande styrnings- och ledningstjänster för andra former av transport, bland annat den föreslagna 19 a paragrafen till lagen om fartygstrafikservice. 

5 §.Informationssäkerhet. Informationsskyddets betydelse betonas när transportmedlen och trafikinfrastrukturen till en ökande grad blir beroende av kommunikationsnätverkens och informationssystemens pålitliga verksamhet. Även trafikstyrningen och -trafikledningen sker i fortsättningen via kommunikationsnätverk och informationssystem. Trafikstyrningen har en viktig roll med tanke på hela transportsystemets funktion och säkerhet. Med anledning av detta ska trafikstyrningen betraktas som en med tanke på samhällets funktion central service som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 om åtgärder för att säkerställa en hög gemensam nivå av nät- och informationssäkerhet i hela unionen (nät- och informationssäkerhetsdirektivet). 

I samband med det nationella genomförandet av nät- och informationssäkerhetsdirektivet föreslås det att en till sitt innehåll motsvarande bestämmelse beträffande andra transportformer ska ingå i luftfartslagen när det gäller leverantörer av flygtrafikservice, i järnvägslagen när det gäller förvaltaren av statens bannät och leverantörer av trafikledningstjänster samt i lagen om fartygstrafikservice när det gäller leverantörer av fartygstrafikservice. I fråga om vägtrafiken föreslås det att bestämmelsen ges i detta sammanhang. 

Kommunikationsnäten enligt 1 mom. i paragrafen avses vara sådana kommunikationsnät som avses i 3 § 39 punkten i informationssamhällsbalken (917/2014). Informationssystem kan bestå av till exempel terminalutrustning som avses i 3 § 25 punkten i informationssamhällsbalken eller av data som förvaras, hanteras, söks eller överförs i dessa system. Sådana kommunikationsnät och informationssystem som avses i paragrafen är i första hand privata kommunikationsnät och informationssystem som förvaltas av tjänsteleverantörens egen datatekniska personal och vars informationssäkerhetsförvaltning har lagts ut på entreprenad. Riskhanteringsskyldigheten enligt det föreslagna 1 mom. ska bara gälla sådana kommunikationsnät och informationssystem som är viktiga med tanke på trafiksäkerheten. Med tanke på trafiksäkerheten ska åtminstone sådana system anses vara viktiga som är centrala för tjänstens kontinuitet eller där en störning kan orsaka en risk för vägtrafiksäkerheten. 

Med riskhanteringen avses ändamålsenliga organisatoriska och tekniska åtgärder med vilka kommunikationsnätens och informationssystemens förmåga att med viss säkerhet skydda sig mot åtgärder som äventyrar äktheten, integriteten eller konfidentialiteten av den förvarade eller överförda eller hanterade informationen eller andra tjänster som erbjuds i ifrågavarande system eller som fås via dem. Riskhanteringen ska innehålla ändamålsenliga åtgärder med vilka effekten av störningar i anknytning till informationssäkerheten på tjänsternas kontinuitet i de system som används vid tillhandahållandet av tjänsterna förebyggs och minimeras. Åtgärder som hör till riskhanteringen kan vara till exempel upprättandet av säkerhetsplaner, deras testande i praktiken eller auditering, användningen av skydds- eller krypteringsprodukter samt iakttagandet av vissa, kända informationssäkerhetsstandarder, till exempel ISO/IEC 27001:2013-standarden. Med risk avses alla situationer eller händelser som rimligen kan identifieras och som kan ha en negativ inverkan på kommunikationsnätens och informationssystemens säkerhet. Riskhanteringen ska vara i verifierbar form. Syftet med dokumenteringen är att främja riskernas konsekventa hantering och aktörens medvetna lösningar gällande riskhanteringsåtgärdernas dimensionering. Dokumenteringen gör det också möjligt för myndigheter att vid behov i efterhand bedöma hur skyldigheterna enligt paragrafen har iakttagits. Dokumenteringen kan betyda till exempel riskbedömningar, säkerhetsanvisningar eller verksamhetsplaner i skriftlig form eller intyg på genomförandet av säkerhetskontroller. Dokumenteringen kan ingå i andra planer gällande hanteringen av säkerhetsrisker eller beredskap.  

I 2 mom. i paragrafen ska föreskrivas om skyldigheten att till Trafiksäkerhetsverket lämna en anmälan om betydande informationssäkerhetsrelaterade störningar. Med informationssäkerhetsrelaterade störningar avses enligt förslaget alla händelser som i praktiken har en negativ inverkan på ifrågavarande systems säkerhet. Definitionen motsvarar definitionen av avvikelse i nät- och informationssäkerhetsdirektivet. En störning ska anses vara betydande om den kan orsaka en risk för trafiksäkerheten. När begreppet betydande fastställs ska man i synnerhet ta hänsyn till det antal användare som påverkas av störningen, störningens längd samt geografiska spridning. Med system avses de kommunikationsnät och informationssystem som avses i 1 mom. Denna skyldighet, som baserar sig på nät- och informationssäkerhetsdirektivet, är inte den samma som skyldigheten att anmäla en personuppgiftsincident enligt artiklarna 33 och 34 i den allmänna dataskyddsförordningen. 

I paragrafens 3 mom. ska föreskrivas om Trafiksäkerhetsverkets rätt att ålägga den som tillhandahåller tjänsten att informera om saken eller, efter att ha hört den anmälningspliktiga, själv informera om saken. Före informeringen ska Trafiksäkerhetsverket bereda tillhandahållaren av tjänsten tillfälle att bli hörd. Trafiksäkerhetsverket ska i första hand ge tillhandahållaren av tjänsten möjlighet att själv informera om saken. 

I 4 mom. i paragrafen föreslås en förpliktelse till Trafiksäkerhetsverket att bedöma om en sådan störning som avses i 2 mom. berör de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen och vid behov underrätta de berörda medlemsstaterna. Syftet med detta är att säkerställa att då störningen har gränsöverskridande konsekvenser inom Europeiska unionen och då Trafiksäkerhetsverket anser att det finns skäl att underrätta en annan medlemsstat om störningen, får de medlemsstater som störningen gäller information om störningen.  

Det föreslagna 5 mom. ansluter sig till den lägesbild som avses i 2 § 1 mom. När det gäller till exempel fartygstrafikservice är motsvarande tid för förvaring av upptagningar 30 dygn. Inom vägtrafiken finns det ett mycket stort antal händelser, och därför är en förvaringsskyldighet som än längre än 14 dygn alltför tung.  

6 §.Avvikelseanmälningar. I denna lag utgör utgångspunkten behovet av trafiksäkerhet och smidighet i trafiken. Trots detta är det fråga om en funktion som till många delar stöder myndigheternas verksamhet och som på motsvarande sätt kan stödas av myndigheternas verksamhet. Denna paragraf gäller enskilda situationer. I paragrafen nämns också trafiksäkerhet, men bestämmelserna om informationsväxlingen gällande den finns i huvudsak i 2 kap. Syftet med den föreslagna paragrafen är att fästa uppmärksamhet vid att det kan vara väsentligt att underrätta en annan aktör om en omständighet som leverantören av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster har blivit medveten om för att förebygga eller minimera fara eller skada. Det kan också finnas skäl att separat informera andra aktörer om tjänsteleverantörens egna åtgärder, i synnerhet om de gäller trafikarrangemang, om åtgärden kan påverka skötseln av deras uppgifter, såsom konstateras i 2 mom. I paragrafens 3 mom. ska Trafiksäkerhetsverket ges möjlighet att meddela närmare tekniska föreskrifter gällande anmälningsplikten.  

7 §.Anmälan om tillbud och olyckor i vägtrafiken. Utgångspunkten även i denna paragraf är att leverantören av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster måste agera i nära samarbete med sådana myndigheter vars verksamhet stöder tjänsteleverantörens uppgift gällande säkerställandet av trafiksäkerheten och smidigheten i trafiken. Till exempel en olycka kan störa den övriga trafiken även kraftigt och även orsaka nya tillbud. Informationen om att en olycka har skett torde ofta först nå nödcentralen, och i synnerhet med tanke på den framtida trafikstyrningen är det viktigt att informationen snabbt överförs även till en leverantör av trafikstyrnings- och ledningstjänsten. Denna kan vara tvungen att till exempel vidta sådana trafikarrangemang som avses i 2 § 2 mom. På motsvarande sätt kan det finnas situationer i vilka informationen om en olycka först når leverantören av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster, i vilket fall det är mycket viktigt att informationen överförs till Nödcentralsverket eller andra räddningsmyndigheter i enlighet med 6 §. Målet är att informationsväxlingen ska ske automatiskt med informationssystem, dvs. inget manuellt arbete ska behövas. 

8 §.Att bistå leverantören av vägtrafikstyrnings- och vägtrafikledningstjänster. Bistånd från myndigheter ansluter sig enligt paragrafens ordalydelse till skötseln av de uppgifter om vilka det föreskrivs i lagen, dvs. beträffande vägtrafiken de uppgifter som avses i 2 §. I regel sköts till exempel de uppgifter i anknytning till trafikarrangemang som avses i 2 § 2 mom. automatiskt med hjälp av kommunikationsnät. Bistånd från myndigheternas sida har att göra med exceptionella situationer, och det finns sällan behov till det. Det är dock nödvändigt att genom lagstiftningen möjliggöra dylikt bistånd, eftersom skötseln av den lagstadgade uppgiften av en leverantör av trafikstyrnings- och trafikledningstjänsten ansluter sig till tryggandet av trafiksäkerheten och smidigheten i trafiken, och deras lyckade skötsel påverkar även skötseln av de bistående myndigheternas egna uppgifter på ett positivt sätt.  

Eftersom begreppet handräckning bara täcker bistånd från en myndighet till en annan, används termen bistånd i stället. Med myndighet avses i denna paragraf till exempel trafik-, miljö- och polismyndigheter samt räddningsverket. Bestämmelsen motsvarar 24 § i lagen om fartygstrafikservice, som ska ändras. 

2 kap. Informationshantering hos leverantören av vägtrafikstyrnings- och vägtrafikledningstjänster

Informationsregleringen som ingår i detta kapitel gäller alla trafikformer. Det är ny reglering som inte har någon egentlig motsvarighet i de gällande sektorlagarna. Den reglering av informationshanteringen som för närvarande finns i dessa lagar är rätt sporadisk.  

Syftet med den föreslagna regleringen är att möjliggöra den framtida utvecklingen, där leverantörer av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster är en viktig nod i informationen i anknytning till trafiken. Leverantören av styrnings- och ledningstjänster tar hand om lagstadgade uppgifter vars syfte är att säkerställa trafiksäkerheten och smidigheten i trafiken. För att kunna sköta sina uppgifter behöver den en betydande mängd information av olika aktörer. Till gengäld ska den även ge information som transportsystemet som helhet på ett betydande sätt kan dra nytta av. Vidare är syftet med regleringen att skapa för olika aktörer jämlika verksamhetsbetingelser samt möjliggöra skapandet av nya verksamhetsmodeller och tjänster samtidigt som skyddet för sekretessbelagda uppgifter och personuppgifter inte äventyras. 

Det effektiva tillhandahållandet av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster förutsätter behandling av personuppgifter enbart i mycket begränsad grad. En stor del av informationen är i princip sådan att den inte innehåller personuppgifter, till exempel information i anknytning till vägar, omständigheterna på dem samt till väderleksförhållanden. Därtill ska det beaktas att uppdraget är av den sorten att det även från andra uppgifter kan avlägsnas sådana faktorer som kopplar informationen med en fysisk person utan att informationens användbarhet vid tillhandahållandet av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster lider. Till exempel i informationen om ett trafikmedels läge behövs sällan någon kod som identifierar trafikmedlet, utan med tanke på trafikstyrningen räcker att veta att ett visst trafikmedel finns på ett visst ställe på vägnätet och rör sig i en viss riktning med en viss hastighet. Dessutom kan det behövas mått- och massuppgifter om trafikmedlet till exempel för bedömning av hur snabbt det kan stanna.  

Tillsvidare finns lägesuppgifter om fartyg, luftfartyg och med en viss noggrannhet även om tåg tillgängliga i offentliga tjänster så att även deras unika koder är tillgängliga. Även de uppgifter som tillverkarna samlar om fordon innehåller ofta unika koder, till exempel identifieringsnummer. Man ska dock sträva efter att en så stor del av informationen som möjligt ska förmedlas utan unika koder. Till exempel automatisk trafik behöver oundvikligen information om trafikmedel som är nära eller som möts för att trafiken ska kunna löpa smidigt. Det är möjligt att åtminstone minska utmaningarna i anknytning till skyddet av personuppgifter så att uppgifter som identifierar trafikmedel inte ska ingå i den information som förmedlas. Behovet av information är också delvis av engångskaraktär, såsom vid ett möte. Då kan man undvika att spara informationen. 

Till den del som leverantörer av trafiklednings- och trafikstyrningstjänster behandlar personuppgifter, kommer bestämmelsen on behandlingen i huvudsak direkt från EU:s allmänna dataskyddsförordning, när denna proposition träder i kraft. Tillämpningen av denna förordning inleds den 25 maj 2018. Förordningen innehåller rätt mycket nationellt handlingsutrymme, framför allt då det är fråga om myndigheternas behandling av information på basis av lagen.  

När det gäller den aktuella propositionen anses det dock inte finnas ett behov att anta bestämmelser som innebär att detta handlingsutrymme utnyttjas, med undantag för grunden för behandlingen. Även till dessa delar är det fråga om den sedvanliga rätten att överlämna och motta information mellan myndigheter och separat fastställda aktörer. I princip är det fråga om överlåtelser mellan registerförare av olika slag, och det är inte meningen att den föreslagna regleringen ska etablera ett förhållande mellan registerföraren och behandlaren. Detta uppgifter innehåller i princip inte personuppgifter. Grunden för behandlingen hos myndigheter ska vara artikel 6.1 e i dataskyddsförordningen, när det är fråga om skötseln av myndighetsuppgifter som allmänt tillhör dem. Därutöver ska personuppgifter behandlas för att uppfylla de förpliktelser som föranleds av den föreslagna lagen. Behandlingsgrunden ska vara registerförarens iakttagande av sina skyldigheter i överensstämmelse med lagen (artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen). Syftet med behandlingen för leverantören av styrnings- och ledningstjänstens del är tillhandahållandet av tjänsten i fråga. De uppgifter som ingår i tjänsten har med tanke på vägtrafiken fastställts i avdelning II A 1 kap. i den föreslagna lagen. När de gäller andra former av trafik, finns regleringen i de särskilda lagarna. Om den myndighets uppgifter som får informationen föreskrivs i lagen beträffande myndigheten i fråga. Såväl genomförandet av myndighetsuppgifterna som säkerställandet av trafikens smidighet, som samhällets normala funktion förutsätter, är otvivelaktigt syften som främjar det allmänna intresset. Proportionaliteten tryggas genom att begränsa informationen till de nödvändiga uppgifterna samt genom att göra det möjligt att begränsa överföringen av informationen vidare. Till övriga delar baserar sig informationshanteringen som avses i det föreslagna 2 kap. och säkerställandet av dess ändamålsenlighet, till den del det är fråga om behandlingen av personuppgifter, på bestämmelserna i EU:s dataskyddsförordning och den nationella allmänna lagen. Den nationella allmänna lagen är för närvarande under beredning vid justitieministeriet.  

1 §.Rätt att få information av myndigheter. I paragrafen ska föreskrivas om myndigheternas rätt att lämna information till leverantören av vägtrafikstyrnings- och vägtrafikledningstjänster utan att sekretessbestämmelserna utgör ett hinder. Inom luftfarten utser statsrådet leverantörerna av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster, och i fråga om fartygstrafikservice ska beslutsfattaren enligt ett förslag som ingår i lagen om fartygstrafikservice (623/2005) vara Trafiksäkerhetsverket. Inom järnvägs- och vägtrafiken ska det finnas ett avtal om service som Trafikverket beställer. Även om information med stöd av den föreslagna bestämmelsen även ska lämnas till offentliga eller privata tjänsteleverantörer, är kretsen av de aktörer som får information dock begränsad och välkänd. Man bör dessutom ta i beaktande att det enligt bestämmelsen finns rätt till överlåtelse av information, vilket innebär att det alltid, som vanligt, är den överlåtande myndigheten som fattar beslutet om överlämnandet av informationen. Uppgifterna av en leverantör av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster ansluter sig till säkerställandet av trafiksäkerheten och smidigheten i trafiken. Om sådant eventuellt överlämnande av information som till exempel hänför sig försvarssyften eller territorialövervakningen föreskrivs annanstans i lagen, till exempel i lagen om fartygstrafikservice. Bestämmelsen hänför sig i synnerhet till överlåtelse av sekretessbelagd information, och är en speciallag i förhållande till lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Till sin natur är bestämmelsen kompletterande, eftersom det i lagarna om olika trafikformer kan ha föreskrivits om rätten att i vissa fall få information. 

I det föreslagna 1 mom. begränsas de uppgifter som överlåts inte närmare utan det är fråga om nödvändighetsförutsättning. På basis av momentet kan till leverantören av styrnings- och ledningstjänster till exempel lämnas uppgifter som behövs för att bilda lägesbilden, inklusive information om läget för myndigheternas trafikmedel. Däremot har överlämnandet av informationen vidare begränsats på så sätt att den överlåtande myndigheter alltid kan förbjuda överlämnandet av informationen i fråga vidare. Man bör emellertid beakta att information även kan användas på ett sätt som främjar säkerställandet av trafiksäkerheten och smidigheten i trafiken, men som inte avslöjar den överlämnade informationen. Då kan till exempel fjärrstyrning som erbjuds som mervärdestjänst till exempel utnyttja information om läget för myndighetens trafikmedel genom att styra ett trafikmedel under fjärrstyrning att ge vika på ett tryggt sätt. Informationen kan även i vissa fall kombineras med annan informationsmassa så att det är omöjligt att skilja åt enskilda uppgifter. I detta fall är det dock fråga om överlåtelse av information, och man måste avtala om detta separat. 

Bestämmelsens betydelse kan variera mellan olika trafikformer, framför allt på kort sikt. Inom sjöfarts-, luftfarts- och järnvägstrafiken finns till exempel informationen om trafikmedlens läge redan nu tillgänglig, och den används även för trafikstyrningen. Däremot är informationen om till exempel läget för myndighetens fordon inom vägtrafiken för närvarande ofta inte nödvändig med tanke på skötseln av uppgifterna för leverantören av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster. Men vid övergången mot automatiserad trafik blir denna information sannolikt nödvändig. En annan sak är emellertid att det inte alltid finns ett behov att kombinera denna information med identifieringsuppgifter som identifierar fordonet. Syftet har varit att formulera bestämmelsen på ett sätt som möjliggör iakttagandet av olika situationer och möjliggör även framtida utveckling. 

Med stöd av bestämmelsen överlåter även de statliga och kommunala myndigheter som förvaltar trafikledsnät information. Informationen behövs bland annat om underhålls- och byggarbetsplatser. 

I det föreslagna 2 mom. föreskrivs om sättet att överlämna information. I regeringens proposition i andra stadiet av lagen om transportservice (RP 145/2017 rd) har man avstått från definitionen av tekniskt gränssnitt. Detta beror på att man med tekniskt gränssnitt med tiden har kunnat avse saker av många olika slag, och med dem har man inte kunnat bygga interoperabilitet mellan myndigheter eller mellan myndigheter och de aktörer som tar hand om lagstadgade uppgifter. Syftet är att inom transportsystemet bygga en decentraliserad, kompatibel datainfrastruktur där interoperabiliteten möjliggörs med programmeringsgränssnitt (API). Ett gränssnitt kan vara öppet eller slutet, men inter heller ett öppet gränssnitt innebär att informationen ska vara öppet tillgängligt för alla. 

I bestämmelsen förutsätts att myndigheten lämnar ut informationen avgiftsfritt. Eftersom största delen av informationsväxlingen kommer att ske automatiskt, borde informationsbehandlingen efter skapandet av gränssnittet inte orsaka stora kostnader. 

I det föreslagna 3 mom. konstateras att tjänsteleverantören även får använda den information som den erhållit för utförande av uppgifter för en trafikform även i trafikstyrningen och trafikledningen av en annan trafikform. Även om det föreskrivs om tillhandahållandet av tjänster enligt trafikform, är det möjligt att samma aktör erbjuder trafikstyrnings- och trafikledningstjänster inom flera olika trafikformer. Då finns det ingen orsak att hindra tjänsteleverantören från att till exempel använda information som den fått för flygsäkerheten i en situation där det till exempel är nödvändigt att vidta vägtrafiksarrangemang på det sätt som avses i 2 § 3 mom. Det kan till exempel vara fråga om ett luftfartyg som landar på ett nödlandningsställe på en väg. 

2 §.Annan rätt till information. I det föreslagna 1 mom. ska föreskrivas om rätten av en leverantör av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster att få information av privata aktörer. Bestämmelsen gäller information som aktören även övrigt innehar, dvs. man behöver inte producera ny information med anledning av detta. Till exempel information om trafikmedlens läge behöver överlämnas bara om sådan information existerar. Introduktionen till paragrafens 1 mom. begränsar den information som aktörerna behöver lämna ut. 

En leverantör av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster har rätt att få information om trafikledernas underhåll och byggarbetsplatser även av myndigheter som fungerar som väghållare. Till exempel underhållsarbetets effekter på trafikens smidighet kan dock varierar från dag till dag. Därför är det viktigt att dylik information effektivare än nu kommer till en leverantör av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster, till exempel för att öka användningen av alternativa rutter. 

När automationen ökar och kommunikationen mellan trafikmedel samt mellan trafikmedel och trafikinfrastrukturen ökar, ska även informationen gällande störningar i kommunikationsnäten nå leverantörer av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster på ett effektivt sätt. Därför ska upprätthållare av kommunikationsnät åläggas en skyldighet att till en leverantör av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster lämna uppgifter som störningar i kommunikationsnätet, om dessa är nödvändiga för att bilda en uppfattning om trafikläget eller om de annars ansluter sig till trafikens säkerhet och smidighet. Dylik information kan till exempel vara information om störningens omfattning eller längd samt en uppskattning om störningens effekter på trafiksäkerheten eller smidigheten i trafiken. Ett kommunikationsnät har definierats i 3 § 1 mom. 39 punkten i informationssamhällsbalken. I 3 § 1 mom. 27 punkten i informationssamhällsbalken avses med upprätthållare av kommunikationsnät ett teleföretag eller annan aktör som upprätthåller ett kommunikationsnät i anknytning till trafikinfrastrukturen.  

Informationen av luftfartygens och fartygens läge är redan nu offentligt tillgänglig. Lägesinformation om tågen är inte det, men behovet av sådan information är uppenbart till exempel för att förebygga plankorsningsolyckor. 

Annan aktör kan vara till exempel en operator av en lyftkran som används på en byggarbetsplats. Information om tillfälliga höga hinder kan vara nödvändig till exempel när trafiken med obemannade luftfartyg och dess styrning ökar. 

Enligt det föreslagna 2 mom. kan informationen även innehålla sådana uppgifter som betraktas som sekretessbelagda, om detta är nödvändigt med tanke på skötseln av de lagstadgade uppgifterna för trafikstyrnings- och trafikledningstjänster. Den aktör som överlämnar information kan även vara en offentlig aktör eller utföra en offentlig förvaltningsuppgift, i vilket fall bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet kan omfatta överlämnandet av uppgifterna. Enligt bestämmelsen i fråga ska detta dock inte utgöra ett hinder för utlämnandet av informationen. Det bör beaktas att vilken som helst information inte behöver lämnas ut av ett företag, utan att det alltjämt är fråga om sådana uppgifter som definieras i 1 mom. Bara information som på ett begränsat sätt kan betraktas som affärs- eller yrkeshemlighet torde ansluta sig till den, och i regel kan man dock från den information som lämnas sannolikt utesluta de sekretessbelagda elementen. Om den överlämnande parten anser att informationen innehåller element som ska hemlighållas, har överlämnandet av informationen vidare kraftigt begränsats.  

I det föreslagna 3 mom. vill man återigen främja skapandet av en decentraliserad informationsfördelningsinfrastruktur inom trafiken. Även beträffande privata aktörer är syftet att i regel övergå till informationsväxling som sker via gränssnitt. Andra meningen i momentet motsvarar avdelning III 2 kap. 4 § 1 mom. i lagen om transportservice i lagens första skede, och med den avses här samma saker. Även avgifter kan alltså anslutas till användningen av gränssnittet, dvs. paragrafen förutsätter inte att information ska levereras avgiftsfritt. I regel är det fråga om ett förhållande mellan privata företag eller samfund, och uppståendet av sund affärsverksamhet förutsätter vanligen att överlåtelsen av en nyttighet har ett pris. Avgifterna ska dock enligt bestämmelsen bland annat vara skäliga. 

Det föreslagna 4 mom. motsvarar 1 § 3 mom. ovan.  

3 §.Utlämnande av uppgifter via ett öppet gränssnitt. I det föreslagna 1 mom. är det fråga om information i realtid i maskinläsbar form via ett öppet gränssnitt. Det gäller information som på ett betydande sätt är till nytta för hela transportsystemet. Redan nu publicerar Trafikverket största delen av denna information som öppna data. Till exempel inom vägtrafiken publiceras automatiska mätdata (LAM). En del av informationen publiceras dock inte än i realtid, och det kan även för övrigt finnas ett behov att utveckla informationskvaliteten. 

Därtill kan informationens kvalitet och kvantitet variera mellan olika trafikformer. Till exempel fartygens och luftfartygens läge är redan nu öppet tillgängligt på ett sätt som även visar deras identifieringsuppgifter. Även lägesinformation om tåg finns tillgängliga med viss noggrannhet. Om vägtrafiken finns ingen lägesinformation. I fortsättningen kan det vara möjligt att utnyttja lägesinformation mera men i sådan form att den kod som identifierar trafikmedlet inte nödvändigtvis blir offentlig information. Med stöd av bestämmelsen får man inte heller offentliggöra myndighetsinformation som ska hemlighållas, ifall den myndighet som lämnat informationen inte ger tillstånd till detta, såsom det föreskrivs i 1 § ovan. 

Även information som avses i det föreslagna 3 mom. är redan nu i regel öppna data som har publicerats av Trafikverket. Till exempel historik om smidigheten i trafiken och om restider, som avses i 1 punkten, offentliggörs beträffande vägtrafiken om den föregående dagen samt genomsnittsinformation om de 12 föregående veckorna. 

I det föreslagna 4 mom. ska föreskrivas om avgifterna. Utgångspunkten är att informationen är rådata, i enlighet med principerna för öppna data. Öppnandet av data från ett öppet gränssnitt så att de kan fritt utnyttjas innebär att en tredje part kan utnyttja informationen när den bygger avancerade informationstjänster eller andra tjänster. Till användningen av gränssnittet kan dock som ett villkor anslutas avgifter, men de ska vara skäliga. Informationen ska dock öppnas avgiftsfritt till den del man har avtalat om detta genom ett avtal med Trafikverket. Information som erhålls av myndigheter och i synnerhet trafikmyndigheter utgör en viktig källa för information, och till den del som det är fråga om erhållandet av information som har bekostats av samhället, är det skäligt att dess öppnande sker avgiftsfritt. Ingenting hindrar naturligtvis det att även den leverantör av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster som öppnat informationen använder sådan information som avses i 1 och 3 mom. för att tillhandahålla avancerade informationstjänster. Det kan hända att leverantören av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster måste förädla informationen för att kunna producera till exempel den information som avses i 1 mom. eller utarbeta statistik. Om tjänsteleverantören förädlar information, kan den ta ut en avgift för den på affärsekonomiska grunder. 

4 §.Utlämnande av information till myndigheter och andra aktörer som sköter offentliga uppdrag. Det föreslagna 1 mom. motsvarar regleringstekniskt det enkla regleringssättet som iakttagits i det första och andra skedet av lagen om transportservice. Leverantören av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster ska lämna ut information till myndigheter oberoende av om det är fråga om information som omfattas av affärs- eller yrkeshemlighet. Informationen ska lämnas avgiftsfritt. 

5 §.Trafikstyrnings- och trafikledningstjänsternas interoperabilitet. Såsom det har konstaterats tidigare regleras tillhandahållandet av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster i olika lagar på så sätt att det finns ett begränsat antal tjänsteleverantörer och de är välkända. Det kan emellertid finnas flera tjänsteleverantörer, och även för deras del är det fråga om skapandet av en servicemarknad och säkerställandet av dess funktion. Uppgiften för trafikstyrnings- och trafikledningstjänster är att säkerställa trafiksäkerheten och smidigheten i trafiken, vilket förutsätter att det inte heller får uppstå avbrott i informationen mellan leverantörerna av styrnings- och ledningstjänster. Med tanke på aktörerna är det också viktigt att de inte behöver lämna ut samma information flera gånger utan att man inom systemet kan lita på informationens nödvändiga rörlighet. Med bestämmelsen främjas även konkurrensmöjligheterna mellan aktörer. 

Det finns dock skäl att beakta att en myndighet kan, om den så vill, begränsa tillgången till en viss uppgift till bara en eller några tjänsteleverantörer. 

Det föreslagna 2 mom. motsvarar bestämmelsen i avdelning III 2 kap. 5 § i första skedet av lagen om transportservice som gäller interoperabiliteten av tjänster som kombinerar tjänsterna och gränssnitten. 

6 §.Användning av informationen vid tillhandahållandet av mervärdestjänster. Mervärdestjänster kan gälla till exempel fjärrstyrning eller en tjänst som styr till den optimala rutten eller till exempel en tjänst som berättar att det med anledning av trafikrusning eller annat hinder kan vara bra att hålla en paus. Man får alltså utnyttja information när tjänster tillhandahålls, men i samband med tillhandahållandet får informationen inte överlämnas vidare annat än på så sätt som föreskrivs ovan i detta kapitel. Utgångspunkten är att samma information med stöd av 5 § är tillgänglig till alla som tillhandahåller trafikstyrnings- och trafikledningstjänster. Avsikten med detta har varit att minimera risken för missbruk av en bestämmande marknadsposition. Det ska dock i bestämmelsen konstateras att leverantören av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster inte får använda sekretessbelagd information till exempel för att konkurrera med den aktör som lämnat ut informationen.  

Såsom för övrigt gällande datahantering som avses i detta kapitel, innehåller de data som hanteras i princip inga personuppgifter. Ifall sådan hantering som avses i denna paragraf innehåller personuppgifter, ska leverantören av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster bedöma huruvida det är möjligt att behandla personuppgifter enligt artikel 6.1 i den allmänna dataskyddsförordningen. 

1.7  Lag om ändring av lotsningslagen

2 §.Definitioner. I paragrafens 1 mom. 6 punkten ska VTS-myndighet ändras till leverantör av fartygstrafikservice. Med leverantör av fartygstrafikservice avses enligt förslaget den VTS-tjänsteleverantör som avses i 2 § 4 punkten i lagen om fartygstrafikservice (623/2005).  

4 d §.Drifthandbok. I paragrafens 1 mom. 3 punkten ska VTS-myndighet ändras till leverantör av fartygstrafikservice. 

18 §.Tillsyn. I paragrafens 3, 4 och 5 mom. ska VTS-myndighet ändras till leverantör av fartygstrafikservice. 

1.8  Lag om ändring av miljöskyddslagen för sjöfarten

1 kap. Allmänna bestämmelser

2 §.Definitioner. Enligt förslaget ska paragrafens 1 mom. 47 punkten ändras så att VTS-myndighet ändras till leverantör av fartygstrafikservice, och med den ska definieras den i lagen om fartygstrafikservice (623/2005) avsedda VTS-tjänsteleverantör som upprätthåller fartygstrafikservice. Punkten ska ändras så att den motsvarar 2 § 5 punkten i lagen om fartygstrafikservice (623/2005).  

2 a kap. Överföring av oljelast från ett fartyg till ett annat

1 §.Områden som anvisats för STS-operationer. I paragrafens 2 mom. ska VTS-myndighet ändras till leverantör av fartygstrafikservice.  

3 §.Skyldighet att på förhand meddela om STS-operationer. I paragrafens 1 och 4 mom. ska VTS-myndighet ändras till leverantör av fartygstrafikservice. 

11 kap. Fartygsbefälhavarens skyldigheter vid tillbud

1 §.Anmälan av oljeskada och fara för oljeskada och vidtagande av omedelbara bekämpningsåtgärder. I paragrafens 1 och 2 mom. ska VTS-myndighet ändras till leverantör av fartygstrafikservice. 

2 §.Anmälan av utsläpp av andra skadliga ämnen eller fara för sådana utsläpp och vidtagande av omedelbara bekämpningsåtgärder. I paragrafens 1 och 2 mom. ska VTS-myndighet ändras till leverantör av fartygstrafikservice. 

1.9  Lag om ändring av sjöräddningslagen

4 §.Övriga myndigheter och aktörer som deltar i sjöräddning. Enligt paragrafens 2 mom. 4 punkten ska Trafikverket, som ansvarar för ordnandet av fartygstrafikservicen enligt lagen om fartygstrafikservicen (623/2005), tillställa Gränsbevakningsväsendet en uppdaterad marin lägesbild över fartygstrafiken och verkställa med hjälp av leverantören av fartygstrafikservice Gränsbevakningsväsendets beslut om fartygstrafiken samt delta i efterspanings- och räddningsverksamheten genom att ställa personal och materiel till förfogande. Fartygstrafikservicen enligt lagen om fartygstrafikservicen ska framöver upprätthållas av en leverantör av fartygstrafikservice i stället för Trafikverket. I praktiken är det leverantören av fartygstrafikservice som ansvarar för produceringen av lägesbilden och verkställer Gränsbevakningsväsendets beslut. Trafikverket ska emellertid övervaka att leverantören av fartygstrafikservice producerar en uppdaterad marin lägesbild över fartygstrafiken till Gränsbevakningsväsendet och att leverantören av fartygstrafikservice verkställer de beslut som Gränsbevakningsväsendet fattar om fartygstrafiken. Om skyldigheterna för leverantören av fartygstrafikservice ska föreskrivas närmare i paragrafens 3 mom.  

Med anledning av bolagiseringen av Trafikverkets trafikstyrningsfunktioner finns det ett behov att på lagnivå närmare föreskriva om skyldigheterna av en leverantör av fartygstrafikservice inom sjöräddningsväsendet. I paragrafens 3 mom. ska en leverantör av fartygstrafikservice enligt lagen om fartygstrafikservice till den del denna ha ändamålsenlig sakkunskap, personal och materiel inom sitt verksamhetsområde utan ersättning delta i utvecklandet av samarbetet inom sjöräddningstjänsten, i upprätthållandet av beredskapen inom sjöräddningstjänsten samt i efterspanings- och räddningsverksamheten. Med upprätthållandet av beredskap avses både beredskapsplanering och övningsverksamhet. Därtill ska ordalydelsen specificeras så att om det mer detaljerade innehållet i samarbetet kan avtalas närmare, och därmed är avtalandet inte en förutsättning för skyldigheten att delta i uppgifterna. 

11 a §.Avspärrande av efterspanings- och räddningsområde. I paragrafens 2 mom. ska VTS-myndighet ändras till leverantör av fartygstrafikservice. Enligt paragrafens 2 mom. ska det beslut om avspärrande av efterspanings- och räddningsområde på ett i lagen om fartygstrafikservice avsett VTS-område som med stöd av 1 mom. fattats av sjöräddningsledaren verkställas av leverantören av fartygstrafikservice. En bestämmelse om detta finns även i 17 § i lagen om fartygstrafikservice. Vid verkställandet av beslutet ska leverantören av fartygstrafikservice agera enligt anvisningar och order som givits av sjöräddningsledaren. 

I paragrafens 3 mom. ska lufttrafikverket ändras till leverantör av flygtrafikledningsservice.  

14 §.Rätt att få uppgifter av myndigheter samt av leverantörer av fartygstrafikservice och av leverantörer av flygtrafikledningsservice. I paragrafens 1 mom. ska lufttrafikverket ändras till leverantör av flygtrafikledningsservice. Det föreslås att till momentet ska läggas en bestämmelse enligt vilken Gränsbevakningsväsendet ska ha rätt att få de uppgifter om vilka det föreskrivs i momentet även av leverantören av fartygstrafikservice samt rätt att överlåta uppgifter till leverantören av fartygstrafikservice. Motsvarande förändring föreslås även i paragrafens rubrik.  

Till paragrafens 2 mom. föreslås en ny punkt 13, i vilken det föreskrivs att Gränsbevakningsväsendet har rätt att få uppgifter om en uppdaterad lägesbild för fartygstrafiken av Trafikverket.  

I paragrafens 2 mom. 8 punkten ska Trafikverket ändras till leverantör av fartygstrafikservice. Därtill föreslås det till paragrafen ett tillägg enlig vilket Gränsbevakningsväsendet har rätt att av leverantören av flygtrafikledningsservice få uppgifter om luftfartygstrafiken.  

I paragrafens 2 mom. 1 punkten ska fordons- och körkortsregistren ändras till register för trafik och transport. I paragrafens 2 mom. 3 punkten ska luftfartygsregistret som förs av Trafiksäkerhetsverket ändras till register för trafik och transport. I paragrafens 2 mom. 6 punkten ska Trafiksäkerhetsverkets farkostregister ändras till Trafiksäkerhetsverkets register för trafik och transport. I paragrafens 2 mom. 7 punkten ska Trafiksäkerhetsverkets fartygsregister ändras till register för trafik och transport. 

24 §.Myndigheter som svarar för radiokommunikation i säkerhetssyfte inom sjöfarten. Enligt förslaget ska det läggas till paragrafen att Trafikverket ordnar det operativa upprätthållandet av systemet med varningar och meddelanden som hänför sig till säkerheten inom sjöfarten och för nödradiotrafiken på Saimenområdet själv eller upphandlar det hos en i lagen om fartygstrafikservice avsedd leverantör av fartygstrafikservice. 

Enligt den gällande paragrafen ansvarar Gränsbevakningsväsendet för radiokommunikation i kritiska lägen och för upprätthållandet av beredskapen för den. Till radiokommunikationen i kritiska lägen hör lyssnandet av nödkanaler och uppföljningen av radiotrafiken, svarandet på nödkallelser, larmandet av söknings- och räddningsenheter samt ledningen av radiotrafiken under söknings- och räddningsoperationer. Radiokommunikationen i kritiska lägen inom sjöräddningen sköts som nöd- och snabbtrafik på VHF- eller MF-nöd- och säkerhetsfrekvenser enligt allmänna anvisningar om radiokommunikationen samt enligt sjöfartens globala sjönöds- och säkerhetssystem (Global Maritime Distress and Safety System, GMDSS). 

Enligt paragrafen ska Trafikverket svara för annan säkerhetsradiokommunikation inom sjöfarten, som framför allt omfattar förmedlingen av säkerhetsmeddelanden inom sjöfarten och varningsmeddelandekommunikationen. Trafikverket kan dock enligt förslaget upphandla nödradiotrafiken i fråga hos en i lagen om fartygstrafikservice avsedd leverantör av fartygstrafikservice. Leverantören av fartygstrafikservice ska till sitt förfogande ha uppgifter om sjöfartstrafiken och om eventuella tillbud, varför det är ändamålsenligt att Trafikverket ska ha möjlighet att upphandla det operativa upprätthållandet av systemet med varningar och meddelanden som hänför sig till säkerheten inom sjöfarten och för nödradiotrafiken på Saimenområdet hos en leverantör av fartygstrafikservice. 

I praktiken ska uppgifterna alltjämt uppdelas så att uppföljningen av radiotrafiken samt de åtgärder som förutsätts av tillbud i första hand sköts vid sjöräddningscentralen och sjöräddningsundercentralerna. Turku Radio, som upprätthålls av Trafikverket eller av leverantören av fartygstrafikservice tar hand om den övriga säkerhetsradiokommunikationen inom sjöfarten och verifierar åtgärderna för nödtrafikens del. Inom såväl radiokommunikationen för tillbud som säkerhetsradiokommunikationen inom den övriga sjöfarten utnyttjas det riksomfattande kustradionätet. Paragrafen ska motsvara den nuvarande fördelningen av uppgifter inom säkerhetsradiokommunikationen som Gränsbevakningsväsendet och Trafikverket gemensamt avtalat om. 

Enligt bestämmelserna ska Trafikverket svara för nödradiotrafiken på Saimenområdet. Saimenområdet är det enda av Finlands insjöar där det finns internationell handelssjöfart, varför det är ändamålsenligt att till området producera säkerhetsradiotjänster enligt internationella normer. Det är möjligt at producera tjänsten genom fartygstrafikservicen för Saimen utan extra kostnader eller nya jourarrangemang, eftersom fartygstrafikservicen har det radiosystem som behövs för skötseln av uppgiften och en tillräcklig lägesbild över Saimenområdet. 

Leverantören av fartygstrafikservice ska enligt förslaget förmedla de nödmeddelanden som den får omedelbart till myndigheten i fråga, men svarar för VHF-radiotrafiken för olycksområdet under hela räddningsaktionen. Trafikverket ska ansvara för nödradiotrafiken inom Saimenområdet enbart under trafikperioden för Saima kanal beträffande trafiken i Saima djupled. Under den övriga tiden är VTS-centralen för Saimens fartygstrafikservice stängd och har ingen jour. 

1.10  Lag om ändring av räddningslagen

89 a §.Rätt för den myndighet som leder räddningsverksamheten vid bekämpning av oljeskador och fartygskemikalieolyckor att få uppgifter. I paragrafens 2 mom. 6 punkten ska Trafikverket ändras till leverantör av fartygstrafikservice.  

1.11  Lag om ändring av järnvägslagen

19 a §.Bannätsförvaltarens möjlighet att lägga ut sina uppgifter. Paragrafen ska basera sig på artikel 7 c i direktivet om ändring av järnvägsmarknadsdirektivet (EU) 2016/2370. I paragrafen ska föreskrivas om bannätsförvaltarens rätt att lägga ut sina uppgifter och uppgiftshelheter till en utomstående tjänsteleverantör. Europaparlamentets och rådets direktiv (2012/34/EU) om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde och vidare ändringsdirektivet av järnvägsmarknadsdirektivet, som ingick i EU:s fjärde järnvägspaket, ger bannätsförvaltaren möjlighet att upphandla uppgifter som hör till dess ansvarsområde hos utomstående parter. Dessa uppgifter kan ansluta sig till exempel till planeringen, utvecklingen eller underhållet av bannätverket, till trafikstyrningen eller till fördelningen av bannätskapaciteten. Redan nu genomför Trafikverket alla trafikledsprojekt så att det lägger ut dem hos externa entreprenörer, och det är underleverantörer som svarar för det praktiska genomförandet av projekten. Enligt motiveringarna till 16 § i regeringens proposition (RP 262/2010 rd) gällande den ikraftvarande järnvägslagen har konstaterats att en bannätsförvaltare kan för åtgärder i anslutning till bannätsförvaltningen anlita underleverantörer, men bannätsförvaltarens ansvar kan inte överföras på underleverantörer. På samma sätt föreskrivs det om anskaffandet av trafikledningstjänster från en extern part i 36 § i lagen, och dessa tjänster tillhandahålls för närvarande av Finrail Oy på basis av avtal. Den nu föreslagna allmänna bestämmelsen om utläggningen av uppgifter närmast klarlägger det praxis som redan har varit i bruk inom ramen för den gällande regleringen.  

Enligt paragrafens 1 mom. kan den som tar hand om uppgifter i stället för bannätsförvaltaren inte vara ett järnvägsföretag eller ett företag som utövar ett bestämmande inflytande över ett järnvägsföretag. Denna begränsning enligt det ovannämnda direktivet tryggar bannätsförvaltarens oberoende av järnvägsföretag och ser därmed till att alla järnvägsföretag har likadana förutsättningar att bedriva järnvägstrafik på bannätet.  

Enligt paragrafens 2 mom. ska bannätsförvaltaren se till att utläggningen av uppgifter inte resulterar i uppkomsten av intressekonflikter och att konfidentialiteten av kommersiellt känsliga uppgifter garanteras.  

Enligt paragrafens 3 mom. bär bannätsförvaltaren dock alltid ansvaret också alla uppgifter som hör till dess ansvarsområde. Detta innebär att även om det är tillåtet att anlita utomstående tjänsteleverantörer, kan bannätsförvaltaren i ingen situation utlägga sina ansvar gällande förvaltningen av bannätet. Bannätsförvaltaren ska därmed svara till exempel för fördelningen av bankapaciteten, även om den anlitar utomstående resurser vid genomförandet av uppgiften.  

Om det straffrättsliga tjänsteansvaret för personal som är anställd av ett bolag som tillhandahåller trafikledningstjänster ska alltjämt föreskrivas i lagens 36 §. 

1.12  Lag om ändring av lagen om säkerhetsutredning

16 §.Anmälningsplikt. Det föreslås att till paragrafen ska läggas en ny punkt 7, enligt vilken även en juridisk person som sörjer för tillhandahållandet av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster i enlighet med avdelning I 1 kap. 2 § 10 punkten i lagen om transportservice (320/2017) ska ha anmälningsplikt enligt paragrafen. 

4.1  Bolagisering av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster

Syftet med lagförslaget om bolagiseringen av Trafikverkets trafikstyrnings- och trafikledningstjänster är att Trafikverkets trafikstyrnings- och trafikledningstjänster samt funktioner i nära anknytning till dem ska ombildas till aktiebolag och att den egendom, de immateriella rättigheter och den affärsverksamhet som tillhör dem ska överföras till det aktiebolag som bildas. I lagförslaget ska i synnerhet föreskrivas om kontinuiteten av juridiska och ekonomiska förbindelser, statens ansvar i andra hand samt om personalens ställning i förhållande till det nya aktiebolaget. De föreskrivna rättigheterna motsvarar skyldigheterna av Trafikverkets trafikstyrnings- och trafikledningstjänster i förhållande till dessa berörda parter. Trafikverket ska alltjämt ansvara för anordnandet av trafikstyrningen på de trafikleder som det förvaltar, men kan beställa servicen i fråga av det bolag som bildas. Till verksamhetsområdet av det bolag som bildas ska höra sjö-, järnvägs- och vägtrafiksstyrning och -ledning samt insamlingen, förvaltningen och utnyttjandet av information i anslutning till dem. Förslaget innehåller även lagförslag till de med anledning av bolagiseringen nödvändiga ändringarna i branschlagstiftningen, till vilken det ska göras både sakinnehållsändringar och ändringar av tekniskt slag. 

Det bolag som bildas avses vara ett specialuppgiftsbolag som helt ägs av staten och som står under kommunikationsministeriets ägarstyrning. Styrningen av bolaget ska basera sig på statsägda bolags ägarstyrning, branschlagstiftningen och de myndighetsföreskrifter och -anvisningar som meddelats på basis av den. Därtill ska styrningen av bolaget basera sig på innehållet av ett serviceavtal med Trafikverket, som är centralt med tanke på dess affärsverksamhet. Ledningen av aktiebolaget baserar sig på förtroendet mellan staten som ägare och bolagets styrelse, vilket även ger staten som ägare ett starkt instrument för ledningen av bolaget. 

Syftet med regeringens proposition är att främja utnyttjandet av information i anknytning till trafiken som stöd för utvecklingen av nya digitala tjänster och bidra till skapandet av ny affärsverksamhet. Ett annat syfte är att den information som samlas in genom trafikstyrningen effektivare än nu ska gagnar hela samhället. Bolagiseringen ska förbättra verksamhetens ekonomiska effektivitet och genomslag samt öka verksamhetens och prissättningens transparens. Den ovannämnda helheten ska i första hand bedömas utgående från 124 § i grundlagen. Förslagen har även bedömts med tanke på skyddet för personuppgifter, egendomsskyddet samt affärs- och yrkeshemligheter.  

Grundlagsutskottet har bedömt vissa ändringar i lagen om fartygstrafikservice (se lag 1237/2011, GrUU 11/2011 rd och lag 981/2015, GrUU 55/2014 rd). De utskottsutlåtanden som lämnats i dessa ärenden har dock ingen direkt betydelse med tanke på de aktuella frågornas bedömning utgående från grundlagen, eftersom de ändringar som hänför sig till lagen om fartygstrafikservice inte har i dem bedömts i förhållande till 124 § i grundlagen.  

Överföring av förvaltningsuppgifter på andra än myndigheter 

I 124 § i grundlagen är det i första hand fråga om överföringen av en offentlig förvaltningsuppgift på andra än myndigheter. Enligt förarbeten är syftet med 124 § i grundlagen ”att begränsa överföringen av offentliga förvaltningsuppgifter utanför det egentliga myndighetsmaskineriet” (RP 1/1998 rd, s. 178). Grundlagens 124 § tillåter dock under vissa förutsättningar och i begränsad utsträckning att offentlig makt och offentliga uppgifter överförs på andra än myndigheter, t.ex. på statliga affärsverk eller privaträttsliga sammanslutningar (se RP 1/1998 rd s. 178-179) (se närmare RP 1/1998 rd, s. 178-179).  

Grundlagsutskottet har inkluderat i det egentliga myndighetsmaskineriet i den bemärkelse som avses i 124 § utöver de myndigheter som hör till statens och självstyrelsesamfundens normala organisation samt sådana självständiga anstalter som Finlands Bank och Folkpensionsanstalten även specialorgan som kommunala arbetsmarknadsverket och kommunala pensionsanstalten, som i princip är gemensamma för alla kommuner (se GrUU 22/2005 rd). I förarbeten till 124 § i grundlagen har inte separat betraktats statsbolag, som i sig redan begreppsmässigt har nära samband med staten och står under statens ledning och bestämmanderätt bara på grund av den rösträtt som statens innehav i bolagen ger. Grundlagsutskottet har dock konsekvent bedömt de offentliga förvaltningsuppgifter som ges åt statsägda aktiebolag utgående från 124 § i grundlagen. Till exempel i sitt utlåtande om aktiebolaget under namnet Innovationsfinansieringsverket Business Finland och aktiebolaget Business Finland betraktade grundlagsutskottet bolagets befogenhet att fatta beslut om att bevilja, ändra och betala ut statsunderstöd som det i 124 § i grundlagen avsedda överförandet av förvaltningsuppgifter på andra än myndigheter (se GrUU 50/2017 rd). Grundlagsutskottet har bedömt även överföringen av tillhandahållandet av nät- och infrastrukturtjänster i den offentliga förvaltningens säkerhetsnät till det statsägda aktiebolaget Suomen Erillisverkot Oy eller ett dotterbolag som nämnda aktiebolag separat bildat för detta ändamål och som helt och hållet ägs av bolaget som överföring av uppgifter på andra än myndigheter som avses i 124 § i grundlagen (GrUU 8/2014 rd). I grundlagsutskottets utlåtande GrUU 2/2001 rd betraktades de beviljande- och förvaltningsuppgifter av exportgarantier som ska ges åt statens specialfinansiär Finnvera Abp som den i 124 § grundlagen avsedda överföringen av offentliga förvaltningsuppgifter på andra än myndigheter. 

Eftersom det är fråga om överföringen av en uppgiftshelhet som för närvarande sköts av Trafikverket till ett specialuppgiftsbolag som helt ägas av staten, ska den ovannämnda helheten i första hand bedömas utgående från 124 § i grundlagen. Enligt 124 § kan offentliga förvaltningsuppgifter anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och om denna överföring av förvaltningsuppgifter inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. Däremot kan uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt enligt grundlagen inte anförtros andra än myndigheter.  

I detta lagförslag överförs ingen betydande utövning av offentlig makt till bolaget. För det andra, till den del det är fråga om överföring av en offentlig förvaltningsuppgift till ett bolag, ska detta ske genom lag eller med stöd av lag och enligt sådana premisser att god förvaltning, de grundläggande fri- och rättigheterna och rättssäkerheten för olika aktörer med säkerhet kan tryggas. 

Ändamålsenlighet 

Enligt 124 § kan offentliga förvaltningsuppgifter anförtros andra än myndigheter endast om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna. Vid bedömningen av ändamålsenligheten ska man vid sidan av förvaltningens effektivitet och andra behov av förvaltningen som till sin natur är interna fästa särskild uppmärksamhet vid enskildas och sammanslutningars behov (RP 1/1998 rd, s. 179/II, GrUU 8/2014 rd, s. 3/II, GrUU 16/2016 rd, s. 3). Även förvaltningsuppgiftens natur ska tas i beaktande (RP 1/1998 rd, s. 179/II, se t.ex. GrUU 6/2013 rd, s. 2/II, GrUU 65/2010 rd, s. 2/II, GrUU 57/2010 rd s. 5/I). Därför kan kravet på ändamålsenlighet gällande uppgifter i anknytning till produktionen av tjänster uppfyllas lättare än till exempel när det gäller beslutsfattandet i fråga om enskildas eller sammanslutningars centrala rättigheter (RP 1/1998 rd, s. 179/II, se även GrUU 8/ 2014 rd, s. 4/I). 

I sin etablerade utlåtandepraxis har grundlagsutskottet accentuerat att kravet på ändamålsenlighet är en rättslig förutsättning vars uppfyllande ska bedömas från fall till fall (GrUU 44/2016 rd, s. 5, GrUU 16/2016 rd, s. 3, GrUU 12/2014 rd, s. 2/II, GrUU 8/2014 rd, s. 3/ II, GrUU 5/2014 rd, s. 3/I, GrUU 23/2013 rd, s. 3/I, V 65/2010 rd, s. 2/II, GrUU 57/2010 rd, s. 5/I, GrUU 48/2010 rd, s. 4/I och de utlåtanden till vilka det hänvisas i dem. Se även RP 1/1998 rd, s. 179/II). Uppfyllandet av kravet på ändamålsenlighet ska bedömas från fall till fall separat för varje offentlig förvaltningsuppgift som enligt förslaget ska överföras utanför myndighetsorganisationen (se t.ex. GrUU 44/2016 rd, s. 5).  

Grundlagsutskottet har i sin bedömning av kriterierna för ändamålsenligheten fäst uppmärksamhet vid bland annat de specialkunskaper eller resurser som behövs i uppgifterna (GrUU 29/2013 rd, s. 2, GrUU 37/2010 rd, s. 5/I), ökningen av servicebehovet (GrUU 6/2013 rd, s. 2/II, GrUU 16/2016 rd, s. 3), tjänsternas regionala tillgänglighet (GrUU 11/2004 rd, s. 2/I) och till flexibilitet (GrUU 6/2013 rd, s. 2/II) samt till verksamhetens effektivitet (GrUU 3/2009 rd, s. 4/II). Grundlagsutskottet har konstaterat att det i fråga om kravet på ändamålsenlighet inte bara gäller ekonomisk ändamålsenlighet, även om det ska fästas tillräckligt med uppmärksamhet vid arrangemangets ekonomiska konsekvenser (GrUU 11/2006 rd, s. 2–3, GrUU 26/2017 s. 49). Även tillräckligheten av myndighetens personalresurser kan ha haft betydelse (GrUU 23/2013 rd, s. 3/II, GrUU 6/2013 rd, s. 2/II). 

Utöver det som konstaterats nedan har ändamålsenligheten av överföringen av en helhet vars överföring från Trafikverket utanför myndighetsorganisationen föreslås bedömts i avsnitten ovan (bl.a. 3.1 samt 4.1–4.4).  

I och med automationen och digitaliseringen håller den nuvarande trafikstyrningen eventuellt på att ändras till förvaltning av trafiklogistik. Inom vägtrafiken blir automationen allt vanligare, och även inom sjötrafiken kommer fjärrstyrningen att utvecklas till en trafikstyrningsservice. Tågtrafiken automatiseras så att trafikledningen kan tilldela bankapaciteten automatiskt via informationssystem utan manuellt arbete. Arbetsfältet för lokförare, lotsar och fartygens kapten förändras. Till följd av detta skapas det i framtiden tjänster av nytt slag, som även kan produceras på marknaden av andra än trafikstyrningscentraler. Redan nu har man börjat tala om tjänsten Traffic Management as a Service (TMaaS). I och med den nu föreslagna ändringen är det möjligt att i framtiden förbättra förvaltningsområdets förmåga att svara på förändringarna i kundbehoven och verksamhetsomgivningen. Därtill är det möjligt att vidare förbättra förvaltningens produktivitet och genomslag genom mångsidigare och effektivare användning av trafikstyrningens resurser. 

Digitaliseringen, automationen samt utnyttjandet av information och artificiell intelligens kommer att omvälva människornas och varornas rörelse på flera olika sätt. Ökningen av trafikens intelligenta automation erbjuder betydande möjligheter att göra såväl människornas som varornas rörelse smidigare och effektivare samt att förbättra trafiksäkerheten. I den nya tidens trafikpolitik blir trafiken en heltäckande service inom vilken det koncentreras på hur resor och transporter fungerar från användarnas synvinkel. Trafikinfrastrukturen och -tjänsterna måste kunna reagera på förändringarna i näringslivets och människornas behov på ett snabbt och effektivt sätt. Här framhävs förståelsen för kundbehovet samt uppföljningen av läget i realtid och systematiskt förutseende. 

I den här verksamhetsomgivningen med snabba förändringar måste myndigheternas roll ständigt omvärderas. För att man ska kunna svara på de mångfacetterade och föränderliga framtidsutmaningarna måste den offentliga förvaltningen kunna öka sin strategiska agilitet och förnya sina verksamhetsstrukturer och -modeller så att de bästa möjliga förutsättningarna för uppståendet och utvecklingen av ekosystemen för den digitaliserade och automatiserande trafiken ska finnas till. Den nu föreslagna ändringen ska möjliggöra trafikstyrnings- och trafikledningstjänsternas strategiska och verksamhetsmässiga agilitet samt uppståendet av ekosystem för trafiken, som i framtiden digitaliseras och automatiseras allt längre.  

Inom vägtrafiken möjliggör utvecklingen av informationssystem utvecklingen av lägesbilden och ökad effektivitet. Centraliserade informationssystem och automatiserade processer kan på ett kostnadseffektivt sätt behandla och förädla stora informationsmängder samt dela informationen till myndigheter och intressenter så att den kan utnyttjas i olika situationer där lägesbilder behövs. I stället för fragmenterad information enligt trafikform blir det i fortsättningen möjligt att i verksamheten koncentrera sig på effekterna på hela transportsystemet. Som grund används information som har producerats av kommersiella partners och myndigheter samt nya datamodeller och algoritmer. Utvecklingen av lägesbilden och möjligheten att få effekterna på transportsystemsnivå i produktionsbruk förutsätter produktutveckling i nära samarbete med branschens aktörer samt investeringar. Det föreslagna statliga specialuppgiftsbolaget för trafikstyrning har bättre förutsättningar att utveckla vägtrafikstyrnings- och vägtrafikledningstjänster samt en förmåga att möta de utmaningar som den allt mer digitala trafiken ställer än verket.  

Ett bolag kan fungera på ett agilt och innovativt sätt med marknadsaktörerna. Därtill har ett bolag bättre investerings- och genomslagsförmåga när det producerar och utvecklar produkter och tjänster i enlighet med de uppgifter som har fastställts för det. Ett bolag ska kunna utveckla sina produkter och tjänster på ett snabbt och högklassigt sätt enligt de föränderliga kundbehoven. Sådan här agilitet och snabbhet är inte möjligt inom serviceproduktionen på ett ämbetsverk på grund av utmaningarna i den offentliga budgetekonomin. Verksamhet i bolagsform ska öka verksamhetens effektivitet och genomslag betydligt i och med att förståelsen för kundbehoven och kundservicen samt verksamhetens långsiktiga planering förbättras och kostnadsmedvetenheten ökar, när bolaget vill utveckla lönsam verksamhet på längre sikt. Dessutom kan bolaget med den information och expertis som ansluter sig till dess verksamhet skapa nya verksamhetsmöjligheter för andra aktörer i branschen genom ekosystemet för trafikdata.  

Inom sjötransporter möjliggör intelligenta farleder till exempel utnyttjandet av djupgående, som ständigt förändras. Detta kan framöver ha en mycket betydande ekonomisk inverkan för till exempel rederier, eftersom det möjliggör laster enligt vattenhöjden. Intelligenta farleder möjliggör också bland annat virtuella skyddsanordningar, vilket har en klar inverkan på farledshållarens roll. De möjliggör också vid behov mer dynamiska förändringar i farledernas styranordningar. Industrin och sjötransporternas andra viktiga slutkunder förutsätter i framtiden av hela logistikkedjan bättre interoperabilitet och förmåga att agera proaktivt. Detta möjliggör och även förutsätter att informationsbytet mellan olika aktörer utvecklas. Det skapas nytt samarbete samt nya tjänster och servicehelheter på marknaden. Avsikten med grundandet av ett bolag är att stöda denna utveckling och skapa möjligheter att till exempel utveckla nya intelligenta farleder och styranordningar för sjötransporter i samarbete med teknologiföretag och sjöklustret.  

I och med öppnandet av person- och godstrafiken kommer det att finnas allt fler trafikanter på järnvägar. Bland annat hyrningstjänsten av materiel och personal torde öka, vilket även ökar antalet aktörer. Utöver nya trafikanter kommer det att uppstå serviceoperatörsutbud av nytt slag, vilket gör att trafikservicens kundansvar fördelas på flera aktörer än nu. Aktörernas växande antal kommer ätt förändra verksamhetsomgivningen och införa nya verksamhetssätt till järnvägsbranschen.  

Det växande antalet aktörer gör det svårare att tilldela kapaciteten och i synnerhet hantera störningar, när möjligheterna och villigheten till flexibilitet minskar. Genom att utveckla system kan man dock underlätta den realtida växelverkan mellan olika aktörer så att bankapaciteten kan användas effektivt i såväl normalförhållanden som under störningar. Trafikstyrningens automatisering och överföringen av det riksomfattande styrningssystemet till ett bolag kommer att underlätta resursernas effektiva fördelning mellan trafikstyrningsområden. Användningen av informationssystem av olika slag accentueras. I och med att trafikstyrningen ska bolagiseras, kommer det att i det nya bolaget uppstå teknisk expertis i anknytning till trafikledningstjänster på trafiksystemsnivå, som omfattar alla trafikformer. På lång sikt ska detta till exempel gagna utvecklingen av trafiksäkerhetsarbetet och därmed skapa förutsättningar att förbättra trafiksäkerheten inom hela transportsystemet. Bildandet av ett bolag ger bättre förutsättningar för samarbetet med olika aktörer i järnvägsbranschen i den nya multiaktöromgivningen. Bolagiseringen ska göra det mer flexibelt att utveckla verksamheten och genomföra investeringar.  

Det bolag som ska bildas har bättre förutsättningar att investera i utvecklingen av informationssystem och -infrastruktur som används i trafikstyrnings- och trafikledningstjänsterna, göra underhålls- och nya investeringar som förbättrar trafikstyrningens driftsäkerhet, förvaltningen av risker som är förknippade med verksamheten samt trafikledning på transportsystemsnivån. I stället för finansiering som baserar sig på statens budgetekonomi har bolaget till sitt förfogande för utvecklingsarbetet betydligt större ekonomiska resurser, eftersom bolaget kan ta lån från marknaden mot sin balansräkning och utnyttja dessa medel på ett effektivt sätt i sina utvecklingsinvesteringar. Bolagisering ska även skapa bättre möjligheter att satsa på samarbete som syftar till verksamhetsutveckling och på innovativa lösningar än vad som är möjligt för ett ämbetsverk. 

Statens trafikstyrningsbolag som bildas ska sträva efter att göra innovativa anskaffningar och därmed erbjuda företag en pilotomgivning för utveckling och testande av nya lösningar. Företagen får därmed viktiga referenser som underlättar deras inträde på internationella marknader och gör processen snabbare. Verksamhet i bolagsform ska vara mer transparent än verksamheten på ett ämbetsverk när det gäller intäkter, kostnader och användningen av kapital, eftersom aktiebolagen för de olika trafikformerna offentliggör sina årliga bokslut. Bolaget ska sträva efter lönsamhet och verksamhetens effektivitet, vilket ökar behovet att förstå kundernas behov, förbättrar kundservicen och gör det lättare att utveckla tjänster som motsvarar kundbehoven. 

De nuvarande verksamhetsmodellerna och tekniska lösningarna stöder inte till fullo digitaliseringens framskridande eller utvidgningen av utnyttjandet av information i samhället. Därför ska förutsättningarna för bredare och effektivare utnyttjande av information förbättras samtidigt som datalagerlösningarna utvecklas systematiskt och dataserviceprocesserna effektiveras för att sänka tröskeln till nya företagares inträde i branschen. Genom bolagisering av Trafikverkets trafikstyrningsfunktioner förbereder man sig på trafikens digitalisering, automation och ökningen av tjänsternas betydelse samt på de förändringar i branschen och verksamhetsomgivningen som informationens ökade betydelse kommer att medföra. Målet är effektivare utnyttjande av data som ansluter sig till trafikstyrningen samt snabbare utveckling av trafikstyrningsverksamheten mot de möjligheter som automationen och digitaliseringen medför. Ett bolag har väsentligt bättre möjligheter att få finansiering från kapitalmarknaden än ett ämbetsverk i statens budgetfinansiering. Ett bolag kan trygga investeringarnas finansiering på ett långsiktigare sätt än ett ämbetsverk. Långvariga infrastruktur- och informationssystemsinvesteringar är typiska för branschen. 

Detta förslag ska möjliggöra centralisering av verksamheten, vilket gör det möjligt att upprätthålla och förädla expertisen i inom den. Detta ska även minska administrativa kostnader, såväl hos myndigheten som hos företagen. Rekryteringspraxis på företagssidan ska göra det möjligt att utnyttja personalresurserna på ett flexibelt sätt och utveckla verksamheten. Dessutom blir nya investeringar möjliga med det egna kapitalet när verksamhetshelheten överförs till ett bolag. Förvaltningen av omfattande datamaterial gör det möjligt att effektiv utnyttja information för behov och produkter av ett nytt slag. Det blir möjligt att utvidga innehållet av trafikledningsprojekt med ny information, om det finns efterfråga på sådan information. Även inom produktionen av data blir det möjligt att ta i bruk nya metoder. Livscykelförvaltningen mellan systemen och infrastrukturen förbättras och det blir möjligt att snabbare överföra den mätta och förädlade informationen till andra aktörer. 

Ett bolag ska även vara en stark partner för transportbranschens företag. Genom de långsiktiga samarbetsmodeller och målsättningar som skapas mellan aktörer blir det möjligt att förstärka etableringen av internationellt konkurrenskraftiga, företagsdrivna trafikekosystem som kan sträva efter internationell tillväxt. Genom bolagiseringen kan man främja branschens företags- och exportdrivna tillväxt i samarbete mellan forskningen, den offentliga och den privata sektorn. Med nära och starkt interaktivt samarbete kan man utvidga trafikens helhetsmarknad, och i och med tillväxten finns det mera att dela till alla aktörer i branschen. Syftet med grundandet av statens specialuppgiftsbolag är att åstadkomma en stark och positiv utvecklingstrend, där lyckade öppningar inom trafikekosystemet lockar allt fler aktörer och kunder, vilket å sin sida ytterligare förstärker tillväxten av ett finskt digitalt och automatiskt trafikekosystem samt verksamhetbetingelserna för företag i transportsektorn. 

Genom bolagiseringen av Trafikverkets trafikstyrningsuppgifter skapas det förutsättningar för en helhetsmässig effektivering av trafikstyrningen och dess enhetligande mellan olika trafikformer. En modell som baserar sig på affärsekonomin skapar möjligheter till klara ekonomiska besparingar, när stödfunktionerna för trafikstyrningen och trafikledningen samt den operativa verksamheten utvecklas. Därtill möjliggör förändringen utvecklingen och förvaltningen av rese- och transportkedjor som kombinerar olika trafikformer. Det effektivare utnyttjandet av den existerande trafikledskapaciteten genom trafikledning gör trafiken smidigare, minskar den tid som används för resor och transporter samt förbättrar i synnerhet inom vägtrafiken rusningsförvaltningen, vilket gör att antalet körprestationer samt trafikmedlens användningstider och körkilometer minskar och utsläppen från trafiken skärs ner. Om det existerande trafikledsnätet kan utnyttjas på ett effektivare sätt, minskar behovet att bygga trafikleder. 

Allmänt om de uppgifter som ska överföras 

I trafikstyrnings- och trafikledningstjänster är det till en stor del fråga om säkerställandet av smidigheten i trafiken, inklusive lägesrapporter till trafikledsanvändarna. Enligt avdelning II A 1 kap. 2 § 1 mom. i lagförslaget om ändring av lagen om transportservice ska till vägtrafikstyrnings- och vägtrafiksledningstjänsternas uppgift höra att bland annat sörja för upprätthållandet av lägesbilden för trafiken, anmälnings- och informationstjänsten i anknytning till trafikens smidighet allmänt samt vid störningar samt givandet av information om såväl trafikförhållanden som smidigheten i trafiken. Enligt det föreslagna 2 mom. ska tjänsteleverantören kunna ta hand om vissa nödvändiga uppgifter i anslutning till trafikarrangemang samt vidta åtgärder i samband med dem som är temporära och tidsmässigt noga begränsade. Enligt 16 § i lagförslaget om ändring av lagen om fartygstrafikservice ska VTS-tjänsteleverantören upprätthålla fartygstrafikservicen inom sitt VTS-område samt övervaka och leda fartygstrafiken utifrån den lägesbild som upprätthålls vid VTS-centralen. Enligt 36 § i järnvägslagen är bannätsförvaltaren ansvarig för att ordna och koordinera trafikledningen på statens bannät i hela landet. 

Grundlagsutskottet har behandlat motsvarande tematik gällande flygtrafiktjänster i sitt utlåtande GrUU 47/2005, som anslöt sig till bolagiseringen av flygtrafiktjänsterna. Flygtrafiktjänsterna riktas mycket långt till förvaltningen av smidigheten i flygtrafiken, och ansvaret för luftfartygets styrning övergår inte till flygledningen. Det är närmast fråga om givandet av anvisningar och råd åt luftskeppets befälhavare samt fungerande som sakkunnig. Grundlagsutskottet har ansett att flygtrafiktjänsterna ska anses vara offentliga förvaltningsuppgifter vars överföring till ett affärsverk ska bedömas utifrån 124 § i grundlagen (GrUU 47/2005 rd, s. 2). Även uppgifterna i anslutning till lotsningen har betraktats som handhavande av en offentlig förvaltningsuppgift. (GrUU 12/2010 rd, s. 2.)  

Betydande utövning av offentlig makt innehåller i princip ingripande i den enskildas grundläggande fri- och rättigheter. Som betydande utövning av offentlig makt betraktas till exempel på självständig prövning baserad rätt att använda maktmedel eller annars på ett betydande sätt ingripa i en persons grundläggande fri- och rättigheter (RP 1/1998 rd, s. 179/II, se t.ex. GrUU 62/2010 rd, s. 6/I och GrUU 28/2001 rd, s. 5/II). Grundlagsutskottet har ansett att till exempel kontrollbefogenheter som gör intrång i hemfriden innebär en rätt att i betydande grad befatta sig med skyddet för hemfriden, som är garanterat var och en i grundlagen, och att en enskild därmed inte kan få en sådan befogenhet genom en vanlig lag (se t.ex. GrUU 44/2016 rd, s. 5 och de utlåtanden till vilka det hänvisas i det, GrUU 40/2002 rd, s. 3/II och GrUU 46/2001 rd, s. 4–5). Betydande utövning av offentlig makt omfattar också alla sådana lösningar genom vilka man väsentligen ingriper i den personliga frihet och integritet som avses i 7 § i grundlagen (GrUU 5/2014 rd, s. 2/II). På samma sätt inbegriper fastställandet av administrativa påföljder betydande utövning av offentlig makt enligt utskottet (GrUU 15/2012 rd, s. 3, GrUU 57/2010 rd, s. 5, GrUU 32/2005 rd, s. 2/II, GrUU 55/2005 rd, s. 2/I). Även i beslutsfattande gällande beviljandet av pass är det enligt utskottet klart fråga om betydande utövning av offentlig makt, och uppgifter gällande beviljandet kan inte anförtros någon annan än myndighet (GrUU 6/2013 rd, s. 2/I). Inom trafikstyrningen fattas det i dagens läge inga beslut av den här typen. Därmed överförs ingen betydande utövning av offentlig makt till det föreslagna bolaget. Till den del som det överförs uppgifter som innehåller utövande av offentlig makt till bolaget ska det föreskrivas om dem i de lagar som är bifogade till denna proposition. Ifrågavarande uppgifter som innehåller offentlig makt bedöms närmare i de trafikformsbaserade motiveringarna till detta förslag. 

Bedömningen stöds även av att grundlagsutskottet för flygtrafiktjänsternas del har konstaterat att flygtrafikstjänsteorganet inte för genomförandet av sina bestämmelser enligt det granskade förslaget hade särskilda tvångsmedel. Därmed var det inte fråga om egentliga förvaltningsbeslut utan operativa uppgifter. Den utpräglat tekniska naturen av den verksamhet som var föremålet för regleringen skulle ges vikt. I uppgifterna ingår inte heller betydande utövning av offentlig makt. Eftersom handhavandet av uppgifterna närmast är konkret förvaltningsverksamhet inom vilken garantierna för rättssäkerheten baserar sig på noggrannhet och ändamålsenlighet, personalens utbildning och behörighetskraven samt den tillräckliga övervakningen av verksamheten, ansåg grundlagsutskottet att förslaget inte var problematiskt med tanke på 124 § i grundlagen. (GrUU 48/2005 rd, s. 2 - 3; GrUU 47/2005 rd, s. 2; GrUU 42/2005 rd; s. 3). Inte heller lotsningsverksamheten har ansetts omfatta betydande utövning av offentlig makt (GrUU 12/2010 rd, s. 2). Den huvudsakliga uppgiften för trafikstyrnings- och trafikledningstjänsterna är att trygga smidigheten i väg-, järnvägs- och sjötrafiken. Även om den föreslagna vägtrafikstyrningen och -ledningen i sak och gällande de objekt som den påverkar klart är en mer omfattande helhet än flygtrafiktjänsterna, är det emellertid mycket långt fråga om operativa åtgärder av teknisk natur. Inom järnvägs- och sjötrafiken riktas trafikstyrningen och trafikledningen i huvudsak till professionell trafik. 

Vidare stöds denna rättsliga bedömning av att grundlagsutskottet gällande producenten av nät- och infrastrukturtjänster har ansett att det inte är fråga om betydande utövning av offentlig makt. I det förslag som grundlagsutskottet bedömde hörde till ett aktiebolag som var helägt av staten produceringen och underhållet av säkerhetsnätets nättjänster, förvaltningen av säkerhetsnätets maskinvarulokaler och maskinvara samt ansvarandet för genomförandet av säkerhets-, beredskaps- och kontinuitetskraven inom uppgiftsområdet i såväl normala som undantagsförhållanden. Enligt utskottet bestod bolagets uppgifter i praktiken av uppgifter av teknisk natur som stöder myndigheternas verksamhet och som mycket långt genomförs under de statliga myndigheternas ledning och tillsyn. Även om man genom verksamheten skapar förutsättningar för betydande utövning av offentlig makt, förfogar själva serviceleverantören inte över sådana uppgifter som kan betraktas som betydande utövning av offentlig makt enligt 124 § i grundlagen. (GrUU 8/2014 rd, s. 3. Jfr särskilda situationer på naturgas- och elmarknaden i vilka systemansvaret och ställandet av villkor har kunnat överföras GrUU 4/2000 rd, s. 4; GrUU 62/2002 rd, s. 2; GrUU 36/2004 rd, i vilket det inte direkt tas ställning till frågan). Enligt utlåtandet GrUU 36/2004 rd är även vägtrafiksstyrnings- och vägtrafikledningstjänster i praktiken verksamhet av teknisk natur som stöder myndigheternas verksamhet och som genomförs under de statliga myndigheternas ledning och tillsyn. 

I den konkreta verksamheten kan man sörja för tryggandet av de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten och kraven på god förvaltning med regleringens allmänna noggrannhet och annan ändamålsenlighet samt med ifrågavarande personers lämplighet och behörighet (GrUU 26/2017 rd, s. 50; GrUU 24/2001 rd, s. 4). Uppgiftens natur har betydelse vid bedömningen. I alla skeden av förfarandet är det viktigt att ta hand om de höga behörighets- och kvalitetsvillkoren som riktas till tjänsteleverantörerna samt om tillsynen över dem (GrUU 6/2013 rd, s. 2). Kravet på sakenlig och tillräcklig utbildning accentueras i synnerhet när den egentliga förvaltningsverksamheten påverkar de grundläggande fri- och rättigheterna eller när det inom verksamheten i fråga utövas offentlig makt (GrUU 27/2014 rd, s. 4). Utgångspunkten i 124 § i grundlagen är att det om givande av en offentlig förvaltningsuppgift till någon annan än myndighet ska föreskrivas genom lag. Det anses dock att grundlagen tillåter att man även med stöd av lagen kan föreskriva eller besluta om givandet. (RP 1/1998 rd, s. 179.) Överföringen av offentliga förvaltningsuppgifter enligt avtal är även möjligt när de konstitutionella förutsättningarna för anförtroendet av uppgiften uppfylls och när det för ingåendet av avtalet kan anvisas ett ändamålsenligt bemyndigande på lagnivå (GrUU 50/2017 rd, s. 2; GrUU 26/2017 rd, s. 48; GrUU 3/2009 rd, s. 4; GrUU 11/2006 rd, s. 2; GrUU 11/2002 rd, s. 5). I lagen ska specificeras vilka uppgifter som kan anförtros en extern part och på vilka förutsättningar (GrUU 11/2002 rd, s. 5; GrUU 47/2005 rd, s. 5 - 6).  

För trafikstyrningens och trafikledningen del finns det skäl att poängtera att olika trafikformer på ett betydande sätt avviker från varandra till vissa delar såväl när det gäller regleringen, den konkreta verksamheten som utövningen av makt i anslutning till styrningsuppgiften. Därför har uppfyllandet av kriterierna enligt 124 § i grundlagen nedan även bedömts trafikformsvis gällande vissa uppgifter som enligt förslaget ska överföras.  

Vägtrafikstyrning 

Enligt avdelning II A 1 kap. 1 § i lagförslaget om ändring av lagen om transportservice kan väghållaren ordna trafikstyrnings- och trafikledningstjänster själv eller upphandla dem hos offentliga eller privata tjänsteleverantörer. Väghållaren är oftast en myndighet. Överföringen av en förvaltningsuppgift som tillhör en myndighet genom avtal till en annan myndighet är inte med tanke på 2 § 3 mom. och 21 § i grundlagen problemfritt. Det har dock accepterats i vissa tjänster som jämställs med offentliga tjänster (GrUU 11/2004 rd, s. 2.). Med offentlig aktör hänvisas i detta sammanhang till andra offentliga aktörer än myndigheter. Enligt paragrafens 2 mom. får andra väg- och gatunätsförvaltare även avtala om ordnandet av trafikstyrnings- och trafikledningstjänsterna med leverantören av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster. För vägtrafikens del innehåller lagförslaget inga andra förändringar i branschlagstiftningen. 

I dagens läge är trafikstyrnings- och trafikledningstjänster inom vägtrafiken inte en funktion av samma typ som i de andra trafikformerna. I 4 § i vägtrafiklagen (267/1981) avses det med reglering av trafiken en situation där vägtrafikant ska följa tecken eller anvisning som ges av polisman eller av annan som reglerar trafiken, ifall det inte är frågan om en enskild undantagssituation.  

I trafikstyrnings- och trafikledningstjänster enligt förslaget är det till en stor del fråga om informationsförmedling och säkerställandet av smidigheten i trafiken. Enligt avdelning II A 1 kap. 2 § 1 mom. i förslaget ska till vägtrafikstyrnings- och vägtrafiksledningstjänsternas uppgift höra att bland annat sörja för upprätthållandet av lägesbilden för trafiken, anmälnings- och informationstjänsten i anknytning till trafikens smidighet allmänt samt vid störningar samt givandet av information om såväl trafikförhållanden som smidigheten i trafiken. Uppgiftshelheten i fråga ansluter sig i regel till insamlingen av information samt till informationsspridningen. Dessa är delvis uppgifter som redan nu hör till myndigheternas lagstadgade uppgifter. Det är dock även fråga om uppgifter som en privat aktör fritt kan erbjuda som tjänst. Det finns till exempel flera privata aktörer som erbjuder väderleks- och förhållandeinformationstjänster. Dessutom kan det till exempel till mobiltelefoner fås flera olika navigerings- och ruttillämpningar som utnyttjar trafikinformation i realtid. Dessa uppgifter innehåller inte betydande utövning av offentlig makt, och från den här synvinkeln finns det utgående från 124 § i grundlagen inga hinder till överföringen. Även om det enligt en bred tolkning kan vara fråga om offentliga förvaltningsuppgifter, hör de inte till kärnområdet av de offentliga förvaltningsuppgifterna utan de kan anses vara operative uppgifter i anknytning till trafikstyrningen, och utgångspunkten är att de inte innehåller utövning av offentlig makt.  

Den i paragrafens 2 mom. föreslagna andra uppgiftshelheten hänför sig till säkerställandet av smidigheten i trafiken. Den kan mycket långt jämställas med den tidigare behandlade flygtrafiktjänsten. Inom vägtrafiken håller uppståendet av styrnings- och ledningstjänster i samma bemärkelse som inom flygtrafiktjänster dock först på att utvecklas. Därför finns det inte än motsvarande reglering om dem. Betydelsen av trafikstyrning och trafikledning kommer redan i den närmaste framtiden att förändras. I första skedet syns detta på det sättet att en aktör som tillhandahåller trafikstyrnings- och trafikledningstjänster blir en nod för information i anknytning till trafiken. I fortsättningen kommer betydelsen av trafikstyrning och trafikledning att ytterligare öka när man övergår mot automatisk trafik. Införandet av fjärrledning finns redan inom synhåll. Syftet med den nu föreslagna regleringen är att ta de första stegen mot en sådan riktning som möjliggör en dylik utveckling och att Finland även till den här delen kan vara en av spetsländerna i världen när det gäller digitaliseringen av transporten. Bestämmelserna i det föreslagna 2 mom. gäller i huvudsak inte nuläget, där till exempel en väg stängs med trafikskyltar. Leverantören av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster kommer inte att ha befogenheter att ställa en trafikskylt och inte heller några konkreta möjligheter att göra det. Däremot bereder man genom bestämmelsen sig på en situation där trafikmedel elektroniskt genom kommunikationsnät förmedlas information till exempel om att en trafikolycka eller annan störning kommer att påverka deras resa.  

Enligt avdelning II A 1 kap. 2 § 2 mom. 1 punkten i lagförslaget om ändring av lagen om transportservice ska leverantören av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster ha rätt att stänga en tunnel och ge information om alternativa rutter. Detta ska bedömas med tanke på bestämmelsen om rörelsefrihet i 9 § i grundlagen, och uppgiften kan anses innehålla utövning av offentlig makt. Även om stängandet av en tunnel kan begränsa den rörelsefrihet som tryggas i 9 § i grundlagen, är det inte fråga om betydande utövning av offentlig makt, eftersom verksamheten avses vara noga begränsad och främst gälla verksamhetsomgivningen av den framtida automatiska trafiken. För det första är åtgärden tidsmässigt begränsad och det ska vara möjligt att vidta den bara om det är nödvändigt. För det andra ska tjänsteleverantörens skönsmässiga befogenheter minimeras. Åtgärderna ska vidtas inom ramen för myndighetsbestämmelser som ges på förhand. Denna begränsning av skönsmässiga befogenheter på förhand kompletteras av den möjlighet till tillsyn som i lagen om transportservice anförtrotts Trafiksäkerhetsverket. I paragrafen ska tjänsteleverantören ställas en plikt att förvara uppgifter om de åtgärder som de vidtagit. Då kan myndigheten vid behov granska dessa åtgärder.  

De föreslagna 2 och 3 mom. ska läsas tillsammans. Enligt avdelning II A 1 kap. 2 § 3 mom. i lagförslaget ska Trafiksäkerhetsverket ge nämnare bestämmelser om de trafikarrangemang som avses i 2 mom. Även om den föreslagna vägtrafikstyrningen och -ledningen i sak och då det gäller föremålen för dess inverkan är en mer omfattande helhet än flygtrafiktjänsterna, är det emellertid mycket långt fråga om operativa åtgärder av teknisk natur och inte om utövning av offentlig makt. Därför ställer 124 § i grundlagen inga hinder till överföringen. 

Stängandet av en tunnel påverkar rörelsefriheten, vilket betyder att åtgärden ska ha en acceptable och samhälleligt vägande grund. Syftet med stängandet ska vara att förebygga tillbud och olyckor och att säkerställa smidigheten i trafiken. Därtill ska leverantören av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster anvisa en ersättande rutt. Åtgärden överensstämmer även med proportionalitetsprincipen, eftersom stängandet av tunneln är nödvändigt för att förebygga tillbud och olyckor och för att säkerställa smidigheten i trafiken. Därtill ska stängandet bara vara temporärt och begränsat till ett dygn.  

Till dessa delar skiljer sig vidtagandet av en åtgärd inom vägtrafiken fån VTS-tjänster enligt lagen om fartygstrafikservice. I den åläggs tjänsteleverantören att omedelbart informera tillsynsmyndigheten om sitt beslut gällande åtgärden och tillsynsmyndigheten ska vara skyldig att besluta om fortsättningen eller avbrytandet av åtgärden. För vägtrafikens del ska sådan hör förhandsövervakning inte vara nödvändig för att försäkra sig om att det inte är fråga om betydande utövning av offentlig makt. I vägtrafiken finns fler händelser och färre ingripanden. Därför är en motsvarande skyldighet en onödig administrativ börda i förhållande till den konkreta begränsningen av en grundläggande fri- och rättighet. För det andra är åtgärdens längd begränsad. Eftersom bara en myndighet kan besluta om en förlängning av tidsgränsen, måste tjänsteleverantören i långvarigare situationer vara i kontakt med myndigheten. För det tredje ska tjänsteleverantören agera inom ramen för myndighetsbestämmelser, dvs. den ska redan på grund av förhandsbegränsningen inte ha skönsmässiga befogenheter i anslutning till utövningen av offentlig makt.  

Grundlagsutskottet har ansett att ändamålsenlig tillsyn är viktigt (se t.ex. GrUU 62/2014 rd, s. 3), när offentliga förvaltningsuppgifter överförs. Även genom tillsynen säkerställs det att betydande utövning av offentlig makt inte ansluter sig till verksamheten. Några närmare krav på tillsynens innehåll eller tidpunkt har grundlagsutskottet inte ställt. I det här fallet är myndighetstillsynen i efterhand dock tillräckligt, eftersom stängningen sker på basis av myndighetsanvisningar, som i sig fungerar som en förhandsbegräsning för skönsmässiga befogenheter.  

När man tar hänsyn till åtgärdens begränsade längd och dess grund, minimeringen av skönsmässiga befogenheter samt tillsynen, är det inte fråga om betydande utövning av offentlig makt enligt 124 § i grundlagen och därför kan uppgiften anförtros en leverantör av vägtrafikstyrnings- och vägtrafikledningstjänster. 

Helt allmänt ska man vid bedömningen även beakta det att de föreslagna styrnings- och ledningstjänsterna enbart stöder myndigheternas uppgifter, till exempel regleringen av trafiken enligt 3 kap. i vägtrafiklagen, inte ersätter dem, se avsnitt 3.2 De viktigaste förslagen. Även leverantören av vägtrafikstyrnings- och vägtrafikledningstjänsterna ska iaktta dessa myndighetsåtgärder, eftersom det alltjämt ska vara myndigheten som ansvarar för trafikens smidighet och säkerhet. Därtill ingriper leverantören av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster i rörelsefriheten på ett ringa sätt, åtgärder kan bara vidtas när det är nödvändigt för att hindra tillbud och olyckor och för att säkerställa smidigheten i trafiken. Åtgärderna är möjliga bara enligt Trafiksäkerhetsverkets beslut och bestämmelser, de är tidsmässigt noga begränsade och står i trafikledaanvändarnas bästa intresse, och tjänsteleverantören har ingen sanktionsmakt. Därför är det inte heller beträffande dessa uppgifter fråga om betydande utövning av offentlig makt utan man ska även lägga vikt vid verksamhetens utpräglat tekniska och operativa natur.  

Ledning av sjötrafiken  

Enligt 16 § i lagförslaget gällande ändring av lagen om fartygstrafikservice ska Trafikverket svara för ordnandet av trafikledningsservicen på de farleder som det förvaltar med hänsyn tagen till den behöriga myndighetens beslut om inrättande enligt 8 § i lagen om fartygstrafikservice. I praktiken ska Trafikverket ansvara för upphandlingen av fartygstrafikservice från en leverantör av fartygstrafikservice. Enligt den föreslagna paragrafen är leverantören av fartygstrafikservice inom sitt VTS-område ansvarig att upprätthålla fartygstrafikservicen i enlighet med lagen om fartygstrafikservice och bestämmelser som utfärdats med stöd av den samt i enlighet med det beslut om inrättande som avses i 8 § och dessutom övervaka och leda fartygstrafiken utifrån den lägesbild som upprätthålls vid VTS-centralen. Enligt paragrafen ska VTS-tjänsteleverantören upprätthålla en service i vilken fartygen är skyldiga att delta och som de å andra sidan också förutsätter sig få. Man måste använda termen VTS-tjänsteleverantör i lagen om fartygstrafikservice för att den ska överensstämma med Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) reglering och den internationellt allmänt använda terminologin. 

Med upprätthållande av fartygstrafikservice ska avses uppföljning av trafiken och trafikförhållanden i realtid, informeringen om trafiken samt trafikens operativa styrning inklusive förvaltningen av störningar. Ledningen av fartygstrafiken består till en stor del av förvaltning av sjötrafikens smidighet, där ansvaret för fartygets styrning inte överförs till fartygstrafikservicen utan det är närmast fråga om givandet av råd och anvisningar till fartygets befälhavare samt fungerandet som sakkunnig inom sjöfarten. Leverantören av fartygstrafikservice ska inte ha några tvångsåtgärder till sitt förfogande. Därmed är det inte fråga om egentliga förvaltningsbeslut utan operativa förvaltningsuppgifter. I uppgifterna ingår inte heller betydande utövning av offentlig makt.  

Trafikverkets ansvar ska gälla upphandlingen av sådan fartygstrafikservice som avses i lagen om fartygstrafikservice med samma innehåll som den service som Trafikverket i dagens läge upprätthåller. Eftersom trafikstyrningen av olika trafikformer, som Trafikverket i dagens läge sköter, kommer att skiljas åt och det är meningen att den ska bolagiseras enligt ett förslag som ingår i denna proposition, framhäver denna punkt det faktum att Trafikverket alltjämt ska bära ansvaret för ordnandet av trafikledningen. När Trafikverket upphandlar servicen i fråga av en leverantör av fartygstrafikservice, ska verket ta i beaktande Trafiksäkerhetsverkets beslut om inrättande av ett VTS-område och de kriterier som ställts för servicen i det.  

I den offentliga förvaltningsuppgift som anförtrotts leverantören av fartygstrafikservice är det fråga om operativa uppgifter som riktas till en begränsad målgrupp under en begränsad tid. Leverantören av fartygstrafikservice har även den bästa möjliga expertisen för skötseln av dessa uppgifter. Grundlagsutskottet har i motsvarande situationer (GrUU 24/2001 rd, GrUU 28/2001 rd och GrUU 2/2002 rd, GrUU 47/2005) ansett att man i dylika uppgifter kan sörja för tryggandet av de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten och kraven på god förvaltning med regleringens ändamålsenlighet, med ifrågavarande personals behörighet samt med tillräcklig offentlig tillsyn som riktas till deras verksamhet. 

I 17 § 3 mom. i lagen om fartygstrafikservice föreslås det att VTS-tjänsteleverantören på eget initiativ ska kunna öppna eller stänga ett vattenområde, en farled eller en del av en farled, dirigera fartyg till en ankarplats eller att återvända till kaj samt beordra temporära hastighetsbegränsningar inom ett vattenområde eller en farled till följd av avvikande väderleks- och isförhållanden eller vattenstånd eller på grund av en specialtransport eller sjöräddningsaktion på VTS-området eller någon annan omständighet som begränsar eller äventyrar trafiken temporärt. VTS-tjänsteleverantören ska omedelbart underrätta Trafikverket om sitt beslut. Trafikverket ska utan obefogat dröjsmål fatta beslut om att åtgärden ska avbrytas eller fortgå. Utgångspunkten är att ledningen av fartygstrafiken i specialsituationer enligt 17 § 1 mom. i lagen ska tillhöra Trafikverket, men i undantagssituationer ska VTS-tjänsteleverantören kunna självständigt fatta ett beslut för en begränsad tid. 

Huvudansvaret för den tillfälliga ledningen av fartygstrafiken i specialsituationen ska alltjämt tillhöra myndigheten. VTS-tjänsteleverantören känner förhållandena inom sitt område väl och har erfarenhet om den fara de kan orsaka för fartygstrafiken. Därför har VTS-tjänsteleverantören de bästa förutsättningarna att bedöma i vilka förhållanden undantagsåtgärder ska vidtas. Det är fråga om verksamhet som förutsätter brådskande och omedelbart ingripande när andra myndigheter inte är anträffbara. Beviljandet av befogenheter till en VTS-tjänsteleverantör i begränsade fall ska vara ändamålsenligt för upprätthållande av den allmänna säkerheten. De bemyndiganden som föreslås i propositionen är till sitt tillämpningsområde specificerade och noggrant begränsade. Ett beslut som VTS-tjänsteleverantören fattar ska vara tidsmässigt begränsad och beslutet kan bara fattas i de situationer som nämns i lagen. Därtill ska ett beslut av en VTS-tjänsteleverantör i efterhand underställas Trafikverket, som ska fatta ett beslut om huruvida åtgärden ska avbrytas eller fortgå. Ingen betydande utövning av offentlig makt ansluter sig till uppgifter i fråga, men uppgiften kan anses innehålla utövning av offentlig makt. 

I 17 a § i lagen om fartygstrafikservice föreslås det att Trafikverket ska kunna förbjuda ett fartyg att anlöpa eller lämna VTS-området, att anlöpa hamn eller kasta ankar, att avgå från hamn eller ankarplats, ifall detta är nödvändigt för att verkställa tvångsåtgärder. 

Trafikverket ska kunna förbjuda fartyget att stanna inom VTS-området, en hamn eller en ankarplats, om det inte finns någon godtagbar orsak för fartygets vistelse i VTS-området, i hamnen eller på ankarplatsen och om fartygets vistelse är ägnad att äventyra eller störa den övriga sjötrafiken eller säkerheten ute på havet eller myndighetsverksamheten inom området. Förbjudandet av ett fartygs vistelse inom VTS-området kan bli aktuellt till exempel då det riktas ett sjöräddnings- eller sökningsuppdrag till det vattenområde där vistelsen förbjuds och vattenområdet måste stängas eller om förbudet är motiverat för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet eller för att trygga ett betydande statligt evenemang eller av annan motiverad anledning som baserar sig på lagen. 

Det föreslås även ett nytt 2 mom. till paragrafen, enligt vilket Trafikverket omedelbart ska underrätta VTS-tjänsteleverantören om ett förbud eller en begräsning enligt 1 mom. VTS-tjänsteleverantören ska underrätta fartyget om Trafikverkets bestämmelser. VTS-tjänsteleverantören ska underrätta ett fartyg om åtgärder som riktas till det så fort som möjligt efter att ha fått informationen av Trafikverket, dock senast när ett fartyg gör en anmälan om sin avsikt att anlöpa eller lämna VTS-området, att anlöpa hamn eller kasta ankar eller att avgå från hamn eller ankarplats. I den här situationen ska VTS-tjänsteleverantören inte ha utrymme för skönsmässig bedömning utan den ska underrätta fartyget om Trafikverkets beslut som sådana.  

Vid bedömningen av 17 a § ska särskild vikt fästas vid att det i förbudsrättsregleringen enligt 17 a § är fråga om genomförandet av EU:s lagstiftning om tvångsåtgärder men även om genomförandet av internationella förpliktelser som är bindande för Finland och resolutioner som binder medlemsstaterna, vilket förutsätter mer detaljerade bestämmelser. I detta sammanhang kan man även hänvisa till grundlagsutskottets utlåtande 11/2016, som gällde en bestämmelse i lagen om smittsamma sjukdomar (1227/2016), som enligt utskottets bedömning i praktiken med anledning av utläggningen av hälsocentralsfunktioner ledde till beslutsfattande om karantän i brådskande situationer av annan än en läkare i tjänsteförhållande. Utskottet ansåg att beslutandet om karantän är en offentlig förvaltningsuppgift, varför regleringen var av betydelse med tanke på 124 § i grundlagen. Utskottet ansåg emellertid att det inte var fråga om betydande utövning av offentlig makt som avses i 124 § i grundlagen, när man tog hänsyn till risken att människor blev utsatta för en farlig smittsam sjukdom som allvarligt hotade befolkningens hälsa och nödvändigheten av ett snabbt beslut samt det att karantänbeslutet enligt det lagförslag som då var aktuellt genast skulle underställas ett kommunalt organ som ansvarar för förebyggandet av smittsamma sjukdomar. 

Den nu föreslagna ändringen i 17 a § kan dock inte till alla delar jämställas med bestämmelsen i lagen om smittsamma sjukdomar. Den centrala skillnaden är framför allt det att beslutanderätten enligt 17 a § i lagförslaget inte på nära håll på ett så betydande sätt ingriper i de grundläggande fri- och rättigheterna som karantänen enligt lagen om smittsamma sjukdomar. Därtill ska VTS-tjänsteleverantören i de föreslagna bestämmelserna inte ha utrymme för skönsmässig bedömning utan den ska underrätta fartyget om Trafikverkets beslut som sådana. Därför kan man anse att det inte är fråga om betydande utövning av offentlig makt eller utövning av offentlig makt utan en uppgift av teknisk natur som bistår myndigheten. I grundlagsutskottets tidigare praxis har man kunnat anförtro andra än myndigheter med sådana uppgifter. 

I det här hänseendet kan man söka analogi från utlåtandet om Luftfartsverkets uppgifter gällande territorialövervakning i vilket utskottet fäste uppmärksamhet vid territorialövervakningsmyndigheternas lagstadgade uppgifter, bl.a. att gripa en person, göra säkerhetsvisitationer och använda maktmedel. Grundlagsutskottet ansåg att 124 § i grundlagen i detta sammanhang bara tillåter att uppgifter som bistår myndigheter ska anförtros Luftfartsverket (GrUU 47/2005 rd). Utskottet har även ansett att 124 § i grundlagen inte utgör något hinder till att en privat serviceproducent ska kunna ges i uppdrag att kontrollera passets kvalitet och kontrollera att passets innehåll är korrekt samt att leverera passförsändelsen, när det är fråga om en uppgift av teknisk natur som bistår myndigheter och som ansågs vara ändamålsenlig med tanke på såväl de som ansöker om pass som på personalresurserna i polisens tillståndsförvaltning (GrUU 6/2013 rd). Utskottet har inte heller ansett det vara problematiskt att anförtro parkeringsövervakning som bistår myndigheter till en privat aktör, när uppgiften inte omfattade en självständig rätt att föreskriva administrativa påföljder och när myndigheter eller en kommunal parkeringsövervakare inte har tillräckliga resurser att ta hand om parkeringsövervakningen på ett privat område (GrUU 23/2013 rd). På motsvarande sätt har grundlagsutskottet inte sett något hinder till att man föreskriver att en person som utsetts utom myndighetsmaskineriet har rätt att bistå övervakaren i åtgärder som ingriper i hemfriden (se t.ex. (GrUU 30/2010 rd). 

I 21 § 3 mom. i lagen om fartygstrafikservice ska enligt förslaget föreskrivas att VTS-tjänsteleverantören i enskilda fall kan till följd av väderleks- eller isförhållandena eller av andra sjösäkerhetsskäl bestämma att även andra fartyg i högst ett dygns tid ska delta i fartygstrafikservicen. Sådana skäl ska kunna vara svåra isförhållanden eller dålig sikt. I synnerhet på sommaren rör sig bland annat flera passagerarskepp som än under 24 meter långa utanför hamnar, tidvis på farledsområdet, tidvis på annat vattenområde, och de ska inte för övrigt ha någon skyldighet att delta i fartygstrafikservice. Att delta i fartygstrafikservice betyder lyssnande på de VHF-kanaler som är i bruk inom VTS-området samt iakttagande av de bestämmelser och föreskrifter som gäller trafiken på VTS-området. 

Eftersom det är fråga om en order som gäller fartygens deltagande i fartygstrafikservice på grund av väderleks- eller isförhållandena eller av andra sjösäkerhetsskäl, är det ändamålsenligt att VTS-tjänsteleverantören vid behov kan beordra fartygen att lyssna på de VHF-radiokanaler som används inom VTS-området samt att iaktta de bestämmelser som gäller trafiken på VTS-området och de föreskrifter som fastställts i beslutet om inrättande. Det är fråga om en operativ order som ansluter sig till sjösäkerheten och ska vara knuten till förutsättningar om vilka det föreskrivs i lagen. Ingen betydande utövning av offentlig makt ansluter sig till uppgifter i fråga, men uppgiften kan emellertid anses innehålla utövning av offentlig makt. VTS-tjänsteleverantören ska därtill omedelbart underrätta Trafikverket om ett beslut som den fattat. Trafikverket ska utan obefogat dröjsmål fatta beslut om att åtgärden ska avbrytas eller fortgå. Med anledning av det som konstaterats ovan är det möjligt att genom lag anförtro VTS-tjänsteleverantören uppgiften.  

Ledning av järnvägstrafiken 

Enligt 19 a § i lagförslaget om ändring av järnvägslagen ska bannätsförvaltaren få delegera en del av sina uppgifter till en utomstående tjänsteleverantör under förutsättning att denne inte är ett järnvägsföretag eller ett företag som utövar ett bestämmande inflytande över ett järnvägsföretag. Dessa uppgifter kan ansluta sig till exempel till planeringen, utvecklingen eller underhållet av bannätverket, till trafikstyrningen eller till tilldelningen av bannätskapaciteten. Bannätsförvaltaren ska dock se till att delegeringen av uppgifter inte resulterar i uppkomsten av intressekonflikter och att konfidentialiteten av kommersiellt känsliga uppgifter garanteras. Bannätsförvaltaren bär dock alltid ansvaret också för de uppgifter som den delegerat till en utomstående tjänsteleverantör. 

Bestämmelserna om offentliga förvaltningsuppgifter i den föreslagna lagen ska i huvudsak motsvara möjligheterna i den gällande järnvägslagen att överföra sådana uppgifter som avses i 124 § grundlagen till andra. Trafikverket skaffar redan nu bland annat genomförandet av trafiklednings- och trafikledsprojekt av utomstående tjänsteleverantörer. I EU-lagstiftningen har bannätsförvaltarens uppgift inte anvisas myndighet, bolag eller annan privat eller offentlig aktör. I Finland är det Trafikverket som ansvarar för förvaltningen av statens bannät, men det finns också cirka 150 innehavare av privata spår. Förslagets 19 a § tillåter att bannätsförvaltaren får delegera en del av sina uppgifter till en utomstående tjänsteleverantör under förutsättning att denne inte är ett järnvägsföretag eller ett företag som utövar ett bestämmande inflytande över ett järnvägsföretag. Bannätsförvaltaren bär ansvaret även då uppgiften har delegerats. Trafikverket är statens budgetverk, men har redan på basis av 36 § i den gällande järnvägslagen lagt ut trafikledningen på statens bannät till Finrail Oy, som är ett statsbolag och för vars ägarstyrning kommunikationsministeriet ansvarar.  

Med trafikledning avses åtgärder av teknisk natur som ansluter sig till sändandet av tåg, givande av signaler, information och meddelanden om tågets färd med vilka tågets trygga färd mellan två trafikplatser kan säkerställas. Trafikledningsservice är konkret verksamhet av teknisk natur på samma sätt som flygtrafiktjänster (jfr gällande flygtrafiktjänster GrUU 47/2005). Därmed ingår det inte i tillhandahållandet av trafikledningstjänster betydande utövning av offentlig makt och det bolag eller den sammanslutning som tillhandahåller trafikledningstjänster fattar inte några egentliga förvaltningsbeslut i samband med sin verksamhet. Uppgifterna i fråga kan anses vara operativa uppgifter i anknytning till ledningen av järnvägstrafiken och de innehåller inte utövning av offentlig makt. Bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar har tillämpats och ska även framöver tillämpas på personer som är anställda av ett bolag eller en sammanslutning som tillhandahåller trafikledningstjänster på det sätt som föreskrivs i 36 §, när de utför uppgifter som avses i denna paragraf. Momentet ska även framöver innehålla en hänvisning till lagen om ansvar i spårtrafik, i vilken föreskrivs om ersättning för person- och sakskador i spårtrafik. 

Trafikledningen sker inom ramen för de beslut som Trafikverket i egenskap av förvaltare av statens bannät har fattat om tilldelningen av kapaciteten samt inom ramen för styrningen och övervakningen, även om Finrail Oy för sin del ansvarar för tillhandahållandet av trafikledning till alla som idkar järnvägstrafik på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt. Trafikverket bär i sista hand ansvaret för trafikledningen även om det skaffar tjänsten av Finrail Oy. Det är inte avsikten att genom detta förslag ändra den motsvarande bestämmelsen om trafikledning i 36 § i den gällande järnvägslagen. När Trafikverket lägger ut trafikledningstjänster ska det iaktta 36 § i lagen.  

Den nya paragrafen 19 a § i lagförslaget ska motsvara artikel 7 c i ändringsdirektivet till järnvägsmarknadsdirektivet. Paragrafen gör det möjligt för bannätsförvaltaren att även delegera väsentliga uppgifter tillhörande en bannätsförvaltare, t.ex. beslutsfattande om tilldelningen av en rutt samt tilldelningen av särskilda rutter. Bannätsförvaltaren ska även kunna delegera uppgifter i anslutning till utvecklingen, upprätthållandet och förnyelsen av järnvägsinfrastrukturen. Alla dessa uppgifter ska emellertid handhas under bannätsförvaltarens styrning och tillsyn, verksamheten ska vara likvärdig och icke-diskriminerande och ansvaret ska alltid i sista hand ligga hos bannätsförvaltaren. Trafikverket som förvaltare av statens bannät upphandlar redan ny investeringsprojekten i anknytning till utvecklingen och underhållet av bannätet hos externa företag, och projekten konkurrensutsätts. Om de utvecklingsprojekt av bannätet som Trafikverket genomför fattas besluten däremot i den budget som riksdagen årligen godkänner på förslag av kommunikationsministeriet, vilket innebär besluten fattas under politisk styrning. Därmed kommer den nya föreslagna regleringen inte att ändra nuvarande praxis och har därför ingen betydelse med tanke på bedömningen av 124 § i grundlagen. 

Trafiksäkerhetsverkets myndighetsövervakning riktas på basis av bannätförvaltarens säkerhetsstyrningssystem även till bolag eller sammanslutningar som tillhandahåller trafikledningstjänster. Som en nationell säkerhetsmyndighet kan Trafiksäkerhetsverket föreslå ändringsbehov i säkerhetsstyrningssystemet, om det i samband med myndighetsövervakningen upptäcks brister. Även kommunikationsministeriet kan ställa Trafikverket, som ansvarar för förvaltningen av statens bannät, målsättningar inom ramen för resultatstyrningen samt för det bolag som tillhandahåller trafikledningstjänster inom ramen för ägarstyrningen. Bannätsförvaltaren ska i samarbete med bolaget eller sammanslutningen som tillhandahåller trafikledningstjänster komma överens om hur trafikledningstjänsterna ska integreras i bannätsförvaltarens säkerhetsstyrningssystem. Bannätsförvaltaren ska i sin årsberättelse publicera siffror och uppgifter enligt bilaga I till järnvägssäkerhetsdirektivet samt bedöma risker, störningar, undantagsfall och farliga situationer i anknytning till tillhandahållandet av trafikledningstjänster samt beträffande dessa presentera utvecklingsåtgärder som den ska gå igenom med bolaget eller sammanslutningen som tillhandahåller trafikledningstjänster.  

Tryggandet av de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten och andra krav på god förvaltning 

I grundlagsutskottets praxis har det ansetts att tryggande av kraven på rättssäkerhet och god förvaltning på det sättet som det avses i 124 § i grundlagen förutsätter att de allmänna förvaltningslagarna iakttas när ärenden behandlas och att de som handlägger ärenden handlar under tjänsteansvar (GrUU 50/2017 rd, s. 3; GrUU 33/2004 rd, s. 7; GrUU 46/2002 rd, s. 10). I lagen om transportservice ingår en ny bestämmelse om straffrättsligt tjänsteansvar. En motsvarande bestämmelse finns i den gällande lagen om fartygstrafikservice och i den gällande järnvägslagen. Därtill ska det i lagen om transportservice ingå en informativ hänvisning till skadeståndslagen. Däremot finns det i lagen ingen hänvisning till de allmänna förvaltningslagarna. Med anledning av 124 § i grundlagen är det vanligen inte nödvändigt att i en lag ha en hänvisning till de allmänna förvaltningslagarna, eftersom de med stöd av bestämmelserna om tillämpningsområde, definition av myndighet och enskildas skyldighet att ge språklig service i dem även tillämpas på enskilda när de sköter offentliga förvaltningsuppgifter (GrUU 50/2017 rd, s. 3; GrUU 42/2005 rd, s. 3).  

På all myndighetsverksamhet tillämpas så kallade allmänna förvaltningslagar, till vilka hör förvaltningslagen (434/2003), språklagen (423/2003), samiska språklagen (1086/2003), lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), personuppgiftslagen (523/1999), lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003), förvaltningsprocesslagen (586/1996) och viteslagen (1113/1990). Det aktiebolag som enligt förslaget bildas ska iaktta lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet när bolaget utövar offentlig makt. Vid skötseln av offentliga förvaltningsuppgifter ska aktiebolaget även iaktta bestämmelserna i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet, förvaltningslagen, personuppgiftslagen, språklagen och samiska språklagen.  

Viteslagen ska inte tillämpas på bolagets verksamhet, eftersom lagen tillämpas då ett vite förenas med ett åläggande eller förbud av en myndighet och när det döms ut. Trafikverkets trafikstyrnings- och trafikledningstjänster ger inte heller i dagens läge dylika ålägganden eller förbud, och inga sådana bemyndiganden föreslås för det bolag som ska bildas. Förvaltningsprocesslagen tillämpas på rättskipning i allmänna förvaltningsdomstolar. Lagen tillämpas också då ändring i beslut i förvaltningsärenden söks genom besvär eller extraordinära rättsmedel hos en förvaltningsmyndighet eller en nämnd som har inrättats för att behandla ärenden som gäller sökande av ändring, eller hos någon annan särskild myndighet som kan jämställas med dessa. Inte heller förvaltningsprocesslagen ska tillämpas på bolagets verksamhet, eftersom bolaget inte ska fatta beslut mot vilka talan kan väckas. Alla sådana beslut kommer att fattas av Trafikverket, Trafiksäkerhetsverket eller av Gränsbevakningsväsendet, vars förvaltningsbeslut kan överklagas enligt förvaltningsprocesslagen.  

Av betydelse för de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten och kravet på god förvaltning är även tillsynen över en offentlig förvaltningsuppgift som anförtrotts enskilda (GrUU 40/2002 rd, s. 4; GrUU 62/2014 rd, s. 3) samt behörighetsvillkoren (GrUU 40/2002 rd, s. 4). I den konkreta verksamheten kan man sörja för tryggandet av de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten och kraven på god förvaltning med regleringens allmänna noggrannhet och annan ändamålsenlighet samt med ifrågavarande personers lämplighet och behörighet (GrUU 26/2017 rd, s. 50; GrUU 24/2001 rd, s. 4). I lagen om fartygstrafikservice och i lagen om transportservice ska föreskrivas om behörigheten av den som levererar trafikstyrning. Med tanke på tryggandet av de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten och kraven på god förvaltning är även de krav som enligt avdelning II A 1 kap. 3 § ställs på leverantören av vägtrafikstyrnings- och vägtrafikledningstjänster av betydelse. Kraven ska för det första gälla leverantörens pålitlighet, verksamhetsförutsättningar samt personalens expertis. För det andra ska det i paragrafen föreskrivas om skyldigheten att föra en drifthandbok. Liknande krav finns även i lagen om fartygstrafikservice och i järnvägslagen.  

Om den myndighetstillsyn som riktas till bolaget föreskrivs i branschvisa lagar som gäller trafikstyrnings- och trafikledningstjänster. Enligt 16 § i lagen om fartygstrafikservice ska Trafiksäkerhetsverket övervaka att VTS-tjänsteleverantören uppfyller de lagstadgade skyldigheterna och att de tjänster som Trafikverket beställer uppfyller de på dem i lagstiftningen ställda villkoren. Enligt 28 § 2 mom. i förslaget ska Trafiksäkerhetsverket utöva tillsyn över iakttagandet av lagen om fartygstrafikservice och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den. Detta ska även täcka tillsynen över tjänsteleverantörens lagstadgade uppgifter. Enligt avdelning IV 1 kap. 1 § i lagen om transportservice utövar Trafiksäkerhetsverket tillsyn över att lagen om transportservice samt bestämmelser som utfärdats och föreskrifter och beslut som meddelats med stöd av den iakttas, om inte något annat föreskrivs i lag. Paragrafen i fråga ska även täcka övervakningen av tjänsteleverantörens lagstadgade uppgifter. Enligt 77 § i järnvägslagen ansvarar Trafiksäkerhetsverket för tillsynen över järnvägssystemet. Trafiksäkerhetsverket övervakar bland annat att järnvägssystemets säkerhetskrav iakttas och förberedelserna för undantagsförhållanden och störningar i järnvägssystemet. Därtill ska regleringsorganet enligt 71 b § i järnvägslagen övervaka, kontrollera och främja att järnvägsmarknaden är fungerande, opartisk och icke-diskriminerande. Regleringsorganet ska dessutom bland annat utöva tillsyn över efterlevnaden av järnvägslagen och krav som utfärdats med stöd av den, över konkurrenssituationen på järnvägsmarknaden samt fungera som myndighet som behandlar begäran om omprövning och besvär på järnvägsmarknaden och särskilt säkerställa att förfarandena för beviljande av rätt att använda bannätet och de avgifter som tas ut för rätten att använda bannätet, de tjänster som tillhandahålls aktörer inom järnvägsbranschen och prissättningen av tjänsterna samt beskrivningen av bannätet är icke-diskriminerande och motsvarar de krav som ställs i lagstiftningen.  

4.2  Annat övervägande som är av betydelse med tanke på grundlagen

Skyddet för personuppgifter 

Om skyddet för personuppgifter föreskrivs i 10 § i grundlagen. Till lagen om transportservice föreslås en ny avdelning II A, som gäller trafikstyrnings- och trafikledningsuppgifter. Dessa tjänster baserar sig på utnyttjandet av information. Tillhandahållandet av dessa tjänster förutsätter dock hantering av personuppgifter, visserligen i mycket begränsad grad. Största delen av informationen är till sin natur sådan att den inte innehåller personuppgifter. Sådan information är till exempel uppgifterna om trafikleder och förhållanden. Dessutom är redan utgångspunkten att onödig behandling av personuppgifter ska undvikas: artikel 5.1 b, c och e i EU:s allmänna dataskyddsförordning föreskriver att behandlingen av personuppgifter alltid ska vara knutet till ändamålen, personuppgifterna ska minimeras i förhållande till användningssyftet och de får inte förvaras en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka personuppgifterna behandlas. Även om personuppgifter ingick i det datamaterial som hanteras, är det i princip fråga om sådan behandling av personuppgifter son inte förutsätter att den registrerade identifieras (artikel 11 i den allmänna dataskyddsförordningen). I fortsättningen tryggas skyddet för personuppgifter i regel med EU:s allmänna dataskyddsförordning, vilket betyder att det i förslaget bara ges de nödvändiga bestämmelserna med tanke på nationellt handlingsutrymme (GrUU 2/2018 rd.) 

I praktiken kan lägesuppgifterna inom de trafikstyrnings- och trafikledningstjänsterna som föreslås i avdelning II A 2 kap. 3 § innehålla personuppgifter. Det kan vara fråga om indirekta personuppgifter, eftersom en fysisk person eventuellt kan identifieras via registernumret till en personbil. Det är dock fråga om personuppgifter i mycket få fall, eftersom lägesinformationen i princip inte behöver inkludera en kod som identifierar trafikmedlet, eftersom den inte behövs för tillhandahållandet av tjänsten. Med tanke på trafikstyrningen räcker det att veta att ett visst trafikmedel finns på ett visst ställe på vägnätet och rör sig i en viss riktning med en viss hastighet. Detta innebär att skyddet av personuppgifter inte försvagas genom förslaget.  

Egendomsskyddet samt affärs- och yrkeshemligheter 

Enligt den föreslagna avdelning II A 2 kap. 3 § i lagen om transportservice ska leverantören av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster genom ett öppet gränssnitt i elektronisk form öppna de uppgifter som nämns i paragrafen. Reglering av motsvarande typ har ingått i de tidigare förslagen beträffande lagen om transportservice (RP 161/2016 rd och GrUU 46/2016 rd samt RP 145/2017 rd och GrUU 2/2018). I förslagen var förhållandet mellan dessa skyldigheters nödvändighet och proportionalitet motiverat, och grundlagsutskottet ingrep inte i den föreslagna regleringen i sina utlåtanden.  

Den nu föreslagna regleringen riktas till information som på ett betydande sätt är till nytta för hela transportsystemet. Överlåtelse av information via ett gränssnitt är i praktiken det enda effektiva sättet att fördela information. Fördelningen av information är å sin sida nödvändigt för att det ska vara möjligt att tillhandahålla trafikstyrnings- och trafikledningstjänster på ett heltäckande och interoperabelt sätt. Även om informationen distribueras via ett öppet gränssnitt, ska de eventuella stödtjänsterna, användningsvillkoren, programvarorna, licenserna och andra nödvändiga tjänster som eventuellt tillhandahålls för att möjliggöra tillgången till informationen erbjudas på rättvisa, skäliga och icke-diskriminerande villkor. Det ska alltså inte vara nödvändigt att öppna informationen avgiftsfritt förutom till den del som öppnandet baserar sig på ett avtal med Trafikverket eller annan myndighet. Om tjänsteleverantören förädlar information, kan den ta ut en avgift på affärsekonomiska grunder. Därtill skiljer paragrafen åt information som ska öppnas för vägtrafikstyrnings- och vägtrafikledningstjänster samt information som ska öppnas för allmänheten. På det här sättet kan man se till att ingripande i egendomsskyddet är så litet som möjligt och följer proportionalitetsprincipen. 

Enligt den föreslagna avdelning II A 2 kap. 2 § i lagen om transportservice har leverantören av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster rätt att trots sekretessbestämmelserna eller affärs- eller yrkeshemligheter få sådan information som är nödvändig för att denne ska kunna sköta sina uppgifter enligt lag. Även om den information som tjänsteleverantören får kan omfattas av affärs- eller yrkeshemligheter, hör den inte till skyddets kärnområde: information ska vara sådan information som är nödvändig för att bilda en lägesbild om trafiken samt annan information i anknytning till trafiksäkerheten och smidigheten i trafiken, till exempel väderleks- och förhållandeuppgifter, information om trafikledningsanordningar och deras funktion, farliga situationer och olyckor i trafiken, störningar i trafiken och i kommunikationsnäten och trafikmedlens position. Dessutom är erhållandet av informationen knutet till nödvändighetsförutsättningen, och dess hantering baserar sig på ett viktigt allmänt intresse för att trygga smidigheten i trafiken. Därtill ska det föreskrivas att leverantören av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster inte får lämna ut information som betraktas som sekretessbelagda uppgifter eller affärs- eller yrkeshemligheter, om detta inte är nödvändigt för att trygga den allmänna säkerheten eller trafiksäkerheten eller förebygga allvarliga miljöskador. Informationen ska då vara i ett sådant format att enskilda användare inte kan identifieras utifrån den och att affärs- eller yrkeshemligheter inte äventyras. Till exempel utifrån lägesuppgifterna om trafikmedel får man numera från det öppna informationsnätet information om fartygens, luftfartygens och i viss mån tågens läge så att lägesinformationen också omfattar identifieringsuppgifter. För det mesta är det till exempel med tanke på den automatiska trafiken inte nödvändigt att lägga identifieringsuppgifter till lägesinformationen, utan i framtiden behövs det för detta ändamål enbart information om att ett visst trafikmedel finns på ett visst ställe på trafiknätet och rör sig i en viss riktning med en viss hastighet. Därmed är ingripandet i skyddet för affärs- och yrkeshemligheter till sin natur ringa. 

4.3  Bemyndiganden

Enligt 80 § 1 mom. i grundlagen kan statsrådet utfärda förordningar med stöd av ett bemyndigande i grundlagen eller i någon annan lag. Genom lag skall dock utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag. Enligt 80 § 2 mom. i grundlagen kan även andra myndigheter genom lag bemyndigas att utfärda rättsnormer i bestämda frågor, om det med hänsyn till föremålet för regleringen finns särskilda skäl och regleringens betydelse i sak inte kräver att den sker genom lag eller förordning. Tillämpningsområdet för ett sådant bemyndigande ska vara exakt avgränsat. Därtill föranleds det av grundlagen att de saker som bemyndigandet omfattar noga ska definieras i lag. I grundlagsutskottets utlåtandepraxis har till föreskrivandet om bemyndiganden genom lag riktats krav på att regleringen ska vara exakt och noga avgränsad (GrUU 16/2002 rd, s. 2, GrUU 19/2002 rd s. 5, GrUU1/2004 rd, s. 2 och GrUU 17/2010 rd, s. 2). Man har försökt ta hänsyn till dessa krav i bestämmelserna om rätten att utfärda förordningar i de aktuella lagförslagen. 

Förslaget innehåller bemyndiganden att utfärda förordningar och meddela föreskrifter, som har beskrivits i detalj i kapitel 2, Närmare bestämmelser och föreskrifter. Största delen av dessa bemyndiganden att utfärda förordningar och meddela föreskrifter ingår i den redan gällande lagstiftningen, och det föreslås inga ändringar i dem med anledning av denna proposition. Nya bemyndiganden att utfärda förordning föreslås till 19 a § i lagen om fartygstrafikservice (623/2005), avdelning II A 1 kap. 4 § i lagen om transportservice (320/2017) samt i avdelning II A 2 kap. 5 § i lagen om transportservice. 

Till 19 a § i lagen om fartygstrafikservice förslås ett nytt bemyndigande att genom statsrådets förordning utfärda närmare bestämmelser om ordnandet av sådan beredskapsplanering som behövs för förberedelser för undantagsförhållanden och störningar under normala förhållanden. Samma bemyndigande föreslås även till avdelning II A 4 § i lagen om transportservice (320/2017). De bestämmelser och föreskrifter som ska utfärdas genom förordning av statsrådet ska gälla noggrannare anordnande av tjänsteleverantörens beredskapsplanering. Till avdelning II A 2 kap. 5 § föreslås vidare ett nytt bemyndigande för statsrådet att utfärda närmare bestämmelser om säkerställandet av interoperabiliteten av tjänsterna, systemen och datainnehållet av leverantören trafikstyrnings- och trafikledningstjänster med andra motsvarande tjänster. De ska därmed inte på det sättet gälla enskildas rättigheter eller skyldigheter att man måste föreskriva om dem genom lag. 

18 a § och 20 a § i lagen om fartygstrafikservice innehåller bemyndiganden för Trafiksäkerhetsverket och Trafikverket att meddela föreskrifter. Rätten att meddela föreskrifter enligt 20 a § i lagen om fartygstrafikservice är gällande reglering, och man avser inte att ändra den i samband med denna proposition. I 18 a § i lagen om fartygstrafikservice föreslås det ett nytt bemyndigande för Trafiksäkerhetsverket att meddela föreskrifter gällande innehållet av den anmälningsskyldighet som avses i paragrafen. 

I avdelning II A 1 kap. 2 § 3 mom. ges Trafiksäkerhetsverket i uppgift att meddela närmare föreskrifter om genomförandet av de åtgärder som avses i paragrafens 2 mom. Därtill ska Trafiksäkerhetsverket i avd. II A 1 kap. 5 § samt 6 § ges i uppgift att meddela närmare föreskrifter om anmälningarna enligt paragraferna.  

De ovannämnda bestämmelserna ska vara tekniska till sin natur, och de innehåller litet skönsmässig bedömning, varför de kan meddelas som föreskrifter i ställer för förordningar.  

De bemyndiganden som föreslås i propositionen är till sitt tillämpningsområde specificerade och noggrant begränsade, och de anses inte strida mot grundlagen. 

Med anledning av det ovannämnda kan konstateras att de bestämmelser om ordnandet av trafikstyrnings- och trafikledningstjänster som föreslagits i lagpropositionen uppfyller grundlagens krav och att lagförslagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning. 

Eftersom lagförslaget innebär att uppgifter som innefattar utövning av offentlig makt överförs till ett aktiebolag föreslås det dock att ett utlåtande ska begäras av grundlagsutskottet.