2.1.1  Förändringar i social- och hälsovårdens villkor

Under 2020-talet har villkoren inom social- och hälsovården förändrats avsevärt. I strukturreformen av social- och hälsovårdstjänsterna överfördes ansvaret för ordnandet av social- och hälsovården, räddningsväsendet och andra särskilt föreskrivna tjänster och uppgifter från kommunerna till välfärdsområdena, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen vid ingången av 2023. Målet var att flytta tyngdpunkten inom social- och hälsovården till tjänster på basnivå och förebyggande verksamhet. Ett syfte med reformen var att förbättra social- och hälsovårdstjänsternas effektivitet och produktivitet, dämpa ökningen av kostnaderna för tjänsterna och göra dem transparentare och öppnare. 

Social- och hälsovårdens servicesystem i Finland står inför utmaningar på grund av den vård-, service- och rehabiliteringsskuld som av flera olika orsaker har växt under en längre tid, det svåra läget inom de offentliga finanserna och särskilt den snabbt förvärrade personalbristen. Problem med tillgången till kompetent arbetskraft förekommer i praktiken i hela Finland, i alla yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården och inom nästan alla serviceformer. Befolkningsprofilen håller på att förändras i och med att andelen äldre ökar och försörjningskvoten försämras. Befolkningsstrukturen och befolkningens placering på olika håll i landet har förändrats och förändras ständigt. Befolkningen, och därmed också arbetskraften, koncentreras till tillväxtcentrum. Detta ökar servicebehovet och medför samtidigt ytterligare utmaningar när det gäller att få social- och hälsovårdspersonalen att räcka till. Så mycket som en tredjedel av social- och hälsovårdspersonalen går i pension inom de följande tio åren. Trots det växande servicebehovet ökar antalet personer som arbetar inom social- och hälsovården i framtiden inte på ett sätt som motsvarar behovet, utan antalet minskar sannolikt. Staten och servicesystemet har påbörjat och genomför flertalet utvecklingsåtgärder i syfte att utbilda personal för branschen och öka dess attraktionskraft och förmåga att hålla kvar de anställda. Social- och hälsovårdsministeriet har inlett Programmet för ett gott arbete Social- och hälsovårdsministeriets projektsida: Programmet för ett gott arbete ska locka och hålla kvar arbetskraft inom social- och hälsovården. Adress: . https://stm.fi/sv/programmet-for-social-och-halsovardspersonalens-tillracklighet-och-tillganglighet , som baserar sig på regeringsprogrammet för Petteri Orpos regering och innefattar både långsiktiga och kortsiktiga åtgärder för att minska bristen på arbetskraft inom social- och hälsovården.  

Tillgången till primärvård granskas med början från bedömningen av vårdbehovet ända till det genomförda besöket, i enlighet med hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010). Det har länge funnits utmaningar när det gäller tillgången till primärvårdstjänster i Finland. Befolkningen upplever att väntetiderna för att få vård är för långa, vilket märks i kundnöjdhetsenkäter och i form av minskat förtroende för den offentliga hälso- och sjukvården. Om undersökningar och vård fördröjs kan det dessutom leda till ett större servicebehov än om vården och rehabiliteringen ges i rätt tid, och långa väntetider kan också öka det oändamålsenliga anlitandet av jourtjänster och kostnaderna i anslutning till köhanteringen. 

Av de uppgifter om besök hos primärvården som lämnats till Avohilmo-registret bildas databasrapporter om tillgången till vård. Av figur 1 framgår tillgången till öppen sjukvård inom primärvården i välfärdsområdena inom den längsta väntetiden på 14 dygn år 2024. Figuren omfattar alla åldersgrupper. I genomsnitt genomfördes 89 procent av besöken i välfärdsområdena inom den längsta väntetiden på 14 dygn. 

Figur 1. Tillgången till öppen sjukvård inom primärvården i välfärdsområdena inom den längsta väntetiden på 14 dygn år 2024, alla åldersgrupper. Källa: Institutet för hälsa och välfärd.  

De längsta väntetiderna för att få icke-brådskande vård inom primärvården har förlängts genom regeringens proposition RP 134/2024 rd, som lämnades hösten 2024. Genom propositionen frångicks den längsta väntetiden på 14 dygn för att få icke-brådskande vård inom primärvårdens öppna sjukvård i fråga om personer som fyllt 23 år, och den tidigare längsta väntetiden på tre månader återinfördes. I propositionen bedömdes det att den förlängning av väntetiden för att få vård som förslagen leder till kan medföra direkta och indirekta negativa konsekvenser, såsom förvärrade sjukdomar till följd av eventuella dröjsmål i samband med vården, och därmed föranleda ökade kostnader för vården och i sista hand en försämring av befolkningens hälsotillstånd. Till följd av propositionen bedömdes kunderna i mindre utsträckning än tidigare söka sig till primärvårdens öppna sjukvård inom välfärdsområdena, då de längsta väntetiderna för att få vård föreslogs bli längre och det bedömdes att också de faktiska väntetiderna sannolikt förlängs. Kundmängderna förväntades öka i fråga om de tjänster som erbjuds parallellt med välfärdsområdenas tjänster, alltså privata tjänster som ersätts via sjukvårdsförsäkringen och företagshälsovårdens sjukvårdstjänster. 

2.1.2  Personal och arbetsfördelning inom hälso- och sjukvården

Tillgången till social- och hälsovårdspersonal, och personalens tillräcklighet, har försämrats kraftigt i hela landet under de senaste åren. Det råder personalbrist för nästan alla yrkesgruppers och tjänsters del, men det finns variationer mellan olika regioner, tidsperioder och yrkesgrupper. Under de senaste åren har i synnerhet bristen på sjukskötare och närvårdare ökat.  

Nästan 50 procent av läkarna är anställda i huvudsyssla vid sjukhus och 25 procent vid hälsovårdscentraler. Av läkarna arbetar 16 procent vid privata läkarcentraler och läkarmottagningar och 11 procent på andra verksamhetsställen. Specialistläkar- och specialisttandläkarsituationen och utbildningsbehovet fram till 2035. Social- och hälsovårdsministeriets rapporter och promemorior 2022:21. (på finska med svenskt presentationsblad). http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-00-5395-6 Det råder brist på läkararbetskraft inom så gott som alla medicinska specialiteter.  

Var fjärde läkare i ett välfärdsområde arbetar deltid. Det har blivit vanligare med deltidsarbete bland läkare under de senaste åren, och den vanligaste orsaken är en strävan att få arbetsbördan att minska. Denna orsak accentueras särskilt bland läkare inom primärvården. Bland läkare vid hälsovårdscentraler har det upprepade gånger noterats en större belastning än bland andra läkare till följd av ständig brådska, en arbetsmängd som de inte har kontroll över och resursbrist. Se Läkarförbundet: Lääkärit työssä. Adress: . https://www.laakariliitto.fi/tutkittua-tietoa/laakarit-tyossa/ 

År 2023 arbetade cirka 213 000 personer inom den offentliga social- och hälsovården. Inom hälsovårdstjänsterna arbetade cirka 126 000 anställda (59,2 %). Siffrorna inkluderar inte inhyrd personal eller personal som skaffats i form av köpta tjänster från den privata sektorn. De tjänster inom hälso- och sjukvården som omfattade det största antalet anställda var sjukhustjänster och hälsovårdscentraler. Där arbetade sammanlagt 95,7 procent av hela hälso- och sjukvårdspersonalen. År 2023 uppgick andelen personer som arbetar inom sjukhustjänster till 66,7 procent (cirka 84 200 anställda) av alla som arbetade inom hälso- och sjukvården. Det året uppgick andelen anställda vid hälsovårdscentraler till 29,1 procent (cirka 36 700 anställda) av dem som arbetade inom hälso- och sjukvården. 

Antalet anställda inom den offentliga sektorns social- och hälsovårdstjänster i förhållande till invånarantalet varierar från region till region. Antalet anställda inom hälso- och sjukvården i förhållande till invånarantalet var störst i Mellersta Österbottens välfärdsområde, där det 2023 fanns 337 anställda per 10 000 invånare. Minst anställda i förhållande till invånarantalet fanns det i Vanda och Kervo välfärdsområde, där det 2023 fanns 112 anställda per 10 000 invånare. 

Läkarnas andel av de anställda inom hälso- och sjukvården uppgick 2023 till 11,5 procent (cirka 14 500 anställda). Inom hälso- och sjukvården arbetade merparten av läkarna, (73,0 %) inom sjukhustjänster (cirka 10 600 anställda). Vid hälsovårdscentralerna arbetade 25,8 procent av läkarna (cirka 3 800 anställda). Av figur 2 framgår utvecklingen av antalet läkare, indelade i undergrupper, inom den offentliga hälso- och sjukvården under 2000-talet. 

Figur 2. Antalet läkare, indelade i undergrupper, inom den offentliga sektorn 2023. Källa: Institutet för hälsa och välfärd.  

År 2023 uppgick andelen sjukskötare, hälsovårdare och barnmorskor till 36,9 procent (cirka 46 600 anställda) av de anställda inom hälso- och sjukvården. Inom hälso- och sjukvården arbetade merparten av sjukskötarna, hälsovårdarna och barnmorskorna, 69,8 procent (cirka 32 500 anställda), inom sjukhustjänster 2023. Vid hälsovårdscentralerna arbetade 28,4 procent av sjukskötarna, hälsovårdarna och barnmorskorna (cirka 13 200 anställda). Institutet för hälsa och välfärd: Social- och hälsovårdspersonalen inom den offentliga sektorn 2023. Statistikrapport 19.12.2024. Adress: . Huvudresultaten finns på svenska. https://www.julkari.fi/handle/10024/150103 

Av figur 3 framgår antalet allmänläkare och specialister i allmänmedicin enligt landskap. I uppgifterna från Folkpensionsanstalten har antalet sådana läkare beaktats för vars mottagningar det betalades FPA-ersättning 2024. Sett till antalet finns det flest sådana läkare i huvudstadsregionen och Birkaland. 

Figur 3. Antalet allmänläkare och specialister i allmänmedicin enligt landskap 2024, utifrån antalet besök som ersatts av Folkpensionsanstalten. Källa: Folkpensionsanstaltens forskning.  

Inom den offentliga primärvården är det allt oftare en sjukskötare som ger patienten vård med stöd av läkarkonsultation. Antalet läkarkonsultationer ökade 2019–2023, samtidigt som de fysiska besöken minskade. Från och med 2021 har också antalet distansbesök minskat, så att antalet distansbesök hos läkare 2022–2023 var lägre än 2018–2019, alltså åren före coronapandemin. 

Enligt 51 § i hälso- och sjukvårdslagen ska ett välfärdsområde ordna sin verksamhet så att en patient vardagar under tjänstetid under samma dag kan få kontakt med hälsovårdscentralen eller någon annan verksamhetsenhet inom primärvården och få en individuell bedömning av sitt undersöknings- eller vårdbehov och av hur brådskande det är samt av vilken yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som utför sådana undersökningar eller ger sådan vård som patienten behöver. Bedömningen görs av en legitimerad yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården. 

År 2024 ledde ett besök hos en sjukskötare eller hälsovårdare inom den öppna sjukvården inom den offentliga hälso- och sjukvården i cirka 26 procent av fallen inte till någon fortsatt åtgärd, såsom ett läkarbesök. Det går inte att utläsa av besöken om det har varit fråga om en bedömning av vårdbehovet eller om någon annan orsak till besöket hos sjukskötaren eller hälsovårdaren. Ett besök hos en sjukskötare eller hälsovårdare ledde i cirka 38 procent av fallen till att det gjordes upp en plan för fortsatt vård eller ordnades fortsatt vård. I cirka 12 procent av fallen hänvisades patienten till en läkare eller tandläkare. Institutet för hälsa och välfärd: Avohilmo, Uppgifter om fortsatt vård inom hälso- och sjukvårdens öppenvård. Adress: . https://sampo.thl.fi/pivot/prod/sv/avo/perus20/summary_jatko01 

I en undersökning av Haaga m.fl. (2025) Haaga, T., Kortelainen, M., Mauno, V., Nokso-Koivisto, O., Saxell, T., Seppä, M., Sääksvuori, L. (2025); Perusterveydenhuollon digiklinikka- ja etäasiointi ja läsnäkäynnit sektoreittain Avohilmo-aineistossa 4/2023–3/2024; arbetsdokument, januari 2025. Adress: . https://osf.io/ey7bn utreddes användningen, användarna, produktionen och effekterna av digitala tjänster med hjälp av finländskt registermaterial. Enligt undersökningen avviker den privata öppna sjukvården och företagshälsovården avsevärt från den offentliga öppna sjukvården, eftersom deras verksamhet är mycket mer läkarcentrerad. I figuren nedan anges andelen kontakter med sjukskötare, läkare eller andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården, indelade i offentlig öppen sjukvård, privat öppen sjukvård och sjukvård inom företagshälsovården samt distansmottagningar och fysiska mottagningar.  

Figur 4. Distanskontakt med och fysiska besök hos olika yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (SH = sjukskötare, LK = läkare) Källa: Haaga m.fl. (2025).  

2.1.3  Överföring av uppgifter inom hälso- och sjukvården

Lagen om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården (703/2023) innehåller bestämmelser om bland annat allmänna principer för behandlingen av kunduppgifter, personuppgiftsansvar för kunduppgifter, rätt för tjänstetillhandahållare inom hälso- och sjukvården att få uppgifter och kraven på informationssystem inom social- och hälsovården. Lagen innehåller dessutom bestämmelser om de riksomfattande informationssystemtjänsterna (Kanta-tjänster) och om de krav som ställs på genomförandet av dem. Den förpliktar offentliga tjänstetillhandahållare inom social- och hälsovården att föra in klient- och patientuppgifter i de riksomfattande arkiveringstjänsterna. Det är obligatoriskt för privata tjänstetillhandahållare inom social- och hälsovården att börja använda Kanta-tjänsterna, om de använder ett informationssystem som är avsett för behandling av klient- och patientuppgifter. 

Patientdatalagret är en tjänst där hälso- och sjukvården arkiverar elektroniska patientuppgifter som uppkommit i samband med vården. MittKanta är medborgarens vy av de uppgifter som sparats om personen i Patientdatalagret. De som vårdar en kund ser de uppgifter som sparats i olika social- och hälsovårdstjänster, om kunden har gett tillstånd till det i MittKanta eller vid kontakt med social- eller hälsovården. MittKanta användes av något över 3,1 miljoner finländare sammanlagt 2024. 

Samtliga aktörer inom den offentliga hälso- och sjukvården har anslutit sig till Patientdatalagret. Merparten av tjänsteproducenterna inom den privata hälso- och sjukvården har också anslutit sig. Privata tillhandahållare av tjänster inom hälso- och sjukvården som anslutit sig till Patientdatalagret hittas på adressen . https://www.kanta.fi/sv/halso-och-sjukvarden-som-anvander-patientdataarkivet Även om en tjänsteproducent inom hälso- och sjukvården har anslutit sig till Patientdatalagret, sparar den inte nödvändigtvis alla patientuppgifter där. Alla tjänsteproducenter har exempelvis ännu inte börjat spara uppgifter om mun- och tandvård eller bilddiagnostik.  

I praktiken är patientuppgifterna tillgängliga mellan olika sektorer och tjänsteproducenter inom hälso- och sjukvården via Patientdatalagret. Dessutom har välfärdsområdena och de privata tjänsteproducenterna egna patientdatasystem via vilka det går att kontrollera uppgifter i Patientdatalagret. Dessa patientdatasystem skiljer sig åt i fråga om hur patientuppgifter kan utnyttjas i patientarbetet. För att en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården ska kunna se patientuppgifterna måste kunden ha gett sitt samtycke till att uppgifter lämnas ut. 

2.1.4  Äldres anlitande av hälsovårdstjänster och tillgången till vård

År 2023 hade 23,5 procent, det vill säga cirka 1,3 miljoner, av Finlands befolkning fyllt 65 år. Av dem var cirka 52 procent 65–74 år, cirka 36 procent 75–84 år och cirka 12 procent 85 år fyllda. De som hade fyllt 65 år stod för cirka 46 procent av hela befolkningens läkarbesök inom den offentliga primärvårdens öppna sjukvård. 

Utifrån ICD-10-diagnoserna inom hälso- och sjukvårdens öppenvård finns det bland personer som fyllt 65 år fler diagnoser per antalet kunder än inom den övriga vuxna befolkningen, särskilt när det gäller sjukdomar i cirkulationsorganen, typ 2-diabetes och störningar i den mentala hälsan. I tabell 1 anges antalet diagnoser per antalet kunder enligt åldersgrupp inom den vuxna befolkningen. Inom alla undersökta diagnosgrupper syns det med början från 65–74-åringarna en avsevärd ökning av diagnoserna med stigande ålder. 

Tabell 1. Diagnoser/kunder vid typ 2-diabetes, sjukdomar i cirkulationsorganen och psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar, enligt åldersgrupp (diagnoser/kunder) 2023. Källa: Institutet för hälsa och välfärd, 2025 Institutet för hälsa och välfärd: Statistik över primärvårdens öppna sjukvård – THL Avohilmo statistiktjänst. Adress: . https://sampo.thl.fi/pivot/prod/sv/avo/perus15/fact_ahil_perus15?&row=diagnoosi-121105&column=aika-87596&fo 

Enligt uppgifter för 2023 från Institutet för hälsa och välfärd besökte personer som hade fyllt 65 år läkare inom den offentliga primärvården i genomsnitt cirka 3 gånger per år. Inom den privata hälso- och sjukvården var antalet motsvarande besök i genomsnitt cirka 2. Av figur 4 framgår hur personer i åldersgruppen 65 år fyllda besöker läkare inom de olika sektorerna, inklusive parallella besök. Av tabell 2 framgår läkarkontakterna 2023 för personer som har fyllt 65 år och av tabell 3 motsvarande läkarkontakter för personer under 65 år. 

Tabell 2. Kontakter som 65 år fyllda hade med läkare 2023, indelade i besök inom den offentliga respektive den privata hälso- och sjukvården och enligt typ av kontakt. Källa: Institutet för hälsa och välfärd Institutet för hälsa och välfärd: Terveyspalvelut julkisessa terveydenhuollossa, yksityisessä terveydenhuollossa ja työterveyshuollossa (ung. Hälsovårdstjänster inom den offentliga hälso- och sjukvården, den privata hälso- och sjukvården och företagshälsovården). Adress: . Texten finns endast på finska. https://sampo.thl.fi/pivot/prod/fi/hilmokokonaisuus/kuutio01/summary_tiiviste1 (3.2.2025).  

Tabell 3. Kontakter som personer under 65 år hade med läkare 2023, indelade i besök inom den offentliga respektive den privata hälso- och sjukvården och enligt typ av kontakt. Källa: Institutet för hälsa och välfärd (3.2.2025).  

I fråga om andra besök än läkarbesök stod de som hade fyllt 65 år för cirka 47 procent av besöken inom den offentliga primärvårdens öppna sjukvård. 

Av tabell 4 framgår de kontakter som 65 år fyllda och av tabell 5 de kontakter som personer under 65 år hade med andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (inklusive exempelvis hälsovårdare, sjukskötare och fysioterapeuter). Åldersgruppen 65 år fyllda besökte andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården i genomsnitt cirka 5 gånger inom den offentliga primärvården och i genomsnitt cirka 2 gånger inom den privata hälso- och sjukvården.  

Tabell 4. Besök som 65 år fyllda gjorde hos andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården än läkare 2023, indelade i besök inom den offentliga respektive den privata hälso- och sjukvården och enligt typ av kontakt. Källa: Institutet för hälsa och välfärd (3.2.2025).  

Tabell 5. Besök som personer under 65 år gjorde hos andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården än läkare 2023, indelade i besök inom den offentliga respektive den privata hälso- och sjukvården och enligt typ av kontakt. Källa: Institutet för hälsa och välfärd (3.2.2025).  

Av figur 5 framgår hur personer som har fyllt 65 år parallellt anlitar de olika sektorerna inom hälso- och sjukvården för läkarbesök inom den öppna sjukvården. I siffrorna har endast de personer i denna åldersgrupp beaktats som besökte läkare en eller flera gånger 2023. Enligt figuren hade 21 procent av de 65 år fyllda besökt läkare inom både den offentliga och den privata hälso- och sjukvården. Av åldersgruppen hade 62 procent besökt läkare enbart inom den offentliga hälso- och sjukvården och 14 procent enbart inom den privata hälso- och sjukvården. Alla tre sektorer anlitades av 0,3 procent av åldersgruppen. 

Figur 5. Patienter som har fyllt 65 år och som inom de olika sektorerna besökte läkare inom den öppna sjukvården 2023 (3.2.2025). Källa: Institutet för hälsa och välfärd.  

I statistiken från Institutet för hälsa och välfärd ingår i siffrorna över privat öppen sjukvård både mottagningsbesök som har ersatts av Folkpensionsanstalten och besök för vilka FPA-ersättning inte har betalats. Av figur 6 framgår de ersättningar för läkararvoden som 2024 betalades till personer som har fyllt 65 år.  

Enligt uppgifter från Folkpensionsanstalten betalades 2024 i hela landet 24 procent av alla ersättningar för arvoden till allmänläkare eller specialister i allmänmedicin till personer som har fyllt 65 år. De största relativa andelarna av dessa ersättningar till åldersgruppen i fråga för läkararvoden betalades i Södra Karelen, i Södra Savolax och på Åland, där 36 procent av ersättningarna gick till personer som har fyllt 65 år, samt i Päijänne-Tavastland, där andelen var 35 procent. 

Figur 6. Samtliga ersättningar för läkararvoden som 2024 betalades till personer som har fyllt 65 år. Källa: Folkpensionsanstaltens forskning.  

Enligt uppgifter från Folkpensionsanstalten hänvisades personer som hade fyllt 65 år i 23,6 procent av de besök hos allmänläkare för vilka det betalades FPA-ersättning, till laboratorieundersökningar 2022. Motsvarande siffra när det gällde hänvisning till bilddiagnostiska undersökningar var 7,5 procent. Hänvisningar till laboratorieundersökningar omfattade i genomsnitt cirka tre olika laboratorieundersökningar. Hänvisningar till bilddiagnostiska undersökningar omfattade i genomsnitt en undersökning. 

Det finns skillnader i anlitandet av hälsovårdstjänster inom åldersgruppen 65 år fyllda. Läkarbesöken inom den offentliga öppna sjukvården ökar ju äldre personen är. Det finns inga betydande skillnader mellan kvinnors och mäns genomsnittliga antal besök inom den offentliga öppna sjukvården. Av tabellen nedan framgår de genomsnittliga antalen besök indelade enligt kön och åldersgrupp. 

Tabell 6. Genomsnittliga antal läkarbesök inom den offentliga öppna sjukvården, enligt kön och åldersgrupp. Källa: Institutet för hälsa och välfärd, Avohilmo.  

Bland dem som har fyllt 65 år är det vanligare med sådana läkarbesök inom den privata hälso- och sjukvården som ersätts av Folkpensionsanstalten ju yngre åldersgrupp det är fråga om, men skillnaderna mellan åldersgrupperna är rätt små. Av tabellen nedan framgår de genomsnittliga antalen läkarbesök för vilka det betalats FPA-ersättning, indelade enligt åldersgrupp och kön. I statistiken har alla besök hos allmänläkare och specialistläkare som ersätts av Folkpensionsanstalten beaktats. 

Tabell 7. Genomsnittliga antal läkarbesök inom den privata hälso- och sjukvården för vilka det betalats FPA-ersättning, indelade enligt kön och åldersgrupp. Källa: Kelasto.  

2.1.4.1  Äldres användning av olika mottagningsformer

I hur stor utsträckning människor använder sig av digitala kliniker och distansbesök har konstaterats ha samband med sociodemografiska faktorer såsom kön, ålder, inkomstnivå och modersmål både när det gäller distansbesök och fysiska besök. Det är vanligare med besök av kvinnor än män inom alla sektorer, med undantag för distansbesök inom den privata öppna sjukvården. Där var andelen män något större än andelen kvinnor.  

Inom den offentliga hälso- och sjukvården är det äldre personer och den lägre halvan av inkomstfördelningen som framträder som kunder. Dessutom framträder andelen 50–79-åringar när det gäller fysiska besök inom den privata öppna sjukvården. På motsvarande sätt är det mer sällsynt att äldre gör distansbesök: andelen distansbesök är minst bland personer över 60 år. Andelen distansbesök av alla besök av personer över 65 år ligger på cirka 6–8 procent inom den offentliga öppna sjukvården och på cirka 11–12 procent inom den privata öppna sjukvården. Av figur 7 framgår befolkningsandelarna när det gäller distansbesök och fysiska besök samt andelen distansbesök av alla besök inom primärvården, enligt kön och ålder. Haaga, T., Kortelainen, M., Mauno, V., Nokso-Koivisto, O., Saxell, T., Seppä, M., Sääksvuori, L. (2025); Perusterveydenhuollon digiklinikka- ja etäasiointi ja läsnäkäynnit sektoreittain Avohilmo-aineistossa 4/2023–3/2024; arbetsdokument, januari 2025. Adress: . https://osf.io/ey7bn 

Figur 7. Befolkningsandelar i fråga om distansbesök och fysiska besök samt andelen distansbesök av alla besök inom primärvården, enligt kön och ålder. Källa: Haaga m.fl. (2025).  

2.2.1  Finansiering av sjukförsäkringen

Bestämmelser om finansiering av sjukförsäkringen finns i 18 kap. i sjukförsäkringslagen. Finansieringen av sjukförsäkringen delas upp i finansieringen av sjukvårdsförsäkringen och finansieringen av arbetsinkomstförsäkringen. Sjukförsäkringsfondens minimibelopp ska vid utgången av respektive år utgöra minst åtta procent av sjukförsäkringens årliga totalutgifter. Från utgifterna dras intäkterna av sjukförsäkringsfondens egendom av. 

Läkemedelsersättningar, ersättningar för vård och undersökningar, reseersättningar och utgifter för rehabilitering som Folkpensionsanstalten ordnar och ersätter är utgifter för sjukvårdsförsäkringen som ska betalas ur sjukförsäkringsfonden. Andra utgifter för sjukvårdsförsäkringen är de sjukvårdskostnader som ingår i grundskyddsandelen inom lantbruksföretagarnas försäkring för olycksfall i arbetet och yrkessjukdom samt de ersättningar som betalas med stöd av 9 § 2–4 mom. och 20 och 21 § i lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård (1201/2013). Utgifter för sjukvårdsförsäkringen är därtill de omkostnader som Folkpensionsanstalten orsakas av verkställigheten av de ovan avsedda förmånerna och ersättningarna. Som utgifter för sjukvårdsförsäkringen beaktas dessutom den inverkan som den årliga förändringen av de ovan avsedda utgifterna har på tryggandet av sjukförsäkringsfondens minimibelopp. 

Sjukvårdsförsäkringens förmåner och ersättningar finansieras genom sjukförsäkringens sjukvårdspremie, som tas ut hos alla försäkrade på den inkomst som beskattas vid kommunalbeskattningen. Löntagarna och företagarna samt pensions- och förmånstagarna står tillsammans för de försäkrades finansieringsandel. Utgifterna för sjukvårdsförsäkringen finansieras med statens andel (51,4 %) och de försäkrades sjukvårdspremie (48,6 %). Av statens medel finansieras också de ersättningar som betalas med stöd av 9 § 2–4 mom. och 20 och 21 § i lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård till den del ersättningarna inte kan täckas med kostnadsersättningar som erhållits från utlandet på basis av sjukvårdsförmåner som beviljats i Finland. I finansieringsandelarna har också de omkostnader beaktats som Folkpensionsanstalten orsakas av verkställigheten av förmånerna och ersättningarna. Den sjukvårdspremie som tas ut på pensions- och förmånsinkomster är högre än den som tas ut på förvärvsinkomster. 

Statsrådet fastställer årligen avgiftsprocentsatserna för sjukförsäkringsavgifterna genom förordning av statsrådet. De avgifter som tas ut för att finansiera sjukförsäkringen följer förmånsutgifternas och inkomstnivåns utveckling. År 2025 utgör sjukvårdspremien 1,06 procent av den förvärvsinkomst och 1,45 procent av de pensions- och förmånsinkomster som beskattas vid kommunalbeskattningen. 

2.2.2  Ersättningar för vård och undersökningar inom den privata sjukvården

I 3 kap. i sjukförsäkringslagen föreskrivs det om ersättningar för vård och undersökningar.  

Från ingången av 2023 har ersättningar för vård och undersökningar inom den privata sjukvården betalats med stöd av 3 kap. 1–3 § i sjukförsäkringslagen enligt följande: 1) sådana undersökningar som en läkare utfört för konstaterande av en eventuell sjukdom eller bestämmande av vård samt den vård som en läkare gett och kostnaderna för anskaffning av läkarintyg eller läkarutlåtande som behövs för ansökan om förmåner enligt sjukförsäkringslagen, 2) av en tandläkare utförd vård av mun och tänder, undersökning av mun och tänder en gång vartannat kalenderår eller en gång per kalenderår, om tandläkaren vid en undersökning konstaterat att den försäkrades hälsotillstånd förutsätter årliga undersökningar, samt regleringsvård när det är fråga om vård som är nödvändig för behandlingen av någon annan sjukdom än en tandsjukdom, 3) undersöknings- och vårdåtgärder som föreskrivits av en specialist i psykiatri, en specialist i mun- och käkkirurgi eller en tandläkare, om undersökningen eller vården har utförts eller getts av en sådan annan yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som avses i sjukförsäkringslagen eller om åtgärden har vidtagits vid en sådan verksamhetsenhet inom den privata hälso- och sjukvården som avses i lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990), samt 4) undersökningar utförda av en psykolog, om det är fråga om av en läkare föreskrivna undersökningar som hänför sig till någon annan undersökning eller vård av den försäkrade. Andra undersöknings- och vårdåtgärder än sådana som föreskrivits av en tandläkare, en specialist i mun- och käkkirurgi eller en specialist i psykiatri, såsom laboratorieundersökningar och bilddiagnostiska undersökningar, ersätts inte av Folkpensionsanstalten.  

Genom propositionerna 174/2024 rd och 195/2024 rd föreslogs det en utvidgning av ersättningarna för privat sjukvård. I proposition 174/2024 rd föreslogs det att rätten till ersättning för kostnader för assisterad befruktning återinförs. I proposition RP 195/2024 rd förslogs det att besök hos en munhygienist för undersökning och behandling ska ersättas också utan remiss från en tandläkare högst två gånger per kalenderår och besök hos en fysioterapeut högst fyra gånger per kalenderår. Dessutom föreslogs det att vård som ges av specialister i gynekologi och obstetrik ska ersättas enligt en specialtaxa. Lagarna träder i kraft den 1 maj 2025. 

Kostnader för privat vård och undersökning ersätts högst till ett belopp som motsvarar ersättningstaxan. Statsrådets förordning om grunderna för ersättningstaxorna enligt 3 kap. 4 och 5 § i sjukförsäkringslagen (1336/2004) innehåller bestämmelser om grunderna och maximibeloppen för ersättningstaxorna samt om grunderna för grund- och specialtaxorna för läkar- och tandläkararvoden enligt sjukförsäkringslagen. Utifrån grunderna och maximibeloppen för ersättningstaxorna fastställer Folkpensionsanstalten en förteckning över de undersöknings- och vårdåtgärder som ska ersättas samt ersättningstaxorna för dem. Grunderna för ersättningstaxorna och de ersättningstaxor som ska fastställas baserar sig enligt 3 kap. 6 § i sjukförsäkringslagen på undersöknings- och vårdåtgärdens art, det arbete den förutsätter och de kostnader den medför, det terapeutiska värdet av den tjänst som ska ersättas samt på de medel som står till buds för ersättningar. 

Med stöd av sjukförsäkringslagen ersätts också kostnader för resor till privat hälso- och sjukvård i anslutning till behandlingen av en sjukdom, när undersökningen eller vården enligt sjukförsäkringslagen ska ersättas. 

Syftet med ersättningar för vård och undersökningar inom den privata sjukvården enligt sjukförsäkringslagen har varit att utöka de försäkrades ekonomiska möjligheter att anlita tjänster inom den privata hälso- och sjukvården och på så sätt stödja friheten att välja producent av hälso- och sjukvårdstjänster. Avsikten med ersättningarna har inte varit att ge de försäkrade rätt till ett bredare serviceutbud än vad den offentliga hälso- och sjukvården erbjuder eller att jämna ut inkomstskillnader, utan att ersätta kostnader för behövlig sjukvård. Syftet med ersättningarna för vård och undersökningar är att de ska utgöra ett system som kompletterar de offentliga hälso- och sjukvårdstjänsterna. Den försäkrade har möjlighet att välja både tjänsteproducent och läkare, tandläkare eller någon annan utbildad person inom hälso- och sjukvården. 

Under tidigare år har flera besparingar gjorts inom ersättningarna för vård och undersökningar inom den privata sjukvården. Vid ingången av 2023 genomfördes betydande inskränkningar i rätten till ersättning och sänkningar av ersättningstaxorna. Syftet med ändringarna var att åstadkomma besparingar i sjukförsäkringens ersättningar för vård och undersökningar inom den privata sjukvården och styra en del av medlen till välfärdsområdenas allmänna finansiering (RP 237/2022 rd).  

Med stöd av den tilläggsfinansiering som man enades om under budgetförhandlingarna hösten 2023 höjdes ersättningstaxan för allmänläkare och specialistläkare från 8 euro till 30 euro för fysiska mottagningar och till 25 euro för videomottagningar vid ingången av 2024. Ersättningstaxorna för besök hos specialister i psykiatri höjdes till 30–40 euro beroende på mottagningens längd. Även ersättningstaxorna för psykiatriska åtgärder, såsom psykoterapi, höjdes. Ersättningstaxan för tandläkares grundundersökning höjdes från 15,50 euro till 30 euro. Höjningen av ersättningarna förutsatte inga lagändringar, utan Folkpensionsanstalten fastställde ersättningstaxorna i enlighet med den gällande sjukförsäkringslagen.  

2.2.3  Tjänster inom företagshälsovården

Enligt lagen om företagshälsovård (1383/2001) är arbetsgivare skyldiga att ordna företagshälsovård för sina arbetstagare i arbetsavtalsförhållanden eller tjänsteförhållanden. Förutom den lagstadgade förebyggande företagshälsovården kan arbetsgivaren ordna företagshälsovårdsinriktad sjukvård på allmänläkarnivå samt andra hälso- och sjukvårdstjänster för sina arbetstagare. En arbetsgivare har enligt sjukförsäkringslagen rätt att få ersättning för behövliga och skäliga kostnader (ersättningsklass I) för att ordna företagshälsovård grundad på arbetsgivarens skyldigheter i enlighet med lagen om företagshälsovård. Har en arbetsgivare utöver den lagstadgade företagshälsovården för sina arbetstagare ordnat sjukvård och annan hälsovård, har arbetsgivaren rätt att få ersättning för de behövliga och skäliga kostnader som föranletts av detta (ersättningsklass II). Företagare och lantbruksföretagare kan, om de så vill, ordna företagshälsovård för sig själva och få ersättning för den. 

Cirka 1,9 miljoner löntagare omfattas av företagshälsovårdens sjukvård och för mer än 90 procent ingår sjukvårdstjänster i någon utsträckning i företagshälsovården. FPA:s statistiska årsbok 2023, på adressen https://helda.helsinki.fi/items/a8263f70-18c9-40b1-aa25-dec94dfb4eda Arbetsgivare och tjänsteproducenter fastställer i avtalen om företagshälsovård vad den sjukvård som ingår i företagshälsovården omfattar. Företagshälsovårdens sjukvård omfattar i regel vård som ges av företagshälsovårdsläkare, företagshälsovårdare och företagsfysioterapeuter samt företagspsykologers utredningar av arbetstagares hälsa i anslutning till vård och utredning av hälsotillstånd eller bedömning av vårdmöjligheterna, vårdserier med fysioterapi med remiss av företagshälsovårdsläkare, konsultationer med specialistläkare för bedömning av arbetsförmåga eller vårdmöjligheterna så att företagshälsovårdsläkaren fortfarande har vårdansvaret, samt behövliga laboratorieundersökningar och bilddiagnostiska undersökningar. FPA, Sjukvård som ingår i företagshälsovård, på adressen https://www.kela.fi/arbetsgivare-foretagshalsovard-sjukvard 

2.2.4  Reseersättningar

Bestämmelser om reseersättningar finns i 4 kap. i sjukförsäkringslagen. Folkpensionsanstalten ersätter i regel resor till privat hälso- och sjukvård när det är fråga om sådan vård som ska ersättas enligt sjukförsäkringslagen. Enligt Folkpensionsanstaltens ersättningspraxis kan en resa inom den försäkrades eget välfärdsområde till en enhet inom hälso- och sjukvården ersättas. En förutsättning för detta är att villkoren för ersättning uppfylls.  

Om kunden har sökt vård inom primärvården utanför sitt eget välfärdsområde, ersätter Folkpensionsanstalten resan enligt principen om närmaste vårdenhet. Då ersätts resan högst enligt de kostnader som orsakas av resan mellan kundens permanenta hemadress och den närmaste vårdenhet inom välfärdsområdet som tillhandahåller omfattande tjänster inom primärvården, det vill säga social- och hälsocentralen. I fråga om en resa till specialiserad sjukvård ersätts resan högst enligt vad det skulle ha kostat att resa till det universitetssjukhus inom samarbetsområdet som bestäms utifrån det egna välfärdsområdet. 

2.3.1  Allmänt

Av tabell 8 framgår mottagarna av FPA-ersättningar och de utbetalda ersättningarna för hela 2024 i fråga om alla ersättningar för läkararvoden, tandvårdsarvoden och undersökningar och vård. Ersättningar för läkararvoden betalades till cirka 26,6 procent och för tandläkararvoden till knappt 17 procent av befolkningen. I denna tabell innefattar tandvården tandläkararvoden och munhygienistarvoden, men inte av tandläkare ordinerad undersökning och behandling. 

Tabell 8. Mottagare av FPA-ersättningar och utbetalda ersättningar 2024. Källa: Kelasto.  

Av de läkararvoden som ersattes 2024 gällde merparten besök på specialistläkares mottagningar. Antalet besök hos specialistläkare var cirka 2,75 miljoner (mottagare cirka 1,31 miljoner) och de utbetalda ersättningarna sammanlagt 73,5 miljoner euro. Antalet besök hos allmänläkare var cirka 676 280 (mottagare cirka 427 738) och de utbetalda ersättningarna sammanlagt 15,6 miljoner euro. Merparten av kostnaderna och ersättningarna för tjänster orsakas således av specialistläkararvoden. Enligt de besök som ersattes 2024 var de största specialområdena för privata specialistläkartjänster ögonsjukdomar, gynekologi och obstetrik, ortopedi och traumatologi samt allmänmedicin.  

Av tabell 9 framgår ersättningarna för arvoden till allmänläkare och specialister inom de vanligaste specialområdena 2024. Av de ersatta besöken gjordes de flesta hos allmänläkare, och inom specialområdena hos specialister i ögonsjukdomar. 

Tabell 9. De vanligaste läkarbesöken, mottagare och utbetalda ersättningar 2024. Källa: Kelasto.  

Av tabell 10 framgår mottagarna av ersättningar för undersökningar och vård, antalet åtgärder, de avgifter som tagits ut per åtgärd och som helhet samt den kalkylerade ersättningen per åtgärd. Mest ersättningar för undersökningar och vård har betalats för radiologiska undersökningar. Eftersom det finns en retroaktiv ansökningstid på sex månader för betalning av sjukvårdsersättningar, har det 2023 och 2024 fortfarande betalats ersättningar för åtgärder som utfördes 2022 men som från och med den 1 januari 2023 inte längre har omfattats av ersättningar, såsom fysioterapi och sjukvårdsåtgärder. 

Tabell 10. Mottagare av ersättningar samt åtgärder, debiterade avgifter i genomsnitt och kalkylerade ersättningar i fråga om undersökningar och vård 2024. Källa: Kelasto.  

På lång sikt har anlitandet av privata läkartjänster minskat i förhållande till befolkningsutvecklingen. Åren 2014–2023 sjönk den andel av kostnaderna för privata läkartjänster som Folkpensionsanstalten ersatte. Detta beror delvis på att konsumenternas köpkraft försämrats till följd av inflationen, vilket påverkar anlitandet av privata tjänster. Folkpensionsanstaltens faktaportal: Den minskade FPA-ersättningen återspeglas på lång sikt i besöken på privata läkarmottagningar. Adress: . https://tietotarjotin.fi/sv/nyhet/1009918/den-minskade-fpa-ersattningen-oterspeglas-po-long-sikt-i-besoken-po-privata-lakarmottagningar Av figur 8 framgår hur antalet personer som fått ersättningar för läkararvoden och antalet besök har utvecklats 1986–2022. Under de senaste tio åren har antalet besök och mottagare av ersättningar minskat framför allt under coronapandemin samt i någon mån efter nedskärningarna av FPA-ersättningarna 2016.  

Figur 8. Antalet personer som fått ersättningar för läkararvoden och antalet besök 1986–2022. Källa: Folkpensionsanstaltens forskning.  

Privata tjänsteproducenter och yrkesutövare bestämmer de priser och andra avgifter som tas ut för tjänsterna. Utöver läkarens mottagningsarvode tar en privat tjänsteproducent exempelvis ut olika serviceavgifter av kunden, såsom expeditions-, Kanta- eller poliklinikavgifter. Dessa övriga avgifter kan utgöra så mycket som hälften eller en tredjedel av det totala pris som kunden betalar. De olika serviceavgifterna omfattas inte av sjukvårdsersättningen. Man får alltså inte ersättning för dem. Eftersom andelen övriga avgifter inte meddelas till Folkpensionsanstalten i samband med ansökan om ersättning, har Folkpensionsanstalten ingen information om de avgifter som tas ut. Enligt privata tjänsteproducenters taxor togs som avgifter i anslutning till besök på mottagning vid granskningstidpunkten i juli 2024 exempelvis ut service- eller poliklinikavgifter på cirka 30 euro, serviceavgifter för seriebesök på 10 euro och Kanta-avgifter på något under 4 euro. I figurerna nedan har andra avgifter som kunden betalat således inte beaktats, utan endast läkararvodet.  

Av figur 9 framgår de genomsnittliga avgifter som privata allmänläkare och specialistläkare tog ut för fysiska besök 2006–2023 och för distansbesök från och med 2020. Priserna har omvandlats till 2023 års prisnivå med hjälp av Statistikcentralens prisindex för offentliga utgifter för hälso- och sjukvård. Samtliga mottagningsavgifter har stigit årligen, och framför allt de senaste tio åren har avgifterna stigit kraftigare. 

Figur 9. Privatläkares genomsnittliga arvoden 2006–2023. Källa: Folkpensionsanstaltens forskning.  

Ersättningstaxorna för ersättningarna för vård och undersökningar är i euro, och de är inte bundna till index som beskriver pris- och kostnadsutvecklingen. För att balansera den offentliga ekonomin har flera sparåtgärder inriktats på ersättningarna för vård och undersökningar. Bland annat till följd av detta har ersättningsnivån i förhållande till priserna för tjänsterna sjunkit, och ersättningarna har de facto knappast alls ökat möjligheterna att välja tjänsteproducent. I figurerna nedan har de höjningar av ersättningarna som trädde i kraft i början av 2024 inte beaktats. 

Av figur 10 framgår ersättningsprocent för privatläkararvoden och antalet besök 1986–2023. Den genomsnittliga ersättningsgraden har beräknats genom att de totala kostnaderna har delats med antalet ersättningar. Under depressionen på 1990-talet avtog ökningen av kostnaderna per enhet. Ersättningstaxorna höjdes inte på 1990-talet, utan den ökning som syns i figuren förklaras med att användningen av tjänster och de totala kostnaderna minskade under depressionen. Figuren anger gängse priser, så inflationens inverkan har inte beaktats. Av figuren framgår att den sänkta ersättningsgraden knappast alls har påverkat antalet besök, utan de har hållit sig på samma nivå oberoende av ersättningsgradens utveckling. 

Figur 10. Ersättningsprocent för ersättningar för privatläkararvoden och antalet besök 1986–2023. Källa: Folkpensionsanstaltens forskning.  

Av figur 11 framgår kostnaderna för besök hos privatläkare och betalda ersättningar för dem 1986–2023. Enligt figuren ökar kostnaderna för besök hos privatläkare kontinuerligt, men ersättningsnivån har förblivit låg. Sålunda har ersättningarna täckt en allt mindre andel av kostnaderna för ett läkarbesök. 

Figur 11. Kostnader och ersättningar för besök hos privatläkare 1986–2023. Källa: Folkpensionsanstaltens forskning.  

Vid ingången av 2024 höjdes nivån på ersättningarna för vård och undersökningar inom den privata sjukvården genom att tilläggsfinansiering anvisades för dem. För besök hos privatläkare betalades sammanlagt cirka 89 miljoner euro i FPA-ersättningar 2024, vilket var cirka 58 miljoner euro mer än 2023. År 2024 fick 1 496 414 personer ersättning för kostnaderna för besök hos privatläkare. Mottagarna var 2,6 procent fler än 2023. Antalet personer som fick ersättning ökade i de flesta välfärdsområdena. Antalet ökade mest i Norra Österbottens, Norra Savolax och Birkalands välfärdsområden. Antalet personer som fick ersättning minskade i Vanda och Kervo, Kymmenedalens och Kajanalands välfärdsområden. Nyhet från Folkpensionsanstalten 21.1.2025: Yksityislääkärin vastaanoton kustannuksia korvattiin vuonna 2024 noin 58 miljoonaa euroa enemmän kuin vuotta aikaisemmin (ung. År 2024 betalades cirka 58 miljoner euro mer i ersättningar för besök hos privatläkare än året innan). Adress: . Texten finns endast på finska. https://tietotarjotin.fi/uutinen/945364/yksityislaakarin-vastaanoton-kustannuksia-korvattiin-vuonna-2024-noin-58-miljoonaa-euroa-enemman-kuin-vuotta-aikaisemmin 

2.3.2  Direktersättningsförfarande

Privata näringsidkare och serviceproducenter som är införda i registret över tjänsteproducenter Soteri får delta i systemet med avtal om direktersättning. En serviceproducent kan ansluta sig till direktersättningsförfarandet genom att ingå ett anslutningsavtal med Folkpensionsanstalten. Redovisningen kan lämnas på pappersblankett eller genom ett elektroniskt redovisningsförfarande. Folkpensionsanstalten betalar ersättning (arvode per betalningstillfälle) till en serviceproducent som lämnar redovisningen elektroniskt. Enligt uppgifter från Folkpensionsanstalten var 1 163 avtal om direktersättningsförfarande i fråga om läkarbehandling i kraft i januari 2025. Av dem är 485 elektroniska avtal. Största delen av de övriga avtalen gäller specialistläkare. Förfarandet med avtal om direktersättning tillämpas i stor omfattning i hela landet, och 86 procent av ansökningarna lämnas till Folkpensionsanstalten genom ett elektroniskt förfarande för redovisning av direktersättningar. 

2.3.3  Fördelningen av ersättningar för vård och undersökningar

2.3.3.2  Regional granskning

Enligt en regional granskning anlitas privata sjukvårdstjänster särskilt i stora städer. År 2022 fick över 45 procent av invånarna i Egentliga Finlands och Satakunta välfärdsområden samt Helsingfors ersättning för privat sjukvård. Lägst var andelen mottagare i Kajanalands och Mellersta Österbottens välfärdsområden, där mindre än 30 procent av invånarna fick ersättning. Timo Hujanen, Folkpensionsanstaltens forskningsblogg 28.3.2023: 40 prosenttia suomalaisista sai Kela-korvausta yksityisestä sairaanhoidosta vuonna 2022. (ung. 40 procent av finländarna fick FPA-ersättning för privat sjukvård 2022). Adress: .Texten finns endast på finska. https://tietotarjotin.fi/uutinen/612248/40-prosenttia-suomalaisista-sai-kela-korvausta-yksityisesta-sairaanhoidosta-vuonna-2022 

Enligt figur 12 betalas mest ersättningar i euro för besök inom den privata sjukvården hos allmänläkare och specialister i allmänmedicin till personer som har fyllt 65 år i Helsingfors, Västra Nyland, Egentliga Finland och Birkaland och minst ersättningar i Mellersta Österbotten, på Åland och i Kajanaland. Sett till antalet besök är situationen i hög grad också densamma i välfärdsområdena. Antalet besök enligt välfärdsområde av försäkrade som har fyllt 65 år anges i figur 13. 

Figur 12. Betalda ersättningar 2024 till personer som har fyllt 65 år för vård och undersökningar vid besök inom den privata sjukvården hos allmänläkare och specialister i allmänmedicin, enligt välfärdsområde. Källa: Folkpensionsanstaltens forskning.  

Figur 13. FPA-ersättningar 2024 till försäkrade som har fyllt 65 år för besök hos allmänläkare eller specialister i allmänmedicin, enligt välfärdsområde. Källa: Folkpensionsanstaltens forskning.  

2.4.1  Lagstiftning

Utkomststödet är en stödform inom socialvården som är avsedd att vara tillfällig och som beviljas i sista hand utifrån en behovsprövning. Genom utkomststödet tillgodoses rätten till oundgänglig försörjning och omsorg enligt 19 § 1 mom. i grundlagen. Bestämmelser om utkomststöd finns i lagen om utkomststöd (1412/1997). Utkomststödet täcker de nödvändiga kostnader som samhället godkänner att ersätta i enskilda fall och när en person inte kan få sin försörjning någon annanstans. Genom utkomststödet kan individers utkomst tryggas i överraskande och exceptionella situationer, och på så vis ger systemet för utkomststöd nödvändig flexibilitet i det sociala trygghetssystemet. 

Utkomststödet beviljas per familj, och baseras på familjens faktiska disponibla inkomster och utgifter. Sökanden har en omfattande informationsskyldighet i fråga om familjens inkomster och utgifter. Andra inkomstkällor ska utnyttjas först. Vilka inkomster och utgifter som ska godkännas i utkomststödet är alltid en prövningsfråga. Sådana utgifter som ersätts eller vars motsvarande förmån erhålls på någon annan grund beaktas inte som berättigande till utkomststöd. 

Utkomststödet består av det grundläggande utkomststöd som Folkpensionsanstalten anordnar och det kompletterande och förebyggande utkomststöd som välfärdsområdena anordnar. De utgifter som ska beaktas som grundläggande utkomststöd består av grunddelen och övriga grundutgifter. 

Grunddelen täcker utgifter som hänför sig till det dagliga uppehället, vars belopp föreskrivs för olika typer av familjer. En separat utredning om utgifterna behöver inte läggas fram. Till de utgifter som täcks med grunddelen hör enligt lagen om utkomststöd utgifter för kost och kläder, smärre hälso- och sjukvårdsutgifter samt utgifter som beror på personlig hygien och hemmets hygien, användning av lokaltrafik, prenumeration på dagstidning, användning av telefon och datakommunikation och hobby- och rekreationsverksamhet samt andra motsvarande utgifter som hänför sig till en persons och familjs dagliga uppehälle. Som övriga grundutgifter beaktas till behövligt belopp utgifter som hänför sig till boende och hälso- och sjukvård samt andra utgifter som räknas upp i lagen. I fråga om övriga grundutgifter förutsätter bedömningen av behovet prövning. Behovsprövningen inbegriper en bedömning av både utgiften och dess storlek. Bestämmelser om maximibeloppet för en del av de godtagbara utgifterna för boendeutgifter utfärdas genom förordning av statsrådet. Enligt etablerad tillämpningspraxis förutsätts det i fråga om avgifter för hälso- och sjukvård som beaktas som övriga hälso- och sjukvårdsutgifter i allmänhet att dessa tjänster produceras eller upphandlas av den offentliga hälso- och sjukvården. Det finns en del undantag, till exempel ögonläkarbesök i vissa situationer. 

2.4.2  Bedömning av nuläget samt äldre personer som får utkomststöd

År 2023 uppgick bruttokostnaderna för utkomststödet till 778 miljoner euro. Sammanlagt beviljades 727 miljoner euro i grundläggande utkomststöd, 29 miljoner euro i kompletterande utkomststöd och 23 miljoner euro i förebyggande utkomststöd. Finansieringen av det grundläggande utkomststödet genomförs så att staten betalar förskott till Folkpensionsanstaltens allmänna fond för social trygghet för att trygga Folkpensionsanstaltens likviditet. Kommunernas andel av finansieringen av det grundläggande utkomststödet är 50 procent och den beaktas i efterhand genom en minskning av statsandelen för kommunal basservice. Välfärdsområdena ansvarar för finansieringen av kompletterande och förebyggande utkomststöd. Deras finansiering grundar sig i sin tur i huvudsak på statens allmänna kalkylerade finansiering. 

Under 2024 betalades cirka 60 miljoner euro i utkomststöd för hälso- och sjukvårdsutgifter. År 2023 beaktades cirka 25 000 stycken hälsocentralsavgifter som utgifter, vilka sammanlagt uppgick till cirka 793 000 euro i kostnader. Det belopp som beaktats per person var i genomsnitt 31,68 euro.  

År 2024 fick 12 856 personer som fyllt 65 år grundläggande utkomststöd, vilket motsvarar cirka 1 procent av alla som fyllt 65 år. 

Tabell 11. Mottagare av grundläggande utkomststöd enligt åldersgrupp och kön 2024.  

4.2.1  Allmänt om bedömningen av konsekvenserna

I konsekvensbedömningarna har man också beaktat de maximibelopp och ersättningstaxor som uppskattats i den förteckning över maximipriser och ersättningstaxor som ska fastställas av Folkpensionsanstalten. 

Sammantaget är det osäkert i vilken mån de föreslagna lagändringarna och styrningen av finansiering till FPA-ersättningarna faktiskt styr hur tjänster anlitas. Ersättningarna och höjningarna av ersättningarna medför inte heller nödvändigtvis någon ny efterfrågan på den privata sektorns tjänster, utan de kan riktas till personer som redan från tidigare anlitar den privata sektorn. Det är inte heller möjligt att tillförlitligt bedöma i hur stor utsträckning de föreslagna ändringarna får personer att fortsätta anlita privata hälso- och sjukvårdstjänster och hur detta förebygger ökad belastning på den offentliga hälso- och sjukvården. Likaså går det inte att tillförlitligt förutse hur stor del av den offentliga hälso- och sjukvårdens kunder som åtminstone delvis börjar anlita privata hälso- och sjukvårdstjänster. Uppskattningarna av i vilken utsträckning kunder övergår till den privata hälso- och sjukvården baserar sig med andra ord på antaganden. På grund av dessa osäkerhetsfaktorer har propositionens konsekvensbedömning gjorts utifrån antaganden och scenarier om hur antalet besök som ersätts inom den privata sektorn och utgifterna för ersättningar kan ändra inom ramen för det anslag som reserverats för de ändringar som föreslås i propositionen och som hänför sig till den. 

Vid bedömningen av konsekvenserna för den offentliga ekonomin har man utgått från antagandet att cirka 620 000 försäkrade övergår till att anlita sådana läkartjänster som avses i propositionen och att bland dessa försäkrade är antalet sådana läkarbesök som avses i propositionen sammanlagt cirka 1 080 000 per kalenderår. Uppskattningen baserar sig på hur personer som fyllt 65 år tidigare har använt systemet för ersättning från Folkpensionsanstalten. Det har även uppskattats att cirka 30 procent av de patienter över 65 år som anlitat den offentliga öppna sjukvården övergår till att använda sådana privata läkartjänster som avses i propositionen. I fråga om dem som övergått från den offentliga hälso- och sjukvården bedöms antalet sådana besök hos allmänläkare som avses i propositionen vara två per kalenderår. I uppskattningen har det även tagits i beaktande att 12,6 procent av befolkningen har rapporterat om ett otillfredsställt behov av hälso- och sjukvårdstjänster. Man har räknat med att motsvarande andel av befolkningen över 65 år gör ett (1) sådant läkarbesök som avses i propositionen per kalenderår. Nguyen, L. och Häkkinen, U., 2022. Koettu tyydyttämätön terveyspalvelujen tarve ja terveyspalvelujen käyttö (ung. Otillfredsställt behov av hälso-och sjukvårdstjänster och anlitande av hälso- och sjukvårdstjänster). På adressen: . Texten finns endast på finska. https://www.julkari.fi/handle/10024/145565 I tabell 12 beskrivs det uppskattade antalet kunder och besök inom den offentliga och privata sektorn under lagarnas giltighetstid.  

Tabell 12. Det uppskattade antalet FPA-ersatta allmänläkarbesök bland 65 år fyllda och det uppskattade antalet patienter under ett år, indelade i besök inom den offentliga respektive den privata hälso- och sjukvården.  

I konsekvensbedömningen har man räknat med att Folkpensionsanstalten i enlighet med propositionen fastställer en förteckning över maximipriser och att ersättningstaxorna för FPA-ersättningarna och de försäkrades självriskandelar enligt förteckningen är de som anges i tabell 13. I tabell 13 presenteras också de uppskattade maximipriser som ska fastställas av Folkpensionsanstalten för undersökningar som ordinerats vid i propositionen avsedda läkarbesök.  

I nedanstående förteckning över undersökningar har man strävat efter att förutse de vanligaste undersökningar för personer inom målgruppen som enligt förslaget ska ingå i den förteckning över undersökningar som ska fastställas separat av Folkpensionsanstalten.  

Hjärt- och kärlsjukdomar, som bland annat omfattar blodtryckssjukdomar samt störningar i socker- och fettmetabolismen, är en betydande orsak till sjukdomsbördan i Finland. Riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdomar är rökning, högt blodtryck, förhöjda kolesterolnivåer i plasma, fetma, låg fysisk aktivitet och typ 2-diabetes Jousilahti m.fl. Viisi merkittävintä riskitekijää selittää maailmanlaajuisesti puolet sydän- ja verisuonisairastavuudesta. (ung. De fem mest betydande riskfaktorerna som förklarar hälften av hjärt- och kärlsjukdomarna på global nivå). Duodecim 2024; 140(8); 605–6. Texten finns endast på finska. . Hos personer över 65 år är det motiverat att följa upp dessa riskfaktorer genom laboratorieundersökningar, av vilka de viktigaste är blodsocker efter fasta (fS-gluk), glykosylerat hemoglobin (HbA1c), som beskriver långtidsblodsockret, och lipider (S-kol, S-LDL, S-HDL, S-trigly).  

Av de bilddiagnostiska undersökningarna behöver personer i åldersgruppen 65 år fyllda lungbild (Thx-röntgen) inte bara för att utesluta lunginfektioner och eventuella misstankar om tumörer, utan också för att diagnostisera hjärtsvikt. Hjärtfilm (EKG) är däremot en grundundersökning för att undersöka hjärtats aktivitet samt arytmier och hjärtblock. 

Utöver de ovannämnda undersökningarna är det med tanke på differentialdiagnoser av sjukdomar också viktigt med blodstatus (PVK) och mätningar av tyreoidstimulerande hormon (TSH), som beskriver hypotyreos. Symtomen på hypotyreos kan likna symtomen i olika stadier av hjärt- och kärlsjukdomar. Undersökning av förhållandet mellan albumin och kreatinin i urinen (U-AlbKre) i samband med hjärt- och kärlsjukdomar och lindrig njurskada har en viktig betydelse vid diagnos och behandling av patienter med diabetes och blodtryckssjukdomar. Viktiga undersökningar med tanke på den målgrupp som avses i propositionen är också undersökningar av kalium (K), natrium (Na) och kreatinin (Krea), som beskriver njurfunktionen, och av alaninaminotransferas (ALAT), som görs för att upptäcka levercellsskador och leverinflammationer. 

Hos äldre kan infektioner försämra allmäntillståndet och vårdbalansen vid kroniska sjukdomar. Därför är det motiverat att i samband med blodstatus (PVK) och mätningar av C-reaktivt protein (CRP) också utföra snabbtester och patientnära analyser. Bakterieodling och kemisk screening av urin (U-Baktvi och U-KemSeul) kan utföras för att utreda urinvägsinfektion. En akut infektion kan således behandlas genast när den efter läkarbesöket har fastställts genom laboratorieundersökning. Målet är att minska antalet läkarbesök och göra diagnostiseringen snabbare, vilket också minskar de totala kostnaderna. I samband med blodstatus görs också en undersökning av trombocyter (PVK + T) för att avvikelser ska kunna åtgärdas. 

Vid uppskattningen av maximibeloppet av läkararvodet vid fysiska mottagningsbesök har prisuppgifterna för det vanligaste besöket på läkarmottagningar, det vill säga besök på 20 minuter, använts som grund. Den nationella medianen för prisfördelningen vid besök på 20 minuter hos en allmänläkare är 72 euro. Till beloppet har expeditions- och serviceavgifternas andel på cirka 30 euro lagts till. Videomottagningar och telefonmottagning anses i princip inte ha samma terapeutiska värde som fysiska mottagningar, och därför har man utgått från lägre pristak för distanstjänster. 

Som antagande om pristaket för laboratorieundersökningar har man använt offentligt ägda laboratorieföretags prissättning när en försäkrad kommer till undersökningar med remiss från en privatläkare.  

Tabell 13. I propositionen avsedda läkarmottagningar och avsedd förteckning över undersökningar som kan ordineras vid de läkarbesök som avses i propositionen, maximipriser enligt tjänst och ersättningstaxor 2025.  

4.2.2  Ekonomiska konsekvenser

4.2.3  Konsekvenser för myndigheterna

4.2.4  Andra samhälleliga konsekvenser

5.1.1  Annan fördelning av finansieringen

Propositionen har beretts utifrån de mål och utgångspunkter i regeringsprogrammet som presenterats tidigare i denna proposition. Eftersom finansieringen enligt regeringsprogrammet har varit avsedd uttryckligen för sjukvårdsförsäkringens ersättningar för vård och undersökningar – och inte till exempel för välfärdsområdenas finansiering – har det för att uppnå målet enligt regeringsprogrammet inte utretts sätt att rikta finansieringen till annat än ersättningar för privat sjukvård. I välfärdsområdena pågår projekt för att utveckla primärvårdstjänsterna. Med den finansiering som står till förfogande uppnås inga betydande effekter för de självstyrande välfärdsområdenas totala finansiering. I budgeten för 2025 har det reserverats cirka 25,7 miljarder euro för välfärdsområdenas och HUS-sammanslutningens social- och hälsovård. Den statliga finansieringen till välfärdsområdena är icke-öronmärkt, så det finns inte några exakta uppgifter om hur den fördelas mellan socialvården och hälso- och sjukvården 2025. För FPA-ersättningarna anvisas enligt propositionen cirka 14,8 miljoner euro i statlig finansiering 2025 och cirka 44,5 miljoner euro 2026 och 2027. De anslag som reserverats för FPA-ersättningarna enligt propositionen är små i förhållande till anslagen till välfärdsområdena, och att anvisa anslagen för den icke-öronmärka finansieringen till välfärdsområdena skulle inte motsvara propositionens syften.  

Ett alternativ för att förbättra tillgången till primärvårdstjänster i framtiden är att utveckla systemet med servicesedlar. En reform av systemet med servicesedlar bör dock beredas med beaktande av välfärdsområdenas och tjänsteproducenternas ståndpunkter så att den även stöder välfärdsområdenas egen tjänsteproduktion, vårdkontinuiteten och kostnadshanteringen. Dessutom bör det beaktas att det är de självstyrande välfärdsområdena som själva beslutar om användningen av servicesedlar vid ordnandet av hälso- och sjukvårdstjänster. 

5.1.2  Alternativ för avgränsning av målgruppen

Den finansiering som reserverats för utvecklingen av FPA-ersättningarna förutsätter att det görs någon form av avgränsning av målgruppen. I annat fall är det inte möjligt att avsevärt höja ersättningsnivån. Vid beredningen beslutade man att rikta ersättningarna till personer som fyllt 65 år, eftersom avsikten är att förbättra tillgången till tjänster i synnerhet för de åldersgrupper som använder tjänsterna i stor utsträckning, vilket minskar belastningen på den offentliga primärvården. Sjukfrekvensen bland personer över 65 år är i genomsnitt betydligt högre än bland yngre åldersklasser, och hälso- och sjukvårdsbesöken är klart koncentrerade till den offentliga hälso- och sjukvården. Pensionärer har inte heller tillgång till företagshälsovård, till vilken besöken inom primärvården i fråga om personer i arbetsför ålder koncentreras. År 2023 var den förväntade pensioneringsåldern inom arbetspensionssystemet 62,8 år. Pensionsskyddscentralen: Faktiskt pensionsålder. På adressen: . https://www.etk.fi/tutkimus-tilastot-ja-ennusteet/tilastot/elakkeellesiirtymisika/ 

Under beredningen av propositionen behandlades frågan om målgruppen ska avgränsas till exempel till personer som fyllt 60 eller 70 år, men på basis av den genomsnittliga pensioneringsåldern och den finansiering som står till förfogande beslutade man att föreslå att ersättningarna ska riktas till personer som fyllt 65 år. 

5.1.3  Alternativ i anslutning till pristaken

I samband med tidigare ändringar i ersättningarna för vård och undersökningar inom den privata sjukvården har man identifierat en risk för att höjningar av ersättningarna kan överföras på priserna på hälso- och sjukvårdstjänster, varvid de höjda ersättningarna gagnar de privata tjänsteproducenterna i stället för kunderna. Möjligheten till sådana besök på en allmänläkarmottagning som föreslås i propositionen så att självrisken motsvarar besöksavgiften vid läkarbesök inom den offentliga primärvården ska enligt förslaget genomföras genom att det föreskrivs om ett pristak. Det föreslås att pristaket ska vara på samma nivå i hela landet. Under beredningen utreddes också möjligheten att införa områdesvisa pristak, men genomförandet och verkställandet ansågs vara svårt och skulle ha krävt mer utredningsarbete än vad tidsramarna för beredningen tillät. Olika pristak inom de olika områdena skulle också ha kunnat ha oönskade styreffekter på utbudet av tjänster i områdena. 

I fråga om ersättningarna för undersökningar bedömdes olika ersättningsmodeller. I varje ersättningsmodell med ett pristak som bedömdes skulle kunden ha fått ersättning för 50 procent av beloppet enligt pristaket, men det fanns skillnader i modellerna beträffande den nivå på vilken maximipriserna fastställdes. Således varierade också kostnadsberäkningarna både i fråga om den offentliga ekonomin och kunderna. Man bedömde också en modell där ersättningstaxan för varje enskild undersökning fastställdes utan maximipris. Detta alternativ slopades dock, eftersom modellen inte skulle ha innehållit några kostnadsbegränsande element och det skulle ha varit svårt att uppskatta den andel som kunden ska betala. Utan ett pristak för stödtjänster skulle en höjning av ersättningsnivåerna i fråga om läkararvoden också ha kunnat överföras på priserna för stödtjänster så att kostnaderna för dem hade ökat. 

5.1.4  Tjänster som avses i propositionen

De sjukvårdstjänster som avses i propositionen utreddes under beredningen särskilt med tanke på den finansiering som står till förfogande och de olika vårdhelheterna. Man ansåg att regeringsprogrammets mål att minska belastningen på den offentliga primärvården uppfylls bäst genom ersättningar för allmänläkarbesök. Dessutom utreddes möjligheten att inkludera olika specialområden i propositionen, men för att ersättningsmedlen skulle räcka till beslutade man att lämna dem utanför propositionen. Till exempel har besök hos specialister i ögonsjukdomar ersatts till personer som fyllt 65 år i sådan utsträckning att de ersättningsmedel som står till förfogande inte skulle ha räckt till för att ersätta både besök hos allmänläkare och besök hos ögonläkare. 

Som en alternativ lösning utreddes möjligheten att inkludera sjukskötares mottagningar i de tjänster som ersätts så att kundens självrisk vid dessa besök skulle ha varit lägre än självrisken vid läkarbesök. På detta sätt skulle kunden, om han eller hon så önskar eller till exempel till följd av de anvisningar som getts via tidsbokningstjänsten, ha kunnat besöka en sjukskötare, som vid behov hade kunnat skriva en remiss till en läkares mottagning. Vid beredningen utreddes i vilka fall personer som fyllt 65 år har besökt en sjukskötarens mottagning. Utifrån granskningen hade man kunnat välja att ersätta till exempel sårvård eller andra åtgärder som sjukskötaren vidtagit eller sjukskötares direktmottagningar. Med beaktande av syftet med propositionen ansågs det dock inte ändamålsenligt eller möjligt att inkludera sjukskötarmottagningar.  

6.1.1  Inledning

Utkastet till regeringens proposition var på remiss under tiden 11 februari–9 mars 2025 i utlåtandetjänsten. Remisstiden för de svenskspråkiga utlåtandena var den 14 februari–12 mars 2025 på grund av tidsramarna för översättning av utkastet till proposition. 

Det kom in sammanlagt 72 utlåtanden. Följande instanser yttrade sig: Akava ry, Athensmed Oy, Diabetesförbundet i Finland rf, Dokport Ab, Finlands näringsliv rf, Eläkeliitto ry, Pensionstagarnas Centralförbund PCF rf, Södra Karelens välfärdsområde, Södra Österbottens välfärdsområde, Fimlab Laboratoriot Oy, Hengitysliitto ry, Hyvinvointiala HALI ry, Helsingfors stad, HUS-sammanslutningen, Välfärdsområdesbolaget Hyvil Ab, IBD ja muut suolistosairaudet ry, ISLAB hyvinvointiyhtymä, Kajanalands välfärdsområde, Kansallinen senioriliitto ry, Folkpensionsanstalten, Egentliga Tavastlands välfärdsområde, Mellersta Nylands välfärdsområde, Konkurrens- och konsumentverket, Kyrkostyrelsen, Konsumentförbundet rf, Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT, Kymmenedalens välfärdsområde, Lapplands välfärdsområde, Västra Nylands välfärdsområde, Läkarföretagen rf, Lääkärisatama Oy, Mehiläinen, Njur- och leverförbundet rf, Kvinnosaksförbundet Unionen rf, NordLab hyvinvointiyhtymä, Yngre Läkares Förening rf, OmaDosetti Oy, Birkalands välfärdsområde, Norra Österbottens välfärdsområde, Norra Savolax välfärdsområde, Päijänne-Tavastlands välfärdsområde, Satakunta välfärdsområde, Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården, SOSTE Finlands social och hälsa rf, Sote Palveluyrittäjät SOTEPA ry, STTK rf, Finlands Specialistläkarförening rf, Suomen Fysioterapeutit – Finlands Fysioterapeuter ry, Finlands Geriatriker rf, Suomen Kommunistinen Puolue – Finlands Kommunistiska Parti r.p., Suomen Kuntoutusyrittäjät ry, Osteoporosförbundet i Finland rf, Finlands närvårdar- och primärskötarförbund SuPer rf, Finlands Läkarförbunds underavdelning för privatläkare, Suomen Lääkäriliitto - Finlands Läkarförbund ry, Reumaförbundet i Finland rf, Finlands Sjukskötare rf, Suomen Taksiliitto r.y., Suomen Yleislääkärit – Allmänläkare i Finland - GPF ry, Svenska pensionärsförbundet, Tehy rf, Institutet för hälsa och välfärd, konsernen Terveystalo, Försäkringskassorna rf, det riksomfattande ledarnätverket för folkhälsoarbetet, Handikappforum rf, äldreombudsmannen, Egentliga Finlands välfärdsområde, diskrimineringsombudsmannens byrå och tre privatpersoner. 

Remissvaren behandlas nedan enligt ärendehelhet. 

6.1.2  Propositionens effekter och mål

Flera remissinstanser tog ställning till propositionens effekter och mål. Propositionens mål att minska belastningen på den offentliga primärvården ansågs vara viktigt, men största delen av remissinstanserna ansåg att målet inte kan nås med den FPA-ersättningsmodell som utarbetats. Flera remissinstanser konstaterade att förslaget inte förbättrar tillgången till offentlig hälso- och sjukvård eller vårdkontinuiteten, vilket kan medföra kostnader för välfärdsområdena. 

Några remissinstanser fäste uppmärksamhet vid att det i propositionen inte beskrivs ett sådant alternativt att finansieringen skulle riktas till den icke-öronmärkta finansieringen till välfärdsområdena i stället för till FPA-ersättningarna. Några remissinstanser lyfte också fram utveckling av systemet med servicesedlar som ett alternativ till ersättningarna för privat sjukvård. 

Remissvaren föranledde till denna del inga ändringar i propositionens innehåll. Utifrån remissvaren har dock avsnittet om alternativa handlingsvägar kompletterats. 

6.1.3  Vårdkontinuitet, vårdens effektivitet och splittring av vården

I flera utlåtanden lyfte man fram vårdkontinuiteten, med vilken avsågs både kontinuiteten i relationen mellan patient och läkare och vårdkontinuiteten från en sektor till en annan. Många remissinstanser ansåg att man genom propositionen kan öka tillgången till vård (antalet läkarbesök), men propositionen förbättrar inte nödvändigtvis vårdens effektivitet, och i synnerhet inte kostnadseffektiviteten. I detta sammanhang lyftes det fram att på grund av att modellen är så inriktad på läkare börjar läkare eventuellt behandla sådana besvär som en sjukskötare behandlar inom den offentliga primärvården. Detta ansågs inte vara en kostnadsnyttoeffektiv användning av offentliga medel och modellen ger inte hälsofördelar. 

En del av remissinstanserna ansåg att det till följd av propositionen utvecklas en separat servicemodell med ett snävare tjänsteutbud som inte innehåller några kriterier för tillgång till tjänsterna, vilket leder till att hälso- och sjukvårdssystemet splittras. I flera utlåtanden uttrycktes också oro över att förslaget leder till överlappande användning av hälso- och sjukvårdsresurserna.  

Största delen av remissinstanserna ansåg att den föreslagna ersättningsmodellen lämpar sig särskilt för behandling av enkla, noggrant avgränsade och enskilda hälsoproblem.  

I remissvaren framhävdes också utmaningarna i anslutning till informationsöverföringen mellan de olika sektorerna. Den offentliga sektorn och den privata sektorn har olika informationssystem och registreringspraxis, vilket kan orsaka brister eller fördröjningar i överföringen av information. 

Till denna del föranledde remissvaren inga ändringar i den föreslagna ersättningsmodellen, men konsekvensbedömningen i propositionen har kompletterats. De avsnitt som gäller informationsöverföring har kompletterats utifrån remissvaren. 

6.1.4  Bedömning av vårdbehovet och multiprofessionalitet

Enligt flera remissinstanser saknas bedömning av vårdbehovet i propositionen, vilken skulle möjliggöra ett mer optimalt utnyttjande av kompetensen hos yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården samt kostnadseffektivitet. Många remissinstanser ansåg att multiprofessionella team möjliggör en bättre samordning av vården, vilket är särskilt viktigt i vården av äldre och patienter med flera sjukdomar. I utlåtandena lyfte man också fram integrering av allmänläkarnas arbete i produktionen av multiprofessionella tjänster inom hälso- och sjukvården samt i socialservicen. 

Utlåtandena föranledde inga ändringar i innehållet i propositionen. Med anledning av utlåtandena konstateras dock följande: Inom den privata hälso- och sjukvården görs inte bedömningar av vårdbehovet. Inom den offentliga hälso- och sjukvården grundar sig bedömningen av vårdbehovet på 51 § i hälso- och sjukvårdslagen. Syftet med propositionen är inte att göra strukturella ändringar i ordnandet av privat hälso- och sjukvård, och därför togs ett system för bedömning av vårdbehovet inte med i beredningen. Under beredningen av propositionen utreddes möjligheten att sjukskötare skulle omfattas av propositionen, men det ansågs inte ändamålsenligt att inkludera sjukvårdsåtgärder i modellen. Alternativet behandlas också i avsnittet om alternativa handlingsvägar. 

Dessutom har de föreslagna ändringarna karaktären av försök. Ett av syftena med propositionen är att göra ett försök med snabb tillgång direkt till en allmänläkare, och att inkludera sjukskötares bedömning av vårdbehovet i modellen skulle således inte ha motsvarat propositionens syften. Ersättningarna för vård och undersökningar inom den privata sjukvården kan anses komplettera den offentliga hälso- och sjukvården. De tjänster som avses i propositionen kompletterar till exempel redan befintliga multiprofessionella vårdrelationer inom den offentliga hälso- och sjukvården. Avsikten är inte att de föreslagna ersättningarna ska omfatta en separat huvudsaklig vårdkedja till exempel vid behandling av långtidssjuka eller personer med flera sjukdomar. 

6.1.5  Konsekvenser för välfärdsområdena och den offentliga hälso- och sjukvården

Flera remissinstanser lyfte fram att propositionen bör granskas som en del av det omgivande social- och hälsovårdssystemet. I synnerhet välfärdsområdena ansåg att propositionen står i strid med utvecklingen av modellerna med husläkare och personliga vårdteam, i synnerhet eftersom den föreslagna modellen inte innehåller någon bedömning av vårdbehovet. Flera remissinstanser lyfte också fram den samtidiga förlängningen av vårdgarantitiderna. Remissinstanserna ansåg att det skulle vara ändamålsenligare att styra finansieringen till den offentliga hälso- och sjukvården så att alla kundgrupper får bättre tillgång till vård. 

Enligt vissa remissinstanser kan förslaget minska antalet jourbesök inom den offentliga sektorn och behovet av specialiserad sjukvård när hälsoproblem åtgärdas innan de blir kroniska. Enligt flera remissinstanser kan förslaget minska belastningen på den offentliga hälso- och sjukvården, men samtidigt leda till att de kunder som har många problem och som behöver många olika tjänster i allt högre grad koncentreras till primärvården. 

I synnerhet välfärdsområdena ansåg att propositionens bedömning att personalövergången kommer att vara lite inte är trovärdig. Välfärdsområdena uppgav att i välfärdsområdena är det redan i nuläget ett problem att få personalen att stanna kvar. Välfärdsområdena ansåg det sannolikt att personal övergår till den privata hälso- och sjukvården eller åtminstone att deltidsarbete bland läkare som arbetar inom den offentliga hälso- och sjukvården ökar så att de i fortsättningen arbetar delvis inom den privata sektorn. 

Dessutom påpekade flera remissinstanser att om enklare patientfall till följd av propositionen överförs till den privata sektorn, vårdas patienterna med flera sjukdomar och de svårskötta patienterna fortfarande inom den offentliga hälso- och sjukvården, vilket ytterligare belastar läkarna vid hälsovårdscentralerna. Detta kan bidra till en ökad personalövergång från den offentliga sektorn till den privata sektorn. 

Om personalövergångarna från den offentliga sektorn till den privata sektorn är omfattande, kan det tvinga välfärdsområdena att skaffa dyra köpta tjänster för skötseln av de uppgifter som de har organiseringsansvar för, vilket ökar välfärdsområdenas kostnader. 

Utifrån remissvaren har bedömningen av konsekvenserna för välfärdsområdena preciserats. 

6.1.6  Jämlikhet

Den föreslagna åldersgränsen på 65 år ansågs allmänt taget motiverad särskilt med tanke på den motivering som gäller företagshälsovården och den högre sjukfrekvensen. Diskrimineringsombudsmannen ansåg dock att den åldersgräns på 65 år som föreslås i propositionen och motiveringen till åldersgränsen inte beskriver hälso- och sjukvårdstjänsterna som helhet för gruppen i fråga. Enligt ombudsmannen innehåller motiveringen i propositionen inte en sådan godtagbar grund som avses i diskrimineringslagen för att fastställa åldersgränsen i fråga. Enligt ombudsmannen är inte alla som fyllt 65 år särskilt utsatta eller i behov av ekonomiskt stöd så att det är motiverat att stödja deras mottagningsbesök inom den privata hälso- och sjukvården på det föreslagna sättet. Ombudsmannen ansåg att även om den äldre befolkningen har ett större behov av hälso- och sjukvårdstjänster, kan det sätt på vilket man nu försöker förbättra de äldres ställning inte berättigas i enlighet med diskrimineringslagen. Även om målet att stödja hälso- och sjukvården för äldre måste anses godtagbart, är medlen för att uppnå målet inte proportionerliga och ändringarna verkar inte på ett ändamålsenligt sätt rikta sig till dem som särskilt skulle dra nytta av en snabbare tillgång till vård.  

Diskrimineringsombudsmannen fäste också uppmärksamhet vid att kostnaderna för privat hälso- och sjukvård inte beaktas som utgifter i det grundläggande utkomststödet, vilket innebär att de 65 år fyllda som får utkomststöd inte fullt ut kan utnyttja möjligheten att söka sig till privat hälso- och sjukvård. Äldreombudsmannen ansåg att om endast en del av de försäkrade har möjlighet att fortsätta anlita privat hälso- och sjukvård efter att ha gjort det antal läkarbesök som avses i propositionen och resten av de försäkrade måste övergå till den offentliga hälso- och sjukvården, stärker detta en oroväckande utveckling som delar befolkningen enligt betalningsförmåga och bostadsområde och strider mot de hälsopolitiska principerna om rätten till tjänster enligt behov oberoende av betalningsförmåga. I flera utlåtanden lyftes det fram att om självriskandelen beaktas som en utgift i utkomststödet underlättar det situationen för dem som har de lägsta inkomsterna och förbättrar jämlikheten. 

Flera remissinstanser uttryckte sin oro över att ersättningsmodellen inverkar negativt på den regionala jämlikheten. Den regionala jämlikheten kommenterades med tanke på skillnaderna mellan välfärdsområdena och skillnaderna mellan välfärdsområdena och de informationssystem som privata tjänsteproducenter använder, och även med tanke på de regionala skillnaderna i tillgången till tjänster och befolkningsförhållandena. Enligt remissinstanserna skulle en eventuellt ojämlik tillgång till de tjänster som avses i propositionen öka den regionala ojämlikheten. Enligt flera remissinstanser är situationen redan nu ojämlik, eftersom tjänsteproducenterna har koncentrerats till huvudstadsregionen och de största städerna. Antalet personer inom den föreslagna målgruppen är enligt remissinstanserna relativt sett större i områden där det finns färre tjänsteproducenter (östra och norra Finland). I en del av utlåtandena lyftes dock fram att genom att inkludera distanstjänster i modellen stöder man den regionala jämlikheten till den del som de som hör till målgruppen kan sköta sina ärenden på en distansmottagning. 

En del av remissinstanserna ansåg att ersättningsmodellen ytterligare kan stärka polariseringen av befolkningen när det gäller anlitandet av hälso- och sjukvårdstjänster. Bättre bemedlade personer ansågs fortfarande ha bättre möjligheter att anlita privata hälso- och sjukvårdstjänster, till exempel när det föreslagna maximiantalet besök har gjorts, men behandlingen fortsätter inom den privata hälso- och sjukvården.  

I flera utlåtanden konstaterades det att den föreslagna ersättningsmodellen inte lämpar sig för vård av långtidssjuka patienter. Begränsningen av antalet besök och utbudet av undersökningar stöder inte behandlingen av långtidssjukdomar. Flera remissinstanser var eniga om att vården av personer med flera sjukdomar och av långtidssjuka även i fortsättningen kommer att vara starkt koncentrerad till den offentliga hälso- och sjukvården. I många utlåtanden konstaterades det också att det i denna åldersgrupp och i fråga om långtidssjuka ofta behövs ett multiprofessionellt samarbete (till exempel samarbete mellan diabetesskötare och läkare vid behandling av diabetes). 

Utifrån remissvaren har propositionens konsekvensbedömningar kompletterats, bland annat bedömningen av konsekvenserna för de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna vad gäller jämlikhet. Till propositionen har efter remissbehandlingen fogats ett förslag till ändring av lagen om utkomststöd, vilket bidrar till att öka den ekonomiska jämlikheten.  

6.1.7  Ersättningsmodellens innehåll

Den föreslagna regleringen av priserna så att det fastställs maximipriser understöddes i stor utsträckning. De uppskattade maximipriserna i fråga om läkararvoden ansågs i huvudsak vara på en lämplig nivå. I fråga om pristaken för undersökningar ansåg de som tog ställning till frågan i huvudsak att de maximipriser som uppskattats i propositionen är för låga för att verksamheten ska vara lönsam. Flera remissinstanser ansåg att tre läkarbesök per år lämpar sig särskilt för behandling av små enskilda hälsoproblem. Begränsningen av antalet besök kritiserades särskilt med avseende på långtidssjuka och vårdkontinuiteten. 

I flera utlåtanden föreslog man tillägg eller alternativa undersökningar i förteckningen över undersökningar och betonade att det i synnerhet i den läkarcentrerade modellen är viktigt att det utbud av undersökningar som läkarna har till sitt förfogande är tillräckligt täckande. Ett alltför snävt utbud av undersökningar kan leda till att kunden söker sig till den offentliga hälso- och sjukvården. Tillgången till stödtjänster ansågs vara en kritisk faktor. 

I synnerhet offentligt ägda laboratorier lyfte i sina utlåtanden fram att kostnadseffektiviteten hos de laboratorieundersökningar som utförs inom den offentliga sektorn baserar sig på undersökningsvolymen. Om ett betydande antal undersökningar överförs till privata laboratorier, försämras kostnadseffektiviteten hos de offentliga laboratorierna. Det innebär att välfärdsområdets kostnader för en enskild undersökning ökar. Detta ansågs kunna leda till ett behov av att anpassa verksamheten, vilket till exempel kan leda till att nätverket av verksamhetsställen minskar, vilket försämrar den regionala tillgången till undersökningar. 

Offentligt ägda laboratorier lyfte också fram den lagstiftning som för närvarande begränsar möjligheten för offentligt ägda laboratorier att sälja undersökningar till sådana kunder som har en ordination av en privatläkare. Enligt upphandlingslagen får en anknuten enhet bedriva högst fem procent av sin affärsverksamhet och med högst en andel på 500 000 euro tillsammans med andra aktörer än de upphandlande enheter som utövar ett bestämmande inflytande över den. I praktiken hindrar lagstiftningen således offentligt ägda laboratorier från att sälja laboratorieundersökningar till privatkunder. Dessa undersökningar som säljs av offentligt ägda laboratorier är förmånligare än inom den privata sektorn och dyrare än de undersökningar som utförs med remiss från den offentliga sektorn (som är avgiftsfria för kunden), och för kostnaderna för dem betalas ingen ersättning från Folkpensionsanstalten. Möjligheten för dessa laboratorier att få bättre möjlighet till försäljning till utomstående förbättrar dock avsevärt kundernas möjligheter att få de laboratorieundersökningar som avses i propositionen till ett förmånligare pris, och detta tryggar i synnerhet tillgången till tjänster i områden med långa avstånd, där utbudet av tjänster är mindre än till exempel i huvudstadsregionen.  

Utifrån remissvaren har den förteckning över undersökningar som använts som grund för bedömningen av propositionens ekonomiska konsekvenser kompletterats i avsnitt 4.2.1 så att de viktigaste laboratorieundersökningarna för undersökning av hjärt- och kärlsjukdomar har fogats till förteckningen. Dessutom har de beräknade maximipriserna för undersökningarna höjts. Maximipriserna fastställs dock av Folkpensionsanstalten. 

I fråga om offentligt ägda laboratorier konstateras dessutom följande: De ändringar som gäller gränserna för offentligt ägda laboratoriers försäljning till utomstående kräver ändringar av upphandlingslagen. På grund av tidsramarna för beredningen av propositionen var det inte möjligt att utreda ändringsbehoven tillräckligt. Till propositionens konsekvensbedömning har dock fogats avsnitt som gäller offentligt ägda laboratorier. 

6.2.1  Inledning

På remiss i utlåtandetjänsten var utöver utkastet till regeringsproposition en promemoria där man beskriver olika alternativ i fråga om de skyldigheter som eventuellt ska åläggas tjänsteproducenterna. I begäran om utlåtande begärdes i fråga om promemorian synpunkter på följande skyldigheter: 

1. En förutsättning för tillhandahållande av de tjänster som avses i propositionen ska vara att tjänsteproducenten erbjuder fysiska mottagningar. Tjänsteproducenten ska i enlighet med denna skyldighet erbjuda de läkarmottagningar som avses i propositionen i form av fysiska mottagningar för att kunna ingå avtal med Folkpensionsanstalten. 

2. Tjänsteproducenten ska förbinda sig att också tillhandahålla undersökningar som ordinerats av en annan tjänsteproducent på de villkor som anges i avtalet. En tjänsteproducent som tillhandahåller de tjänster som avses i propositionen ska också godkänna undersökningar som ordinerats av andra tjänsteproducenter och producera dessa undersökningar inom ramen för de maximipriser som Folkpensionsanstalten fastställt. 

3. Tjänsteproducenten ska förbinda sig att också erbjuda de undersökningar som avses i propositionen, om tjänsteproducenten har ett laboratorium vid tidpunkten för ingående av avtal med Folkpensionsanstalten. I detta fall ska tjänsteproducenten producera de tjänster som avses i propositionen både vad gäller läkarbesök och undersökningar. 

4. Endast en sådan tjänsteproducent som genomgående har tillgång till ett laboratorium, antingen ett eget laboratorium eller ett laboratorium på underentreprenad ska få tillhandahålla de tjänster som avses i propositionen. Således får inte heller läkartjänster tillhandahållas, om tjänsteproducenten inte kan erbjuda laboratorietjänster. 

5. Tjänsteproducenten producerar de tjänster som avses i propositionen separat. Tjänsteproducenten kan ingå avtal med Folkpensionsanstalten om endast läkartjänster eller endast undersökningar, och är således inte skyldig att tillhandahålla alla tjänster som avses i propositionen. 

6. Det ska krävas att ett avtal om direktersättning ingås. Tjänsteproducenten ska ingå ett avtal med Folkpensionsanstalten om ett förfarande för direktersättning för att få producera de tjänster som avses i propositionen. 

6.2.2  Remissvar om promemorian

6.2.3  Sammandrag

De skyldigheter som åläggs tjänsteproducenterna påverkar direkt tjänsteproducenternas vilja att tillhandahålla de tjänster som aves i propositionen, vilket inverkar på tillgången till tjänster. Detta inverkar direkt på hur propositionens mål uppnås. Därför bör införande av alltför betungande skyldigheter undvikas. Utifrån remissvaren om promemorian har det i propositionen tagits in ett förslag om förutsättning när det gäller avtal om direktersättningsförfarande. Det föreslås att ett avtal om direktersättningsförfarande ska utgöra förutsättning för ingående av avtal med Folkpensions-anstalten om produktion av tjänster. 

Det läggs slutligen inte fram andra förslag till skyldigheter för tjänsteproducenter, eftersom skyldigheter, enligt en helhetsbedömning som gjordes under beredningen, kan ha skadlig in-verkan på utbudet av tjänster, vilket skulle kunna inverka på hur målen med propositionen uppnås när det gäller tillgången till hälso- och sjukvårdstjänster och ökad valfrihet.