2.2.1  Inledande intervju

Arbets- och näringsbyråerna, de kommuner som ingår i kommunförsök och från början av 2025 arbetskraftsmyndigheterna enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice ska ordna ett personligt möte eller en kontakt (inledande intervju) med den arbetssökande inom fem vardagar från jobbsökningens början. Den inledande intervjun ska ordnas för alla arbetssökande oberoende av om personen är arbetslös eller inte. Den inledande intervjun ska ordnas vid den relevanta myndighetens verksamhetsställe om inte något annat sätt att ordna intervjun av vägande skäl är mer ändamålsenligt. Som vägande skäl anses till exempel att resan för besöket är särskilt lång, när man känner till att det är fråga om en kort tid av arbetslöshet eller det att den arbetssökande fortfarande arbetar eller deltar i en utbildning och därför inte kan delta i den inledande intervjun på ort och ställe.  

Vid den inledande intervjun bedöms den arbetssökandes förutsättningar att söka arbete och hitta sysselsättning samt den arbetssökandes behov av service. Det utarbetas en sysselsättningsplan för den arbetssökande som hänvisas att söka arbete och söka sig till ändamålsenliga tjänster. Vid den inledande intervjun åläggs arbetssökanden som villkor för att få arbetslöshetsförmån även en skyldighet att söka arbetsmöjligheter. Den inledande intervjun och den bedömning av servicebehovet som gjordes samtidigt utgör grund för senare samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning. 

Vid behov kan den inledande intervjun föregås av ett kompletterande samtal om jobbsökning. Vid det kompletterande samtalet om jobbsökning bedöms preliminärt den arbetssökandes behov av service och utarbetas en sysselsättningsplan. Dessutom åläggs den arbetssökande en skyldighet att söka arbetsmöjligheter som en förutsättning för att få arbetslöshetsförmån. Det kompletterande samtalet om jobbsökning ska när det föregår den inledande intervjun ordnas inom fem vardagar från jobbsökningens början, men det kan ordnas på det mest ändamålsenliga sättet i respektive fall, till exempel per telefon eller med distansförbindelse. Den inledande intervjun ska ordnas utan dröjsmål efter det kompletterande samtalet om jobbsökning. Det ovannämnda förfarandet möjliggör bland annat att man vid det kompletterande samtalet om jobbsökning utreder arbetssökandens rätt till utkomstskydd för arbetslösa och att man på förhand planerar den arbetssökandens individuella serviceprocess och kartlägger de arbetsmöjligheter som lämpar sig för honom eller henne.  

Enligt data från arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem (URA-systemet) ordnades det cirka 16 000 inledande intervjuer för arbetssökande i augusti 2023 mot cirka 8 000 i augusti året innan. Antalet inledande intervjuer är på uppgång och följer antalet inledda jobbsökningar. Cirka 55 procent av de inledande intervjuerna i kommunförsöken har ordnats som en lokal tjänst på plats, medan motsvarande andel för arbets- och näringsbyråerna är 36 procent. 

2.2.2  Samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning

Tre månader efter den inledande intervjun ordnas ett samtal om jobbsökning för arbetssökande som är arbetslösa eller hotas av arbetslöshet. Därefter ordnas ett samtal om jobbsökning var tredje månad. De ovannämnda samtalen om jobbsökning ordnas även för arbetssökande som är anställda på deltid eller permitterade genom förkortad arbetstid även om den arbetssökande inte är arbetslös. 

Mellan den inledande intervjun och det första samtalet om jobbsökning ordnas för arbetssökande som är arbetslösa eller som hotas av arbetslöshet fem kompletterande samtal om jobbsökning. Avsikten är att ordna de kompletterande samtalen om jobbsökning regelbundet under tre månader, vilket innebär att samtalen i regel ordnas med två veckors mellanrum. Dessutom ordnas för arbetssökande som är arbetslösa två kompletterande samtal om jobbsökning inom en månads tid alltid när arbetslösheten har pågått i sex månader. Utöver de ovan nämnda kompletterande samtalen om jobbsökning kan det för enskilda kunder ordnas kompletterande samtal om jobbsökning enligt personens servicebehov. 

Om den arbetssökandes jobbsökning kommer att upphöra inom en månad ordnas det inget samtal om jobbsökning eller kompletterande samtal om jobbsökning. I praktiken ordnas endast den inledande intervjun för personer som anmäler sig som arbetssökande och vars jobbsökning upphör inom en månad. Om den arbetssökandes situation förändras och jobbsökningen fortgår ordnas samtalen senare. Om den arbetssökande är permitterad ordnas inga kompletterande samtal om jobbsökning efter den inledande intervjun om inte den permitterade själv begär det. 

Om den arbetssökande deltar i arbetskraftsutbildning eller i frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån, har ett lönesubventionerat arbete, deltar i arbetsprövning eller rehabilitering, som bedöms vara högst en månad, ordnas det för den arbetssökande samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning oavsett om personen är arbetslös eller hotas av arbetslöshet. Om däremot arbetskraftsutbildningen, det lönesubventionerade arbetet, arbetsprövningen eller rehabiliteringen bedöms vara längre än en månad ordnas samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning inte även om personen är arbetslös eller hotas av arbetslöshet. Det som sägs ovan gäller även arbetssökande som i över en månads tid deltagit i frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån och som inte efter grundskolan eller gymnasiet har en examen som ger yrkesfärdigheter. I de nämnda situationerna ordnas det ett samtal om jobbsökning för den arbetssökande när det har gått en månad efter att studierna, arbetet, arbetsprövningen eller rehabiliteringen har bedöms upphöra. Efter samtalet om jobbsökning ordnar man inom en månad efter samtalet om jobbsökning ett kompletterande samtal om jobbsökning för den arbetssökande, om det inte är uppenbart onödigt.  

För arbetssökande som deltar i frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån och som har en utbildning efter grundskolan eller gymnasiet som ger yrkesfärdigheter ordnas inte kompletterande samtal om jobbsökning medan studierna pågår även om personen är arbetslös eller hotas av arbetslöshet. Undantaget gäller inte samtal om jobbsökning, varför dessa ska ordnas var tredje månad. 

Samtalen om jobbsökning och de kompletterande samtalen om jobbsökning kan ordnas på det sätt som med beaktande av den arbetssökandes servicebehov och av omständigheterna är mest ändamålsenligt. Samtalen kan föras vid myndigheten eller till exempel på arbetsplatsen eller läroanstalten. Samtalen kan också genomföras till exempel per telefon eller videoförbindelse.  

Vid samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning stöds den arbetssökandes jobbsökning samt utvärderas jobbsökningens resultat och hur sysselsättningsplanen utfallit. Arbetsförmedling är ett centralt element i samtalen. Vid behov preciseras bedömningen av den arbetssökandes servicebehov till exempel genom att man för honom eller henne skaffar undersökningar och bedömningar av arbetsförmågan samt andra sakkunnigbedömningar. Utvecklingen av kompetensen kan vid behov bedömas i samarbete med utbildningsproducenterna. Sysselsättningsplanen ses över åtminstone i samband med de samtal om jobbsökning som ordnas med tre månaders mellanrum. 

Enligt URA-systemet ordnades det för arbetssökande totalt cirka 72 000 samtal om jobbsökning och 35 000 kompletterande samtal om jobbsökning i augusti 2023. Motsvarande antal i augusti året innan var 39 000 samtal om jobbsökning och 16 000 kompletterande samtal om jobbsökning. Det bör beaktas att det ordnas klart färre kompletterande samtal om jobbsökning än samtal om jobbsökning trots att det borde vara tvärtom. Statistiken visar inte huruvida det främst gäller någon viss grupp arbetssökande att samtal inte ordnas. 

2.2.3  Skyldighet att delta i serviceprocessen en förutsättning för att få arbetslöshetsförmån

Bestämmelser om förutsättningarna för erhållande av arbetslöshetsförmån finns i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002). Om den arbetssökande uteblir från en inledande intervju eller ett samtal om jobbsökning förlorar hen sin rätt till arbetslöshetsförmån under sju dagar om underlåtelsen i samband med jobbsökning och service sker en andra gång under ett år och den arbetssökande inte har en giltig orsak enligt lagen om utkomststöd för arbetslösa. Den arbetssökande måste delta i kompletterande samtal om jobbsökning för att få arbetslöshetsförmån, om det har avtalats om samtalet i sysselsättningsplanen eller någon annan plan som ersätter den som har utarbetats tillsammans med den arbetssökande. 

Om det handlar om en tredje underlåtenhet under ett år varar tiden utan ersättning 14 dagar. Efter en fjärde underlåtenhet åläggs den arbetssökande skyldighet att vara i arbete, det vill säga förlorar sin rätt till arbetslöshetsförmån tills vidare. 

2.2.4  Jobbsökningsskyldighet

Ett villkor för att arbetslöshetsförmånen fortsatt ska betalas ut är att den arbetssökande söker möjliga jobb så som anges i sysselsättningsplanen. Föreläggandet av jobbsökningsskyldighet baserar sig på en sakkunnigbedömning där man bland annat beaktar den arbetssökandes arbetserfarenhet, kunnande och arbetsförmåga samt arbetsmarknadsläget i regionen. I regel förutsätts det att den arbetssökande söker fyra jobb som han eller hon har möjlighet att få under en granskningsperiod på en månad. Den kvantitativa jobbsökningsskyldigheten skrivs in i sysselsättningsplanen vid den inledande intervjun eller det kompletterande samtalet om jobbsökning före intervjun. Vid samtal om jobbsökning och vid behov vid kompletterande samtal om jobbsökning i samband med att sysselsättningsplanen ses över kontrolleras att jobbsökningsskyldigheten är aktuell.  

Den kvantitativa jobbsökningsskyldigheten kan sänkas om arbets- och näringsbyrån bedömer att det inte är möjligt att söka fyra möjliga arbeten under granskningsperioden. Vid bedömningen beaktas den arbetssökandes arbetserfarenhet, utbildning, övriga kompetens och arbetsförmåga samt den arbetssökandes eventuella skydd för yrkesskicklighet enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Hur dessa omständigheter påverkar jobbsökningsmöjligheterna bedöms i förhållande till arbetsmarknadsläget. Dock är till exempel ett dåligt arbetsmarknadsläge inte en grund för att sänka den kvantitativa jobbsökningsskyldigheten  

I lagen föreskrivs det om ett flertal undantag till när jobbsökningsskyldigheten börjar samt till granskningsperiodens längd och antalet jobbsökningar. Jobbsökningsskyldigheten börjar när anställningsförhållandet upphör om den arbetssökande är i annat än lönesubventionerat heltidsarbete som varar längre än två veckor. För arbetssökande som studerar inom arbetskraftsutbildning som varar över en månad börjar jobbsökningsskyldigheten gälla en månad innan studierna beräknas vara avslutade. Syftet med detta är att säkerställa en snabb övergång till arbete efter utbildningen. Detsamma gäller personer i arbetsprövning, lönesubventionerat heltidsarbete eller sammanhängande rehabilitering som varar längre än en månad. Deras skyldighet att söka jobb börjar en månad innan arbetsprövnings-, rehabiliterings- och lönesubventionsperioden upphör. 

En arbetssökande som saknar utbildning och som frivilligt deltar i studier som stöds med arbetslöshetsförmån och som varar längre än en månad ska medan studierna pågår söka tre möjliga jobb under en granskningsperiod på tre månader. Om de understödda studierna varar högst en månad eller om en månad av studierna återstår är den arbetssökande skyldig att söka samma antal jobb som andra arbetslösa.  

Deltidsanställda och permitterade genom förkortad arbetstid ska söka en arbetsmöjlighet under en granskningsperiod på tre månader. För heltidspermitterade och permitterade genom förkortad arbetstid börjar jobbsökningsskyldigheten när det har ordnats ett samtal om jobbsökning och tre månader har förflutit från permitteringens början.  

En kvantitativ skyldighet att söka jobb ska inte åläggas arbetssökande vars arbetslöshet har dragit ut på tiden och som har behov av social-, hälsovårds- och rehabiliteringstjänster. Dessutom förutsätts det att personens situation verkligen är sådan att det inte är aktuellt att rikta in sig på arbetsmarknaden. Dessa arbetssökande hänvisas till sektorsövergripande service enligt lagen om sektorsövergripande samservice som gäller främjande av sysselsättning eller från och med 2025 lagen om sektorsövergripande främjande av sysselsättningen. Vid utarbetandet av den sektorsövergripande sysselsättningsplanen bedöms den arbetssökandes situation sektorsövergripande av arbets- och näringsbyrån (från början av 2025 av arbetskraftsmyndigheten), välfärdsområdet och Folkpensionsanstalten tillsammans med kunden. Den fulla jobbsökningsskyldigheten kan sänkas om de lagstadgade förutsättningarna är uppfyllda. Om ingen jobbsökningsskyldighet inkluderas i den sektorsövergripande sysselsättningsplanen är det en förutsättning för fortsatt arbetslöshetsförmån att den arbetssökande fullföljer sin sektorsövergripande sysselsättningsplan.  

Jobbsökningsskyldighet ska inte heller åläggas sådana arbetssökande som enligt medicinsk utredning inte har kvar arbetsförmåga. Eftersom arbetslöshetsförmånen inte är avsedd att trygga försörjningen under tiden för arbetsoförmåga, förutsätts det för att jobbsökningsskyldigheten på denna grund ska kunna frångås att personen vid behov har ansökt om en förmån som betalas på basis av arbetsoförmåga och följt sin sysselsättningsplan om det där har avtalats om ansökan om rehabiliteringstjänster. För beslut om att inte ålägga någon jobbsökningsskyldighet förutsätts även att den arbetssökandes situation som helhet betraktad är sådan att sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden inte är möjlig. 

Jobbsökningsskyldighet föreläggs inte heller när den arbetssökande deltar i studier i läs- och skrivkunnighet som stöds med arbetslöshetsförmån och som enligt lagen om utkomststöd för arbetslösa ska bedrivas på heltid eller när den arbetssökande deltar i arbetskraftsutbildning som ordnas tillsammans med arbetsgivare inom ramen för gemensam anskaffning av utbildning eller i arbetskraftsutbildning som ordnats på motsvarande sätt. Ingen jobbsökningsskyldighet föreläggs heller om den arbetssökandes arbetslöshet upphör inom en månad av annan orsak än arbetskraftsutbildning eller med arbetslöshetsförmån stödda frivilliga studier eller om den arbetssökande inleder bevärings- eller civiltjänst eller familjeledighet inom en månad. I det ovannämnda fallet föreläggs jobbsökningsskyldighet inte under den granskningsperiod då arbetslösheten upphör eller bevärings- eller civiltjänsten eller familjeledigheten inleds. Om den arbetssökande har fått anställning i det bolag som avses i lagen om Jobbkanalen Ab föreläggs ingen jobbsökningsskyldighet. 

Utifrån data i URA-systemet förelades jobbsökningsskyldighet för cirka 65 procent av de arbetssökande under tiden 1.6–31.8.2023 med grund i en undertecknad sysselsättningsplan eller en ersättande plan. I genomsnitt var antalet möjliga arbeten att söka under en granskningsperiod på en månad 2,09 under den ovannämnda tiden. När granskningen begränsas till arbetslösa arbetssökande var den genomsnittliga jobbsökningsskyldigheten 2,61. Cirka 38 procent av alla arbetslösa arbetssökande som var skyldiga att söka jobb hade sökt det fulla antalet jobb. Granskat enligt åldersgrupp omfattas flest unga personer av jobbsökningsskyldighet och det antal möjliga jobb de ska söka är i snitt flera än i andra åldersgrupper. 

Under granskningsperioden 1.6–31.8.2023 förelade arbets- och näringsbyråerna jobbsökningsskyldigheter i något större omfattning än vad man gjorde i kommunförsöken, men det genomsnittliga antalet möjliga arbeten som ska sökas var i snitt högre i kommunförsöken än vid arbets- och näringsbyråerna. Vid arbets- och näringsbyråerna förelades 68 procent jobbsökningsskyldighet, och skyldigheten var i snitt 1,76 möjliga jobb. I kommunförsöken var 62 procent av de arbetssökande skyldiga att söka jobb och den genomsnittliga jobbsökningsskyldigheten var 2,44 möjliga jobb. Skillnaden förklaras åtminstone delvis av arbets- och näringsbyråernas och försökens olika kundgrupper samt av att försöken var placerade i stora städer där arbetsmöjligheterna är fler än i kringliggande områden. 

Vissa regionala skillnader kan också skönjas i hur jobbsökningsskyldigheten föreläggs. Antalet arbetssökande som omfattas av jobbsökningsskyldighet är flest Birkaland och minst i Östra Finland (Kajana och Norra Karelen) och Lappland. De regionala skillnaderna kan förklaras av olika arbetskraftsstrukturer (yrkesbranscher, utbildningsnivå), de arbetssökandes arbetsförmåga och servicebehov samt antalet möjliga arbeten att söka på arbetsmarknaden. 

2.2.5  Bedömning av bestämmelserna om serviceprocessen för arbetssökande och jobbsökningsskyldighet

Enligt regeringens proposition RP 167/2021 rd är ett syfte med att förnya serviceprocessen för arbetssökande att förnya tjänsterna så att arbetssökande erbjuds individuellt stöd för jobbsökning och sysselsättning. I propositionen bedömdes att arbets- och näringsbyrån eller kommunen årligen ordnar uppskattningsvis cirka 2,3 miljoner inledande intervjuer, samtal om jobbsökning eller kompletterande samtal om jobbsökning för arbetssökande. Från början av januari till utgången av september 2023 har det ordnats cirka 1,1 miljoner inledande intervjuer och samtal för cirka 480 000 kunder. Granskat på månatlig nivå är det faktiska antalet intervjuer och samtal cirka 64 procent av det uppskattade. Trots att antalet samtal går uppåt, förefaller antalet 2023 i ljuset av det som sägs ovan inte nå upp till vad som uppskattats. 

Arbets- och näringsbyråerna och de kommuner som deltog i kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen har i olika sammanhang fört fram att de anser att regleringen om serviceprocessen för arbetssökande är oändamålsenlig. Samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning ska enligt lagen ordnas utan prövning även för arbetssökande vilkas servicebehov inte förutsätter det. Det här har upplevts som en oändamålsenlig användning av resurserna. Såväl arbets- och näringsbyråerna som försökskommunerna har framfört önskemål om att serviceprocessen för arbetssökande ska underlättas och den sakkunnigas prövningsrätt utökas. 

Dessutom har det förts fram att företag i och med jobbsökningsskyldigheten skulle få ta emot ett stort antal arbetsansökningar där den arbetssökande inte på riktigt söker jobbet utan har lämnat in ansökan endast för att uppfylla sin skyldighet. Det här har konstaterats orsaka företagen en administrativ börda. 

Arbets- och näringsministeriet skickade i september 2023 ut en enkät till företag som en del av den utredning riksdagens uttalanden förutsätter. I enkäten frågade man bland annat efter företagens erfarenheter av den nya modellen för arbetskraftsservice. Enkäten skickades till cirka 40 000 företag av vilka 1 600 företag svarade. 

Utifrån det som preliminärt framkom av enkätsvaren hade cirka fem procent av de svarande företagen upplevt att reformen hade ökat antalet ansökningar till ledigförklarade jobb mycket eller väldigt mycket. Av de svarande företagen bedömde 63 procent att reformen inte alls har ökat ansökningarna till deras ledigförklarade jobb. Cirka fyra procent av företagen bedömde att antalet öppna ansökningar har ökat mycket eller väldigt mycket. Cirka 38 procent av de företag som hade publicerat en rekryteringsannons redogjorde närmare för varför någon ansökan enligt företaget inte svarade mot annonsens kriterier. Cirka 50 procent av företagen i fråga uppgav att det i ansökan nämndes att den hade skickats endast på grund av den skyldighet att söka jobb som myndigheten förelägger. Sett som helhet stöder resultaten från enkäten inte påståendet om det stora antal onödiga ansökningar som företagen skulle ha fått. På största delen (88 procent) av företagsfältet har arbetsansökningarna ökat högst i liten grad och ökningen av antalet onödiga ansökningar med beaktande av hela företagsfältet är inte betydande.  

Som det konstateras i avsnitt 1.1 ovan (Bakgrund) är det inte möjligt att i den här propositionen föreslå omfattande ändringar i bestämmelserna om serviceprocessen. De sakkunnigas rätt att avväga när samtalen ska ordnas och jobbsökningsskyldighet föreläggas kan dock utan att det har betydande konsekvenser för den uppskattade sysselsättningseffekten och för informationssystemet utökas för sådana arbetssökande där arbetslösheten inom kort kommer att upphöra eller som annars av grundad anledning kommer att stå utanför arbetskraften. 

2.3.1  Användningsändamål för kunduppgifter

Lagen om ordnande av arbetskraftsservice innehåller bestämmelser om den nationella informationsresursen för arbetskraftsservice. Lagen anger de ändamål för vilka uppgifter om kunder och om producenter av arbetskraftsservice får användas. Uppgifterna får användas för ordnande och produktion av sådan service som avses i lagen om ordnande av arbetskraftsservice, för skötsel av de uppgifter som i lagen om främjande av integration, lagen om utkomstskydd för arbetslösa, lagen om alterneringsledighet, lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, lagen om yrkesutbildning och lagen om Jobbkanalen Ab föreskrivs för arbetskraftsmyndigheter eller för utvecklings- och förvaltningscentret. Dessutom får uppgifterna användas för tillsyn, utveckling, uppföljning, utvärdering, statistikföring, prognostisering och styrning med avseende på de ovannämnda uppgifterna. 

Ändamålen för användningen av informationsresursen för arbetskraftsservice grundar sig på de uppgifter som föreskrivs för arbetskraftsmyndigheterna och utvecklings- och förvaltningscentret i lag. Utöver de uppgifter som nämns i lagen om ordnande av arbetskraftsservice åläggs utvecklings- och förvaltningscentret uppgifter i anslutning till arbetskraftsservice i lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna (879/2009, från och med ingången av 2025 närings-, trafik- och miljöcentralerna samt om närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter, nedan NTM-lagen ). Enligt den nämnda lagen sköter utvecklings- och förvaltningscentret de nationella tjänster genom vilka invandring av kompetent arbetskraft och rörlighet inom arbetskraften främjas. Dessutom sköter utvecklings- och förvaltningscentret riksomfattande informations- och rådgivningstjänster som hänför sig till offentlig arbetskraftsservice och inledande och utveckling av företagsverksamhet. För genomförandet av de tjänster som avses ovan är behandling av sådana kunduppgifter som avses i lagen om ordnande av arbetskraftsservice nödvändig, vilket bör beaktas i bestämmelserna om användningsändamål och behandlingen av kunduppgifter.  

2.3.2  Användarrättigheter till helheten av kundinformationssystem

Lagen om ordnande av arbetskraftsservice innehåller bestämmelser om användarrättigheterna till den riksomfattande helheten av kundinformationssystem och hur de beviljas. Enligt lagen förutsätter användningen av helheten av kundinformationssystem personliga användarrättigheter. Användarrättigheterna ska till sitt innehåll, sin omfattning, sina behörigheter och sin varaktighet begränsas till vad som är nödvändigt för att användaren ska kunna sköta sina uppgifter.  

Enligt lagen får användarrättigheter beviljas personer anställda vid arbetskraftsmyndigheter, utvecklings- och förvaltningscentret, arbets- och näringsministeriet eller regionförvaltningsverk som sköter uppgifter enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice, sådana uppgifter enligt lagen om främjande av integration som gäller arbetskraftsservice, uppgifter som avser i lagen om yrkesutbildning avsedd arbetskraftsutbildning, uppgifter enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller uppgifter enligt lagen om alterneringsledighet. Användarrättigheter får dessutom beviljas den som sköter uppgifter inom tillsyn, utveckling, uppföljning, statistikföring, prognostisering eller styrning i enlighet med de ovannämnda lagarna. Dessutom får användarrättigheter beviljas personer som sköter uppgifter för personuppgiftsansvariga eller uppgifter som gäller kontroll av användarrättigheter eller insamling av logginformation.  

Lagen innehåller ingen bestämmelse enligt vilken användarrättigheter får beviljas anställda vid utvecklings- och förvaltningscentret som sköter uppgifter inom internationell rekryteringsservice eller arbetskraftsservicens informations- och rådgivningstjänster i enlighet med NTM-lagen. Bestämmelserna om användarrättigheter bör kompletteras till denna del.  

I lagen har inte heller beaktats beviljande av användarrättigheter till en kommuns eller samkommuns anställda som sköter uppgifter som avses i lagen. Den som sköter arbetskraftsmyndighetens uppgifter med stöd av ett avtal som avses i 13 § 2 mom. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice är inte anställd hos arbetskraftsmyndigheten. Det är ändamålsenligt att precisera regleringen så att den beaktar beviljande av användarrättigheter också till en person som är anställd hos någon annan än arbetskraftsmyndigheten och sköter uppgifter som avses i lagen. 

2.3.3  Utveckling av de riksomfattande informationssystemtjänsterna och tillägg som ska tas in i helheten av kundinformationssystem

Enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice ansvarar utvecklings- och förvaltningscentret för att utveckla och förvalta den nationella informationsresursen för arbetskraftsservice, den nationella serviceplattformen för arbetskraftsservice och den riksomfattande helheten av kundinformationssystem för arbetskraftsservice. I helheten av kundinformationssystem ingår ett system för hantering av kundrelationer, ett allmänt stödsystem och e-tjänster. Arbetskraftsmyndigheterna är skyldiga att använda de nämnda systemen när de verkställer arbetskraftsservice. 

Arbetskraftsmyndigheterna kan skaffa tillägg som kompletterar den riksomfattande helheten av kundinformationssystem. Ett tillägg kan vid behov tas in i den riksomfattande helheten av kundinformationssystem. Förutsättningen är att tillägget är kompatibelt med helheten av kundinformationssystem. I utvecklings- och förvaltningscentrets befogenhet ingår att definiera de tekniska krav och de krav avseende datasäkerheten som tillägget ska uppfylla. Enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice tillämpas den lagen på behandling av personuppgifter i ett tillägg. 

Enligt lagen ska utvecklingen av de riksomfattande informationssystemtjänsterna för arbetskraftsservice ske i samarbete med utvecklings- och förvaltningscentret och de arbetskraftsmyndigheter som använder de riksomfattande informationssystemtjänsterna. Arbetskraftsmyndigheterna är den största användaren av informationssystemtjänsterna varför deras erfarenheter är en central källa för identifiering av vilka behov det finns att utveckla tjänsterna. Det föreskrivs inte särskilt om samarbetsformerna. 

Utvecklings- och förvaltningscentret har framfört till arbets- och näringsministeriet att det anser att bestämmelserna om tilläggen delvis är bristfälliga och lämnar rum för tolkning. Bestämmelserna kan i sin nuvarande form tolkas som att utvecklings- och förvaltningscentret ska definiera de tekniska kraven och kraven avseende datasäkerhet för alla tillägg som arbetskraftsmyndigheterna ber att få ansluta. I praktiken kan det här innebära att avsevärda resurser inriktas på att utveckla nya gränssnitt i stället för att utveckla systemhelheten. 

Dessutom har utvecklings- och förvaltningscentret konstaterat att bestämmelserna inte klargör om utvecklings- och förvaltningscentret har befogenhet att neka att ta in tillägg om de överlappar med den helhet av kundinformationssystem som omfattas av användningsskyldighet, eller om utvecklings- och förvaltningscentret har rätt att stänga förbindelsen till ett redan anslutet tillägg om tillägget äventyrar datasäkerheten eller integritetsskyddet. Man har upplevt det som oklart huruvida utvecklings- och förvaltningscentret har något ansvar för den behandling av personuppgifter som sker i ett tillägg. 

Enligt 22 § i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019, nedan informationshanteringslagen ) ska myndigheterna genomföra regelbundet återkommande och standardiserad elektronisk överföring av information mellan informationssystem via tekniska gränssnitt, om den mottagande myndigheten enligt lag har rätt till informationen. Enligt informationshanteringslagen definierar den myndighet som lämnar ut informationen beskrivningen av strukturen för information som överförs via ett tekniskt gränssnitt och uppdaterar den. Med stöd av samma lag är det klart att utvecklings- och förvaltningscentret ansvarar för gränssnitten till den del det handlar om att information lämnas ut från den nationella informationsresursen till arbetskraftsmyndigheternas egna tillägg, och att arbetskraftsmyndigheterna har ansvar för gränssnitten då information lämnas ut från ett tillägg till den nationella informationsresursen.  

Lagen om ordnande av arbetskraftsservice har inga specialbestämmelser om den tekniska definitionen av gränssnitt eller någon separat gränssnittstjänst eftersom det har ansetts höra till utvecklings- och förvaltningscentret med stöd av dess uppgift att förvalta de nationella informationssystemtjänsterna och bestämmelserna i informationshanteringslagen. Det som nämns ovan kan tolkas som att det även betyder att gränssnitten ingår i de nationella informationssystemtjänsterna och att de ska utvecklas tillsammans med arbetskraftsmyndigheterna. 

I praktiken beror utvecklings- och förvaltningscentrets möjligheter att genomföra olika gränssnitt på de tillgängliga resurserna. Arbetskraftsmyndigheterna har redan fört fram till utvecklings- och förvaltningscentret vilka gränssnitt som behövs för anslutning av tilläggen. Hur gränssnitten kan genomföras beror på tillgängliga resurser och vilka utvecklingsbehov som prioriteras. Det är motiverat att också på lagstiftningsnivå tydliggöra att utvecklings- och förvaltningscentret inte kan svara mot alla behov omedelbart. 

Till utvecklings- och förvaltningscentrets befogenheter hör med stöd av informationshanteringslagen och 120 § 3 mom. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice att definiera de tekniska krav och krav avseende datasäkerhet som tilläggen ska uppfylla. Utvecklings- och förvaltningscentret har därmed befogenhet att neka att ta in ett tillägg om det inte uppfyller de definierade kraven. Otydligare är däremot om utvecklings- och förvaltningscentret med stöd av den gällande lagstiftningen kan neka att ta in ett tillägg om det överlappar med helheten av informationssystem som omfattas av användningsskyldighet. Av detaljmotiveringen i regeringens proposition RP 207/2022 rd framgår att avsikten var att det inte ska tas in överlappande tillägg till informationsresursen. Det är motiverat att precisera lagstiftningen så att detta nämns i lagen. 

Enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice tillämpas den lagen på behandling av personuppgifter i ett tillägg. I propositionen redogörs inte desto närmare för vilka bestämmelser i lagen som ska tillämpas. Utgångspunkten när lagen om ordnande av arbetskraftsservice bereddes var att utvecklings- och förvaltningscentret inte svarar för att definiera de tekniska kraven och kraven avseende datasäkerhet med undantag för datasäkerheten eller dataskyddet för tilläggen och inte heller är personuppgiftsansvarig för de personuppgifter som behandlas i tillägg, utan dessa ansvarsområden hör enbart till den arbetskraftsmyndighet som äger tillägget. För att klargöra ansvarsfördelningen mellan utvecklings- och förvaltningscentret och arbetskraftsmyndigheterna vore det ändamålsenligt att personuppgiftsansvaret och till vilka delar lagen om ordnande av arbetskraftsservice tillämpas på tillägg framgår av lagen. Dessutom är det motiverat att i lagen lägga till bestämmelser om i vilka situationer utvecklings- och förvaltningscentret får stänga förbindelsen för ett tillägg till den riksomfattande helheten av kundinformationssystem och informationsresursen. 

2.3.4  Utvecklings- och förvaltningscentrets rätt att få uppgifter ur inkomstdatasystemet

Enligt lagen om inkomstdatasystemet (53/2018, nedan inkomstregisterlagen ) har utvecklings- och förvaltningscentret i och med en ändring som träder i kraft vid ingången av 2025 rätt att få uppgifter ur inkomstdatasystemet för verkställighet av lönegarantilagen och lagen om lönegaranti för sjömän. Dessutom har utvecklings- och förvaltningscentret från ingången av 2025 rätt att få uppgifter ur inkomstdatasystemet för skötsel av uppgifter som gäller produktion, utvärdering och uppföljning av information om arbetskraftsservicens funktion, resultat och effekter. Bestämmelser om den ovannämnda uppgiften finns i NTM-lagen.  

Till utvecklings- och förvaltningscentrets uppgifter hör även utvecklingen och uppdateringen av de nationella informationssystemtjänsterna för arbetskraftsservice som det konstateras ovan. I informationssystemtjänsterna ingår helheten av kundinformationssystem som utöver ett system för hantering av kundrelationer även innehåller e-tjänster och ett allmänt stödsystem. Enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice är arbetskraftsmyndigheterna skyldiga att använda de riksomfattande informationssystemtjänsterna. 

Det allmänna stödsystemet används för behandling av ansökningar, beslut och utbetalningar som gäller stöd enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice. För till exempel utbetalning av lönesubventioner skapas i det allmänna stödsystemet en ansökan om utbetalning och till den hämtas det ur inkomstregistret uppgifter om den lön arbetsgivaren betalar den sysselsatta. Löneuppgiften utgör grund för utbetalning av lönesubvention. 

Enligt den gällande lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice betalar utvecklings- och förvaltningscentret stöd, subventioner och ersättningar som beviljas av arbets- och näringsbyrån. För att sköta den ovannämnda uppgiften har utvecklings- och förvaltningscentret rätt att enligt den gällande inkomstregisterlagen ur inkomstregistret få uppgifter om lönesubvention, sysselsättningsstöd avseende person som fyllt 55 år, stöd för lönekostnader av arbete ordnat på basis av sysselsättningsskyldighet, startpeng och utbildning inom omställningsskyddet i enlighet med lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. 

Eftersom ansvaret för att ordna arbetskraftsservice överförs till kommunerna överförs även uppgifterna att bevilja och betala ut stöd från utvecklings- och förvaltningscentret till kommunernas arbetskraftsmyndigheter. Detta har beaktats i ändringarna i inkomstregisterlagen, som träder i kraft den 1 januari 2025, genom att föreskriva om arbetskraftsmyndigheternas rätt att få uppgifter ur inkomstregistret för ovannämnda ändamål. 

I bestämmelserna beaktas inte att utvecklings- och förvaltningscentret även framöver producerar informationssystemtjänsterna, vilket i praktiken förutsätter att uppgifterna överförs från inkomstregistret till den nationella informationsresursen som utvecklings- och förvaltningscentret förvaltar, varifrån de förmedlas vidare för användning av arbetskraftsmyndigheterna. Bestämmelser där endast arbetskraftsmyndigheterna har rätt att få uppgifter möjliggör inte utlämnande av uppgifter direkt till utvecklings- och förvaltningscentret.  

Enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice har utvecklings- och förvaltningscentret oberoende av sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt av andra statliga myndigheter, arbetskraftsmyndigheter, andra kommunala myndigheter, aktiebolaget Business Finland, Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna få de uppgifter som är nödvändiga för att centret ska kunna sköta sina lagstadgade uppgifter enligt denna lag eller någon annan lag när det gäller verkställighet, uppföljning och utvärdering av arbetskraftsservice. Inkomstregisterlagen bör kompletteras med en bestämmelse om rätt för utvecklings- och förvaltningscentret att få de uppgifter ur inkomstregistret som det behöver för att producera informationssystemtjänster. Syftet med det är att uppgifterna ska kunna överföras från inkomstregistret till utvecklings- och förvaltningscentrets informationsresurs, varifrån de förmedlas vidare för användning av arbetskraftsmyndigheterna. 

2.3.5  Användarrättigheter till helheten av informationssystem vid beredningen av verkställigheten

Enligt lagen om införande av lagen om ordnande av arbetskraftsservice och vissa lagar som har samband med den har en arbetskraftsmyndighet trots sekretessbestämmelserna rätt att av arbets- och näringsbyrån, närings-, trafik- och miljöcentralen, utvecklings- och förvaltningscentret och en kommun som deltar i kommunförsöket för främjande av sysselsättningen få för beredning av verkställigheten av arbetskraftsservicen nödvändiga uppgifter. Rätten att få uppgifter omfattar uppgifter om kunder som överförs till arbetskraftsmyndigheterna i den omfattning som förutsätts för att säkerställa kontinuiteten i kundens serviceprocess och service. I regeringens proposition (RP 207/2022 rd) anses det att uppgifter om arbetskraftsservicens kunder och kundhistoria är nödvändiga uppgifter. Enligt propositionen avses med uppgifter om kunder nödvändiga uppgifter som behövs för planeringen av produktionen av arbetskraftsservice och till exempel anskaffningar av service, såsom uppgifter om nuvarande tjänster som tillhandahålls i form av offentlig arbetskraftsservice och om antalet kunder samt kostnaderna för tjänsterna. Kunduppgifter är dessutom de uppgifter som beredningen av ibruktagandet av de riksomfattande informationssystemtjänsterna förutsätter. Vid beredningen av ibruktagandet av informationssystemtjänsterna är det nödvändigt att också behandla kunduppgifter som innehåller personuppgifter. 

Rätten till kunduppgifter har begränsats till att gälla nödvändiga uppgifter för att trygga kontinuiteten i serviceprocessen och servicen. Uppgifter om enskilda kunder hos arbetskraftsservicen är med stöd av 24 § 1 mom. 25 punkten i offentlighetslagen sekretessbelagda och kan innehålla uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter, såsom uppgifter om en persons hälsotillstånd och arbets- och funktionsförmåga. Kunduppgifter om enskilda kunder behövs vid beredningen av verkställigheten av arbetskraftsservicen och i synnerhet vid ordnandet av kundbetjäningen bland annat så att det för kunderna kan utses ansvariga sakkunniga. Arbetskraftsmyndigheterna måste kunna planera kundernas service både allmänt och individuellt innan organiseringsansvaret överförs för att det inte ska uppstå onödiga avbrott i kundernas service.  

Enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice är utvecklings- och förvaltningscentret och arbetskraftsmyndigheterna gemensamt personuppgiftsansvariga för den nationella informationsresursen för arbetskraftsservice. Fullgörandet av den personuppgiftsansvariges skyldigheter och andra skyldigheter som gäller informationshantering förutsätter planering av behandlingen av uppgifter, skapande av informationshanteringsprocesser samt i synnerhet förtrogenhet med användningen av det riksomfattande helheten av kundinformationssystem. I regeringens proposition (RP 207/2022 rd) konstateras att användarrättigheterna till kundinformationssystemet ska beviljas och förberedelserna inför det tekniska öppnandet av dem genomföras så att experterna har tillgång till kundinformationssystemet och kunduppgifterna när organiseringsansvaret överförs. I motiveringen i propositionen hänvisas det till 125 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice enligt vilken arbetskraftsmyndigheten ska bevilja de personer som är anställda hos arbetskraftsmyndigheten användarrättigheter till den riksomfattande helheten av kundinformationssystem. Enligt propositionen görs överföringen av kundrelationer från arbets- och näringsbyråerna samt försökskommunerna till arbetskraftsmyndigheterna elektroniskt i de riksomfattande informationssystemtjänsterna för arbetskraftsservice. Behandlingen av personuppgifter innan organiseringsansvaret överförs är nödvändig som en del av de tekniska förberedelserna i anslutning till informationssystemtjänsterna med beaktande av förberedelserna för administreringen av kunduppgifterna och överföringen av kunduppgifter. 

Arbetskraftsmyndigheternas rätt att få information om arbetskraftsservicens enskilda kunder tillämpas enligt införandelagen från och med den 1 augusti 2024. För att kundservicen ska kunna överföras smidigt kan det förutsätta användarrättigheter till informationssystemen redan innan organiseringsansvaret överförs den 1 januari 2025. Det ingår dock inga bestämmelser om arbetskraftsmyndigheternas användarrättigheter till helheten av informationssystem före den nämnda tidpunkten. 

2.3.6  Kundinformationssystemet för företagstjänster

I 4 § i lagen om kundinformationssystemet för företagstjänster (293/2017), i den lydelse som träder i kraft den 1 januari 2025, föreskrivs det om dem som får registrera kunduppgifter för att utnyttjas gemensamt och för de ändamål som avses i 5 § i samma lag. Sådana är bl.a. myndigheter som tillhandahåller företagstjänster, arbetskraftsmyndigheter och Business Finland Ab. Utvecklings- och förvaltningscentret anses från och med den 1 januari 2025 höra till den grupp av myndigheter som tillhandahåller företagstjänster, eftersom det tillhandahåller företagstjänster enligt lagen om kundinformationssystemet för företagstjänster. På motsvarande sätt föreskrivs det i 10 §, i den lydelse som träder i kraft den 1 januari 2025, om de aktörer till vilka uppgifter får lämnas ut ur kundinformationssystemet trots sekretessbestämmelserna. Sådana aktörer är bl.a. närings-, trafik- och miljöcentralerna och Business Finland Ab, men inte utvecklings- och förvaltningscentret. 

Utvecklings- och förvaltningscentret och Business Finland bildar tillsammans funktionen Work in Finland, som fullgör statens uppgift när det gäller att främja invandringen av experter och stödja den internationella rekryteringen. Work in Finlands uppgifter och befogenheter träder i kraft fullt ut vid ingången av 2025 i och med överföringen av arbetskraftsservicen. Bestämmelser om de uppgifter inom internationell rekrytering som utvecklings- och förvaltningscentret sköter finns i 3 a § 2 mom. 3 punkten i lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna samt närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter (897/2009). I praktiken omfattar uppgifterna från och med ingången av 2025 bland annat att upprätthålla och utveckla datasystem och plattformar som stöder internationell rekrytering, att på riksnivå sammanställa och förutse behoven av utländsk arbetskraft samt att på riksnivå sammanställa uppgifter om lediga jobb som är öppna för internationell rekrytering. Till dess uppgifter hör dessutom arbetsgivar- och personkundrådgivning inom internationell rekrytering samt information om arbetslivet i Finland. Centret kan också skaffa tjänster som främjar invandringen av experter och tillgången på utländsk arbetskraft. 

På motsvarande sätt har Business Finland Ab:s lagstadgade uppgifter redan kompletterats med en uppgift som gäller främjande av invandringen av experter och som omfattar information om landsbilden, marknadsföring och kampanjer som riktar sig till utländska experter. Bolaget har till uppgift att locka internationella experter och matcha dem med behoven inom branscher som är viktiga med tanke på Finlands tillväxt och innovationer. Dessutom utvecklar bolaget långsiktiga partnerskap i de internationella experternas ursprungsländer för att främja arbets- och studiebaserad invandring. 

Företagstjänsterna utgör som beskrivits ovan en betydande del av de tjänster som Work in Finland erbjuder. Det är viktigt att de aktörer som bildar Work in Finland, dvs. utvecklings- och förvaltningscentret och Business Finland, kontinuerligt kan utbyta information om företagskundernas servicebehov och de tjänster som tillhandahålls. I praktiken innebär detta ett gemensamt kundinformationssystem, som alltså inte är tillgängligt i nuläget. 

4.1.1  Avtal om skötsel av myndighetsuppgifter och definitionen av arbetskraftsmyndighet

Det föreslås att möjligheten för en kommun eller samkommun som har organiseringsansvaret att avtala om utövandet av den behörighet som hör till arbetskraftsmyndigheten i enlighet med 54 § i kommunallagen utvidgas till att omfatta uppgifter som hör till arbetskraftsmyndigheten enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice och även andra lagar. Ändringen gör det möjligt för den arbetskraftsmyndighet som har organiseringsansvaret att genom avtal exempelvis låta en kommuns eller en samkommuns tjänsteinnehavare i ett sysselsättningsområde ge ett arbetskraftspolitiskt utlåtande som enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa hör till arbetskraftsmyndighetens behörighet. De uppgifter enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa som hör till arbetskraftsmyndighetens behörighet har ett nära samband med serviceprocessen för arbetssökande, varvid ändringen främjar ett ändamålsenligt ordnande av verksamheten och gör kundservicen smidigare. Definitionen av arbetskraftsmyndighet förtydligas så att det avser endast den myndighet vid kommunen eller samkommunen som ansvarar för att ordna arbetskraftsservice inom sitt verksamhetsområde. Enligt den gällande definitionen avses med arbetskraftsmyndighet också den myndighet till vilken myndighetsuppgifter enligt denna lag har överförts enligt vad som avses i 13 § 2 mom. Ändringen av definitionen påverkar inte arbetskraftsmyndighetens möjlighet att avtala om att en uppgift som med stöd av 13 § 2 mom. föreskrivs för arbetskraftsmyndigheten anförtros en tjänsteinnehavare i en annan kommun eller samkommun, med iakttagande av vad som i 54 § i kommunallagen föreskrivs om avtal om skötsel av en myndighetsuppgift.  

Definitionen av arbetskraftsmyndighet i lagen om utkomstskydd för arbetslösa ses över så att den motsvarar den ändring som föreslås i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. 

4.1.2  Serviceprocessen för arbetssökande och jobbsökningsskyldighet

Serviceprocessen för arbetssökande ska ändras så att det för arbetssökande vars arbetslöshet håller på att upphöra inom tre månader i regel inte ska ordnas samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning, om inte den arbetssökandes servicebehov förutsätter att samtal ordnas. Dessutom förutsätts att den arbetssökandes arbetslöshet upphör för minst tre månader. Samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning ska inte heller ordnas för arbetssökande som inom tre månader kommer att inleda bevärings- eller civiltjänst eller familjeledighet som varar minst tre månader. Syftet med ändringen är att resurserna ska kunna inriktas bättre i enlighet med de arbetssökandes servicebehov.  

Serviceprocessen ska dessutom ändras så att när serviceprocessen för en arbetssökande avbryts återupptas de kompletterande samtalen om jobbsökning där processen avbröts. Med andra ord ska de samtal om jobbsökning som inte blev av hållas senare. Även om samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning inte behöver ordnas i de nämnda situationerna, kvarstår de arbetssökandes skyldighet att främja sin sysselsättning under den tid som de är kunder hos arbets- och näringsbyrån (från ingången av 2025 hos arbetskraftsmyndigheten) och omfattas av systemet för utkomstskydd för arbetslösa. Det innebär att jobbsökningsskyldigheten föreläggs i sysselsättningsplanen eller i en plan som ersätter den och att genomförandet av planen följs upp. När jobbsökningsskyldighet föreläggs ska det beaktas om den arbetssökande har möjlighet att få kortvarigt arbete innan arbetslösheten upphör eller bevärings- eller civiltjänsten eller familjeledigheten inleds. Jobbsökningsskyldigheten kan i dessa situationer fullgöras också genom att söka en anställning som varar mindre än två veckor. Antalet jobb som måste sökas kan också sänkas eller så kan man frångå skyldigheten helt och hållet på de grunder som anges i lagen. 

De ändringar som avses ovan görs med motsvarande innehåll i den gällande lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och i lagen om ordnande av arbetskraftsservice, som träder i kraft vid ingången av 2025. Ändringarna blir tillämpliga också i kommunförsöken för främjande av sysselsättningen. 

Det föreslås att lagen om utkomstskydd för arbetslösa ändras så att en arbetssökande förlorar sin rätt till arbetslöshetsförmåner antingen för viss tid eller tills vidare, om personen själv orsakar att det inte ordnas samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning på det sätt som avses i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice eller lagen om ordnande av arbetskraftsservice. 

4.1.3  Behandling av kunduppgifter samt riksomfattande informationssystemtjänster

Det föreslås att bestämmelserna om kunduppgifternas användningsändamål, vilka uppgifter som ska registreras och rätten att använda uppgifterna kompletteras så att det blir möjligt att behandla kunduppgifter och använda helheten av informationssystem för att sköta riksomfattande rekryteringstjänster i anslutning till den arbetskraftsservice som hör till utvecklings- och förvaltningscentret samt den riksomfattande rådgivningstjänsten. Bestämmelser om utvecklings- och förvaltningscentrets uppgifter finns i lagen om NTM-centralerna.  

Bestämmelserna om beviljande av användarrättigheter ska också kompletteras så att den arbetskraftsmyndighet som ansvarar för ordnandet av arbetskraftsservice beviljar den som är anställd vid en kommun eller en samkommun användarrätt. Ändringen innebär att arbetskraftsmyndigheten beviljar användarrättigheter också till en annan kommuns eller samkommuns tjänsteinnehavare som sköter en uppgift med stöd av ett avtal som ingåtts med arbetskraftsmyndigheten. 

Definitionen av riksomfattande informationssystemtjänster för arbetskraftsservice preciseras genom att det anges att utveckling och administration av gränssnitten hör till informationssystemtjänsterna. Enligt gällande bestämmelser ska utvecklingen av informationssystemtjänsterna genomföras i samarbete med arbetskraftsmyndigheterna. Detta preciseras så att utvecklingen ändå ska ske inom ramen för tillgängliga anslag. 

Det föreslås en komplettering av bestämmelserna om de tillägg som arbetskraftsmyndigheterna skaffar och som kompletterar helheten av kundinformationssystem som omfattas av användningsskyldigheten. För att ett tillägg ska kunna tas in i den riksomfattande helheten av kundinformationssystem inom arbetskraftsservicen förutsätts inte bara att de tekniska kraven och kraven avseende datasäkerhet uppfylls, utan också att tillägget inte överlappar med den helhet av informationssystem som omfattas av användningsskyldigheten. Utvecklings- och förvaltningscentret beslutar om nya gränssnittsspecifikationer med beaktande av utvecklingsbehoven för informationssystemtjänsterna. 

Utvecklings- och förvaltningscentrets och arbetskraftsmyndigheternas inbördes ansvar i fråga om behandlingen av personuppgifter i ett tillägg preciseras genom att tillämpningen av lagen om ordnande av arbetskraftsservice begränsas till användningsändamålen för kunduppgifter och uppgifter som får behandlas. Vid behandling i ett tillägg är det arbetskraftsmyndigheten som svarar för de skyldigheter och uppgifter som föreskrivs för personuppgiftsansvariga i den allmänna dataskyddsförordningen. Utvecklings- och förvaltningscentret har dock rätt att stänga förbindelsen mellan ett tillägg och kundinformationssystemet till exempel om det äventyrar informationssäkerheten eller dataskyddet. 

Lagen om kundinformationssystemet för företagstjänster ändras så att utvecklings- och förvaltningscentret trots sekretessbestämmelserna ges rätt att få uppgifter ur kundinformationssystemet för företagstjänster för skötseln av en riksomfattande stöduppgift i anslutning till internationell rekrytering i fråga om företagstjänster. 

4.1.4  Arbetsförmedlingsnätverket Eures

Arbetskraftsmyndigheterna ska i enlighet med artikel 10.1 i förordningen utses till Euresmedlemmar i stället för de nuvarande arbets- och näringsbyråerna. Genom bestämmelsen i lagen om ordnande av arbetskraftsservice fullgörs skyldigheten för medlemsstaterna enligt Euresförordningen att utse medlemmar och därmed förtydligas också arbetskraftsmyndigheten uppgifter som gäller arbetsförmedlingsnätverket Eures. 

4.1.5  Utvecklings- och förvaltningscentrets rätt att få uppgifter ur inkomstdatasystemet

Utvecklings- och förvaltningscentret har rätt att få uppgifter ur inkomstregistret för produktion av riksomfattande informationssystemtjänster för arbetskraftsservice. Bestämmelsen möjliggör produktion av sådana informationssystemtjänster för arbetskraftsservice enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice för vilka det är nödvändigt att få löne- och förmånsuppgifter.  

I praktiken innebär detta löne- och förmånsuppgifter som behövs för betalning av lönesubvention, sysselsättningsstöd för personer som fyllt 55 år, stöd som betalas för lönekostnader för arbete som ordnas på basis av sysselsättningsskyldighet och startpeng samt uppgifter om lönen för den som har rätt till utbildning som behövs vid anordnade av utbildning inom omställningsskyddet för 55 år fyllda personer. Utvecklings- och förvaltningscentret ska ha självständig rätt att få uppgifterna ur inkomstregistret, även om det inte själv utnyttjar uppgifterna. Utvecklings- och förvaltningscentret förmedlar uppgifterna via materialbeställningar till det allmänna stödsystemet för arbetskraftsmyndigheternas bruk. 

Dessutom ska bestämmelsen i inkomstregisterlagen om att den kommun eller samkommun som ansvarar för ordnandet av arbetskraftsservice har rätt att få uppgifter ur inkomstregistret för att sköta de ovan avsedda uppgifterna preciseras så att den gäller den arbetskraftsmyndighet som avses i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Bestämmelsen omfattar då också de arbetskraftsmyndigheter som sköter uppgiften med stöd av ett avtal som avses i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. 

4.1.6  Överföring av personal

Införandelagens bestämmelser om överföring av personal kompletteras så att överföringar av tidigare statsanställd personal mellan kommunerna i ett sysselsättningsområde i samband med arrangemang som gäller produktionen av arbetskraftstjänster med stöd av lagen ska betraktas som överlåtelse av rörelse fram till utgången av 2025. Bestämmelsen främjar en smidig överföring av organiseringsansvaret och tryggar ställningen för personal som överförs från staten i situationer där lösningar som hänför sig till produktionen av arbetskraftstjänster och relaterad placering av personal preciseras efter att personalen har överförts från staten till kommunerna eller samkommunerna. 

4.1.7  Avtal samt beslut om stöd, subventioner eller ersättningar som överförs till arbetskraftsmyndigheterna

Bestämmelserna i införandelagen förtydligas i fråga om avtal som överförs till arbetskraftsmyndigheterna och stöd- och ersättningsbeslut som fattats med stöd av lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Staten svarar för de förbindelser som följer av de avtal som överförs och som gäller tiden före överföringen av organiseringsansvaret. Staten ska sköta de inköpsfakturor som behandlas enligt prestationsprincipen i statens bokföring, även om fakturan behandlas eller anländer 2025.  

Enligt införandelagen överförs utbetalningen av stöd, subventioner och ersättningar till arbetskraftsmyndigheterna från ingången av 2025 oberoende av om betalningsgrunden för stödet eller ersättningen har uppkommit innan organiseringsansvaret överfördes. I propositionen föreslås det att staten inom ramen för statsbudgeten ska ersätta arbetskraftsmyndigheterna för de stöd, subventioner och ersättningar som ska betalas av dem och som hänför sig till tiden före överföringen av organiseringsansvaret.  

Bestämmelserna i införandelagen preciseras så att utvecklings- och förvaltningscentret svarar för verkställigheten av gruppansvarsförsäkring som ordnats med stöd av lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice också under 2025 eller senare. I praktiken skulle detta gälla behandlingen av skadeärenden som inträffat före den 31 december 2024 men som behandlas 2025 eller senare. Till införandelagen fogas dessutom ett nytt moment med stöd av vilket arbetskraftsmyndigheten är skyldig att från och med den 1 januari 2025 ordna försäkringsskydd enligt 60 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice också för sådan träning och prövning som har ordnats med stöd av lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. På så sätt tryggas försäkringsskyddet för dem som deltar i träning och prövning i samband med överföringen av arbetskraftsservicen och undviks att två olika aktörer är skyldiga att ordna försäkringsskydd för samma service. 

4.1.8  Användarrättigheter till kundinformationssystemet vid beredningen av verkställigheten

Enligt införandelagen har arbetskraftsmyndigheterna trots sekretessbestämmelserna rätt att av arbets- och näringsbyrån, närings-, trafik- och miljöcentralen, utvecklings- och förvaltningscentret och kommuner som medverkar i kommunförsöket för främjande av sysselsättningen få nödvändiga uppgifter för beredning av verkställigheten av arbetskraftsservicen. Rätten att få uppgifter gäller också uppgifter om de enskilda kunder som överförs till arbetskraftsmyndigheten till den del det är nödvändigt för att trygga kontinuiteten i kundernas serviceprocesser och tjänster.  

Avsikten har varit att rätten att få uppgifter om enskilda kunder ska tillgodoses genom användarrättigheter till kundinformationssystemet. I det syftet föreslås det att det till införandelagen fogas en bestämmelse om att uppgifter kan lämnas ut genom att sådana anställda hos en kommun eller en samkommun som sköter uppgifter som hänför sig till beredningen av verkställigheten beviljas användarrättigheter till kundinformationssystemet. Arbetskraftsmyndigheten ska bevilja den som är anställd hos en kommun eller en samkommun användarrättigheter och utvecklings- och förvaltningscentret ska sköta det tekniska aktiverandet av förbindelsen. 

4.1.9  Organisering av samarbetsmodellen för sektorsövergripande stöd

Det föreslås att lagen om sektorsövergripande främjande av sysselsättningen ändras så att det maximala antalet ledningsgrupper som kan tillsättas och förutsättningarna för att bilda en ledningsgrupp med fler än en arbetskraftsmyndighet anges. Ändringen förtydligar bestämmelserna om organiseringen av samarbetsmodellen. 

4.1.10  Mottagande av ansökningar om lönegaranti

Det föreslås att lönegarantilagen och lagen om lönegaranti för sjömän preciseras till följd av den översyn av definitionen av arbetskraftsmyndighet som föreslås i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Det föreslås att lönegarantiansökan från ingången av 2025 förutom till utvecklings- och förvaltningscentret ska kunna lämnas in till den arbetskraftsmyndighet som avses i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. 

4.1.11  Statsandelar för kommunal basservice

Det föreslås att 31 a § i statsandelslagen preciseras i fråga om indexjusteringarna av de ersättningar som betalas för kommunernas utvidgade finansieringsansvar för arbetslöshetsförmåner. Både den justering som görs vid fastställandet till 2024 års nivå och de justeringar av ersättningarna som görs senare årligen enligt lagen om folkpensionsindex binds till de indexjusteringar av arbetslöshetsförmånerna som ligger till grund för finansieringsansvaret. 

4.2.1  Konsekvenser för de offentliga finanserna

Serviceprocessen för arbetssökande

Enligt regeringens proposition 167/2021 rd var syftet med ändringarna i serviceprocessen för arbetssökande och skyldigheten att söka arbete att förbättra sysselsättningen med minst 9 500 sysselsatta. Den ökade sysselsättningen uppskattades på lång sikt minska utgifterna inom de offentliga finanserna med cirka 230 miljoner euro per år. Med beaktande av de utgiftsökande konsekvenser som ändringarna i serviceprocessen har för de offentliga finanserna uppskattades utgifterna inom de offentliga finanserna på lång sikt minska med cirka 140 miljoner euro per år.  

Största delen av den uppskattade sysselsättningseffekten baserar sig på intensivperioder som ordnas för arbetssökande (kompletterande samtal om jobbsökning), som har uppskattats påverka sysselsättningen med cirka 8 700 nya sysselsatta. Resten av sysselsättningseffekten baserar sig på jobbsökningsskyldigheten. Sysselsättningseffekten visar sig med en viss fördröjning och enligt propositionen börjar den realiseras fullt ut 2025. I detta skede kan kundservicemodellens inverkan på sysselsättningen inte bedömas, och därför kan det endast göras en riktgivande uppskattning av de föreslagna ändringarna. Sysselsättningseffekterna bedöms nedan i avsnitt 4.2.4 Samhälleliga konsekvenser. Konsekvenserna bedöms vara små, varför de föreslagna ändringarna inte bedöms ha någon inverkan på de offentliga finanserna. 

Konsekvenser av de föreslagna ändringarna i serviceprocessen för arbetssökande för Finlands plan för återhämtning och resiliens

Reform P3C1R1 ”Den nordiska modellen för arbetsförmedlingar” hör till pelare 3 i Finlands plan för återhämtning och resiliens (RRP) (Höja sysselsättningsgraden och kompetensnivån för att främja hållbar tillväxt). RRP finansieras genom EU:s facilitet för återhämtning och resiliens (RRF). RRF-finansieringsandelen för reformen är 90 miljoner euro, varav 70 miljoner euro i budgeten för 2022 har anvisats för arbets- och näringsbyråernas omkostnader (32.01.03) och 20 miljoner euro i budgeten för 2022 och 2023 till utveckling av digitaliseringen (32.01.20). 

Bestämmelser om utbetalning av RRF-finansiering från kommissionen till medlemsstaterna finns i RRF-förordningen (EU) 2021/241. Utbetalningarna från kommissionen till medlemsstaterna grundar sig på uppnåendet av delmålen och målen för varje åtgärd. För de reformer och investeringar som ingår i Finlands RRP har man godkänt delmål och mål i bilagan till rådets genomförandebeslut 6991/23 ADD 1, 1.3.2023, som gäller Finlands RRP.  

För att säkerställa full finansiering från RRF är det viktigt att Finland i fråga om modellen för arbetsförmedlingar kan visa att innehållet i bilagan till rådets genomförandebeslut och de delmål och mål som gäller reformen har uppnåtts. I enlighet med 24.3 i RRF-förordningen får åtgärder avseende delmål och mål som tidigare har uppnåtts på ett tillfredsställande sätt inte ha upphävts av den berörda medlemsstaten för att delmålen och målen ska anses ha uppnåtts på ett tillfredsställande sätt. 

För att säkerställa Finlands RRF-utbetalningsandel ska Finland i fråga om reform P3C1R1 kunna verifiera utfallet enligt bilagan till rådets genomförandebeslut: 

Målet med reformen är att reformera den offentliga arbetsförmedlingen. 

Reformen består av att övergå till en ny nordisk modell för arbetsförmedlingar, som ska stärka de aktiva arbetsmarknadsåtgärderna genom att skapa bättre individanpassade och integrerade tjänster för arbetssökande.  

Modellen ska omfatta en skyldighet vad gäller aktivt arbetssökande.  

Tillämpningen av den nya modellen förväntas bidra till att sysselsätta omkring 10 000 personer.  

Modellen ska kompletteras med utvecklingen av ett digitalt informationssystem för offentliga arbetsförmedlingar (vars nödvändiga delar specificeras i bilagan till genomförandebeslutet). 

I lagstiftningen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, som reglerar serviceprocessen för arbetssökande enligt den nordiska modellen för arbetskraftsservice, föreslås inga sådana ändringar som skulle upphäva det ovannämnda utfallet. De ändringar som föreslås avser inte att förändra serviceprocessen annat än för en mycket avgränsad målgrupp (som kommer in på arbetsmarknaden eller inte ingår i den inom tre månader). Trots reformen kvarstår skyldigheten att söka arbete för denna målgrupp, men antalet möten som ordnas för dem beräknas minska med uppskattningsvis 39 000. Detta innebär dock inte att detta antal kundmöten faller bort när den nordiska modellen för arbetskraftsservice genomförs, utan utgångspunkten för reformen är att möjliggöra att de resurser som sparas kan riktas till möten med kunder som har svårast att få arbete och till att stödja deras sysselsättning. Reformens uppskattade effekt på antalet nya sysselsatta enligt modellen är liten. 

I enlighet med bilagan till rådets genomförandebeslut ska Finland i fråga om reform P3C1R1 kunna verifiera att följande delmål och mål har uppnåtts: 

Ikraftträdande av lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice som reglerar den nordiska arbetsförmedlingsmodellen för arbetssökande. (Q2/2022) 

Det årliga antalet intervjuer med arbetssökande ska vara minst 2 000 000. (Q4/2023) 

Alla funktioner i den digitala infrastrukturen ska utvecklas och integreras i informationssystemet för den offentliga arbetsförmedlingen och vara fullt fungerande för att möjliggöra genomförandet av den nordiska arbetsförmedlingsmodellen. (Q4/2023) 

I lagstiftningen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, som reglerar serviceprocessen för arbetssökande enligt den nordiska modellen för arbetskraftsservice, föreslås inga sådana ändringar som skulle upphäva uppnåendet av de ovannämnda delmålen och målen. Med tanke på målen påverkar reformen endast antalet kompletterande samtal om jobbsökning. Inte heller i det fallet uppskattas det ske några betydande förändringar i det totala antalet intervjuer, eftersom reformen gör det möjligt att rikta mer personalresurser till att intervjua kunder vars servicebehov är högre än målgruppens. 

Avtalsrelaterade förbindelser samt ersättning för stöd och ersättningar som hänför sig till 2024

Innan man med anslag i statsbudgeten kan förbinda sig till en utgift som ska betalas senare genom ett upphandlingsavtal eller ett understödsbeslut, ska man försäkra sig om att det finns anslag att tillgå för att kunna ingå en sådan förbindelse. Enligt förslaget ska staten alltså binda anslaget i statsbudgeten för 2024 till fullt belopp till den del de utgifter som föranleds av den verksamhet som ligger till grund för upphandlingen eller understödet hänför sig till 2024, oberoende av när dessa utgifter beräknas bli betalda. Principen avviker inte från nuvarande verksamhetssätt. 

De bestämmelser som föreslås i införandelagen förtydligar ansvaret mellan staten och arbetskraftsmyndigheterna. Det blir statens uppgift att 2025 betala de inköpsfakturor som bokförs enligt prestationsprincipen och som hänför sig till 2024. Utgifterna betalas ur anslaget för budgetåret 2024. Till exempel uppgick antalet förbindelser som hänför sig till 2023 och för vilka fakturan betalades under 2024 och som registrerades i bokföringen för 2023 eller för vilka det gjordes en restavsättning till sammanlagt cirka 15 miljoner euro. 

De utgifter som bokförs i statens bokföring enligt kontantprincipen ersätts till arbetskraftsmyndigheterna till det belopp som har reserverats för utgiften och som inte har betalats 2024, dock i den mån som statsbudgeten tillåter det. Utbetalningen av ersättningar förutsätter att det i statsbudgeten har fastställts ett anslag från vilket ersättningarna kan betalas ut. Beloppet av och ersättningsgrunderna för det anslag som i budgeten anvisas för ändamålet kan dock begränsa beviljandet av ersättningar så att ersättningsbeloppet inte helt motsvarar beloppet av de obetalda förbindelser från 2024 som överförs till arbetskraftsmyndigheten. Detta gäller särskilt lönesubvention, startpeng, sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år och stöd som betalas på grundval av kommunens sysselsättningsskyldighet, vilka för närvarande betalas från förslagsanslagsmomenten i statsbudgeten, eftersom det inte överförs något bundet anslag från dessa moment i statsbudgeten för 2025 för betalning av ersättningarna, utan annan finansiering för dem bör anvisas i budgeten.  

I den andra tilläggsbudgeten för 2024 fastställs att de ersättningar som avses ovan kan betalas till fullt belopp ur anslaget under moment 32.30.51 till den del ersättningarna hänför sig till de tjänster som har finansierats under momentet med stöd av budgeten för 2024. Till denna del beräknas de förbindelser som överförs till arbetskraftsmyndigheterna uppgå till cirka 20–30 miljoner euro. Till den del ersättningarna gäller stöd och ersättningar som har finansierats under andra anslag i statsbudgeten för 2024 än moment 32.30.51 fastställs i budgeten ett maximibelopp för betalning av ersättningar. Målet är dock att maximibeloppet ska ligga så nära det uppskattade beloppet av de utestående förbindelser som 2024 överförs från de tjänster som finansieras under dessa moment till arbetskraftsmyndigheterna och som beräknas uppgå till cirka 40–50 miljoner euro. Uppskattningen baserar sig på det antal förbindelser som under tidigare år blivit obetalda och som hänför sig till budgetåret. 

En del av stödperioderna kan dock genomföras så att de är kortare än ursprungligen avsett eller annars till lägre kostnader. Arbetskraftsmyndigheten får behålla denna så kallade frigjorda förbindelse, dvs. ersättningarna justeras inte till att motsvara utfallet i syfte att minska den administrativa bördan. Således kan de ersättningar som betalas till arbetskraftsmyndigheten också i vissa situationer överstiga de faktiska kostnaderna för de obetalda förbindelser från 2024 som överförs till arbetskraftsmyndigheten.  

Beloppet av de förbindelser som överförs till arbetskraftsmyndigheten beror dock på i vilken utsträckning staten ingår förbindelser som gäller 2025. Det är nödvändigt att ingå förbindelser som gäller 2025 för att det inte ska uppstå ett avbrott i tillhandahållandet av arbetskraftstjänster under övergångsperioden. Förbindelserna görs i den mån det är möjligt i samarbete med den kommande arbetskraftsmyndigheten. 

Indexjustering av kommunernas finansieringsansvar

I propositionen föreslås det att indexjusteringen av ersättningen för en kommunernas utvidgade finansieringsansvar binds till indexhöjningarna av de arbetslöshetsförmåner som ligger till grund för finansieringsansvaret. Enligt paragrafens nuvarande ordalydelse justeras den kompensation som betalas till kommunerna med folkpensionsindex till 2024 års nivå och därefter årligen oberoende av om arbetslöshetsförmånerna indexjusteras. Eftersom indexhöjningarna av arbetslöshetsförmånerna har frysts för åren 2024–2027, innebär ändringen att inte heller den ersättning som kommunerna får indexjusteras. 

Beloppet av det finansieringsansvar som överförs till kommunerna och som baserar sig på uppgifterna om utbetalning av arbetslöshetsförmåner för 2023 är ännu inte känt. Konsekvenserna av den föreslagna ändringen kan uppskattas utifrån de faktiska uppgifterna om arbetslöshetsförmåner för 2022. På basis av dessa ökar kommunernas finansieringsansvar med 272 miljoner euro enligt förmånsnivån 2023. 

Enligt paragrafens nuvarande ordalydelse justeras kompensationen till kommunerna till 2024 års nivå med folkpensionsindex. Det för 2024 fastställda poängtalet för folkpensionsindexet som är 1911, vilket innebär en höjning på 5,9 procent. Detta ökar enligt uppskattningarna kompensationen till kommunerna med cirka 16 miljoner euro. Den uppskattade förändringen i folkpensionsindex 2025–2027 är cirka 2 procent per år, vilket innebär en årlig höjning av kompensationen till kommunerna med 5–6 miljoner euro. Fram till 2027 ökar kompensationen till kommunerna i och med justeringarna med cirka 33 miljoner euro jämfört med kompensationen på 2023 års nivå, även om ingen motsvarande höjning görs i de arbetslöshetsförmåner som överförs på kommunerna. 

I och med den föreslagna preciseringen kommer kompensationen till kommunerna att hållas på 2023 års förmånsnivå under perioden 2025–2027, och indexjusteringarna ökar inte finansieringen under dessa år. I och med ändringen överkompenseras inte de förmånsutgifter som överförs till kommunerna, utan kompensationen hålls på samma nivå som de förmåner som överförs på kommunernas finansieringsansvar. Ändringen innebär en besparing på cirka 33 miljoner euro i statens utgifter jämfört med att ingen ändring görs. 

4.2.2  Konsekvenser för företagen

Föreläggande av jobbsökningsskyldighet

När jobbsökningsskyldighet föreläggs beaktas huruvida den arbetssökande kommer att upphöra att vara arbetslös eller stå utanför arbetskraften på grund av beväringstjänst, civiltjänst eller familjeledighet. I en sådan situation ska den sakkunniga bedöma om det finns kortvariga arbetsmöjligheter där den arbetssökande kan få arbete innan hen upphör att vara arbetslös eller står utanför arbetskraften. Jobbsökningsskyldigheten kan minskas eller inte föreläggas alls, om det bedöms att det inte finns några sådana arbetstillfällen. Enligt den gällande lagstiftningen föreläggs arbetssökande vars arbetslöshet håller på att upphöra inom en månad inte någon jobbsökningsskyldighet. Enligt den föreslagna regleringen ska jobbsökningsskyldighet direkt med stöd av lagen inte föreläggas för den period under vilken arbetslösheten upphör eller den arbetssökande står utanför arbetskraften.  

Det finns ingen tillgänglig information för att bedöma hur de föreslagna ändringarna påverkar jobbsökningsskyldigheten. Ändringarna i jobbsökningsskyldigheten kan i viss mån minska antalet arbetsansökningar som företagen får och i synnerhet antalet arbetsansökningar som den arbetssökande har skickat endast på grund av skyldigheten, även om hen inte kan ta emot arbete. 

4.2.3  Konsekvenser för myndigheterna

Konsekvenser för kommunerna och arbetskraftsmyndigheterna

Genom de föreslagna ändringarna blir överföringen av ansvaret för att ordna arbetskraftsservice från staten till kommunerna smidigare. I propositionen föreslås en utvidgning av möjligheten för den arbetskraftsmyndighet som har organiseringsansvaret att också en  

uppgift som arbetskraftsmyndigheten har enligt någon annan lag än lagen om ordnande av arbetskraftsservice genom avtal kan överlåtas till en tjänsteinnehavare vid en annan kommun eller samkommun. Ändringen främjar kommunernas möjlighet att avtala om produktionen av arbetskraftstjänster på ett ändamålsenligt sätt.  

De föreslagna ändringarna i serviceprocessen för arbetssökande och jobbsökningsskyldigheten ökar arbetskraftsmyndighetens prövningsrätt när det gäller att ordna samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning samt att ålägga jobbsökningsskyldighet. Den utökade prövningsrätten gäller en avgränsad målgrupp som definieras i lagen. Samtal om jobbsökning eller kompletterande samtal om jobbsökning behöver inte ordnas om den arbetssökandes arbetslöshet kommer att upphöra inom tre månader eller om hen inom tre månader kommer att inleda beväringstjänst, civiltjänst eller familjeledighet, om inte den arbetssökandes servicebehov enligt en sakkunnigbedömning förutsätter något annat. I fråga om dessa arbetssökande ska arbetskraftsmyndigheten också ha större prövningsrätt än för närvarande när det gäller att förelägga jobbsökningsskyldighet. Vid föreläggande av jobbsökningsskyldighet kan man beakta om den arbetssökande har möjligheter att få kortvariga jobb innan arbetslösheten upphör eller den arbetssökande annars kommer att stå utanför arbetskraften.  

Det finns inga direkta uppgifter om målgruppens storlek i URA-systemet. Bedömningen kan göras utifrån hur många arbetssökande som har avslutat sin jobbsökning inom tre månader från det att den inleddes på grund av att de började arbeta eller studera (exklusive lönesubventionerat arbete, arbetskraftsutbildning och frivilliga studier som stöds) eller för att de står utanför arbetskraften under bevärings- eller civiltjänst eller familjeledighet. Under perioden 1.6.2022–30.5.2023 fanns det i genomsnitt 1 300 sådana arbetssökande per månad, vilket innebär cirka 15 500 per år. Enligt de gällande bestämmelserna ska fem kompletterande samtal om jobbsökning ordnas för den ovannämnda gruppen under de tre månader som följer på den inledande intervjun. I och med den föreslagna ändringen beror ordnandet av dessa kompletterande samtal på en sakkunnigbedömning av arbetssökandens servicebehov i de fall där arbetslösheten kommer att upphöra inom tre månader eller den arbetssökande inom tre månader kommer att inleda beväringstjänst, civiltjänst eller familjeledighet. 

I regeringens proposition 167/2021 rd var bedömningen att det för en arbetssökande vars jobbsökning upphör inom tre månader från det att den inleddes skulle ordnas i genomsnitt cirka 2,5 kompletterande samtal om jobbsökning. Det innebär cirka 39 000 färre samtal. Om det uppskattas att ett kompletterande samtal om jobbsökning tar 30 minuter, innebär ändringen grovt taget en arbetsmängd som motsvarar cirka 11 årsverken. Enligt uppgifter från URA-datasystemet sker merparten av alla förändringar i jobbsökningen inom en månad från att de skrevs in. Ändringar som hänförde sig till framtiden skrevs i genomsnitt in för 12 dagar framåt och för drygt 2 000 arbetssökande hade det skrivits in att förändringen sker efter mer än en månad. Det ovannämnda skulle innebära att färre än ett samtal eller kompletterande samtal om jobbsökning faller bort från serviceprocessen. Effekten kan således vara mindre än vad som nämns ovan. 

Den föreslagna ändringen gäller inte enbart dem för vilka man när jobbsökningen inleds känner till att den kommer att upphöra. Det är svårt att uppskatta storleken på denna målgrupp och därmed antalet samtal som inte ordnas, eftersom det när som helst under serviceprocess kan bli känt att jobbsökningen upphör. Dessutom bör det beaktas att ett samtal i vilket fall som helst måste ordnas, om det krävs för att jobbsökningsskyldighet ska kunna föreläggas eller för att skyldigheten ska kunna uppdateras för den återstående tiden. Effekten bedöms således vara liten. 

Enligt uppföljningsuppgifter om serviceprocessen för arbetssökande har samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning inte genomförts på det sätt som lagen förutsätter för alla arbetssökande vid arbets- och näringsbyråerna och i de kommuner som deltar i kommunförsöket. Enligt utfallsuppgifter från slutet av september 2023 var antalet samtal cirka 65 procent av det som uppskattades i regeringens proposition 167/2021 rd. Det finns inga uppgifter som visar huruvida det inte har ordnats samtal om jobbsökning för någon viss målgrupp. Till den del arbets- och näringsbyråerna och försökskommunerna har ordnat samtal för den målgrupp som den föreslagna ändringen gäller kommer den resurs som använts för dem att frigöras så att den kan omfördelas. Om samtal inte har genomförts på det sätt som lagen förutsätter för nämnda målgrupp, frigörs de facto inga resurser.  

De ändringar som gäller serviceprocessen för arbetssökande och jobbsökningsskyldigheten träder i kraft redan den 1 september 2024, det vill säga bestämmelserna blir tillämpliga fram till utgången av 2024 vid arbets- och näringsbyråerna och i de kommuner som deltar i kommunförsöket för främjande av sysselsättningen.  

I propositionen föreslås det att överföring av anställda som genom överlåtelse av rörelse från staten till en annan kommun inom ett sysselsättningsområde ska betraktas som överlåtelse av rörelse under 2025. Överlåtelse av rörelse ska tillämpas i situationer där avtalen mellan kommunerna om personalens placering fortfarande behöver preciseras efter överlåtelsen av rörelse från staten till kommunerna. Ändringen gör det möjligt för den mottagande kommunen att anställa de personer som överförs utan offentligt ansökningsförfarande. Detta minskar kommunens arbete i samband med rekryteringsprocessen och bidrar till ändamålsenliga arrangemang vid ordnandet av arbetskraftsservice. 

Det föreslås att det i inkomstregisterlagen införs en bestämmelse som gör det möjligt för utvecklings- och förvaltningscentret att få uppgifter ur inkomstregistret för produktion av informationssystemtjänster. Utvecklings- och förvaltningscentret ska via gränssnittet få de inkomstuppgifter som är nödvändiga för utbetalningen av stöd direkt till det allmänna understödssystemet ur inkomstregistret, vilket gör det möjligt att bevara fördelarna med automatisering vid utbetalningen och att utveckla automatiseringen av beslutsfattandet och övervakningen. Ändringen minskar således arbetskraftsmyndigheternas arbete jämfört med att ändringen inte genomförs. Om utvecklings- och förvaltningscentret inte skulle ha rätt att få uppgifter direkt ur inkomstregistret skulle varje arbetskraftsmyndighet bli tvungen att göra en egen begäran om dataanvändningstillstånd till Inkomstregisterenheten och separat ur inkomstregistret hämta de uppgifter som behövs för utbetalningen via gränssnittet. 

De föreslagna preciseringarna i handläggningen av fakturor som ska betalas under 2025 och som hänför sig till 2024 ökar inte arbetsmängden för arbetskraftsmyndigheterna. 

Konsekvenser för utvecklings- och förvaltningscentrets verksamhet

Anställda hos en kommun eller en samkommun som sköter uppgifter i anslutning till beredningen av verkställigheten kan beviljas rätt att använda den riksomfattande helheten av kundinformationssystem för arbetskraftsservicen innan organiseringsansvaret överförs. De kommande arbetskraftsmyndigheterna beslutar om beviljande av användarrättigheter och utvecklings- och förvaltningscentret ska sörja för den tekniska aktiveringen av förbindelsen. Utvecklings- och förvaltningscentrets uppgift är att definiera användarrättigheter, vilket i viss mån ökar arbetsmängden vid centret. 

I propositionen förtydligas bestämmelserna om arbetskraftsmyndigheternas egna tillägg. Utvecklings- och förvaltningscentret ska ha behörighet att med stöd av lagen förbjuda att ett tillägg tas in och stänga förbindelsen till den riksomfattande helheten av kundinformationssystem. Dessutom ska utvecklings- och förvaltningscentret ha behörighet att besluta om att på förslag av arbetskraftsmyndigheterna inleda beredningen av nya gränssnitt. De föreslagna ändringarna förtydligar lagstiftningen och ökar således inte arbetsmängden vid utvecklings- och förvaltningscentret. Utvecklings- och förvaltningscentrets uppgift att bedöma och fatta beslut om att förbjuda eller stänga anslutningen till en tilläggsdel kan medföra extra arbete vid centret. Omprövning av utvecklings- och förvaltningscentrets beslut får begäras, och besvär över beslut som meddelats med anledning av en omprövningsbegäran får anföras hos förvaltningsdomstolen. Besvärsprocesserna kan således medföra en del arbete vid utvecklings- och förvaltningscentret. 

Till utvecklings- och förvaltningscentrets uppgifter hör att ge juridisk rådgivning om verkställigheten av de lagar som är centrala för systemet med arbetskraftsservice. Till förteckningen över lagar fogas lagen om sektorsövergripande främjande av sysselsättningen, där det föreskrivs om arbetskraftsmyndighetens uppgifter i fråga om kunder som behöver sektorsövergripande stöd för sysselsättning. Utvecklings- och förvaltningscentret ska sköta uppgiften som en del av den övergripande juridiska rådgivningen. 

De föreslagna ändringarna i behandlingen av inköpsfakturor enligt prestationsprincipen vid utvecklings- och förvaltningscentret under 2025 ökar centrets uppgifter under det året. Uppgiften är av engångsnatur i samband med slutförandet av de uppgifter som hör till statens organiseringsansvar under övergångsperioden. Eftersom arbetsinsatsen för behandling av inköpsfakturor enligt utvecklings- och förvaltningscentret har varit cirka fyra årsverken under kalenderåret och de inköpsfakturor som betalas 2024 och som hänför sig till 2023 motsvarar cirka 9 procent av utgifterna för 2023, bedöms den personalresurs som behövs för skötseln av uppgiften vara liten. Största delen av de inköpsfakturor som inte betalats under föregående år behandlas i januari. De förbindelser som gäller 2024 ska ersättas med ett så enkelt administrativt förfarande som möjligt och den ökning av den administrativa bördan som detta medför faller på staten, som samlar in uppgifter om de förbindelser som ligger till grund för ersättningen och fattar beslut om betalning av ersättningen. Den administrativa bördan av ersättningsprocessen bedöms bli liten. 

De föreslagna ändringarna i utvecklings- och förvaltningscentrets rätt att trots sekretessbestämmelserna få uppgifter ur kundinformationssystemet för företagstjänster förbättrar centrets möjligheter att från och med den 1 januari 2025 på ett kostnadseffektivt sätt sköta sin lagstadgade uppgift i fråga om företagstjänster för internationell rekrytering. 

Konsekvenser för Inkomstregisterenheten

Den ändring som föreslås i inkomstregisterlagen och som gäller utvecklings- och förvaltningscentrets rätt till information gör det möjligt för utvecklings- och förvaltningscentret att ur inkomstregistret få de uppgifter som är nödvändiga för att producera informationssystemtjänster. Uppgifterna förmedlas via det allmänna stödsystemet till arbetskraftsmyndigheterna. Utan ändringen skulle Inkomstregisterenheten bli tvungen att i stället för utvecklings- och förvaltningscentrets dataanvändningstillstånd separat behandla varje arbetskraftsmyndighets begäran om dataanvändningstillstånd. Ändringen minskar således i viss mån Inkomstregisterenhetens arbetsmängd jämfört med att ingen ändring skulle göras. 

Konsekvenser för verkställigheten av systemet för utkomstskydd för arbetslösa

Ändringen av 2 a kap. 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa i fråga om de påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa som påförs arbetssökande innebär vid tillämpningen av bestämmelsen i princip alltid att en tid utan ersättning eller skyldighet att vara i arbete påförs retroaktivt. Samtidigt återkrävs arbetslöshetsförmåner som redan betalats ut. Den administrativa bördan av återkraven kan accentueras, eftersom en och samma arbetssökande kan tvingas återbetala förmåner för flera separata perioder. 

Tillämpningen av bestämmelsen ökar arbetsmängden vid Nylands arbets- och näringsbyrå fram till utgången av 2024 och från och med ingången av 2025 vid närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter. Dessutom ökar återkraven arbetsmängden vid arbetslöshetskassorna och Folkpensionsanstalten. Även antalet besvär kan öka och leda till mer arbete för såväl dem som verkställer ärenden i första instans som för besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen. 

Det är inte möjligt att göra en numerisk bedömning av konsekvenserna av ändringen av påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa, eftersom det är fråga om en beteendeeffekt och det inte finns tillgång till behövlig statistik. Eftersom det ändå handlar om situationer där den arbetssökande har lämnat felaktiga uppgifter om arbetslöshetens upphörande till arbetskraftsmyndigheten, bedöms antalet sådana situationer bli litet. Uteblivna samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning ordnas senare, vilket innebär att den arbetssökande inte drar nytta av att lämna felaktiga uppgifter. 

4.2.4  Övriga samhälleliga konsekvenser

Konsekvenser för sysselsättningen

Enligt regeringens proposition 167/2021 rd var syftet med ändringarna i serviceprocessen för arbetssökande och jobbsökningsskyldigheten att förbättra sysselsättningen med minst 9 500 sysselsatta. Största delen av den uppskattade sysselsättningseffekten baserar sig på intensivperioder som ordnas för arbetssökande (kompletterande samtal om jobbsökning), som har uppskattats påverka sysselsättningen med cirka 8 700 nya sysselsatta. Resten av sysselsättningseffekten baserar sig på jobbsökningsskyldigheten. Sysselsättningseffekten visar sig med en viss fördröjning och enligt propositionen börjar den realiseras fullt ut 2025. I detta skede kan kundservicemodellens inverkan på sysselsättningen inte bedömas, och därför kan det endast göras en riktgivande uppskattning av de föreslagna ändringarna. 

De ändringar i serviceprocessen för arbetssökande och jobbsökningsskyldigheten som föreslås i denna proposition gäller arbetssökande vars arbetslöshet håller på att upphöra inom tre månader eller som kommer att inleda beväringstjänst, civiltjänst eller familjeledighet inom tre månader. För en sådan arbetssökande blir det inte obligatoriskt att automatiskt ordna samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning, om inte servicebehovet förutsätter något annat. Eftersom det ska ordnas flest kompletterande samtal om jobbsökning under de tre första månaderna av jobbsökningen, har ändringen störst effekt i fråga om de arbetssökande som redan när de anmäler sig som arbetssökande vet att arbetslösheten kommer att upphöra eller att de kommer att stå utanför arbetskraften inom tre månader. 

Enligt uppgifter från URA-datasystemet kan man uppskatta att det på årsnivå finns 15 500 sådana arbetssökande, vilket innebär i genomsnitt cirka 1 300 personer per månad. Antalet kunder som omfattas av ändringarna varierar under året så att det relativt sett största antalet kunder registrerar sig som kunder hos arbets- och näringstjänsterna i maj och augusti.  

Om det fanns 15 500 kunder i målgruppen och 2,5 kompletterande samtal om jobbsökning inte ordnades för var och en av dem, skulle cirka 39 000 samtal utebli. Av sysselsättningseffekten har 80 procent uppskattats uppstå till följd av en intensiv serviceprocess. Schematiskt sett innebär 39 000 samtal cirka 1,7 procent av det totala antalet. Å andra sidan har antalet samtal endast uppgått till cirka 65 procent av det ursprungligen uppskattade antalet. I förhållande till det faktiska antalet kommer cirka 2,6 procent av samtalen att utebli.  

Jobbsökningsskyldigheten bedömdes bidra till 20 procent av sysselsättningseffekten. Enligt förslaget ska också den målgrupp som berörs av ändringen föreläggas jobbsökningsskyldighet. När jobbsökningsskyldighet föreläggs beaktas dock möjligheten att söka kortvariga arbetsmöjligheter under den återstående arbetslöshetstiden. Antalet arbetsmöjligheter som söks kan sänkas eller så kan man frångå skyldigheten, om det bedöms att det inte finns några möjligheter för den arbetssökande att få kortvarig sysselsättning innan arbetslösheten upphör eller den arbetssökande inte längre ingår i arbetskraften. Detta kan leda till att målgruppen åläggs färre eller inga jobbsökningsskyldigheter. Konsekvenserna i detta avseende bedöms dock vara små, eftersom den arbetssökandes arbetslöshet i vilket fall som helst kommer att upphöra. Effekten av ändringen lindras också av att det enligt den gällande lagstiftningen inte alls föreläggs någon jobbsökningsskyldighet för målgruppen i fråga, om den arbetssökande kommer att upphöra att vara arbetslös eller att stå utanför arbetskraften inom en månad. 

Om den arbetssökandes arbetslöshet inte upphör i enlighet med tidigare anmälan, kommer personen sannolikt att fortsätta som arbetssökande. Då ordnas samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning i enlighet med hur samtalen skulle ha uteblivit på grund av arbetslöshetens förmodade upphörande. Serviceprocessen för arbetssökande ska således återupptas där den avbröts i fråga om samtalen. I kundinformationssystemet ska jobbsökningen i regel antecknas så att den sträcker sig till den angivna tidpunkten för när arbetslösheten upphör. Om arbetslösheten inte upphör av den orsak som uppgetts, ska arbetssökanden anmäla sin förändrade situation innan arbetssökandet upphör, och arbets- och näringsbyrån får kännedom om att arbetslösheten inte upphör så som tidigare anmälts. Detta innebär samtidigt att arbets- och näringsbyrån genast får tillgång till information om samtal som inte ägt rum, och samtalen kan ordnas på det sätt som krävs för att serviceprocessen ska kunna fortsätta. Situationer där arbetslösheten inte upphör enligt vad som anmälts och samtalen om jobbsökning återupptas efter ett avbrott på högst tre månader kommer sannolikt att gälla endast en liten del av de arbetssökande och sysselsättningseffekten blir således obetydlig. Det föreslås en ändring enligt vilken serviceprocessen ska återupptas där den avbröts på grund av tillfälligt avbrott i en period av arbetslöshet, hot om arbetslöshet eller jobbsökning, till exempel på grund av en visstidsanställning. Uteblivna kompletterande samtal om jobbsökning ska ordnas om kundens arbetslöshet eller jobbsökning fortsätter senare eller om hen på nytt hotas av arbetslöshet. Till denna del kan de föreslagna ändringarna i viss mån öka antalet samtal och kompletterande samtal om jobbsökning och därigenom det stöd som tillhandahålls arbetssökande. Detta bedöms ha en positiv inverkan på sysselsättningen. 

Arbetet med att genomföra den nya kundservicemodellen har för närvarande pågått i cirka 1,5 år, och under denna tid har man inte nått upp till de uppskattningar av antalet prestationer enligt modellen som gjordes i samband med beredningen av den. Som helhet bedöms de föreslagna ändringarnas konsekvenser för sysselsättningen vara små med beaktande av de föreslagna ändringarnas små konsekvenser för det nuvarande genomförandet av modellen samt den relativt sett begränsade målgrupp som berörs av ändringarna. Dessutom består denna målgrupp av kunder vars servicebehov är litet och som redan vet att arbetslösheten kommer att upphöra eller att de kommer att stå utanför arbetskraften. I stället för till denna målgrupp är det möjligt att rikta de frigjorda resurserna till dem som har svårast att få arbete genom att ordna samtal för dem, stödja dem i jobbsökningen och hänvisa dem till tjänster. Genom att rikta resurserna bättre kan man främja sysselsättningen av dem som har svårast att hitta arbete, vilket kan bidra till att förbättra sysselsättningen. 

Konsekvenser för arbetssökande

De föreslagna ändringarna gäller arbetssökande vars arbetslöshet kommer att upphöra inom tre månader på grund av en heltidsanställning, heltidsstudier eller företagsverksamhet på heltid. 

Eftersom det också i fortsättningen ska ordnas en inledande intervju för alla arbetssökande där den arbetssökandes servicebehov bedöms och man i enlighet med detta kommer överens om serviceprocessen, behandlar förslaget i princip inte olika grupper av arbetssökande på olika sätt. Det är också möjligt att under en kortvarig arbetslöshet ordna kompletterande samtal om jobbsökning för att stödja fortsatt sysselsättning. Det kan behövas till exempel i en situation där sysselsättningen är på viss tid och till exempel inte uppfyller den arbetssökandes arbetsvillkor. I en sådan situation har den arbetssökande sannolikt också själv ett starkt intresse av att få stöd med att söka arbete eller till exempel för att få mer arbete. 

Antalet kompletterande samtal om jobbsökning avgörs av arbetskraftsmyndigheten utifrån den arbetssökandes situation och servicebehov. Prövningsrätten möjliggör en mer skräddarsydd serviceprocess för arbetssökande och frigör samtidigt de sakkunnigas arbetsinsatser för samtal med de arbetssökande som behöver mer stöd för att söka arbete och få sysselsättning. Samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning har ännu inte kunnat genomföras fullt ut, vilket innebär att serviceprocessen för vissa grupper av arbetssökande kan förenklas i fråga om kompletterande samtal om jobbsökning och att situationen för de arbetssökande för vilka det inte har varit möjligt att ordna samtal på det sätt som lagen förutsätter förbättras genom att man riktar samtalen till exempel till arbetssökande som varit arbetslösa en längre tid. 

De arbetssökande som den föreslagna ändringen i regel gäller har inte något betydande behov av arbetskraftsservice. Eftersom den arbetssökandes servicebehov dock bedöms i den inledande intervjun och man efter den kan ordna kompletterande samtal om jobbsökning samt erbjuda till exempel kortvariga arbetskraftstjänster innan arbetslösheten eller jobbsökningen upphör, försätts arbetssökande som hör till målgruppen inte i en ojämlik ställning jämfört med andra arbetssökande. 

Om den arbetssökandes arbetslöshet inte upphör i enlighet med tidigare anmälan inom tre månader och samtal inte har ordnats för arbetssökanden på grund av anmälan, ska samtal om jobbsökning i enlighet med serviceprocessen och kompletterande samtal om jobbsökning ordnas utan dröjsmål så som de tidigare borde ha ordnats. Orsaken till att arbetslösheten inte har upphört kan till exempel vara att man inte får ett utlovat jobb eller någon annan orsak som har samband med arbetsgivaren och som arbetssökanden inte kan påverka. Arbetslösheten kan också fortsätta till exempel av hälsoskäl som har samband med den arbetssökande. Då förändras sannolikt den arbetssökandes servicebehov, och kompletterande samtal om jobbsökning säkerställer att arbetssökande som hör till den föreslagna målgruppen i de situationer som nämns i exemplen ovan inte försätts i en ojämlik ställning jämfört med andra arbetssökande när det gäller att främja deras sysselsättning. 

Konsekvenser för jämställdheten

Förslaget behandlar i princip inte könen på olika sätt. De föreslagna ändringarna gäller en grupp kunder vars arbetslöshet blir kortvarig. Enligt uppgifter från kundinformationssystemet görs flest anmälningar som arbetssökande för en kort period i juni och augusti. Bland arbetssökande i juni utmärker sig dels nyutexaminerade och personer som söker till fortsatta studier, dels sektorer som kännetecknas av så kallade sommaravbrott (t.ex. undervisningssektorn). På grund av den könssegregerade arbetsmarknaden i Finland är kvinnornas andel i vissa yrkesområden klart större än männens (t.ex. undervisningssektorn, vård- eller socialsektorn) och männens andel är större till exempel inom byggbranschen. Bland de övriga målgrupperna i förslaget tar män ut familjeledighet i mindre utsträckning än kvinnor. Å andra sidan är största delen av dem som fullgör bevärings- och civiltjänst män. För alla arbetssökande i målgruppen görs dock en inledande intervju och en bedömning av servicebehovet på samma sätt som för andra arbetssökande, och utifrån detta planeras serviceprocessen individuellt. 

5.1.1  Serviceprocessen för arbetssökande

Sammanlagt 62 remissinstanser yttrade sig om den föreslagna ändringen i serviceprocessen. Allmänt sett understöddes den föreslagna ändringen i serviceprocessen av remissinstanserna, som ansåg att ändringen gick i rätt riktning. Samtidigt var den allmänna åsikten ändå att bestämmelserna om serviceprocessen behöver förenklas avsevärt. Trots den föreslagna ändringen ansågs regleringen vara alltför schablonmässig och ändringen otillräcklig för att möjliggöra individuell prövning i kundarbetet. En stor del av dem som lämnade ett yttrande ansåg även att den föreslagna ändringen där de kompletterande samtalen om jobbsökning ska ordnas med två veckors mellanrum i stället för med tre månaders mellanrum bidrar till ytterligare schablonmässighet och minskar prövningsrätten. Det ansågs att det i praktiken blir omöjligt att ordna de kompletterande samtalen om jobbsökning med exakt två veckors mellanrum. Några yttranden tog dessutom upp frågan om huruvida det är möjligt att skriva in i lagen att en arbetssökande på begäran har rätt till samtal om jobbsökning i enlighet med serviceprocessen även om förutsättningarna för att slopa samtalen om jobbsökning är uppfyllda. Dessutom ansåg Tjänstemannacentralorganisationen STTK rf och Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf att ändringen i serviceprocessen för permitterade är oklar och att processen för permitterade försämras till följd av ändringen eftersom antalet samtal om jobbsökning minskar och permitterade kan åläggas jobbsökningsskyldighet utan samtal. 

Vid den fortsatta beredningen har bestämmelsen och dess motivering kompletterats utifrån remissvaren på så sätt att man utgår från att kompletterande samtal om jobbsökning ordnas med två veckors mellanrum, men att de inte behöver vara exakt två veckor mellan dem, och att samtalen enligt prövning kan läggas upp på det sätt som är mest ändamålsenligt i de enskilda fallen. Med grund i remissvaren fogades det även till en bestämmelse om att samtal som utifrån den föreslagna undantagsbestämmelsen inte behöver ordnas dock ska ordnas om den arbetssökande begär det. Denna avsikt konstaterades redan i detaljmotiveringen i utkastet till proposition. Dessutom har detaljmotiveringen till bestämmelsen om permitterade kompletterats utifrån yttrandena. 

5.1.2  Påföljd inom utkomstskyddet för arbetslösa

Förslaget i utkastet till proposition var att arbetssökande ålades en tid utan ersättning eller en skyldighet att vara i arbete om den arbetssökande genom sitt eget förfarande hade orsakat att samtal om jobbsökning eller att kompletterande samtal om jobbsökning inte ordnats för honom eller henne. De flesta av dem som yttrade sig i den här frågan ansåg att ändringen behövs och förbättrar konsekvensen i den helhet som serviceprocessen för arbetssökande och dess obligatoriska karaktär utgör. Samtidigt fästes det uppmärksamhet vid att det behöver ordnas bland annat uppföljning för verkställandet av bestämmelsen. Uppföljningen bör dock ordnas redan för att genomföra serviceprocessen för arbetssökande, och ändringarna i bestämmelserna om utkomstskyddet för arbetslösa påverkar inte detta. 

Justitieministeriet och bland annat vissa av de instanser som svarar för genomförandet föreslog att bestämmelsen ska preciseras. Dessutom var det utifrån ett yttrande uppenbart att utkastet till bestämmelsen hade lett till en missuppfattning om när den föreslagna bestämmelsen ska tillämpas. Bestämmelsen kompletterades utifrån yttrandena genom att foga till ett omnämnande om felaktiga eller bristfälliga uppgifter som en arbetssökande uppger. Dessutom preciserades motiveringen till denna del. 

Vissa av dem som yttrade sig om förslaget till bestämmelsen om påföljd inom utkomstskyddet för arbetslösa fäste uppmärksamhet vid att påföljder kan påföras på grund av den arbetssökandes förfarande, även om arbetskraftsmyndigheten inte samtidigt skulle ha ordnat alla samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning för alla andra arbetssökande den har som kunder. När frågan bedöms bör det beaktas att om arbetskraftsmyndigheten ha getts korrekta uppgifter om när en eventuell arbetslöshet upphör skulle situationen för den arbetssökande ha varit densamma som för andra arbetssökande. Dessutom är det omöjligt att i efterhand skaffa full visshet om vilken serviceprocess som skulle ha ordnats för den arbetssökande i fråga, även om det skulle ha funnits brister i den service som ordnades för övriga arbetssökande. På dessa grunder ändrades bestämmelsen inte till denna del efter remissbehandlingen. 

Folkpensionsanstalten fäste i sitt yttrande uppmärksamhet vid den helhet som påföljden inom utkomstskyddet för arbetslösa och förutsättningarna för att få utkomststöd bildar. Propositionen ändrades inte till denna del eftersom det här är fråga om påföljd inom utkomstskyddet för arbetslösa endast i en specifik situation, och som Folkpensionsanstalten också själv konstaterar i sitt yttrande skulle en samordning med systemet för utkomststöd i fråga om denna detalj vara minst sagt utmanande. En samordning av påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa och utkomsstödet handlar om en avsevärt större helhet än den ändring som görs här. 

Närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Savolax föreslog ändringar i uppgifterna vid det kundservicecenter som verkar i anslutning till den. Någon sådan ändring har inte beretts i det här sammanhanget. 

5.2.1  Avtal om skötseln av en myndighetsuppgift och definition av arbetskraftsmyndighet

Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT ansåg att definitionen av arbetskraftsmyndighet var problematisk och lyfte fram att definitionen också påverkar annan lagstiftning. Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT såg det som viktigt att arbetskraftsmyndighet definieras tydligt, entydigt och begripligt. Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT:s åsikt är att om definitionen av arbetskraftsmyndighet ändras enligt det förslag som nu var på remiss, blir det för den som tillämpar lagen svårt att veta om det med arbetskraftsmyndighet avses en enskild tjänsteinnehavare eller en myndighet med organiseringsansvar hos en kommun eller samkommun. 

Definitionen har justerats med grund i yttrandet så att den gäller endast en kommuns eller samkommuns myndighet som ansvarar för att ordna arbetskraftsservice. Problemet med definitionen av arbetskraftsmyndighet lyftes fram även i andra sammanhang. Ändringen påverkar inte möjligheten att utnyttja möjligheterna i 54 § i kommunallagen för att ordna de uppgifter som ålagts arbetskraftsmyndigheten. 

5.2.2  Behandling av kunduppgifter, användarrättigheter och rätten att få information

Allmänt taget understödde de som yttrade sig preciseringarna och tilläggen i fråga om användarrättigheter och behandling av uppgifter. 

Justitieministeriet ansåg att motiveringarna till de föreslagna bestämmelserna om utnyttjandet av handlingsutrymmet i den allmänna dataskyddsförordningen till vissa delar behöver bedömas och kompletteras i den fortsatta beredningen. Justitieministeriet ansåg att motiveringen till de föreslagna ändringarna av 112 § även bör inkludera en bedömning av om de föreslagna bestämmelserna om behandling av personuppgifter är förenliga med allmänt intresse och behandlingen står i proportion till det legitima mål som eftersträvas på det sätt som artikel 6.3 i dataskyddsförordningen förutsätter. Dessutom behöver motiveringen i fråga om den föreslagna ändring som gäller 13 § i lagen om inkomstdatasystemet kompletteras med en bedömning av utnyttjandet av det nationella handlingsutrymmet i den allmänna dataskyddsförordningen. Motiveringen har kompletterats utifrån yttrandena. 

Av remissinstanserna lyfte bland annat utvecklings- och förvaltningscentret och närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland upp den bestämmelse i införandelagen där arbetskraftsmyndigheten ges rätt att få information vid beredningen av genomförandet. För att säkerställa ett effektivt genomförande av paragrafen bör paragrafen preciseras beträffande definitionen av arbetskraftsmyndighet. Till följd av remissvaren gjordes en preciserande ändring i propositionen. 

Totalt 10 instanser lämnade ett yttrande om den föreslagna ändringen i lagen om inkomstdatasystemet. Av dem ansåg Pro, arbets- och näringsbyrån i Nyland och Hollola kommun att den föreslagna ändringen i lagen om inkomstregistret behövdes. Städerna Tammerfors, Helsingfors och Vanda stad ansåg att arbetskraftsmyndigheterna bör ges möjlighet att utnyttja uppgifterna i inkomstdatasystemet i bredare omfattning genom att i organiseringslagen ge arbetskraftsmyndigheten en ny informationsledningsuppgift. Kommunförbundet ansåg i sitt yttrande att det bör fogas en bestämmelse till lagen om inkomstdatasystemet som gör det möjligt även för arbetskraftsmyndigheterna att få uppgifter direkt ur inkomstregistret utan att uppgifterna går via utvecklings- och förvaltningscentret. Justitieministeriet ansåg i sitt yttrande att motiveringen till den föreslagna bestämmelsen vid den fortsatta beredningen bör kompletteras beträffande utnyttjandet av det nationella handlingsutrymmet och visas på vilka bestämmelser i den allmänna dataskyddsförordningen specialbestämmelserna om behandling av personuppgifter grundar sig. Finansministeriet fäste i sitt yttrande uppmärksamhet vid huruvida utvecklings- och förvaltningscentret egentligen har en uppgiftsbunden rätt att få de uppgifter arbetskraftsmyndigheterna behöver ur inkomstregistret, eller om den informationsresurs som utvecklings- och förvaltningscentret förvaltar är det tekniska objekt uppgifterna i fråga ska lämnas ut till och från vilket de arbetskraftsmyndigheter som har rätt att få information får de uppgifter de behöver. 

Utvecklings- och förvaltningscentret uttalade sig om hindret för informationsöverföring mellan Work in Finland-aktörer och de nya arbetskraftsmyndigheterna. Utvecklings- och förvaltningscentret understödde att man i lagstiftningsprojektet om kundinformationssystemet för företagstjänster möjliggör olika behövliga funktioner. Utvecklings- och förvaltningscentret ansåg att det bör ha användarrättigheter till KasvuCRM-systemet senast från ingången av 2025 för att garantera en enhetlig serviceprocess, i synnerhet inom internationell rekrytering. Den här propositionen är inte ett lagstiftningsprojekt som gäller kundinformationssystemet för företagstjänster varför det inte gjordes några omfattande ändringar på grund av yttrandet. Med grund i yttrandet kunde det dock i propositionen tas in ett ändringsförslag om internationell rekrytering i lagen om kundinformationssystemet för företagstjänster. 

5.2.3  Riksomfattande informationssystemtjänster och tillägg som arbetskraftsmyndigheten skaffar

De instanser som lämnade yttranden i saken understödde huvudsakligen förslaget i utkastet till proposition om att förtydliga regleringen genom att i informationssystemtjänsterna, som utvecklas och administreras av utvecklings- och förvaltningscentret, inkludera även gränssnitten. 

De flesta kommuner och bland annat Tjänstemannacentralorganisationen STTK rf som lämnade ett yttrande om tillägget som rörde anslag såg det som problematiskt eftersom det i värsta fall bland annat ansågs frysa utvecklingsarbetet, vilket skulle ha mycket negativa konsekvenser för kommunerna. Det ansågs också att det till följd av tillägget finns en risk för att utvecklingsarbetet tilldelas för små resurser och samutvecklingen blir en död bokstav i lagen. Som det konstateras i utkastet till proposition, anvisas utvecklings- och förvaltningscentret anslag i statsbudgeten och de disponibla resurserna sätter gränsen för vilka utvecklingsåtgärder man kan vidta vid respektive tidpunkt. Anslaget påverkar utvecklingsåtgärderna även utan ett uttryckligt omnämnande i paragrafen. Av denna anledning gjordes det utifrån yttrandena inga ändringar i utkastet till proposition. 

I utkastet till proposition föreslås det också att bestämmelserna ska kompletteras så att de bättre motsvarar det ursprungligen avsedda innehållet om förutsättningarna för att ansluta ett tillägg till helheten av kundinformationssystem. Utvecklings- och förvaltningscentret får förbjuda att tillägg ansluts på grund av tekniska eller dataskyddsrelaterade brister eller om det överlappar med helheten av kundinformationssystem som ingår i användarskyldigheten. De flesta av de instanser som uttalade sig understödde i regel inte tillägget rörande överlappning eller ansåg att det är problematiskt. De som lämnade yttranden ansåg bland annat att skrivningen ökar utvecklings- och förvaltningscentrets befogenheter onödigt mycket eller att definitionen av överlappning var otydlig och gav rum för tolkning. Utvecklings- och förvaltningscentret ansåg däremot att preciseringen av överlappningen behövdes och ansåg att den gav de välbehövliga befogenheterna för att förvalta helheten av informationssystem. De övriga instanserna såg det som en positiv sak att en ringa överlappning inte utgör hinder för att ansluta ett tillägg.  

Dessutom betonade ett flertal remissinstanser behovet att få närmare teknisk och annan information om anslutning av tillägg av utvecklings- och förvaltningscentret, och hur det reagerar på begäranden från arbetskraftsmyndigheterna. I yttrandena föreslogs det bland annat en tidsfrist på en månad för att reagera på begäranden om tillägg från arbetskraftsmyndigheten. Dessutom underströks det att utvecklings- och förvaltningscentret redan i ett tidigt skede ska föra en öppen diskussion med arbetskraftsmyndigheterna om tilläggens tekniska data samt tillhandahålla stöd och råd för eventuella tekniska lösningar. Utifrån yttrandena ansågs det inte att det behövs ändringar i den föreslagna 120 a §, eftersom utgångsläget är att arbetskraftsmyndigheten kan skaffa tillägg och ansluta dem när de lagstadgade kraven uppfylls. Om det inte har specificerats vilka gränssnitt som behövs eller andra krav beslutar utvecklings- och förvaltningscentret om genomförandet av gränssnittet. I propositionen konstateras det att avsikten är att prioriteringarna avseende gränssnitten ska behandlas inom ramen för det samarbete som avses i 120 § i lagen för att utveckla arbetskraftstjänsterna. 

5.2.4  Förbindelser i anknytning till avtal samt ersättning för stöd och ersättningar som hänförs till 2024

I huvudsak understödde remissinstanserna de föreslagna ändringarna i 10 och 11 § i införandelagen. Vissa kommuner ansåg dock att budgeten inte får begränsa ersättningarna för betalningar som hänförs till 2023, utan att ersättningarna ska betalas till fullt belopp utan någon maximigräns. Vissa närings-, trafik- och miljöcentraler ansåg att man i statsbudgeten separat bör bereda sig för ersättningar i enlighet med lagförslaget, för att det anslag som reserveras för ersättningarna inte ska äventyra den verksamhet 2024 som genomförs med sysselsättningsförvaltningens anslag. Finansministeriet fäste i sitt yttrande uppmärksamhet vid att kommunernas finansieringsprincip uppfylls och konstaterade att beloppen för de stöd och ersättningar som överförs bör bedömas. Dessutom ansåg finansministeriet att behovet av ett eventuellt tilläggsanslag bör bedömas och avgöras i budgetprocesserna med målet att kommunerna ska få ersättningen till ett så fullt belopp som möjligt. Dessutom föreslogs det i vissa av kommunernas yttranden att staten ska ersätta de förbindelser som staten ingått som överförs till arbetskraftsmyndigheterna mer omfattande än i utkastet till proposition. Närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland fäste uppmärksamhet vid arbetskraftsmyndigheternas åtagande i fråga om tjänster som löper över årsskiftet 2024–2025. Närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland föreslog att finansieringen för att garantera tillgången till sysselsättningsfrämjande tjänster som det avtalats om i planer och kontinuiteten i inledda tjänster kan tryggas till exempel så att staten ansvarar för finansieringen eller att arbetskraftsmyndigheten alternativt åläggs att ansvara för finansieringen via statens kompensation. 

Propositionens ekonomiska konsekvenser har utifrån remissvaren kompletterats i fråga om fördelningen av den finansiering som står till förfogande för arbetskraftstjänsterna mellan kommunerna och närings-, trafik- och miljöcentralerna samt med en uppskattning av beloppet på de ersättningar som överförs till arbetskraftsmyndigheterna. Att betala ersättningarna fullt ut förutsätter att det i statsbudgeten för 2025 budgeteras ett förslagsanslag för ändamålet, varvid de kostnader som ersättningar medför kan överskrida det anslag som annars budgeteras för ändamålet. Också de mer omfattande ersättningar än i utkastet till proposition för förbindelser som överförs till arbetskraftsmyndigheterna som närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland och vissa kommuner föreslog förutsätter antingen tilläggsanslag eller inskränkningar av arbetskraftsservicen 2024. Anslag som eventuellt frigörs från andra anslagsmoment under 2024 kan genom tilläggsbudgetar överföras till moment 32.30.51 som beredskap för ersättningar som betalas till arbetskraftsmyndigheterna. För beredskap för ersättningar som betalas till arbetskraftsmyndigheterna. Det maximala beloppet ersättningar som betalas till arbetskraftsmyndigheterna och den källa som används för finansieringen avgörs i samband med statens budgetprocess. Av nämnda anledningar har det utifrån remissvaren inte gjorts ändringar i förslaget i utkastet till proposition om ersättning inom budgetens gränser. Närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland lyfter i sitt yttrande fram behovet att i fråga om resultatbaserad upphandling precisera hur det resultat som hänför sig till den faktiska servicen 2024 definieras och vem som har ansvaret för att betala för resultatet, om det i avtalet ingår resultatbaserad betalning och det handlar om ett avtal som inletts 2024 och som fortgår till 2025 och resultatet baserar sig på servicehändelserna under både 2024 och 2025. Dessutom fästes det i yttrandena uppmärksamhet vid gruppansvarsförsäkringen med stöd av 11 § i den föreslagna införandelagen. Detaljmotiveringen i utkastet till proposition har kompletterats utifrån yttrandena i fråga om förbindelser som gäller resultatbaserade upphandlingar. Dessutom har den föreslagna ändringen i 11 § i införandelagen kompletterats med en precisering av förbindelser som gäller gruppansvarsförsäkringar.  

Utvecklings- och förvaltningscentret ansåg i sitt yttrande att tidsfristen för betalning av prövningsbaserade kostnadsersättningar bör förlängas med beaktande av det stora antalet ansökningar om kostnadsersättningar och de tidsbestämda personresurserna. Med yttrandet hänvisas det till en temporär ändring av lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. I utkastet till proposition föreslogs det inga ändringar i bestämmelserna om kostnadsersättning, och fördröjd betalning ger inte heller skäl till att ändra den nämnda ikraftträdandebestämmelsen, eftersom den endast anger för vilken tid kostnadsersättning kan betalas och när den senast ska ansökas om, men inte tar ställning till när ersättningen senast ska betalas. Av denna anledning gjordes det inga ändringar i utkastet till proposition utifrån utvecklings- och förvaltningscentrets yttrande. 

5.2.5  Överföring av personal

Förslaget om fortsatt tillämpning av överlåtelse av rörelse fick brett understöd och ansågs vara nödvändigt. De 18 kommuner som yttrade sig i ärendet, med undantag av Lieksa kommun, understödde fortsatt tillämpning av principen om överlåtelse av rörelse fram till utgången av 2025. Vasa önskade att principen om överlåtelse av rörelse skulle tillämpas fram till utgången av 2026.  

Några av de kommuner som yttrade sig och Mikko Kesä Ab föreslog att bestämmelsen ska kompletteras så att principerna för överlåtelse av rörelse också börjar gälla överföring av personer mellan sysselsättningsområdena. Motiveringen till en möjlighet till överföring mellan sysselsättningsområdena är att de tjänster som ska centraliseras på landskapsnivå byggs upp och preciseras under 2025.  

Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT understödde propositionen, men ansåg att bestämmelsen bör utvidgas till att gälla också tjänsteinnehavare med s.k. kommunal anställningsbakgrund. 

De representanter för arbets- och näringsförvaltningen som yttrade sig i frågan understödde en fortsatt tillämpning av principen om överlåtelse av rörelse år 2025, i enlighet med utkastet till proposition.  

Keva understödde propositionen och konstaterade att eventuella överföringar av personer mellan kommunerna (mellan Kevas medlemssamfund) som betraktas som fortsatt överlåtelse av rörelse inte är problematiska med tanke på den tilläggspensionsförmån som avses i pensionslagen för den offentliga sektorn, eftersom tilläggspensionsförmånen kvarstår på lika villkor när den förutsättning att en anställning fortgår oavbrutet som det föreskrivs om i 9 § i lagen om införande av pensionslagen för den offentliga sektorn (82/2016) föreligger i anställningsförhållandet. Om det däremot sker överföringar också till aktiebolag, t.ex. i anslutning till produktionen av tjänster, är den i pensionslagen för den offentliga sektorn avsedda tilläggspensionsförmånen och bibehållandet av den avhängig av vilket pensionssystem aktiebolaget försäkrar sina arbetstagare inom. Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, Förhandlingsorganisationen för offentliga sektorns utbildade FOSU rf, Fackförbundet Jyty rf, Fackförbundet PRO rf, Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena JHL rf och Tjänstemannacentralorganisationen STTK rf understödde propositionen, men i utlåtandena framhölls att propositionen endast bör gälla överföring av personal inom sysselsättningsområdet i enlighet med principen om överlåtelse av rörelse. Överföringar till t.ex. företag som producerar kommunala personaltjänster kan inte betraktas som överlåtelse av rörelse. Det konstaterades att överlåtelse av rörelse bör utsträckas till att gälla också den personal som överförts inom ramen för kommunförsöken till kommunerna eller samkommunerna inom sysselsättningsområdena, och detaljmotiveringens bestämmelse om anställning av en arbetstagare i arbetsavtalsförhållande utan att tjänsten ledigförklaras är otydlig, eftersom det inte framgår vem bestämmelsen gäller. Tillämpningsområdet för förslaget borde utvidgas till att omfatta alla tjänsteinnehavare som arbetar inom sysselsättningstjänsterna, oberoende av om de har överförts från staten eller om de exempelvis har anställts direkt hos kommunen. 

I utlåtandena bedömdes det att principen om överlåtelse av rörelse även borde gälla personer med kommunal anställningsbakgrund och överföringar mellan sysselsättningsområden. I samband med den fortsatta beredningen konstaterades det att en utvidgning av principen så att den också gäller personer med kommunal anställningsbakgrund skulle innebära en betydande utvidgning av principens tillämpningsområde. En utvidgning av detta slag skulle förutsätta sådan beredning och bedömning som inte är möjlig inom den fortsatta beredningen av denna proposition. I den lagstiftning som har antagits har undantaget från principen om överlåtelse av rörelse begränsats till att gälla dem som övergår från staten till kommunerna, och enligt propositionsutkastet har det föreslagits att denna princip ska fortsätta tillämpas fram till utgången av 2025. Särskilda bestämmelser om personer med kommunal anställningsbakgrund finns i 6 § 2 mom. i lagen om införande av lagen om ordnande av arbetskraftsservice och vissa lagar som har samband med den. I det momentet anges att med avvikelse från vad som i 4 § i lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden föreskrivs om offentligt ansökningsförfarande får en kommun eller samkommun anställa en arbetstagare som vid ikraftträdandet av lagen om ordnande av arbetskraftsservice är anställd hos kommunen eller samkommunen i arbetsavtalsförhållande i ett motsvarande tjänsteförhållande utan offentligt ansökningsförfarande, under förutsättning att personens anställningsförhållande har fortgått utan avbrott efter ikraftträdandet av den lagen. Anställning i tjänsteförhållande enligt ovannämnda undantag är redan med stöd av gällande lag möjligt fram till utgången av 2025. 

5.2.6  Organisering av sektorsövergripande främjande av sysselsättningen

Sammanlagt 13 remissinstanser yttrade sig om förslaget om precisering av bestämmelserna om organiseringen. En del städer, Norra Karelens arbets- och näringsbyrå och nätverket av direktörer för sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen understödde den föreslagna preciseringen och ansåg att den behövs. Remissinstanserna ansåg att förslaget ger tydligare ramar för bildandet av ledningsgrupper och för nätverkssamarbetet i välfärdsområdena. Enligt Vasa stad vore det bra att pröva behovet av bestämmelser på lagnivå när det gäller det maximala antalet ledningsgrupper. Enligt Folkpensionsanstalten, Kuusamo kommun och nätverket för sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen förblir det i den föreslagna lagändringen oklart hur man ska gå till väga när man bildar en ledningsgrupp, om arbetskraftsmyndighetens verksamhetsområde omfattar fler än ett välfärdsområdes verksamhetsområde. 

Social- och hälsovårdsministeriet, Mellersta Finlands välfärdsområde och Birkalands välfärdsområde understödde inte förslaget om antalet ledningsgrupper och tillsättandet av ledningsgrupper. Remissinstanserna framförde att bildandet av flera ledningsgrupper kan medföra extra arbete för välfärdsområdet och FPA, och även ytterligare utmaningar om man ser till resurserna. Remissinstanserna föreslog att det inom välfärdsområdets verksamhetsområde bör bildas endast en ledningsgrupp för samarbetsmodellen för sektorsövergripande stöd, oberoende av antalet arbetskraftsmyndigheter. Inte heller Kommunförbundet och Hollola kommun understödde förslaget om antalet ledningsgrupper, utan föreslog att varje sysselsättningsområde bör ha en ledningsgrupp för organiseringen av samarbetsmodellen för sektorsövergripande stöd. Den föreslagna preciseringen ändrades inte utifrån utlåtandena. I propositionsutkastet föreslogs att de redan antagna bestämmelserna ska preciseras, och avsikten är inte att i detta sammanhang helt ändra principen i bestämmelserna så att det bildas endast en ledningsgrupp för välfärdsområdena. Att antalet ledningsgrupper tas med i paragrafen innebär inte en ändring av de redan antagna bestämmelserna, utan en precisering. I motiveringen till regeringens proposition RP 207/2022 rd beaktas de frågor som lyfts fram i utlåtandena. Dessutom fäste några remissinstanser vikt vid behovet att precisera bestämmelserna om användarrättigheter. Bestämmelserna om användarrättigheter preciserades på basis av utlåtandena. Indexhöjningar av arbetslöshetsförmånerna. 

Finansministeriet yttrade sig om indexhöjningen av arbetslöshetsförmånerna. Kommunernas ansvar för finansieringen av arbetslöshetsförmånerna utvidgades i samband med reformen av arbets- och näringstjänsterna 2024. I lagen om statsandel för kommunal basservice föreskrivs det om ersättning för kommunens utvidgade finansieringsansvar och om bestämmande av ersättningsbeloppet. Syftet med justeringen av ersättningen till nivån för 2024 vid den tidpunkt då ersättningen bestäms och med de indexjusteringar som görs senare är att trygga att ersättningsnivån hålls reellt oförändrad i förhållande till de arbetslöshetsförmåner som ligger till grund för finansieringsansvaret. Justeringen är bunden till folkpensionsindex för att justeringen ska motsvara indexjusteringarna av arbetslöshetsförmånerna. 

Enligt 14 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa justeras de i 6 kap. 1 och 6 § i den lagen angivna beloppen så som föreskrivs i lagen om folkpensionsindex (456/2001). Indexjusteringarna av arbetslöshetsförmånerna har dock frysts för åren 2024–2027 genom lagen om indexjustering åren 2024–2027 av vissa förmåner och belopp som är bundna vid folkpensionsindex och levnadskostnadsindex (1296/2023). Eftersom avsikten har varit att binda justeringen av ersättningarna för det utvidgade finansieringsansvaret för arbetslöshetsförmåner till indexjusteringarna av arbetslöshetsförmånerna, är det inte motiverat att indexjustera ersättningarna för det utvidgade finansieringsansvaret under de år då inte heller arbetslöshetsförmånerna justeras. I paragrafens ordalydelse hänvisas det endast till lagen om folkpensionsindex, och indexjusteringen är inte bunden till indexjusteringar av arbetslöshetsförmåner. Paragrafens ordalydelse kan tolkas som att ersättningen borde indexjusteras oberoende av om den arbetslöshetsförmån som ligger till grund för finansieringsansvaret justeras eller ej.  

Med anledning av det som konstateras ovan ansåg finansministeriet att ordalydelsen i paragrafens 4 och 5 mom. bör preciseras. I den fortsatta beredningen har 4 och 5 mom. preciserats och motiveringen till propositionsutkastet har kompletterats. 

5.3.1  Beredskapslagen

Justitieministeriet konstaterade i sitt utlåtande att begreppet arbetskraftsmyndighet används också på andra ställen i beredskapslagen än i 91 §, som föreslås bli ändrad. I utlåtandet lyfte ministeriet dessutom fram oklarheter som gäller inrättandet av arbetspliktsregistret och personuppgiftsansvaret. Med anledning av utlåtandet har de ändringsbehov som föranleds av beredskapslagen setts över och det beslutades att de förslag som gäller beredskapslagen stryks ur propositionen. De ändringar som beredskapslagen förutsätter kommer att bedömas och beredas som helhet i samband med den övergripande reformen av beredskapslagen. 

Social- och hälsovårdsministeriet yttrade sig om behovet av preciseringar när det gäller den behöriga myndigheten i de ändringar som rör Europeiska unionens lagstiftning om samordning av de sociala trygghetssystemen. Motiveringen till propositionen har preciserats utifrån social- och hälsovårdsministeriets utlåtande. 

En del av remissinstanserna, bland annat Åbo stad och Helsingfors stad, framförde synpunkter beträffande behovet av bestämmelser om omställningsskydd för personer över 55 år. En sådan ändring har inte beretts i detta sammanhang, så utlåtandena gav inte anledning till några ändringar.