2.2.2.1  Andelarna för bestämningsfaktorerna för social- och hälsovården i finansieringen

Genom bestämningsfaktorerna för social- och hälsovården beaktas i finansieringen sådana faktorer som beskriver invånarnas servicebehov och områdenas olikartade förhållanden och som inverkar på kostnaderna för ordnandet av de lagstadgade tjänsterna i området. 

Den finansiering som bestäms för ett område påverkas av statistiska uppgifter som uppdateras årligen. Invånarantalet och landarealen per område uppdateras årligen utifrån Statistikcentralens senaste statistik över befolkningsstrukturen. Uppgifterna i statistiken över befolkningsstrukturen baserar sig på uppgifterna året före det år som föregått finansåret. De uppgifter i statistiken över befolkningsstrukturen som beaktas i finansieringen för 2025 baserar sig på uppgifterna för 2023. Institutet för hälsa och välfärd uppdaterar årligen de välfärdsområdesspecifika servicebehovskoefficienter för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården som används i finansieringen. Koefficienterna återger servicebehovet i respektive välfärdsområde. Vid beräkningen av servicebehovskoefficienterna utnyttjas bland annat uppgifter om befolkningens köns- och åldersstruktur, sjukfrekvens och socioekonomiska faktorer samt om anlitandet av tjänsterna och de kostnader som anlitandet av tjänsterna medför. De områdesspecifika sjukfrekvensuppgifter som påverkar servicebehovskoefficienterna baserar sig i praktiken på uppgifter som är tre år gamla. De behovskoefficienter som använts i finansieringen för 2025 baserar sig på diagnosuppgifter som beskriver sjukfrekvensen 2022. 

Genom de kalkylerade kriterierna fördelas finansiering mellan områdena via det grundpris som fastställts för kriteriet. Grundpriset beräknas genom att det finansieringsbelopp som fördelas enligt kriteriet divideras med befolkningsmängden eller med något annat invånarantal som beskriver kriteriet. Grundpriset för kriteriet beskriver den genomsnittliga kalkylerade kostnaden per invånare. Bestämmelser om grundpriserna utfärdas årligen i finansieringsförordningen. 

År 2025 uppgår den kalkylerade finansieringen av social- och hälsovården till sammanlagt 25,7 miljarder euro. I tabell 2 presenteras hur finansieringen enligt kriterierna för den kalkylerade finansieringen av social- och hälsovården riktas till välfärdsområdena per invånare 2025. 

Tabell 2. Finansiering per invånare 2025 som riktas till välfärdsområdena enligt de kalkylerade kriterierna för social- och hälsovården 

År 2025 är den kalkylerade finansieringen av social- och hälsovården klart högre per invånare (över 5 200 euro per invånare) i Kymmenedalens, Södra Savolax, Norra Karelens, Kajanalands och Lapplands välfärdsområden än i andra områden. I Lapplands välfärdsområde är den kalkylerade finansieringen av social- och hälsovården högst per invånare (5 857 euro per invånare). I Helsingfors stad och i Vanda och Kervo, Västra Nylands och Mellersta Nylands välfärdsområden är den kalkylerade finansieringen av social- och hälsovården lägre per invånare (mindre än 4 200 euro per invånare) än i övriga välfärdsområden. I Västra Nylands välfärdsområde är den kalkylerade finansieringen av social- och hälsovården lägst per invånare (3 882 euro per invånare). 

Största delen av den kalkylerade finansieringen av social- och hälsovården (cirka 81 procent 2025) fördelas enligt kriterier som beskriver servicebehovet. Den kalkylerade finansiering som fördelas på basis av servicebehovet räknas ut genom att grundpriset för det behov som beskriver anlitandet av hälso- och sjukvårds-, äldreomsorgs- och socialvårdstjänster multipliceras med välfärdsområdets invånarantal och servicebehovskoefficienterna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården. 

Den områdesspecifika servicebehovskoefficienten beskriver invånarnas behov i området i förhållande till andra välfärdsområden. Om servicebehovskoefficienten för ett område är högre än för andra områden, riktas mer finansiering per invånare till området på basis av det kriterium som beskriver servicebehovet. Den servicebehovskoefficient för hälso- och sjukvården som beaktas i finansieringen för 2025 är högst (över 1,12) i Kymmenedalens, Södra Savolax, Norra Karelens, Kajanalands och Lapplands välfärdsområden. Av denna anledning är den finansiering som riktas till dessa områden på basis av servicebehovet inom hälso- och sjukvården högre per invånare än i övriga områden (över 2 450 euro per invånare). Servicebehovskoefficienten för äldreomsorgen är högst (över 1,30) i Kymmenedalens, Södra Savolax, Norra Karelens och Kajanalands välfärdsområden, varvid den finansiering som riktas till dessa områden på basis av servicebehovet inom äldreomsorgen är högre per invånare än i övriga områden (över 980 euro per invånare). Servicebehovskoefficienten för socialvården är högst (minst 1,20) i Södra Savolax, Norra Karelens, Norra Österbottens, Kajanalands och Lapplands välfärdsområden, varvid den finansiering som riktas till dessa områden är högre per invånare än i övriga områden (över 960 euro per invånare). 

Den kalkylerade finansieringen av social- och hälsovården fördelas inte bara på basis av servicebehovet utan också på basis av kriterier som beskriver områdenas särdrag och olikartade förhållanden. Genom det invånarbaserade kriteriet riktas finansiering områdesvis på basis av invånarantalet i området, vilket innebär att den finansiering som fördelas enligt kriteriet i fråga är lika stor per invånare för alla områden. Genom det kriterium som avser inslaget av personer med ett främmande språk som modersmål riktas finansiering enligt antalet personer med ett främmande språk som modersmål som bor i området. På basis av inslaget av personer med ett främmande språk som modersmål riktas mest finansiering per invånare (över 150 euro per invånare) till Helsingfors stad samt Vanda och Kervo och Västra Nylands välfärdsområden. Genom det kriterium som beskriver tvåspråkighet riktas finansiering endast till tvåspråkiga välfärdsområden enligt antalet svenskspråkiga invånare. Den finansiering som fördelas på basis av tvåspråkighet är störst per invånare i Österbottens välfärdsområde (255 euro per invånare) och i Östra Nylands välfärdsområde (141 euro per invånare). 

Genom det kriterium som beskriver befolkningstätheten fördelas finansiering på basis av områdets invånarantal och befolkningstäthetskoefficient, som beräknas genom att den genomsnittliga befolkningstätheten i hela landet divideras med välfärdsområdets befolkningstäthet. Den finansiering som fördelas enligt det kriterium som beskriver befolkningstätheten är högst (över 100 euro per invånare) i Södra Savolax, Norra Karelens, Norra Österbottens, Kajanalands och Lapplands välfärdsområden. Särskilt den finansiering som riktas till Lapplands välfärdsområde på basis av det kriteriet är avsevärt högre per invånare än i andra områden (667 euro per invånare). Genom det kriterium som beskriver karaktären av skärgård riktas kalkylerad finansiering endast till fyra välfärdsområden på grundval av invånarantalet i de skärgårdskommuner som avses i 9 § i lagen om främjande av skärgårdens utveckling (494/1981) och som finns inom området. Det kriterium som beskriver karaktären av skärgård riktar kalkylerad finansiering till Egentliga Finlands, Södra Savolax, Österbottens och Norra Österbottens välfärdsområden. Det kriterium som beskriver samiskspråkighet riktar finansiering på basis av antalet samiskspråkiga invånare. Genom det kriteriet riktas kalkylerad finansiering endast till Lapplands välfärdsområde (19 euro per invånare). Den finansiering som fördelas enligt det kriterium som avser främjande av hälsa och välfärd bestäms invånarbaserat 2025. Den finansiering som fördelas via universitetssjukhustillägget bestäms utifrån invånarantalet i universitetssjukhusområdet. 

2.2.2.2  Viktningar för de kalkylerade kostnaderna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården

Av den kalkylerade finansieringen av social- och hälsovården i välfärdsområdena fördelas cirka 20,9 miljarder euro 2025 på basis av servicebehovet. Den finansiering som fördelas på basis av servicebehovet delas dessutom in i kalkylerad finansiering som fördelas på basis av behovskoefficienterna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården. De viktningar som anges i den gällande lagen (13 §) baserar sig på kostnadsuppgifterna för 2020 enligt Statistikcentralens ekonomiska statistik över kommuner och samkommuner. Enligt den fördelas av den finansiering som fördelas på basis av servicebehovet 58,86 procent på basis av servicebehovet inom hälso- och sjukvården, 19,75 procent på basis av servicebehovet inom äldreomsorgen och 21,39 procent på basis av servicebehovet inom socialvården. 

De uppgiftsspecifika viktningarna ändras i själva verket årligen i enlighet med förändringarna i den finansiering som fördelas på grundval av ändringarna i välfärdsområdenas uppgifter. Effekterna kan beaktas genom att den ökning eller minskning av finansieringen som ändringen orsakar riktas till exempel till alla bestämningsfaktorer för finansieringen eller till de kalkylerade kriterier som vid respektive tillfälle lämpar sig bäst. Till följd av detta ändras viktningarna för den kalkylerade finansieringen årligen. Exempelvis i finansieringen för 2025 är viktningen för servicebehovet inom hälso- och sjukvården 58,36 procent, äldreomsorgen 19,99 procent och socialvården 21,65 procent. 

Det ska föreskrivas om viktningarna minst vart tredje år. Målet är att den finansiering som fördelas utifrån de kriterier som beskriver servicebehovet på basis av de uppgiftsspecifika viktningarna så exakt som möjligt ska motsvara välfärdsområdenas faktiska kostnadsfördelning. Välfärdsområdenas nettokostnader för hälso- och sjukvården, socialvården och äldreomsorgen enligt bokslutsuppgifterna för det första året uppgick till sammanlagt cirka 23,9 miljarder euro 2023. Nettokostnaderna för hälso- och sjukvården uppgick till cirka 13,2 miljarder euro, för äldreomsorgen till cirka 5,1 miljarder euro och för socialvården till cirka 5,6 miljarder euro. På basis av kostnadsuppgifterna för 2023 är således viktningen för servicebehovet inom hälso- och sjukvården 55,284 procent, servicebehovet inom äldreomsorgen 21,205 procent och servicebehovet inom socialvården 23,511 procent. Andelarna för de kalkylerade kostnaderna har således förändrats avsevärt på tre år. Andelen för hälso- och sjukvården har sjunkit med cirka 3,6 procentenheter, andelen för äldreomsorgen stigit med cirka 1,5 procentenheter och andelen för socialvården stigit med cirka 2,1 procentenheter. 

2.2.2.3  Servicebehovskoefficient för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården

Största delen av den kalkylerade finansieringen av social- och hälsovården (cirka 81 procent 2025) fördelas enligt kriterier som beskriver servicebehovet. Av den kalkylerade finansieringen av social- och hälsovården fördelas 2025 cirka 12,2 miljarder euro enligt kriteriet för servicebehovet inom hälso- och sjukvården, cirka 4,2 miljarder euro enligt kriteriet för servicebehovet inom äldreomsorgen och cirka 4,5 miljarder euro enligt kriteriet för servicebehovet inom socialvården. Den kalkylerade finansiering som fördelas enligt kriterierna för servicebehovet räknas ut genom att grundpriset för det behov som beskriver anlitandet av hälso- och sjukvårds-, äldreomsorgs- och socialvårdstjänster multipliceras med välfärdsområdets invånarantal och servicebehovskoefficienterna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården. 

Institutet för hälsa och välfärd beräknar årligen utifrån det senaste registermaterialet och andra kalkyler behovskoefficienter för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården för varje välfärdsområde. Bestämmelser om de behovsfaktorer inom hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården som används vid beräkningen av den välfärdsområdesspecifika behovskoefficienten finns i bilagan till finansieringslagen. Den områdesspecifika behovskoefficienten fås genom att den kostnadsökande eller kostnadsminskande effekten i fråga om respektive faktor multipliceras med faktorns frekvens bland välfärdsområdets befolkning och behovskoefficienterna för enskilda faktorer räknas samman och ställs i relation till det värde som beräknats på motsvarande sätt för hela landet. 

Modellen med behovsfaktorer och de behovsfaktorer inom hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården som anges i bilagan till finansieringslagen baserar sig på en undersökning av Institutet för hälsa och välfärd, där man med hjälp av en statistisk regressionsmodell förutspår kostnaderna för den offentliga social- och hälsovården med uppgifter om sjukfrekvens och socioekonomisk ställning i fråga om hela Finlands befolkning. I modellen kommer kostnadsuppgifterna för hälso- och sjukvården från det vårdanmälningsregister för hälso- och sjukvården som förs av Institutet för hälsa och välfärd. Det finns ingen rikstäckande informationskälla för socialvårdskostnader, så kostnaderna för socialvården baserar sig på material om kostnaderna 2017 från Helsingfors stad, Päijänne-Tavastlands välfärdssamkommun, samkommunen Etelä-Karjalan sosiaali- ja terveydenhuollon kuntayhtymä och Uleåborgs stad. I modellen förutspås personernas kostnader för den offentliga social- och hälsovården på basis av uppgifter om personens sjukfrekvens (diagnoser från föregående år) och ålder, kön, civilstånd, ensam vårdnad, utbildning, ställning på arbetsmarknaden (sysselsatt, arbetslös eller sjukpensionär) och annan huvudsaklig verksamhet (studerande, beväring eller pensionär), hushållets bruksinkomster och om personens bakgrundsland är Finland eller något annat land än Finland. 

Institutet för hälsa och välfärd har i sin undersökning bedömt hur mycket större kostnader till exempel en person med diabetes orsakar inom den offentliga social- och hälsovården än en i övrigt till ålder, kön, utbildning, ställning på arbetsmarknaden och övriga egenskaper jämförbar person som inte har diabetes. De olika faktorernas inverkan på kostnaderna uttrycks som regressionskoefficienter; om regressionskoefficienten för en faktor är positiv har den en kostnadshöjande effekt och om regressionskoefficienten är negativ har faktorn en kostnadsreducerande effekt. Till exempel vid användning av 2022 års uppgifter får diabetes regressionskoefficienten 707, vilket innebär att kostnaderna för hälso- och sjukvården för en person med diabetes kalkylmässigt är 707 euro högre per år än för en i övrigt jämförbar person som inte har diabetes. På motsvarande sätt orsakar en sysselsatt person 247 euro mindre kostnader inom hälso- och sjukvården än en i övrigt jämförbar icke sysselsatt person. 

De områdesspecifika behovskoefficienter som används vid fördelningen av finansieringen för 2025 baserar sig på 2022 års uppgifter om diagnoser och socioekonomisk ställning. Diagnosuppgifterna fås från det vårdanmälningsregister för hälso- och sjukvården som förs av Institutet för hälsa och välfärd och övriga uppgifter fås ur Statistikcentralens befolkningsstatistik. Behovskoefficienterna förändras årligen i enlighet med hur befolkningens sjukfrekvens eller befolkningsstrukturen och befolkningens socioekonomiska ställning i området förändras. Det har dessutom upptäckts vissa missförhållanden i de uppgifter som ligger till grund för behovskoefficienterna, såsom tekniska problem vid överföringen av diagnoser från patientdatasystem till vårdanmälningsregistret. De senaste åren har man försökt rätta till dessa missförhållanden och det har synts som områdesspecifika förändringar i uppdateringen av uppgifterna. De årliga förändringarna och skillnaderna mellan områdena i fråga om behovskoefficienterna kan också bero på olika registreringspraxis och ändringar i den. 

Exempelvis ändrades de behovskoefficienter som användes vid fördelningen av finansieringen för 2025 och som baserar sig på diagnosuppgifter från 2022 rätt mycket jämfört med de behovskoefficienter som användes vid fördelningen av finansieringen för 2024 och som baserade sig på diagnosuppgifter från 2019 och 2021. Störst var ökningen i fråga om behovskoefficienterna för Vanda och Kervo samt Egentliga Finlands välfärdsområde; den totala behovskoefficienten för bägge områden ökade med 3 procent från året innan. Ökningen av behovskoefficienterna i bägge områden förklaras till stor del av att de tekniska problemen som tidigare år förekommit i fråga om överföringen av diagnoser från patientdatasystemet till vårdanmälningsregistret har upphört och att det servicebehov som under tidigare år varit dolt blev synligt. Beräkningen av de områdesspecifika behovskoefficienterna är ett så kallat nollsummespel mellan områdena vilket innebär att om behovskoefficienten för ett eller flera områden stiger, så sjunker behovskoefficienterna för andra områden. Detta beror på att ökningen av den områdesspecifika behovskoefficienten inte ökar det totala beloppet av välfärdsområdenas finansiering, utan endast ändrar den områdesspecifika fördelningen av finansieringen. Störs var nedgången i de behovskoefficienter som baserar sig på diagnosuppgifterna för 2022 i Päijänne-Tavastlands, Södra Karelens, Norra Savolax, Norra Karelens, Mellersta Finlands, Södra Österbottens och Mellersta Österbottens välfärdsområden, för vilka den totala behovskoefficienten sjönk med cirka 2 procent. 

2.2.2.4  Koefficient för främjande av hälsa och välfärd

Den finansiering som fördelas på basis av främjandet av hälsa och välfärd har bestämts invånarbaserat 2023–2025. Från och med 2026 bestäms finansieringen på basis av områdets koefficient för främjande av hälsa och välfärd. Institutet för hälsa och välfärd fastställer årligen för varje område den koefficient för främjande av hälsa och välfärd som ska beaktas i den kalkylerade finansieringen från och med 2026. 

På basis av främjandet av hälsa och välfärd fördelas cirka en procent av den kalkylerade finansieringen av social- och hälsovården, vilket motsvarar cirka 256 miljoner euro 2025. År 2025 är finansieringen lika stor per invånare för alla välfärdsområden (46 euro). Från och med 2026 beror finansieringen på storleken på välfärdsområdets koefficient för främjande av hälsa och välfärd. Om koefficienten för främjande av hälsa och välfärd för ett område är större än ett har området vidtagit fler åtgärder för främjande av hälsa och välfärd i förhållande till andra områden. Om koefficienten för främjande av hälsa och välfärd för ett område är mindre än ett har området vidtagit färre åtgärder för främjande av hälsa och välfärd i förhållande till andra områden. Övergången till finansiering som bestäms på basis av koefficienten för främjande av hälsa och välfärd ändrar områdesvis den finansiering som tidigare bestämdes invånarbaserat. 

Enligt 35 § i finansieringslagen uppdateras de områdesspecifika övergångsutjämningarna med den kalkylerade finansiering som fördelas på basis av koefficienten för främjande av hälsa och välfärd från och med 2026. Detta påverkar finansieringen för de välfärdsområdena som fortfarande har kvar övergångsutjämning 2026. När övergångsutjämningarna uppdateras med koefficienten för främjande av hälsa och välfärd, ökar eller minskar den kalkylerade finansiering som beräknats på 2022 års nivå, vilket leder till att de områdesspecifika övergångsutjämningarna ändras. 

Om koefficienten för främjande av hälsa och välfärd för ett område är större än ett, ökar den kalkylerade finansiering som beräknats på 2022 års nivå och som fördelas enligt kriteriet för främjande av hälsa och välfärd jämfört med den finansiering som tidigare fördelades invånarbaserat. Då minskar på motsvarande sätt övergångsutjämningstillägget eller ökar övergångsutjämningsavdraget för området. Även om den kalkylerade finansiering som området får enligt kriteriet för främjande av hälsa och välfärd ökar 2026 jämfört med den finansiering som tidigare fördelades invånarbaserat, realiseras denna ökning inte fullt ut i områdets finansiering på grund av den finansieringsreducerande effekt som uppstår genom övergångsutjämningen. På motsvarande sätt, om koefficienten för främjande av hälsa och välfärd för ett område är mindre än ett, minskar den kalkylerade finansiering som fördelas enligt kriteriet för främjande av hälsa och välfärd jämfört med den finansiering som tidigare fördelades invånarbaserat, men uppdateringen av övergångsutjämningarna jämnar ut den negativa effekten på finansieringen. 

4.2.1.1  Konsekvenser för välfärdsområdenas finansiering på riksnivå

4.2.1.2  Allmänt om konsekvenserna på riksnivå

De ändringar som föreslås i propositionen har inga konsekvenser för nivån på välfärdsområdenas kalkylerade finansiering sett till hela landet. Den föreslagna höjningen av den andel av finansieringen som riktas på basis av främjandet av hälsa och välfärd består av finansiering som finns inom finansieringsmodellen, så höjningen inverkar endast på hur mycket finansiering som på riksnivå fördelas utifrån olika bestämningsfaktorer. 

Den temporära ändring som föreslås i övergångsutjämningarna 2026 och 2027 inverkar på den totala nivån på välfärdsområdenas finansiering i enlighet med den föreslagna statsfinansiella sparåtgärden, vilket innebär att den minskar finansieringen med cirka 15 miljoner euro 2026 och 20 miljoner euro 2027. 

4.2.1.3  Andelar för bestämningsfaktorerna för finansieringen

De i 3 § i den gällande finansieringslagen avsedda andelarna för bestämningsfaktorerna för den kalkylerade finansieringen av social- och hälsovården och räddningsväsendet har fastställts enligt nivån 2022. Andelarna anger hur mycket kalkylerad finansiering som fördelas på riksnivå på basis av respektive bestämningsfaktor. De bestämningsfaktorer som används vid fastställandet av den kalkylerade finansieringen för budgetåret baserar sig dock alltid på de andelar som använts i föregående års finansiering. Andelarna uppdateras årligen i enlighet med de förändringar i finansieringen som baserar sig på ändringarna i välfärdsområdenas uppgifter. Höjningen av finansieringen av social- och hälsovården och räddningsväsendet för det följande budgetåret ändrar dessutom finansieringsandelarna, eftersom ökningen av servicebehovet beaktas endast i finansieringen av social- och hälsovården. 

Den i propositionen föreslagna ökningen av andelen för bestämningsfaktorn för främjande av välfärd och hälsa med 0,5 procentenheter och motsvarande minskning av andelarna för den invånarbaserade bestämningsfaktorn och bestämningsfaktorn för servicebehovet med 0,25 procentenheter av vardera av dem, vilka enligt förslaget ska beaktas från och med finansieringen för 2026, ändrar de fastställda andelarna för bestämningsfaktorerna inom social- och hälsovården. 

När det föreskrivs om andelarna för bestämningsfaktorerna ska det dessutom tas hänsyn till de förändringarna som skett mellan 2022 och 2025 i andelarna för bestämningsfaktorerna för den kalkylerade finansieringen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. När det gäller social- och hälsovården har servicebehovets andel ökat något, eftersom de ändringar i finansieringen som motsvarar uppgiftsändringarna och som beaktats i finansieringen för 2023–2025 har gällt särskilt de kriterier som beskriver servicebehovet. 

I 3 § 1 mom. i finansieringslagen uppdateras andelarna för bestämningsfaktorerna för den kalkylerade finansieringen av social- och hälsovården och räddningsväsendet till 2025 års nivå. I enlighet med 2 mom. beaktas för budgetåret 2026 således ännu särskilt bland annat konsekvenserna av sådana förändringar i uppgifterna som träder i kraft. I tabell 9 beskrivs bestämningsfaktorernas andelar av välfärdsområdenas finansiering på 2022 och 2025 års nivå. 

Tabell 9. Bestämningsfaktorernas andelar av välfärdsområdenas finansiering på 2022 och 2025 års nivå, procent 

Social- och hälsovårdens andel av den totala finansieringen har ökat något (mindre än 0,1 procent) 2025 jämfört med 2022. På motsvarande sätt har räddningsväsendets andel av den totala finansieringen minskat något (mindre än 0,1 procent) 2025 jämfört med 2022. Detta förklaras av att den kalkylerade finansieringen av social- och hälsovården sett till hela landet årligen ökar på basis av prisindexet för välfärdsområdena och den uppskattade ökningen av servicebehovet, medan räddningsväsendets kalkylerade finansiering sett till hela landet årligen ökar på basis av prisindexet för välfärdsområdena. Utöver de lagstadgade höjningarna ska den justering i efterhand av finansieringen som ska beaktas i den kalkylerade finansieringen från och med 2025 göras separat för kostnaderna för social- och hälsovårdstjänsterna respektive räddningsväsendets tjänster, varvid den också inverkar på fördelningen av den kalkylerade finansieringen mellan social- och hälsovården och räddningsväsendet. Under 2023–2025 har de uppgiftsändringar som ska beaktas i finansieringen endast gällt den kalkylerade finansieringen av social- och hälsovården, men deras nettoeffekt har inte i någon betydande grad ökat andelen för den kalkylerade finansieringen av social- och hälsovården i förhållande till den totala finansieringen. 

4.2.1.4  Konsekvenser för den välfärdsområdesspecifika kalkylerade finansieringen

I följande konsekvensbedömningar beskrivs hur den kalkylerade finansieringen per område ändras till följd av de ändringar som föreslås i propositionen jämfört med den finansiering som områdena skulle ha 2026 enligt den gällande lagen. I kalkylerna har man beaktat de områdesspecifika uppgifterna för koefficienten för främjande av hälsa och välfärd och behovskoefficienterna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården som ligger till grund för finansieringen för 2026 samt uppgifterna i Statistikcentralens statistik över befolkningsstrukturen. De föreslagna ändringarnas sammantagna konsekvenser för den kalkylerade finansieringen och övergångsutjämningarna samt ändringarna mellan finansieringen för 2025 och finansieringen för 2026 beskrivs nedan i avsnitt 4.2.1.4. 

4.2.1.5  Viktningar för de kalkylerade kostnaderna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården

De i 13 § i den gällande finansieringslagen avsedda viktningarna för de kalkylerade kostnaderna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården baserar sig på kostnadsuppgifterna för 2020 enligt Statistikcentralens ekonomiska statistik över kommuner och samkommuner. Enligt dem fördelas av den finansiering som fördelas på basis av servicebehovet 58,86 procent på basis av servicebehovet inom hälso- och sjukvården, 19,75 procent på basis av servicebehovet inom äldreomsorgen och 21,39 procent på basis av servicebehovet inom socialvården. 

Nettokostnaderna för hälso- och sjukvården, socialvården och äldreomsorgen under välfärdsområdenas första verksamhetsår, det vill säga 2023, var på basis av de bokslutsuppgifter som rapporterats till Statskontoret sammanlagt cirka 23,9 miljarder euro. På basis av kostnadsuppgifterna för 2023 är hälso- och sjukvårdens andel 55,284 procent, äldreomsorgens andel 21,205 procent och socialvårdens andel 23,511 procent. 

De viktningar som uppdaterats på basis av kostnadsuppgifterna för 2023 beaktas i välfärdsområdenas finansiering från och med 2026. Då ska det dessutom beaktas hur välfärdsområdenas uppgiftsändringar 2024 och 2025 inverkar på kostnadsfördelning inom hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården. Uppgiftsändringarna beaktas i finansieringen på riksnivå från och med det år då ändringen träder i kraft i enlighet med 9 § i finansieringslagen. De ökningar och minskningar av finansieringen som motsvarar uppgiftsändringarna riktas i finansieringen till den kalkylmässiga bestämningsfaktor som bäst beskriver förändringen. Det valda fördelningssättet inverkar på hur finansieringen fördelas mellan välfärdsområdena efter ändringen. Om uppgiftsändringarna inte skulle beaktas i uppdateringen, skulle den finansiering som fördelas på basis av servicebehovet inte motsvara de aktuella uppgifterna. År 2024 beaktades i finansieringsnivån en nettoökning på sammanlagt 11,7 miljoner euro motsvarande uppgiftsändringarna. I finansieringsnivån för 2025 beaktas en nettominskning på sammanlagt -275,3 miljoner euro motsvarande uppgiftsändringarna. 

När man beaktar de ändringar i finansieringen som motsvarar uppgiftsändringarna och som hänför sig till de bestämningsfaktorer som beskriver servicebehovet i finansieringen för 2024 och 2025, är i finansieringsbasen för 2026 viktningen för den finansiering som fördelas på basis av servicebehovet inom hälso- och sjukvården 54,967 procent, servicebehovet inom äldreomsorgen 21,017 procent och servicebehovet inom socialvården 24,016 procent. Största delen av de minskningar av finansieringen som motsvarar de uppgiftsändringar som beaktats i finansieringen för 2025 hänförde sig till det kriterium som avser servicebehovet inom hälso- och sjukvården, vilket något minskar den viktning för hälso- och sjukvården som beaktas i finansieringen för 2026 jämfört med den viktning för hälso- och sjukvården som beräknats enbart på basis av de faktiska kostnaderna för 2023. 

I tabell 10 presenteras vilken inverkan uppdateringen av viktningarna har på finansieringen per välfärdsområde på 2026 års finansieringsnivå. 

Tabell 10. Inverkan av uppdateringen av viktningarna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården på finansieringen på 2026 års finansieringsnivå, euro och euro per invånare 

Uppdateringen av viktningarna ändrar den områdesspecifika finansiering som fördelas enligt de bestämningsfaktorer som beskriver servicebehovet. Sänkningen av viktningen för hälso- och sjukvården minskar den finansiering som fördelas enligt faktorn för servicebehovet inom hälso- och sjukvården med cirka 716 miljoner euro. Minskningen av finansieringen är större per invånare i de områden som har en högre behovskoefficient för hälso- och sjukvård än andra områden. På motsvarande sätt höjer den ökade vikningen för äldreomsorgen och socialvården den finansiering som fördelas enligt faktorn för servicebehovet inom äldreomsorgen med cirka 225 miljoner euro och den finansiering som fördelas enligt faktorn för servicebehovet inom socialvården med cirka 491 miljoner euro. Ökningen av finansieringen är större per invånare i de områden där behovskoefficienterna för äldreomsorgen och socialvården är högre än i andra områden. I kalkylen har behovskoefficienterna i enlighet med vad som föreslås i propositionen beaktats som medeltalet av behovskoefficienterna för 2022 och 2023. 

Förändringarna i den finansiering som fördelas genom de bestämningsfaktorer som beskriver servicebehovet är områdesvis sammanlagt cirka -17 och +24 euro per invånare. När viktningen för hälso- och sjukvården minskar samtidigt som viktningarna för socialvården och äldreomsorgen ökar, ökar finansieringen för sådana områden något som har högre servicebehovskoefficienter för socialvården och äldreomsorgen än andra områden. Uppdateringen av viktningarna utifrån de faktiska kostnadsuppgifterna säkerställer att den finansiering som fördelas på basis av bestämningsfaktorer som beskriver servicebehovet så exakt som möjligt motsvarar välfärdsområdenas faktiska kostnadsfördelning mellan uppgifterna inom hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården. 

4.2.1.6  Uppgifter som ligger till grund för de områdesspecifika behovskoefficienterna för social- och hälsovården

Det föreslås att de områdesspecifika servicebehovskoefficienterna beräknas som medeltalet av de behovskoefficienter som beräknats på basis av uppgifterna för de två senaste åren. Till exempel de områdesspecifika servicebehovskoefficienter som används i finansieringen för 2026 beräknas således som medeltalet av behovskoefficienterna för 2022 och 2023. Vid beräkningen beaktas behovskoefficienten för vartdera året med vikten 0,5. Syftet med beräkningssättet är att förbättra förutsägbarheten när det gäller den områdesspecifika finansieringen. Eftersom effekterna av behovskoefficienterna för ett enskilt år i finansieringen fördelas på två år, har i synnerhet sådana stora årliga ändringar i diagnosuppgifterna som hänför sig till kvaliteten på informationsunderlaget inte en så betydande inverkan på den områdesspecifika finansieringen. 

De behovskoefficienter som beräknats på basis av uppgifterna för 2023 och som ska beaktas i finansieringen för 2026 baserar sig för första gången på diagnosuppgifter som välfärdsområdena har registrerat. I finansieringen för tidigare år har man använt behovskoefficienter som beräknats på basis av kommunernas och samkommunernas diagnosuppgifter för 2019–2022. Detta kan för sin del medföra oförutsedda förändringar i behovskoefficienterna. Användningen av medeltalet för två år i fråga om behovskoefficienterna lindrar denna ändring och möjliggör således en mer kontrollerad övergång till användning av välfärdsområdesspecifika diagnosuppgifter. 

Välfärdsområdena har senast den 28 februari 2025 rapporterat de sjukfrekvensuppgifter för 2023 som används vid beräkningen av behovskoefficienterna för 2023. I tabell 11 beskrivs förändringen i den behovskoefficient som beräknats på basis av uppgifterna i förhållande till den behovskoefficient som beräknats på basis av 2022 års material. Den servicebehovskoefficient som presenteras i tabellen har beräknats genom att vikta behovskoefficienterna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården med deras relativa andel av den behovsbaserade finansieringen. I tabellen specificeras förändringen i behovskoefficienterna utan medeltal samt förändringen om medeltalet används. I tabellen presenteras dessutom den förändring i den kalkylerade finansieringen mellan 2025 och 2026 som föranleds av uppdateringen av behovskoefficienten, specificerad utan medeltal och med användning av medeltalet. 

Tabell 11. Ändring av de välfärdsområdesspecifika servicebehovskoefficienterna och den därav följande förändringen av den kalkylerade finansieringen mellan 2025 och 2026 

De behovskoefficienter som använts i finansieringen för 2025 har beräknats på basis av uppgifterna för 2022. Det föreslås att de behovskoefficienter som används i finansieringen för 2026 beräknas som medeltalet av de behovskoefficienter som beräknats på basis av uppgifterna för 2022 och 2023. Således halveras den ändring av finansieringen som beror på ändringen av behovskoefficienterna i förhållande till om den behovskoefficient som används i finansieringen för 2026 beräknas endast på basis av uppgifterna för 2023. Enligt tabell 11 är ökningen av servicebehovskoefficienten och därmed den behovsbaserade finansieringen per invånare 2025–2026 störst i Södra Savolax (+117 euro/invånare) och Södra Österbottens (+112 euro/invånare) välfärdsområden och minskningen störst i Södra Karelens (-104 euro/invånare) och Satakunta (-79 euro/invånare) välfärdsområden. När behovskoefficienten beräknas som ett medeltal av behovskoefficienterna för två år, halveras ändringarna. Användningen av medeltalet jämnar alltså ut ändringarna i finansieringen avsevärt, vilket gör finansieringen mer förutsägbar mellan åren. Emellertid beaktas inte den senaste informationen om servicebehovet fullt ut. 

I välfärdsområden vars behovskoefficienter som beräknats på basis av uppgifterna för 2023 stiger jämfört med behovskoefficienterna för 2022, leder användningen av medeltalet till att finansieringen minskar 2026. I välfärdsområden vars behovskoefficienter som beräknats på basis av uppgifterna för 2023 minskar jämfört med behovskoefficienterna för 2022, leder användningen av medeltalet på motsvarande sätt till att finansieringen ökar 2026. Detta beror på att de behovskoefficienter som beräknats på basis av uppgifterna för 2023 beaktas i finansieringen för 2026 endast med sin halva vikt. En ökning av behovskoefficienten ökar finansieringen för 2027 ytterligare, eftersom de behovskoefficienter som ska beaktas i finansieringen för 2027 beräknas som medeltalet av behovskoefficienterna för 2023 och 2024. En minskning av behovskoefficienterna beaktas på motsvarande sätt så att den delvis också minskar finansieringen för 2027. 

4.2.1.7  Höjning av finansieringsandelen för främjande av hälsa och välfärd

Nedan beskrivs konsekvenserna områdesvis av höjningen av andelen för den finansiering som på riksnivå fördelas på basis av främjandet av hälsa och välfärd. Den finansiering som behövs för höjningen tas från den invånarbaserade andelen och andelen för servicebehovet av finansieringen av social- och hälsovården. I avsnitt 5, som gäller alternativa handlingsvägar, beskrivs alternativa handlingsvägar för att minska den berörda finansieringsandelen samt konsekvenserna av dem. 

En procent av den kalkylerade finansieringen av social- och hälsovården motsvarar cirka 265 miljoner euro 2026. En höjning av den andel av finansieringen som fördelas på basis av främjandet av hälsa och välfärd med 0,5 procentenheter ökar den kalkylerade finansiering som fördelas på basis av främjandet av hälsa och välfärd med cirka 134 miljoner euro. I tabell 12 beskrivs vilken inverkan en höjning av andelen för främjande av hälsa och välfärd har på den kalkylerade finansieringen av social- och hälsovården per välfärdsområde. I kalkylen har koefficienten för främjande av hälsa och välfärd enligt det ursprungliga beräkningssättet beaktats.  

Tabell 12. Inverkan av en höjning av den andel som avser främjande av hälsa och välfärd (+0,5 procentenheter) och en sänkning av andelen för det invånarbaserade kriteriet och andelen för det behovsbaserade kriteriet (-0,25 procentenheter) på finansieringen per välfärdsområde 

En höjning av den finansieringsandel som bestäms på basis av främjandet av hälsa och välfärd ökar grundpriset för bestämningsfaktorn i fråga, vilket innebär att det riktas mer finansiering till alla välfärdsområden på basis av denna bestämningsfaktor. Eftersom grundpriset förutom med invånarantalet multipliceras med områdets koefficient för främjande av hälsa och välfärd, fördelas den finansieringsökning som föranleds av höjningen av andelen mellan välfärdsområdena i olika proportion. 

Enligt tabell 12 är den finansieringsökning som föranleds av höjningen av andelen för kriteriet för främjande av hälsa och välfärdstörst per invånare i Helsingfors stad samt i Egentliga Finlands, Kymmenedalens, Södra Savolax, Norra Savolax, Norra Karelens och Kajanalands välfärdsområden (minst 25 euro per invånare). Finansieringsökningen per invånare är minst i Östra Nylands, Satakunta, Mellersta Finlands, Österbottens, Mellersta Österbottens och Lapplands välfärdsområden (under 20 euro per invånare). I andra områden är den finansieringsökning som föranleds av höjningen av andelen för kriteriet för främjande av hälsa och välfärd cirka 20–25 euro per invånare. 

Ju högre koefficient för främjande av hälsa och välfärd ett område har, desto mer får området av den finansieringsökning som fördelas via kriteriet för främjande av hälsa och välfärd. Särskilt Helsingfors stad samt Södra Savolax och Kajanalands välfärdsområden har högre koefficienter för främjande av hälsa och välfärd än andra områden (över 1,25), vilket innebär att till dem riktas per invånare mer av den ökning av finansieringen som fördelas via kriteriet för främjande av hälsa och välfärd. Östra Nylands och Österbottens välfärdsområden har lägre koefficienter för främjande av hälsa och välfärd (under 0,70) än de övriga välfärdsområdena, vilket innebär att till dessa områden per invånare riktas mindre av den ökning av finansieringen som fördelas via kriteriet för främjande av hälsa och välfärd. 

För att öka den andel som avser främjande av hälsa och välfärd sänks andelen för både det invånarbaserade kriteriet och det behovsbaserade kriteriet i motsvarande grad med 0,25 procentenheter. På basis av det invånarbaserade kriteriet fördelas cirka 13 procent av den kalkylerade finansieringen av social- och hälsovården 2026, vilket innebär cirka 3,5 miljarder euro. På basis av det behovsbaserade kriteriet fördelas cirka 81 procent av den kalkylerade finansieringen av social- och hälsovården 2026, vilket innebär cirka 21,6 miljarder euro. En minskning av den andel av finansieringen som fördelas på basis av det invånarbaserade kriteriet och av det behovsbaserade kriteriet med 0,25 procentenheter minskar den kalkylerade finansiering som fördelas på basis av de kriterierna med cirka 67 miljoner euro. Den kalkylerade finansiering som riktas enligt kriterierna minskar således med sammanlagt ca 134 miljoner euro. Sett till hela landet är de ökningar och minskningar av finansieringen som föranleds av ändringar i kriteriernas andelar lika stora. 

I tabell 12 beskrivs dessutom hur en sänkning av andelen för det invånarbaserade kriteriet och av det behovsbaserade kriteriet inverkar på den kalkylerade finansieringen av social- och hälsovården per välfärdsområde. En minskning av andelen för det invånarbaserade kriteriet och det behovsbaserade kriteriet sänker grundpriset för kriterierna, varvid alla välfärdsområden får mindre finansiering via de kriterierna. Den minskning av finansieringen som följer av sänkningen av det invånarbaserade kriteriets andel är 12 euro per invånare för alla välfärdsområden. Den behovsbaserade finansieringen riktas till välfärdsområdena genom att grundpriset multipliceras med servicebehovskoefficienterna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården utöver invånarantalet, vilket innebär att den minskning av finansieringen som minskningen av andelen medför fördelas mellan välfärdsområdena i olika proportioner.  

Ju högre servicebehovskoefficienterna i området är, desto mer riktas till området av den minskning av finansieringen som fördelas på basis av behovsbaserade kriterier. Södra Savolax, Norra Karelens, Kajanalands och Lapplands välfärdsområden har högre servicebehovskoefficienter än andra välfärdsområden, vilket innebär att de per invånare får mer av den minskning av finansieringen som fördelas enligt behovsbaserade kriterier. Helsingfors stad och välfärdsområdena i Västra Nyland, Vanda och Kervo samt Mellersta Nyland har lägre servicebehovskoefficienter än de övriga välfärdsområdena, vilket innebär att de per invånare får mindre av den minskning av finansieringen som fördelas enligt det behovsbaserade kriteriet. På hela landets nivå är den minskning av finansieringen som föranleds av sänkningen av det behovsbaserade kriteriets andel i medeltal 12 euro per invånare. 

I tabell 12 beskrivs förändringen i den kalkylerade finansieringen sammanlagt, då andelen för kriteriet för främjande av hälsa och välfärd höjs med 0,5 procentenheter och andelen för de kriterier som avser invånarunderlaget och behoven på motsvarande sätt sänks med 0,25 procentenheter. Enligt tabellen varierar den förändring i den kalkylerade finansieringen som föranleds av ändringarna i andelarna för kriterierna områdesvis från cirka -9 euro till +9 euro per invånare. Sänkningen av andelen för det invånarbaserade kriteriet minskar finansieringen av alla områden med 12 euro per invånare, och sänkningen av andelen för det behovsbaserade kriteriet minskar finansieringen av alla områden med -9– -15 euro per invånare. Höjningen av den andel som avser kriteriet för främjande av hälsa och välfärd ökar finansieringen av alla områden med -9– -15 euro per invånare. Den sammanlagda effekten av ändringarna i kriteriernas andelar beror på välfärdsområdets koefficient för främjande av hälsa och välfärd och på servicebehovskoefficienterna. En hög koefficient för främjande av hälsa och välfärd ökar ökningen av finansieringen och en låg koefficient för främjande av hälsa och välfärd minskar ökningen av finansieringen. Höga servicebehovskoefficienter ökar minskningen av finansieringen och låga servicebehovskoefficienter minskar minskningen av finansieringen. För områden med en hög koefficient för främjande av hälsa och välfärd och låga servicebehovskoefficienter är den sammantagna effekten av ändringarna i andelarna en ökning av finansieringen. På motsvarande sätt minskar den sammanlagda effekten finansieringen i sådana områden som har en låg koefficient för främjande av hälsa och välfärd och höga servicebehovskoefficienter. 

Ändringen av andelarna för kriteriet för främjande av hälsa och välfärd och det invånarbaserade kriteriet och behovsbaserade kriteriet inverkar inte på den finansiering som fördelas enligt andra kalkylerade kriterier. 

4.2.1.8  Precisering av beräkningssättet för koefficienten för främjande av hälsa och välfärd

Koefficienten för främjande av hälsa och välfärd beräknas på grundval av dels indikatorer som beskriver områdets verksamhet för främjande av hälsa och välfärd, dels indikatorer som beskriver resultatet av denna verksamhet. Processindikatorerna beskriver välfärdsområdets resurser och åtgärder för att främja hälsa och välfärd. Resultatindikatorerna beskriver uppnådda resultat när det gäller främjandet av hälsa och välfärd på befolkningsnivå. Bägge andelarnas viktningsvärde vid beräkningen av koefficienten är 50 procent. Vid poängsättningen av koefficienten för främjande av hälsa och välfärd skalas resultatet av de indikatorer som beskriver resurser och åtgärder så att variationsvidden blir 0–100, varvid det bästa området får 100 poäng och det svagaste området 0 poäng. För de indikatorer som beskriver verksamhetens resultat beräknas skillnaden mellan de två senaste åren för att beskriva den förändring som skett. Till denna del preciseras beräkningssättet så att man utifrån indikatorerna granskar den områdesspecifika relativa förändringen i stället för den absoluta förändringen. På så sätt beaktas inte bara förändringen per område utan också skillnaderna i utgångsnivån för områdena, vilket förbättrar modellens sporrande effekt. Alla relativa förändringar skalas så att variationsvidden blir 0–100. Om det målsatta värdet uppnås för en indikator beaktas detta i beräkningen så att välfärdsområdet får maximala poäng för den indikatorn. 

I tabell 13 beskrivs den koefficient för främjande av hälsa och välfärd som bildats enligt det föreslagna beräkningssättet samt den områdesspecifika kalkylerade finansiering som fördelas på basis av koefficienten på finansieringsnivån för 2026. Dessutom beskrivs förändringen i den finansiering som fördelas på basis av främjandet av hälsa och välfärd, när man vid beräkningen av koefficienten för främjande av hälsa och välfärd använder det föreslagna beräkningssättet i stället för det ursprungliga beräkningssättet. 

Tabell 13. Koefficienten för främjande av hälsa och välfärd och inverkan på finansieringen av den föreslagna ändringen av beräkningssättet (inkluderar kriteriet för främjande av hälsa och välfärd med en andel på 1,5 procent), euro och euro per invånare 

Enligt tabell 13 är den koefficient för främjande av hälsa och välfärd som bildats enligt det föreslagna beräkningssättet högst i Helsingfors stad (1,30) samt i Södra Savolax (1,33) och Kajanalands (1,35) välfärdsområden. För dessa områden är den finansiering som fördelas på basis av främjandet av hälsa och välfärd 92–96 euro per invånare. Koefficienten för främjande av hälsa och välfärd är lägst i Östra Nylands (0,67) och Österbottens (0,65) välfärdsområden. För dessa områden är den finansiering som fördelas på basis av främjandet av hälsa och välfärd 46–48 euro per invånare. 

Enligt tabell 13 bedöms justeringen av sättet att beräkna koefficienten för främjande av hälsa och välfärd inverka på fördelningen av den områdesspecifika finansieringen så att förändringen i den områdesspecifika finansieringen varierar från –4 euro till +9 euro per invånare jämfört med det ursprungliga beräkningssättet. Effekten ökar av den föreslagna höjningen av andelen för kriteriet för främjande av hälsa och välfärd med 0,5 procentenheter. Syftet med justeringen av sättet att beräkna koefficienten för främjande av hälsa och välfärd är att stärka den sporrande effekten, eftersom den relativa förändringen också beaktar effekten av områdets utgångsnivå. Då lönar det sig också för de områden vars resultatindikatorer redan är på en god nivå att fortsätta satsa på åtgärder för främjande av hälsa och välfärd. 

4.2.1.9  Riskkoefficient för räddningsväsendet

Propositionen inverkar på hur den kalkylerade finansieringen av räddningsväsendet fördelas mellan välfärdsområdena. 

Enligt 23 § i den gällande finansieringslagen beaktas vid beräkningen av riskkoefficienten de rutor vars riskklass enligt Statistikcentralens beräkningar eller enligt de olyckor som inträffat där är I och II. Enligt den föreslagna ändringen ska det i fortsättningen föreskrivas på lagnivå om viktkoefficienten för rutor i riskklass I och II. Ändringen påverkar inte nuläget, eftersom motsvarande bestämmelser om viktkoefficienten finns i den gällande förordningen. Den föreslagna ändringen innebär dock att viktkoefficienten för rutor i riskklass I och II inte längre kan ändras genom förordning, utan bestämmelser om detta ska utfärdas på lagnivå. 

Vid beräkningen av riskkoefficienten har man hittills inte beaktat områdets olyckshistorik. Således har den ändring enligt vilken hänvisningen till de olyckor som inträffat stryks ur bestämmelsen inga faktiska verkningar i förhållande till nuläget. Den föreslagna ändringen innebär att områdets olyckshistorik inte heller i framtiden beaktas vid beräkningen av riskkoefficienten för räddningsväsendet. 

Den föreslagna ändringen av bestämmelsen, enligt vilken ett riskobjekt och en verksamhet beaktas som en helhet på en ruta, höjer i fortsättningen viktkoefficienten för endast en ruta i riskklass III eller IV, även om objektet eller verksamheten de facto är belägen inom området för flera rutor. Objekt som i praktiken är belägna inom flera rutor är till exempel flygplatser, vars start- och landningsbanor kan sträcka sig också över stora områden samt sådana objekt för vilka det med stöd av 48 § i räddningslagen (379/2011) ska göras upp en extern räddningsplan för objekt som medför särskild risk, såsom gruvområden. 

Uppgifterna om de riskobjekt och verksamheter som är belägna inom rutor i riskklass III och IV och som ska beaktas vid beräkningen av riskkoefficienten samt om deras geografiska omfattning har baserat sig på räddningsverkens anmälningar till inrikesministeriet. Inrikesministeriet utredde uppgifter om antalet rutor i fråga om de riskobjekt som är belägna inom rutor i riskklass III och IV och som geografiskt är belägna inom flera rutor och deras inverkan på den kalkylerade finansieringen av räddningsväsendet under januari-februari 2025 medan propositionen var på remiss. 

I tabell 14 presenteras det antal rutor i riskklass III och IV som för närvarande beaktats vid beräkningen av riskkoefficienten för räddningsväsendet per välfärdsområde. I tabellens mellersta kolumn anges antalet riskobjekt som är belägna inom rutor i riskklasserna III och IV per välfärdsområde. Eftersom objekten i fortsättningen höjer riskkoefficienten för endast en ruta, uttrycker den mellersta kolumnen samtidigt antalet rutor i riskklass III och IV som i fortsättningen ska beaktas vid beräkningen av riskkoefficienten för räddningsväsendet. Av den sista kolumnen framgår i vilken mån de rutor i riskklass III och IV som ska beaktas vid beräkningen av riskkoefficienten minskar per välfärdsområde. 

Tabell 14. Förändring i fråga om rutor i riskklass III och IV som ska beaktas vid beräkningen av riskkoefficienten för räddningsväsendet 2025 

Av tabell 15 framgår vad den föreslagna ändringen av riskkoefficienten för räddningsväsendet innebär med tanke på fördelningen av finansieringen. Ändringarna i euro presenteras enligt välfärdsområde. Fördelningen av finansieringen är ett så kallat nollsummespel mellan områdena, vilket innebär att ändringarna i den områdesspecifika fördelningen av finansieringen ökar finansieringen för en del områden och minskar finansieringen för andra områden. Kalkylerna i tabellen har gjorts på basis av uppgifterna i finansieringsanalysen för 2025. I välfärdsområdenas slutliga finansieringsanalys för 2026 uppdateras siffrorna till de nyaste uppgifterna. 

Tabell 15. Kalkylerad finansieringsandel som bestäms på basis av riskfaktorerna inom räddningsväsendet 

I princip innebär den föreslagna ändringen att finansieringsandelen minskar för de välfärdsområden inom vars område det finns många sådana riskobjekt eller verksamheter som är belägna inom flera rutor. På motsvarande sätt ökar finansieringsandelen för de välfärdsområden där det inte finns sådana riskobjekt eller verksamheter som är belägna inom flera rutor eller få sådana riskobjekt eller verksamheter jämfört med andra välfärdsområden. Med undantag för tre välfärdsområden har alla välfärdsområden vid beräkningen av riskkoefficienten beaktat riskobjekt som är belägna inom flera rutor i riskklass III eller IV, det vill säga sådana riskobjekt som har höjt viktkoefficienten för flera rutor. När dessa objekt i fortsättningen höjer viktkoefficienten för endast en ruta i riskklass III eller IV, minskar det totala antalet rutor (riskklasserna I, II, III och IV) som beaktas vid beräkningen av riskkoefficienten med 240 rutor. Detta innebär att viktningsvärdet för mer tätbefolkade rutor i riskklass I och II ökar i riskkoefficienten. Ändringen av den kalkylerade finansieringsandelen påverkas med andra ord förutom av minskningen av rutorna i riskklass III och IV också av hur många rutor i riskklass I och II det finns inom det område som välfärdsområdet omfattar. Därför är de ändringar som gäller rutorna i riskklasserna III och IV inte direkt jämförbara med förändringen i den kalkylerade finansieringen. 

Räddningsväsendets kalkylerade finansieringsandel sjunker inom tio välfärdsområden och ökar inom 12 välfärdsområden. Räknat i euro minskar räddningsväsendets kalkylerade finansiering mest i Norra Savolax och Birkalands välfärdsområden. Den kalkylerade finansieringen ökar däremot mest i Västra Nyland, Norra Österbotten och Helsingfors. I fråga om finansieringen per invånare riktar sig de största ändringarna till Kajanaland (-7 €), Norra Savolax (-4 €) och Lappland (-3 €) samt Västra Nyland, Mellersta Nyland och Mellersta Österbotten (+ 2 €) 

I tabell 16 presenteras räddningsväsendets kalkylerade finansiering i sin helhet med beaktande av den ändring som föreslås i riskkoefficienten (riskfaktorer). Av räddningsväsendets kalkylerade finansiering bestäms 65 procent på basis av invånarantalet, 5 procent på basis av befolkningstätheten och 30 procent på basis av riskfaktorerna. Ändringen av andelarna för det bestämningskriterium som avser riskfaktorerna inverkar inte på den finansiering som fördelas enligt andra kalkylerade kriterier. Kalkylerna i tabellen har gjorts på basis av uppgifterna i finansieringsanalysen för 2025. I välfärdsområdenas slutliga finansieringsanalys för 2026 uppdateras siffrorna till de nyaste uppgifterna. 

Tabell 16. Fördelning av räddningsväsendets kalkylerade finansiering i sin helhet med beaktande av den ändring som föreslås i beräkningen av riskkoefficienten 

Enligt de gällande bestämmelserna beaktas vid beräkningen av riskkoefficienten med viktkoefficienten 1 även de rutor i riskklass III och IV där det finns ett riskobjekt som närmare definieras i förordningen eller där det bedrivs verksamhet som närmare definieras i förordningen. Enligt den föreslagna ändringen ska det i fortsättningen vara möjligt att genom förordning föreskriva om olika viktkoefficienter mellan 1 och 5 för olika riskobjekt och verksamheter, beroende på de risker som anger det servicebehov inom räddningsväsendet som objektet eller verksamheten medför. Redan den gällande lagstiftningen gör det möjligt att genom förordning utfärda närmare bestämmelser om de riskobjekt eller verksamheter på basis av vilka en ruta i riskklass III eller IV tilldelas viktkoefficienten 1. Den föreslagna bestämmelsen gör det möjligt att genom förordning fastställa olika viktkoefficienter för olika riskobjekt eller verksamheter i enlighet med de risker som anger det servicebehov som objektet eller verksamheten medför. På detta sätt kan mer finansiering styras till de välfärdsområden där det finns sådana riskobjekt eller verksamheter som de facto ökar servicebehovet inom räddningsväsendet. 

Enligt 4 § i finansieringsförordningen beräknar Statistikcentralen en risknivå för rutorna med hjälp av en regressionsmodell. Enligt förordningen är invånarantalet, våningsytan och deras sammanlagda effekt variabler för regressionsmodellen. Hittills har det i Statistikcentralens material inte ingått uppgifter om våningsyta i fråga om jordbruksbyggnader och sådana fritidsbostäder som inte varit i bruk året om. Dessa uppgifter om våningsytan har inte funnits tillgängliga tidigare. I det datamaterial som används som grund för välfärdsområdenas kalkylerade finansiering för 2026 kommer uppgifter om våningsyta att beaktas också i fråga om jordbruksobjekt och fritidsbostäder, vilket kan påverka fördelningen av räddningsväsendets kalkylerade finansiering, eftersom en del av de rutor som hör till riskklass III eller IV kan stiga till riskklass II. Den ändring som gäller uppgifterna om våningsyta beror inte på de ändringar som nu föreslås i lagstiftningen. Det nya datamaterialet om våningsyta finns tillgängligt hos Statistikcentralen först i juni 2025. 

4.2.1.10  Förändringar i den kalkylerade finansieringen sammanlagt

Av de ändringar som anges ovan ändrar uppdateringen av viktningarna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården, ändringen av andelarna för kriteriet för främjande av hälsa och välfärd och de invånarbaserade och behovsbaserade kriterierna samt det ändrade sättet att beräkna koefficienten för främjande av hälsa och välfärd den områdesspecifika fördelningen av välfärdsområdenas kalkylerade finansiering från och med 2026. I tabell 17 presenteras en uppskattning av förändringen i den kalkylerade finansieringen 2026. I siffrorna i tabellen har inte beaktats de ändringsförslag som gäller beaktandet av de områdesspecifika servicebehovskoefficienterna för social- och hälsovården som ett medeltal av uppgifterna för två år och fastställandet av riskkoefficienten för räddningsväsendet. 

Tabell 17. Förändring av den kalkylerade finansieringen per välfärdsområde, euro och euro per invånare 

Enligt tabell 17 varierar förändringen i den områdesspecifika kalkylerade finansieringen från -23 euro till +32 euro per invånare. Minskningen av den kalkylerade finansieringen är störst i Östra Nylands välfärdsområde (-23 euro per invånare) och ökningen av den kalkylerade finansieringen störst i Kajanalands välfärdsområde (32 euro per invånare). Största delen av ändringarna i den områdesspecifika finansieringen föranleds av den lagstadgade uppdateringen av viktningarna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården. I och med uppdateringen fördelas den kalkylerade finansieringen noggrannare än tidigare enligt de kriterier som beskriver servicebehovet. I och med de föreslagna ändringarna beaktar den områdesspecifika finansieringen noggrannare än tidigare de förändringar som skett i kostnadsutvecklingen och främjandet av hälsa och välfärd. Fördelningen av finansieringen är ett så kallat nollsummespel mellan områdena, vilket innebär att ändringar i den områdesspecifika fördelningen av finansieringen ökar finansieringen för en del områden och minskar finansieringen för andra områden. 

Enligt konsekvensbedömningarna i propositionen är de ändringar som gäller den kalkylerade finansieringen i sin helhet relativt måttfulla. I fråga om dem finns det således inget behov av exempelvis separata utjämningsarrangemang, utan de föreslagna ändringarna påverkar den områdesspecifika finansieringen fullt ut från och med ikraftträdandeåret 2026. 

Ovan i detta avsnitt har man separat bedömt vilka konsekvenser förslaget att använda medeltalet för två år vid bestämmandet av de områdesspecifika servicebehovskoefficienterna har för finansieringen för 2026. I finansieringsmodellen varierar de uppgifter som behovskoefficienterna baserar sig på i princip årligen i enlighet med förändringen i servicebehovet för invånarna i området, vilket innebär att den ändring som skett mellan 2025 och 2026 i de uppgifter som behovskoefficienterna baserar sig på inte i sig är en sådan ändring av finansieringen som föranleds av denna proposition. Syftet med förslaget att medeltalet av behovskoefficienterna ska användas är att jämna ut den inverkan som den årliga variation som beror på kvaliteten på informationsunderlaget för behovskoefficienterna har på finansieringen. 

4.2.1.11  Konsekvenser för de välfärdsområdesspecifika övergångsutjämningarna

Enligt 35 § 7 mom. i finansieringslagen beaktas i de områdesspecifika övergångsutjämningarna från och med 2026 den kalkylerade finansiering som fördelas på basis av koefficienten för främjande av hälsa och välfärd. Detta påverkar finansieringen för de välfärdsområdena som fortfarande har kvar övergångsutjämning 2026. I tabell 18 beskrivs övergångsutjämningarna enligt den gällande lagen samt hur beaktandet av koefficienten för främjande av hälsa och välfärd påverkar de områdesspecifika övergångsutjämningarna från och med 2026. Koefficienten för främjande av hälsa och välfärd har beaktats enligt det föreslagna beräkningssättet och i enlighet med den föreslagna höjningen med en andel på 1,5 procent. 

Tabell 18. Övergångsutjämningar enligt den gällande lagen 2026 justerade med finansiering enligt koefficienten för främjande av hälsa och välfärd 

Om koefficienten för främjande av hälsa och välfärd för ett område är större än ett, ökar den kalkylerade finansiering som beräknats på 2022 års nivå och som fördelas enligt kriteriet för främjande av hälsa och välfärd jämfört med den finansiering som tidigare fördelades invånarbaserat. Då minskar på motsvarande sätt övergångsutjämningstillägget eller ökar övergångsutjämningsavdraget för området. Även om den kalkylerade finansiering som området får enligt kriteriet för främjande av hälsa och välfärd ökar 2026, realiseras denna ökning inte fullt ut i områdets finansiering på grund av den finansieringsreducerande effekt som uppstår genom övergångsutjämningen. På motsvarande sätt, om koefficienten för främjande av hälsa och välfärd för ett område är mindre än ett, minskar den kalkylerade finansiering som beräknats på 2022 års nivå och som fördelas enligt kriteriet för främjande av hälsa och välfärd jämfört med den finansiering som tidigare fördelades invånarbaserat. Minskningen realiseras inte fullt ut i områdets finansiering på grund av den finansieringsökande effekt som uppstår genom övergångsutjämningen. Om övergångsutjämningen för ett område redan har graderats till noll euro 2026, påverkar uppdateringen av koefficienten för främjande av hälsa och välfärd inte områdets övergångsutjämningar och finansieringen enligt kriteriet för främjande av hälsa och välfärd realiseras fullt ut 2026 i form av en ökning eller minskning av den kalkylerade finansieringen. Beaktandet av finansieringsandelen för koefficienten för främjande av hälsa och välfärd i övergångsutjämningarna jämnar således ut den förändring av den kalkylerade finansieringen som orsakas av ibruktagandet av koefficienten i fråga. 

I propositionen föreslås en temporär ändring av övergångsutjämningarna för att genomföra de besparingar av engångsnatur som fastställts i planen för de offentliga finanserna för 2025–2028. Graderingen av övergångsutjämningstillägget ändras 2026 och 2027, men ändringen gäller endast de områden där den kalkylerade finansiering som riktas till området i förhållande till områdets underskott räcker till för att trygga förutsättningarna för ordnandet av tjänsterna trots minskningen av övergångsutjämningstillägget. På det sätt som beskrivs i de viktigaste förslagen i propositionen (avsnitt 4.1) och i specialmotiveringen till 39 § uppfylls ovannämnda villkor endast i fråga om Helsingfors stads finansiering. 

Således föreslås det att graderingen av övergångsutjämningen för Helsingfors stads del ändras med 24 euro per invånare 2026 och 30 euro per invånare 2027 jämfört med övergångsutjämningarna enligt den gällande lagen. Detta innebär att graderingen av Helsingfors stads övergångsutjämningstillägg ändras till -54 euro per invånare 2026 och till -70 euro per invånare 2027. Ändringen av graderingen minskar det övergångsutjämningstillägg som betalas för den andel som överstiger graderingen. På detta sätt uppnås de besparingar av engångsnatur i övergångsutjämningarna för 2026 och 2027 som fastställts i planen för de offentliga finanserna. Graderingen under övergångsperioden ändras inte i övrigt, så i fråga om 2028 förblir graderingen också för Helsingfors oförändrad vid -50 euro per invånare och inga ändringar göras i den permanenta övergångsutjämningen. 

Den föreslagna ändringen minskar Helsingfors övergångsutjämningstillägg med 15,8 miljoner euro 2026 och 19,7 miljoner euro 2027 jämfört med övergångsutjämningarna enligt den gällande lagen. Eftersom graderingen av övergångsutjämningarna har beräknats enligt invånarantalet 2020, är den faktiska effekten av den ändring som gjorts i graderingen på Helsingfors stads finansiering beräknat enligt 2023 års invånarantal 23 euro per invånare 2026 och 29 euro per invånare 2027. För de övriga välfärdsområdena ändras övergångsutjämningarna inte. Till följd av den ändring som föreslås i Helsingfors övergångsutjämningstillägg minskar övergångsutjämningarna även på riksnivå jämfört med övergångsutjämningarna enligt den gällande lagen. 

I tabell 19 beskrivs det sammanlagda beloppet av övergångsutjämningarna för 2026–2029, med beaktande av den föreslagna ändringen av övergångsutjämningarna. Från och med 2029 blir det återstående övergångsutjämningsavdraget och från och med 2028 det återstående övergångsutjämningstillägget en tills vidare permanent övergångsutjämning i enlighet med den gällande finansieringslagen. 

Tabell 19. Övergångsutjämningarna per välfärdsområde med beaktande av de föreslagna ändringarna, euro sammanlagt 

Av tabellen framgår att Helsingfors stads övergångsutjämningstillägg efter de föreslagna ändringarna i övergångsutjämningarna är cirka 100,7 miljoner euro 2026 och cirka 90,2 miljoner euro 2027. Sett till hela landet är de sammanräknade övergångsutjämningarna cirka -29 miljoner euro 2026, cirka 1,9 miljoner euro 2027, cirka 80,4 miljoner euro 2028 och cirka 140,0 miljoner euro 2029. Den föreslagna graderingsändringen minskar de sammanlagda övergångsutjämningarna på riksnivå med cirka 16 miljoner euro 2026 och 20 miljoner euro 2027 jämfört med övergångsutjämningarna enligt den gällande lagen. 

År 2026 är de sammanräknade övergångsutjämningarna cirka -29 miljoner euro. Av detta belopp föranleds -13,2 miljoner euro av det universitetssjukhustillägg som lades till finansieringen från och med 2024. Den skillnad i övergångsutjämningarna som tillägget ger upphov till kompenseras inte i enlighet med 35 § 8 mom. i finansieringslagen genom en ökning av den statliga finansieringen. För att de besparingar som fastställs i planen för de offentliga finanserna ska uppnås föreslås det att momentet ändras så att ingen ökning av finansieringen görs i dessa situationer, utan att skillnaden realiseras som en besparing i statsfinanserna. 

4.2.1.12  De föreslagna ändringarnas sammantagna konsekvenser för finansieringen per välfärdsområde

I tabell 20 presenteras en uppskattning av den totala förändringen i finansieringen 2026 till följd av de ändringar som föreslås i propositionen, när man i den kalkylerade finansieringen beaktar uppdateringen av viktningarna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården och ändringarna i bestämningsfaktorernas andelar samt i övergångsutjämningarna beaktar den föreslagna temporära ändringen. I siffrorna i tabellen har inte beaktats de ändringsförslag som gäller beaktandet av de områdesspecifika servicebehovskoefficienterna för social- och hälsovården som ett medeltal av uppgifterna för två år och fastställandet av riskkoefficienten för räddningsväsendet. 

Tabell 20. Förändring av finansieringen per område sammanlagt 2026, euro sammanlagt och euro per invånare 

I tabellen presenteras en uppskattning av hur mycket finansieringen kommer att ändras per område 2026 på grund av de ändringar som föreslås i propositionen. Den områdesspecifika förändringen i finansieringen varierar mellan -27 och 32 euro per invånare, vilket i förhållande till områdenas totala finansiering ligger mellan cirka -0,6 och 0,5 procent. 

När man granskar ökningen av finansieringen från 2025 till 2026, bedöms finansieringen som helhet öka i alla områden trots de föreslagna ändringarna. Välfärdsområdenas sammanlagda finansiering beräknas uppgå till cirka 27,2 miljarder euro 2026. Finansieringen ökar med sammanlagt cirka 950 miljoner euro 2026 jämfört med 2025, när man beaktar höjningarna av välfärdsområdesindexet och det uppskattade servicebehovet, justeringen av finansieringen i efterhand samt de uppgiftsändringar för 2026 som är kända vid tidpunkten för överlämnandet av propositionen och om vilka det finns en gällande lag eller det har överlämnats en regeringsproposition. 

I tabell 21 presenteras en uppskattning av ökningen av finansieringen 2026 jämfört med 2025 enligt den gällande lagen respektive enligt de föreslagna ändringarna. 

Tabell 21. Uppskattning av ökningen av finansieringen 2026 jämfört med 2025 enligt den gällande lagen respektive enligt de föreslagna ändringarna 

Enligt tabellen beräknas finansieringen för alla välfärdsområden öka 2026 jämfört med 2025, när de ändringar som föreslås i propositionen beaktas i finansieringen. Den områdesspecifika ökningen av finansieringen är som störst 4,9 procent och som lägst 1,5 procent. Utan de föreslagna ändringarna ökar finansieringen på områdesnivå som mest med 5,1 procent och som minst med 0,6 procent 2026, vilket innebär att skillnaderna mellan områdena vore större. Förutom av de ändringar som föreslås i propositionen påverkas den områdesspecifika ökningen av den kalkylerade finansieringen respektive år av de uppgifter om området som ligger till grund för bestämningsfaktorerna. 

I och med de ändringar som föreslås i propositionen är skillnaderna mellan områdena när det gäller den årliga förändringen av finansieringen måttligare. Detta förklaras av särskilt den ändring enligt vilken de områdesspecifika servicebehovskoefficienterna ska beaktas som ett medeltal av två års behovskoefficienter. Servicebehovskoefficienten för 2023 har stigit särskilt i Södra Savolax, Södra Österbottens, Norra Karelens och Päijänne-Tavastlands välfärdsområden jämfört med 2022. Användningen av medeltalet halverar den ökning av finansieringen som föranleds av ökningen av behovskoefficienten och minskar därmed finansieringen 2026. Servicebehovskoefficienten har sjunkit särskilt i Södra Karelens, Satakunta och Kymmenedalens välfärdsområden, varvid användningen av medeltalet i dessa områden halverar den minskning av finansieringen som föranleds av sänkningen av behovskoefficienten och ökar således finansieringen 2026. 

Finansieringen av alla välfärdsområden ökar för 2026 trots de ändringar som föreslås i propositionen. De föreslagna ändringarna påverkar de kalkylerade bestämningsfaktorerna och övergångsutjämningarna, vilka i sin tur inverkar på hur mycket av den nivåhöjning som avser hela landets finansiering som riktas till respektive område 2026. 

4.2.1.13  Konsekvenser för statsfinanserna

De ändringar som föreslås i propositionen i fråga om bestämmandet av den kalkylerade finansieringen av social- och hälsovården och räddningsväsendet påverkar fördelningen av finansieringen per område, men de påverkar inte välfärdsområdenas finansiering på riksnivå. Däremot minskar den temporära sparåtgärden i fråga om övergångsutjämningarna statens finansieringsbehov med 15,8 miljoner euro 2026 och 19,7 miljoner euro 2027.