2.6.1  Återbetalning av obefogade inbetalningar

Med stöd av 20 § i lagen om skatteuppbörd betalas på yrkande av den skattskyldige tillbaka ett belopp som har betalats in, om det har betalats av misstag eller utan grund. En inbetalning kan anses vara ogrundad om det inte finns obetalda skatter, dvs. att det är fråga om en oanvänd inbetalning. En inbetalning kan anses vara betald av misstag, om den avsetts bli betald till en annan mottagare än Skatteförvaltningen eller om det skett något annat misstag vid betalningen. Om yrkandet på återbetalning av inbetalningen inte godkänns, meddelar Skatteförvaltningen ett beslut i ärendet i vilket ändring får sökas. 

Skatteförvaltningen kan också på eget initiativ betala tillbaka ett belopp som har betalats in utan grund efter att vid behov ha gett den skattskyldige tillfälle att lämna en utredning. Skatteförvaltningen återbetalar överbetalningar av debiterade skatter genom ett automatiserat förfarande, om den skattskyldige inte har obetalda skatter av skatteslaget eller andra förfallna skatter. Oanvända inbetalningar av skatter på eget initiativ återbetalas på den skattskyldiges begäran. 

2.6.2  Korrigering av fel

Med fel i skatteuppbördsförfarandet avses i allmänhet fel i samband med användning av inbetalning eller återbäring. Fel kan också uppstå i andra skatteuppbördsåtgärder. I enlighet med 72 § i lagen om skatteuppbörd korrigerar Skatteförvaltningen på eget initiativ eller på yrkande av den skattskyldige eller den som ansvarar för skatten ett fel som har uppstått vid uppbördsförfarandet omedelbart efter det att felet har upptäckts. Tidsfristen för korrigering av fel är tre år från utgången av det kalenderår då sammandraget sammanställdes och som har innehållet eller borde ha innehållit den åtgärd eller uppgift som är föremål för yrkandet på korrigering. 

Ett fel behöver inte korrigeras om det är ringa och om det inte är till skada för den skattskyldige. Ett fel behöver inte heller korrigeras om det belopp som den skattskyldige grundlöst har fått till godo är ringa och ett opartiskt bemötande av de skattskyldiga eller någon annan orsak inte kräver att korrigering görs. 

2.7.1  Användning av inbetalning och återbäring för betalning av skatt

Genom att rikta en inbetalning kan betalaren påverka vilket eller vilka skatteslag som inbetalningen i första hand ska användas till. Betalaren utövar sin rätt att rikta betalningar med hjälp av de skattskyldigspecifika referensnummer som Skatteförvaltningen fastställt. Inbetalningarna används till betalning av skatteslag på olika sätt på grund av skatteslagens art. När det gäller skatter som debiteras av Skatteförvaltningen, såsom inkomstskatt och fastighetsskatt, används inbetalningar omedelbart också till betalning av skatteslagets kommande icke förfallna betalningsrater. Användning av inbetalningar till betalning av kommande rater är motiverad, eftersom betalaren då kan betala en viss skatt genast, även före förfallodagen. Oanvända inbetalningar återbetalas till den skattskyldige genast med hjälp av ett automatiserat förfarande. När det gäller skatter på eget initiativ används inbetalningar till betalning av skatt först på förfallodagen, och inbetalningen återbetalas inte utan den skattskyldiges begäran. Beroende på skatteslag används inbetalningar antingen enligt ordningsföljden för skatternas preskriptionsdag eller förfallodag. Inbetalningarnas varierande användningsordning är komplicerad, och betalaren vet inte alltid hur inbetalningar som riktats till olika skatteslag används till betalning av skatter. 

Vid sidan av rätten att rikta inbetalningar finns det förfaranden enligt vilka inbetalningar används till betalning av andra skatter än det skatteslag som är föremål för betalningen. Genom en flexibel användning av inbetalningar har man strävat efter en situation där en skattskyldig inte samtidigt har obetalda skatter, på vilka dröjsmålsränta löper, och oanvända inbetalningar inom Skatteförvaltningen. Förfarandena avviker mellan olika skatteslag. Inbetalningar för debiterade skatter används efter betalning av skatteslagets förfallna och icke förfallna skatter genast till betalning av andra skatteslags förfallna skatter. När det gäller skatter på eget initiativ används inbetalningar i slutet av betalningsmånaden till betalning av andra skatteslags förfallna skatter för att undvika ytterligare dröjsmålsräntor. Användning av inbetalningar till betalning av skatter på eget initiativ fram till den sista dagen i den kalendermånad då inbetalningen gjorts har ansetts vara motiverad så att inbetalningen också ska riktas till skatter på eget initiativ som deklarerats för sent efter den allmänna förfallodagen för skatteperioden. Syftet med tidpunkten har delvis varit att säkerställa betalning av både förfallna skatter på eget initiativ och andra skatteslags obetalda skatter. Den flexibla användningen av inbetalningar mellan skatteslag på ett sätt som den skattskyldige inte kan förutse på ett tillräckligt sätt leder ofta till att det förblir oklart för den skattskyldige hur inbetalningen har använts. Särskilt användning av inbetalningar för skatter på eget initiativ till betalning av andra skatter i slutet av inbetalningsmånaden är oförutsebar i en situation, där den skattskyldige genom inbetalningen har försökt betala kommande skatter på eget initiativ. Med tanke på systemets överskådlighet vore det viktigare att rikta inbetalningarna enligt betalarens avsikt än att minimera dröjsmålsräntor på skatter. 

Användning av flera referensnummer orsakar fel vid valet av referens, varvid inbetalningen kan riktas på ett för betalaren ofördelaktigt sätt. Utredningar av inbetalningar på grund av fel referenser ökar den administrativa bördan för både skattskyldiga och Skatteförvaltningen. 

Även användning av skatteåterbäringar till betalning av skatter kan leda till oklarhet i fråga om betalda skattebelopp. Användning av skatteåterbäring till betalning av skatt i en situation, där förfallna skatter är obetalda, är nödvändigt med tanke på skatteinflödet. Skatteåterbäringar används dock till betalning av skatter även när en inbetalning gjorts i tid på förfallodagen för betalning av skatt. Skatteåterbäringar används till att betala skatter med stöd av lagen om skatteuppbörd på skattens förfallodag, eftersom inbetalningar av skattskyldiga på förfallodagen ännu inte finns i Skatteförvaltningens system på grund av dröjsmål i betalningsförmedlingen. På grund av användning av skatteåterbäringar i realtid kan en inbetalning på förfallodagen bli oanvänd och sedan riktas till andra skatter eller skatteposter än vad den skattskyldige avsett, eller alternativt återbetalas till den skattskyldige som en obefogad betalning. Till exempel vid betalning av inkomstskatt riktas en inbetalning till kommande betalningsrater, om den betalningsrat som den skattskyldige hade avsett att betala redan betalats med återbäring. Användning av inbetalningen till kommande skatter motsvarar då inte betalarens avsikt. Användning av skatteåterbäring i en situation där skatt har betalats i tid gör det betydligt svårare att följa upp den skattskyldiges betalningssituation. På grund av osäkerhetsfaktorerna relaterade till användning av skatteåterbäringar, såsom återbetalningsbelopp och varierande användningstidpunkter, kan skattskyldiga inte beakta återbäringar i tillräckligt hög grad vid betalning av skatter. 

Den inbördes användningsordningen för inbetalningar och återbäringar kan leda till att återbäring används i en situation där även en inbetalning kunde ha använts. Om flera inbetalningar och återbäringar är tillgängliga på förfallodagen för betalning av skatt, används de i den ordning i vilken inbetalningarna har gjorts och återbäringarna är tillgängliga. Detta gör det svårare för betalaren att uppskatta det korrekta belopp som ska betalas. 

Syftet med den allmänna användningsordningen för inbetalningar och återbäringar är att de äldsta skatterna och fordringarna betalas först, eftersom det förebygger bortfall av skatteinkomster vid preskribering. Användningsordningarna för olika skatteslagsinbetalningar är dock inte enhetliga utan inbetalningar som riktas till andra skatter än skatter på eget initiativ ska i stället för enligt preskriptionsdag betalas enligt skatternas förfallodag. Förfallodagsordningen har förhindrat en situation som orsakas av förtida preskribering förskott på inkomstskatt och kvarskatt som hänför sig till olika skatteår och som leder till att inbetalningar används till betalning av icke förfallna skatter som preskriberas tidigare i stället för till betalning av förfallna skatter. Trots preskriptionsordningen är skattens förfallodag i regel den faktor som styr användningen av inbetalningar och återbäringar, eftersom skatter som förfaller samma år preskriberas samtidigt. Hur skattens preskriptionsdag fastställs är inte lika klar för skattskyldiga som förfallodagen enligt beskattningsbeslutet eller den allmänna förfallodagen för skatter på eget initiativ. Om användning av inbetalning eller återbäring enligt preskriptionsdag skiljer sig från ordningen enligt förfallodag, orsakar det i allmänhet alltid oklarhet i hur inbetalningarna och återbäringarna riktas.  

De flexibla skatteuppbördsförfarandena som bildas av varierande användningsregler och omfattande användning av skatteåterbäringar är inte helt förutsebara eller förståeliga för skattskyldiga. Skattskyldiga känner inte till de olika användningsordningarna eller orsakerna till dem. Hur inbetalningar och återbäringar riktas varierar beroende på vilket referensnummer som används vid betalning och på den skattskyldiges aktuella betalningssituation. Den komplicerade helheten ökar skattskyldigas administrativa börda och behov av service från Skatteförvaltningen. Behandlingen av inbetalningar och återbäringar är en utmaning i bokföringen, och verifieringskedjans integritet bevaras inte. Problemen gäller i synnerhet skattskyldiga som ska betala flera skatteslag. Ekonomiadministrationsförbundet i Finland rf har uppskattat att det nuvarande oöverskådliga skatteuppbördsförfarandet och de komplicerade reglerna för användning av inbetalningar och återbäringar orsakar företagen extra administrativa kostnader på närmare 15 miljoner euro om året. Enkät av Ekonomiadministrationsförbundet i Finland rf 2023. 

2.7.2  Återbäring på skatt på eget initiativ

Behandlingen av återbäring på skatt på eget initiativ avviker från behandlingen av återbäring på andra skatteslag. Återbäring på skatt på eget initiativ kan på den skattskyldiges begäran förvaras för kommande betalningsskyldigheter. Återbäring används i första hand till betalning av skatt på eget initiativ före andra skatter, och återbäringen är tillgänglig för betalning av skatter enligt den skattskyldiges anmälan. Dessa förfaranden har minskat penningtransaktionerna med Skatteförvaltningen för de skattskyldiga som regelbundet får återbäring och betalar skatt på eget initiativ. Den skattskyldige kan till exempel beakta mervärdesskatt som berättigar till återbäring vid betalning av arbetsgivarprestationer för skatteperioden. 

I en annan regeringsproposition (RP 17/2025 rd) föreslås att kvarhållande av återbäring ska slopas Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av inkomstskattelagen och vissa andra skattelagar, RP 17/2025 rd. Behandlingsuppgifterna finns på riksdagens webbplats: . https://www.eduskunta.fi/SV/vaski/KasittelytiedotValtiopaivaasia/Sidor/RP_17+2025.aspx . I motiveringen till denna proposition konstateras att endast få skattskyldiga som betalar skatter på eget initiativ har begärt kvarhållande av återbäring för kommande betalningsskyldigheter. Enligt Skatteförvaltningens statistik inlämnas cirka 88 procent av deklarationerna av mervärdesskatt som berättigar till återbäring före skatteperiodens allmänna förfallodag. Eftersom återbäringen på mervärdesskatt kan erhållas redan efter den allmänna förfallodagen i den månad som följer på skatteperioden, agerar största delen av företagen så att återbäringarna blir tillgängliga så fort som möjligt. Användning av återbäring till skatt på eget initiativ sker endast om den skattskyldige begär kvarhållande av återbäring för kommande betalningsskyldigheter eller deklarerar mervärdesskatt eller annan skatt på eget initiativ som berättigar till återbäring på skatteperiodens allmänna förfallodag, då skatteperiodens skatter på eget initiativ förfaller. När det gäller de skattskyldiga som deklarerade mervärdesskatt som berättigade till återbäring först på skatteperiodens allmänna förfallodag användes cirka 3 procent av återbäringen till betalning av skatt på eget initiativ. Av dem hade 40 procent dessutom betalat skatt för skatteperioden. Endast i uppskattningsvis 2 procent av deklarationerna av mervärdesskatt som berättigade till återbäring hade återbäringsbeloppet beaktats i beloppet av skatt på eget initiativ för skatteperioden. På grund av osäkerheten angående användning av återbäring och av praktiska orsaker avstämmer företagen inte inbetalningar och återbäringar av skatter på eget initiativ för att undvika korsvisa betalningar.  

Återbäring baserad på deklaration av skatt på eget initiativ eller rättelsedeklaration blir tillgänglig för den skattskyldige på den dag då deklarationen lämnats in, dock så att mervärdesskatt som berättigar till återbäring kan fås till godo tidigast en månad före skatteperiodens förfallodag och återbäring baserad på en rättelsedeklaration tidigast på skatteperiodens förfallodag. Om en deklaration är föremål för Skatteförvaltningens kontrollåtgärder, betalas återbäringen in på den skattskyldiges konto först när kontrollåtgärderna har slutförts och återbäringsbeloppet utretts. Återbäringen på skatt på eget initiativ är då inte tillgänglig samtidigt som andra skatteåterbäringar. Eftersom återbäringen enligt deklarationen används till betalning av den skattskyldiges skatteskulder, måste ett felaktigt belopp återkrävas efter att kontrollåtgärderna slutförts. Med en felaktig skatte- eller rättelsedeklaration kan den skattskyldige direkt kvitta skatteskulder till exempel för att undvika konkursförfarande. På grund av användning av ogrundade återbäringar har Skatteförvaltningen varit tvungen att avbryta ansökan om konkursförfarande och starta processen på nytt efter påförande av skatt. 

2.7.3  Krediteringsränta på inbetalningar

Beloppen av krediteringsränta på skatt på eget initiativ som betalats före förfallodagen är ofta små. Krediteringsräntetransaktioner orsakar dock arbete i företagens bokföring och gör det svårare att utreda användningen av betalningarna. Den administrativa börda som skattskyldiga orsakas är oproportionerligt stor i förhållande till den ekonomiska nyttan. Krediteringsräntan på inbetalningar har kunnat förhindra företag att använda automatiska utbetalningar före skattens förfallodag. Krediteringsräntan på inbetalningar som används till att betala skatt beräknas inte heller enhetligt för alla skatteslag. 

4.1.1  Allmän användningsordning för inbetalningar och återbäringar

I syfte att harmonisera och förtydliga användningsordningarna föreslås det i propositionen att inbetalningar och återbäringar ska användas till betalning av skatt enligt skatternas förfallodagsordning och att den nuvarande användningsordningen enligt preskriptionsdag ska slopas. En allmän användningsordning enligt förfallodag är det tydligaste och förståeligaste alternativet ur skattskyldigas perspektiv. I enlighet med de interna hänvisningsbestämmelserna i lagen om skatteuppbörd ska en användningsordning enligt förfallodag framöver tillämpas på användning av alla skatteslagsinbetalningar. Användningsordningen enligt preskriptionsdag har varit en ändamålsenlig lösning med tanke på säkerställandet av skatteinflödet. Eftersom användningsordningen enligt preskriptionsdag i allmänhet har motsvarat ordningen enligt förfallodag, uppskattas ändringen av användningsordningen dock inte medföra skattebortfall. Preskriptionstiden för skatter är lång, och under den vidtas många indrivningsåtgärder mot obetalda skatter, såsom indrivning genom utsökning. Risken för att skatter ska preskriberas kan aktualiseras till exempel om processen för ändringssökande dröjer i fråga om skatter som omfattas av verkställighetsförbud. Även då kan innehållet i förordnande om avbrott ändras innan skatter preskriberas så att rätten till erhållande av betalning kan säkerställas. 

Den inbördes användningsordningen för skatter som förfaller samma dag bevaras. I allmänhet är det skatter på eget initiativ som förfaller samma dag, och den allmänna förfallodagen för deklaration och betalning av dem är den 12 dagen i kalendermånaden. Inbetalningar och återbäringar används till skatter som förfaller samma dag enligt 6 § i lagen om skatteuppbörd, dvs. först till skatter som redovisas till flera skattetagare, såsom arbetsgivarprestationer och sist till skatter som endast redovisas till staten, såsom mervärdesskatt och punktskatt. En närmare användningsordning fastställs med stöd av bestämmelsen om bemyndigande i 21 § i lagen om skatteuppbörd genom beslut av Skatteförvaltningen. 

Det föreslås att den allmänna användningsordningen ska ändras så att tillgängliga inbetalningar alltid riktas först till betalning av skatt före tillgängliga återbäringar. När det på förfallodagen finns flera inbetalningar och återbäringar för betalning av skatt används först alla inbetalningar även om återbäringar skulle ha bildats före betalningsdagen. Detta minskar användningen av skatteåterbäringar till betalning av skatt. Det föreslås att det till lagen om skatteuppbörd ska fogas en bestämmelse som förtydligar det rättsliga läget i fråga om när en inbetalning kan användas till betalning av skatt. 

4.1.2  Riktande av inbetalningar till betalning av alla skatter

Det föreslås att bestämmelserna om riktande av inbetalningar i lagen om skatteuppbörd ska ändras så att de i högre grad möjliggör ett förfarande där betalaren riktar inbetalningar till betalning av alla skatter med ett referensnummer. Användningen av ett referensnummer minskar uppkomsten av fel vid valet av referensnummer och förenklar användningen av inbetalningar till betalning av skatt. 

De föreslagna ändringarna av riktande av skatt begränsas inte till att gälla en viss grupp av skattskyldiga i lagstiftningen. Alla skattskyldiga har fortfarande samma rätt att rikta en inbetalning till betalning av ett visst skatteslag med ett skatteslagsspecifikt referensnummer. Alla skattskyldiga kan också rikta inbetalningar till betalning av alla skatter med ett referensnummer. 

Den föreslagna ändringen av riktande av inbetalningar som är förenlig med propositionens mål genomförs till väsentliga delar genom Skatteförvaltningens anvisningar. Samfund som beskattas som särskilda skattskyldiga och som avses i 3 § i inkomstskattelagen (1535/1992) hänvisas till att rikta inbetalningar till samfundets alla skatter med ett referensnummer. Ändringen av anvisningarna gäller alla samfund oberoende av deras storlek. Ändringen gäller också offentliga samfund såsom kommuner och församlingar. Även sammanslutning som avses i 4 § och samfällda förmåner som avses i 5 § i inkomstskattelagen ska rikta sammanslutningens och den samfällda förmånens alla inbetalningar till skatter, för vilka sammanslutningen och den samfällda förmånen beskattas som en särskild skattskyldig. Referensnumret, med vilket inbetalningen riktas till betalning av den skattskyldiges alla skatter, anges i betalningsuppgifterna, nätfakturan och sammandraget för samfund, sammanslutningar och samfällda förmåner. Den skattskyldige ska använda samma referens vid betalning av skatter på eget initiativ. Betalningsanvisningar finns på Skatteförvaltningens webbplats och i e-tjänsten (MinSkatt). Vid betalning via e-tjänsten erbjuds i första hand riktande av betalningen enligt anvisningarna. 

Fysiska personer och dödsbon hänvisas till att betala skatter med skatteslagsspecifika betalningar precis som i dag. Eftersom målet för propositionen är att göra det lättare för skattskyldiga som regelbundet betalar skatter av olika skatteslag att betala skatter, utsträcks ändringen av riktandet inte till fysiska personer som mer sällan har särskilda skattebetalningsskyldigheter. Fysiska personer och dödsbon har i allmänhet tillfälliga skatter och engångsskatter som ska betalas, såsom kvarskatt på inkomstskatt och arvsskatt. Fysiska personers regelbundna skatter utgörs i allmänhet av fastighetsskatt, som betalas av cirka 30 procent av alla fysiska personer varje år i högst två rater. Rater som gäller förskottsskatt på inkomstskatt betalas regelbundet av cirka 5 procent av alla fysiska personer. Det nuvarande förfarandet där fysiska personer riktar inbetalningar till betalning av skatt enligt beskattningsbeslutet med en skatteslagsspecifik betalningsreferens och kan betala den påförda skatten direkt har fungerat som betalningssätt.  

Fysiska personer som är enskilda näringsidkare eller som bedriver jord- eller skogsbruk betalar skatterna på näringsverksamheten samt jord- och skogsbruket som personliga skatter. Riktande av inbetalningar till alla skatter skulle inte göra det möjligt att rikta en inbetalning till betalning av skatt på företagarens näringsverksamhet, utan inbetalningen skulle riktas till den fysiska personens alla skatter, även skatter som gäller den privata ekonomin. I dag är det i allmänhet möjligt att rikta inbetalningar till skatter på näringsverksamhet. En ändring av riktande av inbetalningar som beror på nedläggning eller påbörjande av näringsverksamhet skulle också för sin del skapa oklarhet i hur en fysisk persons inbetalningar riktas. En del fysiska personer som bedriver näringsverksamhet eller jordbruk ska regelbundet betala flera skatteslag. Även om dessa personer kunde gynnas av en ändring av hur inbetalningar riktas kommer ändringen av inbetalningssättet i detta skede inte att utsträckas till näringsidkare eller yrkesutövare eller jord- och skogsbruksidkare i Skatteförvaltningens betalningsanvisningar. Ett alternativt regleringssätt, där alla skattskyldiga riktar inbetalningar med ett referensnummer, bedöms närmare i avsnitt 5.1.2. 

Om inbetalningen riktades som betalning av alla skatter, skulle den användas till betalning av den skattskyldiges skatteposter enligt förfallodag från den äldsta till den senaste. En inbetalning skulle användas till betalning av skatt tidigast på skattens förfallodag, varvid inbetalningen inte skulle användas till skatter som förfaller i framtiden. Användningsordningen för inbetalningar enligt förfallodag är tydlig och med tanke på dröjsmålsräntepåföljder den ekonomiskt förmånligaste för skattskyldiga.  

Föremålen för inbetalningen omfattar så gott som den skattskyldiges alla skatter: inkomstskatt, skatter på eget initiativ, gåvoskatt, överlåtelseskatt och bilskatt samt Skatteförvaltningens övriga fordringar, såsom skadestånd. Riktande av inbetalningar till betalning av alla skatter begränsar möjligheten att rikta en inbetalning till en viss skatt eller skattepost. Eftersom riktande av inbetalningar skatteslagsspecifikt vore möjligt även framöver, begränsar propositionen inte skattskyldigas rätt att rikta inbetalningar, och det behövs inga nya förfaranden för att säkerställa denna möjlighet. Den skattskyldiges alla skatter, avgifter och andra betalningar till Skatteförvaltningen är Skatteförvaltningens likvärdiga fordringar, vilket möjliggör ett förfarande där inbetalningar riktas till den skattskyldiges alla skatter. Eftersom de räntepåföljder och indrivningsåtgärder som underlåtenhet att betala de skatter som Skatteförvaltningen uppbär föranleder på det stora hela är desamma, finns det inga egentliga grunder för att rikta skatteslagsspecifika inbetalningar på annat sätt än enligt förfallodag. Vid till exempel betalningsproblem bör möjligheten till betalningsarrangemang utnyttjas i stället för skatteslagsspecifikt riktande av inbetalningar. Behov av att rikta inbetalningar kan förekomma i situationer, där underlåtenhet att betala skatter orsakar konsekvenser som avviker från varandra eller där betalning av en viss skatt ger andra rättigheter, såsom lagfarts- och registreringsrättigheter. 

Eftersom målet för propositionen är att ett referensnummer ska användas för betalning av skatter i högre grad än i dag, bör olika skatteslag och Skatteförvaltningens fordringar ingå i användningsordningen för inbetalningar på ett heltäckande sätt, när inbetalningar riktas till den skattskyldiges alla skatter. Överlåtelseskatt ska i vissa situationer betalas i samband med köp. I cirka 95 procent av fallen betalas överlåtelseskatt före den föreskrivna betalningsdagen. Efter att överlåtelseskatten har betalats får köparen ett intyg över betalningen för införande i aktieförteckningen eller informationen om betalningen överförs till Lantmäteriverket för registrering av lagfart eller hyresrätt. För att köparen ska kunna betala överlåtelseskatten direkt instruerar Skatteförvaltningen alla skattskyldiga att rikta inbetalningarna till betalning av överlåtelseskatt med ett skatteslagsspecifikt referensnummer. I enlighet med målen för propositionen och för att säkerställa skatteinflödet är det motiverat att trots det inkludera riktade inbetalningar i användningsordningen för alla skatter. Då används inbetalningen till betalning av överlåtelseskatt på förfallodagen, såvida skatten inte betalats tidigare med en skatteslagsspecifik inbetalning.  

Inbetalningar riktas till betalning av en engångssäkerhet för punktskatt enligt nuläget med ett säkerhetsspecifikt referensnummer. Förfarandet, där en inbetalning riktats till betalning av säkerhet används först till punktskatt före andra betalningar, förblir oförändrad. 

Enligt propositionen bör en inbetalning som riktas till betalning av alla skatter inte användas till betalning av arvsskatt eller mervärdesskatt, på vilken en särskild ordning som avses i 12 a kap. i mervärdesskattelagen tillämpas. På grund av de särskilda dragen hos dessa skatter lämnas de utanför användningsordningen för inbetalningar som gäller alla skatter. Arvsskatt betalas genom att rikta den skatteslagsspecifika inbetalningen. Mervärdesskatt enligt en särskild ordning ska även framöver med deklarationsspecifika referensnummer när Finland är medlemsidentifieringsstat. 

Inbetalningar som riktas till betalning av alla skatter används inte heller till skatter som är föremål för indrivningsåtgärder, såsom betalningsarrangemang eller utsökning. Om en skattskyldig har beviljats betalningsarrangemang, betalas de skatter som är föremålet för arrangemanget i dagsläget med Skatteförvaltningens referensnummer. Om skatterna har överförts till utsökning, betalas den till utsökningsmyndigheten. 

I andra indrivningssituationer riktas inbetalningar på motsvarande sätt också i insolvenssituationer. Raterna i företagssaneringens eller skuldsaneringens betalningsprogram betalas separat med ett referensnummer för betalningsprogrammet. Betalningsprogrammens rater ingår inte i användningsordningen för riktade inbetalningar för alla skatter. 

Inbetalningar och återbäringar riktas i dag först till den skattskyldiges egna skatter och först därefter till de förfallna skatter för vilka den skattskyldige ansvarar för som för egna skatter. För att säkerställa företrädet för den skattskyldiges egna skatter används alla inbetalningar som riktats till betalning av alla skatter inte till skatter som den skattskyldige ansvarar för. 

Oanvända inbetalningar som riktats till betalning av alla skatter återbetalas inte automatiskt utan väntar på den skattskyldiges kommande skatter. Inbetalningen används till skatter i användningsordningen när de förfaller. En oanvänd inbetalning återbetalas till den skattskyldige på begäran enligt regleringen av återbetalning av obefogade inbetalningar. Begäran om återbetalning av inbetalning kan framföras via Skatteförvaltningens e-tjänst utan att direkt kontakta Skatteförvaltningen. Förfarandet motsvarar den nuvarande behandlingen av inbetalningar som riktas till skatter på eget initiativ. Återbetalning av obefogade inbetalningar på myndighetsinitiativ förtydligas så att Skatteförvaltningen återbetalar en oanvänd inbetalning till den skattskyldige innan inbetalningen preskriberas.  

Innan en oanvänd inbetalning återbetalas till den skattskyldige används den också till att betala förfallna skatter och Skatteförvaltningens andra fordringar utanför användningsordningen för inbetalningar. Inbetalningen används således också till förfallen arvsskatt, förfallen mervärdesskatt på vilken särskilda ordningar tillämpas samt försummade belopp enligt betalningsprogram för företags- och skuldsanering. Före återbetalning används inbetalningen till betalning av skatter som är föremål för den skattskyldiges betalningsarrangemang och utsökning. Före återbetalning används inbetalningen dessutom till förfallna ansvarsskatter. Användning av inbetalningar till förfallna obetalda skatter är befogad för att säkerställa skatteinflödet. Förfarandet är likadant för behandlingen av alla belopp som återbetalas.  

Att en inbetalning används först efter begäran om återbetalning av en inbetalning när det gäller skatter utanför användningsordningen, skatter som är föremål för indrivning samt ansvarsskatter säkerställer att inbetalningen inte riktas till skatter utanför användningsordningen utan den skattskyldiges medverkan. Då undviks situationer där en inbetalning riktas i strid med betalarens vilja. Det att inbetalningar inte i automationen används till exempel till skatter som vid en viss tidpunkt omfattas av betalningsarrangemang eller utsökning förtydligar också fullgörandet av överenskomna betalningsprogram.  

Det föreslagna förfarandet leder dock till att en skattskyldig samtidigt kan ha förfallna skatter på vilken dröjsmålsränta löper och inbetalningar till Skatteförvaltningen som inte har använts till betalning av skatt. Med beaktande av det ringa antalet skatteslag utanför användningsordningen för inbetalningar som riktas till betalning av alla skatter och deras art kan det att ränta löper på obetalda skatter utanför användningsordningen inte anses vara oskäligt. Skattskyldiga som är föremål för indrivning uppskattas inte heller i någon högre grad ha sådana inbetalningar som görs obefogat eller som är betydligt större än nya skattskyldigheter. För att minska dröjsmålsräntepåföljderna föreslås det i propositionen att dröjsmålsränta i stället för vid användningstidpunkten för inbetalningen beräknas till inbetalningens betalningsdag när en inbetalning används till betalning av förfallen skatt först efter inbetalningsdagen. Således löper dröjsmålsränta inte för den tid som inbetalningen för betalning av skatt har varit oanvänd vid Skatteförvaltningen.  

I propositionen föreslås att den inbördes användningsordningen för inbetalningar ska bevaras, varvid inbetalningarna används till betalning av skatt enligt förfallodag. På förfallodagen kan inbetalningar som riktats till betalning av alla skatter och inbetalningar som riktats till betalning av ett skatteslag användas till betalning av skatt. För betalning av skatt används då en inbetalning med en tidigare inbetalningsdag. Riktande av en skatteslagsspecifik inbetalning sker inte nödvändigtvis såsom betalaren avsett i en situation där det samtidigt finns tidigare inbetalningar som riktats till betalning av alla skatter. Betalaren bör därför undvika att göra parallella inbetalningar med skatteslagsspecifika referensnummer och referensnummer avsedda för betalning av alla skatter i strid med Skatteförvaltningens betalningsanvisningar.  

Inbetalningen som riktas till betalning av alla skatter ersätter den nuvarande allmänna inbetalningen, med vilken skattskyldiga har kunnat betala alla förfallna skatter. Eftersom till exempel arvsskatt eller skatter som är föremål för indrivning inte ingår i användningsordningen för inbetalningar som riktas till alla skatter, kan skattskyldiga inte längre i alla situationer betala alla skatteskulder med en betalning. Förslaget uppskattas dock inte göra det avsevärt svårare att betala skatt i en situation där en skattskyldig kunde betala alla skatteskulder på en gång. 

4.1.3  Användning av återbäring för betalning av skatt

I propositionen föreslås ändringar som minskar problem som skattskyldiga orsakas på grund av användning av skatteåterbäringar vid betalning av skatter och utredning av användningen av inbetalningar. Med tanke på skatteinflödet är det fortfarande motiverat att återbäring inte betalas till skattskyldiga med skulder till Skatteförvaltningen. Skatteåterbäringar används till betalning av förfallna obetalda skatter innan de betalas in på den skattskyldiges konto.  

I syfte att minska användningen av skatteåterbäringar föreslås det att inbetalningar ska ha företräde före skatteåterbäringar. Om det vid tidpunkten för betalning av skatt finns både inbetalningar och återbäringar, ska inbetalningarna användas först i enlighet med beskrivningen i avsnitt 4.1.1.  

För att förtydliga skatteuppbördsförfarandet föreskrivs det i lagen om skatteuppbörd när en inbetalning kan användas till betalning av skatt. Enligt förslaget är en inbetalning tillgänglig för betalning av skatt på betalningsdagen. Till exempel en inbetalning som gjorts på förfallodagen för en skatt ska beaktas som tillgänglig på skattens förfallodag. Förfarandet säkerställer att en inbetalning som gjorts i tid på förfallodagen används till betalning av skatt före skatteåterbäring, varvid användningen av inbetalningen motsvarar betalarens avsikt, medan skatteåterbäringen betalas till den skattskyldige som väntat. Denna ändring av regleringen föreslås även om inbetalningar eventuellt inte är tillgängliga för Skatteförvaltningen på inbetalningsdagen. På grund av behandling av inbetalningar och återbäringar i realtid förutsätter genomförande av regleringen i Skatteförvaltningens informationssystem i vissa situationer upphävande av användning av skatteåterbäring till skatt på förfallodagen så att inbetalningen riktas till skatten. Behandlingssättet kan leda till oklarhet i användningen av inbetalningar och återbäringar. I och med att betalningar i allt högre grad kommer att förmedlas i realtid är det dock motiverat att genomföra ändringen som avsevärt förtydligar lagstiftningen och förfarandet redan i detta skede.  

Det föreslås att vissa hinder för användning av återbäring ska upphävas för att harmonisera förfarandet. I propositionen föreslås att återbetalning av skatt som betalats av misstag och återbetalning av försummelseavgift kunde användas till betalning av en skattskyldigs skatteskulder före återbetalning till den skattskyldige på samma sätt som i fråga om andra belopp som ska återbetalas. De gällande bestämmelserna om användningsförbud baserar sig på förbud mot skattekvittning i lagen om skatteuppbörd (609/2005) från 2005 och tidigare bestämmelser.  

Förbudet mot användning av återbetalning av försummelseavgift i 22 a § i den ursprungliga lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) har av harmoniseringsskäl utvidgats till att gälla återbetalning av försummelseavgifter enligt lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ och bilskattelagen (777/2020). Bestämmelserna om användningsförbud härstammar från tiden före införandet av det nuvarande skatteuppbördsförfarandet, i och med vilket det blivit mer flexibelt att använda inbetalningar och återbäringar till betalning av skatteskulder. Förbudet mot användning av återbetalning av skatt som betalats av misstag har tillämpats mycket sällan och orsakat tolkningsproblem i det nuvarande uppbördsförfarandet, eftersom skatteåterbäringar i allmänhet används till betalning av skatteskulder oberoende av orsaken till återbäring. Tidigare har förbudet mot kvittning av återbetalning av försummelseavgift motiverats med försummelseavgifters sanktionskaraktär (RP 63/2005 rd). Återbetalningar av andra administrativa påföljdsavgifter, såsom skatteförhöjningar och förseningsavgifter, kan användas till att betala skattskyldigas skatteskulder. Om återbetalningen beror på beslut om befrielse från skatt, omfattas den inte heller av användningsförbud även om det skulle vara fråga om befrielse från försummelseavgift. I de försummelseavgifter som Skatteförvaltningen påför är det fråga om försummelser av skyldigheter relaterade till beskattningen. Eftersom försummelseavgifter uppbärs med stöd av lagen om skatteuppbörd och omfattas av normala rättsmedel och dröjsmålspåföljder, anses inte heller förbudet mot användningen av återbetalning inte längre vara motiverat i det nuvarande uppbördsförfarandet. 

4.1.4  Behandling av inbetalningar och återbäringar som gäller skatter på eget initiativ

I enlighet med propositionens mål skulle riktandet av inbetalningar endast till betalningar av skatter på eget initiativ minska avsevärt när samfund instrueras att rikta inbetalningar till betalning av alla skatter. I och med ändringen av inbetalningssättet föreslås också att förfarandena för gemensam behandling av skatter på eget initiativ med vars hjälp de skattskyldiga har kunnat beakta återbetalningsbelopp i beloppet av skatt på eget initiativ för att undvika korsvisa betalningar ska slopas. I dag motsvarar dessa förfaranden inte företagens rutiner, och det är inte längre motiverat att bevara dem inom Skatteförvaltningen. I regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av inkomstskattelagen och vissa andra skattelagar (RP 17/2025 rd) Behandlingsuppgifterna finns på riksdagens webbplats: . https://www.eduskunta.fi/SV/vaski/KasittelytiedotValtiopaivaasia/Sidor/RP_17+2025.aspx föreslås som första ändring av förfarandet att återbäring på skatt på eget initiativ inte längre ska förvaras för kommande skyldigheter på den skattskyldiges begäran, vilket minskar användningen av återbäringar till betalning av skatt.  

Även framöver behandlas skatter på eget initiativ som ett skatteslag i skatteuppbörden. Riktande av inbetalningar till betalning av skatter på eget initiativ med ett skatteslagsspecifikt referensnummer bevaras för fysiska personer. Den allmänna förfallodagen för deklaration och betalning av skatter på eget initiativ bevaras.  

I syfte att förtydliga betalningen föreslås att användningen av inbetalningar av skatter på eget initiativ till andra skatter i slutet av inbetalningsmånaden ska slopas. Inbetalningar som riktas till skatter på eget initiativ används såsom i dag till betalning av skatter på eget initiativ på förfallodagen. Inbetalningarna väntar på kommande skatter på eget initiativ som förfaller och används inte längre till betalning av förfallna skatter av andra skatteslag i slutet av den månad då inbetalningen gjorts. Inbetalningen används till andra förfallna skatter först när den återbetalas som en obefogad betalning. Om en skattskyldig begär återbetalning av en oanvänd inbetalning, används den före återbetalning till betalning av den skattskyldiges förfallna skatter av andra skatteslag och Skatteförvaltningens övriga fordringar. Inbetalningen riktas inte till andra skatter utan den skattskyldiges uttryckliga vilja, vilket förbättrar förutsebarheten i användningen av inbetalningar. Eftersom inbetalningen används till att betala andra skatter än skatter på eget initiativ, först efter att den skattskyldige begärt återbetalning i stället för vid utgången av inbetalningsmånaden, löper mer dröjsmålsränta på andra obetalda skatter jämfört med nuläget. För att förebygga dessa dröjsmålsräntepåföljder föreslås det att dröjsmålsränta beräknas till inbetalningsdagen när en inbetalning används till betalning av skatt efter inbetalningsdagen. Förfarandet motsvarar det förfarande som föreslås för hantering av inbetalningar som riktas betalning av alla skatter och förtydligar användningen av inbetalningar som riktas till betalning av skatter på eget initiativ.  

I propositionen föreslås ändringar som harmoniserar behandlingen av återbäring av skatter på eget initiativ med andra skatteslag. I propositionen föreslås det att återbäring av skatt på eget initiativ ska vara tillgänglig för betalning av förfallna skatter av alla skatteslag i den allmänna användningsordningen. Företrädet för skatter på eget initiativ vid användning av återbäringar behövs inte längre när förfarandena som möjliggör avstämning av återbäringar och belopp som ska betalas slopas. Inbetalningar som gjorts i tid för betalning av skatt riktas till skatt före tillgängliga återbäringar, varvid återbäringar på skatter på eget initiativ inte behöver beaktas i det skattebelopp som ska betalas på förfallodagen. Återbäringar kan då användas till förfallna skatter av alla skatteslag innan de betalas till den skattskyldige. 

Det föreslås att bestämmelserna om användningstidpunkten för återbäringar ska ändras så att återbäringar av skatt på eget initiativ som är föremål för en kontrollåtgärd kan betalas till den skattskyldige och samtidigt användas för att betala den skattskyldiges skatter. Om mervärdesskatt som berättigar till återbäring eller återbäring som baserar sig på en rättelsedeklaration är föremål för Skatteförvaltningens kontrollåtgärder i samband med inlämnandet av skatte- eller rättelsedeklarationen, används återbetalningen till betalning av skatter först efter att kontrollåtgärden har slutförts. Återbäring används inte för att betala skatter under kontrollåtgärder, vilket minskar antalet situationer där återbäring används och motsvarar propositionens mål. Vid beskattning på eget initiativ är grunden för beskattningen i regel den skatte- eller rättelsedeklaration som den skattskyldige lämnar in. Skatteförvaltningens kontrollåtgärder riktas riskbaserat till deklarationer. Om återbäringsbeloppet minskar på grund av kontrollåtgärden, används det godkända beloppet till betalning av skatter före återbäring till den skattskyldige. Förfarandet möjliggör effektiva kontrollåtgärder så att obefogade återbäringar inte används för att betala skatteskulder, till exempel för att fördröja konkursförfarande. 

När återbäring som varit föremål för kontrollåtgärder används till att betala den skattskyldiges skatteskulder först efter att tillsynen avslutats dröjer användningen av en godkänd återbäring jämfört med nuläget, där återbäring i regel har använts till betalning av skatter när deklarationen lämnats in. För att minska den under tillsynstiden upplupna dröjsmålsräntan föreslås i propositionen att dröjsmålsränta ska beräknas på skatten till den dag då den skatte- eller rättelsedeklaration utifrån vilken återbäringen använts till betalning av skatt lämnades in. Om återbäring som varit föremål för en kontrollåtgärd används till att betala skatt, löper ingen dröjsmålsränta för tillsynstiden. Om en annan inbetalning eller återbäring används till att betala obetald skatt, beräknas dröjsmålsränta utifrån användningen av denna inbetalning eller återbäring. På skatt som återbärs eller mervärdesskatt som berättigar till återbäring beräknas i enlighet med nuläget krediteringsränta fram till återbäringens användnings- eller betalningsdag. 

4.1.5  Användning av inbetalning till skatt som håller på att preskriberas

Inbetalningar som riktas till alla skatter och inbetalningar som riktas till skatter på eget initiativ är framöver inbetalningar som väntar på att skatter som är föremål för dem ska förfalla, och de återbetalas inte till skattskyldiga utan separat begäran. Skatteförvaltningen kan återbetala en obefogad inbetalning på myndighetsinitiativ med stöd av 20 § i lagen om skatteuppbörd, men i en situation där det är känt att en skattskyldig har kommande skatter anses det i regel inte att inbetalningen är obefogad på myndighetsinitiativ. Om en skattskyldig inte begär återbetalning av en oanvänd inbetalning men har skatter främst i utsökning som håller på att preskriberas utanför användningsordningen för inbetalningen, bör Skatteförvaltningen ha en möjlighet att på myndighetsinitiativ rikta inbetalningen till skatter som håller på att preskriberas för att säkerställa skatteinflödet. I propositionen föreslås att Skatteförvaltningen ska kunna rikta outnyttjade inbetalningar till skatt innan skatten preskriberas.  

4.1.6  Krediteringsränta på inbetalningar

I propositionen föreslås att ingen krediteringsränta ska beräknas på inbetalningar som används till betalning av skatt. Minskningen av små krediteringsränteposter i företagens bokföring förtydligar skattebetalningen och minskar företagens administrativa börda. Ändringen harmoniserar bestämmelserna om krediteringsränta för olika skatteslag.  

Krediteringsränta betalas inte på inbetalningar som används till betalning av skatt senare än på inbetalningsdagen. Enligt förslaget beräknas krediteringsränta inte för inbetalningar som riktas till alla skatter eller till skatter på eget initiativ för den tid då inbetalningarna väntar på skattens förfallodag. Krediteringsränta löper således inte på en inbetalning som betalats i förskott fram till skattens förfallodag. När det gäller inbetalningar som riktas till överlåtelseskatt ändrar förslaget inte nuläget.  

På skatteåterbäringar som beror på sänkt skatt betalas krediteringsränta såsom i dag. Krediteringsränta betalas också på inbetalningar som återbetalas till skattskyldiga som en obefogad inbetalning. Belopp som återbetalas behandlas således enhetligt i skatteuppbörden. På inbetalningar som inte har använts till betalning av skatt och som återbetalas till skattskyldiga på begäran betalas krediteringsränta från dagen efter inbetalningsdagen till återbetalningsdagen. I syfte att harmonisera förfarandena beräknas krediteringsränta också på inbetalning av överlåtelseskatt som inte använts till att betala skatt och som återbetalas till den skattskyldige som obefogad inbetalning. 

4.1.7  Postning av sammandrag

I propositionen föreslås att sammandrag inte längre på begäran ska skickas till de skattskyldiga som omfattas av obligatorisk elektronisk delgivning av sammandrag. När det gäller skattskyldiga som omfattas av elektronisk delgivning, såsom samfund och enskilda näringsidkare, och som är införda i arbetsgivar- eller mervärdesskatteregistret, förutsätter elektronisk delgivning av sammandrag inte separat samtycke. Delgivningssättet kan inte heller ändras även om sammandrag på begäran också postats. Eftersom postning av sammandrag på den skattskyldiges begäran har varit en tilläggstjänst ur delgivningsförfarandets perspektiv, inverkar förslaget inte på hur sammandrag och delgivning av beslut om förseningsavgifter för skatter på eget initiativ och om avlyftande av beskattning i sammandraget anses ha kommit till kännedom. 

När det gäller delgivningssättet för samfund och skattskyldiga som bedriver företagsverksamhet föreskrivs att det är fråga om en handling som upprättas månatligen och som finns tillgänglig för den skattskyldige i e-tjänsten. Beslut om förseningsavgifter och avlyftande av beskattning som delges i sammandraget baserar sig på deklarationer av skatter på eget initiativ som den skattskyldige lämnat in för sent. Om en förseningsavgift överstiger 200 euro, hörs den skattskyldige innan förseningsavgiften påförs.  

Förslaget inverkar inte på de fysiska personer och dödsbon till vilka sammandrag ges till kännedom som vanlig delgivning per post med stöd av lagen om skatteuppbörd.  

Ändringen minskar Skatteförvaltningens kostnader för postning av sammandrag på papper och främjar användningen av e-tjänster. Sammandraget kan skrivas ut via Skatteförvaltningens e-tjänst (MinSkatt), om den skattskyldige har behov av en pappersversion. Eftersom obligatorisk elektronisk delgivning tillämpas på sammandraget enligt gällande lagstiftning, överlappar förslaget inte bedömningen i anslutning till finansministeriets program Prioritera digitalt (VM006:00/2024). 

4.1.8  Vissa andra skatteuppbördsförfaranden

4.2.1  Ekonomiska konsekvenser

4.2.2  Konsekvenser för de offentliga finanserna

4.2.3  Konsekvenser för myndigheterna

Ändringarna medför konsekvenser för Skatteförvaltningens informationssystem, e-tjänster (MinSkatt), kundbrev, nätfakturor och anvisningar. 

Genomförandet av ändringarna i Skatteförvaltningens informationssystem orsakar behov av en engångsinvestering på 1,7 miljoner euro, varav kostnaderna för informationssystemen är 1,3 miljoner euro och Skatteförvaltningens interna utvecklingskostnader 400 000 euro. De ändringar av behandling av inbetalningar och återbäringar som gäller skatter på eget initiativ, minskning av förbud mot användning av återbäringar och slopande av krediteringsränta på inbetalningar förenklar uppbördssystemet. 

Ändringarna av skatteuppbördsförfarandena och harmoniseringen av regleringen minskar Skatteförvaltningens arbete för utredning av inbetalningar och rådgivning med cirka tre årsverken. Ändringarna förutsätter omfattande kommunikation och kundrådgivning när ändringarna införs. Etableringen av ändringen av sättet att rikta inbetalningar förutsätter satsningar på kundkommunikation även på längre sikt. 

En minskning av användningen av skatteåterbäringar ökar något mängden skatteåterbäringar som överförs till utsökningen. 

Samfund, sammanslutningar och enskilda näringsidkare delges elektroniskt cirka 4 miljoner sammandrag om året. Av dem har cirka 1,2 miljoner postats. Eftersom sammandrag inte längre ska postas på begäran, kan Skatteförvaltningen uppnå besparingar i postningskostnader på cirka 1 miljon euro om året. I kalkylen beaktas skattskyldiga som även framöver omfattas av vanlig delgivning av sammandrag enligt lag samt att sammandrag som innehåller betalningsuppmaningar med hot om utsökning postas till alla. 

Propositionen ändrar inte det gällande elektroniska delgivningsförfarandet för sammandrag. I praktiken inverkar ändringen dock på hur de företag och fysiska personer som bedriver företagsverksamhet och har begärt att få sammandraget per post delges sammandraget som bildas månatligen. I början kan förslaget antas försämra dessa aktörers kännedom om betalningsläget för skatter, betalningsuppmaningar och beslut som delges i sammandraget. I början kan ändringen till exempel leda till dröjsmål i skattebetalningen. 

Den föreslagna ändringen ökar användningen av Skatteförvaltningens e-tjänster och främjar digital myndighetskommunikation. 

5.1.1  Riktande av inbetalningar enligt gällande lagstiftning

Vid beredningen bedömdes möjligheterna att utveckla uppbördsförfarandet utan lagändringar. Allmän inbetalning enligt 16 § 1 mom. i den gällande lagen om skatteuppbörd möjliggör riktande av inbetalningar till en skattskyldigs alla förfallna skatter. Enligt anvisningarna bör riktande av inbetalningar som allmänna inbetalningar användas i en situation där den skattskyldige har flera obetalda skatter och den skattskyldige får en betalningsuppmaning att betala dessa skatteskulder. I stället för skatteslagsspecifika referenser har skattskyldiga kunnat betala alla förfallna skatter med referensnumret för allmänna inbetalningar. I allmänna inbetalningar riktas inbetalningarna till förfallna skatter i den allmänna användningsordningen enligt 6 § i lagen skatteuppbörd, varvid inbetalningen också riktas till förfallna skatter som är föremål för betalningsarrangemang och utsökning. Utan preciserande reglering kan nya skatter inte betalas genom en allmän inbetalning före förfallodagen, om den skattskyldige har förfallna skatter som är föremål för betalningsarrangemang eller utsökning. Inga skatteslag kan inte heller uteslutas från den allmänna användningsordningen med Skatteförvaltningens nuvarande normativa makt. En utvidgning av det nuvarande användningsområdet för allmän inbetalning till ett regelbundet sätt att rikta inbetalningar kan inte genomföras effektivt utan preciserande bestämmelser.  

5.1.2  Ändring av riktande av inbetalningar för alla skattskyldiga

Ett alternativ till de föreslagna ändringarna i denna proposition är att slopa riktande av inbetalningar enligt skatteslag och införa ett referensnummer för skattskyldigas betalning av alla skatter. Då underlättas betalning av skatt för alla skattskyldiga, betalningsfelen minskar och användning av inbetalningar för betalning av skatt blir tydligare, eftersom inbetalningarna har en enhetlig betalningsordning i stället för de nuvarande skatteslagsspecifika användningsordningarna.  

Alternativet skulle slopa skattskyldigas möjlighet att rikta inbetalningar. Trots att möjligheten att rikta inbetalningar kunde slopas för skatter som är föremål för lika indrivningsåtgärder och dröjsmålsskattepåföljder återstår situationer där skattskyldigas rätt att rikta inbetalningar bör tryggas. Sådana situationer utgörs av till exempel betalning av arvsskatt och överlåtelseskatt samt skatter som är föremål för indrivning och vissa andra orsaker till riktande av inbetalningar.  

Riktande av inbetalningar till den skattskyldiges alla skatter i stället för till specifika skatteslag vore en stor förändring för fysiska personer. Fysiska personer ska sällan betala separata skatter, såsom kvarskatt på inkomstskatt eller arvsskatt. Största delen av de fysiska personerna hade inga skattebetalningsskyldigheter 2024 (59 procent). Cirka 29 procent hade betalningsskyldigheter för ett skatteslag och cirka 9 procent för två skatteslag. De som skulle betala två skatteslag hade främst inkomstskatter och fastighetsskatter. Av alla fysiska personer hade under 3 procent skatter av fler än två skatteslag att betala 2024. Fysiska personer betalar skatt i allmänhet enligt betalningsanvisningarna i beskattningsbeslutet eller e-fakturan. Det nuvarande riktandet av inbetalningar enligt skatteslag har inte medfört problem på grund av det ringa beloppet av betalningsskyldigheter, och inbetalningarna har i allmänhet riktats på det sätt som skattskyldiga avsett. Riktandet av inbetalningar enligt beskattningsbeslut och den skattskyldiges möjlighet att betala en viss skatt så att den genast visas vara betald är ett tydligt förfarande för fysiska personer. Ett centralt problem med det nuvarande förfarandet är användning av skatteåterbäring till betalning av skatt som betalats i tid, vilket har kunnat leda till att inbetalningar till skillnad från betalarens syfte till exempel har använts till kommande betalningsrater. Riktande av inbetalningar till betalning av alla skatter kan öka oklarheten i hur inbetalningar används bland fysiska personer. Med beaktande av det stora antalet fysiska personer och dödsbon (cirka 6,4 miljoner skattskyldiga) ökar ändringen avsevärt behovet av kundrådgivning vid Skatteförvaltningen. 

För fysiska personer som bedriver regelbunden och aktiv näringsverksamhet eller jord- och skogsbruk kan riktande av inbetalningar till alla skatter underlätta betalning av skatt på motsvarande som för företag med samfundsform. Vissa fysiska personer bedriver dock näringsverksamhet eller jord- och skogsbruk i mindre skala. Antalet aktiva enskilda näringsidkare i Skatteförvaltningens register 2024 var cirka 230 000 och antalet jord- och skogsbruksidkare 338 000. Av näringsidkarna betalade 42 procent förskottsskatt. Cirka 70 procent var införda i registret över mervärdesskattskyldiga, och 52 procent hade mervärdesskatter att betala. Största delen av jordbruksidkarna inom primärproduktionen är införda i registret över mervärdesskattskyldiga och betalar mervärdesskatt genom årligt förfarande. Av jordbruksidkarna hade 72 procent mervärdesskatter att betala. Mindre än 10 procent av de enskilda näringsidkarna och cirka 12 procent av jordbruksidkarna deklarerade arbetsgivarprestationer. Nästan alla fysiska personer som bedrev skogsbruk inom primärproduktion men inte näringsverksamhet eller jordbruk var införda i registret över mervärdesskattskyldiga, och 40 procent deklarerade mervärdesskatt genom årligt förfarande. Denna grupp av skattskyldiga betalar väldigt lite arbetsgivarprestationer. Få fysiska personer som bedriver näringsverksamhet eller jord- och skogsbruk har flera verksamhetsrelaterade skattskyldigheter som ska betalas regelbundet. När det gäller mängden betalningsskyldigheter påminner en del mer om fysiska personer. 

Enskilda näringsidkare samt jord- och skogsbruksidkare betalar alla verksamhetsrelaterade skattskyldigheter samt privatekonomins skattskyldigheter som personliga skatter. Det är inte möjligt att rikta inbetalningar till skatter relaterade till företagsverksamhet eller jord- och skogsbruk, om inbetalningarna riktas till betalning av alla skatter. Över hälften av företagarna betalar skatter relaterade till företagsverksamhet separat från privatekonomins skatter till exempel via ett konto för företagsverksamheten. Företagarna vill hålla företagsverksamhetens och privatekonomins skattskyldigheter åtskilda för att underlätta bokföringen och företagets kassahantering. Risken för att inbetalningar avsedda för företagsverksamhetens skulle riktas till privatekonomins skatter ansågs vara hög i denna lösning, viket skulle stå i strid med dessa aktörers betalningsbeteende. 

Betalning av skatter med ett referensnummer medför inte motsvarande nytta för fysiska personer som för företag, eftersom fysiska personers skattskyldigheter i allmänhet gäller några få skatteslag. När det gäller fysiska personer som bedriver näringsverksamhet eller jord- och skogsbruk varierar verksamhetens omfattning avsevärt. Rätten att rikta inbetalningar till betalning av skatter relaterade till näringsverksamhet separat från andra personliga skatter anses när det gäller denna grupp av skattskyldiga ha en större betydelse, och därför är det inte motiverat att i lagstiftningen införa obligatorisk användning av ett referensnummer. De ändringar som föreslås i denna proposition bland annat när det gäller användningen av återbäringar och skatteslagsinbetalningar förtydligar för sin del skattebetalningar för fysiska personer samt ökar förutsebarheten för användningen av inbetalningar och återbäringar. 

5.1.3  Harmonisering av användningsreglerna för skatteslagsinbetalning

Som ett alternativ granskades en modell, i vilken den nuvarande möjligheten att rikta inbetalningar enligt skatteslag bevaras men där behandlingsreglerna för inbetalningar harmoniseras. Skatteslagsinbetalningar används endast till skatter som förfaller i skatteslaget, varvid inbetalningar blir väntande på att skatteslagets skatter ska förfalla. I alla skatteslag motsvarar behandlingen av inbetalningar den nuvarande behandlingen av skatter på eget initiativ. I modellen är användningen av inbetalningar tydlig, eftersom inbetalningar inte används till skatter som förfaller i framtiden. Modellen förutsätter dock bestämmelser om undantag från användningen av inbetalningar så att den skattskyldige till exempel ska kunna betala överlåtelseskatt före förfallodagen eller betala skatteposter i vissa situationer proaktivt till exempel i insolvenssituationer.  

Behandling av inbetalningar skatteslagsspecifikt utan att använda inbetalningar till andra förfallna skatter leder till att de tidigare fördelarna med en flexibel användning av inbetalningar går förlorade. Till exempel avvecklingen av behandlingen av skatter på eget initiativ som ett skatteslag innebär närmare 20 nya referenser. Förfarandet ökar mängden situationer där skattskyldiga samtidigt har oanvända inbetalningar och obetalda skatter på vilka dröjsmålsränta löper. Detta är inte heller en fördelaktig lösning för skattskyldiga. Uppföljningen av saldot för olika skatteslag gör också svårare att följa upp företagens skattebetalningssituation. Liksom i behandlingen av skatter på eget initiativ förutsätter förfarandet fastställande av när överloppsinbetalningar till ett visst skatteslag används till att betala andra förfallna skatter för att säkerställa inflödet av skatter. En sådan gränsdragning är inte tydlig eller problemfri när det gäller debiterade skatter. Praxis har visat att det uttryckligen är denna gränsdragning som försämrar tydligheten och förutsebarheten i fråga om användningen av inbetalningar av skatter på eget initiativ. Även med tanke på Skatteförvaltningens system är modellen krävande. 

5.2.1  Inledning

I propositionen granskas skatteuppbördsförfaranden i Sverige, Danmark, Norge, Litauen, Storbritannien och Spanien. Behörigheten hos skattemyndigheten eller en annan myndighet som ansvarar för skatteuppbörden kan utöver skatter omfatta behandling av tullar samt andra administrativa avgifter eller förmåner, vilket även påverkar behandlingen av skattebetalningar och -återbäringar. Referensnummer eller en annan identifierare med vilken inbetalningar riktas till vissa skatteposter eller skatteslag ska användas när skatter betalas. Vid betalning via skattemyndigheternas e-tjänster bildas identifieraren automatiskt. Sverige och Danmark har ett skattekontosystem, där inbetalningar inte kan riktas till en viss skatt, utan skattskyldiga betalar in skuldsaldo på skattekontot. Inbetalningarna riktas till skattekontot med ett skattskyldigspecifikt referensnummer. Det finns många möjligheter att använda skatteåterbäringar och andra krediteringar till betalning av skatteskulder. Även olika betalningsarrangemang och senareläggning av inbetalningar är möjliga, om den skattskyldige har betalningssvårigheter.  

5.2.2  Sverige

I Sverige ingår skatteuppbördsbestämmelserna i skatteförfarandelagen och skatteförfarandeförordningen. I Sverige har alla skattskyldiga ett skattekonto. Genom att logga in i skattemyndighetens e-tjänst kan skattskyldiga se skattebetalningsläget på skattekontot. Skatt betalas med skattskyldigspecifikt referensnummer för skattekontot. Betalaren kan inte välja till vilken skatt en inbetalning används. Saldot på skattekontot beräknas dagligen, och inbetalningarna riktas till hela eller en del av underskottet. Även återbäringar kan användas till att betala skatteskulder. Som krediteringar på skattekontot behandlas bland annat återbäringar, mervärdesskatt som återbärs samt vissa bidrag (till exempel lönebidrag).  

Inbetalningar kan göras på skattekontot för kommande skatter. I Sverige ska skatter betalas före förfallodagen för att undvika dröjsmålsränta. Inbetalningarna ska finnas i skattemyndighetens bokföring på skattens förfallodag, och därför räcker det inte med att betala skatten först på förfallodagen.  

Krediteringar på skattekontot, såsom skatteåterbäringar på grund av sänkt skatt, mervärdesskatt som återbärs och punktskatt återbetalas automatiskt på den skattskyldiges bankkonto, om det inte finns obetalda skatter och återbäringen är minst 2 000 kronor. Mervärdesskatt och punktskatt återbärs när information om arbetsgivarprestationer, mervärdesskatt och punktskatt för samma månad har deklarerats. Återbetalning av andra överskott görs på den skattskyldiges begäran. Överskott på mindre än 100 kronor återbetalas inte och inte heller överskott som behövs till obetalda skatter. Krediteringsränta beräknas på överskott på skattekonto.  

Återbetalning av krediteringar på skattekonto kan leda till en situation, där även sådana inbetalningar återbetalas till den skattskyldige som den skattskyldige har avsett för betalning av kommande skyldigheter. Den skatteskyldige kan då begära spärrning av återbetalning av inbetalningar, varvid inbetalningarna blir kvar på skattekontot. Överskottet på skattekontot används till betalning av obetalda skatter och avgifter, och inbetalningarna kan inte riktas till en viss skyldighet.  

Skattekontot avstäms en gång i månaden. Dröjsmålsränta beräknas på underskott på skattekonto. Dröjsmålsräntans storlek beror på orsaken till underskottet och dess belopp. Räntan är lägre, om utsökningsmyndigheten driver in beloppet. Underskott på skattekontot ska betalas enligt betalningsuppmaningen. Om det finns underskott på skattekontot ännu vid följande avstämning, överförs skulden till indrivning (Kronofogden). Skulden överförs till indrivning, om dess belopp överstiger 2 000 kronor för fysiska personer och 10 000 kronor för företag. Skulder som är föremål för indrivning ska betalas till Kronofogdens byrå. Överskott på skattekontot används till att betala nya skatter. Överskott kan också användas till att betala skatteskulder i indrivning i samband med följande avstämning.  

Den skatteskyldige kan ansöka om senareläggning av skattebetalningar vid tillfälliga betalningsproblem av en särskild orsak, om skatt inte kan betalas fram till förfallodagen.  

5.2.3  Danmark

Även i Danmark används skattekonto (skattekontoen), som administreras av Danmarks skattemyndighet (SKAT). Den skattskyldiges alla inbetalningar och skyldigheter ingår i saldot på skattekontot. Den skattskyldige har antingen skuld eller kreditering på skattekontot.  

En unik betalningsidentifierare (betalings-ID) ska användas när inbetalningar görs på skattekontot. Inbetalningarna på skattekontot ska göras på förfallodagen eller tidigast fem vardagar före förfallodagen. Inbetalningarna begränsas av indrivningslagen (Opkrævningsloven), enligt vilken myndigheterna inte får förvara företagens medel i mer än fem dagar. Om skatt inbetalas mer än fem dagar före förfallodagen återbetalas inbetalningen på den skattskyldiges konto innan skatten förfaller. Företagen kan fastställa en återbetalningsgräns för skattekontot så att belopp som understiger den inte betalas in på kontot. 

Inbetalningar och återbäringar kan inte riktas till en viss skatt. Inbetalningarna används till skatt enligt fifo-principen. De äldsta skyldigheterna betalas först. Inbetalningar på skattekontot kan användas till betalning av skatt också före den slutliga förfallodagen (betalingsfrist), om skatten har passerat dagen då inbetalningar tidigast kan användas till betalning av skatt (forfaldsdato). Efter betalningen av skatter återbetalas krediteringssaldot till den skattskyldige, om de övriga återbetalningsvillkoren uppfylls. Dröjsmålsränta beräknas en gång i månaden, och räntan är densamma på alla skulder som ingår i saldot. Ränta beräknas för saldot på skattekontot. 

5.2.4  Norge

I Norge finns bestämmelser om betalning av skatt, dröjsmålsränta, senareläggning, kvittning och tvångsindrivning i lagen om betalning och indrivning av skatter och tullar (Lov om betaling og innkreving av skatte- og avgiftskrav, skattebetalingsloven )  

För betalning av skatter används ett kundspecifikt KID-nummer (kundeidentifikasjon) med vilket inbetalningar kopplas till rätt skattskyldig och skatteperiod. KID-numret ges i beskattningsbeslut och påminnelser. KID-nummer kan skapas på den norska skattemyndighetens webbplats när den skattskyldige till exempel betalar mervärdesskatt. Den skattskyldige behöver ett separat KID-nummer för varje skatteskuld. Samma KID-nummer kan användas när inbetalningarna gäller ett visst skatteslag i samma skatteperiod. Olika KID-nummer krävs när den skattskyldige skatter som hör till olika skatteperioder eller skatteslag. Om skatten betalas för sent ska ett separat KID-nummer skapas för betalningen. Vid betalning av skatter kan ett KID-nummer användas, om en faktura har ställts ut för olika skyldigheter. Inbetalningar riktas alltid till skyldigheter som nämns på fakturan.  

KID-numret används när skatter betalas till skattemyndigheten. Om en fordran är i tvångsindrivning kan den skattskyldige inte välja vilka skatter som ska betalas eller rikta betalningen till ränta eller kapital. Vid betalning till utsökningsmyndigheten riktas inbetalningen med referensnummer eller en annan identifierare enligt utsökningsmyndighetens anvisningar.  

Användningen av KID-nummer gör det möjligt att rikta inbetalningar till vissa skatter, vilket förenklar avstämningen av inbetalningarna. En svaghet med systemet är förekomsten av fel i användningen av KID-nummer på grund av vilka betalningar inte kan behandlas. KID-nummer används främst i Norge, vilket gör det svårare att till exempel behandla gränsöverskridande betalningar, som identifieras med hjälp av referenser eller meddelanden. 

Skattskyldiga kan göra inbetalningar före förfallodagen och således undvika uppkomsten av skatteskulder. Inbetalningarna används till skatter enligt KID-numret och kan inte användas till andra skatter. Efter betalningen av skatten återbetalas överloppsbeloppet till den skattskyldige. I Norge kan skatteskulder och andra offentliga fordringar kvittas mot skatteåterbäringar. Skattskyldiga informeras om de skulder som kvittas.  

Den norska skattemyndighetens behörighet omfattar flera offentliga indrivningsuppgifter. Den norska skattemyndigheten håller på att införa ett system med vars hjälp myndigheten utöver skatter, tullar och böter indriver bland annat studiestöd, underhållsstöd och sociala förmåner. I det nya systemet ökar användningen av gemensamma KID-nummer, medan antalet betalningskonton som gäldenärer måste använda minskar. I det nya indrivningssystemet kan inbetalningar och återbäringar användas mer mångsidigt mellan olika fordringar.  

5.2.5  Litauen

Bestämmelser om skatteuppbörd ingår i lagen om skattemyndigheten i Litauen (Law on Tax Administration of the Republic of Lithuania). I Litauen betalas skatt med skatteslagsspecifika betalningskoder med vilka inbetalningar riktas till vissa skatteslag. Inbetalningar används till betalning av skatter när de förfaller. I Litauen kan skatteåterbäringar och oanvända överloppsbetalningar användas till att betala skattskyldigas skatteskulder före återbetalning till skattskyldiga. Skattskyldiga kan begära senareläggning av betalning eller ingå skattelånsavtal med skattemyndigheten. Raterna enligt skattelånsavtal betalas med en separat betalningskod. En erkänd utmaning med detta system är betalningar med fel koder. 

5.2.6  Storbritannien

Skatter, avgifter och tullar uppbärs av His Majesty’s Revenue and Customs (HMRC), vars uppgifter dessutom omfattar bland annat utbetalning av förmåner och statsunderstöd. Finanslagen från 2024 (The Finance Act 2024) fastställer de centrala lagar enligt vilka skattebetalare och HMRC ska agera. HMRC ska rikta inbetalningar enligt skattskyldigas avsikt. Inbetalningar riktas till skatter med kundspecifika referensnummer. Varje skattepost har eget referensnummer. Referensnumren för olika skatter bildas på olika sätt. Siffror ska läggas till i referensnumret beroende på om skatten betalas i för- eller efterskott.  

För skatter på eget initiativ (Self-assessment-tax) kan kunder fastställa en betalningsplan (Budget Payment Plan, BPP), enligt vilken inbetalningar görs varje vecka eller månad före skattens förfallodag så att mindre återstår att betala på förfallodagen. Inbetalningarna sker elektroniskt antingen som vanligt bankgiro (direktdebitering) eller direkt från bankkonto till HMRC (Open Banking). 

HMRC kan använda belopp som återbärs till kunder, om de har skulder till HMRC. Användningen är dock begränsad till exempel vid insolvens. Om en skattskyldig har betalningssvårigheter kan den med HMRC avtala om ett Time To Pay-arrangemang (TTP) baserat på den skuldsatta kundens ekonomiska situation. I arrangemanget som utgår från den skattskyldiges betalningsförmåga fastställs tiden för återbetalningen av skulderna. Arrangemanget granskas regelbundet och kan också ändras. 

I Storbritannien varierar betalningsprocesserna och de tillgängliga betalningssätten mellan olika skatter på grund av gamla informationssystem. Harmonisering sker enligt HMRC:s anvisningar. Problem orsakas av felaktiga referensnummer eller inbetalningar på fel HMRC-bankkonto, varvid inbetalningarna riktas felaktigt. Fel måste ofta rättas manuellt. 

5.2.7  Spanien

Bestämmelser om skatteuppbörd finns i den allmänna skattelagen (General tax act) och i genomförandeförordningen om skatteuppbördsförfaranden (Implementing Regulation of Tax Collection Procedures Royal Decree 939/2005). I samband med inlämnandet av skattedeklarationer kan skatter betalas på skattemyndighetens webbplats. Betalaren kan rikta inbetalningar till vissa skatter. Vid betalning med bankgiro används referensnummer eller koder med vilka inbetalningarna riktas. Vid beslagsförfarande riktar skattemyndigheten inbetalningen till den äldsta skulden, om den skattskyldige har flera förfallna skulder och inbetalningen inte räcker till betalning av alla skulder. Skatteskulder kan kvittas mot den skattskyldiges krediteringar under vissa förutsättningar. Återbetalning av skulder kan senareläggas eller betalas i rater på den skattskyldiges begäran, om den skattskyldiges ekonomiska och finansiella ställning tillfälligt förhindrar betalning av skatt inom den utsatta tiden. 

6.2.1  Allmänt

På ett allmänt plan understödde utlåtandena propositionens mål att minska den administrativa bördan relaterad till företagens betalning av skatter och utredning av betalningssituationen. Även de föreslagna lagändringarna fick understöd på det stora hela.  

I sitt utlåtande föreslog Skatteförvaltningen preciseringar av de föreslagna lagarnas ikraftträdandebestämmelser. I sitt utlåtande föreslog justitieministeriet dessutom preciseringar av några föreslagna bestämmelser. Skatteförvaltningens och justitieministeriets förslag har beaktats vid den fortsatta beredningen av propositionen. 

6.2.2  Postning av sammandrag

I propositionen föreslås att sammandrag av skattebetalningssituationen inte längre på begäran ska skickas till de skattskyldiga som omfattas av elektronisk delgivning av sammandrag. Företagarna i Finland, Ekonomiadministrationsförbundet i Finland och Skattebetalarnas Centralförbund ansåg i sina utlåtanden att möjligheten att begära sammandraget per post bör bevaras i exceptionella situationer.  

I sitt utlåtande påpekade justitieministeriet att vissa näringsidkare, såsom jordbruksidkare, rätt långt kan jämföras med fysiska personer till exempel i fråga om digital kompetens och utrustning. Justitieministeriet rekommenderade att man vid den fortsatta beredningen skulle bedöma behovet av att ändra undantagsbestämmelsen avseende fysiska personer och dödsbon i 71 § 4 mom. i lagen om skatteuppbörd med anledning av de föreslagna ändringarna av 3 mom. 

Ekonomiadministrationsförbundet i Finland och Finlands näringsliv föreslog dessutom att sammandrag också kunde skickas även om det inte förekommit några transaktioner under månaden. 

Syftet med att slopa bestämmelsen om sändande av sammandrag per post på begäran i 70 § i lagen om skatteuppbörd är att främja användningen av e-tjänster och att minska Skatteförvaltningens postningskostnader. Elektronisk delgivning av sammandrag har varit i kraft sedan länge, och sändande av sammandrag per post på begäran har i denna regleringslösning konstaterats vara en tilläggstjänst, som inte påverkar delfåendet eller dess utsatta tider. I 71 § 4 mom. i lagen om skatteuppbörd föreskrivs om undantag från elektronisk delgivning av sammandrag när det gäller fysiska personer och dödsbon som inte har gett sitt samtycke till elektronisk delgivning och som inte har förts in i arbetsgivarregistret eller registret över mervärdesskattskyldiga eller som inte bedriver annan mervärdesskattepliktig verksamhet än skogsbruk. Således omfattar elektronisk delgivning fysiska personer och dödsbon som är införda i arbetsgivarregistret eller registret över mervärdesskattskyldiga och som bedriver näringsverksamhet eller jordbruk.  

Näringsidkare behöver inte nödvändigtvis anmäla sig till ovannämnda register, om affärsverksamheten är småskalig. De som bedriver småskalig affärsverksamhet behöver inte registrera sig i registret över mervärdesskattskyldiga. Affärsverksamheten anses vara småskalig, om företagets omsättning för innevarande och föregående kalenderår är högst 20 000 euro. I arbetsgivarregistret införs däremot företag som är regelbundna arbetsgivare. En arbetsgivare som betalar lön tillfälligt behöver inte anmäla sig till arbetsgivarregistret. Ett företag är en arbetsgivare med tillfällig löneutbetalning om det har endast en fast anställd eller 1–5 anställda, vilkas anställningsförhållande inte varar hela kalenderåret. 

Fysiska personer eller dödsbon som endast bedriver småskalig affärsverksamhet eller betalar lön tillfälligt behöver således inte anmäla sig till registret över mervärdesskattskyldiga eller arbetsgivarregistret. Dessa fysiska personer och dödsbon omfattas inte heller av elektronisk delgivning, såvida de inte frivilligt anmält sig till ovannämnda register eller om de inte har gett sitt samtycke till elektronisk delgivning. Bedrivande av näringsverksamhet i större än liten skala kan i dagens samhälle i praktiken anses förutsätta en viss digital kompetens. Detsamma gäller situationer där näringsverksamhet börjar bedrivas i bolagsform. Det är till exempel svårt att föreställa sig att ett företag i dag skulle sköta sina bankärenden annat än digitalt. Detta gäller även jordbruksidkare. Förslaget att slopa möjligheten att på begäran få sammandraget per post kan således inte anses vara oskäligt för de näringsidkare som enligt den gällande 71 § i lagen om skatteuppbörd omfattas av elektronisk delgivning.  

Såsom det konstaterats ovan föreskrivs i 71 § 4 mom. i lagen om skatteuppbörd om parter till vilka sammandrag inte delges elektroniskt. I enlighet med rekommendationen i justitieministeriets utlåtande har eventuella ändringsbehov som hänför sig till det nämnda momentet med anledning av ändringen av samma paragrafs 3 mom. bedömts. Det är inte motiverat att utvidga eller inskränka undantaget från elektronisk delgivning.  

I enlighet med det som konstaterats ovan behöver fysiska personer och dödsbon som bedriver småskalig affärsverksamhet inte omfattas av elektronisk delgivning i dagsläget. Motsvarande förutsättningar gäller också jordbruksidkare. Elektronisk delgivning omfattar inte fysiska personer och dödsbon, vars enda mervärdesskattepliktiga verksamhet är skogsbruk. Mervärdesskatt betalas inte på utarrendering av fastigheter, såsom åkrar eller annan jordbruksmark, såvida inte arrendatorn när förutsättningarna uppfylls frivilligt har anmält sig till registret över mervärdesskattskyldiga för överlåtelsen av nyttjanderätten till fastigheten. Detta innebär att om den skattskyldige inte har annan inkomst av jordbruk än arrendeinkomst av åkermark, så kan undantaget från elektronisk delgivning av sammandrag enligt 71 § 4 mom. tillämpas på personen förutsatt att personen inte själv har anmält sig till register som avses i bestämmelsen.  

Vid bedömningen av elektronisk delgivning av sammandrag gäller det att beakta en lagreform, som på en allmän nivå föreskriver att elektronisk delgivning är det prioriterade sättet i myndighetsverksamhet. Lagberedningsprojekt: Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om prioritering av elektronisk delgivning i myndighetsverksamhet, VM085:00/2024 Målet för propositionen är att delgivning i första hand ska ske elektroniskt till de kunder för vilka det är möjligt. Propositionen syftar till en mer smidig och platsoberoende skötsel av ärenden för medborgarna och dessutom effektivare myndighetsförfaranden och en högre produktivitet. I reformen föreslås att lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) ska ändras så att elektronisk delgivning via tjänsten suomi.fi blir möjlig utan mottagarens samtycke. Regeringspropositionen om ändringen var på remiss 5.3.–16.4.2025. Avsikten är att överlämna propositionen till riksdagen hösten 2025.  

Denna lagändring medför behov av att även ändra 71 § 4 mom. i lagen om skatteuppbörd, enligt vilket elektronisk delgivning av sammandrag delvis beror på den skattskyldiges samtycke. Vid sidan av den allmänna propositionen är avsikten att också överlämna en proposition om elektronisk delgivning inom Skatteförvaltningen hösten 2025. Denna specialreglering som gäller Skatteförvaltningen syftar också till att uppdatera 71 § 4 mom. i lagen om skatteuppbörd i enlighet med den nya allmänna regleringen och specialregleringen av Skatteförvaltningen. Lagberedningsprojekt: Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om elektronisk delgivning inom Skatteförvaltningen, VM002:00/2025 Även till följd av detta är det inte motiverat att granska 71 § 4 mom. i lagen om skatteuppbörd i denna proposition.  

I bedömningen gäller det också att beakta att sammandraget till sin karaktär främst är ett informativt sammandrag av skattebetalningssituationen och användningen av inbetalningar och återbäringar till betalning av skatter. De förfallna och obetalda skatter som visas i sammandraget baserar sig på separata beskattningsbeslut eller den skattskyldiges skattedeklarationer. I sammandraget visas också skatteåterbäringar som använts till att betala skatt på basis av separata skatteåterbäringsbeslut eller den skattskyldiges deklarationer på eget initiativ. I sammandraget påförs inte skatter, och skattebeloppet baserar sig inte på sammandraget. Ett undantag från detta är beslut om förseningsavgift för skatter på eget initiativ som delges i sammandrag. Skatteförvaltningen påför en schablonmässig förseningsavgift, om deklarationen om skatter på eget initiativ lämnas in efter den utsatta tiden. Innan förseningsavgiften påförs hör Skatteförvaltningen den skattskyldige, om förseningsavgiften överstiger 200 euro. Även beslut om avlyftande av uppskattad beskattning som gäller skatt på eget initiativ delges i sammandraget, om den skattskyldige före det lämnat in sin deklaration. Avlyftande av uppskattad beskattning är då främst en teknisk åtgärd, och skattebeloppet fastställs utifrån den skattskyldiges deklaration. 

Sammandrag bildas inte för månader under vilka den skattskyldige inte har haft signifikanta transaktioner. Skatteförvaltningen avser att utveckla MinSkatt så att betalningssituationen ska framgå tydligare än i dag. Planen är också att tillhandahålla ett dokument i MinSkatt utifrån vilket det kan konstateras att det inte förekommit transaktioner under månaden.  

6.2.3  Krediteringsränta på inbetalningar

I propositionen föreslås att krediteringsräntan på inbetalningar som använts till att betala skatt ska slopas för att minska den administrativa bördan. Ekonomiadministrationsförbundet i Finland och Finlands näringsliv föreslog i sina utlåtanden en eurogräns för beräkningen och uppbörden av både krediteringsränta och dröjsmålsränta. Finanssiala ansåg i sin tur att krediteringsräntan bör bevaras eller att det införs en eurogräns för betalning av krediteringsränta, till exempel fem euro.  

Förslaget att införa en nedre gräns för betalning av krediteringsränta och dröjsmålsränta förutsätter förändringar i Skatteförvaltningens informationssystem för uppföljning av räntebeloppen i systemets bakgrund. Förändringen är svår att genomföra, eftersom förslaget inte är i linje med de nuvarande funktionsprinciperna för Skatteförvaltningens informationssystem. Att inte påföra små dröjsmålsräntor kan dessutom ge skattskyldiga intrycket att det inte är viktigt att betala skatter i tid. Remissvaren föranleder inte någon orsak att ändra förslaget till denna del. 

6.2.4  Riktande av inbetalningar av skatter

I propositionen föreslås preciseringar av bestämmelserna om riktande av inbetalningar i lagen om skatteuppbörd så att betalarna i högre grad kan använda betalningssätt som riktar inbetalningar till betalning av den skattskyldiges alla skatter. Enligt flera utlåtanden anses det vara positivt att samfund även framöver kan betala skatter skatteslagsspecifikt. I synnerhet för stora företag anses möjligheten vara viktig. Dessutom anser Mikro- ja yksinyrittäjät och Företagarna i Finland att det är motiverat Skatteförvaltningen styr fysiska personer som bedriver näringsverksamhet och jord- eller skogsbruk samt dödsbon att även framöver betala skatter skatteslagsspecifikt såsom i dag. 

Ett centralt mål för reformen är att användningen av ett referensnummer i stället för tidigare skatteslagsspecifika referensnummer minskar fel i betalningar och förtydligar hur inbetalningar används till skatter. Avsikten är att genomföra reformen med Skatteförvaltningens åtgärder till exempel med referensnummer och andra betalningsanvisningar i beskattningsbeslut, nätfakturor och andra beslut. Funktionerna i MinSkatt stöder detta betalningssätt även för samfundens del. Skatteslagsspecifika referensnummer används i fysiska personers betalningar, eftersom de har betalningsskyldigheter mer sällan. Skatteslagsspecifika referenser behövs också i särskilda situationer där betalaren instrueras att rikta en inbetalning med skatteslagsspecifikt referensnummer. Även om samfund fortfarande kan använda skatteslagsspecifika referensnummer är syftet med reformen dock att samfund bör använda referensnummer som riktar inbetalningar till alla skatter så mycket som möjligt oberoende av företagets storlek. Parallell eller blandad användning av inbetalningar till alla skatter respektive skatteslagsspecifikt kan leda till en situation där det fortfarande är svårt för den skattskyldige att följa upp skattebetalningssituationen och användningen av inbetalningar, och då skulle de eftersträvade fördelarna med reformen inte uppnås. Användning av olika referenser i strid med anvisningarna orsakar också Skatteförvaltningen extra arbete i rådgivningen av skattskyldiga och utredningen av inbetalningar.