1  Bakgrund och beredning

2  Nuläge och bedömning av nuläget

3  Målsättning

Syftet med propositionen är att säkerställa att beviljandet och utbetalningen av välfärdsområdenas finansiering grundar sig på korrekta uppgifter. Genom den föreslagna nya bestämmelsen om rättelse av räknefel blir det möjligt att i större utsträckning än enligt den gällande lagstiftningen rätta fel som har upptäckts i beslut om välfärdsområdenas finansiering och i de kalkyler som ligger till grund för besluten. Avsikten är att klara fel ska kunna rättas utan dröjsmål och på ett heltäckande sätt med beaktande av olika tillämpningssituationer.  

Syftet med bestämmelserna om justering av övergångsutjämningarna är att säkerställa att de nettokostnader som överförs från kommunerna och som ligger till grund för övergångsutjämningarna motsvarar kostnaderna för ordnandet av tjänster under ett år. Övergångsutjämningarna bestäms enligt nivån 2022 utifrån kommunernas bokslutsuppgifter för 2021 och 2022. De kostnader av engångsnatur och retroaktiva kostnader eller inkomster som dessa år snedvrider de kostnader som överförs behöver rättas i kalkylerna så att den välfärdsområdesspecifika övergångsutjämningen motsvarar kommunernas faktiska kostnader på årsnivå.  

4  Förslagen och deras konsekvenser

5  Remissvar

Utkastet till regeringsproposition har varit på remiss i utlåtandetjänsten under tiden den 25 augusti–18 september 2023. Utlåtande begärdes av välfärdsområdena, Helsingfors stad, HUS-sammanslutningen, social- och hälsovårdsministeriet, inrikesministeriet, justitieministeriet, Institutet för hälsa och välfärd och Välfärdsområdesbolaget Hyvil Ab. Även andra aktörer har, om de så önskar, kunnat yttra sig om utkastet. Utlåtandena finns i statsrådets projektportal på adressen valtioneuvosto.fi/sv/projekt med projektkoden VM080:00/2023. Utlåtande lämnades av välfärdsområdena Södra Karelen, Södra Österbotten, Södra Savolax, Kajanaland, Mellersta Finland, Kymmenedalen, Birkaland, Norra Karelen, Norra Österbotten, Norra Savolax och Satakunta välfärdsområden, Helsingfors stad samt HUS-sammanslutningen. Justitieministeriet, social- och hälsovårdsministeriet och Institutet för hälsa och välfärd meddelade att de inte hade något att anföra om utkastet till proposition. 

Remissinstanserna understödde allmänt både de föreslagna bestämmelserna om rättelse av uppgifter om övergångsutjämningar och de föreslagna bestämmelserna om rättelse av räknefel. De föreslagna ändringarna ansågs vara bra och motiverade. I utlåtandena betonades att det med tanke på både kommunerna och välfärdsområdena är viktigt att den finansieringsgrund som baserar sig på de kostnader som överförs definieras så korrekt som möjligt. Bland annat med tanke på en rättvis behandling av områdena och god förvaltning är det motiverat att också upptäckta fel kan rättas smidigt och utan dröjsmål. 

Helsingfors stad samt välfärdsområdena Birkaland, Södra Karelen och Södra Österbotten ansåg dock att den i förordningen angivna gräns för betydelsen av en rättelse av uppgifter är för hög. Som i betydande grad snedvridande poster betraktas de poster av engångsnatur eller retroaktiva poster i kommunernas bokslut som nämns i förordningen och som uppgår till minst cirka 50 euro beräknat per invånare i kommunen eller välfärdsområdet. I stället för den föreslagna gränsen bör alla poster som snedvrider kalkylerna strykas i överföringskalkylerna och i fråga om posterna bör boksluten för 2021 och 2022 noggrant gås igenom. I vilket fall som helst bör gränsen vara betydligt lägre än 50 euro, eftersom även mindre konsekvenser kumuleras på riksnivå i grunden för välfärdsområdenas finansiering.  

Enligt Helsingfors stads utlåtande borde man redan tidigare ha beaktat olika sätt att bokföra kostnadsuppgifter. Att finansieringskalkylerna ändras i detta skede försvårar den systematiska ekonomiska beredningen. 

Norra Österbottens välfärdsområde understödde de föreslagna ändringarna, men konstaterade att de kostnader som överförts från kommunerna till välfärdsområdena kommer att innehålla oklarheter trots lagändringen. I utlåtandet från Södra Österbottens välfärdsområde togs det upp flera brister som gäller det kunskapsunderlag som använts vid bestämmandet av de kostnader som överförs. I synnerhet i fråga om serviceklasspecifika kostnadsuppgifterna för 2021 har kommunerna inte fullt ut rapporterat till exempel lönekostnaderna för den överförda personalen inom stöd- och måltidstjänsterna och kuratorerna och psykologerna inom elev- och studerandevården, kostnaderna för arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte och hyreskostnaderna för fastigheter. Enligt Södra Österbottens välfärdsområde bör kommunerna och välfärdsområdena ännu i samarbete kontrollera också uppgifterna för 2022 och rapporteringen om dem. I anslutning till de uppgifter som ska rättas bör det i fråga om under- och överskotten 2021 och 2022 särskilt noggrant utredas de poster som orsakar underskotten och hur de i praktiken syns under tidigare år. Utöver de poster som föreslås bli rättade bör också de skulder som överförs från samkommunerna och deras låne- och avskrivningstider granskas. 

Enligt Kajanalands välfärdsområde beaktas de exceptionella faktorerna i kommunernas finansiering för 2022 sannolikt fortfarande inte i tillräcklig utsträckning. Engångsersättningen i finansieringen av området 2023 är fortfarande negativ. 

Kymmenedalens välfärdsområde lyfte fram de uppdateringar av grunduppgifterna om behovsfaktorerna för 2023 som gjorts i området. Detta inverkar dock inte på den rättelse som görs nu, utan de preciserade uppgifterna inverkar i fortsättningen på hur finansieringen bestäms utifrån uppgifterna för året i fråga. 

Utifrån utlåtandena har motiveringen till propositionen kompletterats något, men inga egentliga ändringar i sak har gjorts. I samband med reformen baserar sig bestämmandet av de kostnader som överförs från kommunerna till välfärdsområdena på lagstiftning enligt vilken de serviceklasspecifika bokslutsuppgifter för 2021 och 2022 som kommunerna lämnat till Statskontoret används som kunskapsunderlag. Att grunderna för överföringskalkylerna ändras i större utsträckning än de nu föreslagna preciserande bestämmelser om rättelse av enskilda snedvridande uppgifter är inte längre möjligt i denna fas av reformen. Vid rättelse av uppgifter som snedvrider kalkylerna är det i praktiken inte heller möjligt att uppnå att alla retroaktiva och extraordinära engångsposter för kalkylåren 2021 och 2022 rättas utan tröskeln för betydelse. Då måste det faktum godkännas att det under varje bokslutsår redan i princip alltid i någon mån infaller poster av extraordinär natur. 

6  Specialmotivering

26 a §.Rättelse av räknefel. Det föreslås att till finansieringslagen fogas en ny paragraf om rättelse av räknefel. Paragrafen är en specialbestämmelse som i första hand ska tillämpas i förhållande till de bestämmelser om rättelse av fel som finns i förvaltningslagen. Paragrafen gör det möjligt att rätta klara fel i de beslut som fattas med stöd av lagen om välfärdsområdenas finansiering och i de kalkyler och uppgifter som ligger till grund för besluten. 

Förutsättningarna för rättelse av fel enligt den föreslagna bestämmelsen avviker från förutsättningarna för rättelse av sakfel (50 §) och rättelse av skrivfel (51 §) enligt 8 kap. i förvaltningslagen. Det fel som ska rättas behöver inte vara uppenbart och felet kan rättas också i det fall att rättelsen leder till ett oskäligt slutresultat för en part. En parts eget förfarande har inte heller någon betydelse vid bedömningen. Avsikten är att de fel i kalkyler och grundläggande uppgifter till dem som inverkar på välfärdsområdenas finansiering ska kunna rättas på ett heltäckande sätt i olika situationer och på ett sätt som är rättvist med tanke på välfärdsområdena så att till exempel rättelse av fel som gäller flera välfärdsområden inte ska vara beroende av ett enskilt välfärdsområdes samtycke till rättelsen.  

Om det under finansåret upptäcks fel i till exempel beslut om välfärdsområdenas finansiering eller i de kalkyler eller uppgifter som ligger till grund för besluten, kan bestämmelserna om rättelse av fel i första hand tillämpas. Då kan besluten om välfärdsområdenas finansiering och de uppgifter om utbetalning som lämnats till Servicecentret för statens ekonomi- och personalförvaltning ändras ännu under finansåret med anledning av rättelsen av fel. Den finansiering som betalas till välfärdsområdet under hela året ligger således på rätt nivå, och det är till denna del inte längre behövligt att senare separat tillämpa bestämmelserna om betalning av utebliven förmån eller återbetalning av grundlös förmån. 

Beräkningsprocessen i anslutning till bestämmandet av välfärdsområdenas finansiering är rätt komplicerad och beräkningsfel kan uppstå i olika skeden av processen. Fel som kan rättas med stöd av den föreslagna bestämmelsen kan vara till exempel räknefel som hänför sig till bestämmandet av finansieringsnivån för hela landet enligt finansieringslagen eller ett enskilt välfärdsområdes finansiering, såsom fel i de tabeller som ligger till grund för kalkylerna. I de uppgifter som ligger till grund för kalkylerna kan det bli aktuellt att rätta till exempel fel som upptäckts i uppgifterna om bestämningsfaktorerna för finansieringen och som påverkar särskilt fördelningen av finansieringen mellan områdena.  

Välfärdsområdenas finansiering från och med 2023 justeras ännu under innevarande år utifrån kommunernas bokslutsuppgifter för 2022. Denna justering beaktas i den så kallade engångsersättning som avses i 35 a § i finansieringslagen och som gäller finansieringen för 2023 samt från och med finansieringen för 2024. Vid justeringen inverkar fel i en enskild kommuns bokslutsuppgifter på de nettokostnader som överförs och därigenom på nivån på finansieringen för hela landet till välfärdsområdena och på de välfärdsområdesspecifika övergångsutjämningarna. Efter 2024 ändras inte längre överföringskalkylerna över finansieringen för reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet, och då kan de fel som ska rättas endast hänföra sig till uppgifter om välfärdsområdena. 

Enligt den föreslagna paragrafen ska på rättelse av fel dessutom tillämpas de bestämmelser om rättelse av fel som finns i 8 kap. i förvaltningslagen. Således ska i tillämpliga delar tillämpas de bestämmelser om inledande och behandling av rättelseärenden som finns i 52 § i förvaltningslagen samt de kompletterande bestämmelser om rättelseförfarandet som finns i 53 § i förvaltningslagen.  

På rättelse av fel ska tillämpas tidsfristen enligt 52 § 1 mom. i förvaltningslagen, enligt vilket initiativet ska tas eller yrkandet på rättelse av ett fel framställas inom fem år från det att beslutet fattades. Däremot ska bestämmelserna om sättet att rätta sakfel och skrivfel i 2 mom. i den paragrafen tillämpas med beaktande av karaktären av respektive fel som ska rättas. Ett fel som kan jämföras med sakfel förutsätter att ärendet behandlas på nytt och att ett nytt beslut meddelas i ärendet. Ett fel som kan jämföras med skrivfel kan rättas genom att den expedition som innehåller felet ersätts med en rättad. När det är fråga om ett klart fel i kalkylerna eller uppgifterna är utgångspunkten att ett separat hörande av parterna i allmänhet inte behövs. En part ska dock ges tillfälle att bli hörd innan felet rättas, om det behövs för att ärendet ska kunna utredas. I enlighet med 52 § 3 mom. i förvaltningslagen ska angående rättelse av ett fel anteckning göras i det ursprungliga beslutets liggarexemplar eller i myndighetens informationssystem. En part ska ges en rättad eller ny expedition utan avgift. 

När en myndighet handlägger en rättelse av ett sak- eller skrivfel kan den enligt 53 § 1 mom. i förvaltningslagen förbjuda verkställigheten av beslutet tills vidare eller bestämma att den ska avbrytas. Den nämnda bestämmelsen lämpar sig i princip inte väl för de aktuella situationerna enligt finansieringslagen. Till denna del bör det beaktas att välfärdsområdenas finansiering enligt finansieringslagen ska betalas månatligen och att det inte är möjligt att avsevärt avvika från denna betalningsrytm utan att äventyra genomförandet av de tjänster som tryggas i grundlagen. Ett verkställighetsförordnande kan således inte heller i princip gälla annat än endast en liten del av finansieringen i fråga. 

Förvaltningslagens 53 § 2 mom. ska tillämpas som sådant på rättelse av fel enligt den föreslagna paragrafen. I det momentet sägs att om omprövning har begärts eller om ändring har sökts i ett beslut i vilket ett sak- eller skrivfel ska rättas eller om ett särskilt föreskrivet förfarande är anhängigt beträffande beslutet, ska den myndighet hos vilken omprövning begärts eller ändring sökts eller där förfarandet är anhängigt underrättas om att ärendet som gäller rättelse av fel har tagits upp till behandling och tillställas beslutet i ärendet. Behandlingen av ett rättelseärende påverkar inte besvärstiden eller någon annan frist. 

I 30 § i finansieringslagen sägs det att om ett välfärdsområde är missnöjt med bland annat ett beslut som gäller beviljande av statlig finansiering, betalning av utebliven förmån eller återbetalning av grundlös förmån, har välfärdsområdet rätt att framställa en begäran om omprövning av beslutet hos finansministeriet. Begäran om omprövning ska framställas inom tre månader från delfåendet av beslutet. Ett anhängigt rättelseförfarande inverkar således inte på tiden för begäran om omprövning, och rättelsen av ett fel i beslutet inleder inte någon ny tid för begäran om omprövning. 

Enligt 53 § 3 mom. i förvaltningslagen får ett beslut genom vilket en myndighet har avslagit ett yrkande på rättelse av fel inte överklagas genom besvär. Bestämmelsen ska också tillämpas på rättelse av fel enligt den nu föreslagna paragrafen. 

35 §.Övergångsutjämning. I paragrafens 6 mom. finns det bestämmelser om justering av övergångsutjämningarna 2023 på basis av kommunernas bokslutsuppgifter för 2022. Momentet har tidigare kompletterats med bestämmelser som trädde i kraft den 10 mars 2023 och som gäller hur de retroaktiva löneharmoniseringskostnader som ingår i kommunernas bokslut för 2021 och 2022 ska beaktas när de faktiska kostnaderna justeras.  

Det föreslås att till momentet fogas bestämmelser om att även kommunens enskilda bokslutsuppgifter som avsevärt snedvrider de faktiska kostnaderna ska beaktas vid justeringen av övergångsutjämningarna. I fråga om de närmare bestämmelserna hänvisas det i momentet till 57 § 3 mom. i lagen om statsandel för kommunal basservice och till statsrådets förordning som utfärdats med stöd av 6 mom. i den paragrafen. Genom denna regleringsteknik kan det säkerställas att de poster som snedvrider kalkylerna på basis av bestämmelserna beaktas på samma sätt i kalkylerna över kommunernas finansiering och i kalkylerna över välfärdsområdenas finansiering. Bestämmelserna om justering av finansieringskalkylerna ska i princip överensstämma mellan kommunerna och välfärdsområdena.  

I 7 § i statsrådets förordning om statsandel för kommunal basservice, som trädde i kraft den 30 juni 2023, föreskrivs det närmare om hur kommunens bokslutsuppgifter som avsevärt snedvrider kalkylerna rättas 2023 i samband med justeringen av överföringskalkylerna för finansieringen.  

När överföringskalkylerna justeras 2023 kan i kalkylerna beaktas de uppgifter som närmare anges i 7 § i statsrådets förordning om statsandel för kommunal basservice, med avvikelse från de bokslutsuppgifter som kommunen meddelat Statskontoret. De uppgifter som anges i förordningen är sådana där kommunernas bokföringspraxis kan avvika från varandra så att de kommunvisa kalkylerna kan snedvridas avsevärt mellan kommunerna. I förordningen föreskrivs det om att dessa uppgifter ska beaktas så att inkomsterna eller kostnaderna i fråga om alla kommuner beaktas på ett sätt som motsvarar den faktiska årliga kostnad som överförs och som utgör kalkylernas syfte. Snedvridningar kan uppkomma i båda riktningarna. I en del fall är det fråga om att den kostnad som överförs är för liten i förhållande till kostnadsnivån för ett år. Till exempel de inkomster som kommunerna bokför för serviceklasserna kan vara för stora i förhållande till nivån för ett år, och den nettokostnad som överförs är då för liten. I andra fall är det fråga om att de kostnader som kommunerna bokför för serviceklasserna är för stora i förhållande till nivån för ett år, och den kostnad som överförs är då för stor.  

I samband med justeringen av överföringskalkylerna är det i praktiken inte möjligt att på ett helt och hållet enhetligt sätt för varje kommun beakta de uppgifter som ligger till grund för överföringskalkylerna, utan syftet med regleringen är att ingripa endast i uppgifter som avsevärt snedvrider kalkylerna. Tröskeln för att beakta kommunens bokslutsuppgifter med avvikelse från vad kommunen meddelat är enligt bestämmelserna avsedd att vara hög. Enligt förordningen ska det vara fråga om uppgifter som avsevärt snedvrider de kommunspecifika kostnaderna i överföringskalkylen. Som gräns i euro vid bedömningen av om en snedvridning är avsevärd anses enligt motiveringen till förordningen en bokslutspost på cirka 50 euro beräknat per invånare i kommunen eller välfärdsområdet. Den effekt som en årlig post som ska rättas i kommunens bokslutsuppgifter har på ett välfärdsområdes övergångsutjämning är grovt uppskattat cirka hälften av nämnda summa. Till denna del avviker bestämmelserna således från de gällande bestämmelserna om beaktande av retroaktiva löneharmoniseringskostnader som bokförts för 2021 och 2022. Retroaktiva löneharmoniseringskostnader ska beaktas utan en nedre gräns, det vill säga också i sådana situationer där uppgifternas inverkan på en kommuns statsandel inte är avsevärd. 

Enligt 7 § 2 mom. i statsrådets förordning om statsandel för kommunal basservice kan följande uppgifter om kommunens bokslutsuppgifter för 2021 och 2022 beaktas justerade i överföringskalkylerna, om uppgifterna på det sätt som beskrivs ovan avsevärt skulle snedvrida kalkylerna: 

1) de retroaktiva beredskapsersättningar inom räddningsväsendet som kommunen har redovisat så att den lönekostnad som överförs motsvarar de prestationsbaserade lönekostnaderna för ett år, 

2) de retroaktiva underskott samt retroaktiva överskott hos samkommuner inom social- och hälsovården och räddningsväsendet som kommunen har redovisat, så att den andel som ska beaktas motsvarar kostnaderna för ett år, 

3) till den del kommunen inte har redovisat underskottet hos samkommuner för social- och hälsovårdsdistrikt och socialomsorgsdistrikt för 2021 och 2022 som kostnader för social- och hälsovården, en andel av underskottet som medlemskommunens kostnad enligt samkommunens bokslut, 

4) återbetalning av överskott samt täckning av underskott hos samkommuner inom social- och hälsovården och räddningsväsendet för 2021 och 2022 som intäkter, utgifter eller rättelse av utgifter för medlemskommunerna så, att återbetalningen fördelas mellan kommunerna på det sätt som avtalats i grundavtalet och så att kostnaderna till det belopp av återbetalningen som beaktas motsvarar kostnaderna för ordnandet av service för ett år, 

5) återbetalning av retroaktivt överskott eller täckning av underskott hos andra än i 2–4 punkten avsedda samarbetsorganisationer inom social- och hälsovården och räddningsverk i form av köpta tjänster som kommunen har redovisat för 2021 och 2022, så att kostnaden motsvarar andelen köpta tjänster för ett år, 

6) de vinster och förluster för överlåtelse av lokaler och fastigheter inom social- och hälsovården och räddningsväsendet och de vinster och förluster för överlåtelse av aktier och andelar som kommunen redovisat för serviceklasserna så, att den kostnad som överförs från kommunen till denna del motsvarar en nettokostnad motsvarande ordnandet av service för ett år, 

7) de avskrivningar och nedskrivningar av engångsnatur inom social- och hälsovården och räddningsväsendet som kommunen redovisat för serviceklasserna. 

I 7 § 3 mom. i statsrådets förordning om statsandel för kommunal basservice föreskrivs det närmare om det förfarande genom vilket ovan avsedda poster beaktas i överföringskalkylerna. Kommunerna och samkommunerna ska för finansministeriet lägga fram en redogörelse över de retroaktiva löneharmoniseringskostnader som bokförts som utgifter för 2021 och 2022 och över de andra ovannämnda poster som anges i förordningen samt över grunderna på vilka kostnaderna har bokförts. Dessutom ska uppgifter lämnas in om den rättsliga grund som betalningen av de retroaktiva posterna grundar sig på (uppgifter om domstolsbeslut eller bindande avtal). Enligt motiveringen till förordningen ska av den redogörelse som lämnas in till finansministeriet tillräckligt specificerat framgå kostnadernas belopp per år. Samkommunerna ska också lämna in exakta uppgifter om medlemskommunernas betalningsandelar. Kommunerna och samkommunerna ska klarlägga uppgifterna till den del de har bokslutsuppgifter som snedvrider de kalkyler som avses i punkterna i fråga. Finansministeriet kan dessutom separat begära tilläggsutredning av kommunerna och välfärdsområdena samt vid granskningen av uppgifterna använda också andra uppgifter från ekonomirapportering, kommunernas och samkommunernas bokslut, grund- och samarbetsavtal eller motsvarande. 

Kommunerna och samkommunerna är således utredningsskyldiga vad gäller posterna i fråga. Ovannämnda uppgifter har begärts av kommunerna, samkommunerna och de välfärdsområden som svarar för godkännandet av samkommunernas bokslut genom en enkät vars tidsfrist gick ut den 7 juli 2023.  

Enligt förordningen ska finansministeriet utarbeta ett utkast till överföringskalkyler senast den 31 augusti 2023. Kommunerna och välfärdsområdena kan lämna kommentarer om utkastet till kalkyl till finansministeriet senast den 30 september 2023. Den slutliga överföringskalkylen uppgörs så att den ligger till grund för besluten om statlig finansiering till kommunerna och välfärdsområdena för 2024. 

7  Bestämmelser på lägre nivå än lag

Närmare bestämmelser om kommunernas bokslutsuppgifter som ska rättas i samband med justeringen av kalkylerna finns i 7 § 1–3 mom. i statsrådets förordning om statsandel för kommunal basservice, som utfärdats med stöd av 57 § 3 och 6 mom. i lagen om statsandel för kommunal basservice. De ändringar i förordningen som gäller de uppgifter som ska rättas trädde i kraft den 30 juni 2023. Samtidigt med den ovannämnda förordningen trädde en ändring av 5 § i statsrådets förordning om välfärdsområdenas finansiering i kraft, och enligt den ändringen rättas i kalkylerna över välfärdsområdenas finansiering i hela landet motsvarande uppgifter som avsevärt snedvrider kalkylerna. Innehållet i förordningarna beskrivs närmare ovan i specialmotiveringen till 35 §. 

Utifrån de ovannämnda bestämmelserna offentliggjorde finansministeriet den 31 augusti 2023 ett utkast till kalkyl över överföringen av finansieringen för reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Kommunerna och på samkommunernas vägnar välfärdsområdena har haft möjlighet att lämna kommentarer om utkastet till kalkyl senast den 30 september 2023. I oktober 2023 offentliggörs en uppdaterad kalkyl över överföringen av finansieringen, som innehåller de poster som rättats på basis av kommentarerna inklusive en rättelse enligt den aktuella propositionen av de uppgifter som gäller övergångsutjämningarna. 

8  Ikraftträdande

Lagen föreslås träda i kraft senast i december 2023. Då kan bestämmelsen om rättelse av uppgifter som avsevärt snedvrider kalkylerna tillämpas på den justering av övergångsutjämningarna som görs 2023. Rättelsen ska beaktas i de beslut om välfärdsområdenas finansiering för 2024 och om korrigerande engångsersättning för finansieringen för 2023 som fattas i slutet av 2023.  

Också bestämmelserna om rättelse av räknefel behöver träda i kraft ännu under innevarande år. Det är viktigt att bestämmelsen vid behov kan tillämpas på rättelse av fel som eventuellt upptäcks i de beslut om välfärdsområdenas finansiering som fattas vid utgången av 2023 och i de kalkyler och uppgifter som ligger till grund för besluten. 

9  Förhållande till budgetpropositionen

Att det i propositionen föreslås att uppgifter som avsevärt snedvrider kommunernas kostnadsuppgifter ska rättas i samband med den justering av övergångsutjämningar som görs 2023 påverkar storleken av de välfärdsområdesspecifika övergångsutjämningarna. I fråga om 2023 inverkar detta inte på den andel som staten finansierar av övergångsutjämningarna, eftersom övergångsutjämningstilläggen och övergångsutjämningsavdragen är lika stora under året i fråga. Däremot kan rättelsen från och med 2024 genom den statliga finansieringsandelen av övergångsutjämningarna inverka på storleken av det anslag som i statsbudgeten reserverats för välfärdsområdenas icke-öronmärkta finansiering (moment 28.89.31 Finansiering av social- och hälsovården och räddningsväsendet inom välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen). Propositionen hänför sig på det sätt som nämns ovan till budgetpropositionen för 2024.  

I fråga om välfärdsområdenas kalkylerade finansiering för hela landet görs däremot motsvarande rättelse av uppgifter som snedvrider överföringskalkylerna för finansieringen redan med stöd av 5 § i statsrådets förordning om välfärdsområdenas finansiering, som trädde i kraft den 30 juni 2023, och den nu aktuella propositionen påverkar inte statsbudgeten för 2024 till denna del.  

Eftersom kommunerna och välfärdsområdena ännu har möjlighet att före den 30 september 2023 lämna kommentarer om de poster som rättats i utkastet till överföringskalkyl, upprättas den slutliga överföringskalkylen för finansieringen först efter det att dessa uppgifter har beaktats. Avsikten är således att beloppet av välfärdsområdenas finansiering enligt det ovannämnda momentet vid behov ännu ska uppdateras i den kompletterande budgetpropositionen. 

10  Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning

I propositionen föreslås det att finansieringslagen ska kompletteras med en paragraf om rättelse av räknefel. Den föreslagna nya paragrafen motsvarar i sak bestämmelserna i 47 § i lagen om statsandel för kommunal basservice. Bestämmelserna om rättelse av fel kan anses ha samband med de bestämmelser om grundläggande fri- och rättigheter som finns i 21 § i grundlagen och som gäller tryggande av god förvaltning.  

I finansieringslagen är det fråga om beviljande av statlig finansiering till välfärdsområdena. Således har de föreslagna bestämmelserna om rättelse av räknefel inga direkta konsekvenser för individer. Den statliga finansieringen till välfärdsområdena bestäms på kalkylerade grunder som anges i lagen, och finansministeriets beslutsfattande enligt finansieringslagen är inte förenat med någon egentlig prövningsrätt i fråga om innehållet. Beviljandet av finansiering baserar sig på ett mycket omfattande kunskapsunderlag och förutsätter många beräkningar. Syftet med de föreslagna bestämmelserna om rättelse av fel är att klara fel i de kalkyler och uppgifter som ligger till grund för beviljandet av välfärdsområdenas finansiering ska kunna rättas på ett heltäckande sätt så att finansieringen de facto motsvarar vad som föreskrivs i finansieringslagen. De föreslagna bestämmelserna avviker i synnerhet i fråga om förutsättningarna för rättelse av fel från vad som föreskrivs i förvaltningslagen. De förfarandebestämmelser om rättelse av fel som finns i 8 kap. i förvaltningslagen ska dock tillämpas till den del de lämpar sig för rättelse av de nu aktuella felen. På detta sätt säkerställs en god förvaltning vid behandlingen av ett rättelseärende.  

I propositionen föreslås det dessutom bestämmelser om justering av de välfärdsområdesspecifika övergångsutjämningarna, och de uppgifter i kommunernas bokslutsuppgifter för 2021 och 2022 som snedvrider övergångsutjämningskalkylerna ska rättas med stöd av dessa bestämmelser. Syftet med bestämmelserna är att den finansiering som baserar sig på kommunernas kostnadsuppgifter och som överförs till välfärdsområdena ska motsvara de faktiska kostnaderna för ordnandet av tjänsterna. Grundlagsutskottet anser att till det allmännas skyldighet enligt 22 § i grundlagen vad gäller tillgodoseende av de grundläggande fri- och rättigheterna hör statens ansvar för att se till att välfärdsområdena har praktiska förutsättningar att klara av sina uppgifter. Detta innebär också att staten i sista hand ska säkerställa att välfärdsområdenas finansiering är tillräcklig (GrUU 26/2017 rd, s. 23). De föreslagna bestämmelserna tryggar en tillräcklig finansiering per välfärdsområde när ansvaret för att ordna social- och hälsovårdstjänster och räddningsväsendets tjänster överförts från kommunerna i området till välfärdsområdet.  

På de grunder som anförs ovan kan lagförslaget behandlas i vanlig lagstiftningsordning.