1.1
Lagen om hälsovården inom försvarsmakten
6 §. I paragrafen föreskrivs det om vem som ska ha ansvaret för planeringen, styrningen, tillsynen och ordnandet av hälsovården inom försvarsmakten.
Enligt paragrafens 1 mom. ska den allmänna planeringen och styrningen av samt tillsynen över hälsovården inom försvarsmakten skötas av huvudstaben. På motsvarande sätt ska huvudstaben enligt 26 § i lagen om försvarsmakten leda och övervaka utförandet av de uppgifter som ankommer på försvarsmakten, om inte något annat följer av behörigheten för kommendören för försvarsmakten. Till huvudstabens uppgifter hör bland annat att på riksnivå besluta om hälsovårdens allmänna riktlinjer och mål, utbildning, forskning och utveckling samt att se till att hälsovården har tillräckliga resurser och att tjänstemännen och de utomstående tjänsteproducenterna inom hälsovården är bekanta med de bestämmelser och föreskrifter som gäller hälso- och sjukvård och har enhetliga handlingssätt. Bestämmelsen motsvarar gällande lag.
Enligt 2 mom. bärs ansvaret för hälsovårdsarrangemangen inom försvarsmakten av Försvarsmaktens logistikverk. De grundläggande bestämmelserna om logistikverket ingår i 27 b § i lagen om försvarsmakten. Försvarsmaktens logistikverk ansvarar för arrangemangen inom försvarsmaktens primärvård, företagshälsovård, specialiserade sjukvård, miljö- och hälsoskydd och läkemedels- och sjukvårdsmaterielförsörjning på det regionala och landsomfattande planet. Till uppgifterna hör att samordna försvarsmaktens och de övriga hälsovårdsproducenternas hälsovårdsverksamhet. Logistikverket ansvarar också för planeringen, ordnandet och den operativa ledningen av hälsovården på regional nivå under undantagsförhållanden. Bestämmelser om Centralen för militärmedicin, som hör till logistikverket, och om garnisonernas hälsostationer som lyder under den, ingår i statsrådets förordning om hälsovården inom försvarsmakten.
Enligt paragrafens 3 mom. ska ett regionförvaltningsverk övervaka lagenligheten i hälsovård som försvarsmakten enligt denna eller någon annan lag ordnar eller tillhandahåller i Finland och ge handledning i samband med tillsynen. Tillsynsbehörigheten ska inte gälla hälsovård som tillhandahålls av försvarsmakten i fall där befogenheter enligt lagen om försvarstillstånd eller beredskapslagen under undantagstillstånd enligt 3 § 1 och 2 punkten i beredskapslagen har tagits i bruk. Dessa undantagsförhållanden handlar om ett väpnat angrepp mot Finland eller ett angrepp mot Finland som är så allvarligt att det kan jämställas med ett väpnat angrepp, om hot om sådana angrepp eller om förhållandena omedelbart efter ett angrepp. Hälsovård som försvarsmakten tillhandahåller i dessa situationer övervakas av huvudstaben.
Hälsovården för trupper under krigstid sköts delvis också av samhället i övrigt. Försvarsmakten tillhandahåller hälso- och sjukvården på stridsfält och under stridsförhållanden, inklusive sjuktransporter från stridsområden. Sjukvårdsdistrikten och till en del andra offentliga sjukvårdsinrättningar tillhandahåller i sina lokaler specialsjukvårstjänster för trupper under krigstid. Tillsynen över denna verksamhet hos sjukvårdsdistrikten och andra motsvarande tjänsteproducenter av hälso- och sjukvård utanför försvarsmakten genomförs också under undantagsförhållanden på det sätt som bestäms om tillsynen annanstans i lag.
Enligt förslaget ska det huvudsakliga ansvaret för styrningen och tillsynen av försvarsmaktens hälsovårdstjänster bäras av ett regionförvaltningsverk.
Enligt 3 § 1 mom. i lagen om hälsovården inom försvarsmakten ansvarar försvarsmakten för hälsovården för dem som med stöd av värnpliktslagen och lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor tjänstgör inom försvarsmakten eller gränsbevakningsväsendet under deras tjänstgöringstid samt för sådana studerande som ska utbildas för militära tjänster. I samband med detta tillhandahåller Centralen för militärmedicin avtalsbaserade hälsovårdstjänster för dem som är anställda hos gränsbevakningsväsendet.
Försvarsmakten ordnar hälso- och sjukvårdstjänster också på grundval av en del andra lagar. Arbetsgivare ska enligt 4 § 1 mom. i lagen om företagshälsovård på sin bekostnad ordna företagshälsovård för att förebygga och bekämpa risker och olägenheter för hälsan som beror på arbetet och arbetsförhållandena samt för att skydda och främja arbetstagarnas säkerhet, arbetsförmåga och hälsa. Enligt 7 § 1 mom. får arbetsgivaren ordna dessa företagshälsovårdstjänster genom att skaffa de tjänster som behövs från en hälsovårdscentral, ordna tjänsterna själva eller tillsammans med andra arbetsgivare eller skaffa de tjänster som behövs från någon annan verksamhetsenhet eller person som har rätt att producera företagshälsovårdstjänster. Centralen för militärmedicin tillhandahåller merparten av företagshälsovårdstjänsterna för försvarsmaktens anställda personal, men en del av tjänsterna upphandlas från hälsocentraler och privata tjänsteproducenter.
I 17 § i lagen om militär krishantering föreskrivs dessutom att den som hör till krishanteringspersonalen har rätt till hälsovård enligt lagen om hälsovården inom försvarsmakten. Tillsynen som avses i den föreslagna paragrafen gäller hälsovård som försvarsmakten ordnar eller tillhandahåller i Finland. I fråga om hälsovårdstjänster som ordnas eller tillhandahålls med stöd av lagen om militär krishantering gäller tillsynen endast hälsovården för dem som deltar i utbildning enligt 6 § i lagen som ordnas i Finland.
För att säkerställa att styrningen och tillsynen är likvärdig i landets olika delar, föreskrivs det i 4 mom. att Valvira ska styra regionförvaltningsverkets verksamhet när det gäller att genomföra, samordna och förenhetliga tillsynen och tillhörande styrning. I momentet fastställs det dessutom vilka ärenden som i första hand ska handläggas och avgöras av Valvira. Till dessa hör ärenden i hälsovården inom försvarsmakten som kan anses principiellt viktiga eller vittsyftande. Sådana ärenden är bland annat fall där den nya lagstiftningen måste tolkas eller där det av någon annan orsak inte finns en etablerad myndighetspraxis, och fall där det ska bedömas om en verksamhet för vilken det inte finns bestämmelser eller nationella rekommendationer fyller måttet. Principiellt viktiga och vittsyftande ärenden kan sådana betydande förändringar som rör ordnandet av hälso- och sjukvårdstjänster vara. I oklara fall kan Valvira efter att ha hört regionförvaltningsverket bedöma om ett enskilt ärende principiellt sett är så viktigt eller vittsyftande att det ska behandlas av Valvira.
Eftersom ett klagomål som gäller verksamhetsenheter eller yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården eller något annat tillsynsärende inom hälso- och sjukvården även kan ha samband med frågor som gäller hälsovården inom försvarsmakten, är det befogat att Valvira också utreder och behandlar ärendet till denna del. Valvira ska enligt förslaget dessutom behandla sådana enskilda ärenden som regionförvaltningsverkets tjänstemän för tillsynsärenden bör anses jäviga att behandla. Sådana situationer kan uppkomma till exempel när en tjänsteman vid regionförvaltningsverket som handlägger tillsynsärenden tidigare har arbetat i den organisation som är föremål för tillsynen i en uppgift som är viktig med hänsyn till tillsynsärendet i fråga och behandlingen av ärendet inte går att överföra till en annan tjänsteman vid regionförvaltningsverket. Vid bedömningen av jäv bör beaktas vad som föreskrivs om jävsgrunder i förvaltningslagen (434/2003).
Genom tillsynen och styrningen i samband med den tryggas och främjas tjänsternas kvalitet samt patientsäkerheten. Målet är att redan på förhand förhindra att förhållanden och praxis som äventyrar patientsäkerheten uppstår. Styrningen kan också kallas förhandstillsyn. Den inbegriper bland annat rådgivning, information, avtalade styrningsbesök i de verksamhetsenheter som övervakas samt utbildningsverksamhet. Genom välfungerande handledning kan det ofta undvikas att tillsynsmyndigheten behöver ingripa genom efterhandstillsyn eller ålägganden i den verksamhet som bedrivs av en verksamhetsenhet inom hälsovården.
Det föreslås att ett bemyndigande införs i paragrafens 5 mom. Enligt detta ska närmare bestämmelser om arbetsfördelningen mellan Valvira och regionförvaltningsverket kunna utfärdas genom förordning av statsrådet.
10 a §. Det föreslås att en ny bestämmelse om styrnings- och utvärderingsbesök fogas till lagen.
Styrnings- och utvärderingsbesöken gäller styrning, utvärdering och uppföljning av verksamheten. Syftet är bland annat att göra ledningen och den övriga personalen vid verksamhetsenheten förtrogen med tillsynsprogrammen, lagstiftningen och andra frågor som är aktuella med hänsyn till genomförandet av hälsovården. Under besöken sker det i allmänhet ett ömsesidigt informationsutbyte. I samband med besöken får tillsynsmyndigheterna information om objektets verksamhet, sätten att genomföra tjänsterna och de lokala förhållandena.
De styrnings- och utvärderingsbesök som avses i denna paragraf sammanhänger inte med utredning av upptäckta eller misstänkta missförhållanden, i motsats till inspektionsbesöken enligt 10 b §. Bestämmelsen avses förtydliga statusen hos de besök tillsynsmyndigheterna i olika syften gör hos den övervakade.
Enligt 2 mom. i paragrafen ska styrnings- och utvärderingsbesök och programmet för besöken alltid avtalas på förhand med Försvarsmaktens logistikverk och den berörda hälsovårdsenheten. Vid ett styrnings- och utvärderingsbesök måste tidpunkten för besöket vara acceptabel för den enhet som är föremål för besöket. Besöksobjektet kan också meddela att det inte anser besöket som tillsynsmyndigheterna har planerat nödvändigt.
10 b §. Det föreslås att en ny paragraf om inspektion av hälsovården inom försvarsmakten och av de enheter och lokaler som används för verksamheten fogas till lagen. De föreslagna bestämmelserna motsvarar till exempel bestämmelserna om den kommunala hälso- och sjukvården i folkhälsolagen och i lagen om specialiserad sjukvård. Det har emellertid inte ansetts nödvändigt att i paragrafen införa någon bestämmelse om handräckning av polisen.
Enligt 1 mom. i paragrafen får regionförvaltningsverken och Valvira inspektera försvarsmaktens hälsovård samt de enheter och lokaler som används för verksamheten när det har framkommit omständigheter som gör det befogat att företa inspektion. Dessa kan till exempel vara skriftliga klagomål, påståenden som framförts i medierna eller misstankar om eventuella missförhållanden. Eftersom Valvira har begränsade möjligheter att själv företa inspektioner, föreslås i momentet också en bestämmelse om att Valvira får ålägga regionförvaltningsverket att företa inspektionen. Också i det fallet ska det finnas en grundad anledning för inspektionen.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs närmare om inspektioner. Bestämmelsen grundar sig på principen att en inspektör ska ha tillträde till inspektionsobjektets alla verksamhetslokaler och rätt att få tillgång till alla uppgifter och handlingar som är nödvändiga för inspektionen. Inspektören ska ha rätt att få uppgifter och handlingar trots sekretessbestämmelser. Enligt lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården är bland annat statliga myndigheter och verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården skyldiga att trots sekretessbestämmelser lämna regionförvaltningsverket och Valvira begärda uppgifter och utredningar i fall som gäller tillsynen över yrkesutbildade personer. Den föreslagna bestämmelsen behövs för att det också i samband med organisationstillsynsinspektioner ska gå att granska patienthandlingar trots sekretessbestämmelser. Dessutom kan man behöva ta fotografier av objektet som senare kan användas för att också efter en inspektion kunna utreda och bedöma huruvida verksamheten uppfyller gällande krav, till exempel omständigheter i anknytning till hygienen och hanteringen av läkemedel i hälsovårdsenheten.
Inspektionsrätten ska inte gälla utrymmen som används för boende av permanent natur och därför omfattas av hemfriden. I praktiken gäller inspektionerna verksamhetsenheterna och utrymmena för den hälso- och sjukvård som försvarsmakten ordnar och tillhandahåller, och utrymmena som inspekteras är inte avsedda för permanent boende.
Inspektionsrätten ska enligt förslaget även begränsas så att de som företar inspektioner inte ska ha tillträde till objekt och uppgifter som ska hållas hemliga av försvarsskäl.
Till de uppgifter som är sekretessbelagda av försvarsskäl hör till exempel uppgifter om skyddsarrangemang för personer, byggnader, inrättningar, konstruktioner samt data- och kommunikationssystem, uppgifter om beredskap för undantagsförhållanden enligt 3 § 1 och 2 mom. i beredskapslagen, om upprätthållande av statens säkerhet, om militär underrättelseverksamhet, försvarsmaktens utrustning, sammansättning, förläggning eller användning, uppgifter om det övriga militära försvaret eller om uppfinningar, konstruktioner, anordningar eller system som tjänar försvaret och uppgifter om objekt som annars är av betydelse för försvaret eller om försvarsberedskapen. I fråga om tillgången till sekretessbelagda uppgifter gäller begränsningen i praktiken till exempel uppgifter som avses i 24 § 7—10 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, såsom uppgifter om planer under krigstid som gäller förläggning av medicinalvårdstrupper eller prognosticerade patientströmmar. Inspektörer ska inte heller ha rätt till sådana uppgifter om hälsovården inom försvarsmakten som i sig är sekretessbelagda av försvarsskäl eller som inte kan åtskiljas från sekretessbelagd information.
Till de objekt som ska hållas hemliga av försvarsskäl hör försvarsmaktens säkerhetsklassificerade objekt som kräver specialtillstånd. Hit hör till exempel flera underjordiska skyddsrum och marinens fartyg. För närvarande har försvarsmakten inga permanenta hälsovårdsenheter vid hemliga objekt.
I en del fall kan det också vara nödvändigt att de tjänstemän från regionförvaltningsverket och Valvira som företar en inspektion har med sig en eller flera utomstående experter. I praktiken handlar det om fall där tillsynsmyndighetens tjänstemän som företar inspektionen inte själva har den nödvändiga sakkunskapen, såsom specialkunskaper om odontologi eller vårdarbete. När regionförvaltningsverket företar en inspektion som gället mun- och tandvård kan det till exempel vara nödvändigt att en tandläkare är med. Experten i fråga arbetar på uppdrag av Valvira eller regionförvaltningsverket, och samma bestämmelser gäller för experten som för en inspektör som arbetar under tjänsteansvar. För experten gäller således motsvarande bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt enligt 23 § 2 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet som för tjänstemän. I 3 mom. föreslås det en klargörande bestämmelse om möjligheten att anlita experter. På experter tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar och bestämmelserna om skadeståndsansvar enligt skadeståndslagen (412/1974).
Det föreslagna 4 mom. ska innehålla en hänvisning till 39 § i förvaltningslagen, där det finns allmänna bestämmelser om inspektioner. Enligt den paragrafen ska det föras protokoll över inspektionen, och där fastställs också att en part har rätt att närvara vid inspektionen.
10 c §. I den nya 10 c § föreskrivs det om åtgärder som regionförvaltningsverket och Valvira får vidta om det upptäcks brister som äventyrar patientsäkerheten i ordnandet eller genomförandet av hälsovården inom försvarsmakten eller om verksamheten i övrigt strider mot lagen. Om det upptäcks brister eller andra missförhållanden som äventyrar patientsäkerheten i ordnandet eller genomförandet av hälsovården inom försvarsmakten eller om verksamheten i övrigt strider mot lagstiftningen om ordnande och genomförande av hälsovården inom försvarsmakten, får regionförvaltningsverket eller Valvira enligt paragrafens 1 mom. meddela ett föreläggande om att de ska avhjälpas. För de korrigerande åtgärderna bör en skälig tidsfrist samtidigt anges. Föreläggandet kan gälla korrigering av fel och brister som uppdagats i verksamheten eller verksamhetsprinciperna och till exempel ändring av förfaranden, liksom även reparation av brister i verksamhetslokalerna. Om en brist eller ett missförhållande som har upptäckts bedömas kunna äventyra patientsäkerheten, kan det enligt förslaget bestämmas att verksamheten omedelbart ska avbrytas. Likaledes kan användningen av en hälsovårdsenhet, en del av den eller en anordning omedelbart förbjudas i syfte att säkerställa patientsäkerheten.
Eftersom det är en lagstadgad uppgift för försvarsmakten att ordna hälsovård för dem vars hälsovård den ansvarar för, minskar inte regionförvaltningsverkets eller Valviras föreläggande om korrigering av brister eller missförhållanden eller avbrytande av verksamheten försvarsmaktens ansvar för att de nämnda hälsovårdstjänsterna ordnas på behörigt sätt. Regionförvaltningsverket och Valvira får enligt 2 mom. förena förbud och förelägganden med vite. Utöver vite kan avbrytande av verksamheten eller användningsförbud tillgripas.
Om Valvira eller regionförvaltningsverket fattar ett sådant beslut som avses i paragrafen om att verksamheten ska avbrytas eller användningen förbjudas med hänsyn till patientsäkerheten, ska enligt det föreslagna 3 mom. ett sådant beslut iakttas oavsett överklagande. Annars skulle patientsäkerheten kunna äventyras även under den tid överklagandet behandlas. Besvärsmyndigheten får emellertid besluta att verkställigheten av tillsynsmyndighetens beslut ska avbrytas.
Enligt läkemedelslagen (395/1987) ansvarar Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet ensamt för tillsynen enligt den lagen. För tillsynen över verksamhet som avses i strålskyddslagen (592/1991) ansvarar Strålskyddscentralen.
I paragrafens 4 mom. konstateras för tydlighetens skull att möjligheten för regionförvaltningsverk och Valvira att meddela förelägganden eller att förena dem med vite eller ett åläggande inte gäller uppgifter som enligt ovan nämnda lagar omfattas av Säkerhets- och utvecklingscentrets för läkemedelsområdet eller Strålskyddscentralens exklusiva tillsynsansvar. Vid tillsyn som utövas av regionförvaltningsverket eller Valvira kan det emellertid framkomma problem eller missförhållanden som hänför sig till läkemedelsförsörjningen eller användningen av strålning. För att dessa ska kunna utredas på behörigt sätt ska de enligt förslaget anmälas till Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet respektive Strålskyddscentralen.
10 d §. I paragrafen föreskrivs det om lindrigare åtgärder av tillsynsmyndigheten än de som avses i 10 c §, det vill säga att regionförvaltningsverket och Valvira får tillgripa så kallad administrativ styrning eller ge den övervakade en uppmaning när en brist, felaktighet, försummelse eller något annat missförhållande upptäcks i ordnandet eller genomförandet av hälsovården inom försvarsmakten, men det inte anses ge orsak till åtgärder enligt 10 c §. Till den administrativa styrningens medel hör att myndigheten underrättar den övervakade om sin uppfattning om vad som är ett lagenligt förfarande, gör den övervakade uppmärksam på kraven på god förvaltning eller ger den övervakade en anmärkning.
Att underrätta den övervakade om myndighetens uppfattning eller göra den övervakade uppmärksam på kraven på god förvaltning är lindrigare medel än en anmärkning. En anmärkning ska enligt förslaget kunna ges endast om ett lindrigare styrmedel inte kan anses tillräckligt med beaktande av omständigheter som inverkar på helhetsbedömningen.
Syftet med delgivandet av uppfattning och uppmärksamgörandet är att vägleda den övervakade att handla i enlighet med lagen och att i sin framtida verksamhet beakta kraven på god förvaltning. Även en anmärkning ska ges för framtiden, och avsikten är att på ett mera tillrättavisande sätt än genom ett uppmärksamgörande vägleda den som handlat lagstridigt så att de felaktigheter som konstaterats inte upprepas. När det gäller uppmärksamgörande och delgivande av uppfattning motsvarar bestämmelserna nuvarande bestämmelser till exempel i folkpensionslagen och lagen om specialiserad sjukvård. Det har ansetts nödvändigt att ta med en bestämmelse om delgivning av uppfattning i paragrafen på samma sätt som i förvaltningslagen. I paragrafen föreskrivs det också om möjligheten att uppmana den övervakade att avhjälpa en brist eller ett missförhållande som har konstaterats. Det har inte tidigare funnits bestämmelser om uppmaningar i social- och hälsovårdslagstiftningen, utan uppmaningarna har grundat sig på etablerad praxis. En uppmaning är en åtgärd med karaktären av icke förpliktande rekommendation. Eftersom de åtgärder som avses i 1 mom. i paragrafen snarast ska betraktas som myndighetens eller tjänstemannens ställningstaganden med syfte att styra verksamheten, föreslås en klargörande bestämmelse i 2 mom., enligt vilken en anmärkning eller ett uppmärksamgörande, att delgivande av uppfattning eller en uppmaning av regionförvaltningsverket eller Valvira enligt 1 mom. inte får överklagas genom besvär. Principen som kommer till uttryck i bestämmelsen motsvarar högsta förvaltningsdomstolens rättspraxis och är densamma som för anmärkningar och uppmärksamgöranden bland annat av riksdagens justitieombudsman och statsrådets justitiekansler.
10 e §. Enligt förslaget ska bestämmelser om tillsynsmyndigheternas prövningsrätt vid behandlingen av tillsynsfrågor och om preskribering av tillsynfrågor fogas till lagen.
Enligt 1 mom. i paragrafen ska tillsynsmyndigheterna när de fått vetskap om en tillsynfråga, vidta sådana åtgärdet som de anser befogade med hänsyn till patientsäkerheten eller efterlevnaden av lagen. De ärenden som väcks till exempel på grund av en anmälan till tillsynsmyndigheterna är i praktiken mycket olika sinsemellan såväl när det gäller hur allvarliga de är som i andra avseenden. Avsikten är att regionförvaltningsverket och Valvira ska pröva från fall till fall hurdana åtgärder tillsynsärendena förutsätter.
Förfarandet vid behandlingen av ett tillsynsärende ska enligt förslaget vara tudelat. Regionförvaltningsverket eller Valvira ska först sätta sig in i ärendet som de fått vetskap om och göra en preliminär helhetsbedömning med hänsyn till säkerställandet av patientsäkerheten och tillsynen över efterlevnaden av lagen. Efter detta ska tillsynsmyndigheten utifrån sin preliminära bedömning vidta sådana åtgärder som de anser befogade med hänsyn till patientsäkerheten eller efterlevnaden av lagen. När det gäller valet av åtgärder och deras omfattning ska tillsynsmyndighetens prövningsrätt vara stor. Tillsynsmyndigheten ska till exempel vid behov kunna utreda frågor per telefon och utifrån detta sammanställa ett memorandum eller skaffa handlingar i ärendet eller skaffa utredningar av den övervakade eller från annat håll genom en skriftlig begäran om utredning eller utlåtande. Om det utifrån den preliminära helhetsbedömningen inte finns skäl att misstänka att patientsäkerheten äventyras eller att den övervakade gjort sig skyldig till sådant lagstridigt förfarande eller sådan försummelse av sina skyldigheter som kräver ingripande av tillsynsmyndigheten, ska ärendet i regel inte föranleda vidare åtgärder. Bestämmelsen motsvarar bestämmelserna om behandlingen av förvaltningsklagan i förvaltningslagen.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs det att regionförvaltningsverket och Valvira inte utan särskilda skäl ska undersöka ett tillsynsärende som grundar sig på en händelse som inträffat för över två år sedan. Tillsynens verkliga utfall och effektivitet blir betydligt lägre när ärendena som undersöks är äldre. Att utreda gamla ärenden är ofta oändamålsenligt. När tiden går blir det svårare att utreda ett ärende tillförlitligt. Det här försvagar den övervakades rättsskydd. Den föreslagna preskriptionstiden på två år ska inte vara ovillkorlig, utan den kan frångås om det finns särskilda skäl för detta. Bestämmelsen motsvarar bestämmelserna om preskriptionstiden för förvaltningsklagan i förvaltningslagen och bestämmelserna om preskriptionstiden för de klagomål som riksdagens justitieombudsman och justitiekanslern i statsrådet behandlar. Den preskriptionstid som föreskrivs i 53 b § i förvaltningslagen gäller bara klagomål, men den preskriptionstid som anges i denna paragraf gäller alla tillsynsärenden.
Paragrafens 3 mom. ska även innehålla en informativ bestämmelse med hänvisningar till bestämmelserna om anmärkningsförfarande eller förfarande med förvaltningsklagan i förvaltningslagen eller lagen om patientens ställning och rättigheter.
10 f §. Enligt förslaget införs en ny paragraf om regionförvaltningsverkens och Valviras rätt att få information. Enligt förslaget ska försvarsmakten vara skyldig att på begäran, trots bestämmelserna om sekretess, ge regionförvaltningsverket och Valvira de uppgifter och utredningar om ordnandet och genomförandet av hälsovården inom försvarsmakten som är nödvändiga för deras styrnings- och tillsynsuppgifter. De uppgifter som behövs för att utreda så kallade organisationstillsynsärenden är ofta av offentlig karaktär. För att utreda dessa ärenden kan det emellertid också behövas uppgifter som till exempel ingår i patienthandlingar eller andra uppgifter som är sekretessbelagda med stöd av lag, och därför är en uttrycklig bestämmelse befogad.
Det föreslås att rätten att få uppgifter gäller inte de uppgifter som är sekretessbelagda enligt 24 § 1 mom. 7—10 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). Sådana uppgifter som är sekretessbelagda av skäl som sammanhänger med landets försvar har beskrivits närmare i motiveringarna för 10 b §.