1.1  Bakgrund

I lagen om verkställighet av böter (672/2002) föreskrivs om verkställighet av böter och flera andra offentligrättsliga fordringar. Lagen gäller olika straffrättsliga fordringar såsom böter, ordningsbot, förverkandepåföljd och brottsofferavgift. Med stöd av lagen indrivs emellertid också administrativa påföljdsavgifter och olika ersättningar. De senaste åren har det föreskrivits om flera nya administrativa påföljdsavgifter, av vilka den till antalet viktigaste är avgiften för trafikförseelse.  

Förutom om penningfordringar föreskrivs i lagen också om förfarandet med förvandlingsstraff för böter och verkställigheten av förverkandepåföljder. 

Lagen har varit i kraft i nästan 20 år. Under denna tid har det gjorts enstaka ändringar i den. Behovet att ändra lagen har inte bedömts på ett övergripande sätt. I synnerhet bestämmelserna om verkställighet av administrativa påföljdsavgifter är splittrade. 

De fordringar som drivs in med stöd av lagen behandlas i Rättsregistercentralens indrivningssystem, som kallas Rajsa. Informationssystemet når snart slutet på sin livscykel och vid Rättsregistercentralen pågår ett projekt för att modernisera verkställighetssystemet. I samband med informationssystemprojektet har en arbetsgrupp bedömt de behov av lagstiftningsändringar som ingår i denna proposition. Tidtabellen för informationssystemprojektet har preciserats under 2024, så att informationssystemet börjar moderniseras 2024 och målet är att det nya informationssystemet ska vara i full användning 2027.  

Tidtabellen för informationssystemprojektet påverkar tidtabellen för lagändringarna. I denna proposition föreslås sådana lagändringar som inte är beroende av ibruktagandet av det nya informationssystemet. Innan informationssystemet tas i bruk är avsikten att överlämna en annan regeringsproposition som innehåller de lagändringar som hänför sig till ändringarna i informationssystemet. 

1.2  Beredning

År 2021 tillsatte justitieministeriet en arbetsgrupp som skulle bedöma behoven av ändringar i lagen om verkställighet av böter i samband med informationssystemprojektet. Arbetsgruppen har utarbetat ett utkast till regeringsproposition, som innehåller ett förslag till en ny lag om verkställighet av böter. 

De viktigaste helheterna i arbetsgruppens betänkande gäller de allmänna bestämmelserna i 1 kap. i lagen om verkställighet av böter, såsom lagens tillämpningsområde, behöriga myndigheter, fordringars verkställbarhet och förfall samt bestämmelserna i 2 kap. om förfarandet vid indrivning av fordringar, 3 kap. om bestämmande av förvandlingsstraff för böter, 4 kap. om verkställighet av förverkandepåföljder och 5 kap. om verkställighetsregister. I betänkandet ingår dessutom ändringar i flera andra lagar som hänför sig till verkställighet av påföljder som avser egendom. 

Innan beredningen startade riktades en förfrågan till samtliga ministerier där man kartlagde frågor med koppling till s.k. administrativa påföljdsavgifter av straffkaraktär. Under beredningen hörde arbetsgruppen olika aktörer, t.ex. Tullen och Statskontoret.  

Arbetsgruppens betänkande har varit på remiss våren och sommaren 2024. Information om remissbehandlingen finns på finska på adressen: 

https://www.lausuntopalvelu.fi/FI/Proposal/Participation?proposalId=bc9a8ff3-04e1-4f80-8cfd-5845c46189f0&out=1 

Responsen på betänkandet behandlas mer ingående nedan. 

Så som konstateras ovan hänför sig de föreslagna lagändringarna delvis till projektet för att modernisera Rättsregistercentralens verkställighetssystem. Av dessa orsak ingår lagändringarna i två separata regeringspropositioner. 

I denna proposition föreslås sådana lagändringar som inte förutsätter att det nya informationssystemet tas i bruk. Till de viktigaste ändringarna hör de allmänna bestämmelserna om påföljder, bestämmelserna om indrivning av penningfordringar, bestämmelserna om behandling och utlämnande av registeruppgifter samt bestämmelserna om verkställighet av brottsskadefordringar. Dock revideras t.ex. bestämmelserna om myndigheternas s.k. självindrivning och beviljande av betalningstid först i den senare regeringspropositionen, eftersom de förutsätter ändringar i informationssystemet. 

Viktiga ärendekategorier i den proposition om överlämnas senare är bestämmelserna om bestämmande av förvandlingsstraff för böter och bestämmelserna om verkställighet av förverkandepåföljder, som förutsätter ändringar i informationssystemet.  

2.1  Uppgifter som de påföljder som Rättsregistercentralen verkställer

I detta avsnitt beskrivs Rättsregistercentralens verkställighetsuppgifter i allmänna drag. I det följande redogörs dessutom för de viktigaste uppgifterna om antalet verkställighetsärenden. 

Verkställighet av böter och påföljdsavgifter 

Lagen om verkställighet av böter innehåller bestämmelser om det förfarande som ska iakttas vid verkställigheten av böter och flera andra fordringar av straffkaraktär samt ersättningar som tilldömts staten. Bestämmelserna gäller särskilt straffrättsliga penningstraff men också olika administrativa påföljdsavgifter, såsom avgiften för trafikförseelse. 

Lagen innehåller allmänna bestämmelser om fordringars verkställbarhet, meddelanden om verkställighet, indrivning av penningfordringar, verkställighet av förverkandepåföljder som avser egendom, bestämmande av förvandlingsstraff för böter och inledande av verkställighet samt bötesregistret. Rättsregistercentralen är behörig myndighet att ombesörja verkställigheten av de fordringar som avses i lagen. 

År 2023 var den till antalet största kategorin inkomna ärenden avgifter för trafikförseelse. Det inkom 141 979 sådana ärenden för verkställighet. Avgiften för trafikförseelse ersatte den tidigare största fordringskategorin ordningsbot, där antalet var 167 330 år 2020 och endast 2668 år 2023. 

Den näststörsta kategorin av inkomna ärenden var brottsofferavgifter, och det inkom 118 014 sådana ärenden för verkställighet 2023. Det inkom sammanlagt 109 991 bötesförelägganden och strafförelägganden för verkställighet medan antalet bötesstraff som påförts av domstol var 32 539. År 2023 inkom 26 139 ersättningar som tilldömts staten för verkställighet. Antalet ärenden i övriga kategorier varierade från enstaka ärenden till några tusen. 

Den till penningbeloppet största enskilda ärendekategorin 2023 var bötesförelägganden och strafförelägganden, som uppgick till sammanlagt cirka 35 miljoner euro. Avgifterna för trafikförseelse uppgick till sammanlagt cirka 13 miljoner euro. De av domstol påförda dagsbötesstraffen uppgick till sammanlagt cirka 17 miljoner euro. Övriga ersättningar och förverkandepåföljder uppgick till sammanlagt cirka 45 miljoner euro.  

Avgifter för trafikförseelser betalas snabbt. I slutet av 2023 hade över 91 procent av de avgifter för trafikförseelse som påförts samma år indrivits hos de betalningsskyldiga. Även för bötesförelägganden är indrivningsprocenten över 90, när granskningsperioden är fem år. Indrivningsprocenten för de böter och strafföreläggandeböter som påförts av domstolarna varierar mellan 70 och 80 procent, när granskningsperioden är fem år. Däremot är indrivningsprocenten för t.ex. skadestånd som tilldömts staten och ersättningar som drivs in med stöd av brottsskadelagen jämförelsevis låg, eftersom man lyckas driva in endast 20–30 procent av dessa fordringar hos de betalningsskyldiga, när granskningsperioden är fem år. 

Utöver avgiften för trafikförseelse verkställer Rättsregistercentralen flera andra administrativa påföljder av straffkaraktär. I fråga om dessa varierar det årliga antalet ärenden avsevärt från enstaka ärenden till några hundra ärenden. Vissa enskilda administrativa påföljder kan dock vara av avsevärd storlek.  

Verkställighet av förvandlingsstraff för böter 

Lagen om verkställighet av böter innehåller också bestämmelser om bestämmande och verkställighet av förvandlingsstraff för böter. I lagen föreskrivs om instämmande av den betalningsskyldige till förfarandet med förvandlingsstraff och om behandling av ett ärende som gäller förvandlingsstraff i domstol. Dessutom innehåller lagen bestämmelser om inledande av verkställigheten av förvandlingsstraff. Bestämmelser om avtjänande av förvandlingsstraff i fängelse finns åter i fängelselagen (767/2005). Förfarandet med förvandlingsstraff för böter har i flera utredningar konstaterats sysselsätta ett stort antal olika myndigheter och det är fortfarande till övervägande del manuellt.  

Varje år instäms cirka 10 000–11 000 personer till rättegång för bestämmande av förvandlingsstraff för böter. År 2021 sjönk detta antal dock till 7500 personer. Man kan anta att coronapandemin 2021 minskade antalet förvandlingsstraffstämningar, för åren 2022–2023 har igen över 10 000 personer per år instämts till förfarandet med förvandlingsstraff.  

Domstolarna har dömt ut cirka 7000 förvandlingsstraff per år. 

I samband med verkställigheten av förvandlingsstraff har Rättsregistercentralen sänt ut 5000–7000 betalningsuppmaningar per år och cirka 3000–4000 personer som dömts till förvandlingsstraff har efterlysts för att kunna förpassas till fängelse. Varje år har cirka 2000 förvandlingsstraff verkställts i fängelse. År 2021 var antalet dock endast cirka 1000. 

De lagändringar som trädde i kraft i början av 2021 har påverkat antalet verkställda förvandlingsstraff från och med 2021. Även de begränsningar i intagningen till fängelse som infördes på grund av coronaepidemin påverkade verkställigheten av förvandlingsstraff åren 2020–2022.  

Vid verkställigheten av förvandlingsstraff är det viktigaste att största delen av böterna betalas efter det att förfarandet med förvandlingsstraff har inletts. 

Verkställighet av förverkandepåföljder 

Lagen om verkställighet av böter innehåller bestämmelser om verkställigheten av förverkandepåföljder. En förverkandepåföljd kan avse ett penningbelopp, och då tillämpas bestämmelserna om indrivning av fordringar vid verkställigheten. En förverkandepåföljd kan också avse andra föremål, varvid staten kan t.ex. sälja eller förstöra föremålet. I allmänhet sköts sådana verkställighetsåtgärder av polisen. I lagen föreskrivs också särskilt om verkställighet av föreläggande om att avliva djur och av föreläggande om att ett nätmeddelande ska göras oåtkomligt och utplånas. 

Varje år har det kommit cirka 2000–3000 förverkandepåföljder som avser ett penningbelopp och cirka 2200–2400 förverkandepåföljder som avser andra föremål för verkställighet. Antalet förelägganden om att avliva djur har varit några enstaka per år och antalet förverkandepåföljder som avser djur några tiotal per år. Dessutom verkställer Gränsbevakningsväsendet och Tullen ett varierande antal förverkandepåföljder per år. 

Största delen av förverkandepåföljderna som avser föremål gäller t.ex. olika hjälpmedel för att begå brott såsom knivar eller narkotika. Som förverkandepåföljd till staten kan emellertid också döms fastigheter, fordon eller annan värdefull egendom. 

Verkställighet av brottsskadeärenden 

Med stöd av brottsskadelagen (1204/2005) kan den som tillfogats en skada genom brott betalas ersättning av statsmedel. Staten får regressrätt gentemot gärningsmannen. Staten kan således driva in den betalda ersättningen av gärningsmannen. Rättsregistercentralen sköter indrivningen av dylika regressfordringar i den ordning som föreskrivs i brottsskadelagen. Antalet ärenden är cirka 4400–4800 per år.  

Den ersättning som staten betalat kan återkrävas av den skadelidande, om denne också har fått ersättning av gärningsmannen eller på något annat sätt. Det föreskrivs även om detta i brottsskadelagen. Antalet dylika återkravsärenden är cirka 50–100 per år. 

2.2  Tillämpningsområdet för lagen om verkställighet av böter

I 1 § i lagen om verkställighet av böter föreskrivs det om de fordringar på vilkas verkställighet lagen tillämpas. I 1 mom. 1–9 punkten föreskrivs det i huvudsak om verkställighet av straffrättsliga fordringar.  

Med stöd av lagen verkställs böter, samfundsbot och ordningsbot samt disciplinbot enligt lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten (255/2014), som är straff som avser ett penningbelopp. Med stöd av lagen verkställs också förverkandepåföljder som avser ett penningbelopp eller annan egendom, föreläggande enligt 44 kap. 15 § 2 mom. i strafflagen (39/1889) om att avliva djur och föreläggande enligt 22 § 3 mom. i lagen om yttrandefrihet i masskommunikation (460/2003) om att ett nätmeddelande ska utplånas. 

Med stöd av lagen verkställs också vite och brottsofferavgift samt rättegångsbot enligt 14 kap. 7 § i rättegångsbalken (4/1734). Däremot föreskrivs det inte om verkställighet av rättegångsbot enligt 54 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 

Med stöd av lagen verkställs också följande staten tilldömda ersättningar: staten tilldömd ersättning som grundar sig på ett brott, staten tilldömd ersättning i andra ärenden och mål än brottmål, om åklagaren uppträtt i dem på tjänstens vägnar, staten tilldömd ersättning som grundar sig på en sådan ersättning för kostnader i samband med en rättegång som betalats av statens medel samt en på statens regressrätt enligt 31 § i brottsskadelagen (1204/2005) grundad fordran på den som ansvarar för en skada och en fordran som staten har på ersättningstagaren enligt beslut om återkrav som avses i 42 § 2 mom. i nämnda lag. 

I 1 § 1 mom. 9 punkten föreskrivs separat om ekonomiska påföljder som ska verkställas med stöd av vissa av Europeiska unionens rambeslut och förordningar om ömsesidigt erkännande. I 10 punkten föreskrivs om beslut om ekonomiska administrativa sanktionsavgifter eller böter enligt 24 § 2 mom. 1 punkten i lagen om utstationering av arbetstagare (447/2016), där det också är fråga om överföring av verkställighet från andra stater. Även i 44 a § i konkurrenslagen föreskrivs om motsvarande verkställighet av ett påföljdsavgifts-, bötes- eller vitesbeslut som utfärdats i en annan medlemsstat i Europeiska unionen. Rättsregistercentralen ombesörjer indrivningen av även sådana avgifter, men för närvarande sker indrivningen med stöd av lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007), och inte med stöd av lagen om verkställighet av böter. 

I 1 § 1 mom. 11–19 punkten och 2 mom. föreskrivs det om verkställighet av sådana administrativa påföljder av straffkaraktär på vilka lagen om verkställighet av böter tillämpas. Som en administrativ påföljd av straffkaraktär kan i princip betraktas en påföljd som grundar sig på ett förvaltningsbeslut, och som i sak kan jämställas med ett straffrättsligt straff och som en förvaltningsmyndighet påför en fysisk eller juridisk person för en lagöverträdelse. Oftast innehåller en sådan administrativ påföljd en skyldighet att betala en påföljdsavgift av straffkaraktär. Frågor som hänför sig till administrativa påföljder av straffkaraktär behandlas mer ingående justitieministeriets arbetsgruppsbetänkande: Rangaistusluonteisia hallinnollisia seuraamuksia koskevan sääntelyn kehittäminen (Utveckling av regleringen som gäller administrativa påföljder av straffkaraktär, på finska, med presentationsblad på svenska), Betänkanden och utlåtanden 52/2018. 

Förteckningen över administrativa påföljder omfattar följande avgifter: 

ordningsavgift enligt 8 kap. 1 § i lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism (444/2017) och påföljdsavgift enligt 8 kap. 3 § i den lagen, administrativa påföljdsavgifter enligt artikel 83 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), ordningsavgift enligt 38 § i lagen om Finansinspektionen (878/2008) och påföljdsavgift enligt 40 § i den lagen, påföljdsavgift för lufttrafikföretag enligt 13 § i lagen om användning av flygpassageraruppgifter för bekämpning av terroristbrott och grov brottslighet (657/2019), av Finansinspektionen eller domstol påförd påföljdsavgift enligt lagen om vissa befogenheter för konsumentskyddsmyndigheterna (566/2020), påföljdsavgift enligt 12 a § i livsmedelsmarknadslagen (1121/2018), påföljdsavgift som påförts av marknadsdomstolen enligt lotterilagen (1047/2001), påföljdsavgift för transportör enligt 179 § i utlänningslagen (301/2004), avgift för försummelse av handelsregisteranmälan enligt 24 § i handelsregisterlagen (564/2023) och avgift för försenat bokslut enligt 25 § i den lagen, en oljeutsläppsavgift enligt 3 kap. 1 § i miljöskyddslagen för sjöfarten (1672/2009), en försummelseavgift enligt 9 § i lagen om beställarens utredningsskyldighet och ansvar vid anlitande av utomstående arbetskraft (1233/2006), påföljdsavgift enligt 11 a kap. 3 § i arbetsavtalslagen (55/2001), försummelseavgift enligt 35 § i lagen om utstationering av arbetstagare, försummelseavgift enligt 6 § i lagen om skyldighet att erbjuda kvitto vid kontantförsäljning (658/2013), överträdelseavgift enligt 49 § och påföljdsavgift enligt 51 § i lagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken (1188/2014), påföljdsavgift enligt 71 § i alkohollagen (1102/2017), påföljdsavgift enligt 35 § i utsädeslagen (600/2019), påföljdsavgift enligt 26 § i växtskyddslagen (1110/2019), påföljdsavgift inom införselkontrollen enligt 15 § i lagen om införselkontroll av djur och vissa varor (1277/2019), avgift för trafikförseelse enligt 161 § i vägtrafiklagen (729/2018), avgift för trafikförseelse enligt 93 § i körkortslagen (386/2011), avgift för trafikförseelse enligt 122 § i sjötrafiklagen (782/2019), avgift för trafikförseelse enligt 268 § i lagen om transportservice (320/2017), avgift för trafikförseelse enligt 195 § och påföljdsavgift enligt 189–192 § i fordonslagen (82/2021), påföljdsavgift inom foderkontrollen enligt 51 § i foderlagen (1263/2020), påföljdsavgift inom livsmedelstillsynen enligt 67 § i livsmedelslagen (297/2021), påföljdsavgift inom djursjukdomskontrollen enligt 94 a § i lagen om djursjukdomar (76/2021), påföljdsavgift inom tillsynen över identifiering och registrering av djur enligt 36 § och avgift för trafikförseelse som påförs för åsidosättande av skyldigheten att medföra och visa upp djurets identitetshandling enligt 37 § i lagen om identifiering och registrering av djur (1069/2021), påföljdsavgift inom tillsynen över ekologisk produktion enligt 38 § i lagen om ekologisk produktion (1330/2021), påföljdsavgift enligt 8 och 9 § i lagen om överensstämmelse för skodon och textilprodukter (265/2022), påföljdsavgift inom gödselmedeltillsynen enligt 37 § i lagen om gödselmedel (711/2022), påföljdsavgift inom biprodukttillsynen enligt 63 a § i lagen om animaliska biprodukter (517/2015), påföljdsavgift enligt 21 § i lagen om rymdverksamhet (63/2018), påföljdsavgift enligt 4 § i lagen om åtgärder mot spridning av terrorisminnehåll online (99/2023), avgift för trafikförseelse enligt 141 § och påföljdsavgift enligt 142 § i lagen om transport av farliga ämnen (541/2023), påföljdsavgift enligt 68 § i lotsningslagen (561/2023), påföljdsavgift enligt 334 a § i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (917/2014), påföljdsavgift enligt 14–17 och 20 § i lagen om tillsyn över förmedlingstjänster på nätet (18/2024), avgift för trafikförseelse enligt 29 § i lagen om fartygstrafikservice (623/2005) samt påföljdsavgift för växtskyddsövervakning enligt 40 a § i lagen om växtskyddsmedel (1563/2011). 

Antalet olika påföljdsavgifter har ökat de senaste åren.  

Lagen om verkställighet av böter innehåller emellertid inte någon heltäckande förteckning över de administrativa påföljdsavgifter vilkas verkställighet har föreskrivits som Rättsregistercentralens uppgift. Sådana påföljdsavgifter är överlastavgift enligt lagen om överlastavgift (51/1982), påföljdsavgifter enligt 12, 37 a och 47 a § i konkurrenslagen (948/2011), försummelseavgift enligt 131 § i avfallslagen (646/2011), påföljdsavgift enligt 16 § och ordningsavgift enligt 20 a § i lagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden (590/2013), påföljdsavgift för teleföretag enligt 333 § och påföljdsavgift för utövare av televisions- eller radioverksamhet enligt 334 § i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (917/2014), avgift för överskriden utsläppsrätt enligt 92 § i lagen om utsläppshandel (1270/2023), påföljdsavgift enligt 10 kap. 5 § i revisionslagen (1141/2015), påföljdsavgift enligt 100 § i lagen om offentlig försvars- och säkerhetsupphandling (1531/2011), påföljdsavgift enligt 158 § i lagen om offentlig upphandling och koncession (1397/2016) samt ordningsavgift enligt 12 § i lagen om ett övervakningssystem för bank- och betalkonton (571/2019).  

Merparten av dessa avgifter verkställs i den ordning som föreskrivs i lagen om verkställighet av skatter och avgifter i stället för enligt lagen om verkställighet av böter. I lagen om offentlig försvars- och säkerhetsupphandling (1531/2011) och lagen om offentlig upphandling och koncession föreskrivs inte alls om den lag som ska tillämpas på verkställigheten. Den ordningsavgift som avses i 12 § i lagen om ett övervakningssystem för bank- och betalkonton (571/2019) verkställs åter vid förfarande enligt lagen om verkställighet av böter. 

I lagstiftningen finns också flera administrativa påföljdsavgifter vilkas verkställighet ankommer på någon annan myndighet än Rättsregistercentralen och vid vilkas verkställighet någon annan lagstiftning tillämpas. Sådana påföljdsavgifter är åtminstone skatteförhöjningar och förseningsavgifter enligt skattelagstiftningen, försummelseavgifter enligt pensionslagstiftningen och socialförsäkringslagstiftningen samt tullförhöjning, felavgift och påföljdsavgift enligt tullagen (304/2016).  

Dessutom föreskrivs det åtminstone i följande lagar om administrativa påföljdsavgifter: felavgift enligt 18 § i lagen om farledsavgift (1122/2005), påföljdsavgift enligt 106 § i lagen om bostadsrättsbostäder (393/2021), påföljdsavgift enligt 25 § i lagen om kortvarigt räntestöd för byggnadslån för hyreshus (574/2016), påföljdsavgift enligt 16 § i lagen om statsborgen för byggnadslån för hyresbostäder (856/2008), påföljdsavgift enligt 15 § i lagen om statsborgen för återbetalning av aravalån (868/2008), påföljdsavgift enligt 13 § och felavgift enligt 14 § i lagen om främjande av användningen av biobrännolja (418/2019), påföljdsavgift enligt 11 § och felavgift enligt 12 § i lagen om främjande av användningen av biodrivmedel för transport (446/2007), påföljdsavgift enligt 75 § i lagen om en marknadsordning för jordbruksprodukter (999/2012), kontrollavgift enligt lagen om kontrollavgift i kollektivtrafik (469/1979), felparkeringsavgift enligt 3 § i lagen om parkeringsövervakning (727/2011), påföljdavgift enligt 7 § i lagen om advokater (496/1958) och påföljdsavgift enligt 13 § i lagen om rättegångsbiträden med tillstånd (715/2011).  

Tillämpningsområdet för lagen om verkställighet av böter är klart i fråga om verkställigheten av de fordringar som för närvarande anges i lagen. I detta avseende finns det inga väsentliga behov av att ändra tillämpningsområdet. Regleringen borde emellertid omfatta även den rättegångsbot som avses i 54 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.  

Däremot är den reglering om verkställigheten av administrativa penningpåföljder av straffkaraktär som för närvarande står utanför lagens tillämpningsområde delvis oklar.  

På verkställigheten av vissa administrativa påföljder av straffkaraktär tillämpas lagen om verkställighet av skatter och avgifter i stället för lagen om verkställighet av böter, eller så föreskrivs det inte alls om tillämplig lag. Det vore motiverad att bedöma till vilken del dessa påföljder hör till tillämpningsområdet för lagen om verkställighet av böter och till vilken del det är motiverat att tillämpa annan lagstiftning. 

För det andra svarar i huvudsak Rättsregistercentralen för verkställigheten av administrativa påföljder av straffkaraktär, men en del av påföljderna verkställs av någon annan myndighet. Det är motiverat att bedöma vilka administrativa påföljdsavgifter som verkställs av Rättsregistercentralen och när det är motiverat att låta någon annan myndighet sköta verkställigheten.  

2.3  Myndigheter som svarar för verkställigheten av påföljder

Enligt 3 § 1 mom. i lagen om verkställighet av böter ska Rättsregistercentralen sörja för verkställigheten enligt den lagen och även i övrigt föra statens talan i ärenden som har samband med de påföljder som verkställs av centralen.  

Enligt 2 mom. kan dock en statlig myndighet som har till uppgift att bevaka statens intresse i ett mål sörja för indrivningen av sådana skadestånd som grundar sig på brott och sådana ersättningar för rättegångskostnader som tilldömts staten eller den nämnda myndigheten. Beträffande myndigheten gäller då, med undantag för efterlysning, det som i 2 kap. bestäms om Rättsregistercentralen. I lagen kallas detta förfarande självindrivning.  

I 53 § 1 mom. sägs att om en statlig myndighet övertar skötseln av indrivningen i fråga om ett skadestånd eller en ersättning för rättegångskostnader som tilldöms myndigheten, ska detta på behörigt sätt innan rättegången avslutas anmälas till den domstol som i första instans behandlar brottmålet. Om ersättningsyrkandet förkastas i en lägre domstol kan anmälan göras till fullföljdsdomstolen. Anmälan kan inte göras senare. Enligt 2 mom. ska domstolen vid behov ta reda på huruvida den myndighet som för statens talan i rättegången driver in ersättningen själv och i sitt avgörande nämna den anmälan om självindrivning som gjorts till domstolen. 

Det finns inga heltäckande uppgifter tillgängliga om myndigheternas självindrivning. Justitieministeriet skickade sommaren 2021 en förfrågan till olika myndighetsaktörer som eventuellt använder självindrivning. Förfrågan besvarades av Folkpensionsanstalten (FPA), Tullen, Statskontoret och Skatteförvaltningen.  

Samtliga myndigheter som besvarade förfrågan meddelade att de använder självindrivning. Statskontoret driver självt in vissa ersättningar som det betalat samt rättegångskostnader som tilldömts Statskontoret i egenskap av part i en rättegång. Dessutom används självindrivning i fråga om skadestånd som domstolen har bestämt att en statstjänsteman och staten eller Statskontoret solidariskt ska betala den skadelidande, varvid Statskontoret i allmänhet betalar hela summan och sedan driver in den andel som ankommer på den tjänsteman som orsakat skadan av denne. Dessutom används självindrivning också i fall med anknytning till rättegångskostnader och grundlöst betalda brottsskadeersättningar. Statskontoret uppskattade att antalet fall av självindrivning per år varierar från några tiotal till under tvåhundra. 

FPA använder självindrivning i samband med oegentligheter som gäller förmåner, där en sökande utan grund har betalats en FPA-förmån till följd av den sökandes uppsåtliga och avsiktliga förfarande, samt i fall där en fordran drivs in i anslutning till en skada på FPA:s egendom. I samband med oegentligheter kan FPA framföra skadeståndsanspråk för den tid som det överbetalda beloppet inte kan återkrävas med stöd av förmånslagarnas bestämmelser om återkrav. FPA uppskattade beloppet av oegentligheterna till sammanlagt cirka 6,5 miljoner euro 2020. De summor som återkrävs varierar beroende på fallet, och är vanligtvis från några tusentals euro till tiotusentals euro. 

Skatteförvaltningen meddelade att man använder självindrivning för att driva in skadeståndsfordringar som grundar sig på domar i brottmål. I dessa fall för Skatteförvaltningen skattetagarnas (staten, kommunerna, församlingen och FPA) talan i enlighet med 28 § i lagen om Skatteförvaltningen (503/2010). För närvarande pågår indrivningen av cirka 3 800 fordringar som grundar sig på dom vid Skatteförvaltningen. Värdet av fordringarna är sammanlagt cirka 1 miljard euro. Beloppet av de enskilda fallen varierar från några tusen till några miljoner euro. 

Tullen använder i regel alltid självindrivning för att driva in sina fordringar som grundar sig på domar. Det årliga antalet skadeståndsdomar som grundar sig på brott och som varit föremål för indrivning har varierat mellan 20 och 70 under åren 2016–2020. 

Utifrån myndigheternas svar förblev det i någon mån oklart huruvida lagen om verkställighet av böter alltid tillämpas vid självindrivning. 

Bestämmelserna om självindrivning baserar sig för närvarande på att myndigheten får själv i varje enskilt ärende bestämma om den sköter verkställigheten av fordran. I annat fall blir det Rättsregistercentralens uppgift att sköta verkställigheten av fordran. Regleringen kan betraktas som problematisk med avseende på uppgiftsfördelningen mellan myndigheterna.  

Myndigheternas självindrivning har också upptäckts vara förenad med vissa praktiska problem. Rättsregistercentralen får inte alltid uppgift om en myndighets självindrivning, vilket har kunnat leda till dubbel indrivning av en fordran. Dessutom har det i praktiken varit oklart huruvida bestämmelserna i lagen om verkställighet av böter ska tillämpas på självindrivning.  

Det skulle vara motiverat att föreskriva mer exakt i lagen än nu i vilka situationer någon annan myndighet än Rättsregistercentralen sköter verkställigheten av en fordran som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om verkställighet av böter. Den ovannämnda arbetsgruppen har föreslagit ändringar i bestämmelserna om självindrivning. Till denna del genomförs lagändringarna i den andra fasen av reformen av lagen om verkställighet av böter, eftersom ändringarna är kopplade till hur Rättsregistercentralens informationssystemprojekt framskrider. 

2.4  Anmälan om en bestämd påföljd

I 4 § 1 mom. i lagen om verkställighet av böter föreskrivs att den myndighet som bestämmer påföljder som verkställs i den ordning som föreskrivs i lagen om verkställighet av böter ska göra anmälan till Rättsregistercentralen om sina avgöranden och Statskontoret ska göra anmälan till Rättsregistercentralen om ersättningar som kontoret betalat med stöd av brottsskadelagen.  

Motsvarande bestämmelser om skyldighet att anmäla avgöranden till Rättsregistercentralen finns också på andra ställen i lagstiftningen. Exempelvis enligt 178 § 4 mom. i vägtrafiklagen ska trafikövervakare och domstolar underrätta Rättsregistercentralen om sina beslut om påförande av avgifter för trafikförseelse. Enligt momentet ska Rättsregistercentralen också underrättas om ett beslut genom vilket en avgift för trafikförseelse har avlyfts. Enligt 47 § i konkurrenslagen ska marknadsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen underrätta Rättsregistercentralen om sina beslut om påförande av påföljdsavgift. Enligt paragrafen ska högsta förvaltningsdomstolen också underrätta om sina beslut att avlyfta eller ändra en påföljdsavgift. 

I 4 § 2 och 3 mom. i lagen om verkställighet av böter föreskrivs det hur anmälan görs. Enligt 2 mom. gör justitieförvaltningsmyndigheterna anmälan om sina avgöranden genom att registrera uppgifter om dem i registret över avgöranden och meddelanden om avgöranden i justitieförvaltningens riksomfattande informationssystemen. Detta förfarande gäller domstolarnas och åklagarnas meddelanden. 

Med stöd av 3 mom. föreskrivs närmare om innehållet i och tidpunkten för andra än justitieförvaltningsmyndigheters meddelanden genom förordning av statsrådet.  

Enligt 1 § i statsrådets förordning om verkställighet av böter (789/2002) ska 1) tingsrätten och hovrätten uppgöra ett sådant meddelande om avgörande som grundar sig på ett automatiskt databehandlingssystem och som följer ett av justitieministeriet fastställt domslutsformulär, 2) meddelande om avgöranden som gäller strafforder och ordningsbot samt meddelande om påförande av disciplinbot och den avgift som avses i 44 § 2 mom. och 45 b § militära disciplinlagen (331/1983) lämnas så som därom bestäms särskilt, 3) Statskontoret lämna meddelande om fordran som grundar sig på statens regressrätt enligt brottsskadelagen (935/1973), 4) andra domstolar och andra myndigheter som dömer ut nämnda påföljder föra bötesförteckning. 

Enligt förordningens 2 § ska i meddelandet om verkställighet så som bestäms särskilt antecknas de uppgifter om påföljden och om den person som är föremål för påföljden vilka avses i 47 § 1 mom. 1, 2 och 6 punkten lagen om verkställighet av böter. 

I förordningens 3–5 § föreskrivs det om tidsfristerna för meddelanden. Huvudregeln är att meddelanden om verkställighet ska sändas till Rättsregistercentralen före den 15:e varje månad. Bestämmelserna om tidsfrister har i praktiken förlorat sin betydelse, eftersom nästan alla meddelanden om avgöranden numera sänds till Rättsregistercentralen elektroniskt. 

Lagen om verkställighet av böter innehåller en allmän bestämmelse om meddelanden om verkställighet av avgöranden. I bestämmelsen har dock inte beaktats t.ex. undanröjande eller ändring av ett avgörande på grund av ändringssökande. Bestämmelser om detta har fogats till vissa lagar om påförande av avgifter. Det vore motiverat att precisera regleringen så att alla fordringar anmäls på ett enhetligt sätt och så att heltäckande bestämmelser införs i lagen om verkställighet av böter. 

Bestämmelserna om meddelanden om verkställighet i lagen och förordningen om verkställighet av böter baserar sig i stor utsträckning på ett manuellt anmälningsförfarande. Det vore skäl att ändra regleringen så att den lämpar sig bättre för ett elektroniskt anmälningsförfarande. De författningsändringar som hänför sig till andra myndigheters än justitieförvaltningsmyndigheternas elektroniska anmälningsförfarande genomförs i den andra fasen av reformen av lagen om verkställighet av böter, eftersom ändringarna är kopplade till hur Rättsregistercentralens informationssystemprojekt framskrider. 

2.5  Påföljders verkställbarhet

I 2 § i lagen om verkställighet av böter föreskrivs det om påföljders verkställbarhet. Påföljder är i regel verkställbara när de har vunnit laga kraft, men både den nämnda paragrafen och speciallagar innehåller bestämmelser som avviker från detta. 

Enligt 1 mom. ska verkställigheten av böter, av förverkandepåföljder som avser egendom och av brottsofferavgifter inledas när det avgörande genom vilket påföljden bestämts har vunnit laga kraft. Regleringen har preciserats genom att tillägga att verkställigheten ska också inledas när avgörandet har blivit verkställbart som en lagakraftvunnen dom. Nämnda precisering hänför sig till 30 kap. 22 § i rättegångsbalken (4/1734), enligt vilken hovrätts avgörande i fråga om vilket för fullföljd krävs besvärstillstånd verkställs så som det stadgas i fråga om laga kraft vunnen dom. 

Med avvikelse från vad som sägs ovan föreskrivs det i 38 § 2 mom. i lagen om föreläggande av böter och ordningsbot (754/2010 om verkställbarhet för ett bötesföreläggande, ordningsbotsföreläggande och strafföreläggande samt en brottsofferavgift som påförts i samband med ett bötesföreläggande eller strafföreläggande enligt den lagen. Enligt det momentet verkställs dessa fordringar som en dom som har vunnit laga kraft, dvs. det är verkställbara genast när avgörandet meddelas. Som ett undantag från denna regel nämns i momentet ett ordningsbotsföreläggande enligt 3 kap. i den lagen, som gäller föreläggande av ordningsbot utan att fordonet har stoppats. Dessa böter blir verkställbara först efter att den frist på 30 dagar som avses i 18 § 2 mom. har gått ut, förutsatt ytterligare att mottagaren inte har motsatt sig föreläggandet. 

Enligt 2 mom. är sådan disciplinbot enligt 84 § 1 mom. och 85 § 1 mom. i lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten som ett utegångsförbud eller arrest har förvandlats till verkställbar omedelbart efter förvandlingen. Den nämnda boten är inte ett disciplinstraff som man med stöd av 34 § i lagen om föreläggande av böter och ordningsbot får söka ändring i genom att anföra besvär hos tingsrätten, så böterna är direkt verkställbara. 

Enligt 3 mom. kan ett icke lagakraftvunnet avgörande om en förverkandepåföljd som avser ett penningbelopp eller som gäller staten tilldömd ersättning som grundar sig på ett brott, staten tilldömd ersättning i andra ärenden och mål än brottmål, om åklagaren uppträtt i dem på tjänstens vägnar samt staten tilldömd ersättning som grundar sig på en sådan ersättning för kostnader i samband med en rättegång som betalats av statens medel, verkställas så som i utsökningslagen (37/1895) bestäms om verkställighet av en dom som inte har vunnit laga kraft och som gäller betalningsskyldighet. Utsökningslagen har ersatts av utsökningsbalken (705/2007). 

Enligt 4 mom. föreskrivs särskilt om verkställbarheten av en på statens regressrätt enligt 31 § i brottsskadelagen grundad fordran på den som ansvarar för en skada och en fordran som staten har på ersättningstagaren enligt beslut om återkrav som avses i 42 § 2 mom. i nämnda lag. I 32 § i brottsskadelagen föreskrivs att indrivning av en fordran som grundar sig på regressrätt får inte ske förrän den dom genom vilken den som ansvarar för skadan har förpliktats att betala ersättning har vunnit laga kraft. 

Enligt 5 mom. finns bestämmelser om verkställbarheten av ett avgörande där ett djur döms förverkat till staten och som har samband med djurskyddsbrott i 17 kap. 23 a § 4 mom. i strafflagen, enligt vilket en dom som gäller förverkande av djur till staten kan verkställas även om den överklagas, om inte domstolen bestämmer något annat. Bestämmelser om verkställbarheten av ett föreläggande av en domstol om att avliva djur finns i 44 kap. 15 § 2 mom. i strafflagen, enligt vilket föreläggandet ska iakttas även om det överklagas, om inte domstolen bestämmer något annat. Enligt momentet tillämpas dessutom på verkställbarheten av ett föreläggande av en domstol enligt 22 § 3 mom. i lagen om yttrandefrihet i masskommunikation om att ett nätmeddelande ska göras oåtkomligt och utplånas vad som i 2 § 1 mom. föreskrivs om verkställbarheten av ett avgörande där en förverkandepåföljd har bestämts. 

Tillämpningsområdet för lagen om verkställighet av böter omfattar också flera administrativa påföljdsavgifter samt viten, beträffande vilkas verkställbarhet den aktuella lagen saknar bestämmelser. En del speciallagar innehåller avvikande bestämmelser om påföljders verkställbarhet. Det föreskrivs t.ex. att en del administrativa påföljdsavgift är verkställbara även om de överklagas. En del av lagarna innehåller inga bestämmelser alls om verkställbarheten. 

Som förutsättning för fordringars verkställbarhet anges i lagens 2 § att det beslut som fordran grundar sig på i regel ska ha vunnit laga kraft. Lösningen kan betraktas som motiverad. Bestämmelsen kan dock klarläggas tekniskt genom att föreskriva allmän verkställbarhet som förutsättning för att påföljder som ska tillämpas enligt lagen, varvid också t.ex. alla administrativa påföljdsavgifter som verkställs enligt lagen kommer att beröras av enhetlig reglering. Det vore dessutom motiverat att räkna upp undantagen från denna förutsättning på ett uttömmande sätt i bestämmelsen. Utgångspunkten för regleringen borde vara att de olika påföljdsslagen behandlas enhetligt, om inte påföljdernas särskilda karaktär eller andra omständigheter förutsätter en reglering som avviker från huvudregeln för verkställbarhet. 

2.6  Dröjsmålsränta på påföljder

I fråga om största delen av de fordringar som verkställs med stöd av lagen om verkställighet av böter kan det inte bestämmas att ränta eller dröjsmålsränta ska betalas på grund av betalningsförsummelse. Detta gäller såväl påföljdsavgifter som grundar sig på brott som administrativa påföljdsavgifter och även andra avgifter som hör till lagens tillämpningsområde. Det kan inte heller bestämmas om dröjsmålsränta på vite, men med stöd av 9 § i viteslagen kan ett s.k. löpande vite föreläggas, varvid för vitet bestäms ett tilläggsbelopp för varje tidsperiod under vilken huvudförpliktelsen inte har uppfyllts.  

Dröjsmålsräntan på ersättningsfordringar bestäms särskilt med stöd av skadeståndslagstiftningen.  

Det finns dock vissa undantag från dessa huvudregler.  

För det första utgår dröjsmålsränta på överlastavgift enligt lagen om överlastavgift, oljeutsläppsavgift enligt 3 kap. 1 § i miljöskyddslagen för sjöfarten, försummelseavgift enligt 9 § i lagen om beställarens utredningsskyldighet och ansvar vid anlitande av utomstående arbetskraft, försummelseavgift enligt 35 § i lagen om utstationering av arbetstagare, påföljdsavgift och ordningsavgift enligt lagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden samt försummelseavgift enligt 131 § i avfallslagen.  

För det andra nämns i 74 § i lagen om Finansinspektionen att med stöd av bestämmelsen utdömt vite drivs in jämte ränta. 

Straffrättsliga straff är inte förenad med några dröjsmålspåföljder. Den arbetsgrupp som utrett administrativa påföljder av straffkaraktär konstaterade i sitt utlåtande när lagstiftning som gäller dessa påföljder bereds måste man också ta ställning till huruvida dröjsmålsränta kan tas ut för en påföljdsavgift som förfallit till betalning eller kan den förenas med någon annan dröjsmålspåföljd. Eftersom administrativa påföljder av straffkaraktär till sin stränghet jämställs med bötesstraff, är det i allmänhet konsekvent att ingen dröjsmålsränta eller annan dröjsmålspåföljd tas ut för dem. Arbetsgruppen ansåg att dröjsmålspåföljd bör tas ut endast om det finns anledning till det på grund av regleringens särdrag.  

För närvarande förefaller det relativt slumpmässigt när det har föreskrivits om dröjsmålsränta på en administrativ påföljd av straffkaraktär som hör till tillämpningsområdet för lagen om verkställighet av böter och när det inte har gjorts det. Det vore motiverat att reglera saken på ett enhetligt sätt. 

2.7  Påföljders förfall och preskription

I strafflagen föreskrivs när verkställigheten av straff förfaller. Enligt 8 kap. 13 § i strafflagen förfaller bötesstraff och samfundsbot när fem år har förflutit från den dag då den lagakraftvunna domen gavs. Böter förfaller inte om ett förvandlingsstraff har bestämts innan de förfaller. Ett förvandlingsstraff för böter förfaller dock med stöd av 10 § 3 mom. i det kapitlet tre år från den dag då den lagakraftvunna domen gavs.  

Till skillnad från böter förfaller en ordningsbot enligt 8 kap. 13 § 3 mom. i strafflagen när fem år har förflutit från den dag då ordningsbotsföreläggandet utfärdades. 

Bestämmelserna om när böter förfaller tillämpas med stöd av 8 kap. 13 § 1 mom. i strafflagen också på viten och med stöd av 6 § 3 mom. i lagen om brottsofferavgift (669/2015) också på brottsofferavgifter. 

I 8 kap. 14 § i strafflagen föreskrivs när förverkandepåföljder förfaller. Enligt paragrafen förfaller en förverkandepåföljd när tio år har förflutit från den dag då den lagakraftvunna domen gavs. Om förverkandepåföljden gäller sådana hjälpmedel vid brott som avses i 10 kap. 4 § eller annan egendom som avses i 10 kap. 5 §, förfaller verkställigheten av förverkandepåföljden dock inte.  

I 8 kap. 15 § i strafflagen föreskrivs om inverkan av utmätning som har förrättats innan en verkställighet förfaller. Enligt paragrafen får verkställigheten slutföras i fråga om utmätt egendom, om utmätningen har förrättats innan verkställigheten förfaller. I 8 kap. 16 § föreskrivs om hur dödsfall inverkar på verkställighetens förfall. Verkställigheten av böter förfaller när den dömde avlider, men även i denna situation kan verkställigheten slutföras i fråga om utmätt egendom, om utmätningen har förrättats innan den dömde avled. I paragrafens 2 och 3 mom. finns bestämmelser om verkställigheten av förverkandepåföljder efter att den dömde avlidit. Kapitlets 17 § innehåller bestämmelser om beräkning av de preskriptionstider som avses i kapitlet. Med stöd av bestämmelsen löper preskriptionstiden ut vid utgången av dygnet före den dag som till ordningsnumret svarar mot preskriptionstidens begynnelsedag. 

Bestämmelser om preskription av ersättning som verkställs med stöd av lagen om verkställighet av böter finns i lagen om preskription av skulder. Till denna del iakttas således förfarandet enligt den lagen. 

I fråga om förfall av verkställigheten av fordringar som överförts med stöd av Europeiska unionens rättsakter som avses i 1 § 1 mom. i lagen om verkställighet av böter tillämpas vad som föreskrivs i dessa rättsakter. 

Bestämmelserna om när andra påföljder som verkställs med stöd av lagen om verkställighet av böter förfaller eller preskriberas är mer splittrad. Det föreskrivs särskilt om när administrativa påföljder av straffkaraktär förfaller i de lagar som gäller dessa påföljder. Oftast är preskriptionstiden densamma som för böter, dvs. påföljder förfaller när fem år har förflutit från den dag då det lagakraftvunna avgörandet meddelades. Bestämmelser om preskription av påföljder av straffkaraktär som ska verkställas vid förfarande enligt lagen om verkställighet av skatter och avgifter ingår åter i den lagen. Enligt lagens 20 § preskriberas en sådan fordran fem år efter ingången av året efter det år då den påfördes eller debiterades. I fråga om preskription av vissa administrativa påföljder av straffkaraktär finns inga bestämmelser alls. En sådan är t.ex. försummelseavgift enligt 9 § i lagen om beställarens utredningsskyldighet och ansvar vid anlitande av utomstående arbetskraft. 

Bestämmelser om dödsfalls inverkan på preskription finns i lagarna om enskilda administrativa påföljder av straffkaraktär. Överlag saknas dock sådana bestämmelser som motsvarar 8 kap. 15–17 §i strafflagen. 

Det finns inga bestämmelser alls om när ett föreläggande enligt 44 kap. 15 § 2 mom. i strafflagen om att avliva djur, ett föreläggande enligt 22 § 3 mom. i lagen om yttrandefrihet i masskommunikation om att ett nätmeddelande ska utplånas och rättegångsbot enligt 14 kap. 7 § i rättegångsbalken preskriberas eller förfaller. 

I strafflagen finns heltäckande bestämmelser om när straff förfaller och i lagen om preskription av skulder bestäms när ersättningar förfaller, men bestämmelser om när andra påföljder som ska verkställas med stöd av lagen om verkställighet av böter preskriberas och förfaller är splittrade och bristfälliga. 

Det är nödvändigt att klarlägga och förenhetliga bestämmelserna. Det vore särskilt motiverat att överföra bestämmelserna om när administrativa påföljder av straffkaraktär förfaller till lagen om verkställighet av böter. Det skulle också vara nödvändigt att säkerställa att det finns adekvata bestämmelser om förfall och preskription i fråga om alla påföljder och att regleringen också täcker omständigheter som motsvarar 8 kap. 15–17 § i strafflagen. 

2.8  Indrivning av penningfordringar

2.9  Rättsregistercentralens verkställighetsregister

2.10  Behov av ändringar i brottsskadelagen

2.11  Rättsregistercentralens skyldighet att betala domstolsavgifter

Fram till 2016 var Rättsregistercentralen i egenskap av justitieförvaltningsmyndighet befriad från domstolsavgifter med stöd av 7 § 1 mom. 1 punkten i lagen om lagen om avgifter för domstolars och vissa justitieförvaltningsmyndigheters prestationer. Vid ingången av 2016 trädde lagen om domstolsavgifter (1455/2015) i kraft, och med stöd av den är inte alla myndigheter inom justitieministeriets förvaltningsområde längre befriade från avgifter som påförs med stöd av den lagen.  

I 8 § i lagen om domstolsavgifter uppräknas de myndigheter som är befriade från rättegångsavgifter och andra avgifter enligt den lagen. Rättsregistercentralen ingår inte i förteckningen. Exempelvis Brottspåföljdsmyndigheten är befriad från avgifter i verkställighetsärenden som ankommer på den. I den proposition som gällde lagändringen behandlades inte orsakerna till att Rättsregistercentralen ställdes utanför avgiftsbefrielsen desto mera detaljerat. 

En del av Rättsregistercentralens verkställighetsuppgifter och övriga uppgifter förutsätter att ärendet anhängiggörs i en domstol. Sådana situationer hänför sig exempelvis till verkställigheten av ersättningar för skador enligt brottsskadelagen. Det vore motiverat att bedöma huruvida Rättsregistercentralen kan befrias från domstolsavgifter. 

2.12  Verkställande av ett föreläggande om att ett nätmeddelande ska utplånas

I 45 b § i lagen om verkställighet av böter ingår en bestämmelse om verkställighet av ett föreläggande om att ett nätmeddelande ska göras oåtkomligt och utplånas. Enligt paragrafen ska ett föreläggande enligt 22 § 3 mom. i lagen om yttrandefrihet i masskommunikation om att ett nätmeddelande ska göras oåtkomligt och utplånas verkställas av en utmätningsman på det sätt som anges i utsökningsbalken. Vid verkställigheten har man i praktiken iakttagit utsökningsbalkens bestämmelser om fullgörelseskyldighet. 

När det gäller verkställande av ett föreläggande om att ett nätmeddelande ska göras oåtkomligt och utplånas har det tidigare varit oklart huruvida utsökningsmyndigheten kan ge föreläggandet tillbaka till Rättsregistercentralen för verkställighet i enlighet med 7 kap. 12 § i utsökningsbalken. Frågan berörs av Vasa hovrätts avgörande den 5 juli 2017 (254), enligt vilket utsökningsmyndigheten inte kan överföra verkställandet av ett föreläggande om att ett nätmeddelande ska utplånas till sökanden Rättsregistercentralen. Utsökningsbalkens bestämmelser om fullgörelseskyldighet tillämpas även mera allmänt på utplånandet av nätmeddelanden, trots att de inte helt lämpar sig för utplånande av nätmeddelanden. Det vore motiverat att klarlägga bestämmelserna om verkställande av ett föreläggande om att ett nätmeddelande ska utplånas.  

2.13  Avstående från straffyrkande

I lagen om föreläggande av böter och ordningsbot föreskrivs om s.k. summariskt bötesförfarande. Enligt 4 § förutsätter förfarandet den misstänktes samtycke. I princip ska samtycke ges före bötesyrkandet, ordningsbotföreläggandet eller bötesföreläggandet.  

Med avvikelse från detta kan den misstänkte med stöd av 2 § 1 mom. 1 punkten delges ett straffyrkande, om han eller hon inte samtycker till summariskt förfarande. Enligt 4 § 4 mom. betraktas som den misstänktes samtycke att ett sådant straffyrkande helt eller delvis betalas inom 30 dagar från det att straffyrkandet delgavs. Om böterna eller ordningsboten helt eller delvis har betalats inom fristen, fastställs påföljden genom ett bötesföreläggande, ordningsbotföreläggande eller strafföreläggande. Om straffyrkandet inte betalas, överförs ärendet till normal förundersökning. 

Enligt 12 § ska en behörig tjänsteman utan dröjsmål efter det att den tid som avses i 4 § 4 mom. har löpt ut kontrollera om den som misstänks för förseelsen har betalat böterna eller ordningsboten helt eller delvis. Regleringen betyder i praktiken att när straffyrkande används ges den bötfällde en prövningstid på 30 dagar att samtycka till summariskt förfarande. För samtycke räcker det att betala böterna delvis eller helt. I Rättsregistercentralens och polisens informationssystem finns en s.k. betalningskontrollfunktion, med vars hjälp betalningen följs. 

I följande tabell beskrivs användningen av straffyrkande åren 2019–2023. 

Tabell 1. Användningen av straffyrkande 2019–2023 

Användningen av straffyrkande har minskat åren 2020 och 2021, varefter antalet har hållit sig kring 1500 straffyrkanden per år. En viktig orsak till detta är införandet av avgifterna för trafikförseelse, som har minskat i synnerhet antalet straffyrkanden i anslutning till ordningsbot avsevärt. Cirka 25 % av straffyrkandena kan behandlas vid summariskt förfarande på grund av att böterna betalas. Återstående cirka 75 % behandlas i en normal straffprocess. I förhållande till det totala antalet böter är antalet straffyrkanden och särskilt straffyrkanden som leder till summariskt förfarande lågt. 

Efter att avgiften för trafikförseelse infördes har användningen av straffyrkande minskat. I praktiken behandlas endast cirka 25 % av straffyrkandena vid summariskt bötesförfarande. 

Uppföljningen av avgifterna sysselsätter dock såväl Rättsregistercentralen som polisen. 

Det vore nödvändigt att bedöma huruvida straffyrkandet kan slopas.  

2.14  Övriga ändringsbehov

4.1  Ändringar i lagen om verkställighet av böter

4.2  Ändringar i brottsskadelagen

4.3  Rättsregistercentralens skyldighet att betala domstolsavgifter

I denna proposition föreslås det att Rättsregistercentralen befrias från skyldigheten att betala domstolsavgifter.  

Rättsregistercentralens verkställighetsuppdrag förutsätter i fråga om vissa ärendekategorier att ärendet anhängiggörs i domstol. I dessa ärenden har Rättsregistercentralen ingen prövningsrätt beträffande huruvida centralen anhängiggör ärendet i domstol. Det är inte motiverat att ta ut domstolsavgifter för dylika lagstadgade verkställighetsuppdrag. 

Rättsregistercentralen har möjlighet att yrka att motparten åläggs att betala domstolsavgiften, men det är mycket ofta så att den betalningsskyldige inte har råd att betalas ens den utdömda förpliktelsen. Domstolsavgifterna blir ofta staten till förfång. I vissa fall kan domstolsavgiften bli större än själva fordran, som Rättsregistercentralen driver in hos den betalningsskyldige. Inte heller av dessa orsaker är det motiverat att driva in domstolsavgiften för varken Rättsregistercentralen eller de betalningsskyldiga. 

Dessutom bör det påpekas att Brottspåföljdsmyndigheten, som utför motsvarande verkställighetsuppdrag, redan nu är befriad från domstolsavgifter. 

4.4  Verkställighet av föreläggande om att ett nätmeddelande ska utplånas

I denna proposition föreslås det att utmätningsmannen fortfarande ska verkställa ett föreläggande om att ett nätmeddelande ska utplånas och att utsökningsbalkens bestämmelse ska iakttas vid verkställigheten. Eftersom bestämmelserna om fullgörelseskyldighet i 7 kap. i utsökningsbalken inte är helt tillämpliga på utplånande av nätmeddelanden, föreslås att en ny bestämmelse om förfarandet för att utplåna nätmeddelanden fogas till utsökningsbalken.  

4.5  Avstående från straffyrkande

I denna proposition föreslås det att användningen av straffyrkande upphör. 

På det sätt som konstateras i avsnitt 2.13 har användningen av straffyrkande minskat och endast cirka 400 bötfällda per år ger sitt samtycke till summariskt bötesförfarande genom att betala böterna. Resten av straffyrkandeärendena överförs till en normal straffprocess efter att betalningstiden på 30 dagar löpt ut. Vänta på att betalningstiden ska löpa ut orsakar således dröjsmål för förundersökningen av ärendet. 

Trots den låga användningsgraden förutsätter användningen av straffyrkande att Rättsregistercentralen och polisen följer betalningen. 

Förfarandet med straffyrkande kan också betraktas som något svårförståeligt. I praktiken har det förekommit situationer där det varit oklart för den bötfällde vad han eller hon samtyckt till genom att betala böterna. Även ur åklagarnas synvinkel har straffyrkandet orsakat oklara situationer. I vissa fall har man varit tvungen att överföra betalda straffyrkanden till en normal straffprocess därför att det är oklart på vilken grund den bötfällde har bestridit gärningen. Saken har nödvändigtvis inte antecknats, eftersom samtycket till straffyrkandet har uppfattats som ett erkännande av gärningen. 

Trots de ovannämnda omständigheterna undviks behandlingen av förseelser i en straffprocess i fråga om cirka 400 ärenden per år genom användningen av straffyrkande. Detta medför små kostnadsbesparingar för åklagarna och domstolarna. 

Under beredningen av propositionen har man bedömt att en tydlig straffprocess och den minskade användningen av straffyrkande talar för att avstå från förfarandet. Ökningen av antalet ärenden som styrs till en straffprocess är så pass liten att det inte är motiverat att behålla straffyrkandet på grund av de små kostnadsbesparingarna.  

4.6  Övriga ändringsförslag

Av de orsaker som nämns i avsnitt 2.14 görs de lagtekniska ändringar i 2 a kap. 3 § 2 mom. och 7 kap. 3 a och 3 b § i strafflagen som beror på revideringen av vägtrafiklagen och sjötrafiklagen. 

På motsvarande sätt föreslås det att 18 och 40 § i lagen om skuldsanering för privatpersoner preciseras så att ett förvandlingsstraff för böter får inte påföras eller verkställas när skuldsanering har inletts och så länge betalningsprogrammet är i kraft. 

Det föreslås att 26 § i lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt upphävs, eftersom det föreskrivs heltäckande om förvandling av vite i 2 a kap. 4 § i strafflagen. 

Det föreslås att bestämmelsen om handräckning i 90 § i lagen om djurvälfärd (693/2023) kompletteras så att kommunalveterinären ska vara skyldig att ge alla förundersökningsmyndigheter handräckning i ärenden som handlar om beslag eller förverkandepåföljd som avser djur. Handräckningen ska också utvidgas till verkställighet av förelägganden om att avliva djur. Genom ändringarna ombesörjs att det alltid finns möjlighet att utnyttja kommunalveterinärens veterinärmedicinska yrkesskickliga i verkställighetsuppdrag som gäller påföljder som avser djur. 

5.1  Ekonomiska konsekvenser

5.2  Konsekvenser för tillgodoseendet av de grundläggande fri- och rättigheterna och mänskliga rättigheterna

De föreslagna lagändringarna klarlägger förfarandet för verkställighet av påföljder. Ändringarna förbättrar således de betalningsskyldigas ställning.  

Att straffyrkandet slopas kan anses förbättra medborgarnas rättsskydd, eftersom användningens av straffyrkande har orsakat oklarheter för såväl myndigheterna som de betalningsskyldiga. 

5.3  Konsekvenser för myndigheterna

5.4  Konsekvenser för informationshanteringen

Informationssystemprojektet och de föreslagna lagändringarna har också konsekvenser för informationshanteringen.  

Propositionen har konsekvenser för Rättsregistercentralens ärendehanteringsprocesser. För närvarande behandlas verkställighetsärenden delvis manuellt vid Rättsregistercentralen, men i och med det nya informationssystemet blir ärendehanteringsprocesserna och förvaringen av datamaterial elektroniska. När det gäller Rättsregistercentralens verkställighetsuppdrag har informationshanteringsplanen redan reviderats, som stödjer den elektroniska ärendehanteringsprocessen och således är redo att stödja det nya verkställighetssystemets informationshantering i ärendehanteringsprocesserna. Informationsstyrningen i dokumentprocesserna kommer att genomföras genom informationshanteringssystemet. Ärenderegistret kommer att upprättas i enlighet med informationshanteringslagen (906/2019). 

Kopplingen av ärende- och informationshanteringen till processbakgrunden gör det också möjligt att använda ett automatiskt avgörandeförfarande, som kan utnyttjas i Rättsregistercentralens beslut om ändring av tidsfristen i betalningsuppmaningar och beviljande av betalningstid. 

En elektronisk verkställighetsprocess har betydande positiva konsekvenser för bl.a. en effektiv myndighetsverksamhet, informationssäker dataöverföring samt uppdaterade registeruppgifter. Automatiserade verkställighetsprocesser förkortar behandlingstiderna. 

I propositionen föreslås det att bestämmelserna om register i lagen om verkställighet av böter ändras. I lagen föreslås separata bestämmelser om bötesregistret och registret över administrativa påföljder samt deras informationsinnehåll. Dessa två register bildar Rättsregistercentralens informationsresurs för verkställighetsärenden. Propositionen klarlägger framställandet av begäranden om uppgifter, när datamaterial begärs ur antingen bötesregistret eller registret över administrativa påföljder. 

Moderniseringen av informationssystemet gör det också möjligt att bilda elektroniska datamaterial i enlighet med kraven i gällande lagstiftning. 

Effektiviseringen och övergången till elektroniska verkställighetsprocesser kräver god gränssnittsförmåga av Rättsregistercentralens nya verkställighetssystem samt nya informationssystemintegrationer med andra myndigheters informationssystem. De nya integrationerna stödjer elektronisk behandling enligt informationshanteringslagen samt gör verkställighetsprocesserna smidigare. 

Genom automatiseringen ger det nya verkställighetssystemet Rättsregistercentralen möjlighet att effektivare övervaka betalningen av fordringar vid skuldsanerings-, företagssanerings- samt konkursförfaranden. Dessutom möjliggör det nya informationssystemet behandling och livscykelhantering av dokumenten inom hela verkställighetsverksamheten. Informationssystemprojektet förutsätter datamigration, så att uppgifter överförs från det gamla verkställighetssystemet till det nya. Omsorgsfull planering gör det möjligt att bevara den information som överförs oskadad. 

5.5  Konsekvenser för dataskyddet

I Rättsregistercentralens nya informationssystem iakttas den allmänna lagstiftningen om behandling av personuppgifter, dvs. dataskyddsförordningen, dataskyddslagen och dataskyddslagen avseende brottmål. I den föreslagna lagen finns sådana bestämmelser om uttryckligen Rättsregistercentralens verksamhet som kompletterar de allmänna bestämmelserna och vars principer överensstämmer med den allmänna dataskyddslagstiftningen.  

Bestämmelser i den föreslagna lagen som säkerställer dataskyddet är t.ex. att ändamålet med och innehållet i Rättsregistercentralens personregister anges i detalj i lagen, att det bestäms om behandling av hälsouppgifter samt att tidpunkten då uppgifter ska utplånas anges. 

I samband med moderniseringen av informationssystemet säkerställs det tekniskt och organisatoriskt att behandlingen av personuppgifter överensstämmer med ändamålet genom begränsning av behörigheterna, loggning, utbildning för användarna och intern kontroll. 

I informationssystemet för verkställighet är det möjligt att utnyttja ett automatiskt avgörandeförfarande. Om ett automatiskt avgörandeförfarande används i systemet, skapas noggrant specificerade behandlingsregler och kontrollfunktioner för förfarandet på det sätt som informationshanteringslagen och förvaltningslagen förutsätter. Dessutom ses det till att de registrerade informeras på det sätt som lagstiftningen förutsätter. 

I de föreslagna bestämmelserna har de omständigheter som dataskyddet kräver beaktats. Jämfört med den gällande lagstiftningen förbättrar de föreslagna bestämmelserna dataskyddet i samband med Rättsregistercentralens verkställighetsuppdrag.  

5.6  Konsekvenser för brottsligheten

Propositionen har inga nämnvärda konsekvenser för brottsligheten. Ändringarna kan dock i någon mån främja betalningen av påföljder och en effektiv indrivning. 

6.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

6.2  Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet

8.1  Lagen om verkställighet av böter

1 kap. Allmänna bestämmelser 

I kapitlet föreskrivs det om de allmänna grunderna för verkställigheten av påföljder som omfattas av lagens tillämpningsområde.  

1 §. Lagens tillämpningsområde. I paragrafen föreskrivs det liksom även i nuläget om de påföljder vid verkställigheten av vilka lagen om verkställighet av böter tillämpas. Påföljderna delas i paragrafen in i fem moment på basis av deras innehåll.  

I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om vilka straffrättsliga straff som ska verkställas med stöd av lagen om verkställighet av böter. Sådana straff är ordningsbot, böter, samfundsbot och disciplinbot på samma sätt som i nuläget. Momentet omfattar de straffarter i pengar som nämns i 6 kap. 1 § i strafflagen. Med avvikelse från den gällande 1 § 1 mom. 2 punkten nämns i förteckningen inte särskilt disciplinbot som ett utegångsförbud eller arrest har förvandlats till med stöd av 84 och 85 § i lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten. Detta är onödigt, eftersom det också då är fråga om disciplinbot som det föreskrivs om i 4 punkten i momentet. 

I 2 mom. föreskrivs det om vilka administrativa påföljder av straffkaraktär som ska verkställas med stöd av lagen om verkställighet av böter. Momentet omfattar olika administrativa påföljds-, försummelse- och överträdelseavgifter som det är motiverat att verkställa med stöd av lagen om verkställighet av böter. Förteckningen motsvarar i huvudsak de gällande 1 mom. 11–19 punkten och 2 mom. i paragrafen, men förteckningen kompletteras med de påföljdsavgifter som nämns ovan i den allmänna motiveringen. 

Som nya administrativa påföljder av straffkaraktär fogas till förteckningen överlastavgift enligt lagen om överlastavgift, påföljdsavgift enligt 12, 37 a och 47 a § i konkurrenslagen, försummelseavgift enligt 131 § i avfallslagen, påföljdsavgift enligt 16 § i lagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden och ordningsavgift enligt 20 a § i den lagen, påföljdsavgift för teleföretag enligt 333 § i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation och påföljdsavgift för utövare av televisions- eller radioverksamhet enligt 334 § i den lagen, avgift för överskriden utsläppsrätt enligt 92 § i lagen om utsläppshandel, påföljdsavgift enligt 10 kap. 5 § i revisionslagen, påföljdsavgift enligt 100 § i lagen om offentlig försvars- och säkerhetsupphandling, påföljdsavgift enligt 158 § i lagen om offentlig upphandling och koncession, ordningsavgift enligt 12 § i lagen om ett övervakningssystem för bank- och betalkonton, påföljdsavgift enligt 13 § i lagen om främjande av användningen av biobrännolja och felavgift enligt 14 § i den lagen, påföljdsavgift enligt 11, 11 a och 11 e § i lagen om främjande av användningen av förnybara drivmedel för transport och felavgift enligt 12 § i den lagen, påföljdsavgift enligt 13 § i lagen om förbjudande av energiutvinning ur kol samt avgift för trafikförseelse enligt 3 a § i lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen med Sverige om internationell taxitrafik på väg och om tillämpning av överenskommelsen och påföljdsavgift enligt 151 a och b § i luftfartslagen. 

I 3 mom. i paragrafen föreskrivs det om andra penningpåföljder, avgifter och ersättningar som ska verkställas med stöd av lagen om verkställighet av böter. Momentet omfattar på motsvarande sätt som i nuläget förverkandepåföljd som avser ett belopp, vite, brottsofferavgift, rättegångsbot enligt 14 kap. 7 § i rättegångsbalken, ersättning som tilldömts staten och som grundar sig på brott, ersättning som tilldömts staten i andra ärenden och mål än brottmål, om åklagaren har uppträtt i dem på tjänstens vägnar, ersättning som tilldömts staten och som grundar sig på en sådan ersättning för kostnader i samband med en rättegång som betalats av statens medel, en på statens regressrätt enligt 31 § i brottsskadelagen grundad fordran på den som ansvarar för en skada och en fordran som staten har på ersättningstagaren enligt beslut om återkrav som avses i 42 § 2 mom. i den lagen. I momentet tas det in rättegångsbot enligt 54 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. 

I momentet föreskrivs det också om verkställighet som gäller påföljder som bestämts i andra stater. Liksom i nuläget är sådana påföljder bötesstraff enligt lagen om det nationella genomförandet av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i rambeslutet om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff och om tillämpning av rambeslutet, beslut om förverkande enligt lagen om det nationella genomförandet av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i rambeslutet om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande och om tillämpning av rambeslutet, samt beslut om förverkande enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1805 om ömsesidigt erkännande av beslut om frysning och beslut om förverkande och enligt lagen om tillämpning av förordningen om ömsesidigt erkännande av beslut om frysning och beslut om förverkande i Europeiska unionen, samt verkställighet av beslut om ekonomisk administrativ sanktionsavgift eller böter enligt 24 § 2 mom. 1 punkten i lagen om utstationering av arbetstagare. I momentet tas också in beslut om påföljdsavgift, böter eller vite som med stöd av 44 a § i konkurrenslagen överförts från ett annat EU-land för verkställighet och påföljder enligt 1 § i lagen om samarbete mellan Finland och de övriga nordiska länderna vid verkställighet av domar i brottmål samt förverkandepåföljder enligt 1 § i lagen om internationellt samarbete vid verkställighet av vissa straffrättsliga påföljder (21/1987). 

I 4 mom. i paragrafen föreskrivs det om andra påföljder som avser egendom och andra förelägganden som ska verkställas med stöd av lagen om verkställighet av böter. Sådana påföljder är liksom i nuläget förverkandepåföljd som avser egendom, föreläggande enligt 44 kap. 15 § 2 mom. i strafflagen om att avliva djur och föreläggande enligt 22 § 3 mom. i lagen om yttrandefrihet i masskommunikation om att ett nätmeddelande ska utplånas. 

I 5 mom. föreskrivs det för tydlighetens skull om att förvandlingsstraff för böter bestäms i den ordning som föreskrivs i denna lag. Bestämmelser om förfarandet vid bestämmande av förvandlingsstraff finns i 3 kap. Bestämmelser om förutsättningarna för förvandling av böter finns däremot i strafflagen och bestämmelser om verkställighet av förvandlingsstraff i fängelse finns i fängelselagen. 

2 §. Definitioner. I 2 § tas det in bestämmelser om de definitioner som används i lagen. Paragrafen behövs eftersom det finns många olika straff, avgifter, ersättningar och andra påföljder som ska verkställas med stöd av lagens 1 §. Bestämmelserna i lagens gällande 2 § flyttas till 4 §.  

Enligt den nya 2 § 1 punkten används i lagen begreppet påföljd när det hänvisas till alla straff och andra avgifter, ersättningar och påföljder som avses i 1 §. 

Enligt 2 punkten används i lagen begreppet fordran när det hänvisas till det belopp som tas ut för straff, administrativa påföljder och andra avgifter och ersättningar som avses i 1 § 1–3 mom. Med fordran hänvisas det således till de penningpåföljder vars verkställighet det föreskrivs om i lagens 2 kap. Fordran kan avse fordrans hela belopp eller den obetalda delen av fordran. 

3 §. Ombesörjande av verkställigheten och förande av statens talan. Paragrafens 1 mom. ändras. I momentet föreskrivs det om Rättsregistercentralens allmänna skyldighet att sörja för indrivningen av fordringar som omfattas av lagens tillämpningsområde samt att föra statens talan. Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll den gällande bestämmelsen, men det görs en språklig ändring i den.  

4 §. Meddelanden om verkställighet. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om domstolarnas och myndigheternas skyldighet att meddela Rättsregistercentralen om sina avgöranden som avses i 1 §. Skyldigheten gäller förutom den domstol eller myndighet som har avgjort ärendet i det första skedet också besvärsinstanserna. I momentet tas det in ett omnämnande av att justitieministeriet ska underrätta Rättsregistercentralen, om republikens president benådar någon som dömts till bötesstraff. Statskontoret ska underrätta Rättsregistercentralen om ersättning som det har betalat med stöd av brottsskadelagen. Bestämmelser om detta finns i brottsskadelagen.  

Med stöd av momentet ska Rättsregistercentralen underrättas om alla avgöranden genom vilka en påföljd har bestämts, ändrats, upphävts eller avförts. Rättsregistercentralen ska också underrättas om ett avgörande i ändringssökandeskedet genom vilket det ursprungliga avgörandet inte ändras. Detta är av betydelse till exempel vid bedömningen av verkställbarhet och förfall.  

Dessutom flyttas till lagnivå den bestämmelse som nu finns i 27 § i statsrådets förordning och enligt vilken Rättsregistercentralen också ska underrättas om beslut om förbud mot eller avbrytande av verkställighet. På så sätt säkerställs det att verkställighetsåtgärderna inte fortsätter efter ett sådant beslut. 

Rättsregistercentralen ska underrättas utan obefogat dröjsmål. Med detta avses att Rättsregistercentralen ska underrättas när myndighetens eller domstolens avgörande har vunnit laga kraft eller om ändring har sökts i avgörandet. Med avvikelse från detta ska i sådana ärendegrupper där verkställigheten kan inledas omedelbart meddelandena lämnas redan innan avgörandet har vunnit laga kraft eller ändring eventuellt har sökts. En sådan ärendegrupp är till exempel förelägganden om att avliva djur. Eftersom fullföljdsdomstolens avgöranden är verkställbara redan innan domen har vunnit laga kraft, ska meddelandena om dessa avgöranden lämnas redan innan tiden för sökande av ändring har börjat löpa. 

Närmare bestämmelser om de uppgifter som Rättsregistercentralen ska lämnas utfärdas genom förordning av statsrådet. Centrala är uppgifter om den betalningsskyldige och om innehållet i domstolens eller myndighetens avgörande samt uppgifter om huruvida ett avgörande har vunnit laga kraft. 

I paragrafens 2 mom. föreskrivs det om hur justitieförvaltningsmyndigheterna ska göra anmälan. Anmälan görs på samma sätt som i nuläget genom att uppgifter om avgöranden förs in i registret över avgöranden och meddelanden om avgöranden i justitieförvaltningens nationella informationsresurs. Det görs språkliga preciseringar i momentet. 

I 3 mom. föreskrivs det om att andra myndigheter ska underrätta Rättsregistercentralen om sina avgöranden genom att lämna de uppgifter som behövs för verkställigheten. Närmare bestämmelser om förfarandet ska utfärdas genom förordning av statsrådet. Bemyndigandet att utfärda förordning flyttas till lagens 54 §.  

I 4 mom. föreskrivs det för tydlighetens skull om meddelande om de ärenden som avses i 3 § 2 mom. Det är fråga om skadestånd och rättegångskostnader som grundar sig på brott och som har tilldömts staten och för vars indrivning den myndighet som har tagit ärendet till självindrivning, såsom Folkpensionsanstalten, Tullen eller Skatteförvaltningen, ansvarar i stället för Rättsregistercentralen. I dessa ärenden ska domstolen inte meddela Rättsregistercentralen om verkställigheten, utan myndigheterna i fråga ansvarar för verkställigheten efter det att de har fått kännedom om domstolens avgörande. 

4 a §. Påföljders verkställbarhet. I paragrafen föreskrivs det om påföljders verkställbarhet. Verkställbarhet är i regel möjlig när avgörandet om en påföljd har vunnit laga kraft. Huvudregeln gäller i princip alla påföljder på vilkas verkställighet lagen om verkställighet av böter ska tillämpas. I de övriga lagarna slopas de separata bestämmelserna om påföljders verkställbarhet.  

Paragrafens 1 mom. innehåller en huvudregel enligt vilken en påföljd är verkställbar när det avgörande genom vilket påföljden bestämts har vunnit laga kraft eller när avgörandet kan verkställas som en lagakraftvunnen dom. Den sistnämnda preciseringen hänför sig till 30 kap. 22 § i rättegångsbalken (4/1734) och till 122 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. I den nämnda paragrafen i rättegångsbalken sägs det att hovrätts avgörande i fråga om vilket för fullföljd krävs besvärstillstånd verkställs så som det stadgas i fråga om laga kraft vunnen dom. Enligt 122 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden utgör besvär hos högsta förvaltningsdomstolen inte ett hinder för verkställighet av beslutet i ett sådant ärende där det behövs besvärstillstånd. Behandlingen av ett ärende i högsta domstolen eller högsta förvaltningsdomstolen utgör således inte ett hinder för verkställigheten av en påföljd. 

Paragrafens 2 mom. innehåller undantag från den ovannämnda huvudregeln som gäller laga kraft. Enligt 1 punkten i momentet får en förverkandepåföljd som avser ett belopp samt vite som dömts ut med stöd av viteslagen verkställas trots att de inte har vunnit laga kraft. Viten som har dömts ut med stöd av viteslagen är inte förvandlingsbara och de kan till sin karaktär anses avvika från straffrättsliga straff och administrativa påföljder så att syftet med vite inte är att vara en påföljd av straffkaraktär för en gärning, utan att främja ett omedelbart iakttagande av en skyldighet, såsom ett föreläggande eller en bestämmelse i lag. Viten kan således anses vara förenade med särskild brådska, och därför kan det anses ändamålsenligt att de verkställs innan de har vunnit laga kraft. 

Momentets 2 punkt innehåller en hänvisning till ett avgörande som inte har vunnit laga kraft och gäller ersättning enligt 1 § 3 mom. 5 punkten i lagen om verkställighet av böter och som får verkställas i enlighet med vad som i 2 kap. i utsökningsbalken föreskrivs om verkställigheten av en icke lagakraftvunnen dom om betalningsskyldighet. Bestämmelsen motsvarar i fråga om dessa avgöranden nuläget. 

Till paragrafens 3 mom. fogas en hänvisningsbestämmelse till brottsskadelagen, i vars 31 b § det föreskrivs om verkställbarheten av statens regressfordran samt hänvisningar till strafflagen, i vilken det föreskrivs om verkställbarheten av beslut som gäller förverkande av djur och föreläggande om att djur ska avlivas. Paragrafen motsvarar till dessa delar nuläget. 

4 b §. När påföljder förfaller. I 4 b § föreskrivs det om när sådana påföljder som omfattas av lagens tillämpningsområde, och i fråga om vilka det inte någon annanstans i lagstiftningen anges när de förfaller, förfaller. Med att förfalla avses att åtgärderna för att verkställa en påföljd inte längre kan fortsätta efter förfallotiden.  

I 1 mom. i paragrafen föreskrivs det om när administrativa påföljder av straffkaraktär, brottsofferavgift, rättegångsbot enligt 14 kap. 7 § i rättegångsbalken och 54 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden samt vite som har dömts ut med stöd av viteslagen förfaller. Verkställigheten av dessa påföljder förfaller när fem år har förflutit från den dag då det lagakraftvunna avgörandet om påföljden meddelades. Påföljder förfaller också om den betalningsskyldige avlider. 

I 2 mom. i paragrafen föreskrivs det om beräkningen av förfallotiden. Förfallotiden löper ut vid utgången av dygnet före den dag som till ordningsnumret svarar mot den dag då avgörandet meddelades. 

I paragrafens 3 mom. föreskrivs det om de situationer i vilka egendom har utmätts innan verkställigheten förfaller. Enligt momentet får en fordran verkställas ur de utmätta medlen också efter det att en påföljd förfallit, om utmätning har förrättats eller en påföljd har uppgivits vid försäljning som avses i 5 kap. i utsökningsbalken innan påföljden förfaller. 

I 4 mom. föreskrivs det för tydlighetens skull om i vilka lagar det föreskrivs om förfall och preskription av andra påföljder än de som avses i 4 b §. 

I momentet hänvisas det för det första till strafflagens bestämmelser om när straff och förverkandepåföljder förfaller. För det andra hänvisas det i momentet till lagen om preskription av skulder, som ska tillämpas vid bestämmande av preskription av de påföljder som avses i 1 § 3 mom. 5–8 punkten i lagen om verkställighet av böter. Bestämmelser om preskription av en skuld på grund av att tidsfristen för utsökningsgrundens verkställbarhet har löpt ut finns i 2 kap. i utsökningsbalken, som det hänvisas till i lagen om preskription av skulder. 

2 kap. Verkställighet av en fordran 

I kapitlet föreskrivs det om verkställighet av en fordran.  

5 § . Tillfälle att erlägga betalning . I paragrafen föreskrivs det om tillfälle att erlägga betalning. Skyldigheten att ge tillfälle att erlägga betalning gäller den domstol eller andra myndighet som såsom första instans har bestämt att en fordran ska betalas samt i fråga om en fordran som avses i 1 § 2 mom. 8 punkten Rättsregistercentralen och den tjänsteman som framställer yrkandet i samband med att bötesyrkandet används. Också den myndighet som ansvarar för den självindrivning av skadestånd och rättegångskostnader som avses i 3 § 2 mom. ska själv ge den betalningsskyldige tillfälle att erlägga betalning. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak gällande praxis i fråga om tillfälle att erlägga betalning. I bestämmelsen förutsätts det dock inte att fordran ska betalas omedelbart, såsom det anges i den gällande lagen.  

Tillfälle att erlägga betalning ska enligt bestämmelsen ges på så sätt att till avgörandet som gäller fordran eller till yrkandet fogas de kontouppgifter och andra uppgifter som behövs för betalning av fordran och för styrande av betalningen på ett riktigt sätt. Det ska inte fastställas någon förfallodag för betalningen, eftersom Rättsregistercentralen ska ange förfallodagen för betalningen i den betalningsuppmaning som sänds med stöd av 6 §. 

I bestämmelsen tas det också in en skyldighet att till ett avgörande även foga uppgifter om att verkställigheten av fordran kan inledas när fordran har blivit verkställbar. I praktiken bestämmer denna tidpunkt också den tidpunkt inom vilken fordran ska betalas så att Rättsregistercentralen inte vidtar verkställighetsåtgärder. På detta sätt ges den betalningsskyldige anvisningar om möjligheten att betala fordran innan verkställighetsåtgärder vidtas. Vanligen kan verkställighetsåtgärder vidtas efter det att tiden för sökande av ändring i ett avgörande har löpt ut. Rättsregistercentralens skyldighet att till uppmaningen foga de uppgifter som behövs för betalning anges i nuläget i 11 §. Dessa skyldigheter flyttas till de föreslagna 5 och 6 §. 

6 §.Rättsregistercentralens betalningsuppmaning. Paragrafens 1 mom. innehåller liksom i nuläget en skyldighet för Rättsregistercentralen att kontrollera huruvida en verkställbar fordran som centralen ska verkställa har betalats. Om fordran är helt eller delvis obetald ska Rättsregistercentralen uppmana den betalningsskyldige att betala det obetalda beloppet. I paragrafen tas det in ett omnämnande av en tidsfrist på minst 14 dagar inom vilken den betalningsskyldige ska uppmanas att betala en obetald fordran. Tidsfristen kan enligt Rättsregistercentralens prövning också vara längre än 14 dagar. Vid prövningen av tidsfristens längd kan bland annat fordrans storlek beaktas.  

I 2 mom. sägs det att en betalningsuppmaning inte behöver sändas, om det kan anses uppenbart onödigt på grund av tidigare verkställighet eller av någon annan orsak eller om verkställigheten kan äventyras. Momentet motsvarar nuläget. 

Enligt 3 mom. ska Rättsregistercentralen till betalningsuppmaningen foga de kontouppgifter och andra uppgifter som behövs för betalning av fordran och för styrande av betalningen på ett riktigt sätt samt uppgifter om de åtgärder som kan vidtas om den betalningsskyldige inte betalar fordran frivilligt. Skyldigheten att upplysa den betalningsskyldige om att en fordran kan drivas in genom utsökning om den inte betalas frivilligt samt om att den betalningsskyldige kommer att stämmas in till en rättegång för bestämmande av ett förvandlingsstraff om inte böter som kan förvandlas till fängelse kan drivas in ens genom utsökning anges i nuläget i 10 § som gäller utmätningsmannens betalningsuppmaning och som på motsvarande satt ska upphävas. De nämnda uppgifter som ska lämnas till den betalningsskyldige ska således lämnas redan i samband med Rättsregistercentralens betalningsuppmaning i stället för i utsökningsskedet.  

Rättsregistercentralens skyldighet att till uppmaningen foga de uppgifter som behövs för betalning anges i nuläget i 11 §. Dessa skyldigheter flyttas till de föreslagna 5 och 6 §. 

7 § . Betalning av en fordran . I paragrafen samlas bestämmelserna om betalning av en fordran.  

Paragrafens 1 mom. innehåller de omnämnanden som ingår i 6 § i den gällande lagen och enligt vilka den betalningsskyldige har rätt att betala en fordran redan innan avgörandet om fordran är verkställbart och betalning inte utgör ett hinder för den betalningsskyldige att söka ändring i det avgörande genom vilket påföljden har bestämts. I bestämmelsen föreskrivs det inte särskilt om bötesyrkande, straffyrkande eller ordningsbotsföreläggande, utan också i fråga om dessa ska de huvudregler som nämns i bestämmelsen tillämpas. Särskilda bestämmelser om avslutande av verkställigheten finns i 23 a § i den föreslagna lagen.  

Bestämmelser om betalningsförfarandet finns i paragrafens 2 mom. För tydlighetens skull konstateras det i bestämmelsen att en fordran betalas till staten. 

Huvudregeln i det egentliga betalningsförfarandet är att betalningen görs till Rättsregistercentralens konto. Möjligheten till kontantbetalning kvarstår dock i lagen. En sådan betalning ska göras till utmätningsmannen. Böter och viten som kan förvandlas till fängelse kan betalas kontant också till andra tjänstemän som har rätt att stämma in till ett förfarande för förvandlingsstraff. Dessa tjänstemän ska ta emot inte bara betalning av hela fordran utan också en delbetalning av fordran. Vid behandlingen av eventuella felavgifter ska de allmänna principerna om god förvaltning iakttas.  

Den tjänsteman som har tagit emot kontantbetalningen ska ge den betalningsskyldige ett kvitto på betalningen och redovisa den till Rättsregistercentralen utan dröjsmål. Närmare bestämmelser om de uppgifter som ska meddelas Rättsregistercentralen när betalningen redovisas utfärdas genom förordning av statsrådet. 

I 3 mom. föreskrivs det om den betalningsskyldiges skyldighet att liksom i nuläget i samband med betalningen ange de uppgifter som behövs för styrande av betalningen. 

8 §. Ansökan om utsökning. I paragrafen föreskrivs det om Rättsregistercentralens skyldighet att söka indrivning av en fordran genom utsökning. Utgångspunkten är liksom i nuläget att den betalningsskyldige frivilligt ska betala fordran före utsökningsåtgärder vidtas. Med stöd av paragrafen söks utsökning således först om de betalningstider som anges i betalningsuppmaningar eller beslut om betalningstiden inte har iakttagits. Om en betalningsuppmaning inte alls sänds med stöd av 6 § 2 mom., kan också utsökning sökas omedelbart.  

9 §. Tillämpning av utsökningsbalken. I paragrafen föreslås bestämmelser om tillämpningen av lagen om verkställighet av böter och utsökningsbalken vid verkställighet av fordringar enligt lagen om verkställighet av böter.  

Enligt 1 mom. i paragrafen är huvudregeln att bestämmelserna i utsökningsbalken ska iakttas vid utsökningsförfarandet. I stället för utsökningsbalken ska dock de bestämmelser om verkställbarhet, förfall och beviljande av betalningstid som finns i lagen om verkställighet av böter tillämpas på samma sätt som i nuläget.  

Dessutom föreslås i 2 mom. en bestämmelse som kompletterar 3 kap. 33 § i utsökningsbalken och enligt vilken det i ett meddelande om anhängighet av ett utsökningsärende ska informeras om möjligheten att stämma in den betalningsskyldige till ett förfarande för förvandlingsstraff, om det är fråga om förvandlingsbara böter eller viten och den betalningsskyldige inte betalar fordran.  

10 §. Utmätningsmannens betalningsuppmaning och upplysningsplikt. Paragrafen upphävs, eftersom bestämmelserna i utsökningsbalken i fortsättningen ska tillämpas i utsökningsförfarandet. Den betalningsskyldige ska ges behövliga uppgifter om ett ärendes anhängighet genom ett meddelande om anhängighet enligt 3 kap. 33 § i utsökningsbalken. Med stöd av det föreslagna 9 § 2 mom. ska i meddelandet om anhängighet också anges om böterna eller vitena är förvandlingsbara.  

11 §. Uppgifter som skall lämnas den betalningsskyldige. Paragrafen upphävs, eftersom bestämmelser om de uppgifter som ska lämnas den betalningsskyldige finns i 5 och 6 §.  

12 §. Betalning av en fordran. Paragrafen upphävs, eftersom uttömmande bestämmelser om betalning av en fordran finns i den föreslagna 7 §.  

13 §. Fördelning av betalningar. I 13 § föreskrivs det om fördelning av betalningar, om de medel som influtit inte räcker till för betalning av samtliga fordringar. Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll i huvudsak den gällande 13 §. De medel som influtit för betalning av fordringar med stöd av bestämmelsen ska först användas till fordringar som kan förvandlas till fängelse. När det gäller de fordringar som kan förvandlas till fängelse ska medlen först styras till fordringar som bestämts tidigare. Bestämmelsen kompletteras med ett omnämnande av vite som kan förvandlas till fängelse och som det är motiverat att beakta vid fördelningen på samma sätt som böter som kan förvandlas till fängelse.  

Bestämmelsen påverkar inte den allmänna ordning i vilken betalning ska fås enligt lagen om den ordning i vilken borgenärer skall få betalning (1578/1992), utan gäller liksom i nuläget endast de medel som redovisas till Rättsregistercentralen med stöd av företrädesordningen enligt lagen i fråga och fördelningen av dem till betalning av fordringar som ska verkställas.  

19 §.Efterlysning. I paragrafen görs det vissa språkliga preciseringar. I paragrafens 1 mom. tas det in ett omnämnande av vite som kan förvandlas till fängelse och i 2 mom. stryks satsen ”som riktar sig till polismännen” som onödig.  

23 §.Kvittning . I 1 mom. sägs det att om den myndighet som ska återbetala medel till den betalningsskyldige innehar en annan fordran på honom eller henne som ska verkställas, kan det belopp som ska återbetalas och räntan på det kvittas som betalning för den fordran. Bestämmelsen motsvarar 23 § i den gällande lagen.  

Till bestämmelsen fogas ett nytt 2 mom. enligt vilket för kvittning får användas också medel som ska betalas till den betalningsskyldige med stöd av 45 § 1 mom. i lagen om verkställighet av böter eller 10 kap. 11 § 2 eller 3 mom. i strafflagen. Paragraf 45 i lagen om verkställighet av böter gäller situationer där ett yrkande på att egendom ska dömas förverkad har förkastats. Enligt paragrafen har den som saken gäller rätt att få ersättning för egendomen om det inte längre är möjligt att återställa den på grund av en verkställighetsåtgärd eller av någon annan orsak.  

I 10 kap. 11 § 2 mom. i strafflagen fastställs det att om förverkandepåföljden i ett fall som närmare beskrivs i bestämmelsen redan har verkställts, kan Rättsregistercentralen efter en skriftlig ansökan av den berörda personen besluta att motsvarande belopp ska betalas av statens medel. Enligt 10 kap. 11 § 3 mom. i strafflagen kan den som i god tro har förvärvat en panträtt eller annan säkerhetsrätt i föremål eller egendom som avses i bestämmelsen och som dömts förverkade få betalning ur föremålets eller egendomens värde, oberoende av om fordringen har förfallit eller inte.  

I de nämnda bestämmelserna är det inte fråga om sådan egendom som ska återställas och som erhållits av den betalningsskyldige själv, utan om den betalningsskyldiges egendom som i övrigt innehas av en myndighet. Bestämmelsen förtydligar det gällande rättsläget så att av bestämmelsen tydligt framgår dess tillämplighet i nämnda situationer. 

23 a §. När verkställigheten av en fordran avslutas. Till paragrafen fogas en ny bestämmelse om när verkställigheten avslutas. I den gällande lagen finns det inga uttömmande bestämmelser om de grunder på vilka verkställigheten av en fordran avslutas i sin helhet. Att verkställigheten avslutas innebär att behandlingen av ett ärende avslutas slutgiltigt vid Rättsregistercentralen och att anteckningar om detta görs i informationssystemet för verkställighet. Efter det att verkställigheten har avslutats ska Rättsregistercentralen inte längre ta emot betalningar för fordran eller vidta verkställighetsåtgärder.  

Enligt paragrafens 1 punkt avslutas verkställigheten, om fordran har betalats och avgörandet om bestämmande av fordran har vunnit laga kraft. Verkställigheten avslutas således inte ännu vid betalningen av fordran, utan den ska också ha vunnit laga kraft.  

Enligt 2 punkten avslutas verkställigheten, om fordran har förfallit. När den förfallotid som föreskrivs i lagens 5 § eller i 8 kap. i strafflagen löper ut, avslutas också verkställigheten. De medel som eventuellt har utmätts före en fordran förfaller kan dock redovisas till Rättsregistercentralen. I sådana fall avslutas verkställigheten först efter det att utmätningen har redovisats. 

Enligt 3 punkten avslutas verkställigheten, om det finns någon annan lagstadgad grund för att verkställbarheten upphör. Sådana grunder kan vara till exempel skuldsanering för privatpersoner, benådning eller avgiftsbefrielse som beviljats med stöd av lagen om avgiftsbefrielse. 

5 kap. Rättsregistercentralens informationssystem för verkställighet 

Kapitlets rubrik ändras så att den bättre motsvarar innehållet i Rättsregistercentralens informationssystem för verkställighet. Informationssystemet inbegriper ett bötesregister och ett register över administrativa påföljder, och därför ändras kapitlets rubrik. 

46 §. Rättsregistercentralens informationssystem för verkställighet och centralens register. I 1 mom. föreskrivs det om Rättsregistercentralens informationssystem för verkställighet och om det bötesregister och register över administrativa påföljder som hör till det systemet. Syftet med registren är verkställighet av påföljder enligt lagens 1–4 kap. samt behandling av ersättningsärenden med stöd av brottsskadelagen. Liksom uppgifter ur straffregistret lämnas uppgifter ur bötesregistret ut också för utredning och bedömning av en persons tillförlitlighet eller personliga lämplighet, om det föreskrivs om detta någon annanstans i lag. På motsvarande sätt som i 1 § i straffregisterlagen nämns detta utlämningsändamål i paragrafens 1 mom.  

Bestämmelser om sekretess för uppgifter i bötesregistret finns i 24 § 1 mom. 28 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). Uppgifterna i registret över administrativa påföljder är i regel offentliga. 

I 2 mom. föreskrivs det om vilka uppgifter som hör till bötesregistret och vilka uppgifter som hör till registret över administrativa påföljder. Bötesregistret innehåller uppgifter om de straffrättsliga påföljder som avses i 1 § 1 mom., 3 mom. 1, 3, 5, 7 och 8 punkten samt 9 a-e punkten samt 4 och 5 mom. i lagen och på vilka vad gäller behandlingen av personuppgifter i anslutning till dem tillämpas dataskyddslagen avseende brottmål som en allmän lag. Registret över administrativa påföljder innehåller uppgifter om de andra påföljder som avses i 1 § 2 mom. och 3 mom. 2, 4 och 6 punkten samt 9 f och g punkten i lagen och på vilka vad gäller behandlingen av personuppgifter i anslutning till dem tillämpas dataskyddsförordningen och dataskyddslagen. De bestämmelser om personuppgifter som tillämpas i praktiken beror således på verkställigheten av vilken påföljd det är fråga om. 

I momentet föreskrivs det också om att Rättsregistercentralen är personuppgiftsansvarig för de register som avses i momentet. Rättsregistercentralen förvaltar alltså informationssystemet och de register som hör till det. 

I 3 mom. föreslås det en hänvisning till den andra lagstiftning som ska tillämpas vid behandlingen av personuppgifter. Bestämmelsen omfattar de allmänna bestämmelserna om behandling av personuppgifter och om informationshantering. 

47 §. Uppgifterna i bötesregistret och registret över administrativa påföljder. I paragrafen föreskrivs det i huvudsak på motsvarande sätt som i nuläget om uppgifterna i bötesregistret och registret över administrativa påföljder. Samma bestämmelser gäller informationen i båda registren. Artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen möjliggör att det i lag tas in sådana särskilda bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i dataskyddsförordning som gäller bland annat vilken typ av uppgifter som ska behandlas, de registrerade, utlämnande av uppgifter, ändamålsbegränsningar, lagringstid samt typer av behandling och förfaranden för behandling. I artikel 8.2 i dataskyddsdirektivet för brottsbekämpning förutsätts det att rätten som reglerar behandling inom tillämpningsområdet för direktivet ska specificera åtminstone syftet med behandlingen, vilka personuppgifter som ska behandlas och behandlingens ändamål.  

I 1 punkten föreskrivs det om identifieringsuppgifter och andra kontaktuppgifter för en person som är föremål för en påföljd. I registret ska antecknas en fysisk persons namn och personbeteckning eller någon annan motsvarande identifikationskod. Också andra nödvändiga identifieringsuppgifter om en person kan antecknas i registret, om de behövs till exempel vid verkställigheten av påföljder som bestämts i andra länder. Motsvarande uppgifter ska också antecknas om juridiska personer. Dessutom ska i registret antecknas andra behövliga kontaktuppgifter, såsom adress eller telefonnummer. 

I 2 punkten föreskrivs det om uppgifter som gäller en påföljd. I registret ska antecknas de uppgifter som behövs för specificering av en påföljd. Sådana uppgifter är till exempel den myndighet eller domstol som bestämt påföljden, behövliga diarieuppgifter samt uppgifter om en påföljds innehåll, såsom bötesbeloppet eller det föremål som en förverkandepåföljd gäller.  

I 3 punkten föreskrivs det om uppgifter som gäller hur verkställigheten av en påföljd framskrider. I registret ska antecknas uppgifter om när en påföljd blir verkställbar samt om när verkställigheten inleds och avslutas. Dessutom ska det antecknas uppgifter om andra verkställighetsåtgärder, såsom att en betalningsuppmaning har sänts eller att verkställighet har ansökts hos andra myndigheter. 

I 4 punkten föreskrivs det särskilt om att de belopp som har flutit in vid verkställigheten av en påföljd ska antecknas i registret. 

Med stöd av 5 punkten ska i registret antecknas uppgifter om hinder för verkställighet. Ett sådant hinder kan vara till exempel skuldsanering för privatpersoner. 

I 6 punkten tas det in ett omnämnande som motsvarar det som i straffregisterlagen (770/1993) föreskrivs om att uppgifter om benådning ska antecknas i straffregistret. 

Med stöd av 7 punkten kan också andra för verkställigheten nödvändiga uppgifter antecknas i registret. 

47 a §. Behandling av hälsouppgifter. Paragraf 11 i dataskyddslagen avseende brottmål utgör en direkt rättslig grund endast för behandling av särskilda kategorier av personuppgifter i åklagarverksamhet och i domstol. I fråga om andra myndigheter får enligt 11 § 2 mom. i den lagen sådana personuppgifter som avses i 1 mom. behandlas endast om det är nödvändigt och de skyddsåtgärder som krävs för att trygga den registrerades rättigheter har vidtagits och det föreskrivs om behandlingen i lag. Verkställigheten av böter inbegriper vissa situationer där det är nödvändigt att Rättsregistercentralen behandlar hälsouppgifter. I paragrafen sägs det att en persons hälsouppgifter får behandlas endast om behandlingen är nödvändig vid verkställigheten av en enskild påföljd eller behandlingen av ett enskilt ersättningsärende. Behandling av hälsouppgifter kan vara nödvändig till exempel när beslut om betalningstiden fattas eller i samband med ett ärende som gäller förvandlingsstraff för böter, eftersom den betalningsskyldiges hälsotillstånd i dessa ärenden kan inverka på avgörandet av ärendet.  

En situation där hälsouppgifter behandlas omfattas antingen av tillämpningsområdet för dataskyddslagen avseende brottmål eller av dataskyddsförordningens tillämpningsområde. I fråga om dataskyddsförordningens tillämpningsområde baserar sig undantag från det huvudsakliga förbudet mot behandling på artikel 9.2 g, det vill säga att behandlingen är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse, på grundval av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt. I enlighet med 6 § 1 mom. 2 punkten i dataskyddslagen tillämpas dessutom förbudet mot behandling av uppgifter enligt artikel 9.1 i dataskyddsförordningen inte på sådan behandling av uppgifter som regleras i lag eller som föranleds av en uppgift som direkt har ålagts den personuppgiftsansvarige i lag. Artikel 9.2 g i den allmänna dataskyddsförordningen förutsätter även att en lagstiftningsåtgärd som berättigar till behandling av särskilda kategorier av personuppgifter ska stå i proportion till det eftersträvade syftet, vara förenligt med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd och innehålla bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen. Verkställigheten av en administrativ påföljd eller behandlingen av ett ersättningsärende är sådan hänsyn till ett allmänt intresse som avses i bestämmelsen och en sådan uppgift för den personuppgiftsansvarige som avses i 6 § 1 mom. 2 punkten i dataskyddslagen och som det föreskrivs om i lag. I 6 § 2 mom. i dataskyddslagen föreskrivs det om skyddsåtgärder som blir direkt tillämpliga också vid verkställigheten av administrativa påföljder och behandlingen av ersättningsärenden. I 11 § 2 mom. i dataskyddslagen avseende brottmål förutsätter det inte direkt att det föreskrivs om skyddsåtgärder i lag, utan att behövliga skyddsåtgärder har vidtagits. I fråga om verkställigheten av påföljder som omfattas av tillämpningsområdet för dataskyddslagen avseende brottmål kan den personuppgiftsansvarige dock tillämpa motsvarande skyddsåtgärder som i de situationer som omfattas av dataskyddsförordningens tillämpningsområde. 

Uppgifter som hör till andra särskilda kategorier av personuppgifter ska inte behandlas vid verkställighet av påföljder enligt lagen om verkställighet av böter. I samband med detta behandlas utöver uppgifter om straffrättsliga påföljder inte heller andra i konstitutionellt hänseende känsliga uppgifter. 

47 b §. Behandling av uppgifter för annat ändamål än det för vilket uppgifterna har samlats in och registrerats. I paragrafen föreskrivs det om behandling av uppgifter för andra ändamål än verkställighet av påföljder och behandling av ersättningsärenden.  

Enligt 1 mom. får uppgifter behandlas för annat ändamål än det som uppgifterna ursprungligen samlades in och registrerades för, om det är nödvändigt i en laglighetsövervakningsuppgift eller för allmän utveckling av övervakningen eller verksamheten i samband med verkställighet av påföljder. Det kan till exempel vara fråga om Rättsregistercentralens interna laglighetsövervakning eller utarbetande av utredningar eller undersökningar som gäller verkställighet av påföljder.  

Med stöd av 2 mom. får uppgifter också användas för att planera och genomföra utbildning inom branschen, om det är nödvändigt. Om uppgifter används i detta syfte ska den information som möjliggör identifiering av en person raderas. 

De ändamål med behandlingen av personuppgifter som avses i paragrafen omfattas av tillämpningsområdet för den allmänna dataskyddsförordningen och dataskyddslagen. Uppgifter som gäller straffrättsliga påföljder hör inte till de särskilda kategorier av personuppgifter som avses i artikel 9 i den allmänna dataskyddsförordningen. De är dock sådana i konstitutionellt hänseende känsliga uppgifter som avses i tolkningspraxis enligt grundlagen. I artikel 10 i dataskyddsförordningen föreskrivs det dessutom särskilt om behandling av personuppgifter som rör fällande domar i brottmål samt lagöverträdelser som innefattar brott, och enligt den artikeln ska lämpliga skyddsåtgärder fastställas. Bötesregistret är också ett omfattande register som innehåller straffrättsliga påföljder. Bestämmelser om ändamålen med behandlingen av personuppgifter i anslutning till dem ska i enlighet med 6 § 1 mom. 2 punkten i dataskyddslagen regleras i lag. I enlighet med 7 § 2 mom. i dataskyddslagen blir de skyddsåtgärder som föreskrivs i 6 § 2 mom. tillämpliga även vid behandling av personuppgifter som avses i den föreslagna 49 §. 

48 §. Rättsregistercentralens rätt att få uppgifter. I paragrafen föreskrivs det om Rättsregistercentralens rätt att få uppgifter för sina verkställighetsuppdrag. Rättsregistercentralen har rätt att trots sekretessbestämmelserna och avgiftsfritt få de uppgifter som avses i paragrafen. Uppgifter kan fås för verkställigheten av en påföljd, behandlingen av ett ersättningsärende eller för anteckning i ett register. Rättsregistercentralen får alltså med stöd av bestämmelsen uppgifter för skötseln av sina uppdrag enligt lagen om verkställighet av böter och brottsskadelagen. Bestämmelser om Rättsregistercentralens andra rättigheter att få uppgifter finns annanstans i lagstiftningen.  

I 1 punkten föreskrivs det på motsvarande sätt som i den gällande lagstiftningen om rätten att få uppgifter ur befolkningsdatasystemet och motsvarande rätt att få uppgifter ur register som gäller juridiska personer. 

I 2 punkten föreskrivs det om Rättsregistercentralens rätt att få uppgifter ur justitieförvaltningens nationella informationsresurs. Rättsregistercentralen får ur informationsresursen uppgifter om domstolarnas och åklagarnas avgöranden och om vilket skede behandlingen av ärenden befinner sig i.  

I 3–5 punkten föreskrivs det om rätten att få uppgifter av polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet. Av dessa myndigheter kan Rättsregistercentralen få uppgifter om de påföljder som myndigheterna har bestämt, såsom bötesstraff eller avgifter för trafikförseelse. Dessutom kan Rättsregistercentralen få uppgifter om de verkställighetsåtgärder som dessa myndigheter har vidtagit, såsom verkställighet av en förverkandepåföljd eller efterlysningar som gäller förvandlingsstraff för böter. 

I 6 punkten föreskrivs det om rätten att få uppgifter av Brottspåföljdsmyndigheten. Bestämmelsen motsvarar 19 och 22 § i lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten. Bestämmelsen preciseras dock så att Rättsregistercentralen som uppgifter som gäller brottmål kan få uppgifter om Brottspåföljdsmyndighetens verkställighetsåtgärder, av vilka den viktigaste är verkställighet av förvandlingsstraff för böter. 

I 7 punkten föreskrivs det om rätten att få uppgifter av utsökningen. Av utsökningen kan Rättsregistercentralen få uppgifter om hur verkställigheten av en påföljd framskrider i utsökningsförfarandet, såsom influtna saldon, verkställighetsåtgärder och avslutande av verkställigheten. 

I 8 punkten föreskrivs det om rätten att få uppgifter av Statskontoret. Bestämmelsen motsvarar brottsskadelagens 47 a § som upphävs. Det är motiverat att bestämmelserna om Rättsregistercentralens rätt att få uppgifter i sin helhet överförs till lagen om verkställighet av böter. 

I 9 punkten föreskrivs det om de uppgifter som fås av Skatteförvaltningen. Sådana är till exempel Skatteförvaltningens uppgifter om den bouppteckning som har gjorts efter den betalningsskyldiges död. Uppgifterna behövs till exempel vid verkställigheten av en förverkandepåföljd, om verkställigheten gäller den betalningsskyldiges dödsbo.  

I 10 punkten föreskrivs det allmänt om rätten att få uppgifter av andra myndigheter. Flera myndigheter kan bestämma de påföljder som Rättsregistercentralen ska verkställa. Rättsregistercentralen ska ha rätt att av dessa myndigheter för verkställighet av en påföljd få nödvändiga uppgifter om bestämmandet av påföljden och om vilket skede behandlingen av ärendet befinner sig i.  

49 §. Utlämnande av uppgifter ur bötesregistret. I paragrafen föreskrivs det om utlämnande av uppgifter ur bötesregister. Eftersom uppgifterna i registret över administrativa påföljder i princip är offentliga, ska bestämmelserna i offentlighetslagen tillämpas på överföringen av dem. Rättsregistercentralen kan lämna ut de uppgifter som avses i paragrafen på begäran men också på eget initiativ. Paragrafens 1–4 punkt gäller utlämnande av uppgifter uttryckligen för ändamål som gäller verkställigheten av påföljder. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det inte om utlämnande av registeruppgifter för andra ändamål, utan olika myndigheters andra rättigheter att få uppgifter grundar sig på annan lagstiftning liksom i nuläget.  

I 1 mom. 1 punkten föreskrivs det om utlämnande av uppgifter till de myndigheter som avses i dataskyddslagen avseende brottsmål, det vill säga till polisen, Tullen, Gränsbevakningsväsendet, försvarsmakten, åklagare, domstolar, Brottspåföljdsmyndigheten och andra myndigheter som avses i dataskyddslagen avseende brottsmål. Bestämmelsen omfattar utlämnande av uppgifter för verkställighet av böter, bestämmande av förvandlingsstraff för böter och behandling av ersättningsärenden. Med stöd av bestämmelsen får Rättsregistercentralen till exempel till myndigheter som deltar i förfarandet med förvandlingsstraff för böter lämna ut nödvändiga uppgifter samt de uppgifter som behövs vid verkställigheten av en förverkandepåföljd till polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet. 

I 1 mom. 2 punkten föreskrivs det om utlämnande av uppgifter till Utsökningsverket och en stämningsberättigad tjänsteman. Uppgifter får lämnas ut till Utsökningsverket för verkställighet av påföljder när ett verkställighetsärende överförs till Utsökningsverket. De uppgifter som behövs för stämning till ett förfarande med förvandlingsstraff för böter får lämnas ut till en stämningsberättigad tjänsteman. 

I 1 mom. 3 punkten föreskrivs det om utlämnande av uppgifter till Statskontoret. Till Statskontoret får lämnas ut de uppgifter som är nödvändiga för behandlingen av ett ersättningsärende som avses i brottsskadelagen. Eftersom Statskontoret beslutar om brottsskadeersättningar och Rättsregistercentralen sköter indrivningen av statens regressfordran och återkrav av ersättningar, kan uppgifter om behandlingen av ersättningsärenden utbytas mellan dessa myndigheter.  

I 1 mom. 4 punkten föreskrivs det om utlämnande av uppgifter till justitieministeriet för benådningsärenden. Vid behandlingen av ett benådningsärende kan det vara fråga om en straffrättslig påföljd som har antecknats i bötesregistret, vilket innebär att de uppgifter som behövs för detta kan lämnas ut till den tjänsteman vid justitieministeriet som behandlar benådningsärendet. 

I 1 mom. 5 punkten föreskrivs det om andra rättigheter att få uppgifter. Uppgifter får lämnas ut också till andra aktörer, om det någon annanstans i lagstiftningen föreskrivs om deras rätt att få uppgifter. Liksom det konstateras ovan gäller 1 mom. 1–4 punkten endast utlämnande av uppgifter för de uppdrag som avses i denna lag. Bestämmelser om annat utlämnande av uppgifter finns i den speciallagstiftning som gäller respektive myndighet. Till exempel i säkerhetsutredningslagen (726/2014) föreskrivs det om användningen av uppgifter ur bötesregistret när en säkerhetsutredning görs. 

I 2 mom. föreskrivs det på motsvarande sätt som i den gällande lagen om en begränsning av utlämnande av uppgifter i de situationer som avses i 1 mom. 5 punkten. Dessa uppgifter får inte längre lämnas ut efter det att tre år har förflutit från det att en lagakraftvunnen dom eller något annat slutligt myndighetsavgörande har avkunnats eller meddelats. 

50 §.Utlämnande av uppgifter till andra stater. I paragrafen föreskrivs det om utlämnande av uppgifter ur bötesregister till andra stater. I Rättsregistercentralens verkställighetsuppdrag kan sådana här situationer med utlämnande av uppgifter förekomma i de fall som avses i 1 § 3 mom. 9 punkten i lagen eller i lagen om samarbete mellan Finland och de övriga nordiska länderna vid verkställighet av domar i brottmål. Då lämnas uppgifter ut till en myndighet i en annan stat för överföring av verkställigheten.  

Utlämnandet av uppgifter kan grunda sig på förpliktelser som följer av Europeiska unionens lagstiftning eller på förpliktelser som det har avtalats om mellan de nordiska länderna. Den föreslagna bestämmelsen omfattar sådant utlämnande av uppgifter som det inte föreskrivs om någon annanstans i lag. Till exempel i 5 § i lagen om lagring av straffregisteruppgifter och om utlämnande av sådana uppgifter mellan Finland och de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen föreskrivs det om överföring av uppgifter ur bötesregistret till andra stater, och därför behöver det inte föreskrivas om detta i den föreslagna paragrafen. 

För det första är Rättsregistercentralen behörig myndighet i fråga om beslut om förverkande vid tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1805 om ömsesidigt erkännande av beslut om frysning och beslut om förverkande. Rättsregistercentralen tar emot beslut som kommer från andra EU-medlemsstater till Finland för verkställighet, fattar beslut om verkställigheten av dem samt sänder beslut som meddelats i Finland för verkställighet till andra medlemsstater. 

För det andra har Rättsregistercentralen motsvarande roll vid verkställigheten av ett så kallat konfiskationsrambeslut (rådets rambeslut 2006/783/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande).  

För det tredje har Rättsregistercentralen motsvarande roll vid verkställigheten av ett så kallat bötesrambeslut (rådets rambeslut 2005/214/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff).  

För det fjärde har Rättsregistercentralen motsvarande roll vid verkställigheten av lagen om samarbete mellan Finland och de övriga nordiska länderna vid verkställighet av domar i brottmål (326/1963). 

Behandlingen av personuppgifter i samband med ovannämnda verkställighetsärenden omfattas av dataskyddslagen avseende brottmål.  

Dessutom har Rättsregistercentralen verkställighetsuppdrag med stöd av lagen om utstationering av arbetstagare (447/2016) och konkurrenslagen (948/2011) samt Europeiska unionens därmed anslutna rättsakter. Rättsregistercentralen sörjer för att de påföljder som grundar sig på nämnda lagar överförs till andra medlemsstater samt tar emot och verkställer påföljder i Finland. Behandlingen av personuppgifter i anslutning till dessa ärenden omfattas av den allmänna dataskyddsförordningen. 

51 §. Utplåning av uppgifter. I paragrafen föreskrivs det om utplåning av uppgifter ur bötesregistret. Tiden för utplåning av uppgifter är fem år efter det att verkställigheten har avslutats, liksom i nuläget. Paragrafen kompletteras på motsvarande sätt som straffregisterlagen med ett omnämnande av att benådning inte inverkar på utplåningen av registeranteckningar.  

52 §.Arkivering av uppgifter. Paragrafen innehåller en hänvisning till bestämmelser om arkivering av uppgifter. Bestämmelser om arkivering av uppgifter finns i arkivlagen (831/1994).  

6 kap. Särskilda bestämmelser 

54 §. Närmare bestämmelser. I 54 § föreskrivs det om bemyndiganden att utfärda förordning på i stor utsträckning motsvarande sätt som i nuläget. Paragrafen kompletteras med behövliga bemyndiganden att utfärda förordning. De bemyndiganden att utfärda förordning som det föreskrivs om i lagens gällande 4 och 11 § flyttas till 54 §. De bemyndiganden att utfärda förordning avseende betalning av fordran som det föreskrivs om i den gällande 12 § upphävs, eftersom behövliga bestämmelser ingår i lagen på ett heltäckande sätt.  

I 1 mom. 1 punkten föreskrivs det om ett bemyndigande att utfärda förordning om de uppgifter som en annan myndighet som har bestämt en påföljd än en justitieförvaltningsmyndighet ska meddela Rättsregistercentralen. Förordningen ska innehålla en detaljerad förteckning över de uppgifter som behövs för verkställigheten. I fråga om justitieförvaltningsmyndigheterna finns bestämmelser om de uppgifter som behövs i lagen om justitieförvaltningens nationella informationsresurs. I fråga om andra myndigheter ska bestämmelser om det förfarande som ska iakttas vid lämnandet av uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet. 

I 1 mom. 2 punkten föreskrivs det om ett bemyndigande att utfärda förordning om de uppgifter som den betalningsskyldige ska lämnas när tillfälle att erlägga betalning ges och betalningsuppmaning sänds. Genom förordningen preciseras således vad som i 5 § 2 mom. och 6 § 3 mom. föreskrivs om dessa uppgifter. Förordningen ska innehålla en detaljerad förteckning över de uppgifter som ska lämnas den betalningsskyldige. 

I 1 mom. 3 och 4 punkten föreskrivs det på motsvarande sätt som i den gällande lagen om ett bemyndigande att utfärda förordning om anmälningar mellan myndigheter och om registrering av verkställighetsuppgifter. 

I det gällande 2 mom. föreskrivs det om fastställande av de formulär för de blanketter som i nuläget behövs vid verkställigheten. Bestämmelsen är föråldrad och stryks.  

8.2  Strafflagen

2 a kap. Om böter, förvandlingsstraff och ordningsbot 

3 §. Det totala bötesbeloppet. I 2 mom. stryks hänvisningen till ordningsbotsförseelser, eftersom förseelserna i fråga har ersatts med avgifter för trafikförseelse. I momentet tas det in en hänvisning till avgift för trafikförseelse som påförts med stöd av sjötrafiklagen. På så sätt kan det genom förordning av statsrådet föreskrivas om de förseelser enligt vägtrafiklagen och sjötrafiklagen för vilka den påförda avgiften för trafikförseelse också bestämmer det minsta totala beloppet av böter som dömts ut för en liknande förseelse.  

7 kap. Om gemensamt straff 

3 a §. Böter och ordningsbot. I 1 mom. upphävs meningen om beaktande av en ordningsbot som föreläggs en gående eller föraren av ett motorlöst fordon. För dessa förseelser påförs i nuläget avgift för trafikförseelse.  

3 b §. Ordningsbot. I paragrafen upphävs meningen om beaktande av en ordningsbot som föreläggs en gående eller föraren av ett motorlöst fordon. För dessa förseelser påförs i nuläget avgift för trafikförseelse.  

8 kap. Om preskription 

13 §. När verkställighet av böter, ordningsbot, disciplinbot och samfundsbot förfaller. I paragrafen finns det bestämmelser om när verkställigheten av straff i pengar förfaller. Bestämmelserna gäller böter, ordningsbot, disciplinbot och samfundsbot.  

I 1 mom. föreskrivs det liksom i nuläget om när böter förfaller. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak den gällande bestämmelsen, men det görs språkliga preciseringar i den. Böter förfaller fortfarande när fem år har förflutit från den dag då avgörandet om föreläggande av böter meddelades. Förfallotiden gäller såväl böter som föreläggs av domstol som böter som föreläggs med stöd av lagen om föreläggande av böter och ordningsbot. Att böterna förfaller innebär att böterna inte kan förvandlas till fängelse. Förvandlingsstraff förfaller med stöd av 10 § i kapitlet inom tre år. Bestämmelser om betalning av böter som förvandlats finns i lagen om verkställighet av böter.  

Bestämmelserna om när böter förfaller ska också tillämpas på vite som kan förvandlas till fängelse med stöd av 2 a kap. i strafflagen. Bestämmelser om när andra viten förfaller finns i lagen om verkställighet av böter. 

I 2 mom. föreskrivs det om när ordningsbot, samfundsbot och disciplinbot förfaller. Förfallotiden för dessa är också fem år från det att avgörandet om bestämmande av en påföljd meddelades. 

14 §. När verkställighet av förverkandepåföljd förfaller. I paragrafen föreskrivs det liksom i nuläget om när verkställighet av förverkandepåföljd förfaller.  

Enligt 1 mom. förfaller verkställigheten av en förverkandepåföljd när tio år har förflutit från den dag då avgörandet om påföljden meddelades, liksom i nuläget. Förverkande av hjälpmedel vid brott eller förverkandepåföljd som gäller annan egendom förfaller inte på motsvarande sätt som i nuläget. Till denna del kompletteras bestämmelsen med förverkande av förvaringsmateriel som avses i 10 kap. 5 a § i strafflagen och vars verkställighet inte heller förfaller. 

I 2 mom. föreskrivs det om när ett i 44 kap. 15 § i strafflagen avsett föreläggande om att djur ska avlivas och ett i 22 § i lagen om yttrandefrihet i masskommunikation avsett föreläggande om att ett nätmeddelande ska utplånas förfaller. Dessa förelägganden jämställs med förverkandepåföljder som avser annan egendom än pengar, och därför förfaller inte heller verkställigheten av dem. 

15 §. Inverkan av utmätning. I paragrafen föreskrivs det liksom i nuläget om inverkan av utmätning på när påföljder i pengar förfaller. I paragrafen görs språkliga ändringar.  

16 §. Hur dödsfall inverkar på verkställigheten. Bestämmelserna i 1 mom. preciseras så att utöver böter förfaller också ordningsbot, disciplinbot och vite som kan förvandlas till fängelse när den dömde avlider. I bestämmelsen om inverkan av utmätning som har förrättats under den dömdes livstid görs språkliga ändringar som motsvarar 15 §.  

18 §. Hänvisningsbestämmelse. Det föreslås att 2 mom. ändras till följd av ändringarna i bestämmelserna om när disciplinbot förfaller. Med stöd av de föreslagna bestämmelserna föreskrivs det i 8 kap. i strafflagen om när verkställigheten av disciplinbot förfaller. Således föreskrivs det i fortsättningen endast om när verkställigheten av anmärkning, extra tjänstgöring, varning, utegångsförbud och arrest förfaller i lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten.  

32 kap. Om häleri- och penningtvättsbrott 

12 §.Förverkandepåföljd. Hänvisningarna i 3 mom. till lagens 10 kap. 2 § 3 mom. ändras till hänvisningar till 6 mom. i den paragrafen, eftersom det tidigare innehållet i 3 mom. har överförts till 6 mom. genom lag 356/2016.  

8.3  Brottsskadelagen

31 §.Statens regressrätt. I paragrafen föreskrivs det liksom i nuläget om statens regressrätt. Paragrafens 1 mom. ändras inte.  

I 2 mom. föreskrivs det om att staten inte har regressrätt, om den som ansvarar för skadan har betalat ersättning till offer. Slopandet av regressrätten förutsätter i dessa situationer inte längre att den som är ansvarig för skadan har god tro, utan staten har ingen regressrätt oberoende av varifrån ersättningen har betalats till offret. Med stöd av momentet gäller statens regressrätt inte den del av ersättningen som den som ansvarar för skadan har betalat till sökanden. 

31 a §. Förande av statens talan. I paragrafen sägs det att statens talan i ärenden som gäller regressrätt förs av Rättsregistercentralen. Rättsregistercentralen framställer ett betalningsyrkande som gäller regressfordran och företräder staten vid en eventuell rättegång i ett tvistemål eller ett brottmål. Rättsregistercentralen ska också sköta verkställigheten av en fordran som grundar sig på regressrätt.  

31 b §. Meddelanden om betalning av ersättning. Till lagen fogas en ny 31 b § i vilken det fastställs att Rättsregistercentralen ska meddelas om den brottsskadeersättning som har betalats. Statskontoret ska meddela Rättsregistercentralen om den ersättning som det har betalat för verkställigheten av statens regressrätt. Motsvarande bestämmelse finns i nuläget i lagen om verkställighet av böter och därför upphävs bestämmelsen. Statskontoret ska också meddela förundersökningsmyndigheten och åklagaren om den ersättning som det har betalat, om ersättningen ska betalas innan brottmålet har avgjorts. På så sätt får förundersökningsmyndigheterna och åklagaren information om att Rättsregistercentralen kan framställa yrkanden som grundar sig på statens regressrätt i straffprocessen. Förundersökningsmyndigheterna och åklagaren ska meddelas nödvändiga uppgifter om den betalda ersättningen och att Rättsregistercentralen för statens talan om en eventuell fordran som grundar sig på regressrätt.  

31 c §. Verkställbarhet av fordran som grundar sig på regressrätt. I paragrafen föreskrivs det om verkställbarheten av en fordran som grundar sig på regressrätt.  

I paragrafen fastställs det på motsvarande sätt som enligt gällande praxis att en förutsättning för verkställbarhet är Statskontorets verkställbara ersättningsbeslut. Beslutet ska således antingen ha vunnit laga kraft eller kunna verkställas såsom ett lagakraftvunnet beslut. Vid bedömningen av verkställbarheten tillämpas förvaltningsdomstolens allmänna bestämmelser. En förutsättning för verkställbarhet är dessutom att den dom genom vilken den som ansvarar för skadan har förpliktats att betala ersättning har vunnit laga kraft. 

32 §. Inledande av verkställighet av fordran som grundar sig på regressrätt. I paragrafen föreskrivs det om Rättsregistercentralens åtgärder i regressrättsärenden.  

I 1 mom. föreskrivs det om Rättsregistercentralens skyldighet som i nuläget grundar sig på praxis att utreda om en fordran som grundar sig på statens regressrätt är verkställbar. Utredningsåtgärderna betraktas som faktisk förvaltningsverksamhet. 

När en fordran som grundar sig på statens regressrätt har som sin bakgrund både en skadeståndsdom och Statskontorets ersättningsbeslut, gör Rättsregistercentralen en jämförelse av teknisk natur mellan domen och ersättningsbeslutet för att utreda om det föreligger en verkställighetsgrund. Rättsregistercentralen kan till exempel utreda om slagen av ersättning och ersättningsbeloppen stämmer överens med domen, om brottsskadeärendet omfattas av eventuell skuldsanering eller om den betalningsskyldige har beviljats betalningsbefrielse från ersättningen i fråga. 

Om brottsskadeärendet inte grundar sig på ett domstolsavgörande, ska Rättsregistercentralen utöver Statskontorets beslut om brottsskadeersättning granska annat relevant material som fås av Statskontoret, såsom läkarintyg, utredningar om inkomstbortfall, fakturor och kvitton. Utifrån materialet bedömer Rättsregistercentralen om förutsättningarna för verkställighet av en fordran som grundar sig på statens regressrätt uppfylls. 

Utredningsåtgärderna omfattar också att utreda om det över huvud taget är känt vem som orsakat skadan. Om dennes identitet inte är känd, kvarstår ersättningsärendet hos Rättsregistercentralen i väntan på en eventuell utredning av ärendet. En sådan fordran upphör att vara anhängig senast när ersättningsrätten förfaller.  

Med stöd av momentet ska Rättsregistercentralen också se till att den betalningsskyldige underrättas om en fordran som grundar sig på regressrätt. Rättsregistercentralen ska i alla brottsskadeärenden sända ett meddelande om ett anhängigt ersättningsärende till den som ansvarar för skadan, det vill säga till den betalningsskyldige. Detta innebär i allmänhet att tillfälle att erlägga betalning ges med uppgifter om förfallodagen, det vill säga att verkställighet enligt lagen om verkställighet av böter inleds. Meddelandet kan dock också avse betalningsyrkanden som framställs med stöd av 2 mom. eller avstående från indrivning med stöd av 32 a §. Bestämmelserna motsvarar gällande praxis. Praxis att sända ett separat meddelande behövs också i fortsättningen, eftersom den som orsakat skadan har möjlighet att i samband med det till exempel underrätta brottsoffret om den ersättning som denne redan har betalat. 

I 2 mom. föreskrivs det om framställande av ett betalningsyrkande i en situation där ett lagakraftvunnet domstolsavgörande inte har meddelats om brottsskadeersättningsärendet. I dessa fall finns det alltså ännu ingen verkställighetsgrund för rättslig indrivning av en fordran. I momentet fastställs det att Rättsregistercentralen för att få en verkställighetsgrund kan väcka talan om ärendet i tingsrätten efter det att ett meddelande har sänts och tillfälle att erlägga betalning har getts, om den som ansvarar för skadan inte betalar fordran. Ärendet ska i princip behandlas som ett omfattande tvistemål. Bestämmelserna motsvarar gällande praxis. 

I 3 mom. föreskrivs det om tillämpningen av lagen om verkställighet av böter vid verkställigheten av en verkställbar fordran. Om ett ersättningsärende redan grundar sig på en skadeståndsdom och den betalningsskyldige trots att tillfälle att erlägga betalning har getts inte betalar fordran, framskrider ärendet till indrivning enligt lagen om verkställighet av böter. På motsvarande sätt ska förfaras i ärenden som inte grundar sig på domstolens avgörande i det skede då en lagakraftvunnen skadeståndsdom har meddelats. Även till denna del motsvarar förslaget gällande praxis. 

32 a §.Avstående från verkställighet. Till lagen fogas en ny 32 a § där det föreskrivs om de grunder på vilka Rättsregistercentralen kan avstå från verkställigheten av en fordran som grundar sig på regressrätt. Det är fråga om en faktisk verkställighetsåtgärd som gäller verkställighet.  

Avstående från verkställighet innebär att ett betalningsyrkande som grundar sig på statens regressrätt, en rättegång i ett tvistemål eller verkställighet enligt lagen om verkställighet av böter inte inleds eller, om verkställigheten har inletts, att verkställigheten ska avbrytas. Rättsregistercentralen kan avstå från verkställigheten omedelbart efter det att ärendet har blivit anhängigt, men också senare. Avstående från verkställighet är möjligt redan medan verkställigheten pågår till exempel om det framgår att det inte finns förutsättningar för att kunna driva in avgiften.  

I 1–3 punkten föreskrivs det om de förutsättningar under vilka avstående från verkställighet är möjligt. 

Med stöd av 1 punkten kan man avstå från verkställighet, om verkställigheten sannolikt inte leder till ett resultat. Det är fråga om att bedöma om ersättning kan drivas in av den betalningsskyldige. Prövningen görs från fall till fall och grundar sig på Rättsregistercentralens helhetsbedömning. En grund för avståendet kan till exempel vara att den som orsakat skadan är mycket ung eller mycket gammal, och att den som orsakat skadan därför inte har faktiska förutsättningar att betala ersättning. Motsvarande grunder kan också gälla hälsotillståndet hos den som orsakat skadan. 

Med stöd av 2 punkten kan man avstå från verkställighet om grunderna för betalningsyrkandet enligt Rättsregistercentralens bedömning sannolikt inte kan påvisas i en rättegång. Rättsregistercentralen har således behörighet att avstå från en rättegång som avses i 32 § 2 mom., om bevisen för att den som orsakat skadan är ersättningsskyldig är oklara. Rättsregistercentralen har således behörighet att innan ett tvistemål anhängiggörs i domstol bedöma förutsättningarna för att ett skadeståndsyrkande ska vara framgångsrikt. 

Med stöd av 3 punkten kan man avstå från verkställigheten om kostnaderna för processen står i uppenbart missförhållande till fordrans storlek. Denna typ av situationer kan vanligen vara sådana där en rättegång i ett tvistemål ska inledas med stöd av 32 § 2 mom. på grund av en liten fordran. Rättsregistercentralen ska bedöma ärendet från fall till fall beroende på fordrans storlek och de förväntade verkställighetsåtgärderna. Verkställigheten av också en fordran som i sig är liten till sitt belopp ska inledas, om det är möjligt att driva in ersättningen genom sedvanliga utsökningsåtgärder. 

42 §.Återkrav av ersättning. I paragrafen föreskrivs det om återkrav av brottsskadeersättning liksom i nuläget.  

Paragrafens 1 mom. ändras så att Rättsregistercentralen alltid ska sköta återkrav och uppgiften inte längre ska fördelas mellan Statskontoret och Rättsregistercentralen.  

Med stöd av momentet ska Rättsregistercentralen fatta beslut om återkrav av ersättning efter den utredning som behövs och efter att ha hört parterna. Vanligen blir ett återkravsärende anhängigt, om det i samband med verkställigheten av regressfordran framgår att gärningsmannen har betalat ersättning till den skadelidande. I det fallet får staten inte regressrätt vad gäller gärningsmannen och staten har betalat ersättning till den skadelidande utan grund. 

I beslutet om återkrav förpliktar Rättsregistercentralen ersättningstagaren att återbetala den ersättning som har betalats utan grund. Eftersom det i motiveringen till beslutet i praktiken tas ställning till varför ersättningen ursprungligen har betalats utan grund till den skadelidande, behöver Statskontorets ursprungliga ersättningsbeslut inte undanröjas. Den som är föremål för ett beslut om återkrav har rätt att söka ändring i beslutet, vilket innebär att denne har ett ändamålsenligt rättsskydd i ärendet. 

Det föreslås att paragrafens gällande 3 och 4 mom. blir 2 och 3 mom. I momenten föreslås inga ändringar i sak. Således ska återkravet också i fortsättningen få efterges helt eller delvis, om detta ska anses vara skäligt och betalningen av ersättning inte kan anses ha berott på sökandens eller dennes företrädares svikliga förfarande eller om det belopp som kan återkrävas är litet. Beslut om återkrav ska fortfarande fattas inom tre år från det att ersättningen betalades, eller senare, om sökanden eller dennes företrädare konstateras ha förfarit svikligt i saken. 

43 §.Verkställighet av beslut om återkrav. I 43 § föreskrivs det om verkställighet av beslut om återkrav.  

Paragrafens 1 mom. innehåller en hänvisning till lagen om verkställighet av böter, med stöd av vilken ett beslut om återkrav ska verkställas. I verkställighetsförfarandet och vad gäller verkställbarheten av ett beslut ska således iakttas samma förfarande som vid verkställigheten av penningpåföljder i övrigt. 

Möjligheten enligt paragrafens gällande 3 mom. att kvitta det belopp som återkrävs mot framtida utbetalningar av ersättning till den skadelidande slopas. Eftersom uppgiften som gäller återkrav överförs i sin helhet till Rättsregistercentralen, beaktas vid återkrav inte längre andra ersättningar som Statskontoret eventuellt senare betalar till den skadelidande. I fortsättningen ska det belopp som återkrävs återkrävas av ersättningstagaren som sådant och det inverkar inte på ersättningstagarens framtida ersättningar. 

47 a §. Rättsregistercentralens rätt att få upplysningar. Paragrafen upphävs, eftersom dess innehåll flyttas till lagen om verkställighet av böter.  

8.4  Lagen om domstolsavgifter

8 §. Befrielse från avgifter för myndigheter och vissa andra. Till 1 mom. fogas en ny 9 punkt med stöd av vilken Rättsregistercentralen befrias från de avgifter som avses i lagen om domstolsavgifter.  

8.5  Utsökningsbalken

7 kap. Verkställighet av andra skyldigheter än betalningsskyldighet 

15 a §. Verkställande av föreläggande om att ett nätmeddelande ska utplånas. Till 7 kap. i utsökningsbalken fogas en ny 15 a § i vilken det föreskrivs om verkställande av föreläggande om att ett nätmeddelande ska utplånas. Utmätningsmannen är skyldig att se till att ett föreläggande om utplåning verkställs efter det att Rättsregistercentralen har sänt begäran om verkställighet. Utmätningsmannen ska sköta alla verkställighetsuppdrag också för att utreda om ett nätmeddelande redan har utplånats. Bestämmelsen ska tillämpas på verkställande av ett föreläggande om att ett nätmeddelande ska utplånas i stället för de bestämmelser om verkställande av fullgörelseskyldighet som tillämpas i nuläget. Bestämmelsen avviker i någon mån från verkställandet av fullgörelseskyldighet.  

I 1 mom. föreslås en grundläggande bestämmelse om att utmätningsmannen för att verkställa ett föreläggande om utplåning ska uppmana den utplåningsskyldiga att utplåna ett nätmeddelande. Uppmaningen att utplåna ett nätmeddelande kan riktas till den som sänt eller publicerat nätmeddelandet, utövaren av programverksamhet eller den som ansvarar för en sändare, server eller någon annan sådan anordning, det vill säga en aktör som kan utplåna meddelandet. Utmätningsmannen ska utreda vilken aktör som är den rätta att utplåna meddelandet, om inte den aktör som föreläggandet gäller specificeras i domstolens avgörande. Bestämmelserna motsvarar etablerad rättspraxis, enligt vilken domstolen kan meddela ett föreläggande om utplåning av ett nätmeddelande utan att specificera vilken aktör som ska utplåna nätmeddelandet. I praktiken kan en aktör som kan utplåna ett nätmeddelande vara till exempel den som ansvarar för den server på vilken nätmeddelandet finns. Utredningen av sådana aktörer lyckas bäst i ett utsökningsförfarande.  

I praktiken är det möjligt att den aktör som kan utplåna nätmeddelandet finns utomlands. En finsk utmätningsman har i princip inte behörighet att vidta verkställighetsåtgärder utanför Finland. Därför kan en uppmaning i allmänhet inte ges till utlandet. Av dessa orsaker föreskrivs det i 1 mom. vagt om att utmätningsmannen kan sända en begäran som motsvarar en uppmaning om utplåning också till en aktör som finns utomlands. Det beror alltså på lagstiftningen i staten i fråga och på de åtgärder som den som mottar begäran vidtar, vilka konsekvenser begäran har. Den föreslagna bestämmelsen ska inte tillämpas om något annat följer av internationella avtal eller förpliktelser som är bindande för Finland. 

I 2 mom. preciseras innehållet i en uppmaning om utplåning. I uppmaningen ska den som är skyldig att utplåna ett nätmeddelande ges ett föreläggande att utplåna meddelandet genast eller inom en viss tidsfrist som utmätningsmannen fastställer. I uppmaningen ska också innehållet i utplåningsskyldigheten specificeras i enlighet med vad som bestämts i domstolens avgörande om utplåning. 

I 3 mom. föreskrivs det om att sändaren av ett nätmeddelande ska underrättas, om en uppmaning att utplåna ett nätmeddelande ges till någon annan aktör. 

I 4 mom. föreskrivs det om utmätningsmannens möjlighet att förena en uppmaning att utplåna ett nätmeddelande med vite. Hot om vite kan användas av särskilda skäl, det vill säga till exempel om den som är skyldig att utplåna ett nätmeddelande inte följer uppmaningen. 

8.6  Lagen om föreläggande av böter och ordningsbot

2–4 §, 7 och 9 §, 11–13 §, 24 §, 26–30 § och 35 §. I propositionen föreslås att det straffyrkande som avses i lagen om föreläggande av böter och ordningsbot slopas. I paragraferna görs de ändringar som detta kräver.  

Det föreslås att 2 § 1 mom. 1 punkten, 4 § 4 mom., 9, 11 och 12 § upphävs. I de andra paragraferna stryks omnämnandena av straffyrkande. 

Dessutom föreslås det i 13 § ett tillägg där det också nämns att brottsofferavgiften ska meddelas åklagaren. 

8 §.Innehållet i ett bötesyrkande, bötesföreläggande och ordningsbotsföreläggande . I bestämmelsen stryks omnämnandet av betalningstiden. Bestämmelser om betalningstiden finns i lagen om verkställighet av böter.  

10 §. Uppgifter i samband med betalning av påföljden. Paragrafen upphävs, eftersom heltäckande bestämmelser om de uppgifter som ska lämnas om betalning av böter finns i lagen om verkställighet av böter.  

24 §.Utfärdande av strafföreläggande. I bestämmelsen slopas omnämnandet av straffyrkande. I bestämmelsen tas det dessutom in ett omnämnande av innehållet i ett strafföreläggande. Innehållet i ett strafföreläggande omfattas av samma krav som innehållet i ett bötesyrkande enligt 8 §.  

38 § . Verkställighet. I paragrafen föreskrivs det om verkställighet av påföljder. Paragrafens 1 mom. innehåller liksom i nuläget en hänvisning till lagen om verkställighet av böter. För tydlighetens skull tas det i momentet in ett omnämnande av att bestämmelser om när böter, ordningsbot och förverkandepåföljd förfaller finns i 8 kap. i strafflagen. I bestämmelsen tas det även in ett omnämnande av verkställigheten av ersättningsskyldigheten vad gäller brottsofferavgift i enlighet med lagen om verkställighet av böter. Paragrafens rubrik ändras också, eftersom paragrafen även omfattar verkställighet av annat än påföljder.  

I det gällande 2 mom. föreskrivs det om att böter som har påförts i ett förfarande enligt lagen om föreläggande av böter och ordningsbot får verkställas innan avgörandet har vunnit laga kraft. Verkställbarheten av alla böter och ordningsböter bestäms i fortsättningen enligt lagen om verkställighet av böter. Således upphävs paragrafens gällande 2 mom. 

39 §.Frist för betalning av påföljd. I den gällande paragrafen föreskrivs det om den betalningstid på 30 dagar som ska reserveras för betalning av böter som har bestämts med stöd av lagen om föreläggande av böter och ordningsbot. Heltäckande bestämmelser om reservering av tillfälle att erlägga betalning finns i lagen om verkställighet av böter, och därför upphävs bestämmelserna om detta.  

Övergångsbestämmelse. I lagen föreslås det en övergångsbestämmelse med stöd av vilken de tidigare bestämmelserna ska tillämpas på straffyrkanden som har utfärdats före ikraftträdandet av lagen. På så sätt behandlas anhängiga straffyrkanden färdigt i samma förfarande som behandlingen av ärendet har inletts i. I fråga om straffyrkanden som är anhängiga när lagen träder i kraft kvarstår således möjligheten att genom att betala ge sitt samtycke till behandlingen av ett ärende i ett förfarande enligt lagen om föreläggande av böter och ordningsbot.  

8.7  Lagen om skuldsanering för privatpersoner

18 §. Annan verkställighet och handräckning. I 3 mom. föreskrivs det om att inledande av skuldsanering för privatpersoner utgör ett hinder för påförande och verkställighet av förvandlingsstraff för böter. Bestämmelsens ordalydelse preciseras så att den motsvarar gällande praxis och förfarandet för påförande av förvandlingsstraff inte kan inledas efter det att skuldsanering har inletts. Också verkställighet av ett förvandlingsstraff är fortfarande inte möjligt.  

I praktiken ska de myndigheter som deltar i påförandet och verkställigheten av ett förvandlingsstraff se till att förfarandet inte inleds eller fortsätter, om domstolen har beslutat att skuldsanering ska inledas. 

40 §. Betalningsprogrammets rättsverkningar. I 1 mom. görs motsvarande ändringar som i 18 §. Förvandlingsstraff får inte påföras eller verkställas så länge betalningsprogrammet för skuldsanering pågår.  

8.8  Lagen om upphävande av 26 § i lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt

1 §. I paragrafen föreslås det att 26 § i lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt upphävs. I paragrafen föreskrivs det om förvandling till fängelse av vite som har dömts ut med stöd av lagen i fråga. Enligt 2 a kap. 4 § i strafflagen får ett sådant vite inte förvandlas till fängelse, och därför upphävs paragrafen.  

2 §. I paragrafen föreskrivs det om lagens ikraftträdande.  

8.9  Lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten

70 §. Inledande av verkställigheten. Hänvisningen i paragrafen till disciplinbots verkställbarhet ändras så att den motsvarar de föreslagna ändringarna i lagen om verkställighet av böter.  

76 §. Verkställigheten av disciplinbot. I paragrafen föreskrivs det om verkställigheten av disciplinbot. Paragrafens 1 mom. innehåller liksom i nuläget en hänvisning till lagen om verkställighet av böter. För tydlighetens skull tas det i momentet in ett omnämnande av att bestämmelser om när disciplinbot förfaller finns i 8 kap. i strafflagen.  

I 2 mom. i den gällande paragrafen föreskrivs det om de uppgifter som den betalningsskyldige ska ges för betalning av disciplinboten. Momentet upphävs, eftersom heltäckande bestämmelser om de uppgifter som ska lämnas om betalning av disciplinbot finns i lagen om verkställighet av böter. 

8.10  Lagen om djurvälfärd

90 §. Handräckning. Paragrafens 2 mom. preciseras så att kommunalveterinären är skyldig att ge polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet handräckning vid verkställigheten av både beslag eller förverkandepåföljd som gäller djur och föreläggande om att djur ska avlivas. Genom ändringen utvidgas handräckningen till att gälla alla myndigheter som verkställer förverkandepåföljder och även verkställigheten av föreläggande om att djur ska avlivas.  

8.11  Lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet

11 §. Bötesyrkande, bötesföreläggande och ordningsbotsföreläggande. Paragrafen ändras så att hänvisningarna som gäller straffyrkande stryks i den.  

8.12  Lagen om brottsbekämpning inom Tullen

2 kap. Tullens befogenheter vid tullbrottsbekämpning 

7 §. Bötesyrkande, bötesföreläggande och ordningsbotsföreläggande. Paragrafen ändras så att hänvisningarna som gäller straffyrkande stryks i den. Paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar 11 § i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet.  

8.13  Lagen om Forststyrelsens jakt- och fiskeövervakning

14 §. Bötesyrkande, bötesföreläggande och ordningsbotsföreläggande. Paragrafen ändras så att hänvisningarna som gäller straffyrkande stryks i den. Paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar 11 § i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet.  

8.14  Lagen om transportservice

268 §.Förseelser som gäller handlingar för ett motordrivet fordon och uppgifter om tillståndspliktig trafik. Den hänvisning till vägtrafiklagen som finns i 3 mom. ändras i fråga om verkställighet av avgift för trafikförseelse till en hänvisning till lagen om verkställighet av böter. På samma sätt som i den gällande lagen hänvisas det i fråga om påförande och delgivning av avgift för trafikförseelse till vägtrafiklagen. I meningen tas det också in en hänvisning till att vid överklagande av avgift för trafikförseelse ska också vägtrafiklagen tillämpas på motsvarande sätt som i enlighet med till exempel 37 § 2 mom. i lagen om identifiering och registrering av djur.  

8.15  Lagen om brottsofferavgift

6 §. Verkställighet av avgiften. Vid verkställigheten av brottsofferavgiften ska lagen om verkställighet av böter iakttas liksom i nuläget. Hänvisningen i 1 mom. till 38 § 2 mom. i lagen om föreläggande av böter och ordningsbot upphävs, eftersom det föreslås att det momentet ska upphävas.  

Omnämnandet i 2 mom. av att ingen utsökningsavgift tas ut för verkställighet av en brottsofferavgift upphävs, eftersom lagen om verkställighet av böter också till denna del iakttas vid verkställigheten.  

Paragrafens 3 mom. upphävs, eftersom bestämmelser om när brottsofferavgift förfaller finns i lagen om verkställighet av böter. 

7 §. Närmare bestämmelser. I 1 mom. 2 punkten stryks det bemyndigande att utfärda förordning som gäller verkställigheten av brottsofferavgiften. Heltäckande bestämmelser om de uppgifter som hänför sig till verkställigheten finns i lagen om verkställighet av böter, och därför behöver det inte separat utfärdas bestämmelser om verkställigheten av brottsofferavgiften genom förordning av justitieministeriet.  

8.16  Viteslagen

10 §. Utdömande av vite. Paragrafens 3 mom. ändras. Bestämmelser om verkställigheten av vite som har dömts ut med stöd av momentet finns i lagen om verkställighet av böter.  

8.17  Lagen om yttrandefrihet i masskommunikation

22 §. Förverkandepåföljd och föreläggande om utplåning av ett nätmeddelande. Ett nytt 4 mom. fogas till paragrafen. I momentet fastställs det för tydlighetens skull att bestämmelser om verkställigheten av en förverkandepåföljd som har dömts ut med stöd av lag och föreläggande om utplåning av ett nätmeddelande finns i lagen om verkställighet av böter. Dessutom konstateras det att bestämmelser om när de nämnda påföljderna förfaller finns i 8 kap. i strafflagen.  

8.18  Lagen om utsökningsavgifter

5 §. Avgiftsfria prestationer. Förteckningen i 1 mom. över prestationer som är befriade från utsökningsavgift kompletteras med de administrativa påföljder av straffkaraktär som avses i 1 § 3 mom. i lagen om verkställighet av böter och i vissa andra lagar. Även brottsofferavgift tas med i förteckningen. För indrivning av dessa avgifter genom utsökning tas ingen utsökningsavgift ut.  

8.19  Lagen om utstationering av arbetstagare

28 §. Begäran om indrivning hos en finsk myndighet. I 4 mom. tas det in en bestämmelse om verkställigheten av ett i lagens 24 § 2 mom. 1 punkt avsett beslut i enlighet med lagen om verkställighet av böter.  

38 §. Påförande av försummelseavgift. I 1 mom. upphävs bestämmelsen om bestämmande av en tidsfrist för betalning av försummelseavgift, eftersom bestämmelser om betalningstiden för försummelseavgift finns i lagen om verkställighet av böter.  

I 3 mom. upphävs som onödiga bestämmelserna om dröjsmålsränta på försummelseavgift och om att försummelseavgiften ska betalas till staten, eftersom bestämmelser om detta finns i lagen om verkställighet av böter. I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i 3 mom. görs en språklig ändring.  

Bestämmelsen i 4 mom. om att rätten att meddela ett beslut om försummelseavgift har en preskriptionstid på två år flyttas till paragrafens 1 mom. I 4 mom. upphävs bestämmelsen om försummelseavgiftens preskriptionstid, eftersom bestämmelser om preskription finns i lagen om verkställighet av böter.  

Övergångsbestämmelse. I lagen föreslås det en övergångsbestämmelse med stöd av vilken de bestämmelser som gällde tidigare ska tillämpas på dröjsmålsränta på försummelseavgift som har förfallit före ikraftträdandet av lagen. Således ska också dröjsmålsränta fortfarande tas ut på sådana försummelseavgifter som har påförts före lagens ikraftträdande.  

8.20  Lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism

8 kap. Administrativa påföljder 

9 §. Verkställighet av ordningsavgifter och påföljdsavgifter. I paragrafen upphävs som onödig bestämmelsen om att Rättsregistercentralen är den myndighet som sköter verkställigheten av ordningsavgifter och påföljdsavgifter. Bestämmelser om den myndighet som ska sköta verkställigheten av ordningsavgifter och påföljdsavgifter finns i lagen om verkställighet av böter.  

I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i paragrafen görs en språklig ändring. 

9 kap. Särskilda bestämmelser 

4 §.Överklagande. I 3 mom. tas det in en bestämmelse om att verkställbarheten av vite, ordningsavgift och påföljdsavgift bestäms i enlighet med lagen om verkställighet av böter.  

8.21  Lagen om Finansinspektionen

43 a §. Verkställighet av ordningsavgifter och påföljdsavgifter. I paragrafen upphävs som onödig bestämmelsen om att Rättsregistercentralen är den myndighet som sköter verkställigheten av ordningsavgifter och påföljdsavgifter. Bestämmelser om den myndighet som ska sköta verkställigheten av ordningsavgifter och påföljdsavgifter finns i lagen om verkställighet av böter. I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i paragrafen görs en språklig ändring.  

73 §. Överklagande. I 2 mom. tas det in en hänvisning till lagen om verkställighet av böter vad gäller bestämmande av verkställbarheten av vite, ordningsavgift och påföljdsavgift.  

74 §.Verkställighet av avgifter. I paragrafen upphävs bestämmelsen om att verkställigheten av utdömt vite bestäms enligt lagen om verkställighet av skatter och avgifter. Verkställigheten av åtgärdsavgift som har påförts med stöd av lagen ska fortfarande ske enligt lagen om verkställighet av skatter och avgifter.  

8.22  Dataskyddslagen

24 §. Administrativa påföljdsavgifter. Paragrafens 6 mom. innehåller liksom tidigare i fråga om verkställigheten en hänvisning till lagen om verkställighet av böter. Det görs en språklig ändring i hänvisningen. I momentet upphävs bestämmelsen om påföljdsavgiftens preskriptionstid, eftersom bestämmelser om preskription finns i lagen om verkställighet av böter.  

25 §.Ändringssökande. I 3 mom. tas det in en hänvisning till lagen om verkställighet av böter vad gäller bestämmande av verkställbarheten av vite och påföljdsavgift.  

8.23  Lagen om användning av flygpassageraruppgifter för bekämpning av terroristbrott och grov brottslighet

15 §.Påförande av påföljdsavgift. Det föreslås att i paragrafen upphävs som onödig bestämmelsen om att påföljdsavgiften ska betalas till staten, eftersom bestämmelser om den myndighet som tar emot avgiften finns i lagen om verkställighet av böter. I paragrafen upphävs också bestämmelsen om att beslut om påförande av påföljdsavgift ska iakttas även om ändring har sökts. Bestämmelsen är onödig, eftersom bestämmelser om påföljdsavgiftens verkställbarhet finns i lagen om verkställighet av böter.  

16 §.Betalningstid. Det föreslås att paragrafen upphävs som onödig, eftersom bestämmelser om betalningstiden för påföljdsavgift finns i lagen om verkställighet av böter.  

17 §.Verkställighet av påföljdsavgift och ändringssökande. Paragrafens gällande 1 mom. upphävs som onödigt, eftersom bestämmelser om de omständigheter i anslutning till verkställighet av påföljdsavgift som regleras i momentet finns i lagen om verkställighet av böter.  

Paragrafens gällande 2 mom. blir 1 mom. Momentet innehåller liksom tidigare i fråga om verkställigheten av påföljdsavgift en hänvisning till lagen om verkställighet av böter. Det görs en språklig ändring i hänvisningen. 

Paragrafens gällande 3 mom. blir 2 mom. I momentet upphävs bestämmelsen om påföljdsavgiftens preskriptionstid, eftersom bestämmelser om preskription finns i lagen om verkställighet av böter. 

8.24  Lagen om vissa befogenheter för konsumentskyddsmyndigheterna

21 §.Påförande av påföljdsavgift. Paragrafens 3 mom. upphävs, eftersom bestämmelser om den myndighet som tar emot påföljdsavgiften och om verkställbarheten finns i lagen om verkställighet av böter.  

24 §.Verkställighet av påföljdsavgift. I paragrafen upphävs som onödig bestämmelsen om att Rättsregistercentralen är den myndighet som sköter verkställigheten av påföljdsavgifter. Bestämmelser om den myndighet som tar emot avgiften finns i lagen om verkställighet av böter. Det föreslås att också bestämmelsen om påföljdsavgiftens preskriptionstid upphävs, eftersom bestämmelser om preskriptionstiden finns i lagen om verkställighet av böter.  

8.25  Lagen om utsläppshandel

92 §. Avgift för överskriden utsläppsrätt. I 1 mom. stryks omnämnandet av att avgiften påförs staten.  

93 §.Verkställighet av överskridningsavgiften. Bestämmelserna i 1 mom. om att överskridningsavgiften är direkt utsökbar och om att Rättsregistercentralen är den myndighet som sköter verkställandet upphävs som onödiga, eftersom bestämmelser om detta finns i lagen om verkställighet av böter. Momentets hänvisning till lagen om verkställighet av skatter och avgifter ändras till en hänvisning till lagen om verkställighet av böter, i vilken det finns bestämmelser om verkställighet av överskridningsavgift.  

8.26  Revisionslagen

10 kap. Påföljder 

6 §. Preskription och verkställighet av rätten att påföra påföljdsavgift. Hänvisningen i 2 mom. till lagen om verkställighet av skatter och avgifter ändras till en hänvisning till lagen om verkställighet av böter. Bestämmelserna i 2 och 3 mom. om verkställighet av påföljdsavgift upphävs som onödiga, eftersom bestämmelser om verkställighet av påföljdsavgift finns i lagen om verkställighet av böter.  

Paragrafens rubrik ändras till ”Preskription och verkställighet av rätten att påföra påföljdsavgift” , eftersom det i paragrafen endast föreskrivs om preskription av rätten att påföra påföljdsavgift. Bestämmelser om preskription av påföljdsavgift finns i lagen om verkställighet av böter.  

8.27  Lagen om offentlig försvars- och säkerhetsupphandling

107 §. Verkställighet av beslut. I 1 mom. tas det in en hänvisning till lagen om verkställighet av böter i vilken det finns bestämmelser om verkställbarheten av påföljdsavgift enligt 96 § 1 mom. 6 punkten och vite enligt 102 §.  

I 2 mom. upphävs bestämmelserna om verkställigheten av påföljdsavgift och i momentet tas det in en hänvisning till lagen om verkställighet av böter i vilken det finns bestämmelser om verkställigheten av påföljdsavgift. 

8.28  Lagen om offentlig upphandling och koncession

168 §. Verkställighet av beslut. I 1 mom. tas det in en hänvisning till lagen om verkställighet av böter i vilken det finns bestämmelser om verkställbarheten av påföljdsavgift enligt 154 § 1 mom. 6 punkten och vite enligt 161 §.  

I 2 mom. upphävs bestämmelsen om anmälningsplikten i anslutning till påförande av påföljdsavgift och i momentet tas det in en hänvisning till lagen om verkställighet av böter i vilken det finns bestämmelser om verkställigheten av påföljdsavgift. 

8.29  Lagen om ett övervakningssystem för bank- och betalkonton

16 §.Verkställighet av ordningsavgift . I paragrafen upphävs som onödig bestämmelsen om att Rättsregistercentralen är den myndighet som sköter verkställigheten. I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i paragrafen görs en språklig ändring.  

Paragrafens rubrik ändras till ”Verkställighet av ordningsavgift” , eftersom paragrafen endast innehåller bestämmelser om verkställigheten av ordningsavgift.  

8.30  Utlänningslagen

181 §.Påförande av påföljdsavgift för transportör. Det föreslås att i 2 mom. upphävs som onödig bestämmelsen om att påföljdsavgiften ska betalas till staten.  

Paragrafens 3 mom. upphävs, eftersom bestämmelser om betalningstiden för och verkställigheten av påföljdsavgiften finns i lagen om verkställighet av böter.  

183 §. Betalningstid. Bestämmelsen om betalningstiden för påföljdsavgiften upphävs, eftersom bestämmelser om betalningstiden för påföljdsavgiften finns i lagen om verkställighet av böter.  

184 §.Verkställighet. Bestämmelserna i 1, 2, 3 och 4 mom. om verkställighet av påföljdsavgiften, om anmälningsplikten i fråga om beslut genom vilket avgiften har sänkts eller avlyfts och om återbetalning och preskription av avgiften upphävs som onödiga, eftersom bestämmelser om detta finns i lagen om verkställighet av böter.  

I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i 4 mom. görs en språklig ändring. 

8.31  Lagen om främjande av användningen av biobrännolja

16 a §. Verkställighet av påföljdsavgift och felavgift. Till lagen fogas en ny 16 a § i vilken det i fråga om verkställigheten av påföljdsavgift och felavgift hänvisas till lagen om verkställighet av böter.  

8.32  Lagen om främjande av användningen av förnybara drivmedel för transport

14 b §.Verkställighet av påföljdsavgifter och felavgifter. Det föreslås att 14 b § ändras så att bestämmelserna om när påföljdsavgift och felavgift förfaller upphävs som onödiga.  

8.33  Livsmedelsmarknadslagen

12 b §. Påförande och verkställighet av påföljdsavgift. I 2 mom. upphävs som onödiga bestämmelsen om att Rättsregistercentralen är den myndighet som sköter verkställigheten och bestämmelsen om påföljdsavgiftens preskriptionstid, eftersom bestämmelser om detta finns i lagen om verkställighet av böter. I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i momentet görs en språklig ändring.  

Det föreslås även att i 3 mom. upphävs som onödig bestämmelsen om att påföljdsavgiften ska betalas till staten. 

8.34  Arbetsavtalslagen

2 kap. Arbetsgivarens skyldigheter 

7 b §.Försummelseavgift. I 2 mom. stryks omnämnandet av betalning av försummelseavgift till staten.  

7 c §.Verkställighet av försummelseavgift. I paragrafen stryks bestämmelsen om försummelsemaktens förfallotid, eftersom bestämmelser om detta finns i lagen om verkställighet av böter.  

11 a kap. Arbetsgivarnas solidariska ansvar vid anställning av arbetstagare som vistas olagligt i landet 

6 §.Påförande av påföljdsavgift och betalning av kostnader för återvändande. I 2 mom. upphävs bestämmelsen om påföljdsavgiftens preskriptionstid. Bestämmelser om preskription finns i lagen om verkställighet av böter.  

I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i 3 mom. görs en språklig ändring. I momentet upphävs som onödig bestämmelsen om att påföljdsavgifter ska betalas till staten, eftersom bestämmelser om den myndighet som tar emot avgiften finns i lagen om verkställighet av böter. 

8.35  Lagen om skyldighet att erbjuda kvitto vid kontantförsäljning

7 §. Ändringssökande och verkställighet. I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i 2 mom. görs en språklig ändring. I momentet upphävs bestämmelsen om försummelseavgiftens preskriptionstid, eftersom bestämmelser om preskriptionstiden finns i lagen om verkställighet av böter.  

8.36  Lagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken

59 §. Verkställighet av överträdelseavgiften och påföljdsavgiften. I paragrafen fastställs det att bestämmelser om verkställighet av överträdelseavgift och påföljdsavgift finns i lagen om verkställighet av böter. De gällande bestämmelserna om verkställighet i 1 och 3 mom. upphävs som onödiga, eftersom bestämmelser om omständigheter i anslutning till verkställighet av överträdelseavgift och påföljdsavgift finns i lagen om verkställighet av böter.  

8.37  Alkohollagen

71 §.Påföljdsavgift. I 2 mom. stryks omnämnandet av att påföljdsavgiften ska betalas till staten.  

I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i 4 mom. görs en språklig ändring. I momentet upphävs bestämmelsen om påföljdsavgiftens preskriptionstid, eftersom bestämmelser om preskription av påföljdsavgift finns i lagen om verkställighet av böter. 

8.38  Utsädeslagen

35 §. Påföljdsavgift. I 2 mom. upphävs som onödig bestämmelsen om att påföljdsavgiften ska betalas till staten, eftersom bestämmelser om den myndighet som tar emot avgiften finns i lagen om verkställighet av böter.  

I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i 4 mom. görs en språklig ändring. I paragrafen upphävs bestämmelsen om påföljdsavgiftens preskriptionstid, eftersom bestämmelser om preskription finns i lagen om verkställighet av böter. 

8.39  Växtskyddslagen

26 §. Administrativ påföljdsavgift. I 2 mom. upphävs som onödig bestämmelsen om att påföljdsavgiften ska betalas till staten, eftersom bestämmelser om den myndighet som tar emot avgiften finns i lagen om verkställighet av böter.  

I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i 4 mom. görs en språklig ändring. I momentet upphävs bestämmelsen om påföljdsavgiftens preskriptionstid, eftersom bestämmelser om preskription finns i lagen om verkställighet av böter. 

8.40  Lagen om införselkontroll av djur och vissa varor

15 §. Påföljdsavgift inom införselkontrollen . I 2 mom. upphävs som onödig bestämmelsen om att påföljdsavgiften ska betalas till staten, eftersom bestämmelser om den myndighet som tar emot avgiften finns i lagen om verkställighet av böter.  

I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i 4 mom. görs en språklig ändring. I paragrafen upphävs bestämmelsen om påföljdsavgiftens preskriptionstid, eftersom bestämmelser om preskription finns i lagen om verkställighet av böter. 

8.41  Vägtrafiklagen

177 §. Betalningstid för avgift för trafikförseelse. Paragrafen upphävs eftersom bestämmelser om betalningstiden finns i lagen om verkställighet av böter.  

178 §.Verkställighet av avgift för trafikförseelse. I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i 1 mom. görs en språklig ändring.  

I 2, 3 och 4 mom. upphävs bestämmelserna om preskriptionstiden för avgift för trafikförseelse, om den myndighet som sköter verkställigheten och om anmälningsplikt vad gäller avgift för trafikförseelse. Bestämmelser om detta finns i lagen om verkställighet av böter. 

193 §.Ändringssökande . I 2 mom. tas det in en hänvisning till lagen om verkställighet av böter, enligt vilken verkställbarheten av avgift för trafikförseelse som har påförts med stöd av lagen bestäms.  

8.42  Sjötrafiklagen

129 §. Betalningstid för avgift för trafikförseelse. Paragrafen upphävs eftersom bestämmelser om betalningstiden finns i lagen om verkställighet av böter.  

130 §. Verkställighet av avgift för trafikförseelse. I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i 1 mom. görs en språklig ändring.  

I 2, 3 och 4 mom. upphävs bestämmelserna om preskriptionstiden för avgift för trafikförseelse, om den myndighet som sköter verkställigheten och om anmälningsplikten vad gäller avgift för trafikförseelse. Bestämmelser om detta finns i lagen om verkställighet av böter. 

133 §. Ändringssökande . I 2 mom. tas det in en hänvisning till lagen om verkställighet av böter, enligt vilken verkställbarheten av avgift för trafikförseelse som har påförts med stöd av lagen bestäms.  

8.43  Fordonslagen

193 §. Påförande av påföljdsavgift och avgiftens storlek. I 1 mom. upphävs som onödig bestämmelsen om att påföljdsavgiften ska betalas till staten, eftersom bestämmelser om den myndighet som tar emot avgiften finns i lagen om verkställighet av böter.  

I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i 4 mom. görs en språklig ändring. I momentet upphävs bestämmelsen om påföljdsavgiftens preskriptionstid, eftersom bestämmelser om preskription finns i lagen om verkställighet av böter. 

195 §.Avgift för trafikförseelse. Det föreslås att 6 mom. ändras så att det i fråga om verkställighet av lagen om verkställighet av trafikförseelser hänvisas till lagen om verkställighet av böter.  

206 §.Ändringssökande . Till 2 mom. fogas ett omnämnande av att avgiften för trafikvir inte ska verkställas vid sidan av påföljdsavgiften trots att ändring har sökts.  

8.44  Foderlagen

51 §.Påföljdsavgift inom foderkontrollen. I 2 mom. upphävs som onödig bestämmelsen om att påföljdsavgiften ska betalas till staten, eftersom bestämmelser om den myndighet som tar emot avgiften finns i lagen om verkställighet av böter.  

I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i 4 mom. görs en språklig ändring. I momentet upphävs bestämmelserna om påföljdsavgiftens preskriptionstid och avskrivning, eftersom bestämmelser om påföljdsavgiftens preskriptionstid och avskrivning finns i lagen om verkställighet av böter. 

8.45  Livsmedelslagen

67 §.Påföljdsavgift inom livsmedelstillsynen. I 2 mom. upphävs som onödig bestämmelsen om att påföljdsavgiften ska betalas till staten, eftersom bestämmelser om den myndighet som tar emot avgiften finns i lagen om verkställighet av böter.  

I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i 4 mom. görs en språklig ändring. I momentet upphävs bestämmelserna om påföljdsavgiftens preskriptionstid och avskrivning, eftersom bestämmelser om påföljdsavgiftens preskriptionstid och avskrivning finns i lagen om verkställighet av böter. 

8.46  Lagen om djursjukdomar

94 a §. Påföljdsavgift inom djursjukdomskontrollen. I 3 mom. upphävs som onödig bestämmelsen om att påföljdsavgiften ska betalas till staten, eftersom bestämmelser om den myndighet som tar emot avgiften finns i lagen om verkställighet av böter.  

I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i 5 mom. görs en språklig ändring. I momentet upphävs bestämmelserna om påföljdsavgiftens preskriptionstid och avskrivning, eftersom bestämmelser om påföljdsavgiftens preskriptionstid och avskrivning finns i lagen om verkställighet av böter. 

8.47  Lagen om ekologisk produktion

38 §.Påföljdsavgift inom tillsynen över ekologisk produktion. I 2 mom. upphävs som onödig bestämmelsen om att påföljdsavgiften ska betalas till staten, eftersom bestämmelser om den myndighet som tar emot avgiften finns i lagen om verkställighet av böter.  

I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i 4 mom. görs en språklig ändring. I momentet upphävs bestämmelsen om påföljdsavgiftens preskriptionstid, eftersom bestämmelser om preskription finns i lagen om verkställighet av böter.  

8.48  Miljöskyddslagen för sjöfarten

3 kap. Oljeutsläppsavgift16 §.Tidsfrist för betalning samt ränta. Paragrafen upphävs eftersom bestämmelser om betalningen av påföljdsavgifter finns i lagen om verkställighet av böter.  

17 §. Verkställighet av oljeutsläppsavgiften. I paragrafen föreskrivs det att bestämmelser om verkställandet av oljeutsläppsavgiften finns i lagen om verkställighet av böter.  

7 b kap. Påföljdsavgifter enligt förordningen om användning av förnybara och koldioxidsnåla bränslen för sjötransport 

3 §.Påförande av påföljdsavgift och påföljdsavgiftens belopp. Det föreslås att 5 mom. upphävs, eftersom bestämmelser om påförande av påföljdsavgifter till staten finns i lagen om verkställighet av böter.  

4 §. Verkställighet av påföljdsavgift . I paragrafen upphävs bestämmelsen om att påföljdsavgifterna förfaller, eftersom bestämmelser om detta finns i lagen om verkställighet av böter.  

Övergångsbestämmelse. I lagen föreslås det en övergångsbestämmelse med stöd av vilken de bestämmelser som gällde tidigare ska tillämpas på dröjsmålsränta på oljeutsläppsavgift som har förfallit före ikraftträdandet av lagen. Således ska också dröjsmålsränta fortfarande tas ut på sådana försummelseavgifter som har påförts före lagens ikraftträdande.  

8.49  Lagen om beställarens utredningsskyldighet och ansvar vid anlitande av utomstående arbetskraft

10 §. Påförande av försummelseavgift. Paragrafens 1 mom. ändras så att i det upphävs den tidsfrist för betalningen av försummelseavgift som regionförvaltningsverket utsatt i sitt beslut, eftersom bestämmelser om betalningstiden för försummelseavgift finns i lagen om verkställighet av böter.  

I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i 3 mom. görs en språklig ändring. I momentet upphävs bestämmelsen om att försummelseavgiften ska betalas till staten och bestämmelsen om dröjsmålsränta på en försummelseavgift som har förfallit till betalning. Bestämmelser om den myndighet som tar emot avgiften och om dröjsmålsränta finns i lagen om verkställighet av böter.  

Övergångsbestämmelse. I lagen föreslås det en övergångsbestämmelse med stöd av vilken de bestämmelser som gällde tidigare ska tillämpas på dröjsmålsränta på försummelseavgift som har förfallit före ikraftträdandet av lagen. Således ska också dröjsmålsränta fortfarande tas ut på sådana försummelseavgifter som har påförts före lagens ikraftträdande.  

8.50  Körkortslagen

93 §. Körkortsförseelse. Den hänvisning till vägtrafiklagen som finns i 3 mom. ändras i fråga om verkställighet av avgift för trafikförseelse till en hänvisning till lagen om verkställighet av böter. På samma sätt som i den gällande lagen ska det i fråga om påförande och delgivning av avgift för trafikförseelse hänvisas till vägtrafiklagen.  

95 §.Sökande av ändring. I 3 mom. tas det in en hänvisning till lagen om verkställighet av böter, enligt vilken verkställbarheten av avgift för trafikförseelse fastställs.  

8.51  Lagen om överlastavgift

13 §.Betalningstid. Paragrafen om betalningstiden för överlastavgift upphävs, eftersom bestämmelser om betalningstiden finns i lagen om verkställighet av böter.  

15 §.Ändringssökande och verkställighet. Hänvisningen i 2 mom. till lagen om verkställighet av skatter och avgifter ändras till en hänvisning till lagen om verkställighet av böter, i vilken det finns bestämmelser om verkställighet av överlastavgift.  

Övergångsbestämmelse. I lagen föreslås det en övergångsbestämmelse med stöd av vilken de bestämmelser som gällde tidigare ska tillämpas på dröjsmålsränta på överlastavgift som har förfallit före ikraftträdandet av lagen. Således ska också dröjsmålsränta fortfarande tas ut på sådana försummelseavgifter som har påförts före lagens ikraftträdande.  

8.52  Konkurrenslagen

44 a §. Verkställighet över Europeiska unionens medlemsstaters gränser . Hänvisningen i 4 mom. till lagen om verkställighet av skatter och avgifter ändras till en hänvisning till lagen om verkställighet av böter, i vilken det finns bestämmelser om verkställighet av beslut om påföljdsavgift, böter eller vite.  

47 §.Verkställighet av påföljdsavgift. Bestämmelserna i 1–5 mom. om verkställighet av påföljdsavgifter enligt 12 och 37 a § och av beslut som har meddelats med stöd av 47 a § 2 och 3 mom., om anmälningsplikt i anslutning till påförande, avlyftande eller ändring av påföljdsavgift och om återbetalning av påföljdsavgift upphävs. Bestämmelser om detta finns i lagen om verkställighet av böter.  

Hänvisningen i 6 mom. till lagen om verkställighet av skatter och avgifter ändras till en hänvisning till lagen om verkställighet av böter, enligt vilken beslut om påföljdsavgifter som har påförts med stöd av 12, 37 a och 47 a § i lagen ska verkställas. Vid verkställigheten av påföljdsavgift som avses i 47 a § i lagen ska dessutom iakttas vad som föreskrivs i 2, 3 och 6 mom. i den paragrafen. I momentet upphävs bestämmelsen om verkställighet av påföljdsavgift utan dom eller beslut, eftersom påföljdsavgiftens verkställbarhet bestäms enligt lagen om verkställighet av böter. 

8.53  Avfallslagen

133 §. Påförande av försummelseavgift. Paragrafens 4 mom. upphävs, eftersom bestämmelser om vad som i momentet föreskrivs om dröjsmålsränta på försummelseavgift och den myndighet som tar emot försummelseavgift finns i lagen om verkställighet av böter.  

140 §. Verkställighet av försummelseavgift. Hänvisningen i 1 mom. till lagen om verkställighet av skatter och avgifter ändras till en hänvisning till lagen om verkställighet av böter enligt vilken verkställigheten av försummelseavgift fastställs.  

Bestämmelsen i 2 mom. om återbetalning av försummelseavgift upphävs, eftersom bestämmelser om återbetalning finns i lagen om verkställighet av böter. Paragrafens rubrik ändras på motsvarande sätt. 

8.54  Lagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden

17 §.Påförande av påföljdsavgift. I 1 mom. upphävs som onödig bestämmelsen om att påföljdsavgiften ska betalas till staten, eftersom bestämmelser om den myndighet som tar emot avgiften finns i lagen om verkställighet av böter.  

20 a §. Ordningsavgift. Paragrafens 3 mom. upphävs, eftersom bestämmelser om den myndighet som tar emot ordningsavgiften finns i lagen om verkställighet av böter.  

34 §. Verkställighet av påföljdsavgiften och ordningsavgiften . Hänvisningen i paragrafen till lagen om verkställighet av skatter och avgifter ändras till en hänvisning till lagen om verkställighet av böter enligt vilken verkställighet av påföljdsavgiften och ordningsavgiften fastställs.  

I paragrafen upphävs bestämmelserna om att påföljdsavgiften och ordningsavgiften är direkt utsökbara, om den myndighet som sköter verkställigheten och om verkställbarheten samt bestämmelserna om anmälningsplikten i fråga om påförande, avlyftande och ändring av påföljdsavgiften och ordningsavgiften, eftersom bestämmelser om detta finns i lagen om verkställighet av böter. 

8.55  Lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation

335 §. Verkställighet av påföljdsavgift. Paragrafens 1 mom. ändras enligt vad som sägs nedan. Hänvisningen i momentet till att påföljdsavgift drivs in i enlighet med lagen om verkställighet av skatter och avgifter ändras till en hänvisning till lagen om verkställighet av böter enligt vilken verkställigheten av påföljdsavgift som har påförts med stöd av lagen fastställs. Bestämmelser om vad som i momentet föreskrivs om påföljdsavgiftens utsökbarhet, den myndighet som sörjer för verkställigheten och bemyndigandet att utfärda förordning vad gäller verkställigheten finns i lagen om verkställighet av böter.  

Hänvisningsbestämmelsen i 2 mom. om att en påföljdsavgift som har påförts med stöd av lagens 334 a § verkställs i enlighet med lagen om verkställighet av böter upphävs som onödig till följd av ändringen av 1 mom. Också den bestämmelse om påföljdsavgiftens preskriptionstid som finns i momentet upphävs, eftersom bestämmelser om preskriptionstiden finns i lagen om verkställighet av böter. 

8.56  Lagen om identifiering och registrering av djur

36 §.Påföljdsavgift inom tillsynen över identifiering och registrering av djur. I 4 mom. upphävs bestämmelserna om påföljdsavgiftens preskriptionstid och avskrivning, eftersom bestämmelser om påföljdsavgiftens preskriptionstid och avskrivning finns i lagen om verkställighet av böter. I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i momentet görs en språklig ändring.  

37 §.Avgift för trafikförseelse som påförs för åsidosättande av skyldigheten att medföra och visa upp djurets identitetshandling. Den hänvisning till vägtrafiklagen som finns i 2 mom. ändras i fråga om verkställighet av avgift för trafikförseelse till en hänvisning till lagen om verkställighet av böter. På samma sätt som i den gällande lagen hänvisas det i fråga om påförande, delgivning och överklagande av avgift för trafikförseelse till vägtrafiklagen.  

43 §.Ändringssökande . I 3 mom. tas det in en hänvisning till lagen om verkställighet av böter enligt vilken verkställbarheten av påföljdsavgift inom tillsynen över identifiering och registrering av djur och i lagen avsedd avgift för trafikförseelse fastställs.  

8.57  Lagen om överensstämmelse för skodon och textilprodukter

11 §.Påförande av påföljdsavgift . I 1 mom. upphävs som onödig bestämmelsen om att påföljdsavgiften ska betalas till staten, eftersom bestämmelser om den myndighet som tar emot avgiften finns i lagen om verkställighet av böter.  

I 2 mom. upphävs bestämmelserna om avskrivning av påföljdsavgiften, eftersom bestämmelser om avskrivning finns i lagen om verkställighet av böter.  

15 §.Verkställighet av påföljdsavgift. I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i paragrafen görs en språklig ändring. I paragrafen upphävs bestämmelsen om en påföljdsavgifts preskriptionstid, eftersom bestämmelser om preskription av påföljdsavgift finns i lagen om verkställighet av böter.  

8.58  Lagen om gödselmedel

37 §.Påföljdsavgift inom gödselmedeltillsynen. I 2 mom. upphävs som onödig bestämmelsen om att påföljdsavgiften ska betalas till staten, eftersom bestämmelser om den myndighet som tar emot avgiften finns i lagen om verkställighet av böter.  

I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i 4 mom. görs en språklig ändring. I paragrafen upphävs bestämmelserna om påföljdsavgiftens preskriptionstid och avskrivning, eftersom bestämmelser om påföljdsavgiftens preskriptionstid och avskrivning finns i lagen om verkställighet av böter. 

8.59  Lagen om animaliska biprodukter

63 a §.Påföljdsavgift inom biprodukttillsynen. I 2 mom. upphävs som onödig bestämmelsen om att påföljdsavgiften ska betalas till staten, eftersom bestämmelser om den myndighet som tar emot avgiften finns i lagen om verkställighet av böter.  

I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i 4 mom. görs en språklig ändring. I paragrafen upphävs bestämmelserna om påföljdsavgiftens preskriptionstid och avskrivning, eftersom bestämmelser om påföljdsavgiftens preskriptionstid och avskrivning finns i lagen om verkställighet av böter. 

8.60  Lagen om rymdverksamhet

21 §. Påföljdsavgift. I 4 mom. upphävs bestämmelsen om att påföljdsavgiften ska betalas till staten, eftersom bestämmelser om den myndighet som tar emot avgiften finns i lagen om verkställighet av böter.  

I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i 7 mom. görs en språklig ändring. I momentet upphävs bestämmelsen om påföljdsavgiftens preskriptionstid, eftersom bestämmelser om påföljdsavgiftens preskriptionstid finns i lagen om verkställighet av böter.  

8.61  Lagen om åtgärder mot spridning av terrorisminnehåll online

4 §. Påföljdsavgift för överträdelse eller försummelse av skyldigheterna enligt förordningen. I 5 mom. fastställs det att påföljdsavgiften ska betalas till staten. Bestämmelsen upphävs som onödig.  

7 §. Verkställighet av påföljdsavgift. I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i 1 mom. görs en språklig ändring.  

Paragrafens 2 mom. upphävs, eftersom bestämmelser om påföljdsavgiftens preskriptionstid finns i lagen om verkställighet av böter.  

8.62  Lagen om transport av farliga ämnen

144 §.Verkställighet av avgifter för trafikförseelse och påföljdsavgifter . I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i 1 mom. görs en språklig ändring.  

Paragrafens 2 och 3 mom. upphävs, eftersom bestämmelser om den myndighet som sköter verkställigheten av avgift för trafikförseelse och påföljdsavgift, om anmälningsplikten och om preskriptionstiden finns i lagen om verkställighet av böter. 

8.63  Lotsningslagen

70 §. Påförande av eller avstående från påföljdsavgift. I 1 mom. upphävs som onödig bestämmelsen om att påföljdsavgiften ska betalas till staten, eftersom bestämmelser om den myndighet som tar emot avgiften finns i lagen om verkställighet av böter.  

I 4 mom. upphävs bestämmelserna om påföljdsavgiftens preskriptionstid och avskrivning, eftersom bestämmelser om påföljdsavgiftens preskriptionstid och avskrivning finns i lagen om verkställighet av böter. I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i momentet görs en språklig ändring.  

8.64  Lotterilagen

62 h §.Påförande av påföljdsavgift. Paragrafens 2 mom. upphävs, eftersom bestämmelser om den myndighet som tar emot påföljdsavgiften och om verkställbarheten finns i lagen om verkställighet av böter.  

62 k §.Verkställighet av påföljdsavgift. I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i 1 mom. görs en språklig ändring. I momentet upphävs bestämmelserna om den myndighet som sköter verkställigheten av påföljdsavgifter och om en påföljdsavgifts preskriptionstid, eftersom bestämmelser om detta finns i lagen om verkställighet av böter.  

Paragrafens 2 mom. upphävs, eftersom bestämmelser om påföljdsavgiftens avskrivning finns i lagen om verkställighet av böter.  

Paragrafens rubrik ändras till ” Verkställighet av påföljdsavgift ”, eftersom paragrafens 2 mom. om avskrivning av påföljdsavgiften upphävs.  

8.65  Handelsregisterlagen

27 §. Verkställighet av avgift för försummelse av handelsregisteranmälan och avgift för försenat bokslut. I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i 1 mom. görs en språklig ändring. I momentet upphävs som onödig bestämmelsen om att avgift för försummelse av handelsregisteranmälan och avgift för försenat bokslut ska betalas till staten, eftersom bestämmelser om den myndighet som tar emot avgiften finns i lagen om verkställighet av böter.  

Paragrafens 2 och 3 mom. upphävs, eftersom bestämmelser om försummelseavgiftens och förseningsavgiftens preskriptionstid och avskrivning finns i lagen om verkställighet av böter. 

8.66  Lagen om tillsyn över förmedlingstjänster på nätet

29 §. Verkställighet av påföljdsavgift. I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i 1 mom. görs en språklig ändring. I momentet upphävs som onödig bestämmelsen om att påföljdsavgifter ska betalas till staten, eftersom bestämmelser om den myndighet som tar emot avgiften finns i lagen om verkställighet av böter.  

Paragrafens 2 mom. upphävs, eftersom bestämmelser om påföljdsavgiftens preskriptionstid finns i lagen om verkställighet av böter. 

8.67  Lagen om fartygstrafikservice

29 a §. Verkställighet av påföljdsavgift. I den hänvisning till lagen om verkställighet av böter som finns i 1 mom. görs en språklig ändring.  

Paragrafens 2 mom. upphävs, eftersom bestämmelser om preskriptionstiden för avgift för trafikförseelse finns i lagen om verkställighet av böter.  

8.68  Lagen om förbjudande av energiutvinning ur kol

16 §. Indrivning av påföljdsavgifter och andra avgifter. I paragrafen upphävs bestämmelsen om att påföljdsavgift enligt 13 § i lagen är direkt utsökbar. Hänvisningen i paragrafen till lagen om verkställighet av skatter och avgifter ändras till en hänvisning till lagen om verkställighet av böter enligt vilken verkställbarheten och verkställigheten av påföljdsavgift enligt lagen bestäms.  

8.69  Lagen om samarbete mellan Finland och de övriga nordiska länderna vid verkställighet av domar i brottmål

3 §. I paragrafen tas det in en hänvisning till lagen om verkställighet av böter, enligt vilken verkställigheten av en dom eller ett beslut som ska verkställas med stöd av 1 § i lagen bestäms.  

8.70  Lagen om internationellt samarbete vid verkställighet av vissa straffrättsliga påföljder

14 §. I 2 mom. tas det för tydlighetens skull in en hänvisning till lagen om verkställighet av böter, enligt vilken verkställigheten av en förverkandepåföljd som ska verkställas med stöd av lagen bestäms.  

8.71  Lagen om det nationella genomförandet av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i rambeslutet om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff och om tillämpning av rambeslutet

8 §. Behörig tingsrätt. I 3 mom. upphävs den felaktiga hänvisningen till den upphävda utsökningslagen. I övrigt motsvarar momentet den gällande lagen.  

11 §.Sökande av ändring i tingsrättens beslut. I 3 mom. upphävs den felaktiga hänvisningen till den upphävda utsökningslagen. I momentet ska det enligt förslaget preciseras att tingsrättens och hovrättens beslut kan verkställas innan det har vunnit laga kraft, om inte fullföljdsdomstolen bestämmer något annat.  

8.72  Lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i överenskommelsen med Sverige om internationell taxitrafik på väg och om tillämpning av överenskommelsen

3 a §.Avgift för trafikförseelse som påförs för dokumentförseelse. Hänvisningen i 2 mom. till vägtrafiklagen om verkställighet av avgift för trafikförseelse ändras till en hänvisningsbestämmelse till lagen om verkställighet av böter. På samma sätt som i den gällande lagen hänvisas det i momentet till vägtrafiklagen när det gäller påförande och delgivning av avgift för trafikförseelse.  

8.73  Lag om växtskyddsmedel

40 a §. Påföljdsavgift inom tillsynen över växtskyddsmedel. I 2 mom. upphävs omnämnandet av att påföljdsavgift ska betalas till staten, i 4 mom. omnämnandet av att påföljdsavgiften preskriberas och i 5 mom. omnämnandet av att påföljdsavgiften förfaller. Bestämmelser finns i lagen om verkställighet av böter.  

8.74  Luftfartslag

151 c §. Verkställighet av påföljdsavgift. I paragrafen upphävs omnämnandena av betalning av påföljdsavgift till staten och om att påföljdsavgiften förfaller. Bestämmelser om dessa omständigheter finns i lagen om verkställighet av böter.  

8.75  Lag om sjöarbetsavtal

2 kap. Arbetsgivarens skyldigheter 

6 b §.Försummelseavgift. I 2 mom. upphävs omnämnandet av att avgiften påförs staten.  

6 c §.Verkställighet av försummelseavgift. I paragrafen upphävs bestämmelsen om att försummelseavgiften förfaller, eftersom bestämmelser om detta finns i lagen om verkställighet av böter.  

8.76  Lag om handel med utsläppsrätter för distribution av fossila bränslen

34 §.Avgift för överskriden utsläppsrätt. I 1 mom. upphävs omnämnandet av betalning av överskridningsavgift till staten, eftersom bestämmelser om detta finns i lagen om verkställighet av böter.  

35 §. Verkställande av avgiften för överskriden utsläppsrätt. I paragrafen föreskrivs det att bestämmelser om verkställighet av överskridningsavgiften finns i lagen om verkställighet av böter.  

8.77  Lag om behandling av personuppgifter vid Gränsbevakningsväsendet

46 §. Radering av personuppgifter som behandlas inom militärrättsvården. Hänvisningen i 2 mom. ändras så att den motsvarar den föreslagna lagen om verkställighet av böter.  

12.1  Samband med andra propositioner

Riksdagen behandlar regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om militär disciplin och brottsbekämpning inom Försvarsmakten och till vissa lagar som har samband med den (RP 82/2023 rd). I lagförslag 2 och 9 i denna proposition föreslås det ändringar som ska samordnas med regeringspropositionen i fråga. 

Regeringen behandlar regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om karens i anslutning till uppdraget som medlem av statsrådet och lag om ändring av 1 § i lagen om verkställighet av böter (RP 90/2024 rd). I den propositionen föreslås det en ny administrativ påföljdsavgift, vars verkställighetsbestämmelser ska samordnas med denna regeringsproposition. 

Regeringen behandlar regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om genomförande av cybersäkerhetsdirektivet (NIS 2-direktivet) (RP 57/2024 rd). I den propositionen föreslås det en ny administrativ påföljdsavgift, vars verkställighetsbestämmelser ska samordnas med denna regeringsproposition. 

Regeringen behandlar regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om skydd av samhällets kritiska infrastruktur och om stärkande av samhällets motståndskraft och till vissa andra lagar (RP 205/2024 rd). I den propositionen föreslås det en ny administrativ påföljdsavgift, vars verkställighetsbestämmelser ska samordnas med denna regeringsproposition. 

Enligt lagstiftningsplanen ska en regeringsproposition med förslag till lag om transport av farliga ämnen inom Försvarsmakten och Gränsbevakningsväsendet (PLM004:00/2021) överlämnas till riksdagen. Enligt lagstiftningsplanen ska en regeringsproposition med förslag till lagstiftning om ett nytt penningspelssystem (SM053:00/2023) överlämnas till riksdagen. Båda propositionerna innehåller ändringar som måste samordnas med denna proposition. 

12.2  Förhållande till budgetpropositionen

Propositionen hänför sig inte till budgetpropositionen. Beslut om finansieringen av reformen av Rättsregistercentralens informationssystem för verkställighet har fattats separat. 

13.1  Precisering av bestämmelserna om förfarandet vid verkställighet

Förslaget är av betydelse särskilt med tanke på 2 § 3 mom. samt 8 och 21 § i grundlagen. Enligt 2 § 3 mom. i grundlagen ska all utövning av offentlig makt bygga på lag. I 8 § i grundlagen föreskrivs det om den straffrättsliga legalitetsprincipen som inbegriper bland annat ett krav på att bestämmelser om verkställighet av straffrättsliga straff ska vara exakta. Enligt 21 § i grundlagen har var och en rätt att söka ändring i ett myndighetsbeslut som gäller hans eller hennes rättigheter eller skyldigheter.  

Grundlagsutskottet har till exempel i sitt utlåtande GrUU 49/2017 rd i sak jämställt en ekonomisk påföljd av straffkaraktär med en straffrättslig påföljd (se även GrUU 2/2017 rd, s. 4–6, GrUU 14/2013 rd, GrUU 17/2012 rd, GrUU 9/2012 rd, s. 2/I). I enlighet med 2 § 3 mom. i grundlagen ska de allmänna grunderna för administrativa påföljder föreskrivas i lag, eftersom det innebär utövning av offentlig makt att ålägga en sådan påföljd. Utskottet har också ansett att det är fråga om betydande utövning av offentlig makt. Det ska lagstiftas exakt och tydligt om grunderna för betalningsskyldighet och för en avgifts storlek samt om den betalningsskyldiges rättsskydd och grunderna för verkställigheten (se till exempel GrUU 17/2012 rd, GrUU 9/2012 rd, s. 2/I, GrUU 57/2010 rd, s. 2/II). Även om kravet på exakthet enligt den straffrättsliga legalitetsprincipen i grundlagens 8 § inte direkt gäller administrativa påföljder kan det allmänna kravet på exakthet ändå inte åsidosättas i ett sådant sammanhang (se till exempel GrUU 14/2013 rd, GrUU 17/2012 rd, GrUU 9/2012 rd, s. 2, GrUU 57/2010 rd, s. 2/II). Bestämmelserna ska dessutom uppfylla kraven i fråga om rätt proportion på påföljderna (se till exempel GrUU 28/2014 rd, GrUU 15/2014 rd). Att enskilda påföljdsavgifter av straffkaraktär är grundlagsenliga har bedömts i samband med de regeringspropositioner som gäller dem. I denna proposition ska bestämmelserna om verkställighet av påföljdsavgifter förenhetligas så att de överensstämmer med grundlagsutskottets utlåtandepraxis. 

Propositionen innehåller flera ändringar av bestämmelserna i lagen om verkställighet av böter. Genom bestämmelserna preciseras samt kompletteras delvis bestämmelserna om verkställighet av de straffrättsliga straff, de administrativa påföljder av straffkaraktär och de vissa andra avgifter och ersättningar som omfattas av lagens tillämpningsområde. De förslag som gäller lagens tillämpningsområde, påföljdernas verkställbarhet, förfall och förfarandet för indrivning av penningfordringar uppfyller grundlagens krav på att bestämmelser om verkställighet ska finnas i lag och vara exakta samt på att myndigheternas behörighet ska grunda sig på lag.  

I den föreslagna lagen föreskrivs det heltäckande om de påföljder på vilkas verkställighet lagen om verkställighet av böter ska tillämpas. Sådana påföljder är i synnerhet andra straffrättsliga straff än straff för brott mot friheten samt administrativa påföljdsavgifter. Alla påföljder som omfattas av tillämpningsområdet räknas upp i lagens 1 §. Bestämmelserna preciserar nuläget i vilket det inte i fråga om alla påföljder tydligt anges vilka bestämmelser som ska tillämpas på verkställigheten. Bestämmelserna är således exakta och noggrant avgränsade och förutsägbara för föremålen för dem. I lagen föreskrivs det om verkställigheten av de påföljder som omfattas av tillämpningsområdet. Bestämmelser om bestämmande av dem och därmed anslutet ändringssökande finns däremot annanstans i lagstiftningen. 

I den föreslagna lagen föreskrivs det också heltäckande om verkställbarheten av de påföljder som omfattas av lagens tillämpningsområde. Påföljderna ska i regel vara verkställbara när avgörandet om dem har vunnit laga kraft eller det kan verkställas som en lagakraftvunnen dom. Bestämmelserna motsvarar bestämmelserna i rättegångsbalken och lagen om rättegång i förvaltningsärenden samt bestämmelserna om omprövningsförfarande i förvaltningslagen, om det kan begäras omprövning av påföljden i fråga. Med avvikelse från detta kan verkställigheten av en förverkandepåföljd i pengar och av vite som har dömts ut med stöd av viteslagen inledas innan avgörandet har vunnit laga kraft. När det gäller en förverkandepåföljd är detta motiverat, eftersom förverkandepåföljder ofta är förenade med säkringsåtgärder på grund av vilka det är motiverat att inleda verkställigheten innan domstolens avgörande har vunnit laga kraft. På motsvarande sätt är syftet med vite att effektivisera fullgörandet av en skyldighet som har ålagts av en myndighet. Att verkställigheten av vite inleds först när det har vunnit laga kraft kan fördröja fullgörandet av en skyldighet som har ålagts av en myndighet. Av dessa orsaker är det med tanke på grundlagen godtagbart att inleda verkställigheten av dessa påföljder redan innan avgörandet om dem har vunnit laga kraft. Den betalningsskyldiges rättsskydd äventyras inte, eftersom den domstol som behandlar ärendet fortfarande har möjlighet att bestämma att verkställigheten ska avbrytas. Den betalningsskyldige har också rätt att få tillbaka det indrivna beloppet inklusive ränta, om förverkandepåföljd eller vite inte sen heller åläggs på grund av ändringssökande. De föreslagna bestämmelserna kan således anses vara förenliga med 21 § i grundlagen. 

I den föreslagna lagen föreskrivs det också heltäckande om när påföljderna förfaller. I lagen om verkställighet av böter tas det in bestämmelser om när de påföljder förfaller som inte omfattas av bestämmelserna om förfall i 8 kap. i strafflagen. Bestämmelserna om förfall är exakta och noggrant avgränsade. Förfallotiden för påföljder i pengar är fem år, vilket motsvarar vad som föreskrivs om när böter förfaller. Bestämmelserna kan således också anses vara godtagbara och proportionella.  

I den föreslagna lagen preciseras bestämmelserna om indrivning av penningfordringar. De föreslagna bestämmelserna preciserar verkställighetsförfarandet jämfört med nuläget, vilket förtydligar förfarandet och på så sätt förbättrar de betalningsskyldigas ställning. Rättsregistercentralen ska i sitt verkställighetsuppdrag iaktta inte bara lagen om verkställighet av böter utan också bestämmelserna i förvaltningslagen.  

13.2  Behandling av personuppgifter vid verkställighet av påföljder

Bestämmelserna i den föreslagna lagen är av betydelse med tanke på skyddet för personuppgifter och privatlivet, som tryggas i 10 § i grundlagen. Enligt 10 § 1 mom. i grundlagen utfärdas närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter genom lag. 

Grundlagsutskottet har konstaterat att inom dataskyddsförordningens tillämpningsområde bör skyddet för personuppgifter i första hand tryggas med stöd av dataskyddsförordningen och den nationella allmänna lagstiftningen. Användningen av speciallagstiftning bör vara avgränsad till endast nödvändiga bestämmelser inom ramen för det nationella handlingsutrymme som dataskyddsförordningen medger. När man överväger att utnyttja det nationella handlingsutrymmet måste hänsyn tas till de krav som de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna ställer. Behovet av speciallagstiftning måste bedömas utifrån de hot och risker som behandlingen av personuppgifter orsakar. Ju större risk fysiska personers rättigheter och friheter utsätts för på grund av behandlingen, desto mer motiverat är det med mer detaljerade bestämmelser. Grundlagsutskottet har också understrukit att skyddet för privatlivet och personuppgifter inte har företräde framför andra grundläggande fri- och rättigheter, utan bör stå i proportion till andra grundläggande och mänskliga rättigheter samt till andra vägande samhälleliga intressen såsom allmän säkerhet, som i extrema fall kan gå tillbaka på den personliga säkerheten som grundläggande rättighet. Lagstiftaren ska garantera skyddet för privatlivet och personuppgifter på ett sätt som kan anses vara godtagbart med avseende på de samlade grundläggande fri- och rättigheterna (GrUU 14/2018 rd). Det kan konstateras att de uppdrag som hänför sig till bestämmande och verkställighet av straffrättsliga påföljder samt verkställighet av häktning till sin natur är sådana att behandlingen av personuppgifter medför en hög risk för fysiska personers rättigheter och friheter. Det är således motiverat att i detalj föreskriva om sådan behandling av personuppgifter i speciallagstiftning. 

Grundlagsutskottet har tagit ställning till behovet av särskilda bestämmelser också i fråga om behandlingen av personuppgifter i brottmål. Enligt grundlagsutskottet innehåller dataskyddsdirektivet som gäller behandling av personuppgifter vid förebyggande, utredning och avslöjande av brott, lagföring av brott eller verkställighet av straffrättsliga påföljder inga sådana detaljerade bestämmelser som utgör en tillräcklig rättslig grund med avseende på skyddet för privatlivet och personuppgifter, som tryggas i 10 § i grundlagen. När det gäller behandlingen av personuppgifter som hör till tillämpningsområdet för dataskyddsdirektivet och dataskyddslagen avseende brottmål ska man således alltjämt ta i beaktande grundlagsutskottets utlåtandepraxis. I en regleringskontext som den här, där det finns ett känsligt samband med de grundläggande fri- och rättigheterna bör bestämmelserna om behandling av personuppgifter således fortfarande analyseras utifrån utskottets tidigare praxis med fokus på exakta och heltäckande bestämmelser på lagnivå (GrUU 14/2018 rd, GrUU 26/2018 rd). Om man ser till skyddet för personuppgifter har grundlagsutskottet i praktiken ansett det viktigt att reglera åtminstone syftet med registreringen av uppgifterna, uppgifternas innehåll, det tillåtna användningsändamålet inklusive rätten att överlåta registrerade uppgifter, den tid som uppgifterna finns kvar i registret och den registrerades rättsskydd. Dessutom ska regleringen av dessa faktorer på lagnivå vara heltäckande och detaljerad (GrUU 2/2018 rd, GrUU 31/2017 rd, GrUU 28/2016 rd, GrUU 13/2016 rd). 

De uppdrag som hänför sig till bestämmande och verkställighet av straffrättsliga påföljder samt verkställighet av häktning hör i fråga om behandlingen av personuppgifter till tillämpningsområdet för dataskyddslagen avseende brottmål. De är samtidigt till sin natur sådana att behandlingen av personuppgifter medför en hög risk för fysiska personers rättigheter och friheter. Det är således motiverat att i detalj föreskriva om sådan behandling av personuppgifter i speciallagstiftning. 

Vid behandling av sådana personuppgifter som hänför sig till bestämmande och verkställighet av straffrättsliga påföljder som avses i den föreslagna lagen är det fråga om behandling av känsliga uppgifter. Grundlagsutskottet har bedömt behandlingen av känsliga uppgifter med utgångspunkt i att inskränkningar i skyddet för privatlivet måste bedömas utifrån de allmänna villkoren för inskränkningar av de grundläggande fri- och rättigheterna (GrUU 42/2016 rd). Verkställigheten av administrativa påföljdsavgifter kan bedömas vara förenad med motsvarande risker när de gäller fysiska personer. Av denna anledning är mer detaljerade registerbestämmelser än i den allmänna lagstiftningen motiverade också till den del de omfattas av tillämpningsområdet för den allmänna dataskyddsförordningen. En stor del av de administrativa påföljdsavgifterna gäller dock organisationen. Enligt grundlagsutskottets vedertagna praxis begränsas lagstiftarens handlingsutrymme när det föreskrivs om behandling av personuppgifter i synnerhet av att skyddet för personuppgifter delvis omfattas av skyddet för privatlivet, som tryggas i 10 § 1 mom. i grundlagen. Lagstiftaren bör tillgodose denna rätt på ett sätt som kan anses godtagbart med avseende på systemet för de grundläggande fri- och rättigheterna som helhet. Utskottet har därför särskilt bedömt att tillåtelse att behandla känsliga uppgifter berör själva kärnan i skyddet för personuppgifter som hör till privatlivet (GrUU 37/2013 rd), varför till exempel inrättandet av register med sådana uppgifter måste bedömas mot villkoren för inskränkningar i de grundläggande fri- och rättigheterna, särskilt inskränkningarnas acceptabilitet och proportionalitet (GrUU 29/2016 rd). 

Behandlingen av personuppgifter vid verkställigheten av påföljder enligt den föreslagna lagen grundar sig i huvudsak på de allmänna dataskyddsbestämmelserna. I lagen finns hänvisningar till de allmänna dataskyddsbestämmelserna och till lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. På behandlingen av hälsouppgifter och personuppgifter som hänför sig till brottmål och brott ska dessutom tillämpas de skyddsåtgärder som avses i 6 § 2 mom. i dataskyddslagen. Lagen kompletteras i enlighet med grundlagsutskottets utlåtandepraxis med bestämmelser om registeruppgifters innehåll, behandling av hälsouppgifter, rätt att få uppgifter, utlämnande av uppgifter och den tid som uppgifterna bevaras, med beaktande av särskilt de risker som uppgifternas känsliga natur medför. 

Den behandling av personuppgifter som avses i den föreslagna lagen grundar sig på de verkställighetsuppdrag som fastställs i lagen och som Rättsregistercentralen sköter. I lagen finns det detaljerade bestämmelser om de uppgifter som Rättsregistercentralen kan behandla vid skötseln av dessa uppdrag. Behandlingen av hälsouppgifter är begränsad till endast de uppgifter som är nödvändiga vid behandlingen av ett enskilt ärende. Bestämmelserna kan anses uppfylla de krav som grundlagsutskottet ställt.  

Den föreslagna lagen innehåller detaljerade bestämmelser om Rättsregistercentralens rätt att lämna ut uppgifter till andra myndigheter och aktörer samt att få uppgifter av andra myndigheter och aktörer. Grundlagsutskottet har i sin utlåtandepraxis noterat vad och vem rätten att få uppgifter gäller och hur rätten är kopplad till nödvändighetskriteriet. Myndigheternas rätt att få och möjlighet att lämna ut information kan gälla behövliga uppgifter för ett visst syfte, om lagen ger en uttömmande förteckning över innehållet i uppgifterna. Om datainnehållet inte har angetts på detta sätt i form av en detaljerad förteckning, har man varit tvungen att i bestämmelserna ta in ett krav på att ”uppgifterna är nödvändiga” för ett visst syfte (till exempel GrUU 31/2017 rd, GrUU 17/2016 rd). Utskottet har dock ansett att grundlagen inte tillåter en generös och ospecificerad rätt att få uppgifter, inte ens om den är förenad med nödvändighetskriteriet (till exempel GrUU 71/2014 rd, GrUU 62/2010 rd, GrUU 59/2010 rd). I sina analyser av omfattning, exakthet och innehåll i bestämmelser om rätten att få och lämna ut uppgifter trots sekretess har utskottet lagt vikt vid att de uppgifter som lämnas ut är av känslig art (till exempel GrUU 38/2016 rd).  

De situationer där uppgifter lämnas ut som omfattas av de föreslagna bestämmelserna kan bedömas vara förenade med risker med tanke på skyddet för personuppgifter och privatlivet, med beaktande av uppgifternas känsliga natur. I den föreslagna lagen är såväl Rättsregistercentralens rätt att få uppgifter som rätten att lämna ut uppgifter ur register bundna till nödvändigheten och de verkställighetsuppdrag som Rättsregistercentralen ska sköta. I bestämmelserna preciseras dessutom vilka uppgifter som kan utbytas med respektive myndighet. 

Således kan bestämmelserna om utlämnande och erhållande av uppgifter anses godtagbara och proportionella med tanke på skyddet för personuppgifter och privatlivet, som tryggas i 10 § i grundlagen. 

Propositionen innehåller ett förslag till bestämmelser som gör det möjligt för Rättsregistercentralen att lämna ut uppgifter till andra myndigheter också på eget initiativ. När uppgifter lämnas ut på eget initiativ ska den som lämnar ut uppgifterna från fall till fall bedöma om utlämnandet av uppgifterna är nödvändigt med tanke på ändamålet. Syftet med dessa bestämmelser är att trygga ett behörigt myndighetsarbete så att inskränkningarna i integritetsskyddet är exakta och noggrant avgränsade och inte inkräktar på kärnområdet för integritetsskyddet så att den grundläggande rättigheten i fråga blir betydelselös. De föreslagna bestämmelserna om utlämnande av uppgifter på eget initiativ kan anses uppfylla de allmänna villkoren för inskränkningar i de grundläggande fri- och rättigheterna. Propositionen baserar sig på ett samhälleligt behov av att sköta lagstadgade verkställighetsåtgärder i enlighet med lag och därför kan en inskränkning av 10 § i grundlagen anses godtagbar och proportionerlig. 

13.3  Bemyndiganden att utfärda förordning

I propositionen preciseras till vissa delar de bemyndiganden att utfärda förordning som finns i lagen om verkställighet av böter.  

Preciseringarna är i huvudsak av teknisk natur och gäller ett mer detaljerat fastställande av uppgifterna i meddelanden om verkställighet och de uppgifter som ska ges den betalningsskyldige samt exakta penninggränser för avstående från verkställighet och återbetalning av ett penningbelopp. Grunderna för bestämmelserna finns i lag och genom förordning av statsrådet ska endast preciseras detaljerna i bestämmelserna. Bemyndigandena är således ändamålsenliga med tanke på 80 § i grundlagen.  

Enligt regeringens uppfattning kan lagförslagen behandlas i vanlig lagstiftningsordning.