1  Bakgrund och beredning

2  Protokollets syfte

Protokollet syftar till att fastställa privilegier och immunitet för den enhetliga patentdomstolen. Det följer till sin struktur och sitt innehåll de konventioner rörande privilegier och immunitet för Förenta nationerna och för dess fackorgan (FördrS 23–24/1958) som de flesta internationella organisationer iakttar i sina motsvarande fördrag.  

Privilegier och immunitet beviljas inte bara domstolen själv och dess domare, registrator och personal, utan också partsföreträdare som deltar i domstolskommittéernas sammanträden. Dessutom ska behövliga åtgärder vidtas för att underlätta inresa till och utresa från en parts territorium för alla personer som utför officiella uppgifter vid domstolen eller som i officiell egenskap kallas eller stäms inför domstol. 

3  De viktigaste förslagen

Propositionens mål är att inhämta riksdagens godkännande för protokollet. I propositionen ingår ett förslag till lag genom vilken de bestämmelser i protokollet som hör till området för lagstiftningen sätts i kraft. I 2 § i ikraftträdandelagen inkluderas också en bestämmelse enligt vilken artikel 6.2 i protokollet inte tillämpas på finska medborgare eller på personer som när de tar emot sitt uppdrag vid domstolen är varaktigt bosatta i Finland. Artikel 6.2 gäller handlingarnas okränkbarhet för parternas företrädare. Vidare inkluderas i 3 § i ikraftträdandelagen en bestämmelse enligt vilken artikel 10.2 i protokollet inte tillämpas på finska medborgare eller på personer som omedelbart före sin anställning vid domstolen var bosatta i Finland. Artikel 10.2 gäller privilegier i fråga om betalning av skatter och socialskyddsavgifter. 

4  Propositionens konsekvenser

5  Remissvar

Marknadsdomstolen, finansministeriet samt social- och hälsovårdsministeriet lämnade in utlåtanden. Remissinstanserna hade inget att yttra om regeringens proposition. Även inrikesministeriet meddelade att det inte har något att yttra i ärendet. 

Marknadsdomstolen framförde i sitt utlåtande att marknadsdomstolen avseende den fortsatta beredningen av ärendet utgår från att justitieministeriet och i sista hand Domstolsverket framöver i alla avgöranden som gäller marknadsdomstolens resurser (bland annat avgöranden som gäller personal, lokaler, möbler och utrustning samt informationssystem) också beaktar att de skyldigheter som följer av privilegieprotokollet bland annat i fråga om okränkbarheten av den enhetliga patentdomstolens lokaler, arkiv och handlingar samt immuniteten för patentdomstolen och dess egendom kan garanteras fullt ut. 

6  Bestämmelserna i protokollet och deras förhållande till lagstiftningen i Finland

Ingress. I ingressen till protokollet konstateras bland annat att domstolen genom avtalet om en enhetlig patentdomstol har inrättats som en internationell organisation med status som juridisk person i varje avtalsslutande medlemsstat, och ska ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen i den staten. Vidare erinras det i ingressen om att det i artikel 37.1 i avtalet om en enhetlig patentdomstol föreskrivs att avtalsslutande medlemsstater som är värd för den centrala avdelningen eller någon av dess sektioner, för en lokal eller regional avdelning eller för överinstansrätten, ska tillhandahålla faciliteter och under de inledande sju åren också administrativ stödpersonal. Dessutom konstateras att sådana avtalsslutande medlemsstater vid behov kan ingå bilaterala värdlandsavtal med domstolen. I ingressen konstateras det ytterligare att den administrativa kommitté som anges i avtalet om en enhetlig patentdomstol är behörig att inrätta ett internt skattesystem och ett system för social trygghet inom domstolen. I Finland bestäms det genom lag om juridisk personlighet och tillhörande rättshandlingsförmåga för internationella organisationer (GrUU 38/2000/rd). 

Artikel 1. I artikeln definieras de termer som används i protokollet. I protokollet avses med ”avtalet” avtalet om en enhetlig patentdomstol och med ”stadgan” stadgan för den enhetliga patentdomstolen. Med ”part” avses en stat som är part i protokollet, medan det med ”avtalsslutande medlemsstat” avses en stat som är part i avtalet om en enhetlig patentdomstol. Med ”domstolen” avses den enhetliga patentdomstolen, med ”överinstansrätten” domstolens överinstansrätt, med ”domstolens officiella verksamhet” den verksamhet som krävs för att domstolen ska kunna uppfylla de syften och uppgifter den tilldelats i enlighet med bestämmelserna i avtalet. Med ”domstolens lokaler” avses de markområden och byggnader som en avtalsslutande medlemsstat ställer till domstolens förfogande. Med ”domare” avses domare vid domstolen, med ”registrator” domstolens registrator och biträdande registrator, med ”personal” all personal som tjänstgör vid domstolen som tjänstemän och annan personal vid domstolen, frånsett domare och registrator. Med ”familj” avses en persons make och närstående familjemedlemmar som personen försörjer, som ingår i personens hushåll och som erkänns av den avtalsslutande medlemsstaten där personen arbetar. Med ”företrädare för parterna” avses de jurister, europeiska patentombud eller patentombud som enligt artikel 48 i avtalet har rätt att uppträda eller biträda inför domstolen. 

Artikel 2. Artikeln innehåller ett allmänt konstaterande om domstolarnas privilegier och immunitet. Enligt bestämmelsen har domstolen på varje parts territorium de privilegier och den immunitet som är nödvändiga för att den ska kunna utöva sin officiella verksamhet.  

Artiklarna 3 och 4. Artiklarna innehåller bestämmelser om okränkbarhet för domstolens lokaler, arkiv och handlingar.  

Enligt artikel 3 är domstolens lokaler okränkbara, med förbehåll för eventuella villkor som överenskommits med den berörda parten, och med förbehåll för det ansvar som värdparten för den centrala avdelningen vid förstainstansrätten eller någon av dess sektioner, för en lokal eller regional avdelning vid förstainstansrätten eller för den enhetliga patentdomstolens överinstansrätt har med avseende på de lokaler som ska ställas till förfogande av den parten. Lokalerna är således okränkbara, om inte annat följer av värdlandsavtal.  

Enligt artikel 4 är domstolens arkiv och alla handlingar, oavsett form, som tillhör, innehas av eller är riktade till den, okränkbara vid varje tidpunkt och på alla platser där de finns.  

Dessa privilegier och denna immunitet enligt artikel 3 och 4 följer de privilegier och den immunitet som allmänt beviljas internationella organisationer. De avviker dock till vissa delar från den gällande lagstiftningen i Finland, bland annat när det gäller beslag och genomsökning av platser, om vilka det finns bestämmelser till exempel i tvångsmedelslagen (806/2011). 

Artikel 5. Artikeln innehåller bestämmelser om immunitet för domstolen, dess egendom, penningmedel och övriga tillgångar. I artikeln föreskrivs att domstolen har immunitet mot rättsliga förfaranden, utom i de fall där a) domstolen uttryckligen har avsagt sig sin immunitet i ett enskilt fall, b) någon annan än domstolens domare, registrator eller personal inleder ett civilrättsligt förfarande om kontraktuellt ansvar mot domstolen, c) ett civilrättsligt förfarande om icke-kontraktuellt ansvar inleds mot domstolen och yrkandet inte grundar sig på domstolens utövande av rättskipning, eller d) en tredje part inleder ett civilrättsligt förfarande på grund av en trafikskada som orsakats av ett motorfordon som hör till domstolen eller som används för dess räkning, eller om det är fråga om en sådan trafikförseelse där ett sådant fordon har varit inblandat. 

Dessutom har domstolen immunitet mot rättsliga förfaranden i fråga om genomsökning, beslag, förverkande, indrivning, utsökning och expropriation av egendom, penningmedel och övriga tillgångar, oavsett var de finns. I den mån det är nödvändigt för att domstolen ska kunna bedriva sin officiella verksamhet ska domstolens egendom, penningmedel och övriga tillgångar vara befriade från alla slags restriktioner, föreskrifter, kontroller och moratorier. 

Dessa privilegier och denna immunitet följer de privilegier och den immunitet som allmänt beviljas internationella organisationer. De avviker dock till vissa delar från den gällande lagstiftningen i Finland. Den rättsliga immuniteten innebär att domstolen och dess egendom är befriade från all, främst civil- och förvaltningsrättslig domsrätt inom Finlands jurisdiktion. Skyddet av domstolens egendom mot tvångsåtgärder begränsar möjligheterna att tillämpa tvångsmedel och säkringsåtgärder i samband med förvaltningsförfaranden, brottsutredningar och rättegångar. Bestämmelser om genomsökning, kvarstad och beslag, säkringsåtgärder, utmätning och expropriation finns till exempel i tvångsmedelslagen, rättegångsbalken (4/1734), utsökningsbalken (705/2007), strafflagen (39/1889), lagen om verkställighet av böter (672/2002) och lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter (603/1977). I speciallagarna finns det ytterligare bestämmelser om inlösen för bestämda ändamål. Bestämmelser om tvångsöverlåtelse av egendom och om vissa andra tvångsåtgärder som hänför sig till egendom under undantagsförhållanden finns i beredskapslagen (1552/2011). Bestämmelser om administrativa tvångsåtgärder finns i viteslagen (1113/1990). 

Artikel 6. Enligt punkt 1 har företrädare för en part vid deltagande i administrativa kommitténs, budgetkommitténs eller rådgivande kommitténs sammanträden immunitet mot rättsliga förfaranden vad avser åtgärder de vidtagit i sin tjänsteutövning. Enligt punkt 2 är dessutom företrädarnas officiella handlingar okränkbara. I punkt 3 föreskrivs dock också att ingen part är skyldig att utsträcka den immunitet som avses i punkterna 1 och 2 till sina egna medborgare eller till personer som när de tar emot sitt uppdrag vid domstolen är varaktigt bosatta i den staten. Avsikten är att artikel 6.2 om de officiella handlingarnas okränkbarhet inte ska tillämpas på dessa personer, eftersom absolut sekretess för de finländska representanternas handlingar skulle innebära ett undantag från lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999, nedan kallad offentlighetslagen). Enligt 1 § i offentlighetslagen är myndighetshandlingar offentliga, om inte något annat föreskrivs särskilt i offentlighetslagen eller i någon annan lag. En uttrycklig förtydligande bestämmelse om detta tas in i lagen om sättande i kraft av protokollet.  

Artikelns bestämmelser om rättslig immunitet och handlingars okränkbarhet hör till området för lagstiftningen. Den finska lagstiftningen har till denna del beskrivits ovan i motiveringen till artiklarna 3–5. 

Artikel 7. I artikeln föreskrivs om skattebefrielser. Enligt bestämmelsen är domstolen, dess egendom, penningmedel och övriga tillgångar befriade från alla direkta skatter. Domstolen är befriad från eller ska återbetalas sådan mervärdesskatt som har betalats för betydande anskaffningar av varor och tjänster som behövs och som tillhandahållits för domstolens officiella verksamhet, med förbehåll för de begränsningar som fastställts av den part som är värdstat. Domstolen är dock inte befriad från sådana skatter och avgifter som är avgifter för offentliga tjänster. Varor som anskaffats med stöd av en sådan befrielse eller återbetalning får säljas eller på annat sätt avyttras i parten i fråga eller i någon annan medlemsstat i Europeiska unionen endast på de villkor som den part som beviljat undantaget eller återbetalningen har fastställt. Varje parts behöriga skattemyndigheter ska fastställa villkor och förfaranden utan att det påverkar parternas skyldigheter enligt unionsrätten eller tillämpningen av lagar och bestämmelser. 

Enligt 81 § 1 mom. och 121 § 3 mom. i grundlagen ska grunderna för skattskyldigheten utfärdas genom lag. Bestämmelserna i artikel 7 avviker något från gällande skattelagstiftning, men motsvarar de privilegier och den immunitet som vanligtvis beviljas internationella organisationer.  

Bestämmelserna i artikeln överensstämmer med bestämmelserna i mervärdesskattelagen (1501/1993). Enligt 72 d § i mervärdesskattelagen betalas inte skatt på försäljning av varor och tjänster till internationella organisationer belägna i andra medlemsstater, med de begränsningar och under de förutsättningar som har fastställts i avtalet om grundande av organisationen eller i värdlandsöverenskommelsen. En förutsättning för skattefriheten är att placeringsstaten har erkänt organisationen som en internationell organisation. Enligt 129 b § i lagen återbetalas till internationella organisationer som är belägna i Finland och som har erkänts av Finland den skatt som ingår i förvärvet av varor och tjänster som köpts i Finland, om detta har fastställts i avtalet om grundande av organisationen eller i värdlandsöverenskommelsen. Enligt 94 § 1 mom. 23 punkten i lagen är varor som importeras av internationella organisationer skattefria under de förutsättningar och med de begränsningar som har fastställts i avtalet om grundande av organisationen eller i värdlandsöverenskommelsen. 

Artikel 8. Enligt artikeln ska parterna bevilja domstolen sådan befrielse från valutarestriktioner som är nödvändig för dess officiella verksamhet. 

På grund av medlemskapet i Europeiska unionen hör penningpolitiken huvudsakligen inte längre till Finlands behörighet. Beredskapslagen innehåller emellertid bestämmelser om övervakning och reglering under undantagsförhållanden, från vilka befrielserna angående penningtrafiken avviker. 

Artikel 9. I artikeln föreskrivs om privilegier och immunitet för domarna och registratorn. Enligt artikeln ska artikel 8 i stadgan samt protokoll (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privilegier, som är fogat till fördragen, tillämpas på domarna och registratorn. Protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier ska dock endast tillämpas från och med artikel 11 b–e till och med artikel 14. Detta innebär enligt artikel 9 att domarna och registratorn är skyldiga att betala intern skatt till förmån för domstolen på de löner och arvoden som domstolen betalar till dem. Vidare är domarna och registratorn, från och med den dag då den interna skatten börjar tillämpas, befriade från nationell skatt på de löner och arvoden som domstolen betalar till dem, men inte på de pensioner och livräntor som domstolen betalar till dem. Likaså är domarna och registratorn, från och med den dag då domarna och registratorn börjar omfattas av ett social- och hälsovårdssystem inrättat av domstolen, i fråga om tjänster som tillhandahålls domstolen befriade från alla obligatoriska avgifter till nationella social- och hälsovårdssystem. 

Privilegierna och immuniteten för domare följer redan av artikel 8 i stadgan, enligt vilken protokoll nr 7 ska tillämpas på domare. Domarnas privilegier och immunitet motsvarar således i princip dem som gäller för anställda vid EU:s institutioner. I punkt 3 ingår sådana bestämmelser från protokoll nr 7 som kräver preciseringar. Enligt protokoll nr 7 ska skatten betalas till Europeiska unionen och därför preciseras det i tredje stycket att skatten betalas till domstolen. I stycket klargörs det dessutom att undantaget från nationell skatt ska tillämpas först från och med den dag då den interna skatten vid domstolen börjar betalas. I punkt 2 utvidgas också kretsen av personer som åtnjuter privilegier och immunitet till att omfatta registratorn.  

Domstolens domare och registrator står i tjänsteförhållande till själva domstolen. Lönerna ingår som utgifter i domstolens budget.  

På domare och registrator tillämpas i fråga om skattefrihet för fordon samma villkor som i 22 och 22 a § i bilskattelagen (1482/1994) i fråga om diplomatiska beskickningar och Europeiska unionens organ i Finland. Ett fordon är skattefritt när det kommer till Finland för officiellt bruk och i officiellt innehav av en person som varaktigt bor någon annanstans än i Finland. Dessutom får fordonet inte säljas eller på något annat sätt upplåtas innan tre år har förflutit från den dag då fordonet registrerades för ifrågavarande ändamål.  

Artikel 10. I artikeln föreskrivs det om personalens privilegier och immunitet. Personalen har enligt punkt 1 immunitet vad avser åtgärder de vidtagit i sin tjänsteutövning. Denna immunitet ska fortsätta att gälla även efter det att deras anställningsförhållande vid domstolen har upphört.  

Enligt punkt 2 är personalen skyldig att betala intern skatt till förmån för domstolen på de löner och arvoden som domstolen betalar till den. Personalen är från och med den dag då den interna skatten börjar tillämpas befriad från nationell skatt på de löner och arvoden som domstolen betalar till dem, men inte på de pensioner och livräntor som domstolen betalar till dem. Parterna får dock beakta dessa löner och arvoden i beräkningen av det skattebelopp som ska betalas på inkomster från andra källor. Vidare är personalen från och med den dag då den börjar omfattas av ett social- och hälsovårdssystem inrättat av domstolen, i fråga om tjänster som tillhandahålls domstolen, befriad från alla obligatoriska avgifter till nationella social- och hälsovårdssystem. Ingen part är dock skyldig att utsträcka nämnda privilegier enligt punkt 2 till sina egna medborgare eller till personer som omedelbart före sin anställning vid domstolen har varit bosatta hos parten i fråga. I enlighet med vad som beskrivs närmare nedan har Finland för avsikt att inte utsträcka dessa privilegier till dessa personer.  

Artikelns bestämmelser avviker något från gällande lagstiftning i Finland, men motsvarar de privilegier och den immunitet som vanligtvis beviljas internationella organisationer. Rättslig immunitet för personalen innebär befrielse från all, främst civil- och förvaltningsrättslig domsrätt inom Finlands jurisdiktion. Personalen ska betala intern skatt för sin lön till domstolen i stället för nationell skatt och socialskyddsavgifter. Löner och arvoden som betalas allmänt skattskyldiga i Finland är enligt inkomstskattelagen skattepliktiga och dessa betalningar befrias genom privilegieprotokollet från skatt i Finland. Rättigheter och skyldigheter enligt det finska lagstadgade systemet för social trygghet är antingen bosättnings- eller arbetsbaserade. Bestämmelser om boende i Finland finns i lagen om bosättningsbaserad social trygghet i gränsöverskridande fall (16/2019). 

Domstolens personal står i tjänsteförhållande till själva domstolen. Lönerna ingår som utgifter i domstolens budget. Med avvikelse från detta omfattas den administrativa personal som arbetar vid domstolarnas avdelningar under en inledande övergångsperiod på sju år av specialarrangemang och deras lönekostnader hör till den avtalsslutande medlemsstats ansvar som är värd för avdelningen (artikel 37.1 i patentdomstolsavtalet). På sikt är det dock meningen att domstolen ska svara för alla personalkostnader. Finland ansvarar således under övergångsperioden för lönerna för den administrativa personalen vid den lokala avdelning som inrättas i Finland. Under denna tid betalar personalen normalt skatter och socialskyddsavgifter till Finland.  

Punkt 3 ger parterna spelrum i fråga om huruvida en part ger sina egna medborgare eller personer som omedelbart före sin anställning vid domstolen har varit bosatta i den staten privilegier enligt punkt 2. En uttrycklig bestämmelse om detta tas in i ikraftträdandelagen. Skattefrihet som beviljas en viss grupp av personer utgör ett undantag från huvudregeln enligt vilken personer bosatta i Finland ska omfattas av det allmänna progressiva inkomstskattesystemet. Det är inte motiverat att personer som redan är bosatta i Finland och som anställs av domstolens ska omfattas av skattefriheten. 

Artikel 11. I artikeln föreskrivs om domstolens emblem och flagga. Domstolen har rätt att hålla sitt emblem och sin flagga framme i sina lokaler, med förbehåll för eventuella villkor som överenskommits med den berörda parten, och på fordon avsedda för tjänstebruk, på sin webbplats och sina handlingar. I lagen om Finlands flagga (380/1978) finns bestämmelser om finska statens flagga och om flaggning. Lagstiftningen om Finlands flagga begränsar inte användningen av andra staters eller internationella organisationers flagga. Om Finlands flagga vid offentlig flaggning används tillsammans med en annan flagga, ska dock Finlands flagga hissas i det förnämligaste läget (5 § i förordningen om flaggning med Finlands flagga (383/1978)). Eftersom patentdomstolen ska vara belägen i samma byggnad som marknadsdomstolen, som är skyldig att flagga med statsflaggan, har Finlands flagga alltid det förnämligaste läget och patentdomstolens flagga det näst förnämligaste läget (om det flaggas endast med dessa två flaggor). Patentdomstolens rätt till egen flagga förutsätter ur flaggningslagstiftningens synpunkt inte att bestämmelser utfärdas genom lag, men flaggornas rangordning måste iakttas.  

Artikel 12. I artikeln föreskrivs om samarbete med parternas myndigheter. Enligt artikeln är alla personer som har privilegier och immunitet enligt artiklarna 6, 9 och 10 skyldiga att följa den parts lagar och bestämmelser på vars territorium de får utöva sin officiella verksamhet, utan att detta påverkar deras privilegier och immunitet. Vidare föreskrivs det i artikeln att domstolen vid varje tidpunkt ska samarbeta med parternas behöriga myndigheter för att underlätta verkställandet av deras lagar och förhindra missbruk i samband med privilegierna och immuniteten.  

Artikel 13. I artikeln föreskrivs om syftet med och hävande av privilegier och immunitet enligt artiklarna 6, 9 och 10 i protokollet. Enligt artikeln är privilegier och immunitet enligt protokollet inte avsedda att gynna mottagarna personligen. De syftar enbart till att tjäna domstolens intressen och i synnerhet till att under alla omständigheter säkerställa domstolens handlingsfrihet och de berörda personernas fullständiga oberoende. Dessutom har domstolens presidium inte endast rätt utan också skyldighet att häva immuniteten för domare, registrator och personal enligt artiklarna 9 och 10, om presidiet anser att immuniteten hindrar rättvisans gång och om den kan hävas utan att detta påverkar domstolens intressen. Parterna har samma rätt i förhållande till sina företrädare i administrativa kommittén och budgetkommittén (artikel 6). Administrativa kommittén har samma rätt och skyldighet i förhållande till medlemmarna i rådgivande kommittén. 

Artikel 14. Artikeln innehåller bestämmelser om inresa, vistelse och utresa. Enligt artikeln ska den berörda parten, utan att det påverkar tillämpningen av unionsrätten, vidta alla nödvändiga åtgärder för att underlätta inresa till, utresa från och vistelse på partens territorium för alla personer som utför officiella uppdrag för domstolen. Detta gäller domarna, registratorn, den personal som tjänstgör vid domstolen och den personal som överlåts av parterna, liksom även familjemedlemmar de försörjer, när personer som utför officiella uppdrag vid domstolen är stationerade på partens territorium och inte är medborgare i den parten eller varaktigt bosatta på den partens territorium. Vidare föreskrivs det i artikeln att parten ska vidta åtgärder för att underlätta inresa till och utresa från partens territorium för alla personer som i officiell egenskap kallas eller stäms inför domstol. Detta gäller parter, företrädare för parterna, tolkar, vittnen och sakkunniga som uppträder vid domstolen. 

Befrielserna från inreserestriktioner anknyter till 9 § 4 mom. i grundlagen, enligt vilken rätten för utlänningar att resa in i Finland och att vistas i landet regleras genom lag. Bestämmelser om utlänningars inresa och utresa samt om deras vistelse och arbete i Finland ingår i utlänningslagen (301/2004). Enligt 11 § i utlänningslagen krävs det av utlänningar som kommer till Finland bland annat att de har ett sådant giltigt resedokument som förutsätts och berättigar till gränsövergång. Bestämmelser om uppehållsrätt finns i 40 § i utlänningslagen. I 10 kap. finns separata bestämmelser om vistelse i fråga om medborgare i Europeiska unionen och därmed jämförbara personer. Enligt 4 § 2 mom. i inrikesministeriets förordning om Migrationsverkets avgiftsbelagda prestationer 2021 (1124/2020) tas avgift inte ut för visum eller uppehållstillstånd, om så har överenskommits i bilaterala avtal mellan staterna eller i andra internationella avtal. Bestämmelser om nekad inresa och avvisning finns i 9 kap. i utlänningslagen. Å andra sidan har var och en rätt att resa ut ur landet enligt 9 § 2 mom. i grundlagen och denna rätt kan endast begränsas genom lag. Artikel 14 i privilegieprotokollet tillämpas inom ramen för unionsrätten och utlänningslagstiftningen.  

Betydelsen av artikel 14 i privilegieprotokollet är i nuläget relativt liten i fråga om EU-medborgare med beaktande av artikel 21 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och av Schengenregelverket, som underlättar inresa till, vistelse i och utresa ur landet för alla medborgare i Europeiska unionen. Syftet med Schengenregelverket är att det ska vara lätt att röra sig fritt inom Europeiska unionen. I praktiken innebär det att gränskontrollerna vid de gemensamma, alltså inre gränserna har slopats. Införlivandet av regelverket i fördragen regleras av ett protokoll till Amsterdamfördraget. Endast Irland har inte anslutit sig till Schengenfördragen. Bulgarien, Rumänien, Cypern och Kroatien tillämpar ännu inte Schengenregelverket fullt ut. Av länderna utanför EU tillämpar Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein Schengenregelverket. Även om det inte görs någon kontroll av resehandlingar vid gränserna, ska personer som reser inom Schengenområdet medföra de resehandlingar som respektive Schengenland kräver, och vid behov ska resenären kunna styrka sin identitet och sitt medborgarskap för myndigheterna. Dessutom förutsätter till exempel säkerhetsbestämmelserna för flygtrafiken att flygbolagen kontrollerar passagerarnas identitet. 

Artikel 15. Det föreskrivs i artikeln att registratorn inom en månad efter protokollets ikraftträdande ska underrätta alla parter namnen på de domare, den registrator och den personal som protokollet är tillämpligt på. Ytterligare ska utnämning och inledande av ett anställningsförhållande vid domstolen av domare, registrator eller personal och varje ändring i dessa förhållanden meddelas så snart som möjligt och senast en månad efter den dag en ändring av förhållandena har skett.  

Artikel 16. I artikeln föreskrivs om tvistlösning. Enligt artikeln ska domstolen ordna lämpliga sätt att lösa sådana tvister där en person som avses i protokollet och som har immunitet på grund av sin officiella status är delaktig, eller där domstolen är delaktig i de fall där den har immunitet enligt artikel 5, om inte denna immunitet har hävts. Vidare ska alla tvister som uppstår vid tolkning eller tillämpning av protokollet hänskjutas till skiljedomstol, om inte parterna i tvisten har kommit överens om något annat sätt att lösa tvisten. Om det uppstår en sådan tvist mellan domstolen och en part som inte kan lösas genom konsultationer, samråd eller på något annat överenskommet sätt inom tre månader från det att endera parten i tvisten har begärt att tvisten ska lösas, ska tvisten på begäran av endera parten hänskjutas till en nämnd med tre skiljemän för slutligt avgörande: en skiljeman utses av domstolen, en av den berörda parten och den tredje, som är ordförande för nämnden, av de två första skiljemännen. Om någondera parten i tvisten inte har utsett en skiljeman inom två månader från det att den andra parten i tvisten har utsett en skiljeman, ska ordföranden för Europeiska unionens domstol utse en skiljeman. Om de två första skiljemännen inte kan enas om att utse en tredje skiljeman inom tre månader från det att de två första skiljemännen utsågs, ska ordföranden i Europeiska unionens domstol välja den tredje skiljemannen på begäran av domstolen eller den berörda parten. 

I Finland föreskrivs det genom lag om domstolars behörighet, om skiljeförfarande och om verkställighet av skiljedomar. 

Artikel 17. Artikeln innehåller de sedvanliga bestämmelserna om undertecknande, ratificering, godtagande och godkännande av protokollet samt om anslutning till det. Protokollet har stått öppet för undertecknande av alla avtalsslutande medlemsstater fram till den 29 juni 2017. Protokollet ska ratificeras, godtas eller godkännas. Ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumenten ska deponeras hos generalsekretariatet vid Europeiska unionens råd som är depositarie. Efter den 29 juni 2017 är protokollet öppet för anslutning för alla avtalsslutande medlemsstater.  

Artikel 18. I artikeln föreskrivs om protokollets ikraftträdande. Enligt artikeln träder protokollet i kraft 30 dagar efter det att den sista av de fyra parterna – Luxemburg, Tyskland, Frankrike och Storbritannien – har deponerat sina ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument. För en part som deponerar sitt ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument efter den dag protokollet har trätt i kraft träder det i kraft 30 dagar efter deponeringsdagen. Denna bestämmelse påverkas dock av Storbritanniens beslut att utträda ur Europeiska unionen. I och med utträdet ur EU har Storbritannien också beslutat att återkalla sitt åtagande (”withdrawal”) till patentdomstolsavtalet, till protokollet om provisorisk tillämpning av avtalet och till privilegieprotokollet. Detta har medfört ett behov av att avtala om en ny tolkning av artikel 18 mellan parterna så att hänvisningen till Storbritannien åsidosätts. Parterna kommer således att tolka privilegieprotokollet så att det träder i kraft efter att såväl Luxemburg (där patentdomstolens överinstansrätt kommer att ha sitt säte) som de tre EU-medlemsstater som hade flest patent år 2012 har förbundit sig till protokollet. Dessa medlemsstater är Frankrike, Tyskland och Italien. En närmare redogörelse för detta finns i avsnittet ”1.1 Bakgrund” och nedan i avsnitt "8 Ikraftträdande”. 

Artikel 19. I artikeln föreskrivs en möjlighet till provisorisk tillämpning av protokollet. Enligt artikeln får en avtalsslutande medlemsstat när som helst underrätta depositarien om att den tillämpar protokollet provisoriskt. Finland kan således tillämpa privilegieprotokollet provisoriskt och därför har det i 4 och 5 § i förslaget till ikraftträdandelag tagits in en möjlighet att genom förordning av statsrådet föreskriva om provisorisk tillämpning av lagen och protokollet innan protokollet träder i kraft internationellt. Provisorisk tillämpning kan behövas om tröskeln för ikraftträdande av privilegieprotokollet inte har nåtts när protokollet om provisorisk tillämpning av patentdomstolsavtalet träder i kraft och vissa artiklar i patentdomstolsavtalet börjar tillämpas provisoriskt. Då behöver också privilegieprotokollet tillämpas provisoriskt. Statsrådets allmänna sammanträde beslutar om provisorisk tillämpning av protokollet. 

7  Specialmotivering till lagförslaget

I 95 § i grundlagen förutsätts det att de bestämmelser i internationella förpliktelser som hör till området för lagstiftningen sätts i kraft nationellt genom en särskild ikraftträdandelag. Sådana bestämmelser ska sättas i kraft genom en lag också när det till följd av förpliktelsen inte är nödvändigt att justera det materiella innehållet i den nationella lagstiftningen. 

1 §. Genom bestämmelsen sätts de bestämmelser i protokollet som hör till området för lagstiftningen i kraft. De bestämmelser som hör till området för lagstiftningen specificeras nedan i avsnittet om behovet av riksdagens samtycke. 

2 §. Genom bestämmelsen förtydligas att den immunitet som avses i artikel 6.2 i protokollet inte tillämpas på finska medborgare eller på personer som när de tar emot sitt uppdrag vid domstolen är varaktigt bosatta i Finland.  

I Finland finns bestämmelser om offentlighet i myndigheternas handlingar i offentlighetslagen (621/1999), enligt vilken myndighetshandlingar är offentliga, om inte något annat föreskrivs särskilt i offentlighetslagen eller någon annan lag. I artikel 6.2 i protokollet föreskrivs det att partsföreträdarnas handlingar är okränkbara, men å andra sidan ges parterna i protokollet i artikel 6.3 rätt att begränsa den personkrets som omfattas av denna immunitet. För tydlighetens skull är det nödvändigt att ta in en uttrycklig bestämmelse om saken i ikraftträdandelagen. 

3 §. Genom bestämmelsen förtydligas att privilegierna enligt artikel 10.2 i protokollet inte tillämpas på finska medborgare eller på personer som omedelbart före sin anställning vid domstolen har varit bosatta i Finland. 

Löner och arvoden som betalas till allmänt skattskyldiga i Finland är enligt inkomstskattelagen (1535/1992) skattepliktiga. Bestämmelser om skattefrihet ska uttryckligen utfärdas genom lag. I artikel 10.2 i protokollet föreskrivs om skattefrihet, men å andra sidan ges i artikel 10.3 en protokollspart rätt att begränsa den personkrets som skattefriheten gäller. För tydlighetens skull är det nödvändigt att ta in en uttrycklig bestämmelse om saken i ikraftträdandelagen. 

4 §. Bestämmelser om sättande i kraft av de bestämmelser i protokollet som inte hör till området för lagstiftningen och om eventuell provisorisk tillämpning av protokollet utfärdas genom förordning av statsrådet.  

5 §. Bestämmelser om ikraftträdandet av lagen utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning av statsrådet kan det också föreskrivas att lagen tillämpas provisoriskt innan protokollet träder i kraft internationellt. 

8  Ikraftträdande

Protokollet har ännu inte trätt i kraft internationellt. Enligt artikel 18 träder protokollet i kraft 30 dagar efter det att den sista av de fyra parterna, Luxemburg, Tyskland, Frankrike och Storbritannien, har deponerat sina åtagandeinstrument. Innan protokollet träder i kraft är det med stöd av artikel 19 i protokollet möjligt att tillämpa protokollet provisoriskt, vilket gör det möjligt att förbereda domstolens verksamhet, däribland inrättandet av lokala avdelningar, så att domstolen är beredd att inleda sin verksamhet den dag då patentdomstolsavtalet träder i kraft. Provisorisk tillämpning av protokollet kan behövas, om tröskeln för dess ikraftträdande inte har nåtts när protokollet om provisorisk tillämpning av patentdomstolsavtalet träder i kraft och vissa artiklar i det avtalet börjar tillämpas provisoriskt. 

Storbritanniens beslut att utträda ur Europeiska unionen är en av de orsaker som har fördröjt ikraftträdandet av patentsystemsreformen. Storbritannien meddelade den 20 juli 2020 att landet återkallar sitt åtagande (withdrawal) till patentdomstolsavtalet, till protokollet om provisorisk tillämpning av avtalet och till privilegieprotokollet. I privilegieprotokollet ställs på det sätt som nämns ovan uttryckligen ratificering av Storbritannien som villkor för ikraftträdande – det hänvisas alltså direkt till Storbritannien i protokollen. Därför har beredningskommittén för fördragen (Preparatory Committee) föreslagit att partsstaterna ska bekräfta sitt samförstånd om en sådan tolkning av protokollen att de kan tolkas utan hänvisning till Storbritannien (se ovan avsnitt 1.1 Bakgrund). Enligt beredningskommitténs gemensamma ståndpunkt ska protokollen tolkas på samma sätt som artikel 89 i patentdomstolsavtalet, alltså så att de tre ratifikationer som är avgörande för att tröskeln för ikraftträdande ska nås är de EU-medlemsstater som hade flest patent under det år som föregick året för avtalets undertecknande och som ännu i nuläget är EU-medlemsstater. Dessa medlemsstater är Tyskland, Frankrike och Italien. Meningen är att denna parternas gemensamma tolkning ska bekräftas i EU i anknytning till Coreper eller rådet genom ett så kallat beslut av företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om samförstånd om tolkningen. Enligt beredningskommittén kan en sådan tolkning betraktas som en sådan överenskommelse mellan parterna rörande traktatens tolkning som avses i artikel 31.3 i Wienkonventionen om traktaträtten (FördrS 32 och 33/1980). Förfarandet ligger också i linje med EU-domstolens yttrande 1/09, där EU-domstolen konstaterade att utkastet till patentdomstolsavtal, som innehöll en möjlighet för stater utanför unionen att delta i systemet, stred mot unionsrätten.  

I skrivande stund har av de stater som enligt artikel 18 är avgörande för att ikraftträdandetröskeln ska nås Luxemburg, Frankrike och Italien deponerat sina åtagandeinstrument, vilket innebär att förutsatt att samsynen om tolkningen av artikel 18 utan hänvisning till Storbritannien fastställs, endast Tysklands deponering av åtagandeinstrumentet saknas för att ikraftträdandetröskeln för protokollet ska nås. Tyskland har ännu inte förbundit sig till patentdomstolsavtalet eller protokollet om provisorisk tillämpning av det, eftersom den tyska författningsdomstolen i februari 2020 konstaterade att ratificeringen av patentdomstolsavtalet stred mot den tyska grundlagen. Tysklands riksdag godkände dock patentdomstolsavtalet på nytt i december 2020 med en behövlig kvalificerad majoritet på två tredjedelar. Sedan dess har dock två besvär anhängiggjorts vid den tyska författningsdomstolen och behandlingen av dessa har ännu inte avslutats. 

Den ikraftträdandelag som ingår i propositionen avses träda i kraft samtidigt som konventionen träder i kraft för Finlands del, vid en tidpunkt som föreskrivs genom förordning av statsrådet. 

I lagförslaget ingår en bestämmelse som gör det möjligt att genom förordning av statsrådet föreskriva om provisorisk tillämpning av ikraftträdandelagen och protokollet innan protokollet träder i kraft internationellt.  

9  Bifall av Ålands lagting

Privilegieprotokollet innehåller inga bestämmelser som enligt 18 § i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) hör till landskapet Ålands lagstiftningsbehörighet. Bifall av Ålands lagting enligt 59 § 1 mom. i självstyrelselagen behövs alltså inte för att den ikraftträdandelag som ingår i propositionen ska träda i kraft i landskapet Åland. 

10  Behovet av riksdagens samtycke samt behandlingsordning