1.1  Bakgrund

De administrativa uppgifterna inom småbarnspedagogiken har överförts från social- och hälsovårdsministeriet till undervisnings- och kulturministeriet från och med ingången av 2013. Den gällande lagen om småbarnspedagogik (540/2018) trädde i kraft 2018. Enligt regeringens proposition med förslag till lag om småbarnspedagogik (40/2018 rd, s. 86) är avsikten att ”senare inom småbarnspedagogiken bereda en separatlag om servicesedlar”. 

I regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering konstateras följande om servicesedlar och stöd för privat vård av barn inom småbarnspedagogiken: ”Regeringen ser över lagstiftningen om servicesedlar inom småbarnspedagogiken. Lagstiftningen om servicesedlar inom småbarnspedagogiken överförs till undervisnings- och kulturministeriet, vilket var målet när lagen om småbarnspedagogik reviderades. Regeringen bedömer helheten av stöd för vård av barn med beaktande av familjernas valfrihet. Målet är att allt fler familjer ska kunna välja mellan olika former av småbarnspedagogik på ett jämlikare sätt.” 

1.2  Beredning

Propositionen har beretts vid undervisnings- och kulturministeriet. Under beredningen har ministeriet träffat företrädare för serviceproducenterna inom den privata småbarnspedagogiken, kommunerna i huvudstadsregionen, Finlands Kommunförbund och för yrkesorganisationerna inom småbarnspedagogiken. 

Utlåtanden om utkastet till regeringens proposition har begärts av centrala intressentgrupper. 

Utkastet till proposition var på remiss från den 4 mars till den 4 april 2025 i tjänsten Utåtande.fi, där alla intresserade hade möjlighet att yttra sig om utkastet. 

Propositionen har behandlats i delegationen för kommunal ekonomi och kommunal- förvaltning den 6 maj 2025. 

Beredningsunderlaget till propositionen finns på adressen https://okm.fi/sv/alla-ukm-projekt med identifieringskoden OKM062:00/2023.  

2.1  Lagstiftning om småbarnspedagogik

2.2  Servicesedlar inom småbarnspedagogiken

På servicesedlar inom småbarnspedagogiken tillämpas för närvarande lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården (569/2009, nedan lagen om servicesedlar). Inom ramen för social- och hälsovårdsreformen företogs också vissa tekniska ändringar i lagen om servicesedlar (lag 601/2022), och ändringarna trädde i kraft den 1 januari 2023. I lagen föreskrivs det bl.a. om förutsättningarna för godkännande av serviceproducenter och om hur servicesedelns värde bestäms. 

Med tanke på småbarnspedagogiken är det problematiskt att tillämpningsområdet för den ändrade lagen om servicesedlar omfattar social- och hälsovårdstjänster som ordnas av välfärdsområdet, och att bestämmelserna inte anger att lagen även ska tillämpas inom småbarnspedagogiken. Välfärdsområdet kan inte bevilja servicesedlar för småbarnspedagogik, eftersom det enligt lagen om småbarnspedagogik är kommunerna som har organiseringsansvar för småbarnspedagogiken. 

Kommunerna beslutar självständigt om huruvida de tar i bruk servicesedlar inom småbarnspedagogiken. Småbarnspedagogik som ordnas med servicesedlar ska kvalitativt motsvara småbarnspedagogik som ordnas som kommunens egen produktion. Kommunerna har olika praxis för godkännande av serviceproducenter. Kommunerna fattar i regel inget förvaltningsbeslut om huruvida en aktör har godkänts som serviceproducent inom småbarnspedagogik som ordnas med servicesedlar. Utöver fall där de villkor som föreskrivs enligt lagen inte uppfylls, kan ett hinder för godkännande t.ex. utgöras av begränsade öppettider eller storleken på den självriskandel som vårdnadshavaren ska betala. 

Kommunen kan godkänna alla serviceeproducenter som uppfyller villkoren inom ramen för förfarandet, eller välja ut endast en del av dem genom en konkurrensutsättning. På basis av konkurrensutsättningen kan kommunen välja till exempel ett visst antal aktörer som står för den bästa kvaliteten, eller sådana aktörer som producerar tjänster som minimerar kundens självriskandel så mycket som möjligt. Kommunens självständiga prövningsrätt gör det möjligt att beakta lokala förhållanden vid anordnandet av tjänsterna och valet av serviceproducenter. 

Högsta förvaltningsdomstolen har i sitt avgörande 2016:23 ansett att ”ett beslut om godkännande som producent av servicesedlar inom social- och hälsovården inte enbart är en reell åtgärd som myndigheten vidtagit i sin förvaltning. Beslutet innefattar ett överklagbart beslut, oberoende av om det granskas med stöd av förvaltningsprocesslagen eller med stöd av kommunallagen. Beslutet inverkar på X:s rätt att tillhandahålla tjänster mot servicesedel i kommunen och det hade betydelse för hans rörelse. Således påverkar beslutet direkt X:s rätt och fördel, och han har rättsligt intresse av att söka ändring. Beslutet är överklagbart. --- Eftersom det inte särskilt föreskrivs något annat i lag, tillämpas på ändringssökande i förevarande fall bestämmelserna i kommunallagen sådana de lydde när tjänsteinnehavaren fattade sitt beslut. På ovannämnda grunder har X kunnat begära omprövning hos nämnden, och med anledning av begäran om omprövning i nämndens beslut kunnat söka ändring genom besvär hos förvaltningsdomstolen. Förvaltningsdomstolen borde ha prövat X:s besvär som kommunalbesvär.” Kommunalbesvär skiljer sig från förvaltningsbesvär genom att besvärsrätten utöver avtalsparterna även gäller varje kommunmedlem. Ett ärende som är föremål för kommunalbesvär kan vara förenat med kommunmedlemmarnas behov av att övervaka lagenligheten i kommunala organs och tjänsteinnehavares verksamhet. 

I en diskussion mellan dem som ger råd om tjänsten och familjen utreds barnets servicebehov inom småbarnspedagogiken. I diskussionen försöker man hitta ett småbarnspedagogiskt alternativ som lämpar sig för familjens vardag och barnets utveckling. Ansökningsförfarandena för familjer i anslutning till servicesedlar inom småbarnspedagogiken baserar sig på kommunens ansökningsprocesser, och där förekommer det kommunvisa variationer. I en del kommuner söks servicesedlar med samma ansökan som för en kommunal plats inom småbarnspedagogiken. I de elektroniska söktjänsterna kan kommunens egna verksamhetsställen, verksamhetsställen som bedrivs via köpta tjänster samt verksamhetsställen som fungerar med servicesedlar visas separat. En del kommuner förutsätter att vårdnadshavaren ingår avtal med en serviceproducent innan servicesedeln kan beviljas. Serviceproducenterna kan också påverka vilket verksamhetsställe beslutet gäller, enligt sitt eget läge när det gäller platser inom småbarnspedagogiken. I vissa kommuner anges det däremot i beskrivningen av ansökningsprocessen att vårdnadshavaren inte kan ingå avtal med en serviceproducent förrän kommunen har gett en servicesedel. Avtalsparter i systemet med servicesedlar är alltså familjen och serviceproducenten. Detta avtalsförhållande regleras av konsumentskyddslagen (1978/38) samt avtalsrättsliga bestämmelser och principer. Kommunerna kan dock använda för ändamålet lämpliga avtalsmodeller. 

Kommunen är skyldig att ordna småbarnspedagogik i enlighet med behovet i kommunen. Ett barn har rätt till en av kommunen anordnad plats inom småbarnspedagogiken vars klientavgifter bestäms i enlighet med bestämmelserna i lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken. Det är alltså frivilligt för familjerna att välja småbarnspedagogik som ordnas med hjälp av servicesedlar. I så fall leder vägran att ta emot en servicesedel inte till en ny ansökningstid på fyra månader enligt 17 § i lagen om småbarnspedagogik. 

Enligt Kommunförbundets enkät för 2024 uppskattade 68 procent av de kommuner som besvarade frågan om servicesedelns inverkan på användningen av småbarnspedagogik (N = 93) att servicesedelverksamheten har påverkat efterfrågan på service. Största delen av dessa kommuner bedömer att servicesedlar har underlättat läget i fråga om platser inom småbarnspedagogiken. Enligt kommunerna har man genom servicesedelsverksamheten kunnat minska behovet av investeringar i kommunens eget daghemsbyggande. Servicesedeln ansågs också vara en möjlighet att öka familjens möjligheter att få småbarnspedagogik för sitt barn utanför den egna kommunen och för att minska trycket på att ordna småbarnspedagogik inom ramen för kommunens egen verksamhet. 

Servicesedlarna kan antingen vara jämnstora eller inkomstrelaterade. Enligt motiveringen till lagen om lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården RP 20/2009 rd) s. 30, är det motiverat att servicesedelns värde är bundet till användarens betalningsförmåga i synnerhet i fråga om sådana tjänster som anlitas under en längre tid. Jämnstora servicesedlar lämpar sig för sin del t.ex. för tjänster som används sporadiskt och kortvarigt. 

En jämnstor servicesedel är lika stor för alla mottagare, och t.ex. familjens inkomster påverkar inte sedelns värde. Värdet på en inkomstrelaterad servicesedel är beroende av vårdnadshavarnas inkomster. När värdet på en inkomstrelaterad servicesedel bestäms strävar kommunerna i allmänhet efter att den självriskandel som vårdnadshavarna ska betala ska motsvara den klientavgift som familjen skulle betala för motsvarande småbarnspedagogik som ordnas i form av kommunens egen produktion. Högst kan servicesedelns värde alltså vara lika högt som serviceproducentens. Fastställandet av värdet på en inkomstrelaterad servicesedel grundar sig i kommunerna allmänt på principerna för bestämmande av avgiften enligt lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken och på inkomstgränserna enligt den lagen. Syftet med inkomstbindningen är att möjliggöra småbarnspedagogik som ordnas med servicesedlar som ett alternativ på lika villkor för alla familjer, oberoende av inkomstnivå. 

Enligt 7 § 1 mom. i servicesedellagen ska välfärdsområdet bestämma servicesedelns värde så att det är skäligt med tanke på klienten. Frågan om värdet är skäligt ska bedömas med hänsyn till de kostnader som föranleds välfärdsområdet för tillhandahållande av motsvarande tjänst som välfärdsområdets egen produktion eller för anskaffning av tjänsten som en köpt tjänst samt den uppskattade självriskandel som ska betalas av klienten. Enligt 8 § 1 mom. i den lagen ska servicesedelns värde höjas så att det är högre än det som föreskrivs i 7 § 1 mom., om klienten eller klientens familjs försörjning eller klientens lagstadgade försörjningsplikt annars äventyras, eller om det är nödvändigt med beaktande av vårdsynpunkter. Enligt motiveringen till lagen (RP 20/2009 rd, s. 30) ska servicesedelns värde, ”med beaktande av kravet på skälighet bestämmas så att servicesedeln utgör ett faktiskt alternativ för att använda tjänsten.” 

Inom småbarnspedagogiken varierar servicesedelns värde också beroende på småbarnspedagogikens verksamhetsform, barnets tid inom småbarnspedagogiken samt barnens ålder och behov.  Utredning om kommuntilläggen till stöd för hemvård och för privat vård av barn samt grunderna för utbetalning av dem samt om servicesedlar 2024 https://www.kuntaliitto.fi/julkaisut/2024/2279-selvitys-kotihoidontuen-ja-yksityisen-hoidon-tuen-kuntalisista-ja-niiden Kommunerna kan använda olika koefficienter till hjälp vid denna beräkning. Enligt riksdagens justitieombudsman (EOAK/5684/2020) förutsätter ett fortsatt tillräckligt och skäligt värde på servicesedlarna att värdet regelbundet följs upp och vid behov justeras. I social- och hälsovårdsministeriets utlåtande i ärendet konstateras det att kommunen inte kan anta att kostnaderna för servicen skulle vara lägre om kunden skaffade servicen med en servicesedel. Eftersom det kan tas ut en avgift för kommunal småbarnspedagogik, täcker inte heller servicesedeln nödvändigtvis hela priset för tjänsten i fråga, och den andel familjen ska betala kallas självriskandel (jfr 7 § 2 mom. i lagen om servicesedlar).  

Veterligen kan serviceproducenterna utöver självriskandelen ta ut s.k. tilläggsavgifter som till exempel ska täcka materialkostnader för småbarnspedagogiken. Detta strider dock mot 3 § i lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården, enligt vilken med självriskandel den andel av det pris för en tjänst av en privat serviceproducent som inte täcks av värdet av den servicesedel välfärdsområdet beviljat och som ska betalas av klienten. 

Enligt 38 a § 1 mom. i lagen om mervärdesskatt (1501/1993) betalas inte skatt på försäljning av småbarnspedagogiska tjänster. Skatt betalas inte heller då den som tillhandahåller småbarnspedagogik i samband med detta överlåter tjänster och varor som vanligen hör till de småbarnspedagogiska tjänsterna till den som erhåller småbarnspedagogiska tjänster. Enligt 38 b § avses med småbarnspedagogiska tjänster daghemsverksamhet, familjedagvård och annan småbarnspedagogisk verksamhet som bedrivs av kommunen eller som under tillsyn av de myndigheter som svarar för tillsynen över småbarnspedagogiken bedrivs av någon annan producent av småbarnspedagogiska tjänster. En serviceproducent kan sälja en tjänst utan att erlägga mervärdesskatt endast om de villkor för mervärdesskattefrihet som anges i anvisningen om mervärdesbeskattning av socialvårdstjänster uppfylls 13  https://www.vero.fi/sv/Detaljerade_skatteanvisningar/anvisningar/48131/momsbeskattning-av-socialvardstjanster2/ .  

Lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården innehåller inga särskilda bestämmelser om kommunens ansvar för servicesedelverksamheten. Skadeståndslagen (412/1974) ska som allmän lag tillämpas på kommunens skadeståndsansvar. Enligt 3 kap. 2 § 1 mom. i skadeståndslagen är offentligt samfund är skyldigt att ersätta skada, som förorsakats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning, om de krav blivit åsidosatta som med hänsyn till verksamhetens art och ändamål skäligen kan ställas på fullgörandet av åtgärden eller uppgiften. Kommunen kan med stöd av den bestämmelsen bli ersättningsskyldig både i fråga om serviceproducenten och i fråga om kunden. 

Kommunens ansvar för en serviceproducent kan uppkomma till exempel när kommunen har försummat att visa upp uppgifter om en godkänd serviceproducent på det sätt som avses i den föreslagna 4 § och detta har orsakat serviceproducenten skada i form av förlust av klienter. Kommunens ansvar gentemot klienten kan för sin del grunda sig till exempel på att kommunen vid godkännandet av serviceproducenten försummat att försäkra sig om att det finns en ansvarsförsäkring för serviceproducenten eller att de tjänster denne tillhandahåller motsvarar den nivå som förutsätts i lagen, och att försummelsen har orsakat klienten skada. Ansvar föreligger dock endast om de krav som med hänsyn till verksamhetens art och ändamål skäligen kan ställas på fullgörandet av åtgärden eller uppgiften har åsidosatts. 

4.1  De viktigaste förslagen

I denna proposition föreslås att det stiftas en ny lag om servicesedlar inom småbarnspedagogiken. Den nya lagen motsvarar till sina huvudprinciper den lag om servicesedlar inom social- och hälsovården som tidigare tillämpats på småbarnspedagogik, inklusive behövliga preciseringar med avseende på småbarnspedagogiken. 

De barnrelaterade faktorer som ska beaktas vid bestämmandet av servicesedelns värde är nya jämfört med den lag som för närvarande tillämpas, men är veterligen redan i bruk i kommunerna. Enligt förslaget ska man när skäligheten bedöms alltjämt beakta de kostnader som kommunen orsakas om den producerar motsvarande verksamhet i egen regi eller anskaffar den i form av service som köps in samt den uppskattade självriskandel som serviceanvändaren själv ska stå för. Därmed kan kommunen själv bestämma värdet på servicesedeln utifrån sina egna kommunespecifika kostnadsfaktorer. Även bestämmelserna om justering av servicesedelns värde till en skälig nivå ska enligt förslaget förtydligas på lagnivå. Enligt förslaget ska kommunen själv fatta närmare beslut om hur ofta justeringar företas och på på vilket sätt det sker. 

Därtill företas vissa lagtekniska ändringar i 5 § i lagen om småbarnspedagogik och 14 § i lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken till följd av den nya lagen om servicesedlar inom småbarnspedagogiken. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

Inom småbarnspedagogiken tillämpas för närvarande lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården. Propositionens konsekvensbedömningar har gjorts i förhållande till nuläget. I regel bibehålls nuläget genom förslaget till lag om servicesedlar inom småbarnspedagogiken. 

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

5.2  Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet

7.1  Lag om servicesedlar inom småbarnspedagogiken

1 §.Lagens syfte. Syftet med denna lag är att med hjälp av servicesedlar inom småbarnspedagogiken öka familjernas valmöjligheter i fråga om hur småbarnspedagogiken ordnas för barnen, förbättra tillgången till tjänster inom småbarnspedagogiken och främja samarbetet mellan kommunen och de privata serviceproducenterna.  

2 §.Tillämpningsområde. Enligt den föreslagna paragrafen ska lagen tillämpas på användningen av servicesedlar inom småbarnspedagogik enligt lagen om småbarnspedagogik. Enligt 1 § 2 mom. i lagen om småbarnspedagogik är verksamhetsformerna inom småbarnspedagogiken daghemsverksamhet, familjedagvård och öppen småbarnspedagogisk verksamhet. Servicesedlar kan således inte med stöd av den föreslagna lagen beviljas för sådan barnvårdsservice som inte omfattas av lagen om småbarnspedagogik, såsom barnvård som ordnas i köpcentrum eller vid sidan om idrottstjänster. Lagen ska inte heller tillämpas på privata serviceproducenters eventuella andra serviceutbud utöver småbarnspedagogik, som till exempel hobbyklubbar eller motsvarande verksamhet som ordnas efter småbarnspedagogiken. Eftersom småbarnspedagogiken ska vara förenlig med lagen om småbarnspedagogik, tillämpas de krav som följer av lagen om småbarnspedagogik, såsom beaktande av barnets bästa, de språkliga rättigheterna, bestämmelserna om stöd inom småbarnspedagogiken, grunderna för planen för småbarnspedagogik, behörighetsvillkoren för och dimensioneringen av personalen samt en trygg miljö för småbarnspedagogik, även för verksamhet som ordnas med servicesedlar. Vad som enligt förslaget föreskrivs om kommuner i denna lag gäller också samkommuner, eftersom kommunen enligt 8 § i kommunallagen, som med stöd av 5 § i lagen om småbarnspedagogik ska tillämpas, kan avtala om att organiseringsansvaret överförs på en samkommun.  

3 §.Definitioner. Paragrafen föreslås innehålla definitioner av de begrepp som används i lagen. 1) Med serviceanvändare avses enligt förslaget ett barn inom småbarnspedagogiken samt utöver barnet dess föräldrar eller andra vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare för barnet. Definitionen motsvarar i huvudsak den i klientavgiftslagen för småbarnspedagogik. Med någon annan laglig företrädare avses till exempel en intressebevakare som förordnats för barnet eller den myndighet som ansvarar för att placera barnet i vård utom hemmet (placerarvälfärdsområdet). Även om en serviceanvändare, i egenskap av aktör, också inbegriper barn, har man i lagberedningen medgett att de vuxna som omfattas av formuleringen i praktiken innehar en större roll i olika administrativa situationer än barnet.  

2) Med servicesedel en av den kommun som ansvarar för ordnandet av småbarnspedagogiken till barnets förälder eller någon annan vårdnadshavare eller laglig företrädare för barnet given utfästelse om att ersätta kostnaderna för den småbarnspedagogik som barnet tillhandahålls av en serviceproducent upp till det värde som kommunen på förhand, fastställts, antingen till ett jämnstort eller till ett inkomstrelaterat belopp. Med servicesedel avses som konkret betalningsmedel inte enbart en tryckt servicesedel, utan till exempel ett elektroniskt kort eller myndighetsbeslut, såsom ett beslut enligt 18 § i lagen om småbarnspedagogik, kan användas som servicesedel. Servicesedlar är dock inte enbart betalningsförbindelser, utan kommunen ska i egenskap av serviceanordnare i enlighet med 5 § i den föreslagna lagen också försäkra sig om kvaliteten på tjänsterna. Servicesedeln ska fastställa vem som är serviceanvändare och användningsändamålet för att säkerställa att servicesedeln inte kan bytas ut till någon annan användare eller tjänst, utan endast får användas av den som den har beviljats sedeln. Praxis för erhållande av en servicesedel ska enligt beslutas lokalt, eftersom den föreslagna lagen inte kräver att serviceanvändaren gör någon separat ansökan om den. För att få en servicesedel kan man börja med att ansöka om en plats för barnet inom den kommunala småbarnspedagogiken. Bestämmelsen i 17 § i lagen om småbarnspedagogik gäller dock uttryckligen ansökan om en plats inom småbarnspedagogik som ordnas av kommunen, vilket innebär att ansökningstiden på fyra månader i princip inte tillämpas på beviljandet av själva servicesedeln. Kommunen ska beakta att den ska behandla serviceanvändarna på lika grunder och jämlikt vid beviljande av servicesedel.  

En jämnstor servicesedel definieras inte separat i lagen, eftersom innebörden anses framgå klart: en servicesedel, vars värde är detsamma för alla familjer inom en och samma kommun, oberoende av till exempel familjens inkomster.  

Med en inkomstrelaterad servicesedel avses enligt förslaget en servicesedel vars värde bestäms antingen på av kommunen fastställda grunder eller enligt inkomsterna för barnet, barnets föräldrar eller andra vårdnadshavare, samt för en person som lever med föräldern eller vårdnadshavaren i gemensamt hushåll i äktenskap eller äktenskapsliknande förhållanden, med iakttagande av 11 § i lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken (1503/2016), Vid beaktandet av inkomsterna iakttas alltså motsvarande princip om samma kylskåp som i lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken. Definitionen föreslås inte omfatta någon laglig företrädare för barnet, såsom placeringsvälfärdsområdet, eftersom andra lagliga företrädare i praktiken oftast inte heller bor i samma hushåll som barnet och det inte finns skäl att beakta dessa aktörers inkomster i servicesedelns värde. Även barnets eventuella egna inkomster ska enligt förslaget beaktas när värdet på sedeln bestäms. Om kommunen vid bestämmandet av servicesedelns värde använder sig av de grunder som den själv har fastställt, bör man beakta att alla kommuninvånare, oberoende av inkomster, föreslås ha möjlighet att använda småbarnspedagogiska tjänster som stöds med servicesedlar. Utgångspunkten i kommunerna ska vara ett rättvist och jämlikt bemötande av samtliga invånare på lika grunder. Det är motiverat att koppla servicesedelns värde inom småbarnspedagogiken till serviceanvändarens betalningsförmåga, eftersom servicen i princip är fortlöpande. Syftet med inkomstbindningen är att möjliggöra småbarnspedagogik som ordnas med servicesedlar som ett alternativ på lika villkor för alla familjer, oberoende av inkomstnivå.  

I fråga om både jämnstora och inkomstrelaterade servicesedlar ska det som föreskrivs om servicesedelns värde i 7 och 8 § beaktas. 

5) Med självriskandel avses den andel av det pris för en tjänst inom småbarnspedagogiken som ordnas av en privat serviceproducent som inte täcks av värdet av den servicesedel kommunen beviljat och som ska betalas av serviceanvändaren samt utöver vilken det inte får tas ut några andra avgifter för småbarnspedagogik av serviceanvändaren. Utöver självriskandelen ska det inte tas ut andra avgifter för småbarnspedagogik av familjen, vilket är en ny precisering jämfört med den lag som för närvarande tillämpas, men motsvarar i stor utsträckning praxis vid tillämpningen av den och dess syfte. Självriskandelen ska således enligt förslaget vara tillräckligt stor för att täcka de kostnader för basverksamheten inom småbarnspedagogiken som servicesedeln inte täcker. Med basverksamheten inom småbarnspedagogiken avses verksamhet i enlighet med lagen om småbarnspedagogik och grunderna för planen för småbarnspedagogik. Definitionen hindrar därmed inte att det utöver självrisken till exempel tas ut separata, skäliga faktureringstillägg som baserar sig på faktiska kostnader eller motsvarande kostnader. Genom att bestämma ett tillräckligt högt värde på servicesedeln kan man således påverka självriskandelen så att den inte blir för stor för familjerna. Den föreslagna preciseringen förtydligar att serviceproducenten inte får ta ut andra avgifter för basverksamheten inom småbarnspedagogiken, men alltjämt får ta ut vissa andra avgifter av serviceanvändaren än sådana som gäller basverksamheten inom småbarnspedagogiken, som till exempel en tilläggsavgift för hobbyverksamhet. Dessa avgifter bör inte blandas ihop. Den föreslagna definitionen begränsar inte på lagnivå beloppet av självriskandelen eller de avgifter som tas ut för andra tjänster än småbarnspedagogiska tjänster. Kommunen kan dock fortfarande i regelboken fastställa villkoren för självriskandelen, som till exempel ett s.k. pristak.  

4 §. Serviceproducenter Enligt det föreslagna 1 mom. beslutar kommunen om för vilka småbarnspedagogiska tjänster enligt 1 § i lagen om småbarnspedagogik den använder servicesedlar i enlighet med 5 § 3 mom. i den lagen. Enligt 1 § 2 mom. i lagen om småbarnspedagogik är verksamhetsformerna inom småbarnspedagogiken daghemsverksamhet, familjedagvård och öppen småbarnspedagogisk verksamhet. Kommunen har med stöd av den föreslagna lagstiftningen rätt att besluta vilka verksamhetsformer inom småbarnspedagogiken den ordnar med hjälp av servicesedlar. Kommunen kan besluta att bevilja servicesedlar för alla verksamhetsformer inom småbarnspedagogiken eller till exempel endast för daghemsverksamhet. På motsvarande sätt som en begränsning av tillämpningsområdet, föreslås det att kommunen som serviceproducent endast ska kunna godkänna producenter som producerar småbarnspedagogik i enlighet med 1 § i lagen om småbarnspedagogik, och inte till exempel någon annan form av barnavårdsserviec.  

Enligt det föreslagna 2 mom. ska kommunen godkänna de privata serviceproducenter och deras verksamhetsställen vars tjänster serviceanvändaren får betala för med en servicesedel som kommunen beviljat. Kommunen kan också godkänna en privat serviceproducent inom en annan kommuns område, till exempel på grund av att de ingår i samma pendlingsregion. Kommunen ska dock beakta att den ska behandla alla serviceproducenter och familjer jämlikt. Som serviceproducent kan enligt förslaget inte godkännas sådana tjänster som en annan kommun eller samkommun producerar som egen produktion. Att kommunen godkänner en serviceproducent som är belägen på en annan kommuns område som en producent som får ta emot servicesedlar förutsätter samarbete mellan de kommunala myndigheterna. Det egentliga tillsynsansvaret för småbarnspedagogiken kvarstår dock inom den kommun där serviceproducenten finns, eftersom kommunen i enlighet med 52 § i lagen om småbarnspedagogik övervakar småbarnspedagogik som ordnas och tillhandahålls av privata serviceproducenter på kommunens område. En uttrycklig bestämmelse om godkännande av serviceproducenter skulle styra kommunerna att aktivt följa serviceproducenternas verksamhet. Eftersom anordnandet av service med servicesedel ingår i kommunens skötsel av de lagstadgade uppgifterna som ankommer på kommunen, kan det inte anses tillräckligt att serviceproducenten fått tillstånd att ordna småbarnspedagogik enligt lagen om småbarnspedagogik. Det föreslås att kommunen ska kunna godkänna alla serviceproducenter som uppfyller villkoren inom ramen för det nuvarande förfarandet för godkännande, eller genom konkurrensutsättning kunna välja ut endast en del av dessa. Kommunen föreslås också kunna också välja ut endast en del av en serviceproducents verksamhetsställen. Enligt förslaget behöver de underleverantörer som serviceproducenterna eventuellt anlitar behöver inte godkännas. Också i fråga om företag som ingår i en större kedja ska serviceproducenterna godkännas av varje enskild kommun själv. I 5 mom. föreslås bestämmelser om villkoren för godkännande. Uppgifter om godkända serviceproducenter, verksamhetsställen och deras priser ska enligt förslaget finnas offentligt tillgängliga på en webbplats i ett allmänt datanät och vid behov på annat lämpligt sätt. Formuleringen motsvarar den i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen. I praktiken kan respektive kommuns förteckning över serviceproducenter till exempel innehålla länkar till dessa serviceproducenters webbplatser, där kommuninvånarna har tillgång till närmare uppgifter om dem. Ansvaret för upprätthållandet av aktuella service-, betalnings- och kontaktuppgifter ankommer med stöd av konsumentskyddsbestämmelserna på den serviceproducent som bedriver näringsverksamheten. Uppgifterna ska enligt förslaget vid behov ges på något annat lämpligt sätt, som till exempel på kommunens anslagstavla, eller i pappersform direkt till familjen i samband med att de får information om vilka småbarnspedagogiska tjänster kommunen erbjuder. Kommunen ska vid prövningen beakta kommuninvånarnas behov av handledning, rådgivning och service, med beaktande av bland annat familjernas varierande språkliga och kulturella bakgrund.  

Enligt det föreslagna 3 mom. ska kommunen ska återkalla godkännandet av en serviceproducent eller dennes verksamhetsställen, om villkoren för godkännandet inte längre uppfylls eller om serviceproducenten begär att kommunen återkallar godkännandet. Det är motiverat att återkalla godkännandet till exempel i situationer där den småbarnspedagogik som serviceproducenten tillhandahåller inte längre motsvarar den nivå som förutsätts i lagen eller i kommunens godkännandepraxis eller när serviceproducenten underlåtit att se till att den ansvarsförsäkring som krävs enligt 5 § är i kraft. I enlighet med 52 § i lagen om småbarnspedagogik är kommunen ansvarig för tillsynen av privata serviceproducenter inom småbarnspedagogiken inom kommunens område under hela den tid dessa bedriver verksamheten. Detta innefattar även sådan verksamhet som tillhandahålls med servicesedlar. 

I beslut om godkännande eller om återkallande av godkännande av en serviceproducent får enligt förslaget begäras omprövning i enlighet med föreslagna 10 §. Enligt kommunallagen ska omprövning av ett beslut av ett kommunalt organ eller en tjänsteinnehavare som lyder under det begäras hos detta organ. Ändring i ett beslut som meddelats med anledning av en begäran om omprövning ska enligt förslaget fortfarande sökas genom kommunalbesvär hos förvaltningsdomstolen i enlighet med kommunallagen. 

5 §.Förutsättningar för godkännande av serviceproducenter och verksamhetsställen. Enligt det föreslagna 1 mom. får kommunen godkänna endast sådana serviceproducenter som uppfyller de villkor som föreskrivs i 9 kap. i lagen om småbarnspedagogik. Enligt paragrafen kan endast sådana serviceproducenter godkännas, vars småbarnspedagogik motsvarar den nivå som krävs av motsvarande kommunala verksamhet. Motsvarande krav finns för närvarande i lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården och i 5 § 2 mom. i lagen om småbarnspedagogik, som gäller anskaffning av småbarnspedagogiska tjänster (köpta tjänster). Dessutom är kommunerna skyldiga att endast välja sådana serviceproducenter som i sin helhet uppfyller målen i lagen om småbarnspedagogik. Också diskrimineringsförbudet enligt diskrimineringslagen och skyldigheten att göra rimliga anpassningar enligt den lagen gäller privata serviceleverantörer. Dessa bestämmelser kan inte kringgås genom ett avtalsvillkor enligt vilket t.ex. behovet av särskilt stöd vore en grund för att säga upp ett serviceavtal. Enligt den föreslagna paragrafen är en förutsättning för godkännande också att serviceproducenten har en ansvarsförsäkring. Kommunen ska bedöma försäkringen i förhållande till bland annat hur omfattande serviceproducentens verksamhet är. Genom kravet på en ansvarsförsäkring tryggas producentens ställning i eventuella skadelägen, men ansvarsförsäkringen är också till skydd för kommunen, eftersom den har en lagstadgad uppgift att ordna småbarnspedagogik. Enligt den föreslagna 4 punkten kan kommunen också ställa andra kompletterande krav på serviceproducenter genom vilka den kan främja sina lokala behov. I praktiken har kommunen ställt dessa villkor i sin s.k. regelbok för servicesedlar.  

Enligt 2 mom. ska villkoren i 1 mom. 1, 2 och 4 punkten uppfyllas också vid alla serviceproducentens verksamhetsställen som godkänts. Enligt 2 mom. får de krav som avses i 1 mom. 4 punkten inte vara vare sig diskriminerande eller partiska. Kraven får t.ex. inte vara sådana att de direkt eller indirekt diskriminerar serviceproducenter från en annan kommun.  

6 §.Serviceanvändarens ställning Enligt det föreslagna 1 mom. ska kommunen informera serviceanvändaren om dennes ställning när tjänster betalas med servicesedel, servicesedelns värde, serviceproducenternas priser, grunderna för hur självriskandelen fastställs och hur stor den uppskattas vara samt om den klientavgift som bestäms för klientavgifter enligt lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken. Med utredning av serviceanvändarens ställning avses i praktiken en specificering av dennes rättigheter och skyldigheter. Kommunen ska för det första informera serviceanvändaren om de rättigheter och skyldigheter som denne har med stöd av de konsumenträttsliga och avtalsrättsliga bestämmelser och allmänna principer som avses i 3 mom. Dessutom föreslås att serviceanvändaren ska informeras om att han eller hon, efter att ha valt servicesedeln, också ska ansvara för söka upp service som tillhandahålls av en privat serviceproducent och välja en lämplig serviceproducent som är godkänd av kommunen. Kommunen ska också styra och ge serviceanvändaren råd om de småbarnspedagogiska tjänster som tillhandahålls i kommunen och om tillgången till dem samt råda serviceanvändaren att närmare bekanta sig med den småbarnspedagogik som tillhandahålls av en serviceproducent som har servicesedlar i bruk innan användaren gör sitt val. Den föreslagna bestämmelsen kompletterar kommunens skyldighet enligt 16 § i lagen om småbarnspedagogik att ordna handledning och rådgivning.  

Enligt 2 mom. ska en kund dock rätt att vägra ta emot en servicesedel som erbjuds honom eller henne. Serviceanvändaren kan vägra ta emot en servicesedel till exempel i en situation där han eller hon upplever att självriskdelen för småbarnspedagogik som tillhandahålls med hjälp av servicesedlar blir för hög eller som annars är ovillig att agera i egenskap av konsument. I så fall ska kommunen ordna en plats för barnet inom småbarnspedagogik för serviceanvändaren inom den kommunala verksamheten. Enligt 5 § 2 mom. i lagen om småbarnspedagogik kan kommunen ordna småbarnspedagogik i enlighet med 8 och 9 § i kommunallagen. Ifall det i kommunen tillhandahålls annan privat småbarnspedagogik och serviceanvändaren önskar en plats inom den privata småbarnspedagogiken, hänvisas serviceanvändaren, om han eller hon så önskar, att ansöka om stöd för privat vård av barn enligt lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn. På grund av den föreslagna rätten att vägra ta emot en servicesedel, har kommunen inte möjlighet att ordna småbarnspedagogik enbart med servicesedlar. Å andra sidan har serviceanvändaren enligt förslaget inte heller rätt att kräva att få en servicesedel, utan rätten att få en servicesedel är bunden till kommunens val att använda servicesedlar för anordnandet av småbarnspedagogiska tjänster. Att vägra ta emot en servicesedel leder inte till något krav på att göra en ansökan om en plats senast fyra månader innan barnet behöver den i enlighet med 17 § i lagen om småbarnspedagogik. 

Enligt det föreslagna 3 mom. ska en serviceanvändare som har fått en servicesedel och godkänt den ingå ett avtal med en serviceproducent om tillhandahållande av småbarnspedagogik. I den föreslagna paragrafen föreskrivs att avtalsförhållandet ska omfattas av bestämmelser och rättsprinciper i konsumenträtten och avtalsrätten som bestäms enligt avtalets innehåll. Paragrafen innehåller också en informativ hänvisning om att bestämmelser om hänskjutande av meningsskiljaktigheter som gäller avtal mellan en serviceanvändare och en serviceproducent till konsumenttvistenämnden finns i lagen om konsumenttvistenämnden. Också inom småbarnspedagogik som ordnas med stöd för privat vård av barn ingås ett avtal mellan serviceanvändaren och serviceproducenten. Småbarnspedagogik som ordnas som köpta tjänster är däremot kommunal verksamhet, och då behövs inget separat avtal mellan producenten och familjen.  

7 §.Hur servicesedelns värde bestäms samt kommunens rätt till uppgifter. Enligt det föreslagna 1 mom. ska kommunen bestämma servicesedelns värde så att det är skäligt med tanke på serviceanvändaren. På motsvarande sätt som i fråga om servicesedlar inom social- och hälsovården ska skälighetsbedömningen uttryckligen göras ur serviceanvändarens synvinkel. I förhållande till den gällande lagen om servicesedlar är nya faktorer för bestämmande av servicesedelns värde som föreslås barnets ålder, tiden inom småbarnspedagogiken och barnets stödbehov. Kommunerna använder dessa redan för närvarande dessa faktorer för bestämmande av sedelns värde i enlighet med sin regelbok. Barnets ålder påverkar personaldimensioneringen inom småbarnspedagogiken, dvs. serviceproducentens kostnader. Barnets behov av stöd, till exempel funktionsnedsättning, innebär också ett krav på resurser, dvs. medför kostnader för serviceproducenten. Enligt förslaget ska man när skäligheten bedöms beakta de kostnader som kommunen orsakas om den producerar motsvarande verksamhet i egen regi eller anskaffar den i form av service som köps in samt den uppskattade självriskandel som serviceanvändaren själv ska stå för. Därmed kan kommunen själv bestämma värdet på servicesedeln utifrån sina egna kommunspecifika kostnadsfaktorer. Lagen föreskriver inte närmare hur de faktorer som nämns i lagen ska beaktas, utan beslutet fattas fortfarande lokalt. Det är ändamålsenligt att kommunen garanterar serviceproducenterna en så förutsägbar utveckling av värdet på servicesedlarna som möjligt, för att upprätthålla ett stabilt nätverk av serviceproducenter. Det är väsentligt att servicesedelns värde är skäligt också med tanke på lagens syfte enligt 1 §. Familjerna väljer inte servicesedel, om inte dess värde är skäligt, och serviceproducenterna kommer inte att börja tillhandahålla tjänster med servicesedlar, om inte värdet på dem är skäligt. På grund av det föreslagna kravet på skälighet ska värdet på servicesedlarna granskas regelbundet, till exempel i förhållande till förändringar i serviceanvändarens betalningsförmåga, ändringar i anordnandet av småbarnspedagogik, ändringar i kollektivavtalen eller förändringar i kostnaderna för kommunens egen produktion. Enligt förslaget ska kommunen själv fatta närmare beslut om hur ofta justeringar företas och på vilket sätt det sker. Även om det på paragrafnivå är nytt att kontrollera att värdet är skäligt, anses det redan ingå i det nuvarande kravet på skälighet i lagen om servicesedlar. Vidare föreskrivs det i den föreslagna paragrafen att om värdet på en servicesedel är inkomstrelaterat, ska serviceanvändaren ges ett beslut om servicesedelns värde. Därmed tryggas sökande av ändring i eventuella felsituationer. Om ändringssökande föreskrivs i 10 §.  

Enligt det föreslagna 2 mom. ska serviceanvändaren för bestämmande av servicesedelns värde lämna kommunen inkomstuppgifter enligt 11 § i lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken. Dessutom föreslås att kommunen, trots sekretessbestämmelserna, ska ha rätt att avgiftsfritt få sådana uppgifter om serviceanvändarens ekonomiska ställning även av andra organisationer vilka är nödvändiga för att bestämma servicesedelns värde. De uppgifter och organisationer som skulle komma i fråga motsvarar dem om vilka det redan för närvarande föreskrivs om i 17 § i klientavgiftslagen. I praktiken behövs det liknande uppgifter för att bestämma värdet på servicesedlar, i synnerhet inkomstrelaterade servicesedlar, och för att bestämma klientavgiften inom småbarnspedagogiken. Det att de uppgifter som serviceanvändaren själv lämnar i första hand används följer den praxis som etablerats vid beviljandet av servicesedlar inom social- och hälsovården (RP 20/2009 rd, s. 31) och vid fastställandet av klientavgifter inom småbarnspedagogiken. Att de uppgifter som familjen lämnar i första hand används grundar sig framför allt på att alla uppgifter som kommunen behöver inte finns tillgängliga i myndigheternas färdiga datalager. Till Skatteförvaltningens inkomstregister deklareras till exempel löneinkomster och liknande förvärvsinkomster, samt från och med ingången av 2021 också pensionsinkomster och andra förmånsinkomster, men inte andra inkomstslag, såsom hyres- och dividendinkomster eller inkomster från företagarverksamhet. Därför bör man först försäkra sig om att familjen inte har andra inkomster än de inkomster som ingår i inkomstregistret. Om familjens inkomstuppgifter inte fås fram på de sätt som anges ovan, kan servicesedeln fastställas enligt den högsta självriskandelen.  

Enligt det föreslagna 3 mom. har kommunen, trots sekretessbestämmelserna, rätt att avgiftsfritt få sådana uppgifter och utredningar om den småbarnspedagogik som ett barn deltar i av barnets vårdnadshavare, myndigheter inom undervisningsväsendet, myndigheter inom social- och hälsovården, andra som tillhandahåller tjänster inom småbarnspedagogik, socialvård, hälso- och sjukvård samt yrkesutbildade inom social- och hälsovården som är nödvändiga för beviljande av en servicesedel inom småbarnspedagogiken och för bestämmande av värdet på den. De uppgifter och organisationer som skulle komma i fråga motsvarar dem om vilka det redan för närvarande föreskrivs om i 17 § 1 mom. i klientavgiftslagen. Uppgifter som är nödvändiga för beviljande av servicesedel eller bestämmande av servicesedelns värde är enligt förslaget till exempel uppgifter om det stöd som barnet behöver inom småbarnspedagogiken eller förskoleundervisningen samt uppgifter om att ett syskon deltar i småbarnspedagogik med stöd för privat vård av barn. De uppgifter som används vid beviljande och bestämning av värdet på servicesedlar varierar något mellan kommunerna.  

Enligt det föreslagna 4 mom. får de uppgifter som avses i 2 och 3 mom. bevaras i ett år från det att servicesedeln beviljades. Bevarandet är motiverat på grund av eventuella ändringssökanden och rättelser av fel. På grund av uppgifternas natur föreslås bevaringstiden dock inte överstiga ett år. Efter ett år är det också i övrigt skäl att göra eventuella justeringar av servicesedelns värde utifrån en uppdatering av de uppgifter den grundar sig på.  

8 §.Höjande av servicesedelns värde. Enligt det föreslagna 1 mom. ska värdet på en servicesedel ska höjas till ett högre värde än vad som följer av 7 § 1 mom., om serviceanvändarens försörjning eller lagstadgade underhållsskyldighet annars äventyras eller om serviceanvändarens försörjning eller lagstadgade underhållsskyldighet annars äventyras eller om det behövs med hänsyn till andra motsvarande kostnader som beror på serviceanvändarens faktiska familjeförhållanden samt med beaktande av sådan förmån som betalas i pengar (sytning) och som i samband med överlåtelse av en fastighet förbehålls för viss tid eller på livstid. Vid formuleringen av paragrafen har man utnyttjat 8 § i lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården och 11 § 4 mom. i lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken, där det föreskrivs om inkomster som ska beaktas som avdrag från inkomsterna. På motsvarande sätt som i den föregående paragrafen ska också en höjning av värdet i enskilda fall uttryckligen företas så att det görs ur serviceanvändarens synvinkel. I själva verket handlar det om att den självriskandel som serviceanvändaren ska stå för inte får bli oskäligt stor. De övriga kostnader som avses i paragrafen och som beror på faktiska familjeförhållanden kan till exempel handla om sådana kostnader som beror på att barnet behöver ha två hem.  

Enligt 2 mom. ska serviceanvändaren också få ett beslut om servicesedelns värde, om värdet på den har höjts. Därmed tryggas sökande av ändring i eventuella felsituationer. Om ändringssökande föreskrivs i 10 §.  

9 §.Begränsning av kommunens ansvar. Kommunen är enligt förslaget skyldig att betala ersättning till serviceproducenten till högst servicesedelns värde. Motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 5 § 3 mom. i lagen om småbarnspedagogik, därifrån det föreslås att bestämmelsen flyttas till ett mer logiskt motiverat ställe, dvs. till den nya lagen om servicesedlar inom småbarnspedagogiken.  

Enligt det föreslagna 2 mom. är kommunen, om det pris för en tjänst som serviceanvändaren och serviceproducenten kommit överens om är lägre än värdet på servicesedeln, skyldig att till serviceproducenten betala högst det pris som serviceanvändaren och serviceproducenten kommit överens om. 

10 §.Ändringssökande. Enligt det föreslagna 1 mom. får omprövning av ett i 4 § avsett beslut som gäller ett sådant godkännande eller återkallande av en serviceproducent eller ett verksamhetsställe begäras genom en omprövningsbegäran enligt 16 kap. i kommunallagen. Ett beslut med anledning av en begäran om omprövning får enligt förslaget överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen genom kommunalbesvär enligt 16 kap. i kommunallagen. Kommunalbesvär skiljer sig från förvaltningsbesvär genom att besvärsrätten utöver parten i målet även gäller varje kommuninvånare. Kommunalbesvär har i propositionen ansetts lämpa sig som besvärsslag i ärenden som gäller godkännande av en serviceproducent eller återkallande av ett godkännande, eftersom det kan vara förenat med kommunmedlemmarnas behov av att övervaka lagenligheten för verksamhet som bedrivs av kommunala organ eller tjänsteinnehavare.  

Enligt det föreslagna 2 mom. får ändring i ett beslut som gäller värdet på en inkomstrelaterad servicesedel enligt 7 § eller en höjning av värdet på en servicesedel enligt 8 § inte sökas genom besvär, utan den som är missnöjd ska först begära omprövning av beslutet. Bestämmelser om begäran om omprövning utfärdas enligt förslaget som allmän lag i förvaltningslagen. Omprövning ska begäras hos det kollegiala kommunala organ som avses i 50 § i lagen om småbarnspedagogik, liksom största delen av andra beslut i enlighet med lagen om småbarnspedagogik som gäller enskilda barn och familjer. Ett beslut med anledning av en begäran om omprövning får enligt förslaget överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).  

7.2  Lag om ändring av 5 § i lagen om småbarnspedagogik

5 §.Kommunens skyldighet att ordna småbarnspedagogik. Det föreslås att 2 mom. ändras så att bestämmelsen i det gällande 3 mom. om att en kommun eller samkommun är skyldig att betala ersättning till en privat serviceproducent endast för de småbarnspedagogiska tjänster för ett barn som kommunen eller samkommunen anskaffat och som omfattas av dess organiseringsansvar flyttas till detta moment. Samtidigt formuleras bestämmelsen tydligare än för närvarande. Momentet preciseras enligt förslaget i fortsättningen dessutom så att det tydligare ska omfatta upphandlade småbarnspedagogiska tjänster, dvs. köpta tjänster.  

Det föreslås att 3 mom. ändras så att hänvisningen till lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården stryks och en informativ hänvisning till den nya lagen om servicesedlar inom småbarnspedagogiken fogas till momentet. Från 3 mom. överförs dessutom bestämmelserna om begränsning av kommunens ansvar: en begränsning som gäller upphandling i 2 mom. och en begränsning som gäller servicesedlar i 9 § i den nya lagen om servicesedlar inom småbarnspedagogiken.  

7.3  Lag om ändring av 14 § i lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken

14 §.Köpta tjänster och servicesedel. Det föreslås att 2 mom. ändras så att hänvisningen till lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården stryks. Det föreslås ingen ny hänvisningsbestämmelse till den nya lagen om servicesedlar inom småbarnspedagogiken, eftersom det i fortsättningen är klart att värdet på servicesedlarna inom småbarnspedagogiken bestäms enligt lagen om servicesedlar inom småbarnspedagogiken.  

11.1  Jämlikhet

Enligt 6 § i grundlagen är alla är lika inför lagen, och ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av i den bestämmelsen närmare angivna skäl som i anslutning till den egna personen. 

I förarbetena till bestämmelsen om jämlikhet i 6 § i grundlagen konstateras det att paragrafen uttrycker inte bara det traditionella kravet på rättslig jämlikhet utan också tanken på faktisk jämställdhet. (RP 309/1993 rd, s. 46) Med faktisk jämlikhet avses bland annat jämlikhet som förverkligas i fråga om slutresultaten för var och en, oberoende av olika utgångspunkter och möjligheter. Faktisk jämlikhet fäster också uppmärksamhet vid ojämlikhet i samhället och samt främjar en eliminering av varje slags ojämlikhet. Orsaken till ojämlikheten kan till exempel vara lagstiftning eller det allmännas åtgärder. Det allmänna kan ha positiva handlingsskyldigheter för att den faktiska jämlikheten ska kunna förverkligas (se Ojanen – Scheinin 2010). 

Grundlagsutskottet har ansett att rätten till småbarnspedagogik uttryckligen handlar om barnets rättighet. Således är bestämmelsen om barns jämlikhet i 6 § 3 mom. i grundlagen central också i fråga om småbarnspedagogiken (GrUU 12/2015 rd). Med stöd av den bestämmelsen ska barn bemötas som jämlika i förhållande till den vuxna befolkningen, som personer med samma grundläggande fri- och rättigheter som de vuxna, och som inbördes jämlika. Barn behöver emellertid särskilt skydd och särskild omsorg, och det finns därför grund för en positiv särbehandling av barn i situationer där detta är påkallat i sådana fall där detta tryggar en jämlik ställning för dem. (RP 309/1993 rd, s. 49). 

Lagförslaget baserar sig i stor utsträckning på lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården. Enligt förarbetena till lagen (RP 20/2009 rd) har inte nödvändigtvis alla de som använder social- och hälsovårdstjänster lika möjligheter att skaffa service med en servicesedel, även om den föreslagna lagen effektiverar kommunernas möjligheter att ordna social- och hälsovårdstjänster med servicesedel. Erhållandet av en servicesedel beror såväl på kommunens val att använda servicesedlar för anskaffning av de tjänster som klienten behöver och antalet privata serviceproducenter som söker sig till systemet med servicesedlar som på till exempel de anslag som kommunen reserverat för systemet med servicesedlar. Motsvarande jämlikhetsaspekter realiseras också i fråga om lagförslaget om servicesedlar inom småbarnspedagogiken. 

Även familjens valmöjlighter är i denna proposition beroende av kommunens beslut. Detta beror på servicesedelregleringens karaktär, eftersom den syftar till att trygga kommunernas självstyrelse och vittomfattande möjligheter att tillhandahålla sina lagstadgade tjänster. Kommunerna har dock redan för närvarande varierande och sinsemellan olika sätt att ordna sina lagstadgade uppgifter inom småbarnspedagogiken. Propositionen innehåller inga sådana faktorer som äventyrar jämlikheten mellan barn och som till den delen skulle avvika från den gällande lagstiftningen. I propositionen föreslås det inte heller att kommunens egen skyldighet att ordna småbarnspedagogik ska ändras. 

Jämlikheten mellan familjer och barn tryggas på flera ställen i lagförslaget. Enligt 7 § i lagförslaget ska kommunen bestämma servicesedelns värde så att det är skäligt med tanke på klienten. Vid bedömningen av skäligheten ska bland annat den uppskattade självriskandel som serviceanvändaren ska betala beaktas. Självriskandelen är av central betydelse i fråga om vem som har råd att delta i småbarnspedagogik med servicesedel. Enligt 8 § i lagförslaget ska värdet på en servicesedel höjas, om serviceanvändarens försörjning eller lagstadgade underhållsskyldighet annars äventyras eller om det behövs med hänsyn till andra motsvarande kostnader som beror på serviceanvändarens faktiska familjeförhållanden samt med beaktande av sådan förmån som betalas i pengar (sytning) och som i samband med överlåtelse av en fastighet förbehålls för viss tid eller på livstid. Utan bestämmelsen vore en del familjer förhindrade från att använda servicesedlar, vilket skulle medför att rätten till lika möjligheter i fråga om tjänster inom småbarnspedagogiken inte skulle tillgodoses. 

Familjernas ställning tryggas också av att serviceanvändaren enligt 7 och 8 § i propositionen ska ges ett beslut om servicesedelns värde, om värdet på servicesedeln är inkomstbundet eller höjs. På så sätt blir det också möjligt att söka ändring i beslutet. Liksom inom all förvaltning, ska utgångspunkten för kommunens verksamhet vid beviljandet av servicesedlar och vid bestämningen av deras värde vara att en rättvis och jämlik behandling av kommuninvånarna och familjerna för att deras faktiska jämlikheten ska förverkligas. 

Enligt artikel 3 i Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter (FördrS 59-60/1991) ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ. Således ska barnets bästa beaktas när servicesedlar beviljas, i fråga om servicesedelns värde och i synnerhet när värdet på den höjs. 

Även i fråga om kriterierna för godkännande av privata serviceproducenter i enlighet med 5 § i lagförslaget säkerställs det att alla familjer inom samma kommun ska ha tillgång till lika högklassiga tjänster, antingen de finns inom den småbarnspedagogik som producerats av kommunen eller på verksamhet som produceras med hjälp av servicesedlar. 

Upprätthållandet av systemet med servicesedlar försnabbar och gör tillgången till tjänster inom småbarnspedagogiken mångsidigare för familjerna samt underlättar den faktiska jämlikheten mellan dem i olika kommuner, om vissa kommuner har svårt att tillhandahålla småbarnspedagogik utan privata serviceproducenters medverkan. Syftet med bestämmelserna är att öka familjens valmöjligheter när det gäller att ordna småbarnspedagogik för barn, vilket också stärker barnets rätt till småbarnspedagogik i enlighet med principen om barnets bästa och behov, vilket också är förenligt med målen i lagen om småbarnspedagogik. Syftet med regleringen är således att stärka den faktiska jämlikheten för barn, i synnerhet i fråga om rätten till småbarnspedagogik enligt lagen om småbarnspedagogik. Genom att trygga tillräckliga tjänster inom småbarnspedagogiken överallt i landet och oberoende av bakgrund, förverkligas således också den faktiska jämlikheten mellan barnen. 

11.2  Skyddet för privatlivet och skyddet för personuppgifter

Grundlagens 10 § tryggar skyddet för privatlivet som en grundläggande fri- och rättighet för var och en. Enligt 1 mom. utfärdas närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter genom lag. Enligt grundlagsutskottets etablerade praxis ingår skyddet av personuppgifter delvis i det skydd av privatlivet som tryggas i samma moment. 

Propositionens förhållande till den allmänna dataskyddsförordningen har bedömts närmare ovan i avsnitt 4.2.5. 

Grundlagsutskottet har ansett att det i princip är tillräckligt att bestämmelserna om skydd för och behandling av personuppgifter är förenliga med den allmänna dataskyddsförordningen. Enligt utskottet bör skyddet för personuppgifter i första hand tryggas med stöd av den allmänna dataskyddsförordningen och den nationella allmänna lagstiftningen. I det sammanhanget bör man undvika nationell speciallagstiftning, som bör reserveras för situationer då den är dels tillåten enligt dataskyddsförordningen, dels nödvändig för att tillgodose skyddet för personuppgifter (GrUU 14/2018 rd). När det nationella handlingsutrymmet utnyttjas ska man enligt grundlagsutskottet ta hänsyn till de krav som de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna ställer (GrUU 14/2018 rd, GrUU 1/2018 rd, GrUU 25/2005 rd). Behovet av speciallagstiftning måste bedömas utifrån de hot och risker som behandlingen av personuppgifter medför. Ju större risk fysiska personers rättigheter och friheter utsätts för på grund av behandlingen, desto mer motiverat är det med mer detaljerade bestämmelser. Denna omständighet är av särskild betydelse när det gäller behandling av känsliga uppgifter (GrUU 14/2018, s. 5) 

Myndigheternas rätt att få uppgifter och möjlighet att lämna ut uppgifter har kunnat gälla behövliga uppgifter för ett visst ändamål, om lagen ger en uttömmande förteckning över uppgiftsinnehållet. Om innehållet däremot inte anges i form av en förteckning, ska det i lagstiftningen ingå ett krav på att "uppgifterna är nödvändiga" för ett visst syfte (se närmare t.ex. GrUU 17/2016 rd). 

Utskottet har bedömt särskilt den kärna i skyddet för personuppgifter som utgör en del av privatlivet och som gäller tillåtelse av behandling av känsliga personuppgifter (GrUU 37/2913 rd, s 2/I). Enligt grundlagsutskottet är uppgifter om hälsotillstånd personuppgifter som i konstitutionellt hänseende ska betraktas som känsliga. (se t.ex. GrUU 20/2020 rd, GrUU 15/2018 rd, s. 35–43, GrUU 1/2018 rd). Enligt grundlagsutskottet måste det finnas exakta och noga avgränsade bestämmelser om att det är tillåtet att behandla känsliga uppgifter bara om det är absolut nödvändigt. Bestämmelser om behandling av personuppgifter måste vara detaljerade och omfattande, inom de ramar som dataskyddsförordningen tillåter (GrUU 20/2020 rd, s. 4, GrUU 65/2018 rd, s. 45, GrUU 15/2018 rd, s. 40). Grundlagsutskottet har särskilt betonat att förvaringstiden för känsliga uppgifter ska begränsas till vad som är nödvändigt för att uppnå det syfte för vilket uppgifterna har förts in i systemet (se t.ex. GrUU 13/2017 rd). Grundlagsutskottet har i sin bedömning av ESS-datasystemet ansett att en förvaringstid som är väsentligt längre än ett år bör bedömas separat med tanke på skyddet för personuppgifter (GrUU 21/2013 rd) och att förvaringstiden ska vara väsentligt kortare än de fem år som då föreslogs (GrUU 28/2016 rd). 

Regleringen begränsas enligt förslaget i denna proposition till att gälla endast de uppgifter som är nödvändiga för att erhålla rätt slags servicesedel. Enligt det föreslagna 7 § 2 mom. har kommunen, trots sekretessbestämmelserna, rätt att avgiftsfritt få sådana upplysningar och utredningar av andra myndigheter om serviceanvändarens ekonomiska ställning som är nödvändiga för bestämmande av servicesedelns värde med iakttagande av 17 § i lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken. Uppgifterna och organisationerna är alltså desamma som redan nu föreskrivs om i klientavgiftslagen för småbarnspedagogik. I praktiken behövs det liknande uppgifter för att bestämma värdet på servicesedlar, i synnerhet inkomstrelaterade servicesedlar, och för att bestämma klientavgiften inom småbarnspedagogiken. 

Enligt det föreslagna 7 § 3 mom. har kommunen, trots sekretessbestämmelserna, rätt att avgiftsfritt få sådana uppgifter och utredningar om den småbarnspedagogik som ett barn deltar i av barnets vårdnadshavare, myndigheter inom undervisningsväsendet, myndigheter inom social- och hälsovården, andra som tillhandahåller tjänster inom småbarnspedagogik, socialvård, hälso- och sjukvård samt yrkesutbildade inom social- och hälsovården som är nödvändiga för beviljande av en servicesedel inom småbarnspedagogiken och för bestämmande av värdet på den. Kommunen har redan för närvarande motsvarande rätt att ordna småbarnspedagogik med stöd av 41 § i lagen om småbarnspedagogik. 

De i momentet avsedda nödvändiga uppgifterna för beviljande av servicesedel eller bestämmande av servicesedelns värde är enligt förslaget till exempel uppgifter om det stöd som barnet behöver inom småbarnspedagogiken eller förskoleundervisningen samt uppgifter om att ett syskon deltar i småbarnspedagogik med stöd för privat vård av barn. En del av de uppgifter i momentet som fås från social- eller sjuk- och hälsovården kan bedömas vara känsliga. Enligt grundlagsutskottet kan även behandlingen av uppgifter om ett barns behov av stöd, stödåtgärder, hur de har genomförts, dels bedömningar av barnets personliga egenskaper och planer för småbarnspedagogik innefatta så stora risker att de i första hand måste bedömas som känslig information (se GrUU 15/2018 rd, s. 39) (se GrUU 17/2018 rd, s. 6). Att avgränsa uppgifterna till vad som är nödvändigt samt att ha en så exakt lagstiftning som möjligt är motiverat också med tanke på känsliga uppgifter. 

I och med att kommunen är anordnare av småbarnspedagogik både i fråga om kommunens egen produktion och i fråga om småbarnspedagogik som produceras med servicesedel, och att kommunen bestämmer både klientavgifterna inom småbarnspedagogiken och servicesedelns värde, innebär det i praktiken att de personuppgifter som kommunerna behandlar inte blir mer omfattande genom denna proposition. Lagstiftningen om rätten att få uppgifter blir dock genom förslaget mer exakt, eftersom de rättigheter som för närvarande finns i lagstiftningen inte formulerats med tanke på det ändamål för vilket servicesedlarna ska användas. 

Utöver uppgifternas nödvändighet föreskrivs det om en bevaringstid för dem, vilket kan anses motiverat särskilt i fråga om känsliga uppgifter. Dessutom kan det konstateras att de kommuner som ordnar småbarnspedagogik redan nu ska fästa särskild uppmärksamhet vid de skyddsåtgärder som avses i 6 § 2 mom. i dataskyddslagen (1050/2018) och genom vilka det i efterhand är möjligt att säkerställa och verifiera vem som har registrerat, ändrat eller överfört personuppgifterna samt vid åtgärder som förbättrar kompetensen hos den personal som behandlar personuppgifterna, liksom också vid utnämningen av dataskyddsombudet. Dessa åtgärder bör redan nu genomföras till exempel i fråga om behandlingen av personuppgifter i fråga om det stöd som ges inom småbarnspedagogiken. Dessutom är kommunerna enligt informationshanteringslagen (906/2019) informationshanteringsenheter och de skyldigheter i fråga om informationssäkerhet som gäller dem enligt 4 kap. i informationshanteringslagen. 

Med ovan anförda motiveringar bedöms regleringen inte utgöra någon betydande risk med avseende på den registrerades rättigheter och friheter. De föreslagna bestämmelserna anses således vara förenliga med grundlagsutskottets utlåtandepraxis i fråga om rätten att få uppgifter och med 10 § i grundlagen. 

11.3  Kulturella rättigheter och rätten till social trygghet

De administrativa uppgifterna inom småbarnspedagogiken har överförts från social- och hälsovårdsministeriet till undervisnings- och kulturministeriet från och med ingången av 2013. I och med reformerna av lagstiftningen som gäller småbarnspedagogik gick man in för termen småbarnspedagogik i stället för dagvård. På grund av ändringarna har de kulturella rättigheterna enligt 16 § 2 mom. i grundlagen börjat ses som betydelsefulla också vid en grundlagsenlig bedömning av småbarnspedagogiken, och småbarnspedagogiken bör därför ur grundlagssynvinkel för närvarande bedömas både en social och som en kulturell rättighet (GrUU 17/2018 rd, s. 1–2). 

Enligt 16 § 2 mom. i grundlagen ska det allmänna säkerställa lika möjligheter för var och en att oavsett medellöshet enligt sin förmåga och sina särskilda behov få även annan än grundläggande utbildning samt utveckla sig själv. Med småbarnspedagogik definieras som ”en systematisk och målinriktad helhet som består av fostran, undervisning och vård av barn och i vilken i synnerhet pedagogiken betonas” (lagen om småbarnspedagogik, 2 §). Syftet med lagförslaget är i enlighet med den föreslagna 1 § bland annat att förbättra tillgången till tjänster inom småbarnspedagogiken. Lagförslaget innehåller bestämmelser som tryggar att den självriskandel som kommer an på serviceanvändaren är skälig. Lagförslaget innehåller också kvalitetsvillkor för godkännande av serviceproducenter, vilket säkerställer tjänsternas kvalitet och tillförlitlighet också med avseende på de kulturella rättigheterna. 

Genom den föreslagna lagen stärks den rättsliga grunden för användningen av servicesedlar inom småbarnspedagogiken, och därmed också barnets rätt till småbarnspedagogik. Den föreslagna regleringen kan anses vara positiv med avseende på de grundläggande fri- och rättigheterna samt stödja barnets rättigheter. Därmed stöder de föreslagna bestämmelserna varje barns rätt att i enlighet med 16 § i grundlagen på lika grunder få delta i småbarnspedagogik i enlighet med sin förmåga och sina behov. 

Enligt 19 § 3 mom. i grundlagen ska det allmänna, enligt vad som närmare bestäms genom lag, tillförsäkra var och en tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster samt främja befolkningens hälsa. Grundlagsutskottet har av hävd ansett att småbarnspedagogiken tillgodoser framför allt kravet i grundlagens 19 § 3 mom. på att det allmänna ska stödja familjerna och andra som svarar för omsorgen om barn så att de har möjligheter att trygga barnens välfärd och individuella uppväxt. Det allmänna ska också stödja familjens och andra som ansvarar för omsorgen om barnet möjligheter att trygga barnets välfärd och individuella uppväxt. (GrUU 12/2015 rd, GrUU 17/2018 rd, GrUU 21/2016 rd, GrUU 41/2021 rd). I egenskap av socialtjänster omfattas småbarnspedagogiken också av kravet på tillräcklighet (RP 309/1993 rd, s. 71, GrUU 11/1995 rd, GrUU 12/2015 rd, GrUU 17/2018 rd). Då man avgör om tjänsterna ska anses tillräckliga, kan utgångspunkten vara en sådan nivå på tjänsterna som ger alla människor förutsättningar att fungera som fullvärdiga medlemmar i samhället. (RP 309/1993 rd, s. 76). 

Enligt grundlagsutskottet (GrUU 10/2009 rd, s. 2) är servicesedeln är ett sätt för det allmänna att uppfylla sin plikt enligt 19 § 3 mom. i grundlagen att, enligt vad som närmare bestäms genom lag, tillförsäkra var och en tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster. Lagförslaget stöder därför särskilt det krav på tillräcklighet som hänför sig till socialservicen, eftersom det förbättrar kommunens möjligheter att ordna småbarnspedagogiska tjänster med hjälp av privat produktion. Ur individens synvinkel är det, med tanke på denna skyldighet, ytterst viktigt hur servicesedelns värde bestäms. I 7 § i lagförslaget finns bestämmelser om hur servicesedelns värde ska bestämmas så att det är skäligt för serviceanvändaren. Enligt 8 § i lagförslaget ska värdet på en servicesedel höjas så att det överstiger det som föreskriva i 7 §, om serviceanvändarens försörjning eller lagstadgade underhållsskyldighet annars äventyras eller om det behövs med hänsyn till andra motsvarande kostnader som beror på serviceanvändarens faktiska familjeförhållanden samt med beaktande av sådan förmån som betalas i pengar (sytning) och som i samband med överlåtelse av en fastighet förbehålls för viss tid eller på livstid. Lagförslagets 8 § förpliktar således kommunen att höja servicesedelns värde i de situationer som anges i paragrafen, vilket grundlagsutskottet (GrUU 10/2009 rd, s. 3) har ansett vara ett behövligt medel för att trygga skyldigheten att tillhandahålla tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster. 

De föreslagna bestämmelserna främjar således tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster för var och en i enlighet med 19 § i grundlagen. 

11.4  Näringsfriheten

Enligt 18 § 1 mom. i grundlagen har var och en i enlighet med lag rätt att skaffa sig sin försörjning genom arbete, yrke eller näring som han eller hon valt fritt. 

I grundlagsutskottets praxis har också privat socialservice granskats som verksamhet som omfattas av näringsfriheten enligt 18 § i grundlagen (se t.ex. GrUU 26/2017 rd). Eventuella begränsningar i verksamhet som ordnas av privata tillhandahållare av småbarnspedagogik ska således bedömas med stöd av den näringsfrihet som tryggas genom 18 § 1 mom. i grundlagen. 

Enligt 4 § i lagförslaget beslutar kommunen om de tjänster inom småbarnspedagogiken enligt 1 § i lagen om småbarnspedagogik för vilka den använder servicesedlar i enlighet med 5 § 3 mom. i lagen om småbarnspedagogik. Enligt det föreslagna 2 mom. ska kommunen godkänna de privata serviceproducenter för vars tjänster serviceanvändaren får betala med en servicesedel som kommunen beviljat. Enligt 5 § i lagförslaget får kommunen endast godkänna serviceproducenter som uppfyller de villkor som ställs i paragrafen. Villkoren i 5 § omfattar bl.a. de villkor som ställs i 9 kap. i lagen om småbarnspedagogik. Villkoren för ett godkännande är motiverade, i synnerhet med tanke på att säkerställa att tjänsterna är högklassiga och för att beakta de kommunspecifika behoven. Detta förverkligar också målet för den kommunala självstyrelsen enligt 121 § i grundlagen. 

Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande om lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården ansett att kommunernas rätt att godkänna tjänsteleverantörerna är inte en begränsning av näringsfriheten på samma sätt som vid ett registreringsförfarande och att förslaget följaktligen inte är av betydelse med avseende på 18 § 1 mom. i grundlagen (GrUU 10/2009 rd, s. 2). På motsvarande sätt som lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården ingriper lagförslaget om servicesedlar inom småbarnspedagogiken i och för sig inte i utbudet av tjänster inom den privata småbarnspedagogiken, utan med hjälp av den föreslagna lagen ges kommunen möjlighet att bland de serviceproducenter som är verksamma på marknaden välja dem vars utbud bäst motsvarar kommunens behov och som också uppfyller de förutsättningar för godkännande som anges i lagen. 

Enligt 5 § 1 mom. 4 punkten i lagförslaget får kommunen ställa separata villkor för godkännande som hänför sig till serviceanvändarnas behov, tjänsternas kvantitet eller kvalitet eller kommunens förhållanden eller andra motsvarande krav. Den nämnda 4 punkten genomförs i praktiken oftast så att privata serviceproducenter förbinder sig till villkoren i kommunens regelbok för servicesedlar. Grundlagsutskottet har fäst sig vid motsvarande bestämmelse i lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården (GrUU 10/2009 rd, s. 2) och konstaterat att det är nödvändigt att precisera "de övriga krav som kommunen ställer" eftersom de är alltför generöst formulerade och därmed skadliga ur näringsidkarens synpunkt sett. Enligt 5 § 2 i denna proposition ska de krav kommunen ställer vara icke-diskriminerande och grunda sig på faktorer som kan bedömas objektivt. 

Eftersom lagförslaget till de delar som anges ovan i stor utsträckning motsvarar lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården, kan det anses att lagförslaget är förenligt med 18 § 1 mom. i grundlagen. 

11.5  Rättsskydd

Enligt 21 § 1 mom. i grundlagen har var och en rätt att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol eller något annat oavhängigt rättskipningsorgan. Rätten att söka ändring ingår också i de garantier för rättsskydd och god förvaltning som anges i 21 § 2 mom. i grundlagen. 

Enligt 7 och 8 § i lagförslaget ska ärenden som gäller inkomstbundna servicesedlar eller höjning av värdet på servicesedlar och som gäller serviceanvändare avgöras genom förvaltningsbeslut. Enligt 11 § får ändring i dessa beslut inte sökas genom besvär, utan omprövning av beslutet får begäras hos ett sådant kollegialt kommunalt organ som avses i 50 § i lagen om småbarnspedagogik. 

Ändring i beslut med anledning av begäran om omprövning får enligt förslaget sökas genom besvär. Förvaltningsbesvär har ansetts vara ett lämpligare besvärsslag, eftersom besluten endast gäller parterna i avgörandet och inte har någon större inverkan i kommunen. Grundlagsutskottet har i samband med lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården konstaterat att alla frågor som gäller värdet på servicesedlar på grund av 21 § 1 mom. i grundlagen dels bör kunna förenas med rättelseyrkande som föreskrivs särskilt i lagen, dels bör kunna överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. (GrUU 10/2009 rd, s. 4). 

Syftet med lagstiftningen är allmänt taget att begäran om omprövning ska utgöra ett så omfattande första skede som möjligt av ändringssökandet. Endast de ärenden för vilka begäran om omprövning inte lämpar sig lämnas utan utanför regleringen av omprövningsförfarandet. Förvaltningsbeslutets överklagbarhet hänför sig till behovet av rättsskydd och till huruvida beslutet innehåller ett avgörande i sak som gäller någons rättigheter, intressen eller skyldigheter. Om om en förmån eller en tjänst helt och hållet är beroende av myndighetens prövning, disponibla anslag eller till exempel planer, kan det i allmänhet inte vara fråga om kan det inte vara fråga om en rättighet av så permanent karaktär eller med ett så starkt behov av rättssäkerhet att den skulle omfattas av 21 § 1 mom. i grundlagen. (GrUU 17/2018 rd, s. 9, GrUU 32/2012 rd, s. 4, GrUU 63/2010 rd, s. 2, GrUU 16/2000 rd, s. 4, GrUU 12/1997 rd, s. 1). Servicesedelns värde och höjningen av det beror i väsentlig grad på myndighetens prövning och tillbudsstående anslag. Barnets subjektiva rätt till en plats inom den kommunala småbarnspedagogiken tryggas genom lagen om småbarnspedagogik. I förslaget anses det därför att det i ovan nämnda beslutsärenden som gäller servicesedlar inte är fråga om en sådan rätt eller skyldighet som avses i 21 § 1 mom. i grundlagen och för vilken det krävs besvärsrätt direkt i första instans. 

Grundlagsutskottet har i samma utlåtande (GrUU 10/2009 rd, s. 4) konstaterat att det är inkonsekvent om det är tillåtet att göra rättelseyrkande för värdet på en servicesedel och därefter överklaga genom besvär till förvaltningsdomstolen, medan det är förbjudet att överklaga i andra frågor som gäller tillgången till servicesedlar. Följaktligen anser utskottet att man bör överväga att öppna besvärsrätten också i andra frågor som gäller servicesedlar. Strängt taget handlar det till exempel om att besvärsrätt behövs för att det ska kunna övervakas om myndigheternas verksamhet är korrekt och om verksamheten i övrigt går rätt till (jfr GrUU 13/2005 rd, s. 3, GrUU 46/2002 rd, s. 9). 

Det är 2 kap. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) och i sista hand 21 § 1 mom. i grundlagen som avgör om ett beslut är överklagbart eller inte. Regelrätta förvaltningsbeslut är undantagna rätten utan att det finns en särskild bestämmelse om det (se t.ex. GrUU 15/2018 rd, s. 9, och de utlåtanden som nämns där) (GrUU 17/2018 rd, s. 10) Härmed konstateras att om ett beslut om beviljande av servicesedel fattas i ett beslut enligt 18 § i lagen om småbarnspedagogik, följer därav en möjlighet att söka ändring i enlighet med lagen om småbarnspedagogik. 

Med beaktande av vad som anförts ovan har också 10 § i lagförslaget lyft fram de möjligheter att söka ändring i förfarandena för kommunal- och förvaltningsbesvär som följer av det beslutsfattande som föreslås i lagen. Omprövning av ett beslut om godkännande av en serviceproducent eller återkallande av ett godkännande får begäras i enlighet med kommunallagen, och ändring i ett beslut som meddelats med anledning av begäran om omprövning får fortfarande sökas genom kommunalbesvär. Kommunalbesvär skiljer sig från förvaltningsbesvär genom att besvärsrätten utöver parten i målet även gäller varje kommunmedlem. Kommunalbesvär har i propositionen ansetts lämpa sig som besvärsslag i ärenden som gäller godkännande av en serviceproducent, eftersom det kan vara förenat med kommunmedlemmarnas behov av att övervaka lagenligheten för verksamhet som bedrivs av kommunala organ eller tjänsteinnehavare. Däremot får omprövning av ett beslut som gäller serviceanvändaren först begäras och ändring därefter sökas i förvaltningsbesvärsförfarandet. 

På de grunder som anges ovan anses lagförslaget förenligt med 21 § i grundlagen. 

11.6  Kommunernas självstyre

Enligt grundlagens 121 § 1–2 mom. ska kommunernas förvaltning grunda sig på självstyrelse för kommunens invånare, och bestämmelser om de allmänna grunderna för kommunernas förvaltning och om uppgifter som åläggs kommunerna ska utfärdas genom lag. 

I den lagstiftning som gäller kommunerna ingår i princip att när kommunerna ges organiseringsansvar för en viss uppgift ges kommunerna också så omfattande frihet som möjligt att själva besluta hur uppgiften i praktiken ska ordnas. Till den i grundlagen tryggade självstyrelsen för kommunerna hör också kommunens rätt att själv besluta om sin ekonomi. 

Enligt propositionen ska det fortfarande vara frivilligt för kommunerna att använda servicesedlar inom småbarnspedagogiken. Kommunerna ska också närmare definiera hur servicesedelns värde bestäms. Propositionen har således inga konsekvenser för kommunernas självstyrelse, eftersom den inte förändrar kommunernas ställning som anordnare av småbarnspedagogik eller beviljare av servicesedlar jämfört med nuläget. Lagförslaget stärker däremot i viss mening kommunens ställning, eftersom kommunens ställning som anordnare av småbarnspedagogik inte framgår av formuleringen i den lag om servicesedlar inom social- och hälsovården som för närvarande tillämpas på servicesedlar inom småbarnspedagogiken. Propositionen stärker således kommunens ställning och innebär ett förtydligande av en inkonsekvens i lagstiftningen. 

En mer detaljerad reglering av bestämmandet av servicesedelns värde kan dock främja tjänsternas kontinuitet samt öka förutsägbarheten med tanke på företagens soliditet. Det kan således ha betydelse också med tanke på det skydd för berättigade förväntningar som följer av egendomsskyddet enligt 15 § i grundlagen. Stabiliteten i servicesedlarnas värde bör i stället för genom lagstiftning tryggas genom förutsägbarhet i det lokala beslutsfattandet, vilket kommunen med stöd av sin självstyrelse ansvarar för. 

På de grunder som anges ovan anses lagförslaget förenligt med 121 § i grundlagen. 

11.7  Överföring av förvaltningsuppgifter på andra än myndigheter

Enligt 124 § i grundlagen kan offentliga förvaltningsuppgifter anförtros andra än myndigheter genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. Uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt får dock endast ges myndigheter. 

Genom bestämmelsens ordalydelse betonas att skötseln av offentliga förvaltningsuppgifter i regel ska höra till myndigheterna och att dessa uppgifter endast i begränsad utsträckning kan anförtros andra än myndigheter. 

Privat småbarnspedagogik finns att tillgå både som en del av kommunernas köpta tjänster samt med hjälp av servicesedlar och genom stöd för privat vård av barn. Småbarnspedagogik som stöds med servicesedlar utgör alltså endast en del av den privata småbarnspedagogiken. Den privata småbarnspedagogiken beskrivs närmare i avsnitt 2.1.3. 

Med offentliga förvaltningsuppgifter avses i grundlagen en ganska vidsträckt helhet av förvaltningsuppgifter som bl.a. omfattar uppgifter som hänför sig till beslutsfattande om enskilda personers och sammanslutningars rättigheter, skyldigheter och förmåner. (RP 1/1998 rd, s. 179). Omsorg och undervisning som tillhandahålls av en privat serviceproducent är skötsel av en offentlig förvaltningsuppgift när den har en lagstadgad grund, som hänför sig till sådana uppgifter som ankommer på en myndighet. Olli Mäenpää, s. 218, i Yleinen hallinto-oikeus 2017. Beslut om stöd och stödtjänster enligt 15 e § i lagen om småbarnspedagogik fattas av den kommun som ansvarar för småbarnspedagogiken, trots att barnets småbarnspedagogik ordnas i ett privat daghem. De offentliga förvaltningsuppgifterna har således också avgränsats i fråga om privata serviceproducenter.  

Som betydande utövning av offentlig makt ska betraktas t.ex. på självständig prövning baserad rätt att använda maktmedel, befogenhet att utöva disciplinstraff eller på något annat konkret sätt ingripa i en enskild persons grundläggande fri- och rättigheter (RP 1/1998 rd, s. 180 och GrUU 28/2001 rd, s. 5–6, GrUU 18/2007 rd s. 6). I lagen om grundläggande utbildning föreskrivs det om disciplinära åtgärder och säkringsåtgärder inom den grundläggande utbildningen, för vilka det krävs betydande utövning av offentlig makt i egenskap av tjänsteinnehavare. Enligt 118 § i grundlagen svarar en tjänsteman för att hans eller hennes ämbetsåtgärder är lagliga. I lagen om småbarnspedagogik föreskrivs det inte om motsvarande åtgärder. Uppgifterna för en lärare inom småbarnspedagogik innebär således inte betydande utövning av offentlig makt, om inte han eller hon undervisar inom förskoleundervisningen enligt lagen om grundläggande utbildning. 

Till privata serviceproducenter inom småbarnspedagogiken har således inte överförts uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt, utan uppgifter som gäller offentliga förvaltningsuppgifter eller uppgifter uppvisar sådana drag. 

Utgångspunkten för 124 § i grundlagen är för det första att bestämmelser om överföring av offentliga förvaltningsuppgifter på andra än myndigheter utfärdas genom lag och att bestämmelserna om överföring av sådana uppgifter ska vara tillräckligt exakta. I 9 § 2 mom. i kommunallagen konstateras det dessutom att kommunen kan anförtro offentliga förvaltningsuppgifter åt andra än myndigheter endast om det föreskrivs särskilt om det genom lag. Kravet på bestämmelser i lag uppfylls i och med 5 § i lagen om småbarnspedagogik och lagen om servicesedlar inom småbarnspedagogiken, som kan anses vara exakta. 

För att offentliga förvaltningsuppgifter ska kunna anförtros andra än myndigheter krävs det dessutom att det är ändamålsenligt, dvs. att verksamheten på något sätt förbättrar rådande förhållanden. Syftet med lagen om servicesedlar inom småbarnspedagogiken är att öka familjens valmöjligheter när det gäller att ordna småbarnspedagogik för barn, förbättra tillgången till småbarnspedagogiska tjänster och främja samarbetet mellan kommunen och privata serviceproducenter. Därmed kan den anses förbättra rådande förhållanden. Bedömningarna av hur tillgången till tjänster förbättras talar för att ändamålsenlighetskriteriet uppfylls. I konsekvensbedömningen har det framförts att systemet med servicesedlar åtminstone i delar av landet kan stärka tjänsterna på basnivå samt tillgången till dem. Ett ökat antal serviceproducenter främjar tillräcklig tillgång till tjänster. 

Genom att inkludera privata tjänsteproduktion i form av välplanerade helheter i serviceproduktionen, kan både tillgången till och kvaliteten på dem förbättras så att befolkningens servicebehov tillgodoses bättre än för närvarande. Genom kriterierna för godkännande av privata serviceproducenter säkerställs det att alla familjer inom samma kommun har tillgång till lika högklassiga tjänster vare sig är finns inom småbarnspedagogik som producerats av kommunen eller sådan som producerats så att den grundar sig på servicesedlar. 

Utöver bestämmelser i lag och ändamålsenlighet är en förutsättning för överföring av offentliga förvaltningsuppgifter på andra än myndigheter enligt 124 § i grundlagen att överföringen av uppgifter att det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. Grundlagsutskottet har (GrUU 8/2014 rd) fäst uppmärksamhet bland annat vid att försäkra sig om att den modell för tillsyn och styrning som ingår i regleringen faktiskt och tydligt säkerställer en tillräcklig tillsyn och styrning av serviceproducenten. 

I den föreslagna regleringen ingår flera sådana mekanismer genom vilka kommunen samt regionförvaltningsverken och Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården styr och övervakar privata serviceproducenter. Enligt förslaget ställs det både i lagen om småbarnspedagogik och i den föreslagna lagen om servicesedlar krav på den småbarnspedagogik som produceras av serviceproducenter Vidare föreslås att tillsynen enligt lagen om småbarnspedagogik och till exempel planen för egenkontroll också ska gälla servicesedelverksamheten. För att säkerställa rättssäkerheten och god förvaltning ska de allmänna förvaltningslagarna, såsom förvaltningslagen, tillämpas på privata serviceproducenters verksamhet med servicesedlar. 

På de grunder som anges ovan anses lagförslaget förenligt med 124 § i grundlagen. 

11.8  Lagstiftningsordning

På de grunder som anges ovan anses det att lagförslagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.