1.1  Ikraftträdandebestämmelserna i lagar som gäller av inkomstdatasystemet

Lagen om inkomstdatasystemet (53/2018) trädde i kraft den 16 januari 2018. I och med reformen övergick man till att meddela löneuppgifter i realtid och enligt löneutbetalning med hjälp av ett centraliserat inkomstregister baserat på dataflöden i realtid. Ett av de viktigaste målen för reformen har varit att minska arbetsgivarnas administrativa börda genom förenklade förfaranden och skyldigheter när det gäller att meddela uppgifter om arbets- och anställningsförhållanden.  

Genomförandet av reformen genomfördes stegvis så att lagen i den första fasen endast gällde bestämmelserna om de löneinkomster och andra uppgifter som arbetsgivaren anmäler. Arbetsgivarna meddelar från och med ingången av 2019 uppgifterna koncentrerat genom en enda anmälan till inkomstregistret. Därefter förmedlas uppgifterna till samtliga aktörer som behöver uppgifterna i inkomstregistret.  

Från och med ingången av 2019 har inkomstuppgifter överlåtits i enlighet med 13 och 25 § i lag 53/2018 till åtta användare, nämligen Skatteförvaltningen, Folkpensionsanstalten, Arbetslöshetsförsäkringsfonden, de i 13 § 1 mom. 2-5 punkterna angivna fyra pensionsanstalterna samt till Pensionsskyddscentralen och Finlands Bank. Från ingången av 2020 börjar man överlåta uppgifter till 16 användare, vilka består av 400 olika organisationer. Från ingången av 2021 överlåts uppgifter dessutom till utsökningsmyndigheterna.  

Under reformens andra fas utvidgades datainnehållet i inkomstregistret genom den lag om ändring av inkomstdatasystemet som trädde i kraft 15 februari 2019 så att det började gälla även pensions- och förmånsinkomster. Bestämmelserna om de pensions- och förmånsinkomster som ska införas i inkomstregistret finns i 5—7 mom., som har fogats till lagens 6 §. Den 15 februari 2019 trädde även lagen om ändring av 28 a § i lagen om skatt på arv och gåva (177/2019) i kraft, i vilken det föreskrivs om försäkringsbolags skyldighet att i enlighet med lagen om inkomstdatasystemet lämna uppgifter till Skatteförvaltningen om de försäkringsersättningar och andra prestationer som avses i den paragrafen.  

Till 4 mom. i lagen om ändring av 6 § i lagen om inkomstdatasystemet (737/2019), som träder i kraft den 1 januari 2020, fogades det en bestämmelse om införande av uppgifter om kapitaliseringsavtal i inkomstregistret.  

Enligt ikraftträdandebestämmelserna i lagarna 176/2019, 177/2019 och 737/2019 tillämpas lagarna på uppgifter som gäller prestationer vars betalningsdag är den 1 januari 2020 eller därefter. På uppgifter som gäller prestationer som har betalats tidigare än det tillämpas de bestämmelser som gällde vid lagarnas ikraftträdande. 

Lagen om ändring av lagen om inkomstdatasystemet 176/2019 innehåller dessutom särskilda ikraftträdandebestämmelser om grundlösa förmåner och förseningsavgift samt om de uppgifter som ska lämnas till utsökningsmyndigheten, Sysselsättningsfonden och till landskapet Åland och dess myndigheter och kommuner.  

När lagförslagen om de tre ovannämnda lagarna behandlades i riksdagen i början av året var uppfattningen den att inkomstregistrets datainnehåll även i praktiken kan utvidgas till att gälla pensions- och förmånsinkomsterna inom de föreslagna tidtabellerna för övergången till det nya anmälningsförfarandet. Senare har det dock blivit klart att detta inte är möjligt utan att i hög grad äventyra genomförandet av den andra fasen av reformen.  

Erfarenheterna från årets början av anmälningarna av uppgifterna om löneinkomster och uppgifternas vidareförmedling till användarna har visat att den planerade helheten med såväl datainnehållets utvidgning till pensions- och förmånsinkomsterna som det ökade antalet nya användare är för stor för att ta i bruk på en gång. Detta beror till stor del på att man varit tvungen att avvika från planerna för de resurser som finns tillgängliga för inkomstregisterprojektet vid Skatteförvaltningen och att rikta dem till förbättringen av de tjänster som redan är under produktion samt införa sådana egenskaper som underlättar användningen av nya tjänster. Det har inte varit möjligt att satsa på en utvidgning av inkomstregistrets datainnehåll eller att öka antalet användare.  

Behovet att rikta resurser till förbättringen av inkomstregistrets användbarhet beror på flera olika problem som uppdagades efter ibruktagandet av inkomstregistret i början av 2019, och detta var orsaken till att ibruktagandet inte blev så smidigt som väntat. Förutom förbättringen av inkomstdatasystemets användbarhet har resurserna behövts även för att intensifiera samarbetet med de som producerar lönedata och för att lösa de utmaningar med inkomstregistret som gäller anmälningarna samt problemet med att det finns arbetsgivare som ännu inte har heltäckande uppgifter om utbetalningen av löner i inkomstregistret.  

Problemen vid ibruktagandet är en bidragande orsak till den skrivning i regeringsprogrammet där det sägs att de problem som uppdagats vid ibruktagandet av inkomstregistret ska utredas och rättas till i syfte att underlätta små företags och frivilligorganisationers verksamhet. Regeringen lämnar särskilt en regeringsproposition med förslag till sådana lagändringar med vilka bestämmelserna om vissa inkomstuppgifter luckras upp i syfte att i enlighet med regeringsprogrammet lindra den administrativa bördan för förtag och frivilligorganisationer. 

På basis av en grundlig lägesbedömning konstaterade man att det lönar sig att skjuta upp utvidgningen av inkomstregistrets datainnehåll till att gälla pensions- och förmånsinkomster med ett år, dvs. från början av 2020 till början av 2021. De nya användarna ska däremot tas in i inkomstregistret redan i början av 2020 som planerat. Informationen om den förändrade tidtabellen för ibruktagandet och om inledandet av den lagberedning som det kräver gavs ut i ett meddelande av finansministeriet den 28 maj 2019.  

Genom att dela upp de utvidgningar som planerats för 2020 i två delar, en del för att utvidga datainnehållet i inkomstregistret så att det började gälla även pensions- och förmånsinkomster, en del för att överlåta uppgifter till 16 användare, kan man säkerställa att de omfattande funktionella ändringarna av bägge helheterna kan genomföras med framgång. Alla parter bör få tillräckligt med tid för planeringen och genomförandet av ändringarna. Genom att skjuta upp ibruktagandet av helheten med pensioner och förmåner vill man dessutom försäkra sig om att alla nya användare av inkomstregistret kan ges tillgång till uppgifterna om löneinkomster på ett smidigt sätt, enligt den bestämda tidtabellen och via fungerande tjänster av hög kvalitet.  

1.2  Lagen om beskattningsförfarande

1.2.1 Allmänt 

I samband med stiftandet av lagen om inkomstdatasystemet ändrades, till följd av den nya kanalen och det nya förfarandet för anmälningar, de bestämmelser om skyldigheten att lämna uppgifter och om anmälningsskyldigheten som finns i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) och lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (768/2016). I lagarna gjordes också andra ändringar som reformen krävde. De gällde bl.a. förhållandet mellan den förseningsavgift som avses i lagen om inkomstdatasystemet och den försummelseavgift som avses i lagen om beskattningsförfarande. 

I lagstiftningsarbetet beaktades inte till alla delar behovet av vissa närmast tekniska ändringar i de nämnda lagarna om beskattningsförfarande.  

1.2.2 Försummelseavgift 

I 22 och 23 § i lagen om inkomstdatasystemet finns det bestämmelser om en förseningsavgift som påförs om uppgifter lämnas för sent. Enligt 22 § 1 mom. påför Skatteförvaltningen prestationsbetalaren en förseningsavgift, om i momentet avsedda uppgifter om prestationer som betalats under en kalendermånad lämnas senare än den åttonde dagen i den kalendermånad som följer på betalningsdagen. 

I 22 a § i lagen om beskattningsförfarande föreskrivs det om en försummelseavgift som en i lagen avsedd uppgiftsskyldig med stöd av 1 mom. kan åläggas att betala, om det finns brister eller fel i en deklaration, en annan uppgift eller en handling, om uppgifterna har lämnats på fel sätt eller om en deklaration, uppgift eller handling har lämnats för sent. 

För att för sent lämnade uppgifter inte skulle leda till påföljder med stöd av vardera lagen separat, fogades det när lagen om inkomstdatasystemet stiftades till 22 a § i lagen om beskattningsförfarande ett nytt 8 mom. enligt vilket försummelseavgift inte påförs om förseningsavgift enligt lagen om inkomstdatasystemet har påförts på grund av att uppgifterna lämnats för sent. 

Inom Skatteförvaltningen har den tolkningsmöjligheten lyfts fram att påförandet av förseningsavgift också kan utgöra ett hinder för att försummelseavgift påförs till följd av ett innehållsligt fel i uppgifter som lämnas för sent.  

1.2.3 Förskott som räknas till godo 

Förskottsinnehållning på inkomster räknas inkomsttagaren till godo vid beskattningen för skatteåret i enlighet med lagen om beskattningsförfarande. 

Enligt 34 § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarande ska förskottsinnehållning som deklarerats i en årsanmälan (i lagen även kallad årsdeklaration), förskott som påförts samt förskott som från en annan stat har överförts till Finland räknas den skattskyldige till godo vid beskattningen för skatteåret. Enligt 3 mom. kan verkställd förskottsinnehållning som inte har deklarerats i en årsanmälan eller innehållning som har deklarerats felaktigt dock räknas den skattskyldige till godo på basis av en tillförlitlig utredning. 

I 34 a § anges det att förskottsinnehållning som inte har betalats dock inte behöver räknas till godo även om den har deklarerats i betalarens årsanmälan, om det är uppenbart att betalningsmottagaren och den som är skyldig att verkställa förskottsinnehållning tillsammans har handlat i syfte att undgå den obetalda skatten. 

I och med att inkomstregistret togs i bruk frångick man årsanmälan för löneuppgifter och andra inkomstuppgifter som ska anmälas till inkomstregistret samt för förskottsinnehållning på dessa inkomster och övergick till ett anmälningsförfarande som via inkomstdatasystemet sker för varje enskild lönebetalning. De nu aktuella bestämmelserna sågs inte över i samband med de lagändringar som gjordes i anslutning till inkomstdatasystemet, och därför framgår det inte av dem hur en anmälan som görs via inkomstregistret beaktas när förskottsinnehållning räknas till godo. 

1.3  Lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ

1.3.1 Rättelse av fel i skattedeklarationen 

Enligt 25 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ ska ett fel i skattedeklarationen rättas genom att en rättelsedeklaration lämnas för skatteperioden i fråga eller, i de fall som avses i 2 mom., genom att det skattebelopp eller en annan uppgift som ska deklareras för följande skatteperioder ändras. 

I 3 mom. föreskrivs det att om ett fel som gäller förskottsinnehållning, källskatt eller arbetsgivares sjukförsäkringsavgift upptäcks först efter kalenderårets utgång, är en förutsättning för rättelse av felet att anteckningarna i den årsanmälan som avses i lagen om beskattningsförfarande har rättats. Bestämmelsen gäller fel i skattedeklarationer som avser skatter som betalas på eget initiativ. 

I och med ibruktagandet av inkomstregistret övergick man i fråga om anmälan om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift, de löner som ligger till grund för avgiften och avdragen från avgiften till ett anmälningsförfarande som sker via inkomstdatasystemet. Som ett led i lagstiftningsändringarna i anslutning till reformen fogades det till lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ en 25 a § enligt vilken ett fel i uppgifter som förts in i inkomstregistret ska rättas med iakttagande av bestämmelserna i lagen om inkomstdatasystemet. I samband med de nämnda ändringarna gjordes ingen översyn av det nu aktuella 25 § 3 mom.  

1.3.2 Förseningsavgift  

Om en skattedeklaration som avses i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ lämnas efter den föreskrivna tidpunkten, ålägger Skatteförvaltningen den skattskyldige att betala en förseningsavgift enligt 35 och 36 § i den lagen.  

I 35 § 2 mom. anges det att förseningsavgiften påförs enligt skatteperiod för varje skatteslag som deklareras för sent.  

Vid påförandet av förseningsavgiften betraktas som ett enda skatteslag enligt 35 § 3 mom. 1 punkten förskottsinnehållning som har verkställts på annat än dividend, överskott från ett andelslag, vinstandel, inkomst av virkesförsäljning, ersättning för arbete som betalats till ett samfund, ett andelslag eller en annan sammanslutning eller ränta som omfattas av förskottsinnehållning, enligt 2 punkten arbetsgivares sjukförsäkringsavgift och enligt 3 punkten källskatt som har tagits ut på annan ränta, dividend eller royalty än vad som avses i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst (627/1978) eller med stöd av lagen om källskatt på ränteinkomst (1341/1990). Att de poster som avses i momentet ska betraktas som ett enda skatteslag när förseningsavgiften påförs har den konsekvensen att om posterna deklareras för sent så påförs i enlighet med 36 § för samma skatteperiod endast en förseningsavgift för varje dag efter den sista inlämningsdagen, dock högst 135 euro, och att den förseningsavgift som påförs på grundval av skattebeloppet är högst 15 000 euro totalt. 

1.3.3 Rättelse av betalarens beskattning till följd av återkrav 

Ett återkrav som gäller en inkomsttagare och genom vilket erhållen lön, pension eller annan förmån eller någon annan prestation återkrävs av inkomsttagaren kan bero t.ex. på att det har skett ett fel vid utbetalningen, att prestationen har betalats utifrån felaktiga uppgifter eller att det efteråt upptäcks att förutsättningarna för att få förmånen inte har uppfyllts.  

I fråga om prestationer som ska anmälas till inkomstregistret ska uppgifter om återkrav likaså anmälas till inkomstregistret. Uppgifter om återkrav i övriga fall anmäls till Skatteförvaltningen med iakttagande av lagen om beskattningsförfarande och lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Löneuppgifter samt andra uppgifter från arbetsgivare, uppdragsgivare och med dem jämförbara betalare började anmälas till inkomstregistret vid ingången av 2019, och förmåner ska börja anmälas vid ingången av 2021 såsom föreslås nedan i denna proposition. Enligt ikraftträdandebestämmelserna i lagen om inkomstdatasystemet ska uppgifter om återkrävda löneprestationer och andra prestationer anmälas till inkomstregistret när det gäller återbetalningar som har gjorts den 1 januari 2019 eller därefter, och uppgifter om återkrävda förmåner ska anmälas till registret när det gäller återbetalningar som görs den 1 januari 2021 eller därefter.  

Återkrav inverkar både på inkomsttagarens inkomstbeskattning och på betalarens skattemässiga förpliktelser enligt lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ, och Skatteförvaltningen måste rätta dem till följd av återkrav, om de förutsättningar som anges i lagen uppfylls.  

I 1 mom. i inkomstskattelagens (1535/1992) 112 a §, som gäller rättelse av vissa återkrävda förmåner och tillämpas på pensioner och lagstadgade förmåner, anges det att om en skattskyldig återbetalar pension, studiepenning eller annan skattepliktig, lagstadgad förmån som han eller hon erhållit utan grund under ett tidigare år, så sent att betalningen inte kan beaktas i förmånstagarens beskattning för det år den ursprungliga prestationen betalades, dras det återbetalda beloppet av i form av skatterättelse för återbetalningsåret. Till momentet fogades genom en lag (561/2004) som trädde i kraft den15 februari 2019 ett bemyndigande enligt vilket Skatteförvaltningen bestämmer före vilken kalenderdag året efter det år då den ursprungliga prestationen betalades återbetalningen ska ske för att beaktas i beskattningen för det år då den ursprungliga prestationen betalades till förmånstagaren. Ändringen tillämpas första gången vid beskattningen för 2020. Den tid som slås fast beror på när de första skattskyldigas beskattning beräknas bli slutförd.  

När det gäller löneinkomster och övriga prestationer innehåller lagen ingen motsvarande bestämmelse som 112 a § i inkomstskattelagen. Uppgifter om återkrav av dessa prestationer beaktas i inkomsttagarens beskattning för det år då den ursprungliga prestationen betalades, om beskattningen ännu inte har slutförts. Enligt Skatteförvaltningens anvisning för skatteåret 2018 har rättelser till följd av återkrav hunnit med i personkundernas beskattningsbeslut, om de rättade anmälningarna har gjorts senast den 30 april 2019. Även anmälningar som har kommit in efter det har beaktats i inkomsttagarens beskattning, om beskattningen ännu inte har slutförts. Om uppgifterna om återkrav kommer efter det att beskattningen har slutförts, rättar Skatteförvaltningen inkomsttagarens beskattning på myndighetsinitiativ.  

Betalaren kan tillämpa nettoåterkrav eller bruttoåterkrav av en prestation. Innehållet i en rättelse till följd av återkrav beror på vilken av metoderna som har tillämpats. 

Vi bruttoåterkrav återkräver betalaren en överbetalning till bruttobeloppet. Det återkrävda beloppet är då större än det nettobelopp som betalades till inkomsttagaren eftersom det också inkluderar det belopp som motsvarar förskottsinnehållningen på prestationen. När betalaren också återkräver den verkställda förskottsinnehållningen dras den inte av från betalarens förskottsinnehållningsskyldigheter under skatteåret. Förskottsinnehållning som betalaren har återkrävt och redan redovisat till Skatteförvaltningen ska i beskattningen räknas inkomsttagaren till godo som betald skatt på inkomster under skatteåret eller betalas tillbaka till inkomsttagaren. Om inkomsttagarens beskattning ännu inte har slutförts drar Skatteförvaltningen av det återkrävda beloppet från inkomsterna för det år den ursprungliga prestationen betalades.  

Om återkravet vid bruttoåterkrav inte längre kan beaktas i inkomsttagarens beskattning för det år den ursprungliga prestationen betalades gör man en rättelse av beskattningen, varvid det återkrävda bruttobeloppet dras av från inkomsterna för det år den ursprungliga prestationen betalades. På återkrävda förmåner tillämpas emellertid den särskilda bestämmelsen i 112 a § i inkomstskattelagen. Enligt den paragrafen dras det återbetalda beloppet av i form av skatterättelse för återbetalningsåret som ett återkravsavdrag. Också då ska förskottsinnehållningen räknas inkomsttagaren till godo. 

Vid nettoåterkrav återkräver betalaren en överbetalning från vilken förskottsinnehållningen eller källskatten har dragits av och anmäler det återkrävda beloppet och den förskottsinnehållning som vid betalningen verkställts på inkomsten till inkomstregistret. Om inkomsttagarens beskattning ännu inte har slutförts hänför Skatteförvaltningen rättelsen av förskottsinnehållningen i betalarens beskattning till skatteperioden för den ursprungliga betalningen, varvid förskottsinnehållningen sänker beloppet av den förskottsinnehållning som betalaren är skyldig att betala för den skatteperioden. Vid beskattningen av inkomsttagaren drar Skatteförvaltningen av prestationens bruttobelopp från inkomsterna för det skatteår då den ursprungliga prestationen betalades och sänker samtidigt beloppet av den förskottsinnehållning som ska räknas inkomsttagaren till godo vid beskattningen för samma år. Dessa åtgärder leder till att ställningen för både inkomsttagaren och betalaren blir densamma som den hade varit om det återkrävda beloppet inte hade betalats över huvud taget. 

I de fall av nettoåterkrav där inkomsttagaren ska betala tillbaka pension eller en lagstadgad förmån efter ett datum som Skatteförvaltningen har bestämt genom sitt beslut, ska den förskottsinnehållning som har verkställts på inkomsten och redovisats till skattetagarna slutgiltigt med stöd av 112 a § i inkomstskattelagen räknas inkomsttagaren till godo i fråga om förmånerna. Då finns det ingen grund för en rättelse av betalarens beskattning eftersom en gottgörelse till betalaren för förskottsinnehållningen skulle betyda att den redovisade förskottsinnehållningen räknas parterna till godo två gånger, först vid beskattningen av mottagaren och sedan i form av återbäring till betalaren. Detta leder till ett ogrundat bortfall för skattetagarna. 

För att ett sådant för skattetagarna ogrundat bortfall ska kunna undvikas behöver lagen få korrekta bestämmelser som vägleder betalarna att iaktta förfarandet med bruttoåterkrav dessa fall. Då återkräver betalaren ett sådant belopp av inkomsttagaren som motsvarar överbetalningen och dessutom ett belopp som motsvarar förskottsinnehållningen. Det innebär att betalarens ställning ekonomiskt sett blir densamma som om Skatteförvaltningen hade lättat på betalarens förskottsinnehållningsskyldigheter. Samtidigt tryggas skattetagarnas ställning. 

1.3.4 Följdändring 

I 73 § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs det att om beloppet av den skatt som den skattskyldige ska betala eller dra av för någon skatteperiod har ändrats till följd av ett beslut av Skatteförvaltningen eller den myndighet hos vilken ändring sökts eller till följd av den skattskyldiges skattedeklaration eller rättelsedeklaration, på ett sätt som inverkar på beloppet av den skatt som ska betalas eller dras av för samma eller en annan skatteperiod, påför eller rättar Skatteförvaltningen den skatt som ska betalas eller dras av för den sistnämnda skatteperioden på ett sätt som motsvarar ändringen.  

Om beloppet av den skattskyldiges skatt ändras på något av de nämnda sätten, kan det också inverka på beloppet av den skatt som en annan skattskyldig ska betala eller dra av. Med stöd av 2 mom. påför eller rättar Skatteförvaltningen då den sistnämnda skatten. 

I bestämmelserna nämns inte separat följdändringar som görs på grund av anmälningar eller rättelser till inkomstregistret. Bestämmelserna om följdändringar ska tolkas så att anmälningar till inkomstregistret jämställs med skattedeklarationer och rättelsedeklarationer som nämns i dem.  

Det är motiverat att också i formuleringen av bestämmelserna beakta övergången till ett anmälningsförfarande som sker via inkomstdatasystemet. 

2.1  Ikraftträdandebestämmelserna i lagar som gäller av inkomstdatasystemet

2.1.1 Lagen om ändring av lagen om inkomstdatasystemet 

Det föreslås att första meningen i 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av lagen om inkomstdatasystemet ändras så att årtalet 2020 ersätts med årtalet 2021. Således ska lag 176/2019 i fråga om de i lagens 6 § 5—7 mom. avsedda uppgifterna om pensions- och förmånsinkomster tillämpas på prestationer vars betalningsdag är den 1 januari 2021 eller därefter. Den andra meningen i momentet är onödig och stryks på grund av att denna specialbestämmelse om grundlösa förmåner och prestationer som förmånsbetalaren mottagit från en annan förmånsbetalare om prestationen har betalats före den 1 januari 2021 blir onödig när början av momentet ändras. 

En ändring som ersätter årtalet 2020 med årtalet 2021 görs likaså i 3 mom. i den gällande ikraftträdandebestämmelse där det föreskrivs att de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet ska tillämpas på uppgifter som gäller prestationer som har betalats före den 1 januari 2020.  

På grund av ändringen av 3 mom. upphävs det onödiga 4 mom. i ikraftträdandebestämmelsen, där det föreskrivs att de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet ska tillämpas på uppgifter som ska anmälas till utsökningsmyndigheten och som gäller prestationer som har betalats före den 1 januari 2020 eller därefter men före den 1 januari 2021.  

Bestämmelsen om förseningsavgiften i 7 mom., där det föreskrivs om övergångstiden i fråga om påförandet av förseningsavgift, ändras så att årtalet 2021 ersätts med årtalet 2022. Förseningsavgift ska således påföras med anledning av försenade anmälningar av uppgifter som gäller i 6 § 5 mom. avsedda prestationer som har betalats eller belopp som har betalats tillbaka före den 1 januari 2022 endast om försummelsen tyder på sådan uppenbar likgiltighet som avses i bestämmelsen.  

2.1.2 Lagen om ändring av 28 a § i lagen om skatt på arv och gåva 

Ikraftträdandebestämmelsens 2 mom. i lagen om ändring av 28 a § i lagen om skatt på arv och gåva, där det föreskrivs att lagen tillämpas på uppgifter som gäller prestationer vars betalningsdag är den 1 januari 2020 eller därefter och att de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet ska tillämpas på uppgifter som gäller prestationer som har betalats före detta, ändras så att årtalen 2020 ersätts med årtalen 2021.  

2.1.3 Lagen om ändring av 6 § i lagen om inkomstdatasystemet 

Den ikraftträdandebestämmelse i lagen om ändring av 6 § i lagen om inkomstdatasystemet motvarar till sakinnehållet 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring a v lagen om inkomstsdatasystemet och ska ändras på motsvarande sätt så att årtalen 2020 ersätts med årtalen 2021.  

2.2  Lagen om beskattningsförfarande

2.2.1 Försummelseavgift 

Inom Skatteförvaltningen har den tolkningsmöjligheten lyfts fram att påförandet av förseningsavgift också kan utgöra ett hinder för att försummelseavgift påförs till följd av ett innehållsligt fel i uppgifter som lämnas för sent. Det är viktigt att se till att man med hot om adekvat påföljd kan främja uppgifternas riktighet. Därför föreslås det att formuleringen i 22 a § 8 mom. i lagen om beskattningsförfarande preciseras så att det uttryckligen framgår att försummelseavgift inte påförs för uppgifter som lämnas för sent till inkomstregistret, om förseningsavgift enligt lagen om inkomstdatasystemet har påförts på grund av att uppgifterna lämnats för sent. 

Ändringen är teknisk. 

2.2.2 Förskott som räknas till godo  

Det föreslås att 34 § 1 och 3 mom. och 34 a § i lagen om beskattningsförfarande kompletteras genom att förskottsinnehållning som uppgetts i en anmälan till Inkomstregisterenheten nämns i dem. Det blir aktuellt att tillämpa bestämmelserna ändrade på det nu föreslagna sättet i samband med beskattningen för 2019, som verkställs 2020. 

Ändringarna är tekniska och beror på det ändrade anmälningsförfarandet. 

2.3  Lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ

2.3.1 Rättelse av fel i skattedeklaration 

Som ett led i lagstiftningsändringarna i anslutning till reformen av inkomstdatasystemet fogades det till lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ en 25 a § enligt vilken ett fel i uppgifter som förts in i inkomstregistret ska rättas med iakttagande av bestämmelserna i lagen om inkomstdatasystemet. I samband med de nämnda ändringarna gjordes ingen översyn av det nu aktuella 25 § 3 mom. Bestämmelsens hänvisning till arbetsgivares sjukförsäkringsavgift är omotiverad eftersom fel i uppgifter som gäller sjukförsäkringsavgifter ska rättas i enlighet med lagen om inkomstdatasystemet. Hänvisningen till arbetsgivares sjukförsäkringsavgift föreslås därför bli struken ur momentet. 

2.3.2 Förseningsavgift 

När inkomstregistret togs i bruk övergick man vid ingången av 2019 i fråga om anmälan om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift till ett anmälningsförfarande som sker via inkomstdatasystemet. Detsamma gäller i den nu aktuella 35 § 3 mom. 1 punkten nämnd ersättning för arbete som betalats till ett samfund, ett andelslag eller en annan sammanslutning och förskottsinnehållning på ersättningen samt i 3 punkten nämnd royalty och källskatt på den. Om dessa uppgifter som ska anmälas till inkomstregistret anmäls för sent, påförs det en förseningsavgift enligt 22 och 23 § i lagen om inkomstdatasystemet.  

Det föreslås en sådan ändring av 35 § 3 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ att de omotiverade hänvisningarna till arbetsgivares sjukförsäkringsavgift, ersättning för arbete som betalats till ett andelslag eller en annan sammanslutning och royalty stryks. 

Dessutom behöver momentet ändras på grund av den lagstiftning om aktiesparkonton som ska tillämpas från ingången av 2020. Den som gör en betalning ska verkställa förskottsinnehållning på avkastning som tagits ut från aktiesparkontot eller, om mottagaren är begränsat skattskyldig, ta ut källskatt. Dessa poster anmäls till Skatteförvaltningen genom en deklaration av skatter som betalas på eget initiativ. Avkastningen från ett aktiesparkonto ska närmast jämställas med ränta som omfattas av förskottsinnehållning eller källskatt, och som inte hör till de skatteslag som med stöd av 3 mom. ska betraktas som ett enda skatteslag.  

Därför föreslås momentet bli ändrat på så sätt att förskottsinnehållning eller källskatt på avkastning som tagits ut från ett aktiesparkonto inte hör till de poster som med stöd av 3 mom. ska betraktas som ett enda skatteslag. 

Det föreslås vidare att 3 mom. görs tydligare genom att det inledande stycket och det nuvarande 1 och 3 mom. slås ihop till en bestämmelse. 

2.3.3 Rättelse av betalarens beskattning till följd av återkrav 

1 51 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ innehåller särskilda bestämmelser om betalare. Det föreslås att paragrafen fogas ett nytt 5 mom. enligt vilket betalarens skatt för skatteperioden inte rättas, om mottagaren av betalningen till betalaren betalar tillbaka inkomst som mottagaren har fått under ett tidigare år så sent att den förskottsinnehållning som har verkställts eller den källskatt som har tagits ut på inkomsten har beaktats i mottagarens beskattning.  

För betalaren betyder förslaget att bruttoåterkrav ska tillämpas efter det datum som Skatteförvaltningen har bestämt genom sitt beslut, varvid betalaren återkräver ett belopp som motsvarar överbetalningen och dessutom ett belopp som motsvarar förskottsinnehållningen. Om betalaren med faktura av inkomsttagaren återkräver enbart nettobeloppet, som inkomsttagaren betalar först efter det att förskottsinnehållningen eller källskatten har beaktats i hans eller hennes beskattning kan betalaren emellertid trygga sin ställning genom att av inkomsttagaren även återkräva ett belopp som motsvarar förskottsinnehållningen.  

Förslaget gäller utöver förmåner på ett enhetligt sätt även löneinkomster och andra prestationer som arbetsgivarna betalar. Ett enhetligt anmälnings- och beskattningsförfarande vid återkrav är tydligt för betalaren, när förfarandet för såväl löner och andra prestationer som pensioner och förmåner är kopplat till samma datum som bestäms genom Skatteförvaltningens beslut. Datumet föreslås dessutom vara detsamma som det datum som tillämpas vid inkomstbeskattningen i fråga om pensioner och lagstadgade förmåner och som Skatteförvaltningen bestämmer genom ett beslut som utfärdas med stöd av inkomstskattelagen. Den föreslagna lösningen är även den mest kostnadseffektiva med tanke på den administrativa bördan för övriga myndigheter och betalaren och betalningsmottagaren samt med tanke på Skatteförvaltningens systemkostnader. 

Den övergång till ett smidigt slutförande av beskattningen som gjordes från och med skatteåret 2018 innebär att beskattningen av inkomsttagarna slutförs vid olika tidpunkter och att den beskattning av personkunder som slutförs tidigast i praktiken blir klar i mitten av maj. Således är det motiverat att genom beslut av Skatteförvaltningen, i överensstämmelse med det beslut som meddelas med stöd av 112 a § i inkomstskattelagen, bestämma den tidpunkt när betalarens skatt för skatteperioden senast kan rättas vid återkrav.  

Enligt den andra meningen i det föreslagna 51 § 5 mom. bestämmer Skatteförvaltningen före vilken kalenderdag året efter det år då den ursprungliga prestationen betalades som mottagaren av betalningen i de fall som avses i momentet ska göra återbetalningen för att betalarens skatt för skatteperioden ska kunna rättas i fråga om förskottsinnehållning som har verkställts eller källskatt som har tagits ut på den återbetalda prestationen.  

Den föreslagna bestämmelsen utgör inget hinder för återkrav efter utsatt datum, men då är det skäl för betalaren att tillämpa bruttoåterkrav.  

Vid återkrav av prestationer som omfattas av källskatt är det meningen att bestämmelsen ska tillämpas när källskatt har tagits ut hos en begränsat skattskyldig som senare under skatteåret retroaktivt har blivit allmänt skattskyldig och källskatten har beaktats i beskattningen av mottagaren av betalningen. Bestämmelsen ska inte gälla den del av året för vilken mottagaren av betalningen beskattas som begränsat skattskyldig. Bestämmelsen föreslås även gälla situationer där mottagaren av en betalning har framfört ett krav på att beskattningen ska verkställas i den ordning som anges i lagen om beskattningsförfarande och källskatten har beaktats i beskattningen av mottagaren. 

2.3.4 Följdändring 

Det är motiverat att också i formuleringen av bestämmelserna om följdändring i 73 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ beakta övergången till ett anmälningsförfarande som sker via inkomstdatasystemet. Därför föreslås 1 och 2 mom. bli ändrade på så sätt att en följdändring kan göras också om skattebeloppet har ändrats till följd av i inkomstregistret införda uppgifter. 

Det är meningen att införandet av de ovannämnda uppgifterna i inkomstregistret ska omfatta både lämnande av uppgifter till Inkomstregisterenheten i enlighet med 10 § i lagen om inkomstdatasystemet och införande av uppgifter till följd av rättelse av uppgifter i enlighet med 4 § 3 mom. i den lagen.  

3.1  Ikraftträdandebestämmelserna i lagar som gäller av inkomstdatasystemet

I och med att ikraftträdandet av den andra fasen av reformen för inkomstdatasystemet skjuts upp kommer även de eftersträvade fördelarna för de som anmäler pensions- och förmånsinkomsterna och för de som använder dessa uppgifter att uppnås senare än planerat. Då tidtabellen ändras har man dock möjlighet att främja ett smidigt anmälningsförfarande och ett fungerande inkomstdatasystem när det gäller de uppgifter som anmälts till inkomstregistret och övriga uppgifter som anmälts av arbetsgivare samt ett tidsenligt och kvalitetsmässigt datainnehåll i inkomstregistret för såväl de anmälningspliktiga arbetsgivarna som de som använder uppgifterna.  

Ändringen av tidtabellen föranleder Skatteförvaltningen ytterligare kostnader för sammanlagt 15 miljoner euro år 2020. Av dem utgör 2 310 000 euro personalens personalutgifter, 157 000 euro övriga personalrelaterade utgifter, 10 963 000 euro experters utgifter för köpta tjänster, 850 000 euro övriga It-utgifter såsom utgifter för licenser och drifttjänster, 480 000 euro utgifter för lokaler samt 240 000 euro övriga verksamhetsutgifter. En fjärde tilläggsbudget för 2019 innehåller förslag om ett tilläggsanslag på 15 miljoner euro under moment 28.70.21.  

3.2  Ändringar i lagen om beskattningsförfarande och lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ

Med bestämmelsen i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ om återkrav är det meningen att ange när en betalares beskattning senast kan rättas i fråga om förskottsinnehållningen eller källskatten på en återkrävd prestation. Det datum som Skatteförvaltningen bestämmer avgör när det senast är ändamålsenligt att genomföra återkravet i netto. Den föreslagna bestämmelsen underlättar betalarnas verksamhet när de har ett tydligt datum för detta. 

Med undantag för den bestämmelse om återkrav som föreslås bli fogad till lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ samt ändringar i lagen om beskattningsförfarande är ändringarna tekniska och har inga konsekvenser för betalarna, inkomsttagarna eller verksamheten hos dem som får uppgifter ur inkomstregistret.