1.1  Bakgrund

Europaparlamentet och rådet har utfärdat ett direktiv 2009/148/EG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för asbest i arbetet (nedan asbestdirektivet ).  

Asbestdirektivet har ändrats genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2668 (nedan ändringsdirektivet ) som utfärdades den 22 november 2023. Ändringsdirektivet ska med vissa undantag sättas i kraft nationellt senast den 21 december 2025. I ändringsdirektivet har den senaste vetenskapliga och teknologiska utvecklingen inom branschen beaktats och det har föreskrivits närmare om åtgärder för att skydda arbetstagarna mot exponering för asbest. Det nationella genomförandet av ändringsdirektivet sker huvudsakligen genom en ändring av statsrådets förordning om säkerheten vid asbestarbeten (798/2015, nedan förordningen om asbestarbete ), men en del av de krav som ställs enligt direktivet förutsätter reglering på lagnivå.  

Enligt regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering ska statens regionförvaltning reformeras. Detta innebär att tillstånds-, styrnings- och tillsynsuppgifterna koncentreras till ett nytt sektorsövergripande ämbetsverk, där ett verksamhetsområde är arbetarskydd. Regeringens proposition som gäller ämbetsverket (RP 13/2025 rd) lämnades till riksdagen den 13 mars 2025. Arbetarskyddet vid det nya ämbetsverket omfattar också erkännande av vissa examina som avlagts i en annan EU- eller EES-stat som yrkeskompetens i Finland. I lagen om vissa krav på asbestsanering finns för närvarande inga exakta bestämmelser om vilken myndighet som är behörig att i Finland erkänna en examen som en asbestsanerare avlagt utomlands. Samtidigt är det motiverat att precisera villkoren för den yrkeskompetens som krävs av asbestsanerare. 

I bestämmelser i olika statsrådsförordningar som preciserar arbetarskyddslagen (738/2002) och som gäller olika branscher föreskrivs det för närvarande utöver om asbestsanerare om vissa andra uppgifter som förutsätter särskild yrkeskompetens. Gemensamt för dem är att uppgifterna är förenade med särskilda kompetenskrav med tanke på arbetarskyddet. När bestämmelserna förutsätter särskild kompetens som visats genom utbildning eller examen, får arbete utföras endast av en person som uppfyller de yrkeskompetenskrav som ställs. Enligt 18 § 1 mom. i grundlagen har var och en i enlighet med lag rätt att skaffa sig sin försörjning genom arbete, yrke eller näring som han eller hon valt fritt. De yrkeskompetenskrav som grundar sig på lagstiftning hänför sig till rätten enligt 18 § 1 mom. i grundlagen att fritt välja arbete och yrke, och därför bör bestämmelserna om yrkeskompetens utfärdas på vanlig lagnivå i stället för genom förordning. 

Statsrådets förordning om säkerheten vid byggarbeten (205/2009, nedan byggarbetsförordningen ) trädde i kraft 2009. Social- och hälsovårdsministeriet har utrett hur tidsenlig lagstiftningen om säkerheten vid byggarbeten är och vilka utvecklingsbehov det finns. Utifrån responsen från arbetarskyddsmyndigheterna, arbetsmarknadsorganisationerna och andra intressentgrupper har det visat sig nödvändigt att gå igenom bestämmelserna och göra ändringar. Avsikten är att den reviderade byggarbetsförordningen ska utfärdas 2026. Revideringen av byggarbetsförordningen förutsätter att vissa bestämmelser om bemyndigande att utfärda förordning som ingår i arbetarskyddslagen preciseras och att behövliga nya bestämmelser fogas till lagen.  

1.2  Beredning

4.1  De viktigaste förslagen

Enligt propositionen föreslås att den förhandsanmälan om asbestsanering som ska göras till myndigheten ska innehålla uppgifter om den utbildning som arbetstagarna genomgått och om datum för intyget över särskild undervisning och handledning. Det föreslås att förutsättningarna för utlämnande av uppgifter från den offentliga informationstjänsten för registret över tillstånd för asbestsanering ska ändras så att de harmoniseras med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (nedan dataskyddsförordningen ) så, att utlämnande av uppgifter inte längre ska basera sig på personens samtycke utan att det i lag ska föreskrivas att det är myndighetens uppgift.  

Det föreslås att regionförvaltningsverket utses till den myndighet som erkänner en asbestsanerares yrkeskompetens som erhållits genom utbildning i en annan EU- eller EES-stat. Samtidigt är det nödvändigt att precisera det yrkeskompetenskrav som förutsätts av asbestsanerare så att det bättre motsvarar begreppet reglerat yrke och tillämpningspraxis för bestämmelsen. 

Det föreslås att arbetarskyddslagen ändras så att de grundläggande kraven på yrkeskompetens i fråga om vissa andra arbetsuppgifter samlas i lagen. Bestämmelser om dessa krav finns för närvarande i statsrådsförordningar. Enligt förslaget ska yrkeskompetenskraven preciseras så att de bättre motsvarar begreppet reglerat yrke. Det föreslås att regionförvaltningsverket utses till den myndighet som erkänner yrkeskompetens som erhållits genom utbildning i en annan EU- eller EES-stat också för dessa yrken. 

Det föreslås inga ändringar i de olika innehållsmässiga kraven på yrkeskompetens, utan förslagen är författningstekniska till sin natur. 

Samtidigt föreslås att det i arbetarskyddslagen tas in en bestämmelse om utnämning av en säkerhetskoordinator för gemensamma byggarbetsplatser samt bemyndiganden att utfärda förordning som hänför sig till revideringen av byggarbetsförordningen. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

Konsekvenserna av de föreslagna bestämmelserna om asbestsanering berör företag som utför asbestsanering och deras anställda. År 2024 fanns det 374 giltiga tillstånd för asbestsanering. I praktiken är det endast få företag som har tillstånd för asbestsanering som endast utför asbestsaneringsarbete. Merparten av tillståndshavarna är företag och endast ett fåtal tillstånd har beviljats fysiska personer som är enskilda näringsidkare. Det görs cirka 10 000 förhandsanmälningar om asbestrivningsarbete till arbetarskyddsmyndigheten per år. 

Enligt regionförvaltningsverkets uppskattning är de företag som utför asbestsanering i huvudsak små företag som vanligen sysselsätter 1–5 arbetstagare. Det har införts ca 6 800 personer i registret över personer som är behöriga för asbestsaneringsarbete. I registret har antecknats alla arbetstagare som anmälts under den tid registret funnits, men i praktiken utför många asbestarbete endast sällan och av denna anledning är antalet personer som faktiskt utför asbestsanering avsevärt lägre. År 2022 hade exempelvis cirka 80 företag anmält endast färre än 700 asbestsanerare till registret över dem som i sitt yrke är exponerade för ämnen och processer som medför risk för cancersjukdom (ASA-registret). 

Eftersom de föreslagna ändringarna i förhandsanmälan om asbestrivningsarbete är ringa, bedöms förslaget inte medföra några väsentliga ekonomiska merkostnader för företagen som administrativ börda. 

För arbetarskyddsmyndigheten innebär förslagen som en engångsuppgift en smärre teknisk uppdatering av förhandsanmälningsblanketten för asbestrivningsarbete samt en teknisk bearbetning av verksamheten i sökfälten i den offentliga informationstjänsten i registret över tillstånd för asbestrivning. Enligt informationen vid beredningen har dessa uppgifter ringa konsekvenser för myndigheternas verksamhet. 

De övriga konsekvenserna av ändringsdirektivet har bedömts i samband med förordningen om asbestarbete, genom vilken direktivet genomförs till övriga delar. 

De ändringar som föreslås i den offentliga informationstjänsten i registret över tillstånd för asbestsanering innebär i praktiken inga ändringar i fråga om behandlingen av personuppgifter. Den offentliga informationstjänsten för tillståndshavare innehåller huvudsakligen uppgifter om juridiska personer och det är således fråga om andra personuppgifter än sådana som avses i dataskyddsförordningen. Under den gällande regleringen har det inte förekommit några situationer där myndigheten inte har fått samtycke till att de uppgifter som avses i lag offentliggörs via informationstjänsten. Konsekvenserna i fråga om dataskyddet blir således ringa. Genom att bestämmelser om grunden för behandling av personuppgifter fogas till lagstiftningen harmoniseras regleringen med kraven i dataskyddsförordningen. 

De föreslagna bestämmelserna om yrkeskompetens och erkännandet av yrkeskompetens är huvudsakligen författningstekniska. Yrkeskompetenskraven motsvarar innehållsmässigt kraven i gällande lagstiftning. Av denna anledning har de förslag som gäller yrkeskompetens inte några väsentliga konsekvenser för arbetstagarna eller arbetarskyddsmyndigheten. Ställningen för personer som redan har yrkeskompetens kommer att beaktas genom att det i övergångsbestämmelsen ska föreskrivas om den behörighet som följer av yrkeskompetens som förvärvats innan lagen trädde i kraft. 

4.3  Proportionalitetsprövning av den föreslagna yrkesregleringen

Enligt statsrådets förordning om proportionalitetsprövning före antagandet av reglering av yrken (376/2020, nedan förordningen om proportionalitetsprövning ) förutsätts att det utförs en bedömning av proportionaliteten i bestämmelser och att förklaringar åtföljer bestämmelserna före införande av nya eller ändring av befintliga lagar, förordningar eller myndighetsföreskrifter som begränsar tillträdet till, utövandet av, eller någon form för utövandet av reglerade yrken. Det ministerium som svarar för beredningen av yrkesregleringen inom förvaltningsområdet ska underrätta kommissionen om de motiveringar med stöd av vilka ny eller ändrad reglering som bedömts i enlighet med förordningen anses vara motiverad och proportionell. Bestämmelserna i förordningen om proportionalitetsprövning grundar sig på kraven enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/958 om proportionalitetsprövning före antagandet av ny reglering av yrken.  

Förordningen om proportionalitetsprövning förutsätter att yrkesregleringen kan motiveras med mål av allmänt samhällsintresse. Den myndighet som svarar för beredningen av regleringen ska särskilt beakta om bestämmelser som gäller detta är objektivt motiverade med hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsa, eller av sådan hänsyn till allmänintresset som avses i artikel 6.2 i direktivet om proportionalitetsprövning före antagandet av ny reglering av yrken. Med hänsyn till allmänintresset avses i direktivet skydd bl.a. för arbetstagare och andra tjänstemottagare. 

Yrkesregleringen ska även vara proportionell. Vid beredningen av lagstiftning som gäller reglerade yrken ska myndigheten säkerställa att bestämmelserna är ägnade att säkerställa att det uppsatta målet nås och inte överskrider vad som är nödvändigt för att nå målet. 

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

Genom propositionen genomförs de artiklar i ändringsdirektivet som ska regleras nationellt på lagnivå. I ändringsdirektivet har det gjorts vissa preciseringar i myndighetsförfarandet som gäller asbestsanering. Direktivets bestämmelser som gäller förhandsanmälan om asbestrivningsarbete som ska göras till myndigheten och om den offentliga informationstjänsten är exakta och avsikten är att den nationella regleringen till denna del ska motsvara minimikraven i direktivet. 

I ändringsdirektivet har också förutsättningarna för beviljande av tillstånd för asbestsanering preciserats. De preciseringar av tillståndsförfarandet som gjorts i ändringsdirektivet ingår för sin del redan i den nationella lagstiftningen. Vid verkställigheten utnyttjas i övrigt uppgifterna i det befintliga registret över behöriga asbestsanerare och ändringarna riktas till förhandsanmälningsförfarandet, eftersom förutsättningarna för att begränsa den grundläggande rätten att idka näring inverkar på tillståndet för asbestsanering och på möjligheterna att ändra på förutsättningarna för beviljande av tillstånd. 

5.2  Handlingsmodeller som används eller planeras i andra medlemsstater

Genomförandet av ändringsdirektivet pågår också i andra medlemsstater. Inom ramen för kommissionens yrkesinspektörskommitté har det genomförts en enkät bland annat om hur den utbildning som asbestarbete förutsätter ska ordnas och regleras i olika medlemsstater. På basis av detta kan det konstateras att olika medlemsstaters nationella lagstiftning och system skiljer sig från varandra när det gäller arrangemangen kring den utbildning för arbetstagare som avses i ändringsdirektivet. I en del medlemsländer förutsätts exempelvis att utbildningen tillhandahålls av en certifierad aktör. I Finland har artiklarna om utbildning i olika arbetarskyddsdirektiv genomförts genom bestämmelser om särskild undervisning och handledning som arbetsgivaren tillhandahåller sina arbetstagare. Detta föreslås också i fråga om ändringsdirektivet, varvid genomförandet av utbildningskraven till denna del föreslås ske genom en ändring av förordningen om asbestarbete. 

Genomförandet av direktivet i olika medlemsstater är också beroende av nivån på medlemsstaternas lagstiftning om asbestarbete och om de ärendehelheter som regleras i ändringsdirektivet redan är i kraft nationellt. I Finland har en del av kraven i ändringsdirektivet redan ansetts ingå i tillräcklig omfattning i gällande lagstiftning. 

7.1  Lagen om vissa krav på asbestsanering

2 §.Behörighet för asbestsanerare . I paragrafen föreskrivs om yrkeskompetenskravet för asbestsanerare. Asbestsanering är krävande specialarbete. Bakgrunden till bestämmelsen är målet att säkerställa att endast sådana arbetstagare som har genomgått den utbildning som krävs anlitas för asbestsanering.  

Enligt 3 § 1 mom. 1 punkten i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer avses med reglerat yrke en tjänst eller uppgift där specifika i lagstiftningen föreskrivna yrkeskvalifikationer krävs av den som tillträder eller utövar tjänsten eller uppgiften. Asbestsanerare är ett reglerat yrke som avses i 3 § 1 mom. 1 punkten i den lagen. Enligt 2 mom. i den gällande paragrafen är kompetenskravet för asbestsanerare lämplig yrkesexamen eller en del av examen. I praktiken har som lämplig examen godkänts endast den valfria examensdelen Asbestarbeten som hör till yrkesexamen inom husbyggnadsbranschen. 

Det föreslås att 2 mom. ändras så att som yrkeskompetenskrav förutsätts en eller flera lämpliga delar av en yrkesinriktad examen inom något lämpligt teknikområde. Regleringen motsvarar då bättre begreppet reglerat yrke och tillämpningspraxis för bestämmelsen. Avsikten är att närmare bestämmelser om lämplig yrkesexamen och om en eller flera delar av den ska ingå i förordningen om asbestarbete.  

I 4 § i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer föreskrivs om de aktörer som erkänner yrkeskvalifikationer. Enligt den paragrafen fattar Utbildningsstyrelsen, om inte annat föreskrivs någon annanstans, beslut om den behörighet för reglerade yrken som bevis på formella kvalifikationer medför. De aktörer som erkänner yrkeskvalifikationer har inte definierats exakt i lagen om vissa krav på asbestsanering. I praktiken har uppgiften skötts av ansvarsområdet för arbetarskyddsuppgifter vid Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland, som också sköter registreringen av personer som har behörighet för asbestsanering och förandet av registret. 

Utgångspunkten har varit att det alltid är den myndighet inom det förvaltningsområde som svarar för regleringen av yrket i fråga som har tillräcklig sakkunskap om innehållet i yrkesverksamheten som ska vara den myndighet som ansvarar för erkännandet av yrkeskvalifikationer. I arbetarskyddslagstiftningen som helhet är det ändamålsenligt att arbetarskyddsmyndigheten beslutar om erkännande av yrkeskvalifikationer inom sitt förvaltningsområde. 

Med anledning av det som konstateras ovan föreslås det att 3 mom. ändras så att där fastställs vilken lagstiftning som ska tillämpas vid erkännandet och vilken myndighet som är behörig för uppgiften. Enligt momentet föreslås att de examensfordringar som krävs enligt 2 mom. också ska uppfyllas av en person som har ett beslut enligt lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer om en motsvarande behörighet som grundar sig på bevis på formella kvalifikationer och som förvärvats i någon annan stat inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Det föreslås att beslut om den behörighet som grundar sig på bevis på formella kvalifikationer som förvärvats i någon annan stat inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska fattas av regionförvaltningsverket på det sätt som föreskrivs i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. Förfarandet för erkännande av examina ska bestämmas i enlighet med lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer som det hänvisas till i momentet. I den nämnda lagen föreskrivs bl.a. om förutsättningarna enligt den generella ordningen för erkännande.  

Paragrafens 3 mom. innehåller för närvarande också ett bemyndigande att utfärda närmare bestämmelser om den behörighet som krävs av asbestsanerare. Det föreslås att bestämmelsen preciseras så att i den tillräckligt noggrant specificeras de yrkeskompetensfrågor som avses bli reglerade genom förordning, det vill säga lämplig yrkesexamen inom det tekniska området och lämpliga delar av den. Det kan vara fråga om en eller flera lämpliga delar. Avsikten är att närmare bestämmelser om benämningen på lämplig yrkesexamen och lämpliga examensdelar ska utfärdas i en förordning om asbestarbeten som utfärdas med stöd av det bemyndigande att utfärda förordning som finns i den gällande lagen. Också det gällande bemyndigandet är tillräckligt omfattande för detta. Eftersom det nu föreslås att bemyndigandet att utfärda förordning ska ändras, förblir den förordning som utfärdats med stöd av det tidigare bemyndigandet i kraft. 

11 §.Offentlig informationstjänst. I paragrafen föreskrivs det om en offentlig informationstjänst för tillstånd för asbestsanering. Uppgifter som får lämnas ut är tillståndshavarens namn eller firma, kontaktuppgifter, företags- och organisationsnummer, hemort, registernummer samt datum då tillståndet beviljats, giltighetstid för och återkallande av tillstånd. Den tjänst som tillståndsmyndigheten upprätthåller finns i det allmänna datanätet på adressen https://asbestipurkuluparekisteri.ahtp.fi/ .  

Syftet med den offentliga informationstjänsten är att underlätta tillgången till information så att företag, bostadsaktiebolag eller privatpersoner som låter utföra asbestsanering har möjlighet att säkerställa att en aktör som tillhandahåller tjänster för dem har ett giltigt myndighetstillstånd för asbestsanering. Asbestsanering är noggrant reglerat för att skydda arbetstagare och andra inom arbetets verkningsområde från cancerframkallande asbestfibrer. Därför är det viktigt att sanering endast utförs av aktörer, som i arbetet har tillgång till sådana anordningar och redskap som behövs för säker asbestsanering samt serviceutrymmen för dessa och, som av myndigheten har beviljats det tillstånd som behövs för verksamheten. 

Enligt artikel 1.13 i ändringsdirektivet ska medlemsstaterna göra en förteckning över företag som har erhållit ett tillstånd allmänt tillgänglig i enlighet med nationell rätt och praxis. De gällande bestämmelserna om den offentliga informationstjänsten för tillstånd för asbestsanering uppfyller i princip kraven i artikeln i fråga. 

Efter att den gällande bestämmelsen kom till har dataskyddsförordningen trätt i kraft. Eftersom den nationella lagstiftningen om den offentliga informationstjänsten antogs innan dataskyddsförordningen började tillämpas, har informationstjänstens förenlighet med bestämmelserna i dataskyddsförordningen bedömts i samband med beredningen. Nationellt har det bedömts att personuppgifter inom ramen för grundlagen kan offentliggöras i en offentlig informationstjänst endast om grunderna för publiceringen är godtagbara med avseende på garantierna för rättsskydd och syftet med systemet för de grundläggande fri- och rättigheterna (t.ex. GrUU 2/2017 rd och GrUU 65/2014 rd). 

När personuppgifter behandlas i ett allmänt datanät kan den personuppgiftsansvarige inte försäkra sig om mottagarens rätt att använda personuppgifter, eftersom uppgifterna finns tillgängliga för vem som helst. Den personuppgiftsansvarige kan inte heller försäkra sig om personuppgifternas senare användningsändamål. Genom artikel 6.4 i dataskyddsförordningen ges möjlighet att i den nationella lagstiftningen avvika från principen om ändamålsbegränsning. Den nationella lagstiftningen som utfärdas ska vara nödvändig och proportionell för att skydda de mål som avses i artikel 23 i dataskyddsförordningen. I artikel 23 i dataskyddsförordningen föreskrivs det om medlemsstaternas möjlighet att reglera om begränsningar bl.a. i fråga om de allmänna behandlingsprinciper som avses i artikel 5 till den del bestämmelserna motsvarar de rättigheter som fastställs i artikel 12–22. Ett grundläggande krav för en sådan reglering är att begränsningarna till väsentliga delar sker med respekt för andemeningen i de grundläggande rättigheterna och friheterna och att begränsningarna utgör nödvändiga och proportionella åtgärder i ett demokratiskt samhälle. Begränsningar är möjliga endast för att säkerställa de mål som anges i förordningen. 

I fråga om den informationstjänst som gäller asbestsanering aktualiseras dataskyddsförordningens artikel 23.1 e enligt vilken den föreslagna regleringen kan motiveras med unionens eller en medlemsstats viktiga mål av generellt allmänt intresse, inberäknat folkhälsa och social trygghet. Utlämnande av uppgifter om aktörer som fått tillstånd för asbestsanering grundar sig på ett uttryckligt krav i ändringsdirektivet. I den offentliga informationstjänsten är det till centrala delar fråga om uppgifter som hänför sig till näringsidkande och som inte är personuppgifter. Elektroniskt utlämnande av personuppgifter föreslås endast gälla uppgifter som är nödvändiga för att bedöma tillgången till information och ett säkert genomförande av asbestsanering. Uppgifterna innehåller inte sådana särskilda kategorier av personuppgifter som avses i artikel 9 i dataskyddsförordningen eller andra i konstitutionellt hänseende känsliga uppgifter. I propositionen föreslås det dessutom att uppgifter i ett personregister som placeras i ett datanät ska kunna sökas endast som enskilda sökningar med begränsade sökkriterier. Genom bestämmelsen i fråga ska de särskilda åtgärder, nämligen så kallade skyddsåtgärder, som förutsätts i artikel 23.2 i dataskyddsförordningen beaktas. 

De föreslagna bestämmelserna är nödvändiga och proportionella för att trygga arbetssäkerheten för arbetstagare och säkerheten och hälsan för andra personer inom asbestsaneringens verkningsområde. Informationstjänsten har ett mål av allmänt intresse och regleringen är proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. Syftet med informationstjänsten, således att bevara rättsskyddet och hälsan för asbestsanerare och andra personer inom arbetets verkningsområde och därmed i sista hand främja de rättigheter som tryggas i 7 § 1 mom. och 18 § 1 mom. i grundlagen, kan anses vara godtagbart med tanke på systemet för de grundläggande fri- och rättigheterna och också vara förenligt med ett allmänt intresse på det sätt som avses i dataskyddsförordningen. De föreslagna bestämmelserna bedöms också vara nödvändiga och proportionerliga i ett demokratiskt samhälle så som förutsätts i artikel 23 i dataskyddsförordningen. 

Enligt den gällande lagen krävs tillståndshavarens samtycke för att uppgifter ska kunna lämnas ut via den offentliga informationstjänsten. Samtycke till att uppgifter lämnas ut utreds i samband med ansökan om tillstånd. Enligt uppgifter som erhållits i samband med beredningen har det inte förekommit sådana situationer där samtycke till att uppgifter lämnas ut via den offentliga informationstjänsten inte skulle ha erhållits. Det här är naturligt, eftersom det i praktiken är till fördel för tillståndshavaren att uppgifterna kan lämnas ut via myndighetens offentliga informationstjänst. I samband med beredningen har man också bedömt ändamålsenligheten med det krav på samtycke som ligger till grund för behandlingen av personuppgifter. 

I artikel 6 i dataskyddsförordningen fastställs grunderna för behandling av personuppgifter och i artikel 7 villkoren för behandling som grundar sig på samtycke av den registrerade. I fråga om grunderna för behandling av personuppgifter konstateras i skäl 43 i dataskyddsförordningen att samtycket inte bör utgöra giltig rättslig grund för behandling av personuppgifter i ett särskilt fall där det råder betydande ojämlikhet mellan den registrerade och den personuppgiftsansvarige. Det här gäller i synnerhet situationer där den personuppgiftsansvarige är en myndighet. Enligt Europeiska dataskyddsstyrelsens anvisning har arbetsgruppen för skydd av enskilda med avseende på behandlingen av personuppgifter ansett att det i stället för samtycke finns andra lagliga grunder som i princip lämpar sig bättre för myndigheternas verksamhet. I anvisningen hänvisas särskilt till artikel 6.1 c och e i dataskyddsförordningen. 

Av ovan anförda skäl föreslås det i 1 mom. att utlämnande av uppgifter i den offentliga informationstjänsten inte längre ska förutsätta tillståndshavarens samtycke. Eftersom det föreslås att utlämnandet av uppgifter enligt lagstiftningen uttryckligen ska åläggas en myndighet, ska behandlingen av personuppgifter hos myndigheten i fortsättningen grunda sig på artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen, således på den personuppgiftsansvariges lagstadgade skyldighet och inte på samtycke. Enligt artikel 6.3 i dataskyddsförordningen ska den lagstiftning som fastställer den rättsliga grunden för behandling av personuppgifter uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. Behandlingen av personuppgifter grundar sig på arbetarskyddsmyndighetens tillsynsuppgift och tillsynsskyldighet enligt arbetarskyddslagstiftningen. Den föreslagna bestämmelsen om behandling av personuppgifter bidrar till att fullgöra det allmännas skyldighet att sörja för skyddet av arbetskraften. Därmed uppfyller lagen ett mål av allmänt intresse.  

Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande (GrUU 32/2008 rd) ansett att med avseende på skyddet för privatlivet och personuppgifter är det av relevans att det i ett webbaserat personregister inte går att söka uppgifter på stora grupper utan till exempel bara genom enskild sökning. Därför föreslås i 2 mom. att uppgifter i informationstjänsten enbart får sökas med enkel sökning. Som sökkriterier föreslås tillståndshavarens namn eller firma, företags- och organisationsnummer eller hemort.  

I 3 mom. föreslås bestämmelser om att tillståndsmyndigheten utan dröjsmål ska radera uppgifter om tillståndshavaren ur den offentliga informationstjänsten på tillståndshavarens begäran eller när tillståndet har återkallats eller tillståndsmyndigheten har fått kännedom om att den tillståndspliktiga verksamheten upphört. Syftet med bestämmelsen är att uppgifterna i den offentliga informationstjänsten ska vara tillförlitliga och uppdaterade. Bestämmelsen ska motsvara 2 mom. i den gällande paragrafen.  

7.2  Lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen

48 §.Skyldighet att göra förhandsanmälan . Paragrafen gäller skyldighet för arbetsgivaren eller någon annan som ansvarar för verksamheten att lämna arbetarskyddsmyndigheten en förhandsanmälan om den verksamhet som bedrivs.  

I 2 mom. föreskrivs om de uppgifter om hälsotillstånd och andra personuppgifter som ska ingå i förhandsanmälan om asbestrivningsarbete. Bakgrunden till momentet och sambandet med kraven enligt lagstiftningen som gäller behandling av personuppgifter har beskrivits i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen, lagen om vissa tekniska anordningars överensstämmelse med gällande krav och 13 § i lagen om inkomstdatasystemet (RP 94/2021 rd). Närmare bestämmelser om förhandsanmälan och de uppgifter som ska ingå i den ska ingå i 9 § i förordningen om asbestarbete.  

Det föreslås att 2 mom. ändras författningstekniskt så att dess struktur blir en förteckning och innehållsmässigt så att förhandsanmälan ska innehålla uppgifter om arbetstagarnas utbildning och datum för intyg över särskild undervisning och handledning. Därutöver föreslås att förhandsanmälan ska innehålla uppgifter om datum för senaste tillpassningsprovning för andningsskydd. Eftersom halterna av asbestfibrer vid asbestrivningsarbete kan bli mycket höga och skyddet i hög grad grundar sig på användning av andningsskydd, hjälper informationen om tillpassningsprovning tillsynsmyndigheten att försäkra sig om att behövlig skyddsnivå uppnås för skyddet av arbetstagarna. Eftersom uppgifterna presenteras i samband med arbetstagarnas namn, är det fråga om sådana personuppgifter som avses i dataskyddsförordningen. Till övriga delar motsvarar de uppgifter som ska lämnas nuläget.  

Det föreslås att arbetsgivaren i förhandsanmälan ska lämna uppgifter om att de arbetstagare som arbetsgivaren utsett för ett rivningsobjekt har genomgått den utbildning som krävs för yrkeskompetens för asbestrivningsarbetare. Bestämmelser om yrkeskompetenskrav finns i 2 § i lagen om vissa krav på asbestsanering. Behöriga asbestrivningsarbetare ska med stöd av 12 § i samma lag ha registrerat sig i registret över behöriga asbestsanerare. Enligt 12 § 3 mom. i lagen är det en förutsättning för registrering att ett examensbetyg eller någon annan tillförlitlig utredning över att den som antecknas i registret har behörighet visas upp för tillståndsmyndigheten. I situationer där arbetstagaren redan är registrerad finns det således inget behov av att på nytt lämna in ett examensbetyg över yrkeskompetens till tillståndsmyndigheten i samband med behandlingen av förhandsanmälan, utan det räcker att arbetsgivaren har säkerställt sina arbetstagares yrkeskompetens och lämnat dessa uppgifter i förhandsanmälan. Uppgifterna om utbildningen är väsentliga och nödvändiga för att arbetarskyddsmyndigheten ska kunna försäkra sig om att endast kompetenta personer anlitas vid rivningsarbeten. Om det är nödvändigt kan uppgifterna i förhandsanmälan jämföras med uppgifterna i registret över behöriga asbestsanerare. 

Förhandsanmälan ska dessutom innehålla uppgifter om datum för intyg över särskild undervisning och handledning. I 6 § i förordningen om asbestarbete ingår bestämmelser om särskild undervisning och handledning. Avsikten är att paragrafen i fråga ska ändras för genomförandet av asbestdirektivet så att den också innehåller bestämmelser om ett intyg över undervisningen och handledningen. I och med ändringarna ska arbetsgivaren dessutom se till att den undervisning som ges arbetstagare som utför asbestarbete kompletteras vid behov och förnyas minst vart tredje år. För att effektivisera verkställigheten och tillsynen över efterlevnaden av förordningen om asbestarbete föreslås att det i förhandsanmälan också ska anges datum för det senaste intyget över särskild undervisning och handledning separat för varje arbetstagare. Det finns dock inget behov av att foga något egentligt skriftligt intyg till förhandsanmälan. Arbetarskyddsmyndigheten ska kunna utnyttja informationen om särskild undervisning och handledning vid inriktningen av inspektioner. 

Förslaget baserar sig på artikel 1.4 och 1.13 i ändringsdirektivet. 

Bestämmelserna i 48 § 2 mom. i arbetarskyddstillsynslagen kompletterar dataskyddsförordningen och är preciserande nationella specialbestämmelser. Bestämmelsen grundar sig på det nationella handlingsutrymme som ingår i artikel 6.3 och artikel 9.2 b. Genom propositionen föreslås det att användningen av det nationella handlingsutrymmet utvidgas i fråga om de uppgifter som gäller utbildning och särskild undervisning och handledning och att särskilda bestämmelser ska utfärdas med stöd av artikel 6.3 i förordningen. Behandlingen av denna typ av personuppgifter grundar sig på artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen, med stöd av vilken behandlingen är nödvändig för att den personuppgiftsansvarige ska kunna fullgöra en rättslig förpliktelse. Enligt artikel 6.3 i dataskyddsförordningen ska den lagstiftning som fastställer den rättsliga grunden för behandling av personuppgifter uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. Behandlingen av personuppgifter grundar sig på arbetarskyddsmyndighetens tillsynsuppgift och tillsynsskyldighet enligt arbetarskyddslagstiftningen. Den föreslagna bestämmelsen om behandling av personuppgifter bidrar till att med stöd av 18 § i grundlagen fullgöra det allmännas skyldighet att sörja för skyddet av arbetskraften. Därmed uppfyller lagen ett mål av allmänt intresse (se närmare motiveringen till lagstiftningsordningen, avsnitt 10). 

7.3  Arbetarskyddslagen

14 §.Undervisning och handledning för arbetstagarna . I paragrafen föreskrivs det om arbetsgivarens skyldighet att ge arbetstagarna undervisning och handledning samt introduktion.  

I de flesta fall är arbetstagarens behörighet enligt bestämmelserna om arbetarskydd inte bunden till en examen som förvärvats via utbildningssystemet, utan det förutsätts att arbetstagaren har fått tillräcklig undervisning och handledning för uppgiften av arbetsgivaren. För vissa arbeten krävs emellertid yrkeskompetens som visats genom examen eller utbildning. Arbetsgivaren är då skyldig att säkerställa att arbetstagaren har den yrkeskompetens som krävs för arbetet i fråga. 

Paragrafens gällande 2 mom. innehåller ett bemyndigande enligt vilket närmare bestämmelser kan utfärdas genom förordning av statsrådet bland annat om de yrken och uppgifter där det krävs särskild behörighet och om hur denna behörighet ska påvisas. En sådan uppgift som kräver särskild behörighet är exempelvis dykare som utför byggarbeten. Bestämmelser om yrkeskompetenskrav för dykare som utför byggarbeten finns i statsrådets förordning om kompetenskrav och säkerhetsplan för dykare som utför byggarbeten. 

De yrkeskompetenskrav som grundar sig på lagstiftningen begränsar näringsfriheten och rätten till arbete enligt 18 § 1 mom. i grundlagen. Bestämmelserna om yrkeskompetens ska åtminstone i fråga om de grundläggande lösningarna vara på vanlig lagnivå i stället för på förordningsnivå. Eftersom arbetsgivarens undervisning och handledning och den yrkeskompetens som krävs juridiskt är olika frågor, föreslås det att bestämmelserna om yrkeskompetens ska separeras från 14 § och ingå i en ny 14 a §. Det föreslås att det i den senare paragrafen också ska samlas bestämmelser om erkännande av yrkeskompetens. 

Av ovan nämnda skäl föreslås att behövliga författningstekniska ändringar görs i 14 § 2 mom. och att momentet i fortsättningen endast ska gälla den undervisning och handledning som arbetsgivaren ger. Samtidigt föreslås att bemyndigandet att utfärda förordning i 2 mom. preciseras så att det utöver skriftliga instruktioner uttryckligen också ska omfatta arbetsuppgifter för vilka arbetsgivarens skriftliga tillstånd eller särskilda kunnande krävs. Bestämmelser om skriftligt tillstånd finns för närvarande i 14 a § i statsrådets förordning om säker användning och besiktning av arbetsutrustning, enligt vilken det krävs skriftligt tillstånd exempelvis för att köra truck. Också i andra förordningar av statsrådet som utfärdats med stöd av arbetarskyddslagen, exempelvis sådana som gäller byggarbeten, finns bestämmelser om arbetsuppgifter som förutsätter särskilt kunnande, exempelvis en kompetent person för att utföra uppgiften. Arbetsgivaren ska i sådana situationer utifrån förhållandena på arbetsplatsen och den aktuella uppgiften bedöma och fastställa hurdan kompetens eller arbetserfarenhet som krävs, hur den undervisning och handledning som uppgiften kräver vid behov ges och vad som i varje enskilt fall är ett tillräckligt kompetenskrav.  

14 a §.Yrkeskompetenskrav och erkännande av yrkeskompetens för vissa uppgifter. Den föreslagna paragrafen är ny. I paragrafen föreslås bestämmelser om de yrkeskompetenskrav som förutsätts för vissa arbetsuppgifter och om erkännande av en utbildningsexamen som avlagts i en annan EU- eller EES-stat. Bestämmelser om yrkeskompetens som krävs för uppgifter inom arbetarskyddet finns dessutom i lagen om laddare (423/2016) och i lagen om vissa krav på asbestsanering. Gemensamt för dem är att uppgifterna är förenade med särskilda kompetenskrav med tanke på arbetarskyddet. När bestämmelserna förutsätter särskild yrkeskompetens som visats genom utbildning eller examen, får arbete utföras endast av en person som uppfyller de kompetenskrav som ställs.  

Med yrkeskompetens avses i paragrafen detsamma som i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. Med yrkeskvalifikationer avses enligt 3 § 1 mom. 2 punkten i den lagen kvalifikationer som intygas i ett bevis på formella kvalifikationer, ett kompetensbevis eller yrkeserfarenhet eller en kombination av dessa. I den lagen definieras också andra begrepp som är centrala med tanke på dess tillämpning. Med reglerat yrke avses enligt punkt 1 i samma moment i den lagen en tjänst eller uppgift där specifika i lagstiftningen föreskrivna yrkeskvalifikationer krävs av den som tillträder eller utövar tjänsten eller uppgiften. Om arbetsgivaren själv kan överväga hurdan kompetens, utbildning eller erfarenhet uppgiften förutsätter, är det inte fråga om ett yrkeskompetenskrav eller ett reglerat yrke, utan det föreslås att bestämmelserna i 14 § i arbetarskyddslagen ska tillämpas på dessa situationer. 

De yrkeskompetenskrav som föreslås i paragrafen ska till sitt huvudsakliga innehåll och syfte motsvara det som föreskrivs om saken i gällande statsrådsförordningar. 

Enligt 1 mom. föreslås att yrkeskompetenskrav för uppgiften som förare av mobilkranar ska vara en eller flera lämpliga delar av en yrkesinriktad examen inom något lämpligt teknikområde. Kraven föreslås inte gälla alla krantyper som nämns i momentet, utan avsikten är att närmare bestämmelser om typen och de tekniska egenskaperna hos kranar som kräver yrkeskompetens av föraren samt om benämningen på en lämplig yrkesinriktad examen och tillämpliga delar ska utfärdas genom statsrådets förordning om säker användning och besiktning av arbetsutrustning (403/2008). Därutöver föreslås i momentet på motsvarande sätt som i den gällande lagstiftningen att regionförvaltningsverket av särskilda skäl ska kunna bevilja arbetsgivaren tillstånd att på arbetsplatsen i fråga som förare av en kran anlita en arbetstagare som inte har ovan avsedd kompetens, om denne har för uppgiften på något annat sätt visad förmåga och skicklighet att föra kranen och om arbetstagarnas säkerhet är garanterad. Tillstånd på arbetsplatsen i fråga skulle förutsätta att arbetstagaren på något annat sätt har visat förmåga och skicklighet att föra kranen och att arbetstagarnas säkerhet är garanterad.  

I 2 mom. föreslås som yrkeskompetenskrav för uppgiften som förare av hamnkranar och däcksmaskiner en eller flera lämpliga delar av en yrkesinriktad examen inom någon lämplig servicebransch. Avsikten är att närmare bestämmelser om benämningen på och tillämpliga delar av lämplig yrkesexamen ska utfärdas i statsrådets förordning om arbetarskydd vid lastning och lossning av fartyg (633/2004).  

I 3 mom. föreslås att yrkeskompetenskrav för uppgiften som dykare som utför byggnadsarbeten är ett lämpligt kompetensområde inom en yrkesinriktad examen inom något lämpligt teknikområde eller en eller flera lämpliga delar därav. Avsikten är att närmare bestämmelser om benämningen på lämplig yrkesexamen, kompetensområden och examensdelar ska utfärdas genom statsrådets förordning om kompetenskrav och säkerhetsplan för dykare som utför byggarbeten.  

I 4 mom. föreslås att de examensfordringar som avses i ovan i 1–3 mom. också ska uppfyllas av en person som har ett beslut enligt lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer om en motsvarande behörighet som grundar sig på bevis på formella kvalifikationer och som förvärvats i någon annan stat inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Enligt 4 § i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer fattar Utbildningsstyrelsen, om inte annat föreskrivs någon annanstans, beslut om den behörighet för reglerade yrken som bevis på formella kvalifikationer medför. Principen har varit att det alltid är den myndighet inom det förvaltningsområde som svarar för regleringen av yrket i fråga som har tillräcklig sakkunskap om innehållet i yrkesverksamheten som ska vara den myndighet som ansvarar för erkännandet av yrkeskvalifikationer. För närvarande definieras inte den erkännande myndigheten tillräckligt exakt i arbetarskyddslagstiftningen. Därför föreslås i momentet att beslut om erkännande för behörighet som grundar sig på bevis på formella kvalifikationer som förvärvats i någon annan stat inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska fattas av regionförvaltningsverket på det sätt som föreskrivs i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. Förfarandet för erkännande av examina ska bestämmas i enlighet med lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. I den nämnda lagen föreskrivs bl.a. om förutsättningarna enligt den generella ordningen för erkännande.  

Det föreslås att 5 mom. ska innehålla ett bemyndigande att utfärda förordning. Enligt förslaget ska närmare bestämmelser om de tekniska egenskaperna hos och användningsändamålet för maskiner, arbetsredskap och andra tekniska anordningar som kräver yrkeskompetens av förare få utfärdas genom förordning av statsrådet. Med kranars tekniska egenskaper avses exempelvis lyftkapacitet och lastmoment. Dessutom föreslås att närmare bestämmelser om lämplig yrkesexamen inom teknikbranschen och servicebranschen samt lämpliga kompetensområden inom examen och lämpliga examensdelar får utfärdas genom förordning av statsrådet. Avsikten är att i statsrådets förordningar om de arbetsuppgifter som avses i 1–3 mom. göra de tekniska ändringar som behövs på basis av det föreslagna bemyndigandet till följd av att de grundläggande bestämmelserna om yrkeskompetens anges på lagnivå.  

52 §.Skyldigheter på gemensamma byggarbetsplatser. I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det på motsvarande sätt som i gällande lag att den arbetsgivare som är huvudentreprenör på en gemensam byggarbetsplats i enlighet med 51 § ska svara för skyldigheter och för förebyggandet av faror som arbetet medför. Om någon sådan inte finns, ska ansvaret ligga hos den byggherre eller någon annan person som leder och övervakar byggprojektet.  

Paragrafens 2 mom. är nytt. I momentet föreskrivs att byggherren för en gemensam byggarbetsplats ska utse en kompetent säkerhetskoordinator för planering och genomförande av säkerhet och hälsa med beaktande av byggprojektets art och kravnivå. Skyldigheten grundar sig på artikel 3.1 i byggarbetsplatsdirektivet (rådets direktiv 92/57/EEG). Med kompetens avses i momentet exempelvis att säkerhetskoordinatorn ska ha kompetens när det gäller att identifiera och undanröja risker och olägenheter i anslutning till projektets art och kravnivå samt kompetens för projektledning och samordning av olika uppgifter. Förslaget ska innehållsmässigt motsvara det som för närvarande föreskrivs i 5 § i byggarbetsförordningen om att en säkerhetskoordinator ska utses. Det föreslås att närmare bestämmelser om säkerhetskoordinatorns uppgifter ska ingå i den statsrådsförordningen.  

I 3 mom. föreslås ett bemyndigande att utfärda förordning. Momentet motsvarar gällande lag med den ändringen att bemyndigandet att utfärda förordning också omfattar säkerhetskoordinatorns uppgifter och kompetens.  

57 §.Projekterares skyldigheter. Det föreslås att ett nytt 2 mom. fogas till paragrafen enligt vilket närmare bestämmelser om uppgörande av en plan som gäller en konstruktion i arbetsmiljön, en arbetslokal, en arbets- eller produktionsmetod, en maskin, ett arbetsredskap eller någon annan anordning ska få utfärdas genom förordning av statsrådet.  

Enligt den gällande paragrafen har planeringsobjektet definierats allmänt och den gäller olika typer av objekt. Tillämpningsområdet omfattar således alla former av projekteringsarbete från projektering av byggnader och komponenter i byggnader till projektering av maskiner och anordningar, arbetsutrymmen och andra arbetsmiljöer. Av det föreslagna 2 mom. följer att det genom förordning kan utfärdas närmare bestämmelser om projekterarens skyldigheter att i den omfattning som det uppgivna ändamålet med planeringsobjektet förutsätter beakta övriga bestämmelser i arbetarskyddslagen. Exempelvis den som planerar en maskin ska med stöd av 1 mom. i bestämmelsen beakta vad som i lagens 41 § föreskrivs om säker användning av maskiner och i lagens 32–34 § om projekterare av arbetsmiljöer. Närmare bestämmelser om projekterarens uppgifter finns för närvarande exempelvis i byggarbetsförordningen.