2.1
Allmänt
Enligt 3 § 1 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet vidtar Gränsbevakningsväsendet åtgärder för att förhindra, avslöja och utreda brott och föra brott till åtalsprövning självständigt eller tillsammans med en annan myndighet med iakttagande av vad som föreskrivs i denna lag eller någon annanstans i lag. Gränsbevakningsväsendet är en sådan förundersökningsmyndighet som avses i förundersökningslagen (805/2011). Bestämmelser om brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka finns i 4 § i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet. Enligt 5 § i lagen kan Gränsbevakningsväsendet på en annan förundersökningsmyndighets begäran göra förundersökning även i ett ärende som inte avses i 4 §, om ärendet hänför sig till en förundersökning som Gränsbevakningsväsendet har inlett och åtalet i ärendet kan handläggas vid domstol samtidigt som åtalet för ett brott som håller på att undersökas av Gränsbevakningsväsendet.
Tyngdpunkten inom Gränsbevakningsväsendets brottsbekämpning ligger på bekämpning av brottslighet i anslutning till passerande av gräns; exempel på detta är ordnande av olaglig inresa, riksgränsbrott, förfalskningsbrott i fråga om resedokument, människohandelsbrott i anknytning till grovt ordnande av olaglig inresa, territoriekränkningar och häleribrott. Därtill är Gränsbevakningsväsendet behörigt att förhindra och utreda bl.a. vissa naturresursbrott, miljöbrott till havs samt sjötrafikbrott.
Vid brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet tillämpas de allmänna principer som föreskrivs i gränsbevakningslagen (578/2005), i synnerhet respekt för de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna (11 §), proportionalitetsprincipen (7 §), principen om minsta olägenhet (7 a §), principen om ändamålsbundenhet (7 b §) samt möjligheten att flytta eller avstå från en åtgärd (9 §).
Enligt 11 § som gäller respekt för de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna ska en gränsbevakningsman respektera de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna, och när han eller hon utövar sina befogenheter välja det motiverbara alternativ som bäst tillgodoser dessa rättigheter. Enligt 7 § i gränsbevakningslagen, som gäller proportionalitetsprincipen, ska åtgärderna kunna försvaras i förhållande till hur viktigt, farligt och brådskande uppdraget är, det mål som eftersträvas samt uppträdande, ålder, hälsa och andra motsvarande omständigheter som gäller den person som är föremål för åtgärden och övriga omständigheter som inverkar på helhetsbedömningen av situationen. De metoder som används och de olägenheter de orsakar ska stå i rimlig proportion till det eftersträvade målet. Proportionalitetsprincipen framgår också av 9 § i gränsbevakningslagen, enligt vilken en gränsbevakningsman har rätt att avstå från en åtgärd, om slutförandet av den kunde medföra följder som är oskäliga med hänsyn till det resultat som eftersträvas.
Enligt 7 a § som gäller principen om minsta olägenhet får man inte ingripa i någons rättigheter i större utsträckning och ingen får orsakas större skada eller olägenhet än vad som är nödvändigt för att utföra uppdraget. Enligt 7 b § som gäller principen om ändamålsbundenhet får befogenheter utövas endast i föreskrivna syften.
De grundläggande fri- och rättigheterna är i allmänhet inte absoluta, även om bestämmelsen om en grundläggande fri- eller rättighet har skrivits i en form som tryggar fri- eller rättigheten i fråga och även om bestämmelsen inte innehåller något regleringsförbehåll eller någon annan laghänvisning. Frågan om inskränkning av en grundläggande fri- och rättighet avgörs då i enlighet med de allmänna kraven som gäller inskränkning av de grundläggande fri- och rättigheterna. Ur hela komplexet av grundläggande fri- och rättigheter och rättigheternas karaktär av grundlagsfästa rättigheter har grundlagsutskottet härlett vissa allmänna krav som gäller inskränkning av dem (GrUB 25/1994 rd, s. 5). Till dessa krav hör att inskränkningarna
1. bör bygga på lagstiftning
2. ska vara noga avgränsade och tillräckligt exakt definierade i lagen
3. ska vara acceptabla
4. ska vara proportionella
5. inte får ingripa i kärnområdet av en grundläggande fri- och rättighet
6. kräver ett adekvat rättsskydd och
7. måste vara förenliga med de förpliktelser som gäller de mänskliga rättigheterna.
Enligt de allmänna kraven för inskränkning får de inskränkningar som gäller de grundläggande fri- och rättigheterna för en person som är föremål för Gränsbevakningsväsendets åtgärd inte stå i strid med Finlands internationella skyldigheter i fråga om de mänskliga rättigheterna. Enligt 22 § i grundlagen ska det allmänna se till att de grundläggande fri- och rättigheterna samt de mänskliga rättigheterna tillgodoses. Betydelse har framför allt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen, FördrS 18 och 19/1990, sådan den lyder senare ändrad i FördrS 71 och 72/1994, FördrS 85 och 86/1998, FördrS 8 och 9/2005, FördrS 6 och 7/2005 samt FördrS 50 och 51/2010). Vidare har internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter särskild betydelse (FördrS 7 och 8/1976, MP-konventionen).
I fråga om Europakonventionen är särskilt betydelsefulla artiklar med tanke på den granskning som görs i denna proposition artikel 5 om rätt till frihet och säkerhet samt artikel 8 om rätt till skydd för privat- och familjeliv, artikel 10 om yttrandefrihet, och artikel 13 om rätt till ett effektivt rättsmedel. I fråga om MP-konventionen är betydelsefulla bestämmelser artikel 2 om effektiva rättsmedel, artikel 9 om rätt till frihet och personlig säkerhet och artikel 17 om skydd för privatliv, familj, hem eller korrespondens.
2.2
Hemliga metoder för inhämtande av information för förhindrande av brott
Enligt 2 § 2 punkten i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet avses med förhindrande av brott åtgärder som syftar till att förhindra ett brott eller försök till och förberedelse till brott, när det utifrån iakttagelser av en persons verksamhet eller utifrån annan information om en persons verksamhet finns grundad anledning att anta att personen i fråga kommer att göra sig skyldig till brott, samt åtgärder som syftar till att avbryta ett redan påbörjat brott och begränsa den direkta skada eller fara som brottet medför. Det rör sig om förhindrande av brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka när gärningen kan förhindras innan sådana åtgärder har vidtagits som uppfyller brottsrekvisiten. Också förhindrande av straffbart försök nämns uttryckligen. Med förhindrande av förberedelse av brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka avses förberedelser till en straffbar gärning, trots att själva förberedelsen inte är kriminaliserad. Förhindrande av förberedelse innefattar också förhindrande av straffbar förberedelse. (RP 41/2017 rd, s. 21).
I 3 kap. i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet föreskrivs om användning av teleövervakning, inhämtande av basstationsuppgifter, systematisk observation, förtäckt inhämtande av information, teknisk observation (teknisk avlyssning, optisk observation, teknisk spårning och teknisk observation av utrustning), inhämtande av identifieringsuppgifter för teleadresser eller teleterminalutrustning, användning av informationskällor och kontrollerade leveranser för att förhindra brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka eller i syfte att avvärja en fara. Dessa metoder för inhämtande av information kan användas i hemlighet för dem som de riktas mot.
Gränsbevakningsväsendet har inte rätt att använda teleavlyssning, inhämtande av information i stället för teleavlyssning, täckoperationer, bevisprovokation genom köp och styrd användning av informationskällor för att förhindra brott eller avvärja fara.
Enligt 14 § 1 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet är en allmän förutsättning för användning av en hemlig metod för inhämtande av information att man med den metoden kan antas få information som behövs för att förhindra ett brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka eller avvärja en fara. Särskilda förutsättningar för användning av hemliga metoder för inhämtande av information är de specificerade brott för vilkas förhindrande varje metod kan användas. Enligt 14 § 2 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet får systematisk observation, teknisk avlyssning, optisk observation, teknisk spårning av personer, teknisk observation av utrustning och kontrollerade leveranser dessutom användas bara om dessa metoder kan antas vara av synnerlig vikt för förhindrande av ett brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka. Med dessa metoder är det möjligt att ingripa i de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna i en sådan omfattning att det har varit motiverat att ställa ett sådant villkor för användningen av dem.
Med stöd av 7 § i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet ska Gränsbevakningsväsendet underrätta polisen om att det vidtar åtgärder för att förebygga och utreda brott samt använder sådana hemliga metoder för inhämtande av information och sådana hemliga tvångsmedel som avses i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet och tvångsmedelslagen. Om de brott som omfattas av anmälningsskyldigheten och om hur anmälan sker i praktiken avtalas i samarbete mellan Gränsbevakningsväsendet och polisen.
16 § Teleövervakning och dess förutsättningar
Med stöd av 16 § 2 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet kan Gränsbevakningsväsendet för att förhindra brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka ges tillstånd till teleövervakning av en teleadress eller teleterminalutrustning som innehas eller sannolikt annars används av en person som på grund av sina yttranden eller sitt uppträdande eller av annan orsak med fog kan antas komma att göra sig skyldig till grovt ordnande av olaglig inresa, grovt ordnande av olaglig inresa och ett till det anknutet människohandelsbrott eller grovt jaktbrott.
Med teleövervakning avses enligt 1 mom. att identifieringsuppgifter inhämtas om ett meddelande som har sänts från en teleadress eller teleterminalutrustning som är kopplad till ett sådant kommunikationsnät som avses i informationssamhällsbalken (917/2014) eller till ett därtill anslutet kommunikationsnät eller som har mottagits till en sådan adress eller utrustning, samt att uppgifter om en teleadress eller teleterminalutrustnings läge inhämtas eller att användningen av adressen eller utrustningen tillfälligt förhindras. Med identifieringsuppgifter avses i 3 § 40 punkten i informationssamhällsbalken avsedd information som kan kopplas till en juridisk eller fysisk person och som behandlas för att överföra meddelanden. Informationssamhällsbalkens titel har ändrats genom lag 68/2018 till lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation.
I lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation har begreppet identifieringsuppgifter ersatts med begreppet förmedlingsuppgifter. Enligt motiveringen till regeringens proposition RP 221/2013 rd motsvarar förmedlingsuppgifterna till sitt innehåll definitionen av identifieringsuppgifter, men motsvarar bättre det avsedda innehållet. Termen identifieringsuppgift sammanblandas i allmänspråket ofta med tjänster i anslutning till identifiering. Av definitionen av begreppet identifieringsuppgift framgår inte heller tillräckligt tydligt att information som kan kopplas till en abonnent eller användare ska ha samlats in i samband med kommunikationsförmedling för att den ska kunna anses utgöra identifieringsuppgifter (RP 221/2013 rd, s. 97). Därför är det motiverat att ersätta termen identifieringsuppgifter i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet med termen förmedlingsuppgifter, på motsvarande sätt som i den ändring av tvångsmedelslagen och den ändring av polislagen som träder i kraft den 1 oktober 2023.
Termen förmedlingsuppgifter har dock delvis en annan betydelse i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet än i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation. Därför föreslås det att termen i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet preciseras genom att konstatera att det uttryckligen är fråga om förmedlingsuppgifter i den bemärkelse som avses i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet. Den valda definitionen motsvarar ändringarna av de motsvarande definitionerna i tvångsmedelslagen och polislagen.
Enligt 3 § 36 punkten i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation avser man med en kommunikationsförmedlare ett teleföretag, en sammanslutningsabonnent och en sådan annan aktör som förmedlar elektronisk kommunikation för andra än personliga eller med sådana jämförbara sedvanliga privata ändamål. Teleövervakning kan anses uttryckligen gälla inhämtande av förmedlingsuppgifter som en kommunikationsförmedlare innehar. Om förmedlingsuppgifterna inhämtas någon annanstans än hos en kommunikationsförmedlare, är det inte fråga om uppgifter som inhämtas genom teleövervakning. På grund av detta är det motiverat att precisera definitionen av teleövervakning genom att där hänvisa till den definition som finns i 3 § 36 punkten i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation. Det handlar om en precisering av definitionen av teleövervakning också i förhållande till förbud mot beslag och kopiering enligt 7 kap. 4 § i tvångsmedelslagen.
Det är befogat att göra en mer omfattande helhetsöversyn av de begrepp i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet som har samband med kommunikation och lokaliseringsuppgifter i samband med att begreppen eventuellt övervägs i större utsträckning t.ex. i anknytning till förordningen om integritet och elektronisk kommunikation.
18 § Beslut om teleövervakning
Enligt 1 mom. fattas beslut om tillstånd till teleövervakning enligt 16 § 2 mom. och 17 § av domstol på yrkande av en anhållningsberättigad tjänsteman. I 2 mom. föreskrivs att om ett i 1 mom. avsett ärende som gäller teleövervakning kräver omedelbara åtgärder, får en anhållningsberättigad tjänsteman besluta om teleövervakning till dess att domstolen har avgjort yrkandet om tillstånd. Ärendet ska föras till domstol så snart det är möjligt, dock senast 24 timmar efter det att teleövervakningen började användas.
I 3 mom. föreskrivs att tillstånd kan meddelas för högst en månad åt gången och det kan även gälla en viss tidsperiod som föregått tillståndet. Denna tidsperiod kan vara längre än en månad. I praktiken har det förekommit olika tolkningar med avseende på huruvida det är möjligt att ansöka om tillstånd för fortsatt teleövervakning medan ett tidigare tillstånd ännu är i kraft och, om ett nytt tillstånd beviljas medan det gamla tillståndet ännu är i kraft, huruvida det fortsatta tillståndets giltighetstid alltid börjar löpa från beslutstidpunkten eller till exempel den senare dag då det gamla tillståndet upphör att gälla. Momentet bör förtydligas så att det tydligt framgår att tillståndet alltid börjar gälla den dag det beviljas. Det väsentliga är att förutsättningarna för beviljande av tillstånd har bedömts och att de har funnits när tillståndet beviljades.
I paragrafens 4 mom. föreskrivs om vilka uppgifter som ska nämnas i ett yrkande och i ett beslut om teleövervakning. Enligt momentets 6 punkt ska den teleadress eller teleterminalutrustning som åtgärden riktas mot nämnas. Antalet teleterminalutrustningar av olika slag ökar kontinuerligt. Till exempel har antalet abonnemang som är föremål för teleövervakning på årsnivå ökat betydligt mer än antalet personer som är föremål för sådana åtgärder. Den nuvarande regleringen ökar behovet av att i samma ärende ställa flera på varandra följande yrkanden om teleövervakning och fatta flera på varandra följande beslut om teleövervakning som gäller samma person. Den nuvarande regleringens inriktning på enskilda anordningar och abonnemang leder till flera på varandra följande berednings- och behandlingsprocesser för teleövervakningstillstånd i samma ärende både vid Gränsbevakningsväsendet och vid domstolarna.
Det är motiverat att ändra bestämmelserna om teleövervakning så att de blir personbundna i stället för att vara bundna till en teleadress eller teleterminalutrustning. I ett tillstånd till teleövervakning ska man enligt förslaget inte längre separat räkna upp alla de teleterminalutrustningar eller -adresser som tillståndet gäller, utan domstolen beviljar tillstånd till teleövervakning av en teleadress eller teleterminalutrustning som innehas eller sannolikt används av en person. I och med den föreslagna ändringen behöver Gränsbevakningsväsendet inte längre separat ansöka om enskilda tillstånd för varje sådan teleadress eller teleterminalutrustning som personen innehar eller sannolikt annars använder som uppdagas efter det att teleövervakningstillståndet har beviljats. Enligt förslaget beslutar domstolen fortfarande om den person vars kommunikation teleövervakningen ska riktas mot.
Utredningen av identifieringsuppgifterna för de teleadresser och teleterminalutrustningar som används av en person ska enligt förslaget fortsättningsvis vara en uppgift som ska utredas av Gränsbevakningsväsendet under tjänsteansvar. En anhållningsberättigad tjänsteman ska fatta ett separat beslut om de teleadresser eller teleterminalutrustningar som åtgärden riktas mot. I beslutet ska det uttryckligen motiveras varför ifrågavarande teleadresser eller teleterminalutrustningar har valts ut som föremål för åtgärden. Beslutet ska omfattas av den tillsyn i fråga om laglighet som avses i 62 § i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet.
Vidare ska skyldigheten att motivera beslutet och tillsynen i efterhand betonas genom att det i 52 §, som gäller underrättelse om hemligt inhämtande information, förutsätts att de teleadresser och teleterminalutrustningar som varit föremål för en åtgärd ska specificeras i underrättelsen om teleövervakning till den som varit föremål för inhämtandet av information. Detta har betydelse med tanke på rättsskyddsgarantierna för den som är föremål för inhämtandet av information, t.ex. i fråga om klagomål, brottsanmälan eller skadeståndstalan. Detta har också betydelse för domstolens rätt att få information, eftersom den domstol som beviljat tillståndet också i fortsättningen med stöd av 52 § 4 mom. ska informeras skriftligen om att föremålet för inhämtandet av information underrättats.
Till följd av ändringen är det dessutom skäl att foga teleövervakning till lagens 50 §, som gäller avbrytande av teknisk avlyssning och av teknisk observation av utrustning. Det är motiverat att också teleövervakning ska avbrytas i en situation där den riktar sig mot andra teleuppgifter än sådana som sänds av den person som är föremål för tillståndet. Dessutom ska de uppgifter som fåtts genom teleövervakningen och anteckningarna om dem utplånas.
När tillstånd till teleövervakning söks och beviljas kan personen dock också vara okänd. Det är motiverat att detta uttryckligen framgår av bestämmelsen i lagen. I sådana fall finns det dessutom fortfarande behov av att bevilja tillstånd till teleövervakning för specifika teleadresser eller teleterminalutrustningar.
I propositionen föreslås det inte att teleoperatörernas roll ska ändras, utan operatörernas verksamhet ska i denna fråga även i fortsättningen grunda sig på myndighetsbeslut.
23 § Förtäckt inhämtande av information samt dess förutsättningar
Enligt 23 § 1 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet avses med förtäckt inhämtande av information inhämtande av information genom kortvarig interaktion med en viss person där falska, vilseledande eller förtäckta uppgifter används för att hemlighålla gränsbevakningsmannens uppdrag.
Med stöd av 2 mom. får Gränsbevakningsväsendet för förhindrande av brott som ska undersökas av Gränsbevakningsväsendet använda förtäckt inhämtande av information, om det på grund av en viss persons yttranden eller uppträdande i övrigt med fog finns anledning att anta att denna kommer att göra sig skyldig till grovt ordnande av olaglig inresa eller grovt ordnande av olaglig inresa och ett till det anknutet människohandelsbrott. I paragrafen finns inga särskilda bestämmelser om situationer där förtäckt inhämtande av information sker i ett datanät.
I det digitala samhället har verksamheten flyttat och flyttar i allt snabbare takt till datanäten. Brott som undersöks av Gränsbevakningsväsendet förbereds, marknadsförs och begås med hjälp av datanäten. Även om brottet skulle ha begåtts helt och hållet i den fysiska världen, finns det mycket diskussion om brotten eller gärningarna i anslutning till dem på olika plattformar i datanäten. För att förhindra och utreda brott måste Gränsbevakningsväsendets brottsbekämpning vara aktiv i datanäten, där en stor del av de iakttagelser som hänför sig till brottet görs samt det material som tas i beslag som bevis hittas. Flera av de brott som undersöks av Gränsbevakningsväsendet har anknytning till andra länder eller världsdelar och brottslingarna håller kontakt med varandra via datanäten. För att kunna utreda identiteten hos aktörer som verkar bakom pseudonymer krävs det att man på olika diskussionskanaler också kan genomföra kortvarigt förtäckt inhämtande av information med hjälp av vilseledande personuppgifter och andra uppgifter. Genom förtäckt inhämtande av information i datanät kan man inhämta viktig information för att förhindra brott genom kortvarig informationsinhämtning med hjälp av vilseledande personuppgifter och andra uppgifter. Det är sannolikt att man med hjälp av denna befogenhet i fortsättningen kan lyckas förhindra t.ex. brott i anknytning till ordnande av olaglig inresa som är under beredning, om man kan ingripa i den planerade gärningen med hjälp av erhållna uppgifter. Befogenheten kan användas exempelvis i en situation där det på en plattform för sociala medier finns ett meddelande som lämnats av en pseudonym och där man lovar att ordna inresa till Finland mot ekonomisk ersättning. På basis av den okända skribentens meddelanden eller uppträdande finns det skäl att misstänka att denne gör sig skyldig till ordnande av olaglig inresa, för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i två år. Genom förtäckt inhämtande av information i datanät kan man eventuellt utreda skribentens identitet, var han eller hon befinner sig och hans eller hennes verksamhet i vidare bemärkelse och på så sätt eventuellt förhindra brottet.
I tvångsmedelslagen och polislagen har täckoperationer i datanät möjliggjorts med en lägre tröskel än täckoperationer. I förarbetena till lagarna motiverats detta framför allt med att det redan i sig är typiskt för interaktionen mellan människor i datanät att man inte alltid känner till den andra partens identitet, utan att denna kan uppträda till exempel under pseudonym. Dessutom kan täckoperationer i ett datanät dokumenteras enklare och noggrannare än när det är fråga om andra täckoperationer, så i efterhand kan det på ett tillförlitligt sätt utredas hur täckoperationen har förlöpt. I en IT-miljö finns inte heller samma säkerhetsrisker som när det gäller sedvanliga täckoperationer (RP 224/2010 rd, s. 120, och RP 222/2010 rd, s. 350). Gränsbevakningsväsendet kan för närvarande inte använda täckoperationer eller täckoperationer i datanät för att förhindra eller utreda brott.
På ovan angivna grunder föreslås att Gränsbevakningsväsendet ska få rikta datanätsbaserat förtäckt inhämtande av information mot en person, om det på grund av personens yttranden eller uppträdande i övrigt med fog finns anledning att anta att denne kommer att göra sig skyldig till ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst två år.
25 § Teknisk avlyssning och dess förutsättningar
Enligt ändringen av 31 § 2 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet (lag 461/2023) får teknisk observation av utrustning inte riktas mot sådana förtroliga meddelanden som omfattas av de bestämmelser i annan lag som gäller teleövervakning och annan teknisk observation än observation av utrustning. Ändringen innebär att s.k. tangentavlyssning i fortsättningen ska omfattas av definitionen för teknisk observation av utrustning, utom när det är fråga om att mot ett förtroligt meddelande rikta sådan teleavlyssning, teleövervakning eller annan teknisk observation än observation av utrustning som det föreskrivs om någon annanstans i 10 kap. i tvångsmedelslagen. Till den del man genom tangentavlyssning i realtid följer med till exempel skrivandet av ett meddelande, är det sålunda inte fråga om teknisk observation av utrustning utan om teknisk avlyssning. Eftersom teknisk avlyssning i nuläget endast får riktas mot en person som befinner sig utanför ett utrymme som används för stadigvarande boende och eftersom det utifrån vad som konstaterats ovan med avseende på behovet av skydd normalt inte är motiverat att jämställa tangentavlyssning med bostadsavlyssning, föreslås det att det till 25 § i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet, som gäller teknisk avlyssning, fogas en undantagsbestämmelse enligt vilken också sådan teknisk avlyssning som endast riktas mot en teknisk anordning ska anses vara teknisk avlyssning oberoende av på vilken plats anordningen finns. Förslaget motiveras närmare i motiveringen till 25 §.
39 § Förfarandet i domstol
I 39 § 3 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet föreskrivs att när domstolen har beviljat tillstånd till teleövervakning, får den pröva och avgöra ett ärende som gäller beviljande av tillstånd i fråga om en ny teleadress eller teleterminalutrustning utan att den gränsbevakningsman som framställt yrkandet eller en av denne förordnad gränsbevakningsman är närvarande, om det har förflutit mindre än en månad från den muntliga förhandlingen i det tidigare tillståndsärendet.
Enligt förslaget behöver en teleadress eller teleterminalutrustning som är föremål för en åtgärd inte längre nämnas i ett yrkande eller beslut som gäller teleövervakning, utan yrkandet och beslutet gäller endast en viss person i stället för adressen eller utrustningen. Ett undantag utgör situationer där personen inte är känd. Då ska den teleadress eller teleterminalutrustning som åtgärden riktas mot fortsättningsvis nämnas i yrkandet och beslutet om teleövervakning. Därför föreslås det att 39 § 3 mom. ändras så att dess första mening begränsas endast till situationer där personen är okänd.
44 § Förbud mot avlyssning och observation
Enlig 44 § i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet tillämpas 10 kap. 52 § i tvångsmedelslagen på förbud mot teknisk avlyssning och optisk observation. Eftersom det enligt ändringen av 31 § 2 mom. i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet som träder i kraft den 1 oktober 2023 (lag 461/2023) föreskrivs att teknisk observation av utrustning också får riktas mot ett meddelande som har lagrats i eller skrivs med en anordning, med undantag för sådana förtroliga meddelanden som omfattas av de bestämmelser i annan lag som gäller teleavlyssning, teleövervakning och annan teknisk observation än observation av utrustning, är det motiverat att foga också teknisk observation av utrustning till 44 §, som gäller förbud mot avlyssning och observation.
50 § Avbrytande av teknisk avlyssning och av teknisk observation av utrustning
I 50 § i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet föreskrivs att om det framgår att den person som den tekniska avlyssningen riktas mot inte befinner sig i det utrymme eller på den plats som avlyssnas, ska avlyssningen avbrytas så snart som möjligt och de upptagningar som fåtts genom avlyssningen och anteckningarna om de uppgifter som fåtts genom den utplånas utan dröjsmål.
På grund av att det föreslås att teleövervakning inte längre ska gälla specifika teleadresser eller teleterminalutrustningar är det motiverat att foga också teleövervakning till bestämmelsen så att när teleövervakning riktas mot något annat meddelande än ett meddelande från eller till den person som är föremål för tillståndet ska teleövervakningen till denna del avbrytas så snart som möjligt. Därtill ska sådana uppgifter som fåtts genom teleövervakning samt anteckningar om dem genast utplånas. Samtidigt är det motiverat att förtydliga bestämmelsen i fråga om både teleövervakning och teknisk avlyssning, så att avbrytandet av användningen av en metod för inhämtande av information och skyldigheten att utplåna upptagningar och uppgifter samt anteckningar om dem ska gälla uttryckligen i de situationer som avses i paragrafen.
Enligt paragrafens sista mening gäller skyldigheten att avbryta åtgärden och att utplåna upptagningarna och anteckningarna också teknisk observation av utrustning, om det framgår att observationen riktas mot ett meddelandes innehåll eller identifieringsuppgifter eller om det framgår att den person som avses i 31 § 3 mom. inte använder den anordning som är föremål för observationen. Det är motiverat att den ändring av tvångsmedelslagen som gäller användningsområdet för teknisk observation av utrustning beaktas också i bestämmelsen i fråga.