6
Specialmotivering
Den 18 maj 2018 utfärdades lagen om Livsmedelsverket (371/2018) och det nya Livsmedelsverket inledde sin verksamhet den 1 januari 2019. Till denna myndighet samlades Livsmedelssäkerhetsverkets och Landsbygdsverkets uppgifter samt en del av de uppgifter som skötts av Lantmäteriverkets central för ICT-tjänster och därför föreslås det i propositionen att Livsmedelssäkerhetsverkets namn ändras till Livsmedelsverket. Denna namnändring föreslås i 10 a, 10 b, 16, 18, 20, 28 a, 38, 42 och 44 b § i foderlagen. Det föreslås inga andra ändringar i de nämnda paragraferna, vilket betyder att de i övrigt motsvarar den gällande lagstiftningen. På motsvarande sätt ändras Europeiska gemenskapen till Europeiska unionen i 29 och 48 §.
3 §.Europeiska unionens foderlagstiftning. Det föreslås att paragrafens 2 punkt ändras så att den överensstämmer med gällande EU-lagstiftning. Kontrollförordningen trädde i kraft den 27 april 2017 och ska i huvudsak börja tillämpas från och med den 14 december 2019. Förordningen upphäver Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd. I övrigt motsvarar paragrafen den gällande lagstiftningen.
4 §.Förhållande till annan lagstiftning. Paragrafens hänvisningar till annan lagstiftning uppdateras så att de motsvarar nuläget. Bestämmelser om import av foder från stater utanför Europeiska unionen och om kontrollen av denna import kommer förutom i foderlagen även att finnas i lagen om införselkontroll av djur och vissa varor ( / ) (lagen om införselkontroll). Lagen ska tillämpas på kontroll som utförs för att verifiera efterlevnaden av kraven i artikel 1.2 a–f och j i kontrollförordningen vid införsel av vissa djur och varor till Europeiska unionen. När det gäller salmonellabakterier finns bestämmelserna om införselkontroll av foder emellertid även i fortsättningen enbart i foderlagen.
5 §.Definitioner. Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi gick den 1 januari 2015 tillsammans med Skogsforskningsinstitutet, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet samt Jord- och skogsbruksministeriets informationscentrals statistikproduktion ihop till Naturresursinstitutet. I paragrafens 19 föreslås det att namnet Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi ändras till Naturresursinstitutet.
17 §.Ordnande av verksamhet. I paragrafens 1 mom. föreslås det att Europeiska gemenskapen ändras till Europeiska unionen.
Det föreslås ett nytt 4 mom. om export till tredjeländer. Enligt momentet är det foderföretagarens ansvar att utreda och uppfylla de importkrav och eventuella krav i fråga om transitering som den mottagande statens myndigheter har ställt. Det gällande 4 mom. blir 5 mom.
21 §.Foderföretagarens skyldighet att lämna uppgifter. På grund av en ändring (MMM037:00/2018) i lagen om djursjukdomar (441/2013) föreslås det att hänvisningen i 1 mom. ändras så att den blir en hänvisning till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (djurhälsolag).
22 §.Jord- och skogsbruksministeriet. Det föreslås att strukturen på lagens 4 kap. ändras så att jord- och skogsbruksministeriets och tillsynsmyndigheternas uppgifter framgår på ett tydligare och mera detaljerat sätt. Myndigheterna delas in i egna paragrafer.
I stället för att tala om allmän tillsyn över verkställigheten av Europeiska unionens foderlagstiftning och foderlagen föreslås det att man talar om uppföljning, som bättre beskriver ministeriets ansvarsområde.
Skyldigheten att utse referenslaboratorier flyttas över från 26 § till det föreslagna 2 mom. och momentets hänvisning till kontrollförordningen uppdateras så att den motsvarar den gällande bestämmelsen.
23 §.Livsmedelsverket. Livsmedelssäkerhetsverket ändras till Livsmedelsverket.
I punkterna 3—5, 8—9 och 11—15 nämns de uppgifter som Livsmedelsverket har och som det för närvarande föreskrivs om i den förordning av jord- och skogsbruksministeriet om genomförande av offentlig kontroll av foder (11/09) som upphävs genom denna lag och i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd, som har upphävts av kontrollförordningen.
Enligt 1 punkten ska Livsmedelsverket i överensstämmelse med den gällande lagstiftningen svara för planeringen, styrningen och utvecklingen av foderkontrollen på nationell nivå.
Enligt 2 punkten ska Livsmedelsverket i överensstämmelse med den gällande lagstiftningen svara för den riksomfattande tillsynen över verkställigheten och efterlevnaden av foderlagstiftningen.
Enligt 3 punkten ska Livsmedelsverket sköta den riksomfattande informationen och svara för publiceringen av resultaten av foderkontrollen. På så sätt kommer verket även i fortsättningen att, specificerat enligt foderföretagare, publicera viktiga resultat med tanke på foderkontrollen på sin webbplats. Resultaten publiceras som sådana. Resultaten har med stöd av den gällande lagstiftningen publicerats halvårsvis, men i fortsättningen räcker det med att de publiceras årligen. Bestämmelser om publiceringen av resultat finns för närvarande i jord- och skogsbruksministeriets förordning.
Enligt 4 punkten ska Livsmedelsverket som ett led i den fleråriga nationella kontrollplanen utarbeta en sådan riksomfattande kontrollplan för foder som avses i kontrollförordningen samt en årlig kontrollplan för organiseringen av foderkontrollen. Närmare bestämmelser om utarbetandet av kontrollplaner finns i 33 §. Livsmedelsverket ska också årligen utarbeta rapporter om hur kontrollen har genomförts. Bestämmelser om utarbetandet av kontrollplaner och kontrollrapporter finns för närvarande i jord- och skogsbruksministeriets förordning.
Enligt 5 punkten ska Livsmedelsverket utse officiella laboratorier och laboratorier som undersöker sådana egenkontrollprov som lagstiftningen förutsätter om salmonella och som ligger på andra EU medlemsstat och godkänna laboratorier för egenkontroll som ligger i Finland. Enligt den gällande lagen ska Livsmedelsverket godkänna även officiella laboratorier, men det vore ändamålsenligt att få helheten att överensstämma med kontrollförordningen och att använda termen ”utse” i anknytning till officiella laboratorier. I praktiken kommer förfarandet att vara detsamma som enligt de gällande bestämmelserna.
Enligt 6 punkten ska Livsmedelsverket på begäran utfärda intyg till foderföretagarna i anknytning till export till tredjeländer. Utfärdandet av exportintyg är etablerad verksamhet hos verket, även om det inte finns särskilda bestämmelser om det sedan tidigare. Närmare bestämmelser om denna helhet finns i 24 a §.
Enligt 7 punkten ska Livsmedelsverket bevilja tillstånd för icke-godkända ämnen som i vetenskapliga experiment används som fodertillsats vid utfodringen av produktionsdjur. Närmare bestämmelser om detta finns i 10 a §.
Enligt 8 punkten ska Livsmedelsverket i fråga om foder fungera som en sådan nationell kontakt i systemet för snabb varning (RASFF) som avses i den allmänna livsmedelsförordningen.
Enligt 9 punkten ska Livsmedelsverket utvärdera de nationella riktlinjer för god praxis som avses i foderhygienförordningen. Riktlinjerna gäller till exempel god praxis i fråga om hygien och påskrifter som ska finnas på foderförpackningar. Bestämmelser om sådan utvärdering finns för närvarande i jord- och skogsbruksministeriets förordning. Det föreslås att kravet på att riktlinjerna och utvärderingen av dem ska levereras till jord- och skogsbruksministeriet slopas.
Enligt 10 punkten ska Livsmedelsverket föra en sådan förteckning över anläggningar i tredjeländer som avses i artikel 24 i foderhygienförordningen.
Enligt 11 punkten ska Livsmedelsverket ansvara för utbildningen av personer som utför offentlig kontroll, såsom auktoriserade inspektörer.
Enligt 12 punkten ska Livsmedelsverket ansvara för sådan samordning och sådana kontakter med kommissionen och de övriga medlemsstaterna som det föreskrivs om i kontrollförordningen. Enligt artikel 4.2 i kontrollförordningen ska medlemsstaterna, om de tilldelar ansvaret för att organisera eller utföra offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till mer än en behörig myndighet, utse en ansvarig myndighet.
Enligt 13 punkten ska Livsmedelsverket utse fysiska personer till vilka vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen har delegerats med stöd av artikel 28 i kontrollförordningen. I praktiken gäller detta auktoriserade inspektörer. Närmare bestämmelser om denna uppgift finns i 24 §.
Enligt 14 punkten ska Livsmedelsverket vara ett sådant förbindelseorgan mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter som avses i kontrollförordningen. Enligt artikel 103 i kontrollförordningen ska varje medlemsstat utse ett eller flera förbindelseorgan som ska fungera som kontakter och ha ansvaret för att underlätta utväxling av meddelanden mellan behöriga myndigheter i enlighet med artiklarna 104—107 i kontrollförordningen.
Enligt 15 punkten ska Livsmedelsverket när det gäller foder ansvara för upprättandet av en sådan beredskapsplan som avses i artikel 115 i kontrollförordningen. I dessa beredskapsplaner ska det anges åtgärder som utan dröjsmål ska vidtas om foder visar sig utgöra en allvarlig risk för människors eller djurs hälsa, antingen direkt eller via miljön. Dessa beredskapsplaner motsvarar de nuvarande beredskapsplanerna och bestämmelser om upprättandet av dem finns för närvarande i jord- och skogsbruksministeriets förordning. Livsmedelsverket ska lämna in beredskapsplanerna och ändringar i dem till jord- och skogsbruksministeriet.
Dessutom ska Livsmedelsverket ansvara för de uppgifter som föreskrivs för den behöriga myndigheten i Europeiska unionens foderlagstiftning till den del uppgifterna enligt denna lag inte ska höra till någon annan myndighet.
23 a §.Närings-, trafik- och miljöcentralerna. Bestämmelsen motsvarar den andra meningen i 23 § 1 mom. i den gällande lagen, men överförs till en egen paragraf. Närings-, trafik- och miljöcentralernas uppgifter att biträda Livsmedelsverket inom primärproduktions- och marknadskontrollen förändras inte.
23 b §.Regionalförvaltningsmyndigheterna. Bestämmelsen motsvarar 23 § 2 mom. i den gällande lagen, men överförs till en egen paragraf. Regionförvaltningsmyndigheternas uppgifter förändras inte. Livsmedelssäkerhetsverket ändras till Livsmedelsverket.
23 c §.Tullen. Bestämmelsen motsvarar 23 § 3 mom. i den gällande lagen, men överförs till en egen paragraf.
Tullens uppgifter förändras inte. När det gäller import av foder ska Tullens uppgifter enligt foderlagen kopplas till den nationella kontrollen av fodersalmonella, där Tullen bidrar till att säkerställa att foder som är särskilt riskbenäget med avseende på salmonella släpps fritt först efter det att partiet har konstaterats vara fritt från salmonellabakterier eller Livsmedelsverket har tagit ställning till att partiet förs in i landet. Bestämmelser om Tullens uppgifter i anknytning till sådan införselkontroll av foder som avses i kontrollförordningen finns i lagen om införselkontroll.
24 §.Auktoriserade inspektörer. Det föreslås inga ändringar i de auktoriserade inspektörernas uppgifter. Paragrafen utökas med en hänvisning till artikel 28 i kontrollförordningen och i enlighet med den kan behöriga myndigheter delegera uppgifter som anknyter till den offentliga kontrollen till en eller flera fysiska personer. Livsmedelsverket ska skriftligen kunna utse en utomstående fysisk person (auktoriserad inspektör) till att utföra särskilt angivna uppgifter som anknyter till den offentliga kontrollen, såsom provtagning. Det är även i fortsättningen Livsmedelsverket som ska fatta administrativa beslut.
24 a §.Export av foder. Det föreslås myndighetsuppgifter i anknytning till export av foder i lagen. Det finns inga särskilda bestämmelser om uppgifter som anknyter till export i den gällande lagen, men i praktiken är verksamheten etablerad hos Livsmedelsverket.
I lagen om Livsmedelssäkerhetsverket (25/2006) nämndes internationellt samarbete bland Livsmedelssäkerhetsverkets uppgifter och utifrån det deltog Livsmedelssäkerhetsverket inom ramen för de tillgängliga resurserna särskilt i projekt som gällde tillträde till och att stanna kvar på marknaden för livsmedel samt projekt genom vilka det på annat sätt har skapats förutsättningar för export. För att exportmarknaden ska öppnas krävs det i fråga om många länder att de statliga myndigheterna deltar intensivt i arbetet. Sedan år 2015 har man satsat på exportfrämjande åtgärder och man har beviljat Livsmedelssäkerhetsverket tilläggsfinansiering för viss tid för ändamålet. Öppnandet av nya exportmarknader för livsmedel var en av åtgärderna inom spetsprojektet Bioekonomi och ren teknik i Sipiläs regeringsprogram. Åtgärden fokuserade på nya projekt för tillträde till marknaden, utveckling av systemen för exportkontroll och förbättring av exportkompetensen hos små och medelstora företag. Uppmärksamhet fästes särskilt vid de myndighetsutredningar och myndighetskontroller som krävs i destinationslandet samt vid de tillsynsförfaranden som anknyter till exportprojekt. Enligt 2 § 1 mom. 7 punkten i lagen om Livsmedelsverket (371/2018) ska Livsmedelsverket sköta främjande och styrning av export av livsmedel samt djur, växter och produkter från dem.
Enligt paragrafens 1 mom. ska Livsmedelsverket på begäran av foderföretagaren utfärda exportintyg, förutsatt att det går att säkerställa att de uppgifter som ska intygas är korrekta, såsom att fodret är tillverkat i Finland. Även de krav som den mottagande staten har ställt för intyg ska uppfyllas. Livsmedelverket ska också vid behov delta i utarbetandet av sådana dokument som krävs för att få tillträde till och stanna kvar på marknaden samt annat utredningsarbete. Uppgifterna motsvarar i praktiken det som Livsmedelsverket gör redan nu. När Livsmedelsverket fattar beslut om sitt deltagande i utredningen av sådana myndighetskrav som nämns i momentet ska verket beakta bland annat sannolikheten för att exporten äger rum, det förväntade värdet av exporten, foderföretagarens möjlighet att delta i främjandet av exporten, antalet aktörer som drar nytta av projektet samt hur snabba och förutsägbara utrednings- och rapporteringsprocesserna är.
Enligt 2 mom. kan Livsmedelsverket avbryta sitt deltagande i de uppgifter som nämns i 1 mom. om det inte längre finns förutsättningar för att fortsätta utredningsarbetet.
25 §.Officiella laboratorier och undersökning av myndighetsprov. Paragrafen motsvarar i praktiken den gällande lagstiftningen. Myndighetsprov ska undersökas hos Livsmedelsverket eller i ett laboratorium som verket utsett i enlighet med kontrollförordningen. Livsmedelsverket utser laboratorierna på ansökan. Laboratorierna kan finnas i Finland, en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Begreppet ”godkänt myndighetslaboratorium” slopas eftersom den termen inte används i kontrollförordningen.
26 §.Laboratorier för egenkontroll och undersökning av egenkontrollprov. Paragrafens 1 mom. motsvarar i praktiken 25 § 2 mom. i den gällande lagen, men har överförts till en egen paragraf i syfte att göra bestämmelserna i kapitlet klarare. De egenkontrollprov som tagits med tanke på salmonella ska undersökas i ett laboratorium för egenkontroll som godkänts av Livsmedelsverket, hos Livsmedelsverket eller i ett officiellt laboratorium som utsetts av Livsmedelsverket i enlighet med kontrollförordningen.
I 3 mom. hänvisas det till foderhygienförordningen när det gäller undersökning av egenkontrollprov med avseende på dioxin. Paragrafen motsvarar gällande lagstiftning.
27 §.Godkännande av laboratorier för egenkontroll. Livsmedelsverket ska även i fortsättningen godkänna laboratorier för egenkontroll på ansökan. Livsmedelssäkerhetsverket ändras till Livsmedelsverket.
28 §.Anmälningsskyldigheten för officiella laboratorier och godkända laboratorier för egenkontroll. Paragrafen motsvarar den gällande lagstiftningen, men hänvisningar till bestämmelser uppdateras med beaktande av ändringarna i 25—26 §.
28 b §.Utsedda laboratorier. Paragrafen motsvarar i praktiken den gällande lagstiftningen. Hänvisningen till kontrollförordningen i 3 mom. uppdateras så att den hänvisar till den gällande bestämmelsen och Livsmedelssäkerhetsverket ändras till Livsmedelsverket.
Bemyndigandet att utfärda förordning i 4 mom. ändras till den mindre förpliktande formuleringen ”får utfärdas” eftersom det hittills inte har funnits behov av att utfärda en sådan här förordning.
30 §.Tillsyn över laboratorier. Paragrafen motsvarar i praktiken den gällande lagstiftningen. Hänvisningarna till bestämmelser uppdateras så att de motsvarar den ändrade lagstiftningen och Livsmedelssäkerhetsverket ändras till Livsmedelsverket.
32 §.Förhandsanmälan om och provtagning av särskilt riskbenäget foder som importeras. Paragrafen motsvarar i praktiken den gällande lagstiftningen. I paragrafens rubrik nämns särskilt riskbenäget foder och i 1 mom. specificeras det vad som avses med sådant foder. Genom detta behov av precisering lyfts det fram att det även i fortsättningen är foderlagen och inte lagen om införselkontroll som ska tillämpas på förhandsanmälan och provtagning i anknytning till import av sådant foder. Livsmedelssäkerhetsverket ändras till Livsmedelsverket.
33 §.Kontrollplan och rapportering. Paragrafen motsvarar den gällande lagstiftningen, men det tas in bestämmelser om lämnandet av kontrollplaner och rapporter, vilka det tidigare har föreskrivits om i den förordning av jord- och skogsbruksministeriet om genomförande av offentlig kontroll av foder (11/09) som upphävs genom denna lag.
Livsmedelsverket ska utarbeta den riksomfattande kontrollplan som ska styra och samordna foderkontrollen. Kontrollplanen ska utgöra en del av den fleråriga nationella kontrollplan som det föreskrivs om i artiklarna 109 och 110 i kontrollförordningen och genom vilken medlemsstaterna säkerställer strukturen på och organiseringen av systemen för offentlig kontroll.
I 2 mom. preciseras innehållet i kontrollplanen. I kontrollplanen ska innehållet i kontrollerna och kontrollfrekvensen för tillsynsobjekten anges. Dessutom ska grunderna för riskbedömningen av tillsynsobjekten och för utvärderingen av genomförandet av planen anges.
Enligt 3 mom. ska årsrapporteringen inbegripa resultaten av analysen av foderprov, specificerat enligt företagare, och en sammanställning av andra resultat som är väsentliga för foderkontrollen, betydande förändringar, antalet konstaterade förseelser och deras art samt de åtgärder som förelagts med anledning av förseelserna. Rapporteringen ska också inbegripa uppgifter om fodrets ursprung samt statistik över det foder som har använts vid tillverkningen i Finland och det foder som har tillverkats här, både det foder som har importerats från den inre marknaden och från tredjeländer och, i fråga om export, både det foder som har levererats till den inre marknaden och till tredjeländer, samt mängderna av dessa foder.
I 4 mom. föreskrivs det om Livsmedelsverkets skyldighet att varje år lämna rapporter om kontrollen under det föregående året samt en kontrollplan för det innevarande året till jord- och skogsbruksministeriet.
34 §. Rätt att utföra inspektioner och få upplysningar. Det fogas ett nytt 1 mom. till paragrafen med en hänvisning till kontrollförordningen. Allmänna krav i fråga om kontroll finns i artiklarna 9—15 i kontrollförordningen. Enligt artikel 9 ska riskbaserad kontroll utföras regelbundet och med lämplig frekvens. Tillsynsmyndigheten och auktoriserade inspektörer ska för tillsynen ha rätt att vidta åtgärder som föreskrivs i denna lag och i Europeiska unionens lagstiftning, få tillträde till platser där foder och handlingar som gäller foder bearbetas, används eller förvaras, inspektera transportmedel, foderföretagarens bokföring och i 19 § avsedda journaler, samt avgiftsfritt ta behövliga prover av foder.
Paragrafens 1—3 mom. blir 2—4 mom. och samtidigt uppdateras momenthänvisningen i det nya 4 mom. Till innehållet motsvarar momenten den gällande lagen. Bemyndigandet att utfärda förordning i 4 mom. i den gällande lagen stryks som onödigt.
34 a §. Handräckning. I denna nya paragraf föreskrivs det om polisens och Tullens skyldighet att ge tillsynsmyndigheten handräckning för utförande av tillsynsuppdrag. Bestämmelser om polisens skyldighet att ge handräckning finns i 9 kap. 1 § i polislagen (872/2011) och bestämmelser om Tullens handräckning finns i 100 § i tullagen (304/2016). Vid tillsynen över att lagen iakttas kan det behövas handräckning om tillsynsmyndigheten förhindras att utföra sitt tillsynsuppdrag.
35 §. Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter. Hänvisningarna till bestämmelser uppdateras så att de motsvarar det som har ändrats.
36 §. Tillsynsregistret. Hänvisningarna till bestämmelser uppdateras så att de motsvarar det som har ändrats. Livsmedelssäkerhetsverket ändras till Livsmedelsverket.
37 §. Uppgifter som införs i tillsynsregistret. Hänvisningarna till bestämmelser uppdateras så att de motsvarar det som har ändrats och hänvisningarna till laboratorier så att de motsvarar de bestämmelser om laboratorier som har ändrats.
39 §. Offentliggörande av tillsynsresultat. Enligt paragrafen offentliggör Livsmedelsverket på sin webbplats årligen tillsynsresultaten om foderkontrollen som avses i 33 §. Analysresultaten från produktkontrollen av foder offentliggörs som sådana, specificerade enligt företagare. Sekretessbelagda uppgifter enligt 35 § får dock inte offentliggöras. Bestämmelser om denna helhet finns för närvarande i jord- och skogsbruksministeriets förordning om genomförande av offentlig kontroll av foder (11/09). Bestämmelser om skyldigheterna i fråga om konfidentiell behandling i anknytning till offentliggörande av information samt öppenhet i offentlig kontroll finns i artiklarna 8 och 11 i kontrollförordningen.
39 a §. Maskinell underskrift. Paragrafen är ny. I paragrafen föreslås det att beslut som utarbetats med hjälp av automatisk databehandling och de handlingar som hänför sig till behandlingen av ett ärende ska få undertecknas maskinellt. Automatiserade beslut används inte. Enligt 20 § 2 mom. i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) ska det föreskrivas särskilt om maskinell underskrift av handlingar som kommit till i förvaltningsmyndigheternas verksamhet. Användning av maskinell underskrift är ett enklare förfarande än den elektroniska signering av handlingar som avses i 16 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet, och därför föreslås det att det tas in en bestämmelse om saken i lagen.
40 §. Föreläggande. Paragrafen kompletteras i överensstämmelse med kontrollförordningen med ett nytt 1 mom. som gäller förelägganden. Paragrafens rubrik ändras på motsvarande sätt. Enligt artikel 138.2 i kontrollförordningen ska tillsynsmyndigheten beordra den som inte följer de bestämmelser som utfärdats att fullgöra sina skyldigheter.
44 §. Återkallelse av godkännande av ett laboratorium för egenkontroll. När det gäller godkända laboratorier för egenkontroll motsvarar paragrafen den gällande lagstiftningen. Eftersom myndighetslaboratorier i fortsättningen ska utses i stället för att godkännas, gäller det förfarande som föreskrivs i paragrafen inte längre dem. Bestämmelser om återkallande av ett beslut om att utse ett myndighetslaboratorium finns i artikel 39 i kontrollförordningen. Livsmedelssäkerhetsverket ändras till Livsmedelsverket.
44 a §. Återkallelse av beslut om att utse ett laboratorium. Hänvisningarna till bestämmelser uppdateras i paragrafen. Livsmedelssäkerhetsverket ändras till Livsmedelsverket.
45 §. Vite och tvångsutförande. Paragrafen motsvarar den gällande lagstiftningen. Livsmedelssäkerhetsverket ändras till Livsmedelsverket.
46 §. Straffbestämmelse. Hänvisningarna till bestämmelser i punkt 2 uppdateras i paragrafen.
47 §. Polisanmälan. Hänvisningarna till bestämmelser uppdateras i paragrafen. Livsmedelssäkerhetsverket ändras till Livsmedelsverket.
49 §. Avgifter för statliga myndigheters prestationer. Enligt det föreslagna 1 mom. ska det i regel tas ut en avgift för offentlig kontroll. I artikel 79 i kontrollförordningen finns det bestämmelser om grunderna för de avgifter som tas ut vid gränskontrollstationer och andra kontrollställen för import. När det gäller foder av animaliskt ursprung får avgifter tas ut på kostnadstäckningsbasis eller i enlighet med det som föreskrivs i kapitel IV i förordningen. Utöver det ska avgifter tas ut på kostnadstäckningsbasis för offentlig kontroll i samband med import av sådant foder som avses i artikel 47.1 d, e och f i förordningen. Dessa bestämmelser gäller foder som berörs av förstärkt kontroll eller av beslut om skyddsåtgärder samt ekologiskt foder.
Enligt artikel 79.2 b i kontrollförordningen ska avgift dessutom tas ut för godkännande av foderföretagare samt enligt artikel 79.2 c för offentlig kontroll som ursprungligen inte var planerad och som, enligt led i, har blivit nödvändig efter det att bristande efterlevnad hos samma aktör påvisats under en offentlig kontroll som utförts i enlighet med kontrollförordningen och, enligt led ii, utförs för att bedöma omfattningen och konsekvenserna av denna bristande efterlevnad eller för att verifiera att korrigerande åtgärder har vidtagits.
Enligt artikel 80 i kontrollförordningen får medlemsstaterna ta ut även andra avgifter eller pålagor för att täcka kostnaderna för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet än de avgifter eller pålagor som avses i artikel 79, om detta inte är förbjudet enligt den lagstiftning som är tillämplig på de områden som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2.
I artikel 82 i kontrollförordningen föreskrivs det om beräkning av avgifter eller pålagor. Artikeln gäller endast obligatoriska avgifter. Därför beräknas de andra avgifterna enligt artikel 80 i kontrollförordningen enligt lagen om grunderna för avgifter till staten. Närmare bestämmelser om de arrangemang som avses i artiklarna 79—82 i kontrollförordningen och bestämmandet av avgifternas storlek får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. Enligt de nämnda artiklarna i kontrollförordningen är det på nationell nivå möjligt att besluta att det under vissa förutsättningar tas ut lägre avgifter och att besluta om även andra än obligatoriska avgifter.
50 §. Arvoden och kostnadsersättningar. Det föreslås att paragrafen stryks som onödig. Auktoriserade inspektörer ersätts på basis av det avtal som ingås med dem eller deras arbetsgivare på samma sätt som i fråga om andra köpta tjänster. En särskild bestämmelse i lag om betalningsskyldigheten är onödig. Motsvarande bestämmelse har slopats även i utsädeslagen (600/2019) och växtskyddslagen (RP 11/2019 rd).
51 §. Ändringssökande. Lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) träder i kraft den 1 januari 2020. Genom den upphävs den gällande förvaltningsprocesslagen (586/1996). Det föreslås att bestämmelsen om sökande av ändring i beslut av en statlig myndighet ändras så att den motsvarar den nya lagstiftningen. I övrigt motsvarar bestämmelsen den gällande lagstiftningen.
51 a §. Skydd för rapportörers identitet. Det föreslås en ny paragraf i lagen, där det föreskrivs att identiteten hos en fysisk person som rapporterat om en överträdelse av foderbestämmelserna ska hållas hemlig. Genom den föreslagna bestämmelsen genomförs det som föreskrivs i artikel 140.2 b och c i kontrollförordningen. Enligt det förstnämnda ledet ska personer som till den behöriga myndigheten rapporterar faktiska eller potentiella överträdelser skyddas mot repressalier, diskriminering och andra former av missgynnande behandling. Enligt det senare ledet inbegriper skyddet även skydd av personuppgifter i enlighet med unionsrätten och nationell rätt.
Enligt skäl 91 i kontrollförordningen bör vem som helst ha möjlighet att inkomma med nya uppgifter till de behöriga myndigheterna för att hjälpa dem att upptäcka fall av överträdelser och ålägga sanktioner. I samma skäl konstateras det även att avsaknad av tydliga förfaranden eller rädsla för repressalier kan avskräcka visselblåsare. Rapportering av överträdelser är ett användbart verktyg för att säkerställa att behöriga myndigheter kan upptäcka överträdelser och ålägga sanktioner. Därför bör det säkerställas att det inrättas lämpliga arrangemang som innebär att vem som helst kan uppmärksamma de behöriga myndigheterna på potentiella överträdelser och som skyddar personen i fråga mot repressalier.
Det är ändamålsenligt att det även i foderlagen finns bestämmelser om grunden för att hålla identiteten hemlig för en rapportör. Syftet med den föreslagna bestämmelsen är att skydda sådana rapportörer i fråga om vilka ett röjande av identiteten skulle kunna medföra olägenhet för rapportören. Rapportören ska kunna rapportera till den behöriga myndigheten om överträdelser av bestämmelserna utan rädsla för negativa konsekvenser. Förutsättningen för skydd är att ett röjande av identiteten skulle medföra olägenhet för rapportören. Olägenheten kan till exempel ha att göra med att rapportören står i en särskild relation, exempelvis ett anställningsförhållande, till den aktör som rapporteringen gäller och att rapporteringen kan inverka negativt på denna relation. Rapportörens subjektiva uppfattning om olägenheten räcker inte i sig för att tillämpa de grunder för hemlighållande som avses i bestämmelsen. Den föreslagna bestämmelsen skyddar inte rapportören vid en eventuell rättegång. Om rapportören uppträder som exempelvis vittne vid en rättegång avslöjas hans eller hennes identitet.
Bestämmelser om skydd för rapportörers identitet finns för närvarande även i till exempel 36 § i dataskyddslagen (1050/2018) och 71 a § i lagen om Finansinspektionen (878/2008).
10
Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
10.1 Näringsfrihet och egendomsskydd
Enligt 19 § 3 mom. i grundlagen (731/1999) ska det allmänna främja befolkningens hälsa. Enligt 20 § i grundlagen bär var och en ansvar för naturen och dess mångfald samt för miljön och kulturarvet. Det allmänna ska verka för att alla tillförsäkras en sund och trygg miljö. För att dessa grundläggande rättigheter ska kunna tryggas är det motiverat med kontroll av framställningen, bearbetningen, distributionen och användningen av foder.
Enligt 15 § i grundlagen är vars och ens egendom tryggad. Till egendomsskyddet hör även att inskränkningar i användningen av egendom inte får bli så betydande att de till sina faktiska verkningar kan jämställas med expropriation av egendom (t.ex. GrUU 38/1998 rd). Enligt 18 § 1 mom. i grundlagen har var och en i enlighet med lag rätt att skaffa sig sin försörjning genom arbete, yrke eller näring som han eller hon valt fritt. Grundlagsutskottet har dock ansett att tillståndsplikt för näringsverksamhet kan tillåtas av särskilda skäl (GrUU 19/2002 rd) Förutom fysiska personer omfattar egendomsskyddet även som en allmän rättsprincip juridiska personer. En sådan återkallelse av godkännande av laboratorier för egenkontroll som föreslås i 44 § innebär i praktiken ett ingripande i egendomsskyddet. Kravet på godkännande och förutsättningarna för återkallelse av ett godkännande har emellertid motiverats med hänvisningar till 19 § 3 mom. och 20 § i grundlagen.
10.2 Utövning av offentlig makt
Enligt 119 § i Finlands grundlag ska de allmänna grunderna för myndigheters uppgifter regleras genom lag. Grundlagsutskottet har särskilt när det gäller bestämmelser som har kopplingar till de grundläggande fri- och rättigheterna ansett att den behöriga myndigheten entydigt eller annars exakt ska framgå av lagen eller att åtminstone utgångserna för myndigheternas behörighetsförhållanden och villkoren för att överföra behörighet ska framgå tillräckligt exakt av lagen (GrUU 18/2004 rd samt i utlåtandet nämnda GrUU 7/2001 rd, GrUU 21/2001 rd, GrUU 45/2001 rd, GrUU 47/2001 rd, GrUU 52/2001 rd och GrUU 17/2004 rd). Enligt 124 § i grundlagen kan offentliga förvaltningsuppgifter anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. Uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt får dock ges endast myndigheter. I 23 § i lagförslaget finns det bestämmelser om de uppgifter som Livsmedelsverket ska ha. I 34 a § finns det dessutom bestämmelser om polisens och Tullens skyldighet att ge handräckning. Uppgifterna inbegriper utövning av offentlig makt, och därför föreskrivs det om dem i lag. En tillsynsmyndighet får på de villkor som anges i artiklarna 28—33 i kontrollförordningen delegera utförandet av sådana kontroller, undersökningar och utredningar som behövs för den offentliga kontrollen eller andra offentliga uppgifter till organ med delegerade uppgifter eller fysiska personer. Administrativa beslut som eventuellt ska fattas på basis av kontrollerna, undersökningarna eller utredningarna ska emellertid fattas av den tillsynsmyndighet som delegerat uppgifterna. I 24 § i lagförslaget föreskrivs det om Livsmedelsverkets rätt att utse en utomstående person till att utföra särskilt angivna uppgifter som anknyter till den offentliga kontrollen. Administrativa beslut ska i så fall fattas av Livsmedelsverket. Myndigheternas behörighet och uppgifter har beskrivits detaljerat i lagen, vilket innebär att villkoren i grundlagens bestämmelse uppfylls.
10.3 Delegering av lagstiftningsbehörigheten
I 80 § i grundlagen föreskrivs det om utfärdande av förordningar. Enligt paragrafen ska bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag utfärdas genom lag. Republikens president, statsrådet och ministerierna får utfärda förordningar med stöd av ett bemyndigande i grundlagen eller i någon annan lag. Även andra myndigheter kan genom lag bemyndigas att utfärda rättsnormer i bestämda frågor, om det med hänsyn till föremålet för regleringen finns särskilda skäl och regleringens betydelse i sak inte kräver att den sker genom lag eller förordning. Tillämpningsområdet för ett sådant bemyndigande ska vara exakt avgränsat. Bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag ska dock utfärdas genom lag. Enligt grundlagsutskottets praxis (GrUU 56/2002 rd) ska bemyndiganden att utfärda förordning och delegering av lagstiftningsbehörigheten vara tillräckligt exakta och noggrant avgränsade. Av lagen ska det tydligt framgå vad som ska regleras genom förordning. I lagförslagets 49 § 2 mom. föreslås ett nytt bemyndigande att utfärda förordning. Enligt bemyndigandet får närmare bestämmelser om de nationella arrangemangen enligt artiklarna 79—82 i kontrollförordningen och bestämmandet av avgifternas storlek utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. Det föreslagna bemyndigandet är beskrivet på ett exakt och noggrant avgränsat sätt. Bemyndigandet kan anses uppfylla kraven i 80 § i grundlagen.
10.4 Rättsskydd
I 21 § i grundlagen föreskrivs det om rättsskydd. Var och en har rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en domstol eller någon annan myndighet som är behörig enligt lag samt att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol eller något annat oavhängigt rättskipningsorgan. I 51 § i lagförslaget finns det standardiserade bestämmelser om ändringssökande i beslut som fattas med stöd av lagen. Bestämmelserna har formulerats med beaktande av de formuleringar som används i den nya lagen om rättegång i förvaltningsärenden. På basis av det som beskrivits ovan kan kraven på rättsskydd anses bli tillgodosedda.
10.5 Hemfrid
Enligt 10 § i grundlagen är vars och ens privatliv, heder och hemfrid tryggade. Genom lag kan det föreskrivas om åtgärder som ingriper i hemfriden och som är nödvändiga för att de grundläggande fri- och rättigheterna ska kunna tryggas eller för att brott ska kunna utredas. Den i grundlagen skyddade hemfriden täcker i princip alla lokaler som är avsedda som fast bostad (GrUU 46/2001 rd). Grundlagsutskottet har dessutom ansett att inspektionen ska vara nödvändig för att utreda omständigheter som gäller föremålet för inspektionen och att bara en myndighet har rätt att utföra inspektionen (GrUU 46/2001 rd och GrUU 48/2001 rd). I fråga om gärningens straffbarhet har utskottet i de sistnämnda utlåtandena förutsatt att brottsmisstankarna ska vara sådana att gärningen förknippas med hot om fängelsestraff och i utlåtande GrUU 40/2002 rd har utskottet ansett att ingrepp i hemfriden för utredning av förseelser som är föga klandervärda inte uppfyller proportionalitetskravet beträffande en begränsning av en grundläggande fri- eller rättighet. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande GrUU 69/2002 rd ansett det vara acceptabelt att utföra inspektioner med anledning av misstankar om sådana gärningar som allra högst kan ge ett bötesstraff. Det handlade huvudsakligen om kontroll av hur stöd och bidrag som beviljats av offentliga medel används och om verksamhet där en del av näringsidkarens lokaler vanligen befinner sig i hans eller hennes bostad. Enligt 34 § i den föreslagna foderlagen har en tillsynsmyndighet rätt att utföra sådana inspektioner och undersökningar som tillsynen förutsätter, ta del av handlingar och få tillträde till de platser där verksamhet enligt denna lag bedrivs eller där uppgifter som är av betydelse för efterlevnaden av denna lag förvaras. Vidare har tillsynsmyndigheten rätt att inspektera den utrustning, de redskap och de lokaler som används i verksamheten. I utrymmen som omfattas av hemfriden får inspektioner göras endast om det är nödvändigt för att utreda de omständigheter som inspektionen gäller och om det finns grundad anledning att misstänka att man har brutit eller bryter mot foderbestämmelserna på ett sätt som är straffbart enligt lag. Inspektioner får utföras endast av en myndighet. I regel behöver myndigheten inte ha tillträde till bostadsutrymmen under inspektionerna. För att den föreslagna lagens syften ska fyllas och för att inspektionsmålen ska uppnås kan myndigheten i vissa situationer vara tvungen att verifiera sådana förhållanden och omständigheter i hemfridsskyddade utrymmen som man inte på annat sätt kan få klarhet i.
10.6 Skyddet för personuppgifter
Utifrån skyddet för privatliv och personuppgifter enligt 10 § 1 mom. i grundlagen har grundlagsutskottet bedömt bestämmelserna om myndigheternas rätt att få uppgifter trots sekretess och då noterat bland annat vad och vem rätten att få uppgifter gäller och hur rätten är kopplad till nödvändighetskriteriet. Myndigheternas rätt att få och möjlighet att lämna ut uppgifter kan enligt utskottet gälla behövliga uppgifter för ett visst syfte, om lagen ger en uttömmande förteckning över innehållet i uppgifterna. Om innehållet däremot inte anges i form av en förteckning, ska det i lagstiftningen ingå ett krav på att ”uppgifterna är nödvändiga” för ett visst syfte (GrUU 17/2016 rd). Utskottet har också ansett att rätten till information, som går före sekretessbestämmelserna, i sista hand går ut på att den myndighet som är berättigad till informationen i och med sina egna behov åsidosätter de grunder och intressen som är skyddade med hjälp av den sekretess som gäller myndigheten som innehar informationen. I det föreslagna 34 § 3 mom. föreskrivs det om tillsynsmyndighetens rätt att för utförande av offentlig kontroll och andra offentliga åtgärder få nödvändiga uppgifter och handlingar av foderföretagarna. Enligt den föreslagna 35 § får myndigheterna också trots sekretessbestämmelserna lämna ut sekretessbelagda uppgifter till angivna myndigheter för utförande av uppdrag enligt denna lag eller för utredning av brott. Nödvändighetskravet kan anses uppfylla kraven i 10 § i grundlagen.
De handlingar som hänför sig till 36 och 37 § är handlingar som har uppkommit i samband med uppgifter som innebär utövning av offentlig makt. På behandlingen av sådana handlingar tillämpas de allmänna lagarna om informationshantering. I enlighet med artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) ska Livsmedelsverket bestämma ändamålen och medlen för behandlingen av personuppgifter, och är på så sätt en sådan personuppgiftsansvarig som definieras i artikel 4.7 i den förordningen. Den rättsliga grunden för behandlingen av personuppgifter ska vara artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen, enligt vilken behandlingen av personuppgifter är laglig om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. Livsmedelsverkets föreskrift om ordnandet av informationshanteringen ska vara en sådan bindande rättsakt enligt artikel 28.3 i den allmänna dataskyddsförordningen genom vilken det säkerställs att personuppgiftsbiträdena iakttar kraven i förordningen. Den registrerades rätt enligt artikel 18 i dataskyddsförordningen att begränsa behandlingen av uppgifter har inskränkts på behörigt sätt. Enligt grundlagsutskottet räcker det med avseende på 10 § 1 mom. i grundlagen i princip med att bestämmelserna uppfyller kraven i EU:s allmänna dataskyddsförordning. Förslagen överensstämmer med den allmänna dataskyddsförordningen (GrUU 14/2018 rd).
Enligt regeringens uppfattning överensstämmer förslagen med grundlagen, och den föreslagna lagen kan stiftas i vanlig lagstiftningsordning.