1.1  Utsökningsbalk

1 kap. Allmänna bestämmelser

2 a §.Omfattande verkställighet, basverkställighet och specialverkställighet. Enligt förslaget ska en ny 2 a § fogas till kapitlet. Enligt 1 mom. indelas verkställigheten i omfattande verkställighet, basverkställighet och specialverkställighet.  

I 2 mom. föreskrivs om befogenheterna vid omfattande verkställighet och specialverkställighet. Omfattande verkställighet ska vara utsökningens lokala kärnuppgift. Utmätningsmän vid omfattande verkställighet ska ha en lika omfattande behörighet att söka efter sådan egendom som ska utmätas som utmätningsmän har enligt gällande lag. Behörigheten inbegriper verkställigheten av alla de skyldigheter och säkringsåtgärder som avses i 1 och 2 § i kapitlet. Vid omfattande verkställighet förrättas förutom verkställighet av betalningsskyldigheter och andra skyldigheter samt säkringsåtgärder även utmätningar och realiseringar av fast och lös egendom. Det är fråga om ett utsökningsförfarande till vilket man styr gäldenärer vars utsökningsärenden förutsätter en mera omfattande och tidskrävande eftersökning av egendom och utredningsåtgärder än vid basverkställighet. 

Specialindrivning vid utsökning startade 1997. Den nämns första gången i regeringens proposition med förslag till lag om ändring av utsökningslagen från 1998 (RP 275/1998 rd). Då genomfördes en separat reform av utsökningslagen (37/1895) i syfte att bland annat få en klarare lagstiftningsgrund för utsökningsväsendets specialindrivning och övriga svåra fall inom utsökningsverksamheten. Genom en lag som trädde i kraft den 1 mars 2004 fogades till 3 kap. 14 § 1 mom. i lagen om ändring av utsökningslagen (679/2003) en bestämmelse om utsökningsärenden som kräver specialåtgärder och som i motiveringen till bestämmelsen också kallas ”specialåtgärder”. Specialindrivning nämns i regeringens proposition (RP 216/2001 rd) som ett exempel på utsökningsärenden som kräver specialåtgärder. Specialindrivning definieras inte i lag. 

Med begreppet ”specialverkställighet” avses detsamma som med begreppet ”specialindrivning”, och en uttrycklig bestämmelse om specialverkställighet tas in i lag. Specialindrivning i sin nuvarande form är en etablerad del av den riksomfattande utsökningsverksamheten och har klara funktionella ramar. På samma sätt som med specialindrivning är syftet även med specialverkställighet att fokusera på gäldenärer i fråga om vilka det krävs en så stor arbetsinsats och sådana specialkunskaper att utreda deras förmögenhetsställning och vidta anknytande åtgärderna att det inte är ändamålsenligt att fortsätta utredningen vid någon annan verkställighet. Sådana gäldenärer har nästan utan undantag genom olika arrangemang försökt komma undan betalningen av skulder och flytta egendom utom räckhåll för utsökningen. De har ofta kopplingar till ekonomisk brottslighet och grå ekonomi. 

Gäldenärer överförs på två sätt till specialverkställighet: antingen så att det vid annan indrivning väcks en misstanke om att gäldenären gjort sig skyldig till missbruk eller andra arrangemang som antas kräva omfattande utredningar eller så att ärendet tas till specialverkställighet som ett resultat av myndighetssamarbete. Ett viktigt delområde av specialverkställigheten ska vara att upprätthålla ett fungerande myndighetssamarbete. Specialverkställighet ska fungera med samma fullmakter och metoder som är tillgängliga vid omfattande verkställighet.  

En bestämmelse om basverkställighet föreslås i 3 mom. Basverkställighet är en uppgiftshelhet där gäldenärens utsökningsärenden i princip kan skötas elektroniskt utan ett personligt sammanträffande med gäldenären. Basverkställigheten ska endast gälla verkställighet av betalningsskyldigheter som fastställts i pengar. Endast sådana inkomster och sådan egendom kan utmätas som inte behöver förvandlas till pengar. Med detta avses främst periodisk inkomst, skatteåterbäringar, penningmedel på ett bankkonto och andra fordringar. Basverkställighet ska skötas av utsökningsinspektörer som det föreslås bestämmelser om i 7 §. 

Närmare bestämmelser om uppgifter inom basverkställigheten ska utfärdas genom förordning av statsrådet. Ett utkast till statsrådets förordning om ändring av statsrådets förordning om utsökningsförfarandet finns som bilaga till denna proposition. Avsikten är att sådana gäldenärer vars betalningsskyldigheter med stöd av en inkomstbasutredning blir helt fullgjorda inom skälig tid och i fråga om vilka verkställigheten inte förutsätter andra åtgärder än sådana som ingår i behörigheten vid basverkställighet ska styras till basverkställighet. Pilotförsök med basverkställighet har på uppdrag av Riksfogdeämbetet gjorts i vissa utsökningsverk. Utifrån erfarenheterna av pilotförsöken har en skälig tid för åtgärder inom basverkställigheten visat sig vara cirka sex månader. Denna definition av hur länge basverkställigheten pågår bygger på att 80 procent av utsökningsärendena behandlas (skulden blir betald eller gäldenären konstateras medellös) inom sex månader. Närmare bestämmelser om tillämpningen av begreppet skälig tid vid utsökningsförfarande kan utfärdas genom administrativa bestämmelser. 

Om det är sannolikt att full betalning inte inflyter för fordringarna inom utsatt tid och gäldenärens ekonomiska situation inte kan utredas tillräcklig med metoder inom basverkställighet, överförs gäldenärens utsökningsärenden till omfattande verkställighet. När sådana åtgärder har slutförts vid omfattande verkställighet som utmätningsmannen inte har behörighet för vid basverkställigheten, kan ärendena återföras till basverkställigheten, t.ex. för utmätning av periodisk inkomst.  

I situationer när det belopp som återkrävs är litet och gäldenärens ekonomiska situation har utretts i tillräcklig omfattning genom registerförfrågningar vid basverkställigheten, och gäldenären inte har befunnits ha sådan inkomst eller egendom som avses i bestämmelsen, är det inte ändamålsenligt att regelbundet överföra gäldenärens utsökningsärenden till omfattande verkställighet. Även om full betalning inte inflyter för en fordran inom utsatt tid kan medellöshetshinder konstateras vid basverkställighet om förhållandena enligt utredningarna inte anses förutsätta åtgärder inom omfattande verkställighet för att söka efter egendom, t.ex. för att göra en utsökningsutredning som kräver gäldenärens personliga närvaro. 

I situationer där ett nytt ärende inleds för en gäldenär vars ekonomiska situation nyligen har utretts vid omfattande verkställighet kan medellöshetshinder dessutom konstateras vid basverkställighet utan någon överföring till omfattande verkställighet när åtgärder som anknyter till grundutredningen så visar.  

I utsökningens informationssystem kan anges ett villkor enligt vilket det är möjligt att vid basverkställighet konstatera medellöshetshinder endast för fordringar till ett visst belopp. På motsvarande vis kan anges ett villkor som gör det möjligt att utfärda ett medellöshetsintyg vid basverkställighet inom en viss tid från det att medellöshetsintyg för gäldenären har utfärdats vid omfattande verkställighet. 

Indelningen i basverkställighet och omfattande verkställighet har inga verkningar för likabehandlingen av sökande i åtgärder för att utreda och söka efter gäldenärens egendom. Liksom för närvarande ska utmätningsmannen enligt 3 kap. 48 § i utsökningsbalken i den omfattning som omständigheterna kräver söka efter egendom som tillhör gäldenären för att sökanden ska kunna få betalning. Enligt 6 § i förordningen om utsökningsförfarandet fortsätter utredandet av svarandens vistelseort och sökandet efter svarandens egendom utifrån den information som erhållits vid grundutredningen, om det finns anledning till det med hänsyn till omständigheterna. Om åtgärderna behöver vidtas i större omfattning än vad som är möjligt vid basverkställighet kan gäldenärens utsökningsärenden överföras till omfattande verkställighet.  

I 3 kap. 105—107 § föreskrivs om begränsad utsökning. Dessa bestämmelser ändras inte i detta sammanhang. Den som ansöker om utsökning kan fortfarande i sin ansökan uppge att han eller hon nöjer sig med begränsad utsökning. Om gäldenären vid verkställigheten endast har ärenden som omfattas av begränsad utsökning, sker verkställigheten utan tidsbegränsning vid basverkställighet. Detta kan anses motiverat eftersom den sökande vid begränsad utsökning i sin ansökan har begränsat verkställigheten till de indrivningsmetoder som anges i 105 § 2 mom. Om ett utsökningsärende som ska verkställas vid omfattande verkställighet inleds för en gäldenär, överförs gäldenärens utsökningsärenden helt och hållet till den omfattande verkställigheten. Om den sökande återtar villkoret för begränsad utsökning i sin ansökan, måste det fattas beslut om behandlingen ska fortsätta vid basverkställighet eller överföras till omfattande verkställighet i enlighet med det som anförs ovan.  

7 §.Utmätningsmän. I paragrafen föreslås ändringar som beror på organisationsförändringen och de nya tjänstebenämningarna. 

Enligt 1 mom. är de ledande häradsfogdarna, häradsfogdarna och i landskapet Åland landskapsfogden utmätningsmän. Utmätningsmän under häradsfogdarna och landskapsfogden är utsökningsöverinspektörerna och utmätningsmän under häradsfogdarna utsökningsinspektörerna.  

Av det skäl som anges i den allmänna motiveringen föreslås att även riksfogden och biträdande riksfogden är utmätningsmän. De har ställningen som lagtillämpare på samma sätt som chefer för andra rättskipningsmyndigheter inom rättsväsendet. Avsikten är att riksfogden och biträdande riksfogden som är chefer vid Utsökningsverket självständigt ska kunna sköta även verkställighetsuppdrag. Eftersom deras uppgifter kommer att vara inriktade på den strategiska och operativa ledningen samt förvaltningsärenden, kan de handlägga utsökningsärenden endast i den mån deras övriga uppgifter medger det. Deltagandet i rättskipning kan gälla verkställigheten t.ex. av särskilda ärenden eller ärendehelheter med större samhällelig betydelse eller internationella kopplingar. Med undantag för Utsökningsverkets högsta ledning ska tjänstemännen inom centralförvaltningen vara förvaltningstjänstemän. 

Utsökningsinspektörer som förrättar basverkställighet är en ny personalgrupp i utsökningsväsendets tjänstestruktur. En utsökningsinspektör ska ha en mera begränsad behörighet än en utsökningsöverinspektör. Bestämmelser om behörighetsvillkoren för utsökningsinspektörer utfärdas genom förordning av statsrådet. Behörighetsvillkoren för utsökningsinspektörer är lägre än för utsökningsöverinspektörer. 

Lagen om landskapsfogdeämbetet i landskapet Åland (619/2012) föreslås bli upphävd. I den nu aktuella paragrafen tas in en bestämmelse om utmätningsmän som ingår i 2 § i lagen om landskapsfogdeämbetet och för landskapsfogdens del i tillämpliga delar hänvisningsbestämmelsen i 4 §.  

Tjänstebenämningen landskapsfogde, som varit i bruk sedan landskapsfogdeämbetet grundades 1980, föreslås bli kvar. Genom den särskilda tjänstebenämningen på tjänsten betonas landskapet Ålands särställning. Landskapsfogden ska verka vid Utsökningsverkets verksamhetsställe i landskapet Åland. För landskapsfogden gäller vad som föreskrivs om häradsfogden. 

Tjänstebenämningarna för häradsutmätningsmän och landskapsutmätningsmän föreslås bli förenhetligade. Tjänstebenämningen för biträdande utmätningsman ändrades till häradsutmätningsman när utsökningsbalken (705/2007) trädde i kraft vid ingången av 2008. I landskapet Åland förblev tjänstebenämningen biträdande utmätningsman dock oförändrad fram till 2012, då den i samband med att det stiftades en ny lag om landskapsfogdeämbetet i landskapet Åland ändrades till landskapsutmätningsman. Den nya tjänstebenämningen för häradsutmätningsmän och landskapsutmätningsmän är utsökningsöverinspektör. Även befogenheterna som utmätningsmän för utsökningsöverinspektörerna i landskapet Åland bestäms med stöd av utsökningsbalken och de är utmätningsman direkt med stöd av lagen om stämningsmän (505/1986). I lagen om stämningsmän görs behövliga ändringar.  

I gällande 7 § 1 mom. finns en bestämmelse som uttrycker att häradsutmätningsmännen lyder under häradsfogdarna. Det föreslås att sakinnehållet i bestämmelsen flyttas till paragrafens 2 mom. Häradsfogden ålägger utsökningsöverinspektören och utsökningsinspektören uppgifter. I momentet föreskrivs dessutom i motsvarighet till gällande 2 mom. att häradsfogden är skyldig att övervaka att utmätningsmännen som är underställda häradsfogden och de i 8 § avsedda andra tjänstemännen som är underställda häradsfogden sköter sina uppgifter lagenligt och på tillbörligt sätt och att de iakttar de föreskrifter som har meddelats dem. 

I 3 mom. föreslås inga ändringar. Häradsfogden kan överföra en uppgift som han eller hon gett en underlydande tjänsteman till en annan underlydande tjänsteman eller själv åta sig uppgiften. 

Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. Enligt det momentet gäller för riksfogden, biträdande riksfogden och de ledande häradsfogdarna vad som i denna lag föreskrivs om häradsfogden. För att markera självständiga rättskipningsmyndigheters beslutsfrihet tas i momentet in en uttrycklig bestämmelse enligt vilken häradsfogden eller biträdande häradsfogden inte själv kan åta sig ett enskilt utsökningsärende som hör till den ledande häradsfogden eller häradsfogden för behandling och avgörande eller utfärda bestämmelser om dess verkställighet eller överföra det till någon annan. Ovan nämnda förbud ska också gälla ledande häradsfogden i förhållande till häradsfogden.  

I momentet föreskrivs också om grunder enligt vilka en enskild gäldenärs utsökningsärenden som omfattas av ledande häradsfogdens eller häradsfogdens behörighet i undantagsfall kan överföras på en annan ledande häradsfogde eller häradsfogde. Ett utsökningsärende kan fråntas en domare mot hans eller hennes vilja endast av vägande skäl. Sådana skäl kan vara sjukdom, dröjsmål i behandlingen av ärendet, arbetsmängden eller någon annan motsvarande omständighet. Den föreslagna bestämmelsen gäller överföringen av ärenden endast i sådana situationer där den aktuella tjänstemannen uttryckligen motsätter sig en överföring av ärenden. Endast då behövs ett motiverat beslut av riksfogden, biträdande riksfogden eller den ledande häradsfogden som är chef för den aktuella häradsfogden. Bestämmelsen gäller inte sådana jävsituationer som anges i 1 kap. 15 §. 

8 §.Andra tjänstemän. Enligt gällande paragraf får häradsfogden vid behov ålägga också en annan underlydande tjänsteman att utföra verkställighetsuppdrag som ska skötas av en häradsutmätningsman, om tjänstemannen uppfyller behörighetsvillkoren för en häradsutmätningsman. För närvarande finns sådana andra tjänstemän som avses i bestämmelsen bl.a. i bankförfrågnings- och delgivningsuppgifter. Tjänstebenämningen häradsutmätningsman ändras till utsökningsöverinspektör och bestämmelsen utsträcks också till utsökningsinspektörer.  

11 §.Utsökningsverkets verkställighetsorganisation. I gällande paragraf föreskrivs om utsökningsväsendets organisation, om Riksfogdeämbetet som handhar utsökningsväsendets centralförvaltning och om allmänna grunder för fastställande av verksamhetsområdena för lokala utsökningsverk som lyder under det. Paragrafens innehåll ändras så att den motsvarar den organisationsstruktur som föreslås. I och med att bemyndigandena i 3 mom. i gällande paragraf upphävs den 1 januari 2019 upphävs samtidigt statsrådets förordning om utsökningsdistrikten (865/2007) och justitieministeriets förordning om utsökningsverkens verksamhetsställen (821/2012). 

I 1 mom. ingår en bestämmelse enligt vilken det för verkställighet av utsökningsärenden finns Utsökningsverket, som hör till justitieministeriets förvaltningsområde. Den bildas av de nuvarande 22 utsökningsverken och Riksfogdeämbetet. Indelningen i utsökningsdistrikt slopas och den nya myndighetens behörighet ska omfatta hela landet. 

Enligt 2 mom. finns det regionala verksamhetsenheter med omfattande verkställighet vid Utsökningsverket. Bestämmelser om den regionala indelningen av verksamhetsenheterna utfärdas genom förordning av statsrådet. Avsikten är att det ska bildas fem områden. Ett utkast till statsrådets förordning om utsökningsverksamhetens förvaltning finns som bilaga till denna proposition.  

Chefer för verksamhetsenheterna ska vara de ledande häradsfogdarna. Chefen för en verksamhetsenhet svarar för sin enhets ledning och resultat samt för organiseringen av enhetens förvaltningsuppgifter. Bestämmelser om bestämmande av ansvarig utmätningsman vid omfattande verkställighet tas in i 3 kap. 14 § 1—4 mom.  

Vidare ska det enligt momentet vid Utsökningsverket finnas riksomfattande verksamhetsenheter med basverkställighet och specialverkställighet. 

Utsökningsärenden som hör till basverkställigheten centraliseras till verksamhetsenheter med basverkställighet där den förrättas av de utsökningsinspektörer som avses i 7 § 1 och 2 mom. Vid basverkställigheten behandlas ett stort antal ärenden och gäldenärer i ett förfarande med ganska få utredningar. På uppdrag av Riksfogdeämbetet har pilotförsöken med omfattande verkställighet och basverkställighet vid vissa utsökningsverk visat att cirka 80 procent av de gäldenärer som styrts till pilotförsöken har varit sådana vars ärenden behandlats vid basverkställighet. Basverkställigheten ska i huvudsak vara indrivning som är baserad på informationssystem. Fördelningen av ärenden som hör till basverkställigheten mellan de ansvariga utmätningsmännen kan vid behov jämnas ut, vilket skulle göra förfarandet effektivare. På motsvarande sätt kan utmätningsmän inom omfattande verkställighet koncentrera sig och fördjupa sin specialisering på svårare och mera tidskrävande utredningsåtgärder. 

Enligt 3 § i statsrådets förordning om utsökningsförfarandet (1322/2007) bestämmer justitieministeriet att en viss utmätningsman ska sköta ett utsökningsärende som kräver specialåtgärder. På så vis är förfarandet med stöd av gällande bestämmelser vid förordnandet av en utmätningsman till ett specialindrivningsuppdrag att förordnandet på framställning av Riksfogdeämbetet utfärdas genom ett administrativt beslut av ministeriet. Den aktuella paragrafen i förordningen upphävs när denna lag träder i kraft. Nu föreslås det bestämmelser om att specialverkställighet ska koncentreras till en verksamhetsenhet med specialverkställighet. För närvarande hör fattandet av beslut om verksamhetsställen med specialindrivning i sista hand till Riksfogdeämbetet. För närvarande finns det specialindrivning på sex specialindrivningsområden, men specialindrivningspersonal endast vid nio utsökningsverk.  

Chef för de övriga verksamhetsenheterna är på samma sätt som vid verksamhetsenheterna med omfattande indrivning den ledande häradsfogden, som svarar för ledningen och resultaten i verksamheten vid sin verksamhetsenhet. I arbetsordningen meddelas närmare föreskrifter om den ledande häradsfogdens uppgifter. 

Bestämmelser om bestämmande av ansvarig utmätningsman vid basverkställighet och specialverkställighet föreslås bli intagna i 3 kap. 14 a § 1 mom. Den regionala tillgången till tjänster behandlas nedan i motiveringen till 5 mom. och beaktandet av rättsskyddsaspekten i fråga om svarandens möjligheter att uträtta ärenden och påverka i synnerhet vid centraliserad verkställighet nedan i motiveringen till 3 kap. 14 a §. 

Lokala utsökningstjänster på Åland säkerställs genom att det i 3 mom. tas in en uttrycklig bestämmelse enligt vilken Utsökningsverket har ett verksamhetsställe i landskapet Åland. Den separata lagen om landskapsfogdeämbetet i landskapet Åland föreslås bli upphävd när denna lag träder i kraft, eftersom ämbetsverkets administrativa ställning förändras på samma sätt om för de övriga lokala utsökningsverken. När verksamhet enligt den nya organisationsstrukturen ordnas på Åland kan de lokala förhållandena och landskapets särställning beaktas närmare i Utsökningsverkets arbetsordning.  

Med hänsyn till landskapet Ålands särställning, geografiska läge och personalstyrkan och det totala antalet ärenden som behandlas vid Utsökningsverkets verksamhetsställe i landskapet är det motiverat att utsökningsöverinspektörer som hör till en behörig verksamhetsenhet med omfattande verkställighet och finns vid verksamhetsstället på Åland också behandlar utsökningsärenden som annars hör till basverkställigheten. 

I analogi med gällande bestämmelser ska bestämmelser om Utsökningsverkets övriga verksamhetsställen utfärdas genom förordning av justitieministeriet. Bestämmelser också om uppgifterna vid ett enskilt verksamhetsställe ska utfärdas genom förordning av justitieministeriet, dvs. om vilken verksamhetsenhets funktioner som ska placeras vid respektive verksamhetsställe. Avsikten är att utsökningsöverinspektörer som förrättar omfattande verkställighet i princip ska vara placerade vid Utsökningsverkets samtliga verksamhetsställen så att den regionala tillgången till tjänster tryggas. Däremot ska det inte förrättas basverkställighet eller specialverkställighet vid alla verksamhetsställen. Vid placeringen av dessa funktioner och även av de utsökningsmän som hör till dem beaktas också de operativa behoven i verksamhetsenheten i fråga liksom ekonomiska aspekter. Bestämmelsen ska inte gälla verksamhetsställena för Utsökningsverkets centralförvaltning. 

Enligt gällande 12 § 1 mom. ska Riksfogdeämbetet särskilt sörja för den regionala tillgången på de tjänster utsökningsväsendet tillhandahåller. Som nytt 4 mom. i paragrafen föreslås en bestämmelse enligt vilken verksamheten ska ordnas så att den regionala tillgången till tjänster tillgodoses. Genom ordalydelsen vill man betona att den regionala tillgången till tjänster bör beaktas redan när det fattas beslut om organiseringen av den nya organisationens verksamhet. Skyldigheten gäller Utsökningsverkets centralförvaltning och alla tjänstemän i chefsställning, i synnerhet riksfogdar, biträdande riksfogdar och chefer för verksamhetsenheter. Att sörja för den regionala tillgången på tjänster inbegriper att det för vart och ett av de områden för omfattande verkställighet som bildas ska ordnas lämpliga och funktionellt tillräckliga utsökningstjänster för alla kunder hos utsökningen oberoende av vid vilken verksamhetsenhet deras ärenden sköts. Utvecklade möjligheter att uträtta ärenden på elektronisk väg samt ett centraliserat service- och rådgivningssystem som fungerar per telefon har avsevärt förbättrat och kommer ytterligare att förbättra tillgången till tjänster. 

I momentet föreslås som komplettering till det ovanstående bestämmelser även om att de språkliga rättigheterna ska tillgodoses vid organiseringen av Utsökningsverkets verksamhet. Detta avser utsökningsmyndigheternas språkliga skyldigheter vid tjänsteproduktionen och kundernas rättigheter att använda sitt eget språk i kontakter med utsökningsmyndigheterna i enlighet med grundlagen, språklagen (423/2003), samiska språklagen (1086/2003) och självstyrelselagen för Åland (1144/1991).  

12 §.Ledningen av Utsökningsverket. I den gällande paragrafen föreskrivs om Riksfogdeämbetets huvudsakliga uppgifter och om utnämningen av riksfogden. Paragrafens innehåll ändras så att den gäller ledningen av Utsökningsverket. I den nya 12 a § föreskrivs om Utsökningsverkets centralförvaltning och dess uppgifter. 

Enligt 1 mom. ska riksfogden leda Utsökningsverket och vara chef för centralförvaltningen. Paragrafens bestämmelse om riksfogdens beslutanderätt i administrativa ärenden motsvarar till sitt innehåll 4 § 2 mom. i den gällande lagen om Riksfogdeämbetet.  

Enligt 2 mom. bistås riksfogden av en biträdande riksfogde. Utsökningsverket skulle vara en av de största enskilda myndigheterna och den största rättskipningsmyndigheten inom justitieministeriets förvaltningsområde För att ledningen och styrningen av myndigheten ska vara effektiv och verkningsfull förutsätts att högsta ledningens uppgifter på ett ändamålsenligt sätt kan delas för att arbetsbördan ska jämnas ut. Riksfogdens uppgifter kan vara inriktade på den strategiska ledningen av Utsökningsverket, på tryggandet av myndighetens verksamhetsförutsättningar samt på utvecklandet av och den allmänna administrativa ledningen av myndigheten. Riksfogden är dessutom chef för centralförvaltningen. Den biträdande riksfogdens uppgifter kan vara inriktade på ledningen, styrningen och tillsynen över den operativa verksamheten. Den biträdande riksfogden ska ha samma behörighet som riksfogden i de ärenden som han eller hon ska behandla. 

Närmare bestämmelser om arbetsfördelningen mellan riksfogden och den biträdande riksfogden utfärdas i Utsökningsverkets arbetsordning.  

12 a §.Utsökningsverkets centralförvaltning. Till kapitlet fogas en ny 12 a §. I paragrafen föreskrivs om Utsökningsverkets centralförvaltning. Rubriken för paragrafen ska motsvara detta. Lagen om Riksfogdeämbetet föreslås bli upphävd när denna lag träder i kraft. 

Uppgifterna inom den operativa ledningen och styrningen av Riksfogdeämbetet som för närvarande är centralförvaltningsmyndighet inom utsökningen överförs på centralförvaltningen. Kvar på justitieministeriet blir på samma sätt som nu främst den strategiska planeringen och styrningen av utsökningsverksamheten, budgetplaneringen och författningsberedningen. Även behörigheten att anställa hör till ministeriet. 

Enligt 1 mom. ska centralförvaltningen svara för den administrativa styrningen och utvecklingen av samt tillsynen över utsökningsverksamheten. Centralförvaltningen svarar även för resultaten i myndighetens verksamhet.  

I 2 mom. föreskrivs det närmare om centralförvaltningens uppgifter. Uppgifterna enligt punkterna 1—6 motsvarar de uppgifter som för närvarande föreskrivs för Riksfogdeämbetet i 2 § i lagen om Riksfogdeämbetet.  

Enligt 3 mom. kan det inom centralförvaltningen på samma sätt som nu vid Riksfogdeämbetet finnas tjänster som ledande förvaltningsfogde och förvaltningsfogdei chefs- och expertuppgifter. De är inte utmätningsmän men ska ha avlagt högre högskoleexamen i juridik och ha god förtrogenhet med utsökningsverksamhet och förvaltningsuppgifter.  

I 4mom. föreskrivs uttryckligen om centralförvaltningens skyldighet att i sin verksamhet ta hänsyn till utmätningsmännens ställning som oberoende rättskipningsmyndigheter. Centralförvaltningen ska vara det organ som svarar för Utsökningsverkets riksomfattande förvaltningsuppgifter. Den är inte ett rättskipningsorgan. De tjänstemän som hör till centralförvaltningen, med undantag för chefstjänstemän, riksfogdar och biträdande riksfogdar, är förvaltningstjänstemän. På motsvarande sätt som det nuvarande Riksfogdeämbetet kan centralförvaltningen inte ingripa i utmätningsmännens rättskipningsbeslut och har inte bestämmande inflytande eller styrmakt i enskilda rättskipningsärenden. Ändring i rättskipningsbeslut söks vid allmänna domstolar i enlighet med 11 kap. Centralförvaltningens tjänstemän ska i all praktisk verksamhet beakta utmätningsmännens oberoende och kan varken påverka eller ingripa i rättskipning.  

13 §.Arbetsordning. De nuvarande bestämmelserna om utsökningsverk i paragrafen ersätts med bestämmelser om Utsökningsverkets arbetsordning och rubriken för paragrafen ändras. De lokala utsökningsverken läggs ned och lagen om landskapsfogdeämbetet i landskapet Åland upphävs.  

I Utsökningsverkets arbetsordning meddelas närmare bestämmelser om uppgiftsfördelningen mellan riksfogden och biträdande riksfogden, Utsökningsverkets ledningsgrupp, organiseringen av verksamhetsenheternas uppgifter samt av de specialåtgärder som ska centraliseras. I arbetsordningen bestäms dessutom om de ledande häradsfogdarnas uppgifter samt om de allmänna grunderna för hur fördelningen av uppgifterna och den övriga organiseringen av uppgifterna ska bestämmas. Arbetsordningen är underordnad i förhållande till vad som i lag eller förordning föreskrivs om det som avses i bestämmelsen. Riksfogden fastställer Utsökningsverkets arbetsordning. 

Centralförvaltningen ska ha en egen, separat arbetsordning. Genom den kan meddelas föreskrifter om centralförvaltningens interna organisation, beredningen och avgörandet av förvaltningsärenden och om annan organisering av centralförvaltningens arbete. Även en verksamhetsenhet kan ha en arbetsordning. Arbetsordningarna för centralförvaltningen och verksamhetsenheterna är underställda Utsökningsverkets arbetsordning och preciserar den.  

Med stöd av 1 mom.1 punkten meddelas i arbetsordningen närmare bestämmelser om uppgiftsfördelningen mellan riksfogden och den biträdande riksfogden. Bestämmelsen ska gälla arbetsfördelningen i fråga om både förvaltnings- och verkställighetsuppgifter.  

Enligt 2 punkten ska bestämmelser om Utsökningsverkets ledningsgrupp utfärdas i arbetsordningen. Bestämmelser utfärdas bland annat om ledningsgruppens sammansättning och om ärenden som ska behandlas där. Ledningsgruppen har inte självständig beslutanderätt, men kan biträda riksfogden och biträdande riksfogden i ledningen och utvecklingen av Utsökningsverkets verksamhet. 

Enligt det föreslagna 3 kap. 14 a § 2 mom. kan vissa specialåtgärder koncentreras till vissa utmätningsmän. Med stöd av 3 punkten utfärdas bestämmelser om ordnandet av koncentreringen av specialåtgärderna. 

Närmare bestämmelser om de ledande häradsfogdarnas uppgifter utfärdas med stöd av 4punkten. De ledande häradsfogdarna är chefer för verksamhetsenheterna. 

Med stöd av 5punkten utfärdas närmare bestämmelser om grunderna för hur fördelningen av uppgifterna och den övriga organiseringen av uppgifterna ska bestämmas vid Utsökningsverket. Lagrummet gäller Utsökningsverkets verkställighetsorganisation. Bestämmelser utfärdas om de allmänna grunderna för hur fördelningen av uppgifterna och den övriga organiseringen av uppgifterna i hela verkställighetsorganisationen ska bestämmas. Bestämmelser om en intern arbetsfördelning som baserar sig på en alfabetisk uppdelning enligt svarandenas namn, regional indelning eller någon annan bestämningsgrund vid en verksamhetsenhet eller ett enskilt verksamhetsställe kan utfärdas i verksamhetsenhetens arbetsordning eller genom ett administrativt beslut. 

Enligt det föreslagna 2 mom. ska Utsökningsverkets arbetsordning publiceras i författningssamlingen. Genom detta säkerställs att informationen om Utsökningsverkets organisation och uppgiftsfördelning är allmänt tillgänglig. 

I 3 mom. föreskrivs om arbetsordningen för centralförvaltningen och en verksamhetsenhet. I centralförvaltningens arbetsordning meddelas närmare föreskrifter om organiseringen av arbetet i centralförvaltningen. Föreskrifter kan t.ex. meddelas om den interna organisationen och arbetsfördelningen, tjänstemännens uppgifter och den beslutanderätt som ingår i tjänsten, ärenden som tjänstemän i egenskap av föredragande avgör på eget ansvar och utan föredragning, beredningen och avgörandet av förvaltningsärenden samt ställföreträdare. Föreskrifter om arbetsfördelningen mellan riksfogden och biträdande riksfogden utfärdas dock i Utsökningsverkets arbetsordning som enligt förslag ska publiceras i författningssamlingen.  

Även en verksamhetsenhet kan ha en arbetsordning. Föreskrifter kan meddelas t.ex. om närmare organisering av en verksamhetsenhets uppgifter än vad som föreskrivs i lag och om verksamhetens interna behörighetsfördelning. 

14 §.Utnämning och behörighetsvillkor. I paragrafen görs de ändringar och tillägg som följer av den föreslagna organisationsförändringen och de nya tjänstebenämningarna.  

I 1 mom. föreskrivs att riksfogden och biträdande riksfogden utnämns av republikens president på framställning av statsrådet. Med stöd av gällande 1 kap. 12 § utnämns riksfogden av statsrådet. Bestämmelser om utnämning av de ordinarie domarna och riksåklagaren finns i grundlagen. Samtliga utnämns av republikens president. Enligt 14 § i lagen om åklagarväsendet (439/2011) utnämns biträdande riksåklagaren av republikens president på framställning av statsrådet. Det skulle vara motiverat att chefer och biträdande chefer som har ställningen som lagtillämpare vid Utsökningsverket, som är en rättskipningsmyndighet, på samma sätt som de nämnda tjänstemännen utnämns av republikens president. 

En effektiv och kvalitativ ledning av den riksomfattande Utsökningsverket skulle bättre kunna säkerställas, om ledningsuppgifterna tillsätts för viss tid. Då skulle ledningens förmåga och förutsättningar för sina uppgifter regelbundet kunna bedömas och den bästa kompetensen hittas i föränderliga situationer. Till högsta ledningen för Utsökningsverket bör kunna utnämnas den mest kompetenta bland dem som sökt tjänsten och uppfyller behörighetsvillkoren. Förfarandet skulle stödja tjänsterotation men inte äventyra ett kontinuerligt utvecklande av Utsökningsverkets verksamhet. En tjänsteman som utnämnts till en tjänst för viss tid och har skött sina uppgifter väl och även annars fortfarande uppfyller urvalskriterierna för tjänsten har sannolikt en stark position när tjänsten ska tillsättas på nytt, om han eller hon ställer upp för en ny mandatperiod. 

Tjänsten som biträdande riksfogde ska tillsättas för viss tid. Han eller hon utnämns för fem år i sänder. En biträdande riksfogde som skött tjänsten i fem år kan utnämnas på nytt. Om den som ska utnämnas till en tjänst kommer att uppnå den föreskrivna avgångsåldern före mandattidens utgång, kommer han eller hon dock att utnämnas endast till utgången av den månad då åldern uppnås. Tjänsten som riksfogde ska med stöd av 9 a § i statstjänstemannalagen (283/2015) tillsättas för viss tid.  

Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om behörighetsvillkor för tjänsterna som riksfogde och biträdande riksfogde. Utöver det som föreskrivs i 8 § 2 mom. i statstjänstemannalagen ska behörighetsvillkoren för tjänsten som riksfogde och tjänsten som biträdande riksfogde vara annan högre högskoleexamen i juridik än magisterexamen i internationell och komparativ rätt samt utmärkt förtrogenhet med utsökningsverksamhet. Kraven för riksfogden och biträdande riksfogden på utmärkt förtrogenhet med utsökningsverksamhet motsvarar behörighetsvillkoret för riksfogden i 5 § 1 mom. i lagen om Riksfogdeämbetet. Den examen som krävs för behörighet motsvarar i sak den examen som för närvarande krävs av riksfogden. Utöver juris magisterexamen ska också den tidigare juris kandidatexamen fortfarande ge behörighet för riksfogdens uppgifter. Eftersom innehållet i magisterexamen i internationell och komparativ rätt inte motsvarar ovan avsedda högre högskoleexamina, ger den dock inte behörighet för de aktuella uppgifterna. Med stöd av 7 § i statstjänstemannalagen (281/2000) kan endast en finsk medborgare utnämnas till tjänsten som chef för myndigheten eller till en tjänst till vilken hör uppgifter som utmätningsman.  

I 3 mom. föreskrivs om att de ledande häradsfogdarna, häradsfogdarna, de ledande förvaltningsfogdarna och förvaltningsfogdarna utnämns av riksfogden. Tjänsterna som ledande häradsfogde och ledande förvaltningsfogde ska tillsättas för viss tid. De utnämns för fem år i sänder. Samma person ska kunna utnämnas upprepade gånger. Begränsningen för avgångsålder ska även gälla dessa tjänster. Tidsbundenheten för de visstidstjänster som avses i denna paragraf gäller inte de nuvarande tjänsteinnehavarna. Tjänsterna och de tjänstemän som utnämnts till dem flyttas tillsammans med uppgifterna över till den nya organisationen med stöd av statstjänstemannalagen. 

Till paragrafen fogas nya 4—6 mom. 

I 4 mom. föreskrivs för det första om behörighetsvillkor för ledande häradsfogde och häradsfogde. Bestämmelsen motsvarar behörighetsvillkoren i den gällande paragrafens 2 mom. Liksom nu ska lagen för den ledande häradsfogdens del innehålla en uttrycklig bestämmelse enligt vilken den som ska utnämnas till tjänsten förutsätts ha sådan ledarförmåga som behövs vid skötseln av uppgiften. I och med att indelningen i utsökningsdistrikt upphör, kan även en enskild häradsfogde få ett mycket stort antal tjänstemän direkt under sig i en organisation med en enda myndighet. Därför ska bedömningen av ledarförmåga då uppmärksammas särskilt även vid utnämningen till tjänsten som häradsfogde och bedömningen av den sökandes personliga egenskaper.  

Enligt 5 mom. utfärdas bestämmelser om behörighetsvillkoren för tjänsternas som ledande förvaltningsfogde och förvaltningsfogde genom förordning av statsrådet. Avsikten är att deras behörighetsvillkor ska motsvara behörighetsvillkoren i 5 § 2 mom. i den gällande lagen om Riksfogdeämbetet. 

Enligt 6 mom. utfärdas bestämmelser om utnämning av utsökningsöverinspektörer och utsökningsinspektörer och om behörighetsvillkoren för tjänsterna genom förordning av statsrådet. Motsvarande hänvisningsbestämmelse om häradsutmätningsmän finns i 3 mom. i gällande paragraf. För närvarande föreskrivs i 2 § i statsrådets förordning om utsökningsväsendets förvaltning om behörighetsvillkor för häradsutmätningsmän och landskapsutmätningsmän. 

Avsikten är att en person som har avlagt lägre eller högre högskoleexamen och som har praktisk erfarenhet i uppgifter som hör till tjänsten kan utnämnas till utsökningsöverinspektör. Utbildningskravet för häradsutmätningsman är för närvarande högskoleexamen, lämplig yrkesinriktad examen eller studentexamen. Behörighetsvillkoren för utsökningsöverinspektör i fråga om utbildning är högre än för häradsutmätningsmän. Avsikten är att de ändå inte ska gälla en tjänsteman som är fast anställd som häradsutmätningsman vid ikraftträdandet av lagen. De ska inte heller gälla en tjänsteman som är anställd för viss tid, om tjänsteförhållandet sträcker sig till tiden efter ikraftträdandet. Enligt 6 mom.kan det vid Utsökningsverket också finnas annan personal i tjänsteförhållande.  

24 §.Utsökningens informationssystem och utsökningsregistret. Enligt 1 mom. i gällande paragraf sörjer Utsökningsverket för driften och utvecklandet av informationssystemet. På grund av organisationsförändringen ersätts Riksfogdeämbetet med Utsökningsverket. 

Enligt 2 mom. i gällande paragraf består utsökningsregistret av en riksomfattande indexdel och registerdelar som förs lokalt. När Utsökningsverket blir en riksomfattande organisation kommer utsökningsregistret inte längre att ha registerdelar som förs lokalt. Därför stryks ovan nämnda indelning av utsökningsregistret i delar i paragrafen. 

25 §.Personuppgiftsansvarig. I paragrafen görs ändringar till följd av organisationsförändringen. Utsökningsverket ska vara registeransvarigt för utsökningsregistret. Utsökningsverkets centralförvaltning ska sörja för driften av registret i stället för nuvarande Riksfogdeämbetet. 

26 §.Registrets datainnehåll. Paragrafen ändras till följd av organisationsförändringen. I 1 mom. i gällande paragraf föreskrivs om vilka uppgifter som får samlas in och föras in i utsökningsregistrets lokala delar. I det inledande stycket till momentet stryks hänvisningen till de lokala registerdelarna.  

Enligt 2 mom. i gällande paragraf får sådana ärendehanteringsuppgifter som behövs för att ärendet ska kunna hittas i de lokala registerdelarna föras in i registrets indexdel. Det föreslås att momentet upphävs som obehövligt. I den riksomfattande utsökningsorganisationen ska inte längre finnas lokala registerdelar. 

27 §.Rätt att behandla uppgifter. Enligt 2 mom. i gällande paragraf får häradsfogdarna och de tjänstemän som lyder under dem samt de berörda tjänstemännen vid justitieministeriet och Riksfogdeämbetet i utsökningsärenden eller utsökningens förvaltningsärenden trots sekretessbestämmelserna behandla uppgifter som nämns i 26 §, specialuppgifter dock endast till den del det är nödvändigt i ett ärende. I momentet görs de ändringar som organisationsförändringen förutsätter. Enligt förslaget får de berörda tjänstemännen vid Utsökningsverket och justitieministeriet behandla uppgifter som nämns i momentet så som föreskrivs i momentet.  

31 §.Intyg ur utsökningsregistret. Var och en har enligt 1 mom. i gällande paragraf rätt att av den lokala utsökningsmyndigheten ur utsökningsregistret få ett intyg som gäller en namngiven person i dennes egenskap av svarande i ett utsökningsärende. Med anledning av organisationsförändringen stryks hänvisningen till lokal utsökningsmyndighet i momentet. 

35 §.Utlämnande av uppgifter med hjälp av teknisk anslutning. Enligt gällande paragraf kan Riksfogdeämbetet besluta om inrättande av en teknisk anslutning och om utlämnande av uppgifter ur utsökningsregistret med hjälp av den. På grund av organisationsförändringen ersätts Riksfogdeämbetet med Utsökningsverket. 

2 kap Utsökningsgrunder

28 §.Domstolens meddelande och utmätningsmannens intyg. Enligt 1 mom. i gällande paragraf ska den domstol där talan enligt 26 § har väckts omedelbart underrätta utmätningsmannen på orten om saken för anteckning i utsökningens informationssystem. Med anledning av organisationsförändringen stryks hänvisningen till den lokala utsökningsmyndigheten. 

3 kap. Allmänna bestämmelser om förfarandet

1 §.Ansökan om utsökning. I 1 mom. i gällande paragraf föreskrivs det om på vilka sätt utsökning söks. Enligt gällande bestämmelse söks utsökning antingen genom skriftlig ansökan till utmätningsmannen på svarandens bonings- eller hemort eller till en annan lokal utsökningsmyndighet eller genom elektroniskt meddelande med hjälp av en teknisk anslutning till utsökningens riksomfattande informationssystem, om Riksfogdeämbetet eller någon som Riksfogdeämbetet förordnat har beviljat sökanden tillstånd till detta (informationssystemssökande). 

I momentet stryks hänvisningarna till lokala utsökningsmyndigheter och Riksfogdeämbetet byts ut mot Utsökningsverket. Till momentet fogas en möjlighet att göra utsökningsansökan även via utsökningens e-tjänst.  

Utsökning kan sökas elektroniskt via justitieförvaltningens e-tjänst. Till utsökningsverken kommer årligen in ca 350 000 utsökningsansökningar som gjorts skriftligen eller per e-post. Sådana ansökningar sänds också ofta in av yrkesmässigt verksamma borgenärer, som ofta även har tillstånd för informationssystemssökande. Även från offentliga samfund kommer mycket pappersansökningar. Behandlingen av manuella ansökningar vid utsökningsverken är mera tidskrävande än elektroniska ansökningar. Målsättningen för Utsökningsverket är att en så stor del som möjligt av utsökningsansökningarna ska göras elektroniskt antingen via utsökningens e-tjänst eller den informationssystemssökandes förbindelse. 

Med anledning av ovanstående föreslås till paragrafen bli fogat ett nytt 3 mom. enligt vilket en person eller ett offentligt samfund som yrkesmässigt bedriver indrivningsverksamhet ska lämna in ansökan om utsökning till en utsökningsmyndighet på det sätt som avses i 1 mom. 2 eller 3 punkten. En ansökan om utsökning som lämnats in på något annat sätt behandlas inte. En ansökan om utsökning som lämnats in på något annat sätt tas dock till behandling, om ansökan inte går att upprätta på ovannämnda sätt. Skyldigheten att använda e-tjänster ska därmed inte vara absolut. Om en utsökningsansökan t.ex. av tekniska skäl inte har kunnat göras via e-tjänsten eller en informationssystemssökandes förbindelse kan den undantagsvis lämnas in på något annat sätt. Även t.ex. sällsynta eller komplicerade räntekrav kan inte alltid ställas via en informationssystemssökandes förbindelse. Även då ska man alternativt använda utsökningens e-tjänst, om ansökan kan sändas på det sättet. 

Sökande och offentliga samfund som bedriver yrkesmässig indrivningsverksamhet kan förutsättas använda elektroniska servicekanaler. Däremot har inte alla fysiska personer kompetens eller möjligheter att sköta ärenden elektroniskt vid en myndighet. Därför utvidgas bestämmelsen inte till att gälla dem med hänsyn till jämlikhet och förbud mot diskriminering som tryggas i 6 § i grundlagen. Den likabehandling som tryggas i grundlagen utsträcker sig i princip endast till fysiska personer. 

Med indrivningsverksamhet avses i det här sammanhanget indrivning av fordringar för andras räkning samt indrivning av egna fordringar i sådana fall där det är uppenbart att de har tagits emot enbart i indrivningssyfte. Med personer som bedriver yrkesmässig indrivningsverksamhet avses här i första hand sådana personer som bedriver indrivningsverksamhet och som behöver tillstånd enligt lagen om tillståndsplikt för indrivningsverksamhet (517/1999) för sin verksamhet. Dessutom tillämpas bestämmelsen även på indrivning av ett samfunds eller en stiftelses fordringar, när uppdragsgivaren och den som bedriver indrivningsverksamhet hör till samma koncern som avses i bokföringslagen (1336/1997) och indrivningsverksamheten är annat än sporadisk. Med person avses här i enlighet med 1 kap. 3 § 2 mom. i utsökningsbalken förutom fysiska personer även samfund, inrättningar och stiftelser. Offentliga samfund är bl.a. staten, kommuner, samkommuner, landskapet Åland samt religionssamfund. 

I 3 kap. 104 § i utsökningsbalken föreskrivs om borgenärens skyldighet att meddela beloppet av sin fordran efter det att utmätning har förrättats för betalning av en passivfordran. Enligt bestämmelsen ska beloppet meddelas på det sätt som avses i 3 kap. 1 § i utsökningsbalken. En person och ett offentligt samfund som bedriver yrkesmässig indrivningsverksamhet ska på samma sätt som med en utsökningsansökan meddela beloppet elektroniskt på det sätt som avses i 1 § 1 mom. 2 eller 3 punkten alltid när det är tekniskt möjligt. För närvarande är det inte möjligt att meddela beloppet via utsökningens e-tjänst, men det kommer enligt planerna att göras möjligt under de närmaste åren. 

2 §.Innehållet i ansökan om utsökning. Paragrafens 2 mom. reglerar ansökningar om utsökning i situationer när flera gäldenärer svarar för sökandens fordran eller en del av fordran och ett annat utsökningsärende som gäller fordran redan har inletts eller inleds samtidigt. I ansökan ska då uppges vem som är ansvarig häradsutmätningsman i det andra ärendet eller var ärendet behandlas eller vem som är gäldenär i det ärendet. Bestämmelsen föreslås bli förtydligad så att sökanden endast behöver meddela vem som är gäldenär i det andra ärendet. Sökanden förutsätts inte längre veta vem som är ansvarig utmätningsman i det andra ärendet eller var det behandlas. 

7 §.Ingivande av utsökningsgrunden och av fordringsbevis i efterhand. Enligt 1 mom. i gällande paragraf ska en handling som avses i bestämmelsen och som fattas i en ansökan som har gjorts i elektronisk form lämnas till den ansvarige utmätningsman som avses i 13 § eller en annan lokal utsökningsmyndighet. Med anledning av organisationsförändringen stryks hänvisningen till den ansvarige utmätningsmannen eller en annan lokal utsökningsmyndighet i bestämmelsen. Enligt förslaget ska handlingen lämnas till en utsökningsmyndighet. 

8 §.Tidpunkt för anhängigblivande. Ett utsökningsärende blir enligt 1 mom. i gällande paragraf anhängigt när ansökan om utsökning inkommer till den lokala utsökningsmyndigheten eller till utsökningens informationssystem, om det inte senare framkommer att det inte fanns förutsättningar för anhängiggörande. Med anledning av organisationsförändringen stryks hänvisningen till den lokala utsökningsmyndigheten. 

11 §.Fullmakt för ombud. Det föreslås att 2 mom. ändras så att en fullmakt som berättigar till att lyfta medel eller omhänderta egendom till skillnad från den gällande bestämmelsen också ska kunna sändas med hjälp av en elektronisk dataöverföringsmetod. Om utmätningsmannen ifrågasätter fullmaktens äkthet ska denne kräva att ombudet sänder fullmakten i original. 

I praktiken ges många sådana fullmakter som avses i momentet. I allmänhet ges fullmakt till sådana som yrkesmässigt bedriver indrivningsverksamhet. Kravet på att fullmakten ska lämnas i original slopas för att det ska bli lättare att använda e-tjänster i utsökningen. Det föreslås att 1 § i det aktuella kapitlet om ansökan om utsökning ändras så att personer och samfund som yrkesmässigt bedriver indrivningsverksamhet åläggs att lämna in utsökningsansökan elektroniskt. 

Om utmätningsmannen har minsta tvivel om fullmaktens äkthet, ska han eller hon kräva att fullmakten lämnas in i original. En sådan situation kan uppstå t.ex. om fullmakten har utfärdats till en privatperson som inte yrkesmässigt bedriver indrivningsverksamhet. 

Enligt 3 mom. i gällande paragraf kan Riksfogdeämbetet eller någon som Riksfogdeämbetet förordnat på borgenärens begäran besluta att fullmakten ska registreras i utsökningens informationssystem i syfte att utvisa ombudets rätt att företräda sin huvudman. Med anledning av organisationsreformen föreslås bestämmelser om att Utsökningsverket fattar beslut om registrering av fullmakter.  

13 §.Ansvarig utmätningsman. Genom en lag om ändring av utsökningslagen som trädde i kraft vid ingången av mars 2004 övergick man i fråga om utsökningsärenden som gäller en och samma svarande till en centraliserad skötsel. Samma utmätningsman behandlar alla utsökningsärenden som gäller en och samma svarande. Avsikten är inte att systemet med ansvarig utmätningsman ska slopas. I 1 mom. föreslås dock ett tillägg som gör det möjligt för flera utmätningsmän att gemensamt behandla utsökningsärenden som gäller en och samma gäldenär i en indrivningsgrupp. Behandlingen av en gäldenärs utsökningsärenden i en indrivningsgrupp skulle möjliggöra en specialisering inom gruppen och göra förfarandet effektivare och enhetligare. Då är det inte fråga om en sådan koncentrering av specialåtgärder som avses i 14 a § 2 mom.  

Eftersom även en utsökningsinspektör enligt det föreslagna 1 kap. 7 § 1 mom. är utmätningsman, görs en precisering av detta i momentet. 

Ansvariga utmätningsmän är med stöd av 2 mom. förutom den berörda häradsfogden den utsökningsöverinspektör eller utsökningsinspektör som hör till indrivningsgruppen och som de ärenden som gäller svaranden ifråga hör till. Då har den ansvariga utmätningsmannen för svaranden ifråga det övergripande ansvaret för att svarandens utsökningsärenden sköts skyndsamt och tillbörligt och enligt de övriga principerna för utsökningsförfarandet på det sätt som förutsätts i lag. Varje utmätningsman som hör till indrivningsgruppen svarar för att hans eller hennes verkställighetsåtgärder är lagenliga eller för försummelse av en verkställighetsåtgärd. 

Som ett nytt 3 mom. finns bestämmelsen i det nuvarande 1 mom. om att den ansvarige utmätningsmannen är behörig i hela landet. Utöver detta föreskrivs i momentet att även en annan utmätningsman som hör till indrivningsgruppen förutom den ansvarige utmätningsmannen har samma behörighet när han eller hon utför verkställighetsåtgärder i utsökningsärenden som hör till indrivningsgruppen.  

Enligt 2 mom. i den gällande paragrafen ska en inkommen utsökningsansökan så snart som möjligt efter behövliga inledande åtgärder dirigeras till den ansvarige utmätningsmannen. Det föreslås att bestämmelsen stryks som onödig, eftersom ett ärende som inletts i den riksomfattande organisationen inte längre behöver dirigeras från ett utsökningsdistrikt till ett annat. Utsökningsansökningar styrs alltid genast efter inloggningen i utsökningens informationssystem till den ansvariga utmätningsman som saken gäller.  

14 §.Bestämmande av ansvarig utmätningsman vid omfattande verkställighet. I gällande 14 § föreskrivs om viktiga förutsättningar för bestämmande av förrättningsplats med avseende på svarandens rättsskydd. I de grunder enligt vilka en ansvarig utmätningsman bestäms ska tas hänsyn till svarandens bonings- eller hemort eller någon annan faktisk möjlighet för svaranden att bevaka sina intressen. I paragrafen föreskrivs vidare att om det finns flera alternativ som uppfyller dessa förutsättningar, bestäms den ansvarige utmätningsmannen beroende på var verkställigheten kan ske på ändamålsenligaste sätt. Bestämmelser om de grunder enligt vilka den ansvarige utmätningsmannen bestäms finns i 1—3 § i statsrådets förordning om utsökningsförfarandet. Förordningens 1 § innehåller allmänna grunder för bestämmande och 2 § särskilda grunder för bestämmande. I 3 § i förordningen föreskrivs om bestämmande av ansvarig utmätningsman i ett utsökningsärende som kräver specialåtgärder. Paragraferna 1—3 § i statsrådets förordning om utsökningsförfarandet upphävs när denna lag träder i kraft och grunderna för bestämmande av ansvarig utmätningsman i sin helhet i tillämpliga delar tas in i denna paragraf och i den föreslagna 14 a §. 

I paragrafen föreskrivs om grunderna för bestämmande av ansvarig utmätningsman vid omfattande verkställighet. Paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar innehållet.  

I 1 mom. föreskrivs att ansvarig utmätningsman vid omfattande verkställighet för en svarande som är en fysisk person är utmätningsmannen på svarandens bonings- eller hemort. Utsökningsärenden som hör till omfattande verkställighet behandlas lokalt vid Utsökningsverkets verksamhetsställen på varje regional verksamhetsenhets verksamhetsområde. Avsikten är att utsökningsöverinspektörer som förrättar omfattande verkställighet i princip ska vara placerade vid samtliga verksamhetsställen. Enligt motiveringen till den gällande paragrafen (RP 216/2001 rd) avses med grunderna enligt vilka det avgörs vem som är ansvarig utmätningsman de kriterier enligt vilka ett utsökningsärende dirigeras till ett visst distrikt. Vid det riksomfattande Utsökningsverket ska inte finnas någon indelning i utsökningsdistrikt. I situationer där Utsökningsverket inte har något verksamhetsställe på den bonings- eller hemort som bestäms med stöd av kommunindelningen, bestäms den ansvarige utmätningsmannen på bonings- eller hemorten enligt det verksamhetsställe där den aktuella ortens utsökningsärenden behandlas enligt arbetsfördelningen. Det är även då fråga om den utmätningsman på bonings- eller hemorten som avses i bestämmelsen. Utgångspunkten för arbetsfördelningen för omfattande verkställighet ska vara att utmätningsmannen på det verksamhetsställe som ligger närmast svarandens bonings- eller hemort utses till ansvarig utmätningsman. Med beaktande av skyldigheterna i 1 kap. 19 § kan som behandlingsplats också väljas ett verksamhetsställe som t.ex. i fråga om sina förbindelser för skötseln av ärenden är ett naturligare val än verksamhetsstället på bonings- eller hemorten när svarandens möjligheter att bevaka sina intressen så kräver.  

I det gällande 1 mom. finns en bestämmelse enligt vilken utsökningsärenden som kräver specialåtgärder kan koncentreras till vissa utmätningsmän, som då till denna del blir ansvariga utmätningsmän. Det föreslås att bestämmelsen upphävs. Den ersätts av de föreslagna bestämmelserna om specialverkställighet i 1 kap. 2 a § 1 mom., 11 § 2 mom. och 14 a § 1 mom. i detta kapitel, samt en bestämmelse om koncentrering av specialåtgärder till vissa utmätningsmän som det föreskrivs om i nämnda 14 a § 2 mom. 

Det föreslagna 2 mom. innehåller bestämmelser om grunderna för bestämmande av ansvarig utmätningsman när det gäller en näringsidkare som är svarande, ett bolag eller någon annan sammanslutning. Den primära bestämningsgrunden ska vara det faktiska verksamhetsstället. Om svaranden inte har ett faktiskt verksamhetsställe i Finland, är utmätningsmannen på hemorten enligt handelsregistret ansvarig utmätningsman. Detta motsvarar i sak i gällande 2 § 2 mom. i statsrådets förordning om utsökningsförfarandet. Bestämmelsen i det gällande 2 mom. om att bestämmandet av ansvarig utmätningsman inte får överklagas flyttas till den nya 15 a §. 

Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen. Om förrättningarna i sin helhet eller i huvudsak hålls av någon annan utmätningsman än utmätningsmannen på bonings- eller hemorten eller på det faktiska verksamhetsstället och inga andra utsökningsärenden har inletts, är utmätningsmannen på förrättningsstället ansvarig utmätningsman. Detta motsvarar i sak gällande 2 § 1 mom. i statsrådets förordning om utsökningsförfarandet. 

Paragrafens nya 4 mom. ska för det första gälla situationer där svaranden inte har bonings- eller hemort eller verksamhetsställe i Finland eller det inte är känt. Ansvarig utmätningsman är då utmätningsmannen på det verksamhetsställe där det är mest ändamålsenligt att förrättningarna hålls. Behandlingsplatsen bestäms på samma sätt i situationer där det finns flera alternativ för bestämmandet av ansvarig utmätningsman. Regleringen ska i fråga om den sistnämnda motsvara bestämmelsen i 1 mom. i den gällande paragrafen. 

Om det uppstår oklarhet i fråga om bestämmandet av ansvarig utmätningsman, ska ärendet föras till riksfogden eller den som han eller hon förordnar för avgörande. Det har inte ansetts nödvändigt att föreslå någon bestämmelse om denna administrativa fråga i lagen. 

14 a §.Bestämmande av ansvarig utmätningsman vid annan verkställighet. Enligt förslaget ska en ny 14 a § fogas till kapitlet. 

Utsökningsärenden som hör till basverkställighet koncentreras till en riksomfattande verksamhetsenhet med basverkställighet och ärenden som hör till specialverkställighet till en riksomfattande verksamhetsenhet med specialverkställighet. Bestämmelser om dessa verksamhetsenheter finns i 1 kap. 11 § 2 mom. I 1 mom. i den aktuella paragrafen föreslås bestämmelser om att utmätningsmännen vid de aktuella verksamhetsenheterna i enlighet med arbetsfördelningen vid verksamhetsenheten ifråga ska vara ansvarig utmätningsman för en svarande som är föremål för verkställighet där, och då behandlar en och samma utmätningsman alla utsökningsärenden som gäller en och samma svarande.  

Som 2 mom. föreslås en bestämmelse enligt vilken verkställighetsåtgärder som kräver specialkunskaper (specialåtgärder) och regleras genom förordning av statsrådet kan koncentreras till vissa utmätningsmän för att verkställigheten ska kunna ordnas på ett ändamålsenligt sätt. De blir då ansvariga utmätningsmän i fråga om dessa. Lagrummet möjliggör ett begränsat undantag från gäldenärsbaserad behandling. En utmätningsman till vilken specialåtgärder har koncentrerats för behandling är ansvarig utmätningsman i ett utsökningsärende endast i fråga om den förrättning som hör till honom eller henne och endast tills den har slutförts. Till dessa delar motsvarar ordalydelsen i bestämmelsen det gällande 14 § 1 mom. Gäldenärens egentliga ansvariga utmätningsman har det övergripande ansvaret för gäldenärens situation. 

Avsikten är att den aktuella förordningen av statsrådet ges vid behov senare efter lagens ikraftträdande. Närmare föreskrifter om ordnandet av centraliseringen av specialåtgärder meddelas i Utsökningsverkets arbetsordning. En bestämmelse om detta finns i 1 kap. 13 § 3 punkten. Det finns inget hinder för att en utmätningsman som det har koncentrerats specialåtgärder till utöver sin specialiseringsuppgift även har ett eget ansvarsområde för utsökningsgäldenärer, en s.k. rotel.  

En specialåtgärd kan till naturen vara bunden till ort, och då kan verkställigheten inte förrättas någon annanstans än på den ort där föremålet för verkställigheten finns. Om åter verkställigheten av en specialåtgärd inte kräver lokal behandling, kan behandlingsplatsen väljas på ändamålsenlighetsgrunder. 

Vid vissa av Utsökningsverkets verksamhetsställen, i praktiken främst vid de största verksamhetsställena, kan finnas utsökningsmän som är specialiserade på sådana specialåtgärder, t.ex. realiseringar eller utmätning av dödsboandelar. Dessutom har olika åtgärder som kräver specialkunskaper om internationell verkställighet ökat och torde öka ytterligare under kommande år. Specialåtgärder kan gälla vissa ärendehelheter med internationella kopplingar, för närvarande t.ex. vissa verkställighetsuppdrag i anknytning till lagen om frysning av tillgångar i syfte att bekämpa terrorism (325/2013) eller lagen om uppfyllande av vissa förpliktelser som grundar sig på Finlands medlemskap i Förenta Nationerna och Europeiska unionen (659/1967, sanktionslag).  

Den föreslagna specialiseringen möjliggör att endast vissa utmätningsmän behöver utbildas för särskild yrkeskompetens och en koncentrering av den aktuella verkställigheten till dem. Verkställighetens kvalitet och de berördas rättsskydd förbättras när uppdraget sköts av en utmätningsman som är behörig att förrätta det.  

I motiveringen till gällande 14 § (RP 216/2001 rd) konstateras i fråga om bestämmande av ansvarig utmätningsman för ärenden som kräver specialåtgärder att man i högre grad än vanligt kan avvika från kriterierna för bostads- och hemort eller intressebevakningsort. I motiveringen konstateras vidare att de nämnda kriterierna ska beaktas även i dessa fall så att ärendet flyttas till närmaste utmätningsman som specialiserat sig på sådana ärenden. Principen lämpar sig inte längre till alla delar för behoven i dagens utsökningsförfarande. Behandling av en gäldenärs utsökningsärenden vid en verksamhetsenhet med basverkställighet eller specialverkställighet skulle innebära att förrättningsplatsen i princip kan bestämmas på ett annat sätt än vid omfattande verkställighet. Detsamma gäller specialåtgärder. Bestämmande av förrättningsplats ska inte nödvändigtvis bygga på svarandens bonings- eller hemort eller de övriga grunder för bestämmande av ansvarig utmätningsman som det föreslås bestämmelser om i 14 §, utan på operativa och ekonomiska aspekter. I den förordning av justitieministeriet där det föreskrivs om uppgifterna för Utsökningsverkets verksamhetsställen ska också dessa aspekter beaktas. I ovannämnda fall tryggas svarandens möjligheter att uträtta ärenden och påverka i enlighet med det som anges nedan. 

I det föreslagna 1 kap. 11 § 4 mom. ingår en bestämmelse enligt vilken verksamheten ska ordnas så att den regionala tillgången till tjänster tillgodoses. Nämnda skyldighet gäller också när verksamheten ordnas vid de verksamhetsenheter som avses i den aktuella paragrafen eller när behandlingen av specialåtgärder centraliseras. Utsökningsverket ska ha tillräckligt med verksamhetsställen där ärenden kan uträttas även om en koncentrering skulle leda till att svaranden i praktiken inte alltid kan sköta sina ärenden med utmätningsmannen personligen på grund av de geografiska avstånden. I syfte att betona skyldigheten tas som 3 mom. i den aktuella paragrafen in en uttrycklig bestämmelse enligt vilken det vid koncentrering av verkställigheten alltid ska ses till att svarandens faktiska möjlighet att bevaka sina intressen säkras på tillbörligt sätt. 

Den gällande lagens 1 kap. 20 § gäller öppenhet och utmätningsmannens skyldighet att informera i ett utsökningsärende. Med stöd av bestämmelsen har utmätningsmannen bl.a. skyldighet att ge parterna handledning i utsökningsärendet och information om verkställighetens skeden liksom om andra omständigheter av betydelse för parterna. Kravet på öppenhet kan också ses som en del av den mera omfattande serviceprincip som följs i modern utsökning. (Linna-Leppänen: Ulosotto-oikeus 1 - Ulosottomenettely, 2014, s. 52). Det aktuella 3 mom. ger uttryck för denna serviceprincip. Bestämmelsen inbegriper bl.a. att svaranden har rätt att sköta sina ärenden vid kundtjänsten på det närmaste verksamhetsstället eller med den jourhavande utmätningsmannen på det verksamhetsstället. Till ändamålsenlig service vid utsökning hör att svaranden oberoende av verksamhetsställe ges nödvändig rådgivning och handledning och att handlingar i anslutning till utsökningsärendet som svaranden eventuellt har med sig tas emot och vidarebefordras till den ansvariga utmätningsmannen på ett annat ställe. På begäran ska det för svaranden i mån av möjlighet ordnas ett tillfälle att kommunicera per telefon eller via en nätförbindelse med den ansvariga utmätningsmannen. Utsökningsverkets centralförvaltning kan vid behov ge anvisningar för att serviceprincipen ska iakttas enhetligt vid olika verksamhetsställen.  

Med anledning av det som anges ovan har det ansetts att svarandens rättsskyddsgarantier är tillräckliga med den föreslagna regleringen och anvisningarna för förfarandet också när behandlingen av utsökningsärenden eller verkställighetsåtgärder koncentreras. 

15 §.Byte av ansvarig utmätningsman. Enligt gällande paragraf överförs ärendet till en ny ansvarig utmätningsman om en förändring sker i en sådan omständighet som nämns i statsrådets förordning om utsökningsförfarandet på basis av vilken den ansvarige utmätningsmannen bestäms. Bestämmelserna om grunderna för bestämmande av ansvarig utmätningsman i nämnda förordning föreslås bli upphävda. I 14 § föreskrivs om bestämmande av ansvarig utmätningsman vid omfattande verkställighet. I 14 a § föreskrivs om bestämmande av ansvarig utmätningsman vid basverkställighet och specialverkställighet. I paragrafen föreskrivs också om bestämmande av ansvarig utmätningsman när specialåtgärder koncentreras till en viss utmätningsman. Hänvisningen i den aktuella paragrafen till statsrådets förordning föreslås bli ändrad till en hänvisning till ovan nämnda paragrafer.  

15 a §.Förbud mot att söka ändring i fråga om bestämmande av ansvarig utmätningsman. Eftersom det fogas en ny 14 a § till kapitlet, föreslås bestämmelsen i det gällande 14 § 2 mom. om att bestämmande av ansvarig utmätningsman inte får överklagas bli överförd till en ny 15 a §. Besvärsförbudet ska gälla bestämmande av ansvarig utmätningsman med stöd av både 14, 14 a och 15 §. 

19 §.Utförande av interimistiska åtgärder. Enligt 2 mom. i gällande paragraf får en interimistisk åtgärd utföras också av någon annan än den ansvarige utmätningsmannen och också av en häradsutmätningsman i ett ärende där häradsfogden har uteslutande behörighet. Med anledning av organisationsförändringen och ändringen av tjänstebenämningarna ersätts häradsutmätningsman i momentet med utsökningsöverinspektör.  

Till momentet fogas en bestämmelse enligt vilken utsökningsinspektören får utföra en interimistisk åtgärd även i ett ärende där utsökningsöverinspektören har behörighet. I brådskande situationer där man inte hinner överföra gäldenärens utsökningsärenden från basverkställighet till omfattande verkställighet för att utföra uppgifter som hör till utsökningsöverinspektörens behörighet, får utsökningsinspektören utföra en interimistisk åtgärd. Gäldenärens utsökningsärenden ska i sådana situationer utan dröjsmål överföras till omfattande verkställighet efter att den interimistiska åtgärden utförts. 

33 §.Meddelande om anhängighet. Enligt 1 mom. 2 punkteni gällande paragrafska meddelandet innehålla uppgift om den ansvarige häradsutmätningsmannen och hans kontaktinformation. Med anledning av de föreslagna ändringarna i tjänstebenämningarna ska ansvarig häradsutmätningsman här ersättas med utsökningsöverinspektör och utsökningsinspektör.  

Avsikten är att kundservicen ska utvecklas så att kundservicepersonalen i större utsträckning kan svara på kundsamtal och andra kontakter i klara och enkla ärenden som inte kräver beslutsfattande. Därför föreslås att det i meddelandet istället för utmätningsmannens kontaktinformation ges den kontaktinformation som behövs t.ex. för att samtal ska kunna styras i första hand till kundtjänsten. 

I 2 mom. i gällande paragraf finns en bestämmelse enligt vilken ett meddelande om anhängighet med de uppgifter som avses i 1 mom. 1, 2 och 7 punkten ges också till sökanden, om ärendet behandlas hos en annan utsökningsmyndighet än den lokala utsökningsmyndighet till vilken sökanden har lämnat sin ansökan. Det föreslås att bestämmelsen stryks som obehövlig i momentet. När Utsökningsverket blir en riksomfattande organisation har bestämmelsen inte längre någon betydelse. 

40 §.Bevislig delgivning. Enligt 3 mom. i gällande paragraf förvaras handlingar i situationer då delgivningen inte lyckas vid det aktuella utsökningsverket där mottagaren kan få dem. Med anledning av organisationsförändringen ersätts utsökningsverket med Utsökningsverkets verksamhetsställe. 

64 §.Allmän bestämmelse. Enligt 2 mom. i gällande paragrafhar Riksfogdeämbetet rätt att få de uppgifter som avses i 1 mom. på de villkor som nämns i momentet och att lämna ut dem till utmätningsmannen för användning i ett enskilt utsökningsärende, om det är ändamålsenligt att uppgifterna på detta sätt inhämtas centralt.  

Enligt motiveringen till bestämmelsen (RP 46/2009 rd, s. 13) kan uppgifterna inhämtas centralt, om det är ändamålsenligt, t.ex. då det är frågan om stora informationsvolymer och man genom koncentreringen kan undvika att den som överlämnar uppgifterna drabbas av onödiga kostnader eller onödigt arbete. Avsikten är att göra det lättare att få information då man i en mångfald ärenden behöver uppgifter ur samma källa, t.ex. ett elektroniskt register eller informationssystem.  

Riksfogdeämbetet har utfört sådan inhämtning av information som avses i bestämmelsen, bl.a. i situationer där en sammanslutning har betalt ett stort antal personer avkastning som med stöd av medlemskap ska betalas i samband med nedläggningen av ett andelslag. Då har gäldenärernas ägaruppgifter centraliserat utretts i ett register som utmätningsmännen inte har haft rätt att läsa. I sådana situationer har inhämtning av information förutsatt att uppgifterna i gäldenärsdatabasen inom utsökningen korskörs med en annan databas. En centraliserad informationssökning har i sådana situationer varit ändamålsenlig både för utsökningen och för den som lämnat information.  

Ett praktiskt problem vid centraliserad informationssökning har i vissa fall varit att den som lämnat information inte har ansett sig skyldig att lämna ut uppgifter till Riksfogdeämbetet med stöd av den aktuella bestämmelsen. Därför föreslås att ordalydelsen i bestämmelsen görs klarare. Enligt förslaget har Utsökningsverket trots sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt få de uppgifter, handlingar och material som avses i paragrafen centralt och lämna ut dem till utmätningsmannen för användning i ett enskilt utsökningsärende, om det är ändamålsenligt för verkställigheten att uppgifterna inhämtas centralt.  

69 §.Allmän bestämmelse. I gällande paragraf finns en bestämmelse om utsökningsmyndighetens rätt att lämna ut uppgifter till en annan utsökningsmyndighet för handläggningen av ett utsökningsärende samt till justitieministeriet och Riksfogdeämbetet för handläggningen av administrativa uppgifter. Med anledning av organisationsförändringen ersätts Riksfogdeämbetet i bestämmelsen med Utsökningsverkets centralförvaltning. 

108 §.Handräckning av andra myndigheter. Enligt 2 mom. i gällande paragraf får en häradsutmätningsman begära handräckning av en annan myndighet om ärendet är brådskande. Med anledning av ändringen av tjänstebenämningarna ersätts häradsutmätningsman i momentet med utsökningsöverinspektör. Vid basverkställighet får handräckning vid behov begäras av häradsfogden.  

4 kap. Utmätning

83 §.Betalningstidpunkt. Enligt 2 mom. i gällande paragraf anses kontantbetalning ha skett när pengarnahar betalats till den ansvarige utmätningsmannen eller någon annan lokal utsökningsmyndighet. Med anledning av organisationsförändringen stryks hänvisningen till lokal utsökningsmyndighet i momentet. Kontantbetalning anses ha skett när pengarna har betalats till en utsökningsmyndighet. 

10 kap Självrättelse, verkställighetstvist, avbrytande av verkställighet och förvaltningsklagan

Eftersom en ny 27 § som reglerar anförande och avgörande av förvaltningsklagan föreslås bli fogad till kapitlet, ändras rubriken för kapitlet i motsvarighet till den. 

27 §.Anförande och avgörande av förvaltningsklagan. Till kapitlet föreslås bli fogat en ny 27 §. För närvarande föreskrivs i 2 § 4 punkten i lagen om Riksfogdeämbetet om förvaltningsklagan vid utsökning. Enligt bestämmelsen avgör Riksfogdeämbetet de fall av klagan och ersättningsyrkanden som gäller utsökningsmyndigheternas verksamhet och som ankommer på ämbetsverket.  

Lagen om Riksfogdeämbetet upphävs när denna lag träder i kraft. Enligt 53 a § 1 mom. i förvaltningslagen (368/2014) anförs förvaltningsklagan hos den myndighet som övervakar verksamheten. Därför föreslås att det i utsökningsbalken tas in bestämmelser som till denna del preciserar 8 a kap. i förvaltningslagen (368/2014). I 1 mom. föreskrivs att förvaltningsklagan anförs hos Utsökningsverkets centralförvaltning. Utsökningsverkets centralförvaltning är med stöd av det föreslagna 1 kap. 12 a § 1 mom. en sådan myndighet som övervakar utsökningsmyndigheternas verksamhet som avses i förvaltningslagen. I 2 mom. 4 punkten i nämnda paragraf föreskrivs uttryckligen att Utsökningsverkets centralförvaltning ska avgöra de fall av klagan som gäller utsökningsmyndigheternas verksamhet och som ankommer på centralförvaltningen. I 11 kap. 18 § föreskrivs på motsvarande sätt om tingsrättens anvisning om anförande av klagan hos centralförvaltningen. 

Enligt 2 mom. avgörs förvaltningsklagan av riksfogden eller en av riksfogden förordnad ledande förvaltningsfogde. I praktiken innebär detta den ledande förvaltningsfogden vid centralförvaltningens juridiska enhet. Förvaltningsklagan som anförts över åtgärder av riksfogden och biträdande riksfogden avgörs av justitieministeriet. 

11 kap. Sökande av ändring i utmätningsmannens förfarande

2 §.Behörig domstol. Paragrafens 3 mom. upphävs. Bestämmelser om hos vilken tingsrätt ändring ska sökas ingår i den nya 2 a §. 

2 a §.Hur behörig domstol bestäms. I paragrafen föreskrivs om domstolars regionala behörighet, dvs. om vilken domstol som är behörig att behandla en verkställighetsåtgärd eller besvär över ett beslut av en utmätningsman. Enligt 2 § 3 mom., som föreslås bli upphävt i kapitlet, söks ändring hos den tingsrätt inom vars domkrets verkställighetsåtgärden har utförts. En ändring av regleringen behövs för att en koncentrering av den föreslagna basverkställigheten till vissa utmätningsmän oberoende av deras geografiska placering möjliggörs i propositionen. Förrättningsplatsen för en verkställighetsåtgärd kan därmed väljas slumpmässigt ur svarandens synvinkel eller ligga långt från svaranden. Ur svarandens synvinkel är det motiverat att utsökningsbesvär behandlas hos en tingsrätt som ligger nära honom eller henne. För att regleringen ska vara klar bestäms den behöriga domstolen på samma grunder oberoende av om ett utsökningsärende har behandlats vid basverkställighet, omfattande verkställighet eller specialverkställighet. Likaså är utgångspunkten i reglering som gäller forum i 10 kap. i rättegångsbalken (135/2009) att domstolen ska bestämmas med stöd av var svaranden finns. 

I 1 mom. föreskrivs om behörig tingsrätt när svaranden i ett utsökningsärende är en fysisk person. Ändring söks hos den tingsrätt inom vars domkrets svaranden har sitt hemvist eller sin vanliga vistelseort. Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 1 § i rättegångsbalken om allmänt forum för en fysisk person. 

I 2 mom. föreskrivs om behörig tingsrätt när svaranden i ett utsökningsärende är en juridisk person. Ändring söks hos den tingsrätt inom vars domkrets den juridiska personen har sitt hemvist eller där den juridiska personen förvaltning huvudsakligen sköts. Denna bestämmelse överensstämmer med 10 kap. 2 § 1 mom. i rättegångsbalken. 

I 3 mom. föreskrivs om bestämmande av domstol när besvär gäller enbart fast egendom. Sökande av ändring behandlas då av den tingsrätt inom vars domkrets den fasta egendomen finns. När det gäller fast egendom görs därmed ett undantag från de forum som avses i 1 och 2 mom. Till skillnad från i 10 kap. 8 § i rättegångsbalken är den aktuella bestämmelsen absolut. När besvären gäller enbart fast egendom är bara den tingsrätt behörig inom vars domkrets den fasta egendomen finns. Besvären kan då t.ex. gälla om fastigheten har sålts till rätt pris. Den domstol inom vars domkrets den fasta egendomen finns har i allmänhet de bästa förutsättningarna att bedöma detta. Om besvären samtidigt gäller fast egendom och andra verkställighetsåtgärder eller beslut, bestäms behörig tingsrätt dock med stöd av 1 eller 2 mom. 

I 4 mom. föreskrivs om behörig domstol när inget av de föregående momenten lämpar sig för situationen. Om ingen tingsrätt är behörig med stöd av 1—3 mom., söks ändring hos den tingsrätt inom vars domkrets verkställighetsåtgärden har utförts. Situationen kan vara sådan t.ex. om svarandens hemvist finns i en annan stat. 

3 §.Anförande och återkallande av besvär. Enligt 1 mom. i gällande paragraf ska besvärsskriften inlämnas till kansliet hos den utmätningsman som utfört åtgärden eller fattat beslutet. Eftersom utsökningsorganisationen och delvis även verkställighetsförfarandet blir riksomfattande, föreslås med beaktande av parternas rättsskydd att besvär ska kunna anföras hos vilket som helst av Utsökningsverkets verksamhetsställen. 

4 §.När besvären blir anhängiga. Enligt 1 mom. i gällande paragraf blir besvären anhängiga i den behöriga tingsrätten när besvärsskriften har kommit in till utmätningsmannens kansli. I motsvarighet till motiveringen till 3 § 1 mom. i kapitlet föreslås att besvären blir anhängiga i den behöriga tingsrätten när besvärsskriften har kommit in till Utsökningsverket. 

Enligt 2 mom. anses besvären ha blivit anhängiga på korrekt sätt om besvärsskriften inom föreskriven tid har sänts till någon annan utmätningsman än den som utfört åtgärden eller fattat beslutet. Det föreslås att 3 § 1 mom. i kapitlet ändras så att besvären kan lämnas in till vilket av Utsökningsverkets verksamhetsställen som helst. Därför föreskrivs i det aktuella momentet endast om att en besvärsskrift anses ha blivit anhängig på rätt sätt även när den inom utsatt tid har lämnats in till den behöriga tingsrätten. 

10 §.Häradsfogdens utlåtande. Rubriken för gällande paragraf ”Utmätningsmannens utlåtande” föreslås bli ändrad till ”Häradsfogdens utlåtande”. På motsvarande sätt som i rubriken föreskrivs i paragrafen om häradsfogdens skyldighet att skicka utlåtande till tingsrätten. I praktiken ger den utmätningsman som varit förrättningsman en redogörelse för verkställighetsåtgärderna, och med stöd av den skriver häradsfogden ett utlåtande till tingsrätten. Häradsfogden kan också för närvarande om han eller hon så vill komplettera utlåtandet eller skriva ett eget. När den gällande lagen stiftades var avsikten att den som skriver ett utlåtande som kräver juridiska reflektioner ska vara en häradsfogde med juridisk utbildning och andra utlåtanden kan skrivas av en häradsutmätningsman. I praktiken har remissinstansen och även nivån på utlåtandena varierat.  

Bestämmelsen i 11 § förutsätter att utlåtandet innehåller ett motiverat ställningstagande till de yrkanden som framställs i besvärsskriften och de omständigheter som yrkandet grundar sig på. Genom den aktuella ändringen betonas utlåtandets funktion som en juridisk bedömning av relevanta omständigheter i ärendet. Om utlåtanden alltid skrivs av en häradsfogde, skulle också det rättsliga avgörandet av ärenden i tingsrätten gynnas. 

11 §.Utlåtandets innehåll. I paragrafen föreskrivs på motsvarande sätt som nu om vad ett utlåtande ska innehålla. Av de skäl som anges i motiveringen till 10 § är det fråga om ett utlåtande av häradsfogden istället för som nu av utmätningsmannen. 

18 §.Anvisning om anförande av klagan. Om det i besvärsskriften ingår en anmälan om att utmätningsmannen har vidtagit en oriktig tjänsteåtgärd eller underlåtit att utföra en åtgärd, och anmälan inte kan prövas som en ändringsansökan, ska tingsrätten enligt den gällande paragrafen till denna del lämna besvären utan prövning och anvisa den som anfört besvär att anföra klagan över saken hos Riksfogdeämbetet. Med anledning av organisationsförändringen ersätts Riksfogdeämbetet i paragrafen med Utsökningsverkets centralförvaltning. 

20 §.Rättegångskostnader. Staten kan enligt 2 mom. i gällande paragrafförordnas att ersätta rättegångskostnaderna också för en part i utsökningen, om det i saken har skett ett uppenbart fel, som borde ha rättats genom självrättelse. Innan det förordnas att staten ska ersätta kostnaderna ska Riksfogdeämbetet höras. Med anledning av organisationsförändringen ersätts Riksfogdeämbetet med Utsökningsverkets centralförvaltning. 

12 kap. Särskilda bestämmelser

2 §.Föreskrifter. Enligt gällande paragraf kan Riksfogdeämbetet meddela administrativa föreskrifter för verkställigheten av denna lag. Det föreslås att paragrafen upphävs som obehövlig. Utsökningsverkets centralförvaltning kan inom sitt lagstadgade uppgiftsområde meddela anvisningar utan ett särskilt bemyndigande. 

1.2  Lag om stämningsmän

1 §.Stämningsmän. I 1 mom. ska det på motsvarande sätt som i den gällande bestämmelsen föreskrivas om vem som är utmätningsmän. Momentets ordalydelse ses över eftersom tjänstebenämningen för häradsutmätningsman föreslås bli ändrad till utsökningsöverinspektör. 

Det föreslås att 2 mom. upphävs. Enligt bestämmelsen gäller separata bestämmelser för stämningsmän i landskapet Åland. I 2 § i lagen om landskapsfogdeämbetet i landskapet Åland (619/2012) föreskrivs att landskapsutmätningsmännen också är stämningsmän.  

I utsökningsbalken föreslås bestämmelser med stöd av vilka lagen om landskapsfogdeämbetet i landskapet Åland upphävs och tjänstebenämningarna häradsutmätningsman och landskapsutmätningsman förenhetligas till utsökningsöverinspektör. Även utsökningsöverinspektörerna i landskapet Åland ska i fortsättningen vara stämningsmän direkt med stöd av denna paragraf. 

2 §.Stämningsmännens verksamhetsområde. Genom de ändringar som föreslås i utsökningsbalken ska Riksfogdeämbetet och de 22 utsökningsverken bilda en enda riksomfattande myndighet med hela landet som verksamhetsområde. Indelningen i utsökningsdistrikt slopas. I 3 kap. 13 § 3 mom. i utsökningsbalken föreslås i motsvarighet till gällande lag en bestämmelse enligt vilken utmätningsmannen (den ansvarige utmätningsmannen) är behörig i hela landet. 

Med anledning av det ovanstående föreslås att paragrafen ändras så att verksamhetsområdet för en utsökningsöverinspektör som stämningsman samt för häradsfogdar som enligt 6 § är berättigade att verkställa stämning och delgivning är hela landet. Enligt 6 § 1 mom. 1 punkten i gällande lag är häradsfogden berättigad att som stämningsman verkställa stämning och delgivning. I denna proposition föreslås i utsökningsbalken en bestämmelse enligt vilken landskapsfogdar omfattas av vad som föreskrivs om häradsfogdar. 

6 §.Andra som har rätt att verkställa delgivning. Av det skäl som anges i motiveringen till 2 § föreslås att hänvisningen till en tjänsteman som är anställd vid ett utsökningsverk stryks i 1 mom. 2 punkten. 

1.3  Samiska språklagen

2 §.Lagenstillämpningsområde. Det föreslås att 2 § 1 mom. 7 punkten i samiska språklagen (1086/2006) ändras så att det till bestämmelsen fogas Utsökningsverket som en sådan myndighet med riksomfattande behörighet som samiska språklagen tillämpas på. 

I samiska språklagen föreskrivs om samernas rätt att använda sitt eget språk hos domstolar och andra myndigheter samt om det allmännas skyldighet att tillgodose och främja samernas språkliga rättigheter. Samernas språkliga rättigheter och skyldigheterna för myndigheter som hör till lagens tillämpningsområde är mera omfattande inom samernas hembygdsområde än utanför hembygdsområdet. Med samernas hembygdsområde avses Enontekis, Enare och Utsjoki kommuner samt Lapin paliskunta benämnda renbeteslags område i Sodankylä kommun i enlighet med 3 § 3 punkten i samiska språklagen och 4 § i sametingslagen (974/1995). 

Med stöd av 4 § i gällande lag har samerna rätt att i egen sak eller i ett ärende där han eller hon hörs använda samiska hos de myndigheter som avses i lagen. En myndighet får inte begränsa eller vägra beakta de språkliga rättigheter som följer av lag på den grund att en same även kan något annat språk, såsom finska eller svenska. 

Samerna har med stöd av 12 § i gällande lag rätt att efter eget val använda finska eller samiska vid sådana ämbetsverk och andra verksamhetsställen inom samernas hembygdsområde som lyder under myndigheter och offentligrättsliga inrättningar som omfattas av lagens tillämpningsområde. Enligt motiveringen till regeringens proposition som gäller lagen (RP 46/2003 rd, s. 34 och 36) tillämpas 12 § hos de myndigheter vars ämbetsdistrikt delvis omfattar hembygdsområdet och delvis ligger utanför det, och i övrigt 4 §. 

I utsökningsbalken föreslås bli föreskrivet att det nuvarande utsökningsväsendets centrala ämbetsverk, Riksfogdeämbetet och de 22 utsökningsverken ska bilda en enda riksomfattande myndighet, Utsökningsverket. Hos Utsökningsverket ska de bestämmelser som beskrivs i föregående avsnitt främst gälla en verksamhetsenhet med omfattande verkställighet som verkar i Lappland och eventuella verksamhetsställen som den har inom samernas hembygdsområde. Eftersom Utsökningsverket föreslås ha hela landet som ämbetsdistrikt, föreslås lagen bli ändrad så att Utsökningsverket tas in i lagens tillämpningsområde på samma sätt som det i 2 § föreskrivs i fråga om vissa riksomfattande myndigheter och inrättningar som är centrala för medborgarnas rättsskydd. Samerna ska alltså ha rätt att i eget ärende använda samiska i Utsökningsverkets centralförvaltning och vid alla Utsökningsverkets verksamhetsställen på samernas hembygdsområde. 3 kap. i samiska språklagen ska tillämpas vid verksamhetsställen på samernas hembygdsområde. 

1.4  Lag om ett europeiskt förfarande för kvarstad på bankmedel

4 §.Inhämtande av kontoinformation. Begäran om inhämtande av kontoinformation ska enligt 2 mom. i gällande paragraf i Finland tillställas utmätningsmannen eller Riksfogdeämbetet, som ska sända begäran vidare till utmätningsmannen. Med anledning av den föreslagna organisationsförändringen ersätts Riksfogdeämbetet med Utsökningsverkets centralförvaltning. 

7 §.Förfarandet vid verkställighet av ett beslut om kvarstad. Enligt 2 mom. i gällande paragraf ska handlingar som gäller verkställighet av ett beslut om kvarstad sändas till utmätningsmannen eller Riksfogdeämbetet, som ska sända handlingarna vidare till utmätningsmannen. Med anledning av den föreslagna organisationsförändringen ersätts Riksfogdeämbetet med Utsökningsverkets centralförvaltning. 

8 §. Förfarandet vid frigörande av överskjutande belopp. Enligt gällande paragraf ska fordringsägaren i Finland sända ansökan om frigörande av överskjutande belopp enligt artikel 27.2 i förordningen till den utmätningsman som gett en förklaring enligt artikel 25 om att bankmedel har belagts med kvarstad eller till Riksfogdeämbetet, som ska sända ansökan vidare till utmätningsmannen. Med anledning av den föreslagna organisationsförändringen ersätts Riksfogdeämbetet med Utsökningsverkets centralförvaltning. 

10 §.Delgivning i Finland av ett beslut om kvarstad som meddelats i en annan medlemsstat. Om något av de bankkonton som beslutet om kvarstad avser finns i Finland, ska de handlingar som är föremål för delgivning enligt 2 mom. i gällande lag sändas till utmätningsmannen eller Riksfogdeämbetet, som ska sända handlingarna vidare till utmätningsmannen. Med anledning av den föreslagna organisationsförändringen ersätts Riksfogdeämbetet med Utsökningsverkets centralförvaltning. 

13 §.Rättsmedel mot verkställighet av ett beslut om kvarstad. En sådan ansökan om rättsmedel som avses i 1 eller 3 mom. kan enligt 4 mom. i gällande paragraf sändas också till Riksfogdeämbetet, som ska sända ansökan vidare till utmätningsmannen. Med anledning av den föreslagna organisationsförändringen ersätts Riksfogdeämbetet med Utsökningsverkets centralförvaltning.  

18 §.Översättningar. Handlingar som enligt artikel 49.2 i förordningen ska lämnas in till domstolen, Riksfogdeämbetet eller utmätningsmannen ska enligt gällande paragraf åtföljas av en översättning till finska, svenska eller engelska. Med anledning av den föreslagna organisationsförändringen ersätts Riksfogdeämbetet med Utsökningsverkets centralförvaltning.  

4.1  Organisering av Utsökningsverket

Enligt 119 § 2 mom. i grundlagen ska de allmänna grunderna för statsförvaltningens organ regleras genom lag, om deras uppgifter omfattar utövning av offentlig makt. Grunderna för statens regional- och lokalförvaltning ska likaså bestämmas genom lag. Med de allmänna grunderna avses i bestämmelsen närmast namn, bransch och huvudsakliga uppgifter samt dess behörighet (RP 1/1998 rd). 

På det sätt som förutsätts i grundlagen tas i lagen in bestämmelser om grunderna för bestämmande av Utsökningsverkets organisation. Utsökningsverket ska vara en riksomfattande myndighet i en nivå.  

Utsökningsverket ska ha en centralförvaltning, och bestämmelser om dess uppgifter tas in i lag. Till centralförvaltningen ska höra den administrativa styrningen, utvecklandet och övervakningen av utsökningsverksamheten samt ansvaret för en resultatrik verksamhet vid myndigheten. De uppgifter som hör till centralförvaltningen inskränker inte utmätningsmännens prövningsrätt i enskilda utsökningsärenden. 

Riksfogden ska leda Utsökningsverket och vara chef för centralförvaltningen. Även om riksfogden föreslås få samma ställning som utmätningsmän, kan han eller hon inte ta över ett enskilt utsökningsärende som tilldelats den ledande riksfogden eller häradsfogden för behandling och avgörande eller utfärda bestämmelser om dess verkställighet eller överföra det till någon annan. 

Det har ansetts nödvändigt att bestämmelser om verksamhetsområdena för de nuvarande lokala utsökningsverken utfärdas genom förordning av statsrådet (GrUU 42/2006 rd). I den nya organisationen finns inga regional- eller lokalförvaltningsmyndigheter. Utsökningsverket ska vara en enda myndighet med hela landet som ämbetsdistrikt. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande (GrUU 5/2008 rd) om regeringens proposition (RP 148/2007 rd) med förslag till lag om Skatteförvaltningen samt ändring av därtill anslutna lagar inte sett något hinder för att antalet enheter vid Skatteförvaltningen och deras namn, verksamhetsområden och huvudsakliga uppgifter i samband med organisationsreformen inom Skatteförvaltningen föreskrivs genom förordning av statsrådet. I propositionen föreslås att utsökningens nuvarande verkställighetsuppdrag delas in på ett nytt sätt i omfattande verkställighet, basverkställighet och specialverkställighet. I lagen föreskrivs om Utsökningsverkets verkställighetsorganisation: verksamhetsenheter med omfattande verkställighet, med basverkställighet och med specialverkställighet. Verksamhetsområdena för verksamhetsenheter med omfattande verkställighet bestäms i enlighet med den regionala indelningen. Bestämmelser om den regionala indelningen utfärdas genom förordning av statsrådet. Verksamhetsenheter med basverkställighet och specialverkställighet är organiserade på riksnivå. 

Genom förordning av statsrådet utfärdas bestämmelser om sådana specialåtgärder vars behandling kan koncentreras till vissa utmätningsmän. Dessa utmätningsmän är då ansvariga utmätningsmän i de aktuella specialåtgärderna. I den gällande lagen föreskrivs om utsökningsärenden som kräver specialåtgärder och som kan koncentreras till en viss utmätningsman på förordnande av justitieministeriet.  

Grundlagsutskottet har i sin praxis ansett att syftet med bestämmelserna i 119 § 2 mom. i grundlagen inte har varit att beslut om enheter inom statsförvaltningen uteslutande ska regleras i författning utan de ska också kunna göras genom enskilda förvaltningsbeslut (GrUU 6/2002 rd, s. 2/I, GrUU 29/2006 rd, s. 2/I, GrUU 42/2006 rd, s. 3/I och GrUU 5/2008 rd). 

Bestämmelser om Utsökningsverkets verksamhetsställen ska som för närvarande utfärdas genom förordning av justitieministeriet. Bestämmelser också om vilken verksamhetsenhets funktioner som ska finnas på respektive verksamhetsställe utfärdas genom förordning av justitieministeriet. Precis som nu föreslås utmätningsmannen som ansvarig utmätningsman ha behörighet i hela landet. 

Enligt 21 § i grundlagen ska garantier för en rättvis rättegång och god förvaltning tryggas genom lag. Propositionen innehåller inga ändringar i utsökningsväsendets nuvarande verksamhetsområde, utsökningens uppgifter eller befogenheter. 

Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande (GrUU 42/2006 rd) om regeringens proposition med förslag till utsökningsbalk och lag om verkställighet av skatter och avgifter samt vissa lagar som har samband med den (RP 83/2006 rd) rent generellt understrukit att det ska ses till att tillgången till utsökningstjänster fungerar regionalt när de lokala utsökningsverkens verksamhetsområden och verksamhetsställen organiseras. I lagen togs in en bestämmelse enligt vilken Riksfogdeämbetet särskilt ska sörja för den regionala tillgången på de tjänster utsökningsväsendet tillhandahåller. I denna proposition föreslås en bestämmelse i lagen enligt vilken verksamheten ska ordnas så att den regionala tillgången till tjänster tillgodoses. Avsikten är att genom den valda ordalydelsen betona att den regionala tillgången till tjänster i landets olika delar ska tillgodoses redan när verksamhetsorganisationen byggs upp.  

Utsökningsverket ska tillhandahålla ändamålsenliga och operativt tillräckliga utsökningstjänster på skäligt geografisk avstånd. Att iaktta skyldigheten i bestämmelsen är särskilt viktigt med tanke på svarandens rättsskydd när verkställigheten centraliseras. Propositionen möjliggör behandling av utsökningsärenden som hör till bas- och specialverkställighet samt en centralisering av vissa specialåtgärder vilket gör att den ansvariga utmätningsmannen kan bestämmas oberoende av svarandens bonings- eller hemort eller verksamhetsställe. Även då ska svaranden ha tillräckliga möjligheter att sköta sina ärenden och bevaka sina intressen både via elektroniska tjänster och personligen. För att säkerställa svarandens möjligheter att påverka och hans eller hennes rättsskydd tas i lagen in en uttrycklig bestämmelse enligt vilken det vid centralisering av verkställigheten ska ses till att svarandens faktiska möjlighet att bevaka sina intressen säkras på tillbörligt sätt.  

Forumet för sökande av ändring bestäms på samma sätt oberoende av vid vilken verkställighet det beslut som är föremål för ändringssökande har fattats. Huvudregeln är i fråga om en fysisk person som är svarande i ett utsökningsärende personens hemvist eller vanliga vistelseort och i fråga om juridiska personer hemort eller plats där förvaltningen sköts. 

4.2  Tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna

Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande om ovan nämnda regeringsproposition (GrUU 42/2006 rd) generellt understrukit att när de lokala utsökningsverkens verksamhetsområden och verksamhetsställen organiseras ska det ses till att de språkliga rättigheterna enligt grundlagens 17 § tillgodoses. Detsamma ska gälla den riksomfattande Utsökningsverkets verksamhetsområden och verksamhetsställen. I lagen föreslås en uttrycklig bestämmelse enligt vilken man vid organiseringen av verksamheten ska se till att de språkliga rättigheterna tillgodoses.  

Enligt 122 § i grundlagen ska man när förvaltningen organiseras eftersträva en indelning i sinsemellan förenliga områden så att den finsk- och svenskspråkiga befolkningens möjligheter att erhålla tjänster på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder. De språkliga förhållandena kan innebära sådana särskilda skäl som ger anledning till avvikelser från i och för sig förenliga områdesindelningar. Detta betyder bland annat att om en administrativt fungerande områdesindelning kan förverkligas på flera alternativa sätt, förutsätter skyldigheten att trygga de grundläggande rättigheterna att man väljer det alternativ som bäst tillgodoser de grundläggande språkliga rättigheterna. Bestämmelsen i 17 § i grundlagen förutsätter vid sidan av den formellt jämställda behandlingen av språken också att den faktiska jämlikheten mellan finskspråkiga och svenskspråkiga garanteras bland annat när samhällelig service organiseras (GrUU 21/2009 rd). 

Enligt 5 § i språklagen (1039/2014) utgör kommunerna grundenheten för den språkliga indelningen. Kommunerna är antingen enspråkiga eller tvåspråkiga. Enligt 6 § 1 mom. avses med enspråkiga myndigheter bland annat statliga myndigheter, vilkas ämbetsdistrikt omfattar enbart kommuner med samma språk och med tvåspråkiga myndigheter bland annat statliga centralförvaltningsmyndigheter och andra myndigheter, vilkas ämbetsdistrikt omfattar kommuner som har olika språk eller minst en tvåspråkig kommun. Enligt 6 § 2 mom. bestäms den språkliga statusen för en regional enhet vid en myndighet eller någon annan regional organisation enligt språkförhållandena i dess ämbetsdistrikt. 

Utsökningsverket bildas som en enda myndighet. Dess ämbetsdistrikt är hela landet och det består av både en- och tvåspråkiga kommuner. Därmed är Utsökningsverket en tvåspråkig myndighet.  

Utsökningsverket har verksamhetsenheter som det föreskrivs om genom lag och deras verksamhetsområde är antingen hela landet eller geografiskt avgränsade områden. Avsikten är att omfattande verkställighet ska förrättas vid fem regionala enheter. De övriga verksamhetsenheternas verksamhet organiseras på riksnivå. När en verksamhetsenhet har hela landet som verksamhetsområde kan enhetens verksamhet på det sätt som föreskrivs genom förordning av justitieministeriet koncentrera sig till vissa av Utsökningsverkets verksamhetsställen. 

Basverkställighet och specialverkställighet som sköts vid riksomfattande verksamhetsenheter är tvåspråkig. Alla svenskspråkiga gäldenärer kan styras till svenskspråkiga förrättningsmän.  

Den språkliga ställningen för verksamhetsenheter med omfattande verkställighet bestäms på det sätt som avses i 6 § 2 mom. i språklagen. Enheterna kan vara antingen enspråkiga eller tvåspråkiga, beroende på språket i kommunerna på enhetens verksamhetsområde. Tvåspråkiga enheter ska garantera tillgång till tjänster även på svenska. Vid omfattande verkställighet bestäms den ansvariga utmätningsmannen enligt gäldenärens bonings- eller hemort, och om verksamhetsenheten är enspråkig kan direkt service på svenska inte alltid garanteras. Om situationen så kräver kan t.ex. tolk anlitas i kommunikationen med en svenskspråkig. De handlingar som görs upp i utsökningens informationssystem ska på samma sätt som nu sändas på antingen finska eller svenska enligt gäldenärens språkkod. 

Mindre än fem procent av gäldenärer som är föremål för utsökning är svenskspråkiga. Utsökning bland invånarna i landskapet Åland sköts både i fråga om basverkställighet och omfattande verkställighet helt och hållet av de svenskspråkiga utsökningsöverinspektörerna på Åland. De svenskspråkiga utsökningskunderna i Fastlandsfinland är koncentrerade till syd- och västkusten. De svenskspråkiga utsökningsgäldenärerna i dessa områden utgör 93 procent av andelen svenskspråkiga gäldenärer i hela Fastlandsfinland. 

Genom förordning av statsrådet föreskrivs om särskilda behörighetsvillkor som gäller språkkunskaper för häradsfogdar. Avsikten är att föreskriva att utmärkta muntliga och skriftliga kunskaper i svenska samt nöjaktiga muntliga och skriftliga kunskaper i finska är behörighetsvillkor som gäller språkkunskaper för tre tjänster vid Utsökningsverkets verksamhetsenhet med omfattande verkställighet i södra Finland och för två tjänster som häradsfogde vid verksamhetsenheten med omfattande verkställighet i västra Finland. Vid riksomfattande verksamhetsenheter med basverkställighet ska det finnas en häradsfogde som uppfyller dessa behörighetsvillkor. Det föreskrivs dessutom om att det vid Utsökningsverket ska ses till att även de övriga tjänstemännens språkkunskaper motsvarar behoven i verksamhetsområdet (ett utkast till statsrådets förordning om utsökningsväsendets förvaltning finns som bilaga). Vid specialverkställighet kan man vid behov ta hjälp t.ex. av en svenskspråkig häradsfogde vid omfattande verkställighet. 

De särskilda behörighetsvillkoren som gäller språkkunskaper i fem av tjänsterna som häradsfogde vid omfattande verkställighet motsvarar i fråga om omfattning och tjänsternas placering gällande 4 § 1 mom. i statsrådets förordning om utsökningsväsendets förvaltning, enligt vilket behörighetsvillkoret som gäller språkkunskaper för en av tjänsterna som häradsfogde vid utsökningsverken i Helsingfors, Östra Nyland och Mellersta Nyland, Västra Nyland, Mellersta Österbotten och Österbotten samt Egentliga Finland är utmärkta muntliga och skriftliga kunskaper i svenska samt nöjaktiga muntliga och skriftliga kunskaper i finska. 

Till följd av att Utsökningsverket är en tvåspråkig myndighet blir den första meningen i 6 § 1 mom. i lagen om de språkkunskaper som krävs av offentligt anställda (693/2016) tillämplig för de tjänster där behörighetsvillkoret är högskoleexamen. Villkoret för tjänsten är utmärkta muntliga och skriftliga kunskaper i befolkningsmajoritetens språk inom myndighetens ämbetsdistrikt samt nöjaktiga muntliga och skriftliga kunskaper i det andra språket.  

Bestämmelser om den språkkunskap som krävs för statsanställda på Åland utfärdas med stöd av 42 § 1 mom. i självstyrelselagen för Åland med samtycke av Ålands landskapsregering genom förordning av statsrådet. Närmare bestämmelser om dessa språkkrav finns i statsrådets förordning om de språkkunskaper som krävs av statsanställda i landskapet Åland (1218/2007). 

Utsökningens elektroniska kommunikation och kundservice utvecklas i samband med strukturreformsprojektet. E-tjänster kommer att tillhandahållas på både finska och svenska och senare eventuellt på andra språk. Kvaliteten på den svenska kundservice som ges per telefon, e-post eller på annat sätt utan ett personligt sammanträffande kommer att förbättras och dess omfattning utökas vid Utsökningsverket. 

Genom det ovan nämnda tryggas den svenskspråkiga befolkningens faktiska möjligheter till tjänster på sitt eget språk och att även i praktiken använda sitt eget språk i kontakter med utsökningsmyndigheter.  

Att Utsökningsverket ska vara en enda myndighet har inte heller några verkningar för den språkliga ställningen för landskapet Åland eller Utsökningsverkets verksamhetsställe på Åland i relation till Utsökningsverket. 

Enligt lagförslaget i propositionen tillämpas samiska språklagen på Utsökningsverket i egenskap av riksomfattande myndighet. Genom propositionen försämras inte samernas rätt enligt 17 § 3 mom. i grundlagen att använda sitt eget språk i kontakter med utsökningsmyndigheten. Frågan behandlas i punkt 1.4 i detaljmotiveringen. 

4.3  Bedömning av lagstiftningsordningen

Lagförslagen kan enligt regeringens uppfattning behandlas i vanlig lagstiftningsordning.