1.1
Bakgrund
Lagen om finansiering av föreningar och stiftelser inom social- och hälsovården (284/2023) trädde i kraft den 1 januari 2024. Lagen tillämpas på beviljande av statsunderstöd av medel som i statsbudgeten anvisats för finansiering av föreningar och stiftelser inom social- och hälsovården. Under moment 33.90.50 i statsbudgeten har det beviljats statsunderstöd (s.k. STEA-understöd) till ett belopp av sammanlagt ca 383,6 miljoner euro 2024.
Statsunderstödslagen (688/2001) är den allmänna lag som tillämpas på STEA-understöd. Enligt 4 § 1 mom. i statsunderstödslagen avses med statsbidragsmyndighet den myndighet till vars uppgifter ärenden som gäller statsunderstödet i fråga hör enligt lagstiftningen. I 5 § i lagen om finansiering av föreningar och stiftelser inom social- och hälsovården finns bestämmelser om statsbidragsmyndigheten när det gäller STEA-understöd. Statsbidragsmyndigheter är social- och hälsovårdsministeriet samt Social- och hälsoorganisationernas understödscentral (STEA). Understödscentralen är en separat myndighet i anslutning till ministeriet.
I fråga om STEA-understöden har de uppgifter som föreskrivits för statsbidragsmyndigheten i statsunderstödslagen fördelats mellan ministeriet och understödscentralen. Social- och hälsovårdsministeriet beslutar om beviljande och återkrav av understöd. Understödscentralen kan på ansökan av understödsmottagaren av särskilda skäl göra mindre ändringar av teknisk art i understödsbeslutet, förlänga understödets användningstid och överföra understödet till en annan allmännyttig förening eller stiftelse med rättsförmåga. Understödscentralen beslutar dessutom om avbrott i utbetalningen.
Kapitel 5 i statsunderstödslagen innehåller bestämmelser om återbetalning och återkrav av statsunderstöd. Bestämmelser om återbetalning av statsunderstöd finns i 20 § i statsunderstödslagen (688/2001, ändrad genom lag 1113/2018). Statsunderstödstagaren ska utan dröjsmål betala tillbaka ett statsunderstöd eller en del av det som denne fått på felaktiga grunder, till för stort belopp eller uppenbart utan grund. Statsunderstödstagaren ska betala tillbaka statsunderstödet eller en del av det, om det inte kan användas på det sätt som förutsätts i statsunderstödsbeslutet.
Bestämmelser om skyldigheten att återkräva statsunderstöd finns i 21 § i statsunderstödslagen. Statsbidragsmyndigheten ska genom ett beslut bestämma att utbetalningen av statsunderstöd ska upphöra samt att statsunderstöd som redan betalts ut ska återkrävas, om statsunderstödstagaren 1) underlåtit att återbetala ett sådant statsunderstöd eller en del av det som enligt 20 § ska betalas tillbaka, 2) använt statsunderstödet för ett väsentligen annat ändamål än vad det har beviljats för, 3) lämnat statsbidragsmyndigheten felaktiga eller vilseledande uppgifter om någon omständighet som har varit ägnad att väsentligt inverka på erhållandet av statsunderstödet, dess belopp eller villkor, eller hemlighållit en sådan omständighet, eller 4) i övrigt på ett med 1–3 punkten jämförbart sätt väsentligen brutit mot bestämmelserna om användning av statsunderstöd eller villkoren i statsunderstödsbeslutet.
Bestämmelser om återkrav enligt prövning av statsunderstöd finns i 22 § i statsunderstödslagen. Statsbidragsmyndigheten kan genom ett beslut bestämma att utbetalningen av statsunderstödet ska upphöra samt att ett redan utbetalt statsunderstöd eller en del av det ska återkrävas, om 1) statsunderstödstagaren har förfarit i strid med 12 § 4 mom. eller 13 eller 14 §, 2) statsunderstödstagaren har vägrat att ge material enligt 17 § 1 mom. eller att bistå vid granskningen på det sätt som avses i nämnda moment, 3) statsunderstödstagaren har upphört med den verksamhet som varit föremål för statsunderstödet eller inskränkt den väsentligt eller överlåtit den till någon annan, 4) statsunderstödstagaren i strid med 13 § till någon annan har överlåtit ägande- eller besittningsrätten till egendom som förvärvats med statsunderstödet, 5) statsunderstödstagaren i strid med 13 § på ett bestående sätt har ändrat ändamålet med egendom som varit föremål för statsunderstödet, 6) statsunderstödstagaren har blivit föremål för en utsökningsåtgärd, försatts i likvidation eller konkurs eller blivit föremål för saneringsförfarande enligt lagen om företagssanering (47/1993) eller skuldsanering enligt lagen om skuldsanering för privatpersoner (57/1993), om inte något annat följer av ändamålet med statsunderstödet, eller 7) statsunderstödstagaren i praktiken förfar på ett sätt som kan jämföras med de omständigheter som föreskrivs i detta moment genom att ge en omständighet som ansluter sig till beviljandet, utbetalningen eller användningen av statsunderstödet en annan juridisk form än vad som motsvarar sakens faktiska natur eller syfte.
I 23 § i statsunderstödslagen föreskrivs det om belopp som ska återbetalas och återkrävas i fråga om investeringsunderstöd. Det belopp som enligt 20–22 § ska återbetalas eller återkrävas i fråga om investeringsunderstöd är en så stor del av det gängse värdet av den egendom för vilken investeringsunderstöd beviljats som motsvarar understödets andel av de ursprungliga anskaffningsutgifterna för nämnda egendom efter genomförandet av investeringsprojektet.
I 26 § i statsunderstödslagen föreskrivs det om jämkning i samband med återkrav. Statsbidragsmyndigheten kan i de fall som avses i 20–22 § besluta att en del av det belopp som ska återbetalas eller återkrävas och av räntan eller dröjsmålsräntan på det inte ska drivas in, om återbetalning eller återkrav till fullt belopp vore oskäligt med hänsyn till statsunderstödstagarens ekonomiska ställning och omständigheter eller beskaffenheten hos den egendom som förvärvats med statsunderstödet eller med hänsyn till det förfarande eller den förändring i omständigheterna som ligger till grund för återbetalningen eller återkravet. Av särskilt vägande skäl kan statsbidragsmyndigheten besluta att ett belopp som ska återbetalas eller återkrävas eller räntan eller dröjsmålsräntan på dem inte ska indrivas till någon del.
Vanligen har fall som gäller återkrav av STEA-understöd hänfört sig till investeringsunderstöd, som vanligtvis har lång användningstid, upp till 10–20 år. Investeringsunderstöd beviljas för anskaffning av stödbostäder för grupper med särskilda behov i det befintliga bostadsbeståndet, för anskaffning av datateknik och anläggningstillgångar samt för grundlig reparation av eller anskaffning av lokaler för understödsmottagaren.
Under understödets användningstid kan det dock ske betydande ändringar i användningen av understödet, vilket till exempel kan leda till försäljning av understödd egendom. Understödsmottagarens behov av lokaler som finansierats med investeringsunderstöd kan förändras till exempel på grund av fusion med en annan förening som är verksam inom samma bransch, varvid det kan uppstå behov av att sälja överflödiga eller underutnyttjade lokaler. I fråga om stödbostäder som finansierats med investeringsunderstöd är det däremot ibland vanligt att en stödbostad som anskaffats med understödsmedel förblir tom en längre tid i samband med att hyresgästen byts ut och det trots flertaliga försök inte hittas någon ny hyresgäst. En stödbostad som stått tom länge kan då säljas för att den inte längre ska medföra kostnader för understödsmottagaren.
Oftast lämnar föreningen eller stiftelsen i sådana situationer in en ansökan till social- och hälsovårdsministeriet om jämkning eller om att återkravet ska slopas. Ministeriet begär i enlighet med etablerad praxis ett utlåtande om ansökan av understödscentralen, och detta utlåtande utgör utgångspunkt för beslutet om återkrav av understöd.
Återkrav kan också ske på myndighetens initiativ, och då finns det ofta en koppling till tillsynen av användningen av understöden. Understödscentralen går årligen igenom årsrapporterna om användningen av understöden och kan vid behov begära att en del av ett understöd ska återbetalas. I fråga om understöd som ska återbetalas kan understödscentralen göra en framställning om återkrav till social- och hälsovårdsministeriet, om understödsmottagaren inte betalar tillbaka understödet efter begäran om återbetalning.
Som en del av tillsynen av användningen av understöden utför Social- och hälsoorganisationernas understödscentral också granskningar. Utifrån observationer i samband med granskningarna kan understödscentralen göra en framställning om återkrav till social- och hälsovårdsministeriet. Återkrav som grundar sig på granskningar skiljer sig till karaktären från återkrav av investeringsunderstöd.
Återkrav av understöd kan också vara kopplade till understödsmottagarens konkurs och tillsyn av fordringar som har samband med den. Sådana situationer är i praktiken sällsynta.
Under moment 33.90.50 i statsbudgeten har det beviljats investeringsunderstöd till ett belopp av sammanlagt ca 7,5 miljoner euro 2024. Beloppet av de statsunderstöd som beviljats för investeringar har redan länge minskat. År 2014 beviljades exempelvis sammanlagt 28,2 miljoner euro i investeringsunderstöd av avkastningen av Penningautomatföreningens penningspelsverksamhet. Tidigare beviljades betydligt mer investeringsunderstöd, då också nybyggnad finansierades med understöden.